Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1966-11-04 · 60 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 60 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:151, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

1

Nr 151

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); given Stockholms slott den 4 november

1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av villabeskattningsutredningens förslag (Stencil Fi 1966: 4)

föreslås i propositionen att procentsatsen för beräkning av intäkt enligt

villaschablonen differentieras. F. n. bestäms intäkten för alla villor till

ett belopp som motsvarar 2 % av taxeringsvärdet. I propositionen förordas

att denna beräkningsgrund behålls för villor med taxeringsvärde upp till

100 000 kr. För villor med högre taxeringsvärde tillämpas 2 % i botten och

4 % för den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 100 000 och 200 000

kr. samt 8 % för den del av taxeringsvärdet som ligger däröver. Förslaget

beräknas medföra ökade skatteintäkter med ca 8 milj. kr. per år, varav 6

milj. kr. för staten och 2 milj. kr. för kommunerna.

I propositionen föreslås vidare bl. a. att s. k. garageföreningar och liknande

företag beskattas efter samma schablonmetod som tillämpas för bostadsföretag.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1967

och tillämpas fr. o. m. 1968 års taxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 151

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 19C

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 samt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 24 § och

punkt 3 av anvisningarna till 39 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §.

2 mom. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamilj sfastighet)

och föreligger ej fall, som avses nedan

i sista stycket, upptages såsom

intäkt av fastigheten ett belopp motsvarande

för helt år räknat två procent

av den del av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret

som icke överstiger 100 000

kronor, fyra procent av den del av

taxeringsvärdet som överstiger

100 000 men icke 200 000 kronor och

åtta procent av den del av taxeringsvärdet

som överstiger 200 000 kronor.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, beräknas

intäkten på grundval av fastighetens

värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

taxeringsvärde för året näst före

taxeringsåret.

Vad i------använda fastighetsdelen.

Har fastighet,-------- icke ske.

Vad i —■ -----publikt boställe.

Anvisningar

till 24 §.

3. Med bostadsförening och bo- 3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag

förstås ekonomisk stadsaktiebolag förstås ekonomisk

förening och aktiebolag, vars verk- förening och aktiebolag, vars verk
1

Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1965: 120, av punkt 3 av anvisningarna till 24 § och punkt

3 av anvisningarna till 39 § se 1954: 51 samt av punkt 6 av anvisningarna till 24 § se 1961: 41.

2 mom. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamiljsfastighet)

och föreligger ej fall, som avses nedan

i sista stycket, skall såsom intäkt

av fastigheten upptagas ett belopp

motsvarande för helt år räknat

två procent av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, beräknas

intäkten på grundval av fastighetens

värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

taxeringsvärde för året näst före

taxeringsåret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1066

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

samhet uteslutande eller huvudsakligen

består i att åt föreningens medlemmar

eller bolagets delägare bereda

bostäder i hus, som äges av föreningen

eller bolaget.

samhet uteslutande eller huvudsakligen

består i att åt föreningens medlemmar

eller bolagets delägare bereda

bostäder i hus, som äges av föreningen

eller bolaget. Som bostadsförening

eller bostadsaktiebolag anses

även ekonomisk förening eller

aktiebolag, vars verksamhet uteslutande

eller så gott som uteslutande

består i att tillhandahålla föreningens

medlemmar eller bolagets delägare

garage eller annan för deras

personliga räkning avsedd gemensamhetsanläggning

i byggnad som

äges av föreningen eller bolaget.

6. De i------såsom bostad.

Till fastighet,------ägarens förfogande.

Från tillämpningen------fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida fastighet skall anses

inrättad till bostad åt en eller

två familjer skall bedömas med hänsyn

till de förhållanden, som rått

under större delen av beskattningsåret

eller, såvitt avser fastighet som

är avsedd att nyttjas endast viss tid

av året, under större delen av denna

tid.

Fråga huruvida fastighet skall anses

inrättad till bostad åt en eller

två familjer skall bedömas med hänsyn

till de förhållanden, som rått

vid beskattningsårets utgång.

till 39 S.

