Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1966-04-29 · 92 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:127, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

\.

Kungl. Mctftts proposition nr 127 år 1966

Nr 127

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. mgiven Stockholms slott den 29

april 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128)

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en komplettering av bestämmelserna rörande

det skatterättsliga bosättningsbegreppet. Förslaget innebär att en bevisbörderegel

införs för de fall då en här bosatt svensk medborgare avreser

från Sverige och det inte från början är uppenbart att det är fråga om

definitiv utflyttning. Den skattskyldige skall i så fall anses fortfarande

bosatt här i landet intill tre år från avresan, om han inte visar att han

saknar från beskattningssynpunkt väsentliga anknytningar till Sverige.

Efter treårstidens utgång anses lian bosatt i Sverige endast om taxeringsmyndigheten

kan visa att han fortfarande har så starka band med Sverige

att han trots utflyttningen bör anses ha sitt egentliga bo och hemvist här.

I anslutning härtill föreslås skattebefrielse i Sverige för löneinkomster, som

i enskild tjänst förvärvas utomlands, under förutsättning att anställningen

där varar minst ett år.

1 propositionen föreslås vidare att utomlands bosatta personer som upp
1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 127

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

bär lön eller pension från svenska staten eller svensk kommun samt pension

enligt lagen om allmän försäkring skall vara skyldiga erlägga skatt i

Sverige för sådan inkomst.

Här bosatta utländska artister som f. n. erlägger bevillningsavgift föreslås

betala inkomstskatt efter samma regler som gäller för andra här bosatta.

För att motverka olägenheten av internationell dubbelbeskattning i förhållande

till stat med vilken Sverige inte slutit dubbelbeskattningsavtal föreslås

rätt för fysiska och juridiska personer med hemvist i Sverige att från

statlig inkomstskatt avräkna utländsk statlig skatt som erlagts för inkomst

från källa i sådan stat. I anslutning härtill föreslås ändring av bestämmelserna

om avdrag för utländsk skatt såsom omkostnad.

Propositionen grundar sig på dubbelbeskattningssakkunnigas förslag i

betänkandet »Internationella skattefrågor» (SOU 1962:59).

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1967

och bli tillämpliga på inkomster tillgängliga för lyftning denna dag eller

senare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

3

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att 32 § 3 mom., 35 § 2 mom., 39 § 2 mom.,

53 § 1 mom., 54 § och 59 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 ävensom punkt 4 av anvisningarna till 20 §, punkt 7 av anvisningarna

till 32 §, punkt 4 av anvisningarna till 38 § samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna

till 53 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges, dels att till anvisningarna till 54 § skall fogas en ny punkt, betecknad

3, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

3 m o m. Såsom intäkt

(Föreslagen lydelse)

32 §.

kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda

förmåner för utom riket stationerad

personal vid utrikesförvaltningen;
-

utlandstillägg och därmed likställda

förmåner för utom riket stationerad

personal vid utrikesförvaltningen

eller i svensk biståndsverksamhet;
avsedda

utgifter.

förvaltningskostnadsbidrag och —

Vad i — — — —-----icke föras.

Förmånen av--------befattningshavare gällande

Såsom intäkt--— -------utfört arbete.

35 §2.

2 mom. Till intäkt--- - — tid (realisationsvinst).

Har egendom,---—------närmast dessförinnan.

Såsom skattepliktig-------5 år .... 25 % » »

Avyttrar skattskyldig —--------detta stycke.

Kan tillämpning — — —------avyttringen sker.

Vad ovan sagts beträffande fastig- Vad ovan sagts beträffande fastighet

skall även äga tillämpning å het skall gälla oavsett om fastighetomträtt.

ten är belägen inom eller utom ri
ket

och även äga tillämpning å tomträtt.

Har jordbruksfastighet —--—-----nämnda del.

* Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1964: 713, av 35 § 2 mom. se 1959:127, av 53 § 1 mom.

se 1965:121, av 54 § se 1953:109, av 59 § 2 mom. se 1950: 308, av punkt 4 av anvisningarna till

20 § se 1951: 324, av punkt 7 av anvisningarna till 32 § se 1964: 713, av punkt 1 av anvisningarna

till 53 § se 1945: 897 samt av punkt 2 av anvisningarna till 53 § se 1950: 308.

* Såsom nuvarande lydelse av 35 § 2 mom. har här upptagits den lydelse av 2 mom. som föreslagits

i prop. 1966: 90.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

39 §.

2 m o m. Från bruttointäkt av

varje fastighet eller rörelse i utlandet

får avdrag ske för därå belöpande

omkostnader. Därjämte får avdrag

ske för vad av behållen inkomst

av sådan fastighet eller rörelse

använts för fastigheten eller

för rörelsen. Har underskott uppkommit

å fastighet i utlandet eller

å rörelse därstädes, må avdrag för

sådant underskott göras från annan

intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet.

2 m o m. Från bruttointäkt av

fastighet eller rörelse i utlandet får

avdrag ske med ledning i tillämpliga

delar av vad som enligt 22 §,

25 § 1 och 2 mom. samt 29 § gäller

för motsvarande slag av fastighet

eller rörelse inom riket. Avdrag för

underskott som uppkommit på fastighet

eller rörelse i utlandet må

dock göras endast från annan intäkt

av fastighet eller rörelse i utlandet.

Avdrag för sådant underskott får

utnyttjas även senare beskattningsår

än det varunder underskottet

uppkommit, dock senast det beskattningsår,

för vilket taxering

sker sjätte kalenderåret efter det,

då taxering för underskottsåret ägt

rum.

53

1 nr o in. Skyldighet att--------—---— 73 §§ sägs:

a) fysisk person:----------förvärvats; samt

<för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst--—---— -----belägen fastighet;

för inkomst----—------här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed

jämförlig förmån, som utgått av anställning

eller uppdrag hos svenska

staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed

jämförlig förmån, som utgått av annan

anställning eller annat uppdrag,

i den mån inkomsten uppburits härifrån

och förvärvats genom verksamhet

här i riket;

för pension enligt lagen om allmän

försäkring eller på grund av

anställning eller uppdrag hos svenska

staten eller svensk kommun;

för annan härifrån uppburen, genom

verksamhet här i riket förvärvad

inkomst av tjänst;

för härifrån uppburen, genom

verksamhet här i riket förvärvad

inkomst av tjänst;

för vinst----—---rörelse; samt

för sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som restituerats, avkortats eller avskrivits,

i den mån avdrag därför

för belopp som motsvarar restituerad,

avkortad eller avskriven

folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift

eller sjukförsäkringsavgift i

den mån beloppet påverkat storle
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av den skattskyldige åtnjutits vid ken av avdrag enligt 46 § 2 inom.,

tidigare års taxeringar; som åtnjutits vid tidigare års taxe
ringar

;

b) staten: —---—-------sådan fastighet eller rörelse.

Riksskattenämnden må,----— -—--icke föras.

54 §.

Från skattskyldighet------—--— av kapital;

c) utlänning eller i utlandet bo- c) i utlandet bosatt person, vilken

satt svensk medborgare, vilken givit givit eller medverkat vid offentlig

eller medverkat vid offentlig före- föreställning, som avses i gällande

ställning, som avses i gällande för- förordning angående bevillningsavordning

angående bevillningsavgif- gifter för särskilda förmåner och

ter för särskilda förmåner och rät- rättigheter:

tigheter:

för inkomst-------förordning åtnjutits;

d) ägare av-------—- till livförsäkring;

h) här i riket bosatt fysisk person,

som under vistelse utomlands åtnjutit

avlöning eller annan därmed jämförlig

förmån på grund av anställning

där annat än hos svenska staten,

svensk kommun eller ombord

på svenskt fartyg eller svenskt,

danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst av anställningen under

förutsättning att anställningen

och vistelsen i utlandet varat mer än

ett år eller enligt anställningsavtal

eller på annan grund kan antagas

komma att vara mer än ett år.

Aktiebolag och---------bolagens verksamhet.

Om aktierna — — ------lös egendom.

Riksskattenämnden må,--------icke föras.

Att personer,---------samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

2 m o m. Inkomst genom icke 2 in o in. Inkomst genom icke

yrkesmässig avyttring av fastighet yrkesmässig avyttring av här i riket

beskattas i den kommun, där fastig- belägen fastighet beskattas i den

heten är belägen. kommun, där fastigheten är belä
gen.

Anvisningar

till 20 §.

4. För erlagd---— — — -—- — 18 § förmäles.

Utländsk speciell--------i densamma.

Allmän skatt — —------av engångsskatt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse)

År enligt överenskommelse med

utländsk stat viss intäkt undantagen

från beskattning här i riket, får sådant

avdrag som i föregående stycke

sägs icke åtnjutas, såvitt skatten belöper

å den undantagna intäkten.

Därest enligt överenskommelse med

utländsk stat dubbelbeskattning, såvitt

avser visst slag av allmän skatt,

helt undanröjes annorledes än genom

att intäkten liärstädes undantages

från skatteplikt (såsom genom

avräkning av den utländska skatten

från den svenska) må avdrag varom

i föregående stycke sägs icke heller

åtnjutas, såvitt angår dylik skatt.

(Föreslagen lydelse)

Om på grund av överenskommelse

med utländsk stat dubbelbeskattning

av viss intäkt kan undanröjas eller

lindras, får avdrag icke åtnjutas för

skatt, som omfattas av överenskommelsen

och belöper på intäkten. Avser

överenskommelsen t. ex. endast

statliga inkomstskatter medgives således

icke avdrag för den utländska

statliga skatten i vad den belöper

på intäkten. Däremot medgives i

detta fall avdrag för utländsk kommunal

skatt på intäkten.

till

7. Till ersättning, — — —---

Detsamma gäller — —-----

Såsom med utlandstillägg likställda

förmåner för utom riket stationerad

personal vid utrikesförvaltningen

anses fri bostad med uppvärmning

och belysning, bostadskostnadsersättning

eller däremot

svarande förmån, bidrag för resa till

Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag,

barnresebidrag, ersättning

för hållande av bil och förflyttningsbidrag.

till

4. Från inkomst, som häpflutit av

fastighet i utlandet, får avdrag ske

för vad som av inkomsten använts

för fastigheten, såsom för ny- eller

ombyggnad. Från inkomst, som härflutit

av rörelse i utlandet, må likaledes

avdrag göras för vad som av

inkomsten använts för rörelsen, exempelvis

för ny- eller ombyggnad av

i rörelsen använda fastigheter och

anläggningar. För att sådant avdrag

må ske erfordras dock, att inkomsten

under beskattningsåret på ovan

angivna sätt disponerats. Reserveras

inkomsten för att framdeles använ
-

32 §.

— nya tjänstgöringsorten.

— tjänstemän anslaget.

Såsom med utlandstillägg likställda

förmåner anses för utom riket

stationerad personal vid utrikesförvaltningen

fri bostad med uppvärmning

och belysning, bostadskostnadsersättning

eller däremot

svarande förmån, bidrag för resa till

Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag,

barnresebidrag, ersättning

för hållande av bil och förflyttningsbidrag

samt för personal,

som av staten anställts för biståndsverksamhet,

förmåner som motsvara

de nu nämnda.

38 §.

4. Intäkt av fastighet eller rörelse

i utlandet beräknas med ledning

i tillämpliga delar av vad som enligt

21, 24 och 28 §§ gäller för motsvarande

slag av fastighet eller rörelse

inom riket.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

das för det ena eller andra ändamålet,

är den underkastad beskattning.

Har underskott uppkommit å fastighet

i utlandet eller å rörelse därstädes,

må avdrag för sådant underskott

göras endast från annan intäkt

av fastighet eller rörelse i utlandet,

men får däremot avdrag icke

ske från annan intäkt av kapital och

ej heller enligt 46 §.

Med rörelse---------till 28 §).

till 53 §.

1. Såsom bosatt här i riket räknas

den, som här har sitt egentliga bo

och hemvist. Med sådan person likställes

emellertid jämlikt 68 § den

som, utan att vara i Sverige bosatt,

härstädes stadigvarande vistas.

Svensk medborgare, som uppehåller

sig å resor i främmande land men

har bo eller familj kvar i riket, anses

vara bosatt härstädes, även om

vistelsen utomlands är långvarig,

och han beskattas följaktligen härstädes

för all sin inkomst. På samma

sätt behandlas i beskattningshänseende

en utlänning, som stadigvarande

bor härstädes eller som under

längre tid, utan andra avbrott än

rent tillfälliga, vistas härstädes.

Däremot bör i allmänhet en i allmän

tjänst anställd person eller en

missionär, som för sin verksamhet

uppehåller sig och har fast bostad å

utrikes ort, icke anses som här i riket

bosatt, även om han fortfarande

är mantalsskriven härstädes. Han

blir således icke skattskyldig i Sverige

för exempelvis inkomst av kapital.

Detsamma gäller rörelse- eller

yrkesidkare, som för sin verksamhet

på ett mera stadigvarande sätt slagit

sig ned å utrikes ort, liksom ock

arbetare, som för längre tid tagit anställning

utomlands. Sjöman, som

under utövning av sitt yrke uppehåller

sig å främmande farvatten men

är inskriven å sjömanshus här i riket

eller har sin familj härstädes,

1. Såsom bosatt här i riket räknas

den, som här har sitt egentliga

bo och hemvist. Med i Sverige bosatt

skattskyldig likställes enligt 68 §

den som, utan att vara bosatt i Sverige,

stadigvarande vistas här.

Svensk medborgare, som icke stadigvarande

vistas i Sverige, skall likväl

kunna anses bosatt här om han

alltjämt har väsentlig anknytning

till Sverige. Vid bedömande av frågan

om han har väsentlig anknytning

till Sverige skall beaktas sådana

omständigheter som att han

icke tagit varaktigt bo och hemvist

på viss utländsk ort, att han vistas

utomlands för studier eller hälsans

vårdande, att han har bo eller familj

i Sverige, att han driver rörelse

eller innehar fastighet här i

riket och därmed jämförliga förhållanden.

Intill dess tre år förflutit

från avresan från Sverige skall

han alltjämt anses bosatt här, om

han icke visar att han under beskattningsåret

icke haft väsentlig anknytning

till Sverige. Efter nämnda tids

utgång skall han däremot icke anses

bosatt i Sverige, om det icke visas

att sådana omständigheter förelegat

under beskattningsåret att han alltjämt

bör anses bosatt här. Hänsyn

skall därvid icke tagas till kortvariga

eller tillfälliga uppehåll i Sverige

för affärer, semestrar eller dylikt.

Utlänning, som stadigvarande bor

i Sverige eller under längre tid vis
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse)

anses fortfarande vara bosatt här i

riket. Person, som uppehåller sig

längre tid i Sverige under kringresande

(t. ex. en utländsk handelsresande),

anses icke på grund härav

vistas stadigvarande i riket.

Huruvida en person skall bär

mantalsskrivas eller ej, är således

utan betydelse för frågan om hans

skattskyldighet för inkomst. Ej heller

avgöres frågan om omfattningen

av hans skattskyldighet uteslutande

med hänsyn till förhållandena den

1 november näst före det år, som

närmast föregått taxeringsåret, utan

avseende fästes vid omständigheterna

under hela det år, som närmast

föregått taxeringsåret, och kan i anledning

härav en person komma att

beskattas såsom här bosatt för allenast

en del av samma år.

2. Verksamhet på grund av anställning

i svenskt företag anses utövad

här i riket även om tjänsteinnehavaren

i och för sin tjänst

måste göra tillfälliga besök utomlands

eller under längre tid uppehålla

sig därstädes under kringresande

(t. ex. handelsresande). Förmåner,

som härröra av ett förutvarande

tjänsteförhållande (pension,

vissa undantagsförmåner o. s. v.)

och åtnjutas av person, som icke

är bosatt eller stadigvarande vistas

här i riket, beskattas i Sverige, om

den tidigare verksamheten huvudsakligen

utövats härstädes. För sådan

person föreligger däremot ej

skattskyldighet för pension, livränta

eller andra enligt 31 § med inkomst

av tjänst likställda förmåner, som

icke åtnjutas på grund av något

tjänsteförhållande.

(Föreslagen lydelse)

tas här utan andra avbrott än rent

tillfälliga, skall anses ha sitt egentliga

bo och hemvist i Sverige.

2. Verksamhet på grund av anställning

i svenskt företag anses utövad

här i riket även om tjänsteinnehavaren

i och för sin tjänst

måste göra tillfälliga besök utomlands

eller under längre tid uppehålla

sig därstädes under kringresande

(t. ex. handelsresande).

Person, som icke är bosatt eller

stadigvarande vistas i Sverige, beskattas

här för pension, som utgår

enligt lagen om allmän försäkring

eller på grund av förutvarande anställning

eller uppdrag hos svenska

staten eller svensk kommun. Annan

pension eller förmån, som utgår

härifrån till sådan person på grund

av förutvarande tjänst, beskattas i

Sverige, om den tidigare verksamheten

huvudsakligen utövats här.

För sådan person föreligger däremot

ej skattskyldighet för annan pension

än nu sagts eller för livränta

eller andra enligt 31 § med inkomst

av tjänst likställda förmåner, som

icke åtnjutas på grund av något

t j änsteförhållande.

Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första

stycket a) om skattskyldighet för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

9

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den som ej varit bosatt här i riket

för avlöning eller annan därmed jämförlig

förmån eller pension, som utgått

på grund av anställning eller

uppdrag hos svenska staten, gäller

beträffande den som anställts av

svensk utlandsmyndighet eller utomlands

för fält projekt för bilateral

biståndsverksamhet (lokalanställd )

blott om han icke är medborgare i

anställning siandet. Kungl. Maj:l

äger medgiva befrielse från skattskyldighet,

som här nämnts, för sådan

lokalanställd i utomeuropeiskt

land som icke är svensk medborgare.

till 54 §.

3. Befrielse från skattskyldighet

för inkomst av anställning enligt 54

§ första stycket h) medges icke i fall

som avses i punkt 2 första stycket av

anvisningarna till 53 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967 men äger icke tillämpning vid

1967 års taxering eller vid eftertaxering för år 1967 eller tidigare år. Avdrag

för avskrivningar på byggnader och inventarier får icke beviljas med stöd

av 39 § 2 mom. i dess nya lydelse, i den mån avdrag för anskaffningskostnaden

kan anses ha åtnjutits enligt samma lagrum i dess äldre lydelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 är 1966

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, dels att 6 § 1 mom., 7 § och 20 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges, dels att till nämnda förordning skola fogas fem nya

paragrafer, betecknade 24, 25, 26, 27 och 28 §§, av följande lydelse, dels att

före 24 § skall införas en ny rubrik av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

6

1 mom. Skyldighet att — —--

a) fysisk person:

för tid, under vilken han

varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom

här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

samt

för tid, under vilken han

ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;
för

inkomst av rörelse, som här

bedrivits;

för härifrån uppburen, genom

verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring

av fastighet eller rörelse här

i riket eller tillbehör till sådan fastighet

eller rörelse;

för slutlig skatt, fastighetsskatt

eller tillkommande skatt, som restituerats,

avkortats eller avskrivits, i

den mån avdrag därför av den skattskyldige

åtnjutits vid tidigare års

taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å

andelar i svenska ekonomiska föreningar

;

b) svenska aktiebolag —------—

1 Senaste lydelse av 6 § 1 mom. se 1953:

1953: 275.

(Föreslagen lydelse)

§•

---21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna

förordning enligt de grunder som

angivas i 53 § 1 mom. första stycket

a) kommunalskattelagen samt, såvitt

avser tid under vilken han ej

varit bosatt här i riket, för restituerad,

avkortad eller avskriven allmän

kommunalskatt i den mån denna

påverkat storleken av avdrag enligt

i § 1 mom., som åtnjutits vid tidigare

års taxeringar, och för inkomst

genom utdelning på andelar

i svenska ekonomiska föreningar;

ekonomiska föreningar.

275, av 7 § se 1965:123 samt av 20 § 2 mom. se

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

— av kapital:

b) i utlandet bosatt person, vilken

givit eller medverkat vid offentlig

föreställning, som avses i gällande

förordning angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och

rättigheter:

för inkomst, som avses i 54 § första

stycket c) kommunalskattelagen;

Från skattskyldighet----—

b) utlänning eller i utlandet bosatt

svensk medborgare, vilken givit

eller medverkat vid offentlig föreställning,

som avses i gällande förordning

angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter:
för

inkomst av föreställning, för

vilken dylik avgift utgjorts eller beträffande

vilken befrielse från avgift

jämlikt särskilt stadgande i samma

förordning åtnjutits;

c) staten:--—---livförsäkring hänför lig verksamhet.

k) här i riket bosatt fysisk person,

som under vistelse utomlands

åtnjutit avlöning eller annan därmed

jämförlig förmån på grund av

anställning där annat än hos svenska

staten, svensk kommun eller ombord

på svenskt fartyg eller svenskt,

danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst, som avses i 54 § första

stycket h) kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden må,------icke föras.

Aktiebolag och------bolagens verksamhet.

Om aktierna----- -— --lös egendom.

Riksskattenämnden må, —------icke föras.

Att personer,------samma paragraf.

20

2 mom. Konungen äger, -——--

I fall, varom i detta mom. förmäles,

må Konungen förklara, att statlig

inkomstskatt skall av skattskyldig

utgöras till högre belopp än gällande

bestämmelser eljest skulle föranleda,

dock att skatten ej må komma

att uppgå till större andel, procentuellt

beräknad, av den på grundval

av överenskommelsen eller förordnandet

fastställda beskattningsbara

inkomsten än skatten skulle utgjort

av den beskattningsbara inkomst,

som skulle hava fastställts, om hänsyn

ej tagits till överenskommelsen

eller förordnandet. Vad i 10 § 3 mom.

och 11 § 1 mom. sladgas om beräk
-

§■

— ---i riket.

I fall, varom i detta mom. förmäles,

må Konungen förklara, att statlig

inkomstskatt skall av skattskyldig

utgöras till högre belopp än gällande

bestämmelser eljest skulle föranleda,

dock att skatten ej må komma

att uppgå till större andel, procentuellt

beräknad, av den på grundval

av överenskommelsen eller förordnandet

fastställda beskattningsbara

inkomsten än skatten skulle utgjort

av den beskattningsbara inkomst,

som skulle hava fastställts, om inkomsten

beskattats endast i Sverige.

Vad i 10 § 3 mom. och It § 1 mom.

stadgas om beräkning av statlig in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse)

ning av statlig inkomstskatt i helt

antal kronor skall äga motsvarande

tillämpning vid beräkning av skatt,

som i detta mom. avses.

överenskommelse med — — — —

(Föreslagen lydelse)

komstskatt i helt antal kronor skall

äga motsvarande tillämpning vid

beräkning av skatt, som i detta

mom. avses.

--månader tilländalupit.

Om avräkning av utländsk skatt

24 §.

Fysisk person som under tid då

han varit bosatt hår i riket haft inkomst,

som beskattats i utländsk

stat på grund av att den förvärvskälla

till vilken inkomsten är hänförlig

anses lokaliserad där, och inländsk

juridisk person som haft sådan

inkomst äga erhålla nedsättning

av sin inkomstskatt för inkomsten

genom avräkning av den

utländska skatten enligt 25—27 §§.

Avräkning får ej äga rum, om

dubbelbeskattning av inkomsten kan

undanröjas eller lindras på grund

av överenskommelse enligt 20 §.

Med utländsk skatt avses allmän

slutlig skatt som utgått på inkomst

och erlagts till utländsk stat eller

delstat samt, i fråga om skattskyldig

som bedrivit sjöfart eller luftfart

i internationell trafik, även annan

skatt som erlagts i utländsk

stat, i den mån skatten beräknats

på grundval av fraktintäkter eller

biljettintäkter, som uppburits i

nämnda stat, eller efter därmed

jämförlig grund.

25 §.

Avräkning får ske med så stort

belopp av den utländska skatten som

belöper på inkomsten i fråga. Avräkning

får dock ske högst med belopp

motsvarande den statliga inkomstskatt

här i riket som hänför

sig till inkomsten. Sistnämnda skatt

skall därvid anses utgöra så stor del

av den skattskyldiges statliga inkomstskatt

som den utländska nettoinkomsten

utgör av den skattskyl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

diges sammanlagda inkomst av olika

förvärvskällor.

Om den skattskyldige erhållit avdrag

såsom omkostnad för den utländska

skatt, för vilken avräkning

skall ske, eller för däremot svarande

preliminär skatt, skall beräkningen

enligt första stycket utföras

som om sådant avdrag ej åtnjutits.

Belopp, varmed avräkning högst kan

erhållas enligt första stycket, skall

därvid minskas med ett belopp motsvarande

den statliga och kommunala

inkomstskatt som den skattskyldige

undgått genom avdraget.

Härrör inkomsten från sjöfart eller

luftfart i internationell trafik

skall på begäran av den skattskyldige

den utländska nettoinkomsten

beräknas till så stor del av den samlade

nettoinkomsten i rederirörelsen

eller luftfartsrörelsen, med tilllägg

för erhållna avdrag för utländska

skatter, som de i den utländska

staten uppburna fraktintäkterna och

biljettintäkterna utgöra av den skattskyldiges

samtliga intäkter av sådant

slag.

26 §.

Det åligger den skattskyldige att

förebringa den utredning som behöves

för prövning av fråga om avräkning

av utländsk skatt.

Har den skattskyldige visat att

förutsättningar för avräkning äro

för handen men förmår han icke

lämna samtliga de uppgifter som erfordras

för tillämpning av bestämmelserna

i 25 §, må avräkning medgivas

med skäligt belopp.

27 §.

Om avräkning av utländsk skatt

beslutar den prövningsnämnd, som

har att upptaga besvär rörande den

skattskyldiges taxering till statlig

inkomstskatt.

Ansökan om avräkning skall vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

inkommen till prövningsnämndens

kansli inom ett år efter det taxe- ringen till statlig inkomstskatt vun- nit laga kraft eller, om den utländs- ka skatten slutligen påförts efter

nämnda tidpunkt, inom ett år från

det den utländska skatten sålunda

påförts.

över ansökningen skall taxerings- intendent avgiva yttrande.

Beträffande underrättelse om

prövningsnämndens beslut samt rätt

att föra talan mot beslutet äga be- stämmelserna om besvär över taxe- ring motsvarande tillämpning.

Har avräkning av utländsk skatt

skett enligt 24 § men ändras taxe- ringen genom beslut av prövnings- nämnd eller utslag av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t eller genom efter- taxering, skall prövningsnämnden

vidtaga därav betingad ändring i

avräkningen.

28 §.

Medgives avräkning av utländsk

skatt, skall länsstyrelsen förordna

om avkortning eller, när restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige

honom tillkommande belopp.

På restituerat belopp utgår icke

ränta.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967 men äger icke tilllämpning

vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering för år 1967 eller tidigare

år. Bestämmelserna i 24—28 §§ om avräkning av utländsk skatt gälla

icke utländsk skatt som erlagts eller skolat erläggas före den 1 januari 1967.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

15

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, dels att 4 § 11 mom. och 14 mom. förordningen

den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter skola upphöra att gälla, dels att 4 § 1 mom., 2 mom., 4

mom., 5 mom. och 10 mom. samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

1 m o in. Utlänning, som utan att

hava förvärvat den i mom. 14 här

nedan omförmålda rätt här i riket

giver offentlig föreställning eller tillställning

av vad slag det vara må,

vare sig mot inträdesavgift eller mot

avgift, som eljest på ett eller annat

sätt fordras, uppbäres eller mottages,

skall härför utgöra särskild bevillningsavgift

med tio procent av

bruttoinkomsten.

Denna bevillningsavgift

2 m o m. Utlänning, som utan att

hava förvärvat den i mom. 14 omförmälda

rätt medverkar vid av svensk

eller utlänning given offentlig föreställning,

offentligt utförande av musik,

såsom kafékonsert och dylikt,

eller vid annan offentlig tillställning

skall, oavsett huruvida inträdes- eller

annan avgift därvid uppbäres eller

tillställningen är avgiftsfri, erlägga

särskild bevillningsavgift med

tjugu procent av den inkomst, som

på grund av hans medverkan tillflyter

honom, vare sig denna inkomst

utgöres av i penningar bestämd ersättning,

naturaförmåner eller andel

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom., 2 mom., 4

1955:163 samt av 4 § 14 mom. se 1913:212.

1 in o in. I utlandet bosatt person,

som här i riket giver offentlig föreställning

eller tillställning av vad

slag det vara må, vare sig mot inträdesavgift

eller mot avgift, som eljest

på ett eller annat sätt fordras,

uppbäres eller mottages, skall härför

utgöra särskild bevillningsavgift med

tio procent av bruttoinkomsten.

äger rum.

2 mom. 1 utlandet bosatt person,

som här i riket medverkar vid

offentlig föreställning, offentligt utförande

av musik, såsom lcafékonsert

och dylikt, eller vid annan offentlig

tillställning skall, oavsett huruvida

inträdes- eller annan avgift

därvid uppbäres eller tillställningen

är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift

med tjugu procent av

den inkomst, som på grund av hans

medverkan tillflyter honom, vare sig

denna inkomst utgöres av i penningar

bestämd ersättning, naturaförmåner

eller andel av inkomsten å tillställning.

Avgiften skall i varje fall

mom. och 5 mom. se 1952:360, av 4 § 10 mom. se

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 127 dr 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av inkomsten å tillställning. Avgif- utgå med minst femtio öre för varje

ten skall i varje fall utgå med minst dag, medverkan lämnas av i utlan
femtio

öre för varje dag, medverkan det bosatt person eller ersättning

lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas. För avgiftens

till honom beräknas. För avgiftens erläggande svarar tillställningens anerläggande

svarar tillställningens an- ordnare.

ordnare.

4 m o m. Ansökning om--- —---ansökning innehålla:

i fall, som avses i 1 mom.:----— eller åskådarplatser;

i fa 11, som avses i 2 mom.: i fall, som avses i 2 inom.:

fullständiga uppgifter angående fö- fullständiga uppgifter angående föreställnings

beskaffenhet, medver- reställnings beskaffenhet, i utlandet

kande utlännings nationalitet, namn bosatt medverkandes nationalitet,

och bostad, den eller de orter samt namn och bostad, den eller de orter

den lokal, där föreställning är av- samt den lokal, där föreställning är

sedd att givas; skolande ansökning- avsedd att givas; skolande ansöken

vara åtföljd av en av den, åt vil- ningen vara åtföljd av en av den, åt

ken utlänning lämnar biträde eller vilken den medverkande lämnar bisom

eljest är att anse såsom upp- träde eller som eljest är att anse

dragsgivare, på heder och samvete såsom uppdragsgivare, på heder och

avgiven uppgift angående beskaffen- samvete avgiven uppgift angående

heten av den ersättning, som varje beskaffenheten av den ersättning,

utlänning äger erhålla, samt belop- som varje i utlandet bosatt person

pet av dylik ersättning eller, där er- äger erhålla, samt beloppet av dylik

sättningen skall utgå med viss andel ersättning eller, där ersättningen

av inkomsten av föreställning, an- skall utgå med viss andel av indelens

storlek och sättet för inkoms- komsten av föreställning, andelens

tens beräknande. storlek och sättet för inkomstens

beräknande.

