Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, m. m

1966-10-21 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:134, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 13i år 1966

1

Nr 134

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4

oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, m. m.;

given Stockholms slott den 21 oktober 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4 oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution;

2) förordning om ändrad lydelse av 16 § tulltaxeförordningen den 13 maj

1960 (nr 391);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 13 maj

1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall;

4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)

om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagstiftningen på tullområdet i

anslutning till ändringar i EFTA-konventionens bestämmelser om tullrestitution.

Sålunda förordas att Kungl. Maj :t får rätt att göra de avvikelser från

gällande regler om tullrestitution och tullfrihet som de nya EFTA-bestämmelserna

ger anledning till. Vidare föreslås införande av straffansvar för

den som lämnar oriktig deklaration rörande sina tullrestitutionsförhållanden.

Ändringarna avses träda i kraft den 31 december 1966. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 134

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 13t år 1966

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4 oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 4 oktober 1929 angående

tullrestitution1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Konungen äger förordna om de av- vikelser från denna förordning som

föranledas av Sveriges förpliktelser

enligt konventionen angående upp- rättandet av Europeiska frihandels- sammanslutningen eller associations- avtal slutet i enlighet med konven- tionens bestämmelser.

Konungen eller,---av tullrestitution.

De föreskrifter — — — av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 31 december 1966.

1 Senaste lydelse av 13 § se 1964:257.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1966

3

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 16 § tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)

Härigenom förordnas, att 16 § tulltaxeförordningen den 13 maj 1960

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föresingen lydelse)

§•

Konungen äger förordna om de avvikelser

från denna förordning som

föranledas av Sveriges förpliktelser

enligt konventionen angående upprättandet

av Europeiska frihandelssammanslutningen

eller associationsavtal

slutet i enlighet med konventionens

bestämmelser.

Närmare föreskrifter för tillämpning

av denna förordning och av tulltaxan

samt till förekommande av

missbruk av tullfrihet eller annan

förmån, som är medgiven enligt

nämnda författningar meddelas av

Konungen.

Konungen meddelar de särskilda

föreskrifter, som erfordras för tilllämpning

av denna förordning och

av tulltaxan samt till förekommande

av missbruk av tullfrihet eller annan

förmån, som är medgiven enligt

nämnda författningar.

Denna förordning träder i kraft den 31 december 1966.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1966

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 13 maj 1960 (nr 396)

om frihet från införselavgift i vissa fall

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 13 maj 1960 om frihet

från införselavgift i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

2

Restitution av skatt eller annan

avgift, som erlagts till tullverket på

grund av införsel till riket, må, i

den mån återbäring av det erlagda

beloppet icke i annan ordning kan

medgivas, åtnjutas i den utsträckning

restitution av tull med stöd

av 2, 4, 5, 6 eller 6 a § förordningen

den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution beviljas för

varan eller, i fråga om tullfri vara,

skulle beviljas, därest varan var

tullbelagd.

(Föreslagen lydelse)

§■

Restitution av skatt eller annan

avgift, som erlagts till tullverket på

grund av införsel till riket, må, i

den mån återbäring av det erlagda

beloppet icke i annan ordning kan

medgivas, åtnjutas i den utsträckning

restitution av tull med stöd av

2, 4, 5, 6 eller 6 a § förordningen

den 4 oktober 1929 (nr 307) angående

tullrestitution beviljas för varan

eller, i fråga om tullfri vara, skulle

beviljas, därest varan var tullbelagd.

För vara, som utförts till annat

land inom Europeiska frihandelssammanslutningens

område och för

vilken rätt till tullrestitution föreligger,

gälla bestämmelserna i första

stycket, även om restitution ej begärts.

Denna förordning träder i kraft den 31 december 1966.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1960

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)

om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 27 april 1962 om straff i vissa

fält för oriktig ursprungsdeklaration in. m.1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Har någon i deklaration, certifikat

eller annan handling, som hos

myndighet inom eller utom riket

eller hos auktoriserad handelskammare

åberopas till bevis om varas

ursprung eller försändning för ändamål

som avses i konventionen angående

upprättandet av Europeiska

frihandelssammanslutningen, uppsåtligen

lämnat oriktig uppgift, ägnad

att vid införsel av varan i annan

stat än Sverige inom sammanslutningens

område leda till frihet

från tull eller annan motsvarande avgift

eller till att för låg tull eller avgift

uttages, dömes till dagsböter eller

fängelse i högst ett år. Detsamma

skall gälla om den som tillhandahållit

den åberopade handlingen med

vetskap om att den innehåller sådan

oriktig uppgift. Är brott som nu

sagts grovt, skall dömas till fängelse

i högst två år.

Begår någon av grov oaktsamhet

gärning som i första stycket sägs,

dömes till dagsböter.

Har någon i deklaration, certifikat

eller annan handling, som hos myndighet

inom eller utom riket eller

hos auktoriserad handelskammare

åberopas till bevis för vinnande av

områdesbehandling som avses i konventionen

angående upprättandet av

Europeiska frihandelssammanslutningen,

uppsåtligen lämnat oriktig

uppgift, ägnad att vid införsel av vara

i annan stat än Sverige inom sammanslutningens

område leda till frihet

från tull eller annan motsvarande

avgift eller till att för låg tull eller

avgift uttages, dömes till böter

eller fängelse i högst ett år. Detsamma

gäller om den som tillhandahållit

den åberopade handlingen med

vetskap om att den innehåller sådan

oriktig uppgift. Är brott som nu sagts

grovt, dömes till fängelse i högst två

år.

Begår någon av grov oaktsamhet

gärning som i första stycket sägs,

dömes till böter.

Är brott--------— straff dömas.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1966.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1964:218.

Bihang till riksdagens protokoll 11)66. 1 samt. Nr 134

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 16 september 1966.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson,

Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagstiftningsfrågor med anledning

av ändrade bestämmelser om tullrestitution inom Europeiska frihandelssammanslutningen

(EFTA) och anför.