3. Där vederlag för upplåtelse av

lägenhet, vilken tillkommit medlem

av bostadsförening eller delägare i

bostadsaktiebolag i denna hans egenskap,

enligt bestämmelserna i punkt

2 tredje stycket av anvisningarna

till 38 § upptagits såsom skattepliktig

intäkt för medlemmen eller delägaren,

får avdrag för sådana avgifter

och andra inbetalningar till

föreningen eller bolaget, som icke

äro att anse såsom kapitaltillskott,

göras i den mån beloppet av inbetalningarna

överstiger utdelning som

skett annorledes än i förhållande

till innehavda andelar i föreningen

eller aktier i bolaget. Avdrag må

jämväl ske för sådana av upplåtelsen

föranledda kostnader, som bestritts

av medlemmen eller delägaren

själv. Kostnad för reparation

och underhåll må anses såsom för
-

3. Där vederlag för upplåtelse av

bostad eller annan förmån, som tillkommit

medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag i

denna hans egenskap, enligt bestämmelserna

i punkt 2 tredje stycket

av anvisningarna till 38 § upptagits

såsom skattepliktig intäkt för medlemmen

eller delägaren, får avdrag

för sådana avgifter och andra inbetalningar

till föreningen eller bolaget,

som icke äro att anse såsom

kapitaltillskott, göras i den mån beloppet

av inbetalningarna överstiger

utdelning som skett annorledes än

i förhållande till innehavda andelar

i föreningen eller aktier i bolaget.

Avdrag må jämväl ske för sådana

av upplåtelsen föranledda kostnader,

som bestritts av medlemmen eller

delägaren själv. Kostnad för reparation

och underhåll må anses så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

(Nuvarande lydelse)

anledd av upplåtelsen endast i vad

avser avhjälpande av brist eller skada,

som uppkommit under upplåtelsetiden.

Med kapitaltillskott —---såsom

(Föreslagen lydelse)

som föranledd av upplåtelsen endast

i vad avser avhjälpande av brist eller

skada, som uppkommit under

upplåtelsetiden,

kapitaltillskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser gälla

dock fortfarande i fråga om 1967 års taxering och eftertaxering för år 1967

eller tidigare år.

t

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 4 november 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, frågan om ändrade

beskattningsregler för villor och vissa andra fastigheter samt därmed sammanhängande

spörsmål och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 mars 1965 tillkallade jag

den 2 april samma år numera departementsrådet Gösta Ekman, kammarrättsassessorn

Lars Lindberg, ledamoten av riksdagens första kammare,

lantbrukaren Sven Sundin och ledamoten av riksdagens andra kammare,

fabriksarbetaren Alf Andersson såsom sakkunniga med uppdrag att överse

de schablonmässiga regler, som vid taxeringen gäller för inkomstberäkningen

av egnahem och vissa andra fastigheter, samt därmed sammanhängande

frågor. Tillkallandet av de sakkunniga (villabeskattningsutredningen)

hade samband med statsmakternas beslut om sänkning av repartitionstalet

vid den kommunala fastighetsbeskattningen från 2,5 till 2 %

och motsvarande beslut rörande det procenttal som gäller för en- och

tvåfamilj sfastigheter vid taxering enligt den s. k. schablonmetoden. Dessa

sänkningar vidtogs för att motverka den höjning av fastighetstaxeringsvärdena

som väntades bli följden av 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Några särskilda direktiv för utredningen utfärdades inte. I prop. 1965: 30,

varigenom förslag till nyssnämnda åtgärder förelädes riksdagen, anförde

jag såsom grund för mitt förslag beträffande procenttalet för villaschablonen

bl. a. att fråga här var om en bostadskostnad för villaägarna och att

en automatisk höjning av denna kostnad till följd av höjda taxeringsvärden

inte var önskvärd. Detta gällde främst en- och tvåfamilj sfastigheter av

det slag som i dagligt tal innefattas i begreppet egna hem. Förhållandet var

i viss mån ett annat när det gällde villor som i fråga om storlek och utfö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 11)66

rande klart föll utom det normala egnahemsbegreppet. Beträffande sådana

fastigheter kunde det vara motiverat att hålla fast vid den princip som ligger

till grund för schablonregeln, nämligen att den inkomst som beskattas

skall motsvara en skälig förräntning på det kapital som fastigheten representerar.