Sökande är------myndigheten begäras.

5 m o in. Med ledning--—--- — bevillningsavgiftens belopp.

I andra------uppbära densamma.

Därest i ersättning åt utlänning, Därest i ersättning åt medverkansom

avses i 2 mom., ingå naturaför- de, som avses i 2 inom., ingå naturamåner,

skola dessa vid bevillnings- förmåner, skola dessa vid bevillavgiftens

bestämmande uppskattas ningsavgiftens bestämmande upptill

skäligt belopp i penningar. Om skattas till skäligt belopp i penninghögre

värde ej är angivet, skall kost ar. Om högre värde ej är angivet,

och bostad därvid upptagas till var- skall kost och bostad därvid upptadera

fem kronor för dag. gas till vardera fem kronor för dag.

10 mom. Frihet från------paragraf åtnjutes:

a) för utlänningar, vilka driva a) för i utlandet bosatta personer,

sitt näringsfång under bar himmel vilka driva sitt näringsfång under

och uppbära allenast frivillig avgift bar himmel och uppbära allenast frisåsom

musikanter och dylika; villig avgift såsom musikanter och

dylika;

b) för deltagare------hänseende; samt

c) då Kungl. Maj:t,------från bevillningsavgift.

II mom. Vad i denna paragraf

stadgas om utlänning äge ock till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lämpning å i utlandet bosatt svensk

undersåte.

14 mom. Vad i denna paragraf

är stadgat gäller icke för här i riket

bosatt utlänning, som i vederbörlig

ordning förvärvat lika rätt med härstädes

bosatt svensk undersåte till

offentligt uppträdande, varom i denna

paragraf förmäles.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser

gälla dock fortfarande i fråga om bevillningsavgift, som belöper på tiden

dessförinnan.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 121

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

29 april 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa internationella skattefrågor

samt anför.

I. Inledning

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 tillkallades regeringsrådet

Sten Walberg, landskamreraren Stefan Dryselius, numera statssekreteraren

i jordbruksdepartementet Ivan Eckersten och numera landskamreraren

Gösta Hultqvist såsom sakkunniga med uppdrag att utreda

frågan om beskattning av utomlands bosatta personer för härifrån uppburen,

genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst samt vissa

med internationell dubbelbeskattning sammanhängande spörsmål.

De sakkunniga antog benämningen dubbelbeskattningssakkunniga.

I enlighet med Kungl. Maj :ts beslut den 12 oktober 1962 uppdrogs åt dubbelbeskattningssakkunniga

att även verkställa erforderlig utredning av vissa

spörsmål angående behandlingen i beskattningshänseende av svenska experter

vid deltagande i biståndsverksamheten i utvecklingsländerna m. m.

Med skrivelser den 21 december 1962 och den 2 oktober 1963 har dubbelbeskattningssakkunniga

avlämnat betänkandet »Internationella skattefrågor»

(SOU 1962:59) respektive promemorian »Beskattningen av experter i

internationell biståndsverksamhet» (Stencil Fi 1963: 9).

Betänkandet och promemorian har var för sig varit föremål för remissbehandling.

över betänkandet har yttranden avgetts av statskontoret, kammarrätten,

bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, skattelindringsnämnden,

centrala uppbördsnämnden, kupongskattenämnden, riksbanksfullmäktige,

riksgäldsfullmäktige, överståthållarämbetet (med överlämnande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

av yttranden från uppbörds- och indrivningsverken samt poliskammaren i

Stockholm), samtliga länsstyrelser (länsstyrelsen i Malmöhus län med överlämnande

av yttrande från kronokamreraren i Hälsingborg), allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden, överbefälhavaren (med

överlämnande av yttranden från försvarsgrencheferna och försvarets civilförvaltning),

riksförsäkringsverket, generalpoststyrelsen, försäkringsinspektionen,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från liandelskamrarna),

arbetsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, statens

pensionsanstalt, universitetskanslern (med överlämnande av yttranden

från juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm),

ordföranden i allmänna skatteberedningen, uppböi’dsorganisationskommittén,

etableringsutredningen, Svenska landskommunernas förbund, Svenska

stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i

Sverige (LO) (med överlämnande av yttrande från Hotell- och restauranganställdas

förbund), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk

(RLF), Folksam, Kooperativa förbundet, Svensk industriförening, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

redareförening, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Föreningen

Auktoriserade revisorer, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Svenska kyrkans

sjömansvårdsstyrelse, Sveriges advokatsamfund, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Utlandssvenskarnas förening, Folkparkernas centralorganisation,

Konsertföreningen i Stockholm, Riksorganisationen av artistarbetsgivare,

Svenska musikerförbundet, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges radio aktiebolag

och Teatrarnas riksförbund.

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Sveriges allmänna exportförening, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges grossistförbund har åberopat ett yttrande av näringslivets

skattedelegation. Sveriges lantbruksförbund och RLF har- hänfört

sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation. I de delar förslagen

hänför sig till utrikesförvaltningens personal har kabinettssekreteraren

framfört vissa synpunkter.

Över promemorian har yttranden avgetts av nämnden för internationellt

bistånd (NIB), kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, LO, SB, SACO, TCO,

Kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare,

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Svenska kyrkans missionsstyrelse, Svenska mis
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

sionsförbundet och Utlandssvenskarnas förening. Härvid har Sveriges industriförbund,

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund

och Stockholms handelskammare åberopat ett av näringslivets skattedelegation

avgett yttrande, medan Sveriges lantbruksförbund hänvisat till

ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.

De sakkunnigas förslag omfattar en råd olika frågor rörande beskattningen

av inkomster från Sverige, som uppbärs av i utlandet hemmahörande

fysiska och juridiska personer, samt inkomster som i utlandet förvärvas

av fysiska personer med hemvist i Sverige och svenska juridiska personer.

Frågorna, som i huvudsak är fristående från varandra, är följande:

1. det skatterättsliga bosättningsbegreppet;

2. beskattning av härifrån utgående allmänna löner, pensioner m. m.;

3. beskattning av svenska styrelsearvoden m. in. som uppbärs av utomlands

bosatta personer;

4. beskattning av arbetsinkomst som förvärvas under tillfällig vistelse

här i landet (löneskatt);

5. avräkning av utländsk skatt;

6. vissa frågor i samband med rätten att avdra utländsk skatt såsom

omkostnad;

7. rätt till avdrag för kommunalskatt i vissa fall;

8. avdrag för periodiskt understöd till utomlands bosatta personer m. m.;

9. beskattning av svenska medborgare med inkomst av tjänst hos främmande

makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige;

10. beskattning av räntor till utlandet;

11. vissa frågor om inkomstöverflyttningar m. in.;

12. beskattning av företag i utlandet med verkliga ledningen i Sverige;

13. beskattning av experter i internationell biståndsverksamhet.

Vid remissbehandlingen har allmänt vitsordats att de sakkunnigas översyn

omfattat angelägna och ganska komplicerade beskattningsfrågor. I stort

sett har de sakkunnigas förslag bedömts välvilligt av remissinstanserna. Åtskilliga

invändningar har dock framförts mot de särskilda avsnitten av de

sakkunnigas förslag.

Beträffande de olika punkterna i förslagen får jag anföra följande.

Flera frågekomplex som behandlats av de sakkunniga äger samband med

lagstiftningsarbete inom näraliggande områden av beskattningsrätten. Beträffande

frågorna under punkterna 7 och 11 har jag således redan haft anledning

att ta ställning till vad de sakkunniga föreslagit. Syftet med de sakkunnigas

förslag om kommunalskatteavdraget har tillgodosetts genom antagande

av en schablonregel för detta avdrag (prop. 1965: 14, BevU 16, rskr

141). Vad angår frågorna om inkomstöverflyttning har de sakkunnigas förslag

föranlett lagstiftning i samband med antagande av ändrade bestämmelser

om koncernbidrag (prop. 1965: 126, BevU 43, rskr 379).

I de sakkunnigas uppdrag har som en viktig uppgift ingått att överse be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

21

stämmelserna om beskattning av arbetsinkomst, som förvärvas av utlänningar

under tillfällig vistelse här i landet. De sakkunniga föreslår att en

definitiv källskatt skall införas för samtliga i Sverige tillfälligt arbetande

utlänningar, däribland också de utländska artister som nu erlägger bevillningsavgift.

Flera remissinstanser har erinrat om den utredning som pågår

om en definitiv källbeskattning för en betydligt vidare krets av löntagare

och har anfört betänkligheter mot att förslaget genomförs innan detta arbete

avslutats. I likhet med dessa remissinstanser anser jag att förslaget i denna

del lämpligen bör avvakta nämnda utredning. De sakkunnigas förslag innebär

även att sådana här i landet bosatta utlänningar som f. n. erlägger bevillningsavgift

för sin inkomst framdeles skall följa de vanliga reglerna för

inkomstbeskattningen. Denna del av förslaget anser jag vara av den vikt

att den bör tas upp nu.

De under punkterna 3, 8 och 9 angivna beskattningsfrågorna torde få

aktualiseras i olika sammanhang vid senare tillfälle. Beskattningen av styrelsearvoden

har enligt förslaget anknutits till den av de sakkunniga föreslagna

källskatten för vissa löntagargrupper. Även om jag f. n. inte är beredd

att förorda en sådan källskatt synes de sakkunnigas förslag angående

styrelsearvoden senare kunna läggas till grund för lagstiftning. I sitt förslag

om rätten att göra avdrag för periodiskt understöd till utomlands bosatta

personer behandlar de sakkunniga även andra frågor som berör familjebeskattningens

område. Jag finner det beträffande detta förslag önskvärt att

avvakta i vad mån samma frågor kommer att aktualiseras i familjeskatteberedningens

arbete. De sakkunniga har vidare föreslagit att nu gällande

skattebefrielse för svenska medborgare för inkomst av tjänst hos främmande

makts härvarande beskickning och lönade konsulat skall upphävas.

Detta förslag torde få tas upp i samband med vissa frågor om ändringar i

skatteförfattningarna som påkallas vid ett svenskt tillträde till 1961 års

Wienkonvention angående diplomatiska förbindelser.

Förslaget under punkt 10 avser införande av skattskyldighet för ränta,

som utbetalas från Sverige till utomlands bosatta fysiska personer och utländska

juridiska personer. De sakkunniga pekar på de skilda regler för beskattning

av kapitalinkomst som gäller för utdelningar och räntor. Om mottagaren

bor i utlandet beläggs utdelning med statlig inkomstskatt medan

ränta är skattefri. Det synes de sakkunniga svårt att finna några bärande

skäl för denna olikhet i behandlingen. I nämnda och andra hänseenden

griper förslaget in på företagsbeskattningens område. Från flera håll har

invänts att förslaget kan beräknas få konsekvenser när det gäller företagens

möjlighet att finansiera sina investeringar via den utländska obligationsmarknaden.

I och för sig torde en tillfredsställande lösning av detta spörsmål

ligga inom räckhåll. Härtill kommer emellertid svårigheter i form av

administrativt merarbete och ur kontrollsynpunkt. Förslaget torde därför

enligt min mening böra övervägas ytterligare. Jag är inte heller beredd att

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

f. n. ta ställning till förslaget under punkt 12 om ändrade regler för beskattning

av holdingföretag i utlandet som bildats av svenska intressenter.

Jag anhåller att nu få anmäla de delar av de sakkunnigas förslag som

inte redan behandlats eller, enligt vad jag nyss sagt, lämpligen bör behandlas

i andra sammanhang. Jag kommer i första hand att uppehålla mig vid

vissa frågor om beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands, dvs. det

skatterättsliga bosättningsbegreppet samt beskattningen av experter i internationell

biståndsverksamhet och eljest av härifrån utgående allmänna löner,

pensioner m. m. I anslutning därtill torde även den nyss nämnda

frågan om beskattning av i Sverige bosatta utländska artister få prövas. Den

följande framställningen kommer slutligen att avse spörsmålet om avräkning

från svensk skatt av utländsk skatt och vissa därmed sammanhängande

frågor, bl. a. i samband med avdrag vid inkomsttaxeringen för utländsk

skatt såsom omkostnad.

II. Beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands m. m.

Bosättningsbegreppet

Gällande rätt m. m.

Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är av grundläggande

betydelse för hans skattskyldighet. Enligt 53 § 1 mom. a) kommunalskattelagen

(KL) samt 6 § 1 mom. a) förordningen om statlig inkomstskatt

(IF) är han sålunda skattskyldig för all inkomst för tid under vilken

han varit här i riket bosatt (oinskränkt skattskyldighet) men endast skyldig

att erlägga skatt för vissa slag av inkomst för tid, under vilken han ej

varit här i riket bosatt (inskränkt skattskyldighet). Likartade regler gäller

i fråga om förmögenhetsskatten.

I punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL anges när fysisk person skall anses

vara här i riket bosatt. Huvudregeln är, att som bosatt här i riket räknas

den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med sådan person skall enligt

68 § KL likställas den som, utan att han är bosatt i Sverige, vistas stadigvarande

här.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt har sedan 1928 inte ändrats

med undantag för en mindre justering som föranleddes av att den för mantalsskrivningen

avgörande tidpunkten ändrats från årsskiftet till den 1

november.

Uttrycket bo och hemvist innebär inte, att vederbörande med nödvändighet

behöver ha bostad här i landet. Det torde vara tillfyllest, om han har

någon mera påtaglig anknytning till Sverige, t. ex. bohag eller personliga

eller ekonomiska intressen. Å andra sidan kan bosättning utomlands föreligga

för gift person även om han har bostad i Sverige, i vilken maken kvar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

bor, t. ex. på grund av barnens skolgång. I sådant fall torde makarna betraktas

som av varandra oberoende skattskyldiga. Oavsett civilståndet fästes

— för den som behåller eller förhyr våning i Sverige — stor vikt vid

anledningen till vistelsen utom riket. Sålunda beaktas karaktären av arbetsuppgifter

och utomlandsvistelsens varaktighet. Någon bestämd tidsgräns

finns emellertid inte meddelad i nu gällande författningar.

Vid sidan av den nu behandlade huvudregeln återfinns i anvisningspunkten

vissa föreskrifter som närmast tar sikte på mera speciella fall. Sålunda

stadgas, att svensk medborgare, som uppehåller sig på resor i främmande

land men har bo och familj kvar i riket, anses vara bosatt i Sverige, även

om vistelsen utomlands är långvarig. Även utlänning behandlas på samma

sätt i beskattningshänseende, om han stadigvarande bor eller under längre

tid, utan andra avbrott än rent tillfälliga, vistas bär i riket.

För den, som på grund av sin tjänst är tvungen att företa resor utomlands,

finns följande bestämmelser.

Sjöman, som är inskriven på sjömanshus här i riket och har sin familj

i Sverige, skall enligt nämnda anvisningspunkt vid tjänstgöring ombord på

fartyg i utrikes fart alltjämt anses bosatt här i riket. I detta sammanhang

kan erinras om anvisningspunkten 2 till 53 § KL som stadgar, att verksamhet

på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här i riket, även

om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utomlands

eller under längre tid uppehålla sig där under kringresande (t. ex.

handelsresande).

Vidare föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL, att en i allmän

tjänst anställd person eller missionär, som för sin verksamhet uppehåller

sig och har fast bostad på utrikes ort, i allmänhet inte bör anses som bosatt

här i riket, även om han fortfarande är mantalsskriven i Sverige. Med

»allmän tjänst» torde åsyftas anställning hos svensk offentligrättslig juridisk

person oavsett anställningsformen. Bestämmelsen torde emellertid icke

vara tillämplig på svensk personal, som tillhör svensk beskickning eller

lönat konsulat hos utländsk makt och som på grund av sin tjänst är bosatt

utomlands. För denna kategori finns nämligen särskilt stadgat i 69 § KL

och 17 § IF. Särskilda stadganden är också meddelade för »arbetare, som

för längre tid tagit anställning utomlands».

Rörelse- eller yrkesidkare, som för sin verksamhet på ett mera stadigvarande

sätt slagit sig ned på utrikes ort, skall enligt punkt 1 av anvisningarna

till 53 § KL inte anses vara bosatt här i riket. Detsamma gäller som nyss

antytts för arbetare, som för längre tid tagit anställning utomlands. Stadgandet

om yrkesidkare — varmed torde åsyftas person med fritt yrke -—

samt rörelseidkare torde innebära, att de på grund av sin verksamhet anses

vara knutna med sådana band vid den ort där de uppehåller sig, att de

inte bör betraktas som bosatta i Sverige. Beträffande arbetare är kravet på

beständigheten hos vistelsen på utrikes ort av likartat innehåll. Varar vis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 Kungi. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

telsen och anställningen en längre tid, anses arbetare icke vara bosatt i

Sverige.

Slutligen stadgas i anvisningspunkten att mantalsskrivningen är utan

betydelse för frågan om skattskyldighet för inkomst. Härav framgår att för

den, som ej är mantalsskriven i Sverige, oinskränkt skattskyldighet likväl

kan föreligga, under det att så ej behöver vara fallet för alla som har mantalsskrivits

här i riket. Av en jämförelse mellan bosättningsbegreppen enligt

skatteförfattningarna och folkbokföringsförordningen framgår att dessa

begrepp icke är identiska. Vid bedömandet av en persons bosättning i mantalsskrivningshänseende

är uteslutande förhållandena per den 1 november

året före beskattningsåret avgörande. Enligt skatteförfattningarna skall

däremot samtliga omständigheter under beskattningsåret tas med vid bedömandet

var en person skall anses som bosatt. Bedömningen kan resultera

i att bosättning i Sverige föreligger endast under en del av året.

De dubbelbeskattningsavtal Sverige ingått med de nordiska länderna har

-— bortsett från vissa mindre skiljaktigheter i utformningen — likartade

bestämmelser om var fysisk person skall anses bosatt. De går ut på att vederbörande

skall anses äga »skatterättsligt hemvist» i den stat, där han har

sitt egentliga bo och hemvist eller där han stadigvarande vistas. Skulle

han med tillämpning av dessa regler anses bosatt i båda staterna, har han

sitt skatterättsliga hemvist i den stat, med vilken han har de starkaste personliga

och ekonomiska förbindelserna. Kan frågan inte avgöras med tilllämpning

av denna regel, anses han ha hemvist i den stat, i vilken han äger

medborgarskap. Om han är medborgare i bägge de avtalsslutande staterna

eller inte i någon av dem, har behöriga myndigheter i resp. stater att träffa

överenskommelse från fall till fall.

Efter det avtalen med de nordiska länderna (utom Island) utformats har

OEEC:s (numera OECD:s) råd avgett rekommendationer den 11 juli 1958

och den 30 juli 1963 i fråga om vad som bör intas i bilaterala dubbelbeskattningsavtal

rörande skatterättsligt hemvist. Enligt OECD-reglerna betyder

uttrycket »person med hemvist» i en avtalsslutande stat varje fysisk person,

som enligt den statens lagstiftning är underkastad beskattning där på

grund av hemvist, bosättning eller varje annan liknande omständighet. Bosättningen

avgörs följaktligen i första hand efter resp. länders interna regler.

För den händelse en person enligt denna huvudregel skulle anses äga

hemvist i bägge de avtalsslutande länderna (dubbel bosättning) gäller följande.

a) Han anses äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han har ett

hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har sådant hem

i båda avtalsslutande staterna, anses han äga hemvist i den avtalsslutande

stat, med vilken han har de starkaste personliga och ekonomiska förbindelserna

(centrum för levnadsintressena).

b) Om det inte kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat centrum för

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

levnadsintressena befinner sig, eller om han inte i någondera avtalsslutande

staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han

äga hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas i båda de avtalsslutande staterna eller om

han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han äga hemvist i den

avtalsslutande stat, i vilken han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda de avtalsslutande staterna eller om han

inte är medborgare i någon av dem, skall vederbörande myndigheter i de

båda avtalsslutande staterna avgöra frågan genom överenskommelse.

I detta sammanhang kan omnämnas att OECD:s rekommendation i allt

väsentligt iakttagits i flertalet på senare tid ingångna dubbelbeskattningsavtal.

Med undantag för avtalen med Amerikas förenta stater och Canada

har i avtalen uttrycken »hemvist» och »bosättning» uttömmande reglerats.

I avtalen med nämnda båda stater finns inte någon egentlig definition på

begreppet »bosatt». För s. k. dubbel bosättning har däremot avtalen särskilda

bestämmelser om hur det skall förfaras för att undanröja uppkommen

dubbelbeskattning.

Tillämpningen av kommunalskattelagens bosättningsregler har föranlett

talrika avgöranden i högsta instans. De sakkunniga har i sitt betänkande

(s. 64) gjort en sammanställning av en mångfald regeringsrättsutslag, till

vilka får hänvisas. Av dessa torde sammanfattningsvis framgå att en i enskild

tjänst anställd person anses bosatt utomlands om han på grund avtjänsten

uppehållit sig där ett år eller längre. År han däremot anställd i

svensk allmän tjänst är en längre tid än ett år erforderlig. Denna princip

har iakttagits även i avgöranden, som meddelats efter det dubbelbeskattningssakkunniga

avlämnat sitt betänkande, t. ex. RÅ 1963 ref. 10, 1964 not

Fi 754.

Då vistelsen utom riket föranletts av sjukdom har enligt förefintliga rättsfall

bosättning i Sverige alltjämt ansetts föreligga även om vistelsen utsträckts

till att överstiga ett år. I visst fall har vistelse utom riket ända upp

till tre år inte ansetts tillräcklig för att konstituera bosättning hos den främmande

staten.

När vistelsen utomlands huvudsakligen har sin orsak i studier anses bosättning

i Sverige också föreligga, oaktat den studerande uppehåller sig utom

riket under längre tid än ett år.

Frågan om tillämpningen av bosättningsreglerna har uppmärksammats

av riksskattenämnden, som hos Kungl. Maj :t hemställt om översyn av desamma.

I sin hemställan anför nämnden till en början bl. a. följande.

Gällande regler om skyldighet för fysiska personer att erlägga skatt för

inkomst ha gällt i det närmaste oförändrade sedan tillkomsten av 1928 års

kommunalskattelag. Det ligger i sakens natur att tillämpningen av dessa

regler, som icke föranledde några större svårigheter vid tiden för sin tillkomst,

med hänsyn till numera rådande skattetryck samt ökad internationell

rörlighet erbjuder helt andra problem än tidigare. De angivna båda

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

faktorerna göra det numera angeläget på ett helt annat sätt än tidigare, att

lagstiftningen ger ett såvitt möjligt klart och entydigt svar på frågan huruvida

skattskyldighet i Sverige föreligger trots en relativt långvarig, av arbetsanställning

föranledd vistelse i utlandet. Särskilt gäller detta beträffande

länder, med vilka Sverige icke avslutat dubbelbeskattningsavtal. Icke minst

för landets av den internationella marknaden starkt beroende näringsliv

måste det vara av väsentlig betydelse med lättillämpade regler rörande t. ex.

beskattningen av de stora industri- och samfärdselföretagens anställda vid

vistelse utom riket.

I fortsättningen erinrar riksskattenämnden om sitt den 26 juni 1957 avgivna

utlåtande över en av den skandinaviska styrelsen för undervisningssjukhuset

i Korea gjord framställning angående åtgärder för att tillförsäkra

personalen vid sjukhuset skattefrihet. I utlåtandet anfördes bl. a. som följer.

Enligt rådande praxis torde anställning utomlands under en tid av mer än

ett år medföra, att i beskattningshänseende bosättning här i riket icke

längre anses föreligga. Härvid är den omständigheten att den skattskyldiges

familj kvarstannar här i riket, icke av avgörande betydelse för bedömandet

av frågan om den skattskyldiges bosättning. Ett flertal rättsfall från regeringsrätten

giver stöd för den nu uttalade uppfattningen. (Se exempelvis

1955 ref. 45 jämfört med det i Geijer—Rosenqvist—Sterners Skattehandbok

del II, 3:e uppl., s. 569, omnämnda rättsfallet 1955: 1684.)

Med hänsyn till vad sålunda får anses gälla i fråga om skattskyldigheten

för svenskar, som vistas utomlands, torde den svenska personalen vid

undervisningssj ukhuset i Korea icke vara skattskyldig här i riket för de i

samband med anställningen i Korea utgående löneförmånerna, därest anställningstiden

— vilket synes vara avsett — överstiger ett år. Med hänsyn

härtill lärer det enligt riksskattenämndens mening icke vara erforderligt

med särskilda lagstiftningsåtgärder i syfte att bereda skattefrihet för ifrågavarande

personal.

Nämnden konstaterar vidare i sin hemställan att utlåtandet hälsats med

tillfredsställelse på flertalet håll såsom en visserligen stel men relativt lätttillämpad

regel, samt fortsätter.

Ur dessa synpunkter har riksskattenämnden funnit utgången i det av regeringsrätten

den 4 juni 1959 (RÅ 1959 ref. 20) avdömda målet otillfredsställande.

Vid sin livliga kontakt med taxeringstjänstemännen å länsstyrelserna

har riksskattenämnden funnit, att detta prejudikat medfört stor

osäkerhet vid tillämpningen av 53 § KL.

Att frågan om skattskyldighet i Sverige — på sätt framgår av nämnda

avgörande —- skall vara beroende av »arten av klagandens uppdrag» i utlandet

och »övriga i målet förekomna omständigheter» är för den skattskyldige

otillfredsställande.

Det må tilläggas, att de tveksamma fallen äro så många och så skiftande

till sin natur, att möjligheten att begära förhandsbesked icke ter sig som

en tillfredsställande lösning.

Avslutningsvis hemställde riksskattenämnden, att problemet skyndsamt

måtte göras till föremål för utredning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

27

De sakkunniga

Behovet av nya bosättningsregler

De sakkunniga uttalar mot bakgrund av regeringsrättens praxis på området

och riksskattenämndens nyss berörda framställning att nuvarande

bosättningsregler delvis är oklara, och att man har haft svårigheter att på

de gällande reglernas grund nå fram till fasta principer. För de skattskyldiga

är detta givetvis en nackdel. Den som avser att flytta till annat land bör ha

ett berättigat anspråk på att någotsånär kunna överblicka vilka konsekvenser

flyttningen kommer att få för honom i beskattningsavseende.

Vidare framhåller de sakkunniga, att de svenska reglerna på området genomgående

torde vara ganska liberala. En jämförelse med skattelagstiftningen

i ett flertal andra länder, bl. a. Norge, Storbritannien och Förenta

staterna, torde nämligen ge till resultat, att enligt de svenska reglerna en

kortare utlandsvistelse regelmässigt medför att bosättning här i riket inte

längre anses föreligga; Sverige avstår sålunda tidigare än flera andra länder

från att beskatta dem som rest utomlands. Det kan i vissa fall även inträffa,

att Sverige härigenom icke kan utnyttja en beskattningsrätt som är förbehållen

vårt land genom dubbelbeskattningsavtal. Följden kan därvid bli att

inkomst och förmögenhet helt undgår beskattning.

Genom arbetet i OECD:s skattekommitté och efter rekommendation av

OECD:s råd föreligger numera enligt de sakkunnigas mening tämligen enhetliga

principer för en reglering av hithörande frågor genom dubbelbeskattningsavtal.

Dessa principer har i stort sett kunnat följas i nyare avtal, av

vilka några redan hunnit träda i tillämpning. Det framstår såsom angeläget,

att de interna svenska reglerna så långt möjligt anpassas till nämnda principer.

Det förhållandet att de interna svenska reglerna gör det möjligt att genom

tämligen kort tids vistelse utomlands undgå svensk beskattning har,

enligt vad erfarenheten gett vid handen, utnyttjats i åtskilliga fall, där omständigheterna

gör det sannolikt att skatteskäl utgjort viktiga motiv för utlandsvistelsen.

Från allmän synpunkt framstår det såsom ett berättigat önskemål

att inom rimliga gränser kunna tillvarata de svenska intressena i

sådana fall.

De sakkunniga uttalar att såsom en vägledande princip för bosättningsreglerna

bör vara att man inte försvårar en utflyttning, som uppenbarligen

förestavats av andra skäl än skattemässiga. Å andra sidan bör reglerna för

övriga fall vara så utformade att vårt land kan behålla beskattningsrätten

åtminstone för en tid. Om på grund härav dubbelbeskattning skulle uppkomma,

kan denna enligt de sakkunniga undanröjas genom tillämpning av

dubbelbeskattningsavtal, i den mån den skattskyldige utflyttat till stat, med

vilken sådant avtal ingåtts. I övriga fall kan under vissa förutsättningar den

av de sakkunniga föreslagna möjligheten att avräkna utländsk skatt från

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

den svenska statliga inkomstskatten stå till buds. De sakkunniga anför därefter

följande.

Att uppnå det sålunda åsyftade resultatet genom att tillskapa en enkel

schablon för att avgöra var en skattskyldig skall anses bosatt torde inte vara

möjligt. En mera nyanserad behandling av olika förekommande fall synes

— såsom också ett studium av OECD-reglerna torde ge vid handen — alltjämt

vara påkallad.

Den frågan kan då ställas, om bosättningen i alla lägen bör vara avgörande

för skattskyldigheten eller, annorlunda uttryckt, om man utan undantag

bör upprätthålla principen att de som anses bosatta i Sverige skall vara här

skattskyldiga för alla inkomster oberoende av var de förvärvats. Vad angår

inkomster av anställningar utomlands är situationen ofta den att sådan inkomst

— som vanligen är underkastad skatteplikt på anställningsorten — i

överensstämmelse med rådande svensk praxis skäligen icke bör beskattas i

Sverige, trots att det kvarstår så starka anknytningar till vårt land att det i

och för sig kunde vara naturligt att anse den skattskyldige bosatt här; han

har t. ex. hustru och barn kvar i den gemensamma bostaden i Sverige. Vi får

i sammanhanget framhålla, att det torde vara en internationellt vedertagen

princip, att inkomster av enskild anställning beskattas i det land där arbetet

utförts. Detta gäller även i det fall att lönen utbetalas från hemlandet,

om anställningsperioden sträcker sig över sex månader. Härtill kommer det

särskilda intresset för en arbetstagare, som avser att tjänstgöra utomlands,

att kunna överblicka huru mycket av den erbjudna lönen som skall avgå i

skatt. — Vad åter angår andra slag av inkomster, som förvärvas under vistelse

i utlandet, har redan antytts, att en skärpt hållning från svensk sida

kan vara motiverad.

Under sådana förhållanden synes det rationellt att i fråga om tjänsteinkomster

av nu avsett slag göra avsteg från principen att skattskyldigheten

för här bosatta personer skall vara oinskränkt. Skattefrihet bör sålunda kunna

medges i viss utsträckning för utomlands förvärvade tjänsteinkomster

även för sådana personer. Vissa skäl kunde tala för att komplettera en regel

av sådan innebörd med bestämmelser om att den statliga inkomstskatten på

ev. inkomster i Sverige i progressionshänseende skulle beräknas, som om

skattskyldighet förelegat jämväl för den utomlands förvärvade tjänsteinkomsten.

Andra skäl, bl. a. den prekära ställning ifrågavarande skattskyldiga

stundom intager i länder med vilka Sverige icke har dubbelbeskattningsavtal,

talar emellertid emot införandet av sådana bestämmelser; dessa skulle

f. ö. innebära en skärpning i förhållande till vad nu får anses gälla. — I fråga

om andra slags inkomster än tjänsteinkomster bör däremot bosättningen

liksom hittills vara avgörande.