Inledning

Kungl. Maj :t har i prop. 1966: 123 föreslagit riksdagen att godkänna ändringar

i EFTA-konventionens bestämmelser om tullrestitution. Konventionsändringarna

grundas på ett principbeslut av EFTA-rådet på ministernivå

den 28 och 29 oktober 1965 i Köpenhamn, vilket sedermera närmare

utformats av EFTA:s permanenta råd. Beslutet innebär i praktiken att tullfrihet

inte får förenas med rätt till tullrestitution efter det att tullfriheten

för industrivaror genomförts den 31 december 1966.

Med anledning av EFTA-rådets principbeslut framlade på min begäran

generaltullstgrelsen i skrivelse den 24 november 1965 förslag till de lagstiftningsåtgärder

som skulle behövas för svensk del. över styrelsens förslag

har, efter remiss, yttranden avgetts av riksåklagaren, riksskattenämnden,

statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, Kooperativa förbundet, Svensk

industriförening, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Sveriges industriförbund.

Sedermera har generaltullstyrelsen i anslutning till att EFTA-rådet

formellt beslutat att ändra konventionen avgett förnyat utlåtande i ärendet.

Styrelsen har härvid beaktat det ytterligare material som framkommit

vid behandlingen av ärendet i rådet och i stort sett tagit hänsyn även till

de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen av styrelsens tidigare

skrivelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1966

7

Gällande bestämmelser

EFTA-konventionen. Enligt artikel 3 i EFTA-konventionen i dess nuvarande

lydelse skall medlemsstaterna senast fr. o. m. den 31 december 1966

avskaffa de protektiva tullarna på industrivaror som importeras från annat

land inom frihandelsområdet och har sitt ursprung inom området.

För att lättnader i tullhänseende (områdesbehandling) skall få åtnjutas

krävs enligt konventionens artikel 4 och bilaga B att vissa villkor med avseende

på ursprung och försändning uppfylls.

Områdesbehandling medges för vara som producerats inom EFTA-områdct

när varan härrör helt från området och när material, som använts för

varan, importerats från land utom området eller är av obestämt ursprung

och materialets värde inte överstiger 50 procent av varans exportpris. Områdesbehandling

medges även då en inom området framställd vara undergått

sådan bearbetning som är närmare angiven i särskilda till konventionen fogade

listor (bearbetningslistor). En textilvara skall dock alltid uppfylla de

krav som uppställts på viss bearbetning.

Genom kravet på områdesursprung hindras att tullarna i ett medlemsland

med hög yttre tullnivå kringgås genom att varor importeras från tredje

land till ett medlemsland med låg yttre tullnivå och därifrån sänds vidare till

annat medlemsland med höga yttre tullar.

Bestämmelserna om försändning innebär i princip, att en vara skall ha

avsänts direkt till bestämmelselandet och inte av andra än transporttekniska

skäl lagrats i ett land utom EFTA-området för att få åtnjuta områdesbehandling.

I bilaga B till konventionen finns bl. a. föreskrifter angående den bevisning

i fråga om varas ursprung och försändning som skall lämnas till stöd

för en framställning om områdesbehandling. Bevisningen kan bestå av en

ursprungsdeklaration som avges av den siste producenten av varan eller avett

ursprungscertifikat utfärdat av en statlig myndighet eller ett av staten

auktoriserat organ. Deklaration och certifikat skall om producenten själv

inte svarar för exporten kompletteras med försäkran utfärdad av exportören

av varan.

Rörande kontroll av riktigheten av lämnade uppgifter finns särskilda bestämmelser.

Vidare åtar sig medlemsstaterna att införa bestämmelser om

ansvar för den som i ursprungsdeklaration lämnar i väsentliga hänseenden

oriktiga uppgifter.

Den nu aktuella frågan angående områdesbehandling av vara som vid export

åtnjuter tullrestitution behandlas i artikel 7 i konventionen. Gällande

regler infördes i konventionen vid dess tillkomst men avsågs bli tillämpade

först när tullavvecklingen helt genomförts. Under övergångstiden skulle

gälla vad EFTA :s råd bestämde. Med tullrestitution avsågs återbetalning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1966

av erlagd tull eller befrielse, helt eller delvis, från tull för material, som

importerats och använts vid exportvarans framställning, dock endast under

förutsättning att samma förmån inte erhållits om varan använts inom landet.

Ett medlemsland skulle enligt artikeln kunna vägra en vara områdesbehandling,

om det i varan ingick importerat material för vilket tullrestitution

medgetts, även om varan i övrigt uppfyllde uppställda villkor. Liknande

bestämmelser skulle gälla för material upptaget i någon av bilagorna D

eller E till konventionen,

År 1961 beslöt EFTA-rådet att tullrestitution skulle få medges till dess

att den allmänna tullsänkningen nått 50-procentnivån och i alla händelser

till den 1 januari 1964. Sedermera beslöt emellertid rådet vid ett ministermöte

i Lissabon i maj 1963 om en närmare utredning om konsekvenserna

av ett beslut att vägra omradesbehandling för EFTA-vara, som åtnjuter tullrestitution

i ett EFTA-land. Nytt beslut i frågan skulle fattas före utgången

av år 1965. Samtidigt förklarade sig samtliga medlemsstater beredda att godta

ett beslut i restitutionsfrågan som svarade mot majoritetens önskemål.

De utredningar som företagits inom EFTA-organisationen i anledning av

nämnda beslut och den principinställning som man från svensk sida tagit

i frågan har redovisats i prop. 1966: 123.

Tullrestitutionsfrågan togs som redan nämnts upp till avgörande vid ett

rådsmöte på ministernivå den 28 och 29 oktober 1965 i Köpenhamn. Därvid

fattades ett principbeslut i frågan, varefter det permanenta rådet den 22

april i år formellt beslöt att ändra konventionens regler om tullrestitution

med verkan fr. o. in. den 31 december i år. Samtidigt fattade rådet vissa

kompletterande beslut i samma fråga.