Det kunde därför finnas fog för skilda beräkningsgrunder för olika

slag av en- och tvåfamilj sfastigheter. Frågan rymde emellertid många problem

och borde närmare utredas.

Även schablonreglerna för inkomstberäkningen av fastighet som ägs av

bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag ansåg

jag borde överses. Inkomstberäkningen av dessa fastigheter grundas på

ett procenttal av 3 och någon sänkning härav föreslogs inte i propositionen.

Bevillningsutskottet tillstyrkte propositionen i de delar som nu är i fråga.

Utskottet yttrade i anledning av motionsyrkanden om ytterligare sänkning

av procenttalet för villor och om sänkning av motsvarande tal för bostadsföretagens

fastigheter bl. a. att några principiella invändningar knappast

kunde göras mot att villaägare får en ökad intäkt i förvärvskällan till följd

av att villornas taxeringsvärden höjts. Å andra sidan ansåg utskottet det inte

tillfredsställande att villaägarna som en direkt följd av höjda taxeringsvärden

åsamkas en stegring av sina bostadskostnader som inte står i rimlig

proportion till den allmänna kostnadsutvecklingen. Utskottet förutsatte att

den i propositionen nämnda utredningen skulle pröva alla de spörsmål som

sammanhänger med beskattningen av en- och tvåfamilj sfastigheterna samt

bostadsföretagens fastigheter. Vad utskottet förordat godkändes av riksdagen

(BevU 1965: 24, rskr 228).

Villabeskattningsutredningen överlämnade den 22 juni 1966 sitt betänkande

som har titeln Reviderad schablon för villabeskattningen m. m. (Stencil

Fi 1966: 4). Av utredningen framlagt författningsförslag torde såsom bilaga

1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av kammarrätten,

riksskattenämnden, bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet, som vid yttrandet

fogat utlåtanden av Stockholms stadskollegium och vissa myndigheter

inom Stockholms stad, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Örebro, Västernorrlands och Jämtlands län, Hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. (HSB), Svenska kommuntörbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges köpmannaförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RBF), Sveriges

villaägareförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Stockholms bostadsföreningars

centralförening u. p. a. och Sveriges allmännyttiga bostadsföre
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

tag. Härvid har Sveriges lantbruksförbund och RLF hänfört sig till ett av

lantbrukets skattedelegation avgivet yttrande medan Sveriges grossistförbund

såsom eget yttrande åberopat det yttrande som lämnats av Sveriges

industriförbund.

En- och tvåfamiljsfastigheter

Gällande rätt

Enligt 7 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL)

skall såsom annan fastighet taxeras fastighet, som används för annat ändamål

än jordbruk. Med fastighet förstås inte bara vad som enligt allmän lag

är att hänföra till fast egendom utan även byggnad på mark som ägs av annan

person än den som äger byggnaden. I enlighet härmed taxeras byggnader,

som är avsedda för bostadsändamål och inte ingår i jordbruk, jämte tillhörande

tomtområden såsom annan fastighet. Detta gäller både om byggnaderna

är avsedda att utnyttjas för detta ändamål hela året och om de används

endast en viss del av året eller vid vissa tillfällen såsom t. ex. i fråga

om sommarställen, sportstugor o. d.

Taxering av fastighet sker dels vid allmän fastighetstaxering, som enligt

12 § KL skall verkställas vart femte år, och dels vid särskild fastighetstaxering,

som sker de år när allmän fastighetstaxering inte äger rum. Den

senaste allmänna fastighetstaxeringen skulle enligt detta stadgande ha ägt

rum år 1962. Den uppsköts emellertid genom särskilda beslut till år 1965.

Mellan de båda senaste fastighetstaxeringarna förflöt således en tid av åtta

år.

De vid allmän fastighetstaxering fastställda taxeringsvärdena får inte ändras

förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering, om det inte efter taxeringen

inträffar särskilda förhållanden beträffande fastigheten, såsom eldsvåda

och liknande (12 § 2 mom. KL). Om fastighet byggs om så att dess taxeringsvärde

bör ökas med minst en femtedel får likaså omtaxering ske under

perioden mellan två fastighetstaxeringar.

Vid särskild fastighetstaxering uppskattas fastighetens värde efter det

allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid

den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.