Ettårsregeln

De sakkunnigas förslag innebär, att löneinkomster, som förvärvas under

en icke alltför kort utlandsvistelse skall vara fria från svensk skatt, även om

inkomsttagaren är att anse som bosatt i Sverige. Den tid för utlandsvistelse

som bör krävas för att skattskyldighet till vårt land inte skall föreligga föreslår

de sakkunniga till ett år. Förslaget ansluter sig därigenom i viss mån

till nuvarande praxis vid tillämpning av bosättningsreglerna. Tidskravet formuleras

av de sakkunniga så att anställningen skall ha varat mer än ett år

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

29

eller enligt kontrakt eller på annan grund kan antas skola vara under lika

lång tid. Förhållandena sådana de föreligger under beskattningsåret får bli

avgörande vid denna bedömning. Regeln bör enligt de sakkunniga omfatta

både tjänsteinkomster, som uppbärs hos utländska arbetsgivare, och löner,

som utgår t. ex. till svenska företags representanter i utlandet. Den föreslagna

regeln förutsätter självfallet, att tjänsten är av sådan beskaffenhet att

dess utövning kräver vistelse utomlands. Vidare anges, att tjänsten skall

ha utövats i ett och samma främmande land. Detta innebär ett krav på att

den skattskyldige under åtminstone ett år skall ha sammanhängande uppehållit

sig i visst främmande land. Regeln bör enligt de sakkunniga sålunda

inte vara tillämplig, om den skattskyldige reser omkring på uppdrag i olika

länder och vistelsen icke i något enskilt land varat minst ett år — sj älvfallet

bortses här från helt korta, tillfälliga besök i Sverige eller annat land.

Inkomster undantagna från ettårsregeln

De sakkunniga har funnit att vissa undantag från ettårsregeln är nödvändiga.

Härom anför de sakkunniga följande.

Enligt dubbelbeskattningsavtalen bibehåller nämligen Sverige i regel beskattningsrätten

till löner, som utbetalas av svenska staten och svensk kommun

till sina anställda samt av rederiföretag och luftfartsföretag till dem

som är anställda ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller

norskt luftfartyg. Avtalens regler i sistnämnda hänseende sammanhänger

med det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS. För att sådana löner

icke skall bli helt obeskattade är det nödvändigt att svensk skatt uttages

trots att anställningen utomlands varar mer än ett år. Såsom löner från

svenska staten är härvid att anse t. ex. löner till svensk militärpersonal som

ställts till Förenta Nationernas förfogande för tjänstgöring utom riket. Utöver

den lön ifrågavarande kategorier uppbär enligt de svenska avlöningsreglementena

äger de i regel uppbära dagtraktamenten från Förenta Nationerna.

Dessa traktamenten torde vara att jämställa med av staten anvisade

icke skattepliktiga traktamentsersättningar (32 § 3 mom. KL) och således

undantagna från skatteplikt. — Till löner från svenska staten får även hänföras

löner som utbetalas av något riksdagens verk, t. ex. riksbanken, ävensom

löner som utgår från kyrkofonden och uppbäres av utom riket tjänstgörande

präster, varvid dock beskickningspredikanterna beskattas enligt

bestämmelserna i 69 § KL och 17 § IF.

I betänkandet understryks att den föreslagna regeln om frihet från svensk

skatt endast är avsedd att gälla inkomster av anställning i egentlig bemärkelse,

däremot inte pension eller andra förmåner, som härrör av ett förutvarande

tjänsteförhållande här i riket.

Treårsregeln

I fråga om andra inkomster än lön o. d. bör enligt de sakkunniga de allmänna

bosättningsreglcrna gälla. Beträffande utformningen av dessa regler

menar de sakkunniga att vissa skärpningar är påkallade. Dessa bör självfal
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

let inte medföra, framhålls det i betänkandet, att svensk beskattning upprätthålls

i fall då det redan från början är uppenbart, att en utflyttning är

definitiv, dvs. att alla väsentliga band med Sverige varaktigt avklippts. Så är

enligt de sakkunniga t. ex. fallet, när svensk kvinna ingår äktenskap med

utlänning och makarna bosätter sig i mannens hemland eller när en skattskyldig

avflyttar med familj och bohag och i samband med avflyttningen avvecklar

alla intressen i Sverige. De sakkunniga framhåller att situationen

emellertid ofta inte är så klar. Särskilt i fråga om dem som uppbär rörelseinkomster

eller inkomster av fri verksamhet kvarstår ofta anknytningar av

olika slag till Sverige, exempelvis att den skattskyldige har bostad och familj

kvar i Sverige, behåller en fastighet eller fortsätter att driva en rörelse.

I dylika fall bör man, enligt de sakkunniga, kräva, att utflyttningens mera

slutgiltiga karaktär tar sig uttryck i att vistelsen utomlands varat en ganska

lång sammanhängande tid — självfallet bortsett från kortare affärs- och

semesterresor o. d. till Sverige. Bosättningen bör med andra ord i de mindre

klara fallen icke anses upphöra redan i och med avresan utan som regel

först då den skattskyldige uppehållit sig utomlands under några år.

De sakkunniga anser att denna deras tankegång lämpligen bör komma till

uttryck i en regel om bevisbördans fördelning och anför härom följande.

Sålunda bör den skattskyldige, om han tidigare än förslagsvis tre år efter

utflyttningen vill undgå en i princip oinskränkt skattskyldighet i Sverige, vara

skyldig att visa, att anknytningar av förut antytt slag icke kvarstår. Efter

treårsperiodens utgång bör det däremot ankomma på det allmänna att styrka,

att det alltjämt kvarstår en så stark anknytning till Sverige att en varaktig

utflyttning inte kan anses föreligga. Vi är medvetna om att en regel av

sådant innehåll kan medföra det resultatet, alt samma person de tre första

åren efter sin avresa av de svenska myndigheterna behandlas som bosatt här

och alltså oinskränkt skattskyldig och därefter —■ utan att förhållandena

ändrats — betraktas som bosatt utomlands och inskränkt skattskyldig. Håller

man emellertid fast vid att ett av de i praktiken viktigaste kriterierna

på utflyttningens definitiva karaktär ofta ligger i utlandsvistelsens varaktighet,

synes denna konsekvens av regeln inte behöva inge betänkligheter.

Vid prövningen av de enskilda fallen bör hänsyn givetvis tagas till samtliga

relevanta omständigheter. Lagtexten bör liksom hittills angiva, att en

svensk medborgare alltjämt kan komma att betraktas som bosatt i Sverige

och därmed underkastad oinskränkt skattskyldighet, om han har bo eller

familj här i riket. Det bör också utsägas, att andra omständigheter kan påverka

bedömningen i samma riktning, t. ex. att den skattskyldige har kvar

en fastighet eller fortsätter en rörelse. Givetvis bör man vid bedömningen

av här nämnda och likartade omständigheter fästa avgörande vikt vid deras

reella betydelse. Om någon t. ex. är ledare, direkt eller indirekt, för ett

svenskt företag — och efter utflyttning utövar ledningen från utlandet -—

kan enbart detta förhållande vara tillräckligt för att man skall anse honom

vara ur beskattningssynpunkt alltjämt bosatt i Sverige. —- Den skattskyldige

bör i regel anses ha kvar sitt bo här i riket, även om möblerna är här magasinerade.

Särskild anledning att antaga fortsatt bosättning i Sverige bör liksom

tidigare finnas, om den skattskyldige såsom skäl för utlandsvistelsen

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

anger, att han skall bedriva studier, vårda sin hälsa e. d. Man bör vidare

vara berättigad att kräva att den skattskyldige bosatt sig på viss utländsk

ort och där skaffat sig fast bostad. Uppehåller han sig däremot i utlandet

under kringresande eller under flyttning med kortare intervaller — ett halvår

eller mindre -— mellan olika orter i ett och samma land eller i olika länder,

bör han sålunda alltjämt — så länge han behåller sitt svenska medborgarskap

— kunna anses ha den största anknytningen till Sverige och på den

grunden alltjämt ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige. Viss betydelse

synes i detta sammanhang kunna tillmätas, huruvida han i det främmande

landet behandlas som där bosatt skattskyldig.

Även om man enligt vårt förslag sålunda alltjämt i viss utsträckning blir

hänvisad till att göra en individuell bedömning av särskilda fall, torde emellertid

den nyss förordade bevisbörderegeln, i sådana fall som hittills förorsakat

svårigheter i tillämpningen, kunna medföra, att den skattskyldige regelmässigt

betraktas såsom bosatt här i riket under de första tre åren. Efter

denna tids utgång torde däremot bedömningen vanligen resultera i att bosättningen

anses ha upphört. Reglerna bör utformas så att bedömningen

skall grundas på de under beskattningsåret föreliggande omständigheterna

och alltså, åtminstone i princip, utan avseende på förhållandena under tiden

mellan beskattningsårets utgång och tidpunkten för taxeringsfrågans slutliga

prövning.

De sakkunniga anser dock, att de nyss återgivna strängare reglerna endast

skall gälla svenska medborgare. För utlänningar skulle de nuvarande

mera allmänt hållna bestämmelserna kunna bibehållas, vilket innebär att

såsom bosatt i Sverige räknas den som här har sitt egentliga bo och hemvist.

Därutöver skall enligt de sakkunniga iakttagas, att en utlänning, som stadigvarande

hor i vårt land eller som under längre tid, utan andra avbrott

än rent tillfälliga, vistas i Sverige, skall anses vara bosatt i riket. Härav torde

bl. a. följa, att om en i Sverige bosatt utlänning avreser till annat land

den oinskränkta skattskyldigheten vanligen upphör redan i och med avresan

om det inte rör sig om ett tillfälligt besök där. Skillnaden mot stadigvarande

vistelse enligt 68 § KL torde i fråga om utlänningar enligt de sakkunnigas

uppfattning ligga däri, att man i denna paragraf avser en kortvarigare

men sammanhängande vistelse. Varar vistelsen i Sverige längre tid, anses en

utlänning bosatt här och bosättningen avbryts icke genom tillfälliga resor

till annat land.

De sakkunniga understryker att de föreslagna bosättningsreglerna i större

eller mindre utsträckning kan försättas ur kraft genom dubbelbeskattningsavtal.

Enligt de av OECD:s råd rekommenderade principerna för dubbelbeskattningsavtal

skall emellertid resp. staters interna regler i första

hand bli avgörande vid bedömning av frågan om en skattskyldig skall

anses bosatt i landet eller ej. Härav följer, att de svenska skattemyndigheterna

i första hand skall tillämpa de interna svenska reglerna. Detta kommer

även att bli fallet, när skattskyldighetsfrågan enligt avtalet skall bedömas

t. ex. med utgångspunkt från »centrum för levnadsintressena».

De ändringar i nu gällande regler som föreslagits av de sakkunniga avser

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

endast utflyttningsfall. Vid inflyttning torde de nuvarande för in- och utflyttningsfallen

gemensamma allmänt hållna reglerna om bosättning vara tillfyllest

såväl för svenska medborgare som för övriga. De innebär att såsom

bosatt här i riket skall räknas den som här har sitt egentliga bo och hemvist.

Det bör emellertid erinras om att enligt 68 § KL den som stadigvarande

vistas i Sverige skall likställas med den som här har sitt egentliga bo och

hemvist. Denna regel kan sålunda, oavsett bosättningen, leda till oinskränkt

skattskyldighet i vårt land. Om en utlandssvensk vistas i Sverige något mer

än sex månader, kan detta exempelvis vara tillräckligt för att han ^kall

bli oinskränkt skattskyldig till Sverige.

Vad här sagts torde i tillämpliga delar äga giltighet även i fråga om inflyttade

utlänningar.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

I remissyttrandena vitsordas i regel behovet av ny lagstiftning på området.

Det framhålls sålunda i åtskilliga yttranden, att nuvarande bosättningsregler

inte är tillfredsställande. Den praktiska tillämpningen av reglerna

uppges efter hand ha medfört allt större svårigheter och gett upphov till

många taxeringsproblem och skatteprocesser. Såsom skäl för ändrad lagstiftning

framhålls även internationaliseringen av det ekonomiska livet och

det alltmer intensiva utbytet av arbetskraft mellan olika länder.

Principerna för de sakkunnigas förslag rörande det skattemässiga bosättningsbegreppet

har godtagits i flertalet remissyttranden. Viss kritik mot

förslaget har dock framförts.

Bl. a. riksskattenämnden anser de föreslagna bosättningsreglerna i viss

mån vara behäftade med samma brister som nuvarande regler på området.

En samlad bedömning av samtliga omständigheter i ärendet måste således

göras även enligt de nya reglerna. Enklare och mer entydiga regler hade varit

önskvärda så att de skattskyldiga själva i flertalet fall kan bedöma hur

bosättningsfrågan bör besvaras. Förslaget har likväl den obestridliga förtjänsten,

att enkla regler skapats när det gäller beskattning av den form

av inkomster, som i detta sammanhang har den största praktiska betydelsen,

nämligen löneinkomster. För den som överväger att för viss tid ta anställning

utomlands — och flertalet fall utgörs av sådana — är det primära

skatteproblemet utan tvivel frågan om beskattning av löneinkomsten skall

ske här i riket eller inte. På den punkten torde de föreslagna reglerna ge

klart besked.

Även kammarrätten anser det tveksamt om de föreslagna nya reglerna

kommer att åstadkomma enkelhet i tillämpningen och möjlighet för den

skattskyldige att överblicka konsekvenserna i beskattningsavseende av ut
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966 33

flyttning. Länsstyrelsen i Kronobergs län och SACO anför liknande synpunkter.

Överståthållarämbetet har en principiell invändning att göra mot förslaget.

De sakkunnigas förslag innebär, att gällande bosättningsregler vid utflyttning

ur riket något skärpas, medan desamma sättas ur kraft då fråga är

om inkomst av enskild anställning i ett främmande land, därest anställningen

varat minst ett år. Häri ligger emellertid enligt ämbetets mening en

klar inkonsekvens för det fall att man fortfarande vill anknyta den oinskränkta

skattskyldigheten till villkoret, att den skattskyldige skall anses

ha varit här i riket bosatt.

Det är ämbetets uppfattning, att gällande regler angående bosättningsbegreppet

äro av så grundläggande betydelse inom den svenska skattelagstiftningen

att det icke lämpligen bör ifrågakomma att införa uttryckliga

undantag av innebörd att den oinskränkta skattskyldigheten blir beroende

av andra omständigheter än frågan huruvida den skattskyldige här har

sitt egentliga bo och hemvist.

Näringslivets skattedelegation anser, att man redan med nuvarande bosättningsregler

kan komma till rätta med de verkliga missbruken. Delegationen

anser det vidare knappast sannolikt att de sakkunnigas förslag i

praktiken kommer att ge det åsyftade resultatet. Det torde nämligen inte

kunna hindra att definitiv utflyttning anses föreligga för sådana som strävar

efter att inte längre bli beskattade i Sverige. De föreslagna reglerna torde,

enligt delegationen, vidare komma att leda till ökat antal kollisionsfall

i förhållande till dubbelbeskattningsavtalens bosättningsregler. Genom förslaget

uppkommer temporär dubbelbeskattning, innan de svenska skattemyndigheterna

genom förhandlingar med utländska skattemyndigheter eller

eljest uppgett sina skatteanspråk.

Handelskamrarna i Skåne och Gävle uttalar sig i samma riktning.

Sveriges advokatsamfund anser att skatteflykten genom bosättning utomlands

och det snabbt stigande antalet tvister om bosättningsort motiverar

skärpning och förtydligande av bosättningsreglerna. Samfundet förordar,

att förslaget blir föremål för ytterligare överväganden.

Riksförsäkringsverket finner att de föreslagna reglerna ytterligare fjärmar

det skatterättsliga bosättningsbegreppet från det motsvarande begrepp

som begagnas inom socialförsäkringen.

Treårsregeln

Den föreslagna regeln att det under de första tre åren i princip skall åligga

den skattskyldige att visa, att han bosatt sig utomlands och icke längre

är bosatt i Sverige tillstyrks eller lämnas utan erinran av kammarrätten,

centrala uppbördsnämnden, allmänna ombudet hos mcllankommunala prövningsnämnden

liksom av flertalet länsstyrelser. Riksskattenämnden har

som förut nämnts inte velat motsätta sig förslaget.

3 lliliang till riksdagens protokoll 1066. 1 samt. Nr 127

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

I flera yttranden framhålls att grundtanken med den föreslagna regeln

är riktig och att förslaget innebär en förbättring i jämförelse med nuvarande

regler. Länsstyrelserna i Stockholms, Jämtlands och Västerbottens

län ifrågasätter om inte samma bevisbörderegel bör gälla även efter de första

tre åren.

Treårsregeln har avstyrkts av Föreningen Auktoriserade revisorer, handelskamrarna

i Gävle och Skåne samt Småland och Blekinge, Kooperativa

förbundet, näringslivets skattedelegation, Sveriges advokatsamfund och

SACO. Kooperativa förbundet anför sålunda.

I allmänhet torde enligt nuvarande praxis en skattskyldig, som varit här

i riket bosatt, men som på grund av anställning eller annan verksamhet

utomlands, vistats där mer än ett år, icke anses som bosatt här i riket, även

om han har kvar bo eller familj i Sverige. En sådan praxis synes tämligen

väl överensstämma med internationell praxis och är tillfredsställande för

de fall, som utan tvekan torde vara de som främst och i största omfattning

beröres av dessa regler, nämligen i svenska företag anställda, som utsändes

för tjänstgöring i främmande land under några års tid. Enligt de föreslagna

reglerna kan emellertid en sådan anställd vid vistelse utomlands två ä

tre år bliva i princip oinskränkt skattskyldig här i riket enbart av den anledningen

att han t. ex. har sina möbler här magasinerade. Även om en härav

föranledd dubbelbeskattning, såsom de sakkunniga påpekar, helt eller

delvis kan undanröjas genom föreliggande dubbelbeskattningsavtal eller genom

den i föreslagna regler medgivna rätten att avräkna utländsk skatt, är

en sådan ordning icke tillfredsställande, om man vill realisera den vägledande

princip som de sakkunniga själva uppställt, nämligen att icke försvåra

en utflyttning, som icke förestavats av skatteskäl. Med tanke på den

internationella rörlighet på arbetsmarknaden, som numera föreligger och

i viss utsträckning eftersträvas, icke minst vad gäller utvecklingsländerna,

finnes all anledning att betona vikten av att målsättningen kan förverkligas,

såvitt gäller de »legitima» utflyttningsfallen. De fall av verkligt missbruk,

som förekommer i detta hänseende, bör vara möjliga att beivra även

med nuvarande praxis. De ändringar, som kan behöva vidtagas i fråga om

gällande regler för bosättning, bör därför inriktas på att närmare klargöra

vad som här antagits vara allmän praxis.

En minoritet inom kammarrätten (kammarrättsråden Fröberg och Spens)

anser att bevisbörderegeln i praktiken ofta kommer att få verkan av legalpresumtion.

Detta innebär ett avsteg från naturlig fördelning av bevisbördan

och är ägnat att leda till materiellt oriktiga avgöranden. I

I fråga om utformningen av de speciella kriterier, som inom treårsregeln

skall anses konstituera väsentlig anknytning till Sverige, har vissa uttalanden

gjorts i remissyttrandena.

Bl. a. riksskattenämnden förutsätter, att innehavet av en sommarstuga

här i landet inte ensamt skall medföra att ägaren till fastigheten skall anses

som här bosatt. Inte heller bör bosättning här föreligga för den som inte

har annan anknytning till Sverige än att han uppbär pension härifrån.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

Näringslivets skattedelegation erinrar om att de sakkunniga för att bosättning

alltjämt skall anses föreligga i Sverige uppställt det villkoret, att

fråga skall vara om väsentlig anknytning till Sverige, men det skall ankomma

på den skattskyldige att visa att förekommande anknytning — sommarstuga,

magasinerade möbler etc. — icke är väsentlig.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser det angeläget med ett förtydligande av

de omständigheter, vilka innefattas i uttrycket »väsentlig anknytning till

Sverige». Man synes härvid enligt länsstyrelsen böra i högre grad än som

skett ta fasta på syftet med avflyttningen. En sådan omständighet som att

skattskyldig kan visa, att han avflyttat för att driva näringsverksamhet

med fast driftställe i ett främmande land, bör i regel motivera att han

anses där bosatt, även om han har viss anknytning till Sverige, exempelvis

genom innehav av en mindre fastighet här i landet. Bedömningen bör bli

en annan beträffande en person med förvärvsverksamhet, som inte är knuten

till viss ort eller visst land, såsom fallet är exempelvis i fråga om en författare,

skådespelare eller yrkesboxare.

Uttrycket »eljest har väsentlig anknytning till Sverige» betecknas av

länsstyrelsen i Jönköpings län som diffust. Det måste innebära att »egentligt

bo och hemvist» inte blir detsamma som regelmässig vistelse under

dygnsvila enligt folkbokföringsförordningen. Men då bör också en utförligare

definition ges om vilka andra omständigheter, som skall vara avgörande

för bosättningen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har funnit att reduktionsregeln i 9 §

tredje stycket förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

hör kompletteras med en bestämmelse av innehåll att inkomst av

anställning utomlands, för vilken skattskyldighet icke föreligger ehuru

vederbörande är att anse som bosatt i Sverige, skall anses som här i riket

förvärvad inkomst av tjänst vid beräkningen av den beskattningsbara förmögenheten.

Länsstyrelsen befarar att i dessa fall deklarationer för förmögenhet

inte kommer att avlämnas i avsedd omfattning.

Ettårsregeln

De sakkunnigas förslag att avlöning o. d. som erhållits för anställning

utomlands i princip inte skall beskattas i Sverige, om anställningen varat

mer än ett år eller avsetts skola vara så lång tid har i regel tillstyrkts eller

lämnats ulan erinran. Särskilt har behovet av ettårsregeln understrukits av

många av de remissinstanser som ställt sig avvisande till treårsregeln.

I några yttranden har ettårsregeln dock mött viss kritik, överståthållarämbetet

anser att ettårsregeln inte behövs, eftersom den av de sakkunniga

föreslagna regeln om rätt till avräkning av utländsk skatt mot svensk

skatt skulle undanröja eventuell dubbelbeskattning av sådan tjänsteinkomst.

Andra remissinstanser har ansett ettårsregeln alltför generös. Länssty
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

relsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att svenska tekniker m. fl., som

tjänstgör utomlands för svenska företagare, ofta i praktiken torde vara

helt skattefria för sina inkomster under denna tjänstgöring. I Sverige åberopas

utomlandsvistelse och förefintliga dubbelbeskattningsavtal som skäl

för skattefrihet och myndigheterna i tjänstgöringslandet torde merendels

sakna uppgifter om vederbörandes inkomstförhållanden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län förordar att ettårsregeln ersätts med

en tvåårsregel av i övrigt samma innehåll, medan länsstyrelsen i Östergötlands

län helt avstyrker ettårsregeln. Länsstyrelsen finner den medföra

skatteprivilegier som inte kan anses motiverade och som ur andra synpunkter

måste anses stötande. Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om

inte ettårsregelns tillämpning bör begränsas till fall där det styrks eller

görs sannolikt, att inkomsten beskattas i den främmande staten.

I fråga om ettårsregelns utformning har vissa synpunkter framkommit

i remissyttrandena.

I flera yttranden har föreslagits att för ettårsregelns tillämpning inte

skall krävas att anställningstiden utomlands skall ha varat minst ett år i

ett land. Så t. ex. anser Sveriges advokatsamfund att beskattningen eljest

blir direkt avhängig av om arbetsgivaren — exempelvis en svensk exportindustri

— flyttar den anställde mellan olika platser inom samma land

eller i olika länder. De sakkunnigas syfte med bestämmelsen, nämligen att

sovra ut alltför korta utomlandsanställningar samt alltför rörliga arbetstagare,

bör enligt advokatsamfundet kunna uppnås genom att föreskriva

att vistelsen utom Sverige måste ha viss varaktighet, exempelvis ett år,

samt att skattebefrielse åtnjuts endast för lön, som uppbärs till följd av

arbete under minst tre månader i samma land. Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund anser det vara tillräckligt för ettårsregelns tillämpning,

att ettårsvistelsen utomlands till övervägande del ägt rum i ett land.

De sakkunnigas förslag att från ettårsregelns tillämpning undanta bl. a.

de i allmän tjänst anställda har mött viss kritik, överbefälhavaren och

SR anser att skattereglerna bör vara desamma, oavsett vem som är arbetsgivare.

Länsstyrelsen i Kalmar län erinrar om att ettårsregeln leder till

att skattekonsekvenserna blir olika vid en och samma arbetsplats om, t. ex.

i ett u-land, en person är anställd i statens tjänst och en annan person i

svensk enskild tjänst.

Länsstyrelsen i Blekinge län befarar att det förhållandet, att ettårsregeln

skall gälla inte blott när uppehållet i ett främmande land varat mer än ett

år utan också när det kan antas att så skall bli fallet kan ge upphov till

missbruk. Möjlighet bör finnas för taxeringsintendent att i besvär till prövningsnämnd

yrka ändring av taxeringsnämnds beslut, om det visar sig att

vistelsen i ett främmande land inte omfattat mer än ett år och detta inte

orsakats av sjukdom eller annan omständighet, över vilken den skattskyldige

eller dennes arbetsgivare ej kunnat råda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966 37

Liknande synpunkter anförs av centrala uppbördsnämnden samt av länsstyrelserna

i Jämtlands och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, Föreningen Sveriges kronokamrerare och

kronokamreraren i Hälsingborg anser att kravet på viss varaktighet av anställning

utomlands bör kompletteras med krav på vistelse utomlands under

samma tid. Eljest skulle regeln kunna tillämpas på person, som bor

kvar i Sverige men dagligen reser till och från ett grannland.

Allmänna löner, pensioner m. m.

Gällande rätt

Fysisk person, som inte är bosatt i Sverige, är skattskyldig här för inkomst

av tjänst som uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet

här (53 § KL, 6 § IF). Båda dessa förutsättningar skall vara uppfyllda för

att skattskyldighet skall anses föreligga. Löner till personer, som anställts

på svenska beskickningar och konsulat i utlandet och som redan före anställningen

var bosatta utomlands (lokalanställda), beskattas sålunda inte,

inte ens om de är svenska medborgare.

Vidare gäller att en person, vilken inte är bosatt eller stadigvarande vistas

här, skall beskattas i Sverige för pension, undantagsförmån o. d. som

härrör från ett förutvarande tjänsteförhållande, om den tidigare verksamheten

huvudsakligen utövats i vårt land. Detta gäller inte bara egenpension

utan också änke- och pupillpension (punkt 2 av anvisningarna till 53 § KL).

Om tjänsten inte utövats genom verksamhet i Sverige, kan däremot pension

och därmed likartad inkomst inte beskattas här. Detta gäller även om

inkomsten härrör från ett förutvarande tjänsteförhållande hos svensk arbetsgivare.

Pensioner till t. ex. exporthandelns representanter, missionärer

och andra, som under hela anställningstiden varit bosatta utomlands, beskattas

således inte om pensionären bor utrikes.

Icke blott pensioner utan även livränta, som härrör från ett tidigare

tjänsteförhållande, beskattas här i riket om verksamheten huvudsakligen

utövats här.

I punkt 2 av anvisningarna till 53 § KL stadgas vidare att person, som är

bosatt utom riket, inte är skattskyldig för pension, livränta eller andra med

inkomst av tjänst likställda förmåner, som inte åtnjuts på grund av något

tjänsteförhållande. Stadgandet korresponderar mot rätten att erhålla avdrag

för premier. Den som är bosatt utom riket kan nämligen — i motsats

till här bosatta — inte från sina här i riket skattepliktiga inkomster erhålla

allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremier. Sambandet mellan avdragsrätt

för premier och skattskyldighet för utfallande pensionsbelopp

bryts emellertid, om en bär bosatt person som erhållit avdrag för premier

till pensionsförsäkring, utflyttar till annat land. Trots de tidigare åtnjutna

avdragen blir pensionsbeloppen inte beskattade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Av bestämmelserna följer även, att folkpension icke kan bli föremål för

beskattning i Sverige, om mottagaren i skattehänseende är att anse som bosatt

utomlands.

I flertalet av de dubbelbeskattningsavtal som Sverige ingått med främmande

makter har intagits särskilda regler angående uppdelning av beskattningsrätten

till pensioner och likartade inkomster. Därvid har i de

flesta överenskommelserna åtskillnad gjorts mellan å ena sidan sådana

pensioner som utgår från stat, kommun och annan dylik offentligrättslig

person (offentlig pension) och å andra sidan sådana som utgår från annat

håll (enskild pension).

Beskattningsrätten till offentliga pensioner har i de flesta avtalen i princip

förbehållits utbetalarstaten, oftast dock endast i fråga om f. d. anställda

hos vederbörande offentligrättsliga institution. Därjämte har i åtskilliga

fall tillika uppställts det villkoret att mottagaren är medborgare i utbetalarstaten.

I övriga avtal, dvs. avtalen med Canada, Danmark, Frankrike, Island,

Marocko, Norge, Nya Zeeland och Tunisien, har beskattningen av offentliga

pensioner reglerats efter andra grunder. Bestämmelserna i ämnet har där

utformats på grundval av bosättningsprincipen. Sålunda skall en svensk

statlig pension, som uppbärs av en person bosatt i någon av de nämnda staterna,

beskattas i pensionärens bosättningsland.

I fråga om enskild pension plägar beskattningsrätten tilldelas mottagarens

bosättningsland. Detta gäller dock inte avtalen med Finland och Indien.

I sistnämnda båda avtal föreskrivs, att enskild pension skall beskattas

i den stat där den tidigare verksamheten utövats resp. i den stat från vilken

pensionen utbetalas.

Även i fråga om löner har i de flesta överenskommelserna åtskillnad

gjorts mellan löner som utgår från det allmänna (allmän lön) och från annat

håll (enskild lön).

Beskattningsrätten till allmän lön har i de av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtalen

i än större utsträckning än som är fallet med offentlig

pension förbehållits utbetalarstaten.

När det gäller beskattningen av enskild lön har i allmänhet i avtalen som

huvudregel intagits den bestämmelsen att beskattningsrätten tilldelats den

stat där verksamheten utövas.

Den beskattningsrätt som Sverige erhållit genom avtalen kan, såsom

framgår av en jämförelse med de förut återgivna bestämmelserna i KL,

inte alltid utnyttjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

39

De sakkunniga

De sakkunniga uttalar att i flera länder gäller som en allmän princip, att

löner och pensioner m. m. beskattas i utbetalarstaten, även om mottagaren

inte är bosatt där. För Sveriges del har denna princip genomförts endast

i begränsad utsträckning. Hos den som inte är bosatt eller stadigvarande

vistas här i riket beskattas inkomst av tjänst som uppburits härifrån, blott

i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket.