De ändrade bestämmelserna i konventionen bygger på de äldre reglerna

i denna men är i vissa avseenden mera detaljerade. Enligt konventionen

i dess nya lydelse — såsom den tolkas av rådet genom särskilt beslut _

skall medlemsstat vägra en vara områdesbehandling om tullrestitution begärs

eller utnyttjas i samband med export från medlemsstat där varan senast

bearbetats.

Med tullrestitution förstas enligt konventionsändringen varje anordning,

temporär tullfrihet inbegripen, för återbetalning eller efterskänkande helt

eller delvis av tullar på importerat material under förutsättning att återbetalning

eller efterskänkande sker endast om en vara, som tillverkats av materialet,

exporteras och inte om den används för inhemsk förbrukning. Som

efterskänkande anses även tullbefrielse för material, som införs till frihamnar,

frizoner eller andra platser med liknande tullförmåner. Med tullar förstås

tullar och andra avgifter med motsvarande verkan som uttas för importerat

material med undantag av icke protektionistiska element i sådana

tullar och avgifter.

Undantag från huvudregeln om tullrestitution som hinder mot områdesbehandling

görs dock, om det är fråga om import av resgods och varusänd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 13t år 1966

ningar av mindre värde, dvs. sändningar med ett exportvärde motsvarande

högst 400 kr. Vidare görs i vissa fall undantag för emballage för transport

eller lagring av varor och material för tillverkning av sådant emballage.

Enligt särskilt beslut skall i vissa särskilt angivna undantagsfall medlemsstat

kunna göra undantag från huvudregeln om tullrestitution som hinder

mot områdesbehandling. Sålunda skall områdesbehandling inte vägras

om det för tullmyndigheterna i export- och importlandet tillfredsställande

kan visas att tullrestitution inte begärts uppsåtligt eller av grov oaktsamhet

och att beviljad restitution återbetalts eller begäran om restitution återkallats.

När det gäller industrivaror tillverkade av varor som är upptagna i bilagorna

D och E till konventionen (jordbruks- och fiskevaror) kan i vissa

fall områdesbehandling beviljas även om tullrestitution medgetts för ifrågavarande

råvaror. Sålunda kan tullrestitution förekomma beträffande

vid tillverkningen använd kondenserad mjölk, mjöl, vissa vegetabiliska

fetter, socker och glukos utan att detta påverkar områdesbehandlingen.

Sverige kan dessutom enligt särskilt rådsbeslut t. o. m. den 30 juni 1967

lämna tullrestitution för vissa fetter och oljor av fisk och havsdäggdjur

(tulltaxenr 15.04) som ingår i exportvaror.

Norsk och portugisisk EFTA-vara får åtnjuta områdesbehandling även

om tullrestitution erhållits, dock endast om restitution avser sådant material

som är underkastat långsammare tullavveckling än övriga EFTA-varor.

Så får ske tills tullavtrappningen är helt genomförd. Liknande regel gäller

enligt särskilt beslut av rådet beträffande finsk EFTA-vara som är underkastad

långsammare tullavveckling.

En begäran om områdesbehandling skall enligt konventionsändringen

styrkas bl. a. med uppgifter om att restitution inte begärts eller erhållits.

Bevisningen kommer i regel att företes i form av en deklaration avgiven av

exportören. Deklarationen avges i samma handling som deklaration rörande

ursprung och försändning. Formulär till sådan handling har fastställts av

EFT A-rådet.

Medlemsstat äger föreskriva att inom dess område utfärdad deklaration

skall bestyrkas av myndighet. I sådant fall kan andra medlemsstater vägra

att godta deklaration som inte har bestyrkts på föreskrivet sätt. Medlemsstat

skall meddela EFTA-rådet vilken kontroll av deklarationerna

som kommer att tillämpas inom dess område.

Svenska bestämmelser. EFTA-konventionens regler har när det gäller

bestämmelser om import gjorts tillämpliga i Sverige på så sätt att Kungl.

Maj :t genom förordningen den 13 maj 1960 (nr 243) angående rätt för

Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan m. m. fått

bemyndigande att meddela bestämmelser om de avvikelser i fråga om tullar

som behövs för alt åtagandena enligt EFTA-konventionen skall kunna upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 13b år 1966

fyllas. Enligt samma förordning äger Kungl. Maj :t vidare fastställa de föreskrifter

som är nödvändiga för bestämmande av varas ursprung, för meddelande

av tullrestitution eller eljest för prövning om och i vilken omfattning

tull skall erläggas. Med stöd av bemyndigandet har Kungl. Maj :t genom

kungörelsen den 13 maj 1960 (nr 245) angående avvikelse i vissa fall från

tulltaxan anpassat tullen för EFTA-varor till konventionens bestämmelser

om högsta tull för sådana varor.

Beträffande exporten från Sverige har Kungl. Maj :t i kungörelsen den

13 maj 1960 (nr 199) om ursprungsbevis enligt konventionen angående

upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen meddelat närmare

bestämmelser om ursprungsbevis vid export och om kontroll av sådana bevis.

Lämnar någon i deklaration, certifikat eller annan handling som åberopas

till bevis om varas ursprung och försändning uppsåtligen oriktig uppgift

ägnad att vid tullbehandling av varan i annan medlemsstat än Sverige

leda till frihet från tull eller annan motsvarande avgift eller till att för låg

tull eller avgift uttas blir lagen den 27 april 1962 (nr 120) om straff i vissa

fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m. tillämplig.

Utöver nu nämnda författningar och de tillämpningsföreskrifter generaltullstyrelsen

meddelat har särskilda bestämmelser rörande tillämpningen

av EFTA-konventionen i Sverige inte utfärdats.

Tullrestitution regleras närmare i förordningen den 4 oktober 1929 (nr

307) angående tullrestitution. Som tidigare nämnts påverkas emellertid

inte EF f A-behandlingen av alla former av tullrestitution utan endast sådan

restitution som inte motsvaras av samma förmån om varorna används

inom landet. För svenskt vidkommande är följande restitutionsformer

aktuella, nämligen allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution och

särskild restitution. Dessutom är i Sverige även viss tullfrihet enligt 4 § 2

mom. och 5 § 1 mom. e) samt 10 § första punkten tulltaxeförordningen

den lo maj 1960 (nr 391) att jämställa med restitution.