Taxeringsenhet motsvarar i allmänhet den s. k. kamerala enheten men

under särskilda förhållanden kan kameral enhet uppdelas i flera taxeringsenheter

liksom flera kamerala enheter kan bilda en taxeringsenhet. Uppdelning

kan förekomma t. ex. när en fastighet delvis används som bostad och

delvis för jordbruks- eller skogsbruksändamål (7 § och anvisningarna till

8 § KL).

Vid taxering till kommunal inkomstskatt anses enligt 18 § KL varje fas
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

tighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter, som utgör förvaltningsenhet,

såsom särskild förvärvskälla, i den mån inte fastigheten ingått i någon

av ägaren bedriven rörelse. Inkomsten av varje särskild förvärvskälla uppskattas

enligt 17 § samma lag för sig.

Inkomsten av annan fastighet beräknas enligt föreskrifterna i 24—26 §§

KL. Sedan intäkten av fastigheten minskats med tillåtna avdrag framkommer

nettointäkt eller, om avdragen överstiger bruttointäkten, underskott

som i princip är avdragsgillt vid fastighetsägarens inkomsttaxering. Vid

beräkning av intäkt och avdrag tillämpas antingen den s. k. konventionella

metoden eller den s. k. schablonmetoden.

Inkomstberäkningen enligt den konventionella metoden sker såsom för

förvärvskällor i allmänhet på det sättet, att bruttointäkterna först beräknas,

varefter avdrag sker för omkostnader. Såsom intäkt upptas därvid såväl

kontanta inkomster från fastigheten som hyresvärdet av lägenhet, som

ägaren använt för sin, sin familjs eller sina personliga tjänares räkning.

Värdet av bostadsförmån beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris

eller efter annan lämplig grund om något jämförbart hyrespris inte

finns på platsen. I 25 § 1 mom. KL uppräknas olika slag av kostnader för annan

fastighet såsom exempel på vad som får dras av. Härav må nämnas

kostnader för reparation och underhåll av byggnader, för vicevärd och portvakt

samt för vattenförbrukning, renhållning och belysning. Vidare medges

avdrag för värdeminskning av byggnad och av maskiner och andra

inventarier, som hör till fastigheten. Avdrag medges också för ränta på

lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld eller liknande

avgäld. I 25 § 2 mom. KL föreskrivs, att avdrag inte får göras för kostnad för

ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring på fastigheten.

Inkomstuppskattning enligt schablonmetoden innebär, att intäkten av

fastigheten beräknas till viss procent av fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret samt att avdrag inte medges för andra omkostnader

än för ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten och för tomträttsavgäld

eller liknande avgäld. Fysisk person, som blivit för taxeringsåret

eller året närmast före taxeringsåret mantalsskriven på fastigheten, äger

dessutom tillgodoräkna sig ett extra avdrag om 200 kr. Avdraget får dock

inte överstiga den deklarerade intäkten av fastigheten. Det extra avdraget

tillkommer även dödsbo, om någon delägare i boet blivit mantalsskriven

på fastigheten nämnda år.

Har fastigheten inte åsatts något taxeringsvärde för året närmast före

taxeringsåret skall intäkten beräknas på grundval av fastighetens värde,

uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för

nämnda år.

Schablonmetod för inkomstberäkningen av annan fastighet tillämpas

enligt 24 § 2 mom. KL i fråga om fastighet som är inrättad till bostad åt

en eller två familjer med personliga tjänare (sådana fastigheter benämns

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

i fortsättningen vanligen villafastigheter eller villor om inte särskild anledning

finns att utskilja visst slag av en- och tvåfamiljsfastighet). Schablonmetoden

gäller vidare enligt 3 mom. samma paragraf i fråga om fastighet,

som tillhör bostadsförening, bostadsaktiebolag eller s. k. allmännyttigt

bostadsföretag. Såsom förut nämnts beräknas intäkten för villafastigheter

till 2 % av taxeringsvärdet och för bostadsförenings, bostadsaktiebolags

eller allmännyttigt bostadsföretags fastighet till 3 % av taxeringsvärdet.