De nuvarande interna svenska reglerna synes de sakkunniga otillfredsställande

i flera hänseenden. Pensioner, som utbetalas av stat eller annan

offentligrättslig juridisk person, får enligt dubbelbeskattningsavtalen i allmänhet

beskattas i utbetalarstaten, i vart fall om mottagaren är medborgare

i samma stat. Detsamma gäller enligt de flesta avtal beträffande löner från

offentligrättsliga juridiska personer, i synnerhet om mottagaren är medborgare

i det land från vilket lönen utbetalas. Med nuvarande regler i KL

kan denna beskattningsrätt inte alltid utnyttjas. Resultatet kan bli att dessa

inkomster blir helt obeskattade.

Enligt de sakkunnigas mening framstår detta resultat som särskilt otillfredsställande

mot bakgrund av den allmänna tjänstepensioneringen. ATPpensionerna,

för vilka avgifterna i regel medfört avdrag vid taxeringen, utbetalas

av det allmänna och får enligt vissa dubbelbeskattningsavtal därför

beskattas i Sverige.

De sakkunniga finner att beträffande löner, arvoden o. d. synes det endast

erforderligt vidta sådan ändring att Sverige kan fullt utnyttja den rätt att

beskatta löner från stat och kommun som må ha tillerkänts vårt land genom

dubbelbeskattningsavtal. I övrigt bör nuvarande regler kvarstå oförändrade.

Detta innebär, att från Sverige utbetalda löner i privat tjänst till utomlands

bosatta liksom hittills inte blir underkastade svensk beskattning, om inte

verksamheten utövats i Sverige. Löner och arvoden, som utbetalas av stat och

kommun, föreslås däremot bli beskattade i Sverige, även om de går till

utomlands bosatta personer. Därmed uppnås i princip överensstämmelse

med vad de sakkunniga i ett annat avsnitt förordat beträffande löner till

i Sverige bosatta, som arbetar utanför riket. Förslaget innebär bl. a. att

svensk skatt uttas hos s. k. lokalanställda vid svenska beskickningar i utlandet.

I fråga om pensioner, som utbetalas från Sverige av stat eller kommun

till utomlands bosatta, anser de sakkunniga — i överensstämmelse med

vad de förordat beträffande löner — att pensionerna i princip alltid skall underkastas

svensk beskattning, oberoende av om den tidigare verksamheten

utövats i Sverige eller ej. ATP-pensioner och folkpensioner föreslås bli inbegripna

i de pensioner som härigenom blir beskattade. De sakkunniga påpekar

vidare att tjänstepensioner, som hänför sig till enskild tjänst, i framliden

i betydande utsträckning kommer att erhållas från den allmänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

tjänstepensioneringen. Förslaget får sålunda den innebörden att huvuddelen

av de tjänstepensioner till utomlands bosatta, som nu inte beskattas i

Sverige, principiellt kommer att bli underkastade svensk skatt.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det naturligt, att kompletteringspensioner

till den allmänna tjänstepensioneringen följer samma regler som

ATP-pensionerna, dvs. beskattas i Sverige om inte annat följer av ingånget

dubbelbeskattningsavtal.

De sakkunniga har kommit till den uppfattningen att starka skäl finns

för att stadga principiell skattskyldighet för alla pensioner som utbetalas

från Sverige. Utredningsförslaget är utformat med utgångspunkt härifrån.

De sakkunniga är väl medvetna om att Sverige genom åtskilliga dubbelbeskattningsavtal

avstått från att beskatta enskilda pensioner, som går till

någon som är bosatt i den andra avtalsslutande staten, och att den föreslagna

regeln om skattskyldighet i Sverige sålunda i betydande utsträckning

inte kommer att tillämpas. Det synes emellertid vara till fördel om

man internt i Sverige kan ha så enhetliga regler som möjligt.

Förslaget om principiell skattskyldighet för alla från Sverige utbetalade

pensioner inbegriper även pensionsbelopp som utfaller på grund av pensionsförsäkring,

oavsett om försäkringen tagits i samband med tjänst eller

ej. Enligt de sakkunnigas mening finns inte anledning att göra avsteg från

principen om beskattning av utfallande pensionsbelopp, därför att pensionstagaren

bosätter sig i utlandet. I denna del bygger förslaget på förutsättningen

att premierna varit avdragsgilla vid inkomsttaxering i Sverige.

Undantag från skattskyldigheten föreslås i enlighet härmed skola gälla,

om den som erlagt premierna inte tidigare kunnat utnyttja avdragsrätten

på grund av att han inte varit skattskyldig här.

Slutligen anmärks att förslaget inte innebär någon ändring i nuvarande

regler om beskattning av livränta och periodiskt understöd, som utbetalas

till utomlands bosatta. De blir liksom hittills i allmänhet inte beskattade

i Sverige.

Såsom inledningsvis nämnts har dubbelbeskattningssakkunniga i en särskild

promemoria (Fi-stencil 1963: 9) behandlat frågan om beskattning

av experter i internationell biståndsverksamhet. De sakkunniga har därvid

undersökt i vilken utsträckning ändringar i gällande skatteregler erfordras

för experter som anställs av FN och dess fackorgan, inom ramen för det

s. k. Opex-programmet (Operational and Executive Personnel, dvs. experter

som ställs till utvecklingslands förfogande för att besätta direkt administrerande

och verkställande poster) eller också av NIB.

Det må här inskjutas att sedan promemorian avlämnats och de däröver

avgivna remissyttrandena inkommit NIB avvecklats och ersatts av styrelsen

för internationell utveckling (SIDA). Den följande redogörelsen för promemorian

och — i ett senare avsnitt — remissyttranden kommer att beröra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

41

NIB och dess anställda. I allt väsentligt gäller motsvarande förhållanden

SIDA och de hos SIDA anställda.

De sakkunniga har ansett att nuvarande skattelagstiftning behöver ändras

i detta hänseende endast såvitt avser experter hos NIB. I fråga om beskattningen

av dessa experter innehåller promemorian i huvudsak följande.

De två beskattningsalternativ som de sakkunniga anser praktiskt möjliga

är att antingen låta NIB-experterna i skattehänseende vara jämställda

med den svenska beskickningspersonalen i utlandet eller att låta dem följa

allmänna regler.

De speciella beskattningsregler som gäller för svenska diplomater m. fl.

vid svenska beskickningar i utlandet redovisas av de sakkunniga. Reglerna

innebär att de alltid skall behandlas som bosatta i Sverige. Det oaktat är

de av ålder befriade från kommunalskatt för sina löneinkomster, med bibehållen

rätt att åtnjuta allmänna avdrag och kommunalt ortsavdrag i fråga

om andra inkomster. För kapitalinkomster och inkomster av tillfälliga

uppdrag o. d. erläggs från och med året efter utflyttningen kommunalskatt

för gemensamt kommunalt ändamål efter 5 kr. för skattekrona. Friheten

från kommunal skatt på löneinkomsten påverkar avvägningen av de särskilda

skattefria ersättningar som erhålls för att täcka fördyrade levnadskostnader

m. m.

I fråga om beskickningspersonalen gäller, att den icke blir underkastad

internationell dubbelbeskattning. Detsamma är i allt väsentligt fallet med

NIB:s experter. De länder, där dessa experter är verksamma, brukar i biståndsavtalen

förbinda sig att icke beskatta de från Sverige utbetalda lönerna.

Beträffande andra inkomster kan i förhållande till en del länder åberopas

dubbelbeskattningsavtal. I sista hand kan NIB-experten, om de sakkunnigas

förslag härom bifalls, begära avräkning i Sverige av statlig skatt, som

erlagts i det land där han är verksam. De sakkunniga anför härefter bl. a.

följande.

Slutligen skall erinras om att NIB-experternas ställning och uppgifter

-— även om detta i och för sig icke bör vara avgörande — i viktiga hänseenden

skiljer sig från beskickningspersonalens. Den senare har inträtt i eu

statlig karriär, som innebär att de, bortsett från vissa avbrott, skall tjänstgöra

i utlandet under större delen av sin aktiva tid. Någon motsvarighet

till denna karriär är, enligt vad som inhämtats, icke avsedd för NIB-experternas

del. Nämnda experter anställes för två år åt gången, och anställningstiden

torde normalt bli högst fyra år. Endast i relativt fåtaliga fall räknar

man med att denna tid skall nämnvärt överskridas. Det torde i så fall vara

fråga om experter, som nått toppen av sill karriär och har något tiotal år

kvar av sin aktiva tid; dessa kan tänkas kvarstå som experter till pensionsåldern.

Experterna får i motsats till diplomaterna i viss utsträckning mera

marknadmässiga löner.

Inte heller på annan grund finner de sakkunniga det befogat att principiellt

behandla svenskar, som fullgör utlandstjänst för NIB, på annat sätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

än andra tjänstemän i utlandstjänst. Statsmakterna har i fråga om sina

befattningshavare hittills valt att tillerkänna dem bruttolöner och att utta

skatt på dessa löner. Det kan därför icke anföras några bärande skäl att

tillämpa en annan princip på NIB:s experter och utge skattefria nettolöner.

En sådan princip skulle innebära ett avsteg från principen om likformighet

i beskattningen och skulle f. ö. ur statens synpunkt i stort sett endast innebära

en bokföringsmässig reduktion av anslag, utgifter och skatteintäkter.

De sakkunniga har den uppfattningen att de i betänkandet föreslagna allmänna

beskattningsreglerna bör tillämpas även på NIB-experterna. I förtydligande

syfte bör dock 32 § 3 mom. KL och punkt 7 av anvisningarna till

samma paragraf kompletteras med en för NIB-experterna avsedd avdragsregel.

Enligt 32 § 3 mom. KL och nämnda anvisningspunkt gäller att vad staten

anvisat till bestridande av särskilda med vissa tjänster eller uppdrag förenade

kostnader inte utgör skattepliktig intäkt. Såsom exempel på sådana ersättningar

nämns bl. a. vissa särskilda lönetillägg och därmed likställda förmåner

till diplomatisk och konsulär personal. Även NIB-experterna uppbär,

utöver löneförmåner, utlandstillägg och andra ersättningar för täckande av

särskilda kostnader i samband med tjänstgöring utom riket.

För att undanröja varje tvekan om att NIB-experternas utlandstillägg

och andra särskilda ersättningar är skattefria är det, enligt de sakkunniga,

lämpligt att i punkt 7 av anvisningarna till 32 § 3 mom. KL räkna

upp deras skattefria förmåner på samma sätt som redan nu gäller för beskickningspersonalen.

Innehållet i de avsedda bestämmelserna blir självfallet

beroende av det avlöningssystem som kan komma att beslutas. Med

det avlöningssystem som vid tiden för promemorians upprättande tillämpades

för NIB-experterna borde bestämmelserna omfatta utlandstillägg, familj

etillägg, fri bostad, särskilt utrustningsbidrag samt bidrag för resa till

Sverige under semester.

Remissyttrandena

Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag till lösning av frågorna om beskattning

av allmänna löner och offentliga pensioner har i sina huvuddrag

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.

Även förslaget rörande enskilda pensioner o. d. har i regel tillstyrkts,

ehuru kritik framförs i några remissyttranden.

Allmänna löner

De sakkunnigas förslag har avstyrkts blott av en remissinstans, nämligen

länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen anser att det förnämsta skälet

för den föreslagna skärpningen av skattskyldigheten för allmänna löner

synes vara att vår interna lagstiftning skall möjliggöra den beskattning som

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

enligt dubbelbeskattningsavtal tillkommer Sverige. Länsstyrelsen vill inte

godta en sådan princip för lagstiftningen.

Kammarrätten aktualiserar om man med löner från stat och kommun

bör jämställa löner från allmänna inrättningar, statliga företag m. m. dylikt.

Det ifrågasätts om inte en sådan prövning bort ske främst med hänsyn till

de projekt, som övervägs att överföra vissa statliga verk till aktiebolagsform.

Överbefälhavaren erinrar om att svensk militärpersonal i FN-tjänst f. n.

anses fullgöra svensk statlig tjänstgöring. Vid denna åtnjuter personalen

tjänstledighet från ordinarie befattningar. FN svarar till största delen för

lönekostnaderna. ÖB anser att man bör ompröva frågan om denna tjänstgöring

skall betraktas som statlig tjänst. Denna prövning bör även gälla

personal vid undervisningssjukhuset och övervakningskommissionen i Korea

samt utlandsanställda i internationellt biståndsarbete. Ur såväl rekryterings-

som rättvisesynpunkt bör likartade skatteregler gälla för alla dessa

personalkategorier.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse berör frågan om beskattning av

prästerlig befattningshavare med utlandstjänstgöring. Enligt styrelsens mening

kan de bidrag styrelsen får ur kyrkofonden för löner inte jämställas

med lön från svenska staten. Varje enskilt bidrag från fonden är nämligen

inte av den storleken att det kan anses som skälig bruttolön för utlandstjänstgörande

befattningshavare. Ingen statlig myndighet fastställer löneplaceringen

eller utfärdar direktiv för lönesättningen. Något statligt anställningsförhållande

torde därför inte föreligga för sjömansprästerna.

Kabinettssekreteraren berör den förut nämnda konsekvensen av de sakkunnigas

förslag att de lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter skulle

bli skattskyldiga i Sverige för inkomst av anställningen. Skattskyldighet

skulle även föreligga för den som är medborgare i den främmande staten.

En sådan skattskyldighet synes strida mot 1961 och 1963 års Wienkonventioner

om diplomatiska och konsulära förbindelser. Kabinettssekreteraren

tillägger följande.

Antalet lokalanställda inom Sveriges utrikesrepresentation, avlönade antingen

av utrikesdepartementet eller byggnadsstyrelsen, utgjorde den 1 januari

1963 ungefär 370. Av dessa var cirka 80 svenska och 290 utländska

medborgare. Inemot 30 av de sistnämnda var medborgare i tredje stat. För

budgetåret 1961/62 uppgick avlöningsanslagen för lokalanställda till i runt

tal 3 300 000 kr. —--

Bortsett från den med beskattningen förenade ökade administrationen

torde avlöningsanslagen till lokalanställda få höjas i regel minst med de belopp

vartill den svenska skatten uppgår, enär en sänkning av personalens

reallönenivå av rekryteringsskäl ej kan ifrågakomma.

Kretsen av lokalanställda utlänningar vid svenska utlandsmyndigheter

är vidare synnerligen heterogen. Vanligen utgöres de lokalanställda utlänningarna

av chaufförer, vaktmästare, kontor sbud, trädgårdsmästare, port
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

vakter samt telefonist- och skrivbiträdespersonal. I en del länder förekommer

lokalanställda som är analfabeter. Vissa stater står främmande inför

det svenska familjebegreppet; exempel finns bland lokalanställda på polygami.

I vissa fall åtnjuter lokalanställd naturaförmåner, t. ex. fri bostad

och kost. I några fall har den lokalanställde att själv svara för socialförsäkringsavgifter,

i andra fall förutsättes att den svenska myndigheten bestrider

sådan utgift. I vissa länder utgår till lokalanställd årsgratifikation,

i andra fall inte. Lönen till lokalanställd utbetalas som regel av den svenska

utlandsmyndigheten i resp. stationeringslands valuta, alternativt tredje

lands valuta.

Offentliga pensioner

Utredningsförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser

utom länsstyrelsen i Jönköpings län, som avstyrker förslaget

av samma skäl som länsstyrelsen åberopat gentemot förslaget i vad

det avser allmänna löner.

Enskilda pensioner o. d.

Även den del av förslaget som berör enskilda pensioner o. d. tillstyrks i

regel av remissinstanserna. Förslaget avstyrks dock av länsstyrelsen i Jönköpings

län, näringslivets skattedelegation, Kooperativa förbundet och Skånes

handelskammare. Dessa remissinstanser kritiserar, att förslaget upphäver

de enhetliga principer som hittills gällt beträffande beskattning av

löner och pensioner till personer, bosatta utomlands. Näringslivets skattedelegation

anför härom bl. a. följande.

Enligt nuvarande regler för utomlands bosatta anställda är det i princip

likgiltigt, om vederbörande får ersättning för det utförda arbetet i form avstörre

lön och mindre pension eller vice versa. Om kravet på att verksamheten

skall ha utövats bär i riket slopas beträffande pensioner, kommer

denna likställdhet att gå förlorad. Genom den föreslagna bestämmelsen om

skattefrihet för inkomst av anställning vid längre tids vistelse utomlands

skulle motsvarande konsekvens inträda för här i riket bosatta tjänsteinkomsttagare.

En följd av förslaget kan bli att de, som är anställda utomlands

av ett svenskt företag, kommer att söka avstå från pensionsförmåner

för att i stället få den aktuella lönen höjd eller ock att söka få pension från

utländskt dotterbolag till det svenska företaget.

Delegationen tillägger, att då ATP-pensionerna för i enskild tjänst anställda

härrör från avgifter som erlagts av privata arbetsgivare, det knappast

kan vara riktigt att kategoriskt jämställa dem med pensioner till statseller

kommunanställda. Även här bör således en distinktion göras mellan

anställda i enskild tjänst och anställda hos stat eller kommun, på samma

sätt som skillnad görs beträffande beskattningen av löner och arvoden mellan

dessa båda grupper. Enligt delegationen anses såväl ATP-pensioner

som folkpensioner i princip utgå på grund av försäkring. Det finns sålunda

inte några bärande skäl för att ATP-pensioner, folkpensioner och kompletteringspensioner

till den allmänna tjänstepensioneringen skall beskattas i

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

Sverige i de fall, då de intjänats genom verksamhet i utlandet. Pensioner

som intjänats i enskild tjänst bör därför beskattas efter samma principer

som f. n. Delegationen erinrar om att enligt OECD-rekommendationen för

dubbelbeskattningsavtal bör rätten att beskatta enskilda pensioner förbehållas

bosättningslandet.

Även de sakkunnigas förslag till beskattning av härifrån utgående försäkringspensioner

till i utlandet bosatta personer avstyrks av de nämnda

remissinstanserna. Det framhålls, att förslaget kan leda till att pensionsförsäkringar

kommer att tecknas i utländska i stället för svenska försäkringsbolag.

Detta påpekas även av försäkringsinspektionen och Sveriges

advokatsamfund.

Försäkringsinspektionen påpekar, att förslaget leder till komplikationer,

när vederbörande endast skall beskattas för en del av utfallande pensionsbelopp

på grund av att han (eller hans arbetsgivare) inte kunnat dra av premierna

i deras helhet här i Sverige. Att begära att en anställd skall förebringa

utredning inte endast om han själv har utnyttjat sin avdragsrätt

för pensionsförsäkringspremier utan även rörande arbetsgivarens avdragsförhållanden

då det gäller ATP-avgifter och premier för andra försäkringar,

måhända decennier tillbaka, är att lägga en orimlig bevisbörda

på honom. — Denna svårighet har även observerats av kammarrätten, allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Kooperativa

förbundet, näringslivets skattedelegation och Skånes handelskammare.

Överståthållarämbetet ifrågasätter om inte den föreslagna lagstiftningen

bör omfatta även vissa former av livräntor o. d., t. ex. då rörelseidkare betingar

sig ersättning för överlåtelse av sin rörelse i form av periodiska utbetalningar,

att utgå under längre tid, och sedan utflyttar till annat land.

Sveriges köpmannaförbund anser att pension upp till viss storlek alltid

bör vara skattefri för den som är varaktigt bosatt i utlandet, om han genom

intyg av svensk läkare kan visa, att sådan bosättning är nödvändig för hans

hälsa.

Kammarrätten anför bl. a. följande.

I utlandet hela beskattningsåret bosatt pensionär erhåller icke några allmänna

avdrag —- med undantag för avdrag för kommunala skatter — och

åtnjuter icke ortsavdrag eller avdrag för nedsatt skatteförmåga. En sådan

pensionär blir på grund härav förhållandevis hårt beskattad. Såsom exempel

må nämnas att änka, som flyttat till i utlandet bosatt barn, kommer att

bli underkastad oskäligt hård beskattning. De sakkunniga har icke till

prövning upptagit detta förhållande. Kammarrätten anser att så bort ske.

Sveriges köpmannaförbund föreslår slutligen, att de föreslagna bestämmelserna

inte skall gälla pension på grund av försäkring som tillkommit

eller avtalats före den dag de sakkunnigas betänkande publicerades.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Experter i internationell biståndsverksamhet

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår har de sakkunniga inte föreslagit

några särskilda bestämmelser för beskattning av experter, som av

FN eller dess fackorgan anställts för internationell biståndsverksamhet. De

sakkunnigas ståndpunkt har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Motsvarande gäller i regel de sakkunnigas uttalanden rörande beskattning

av den s. k. Opex-personalen. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus

län har dock ansett, att Opex-tjänstemännen i beskattningshänseende

bör likställas med dem som direkt anställs i FN-tjänst.

Även i fråga om beskattningen av NIB-experterna accepteras i allmänhet

de sakkunnigas synpunkter och förslag. Icke någon remissinstans har rekommenderat

det i promemorian diskuterade alternativet att jämställa NIBexperterna

med den diplomatiska utlandspersonalen.

Riksskattenämnden ifrågasätter emellertid riktigheten av att undanta från

beskattning NIB-experternas alla ersättningar för ökade levnadskostnader.

Särskilt med tanke på att ersättningar utgår för fördyrade levnadskostnader

även för familjemedlemmar kommer beloppen såvitt framgår av promemorian

att täcka mer än vederbörandes av utlandsstationeringen förorsakade

ökade levnadskostnader.

Överståthållarämbetet uttalar i detta hänseende bl. a. följande.

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag härutinnan skulle ävenledes

kunna tänkas få vissa icke önskvärda konsekvenser. Av skilda skäl, till

exempel rekryteringssvårigheter, skulle sålunda en tendens kunna tänkas

utbilda sig att utgiva löneförmåner i form av ökade skattefria bidrag. Såsom

exempel av intresse i förevarande sammanhang vill överståthållarämbetet

framhålla den praxis, som utbildat sig inom FN:s fackorgan, att anmäla så

gott som samtliga experter inom biståndsverksamheten såsom »officials»

med därav automatiskt följande skattefrihet, en skattefrihet som vid saklig

bedömning ofta torde kunna ifrågasättas. I vart fall synes det överståthållarämbetet

högst sannolikt, att de föreslagna bestämmelserna skulle i allmänhet

komma att uppfattas och även i realiteten ofta innebära skatteprivilegier,

som icke skulle få åtnjutas av andra skattskyldiga i motsvarande anställningssituation,

till exempel de privatanställda.

I några yttranden hävdas att NIB-experternas löneinkomster skall vara

skattefria i Sverige. Länsstyrelsen i Jönköpings län har sålunda, såsom

tidigare nämnts, avstyrkt att skattskyldighet för allmänna löner utsträcks.

SACO och TCO påpekar, att experter med samma arbetsuppgifter och reella

kontakt med Sverige kommer att beskattas efter olika principer beroende

på vem som är huvudman. Detta förhållande är enligt organisationerna inte

tillfredsställande.

NIB erinrar om dubbelbeskattningsavtalens inverkan på beskattningen.

Av de olika aktuella avtalen kan med de sakkunnigas förslag uppkomma

antingen fullständig skattefrihet eller beskattning i Sverige eller också beskattning

i expertens hemland. NIB framhåller, att reglerna om beskattning

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

av olika kategorier biståndspersonal, med vilka nämnden har befattning,

bör vara så utformade att nämnden på ett rationellt sätt kan fullgöra sina

arbetsuppgifter. — I fråga om beskattningens inverkan på personalrekryteringen

anför nämnden följande.

Nämndens uppgift på rekryteringsområdet är dels att tillse att behövlig

personal anskaffas till de bilaterala fältprojekten och andra med svenskt

stöd bedrivna biståndsinsatser, dels att svara för en effektiv rekrytering av

svenskar till den multilaterala biståndsverksamheten. Fullgörandet av denna

uppgift skulle äventyras, därest icke villkoren för de olika tjänsterna och

uppdragen vore någorlunda likformiga. Den behövliga likformigheten skulle

i och för sig kunna uppnås utan identiska beskattningsregler, eftersom beskattade

löner i princip kan anpassas så att de ungefärligen motsvarar skattefria

nettolöner. Det synes dock i hög grad tveksamt, om det skulle gå att

inom en och samma löneplan för den bilateralt anställda personalen lämna

utrymme för en rättvis anpassning till de många skiftande former för beskattning

som enligt vad nyss sagts skulle bli tillämpliga. Ett lönesystem

motsvarande dessa anspråk skulle under alla förhållanden bli utomordentligt

komplicerat och innebära mycket betydande praktiska svårigheter. En

anpassning till förliandenvaron av sidoinkomster bleve under alla förhållanden

icke möjlig, vilket sannolikt skulle få den ur rekryteringssynpunkt

olyckliga konsekvensen, att personer med större dylika inkomster nödgades

avstå från bilaterala engagemang. Det får icke heller anses uteslutet, att enbart

den omständigheten, att bilaterala befattningar i motsats till övriga

här behandlade uppdrag och tjänster icke vore förenade med skattefrihet,

skulle skapa svårigheter vid rekryteringen till sådana befattningar. Härtill

kommer en annan psykologisk faktor, nämligen den som gäller effekten av

att de beskattade bruttolönerna för de bilateralt anställda finge föras upp

till högst betydande belopp för att motsvara nuvarande nettolöner och de

skattefria FN-lönerna.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Dohus län och SACO befarar att de

skilda beskattningsregler som kan bli tillämpliga kan få menliga konsekvenser

för rekryteringen.

NIB uttalar vidare, att från nämndens synpunkt skulle erforderlig likformighet

i beskattningshänseende mellan förekommande kategorier av biståndsexperter

uppnås, om den bilaterala fältpersonalen tillförsäkrades

skattefrihet vid tjänstgöring om minst ett år, dvs. den tidsgräns som gäller

för skattebefrielse för personalen vid nordiska biståndsprojekt och andra

med svenska statsmedel delvis finansierade experter, vilka icke har nämnden

som huvudman. Eu sådan tidsgräns är motiverad också av det skälet,

att en mera fast etablering i tjänstgöringslandet regelbundet sker blott därest

tjänstgöringen uppgår till minst ett år. Nämnden anför vidare följande.

Den författningsmässiga grundvalen för en skattefrihet av nu nämnt slag

finge, såvitt nämnden förstår, skapas genom att undantagsbestämmelsen i

53 § KL och 0 § IF, i den av dubbclbeskattningssakkunniga i huvudbetänkandet

föreslagna lydelsen av dessa paragrafer, gjordes tillämplig även beträffande

nämndens fältpersonal. Gentemot att på delta sätt särbehandla

en viss kategori med svenska statsmedel avlönad, utlandstjänstgörande per
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

sonal kan visserligen invändningar göras med hänsyn till principen om likformighet

i beskattningen. Enligt nämndens mening kan dock såsom stöd

för en dylik särbehandling åberopas, att nämndens fältpersonal — som endast

i viss utsträckning rekryteras från svensk statlig tjänst — fullgör arbetsuppgifter

av mycket särpräglad beskaffenhet.

Även SACO och TCO föreslår att NIB:s experter befrias från skatt för sin

lön från NIB vid tjänstgöring utomlands minst ett år.

Riksskattenämnden, Kooperativa förbundet och näringslivets skattedelegation

anser att i enskild tjänst anställda experter i internationell biståndsverksamhet

vid eventuell beskattning i Sverige skall få avdrag för fördyrade

levnadskostnader normalt med samma belopp som de fått i form av utlandstillägg,

om detta inte har utgått efter förmånligare grunder än som

gäller för NIB-experterna.

Departementschefen

Gällande bestämmelser om när en person skall anses vara i skattehänseende

bosatt i Sverige är i viss mån oklara. Särskilt frågan om den som

mer eller mindre tillfälligt vistas i utlandet fortfarande skall anses som bosatt

här har tilldragit sig uppmärksamhet. Genom det alltmer utvecklade

mellanfolkliga umgänget har dessa frågor ofta ställts på sin spets. Ett betydande

antal svenskar förlägger sin verksamhet till utlandet under längre

eller kortare tid. Det gäller här inte bara det enskilda näringslivets ökade

internationella engagemang. Även statens åtaganden inom ramen för FN

och u-landshjälpen m. m. har varit en pådrivande faktor. Därtill kommer

emellertid att mer eller mindre skenbar utflyttning från Sverige förekommit

även i många fall, där det avgörande motivet synes ha varit att vinna

skattemässiga fördelar.

Tillämpningen av gällande bestämmelser har erbjudit svårigheter. Antalet

av regeringsrätten avgjorda mål på detta område har varit betydande

och vissa förskjutningar i praxis har ägt rum under årens lopp. Dubbelbeskattningssakkunniga

har framhållit, att nuvarande regler för det skatterättsliga

bosättningsbegreppet inte är tidsenliga. De sakkunnigas uppfattning

därvidlag har vunnit instämmanden från flertalet av de myndigheter

och organisationer, som yttrat sig över de sakkunnigas betänkande.

Vad som framkommit under de sakkunnigas utredning och vid remissbehandlingen

av betänkandet ger enligt min uppfattning vid handen att nuvarande

regler på området bör revideras. Därvid bör eftersträvas att de

nya reglerna får en sådan form att de blir mer klargörande framför allt

för dem som står i begrepp att ta anställning utomlands men också för

dem som ämnar varaktigt utflytta från Sverige. Skattekonsekvenserna bör

med andra ord så långt det är möjligt kunna överblickas i förväg.

Syftet med de nya reglerna bör också vara att underlätta framför allt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

anställda i exportnäringarnas tjänst att tillträda befattningar utom riket.

Samtidigt bör man, sett från det allmännas synpunkt, göra det möjligt att

åtminstone under någon tid bibehålla den oinskränkta skattskyldigheten

för sådana som uppehåller sig utomlands mer eller mindre tillfälligt utan

att samtidigt ta definitivt hemvist där och under denna tid alltjämt bibehåller

stark anknytning till Sverige. De nya bestämmelserna bör med andra

ord ge en möjlighet till att — åtminstone temporärt — hindra internationell

skatteflykt. Det sagda innebär inte att den som av skatteskäl eller andra

skäl önskar bosätta sig utomlands skall förvägras att ta detta steg. Avsikten

är snarare att motverka skenbosättning i utlandet. Den utflyttade får bestämma

sig om han vill ta alla de konsekvenser som är förknippade med

en utflyttning och klippa av de band som binder honom vid Sverige.

I fråga om lagstiftningens allmänna uppläggning på detta område biträder

jag de sakkunnigas uppfattning. Denna innebär, såsom framgår av det

förut sagda, att det under en tid av tre år efter utflyttningen i princip bör

åligga den skattskyldige att visa, att han verkligen bosatt sig i utlandet. Kan

han inte visa detta anses han fortfarande bosatt i Sverige. För den som tagit

anställning utomlands skall dock skattskyldighet här i riket för inkomst av

anställningen i regel inte föreligga om anställningen varat eller är avsedd

att vara under mer än ett år.

Nuvarande huvudregel att såsom bosatt här i riket räknas den som här

har sitt egentliga bo och hemvist bör alltså bibehållas och kompletteras

med den nyss nämnda särskilda bevisbörderegeln (treårsregeln). Fråga är

alltså i princip inte om någon egentlig förskjutning av gällande bosättningsbegrepp

utan snarare om en processuell reglering av bevisbördan.