Allmän industrirestitution och varvsindustrirestitution avser restitution

av den tull som belöper på material som använts vid produktion för

expoit eller under vissa förutsättningar — motsvarande materialmängd.

Allmän industrirestitution lämnas i allmänhet även i fråga om reparation,

bearbetning, komplettering och emballering. Varvsindustrirestitution

medges också vid ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av

fartyg m. m. Övervägande delen av de varor som vid export erhållit allmän

industrirestitution är uteslutna från EFTA-behandling. När det gäller varvsindustrirestitution

hindrar endast sadan restitution som lämnats för utländskt

järnfartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder med undantag

för fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg med en längd av åtta meter eller

däröver EFTA-behandling vid export. Sådan tullfrihet som varvs- och verkstadsföretag

åtnjuter enligt a § 1 mom. e) tulltaxeförordningen för varvs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1966 11

materiel avsedd för nu nämnda slag av fartyg utesluter också EF1 A-behandling.

Inte heller kan anspråk på EFTA-behandling göras för vara som enligt

10 § första punkten tulltaxeförordningen erhållit temporär tullfrihet. Sådan

tullfrihet medges för vara som införs för att repareras, bearbetas,

kompletteras eller emballeras eller för att användas såsom material vid

sådan behandling av exportvara. I fråga om vara för vilken vid införseln

sådan tullfrihet kunnat medges men inte begärts kan vid export särskild

restitution lämnas. Även sådan restitution hindrar EFTA-behandling.

Vidare kan enligt 4 § 2 mom. tulltaxeförordningen tullfrihet under vissa

villkor medges bl. a. för emballage som efter viss tid skall återutföras. Tullfrihet

för detaljhandelseinballage enligt nämnda författningsrum utesluter

också EFTA-behandling.

Ytterligare former av tullrestitution eller tullfrihet i Sverige berörs inte

av konventionsändringen.

Nämnas bör i detta sammanhang att restitution av skatt eller liknande

avgift, som erlagts till tullverket vid införsel enligt förordningen den 13

maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall, även skall

medges när allmän industrirestitution eller särskild restitution lämnas.

På jordbrukets och fiskets områden erläggs för varor som omfattas av

de särskilda regleringar som gäller på dessa områden i vissa fall vid införseln

införsel-, kompensations- och regleringsavgifter. Restitution av sådana

avgifter är i förekommande fall att jämställa med restitution av tull.

Statens jordbruksnämnd är restitutionsmyndighet när det gäller nämnda

avgifter.

Såsom tullrestitution i EFTA-konventionens mening är också att anse

förmåner i vissa fall vid export av varor som tillverkats i svensk frihamn.

Förslaget och remissyttrandena

Generaltullstyrelsens förslag. För att anpassa den svenska lagstiftningen

till ändringarna i EFTA-konventionen föreslår generaltullstyrelsen att förordningen

angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse

från tulltaxan in. in. ändras så att det klart framgår att bemyndigandet i

förordningen medger utfärdande av bestämmelser om tullrestitution vid

export. Enligt styrelsen är det nämligen tveksamt om förordningen i sin

nuvarande lydelse ger möjlighet för Kungl. Maj :t att meddela sådana föreskrifter.

Gencraltullslyrelsen tar i sin framställning upp till närmare behandling

frågor rörande kontrollen av att reglerna om tullrestitution efterföljs.

När det gäller att vid import av EFTA-vara kontrollera om tullrestitution

erhållits kan kontrollen, som tidigare nämnts, bygga på att exportlandet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1966

förser exportörens deklaration om restitution med officiell bekräftelse eller

också på att exportlandet åtar sig att i efterhand kontrollera deklarationerna.

Systemet med s. k. bekräftade deklarationer förutsätter, framhåller

genei altullstyrelsen, att exportören av EFTA-varor underkastas en systematisk

kontroll. Riktigheten av varje sådan deklaration skall redan vid

exporttillfället bekräftas av tullmyndigheten i exportlandet. För svenskt

vidkommande skulle ett sådant system innebära att klareringen av exporten

blev väsentligt mer arbetskrävande än nu är fallet och i ej ringa omfattning

fördröja exportproceduren. Med hänsyn härtill och med beaktande

av tullverkets personalresurser anser styrelsen att ett sådant system

inte bör komma i fråga för Sveriges del. I stället bör enligt styrelsen systemet

med s. k. obekräftade restitutionsdeklarationer tillämpas. Används

ett sådant kontrollsystem kan tullmyndigheten i importlandet vända sig

till tullmyndigheten i exportlandet med en förfrågan huruvida tullrestitution

åtnjutits eller sökts för den i deklarationen avsedda varan, om riktigheten

av en deklaration ifrågasätts. Det kan givetvis även ifrågakomma,

framhåller styrelsen, att deklarationerna kontrolleras i efterhand genom

stickprovskontroll.

Beträffande anordnandet av restitutionskontrollen anför styrelsen.

Enligt gällande svenska bestämmelser skall en ansökan om restitution

inges, beträffande varor för vilka varvsindustrirestitution ifrågasätts, inom

tre år från det arbetet slutförts och beträffande andra tullrestitutionsformer

inom ett år från det varorna utförts ur riket. Endast i undantagsfall

kan därför en restitutionsansökan tänkas ha ingivits redan vid den tidpunkt,

då en förfrågan från importlandet kan "beräknas inkomma. För

svenskt vidkommande torde svaret på en sådan förfrågan följaktligen i

regel bli, att restitution ännu icke åtnjutits eller sökts. För att i sådant fall

förhindra att restitution medges för exportvaror, beträffande vilka områdesbehandlmg

åtnjutits eller begärts, måste särskilda spärranteckningar

goras i vederbörande restitutionsrättshavares tillståndsbevis, varav en kopia

forvaras lios styrelsen. De förfrågningar, som avser exportörer, vilka

saknar restitutionsrätt, varom här är fråga, torde böra registreras hos styrelsen

pa sadant sätt, att framtida restitution för aktuella exportposter förhindras.

r I

I enlighet med vad EFTA-rådet beslutat anser generaltullstyrelsen att

områdesbehandling i vissa fall skall kunna medges även om tullrestitution

begärts eller beviljats. Områdesbehandlingen bör kunna medges då

det för tullmyndigheterna i export- och importlandet tillfredsställande kan

visas att ansökan om tullrestitution inte gjorts med uppsåt eller av grov

oaktsamhet och att restituerat tullbelopp återbetalts eller restitutionsansökan

återkallats eller avslagits. Ytterligare undantag från huvudregeln bör

enligt styrelsen inte göras.