Såsom villa räknas även fastighet, som delvis använts i ägarens egen

rörelse, under förutsättning att fastigheten i övrigt är inrättad såsom sådan

bostadsfastighet. Till grund för beräkningen av schablonintäkten av fastigheten

läggs därvid taxeringsvärdet minskat med den del av samma värde,

som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen. Schablonmetoden

är även tillämplig på villafastighet, som används endast viss del

av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller jaktstuga, eller

som utan att användas står till ägarens förfogande.

Frågan huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt en eller

två familjer bedöms med hänsyn till de förhållanden, som rått under större

delen av beskattningsåret, eller, beträffande fastighet som är avsedd att

nyttjas endast viss tid av året, under större delen av denna tid.

Uthyrs en villa till stadigvarande bostad torde schablonmetoden alltjämt

vara tillämplig vid inkomstberäkningen av fastigheten. Utnyttjas däremot

fastigheten i »icke allenast ringa omfattning» i förvärvssyfte på annat sätt

än för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren,

tillämpas den konventionella metoden (24 § 2 mom. sista stycket KL).

Så kan t. ex. vara fallet med fastigheter, som under somrarna brukar uthyras

till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som

regelbundet uthyrs under somrarna, fastigheter som till viss del upplåts

för upplagsplats, för rörelse e. d. samt fastigheter som utnyttjas för odling

eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En

fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål

som nyss angelts, om den därigenom förvärvade bruttointäkten uppgår

till högst 1 200 kr. eller överstiger detta belopp men inte 2 % av fastighetens

taxeringsvärde (anvisningspunkt 6 till 24 § KL).

Ett ytterligare undantag från villaschablonen föreligger om fastigheten

inte varit inrättad som villa under större delen av beskattningsåret, såsom

t. ex. när en fastighet ombyggts under senare delen av beskattningsåret från

f Ierf amil j sfastighet till en- eller tvåfamilj sfastighet eller om nybyggd villafastighet

färdigställts först under senare delen av beskattningsåret. I sistnämnda

fall beräknas således inkomsten enligt den konventionella metoden

under det första beskattningsåret, medan schablonmetoden i princip

tillämpas för senare beskattningsår.

Schablonmetoden för beräkning av villafastigheternas inkomst började

tillämpas vid 1955 års taxering. Dessförinnan gällde den konventionella me
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

toden för all slags annan fastighet. Övergången till schablonmetoden motiverades

främst såsom en nödvändig förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet.

Den konventionella metoden med uppskattning av hyresförmåner

enligt ortens pris och beräkning av omkostnader hade fått till följd

ett stort antal tvister och taxeringsprocesser i beskattningsnämnder och beskattningsdomstolar

varje år.

Teoretiskt motiverades villaschablonen med att innehavet av sådana

fastigheter knappast kunde jämställas med innehavet av förvärvskälla i

egentlig mening. Regelmässigt anskaffades inte sådana fastigheter för att

användas i förvärvssyfte.

Till grund för den tekniska utformningen av schablonen anfördes att

beskattningen borde avse räntan på det i fastigheten nedlagda kapitalet.

Procenttalet för inkomstberäkningen fastställdes ursprungligen till 3. I

prop. 1953: 187 erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet i detta

sammanhang bl. a. om att villafastigheterna knappast kunde likställas med

förvärvskällor i vanlig mening. Värdet av den förmån, som ägarna kunde

anses åtnjuta av det egna kapitalet i fastigheterna, borde därför uppskattas

efter ett förhållandevis lågt procenttal. Det låg nära till hands att därvid

anknyta till den avkastning ägaren skulle erhålla, om han placerade det

jämförelsevis lilla kapital, som det vanligtvis rörde sig om, på ett sätt som

eljest kunde tänkas ifrågakomma, exempelvis genom insättning i sparbank.

Med utgångspunkt från då rådande förhållanden borde procenttalet

i så fall lämpligen bestämmas till 3. Eftersom ränta på lånat kapital fick

dras av med verkliga beloppet och sådan ränta i allmänhet utgick efter ett

något högre procenttal, blev resultatet, att den beräknade räntan på det

egna kapitalet oftast kom att i realiteten understiga 3 % av detta kapital.

Ju högre ränta en fastighetsägare nödgades betala på det lånade kapitalet,

desto lägre blev det procenttal, som motsvarade förhållandet mellan uppskattad

inkomst av villan och eget kapital i den.