Att det skall ankomma på den skattskyldige att visa att en utflyttning verkligen

kommit till stånd bör inte möta betänkligheter, eftersom det ju är han

som disponerar över bevismaterialet.

Vid bedömandet av om en person skall anses vara bosatt i Sverige eller

icke bör, såsom de sakkunniga föreslagit, en vägning ske av samtliga faktorer

som kan vara av betydelse för frågan. Detta torde överensstämma med

motsvarande bestämmelser i de flesta andra länders skattelagstiftning. Jag

vill understryka vikten av att — till skillnad mot vad i allmänhet tidigare

gällt — särskild hänsyn skall tas till den anknytning som den utflyttade har

med sitt nya hemland.

I den föreslagna lagtexten (punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL) anges

sådana omständigheter som tyder på att svensk medborgare, som uppehåller

sig utomlands, likväl skall anses bosatt i Sverige. Som exempel anges att

han har kvar bo eller familj, driver rörelse eller innehar fastighet här i riket

eller eljest har väsentlig anknytning till Sverige. Uppräkningen bör självfallet

inte förstås så, att bosättning i Sverige anses föreligga så snart någon

av de särskilt angivna förhållandena föreligger. Fråga är i stället om faktorer

som måste vägas in i helhetsbilden av hans förhållanden. I denna ingår

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 127

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

givetvis också motsvarande bedömning av hans anknytning till vistelselandet.

Innehavet av t. ex. en fritidsfastighet i Sverige visar sålunda inte i och

för sig, att hemvistet i Sverige bibehållits. Även andra faktorer måste tillkomma.

Att en i utlandet bosatt person ärver fastighet eller rörelse i Sverige

leder naturligtvis inte heller ensamt till att bosättningen ändras.

överlag framgår av remissinstansernas yttranden att de föreslagna bestämmelserna

kommer att visa sig vara mer effektiva än de nuvarande vid

bekämpandet av den skatteflykt som uppkommer vid en skenbar utflyttningur

landet. Den uppfattning som några remissinstanser, bl. a. näringslivets

skattedelegation, uttalat att man med nu gällande regler skulle kunna komma

till rätta med missbruken och missförhållandena, kan jag icke dela. Erfarenheterna

från den praktiska tillämpningen av bestämmelserna talar ett

helt annat språk.

Som nyss antytts har de sakkunniga föreslagit att treårsregeln skall

kompletteras med en ettårsregel. Denna innebär att, även om bosättning

i Sverige anses vara för handen, skattskyldighet inte föreligger för inkomst

av anställning utomlands, om anställningen där varat mer än ett år eller enligt

kontrakt e. d. kan antas komma att vara minst ett år. Från ettårsregelns

tillämpning undantas dock enligt förslaget inkomst av anställning

hos svenska staten eller svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg

eller på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg i vilka fall Sverige enligt internationellt

vedertagna regler behåller beskattningsrätten.

Några länsstyrelser har ansett ettårsregeln vara alltför välvillig. Regeln

har sålunda inte ansetts erforderlig för att undgå dubbelbeskattning av anställningsinkomsten,

eftersom de sakkunnigas förslag om avräkning av utländsk

skatt mot svensk undanröjer sådan dubbelbeskattningseffekt även

gentemot länder, med vilka vi inte ingått dubbelbeskattningsavtal. Däremot

skulle ettårsregeln kunna leda till att inkomsten blir helt obeskattad,

nämligen om vistelselandet inte utnyttjar möjligheten att beskatta inkomsten.

Flertalet remissinstanser har dock accepterat ettårsregeln och även jag

vill förorda den. Enligt internationell sedvänja får nämligen vistelselandet

anses ha rätt att beskatta inkomst av anställning inom sitt land, när anställningen

är av så lång varaktighet som mer än ett år. I dubbelbeskattningsavtalen

brukar sådan beskattningsrätt inträda redan vid ett halvt års eller

ännu kortare vistelse. Ettårsregeln är dessutom ägnad att förenkla det

praktiska taxeringsarbetet och ger vidare den enskilde möjlighet att klart

bedöma sin skattesituation, när han står i begrepp att tillträda anställning

utomlands.

Om anställningsinkomst på grund av ettårsregeln inte beskattas i Sverige

föreligger likväl skattskyldighet här för all annan inkomst och för förmögenhet,

i den mån dubbelbeskattningsavtal inte föranleder annat. Vid sådan

beskattning skall den skattskyldige, så länge han kan anses bosatt i Sverige,

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

inkomst- och förmögenhetsbeskattas i vanlig ordning. Han blir då berättigad

till ortsavdrag och andra avdrag, som tillkommer i Sverige bosatta.

Självfallet får han däremot inte göra avdrag för omkostnader för den anställningsinkomst

som inte beskattas i Sverige.

Jag vill förorda lagstiftning på grundval av dubbelbeskattningssakkunnigas

förslag om treårs- och ettårsreglerna. Som nyss antytts bör ettårsregeln

inte gälla inkomst av anställning hos svenska staten eller svensk kommun.

Till frågan om beskattningen i dessa fall återkommer jag i det följande.

I ett hänseende synes dock en mindre jämkning i de sakkunnigas förslag

motiverad. Såsom förutsättning för ettårsregelns tillämpning har de sakkunniga

uppställt krav på att anställningen utomlands skall ha varat minst

ett år i ett främmande land. Mot bakgrunden av vad som framkommit vid

remissbehandlingen synes den uppmjukningen kunna ske, att bundenheten

till ett land utgår. Ettårsregeln synes kunna få tillämpas, så snart verksamheten

på grund av anställning med den föreslagna varaktigheten varit förlagd

utanför Sverige, dock inte under kringresande såsom t. ex. handelsresande,

marknadsundersökare och liknande verksamhetsformer.

Den föreslagna lagstiftningen synes på ett godtagbart sätt förena önskemålen

att kunna motverka skatteflykt genom åtgärder som ger sken av

utflyttning ehuru en sådan inte är avsedd i verkligheten samtidigt som

klara och liberala regler skapas för beskattning av dem som tar anställning

utomlands. I sistnämnda hänseende torde de föreslagna bestämmelserna

bidra till att underlätta bl. a. näringslivets rekrytering av svensk personal

vid dotterföretag i utlandet.

Såsom framgår av det föregående är ettårsregeln inte avsedd att tillämpas

i fråga om lön o. d. från staten eller svensk kommun till person

som vistas i utlandet. Enligt den internationella skatterätten anses utbetalarstaten

ha uteslutande rätt att beskatta sådan lön.

Denna princip har hos oss kommit till uttryck i regler enligt vilka personalen

i utrikesförvaltningen anses bosatt i Sverige även vid stationering

utomlands. Beskattning sker då i huvudsak enligt de regler som gäller för

andra i Sverige bosatta personer. Principen har också lett till uttryckliga

bestämmelser i skatteförfattningarna om skattefrihet för utländsk diplomatisk

personal i Sverige.

Den svenska statliga verksamheten utomlands har utvidgats väsentligt på

senare år. Framför allt inom ramen för det internationella biståndsarbete

som bedrivs genom SIDA har numera ett betydande antal statsanställda sin

verksamhet förlagd utomlands utan att tillhöra utrikesförvaltningen.

Dubbelbeskattningssakkunniga har övervägt frågan om beskattningen

av den utomlands stationerade personalen i det internationella utvecklingsarbetet.

De sakkunniga avvisar därvid tanken på att i beskattningshänseende

likställa denna personal med utrikesförvaltningens personal. Ej heller någon

remissinstans har velat förorda en sådan lösning i första hand.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

I stället har de sakkunniga ansett att vanliga beskattningsregler skall

gälla för dem som utomlands deltar i det internationella utvecklingsarbetet.

Såsom allmän regel bör gälla att lön från staten alltid skall beskattas i Sverige,

oberoende av om vederbörande anses här bosatt eller inte. Någon risk

för internationell dubbelbeskattning av denna lön föreligger inte.

De sakkunnigas förslag har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

Vissa av dem har dock velat att ettårsregeln skall tillämpas även i dessa fall.

Jag vill förorda de sakkunnigas förslag, som står i överensstämmelse med

den internationella skatterätten. Att tillämpa ettårsregeln i dessa fall skulle

blott leda till, att SID A-personalens löner skulle bli helt obeskattade. Självfallet

bör dock, såsom även de sakkunniga förordat, de särskilda förmåner

i form av utlandstillägg m. m. till lönen som SIDA-personalen får vara skattefria

på sätt gäller för den diplomatiska utlandspersonalens motsvarande

förmåner.

Statlig lön utbetalas även till vissa personer som är anställda vid våra

beskickningar och konsulat utan att tillhöra utrikesförvaltningen i egentlig

mening. Det gäller här s. k. lokalanställda, dvs. personer som anställs direkt

av utlandsmyndigheten. De är i stor utsträckning icke svenska medborgare

och de tjänstgör i allmänhet som chaufförer, vaktmästare, kontorsbud, trädgårdsmästare,

telefonister, skrivbiträden o. d. Även för SIDA:s biståndsprojekt

rekryteras vissa personalgrupper på platsen.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle även de lokalanställda omfattas av

skattskyldighet i Sverige för sin lön från svenska staten. Förslaget har mött

invändningar. Med hänsyn till Wienkonventionerna om diplomatiska och

konsulära förbindelser bör sålunda regeln i första band jämkas så att den

som är medborgare i anställningslandet alltid fritas från skattskyldighet.

Huvudregeln bör vara att övriga lokalanställda är skattskyldiga här för sin

inkomst från svenska staten.

Av remissyttrandena framgår emellertid att en sådan skattskyldighet

knappast kan upprätthållas helt generellt. I länder, vilkas samhällssystem

mera avsevärt skiljer sig från vårt, skulle en beskattning av lokalanställda

kunna leda till svårigheter. Samma problem har tidigare i viss mån mött i

fråga om sjömansbeskattningen. I princip erlägger alla icke-nordiska sjömän,

som är anställda ombord på svenskt fartyg, sjömansskatt till Sverige

med 15 % av lönen. Med hänsyn till de speciella förhållandena i fjärran farvatten

har emellertid Kungl. Maj :t enligt 37 § 3 mom. förordningen den 16

maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt befogenhet att bestämma, att sjömansskatt

inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper sjömän vid fart i

särskilda farvatten. Detta bemyndigande har utnyttjats genom kungörelse

den 16 maj 1958 (nr 302) som tar sikte på utländska sjömän, anställda på

fartyg i fjärran östern.

Skattskyldighet i Sverige för lokalanställd förutsätter — eftersom den av

de sakkunniga föreslagna löneskatten inte tas upp i detta sammanhang —

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

även deklarationsplikt. Det är uppenbart att en sådan i många fall inte rimligen

kan utkrävas. Visserligen kommer huvuddelen av de lokalanställda

utlänningarna att vara fritagna från skattskyldighet i Sverige såsom varande

medborgare i anställningslandet. Men det torde komma att finnas lokalanställda,

som är medborgare i ett tredje land eller statslösa och på vilka

de anförda betänkligheterna mot skattskyldighet i Sverige kvarstår.

Svårigheterna synes bäst kunna lösas efter mönster från sjömansskattelagstiftningen.

Kungl. Maj :t bör därför få befogenhet att medge befrielse

från skattskyldighet för lokalanställd i här avsedda fall. En förutsättning

för befrielse bör vara att den lokalanställde inte är svensk medborgare. Bemyndigandet

bör vidare begränsas till utomeuropeiska länder. Självfallet

bör det inte utnyttjas i fråga om alla sådana länder. Fråga bör företrädesvis

vara om u-länder.

Jag vill förorda att frågan om beskattning i Sverige av lokalanställda löses

efter dessa riktlinjer.

I fråga om pensioner från svenska staten eller svensk kommun

föreslår de sakkunniga, att i överensstämmelse med vad de föreslagit i

fråga om statlig lön sådan pension skall anses som skattepliktig inkomst

här i riket, även om pensionären är bosatt i utlandet. Jag vill förorda detta

förslag, som så gott som enhälligt godtagits av remissinstanserna.

I fråga om A T P-p ension har de sakkunniga föreslagit generell skatteplikt,

när pensionen utbetalas från Sverige. Förslaget har i regel tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Näringslivets skattedelegation

har dock ansett, att ATP-pension till en i utlandet bosatt person bör

beskattas här blott om den intjänats genom verksamhet i Sverige.

Med hänsyn till den offentligrättsliga karaktär AP-fonderna har anser jag

att ATP-pension i skattehänseende bör behandlas på samma sätt som statlig

pension. Detta torde även stå i överensstämmelse med den internationella

skatterätten, även om någon fast praxis inte ännu hunnit utbilda sig

på området. I flera av Sverige under senare år ingångna dubbelbeskattningsavtal

har sålunda överenskommits att utbetalarlandet behåller beskattningsrätten

till pensioner inom socialförsäkringens ram.

Jag vill därför förorda de sakkunnigas förslag även i detta hänseende.

De sakkunniga har vidare föreslagit en utvidgad beskattning i Sverige av

andra pensioner, som utbetalas från Sverige till personer som är bosatta

utomlands. Det gäller här såväl enskilda pensioner på grund av förutvarande

tjänsteförhållande som pensioner och livräntor på grund av frivilliga

försäkringar.

Med hänsyn till de erinringar som vid remissbehandlingen framförts mot

en utvidgad beskattning på detta område anser jag, att förslaget inte f. n.

bör föranleda lagstiftningsåtgärd.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Som jag inledningsvis uttalat har de sakkunniga föreslagit att bevillningsavgiften

för offentliga föreställningar skall upphöra att utgå

och ersättas av en mer rationellt utformad definitiv källskatt för samtliga

löntagare, som tillfälligt vistas i Sverige. I anslutning härtill föreslog de sakkunniga

även att här i riket bosatta och mantalsskrivna utländska artister,

som f. n. erlägger bevillningsavgift för inkomst av offentlig föreställning,

skulle betala inkomstskatt enligt samma regler som gäller för andra här bosatta.

Vad gäller beskattningen av här bosatta utländska artister har förslaget

allmänt accepterats av remissinstanserna, även av dem som ställt sig

starkt kritiska till tanken att generellt slopa bevillningsavgiften. Man har

ansett det vara otillfredsställande att utländska artister, som bosatt sig i

Sverige, f. n. har valrätt att fortsätta att erlägga den jämförelsevis låga bevillningsavgiften

för inkomst av offentliga tillställningar.

Jag delar helt denna uppfattning. I likhet med de sakkunniga anser jag

således att beskattningen av denna grupp löntagare bör helt anknyta till

bosättning här i landet. Den som är bosatt här och medverkar i eller ger

offentlig föreställning bör erlägga vanlig inkomstskatt för sin inkomst oavsett

medborgarskap. Nu gällande undantagsbestämmelser i KL, IF och förordningen

den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter bör ändras i enlighet härmed. Härav

föranleds även vissa ändringar i de föreskrifter om rätt att ge eller medverka

i offentlig föreställning, som meddelas av Kungl. Maj:t (SFS 1913:

380, 1965: 617). På grund av de administrativa komplikationerna anser jag

övervägande skäl tala för ett bibehållande av bevillningsavgiften för de

artister som tillfälligt uppehåller sig i Sverige.

Jag kan tillägga, att en övergång till vanlig inkomstbeskattning medför

att skattskyldig, som omfattas av förslaget, i fortsättningen kan tillgodoräkna

sig pensionspoäng för ifrågavarande inkomst enligt lagen om allmän

försäkring. Om förslaget genomförs, kommer nämligen inkomst, som hittills

inte varit pensionsgrundande, att bli föremål för inkomsttaxering och

medtas för pensionsberäkningen. III.

III. Avräkning av utländsk skatt och därmed sammanhängande frågor

Avräkning av utländsk skatt

Gällande rätt m. m.

Den svenska skattelagstiftningen bygger bl. a. på den principen, att internationell

dubbelbeskattning skall undvikas genom överenskommelser

med vederbörande främmande stat. Sådana avtal har också ingåtts med

ett betydande antal stater.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

Enligt de svenska dubbelbeskattningsavtalen undanröjs den mellanstatliga

dubbelbeskattningen i regel genom den s. k. exempt-metoden. Denna

metod innebär, att beskattningsrätten till viss inkomst eller förmögenhet

förbehålls den ena staten med den andras uteslutande. Internationell dubbelbeskattning

kan emellertid undanröjas även på annat sätt, exempelvis

med s. k. credit of tax. Innebörden av detta förfaringssätt är sammanfattningsvis,

att det land i vilket den skattskyldige är bosatt medger avräkning

från sin egen skatt för den skatt som påförts utomlands för inkomst, som

även beskattas i hemviststaten. I flera av de av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtalen

har denna metod i begränsad omfattning kommit till

användning då fråga varit om inkomster av visst slag. Åtgärden att avräkna

utländsk skatt från svensk skatt har även lagts till grund som allmän metod

för undvikande av dubbelbeskattning i några på senare tid ingångna

svenska dubbelbeskattningsavtal.

Genom lagstiftning år 1951 om vidgad rätt att vid taxering erhålla avdrag

för utländska skatter infördes till förmån för den, som drabbas av internationell

dubbelbeskattning, rätt till avdrag för erlagd utländsk skatt vid

beräkningen av inkomst från särskild förvärvskälla. Bestämmelserna upptas

i punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL och gäller enligt 2 § IF även vid

den statliga taxeringen. Om den utländska skatten är att anse som omkostnad

i förvärvskällan får avdrag vid inkomstberäkningen ske antingen skatten

är preliminär eller definitiv. Utländska speciella skatter anses alltid

som omkostnad i förvärvskälla. Annan utländsk skatt — allmän skatt -—

betraktas som omkostnad, om och i den mån skatten hänför sig till sådan

inkomst som är skattepliktig i den utländska staten på grund av att förvärvskällan

anses lokaliserad där. Vidare krävs att inkomsten uppbärs av

fysisk person under tid då han är bosatt i Sverige eller av inländsk juridisk

person. Med skatt till utländsk stat likställs skatt till utländsk delstat,

provins eller kommun; med inkomstskatt likställs skatt på förmögenhet,

till vilken inkomsten hänför sig, men inte sådan skatt på förmögenhet som

huvudsakligen har karaktär av engångsskatt.

Om viss inkomst är undantagen från beskattning här i riket enligt överenskommelse

med utländsk stat är avdrag inte tillåtet för utländsk skatt

som belöper på den undantagna inkomsten. Avdrag såsom för omkostnad

i förvärvskälla får inte heller ske för utländsk allmän skatt, när enligt överenskommelsen

dubbelbeskattningen såvitt avser denna skatt, helt undanröjs

på annat sätt än genom undantag från skatteplikt, t. ex genom avräkning

av den utländska skatten från den svenska.

Ytterligare lindring av internationell dubbelbeskattning kan i särskilda

fall erhållas enligt den interna svenska lagstiftningen. Sålunda kan Kungl.

Maj :t på ansökan av den, som blivit föremål för sådan dubbelbeskattning,

efterskänka statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt om ömmande omständigheter

eller eljest synnerliga skäl föreligger. Bestämmelserna i ämnet,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

som inte har tillämpats i större utsträckning, återfinns i 23 § IF och 23 §

förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

I fråga om inkomst av fastighet i utlandet eller där självständigt bedriven

rörelse, gäller särskilda föreskrifter för beräkning av nettoinkomsten.

Bestämmelserna är intagna i 38 § 2 mom. och 39 § 2 mom. KL samt i punkt

4 av anvisningarna till 38 §. Inkomsterna beskattas såsom inkomst av kapital.

Vid beräkning av nettoinkomsten av fastighet och rörelse i utlandet

fås, i motsats till vad som annars gäller för beräkning av inkomst av fastighet

och rörelse, avdrag göras även för det som av inkomsten använts för

ny- eller ombyggnad av fastigheter och anläggningar. Innebörden av de särskilda

föreskrifterna redovisas närmare i ett följande avsnitt.

Frågan om befrielse från svensk skatt för inkomst av verksamhet i utlandet

och för utdelning från utländska aktiebolag behandlades av den kommitté,

som utredde spörsmålet om vidgad rätt att vid taxering erhålla avdrag

för utländska skatter. Kommittén framlade emellertid inte något förslag

i ämnet. En sammanfattning av kommitténs synpunkter på frågan

finns i dubbelbeskattningssakkunnigas betänkande s. 127—134.

Frågan har därjämte aktualiserats i skilda sammanhang genom framställningar

till Kungl. Maj :t från olika organisationer.

I utländsk lagstiftning förekommer ofta generella bestämmelser om ensidigt

undanröjande av internationell dubbelbeskattning genom s. k. credit

of tax. Dubbelbeskattningssakkunniga lämnar sammanfattande redogörelser

för sådana bestämmelser i Amerikas förenta stater, Danmark, Storbritannien

och Förbundsrepubliken Tyskland (bet. s. 134—140).

De sakkunniga

Såsom inledningsvis nämnts föreslår de sakkunniga, att den svenska lagstiftningen

kompletteras med generella regler om avräkning av utländsk

skatt från svensk skatt. Denna rätt skall i princip tillkomma svenska juridiska

personer och i Sverige bosatta enskilda personer. De sakkunniga anser,

att starka skäl talar för att genom interna svenska lagstiftningsåtgärder

undanröja den dubbelbeskattning som kvarstår för svenska skattskyldiga i

förhållandet till länder med vilka dubbelbeskattningsavtal ännu inte ingåtts.

De sakkunniga diskuterar två olika metoder för att undanröja denna dubbelbeskattning.

Den ena innebär att ytterligare förmåner skulle medges vid

beräkning av inkomster från utlandet. Den andra metoden innebär avräkning

av utländsk skatt från svensk skatt. Båda metoderna är förenade med

såväl för- som nackdelar. Avräkningsmetoden anses dock medföra större

fördelar och mindre nackdelar än den andra metoden. De sakkunniga har

därför byggt sitt förslag på avräkningsmetoden.

I övrigt torde beträffande de sakkunnigas allmänna motivering i frågan

få hänvisas till betänkandet, s. 140—144.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

57

När det gäller att utforma en lagstiftning om rätt att från svensk skatt

avräkna skatt som erlagts i utlandet, möter enligt de sakkunniga i huvudsak

två problem. Det ena gäller omfattningen av rätten till avräkning, närmare

bestämt vilka inkomster som förfarandet skall avse och vilka skatter

som skall kunna ingå i avräkningen. Det andra problemet består i att åstadkomma

en lämplig samordning med nuvarande regler om rätt att såsom omkostnad

åtnjuta avdrag för utländsk skatt. I samband härmed kommer

också förhållandet till dubbelbeskattningsavtalen i blickpunkten.

Avräkningsråttens omfattning

I fråga om de inkomstslag som bör omfattas av en rätt till avräkning av

utländsk skatt föreslår de sakkunniga att fråga skall vara om inkomst som

är skattepliktig i den utländska staten på grund av att den förvärvskälla

från vilken inkomsten härflyter anses lokaliserad där. Förslaget anknyter

här till den avgränsning som föreskrivits i tredje stycket av punkt 4 av anvisningarna

till 20 § KL i fråga om rätten att njuta avdrag för utländsk

allmän skatt som omkostnad.

De sakkunniga framhåller att det i allmänhet inte torde förorsaka några

svårigheter att avgöra vilka inkomster från utlandet som kan komma i betraktande.

Bland inkomstslag som skall inbegripas nämner de sakkunniga

i första hand inkomster av utländsk fastighet och av rörelse i utlandet —

självständig eller bedriven från filial eller annat fast driftställe. Rätten till

avräkning bör enligt de sakkunniga även gälla inkomster av annat slag,

som, om de uppburits från Sverige av en i utlandet bosatt person, skulle ha

beskattats här enligt interna svenska skatteregler. Enligt de sakkunnigas

mening finns exempelvis inte anledning att utesluta tjänsteinkomster som

avser verksamhet i annat land.

Det ligger emellertid i sakens natur, uttalar de sakkunniga, att avräkningsförfarandet

åtminstone i princip inte kan användas för att lösa fall av

s. k. dubbel bosättning, dvs. att medge avräkning för skatter som den skattskyldige

erlagt på den grund att han ansetts ha hemvist i den utländska staten.

De sakkunniga anser det emellertid vara att gå för långt att kräva, att

den skattskyldige styrker, att han i den främmande staten betraktats såsom

utomlands bosatt och endast på grund av förvärvskällans belägenhet

blivit föremål för beskattning. Det för avräkningen väsentliga bör vara, att

förvärvskällans belägenhet konstituerar skatteplikt för en utanför den

främmande staten bosatt person. Den omständigheten att den skattskyldige

av den utländska stalen anses där bosatt bör alltså inte hindra avräkning,

om han kan visa att han skulle ha fått erlägga skatt för intäkten i fråga,

även om han ansetts vara bosatt utanför nämnda stat.

Vad beträffar frågan om vilka svenska och utländska skatter som bör ingå

i ett avräkningsförfarande finner de sakkunniga det erforderligt att vissa

begränsningar iakttas, åtminstone till dess erfarenheter vunnits. Dubbelbeskattningssakkunniga

föreslår att de skatter som skall få utnyttjas för av
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

räkningen på svensk sida begränsas till den statliga inkomstskatten. I fråga

om utländska skatter föreslås att rätten till avräkning skall omfatta skatter

som utgår på inkomst och erlagts, vid källan eller annorledes, till den utländska

staten eller däri ingående delstat. Därvid skall det enligt förslaget

röra sig om inkomstskatter i egentlig mening och inte exempelvis engångsskatter.

De sakkunniga motiverar sin uppfattning bl. a. med grundsatsen att ett

avräkningsförfarande inte bör medge större förmåner än som kan följa

på grund av mellanstatliga dubbelbeskattningsavtal. De sakkunniga anförde.

Att avräkningsförfarandet endast kan avse allmänna skatter på

inkomst eller förmögenhet är uppenbart. Det möter emellertid vissa svårigheter

att bestämma vilka svenska och utländska skatter som bör kunna

ingå i avräkningen. De förut återgivna utländska avräkningsreglerna visar,

att man härvidlag sökt sig fram på olika vägar. Att så blivit fallet sammanhänger

med att gränsen mellan allmänna skatter på inkomst och förmögenhet,

å ena, samt övriga skatter, å andra sidan, är flytande. Självfallet

måste det krävas att de skatter som skall ingå i avräkningen både är att

hänföra till intäkten i denna dess egenskap och även i övrigt är jämförbara.

Vid förhandlingar om dubbelbeskattningsavtal genomgås skattesystemen

å ömse sidor, varvid en detaljerad prövning av olika skatter kan ske; det

eftersträvas härvid att medtaga så många skatter som möjligt. Det har visat

sig, att svårigheter framför allt förelegat i fråga om skatter till svenska kommuner

och deras utländska motsvarigheter. Sådana skatter har i viss utsträckning

fått lämnas utanför. Sålunda inbegrips den svenska kommunalskatten

icke i dubbelbeskattningsavtalen med Canada, Japan och ett flertal

förutvarande eller nuvarande utomeuropeiska brittiska territorier, och den

har först nyligen kunnat medtas i förhållande till Storbritannien. Även i

fråga om förmögenhetsskatten saknas stundom utländsk motsvarighet.

Däremot uttas i de allra flesta länder av staten, eventuellt av delstat, en

allmän inkomstskatt som motsvarar den svenska statliga inkomstskatten.

Med hänsyn till vad nu anförts synes det påkallat att iakttaga vissa begränsningar

i fråga om de skatter som skall ingå i det tilltänkta avräkningsförfarandet.

Det bör undvikas, att detta förfarande innebär större förmåner

än som kan erhållas genom ett blivande dubbelbeskattningsavtal. Tillämpningen

skulle också försvåras, om de svenska myndigheterna skulle få pröva

anspråk på avräkning av ett flertal olikartade skatter i samma land.

Förslaget förutsätter att den utländska skatten har erlagts av den skattskyldige

själv. De sakkunniga har inte ansett sig kunna föreslå någon

motsvarighet till de amerikanska reglerna om rätt till avräkning för skatt,

som erlagts för exempelvis ett dotterbolags inkomst. En sådan rätt bör nämligen

enligt de sakkunnigas uppfattning inte rimligen ingå i de föreslagna

reglerna, som tar sikte på att komplettera men inte ersätta systemet av mellanstatliga

avtal. Härtill kan läggas att en sådan rätt synes kunna komma

i konflikt med den förut angivna principen att inte medge större förmåner

än som kan uppnås genom mellanstatliga avtal. Den skulle även kunna förorsaka

svåröverblickbara komplikationer.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

I betänkandet betonas vidare att avräkning enligt sakens natur endast

medges i fråga om utländsk slutlig skatt. Har skatten erlagts preliminärt,

bör avräkning alltså inte kunna erhållas, förrän beslut föreligger om den

slutliga skatten och denna i sin helhet betalts. Har en skattskyldig samma

år i en och samma stat betalt såväl preliminära som slutliga skatter, kan

avräkning behöva sökas för de olika skatterna vid skilda tidpunkter —

för det belopp som omfattas av den preliminära skatten sedan denna blivit

fastställd såsom slutlig.

De sakkunniga tillägger att de föreslagna reglerna kan sägas innebära en

viss begränsning i förhållande till ett mera fullständigt avräkningsförfarande.

Det bör emellertid beaktas, anför de sakkunniga, att i praktiskt förekommande

fall på svensk sida den statliga inkomstskatten och i vederbörande

utländska stat denna skatts motsvarighet, åtminstone i regel, väger

tyngst bland olika förekommande direkta skatter. Oftast torde dubbelbeskattningen

komma att i praktiken helt undanröjas.

I detta sammanhang erinrar de sakkunniga om att i vissa avtal, som på

senare år slutits med u-länder, bl. a. Thailand, finns bestämmelser av innebörd

att Sverige skall medge avräkning av skatt i det andra landet trots

att den utländska skatten efterskänkts för att uppmuntra den industriella

utvecklingen i nämnda land, s. k. tax incentives, som brukar avse femårsperiod

eller annan begränsad tid. Ur synpunkten av intresset att främja

svenska investeringar i u-länderna kunna vissa skäl tala för att inrymma

en motsvarande anordning i det nu föreslagna interna svenska avräkningssystemet.

Av praktiska hänsyn finner de sakkunniga en sådan anordning

inte lämplig. Tillämpningen av sådana regler torde åtminstone tills vidare

böra förutsätta förhandenvaron av ett dubbelbeskattningsavtal. I

I fråga om inkomster av sjöfart och luftfart finner de

sakkunniga rådande speciella förhållanden påkalla att också vissa andra

slag av utländska skatter skall få avräknas mot svensk statlig inkomstskatt.

Beträffande denna del av förslaget anför de sakkunniga bl. a. följande.

Beskattningen av sådana inkomster är i utlandet ofta anordnad på annat

sätt och är stundom hårdare än i fråga om andra inkomstslag. En vanlig

metod är att lägga skatt på bruttot av frakt- och biljettintäkter som uppburits

inom vederbörande land eller på annat sätt anses ha anknytning till

detta. Formellt kan skatten likväl framträda som en skatt på nettoinkomst

och, åtminstone teoretiskt, inrymma möjlighet till en exakt nettoinkomstberäkning.