Generaltullstyrelsen föreslår vidare bestämmelser om att ansökan om

tullrestitution vid export från Sverige skall åtföljas av en av sökanden på

tro och heder avgiven försäkran rörande förhållandena vid exporten. Så
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 13b ur 1966

lunda bör enligt styrelsen sökanden försäkra att han till annat EFTAland

inte avgett deklaration att tullrestitution ej erhållits för varan och

att ansökan om sådan restitution ej heller kommer att avges. Vad nu sagts

bör, anser styrelsen, i förekommande fall gälla även när belopp som deponerats

för vara, för vilken vid införseln medgetts tullfrihet enligt 4 § 2

mom. eller 10 § första punkten tulltaxeförordningen, återfordras.

För att få till stånd ett kontrollsystem som fungerar är det enligt generaltullstyrelsen

dessutom nödvändigt att en deklaration rörande tullrestitution

i princip betraktas såsom bindande. När särskilda skäl föreligger bör

dock styrelsen, även om deklaration avgetts, kunna medge restitution, om

sökanden för styrelsen tillförlitligt kan styrka att områdesbehandling inte

lämnats för varan i det EFTA-land till vilket den exporterats. Som bevisning

kan enligt styrelsen godtas intyg från tullmyndighet i mottagarlandet eller

annan handling som styrelsen prövar tillförlitlig.

Restitution av de indirekta skatter eller liknande avgifter som tas ut vid

införseln kan erhållas utan men för rätten till områdesbehandling. Detta

medför framhåller styrelsen att förordningen om frihet från införselavgift

i vissa fall bör ändras så att befrielse från eller restitution av sådana

avgifter skall kunna medges utan att det finns något samband mellan

dessa avgifter och restitution av tull.

Vidare föreslår generaltullstyrelsen att den som vid export uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet avger oriktig deklaration rörande sina tullrestitutionsförhållanden

skall kunna ådömas ansvar. Påföljden bör enligt styrelsen

anknytas till motsvarande bestämmelse om oriktig ursprungsdeklaration

i lagen om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration in. m.

Som tidigare nämnts jämställs tullbefrielse för material, som införs till

frihamnar och andra platser med liknande förmån, med tullrestitution i

EFTA-konventionen. Detta innebär i princip, framhåller generaltullstyrelsen,

att ett företag, som tillverkar eller bearbetar varor i frihamn och

försänder dem till EFTA-land, kan deklarera att det inte erhållit tullrestitution

eller liknande förmån endast om det i exportvaran inte ingår något

material, för vilket tullbefrielse erhållits. Om företaget använder sig av

enbart svenskt material eller utländskt material som är tullfritt enligt

tulltaxan eller enligt EFTA-konventionen kan alltså en restitutionsdeklaration

avges. Om däremot från utlandet infört, tullpliktigt gods använts

vid tillverkningen, kan restitutionsdeklaration avges endast om tull betalas

för materialet. Möjlighet att genom en dylik inbetalning av tull neutralisera

en åtnjuten tullbefrielse i frihamn torde, framhåller styrelsen,

enligt nuvarande författningsbestämmelser föreligga endast om tillverkare

i frihamn använder sig av material, som förtullats i frihamn eller också

förtullats i tullinlandet och därefter utförts till frihamn utan att restitution

av tull erhållits eller sökts. Att tillskapa generell möjlighet alt,

sedan vara tillverkats i frihamn, inbetala tidl för i varan ingående mate
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1966

rial anser sig styrelsen inte kunna förorda med hänsyn till de svårigheter

som är förenade med att kontrollera verksamheten i frihamnarna.

Beträffande möjligheterna för tullverket att kontrollera en verksamhet,

som bedrivs i frihamn, anför styrelsen.

Kontrollen måste baseras på exportören-tillverkarens bokföring. Tullverket

har redan nu befogenheter att utöva sådan kontroll. Den bokföringskontroll

i frihamn, som nödvändiggörs i anledning av restitutionsförfrågningar

från mottagarlandet, kommer emellertid att ställa tullverket

inför betydligt större problem än de, som är förknippade med bokföringskontroll

i anledning av ansökningar om tullrestitution. I det senare fallet

ligger det i sökandens intresse att redovisa allt utländskt material, som åtgått

vid tillverkning av exportvaran — härunder inbegripet sådant material

som därvid gått förlorat — för att restitutionsbeloppet skall bli så stort som

möjligt. Vid tillverkning i frihamn efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande

är exportörens intresse det rakt motsatta, dvs. att inbetala så litet tull

som möjligt. Det är därför tänkbart, att tullverket icke kan räkna med samma

beredvilliga medverkan från exportörens sida vid eventuell bokföringskontroll.

Enligt tullrestitutionsförordningen krävs, framhåller styrelsen, i de flesta

fall icke identitet mellan den införda varan och den utförda varan. Det är i

regel till fyllest, att sökanden för avskrivning kan åberopa poster av från utlandet

införda varor av motsvarande myckenhet och beskaffenhet (s. k.

ekvivalens). I relativt stor utsträckning medges även s. k. blandningstillstånd.

Förfarandet innebär, fortsätter styrelsen, att exportören kan erhålla

restitution av tull, även om han vid tillverkningen av exportvaran

använt sig av svenskt material under förutsättning, att han kan åberopa

importposter av material av motsvarande myckenhet och beskaffenhet.