I propositionen framhölls vidare att ett sådant procenttal borde väljas

att den framräknade inkomsten i genomsnitt inte blev högre än den inkomst,

som framkom vid beräkning enligt dittills gällande regler och metoder.

Det underströks att procenttalet självfallet kunde ändras vid mera

avsevärda förskjutningar i räntenivån. Täta ändringar borde dock undvikas.

Först när en höjning eller sänkning av den vanliga räntenivån kunde

bedömas bli mera varaktig ansåg departementschefen det lämpligt att

ompröva procenttalet.

Vid riksdagsbehandlingen utsattes propositionen för viss kritik. Bl. a. befarades

att schablonmetoden med det procenttal som valts skulle leda till

skärpt beskattning för villaägarna. Delvis med stöd härav hemställdes i

vissa motioner om avslag på propositionen. I andra motioner yrkades nedsättning

av procenttalet till 2,5 eller 2.

Bevillningsutskottet (bet. 1953: 50) avstyrkte motionsyrkandena under

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

åberopande av att gjorda undersökningar visat att en beskattning efter

schablonmetoden med det i propositionen valda procenttalet 3 i genomsnitt

skulle komma att ge ungefär samma resultat som om beskattningen bibehölls

vid dittills gällande regler. Utskottet tilläde att undersökningarna

också visade att en beskattning efter 3 % innebar att nettointäkten genomsnittligt

skulle motsvara 2,4 % av villaägarnas egna kapital.

Riksdagen antog propositionen oförändrad (rskr 1953:286).

Inför den väntade höjningen av taxeringsnivån för fastigheter vid 1957

års allmänna fastighetstaxering sänktes procenttalet för inkomstberäkningen

till 2,5, varjämte det extra avdraget om 200 kr. tillkom såsom ytterligare

utjämningsfaktor. Såsom framhållits inledningsvis sänktes procenttalet

på nytt inför den väntade höjningen av taxeringsnivån vid 1965 års

allmänna fastighetstaxering till 2 (prop. 1965:30, BevU 24, rskr 228).

Fastigheter är underkastade förutom inkomstbeskattning även kommunal

fastighetsbeskattning. Den är konstruerad som en garantiskatt, dvs. skatten

garanterar kommunen ett visst skatteunderlag. Garantibeloppet utgör för alla

fastigheter f. n. 2 % av taxeringsvärdet. Procenttalet för garantibeloppet

brukar benämnas repartitionstalet. Den särskilda fastighetsbeskattningen

får betydelse — blir effektiv — i regel endast i de fall nettointäkten av fastigheten

är lägre än garantibeloppet. Jag avser inte att i detta sammanhang

behandla repartitionstalets storlek för något slag av fastigheter.

Utredningen

Schablonmetoden som beskattningsprincip

Utredningen sammanfattar motiven för villaschablonen i tre punkter.

Man eftersträvade för det första en enkel metod för villabeskattningen i

stället för den konventionella metoden, som orsakade mycket besvär i samband

med taxeringen såväl för villaägarna som för taxeringsmyndigheterna.

Eu mångfald taxeringsprocesser om hyresvärde, reparationskostnader

m. in. förekom. För det andra kunde villafastigheterna inte betraktas

som förvärvskällor i vanlig mening eftersom de i allmänhet avsåg att

tillgodose ägarnas bostadsbehov. Slutligen ansåg man sig trots det bristande

förvärvssyftet hos villaägarna inte kunna bortse från att ägarna så gott

som alltid hade lagt ned visst kapital i fastigheten. Räntan på detta kapital

borde av rättviseskäl beskattas.

Enligt utredningens mening måste schablonmetoden från förenklingssynpunkt

ses som en stor framgång. De tidigare tvisterna om hyresvärde,

reparations- och förbättringskostnader m. in. beträffande villor har nästan

helt upphört. Villaägarnas deklarationsbestyr har kunnat inskränkas till

ett minimum vad beträffar villafastigheterna och deklarationsgranskningen

bereder på denna punkt inte något besvär.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kuncjl Maj:ts proposition nr 151 år 1966

I fråga om den andra punkten framhåller utredningen att villaägandet

inte ändrat karaktär under den tid schablonmetoden gällt och knappast

kan väntas göra det i framtiden. Alltjämt anskaffas villafastigheterna till

helt övervägande del för att tillgodose ägarnas bostadsbehov och någon

förvärvskälla i vedertagen mening kan inte anses föreligga.