I praktiken tillämpas emellertid vanligen regler av innebörd att, i

avsaknad av sådan beräkning, viss procent av bruttointäkterna skall anses

utgöra nettointäkt. Även andra typer av beskattning förekommer, stundom

med kommun eller motsvarande enhet som skattens mottagare, stundom

med mer eller mindre starkt inslag av bruttobeskattning. Härtill kommer att

det möter svårigheter att vid en inkomstberäkning avgöra i vad mån sjöfartsoch

luftfartsinkomster skall kunna anses lokaliserade till visst land.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

Dessa skatter är enligt de sakkunniga delvis av sådan beskaffenhet att de

inte skulle kunna komma i fråga till avräkning enligt de i det föregående

föreslagna bestämmelserna.

De sakkunniga anser det därför skäligt att i fråga om sjöfart och luftfart

något utvidga den krets av utländska skatter som kan avräknas. Avräkning

föreslås sålunda, utom för statliga inkomstskatter i vanlig mening, kunna

erhållas beträffande skatter till stat eller annan offentligrättslig person, i

den mån skatterna beräknas på grund av fraktintäkter eller biljettintäkter,

som uppburits i vederbörande utländska stat eller efter därmed jämförlig

grund, t. ex. på viss andel av företagets totala bruttointäkter. Även härvidlag

avses i princip slutliga skatter.

Vidare föreslås en särskild regel för att beräkna hur stor del av rederiets

eller luftfartsföretagets nettointäkt som skall anses lokaliserad till vederbörande

utländska stat. Enligt förslaget anknyts denna beräkning till bruttofraktintäkternas

och bruttointäkternas fördelning på olika länder.

Vad angår skattelättnadens storlek bör enligt de sakkunnigas mening ett

avräkningsförfarande få till resultat att dubbelbeskattningen undanröjs, såvitt

angår de skatter som omfattas av avräkningen. Intill dess närmare erfarenheter

vunnits bör därför den svenska statliga inkomstskatten, i vad

den belöper på den i utlandet beskattade inkomsten och så långt den svenska

statliga inkomstskatten förslår, minskas med vad som erlagts i utländsk

statlig inkomstskatt för samma inkomst. Är den utländska skatten lägre än

den svenska, kan den alltså i sin helhet avräknas från denna. Är däremot

den svenska skatten lägre, kan avräkning erhållas endast så långt den

svenska skatten räcker.

En följd av förslaget blir, tillägger de sakkunniga, att en individuell beräkning

skall göras med avseende på varje utländskt skattebelopp, som anmäls

till avräkning. De sakkunniga har inte ansett sig böra förorda någon

motsvarighet till de amerikanska »by country»- och »over alD-principerna1.

Om den skattskyldige till avräkning anmäler en utländsk skatt, som är

högre än den svenska, och en, som är lägre, begränsas därför avräkningsbeloppet

i det första fallet till den svenska skattens belopp och i det andra

till den utländska skattens belopp. En sammanslagning av de utländska

resp. svenska skattebeloppen och därmed följande utjämning till den skattskyldiges

fördel skall inte få ske. Vad nu sagts bör gälla oberoende av om de

utländska skatterna erlagts i ett och samma land eller i olika länder.

De sakkunniga framhåller även att avräkningsmetoden i princip är oberoende

av när de utländska resp. svenska skatterna påförts. Om beskattningsperioderna

är olika, måste emellertid de utländska skatterna uppdelas

på de olika svenska beskattningsår till vilka inkomsterna hänför sig.

I samband med förslaget att avräkning skall få utnyttjas intill det lägre

av den svenska och den utländska skattens belopp berör de sakkunniga frå
1

Angående den närmare innebörden av dessa begrepp se bet. s. 136.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

gan om hur man räknar ut det belopp, som den utländska inkomsten motsvarar

i svensk statlig inkomstskatt. I första hand beräknas beloppet av den

utländska inkomsten i svensk valuta. Samtliga omkostnader och andra avdragsgilla

poster — utom den utländska skatten — skall dessförinnan ha

fråndragits, varvid i förekommande fall svenska skatteregler blir avgörande

för vad som är avdragsgillt eller ej. Därefter beräknas vad den utländska

nettoinkomsten motsvarar i svensk statlig inkomstskatt. Huru därvid skall

förfaras är inte utan vidare givet; olika principer, mer eller mindre schablonmässiga,

är tänkbara. Utgångspunkten måste vara, framhåller de sakkunniga

i det följande, att den statliga inkomstskatten belastar skilda delar

av den skattskyldiges inkomst lika. Från tillämpningssynpunkt hade det

varit enklast att härvid räkna med den beskattningsbara inkomsten. Detta

skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening vara oriktigt. Det skulle

innebära, att man bortsåg från den del av den skattskyldiges inkomster

som motsvaras av ortsavdrag och allmänna avdrag och inte ansåg avdragen

hänförliga till den utländska intäkten. Det sagda kan också uttryckas så,

att den genomsnittliga skattebelastningen på den utländska inkomsten —

och därmed »taket» för avräkningen — skulle bli högre än på inkomsterna i

Sverige.

Beräkningen bör, anför de sakkunniga vidare, grundas på totalinkomsten

före allmänna avdrag såsom också brukar ske i tillämpningskungörelserna

till dubbelbeskattningsavtalen. Även underskottsavdrag — och med dem

bör i förevarande sammanhang jämställas förlustavdrag — bör fördelas i

lika mån på svenska och utländska inkomster. Beräkningen av den genomsnittliga

skattebelastningen bör alltså grundas på den skattskyldiges sammanlagda

inkomst av olika förvärvskällor, med andra ord på vad som i våra

deklarationsblanketter benämns »sammanräknad inkomst».

De sakkunniga föreslår pa dessa grunder att den del av svensk statlig

inkomstskatt som hänför sig till den utländska inkomsten skall beräknas

efter förhållandet mellan den utländska inkomsten och den skattskyldiges

sammanräknade inkomst av olika förvärvskällor. Förslaget innebär att beräkningen

utförs enligt följande formel:

den utländska nettointäkten

-—-—- X total svensk statlig inkomstskatt

sammanraknad inkomst

Det sagda belyses i betänkandet av ett sifferexempel.

Om en ogift fysisk person haft en utländsk nettointäkt av 20 000 kr., för

vilken skatt erlagts i utlandet med 5 000 kr., svenska nettointäkter om tillhopa

22 000 kr., allmänna avdrag om 8 000 kr. och ortsavdrag av 2 250 kr.,

blir den beskattningsbara inkomsten (20 000 -f- 22 000 — 8 000 — 2 250 =)

Öl 700 kr. och den svenska statliga inkomstskatten 9 455 kr. Av denna skatt

anses på den utländska nettointäkten om 20 000 kr. belöpa

X 9 455 = 4 502 kr.

20 000 + 22 000

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Även om den utländska skatten är högre, kan avräkning enligt förslaget

endast erhållas med detta belopp. Det ekonomiska resultatet av avräkningen

blir, att den skattskyldige i den utländska staten och i Sverige erlägger sammanlagt

(5 000 + 9 455 — 4 502 =) 9 953 kr., vilket innebär att den utländska

intäkten beskattas blott en gång men efter den högsta, dvs. i detta

fall den utländska skattesatsen.1

Samordning med gällande bestämmelser om lindring i internationell

dubbelbeskattning

I betänkandet har de sakkunniga övervägt frågan om förhållandet mellan

de föreslagna avräkningsreglerna, å ena, samt bestämmelserna angående

omkostnadsavdrag ävensom dubbelbeskattningsavtalen, å andra sidan.

Vad först angår omkostnadsavdraget erinrar de sakkunniga om

att rätten till sådant avdrag enligt anvisningarna till 20 § KL i princip bortfaller,

om dubbelbeskattningsavtal finns med den ifrågavarande utländska

staten. De sakkunniga anser sig inte böra förorda att samma princip tilllämpas

i avräkningsfallen. Dubbelbeskattningsavtalen är nämligen i regel

fullständiga och anvisar regler för lösning av alla uppkommande dubbelbeskattningssituationer

medan däremot det föreslagna avräkningsförfarandet

inte innebär någon sådan fullständig lösning. De sakkunniga anför vidare

bl. a. följande.

Från de skattskyldigas synpunkt måste det vara till uppenbar fördel, om

avdragsrätten bibehålls. Avräkningsförfarandet måste enligt sakens natur

äga rum i efterhand, vilket innebär att den skattskyldige avsevärd tid måste

ligga ute med skattebeloppet. Avdragsrätten åter kan begagnas redan i samband

med den ordinarie taxeringen. Härtill kommer, att värdet av den föreslagna

avräkningen är olika i skilda lägen. Den torde ofta innebära, att

dubbelbeskattningen helt undanröjs; i andra fall blir skattelättnaden däremot

mindre. Det är rentav tänkbart, att avräkningsförfarandet under särskilda

förhållanden icke innebär nämnvärda fördelar utöver dem som

erhålls genom avdragsrätten. Med tanke på sistnämnda fall måste det vara

ett berättigat intresse för de skattskyldiga att liksom hittills kunna erhålla

en omedelbar lättnad genom rätten till avdrag för den utländska skatten.

De sakkunniga är sålunda av den uppfattningen att gällande regler om

avdrag vid taxeringen för utländsk skatt såsom omkostnad i förvärvskälla

bör bibehållas vid sidan om ett avräkningsförfarande och att en samordning

bör komma till stånd.

De sakkunniga föreslår att samordningen med omkostnadsavdrag för utländsk

skatt skall ske enligt följande regler. Har sådant avdrag erhållits

vid inkomsttaxeringen — vare sig den utländska skatten är slutlig eller erlagts

preliminärt — skall beräkningen av den svenska statliga inkomstskatt

som hänför sig till den utländska intäkten utföras som om sådant avdrag

1 Ytterligare sifferexempel finns i bet. s. 155—158.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966 63

ej åtnjutits. Vidare skall det belopp varmed avräkning högst kan erhållas

den utländska skatten eller den beräknade svenska statliga skatten på

den utländska intäkten, beroende på vilken som är lägst — minskas med

ett belopp motsvarande den svenska statliga och kommunala inkomstskatt

som den skattskyldige undgått genom avdraget. Sistnämnda belopp utgör

i fråga om den statliga beskattningen skillnaden mellan total statlig inkomstskatt,

beräknad utan hänsyn till omkostnadsavdrag för utländsk

skatt, och den statliga inkomstskatt som verkligen påförts den skattskyldige.

På samma sätt framräknas den skattelättnad som den skattskyldige

erhållit vid kommunaltaxeringen på grund av omkostnadsavdraget, dvs. den

utgör skillnaden mellan den kommunalskatt som skulle ha påförts, om omkostnadsavdrag

för utländsk skatt ej erhållits, och den kommunalskatt som

verkligen påförts.

I detta sammanhang påpekar de sakkunniga att en skattskyldig som underlåter

att göra omkostnadsavdrag för den utländska skatten, nästa år kan

erhålla utskyldsavdrag vid statstaxeringen för den däremot svarande högre

kommunalskatten. Denna förmån motsvaras enligt de sakkunnigas mening

emellertid i stort sett av olägenheten att längre tid behöva ligga ute med det

högre belopp i statlig och kommunal inkomstskatt som får erläggas, om den

utländska skatten inte avdrages som omkostnad.

I motsats till vad gäller omkostnadsavdraget anser de sakkunniga en samordning

inte vara praktiskt möjlig mellan det föreslagna avräkningsförfarandet

och dubbelbeskattningsavtalen. Skälet mot att medge

omkostnadsavdrag för utländsk skatt när dubbelbeskattningsavtal finns är

i främsta rummet att dessa avtal innefattar en fullständig och exklusiv lösning

av uppkommande dubbelbeskattning. Samma skäl torde utesluta att

det föreslagna avräkningsförfarandet och ett dubbelbeskattningsavtal tilllämpas

vid sidan av varandra. De sakkunniga finner att en valrätt för den

skattskyldige knappast heller är tänkbar — sådan valrätt finns inte heller

i fråga om avtal och omkostnadsavdrag. Härav drar de sakkunniga slutsatsen

att de föreslagna avräkningsreglerna inte skall tillämpas, om på

grund av överenskommelse med främmande stat dubbelbeskattning av den

ifrågavarande inkomsten kan undanröjas eller lindras.

Ansöknings förfarandet

Enligt förslaget skall erforderliga bestämmelser om rätt till avräkning

av utländsk skatt meddelas i nya 24—28 §§ IF. För tillämpning av bestämmelserna

förutsätts att den skattskyldige ansöker om avräkningen. De sakkunniga

förutser att prövningen av sådana ansökningar kan bli tämligen

komplicerad och föreslår därför att handläggningen av ärendena anförtros

vederbörande prövningsnämnd i analogi med vad som gäller ackumulerad

inkomst.

Ett utkast till arbetsblankett för prövningsnämnderna i ärenden om av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

räkning av utländsk skatt är intagen i betänkandet som bilaga (s. 239).

Ansökan om avräkning skall enligt förslaget vara inkommen inom ett år

efter det taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft. Har den utländska

skatten slutgiltigt, dvs. genom laga kraft vunnet beslut, påförts

senare, bör emellertid ettår sfristen räknas från denna tidpunkt. Taxeringsintendenten

föreslås avge yttrande över ansökningen.

Det bör åligga den skattskyldige att förebringa erforderlig utredning.

Man bör emellertid, tillägger de sakkunniga, räkna med att svårigheter kan

föreligga att lämna samtliga de uppgifter som erfordras för beräkning av

den utländska inkomstens belopp, av den statliga inkomstskatt som belöper

på den utländska inkomsten eller av den skattelättnad som tidigare erhållits

genom att den utländska skatten avdragits såsom omkostnad. Står det

klart att den skattskyldige är berättigad till avräkning, bör sådan kunna

medges med skäligt belopp, även om fullständiga uppgifter inte kan lämnas

i nyss angivna hänseenden. Det ligger i sakens natur, framhålls det, att

avräkningsbeloppet i här avsedda fall bestäms med försiktighet. Den skattskyldige

bör givetvis inte, genom att underlåta lämna erforderliga upplysningar,

kunna erhålla avräkning med större belopp än eljest.

Remissyttrandena

Förslaget om införande av bestämmelser om ensidiga åtgärder för undanröjande

av internationell dubbelbeskattning har i princip tillstyrkts av samtliga

myndigheter och organisationer som yttrat sig därom. Behovet av författningsbestämmelser

som ett komplement till ingångna dubbelbeskattningsavtal

erkänns genomgående i dessa remissyttranden. Även riktigheten

av den föreslagna principen för skattelättnaden vitsordas allmänt. Den avgränsning

av rätten till avräkning som de sakkunniga föreslagit möter emellertid

invändningar i flera remissyttranden, huvudsakligen från näringslivets

organisationer.

Skånes handelskammare uttalar — i anslutning till vad de sakkunniga anför

i sin allmänna motivering av förslaget — att invändningar förvisso kan

göras mot att en ensidig svensk lagstiftningsåtgärd av denna typ vidtas. Den

kan till äventyrs försvåra lösningar på längre sikt av dubbelbeskattningsfrågorna

genom internationella avtal. Detta betyder dock mindre med tanke

på de omedelbara vinningar, som systemets införande skulle medföra, överståthållarämbetet

anför liknande synpunkter men understryker att de stater

med vilka Sverige ännu inte har avtal över huvud torde vara ointresserade

av sådana. Ämbetet ansluter sig till uppfattningen att billighetsskäl gör det

angeläget att frågan om ensidiga åtgärder till lindring i dubbelbeskattning

bringas till en positiv lösning.

Riksskattenämnden och Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 är 1966

65

i praktiken framför allt torde få betydelse i fråga om svenska insatser i uländerna.

Nämnden tillägger att man genom förslagets utformning dock eliminerar

effekten av att inom sådana länder den ekonomiska utvecklingen

uppmuntras genom skattefavörer till utländska företag, som startar verksamhet

i landet i fråga (tax incentives). Frågan om man skall införa ett credit

of tax-system får i själva verket anses mera som en allmänpolitisk bedömningsfråga

än som en skattefråga.

Sveriges advokatsamfund anser det förståeligt att de sakkunniga funnit

det motiverat att iaktta restriktivitet, men styrelsen anser att det ändock bör

övervägas om man icke kan ta steget fullt ut och medge befrielse från inländsk

skatt utan hänsyn till om den utländska skatten i det enskilda fallet

understigit den skatt som skulle ha påförts i Sverige.

Enligt näringslivets skattedelegation hälsas huvudtanken i de sakkunnigas

förslag med tillfredsställelse av svensk företagsamhet med intressen utomlands

liksom av hemvändande utlandssvenskar, som f. n. i förhållande

till åtskilliga främmande länder blir föremål för dubbelbeskattning. Ett

svenskt credit-system bör emellertid likställa svenska utlandsintressen med

andra, jämförliga länders utlandsintressen. Systemet bör därför inte utformas

på ett sätt som undanröjer dubbelbeskattning i mindre omfattning

än motsvarande regler i dessa andra länder. Delegationen framhåller, att den

föreslagna lagstiftningen — trots de sakkunnigas positiva inställning — fått

en sådan utformning att den för svensk företagsamhet och svenska utlandsintressen

över huvud taget inte kan sägas till fullo uppfylla detta krav. Betydligt

mer långtgående regler har t. ex. sådana med Sverige jämförliga

främmande länder som Amerikas förenta stater, Canada, Danmark, Nederländerna

och Storbritannien. De sakkunnigas förslag till avräkningsförfarande

torde enligt delegationen i fråga om tillämplighetsområde och med hänsyn

till vissa föreslagna speciella spärregler inte ens kunna jämföras med

det credit of tax-system, som tillämpas i Västtyskland.

Delegationen berör i sitt yttrande även olika åtgärder i form av eftergifter

i skattelagstiftningen som medel att främja investeringar och annan ekonomisk

verksamhet i u-länderna.

Flera av de hörda myndigheterna som i princip tillstyrker bestämmelser

om rätt till avräkning av utländsk skatt ger uttryck för uppfattningen att det

föreslagna avräkningsförfarandet kommer att bereda svårigheter i tillämpningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser sålunda att förslaget inte bör genomföras

i oförändrat skick eftersom tillämpningen av de föreslagna reglerna

kan väntas bli invecklad och tidskrävande. 1 stället för komplicerade regler

som syftar till en viss millimeterrättvisa borde man f. n. nöja sig med schablonregler

i tabellform. Även länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att

förnyade överväganden hör göras för att nå en önskvärd förenkling av reglerna.

ö II i han a till riksdagens protokoll 1906. 1 samt. ,Vr 127

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

.4 vrukningsråttens omfattning

Som redan nämnts har huvudsakligen vissa näringsorganisationer kritiserat

den begränsade räckvidden av förslaget om rätt till avräkning och

framfört önskemål om utvidgningar i olika hänseenden. Kritiken gäller

i främsta rummet den begränsning som ligger däri att endast svensk statlig

inkomstskatt och utländsk statlig och delstatlig inkomstskatt ingår i avräkningsförfarandet.

Vidare har man invänt att förslaget inte tar hänsyn till

de investeringsbefrämjande åtgärder på skatteområdet som vidtagits i vissa

u-länder. En annan anmärkning mot förslaget är att skatt, som i utlandet

påförs svenskt dotterbolag, inte kan avräknas från moderbolagets skatt i

Sverige.

Dessa synpunkter kommer till uttryck i Kooperativa förbundets yttrande.

Förbundet anser att det kan ifrågasättas om de sakkunnigas ledande motiv

för begränsningarna — att större lättnad inte bör ernås genom interna åtgärder

än genom ingående av dubbelbeskattningsavtal — är i alla avseenden

bärande men konstaterar att förslaget även bortsett härifrån i vissa delar

blivit snävare än vad som synes erforderligt från de sakkunnigas utgångspunkt.

Svensk kommunal inkomstskatt och utländsk motsvarighet ingår sålunda

inte i avräkningsförfarandet. Gentemot förslaget kan invändas att

all anledning finns att anta att kommande dubbelbeskattningsavtal kommer

att inkludera svensk kommunalskatt såsom varit fallet med samtliga under

senare tid ingångna avtal med u-länder och såsom är fallet i flertalet övriga

ingångna avtal. Förbundet fortsätter.

Beträffande utländsk motsvarighet kan anmärkas att skattesystemen i de

länder, varom fråga nu är, dvs. de med vilka avtal icke slutits, kan förete

sådana olikheter gentemot det svenska att jämförelser ifråga om fördelningen

mellan statliga och kommunala skatter inte blir hållbara. Det torde

vara överväganden av detta slag som föranlett statsmakterna i Danmark att,

då motsvarande lagstiftning där infördes, medge avräkning från inländska

skatter till stat och kommun för all direkt skatt för inkomst som utgår i

främmande stat, oavsett om den är att anse som statlig eller kommunal inkomstskatt.

Det kan vidare anmärkas att motsvarande rätt numera föreligger

enligt den engelska lagstiftningen.

Kooperativa förbundet framhåller vidare att även skatter av bruttoskattetyp

generellt bör få inräknas i avräkningsförfarandet på sätt de sakkunniga

föreslagit i fråga om sjöfart och luftfart. Förbundet anför.

Det kan i förstone synas tämligen givet att avräkningsförfarandet såväl

beträffande svensk som utländsk skatt skall begränsas till direkta skatter

på inkomst. Med hänsyn till det förut berörda förhållandet att utländska

skattesystem starkt kan avvika från det svenska och inkludera näringsskatter

av olika slag blir slutsatsen mindre självklar. Särskilt ifråga om

sjöfart och luftfart har de sakkunniga själva funnit detta så påtagligt att

man ifråga om sådan verksamhet föreslagit en vidgad avräkningsrätt. Förbundet

kan inte finna annat än att samma vidgade avräkningsmöjlighet med

fog bör tillkomma även handels- och industriföretag.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966 67

Av samma uppfattning är näringslivets sknttedelegation som uttalar bl .a.

följande.

Ehuru inkomster av sjö- och luftfart i utlandet icke minst beroende på

den inkomstberäkning, som tillämpas i ett flertal främmande stater, ofta

blir mycket hårt beskattade och av denna anledning kräver speciellt hänsynstagande,

bör någon åtskillnad mellan sådan rörelse och annan rörelse

icke göras beträffande de subjekt, som uttager de utländska skatter, för

vilka avräkning skall kunna åtnjutas. Även tillverknings- eller varuförsäljningsrörelse

blir icke sällan i utvecklingsländerna föremål för t. ex. skönsmässig

bruttobeskattning, som uttages av kommuner eller andra kommunala

enheter. Då dessa skatter kan uppgå till relativt betydande belopp och

belastar rörelsen såsom sådan, bör avräkningsförfarandet givetvis omfatta

dessa skatter, oavsett om den utländska staten eller annat offentligrättsligt

subjekt är skattemottagare.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser det rimligt med hänsyn till de starkt

varierande grunder, efter vilka skatt uttas i olika länder, att vid avräkningen

beakta även skatter av närmast kommunal natur och även s. k. engångsskatter,

vilkas uttagande ingår som ett led i den direkta beskattningen.

Länsstyrelsen föreslår att riksskattenämnden erhåller i uppdrag att för de

länder, som kan beröras av ett avräkningsförfarande, ange de olika slag av

skatter detta bör omfatta. Endast härigenom blir det möjligt för en skattskyldig

att bedöma skattefrågans ekonomiska betydelse för tilltänkt förvärvsverksamhet

utomlands och för prövningsnämnderna att med någon

garanti för ett riktigt resultat verkställa påkallade skatteavräkningar.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att fog saknas för att

inte inbegripa samtliga direkta skatter i avräkningen.

Samma synpunkt hävdas av näringslivets skattedelegation, Skånes handelskammare

och handelskammaren i Gävle, som bland de direkta skatterna

i detta sammanhang nämner även engångsskatter och skatt på förmögenhet.

Beträffande engångsskatter anför näringslivets skattedelegation bl. a.

Att över huvud taget söka uppdra en skillnad mellan engångsskatter på

inkomst och inkomstskatter »i egentlig mening» torde knappast vara möjligt

och skulle i vart fall medföra betydande tillämpningssvårigheter. Någon

klar gränsdragning mellan engångsskatter och andra skatter kan icke sägas

existera. I u-länderna uttas ofta under ett eller ett par år tilläggsskatter på

inkomst av alla eller visst slag. Även om dessa skatter rubriceras såsom engångsskatter,

bör de ju givetvis inbegripas i etl avräkningsförfarande, som

avser att undanröja dubbel beskattning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att en större noggrannhet

än f. n. måste iakttas vid gränsdragningen mellan allmän och speciell utländsk

skatt. Närmare föreskrifter till ledning för denna gränsdragning

synes erforderliga.

Del särskilda problem som uppkommer i fall av s. k. tax incentive, dvs. då

lättnad medges vid den utländska beskattningen, berörs i yttranden från

näringslivets organisationer.

Sf Jlihany till riksdagens protokoll 19G6. 1 samt. .Vr 127

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 727 år 1966

Skånes handelskammare finner den föreslagna begränsningen för avräkningen

till alt avse erlagda utländska skatter olämplig, eftersom en sådan

begränsning skulle få den effekten att meddelade skatteeftergifter i utlandet

för lokaliseringsändamål eller för att befrämja utvecklingen i vissa provinser

skulle komma den svenska statskassan till godo i stället för avsett

ändamål. Handelskammaren ifrågasätter därför huruvida inte avräkning

i vart fall bör medges även för uppdebiterad skatt, som efterskänkts för att

uppmuntra den industriella utvecklingen i landet.

Näringslivets skattedelegation påpekar att regler har intagits i svenska

dubbelbeskattningsavtal med vissa u-länder som innebär att avräkning skall

ske från svensk skatt med ett belopp motsvarande den skatt som normalt

skulle ha utgått i dessa länder, om inte skattebefrielse eller skattenedsätlning

medgetts för viss tidsperiod. Delegationen uttalar i fortsättningen bl. a.

följande.

För att en svensk intern lagstiftningsåtgärd skall få erforderlig effekt i

det alltmer betydelsefulla förhållandet till u-länderna, måste den i ifrågavarande

hänseende utformas så att den skattelättnad, som det främmande

landet avser att ge det svenska företaget, inte förlorar sin verkan genom

att avräkning inte kan ske i Sverige. Avräkning måste därför medges även

i de fall, då någon utländsk skatt inte erlagts. Detta är så mycket mera angeläget

som den svenska politiken gent emot dessa länder ju syftar till att

i möjligaste mån stödja utvecklingen av deras näringsliv. En sådan regel

skulle visserligen strida mot grundprincipen att fråga skall vara om undanröjande

av dubbel beskattning men förhållandet till u-länderna kräver särskilda

åtgärder. För övrigt har man i Sverige i förhållandet till flera u-länder

redan tidigare inte tvekat att bryta mot berörda princip.

Mot en ordning innebärande rätt att avräkna utländsk skatt, som inte

erlagts, kan möjligen invändas, att i vissa fall svårigheter i praktiken torde

kunna uppkomma att bestämma storleken av en skatt, som inte erlagts.

Man torde emellertid i sådana fall, då den skattskyldige inte kan förebringa

erforderlig utredning om hur stor skatt han skulle haft att erlägga, därest

han inte åtnjutit skattelättnad, kunna förfara så som de sakkunniga föreslagit

i andra fall av utredningssvårigheter, nämligen att medge avräkning

med skäligt belopp.

Kooperativa förbundet finner däremot i likhet med de sakkunniga det

inte lämpligt att införa generella regler om detta spörsmål i det tilltänkta

credit of tax-systemet utan föreslår alt en bestämmelse av liknande innebörd

som den i motsvarande västtyska lagstiftning införs, enligt vilken

Kungl. Maj :t eller annat lämpligt organ i speciella fall skulle kunna medge

erforderliga lättnader i förevarande avseenden.

Näringslivets skattedelegation anser att frågan om internationell kedjebeskattning

av bolagsvinst, som förvärvas i utlandet av svenska dotterbolag,

bör beaktas vid utformningen av svenska regler om avräkning. Delegationen

förordar att det föreslagna avräkningsförfarandet efter mönster från lagstiftningen

i Amerikas förenta stater kompletteras med en regel om avräkning

av inkomstskatt som erlagts utomlands av dotterbolag för bolagsvinst,

i vad skatten belöper på utdelning till det svenska moderbolaget. Om rätt

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

till sådan avräkning inte inkluderas, skulle avräkningsförfarandet ge olika

resultat beroende på vilken etableringsform som det svenska företaget begagnat

sig av i utlandet. Om företaget etablerar sig i form av filial, kan

inkomstskatt som påförs filialen i det främmande landet avräknas enligt

förslaget, liksom den utländska transfereringsskatt som eventuellt uttas.

För det fall åter att det svenska företaget bildar ett dotterbolag, kan med

den begränsning i avräkningsförfarandet som föreslagits endast avräknas

utländsk skatt, som vid vinsthemtagning drabbar det svenska företaget.

Även Kooperativa förbundet berör denna fråga och anser att en skattefrihet

för utdelning från dotterbolag i utlandet bör övervägas. I svenska

dubbelbeskattningsavtal finns bestämmelser av denna innebörd. Förbundet

konstaterar att de sakkunniga inte lämnat någon mer utförlig motivering

varför man inte ansett sig kunna biträda ett förslag i denna riktning. I yttrandet

anförs bl. a.

Innebörden av de sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende blir att

ett svenskt moderbolag, som åtnjuter utdelning från utländskt dotterbolag

och som har att i utlandet erlägga skatt för utdelningen, kommer — under

förutsättning att den utländska skatten icke är högre än den svenska bolagsskatten

— i samma läge, som om utdelningen tagits till beskattning

enbart i Sverige. Vad det svenska bolaget följaktligen går miste om är den

skattefrihet för utdelning som bolaget normalt skulle ha åtnjutit, därest

fråga varit om ett svenskt dotterbolag. Inkomsten i dotterbolaget i fråga

kommer med andra ord att tredubbelt beskattas. Det finns sålunda beträffande

denna speciella form av inkomst en särskild anledning att överväga

om icke en tillämpning av exempt-metoden vore påkallad. En sådan skattefrihet

skulle kunna betraktas som en konsekvens av nu gällande interna

regler för skattefrihet vid kedjebeskattning. En skattefrihet för utdelning

från utländska dotterföretag, där förhållandena är sådana att skattefrihet

skulle ha medgetts om dotterbolaget varit svenskt, borde sålunda kunna

föreskrivas utan att för den skull något väsentligt avsteg från den valda

credit of tax-metoden skedde.

Skånes handelskammare framhåller beträffande den föreslagna metoden

för beräkning av skattelättnadens storlek att avräkningsförfarandet komplicerats

genom spärregler om individuell beräkning för varje utländskt

skattebelopp och begränsning till det lägsta av det utländska resp. det

svenska skattebeloppet. En förenkling av förfarandet bör prövas enligt den

s. k. by country-regeln, som innebär att avräkning sker för varje främmande

land för sig.

Även kammarrätten ifrågasätter om inte i förenklingssyfte hänsyn vid

beräkningen kan tas till all utländsk skatt och all inkomst från ett och samma

främmande land.

Liknande synpunkter anförs av näringslivets skattedelegation och Kooperativa

förbundet.