Enligt styrelsens mening torde införande av ett liknande förfarande när

det gäller tillverkningen i frihamnarna bli ganska betungande från kontrollsynpunkt.

Styrelsen anför.

Även om motsvarande ekvivalensregler skulle tillämpas beträffande tillverkning

i frihamn kommer emellertid en efterhandskontroll att bli synnerligen

betungande för såväl tullverket som exportören om ett bestämt

besked på restitutionsförfrågan från importlandet skall kunna lämnas

beträffande exportvarans status i tullrestitutionshänseende. Härför skulle

nämligen erfordras att tullverket kunde konstatera i vad mån tullbefrielse

åtnjutits för varje i exportvaran ingående detalj — med hänsyn jämväl

till uppkommen materialförlust — eller för motsvarande myckenhet detaljer

av samma slag. I fråga om komplicerade, sammansatta varor torde

detta i de flesta fall icke vara möjligt. Svaret på en restitutionsförfrågan

torde därför i regel bli, att svenska tullmyndigheterna icke kunnat konstatera

huruvida tullbefrielse åtnjutits, vilket i sin tur kommer att medföra

att områdesbehandling icke kommer att medges i importlandet.

Svårigheterna att utöva restitutionskontroll i frihamn torde komma att

göra sig gällande även beträffande den tillverkning som är inriktad på

import till tullinlandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1966

Remissyttrandena. Generaltullstyrelsens lagstiftningsförslag har vid remissbehandlingen

i princip lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

I några speciella frågor har dock vissa remissinstanser anfört avvikande

mening i förhållande till vad generaltullstyrelsen anfört.

När det gäller kontroll av att EFTA-konventionens regler om tullrestitution

efterföljs framhåller statens jordbruksnämnd att restitution ombesörjs

dels av tullverket och dels av jordbruksnämnden. Generaltullstyrelsens

förslag avser när det gäller restitutionsreglerna dock enbart tullverkets

verksamhet på området och kan inte direkt, framhåller nämnden, appliceras

på nämndens restitutionsverksamhet. Det är enligt nämnden emellertid

önskvärt att reglerna om restitution av tullar och avgifter i samband med

EFTA-behandlingen av olika varor uniformeras så långt det är möjligt. Generaltullstyrelsens

uppläggning av restitutionskontrollen synes enligt nämnden

praktisk och ändamålsenlig även beträffande nämndens verksamhet.

Från remissinstansernas sida har några erinringar inte anförts mot

generaltullstyrelsens förslag att man i Sverige tillämpar systemet med obekräftade

restitutionsdeklarationer. Sveriges grossistförbund anser dock för

sin del att ett system med officiellt bekräftade restitutionsdeklarationer

principiellt skulle vara att föredra, eftersom godtagbar dokumentation då

kan presteras redan vid förtullningstillfället och importörerna knappast

behöver löpa några risker på grund av felaktiga intyg. Officiellt verifierade

intyg bör nämligen, anser förbundet, alltid ge garanti för EFTA-behandling

av det certifierade partiet. Då emellertid officiellt bekräftade deklarationer

från andra synpunkter — främst risken för onödiga dröjsmål

vad gäller exporten — har betydande nackdelar, blir obekräftade restitutionsdeklarationer

sannolikt dominerande även i fortsättningen, framhåller

förbundet vidare.

Nu nämnda deklarationer bör enligt grossistförbundet i allmänhet godtas

och åtgärder i importlandet inklusive ytterligare utredning i exportlandet

bör kunna påkallas endast vid väl grundad misstanke om falskdeklaration

Deklarationerna bör tillmätas samma grad av tillförlitlighet som övriga vid

förtullningen lämnade handelsdokument såsom fakturor och andra liknande

handlingar, framhåller förbundet.

Grossistförbundet anser dessutom att i de fall när klarhet angående en

varas restitutionsstatus inte kan erhållas vid kontroll i exportlandet, områdesbehandling

bör medges, om uppgifterna i den avgivna restitutionsdeklarationen

inte kan vederläggas. Liknande synpunkter anförs av Sveriges

allmänna exportförening.

Grossistförbundet aktualiserar även frågan om efterdebitering av tull

på grund av felaktig restitutionsdeklaration, när importören varit i god

tro. Förbundet anför.

För EFTA-handeln besvärande konsekvenser kan vidare föranledas i

sådana fall, då en importör vid införseltillfället beviljats områdesbehandling

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 13k år 1966

på basis av ett obekräftat restitutionsintyg, men där tullverkets centrala

granskningsmyndighet först avsevärd tid därefter konstaterar, att ett avgivet

intyg är oriktigt och att restitution för visst material i verkligheten

åtnjutits av exportören. I enlighet med no-drawback-regeln skulle tullverket

i sådant fall uppdebitera fullt tullbelopp för sändningen. Importören,

som förutsätts vara i god tro, kan vid denna tidpunkt emellertid redan

ha försålt varupartiet och därvid kalkylerat med tullfrihet. Möjlighet att

erhålla ersättning från exportören kan av olika skäl ej längre föreligga.

I sådana fall synes det icke rimligt, att importören skall drabbas av en

icke förutsebar tullavgift. Eftersom restitutionsbeslutet i princip skall

gälla även sådana fall, där i varan ingår även obetydliga element, för

vilka tullrestitution åtnjutits, är det sannolikt, att god-tro-fall, särskilt

under en övergångstid, kan väntas bli relativt vanliga. Ministerrådets beslut

förutsätter möjligheter till dispensering från no-drawback-regeln i enskilda

fall, vilket synes innebära, att befrielse från efterdebitering i angivna

fall är väl förenlig med beslutet.

Kommerskollegium, som tagit del av grossistförbundets yttrande, anser

att det, liksom hittills varit fallet, bör ankomma på den som utfärdat en

deklaration att styrka dess riktighet. Kollegiet anför vidare.