Beträffande punkten tre som gäller beskattningen av räntan på ägarens

kapital i fastigheten finner utredningen att utvecklingen inte varit lika

gynnsam. Procenttalet för beskattning av räntan på det i villan nedlagda

kapitalet har sänkts trots att det allmänna ränteläget förändrats i motsatt

riktning. Till belysning av utvecklingen beträffande det allmänna ränteläget

lämnar utredningen på sid. 26 och 27 i betänkandet vissa uppgifter. Härav

framgår att riksbankens diskonto gått upp från 3 % när beslutet om schablonmetoden

för villorna fattades till 6 % fr. o. in. den 9 juni 1966. Diskontot

visar visserligen inte en oavbruten stegring. Strax innan metoden började

tillämpas men efter det att den beslutats sjönk t. o. in. räntenivån till

bottenläget 2,75 %. Även senare har diskontot dalat. I stort sett har dock

räntenivån varit uppåtgående.

När schablonmetoden infördes anknöts procentsatsen till bankernas inlåningsränta.

Av utredningens uppgifter framgår att denna ränta legat något

lägre än diskontot och i stort sett följt detta. Skillnaden mellan inlåningsräntan

på kapitalräkning och diskontot, som år 1950 var en halv procentenhet,

ökades tio år senare till 0,75 procentenheter och har därefter inte

ändrats.

Utlåningsräntan har likaså följt diskontot. Det framgår att denna ränta,

som år 1950 var 1,5 procentenheter högre än diskontot, senare gått upp

till 2,0 procentenheter över diskontot. Det sagda innebär att skillnaden

mellan bankernas inlånings- och utlåningsräntor ökat från 2 procentenheter

år 1950 till 2,75 procentenheter år 1964.

För att utröna taxeringsresultatet för villafastigheterna har utredningen

låtit göra vissa statistiska undersökningar. De redovisas i bilagorna 1—9

till betänkandet och kommenteras i bilaga 14 av utredningens expert. Undersökningarna

avser 1965 års taxering och grundar sig således på 1957

års fastighetstaxeringsvärden. Genom att uppgift även införskaffats om

1965 års taxeringsvärden har det varit möjligt att omräkna schablonmetodens

intäktssida efter de värden som gällde vid 1966 års taxering.

Det bör understrykas att den i bilagorna 1, 3 och 5 redovisade statistiken

knappast kan anses representativ såvitt avser villor med taxeringsvärde

över 150 000 kr. på grund av det knappa grundmaterialet i denna grupp.

Utredningen konstaterar att villornas sammanlagda nettointäkt numera

mycket kraftigt understiger det sammanlagda underskottet. Vid 1965 års

taxering uppgick således summa nettointäkt till endast 52 milj. kr. och

summa underskott till 337 milj. kr. Om man på intäktssidan tillämpar de

beräkningsgrunder som gäller vid 1966 års taxering sker inte någon större

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

förändring. Nettointäkten stiger till SO milj. kr. och underskottet sjunker

till 307 milj. kr. Eftersom den allmänna räntenivån höjdes under inkomståret

1965 antar utredningen emellertid att utfallet av 1966 års taxering

blir ungefär detsamma som siffrorna från 1965 års taxering utvisar. Antalsmässigt

visar statistiken att ca 350 000 av totalt ca 550 000 villor i Sverige

med permanenta bostäder skattemässigt ger underskott och att ca

200 000 ger nettointäkt.

Beträffande fritidsvillor visar statistiken däremot att summa nettointäkt,

som utgör ca 49 milj. kr., överstiger summa underskott med ca 20 milj. kr.

Av statistiken framgår vidare att villor med permanentbostäder och

taxeringsvärde över 50 000 kr. är belånade till ca halva taxeringsvärdet.