Sveriges redareförening framhåller att beskattningen av svenska rederier

i allmänhet ställer sig högre än i Sverige i de länder som uttar skatt även

om rederiföretaget saknar fasl driftställe i beskattningslandet. Detta för
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

hållande tillsammans med den föreslagna samordningen med omkostnadsavdraget

för utländsk skatt leder till att den föreslagna lättnaden för rederiernas

del som regel blir illusorisk. Detta beror på att avräkningen av utländsk

skatt får avse högst den svenska inkomstskatt som hänför sig till

den utländska nettoinkomsten. Då nämnda spärregel i flera dubbelbeskattningsavtal

inte gäller för rederiföretag, hemställer föreningen att den utgår

även i den generella lagstiftningen såvitt angår rederier och luftfartsföretag.

Näringslivets skattedelegation konstaterar att de sakkunniga inte föreslagit

särskilda regler om förskjutning till senare år av utländsk skatt som

överstiger den svenska skatten. Ehuru frågan inte torde vara av samma

betydelse som den berörda spärregeln, innebär avsaknaden av regler en ytterligare

begränsning i förhållande till mera fullständiga avräkningsförfaranden

i andra länder.

Länsstyrelsen i Värmlands län kommer vid sin granskning av förslaget

in på vissa svårigheter som kan uppkomma då en skattskyldig har såväl

inkomst som förlust inom samma förvärvskälla i utlandet. Enligt länsstyrelsens

mening bör de sakkunnigas formel för proportionering av den svenska

statliga inkomstskatten på utländsk nettointäkt korrigeras för sådana

fall. Länsstyrelsen anför följande exempel. Antag att nettointäkten härrör

från en i utlandet självständigt bedriven rörelse och belöper sig till 10 000

kr. Om den skattskyldige även innehar fastighet eller bedriver en annan

rörelse i utlandet och antas fastigheten eller rörelsen ha lämnat underskott

med 5 000 kr., blir inkomsten av verksamhet i utlandet 5 000 kr. Endast

detta belopp blir beskattat i Sverige och anses därvid enligt gällande

regler som inkomst av en och samma förvärvskälla. De sakkunnigas formel

såsom den kommer till uttryck både i kommentaren och i förslaget till

lagtext innehär att man vid en skatteavräkning, som avser nettointäkten''

på 10 000 kr., skulle sätta 10 000 kr. i täljaren men endast 5 000 kr. i nämnaren.

Detta måste ge ett felaktigt resultat.

Kammarrätten ifrågasätter om inte vissa jämkningar av avräkningssystemet

kan tänkas i förenklingssvfte. Sålunda förefaller det kammarrätten

tveksamt om ägandet av en mindre fastighet i utlandet, exempelvis byggnad

avsedd endast för fritidsvistelse, men beskattad, skall medföra tillämpning

av det invecklade avräkningsförfarandet. Även torde det vara värt att

överväga om avräkning inte bör uteslutas, om den utländska skatten inte

uppgått till visst lägsta belopp.

Samordning med gällande bestämmelser om lindring i internationell

dubbelbeskattning

Riksskattenämnden konstaterar att om förslaget genomförs kommer i de

svenska skatteförfattningarna att finnas bestämmelser för ett ensidigt undanröjande

eller lindrande av internationell dubbelbeskattning uppbygg
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

da efter två olika principer, nämligen dels enligt punkt 4 av anvisningarna

till 20 § KL om rätt till avdrag för utländsk skatt såsom omkostnad i förvärvskällan,

dels det föreslagna avräkningsförfarandet. Nämnden anser det

inte lyckligt med dessa delvis parallella regler. Det får vidare anses vara

mindre tillfredsställande, att utländsk skatt såsom omkostnad beaktas vid

taxering till såväl statlig inkomstskatt som kommunal inkomstskatt, medan

avräkningsreglerna skulle gälla blott utländsk statlig och delstatlig skatt

gentemot svensk statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter om inte i samband med införande

av avräkningsrätten bestämmelserna om avdrag vid inkomstberäkningen

bör borttas då de endast delvis fyller syftet att undanröja dubbelbeskattning.

Rätten till avdrag vid inkomstberäkningen synes böra avskaffas

även därför att avräkningsförfarandet eljest blir alltför invecklat.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Gotlands och Blekinge

län.

Näringslivets skattedelegation framhåller att omkostnadsavdrag som erhållits

vid den kommunala inkomsttaxeringen inte bör återföras till beskattning

vid avräkning av utländsk skatt, om inte även den kommunala inkomstskatten

skall medtas i avräkningsförfarandet så att den utländska

skatten får avräknas mot denna. Delegationen tillägger.

Det torde över huvud inte vara matematiskt riktigt att, som de sakkunniga

föreslagit, återföra kommunal inkomstskatt till full beskattning. Genom

att i efterhand upphäva ett tidigare åtnjutet omkostnadsavdrag ökar den

kommunala inkomstskatten med ett belopp, motsvarande skillnaden i kommunal

inkomstskatt med och utan sådant avdrag. Enär den skattskyldige

vid taxeringen till statlig inkomstskatt emellertid är berättigad till avdrag

för kommunalutskylder, kan det inte vara riktigt att återföra hela kommunalskatten

till beskattning.

Uttalanden av samma innebörd görs av Kooperativa förbundet och i ett

av universitetskanslern överlämnat yttrande från professorn i finansrätt

med finansvetenskap vid Uppsala universitet.

A nsökn in gsf örfa rand et

Kammarrätten anser att avräkningsförfarandet har blivit invecklat, något

som kanske är ofrånkomligt, och att handläggningen av förfarandet

med rätta har anförtrotts åt prövningsnämnd.

Även länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län tillstyrker

att avräkningsförfarandet förläggs till prövningsnämnden. Förstnämnda

länsstyrelse framhåller att det är naturligt att det ankommer på den

skattskyldige att förebringa fullständig utredning liksom att i förekommande

fall styrka sina uppgifter. För taxeringsintendenten torde möjligheterna

till utredning och kontroll av lämnade uppgifter vara ytterst begränsade.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar att avräkningsförfarandet i sin

helhet omhänderhas av lokala skattemyndigheten. Ansökan om avräkning

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

bör alltså inges dit och denna myndighet bör omedelbart kunna omräkna

den statliga inkomstskatt som sökanden skall erlägga eller har erlagt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att antalet ärenden hos varje

prövningsnämnd kan väntas bli ganska ringa, vilket ger nämnden otillräcklig

erfarenhet. Enligt länsstyrelsens mening bör avräkningen ske centralt

för hela riket, förslagsvis hos riksskattenämnden, överståthållarämbetet eller

mellankommunala prövningsnämnden. Preklusionstiden för ansökan

om avräkning bör anknytas till annan och mera lätt konstaterad händelse

än att taxeringen har vunnit laga kraft. Länsstyrelsen påpekar slutligen att

ny avräkning bör kunna ske, om taxeringen ändras genom extraordinära besvär

eller eftertaxering åsätts.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att ansökan om avräkning skall

inges före utgången av året efter taxeringsåret. Tiden för påförandet av

utländsk skatt bör därvid inpassas i svenskt taxeringsår. Om besvär anförts,

synes ansökningstiden kunna räknas till ett år efter lagakraftägande utslag.

Sveriges advokatsamfund anför att den föreslagna bestämmelsen om alt

restitutionsränta ej skall utgå inte synes riktig. Den skattskyldige blir till

följd av bestämmelsen utan kompensation för den temporära likviditetsminskning

som det innebär att ligga ute med skatten.

Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse

Gällande rätt m. m.

Enligt 38 § 2 mom. KL räknas intäkt av fastighet i utlandet samt av

utomlands självständigt bedriven rörelse till intäkt av kapital. All sådan

fastighet och rörelse som den skattskyldige haft i utlandet anses därvid

enligt 18 § KL som en särskild förvärvskälla. I denna förvärvskälla gäller sedan

kommunalskattelagens tillkomst särskilda regler för beräkning av

nettoinkomst enligt 39 § 2 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 38 § KL.

Sålunda är den skattskyldige berättigad till avdrag ej blott för omkostnader

utan även för vad som av inkomsten har använts för förvärvskällan under

beskattningsåret i fråga, exempelvis i form av investeringar i byggnader

eller inventarier. Uppkommer underskott på fastighet eller rörelse i utlandet

får avdrag endast ske från inkomst av annan sådan fastighet eller rörelse

och ej från inkomst av annat slag som beskattas i Sverige.

De angivna bestämmelserna avser endast rörelse i utlandet som bedrivs

självständigt. Utgör rörelsen däremot en filial av en i Sverige utövad rörelse

tillämpas de vanliga reglerna för beskattning av rörelseinkomst.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:Is proposition nr 127 dr 1 !)!>(>

73

De sakkunniga

I samband med förslaget om avräkning av utländsk skatt har dubbelbeskattningssakkunniga

upptagit de nämnda särbestämmelserna till omprövning.

Att så har skett, förklarar de sakkunniga, beror emellertid inte på eu

önskan att avlägsna vad som skulle kunna framstå såsom oberättigade förmåner.

Härvidlag torde frågan ha ganska liten praktisk betydelse. Viktigare

är för de sakkunniga, att nämnda regler i andra avseenden — och särskilt

i betraktande av företagsbeskattningsreglernas utveckling — framstår som

föråldrade och mindre rationella.

1 fråga om dubbelbeskattning av ifrågavarande inkomster konstaterar de

sakkunniga att läget radikalt förändrats sedan reglernas tillkomst. Då 1921

års kommunalskattekommitté framlade sitt förslag i ämnet torde kommittén

ha räknat med att dessa inkomster skulle bli beskattade såväl i Sverige

som i den stat där fastigheten eller rörelsen fanns. Numera har avtal, varigenom

förekommande dubbelbeskattning kan helt elimineras, ingåtts med

ett flertal länder. I fråga om övriga länder föreligger sedan 1950-talets början

rätt att avdra där påförda skatter såsom omkostnad. Genomförs förslaget

om rätt att avräkna utländsk skatt, torde enligt de sakkunnigas mening

dubbelbeskattning inte längre förekomma i sådan utsträckning att man

däri kan hämta motiv för lättnader av nu gällande slag.

De sakkunniga anför att det rentav kan ifrågasättas om de särskilda bestämmelserna

vid en total bedömning i verkligheten kan anses innebära

några nämnvärda förmåner. I fråga om beskattningen av fastighet i utlandet

anmärker de sakkunniga att rätten till avdrag för investeringsutgifter

självfallet kan i vissa fall innebära en betydande förmån. Kostnader för

nybyggnader och förbättringsarbeten kan dras av på en gång. Avdragsrättcn

är emellertid begränsad till vad som efter omkostnader kvarstår av årets

intäkter från fastighet eller rörelse i utlandet. Underskott får icke avdras

från intäkter i Sverige, och de får inte överflyttas till annat beskattningsår;

reservering av medel för framtida investeringar är ej tillåten, och avdrag

för avskrivningar torde icke kunna erhållas. Detta innebär, att i regel

endast begränsade investeringskostnader kan dras av.

En särskild olägenhet med nuvarande regler består enligt de sakkunniga

däri att den skattskyldige i regel har att tillämpa två olika system för redovisningen

av fastighetsinkomsten. Samtidigt som han i Sverige deklarerar

inkomsten enligt de särskilda reglerna för utlandsfastigheter, beskattas fasligbeten

i det landet där den är belägen enligt bestämmelser, som ofta ansluter

sig betydligt närmare till de svenska reglerna för beskattning av fastigheter

i Sverige än till de svenska reglerna för beskattning av fastighet i utlandet.

Olägenheterna av nuvarande regler synes de sakkunniga vara än större

när det gäller intäkter av självständigt bedriven rörelse i utlandet. Visserligen

får, i brist på föreskrifter av annan innebörd, antas, att inkomsten

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

i princip skall beräknas efter bokföringsmässiga grunder. Denna princip

måste emellertid anses underkastad betydande modifikationer. Den skattskyldige

har å ena sidan rätt till avdrag för investeringskostnad, så långt intäkterna

från utländsk rörelse och fastighet efter omkostnader därtill förslår.

Ä andra sidan torde åtminstone i princip rätten till avskrivningar på

fastigheter och inventarier i rörelsen bortfalla. Inte heller kan den skattskyldige

utnyttja de möjligheter till resultatutjämning som innefattas i lagstiftningen

om investeringsfonder av olika slag. De sakkunniga finner även

att skäl kan anföras för att som en konsekvens av förbudet mot reservering

av medel anta, att den skattskyldige icke äger göra nedskrivningar på

varulager — bortsett från inkurans och prisfallsrisk i egentlig bemärkelse

— och ej heller eljest avdragsgilla avsättningar till pensionsstiftelser. Förlustutjämning

kan inte heller ske. Liksom i fråga om fastighet kan den

skattskyldige få redovisa sin inkomst av i utlandet självständigt bedriven

rörelse till Sverige och den främmande staten efter väsentligt skilda system.

Av det hittills anförda har de sakkunniga föranletts att i första hand

undersöka i vad mån vanliga regler för inkomstberäkningen kan tillämpas

i dessa fall. För att så skall kunna ske talar enligt de sakkunniga redan

det förhållandet att inkomster av filialer i utlandet beskattas enligt de vanliga

reglerna för företagsbeskattningen utan att delta, såvitt bekant, föranlett

olägenheter.

Vad angår inkomster av fastighet i utlandet torde man, enligt vad de sakkunniga

uttalar, vara berättigad att anta att kommunalskattelagens bestämmelser

om jordbruksfastighet och annan fastighet i Sverige redan nu

gäller i tillämpliga delar med de särskilt angivna undantagen. I vissa fall

kan svårigheter uppkomma, i synnerhet vid beskattning av skogsinkomster.

Att i praktiken allvarligare svårigheter förekommit är dock inte bekant

för de sakkunniga.

1 detta sammanhang berör de sakkunniga även frågan om tillämpning av

bestämmelserna om inkomstberäkning för en- och tvåfamiljsfastighet. som

är belägen i utlandet. Härom anför de sakkunniga.

Beträffande eu- och tvåfamilj sfastigheter följer av de nuvarande reglerna

om rätt till avdrag för omkostnader och investeringar, att villaschablouen

inte skall tillämpas. Borttages dessa regler och ersättes med en hänvisning

till vad i allmänhet stadgas om inkomstberäkning i kommunalskattelagen,

kominer villaschablonen att gälla även för en- och tvåfamiljshus i utlandet.

Att så sker innebär i och för sig en förenkling. Sannolikt kominer clt

något större antal sådana fastigheter än nu att visa skattepliktigt överskott.

Även denna konsekvens finner vi i och för sig önskvärd. För närvarande torde

det vara förenat med skattemässiga fördelar att ha villor för feriebruk i

främmande länder. Någon risk för att beskattningen skall bli alltför hård

torde inte föreligga med hänsyn till rätten till omkostnadsavdrag för utländsk

skatt och den av oss föreslagna rätten att begära avräkning av utländsk

statlig inkomstskatt. Skatt här i riket för garantibelopp ifrågakommer

icke.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1960

Den enda svårigheten vid tillämpning av villaschablonen på fastighet i utlandet

torde vara att få fram det värde, på vilket schablonbeloppet skall beräknas.

Emellertid föreskrives i 24 § 2 mom. EL, att om taxeringsvärde

icke finns åsatt, skall intäkten beräknas på grundval av fastighetens värde,

uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för

året näst före taxeringsåret. I nu avsedda fall synes uppskattningen kunna

verkställas med hjälp av uppgifter om värde, som kan ha åsatts av myndighet

i det land där fastigheten är belägen, uppgifter om anskaffningsvärde,

storlek och standard osv.

Bestämmelserna om beskattning av annan fastighet synes de sakkunniga

inte i övrigt vara förenade med några problem i detta sammanhang. Ej heller

torde enligt de sakkunnigas bedömning några särskilda problem utöver dem

som antytts i fråga om fastigheter behöva förekomma, om de allmänna bestämmelserna

för beräkning av rörelseintäkter blir tillämpliga även på

självständigt bedrivna rörelser i utlandet.

De sakkunniga föreslår därför att intäkter av fastigheter och självständigt

bedrivna rörelser i utlandet i princip likställs med intäkter av motsvarande

slag i Sverige. Gällande särbestämmelser om rätt till avdrag för investeringskostnader

ersätts enligt förslaget av eu hänvisning till vad som i

allmänhet stadgas om avdrag från bruttointäkt av fastighet resp. rörelse.

De sakkunniga påpekar, att i den mån den tidigare rätten till avdrag för

investeringar i byggnader och inventarier utnyttjats, förbud övergångsvis

bör gälla mot avdrag för avskrivning.

Vissa modifikationer i de allmänna reglerna för inkomst av fastighet och

rörelse föreslås kvarstå. Enligt de sakkunnigas förslag skall således underskott

av fastighet eller självständigt bedriven rörelse i utlandet liksom hittills

få avdras endast från annan sådan utländsk inkomst. Härför åberopar

de sakkunniga praktiska skäl, främst svårigheterna för myndigheterna

att kontrollera den skattskyldiges uppgifter. Förslaget innebär även att nuvarande

ordning bibehålls i fråga om gemensam förvärvskälla för skattskyldigs

fastighet och rörelse i utlandet. Inkomster av ifrågavarande slag

räknas liksom hittills till inkomst av kapital.

De sakkunniga föreslår därutöver att en särskild rätt till förlustutjämning

införs genom elt nytt stadgande i kommunalskattelagen. Förslaget avser

utjämning mellan inkomster och förluster av fastighet och självständigt

bedriven rörelse i utlandet. Med tanke på den begränsade räckvidden av en

sådan rätt har förslaget utformats avsevärt enklare än de allmänna reglerna

i förordningen om förlustutjämning (SFS 1960:63). De sakkunniga

anser det skäligt att bestämmelserna om eu sådan förlustutjämning även

blir något förmånligare än de vanliga reglerna. Enligt förslaget skall underskott

på fastighet och självständigt bedriven rörelse i utlandet få dras

av även senare beskattningsår än det varunder underskottet uppkommit.

Som enda begränsning bör enligt de sakkunniga gälla, att underskottsavdraget

utnyttjas under den sexårspcriod som föreskrivs i förordningen om

förlustutjämning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Förslagen föranleder ändringar i 39 § 2 inom. och punkt 4 av anvisningarna

till 38 § KL.

Med hänsyn till att viss oklarhet råder om hur fastighet i utlandet skall

behandlas i realisationsvinsthänseende föreslår de sakkunniga ett förtydligande

i 35 § 2 mom. fjärde stycket KL så att därav framgår, att fastighet i

utlandet skall räknas som fastighet när fråga är om beskattning av realisationsvinst.

Remissyttrandena

Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag om beräkning av inkomst av fastighet

i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse har tillstyrkts

i princip av flertalet remissinstanser.

Överståthållarämbetet ifrågasätter dock om tillräckliga skäl f. n. kan

anses föreligga att genomföra de föreslagna ändringarna. Det kan visserligen

anses konsekvent att enhetliga beräkningsgrunder tillämpas vid inkomstuppskattningen,

likgiltigt var fastigheten är belägen eller rörelsen

bedrivs. Detta utesluter dock inte att nuvarande regler kan vara rationella

från andra utgångspunkter, t. ex. från rent praktiska. Ämbetet ifrågasätter

även om inte i denna beskattningsfråga de praktiska fördelarna av nuvarande

ordning bör väga tyngre än förut antydda principiella synpunkter.

Huvudvikten synes böra läggas vid att reglerna är enkla att tillämpa och

att de skattskyldigas uppgifter är jämförelsevis lätta att kontrollera. Härefter

fortsätter överståthållarämbetet.

Ämbetet kan inte finna annat än att nuvarande regler, som innebär att

inkomsten skall beräknas efter en kontantprincip, uppfyller kravet på att

vara enkla och ändamålsenliga, medan de föreslagna reglerna däremot kan

vara ägnade att komplicera såväl inkomstberäkningen som taxeringsförfarandet.

Sistnämnda förhållande får särskilt anses vara fallet vad beträffar

förslaget om avräkning av underskott. Den olägenhet åter, som kan bestå

däri, att de skattskyldiga får redovisa sin inkomst till Sverige och den

främmande staten efter väsentligt skilda system, kan icke anses bli avhjälpt

genom förslaget. Snarare får det anses vara förenat med större nackdelar

att behöva överföra ett främmande system till ett inhemskt sådant av helt

avvikande typ än till den redovisning enligt kontantmetoden, soni skall

lämnas enligt nuvarande ordning.

Mot förslaget att underskott på fastighet och rörelse i utlandet liksom

hittills inte skall få utnyttjas som allmänt avdrag invänder näringslivets

skattedelegation att förbudet mot underskottsavdrag enligt vad som framgår

av förarbetena till nu gällande lagstiftning motiverats med den förmånliga

inkomstberäkning som de skattskyldiga har genom möjligheten att på

en gång avdraga nybyggnads- och andra liknande kostnader. Delegationen

anför vidare.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

Om ändring skall ske av reglerna för inkomstberäkningen avseende ifrågavarande

inkomstslag och nyssberörda förmån för de skattskyldiga sålunda

skulle upphävas, bör rimligen någon begränsning i fråga om underskottsavdrag

icke upprätthållas. 1921 års kommunalskattekommittés uttalande

-— som av de sakkunniga åberopats såsom skäl för att bibehålla begränsningen

av underskottsavdraget — nämligen, att ett stadgande om en

sådan begränsning torde befinnas påkallat jämväl av svårigheter för taxeringsmyndigheterna

att kontrollera riktigheten av de uppgifter, som avser

fastighet i utlandet, torde väl knappast gälla numera.

I några remissyttranden berörs förslaget om förlustutjämning mellan inkomster

och förluster av fastighet och självständigt bedriven rörelse i utlandet.

Kammarrätten ifrågasätter om inte en bearbetning av reglerna bör ske

för att vinna närmare överensstämmelse med innehållet i förordningen om

förlustutjämning. I ett flertal hänseenden stadgas där hinder för förlustutjämning.

Så t. ex. bortfaller rätten till förlustutjämning om förlusten för

förluståret inte uppgått till visst belopp.

Såväl riksskattenämnden som länsstyrelsen i Västernorrlands län anser

att reglerna rörande avdrag för förskjutbara förluster rätteligen hör hemma

i förordningen om förlustutjämning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anmärker att den föreslagna bestämmelsen

synes kunna tolkas så, att —• om exempelvis en fastighet utvisar

överskott och en rörelse underskott — den skattskyldige har fritt val att

avstå från underskottsavdraget till ett senare år, trots att detsamma kunnat

utnyttjas det år, då underskottet uppkommit.

Förslaget att fastighet i utlandet uttryckligen skall förklaras vara att

räkna som fastighet när fråga är om beskattning av realisationsvinst hälsas

med tillfredsställelse av riksskattenämnden. Liknande mening uttalas

av länsstyrelsen i Stockholms län.

Kammarrätten uttalar att regeln om realisationsvinst vid försäljning av

utom riket belägen fastighet bör omformuleras så att därav framgår huruvida

regeln även gäller beträffande utländsk tomträtt.

Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att taxering av realisationsvinst

å fastighet i utlandet skall ske i den skattskyldiges hemortskommun

enligt 14 § IF. Det synes lämpligt, att motsvarande regel gäller, när fråga är

om taxering till kommunal inkomstskatt.

Sveriges köpmannaförbund anför att penningvärdeförsämring inträffat i

vissa länder med sådan snabbhet, att en realisationsvinstbeskattning väsentligen

skulle drabba rena inflationsvinster. En sådan beskattning torde

knappast vara avsedd. Enligt förbundets mening bör därför ifrågavarande

vinst få reduceras med sådant belopp, som direkt kan hänföras till penningvärdeförsämring.

6 liihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Kr 127

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

Vissa frågor i samband med rätten till omkostnadsavdrag för utländsk skatt

Gällande rätt m. m.

När en skattskyldig på grund av bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal

taxeras till progressiv skatt för lägre inkomst eller förmögenhet än som

skulle ha skett till följd av internt gällande beskattningsregler, skulle även

skatteprogressionen kunna påverkas. Till förebyggande härav förbehåller

sig vanligen vardera avtalsslutande staten genom bestämmelse i avtalet

möjligheten att utta progressiv skatt efter den skattesats som skulle ha tilllämpats

på den skattskyldiges hela inkomst eller hela förmögenhet. Hur de

svenska statliga skatterna skall framräknas i sådana fall framgår av särskilda

anvisningar, som fogats till kungörelserna om avtalens tillämpning.

I 20 § 2 mom. andra stycket TF har likartade bestämmelser intagits med

avseende bl. a. på fall då överenskommelse slutits med främmande stat till

undvikande av dubbelbeskattning. Motsvarande gäller enligt 20 § 2 mom.

förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Med undantag för smärre redaktionella

ändringar har bestämmelserna varit oförändrade sedan 1928.

Bestämmelserna innebär, att Kungl. Maj :t kan förklara, att skattskyldig

skall erlägga statlig skatt med högre belopp än gällande bestämmelser annars

skulle föranleda. Skatten får dock inte utgå med större andel av det

lägre beskattningsunderlag som fastställts på grundval av överenskommelsen

än tillämplig skattesats på det underlag som skulle ha fastställts, om

hänsyn inte tagits till överenskommelsen.

Sedan år 1951 kan en skattskyldig, som drabbas av internationell dubbelbeskattning,

erhålla avdrag för utländsk allmän skatt vid inkomsttaxeringen

såsom omkostnad i förvärvskällan. Bestämmelserna härom finns i punkt

4 av anvisningarna till 20 § KL och har redovisats i det föregående.

Här kan erinras om att omkostnadsavdrag för utländsk skatt inte får åtnjutas,

om den utländska skatten belöper på inkomst, som är undantagen

från beskattning i Sverige enligt överenskommelse med utländsk stat. Avdraget

får ej heller åtnjutas om enligt sådan överenskommelse dubbelbeskattning

helt undanröjs på annat sätt, såsom genom avräkning av den utländska

skatten från den svenska.

Trots att avdrag sålunda inte får medges för den händelse dubbelbeskattning

helt undanröjs genom avtal, har i bl. a. skattelitteraturen uttalats, att

avdrag för den utländska skatten likväl skulle tillgodoföras den skattskyldige

i ett speciellt hänseende. Man har då avsett den progressionsberäkning

som skall äga rum enligt förut nämnda bestämmelser i dubbelbeskattningsavtalen

och de anvisningar som fogats till tillämpningskungörelserna. Frågan

har aktualiserats i den praktiska tillämpningen under senare år. Något

avgörande i högsta instans, som kan tjäna som vägledning för att bedöma

frågan, föreligger ännu inte.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

Som motivering för den nyss angivna ståndpunkten har anförts i huvudsak

följande. Enligt avtalen och anvisningarna skall vid progressionsberäkningen

den beskattningsbara inkomsten uträknas, som om avtalet inte

fanns. Om avdrag inte medgavs för den utländska skatten, innan man beräknade

skattesatsen för den skattskyldiges hela inkomst — således inklusive

den utländska inkomsten — skulle han bli beskattad efter en högre

skattesats än som författningsenligt skulle ha tillämpats, om dubbelbeskattningsavtal

inte förelegat. Ett sådant förfarande skulle enligt den nämnda

uppfattningen strida mot avtalens progressionsbestämmelser och även bryta

mot grundsatsen, att ett dubbelbeskattningsavtal inte bör få medföra en

skärpning av den skatt som annars skall utgå enligt svensk skattelag.

De sakkunniga

De sakkunniga framhåller, att något behov av avdrag för utländsk skatt

såsom omkostnad givetvis inte föreligger i den mån förekommande dubbelbeskattning

helt undanröjs genom mellanstatliga avtal. I enlighet härmed

stadgas också förbud mot att göra avdrag för den utländska skatten i sådana

fall. Enligt dubbelbeskattningsavtalen gäller i allmänhet att den omständigheten

att en skattskyldigs inkomster genom sådant avtal blir skattemässigt

uppdelad mellan två stater inte skall medföra, att den skattskyldige

i progressionshänseende blir gynnsammare behandlad än om hela hans inkomst

hade beskattats i en av staterna.

Ordalagen i dubbelbeskattningsavtalen ger enligt de sakkunniga inte stöd

för den tolkningen, att vid progressionsberäkningen den tillämpliga skattesatsen

skulle beräknas på det lägre inkomstbelopp som framkommer, sedan

avdrag tillgodoförts för den utländska skatten. De sakkunniga anför.

Vad man velat utsäga med de ifrågavarande formuleringarna i avtalen

torde allenast vara, att man vid bestämmandet av skatteprocenten skall räkna

med även den del av inkomsten som enligt avtalet inte får beskattas i

Sverige. Att så bör vara fallet blir uppenbart, om man håller i minne att såväl

avdragsrätten som avtalen syftar till att motverka internationell dubbelbeskattning.

Är denna helt undanröjd genom avtal, saknas varje förnuftigt

motiv för att medge en ytterligare lättnad med sådant syfte. Om avdrag

för den utländska skatten i dylikt fall skulle tillgodoföras den skattskyldige

vid progressionsberäkningen, skulle han bli överkompenserad.

Även om något egentligt utrymme för tvekan om de nuvarande bestämmelsernas

innebörd knappast torde finnas, anser de sakkunniga det önskvärt,

att bestämmelserna förtydligas på förevarande punkt. De sakkunniga

föreslår en jämkning i 20 § 2 mom. IF så att det tydligare framgår, att där

avsedd progressionsberäkning skall grundas på den beskattningsbara inkomst

som skulle ha fastställts, om hela inkomsten beskattats endast i Sverige.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

I betänkandet behandlas även ett par spörsmål avseende tillämpningen

av reglerna om omkostnadsavdrag för utländsk skatt i fall, då dubbelbeskattningsavtalen

inte är fullständiga. De sakkunniga nämner i detta sammanhang

att kommunala skatter inte omfattas av avtalen med Canada och

Japan samt det äldre brittiska avtalet. I sådana fall torde enligt de sakkunniga

av avdragsreglernas formulering följa, att vid den kommunala taxeringen

avdrag får ske för eventuell kommunal skatt i den andra staten.

Häremot finns intet att erinra. Av ordalagen i reglerna skulle emellertid

kunna utläsas, att vid kommunaltaxeringen avdrag får ske även för den

utländska statliga inkomstskatten. Ett sådant resultat bör däremot enligt

de sakkunnigas uppfattning inte godtas. Dubbelbeskattningen undanröjs

ju helt genom avtalet såvitt avser statlig inkomstskatt i båda staterna och

något rimligt skäl att medge ytterligare lättnad med avseende på sådan

skatt finns inte. En avdragsrätt i förevarande fall, där den utländska statliga

inkomstskatten så att säga trätt i stället för den svenska, skulle f. ö.

enligt de sakkunniga innebära detsamma, som om avdrag för svensk statlig

inkomstskatt skulle få göras vid kommunaltaxeringen, något som skulle

stå i strid med en av grundprinciperna i den svenska skattelagstiftningen.

De sakkunniga anmärker, att även i ett annat hänseende erinringar kan

riktas mot avdragsreglernas utformning. Oaktat dubbelbeskattningsavtalen

i regel syftar till att helt undanröja dubbelbeskattning med avseende på de

skatter som omfattas av avtalen, kan stundom tvekan uppkomma om så i

alla lägen verkligen skett. Härom uttalar de sakkunniga bl. a.