Det är angeläget att s. k. »inconclusive reports» blir så få som möjligt

och att, där de förekommer, tullmyndigheterna i importlandet bör kunna

medgiva områdesbehandling om särskild anledning betvivla deklarationens

riktighet inte föreligger.

Tullmyndigheterna bör enligt kollegiets mening ha möjlighet att begära

stickprovskontroll i exportlandet av restitutionsdeklarationer. Att,

såsom grossistförbundet föreslagit, begränsa sådana förfrågningar enbart

till misstänkta fall synes olämpligt bl. a. av det skälet att en besiktning

av varan, fakturagranskning etc. i regel inte torde ge någon bestämd

uppfattning om varans restitutionsstatus.

När det gäller att ta ställning till frågan om tull skall tas ut när en

felaktig restitutionsdeklaration avgetts men importören av varan varit i god

tro finns detta problem redan i dag, framhåller kommerskollegium.

Statens jordbruksnämnd hyser viss förståelse för generaltullstyrelsens

uppfattning att en restitutionsdeklaration i princip bör vara bindande.

När det gäller restitution av jordbruksavgifter kan dock, framhåller nämnden,

förhållandena anses vara något annorlunda än när det gäller restitution

av tull. Enligt nämnden bör därför restitution kunna medges regelmässigt

när en deklaration avgetts men områdesbehandling i importlandet

inte erhållits. Att införa speciella förmåner för vissa slag av varor är enligt

nämnden inte ändamålsenligt. Nämnden anför.

Det restitutionsbelopp som kan uppbäras i exportlandet för sådana varor,

vilka innehåller avgiftsbelagda importerade jordbruksråvaror, kan

många gånger uppgå till eller överstiga tullen mot tredje land på färdigvaran

i importlandet. Själva tullbehandlingen av jordbruks- och livsmedelsprodukter

är vidare ofta svårare för en exportör att på förhand äga

kännedom om än då det gäller andra varor. Ur allmänna synpunkter talar

detta för en mer liberal behandling — i varje fall av livsmedels- och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1966

jordbruksprodukter — än den tullstyrelsen föreslagit i de fall då en exportör,

sedan ursprungsbevis avgivits, väljer att åtnjuta restitution i Sverige

i stället för områdesbehandling i importlandet. Att särskilja olika typer

av varor i detta avseende synes dock icke ändamålsenligt. Den av tullstyrelsen

föreslagna ordningen kan vidare leda till att svenska exportörer kan

ställas i ett sämre läge än konkurrenterna inom EFTA-området på grund av

att de svenska bestämmelserna i berört hänseende är mer rigorösa än övriga

EFTA-länders.

För att restitution skall kunna medges bör dock enligt jordbruksnämnden

exportören med intyg kunna visa att restitutionsdeklaration avgetts

men att den aldrig kommit till användning. Intyget bör vara utfärdat

av tullmyndighet i importlandet men även annan handling, som prövas

tillförlitlig, bör kunna godtas. Det finns skäl anta, framhåller nämnden vidare,

att de fall som uppkommer som en följd av de av nämnden föreslagna

uppmjukade reglerna blir begränsade på grund av de kostnader och besvär

exportören får när det gäller att skaffa fram erforderlig bevisning.

Restitutionskontrollen bör givetvis inte medföra att varuutbytet mellan

medlemsländerna försvåras, framhåller Sveriges industriförbund. Enligt

förbundets uppfattning bör det vara möjligt att medge restitution då exportören

med tillförlitlig bevisning kan styrka att varorna inte erhållit

områdesbehandling i mottagarlandet. Eftersom bevisbördan vilar på exportören,

torde tullmyndigheterna inte komma att oskäligt belastas genom

en sådan bestämmelse. Liknande synpunkter framförs av kommerskollegium,

Sveriges allmänna exportförening och Svensk industriförening.

Beträffande förslaget om att straffbelägga lämnandet av oriktiga uppgifter

i deklaration rörande tullrestitution anser riksåklagarämbetet att

behovet av en sådan straffbestämmelse är uppenbar. Ämbetet finner dock

den föreslagna lagtexten svårtillgänglig och ifrågasätter om det inte skulle

vara till fördel om lagtexten undergick förenkling.

Vad beträffar tillämpningen av restitutionsregeln i svenska frihamnar,

är det enligt kommerskollegium otillfredsställande att författningsenlig

möjlighet att inbetala tull och därigenom rätt att utfärda restitutionsdeklaration

inte skall föreligga, även om tillverkning i större utsträckning

inte äger rum i dessa hamnar.

Sveriges grossistförbund framhåller att det f. n. knappast förekommer

produktion i svenska frihamnar av sådan storlek att man är beroende

av att omedelbart få till stånd en lösning av reslitutionsfrågan. Med hänsyn

till att det finns utländsk konkurrens på området bör problemet dock

framdeles lösas. Förbundet anför.

För frihamnens i Malmö vidkommande råder konkurrens med motsvarande

i Köpenhamn, där åtskillig produktion redan nu förekommer. Det

synes oss därför nödvändigt, att denna fråga utan längre dröjsmål bringas

till en lösning även för svenska frihamnars vidkommande. Spörsmålet

utgör ett exempel på att många av de detaljfrågor, som föranleds av principbeslutet,

måste lösas inom EFTA efter gemensamma principer och

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1966

alltså bör behandlas vid fortsatta överläggningar i frihandelssammanslutningen.

Det är icke godtagbart, att lokalisering av exportproduktion

till svensk frihamn i framtiden förhindras i avsaknad av acceptabla regler

på detta område.

Liknande synpunkter anförs av Sveriges industriförbund och Svensk

industriförening.

Departementschefen

Etter ingående utredningar av såväl handelspolitisk som tullteknisk art

beslöt EFTA-rådet i oktober förra året att den dubbla förmånen av såväl

tullfrihet som rätt till tullrestitution för industrivaror skulle upphöra samtidigt

som tullavtrappningen för sådana varor helt genomfördes. Motivet var

att ett bibehållande av denna förmån i alltför hög grad skulle snedvrida

olika näringsgrenars konkurrensförhållanden inom frihandelsområdet. Rådets

beslut biträddes från svensk sida under förbehåll för riksdagens godkännande.

Frågan om godkännande har också förelagts riksdagen genom

proposition under årets vårsession (1966:123). Riksdagen har dock ännu

inte fattat beslut i frågan.

Ett genomförande av EFTA-rådets beslut fordrar även vissa ändringar av

gällande lagstiftning. Härvidlag har också författningsförslag framlagts av

generaltullstyrelsen.

I samband med att Sverige ratificerade EFTA-konventionen antog riksdagen

förordningen angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna

om avvikelse från tulltaxan m. m. Härigenom fick Kungl. Maj :t bemyndigande

att besluta om de avvikelser från gällande tullar som var påkallade

av konventionens bestämmelser. Bemyndigandet som alltjämt gäller utformades

relativt vidsträckt och avser även meddelandet av föreskrifter rörande

varors ursprung, tullrestitution in. m. vid import. Med stöd av detta bemyndigande

har Kungl. Maj :t anpassat tullnivån i Sverige till EFTA-konventionens

bestämmelser. För reglering av de nu aktuella restitutionsfrågorna har

generaltullstyrelsen för sin del föreslagit att nyssnämnda förordning ändras

så att Kungl. Maj :t får bemyndigande att meddela föreskrifter även om tullrestitution

vid export och andra med tullrestitution i EFTA-konventionen

jämställda förmåner. Även enligt min mening är de ändringar i gällande bestämmelser

som är påkallade av de nu fattade EFTA-besluten av sådan art

att Kungl. Maj :t bör äga besluta om dem. Erforderligt bemyndigande härtill

bör emellertid införas i författningar som berörs därav, dvs. tullrestitutionsförordningen

och tulltaxeförordningen.

Beträffande kontrollen av deklarationer rörande tullrestitution som avges

av svensk exportör har vid remissbehandlingen någon erinran inte

framförts mot generaltullstyrelsens förslag att tillämpa ett system med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år W66

s. k. obekräftade deklarationer. Jag anser att detta system bör tillämpas

för vår del. Särskild lagstiftning för genomförande av systemet är emellertid

inte erforderlig.

Generaltullstyrelsens förslag om ändring av förordningen om frihet

från införselavgift i vissa fall m. m. har vid remissbehandlingen lämnats

utan erinran. Jag förordar en ändring av den innebörd styrelsen föreslagit.

Som tidigare nämnts har i en särskild lag upptagits bestämmelser om

straff för den som i deklaration eller liknande handling, vilken åberopas till

bevis om varas ursprung eller försändning lämnar oriktiga uppgifter. En

förutsättning för straffansvar är att den oriktiga uppgiften vid varans införsel

i annan stat än Sverige inom sammanslutningens område skulle kunna

leda till att för låg tull eller avgift uttas. Genom uttrycket sammanslutningens

område är lagen tillämplig även såvitt avser export till Finland.

Omläggningen av tullrestitutionsreglerna medför, att ansvar bör drabba

även den som lämnar oriktig deklaration angående erhållen tullrestitution

för att vinna EFTA-förmån. Generaltullstyrelsens förslag härom har lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Jag tillstyrker att lagen kompletteras

så att straffansvar inträder även i nu nämnda fall.

Som statens jordbruksnämnd i sitt remissyttrande framhållit ombesörjs

restitution av avgifter på jordbrukets och fiskets områden även av

nämnden. Med anledning härav förordar jag att Kungl. Maj :t begär bemyndigande

att vidta sådana ändringar i regleringsförfattningarna på jordbrukets

och fiskets områden som föranleds av förevarande ändringar i EFTAkonventionen.

När det gäller vara som framställts i svensk frihamn av material som

i Sverige är tullbelagt kan sådan vara ges områdesbehandling endast om

tillverkaren betalar in tull för det material som åtgått vid tillverkningen.

Enligt gällande bestämmelser kan sådan förtullning f. n. inte utföras.

Med hänsyn till de svårigheter som är förknippade med en effektiv kontroll

av verksamheten i frihamnarna ifrågasätter generaltullstyrelsen lämpligheten

av att införa en sådan procedur. Från remissinstansernas sida har

emellertid framhållits att det även om tillverkning f. n. inte förekommer i

större utsträckning i våra frihamnar är otillfredsställande att författningsenlig

möjlighet att inbetala tull i efterhand inte skall föreligga.

Frihamnarna betraktas från tullsynpunkt som utländskt område. Att i

enstaka fall ta upp tull där enbart för att ge en vara EFTA-status bör

enligt min mening med hänsyn till att industriell verksamhet får bedrivas

i hamnarna endast i undantagsfall inte ifrågakomma.

Nu förordade författningsändringar torde böra träda i kraft den 31 december

1966.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1966

1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4 oktober

1929 (nr 307) angående tullrestitution;

2) förordning om ändrad lydelse av 16 § tulltaxeförordningen den 13

maj 1960 (nr 391);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 13 maj

1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall;

4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr

120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

Författningsförslagen torde som bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120) om straff i vissa fall

för oriktig ursprungsdeklaration m. m. för det i 87 § regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Hans Ohlsson

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1966

21

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 13 oktober 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Y. Söderlund,

Åbjörnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 6 oktober 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 16 september 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse

av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120) om straff i vissa fall för oriktig

ursprungsdeklaration m. m.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

departementssekreteraren B. Willart.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 21 oktober 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 oktober

1966 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 16 september 1966 remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962

(nr 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

Med förmälan att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran hemställer

föredraganden, att Kungl. Maj :t i proposition föreslår riksdagen att antaga

de vid statsrådsprotokollet den 16 september 1966 fogade förslagen till

1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den b oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution;

2) förordning om ändrad lydelse av 16 § tulltaxeförordningen den 13 maj

1960 (nr 391);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 13 maj

1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall;

4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)

om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

MARCUS BOKTR. STHLM 1*66 660540

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:341 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 1} oktober 1929 a1 i texten
  2. BevU 1966:57 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1966 s. 1 i texten