Om det sålunda i något fall skulle kunna påvisas, att dubbelbeskattning

kvarstår till någon obetydlig del, synes det icke motiverat att av denna anledning

tillerkänna den skattskyldige en avdragsrätt, som i praktiken skulle

innebära att den svenska skatten på inkomsten i fråga nedgår till omkring

hälften; han skulle därigenom komma i en betydligt gynnsammare position

än om inkomsten beskattats enbart i Sverige.

De sakkunniga säger sig vara medvetna om att i några äldre dubbelbeskattningsavtal

— framför allt de med Amerikas förenta stater och med

Schweiz — kvarstår en mera avsevärd dubbelbeskattning. Det erinras dock

i betänkandet om att revision av de bägge avtalen sedan länge stått på dagordningen.

På grund av det anförda föreslår de sakkunniga en omformulering av

sista stycket av punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL i viss anslutning till

den av dem föreslagna rätten att avräkna utländsk statlig inkomstskatt från

svensk sådan skatt. Förslaget syftar till att på ett tydligare sätt än hittills

markera, att dubbelbeskattningsavtalen och avdragsrätten för utländska

allmänna skatter utgör olika metoder att motverka dubbelbeskattning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

Remissyttrandena

Med ett par undantag godtar remissinstanserna uttryckligen de sakkunnigas

förslag eller lämnar desamma utan erinran. Allmänna ombudet i

mellankommunala pr övning snämnden uttalar, att ändringsförslagen synes

vara befogade och tillstyrker att de genomförs.

I fråga om förslaget till ändrad lydelse av bestämmelsen om skatteprogression

framförs erinringar endast i yttrandet från näringslivets skattedelegation.

Delegationen anför bl. a.

Ehuru avdraget för utländsk skatt i realiteten innebär viss lindring av

dubbelbeskattning, är detsamma ett omkostnadsavdrag, som man tidigare

ansett var skäligt att den skattskyldige tillgodoräknades, enär han ju icke

borde beskattas för högre inkomst än han verkligen uppbar. När storleken

av den utländska inkomsten skall fastställas vid progressionsberäkningen

skall man givetvis utgå från nettoinkomsten, således intäkten efter de avdrag,

som den skattskyldige äger åtnjuta enligt svensk skattelag. Då den

erlagda utländska skatten är en avdragsgill omkostnad, bör den medräknas

vid bestämmandet av avdragsbeloppets storlek.

Vissa skäl talar sålunda onekligen för att vid beräkningen av tillämplig

progressiv skattesats icke medräkna den del av den utländska intäkten, som

konsumeras av utländsk skatt. I motsats till de sakkunniga anser vi således

att den skattskyldige skall tillgodoföras den utländska skatten vid

progressionsberäkningen.

Mot den föreslagna avfattningen av reglerna om rätten till omkostnadsavdrag

för utländsk skatt riktas erinringar av kammarrätten, Kooperativa

förbundet och näringslivets skattedelegation. Sålunda framhåller kammarrätten,

att ändring av författningen inte bör ske, om innehållet i gällande

avtal, även om de avses skola ändras, kan medföra, att varken avdrag för

utländsk skatt erhålls eller dubbelbeskattning undanröjs genom avtalet. De

sakkunniga synes inte våga uttala att så ej kan bli fallet. Kooperativa förbundet

anför liknande synpunkter.

Näringslivets skattedelegation avstyrker förslaget och erinrar om vad

som föregick införandet av regeln om avdrag för utländsk skatt som omkostnad.

Därvid uttalades av den kommitté som hade utrett denna fråga,

att en regel om omkostnadsavdrag för utländsk skatt i vissa fall, då avtal

förelåg, kunde leda till en större skattelättnad än som erfordrades för att

dubbelbeskattningen skulle helt undanröjas. Kommittén ifrågasatte därför

att skattelättnaden skulle stanna vid dubbelbeskattningens undanröjande.

Delegationen anför vidare.

Vederbörande departementschef uttalade i den till grund för lagstiftningen

om omkostnadsavdraget liggande propositionen, att även om en sådan

överkompensation endast kunde uppkomma i vissa ytterlighetsfall det naturligen

i och för sig icke vore tillfredsställande, att avdragsreglerna skulle

kunna medföra angiven verkan. Men att å andra sidan reducera omkostnadsavdraget

— som i fråga om kupongskatt sedan lång tid hade tillämpats

i praxis — förklarade departementschefen sig dock icke kunna förorda.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

I anslutning till de sakkunnigas förslag till lagtext föreslår kammarrätten,

att nuvarande hänvisning till närmast föregående stycke i anvisningspunkt

4 till 20 § KL bibehålls.

Departementschefen

Det internationella samarbetet på skatteområdet syftar främst till att

begränsa olägenheterna av sådana konflikter mellan skilda nationella beskattningssystem

som medför dubbelbeskattning av samma person för samma

inkomst eller förmögenhet. För att lösa dessa problem sker sedan länge

en uppdelning av beskattningsrätten mellan staterna genom tvåsidiga överenskommelser.

Dessa s. k. dubbelbeskattningsavtal ingås vanligen mellan

den skattskyldiges hemviststat och den stat där inkomstkällan eller förmögenhetstillgången

finns.

Sverige begagnade sig tidigt av denna väg som medel att tillgodose den

skattskyldiges krav på en rättvis beskattning och samtidigt avlägsna de

hinder för handelsutbyte och andra mellanstatliga förbindelser som skattereglerna

kan uppställa. Dubbelbeskattningsavtal har under årens lopp slutits

med ett stort antal länder. I förhållande till dessa länder åtar sig

vårt land på grundval av ömsesidighet vissa generella inskränkningar i den

skattskyldighet som stadgas i den svenska skattelagstiftningen. Avtalen innehåller

också regler för speciella spörsmål om vinstberäkning, diskriminering

m. m. och ger även möjlighet till taxeringskontroll över gränserna.

Lindring i förekommande dubbelbeskattning kan i viss omfattning medges

även med stöd av bestämmelser i de svenska skatteförfattningarna. Det

är här fråga om ensidiga åtgärder som inte förutsätter någon motprestation

från den andra statens sida. Jag erinrar om bemyndigandet för Kungl.

Maj :t att under vissa förutsättningar dispensera från den statliga beskattningen

som ursprungligen meddelades av 1928 års riksdag. Samtidigt antogs

särskilda bestämmelser om beräkningen av inkomst av fastighet och rörelse

i utlandet, vilka i förekommande fall verkar till lindring av dubbelbeskattning

i Sverige och det land där tillgångarna ligger. Längre gående åtgärder

vidtogs genom lagstiftning år 1951. Sedan detta år räknas även allmän direkt

skatt, som erlagts till utländsk stat eller kommun, som avdragsgill kostnad

vid taxering i Sverige av inkomst från källa i beskattningslandet. Denna rätt

till omkostnadsavdrag för utländsk allmän skatt medför en lättnad i den

svenska beskattningen som kan uppgå till omkring hälften eller mer av den

utländska skatten.

Det torde numera stå klart att den lindring i internationell dubbelbeskattning

som kan medges genom hittills vidtagna interna åtgärder inte är

tillräcklig. Ökade insatser i främmande länder av svenska enskilda personer

och företag gör det angeläget att ytterligare minska verkningarna

av mellanstatlig dubbelbeskattning. I direktiven till dubbelbeskattnings
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

sakkunniga anförde jag att övervägande skäl talar för att vårt land liksom

hittills i första hand strävar efter att avtalsvägen undanröja förekommande

internationell dubbelbeskattning. Som en tänkbar utväg — innan

man på detta sätt kunde åstadkomma en lösning över hela fältet — antydde

jag möjligheten att i viss begränsad utsträckning och under särskilda villkor

medge avräkning för skatt som uttagits i utlandet. De sakkunniga har

nu framlagt förslag till bestämmelser om sådan avräkning av utländsk skatt.

Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag innebär att man nu går vidare

på den väg man slog in på år 1951. Skatt av vissa slag, som erlagts i utlandet,

skall enligt förslaget jämställas med svensk statlig inkomstskatt. Skattskyldig

som hör hemma här får avräkna den utländska skatten från den

svenska. Om denna huvudlinje i förslaget har inga delade meningar förekommit

bland dem som yttrat sig. Jag anser att ett avräkningsförfarande av

denna innebörd bör införas i svensk skattelagstiftning som en generell metod

att lindra internationell dubbelskattning när mellanstatligt avtal saknas.

De sakkunnigas utredning och vad som framkommit vid remissbehandlingen

visar att man egentligen hyser tvekan endast om vilka svenska och

utländska skatter som bör ingå i avräkningen och om vissa detaljfrågor

inom avräkningsinstitutet. Det är i huvudsak i dessa hänseenden som erinringar

framförs mot de sakkunnigas förslag.

Enligt förslaget skall avräkningen omfatta skatt som erlagts till utländsk

stat eller delstat. Skatten skall vara av slutlig karaktär och i princip hänföra

sig till nettoinkomst från källa i beskattningslandet. Sådan skatt får

enligt förslaget avräknas från den svenska statliga skatten på inkomsten.

Däremot skall kommunalskatten inte minskas genom avräkning. Som en

spärregel skall vidare gälla att avräkningsbeloppet aldrig får överstiga

den statliga inkomstskatt som belöper på den utländska inkomsten. De

föreslagna reglerna får till resultat att den utländska inkomsten i princip

beskattas statligt endast en gång men efter den skattesats som tillämpas

i den stat som uttar den högsta skatten.

I några remissyttranden, främst från näringslivets håll, har framförts

önskemål om större möjligheter att avräkna utländsk skatt mot svensk

skatt. Man har uttalat att svenska företag i detta hänseende inte bör ställas

i sämre läge än konkurrerande företag i länder som har ett avräkningsinstitut.

Avräkningen borde enligt dessa önskemål ske även mot såväl den

svenska kommunalskatten som förmögenhetsskatten. I fråga om skatter,

som belastar inkomsten i utlandet, borde avräkning tillåtas för samtliga

skatter, inbegripet engångsskatter, oavsett om skatterna utgår till utländsk

stat eller delstat eller uppbärs för utländsk kommuns räkning.

Jag är inte nu beredd att förorda en vidare omfattning av avräkningen

än vad de sakkunniga föreslagit. Avräkningsförfarandet är avsett att ge

lindring i dubbelbeskattning som uppkommer i förhållande till länder med

vilka Sverige ännu inte slutit skatteavtal. Genom ensidigt vidtagna åtgärder

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

bör man enligt min mening inte medverka till större skattelättnad än som

kan påräknas bli följden av ömsesidiga åtaganden i skatteavtal. I länder,

som vi inte har avtal med, torde ibland utgå pålagor av varierande natur till

kommunala enheter förutom statliga och delstatliga skatter. Man har anledning

att räkna med att sådana kommunala pålagor kan komma att falla

utanför en reglering av dubbelbeskattningen genom avtal. Tills vidare erfarenheter

nåtts bör därför på sätt de sakkunniga föreslagit i princip endast

inkomstskatt till utländsk stat eller delstat ingå i avräkningsförfarandet.

Med hänsyn till denna begränsning anser jag det riktigast att på svensk sida

endast den statliga inkomstskatten tas i anspråk för att kompensera beskattningen

i utlandet. Förekommande dubbelbeskattning torde därmed också

i flertalet fall bli helt undanröjd.

I avräkningsförfarandet bör således ingå skatter, som uttas av utländsk

stat eller delstat och som i övrigt är jämförliga med den statliga inkomstskatten

i Sverige. Häri ligger bl. a. att de utländska skatterna i princip skall

utgå på nettoinkomst. Däremot bör från avräkningsförfarandet uteslutas

sådan utländsk skatt av engångsnatur som någon gång kan förekomma under

extraordinära förhållanden. I den mån utländsk skatt av visst slag enligt

de föreslagna reglerna inte kan gå i avräkning mot svensk skatt, står i allmänhet

möjligheten öppen för den skattskyldige att vid taxeringen dra av

skatten som omkostnad.

De sakkunniga har uppmärksammat att speciella förhållanden föreligger

i fråga om företag med inkomst av internationell sjö- och luftfart.

I många länder beläggs dessa inkomster med skatter, som formellt kan

framträda som skatt på nettoinkomst men i praktiken beräknas pa bruttot

av frakt- och biljettintäkter som uppburits i vederbörande land. Sådana

skatter på trafikintäkter kan ibland uttas även av utländsk kommun.

Med hänsyn härtill bör nyssnämnda beskattningsformer ingå i avräkningen

för svenska rederier och flygföretag. Förhållandet torde oftast vara det att

skatten på frakt- och biljettintäkter träder i stället för annan inkomstbeskattning

av trafikverksamheten. När det gäller inkomst av internationell

sjö- och lufttrafik anser jag mig därför kunna förorda att avräkningsförfarandet

utvidgas att inbegripa även skatter med inslag av bruttobeskattning

som utgår till utländsk stat eller kommun.

Det har i några yttranden ifrågasatts att avräkning av utländsk skatt

skall kunna ske även om skatten helt eller delvis efterskänkts av den utländska

staten. Man syftar här på s. k. tax incentives, dvs. skattefavörer som

utländsk stat utfäster för att främja verksamhet av visst slag eller i viss del

av landet. Det hävdas att den utländska skattelättnaden skulle få avsedd

verkan endast om, såsom tillåts enligt vissa svenska dubbelbeskattningsavtal,

avräkning från svensk skatt får ske med fullt belopp oavsett skattelättnaden

i utlandet.

I denna fråga kan jag för min del ansluta mig till de sakkunnigas upp
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

fattning att en tillämpning av avräkningsregler av det slag som nu ifrågasatts

tills vidare bör ske endast på grundval av ett dubbelbeskattningsavtal.

Jag får i detta sammanhang framhålla att det vid ingående av dubbelbeskattningsavtal

visat sig möjligt att från svensk sida erbjuda tämligen långtgående

lättnader i svensk beskattning oavsett att temporär skattefavör

meddelats från det andra avtalslandets sida. Erfarenheter från avtalsförhandlingarna

visar emellertid att avgränsningen av utländska skattefavörer

av tax incentive-typ kräver ingående undersökning av den utländska skattelättnadens

art och syfte. Generella och ensidigt verkande åtgärder på detta

område skulle kunna få konsekvenser i beskattningshänseende som är

svåra att överblicka.

I fråga om samordningen mellan ett avräkningsförfarande och andra

åtgärder till lindring i dubbelbeskattning uppkommer vissa avvägningsproblem.

Det framhålls i flera remissyttranden att de föreslagna bestämmelserna

om avräkning av utländsk skatt är invecklade och kan ge upphov

till svårigheter i tillämpningen. Jag är medveten om att ett visst administrativt

merarbete uppkommer om man inför ett avräkningsinstitut i skattelagstiftningen.

Jag anser emellertid att omfattningen av detta merarbete

inte bör överdrivas. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte gällande

rätt till omkostnadsavdrag för utländsk skatt bör upphävas i förenklande

syfte. I och för sig talar bl. a. förenklingssynpunkter för att de nuvarande

reglerna om omkostnadsavdrag bör bortfalla. Emellertid får jag erinra om

att den skattskyldige genom sådant avdrag erhåller lättnad redan vid den

svenska taxeringen för exempelvis preliminär skatt som erlagts till utländsk

stat. Lättnad enligt avräkningsförfarandet blir däremot möjlig först

vid den senare tidpunkt då den utländska skatten fastställts såsom slutlig

skatt. Härtill kommer att rätten till omkostnadsavdrag under alla omständigheter

bör bibehållas för sådana utländska skatter som enligt det förut

anförda inte bör ingå i avräkningen. Med hänsyn härtill bör enligt min mening

möjligheten att göra avdrag för utländsk skatt som omkostnad bibehållas.

Omkostnadsavdrag bör sålunda kunna medges vid sidan om skatteavräkning.

Självfallet skall dock vid bestämmande av det belopp med vilket

avräkning skall medges hänsyn tas till omkostnadsavdrag som åtnjutits vid

inkomsttaxering.

Det avräkningsförfarande som jag här förordat överensstämmer med

den av dubbelbeskattningssakkunniga föreslagna anordningen för avräkning

av utländsk skatt. I fråga om metoden för beräkning av det belopp

varmed statlig inkomstskatt skall minskas på grund av erlagd utländsk

skatt ansluter jag mig således till vad de sakkunniga föreslagit. Fråga om

avräkning bör prövas efter ansökan av den skattskyldige. I likhet med de

sakkunniga anser jag det vara lämpligt att sådana ärenden handläggs av

prövningsnämnden för den skattskyldiges hemortskommun eller i förekommande

fall av mellankommunala prövningsnämnden.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

Det ligger i sakens natur att den skattskyldige har att lämna erforderliga

uppgifter för avräkningen, främst avseende den utländska inkomsten och

den skatt som uttagits i utlandet. Om den skattskyldige på grund av särskilda

omständigheter, t. ex. om skatten har erlagts av utländsk arbetsgivare,

inte kan prestera fullständiga upplysningar, bör avräkning likväl

kunna medges med ett skönsmässigt bestämt belopp om det står klart att

den anställde har rätt till avräkning av utländsk skatt. Fastställandet av avräkningsbelopp

i det enskilda fallet synes kunna väsentligt underlättas om

beräkningen sker med hjälp av arbetsblankett av det slag som föreslagits

av de sakkunniga. Det ankommer på riksskattenämnden att föranstalta

om formulär till sådan arbetsblankett.

Mot prövningsnämnds beslut över ansökan om avräkning bör talan

kunna föras i samma ordning som vid vanlig taxeringsprocess. Om förutsättningarna

för beslutet om avräkning av utländsk skatt ändras, t. ex. därför

att taxeringen till svensk statlig inkomstskatt därefter ändras, bör omräkning

ske av avräkningsbeloppet. Det torde ingå i taxeringsintendentens

allmänna åligganden enligt 17 § taxeringsförordningen att tillse att ny beräkning

Siker i sådana fall.

Vid tillkomsten av de f. n. gällande bestämmelserna som reglerar beskattningen

av inkomst av fastighet och självständigt bedriven rörelse

i utlandet såsom inkomst av kapital (18 §, 38 § 2 mom. och 39 § 2

mom. KL jämte anvisningar) torde man enligt de sakkunniga ha räknat med

att denna inkomst skulle bli beskattad i såväl Sverige som i den främmande

staten. Om förslaget om rätt till avräkning för utländsk skatt antas torde

sådan dubbelbeskattning oftast bli undanröjd.

Nuvarande rätt till avdrag för investeringsutgifter vid beräkning av inkomst

av fastighet i utlandet kan i vissa fall vara till förmån för den

skattskyldige. Avdragsrätten är dock begränsad till belopp som motsvaras

av inkomster under samma år och inom samma förvärvskälla, dvs. inkomst

av fastighet och självständigt bedriven rörelse i utlandet. I likhet med de

sakkunniga har jag därför kommit till den uppfattningen att nuvarande bestämmelser

vid en samlad bedömning inte innebär några nämnvärda förmåner.

Om avdraget för investeringsutgifter — såsom föreslås — utbyts

mot dels värdeminskningsavdrag och dels förlustavdrag inom förvärvskällan,

omfattande en tidrymd av sex år, bör detta enligt min mening i

längden leda till en jämnare beskattning.

Allt oftare förekommer att här bosatta personer skaffar sig villor utomlands

för rekreation. Beskattningen av inkomst, som är hänförlig till sådana

villor, har av de sakkunniga föreslagits böra ske enligt schablonreglerna i

24 § 2 mom. KL. Med hänsyn till bl. a. att de utländska fastigheterna inte

åsätts taxeringsvärden efter samma normer som gäller för svenska fastigheter

kan emellertid en beskattning enligt dessa schablonregler bli miss
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

visande. Därtill kominer att schablonreglerna i vart fall inte skulle gälla

för fritidsvillor som uthyrs i inte endast ringa omfattning. Jag anser därför

att beskattningen av inkomst av fastighet i utlandet oavsett fastighetens art

bör följa de vanliga reglerna i 24 § 1 mom. samt 25 § 1 och 2 mom. KL. Jag

ansluter mig med denna jämkning till de sakkunnigas förslag om beskattning

av inkomst av fastighet i utlandet.

På de sakkunnigas rekommendation, som lämnats utan invändning av

remissinstanserna, föreslår jag dessutom att bestämmelserna i 35 § 2 mom.

fjärde stycket KL förtydligas så att bestämmelserna om beskattning av vinst

genom försäljning av fastighet inom riket också får gälla för fastighet belägen

utomlands. Inkomst genom försäljning av sådan fastighet bör beskattas

i den skattskyldiges hemortskommun.

När en här i riket bosatt person bedriver verksamhet utomlands sker

det i regel genom ett där bildat bolag eller genom en filial till den svenska

rörelsen. På filialverksamheten tillämpas våra vanliga regler för företagsbeskattning.

Verksamhet i form av självständigt bedriven rörelse förekommer

ytterst sparsamt. Som exempel kan nämnas fall då en person

tar bosättning här i landet och fortsätter att utöva en tidigare etablerad

rörelse i utlandet eller då en här bosatt person, som inte är rörelseidkare,

ärver en i utlandet bedriven rörelse. I jämförelse med de vanliga

reglerna för filialrörelse synes nuvarande särbestämmelser för självständigt

bedriven rörelse i utlandet innebära bestämda olägenheter. Det kan som de

sakkunniga framhållit inte vara rationellt och tidsenligt med olika regler

för en i utlandet självständigt bedriven rörelse och en filial. Varken de sakkunniga

eller remissinstanserna har redovisat några nackdelar med tillämpningen

av våra vanliga regler för beskattning av inkomst av rörelse på

filialer utomlands. De sakkunnigas förslag att upphäva nuvarande särbestämmelser

på detta område bör därför genomföras.

Vissa modifikationer i de allmänna reglerna bör fortfarande bibehållas.

Sålunda bör underskott av fastighet och självständigt bedriven rörelse liksom

hittills få dras av endast från andra inkomster av fastighet och rörelse

i utlandet. Denna begränsning av avdragsrätten för underskott bör enligt

näringslivets skattedelegation upphävas. Emellertid torde det vara svårt för

myndigheterna i Sverige att kontrollera den skattskyldiges uppgifter rörande

underskott. De sakkunniga har därför funnit praktiska skäl tala för att

nuvarande ordning upprätthålls. Jag delar denna uppfattning. Till skillnad

mot vad tidigare gällde kommer den föreslagna förlustutjämningen inom

förvärvskällan att i betydande grad neutralisera verkningarna av begränsningen

i rätten till avdrag för underskott.

De sakkunniga har funnit önskvärt att förtydliga progressions bestäm

mel ser na i 20 § 2 mom. IF för att markera att omkostnadsavdrag

för utländsk skatt inte medges när dessa föreskrifter tillämpas. Jag

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungi. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

vill framhålla att bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL

om avdrag för utländsk skatt som omkostnad i förvärvskälla inte fanns vid

tillkomsten av de nämnda progressionsbestämmelserna i IF. Dessa tar sikte

på den situationen att ett dubbelbeskattningsavtal föreligger. Som framgår

av den föregående redogörelsen bör dubbelbeskattningsavtal å ena sidan

samt avräkning och omkostnadsavdrag för utländsk skatt å andra sidan ses

som olika metoder för lindring i internationell dubbelbeskattning. Jag finner

i likhet med de sakkunniga att om den skattskyldige skulle få omkostnadsavdrag

för utländsk skatt i samband med progressionsberäkning skulle

han bli överkompenserad. Att så blir fallet framgår om man i stället för

skattebefrielse med progressionsförbehåll tänker sig avräkningsmetoden

tillämpad. Medges omkostnadsavdrag för utländsk skatt i samband med

progressionsberäkning erhålls vid en sådan jämförelse en lägre svensk

genomsnittlig skattesats än vid begagnandet av avräkningsmetoden. Den

genomsnittliga skattesatsen skall självfallet bli lika oavsett vilken metod

som används. Jag delar de sakkunnigas uppfattning att det inte finns något

motiv att utöver undanröjande av dubbelbeskattning medge en skattskyldig

ytterligare lättnad i form av omkostnadsavdrag vid progressionsberäkningen.

Då nuvarande bestämmelser gett anledning till tvekan om deras rätta

innebörd, bör 20 § 2 mom. IF förtydligas på denna punkt.

De sakkunniga har i detta sammanhang tagit upp ett par frågor om tilllämpningen

av avdragsreglerna, då dubbelbeskattningsavtalen

är ofullständiga. Här avses de avtal som inte inbegriper den kommunala

beskattningen, vilket doek numera — efter ändring av avtalen med

Japan och Canada — är fallet endast beträffande det tidigare brittiska avtalet,

som alltjämt gäller i förhållande till en rad nybildade stater. De sakkunniga

har emellertid påpekat, att avdragsreglerna utformats så att avdrag för

utländsk statlig skatt får ske vid den svenska kommunalbeskattningen även

om dubbelbeskattningsavtal ger lättnad för den utländska statliga skatten.

Jag delar de sakkunnigas mening, att ett sådant resultat inte kan godtas.

Om ett avtal medför lindring i dubbelbeskattning, bör ytterligare lättnad

i den svenska inkomstbeskattningen i form av omkostnadsavdrag ej komma

i fråga.

De sakkunniga har också riktat uppmärksamheten på att vissa dubbelbeskattningsavtal

visserligen syftar till att helt undanröja dubbelbeskattning,

men att så ändå inte sker i en del fall på grund av avtalsreglernas utformning.

I syfte att förhindra den överkompensation för den skattskyldige som

rätten till avdrag för utländsk skatt här kan medföra i vissa situationer har

de sakkunniga föreslagit ändrade regler. Dessa innebär att omkostnadsavdrag

för utländsk skatt inte medges, då dubbelbeskattningsavtal medför

undanröjande av eller lindring i dubbelbeskattning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

Ett par remissinstanser har ställt sig kritiska till en ändring som kan

innebära att avdrag för utländsk skatt vägras trots att dubbelbeskattningen

inte helt undanröjs genom avtal.

Jag är medveten om att en ändring i enlighet med de sakkunnigas förslag

i undantagsfall kan medföra det läge som påpekats av dessa remissinstanser.

Jag vill dock erinra om att de dubbelbeskattningsavtal som de sakkunniga

åsyftar till stor del numera ändrats eller ersatts av nya. Genom ändring

av avtalen med Storbritannien och Amerikas förenta stater samt ett

nytt avtal med Schweiz har dubbelbeskattning i förhållande till dessa länder

helt undanröjts. Den dubbelbeskattningssituation som påtalats av de

sistnämnda remissinstanserna synes därför framdeles kunna uppkomma

endast i extrema undantagsfall och då avse endast förhållandevis obetydliga

belopp. Jag anser mig därför kunna biträda de sakkunnigas förslag på denna

punkt.

IV. Hemställan

Enligt de förslag som jag i det föregående förordat fordras ändringar i

kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt och förordningen

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Det synes lämpligt att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari

1967 och tillämpas första gången vid 1968 års taxering. I fråga om de föreslagna

bosättningsreglerna torde detta innebära att den förut angivna treårsregeln

i allmänhet inte blir tillämplig om utlandsvistelse har påbörjats

före år 1964. Om avresan från Sverige har skett senare, synes treårsregeln

med de modifikationer som kan vara överenskomna i dubbelbeskattningsavtal

kunna få betydelse vid 1968 års taxering för frågan om en svensk

medborgares skatterättsliga bosättning här i landet. I enlighet härmed bör

ettårsregeln om inkomst av anställning utomlands gälla vid beskattning av

inkomst som förvärvas under inkomståret 1967 eller del därav. De nya

bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt torde böra gälla sådan

utländsk skatt som förfaller till betalning och erläggs den 1 januari 1967

eller senare. Erforderliga författningsförslag har utarbetats inom finansdepartementet

på grundval av de förslag som framlagts av dubbelbeskattningssakkunniga.

I prop. 1966: 103 har föreslagits bestämmelser om rätt år för avdrag vid

inkomstberäkningen beträffande allmän varuskatt och arbetsgivaravgift

in. m. I propositionen uttalades avslutningsvis att förslagen borde medföra

ändrad lydelse även av 53 § 1 mom. KL och 6 § 1 mom. IF och att denna

fråga skulle upptas i samband med regleringen av vissa internationella

skattefrågor. De nu upprättade författningsförslagen upptar även dessa

ändringar.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Under åberopande av det anförda och under framhållande att hinder inte

synes möta mot att ärendet behandlas under riksdagens höstsession hemställer

jag att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga

förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr

576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128)

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966 91

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 1

Författningsförslag ....................................... 3

I. Inledning ....................................... jg

II. Beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands ............ 22

Bosättningsbegreppet...................................... 22

Gällande rätt........................................... 22

De sakkunniga ................................ 27

Behovet av nya bosättningsregler ...................... 27

Ettårsregeln ......................................... 28

Inkomster undantagna från ettårsregeln ................ 29

Treårsregeln ......................................... 29

Remissyttrandena ...................................... 32

Allmänna synpunkter................................. 32

Treårsregeln ......................................... 33

Ettårsregeln ......................................... 35

Allmänna löner, pensioner in. m........................... 37

Gällande rätt........................................ 37

De sakkunniga................................... 39

Remissyttrandena ...................................... 42

Allmänna löner ...................................... 42

Offentliga pensioner .................................. 44

Enskilda pensioner o. d............................... 44

Experter i internationell biståndsverksamhet ............ 46

Departementschefen ...................................... 43

III. Avräkning av utländsk skatt och därmed sammanhängande frågor 54

Avräkning av utländsk skatt .............................. 54

Gällande rätt m. m...................................... 54

De sakkunniga......................................... 5g

Avräkningsrättens omfattning ......................... 57

Samordning med gällande bestämmelser om lindring i internationell

dubbelbeskattning............................ 52

Ansökningsförfarandet ................................ 63

Remissyttrandena ...................................... 64

Avräkningsrättens omfattning ......................... 66

Samordning med gällande bestämmelser om lindring i internationell

dubbelbeskattning ........................... 70

Ansökningsförfarandet ................................ 71

Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse 72

Gällande rätt m. m..................................... 72

De sakkunniga......................................... 73

Remissyttrandena ...................................... 7g

Vissa frågor i samband med rätten till omkostnadsavdrag för utländsk

skatt.......................................... 73

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Gällande rätt m. ............................

De sakkunniga..............................

Remissyttrandena ...........................

Departementschefen ...........................

IV. Departementschefens hemställan...................

78

79

81

82

89

MARCUS BOKTR. STH1.M 1966 660330

Doktrin (1)

  1. Gustaf Lindencrona, Vad gör en skattelagstiftning verkligt misslyckad?, JT 1992/93 nr 2 s. 331, på s. 334

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1966:54 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten

Rättsfall (3)

3 kopplingar.

  1. RÅ 2007 ref. 18 ur registret · dokumentnivå
  2. RÅ 2001 ref. 46 ur registret · dokumentnivå
  3. RH 1994:65 ur registret · dokumentnivå

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 1992/93 s. 331 Gustaf Lindencrona, Vad gör en skattelagstiftning verkligt misslyckad? s. 334 i texten