Högsta belåningen, 53 % av taxeringsvärdet, gäller villor med 50—100 000

kr. taxeringsvärde. Såsom kan utläsas av bilaga 2 kolumn 8 ökar belåningen

med stigande inkomster hos villaägaren. Den relativa andelen fastigheter

med underskott har samma utveckling (bilaga 4 kolumn 14).

Som exempel på underskottsavdragens storlek kan nämnas att utredningen

vid genomgång av deklarations- och taxeringsmaterial för senare

år i villadistrikt några gånger uppger sig ha funnit underskottsavdrag på

30—40 000 kr. Avdrag på 10—15 000 kr. anges såsom relativt vanliga för

villor med taxeringsvärde enligt 1965 års fastighetstaxering av 200—250 000

kr.

Den nuvarande situationen med mycket kraftigt minus om man ser

förvärvskällan från fiskal synpunkt ger enligt utredningen i första hand

anledning till frågan om villafastigheterna längre bör anses som särskilda

förvärvskällor vid beskattningen eller om inkomstberäkningen för dem helt

bör slopas. I andra hand bör övervägas att begränsa rätten till gäldränteavdrag.

Som principiell motivering kan anföras att 1957 och 1965 års riksdagsbeslut

innebär att man inte längre konsekvent vidhåller den ursprungliga

principen på intäktssidan, nämligen att beskatta räntan på det kapital

som nedlagts i fastigheten. Enligt utredningen kan det på grund härav i

det nu uppkomna läget ifrågasättas att göra ett motsvarande avsteg från

schablonprincipen på utgiftssidan. För en begränsning av gäldränteavdraget

kan också åberopas att de allmänt förekommande underskottsavdragen

har osunda verkningar i olika hänseenden. Bl. a. verkar de höjande på

fastighetspriserna. Möjligheten till skattelättnad genom underskottsavdrag

åberopas vidare som försäljningsargument i villaaffärer. Det är allmänt

känt och bekräftas av utredningens undersökningar att sådana villor, som

utgör stora belåningsobjekt med hänsyn till värdet, visar förhållandevis

större underskott än andra villor. Eftersom ägarna till dessa villor ofta

befinner sig i höga inkomstlägcn medför underskottsavdragen betydande

skattelättnader för ägarna med hänsyn till marginalskatten. I vida kretsar

uppfattas förhållandet som om schablonmetoden för dessa skattskyldiga

leder till omotiverade bostadssubventioner skattevägen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Utredningen tillägger att man till stöd för att slopa inkomstberäkningen

för villor också kan anföra de för övriga förvärvskällor gällande grunderna

för beskattning av uttag av förmån ur förvärvskälla. Beskattningen av

uttag innebär nämligen i första hand att däremot svarande kostnader i

förvärvskällan skall återföras till beskattning.

Enligt utredningens mening föreligger dock inte tillräckliga skäl att

bortse från villafastigheterna såsom förvärvskälla vid beskattningen. Förutom

att 1953 års ståndpunkt om beskattning av räntan på villaägarens

kapital i fastigheten enligt utredningens mening alltjämt får anses principiellt

riktig åberopas att åtgärden skulle medföra en skärpning av beskattningen

för det stora flertalet nytillträdande villaägare. För dessa är en hög

belåning av villan en normal företeelse och ränteutgifterna måste anses

minska deras skatteförmåga. Konstruktionen skulle rödare gynna kapitalstarka

personer som redan nu torde anse en investering i villa skattemässigt

»lönsam», bl. a. genom att de relativt låga taxeringsvärdena innebär

en besparing av förmögenhetsskatt.

Avdragsrätt för gäldränta m. m.

I fråga om rätten till gäldränteavdrag har utredningen prövat frågan

om att helt slopa villaägarnas avdragsrätt för ränta och även möjligheten

att införa en spärregel för ränteavdraget. En sådan regel skulle vara tilllämplig

inom ramen för nu gällande schablonmetod. Regeln kunde tekniskt

utformas så att ränteavdraget inte fick överstiga t. ex. dubbla schablonintäkten

eller högst 6 000 kr.

Såsom det främsta skälet mot att omkonstruera schablonmetoden för

villabeskattningen genom att angripa ränteavdraget anför utredningen

praktiska svårigheter. F. n. bereder frågan om till vilken förvärvskälla en

gäldränta är att hänföra inga större problem i taxeringssammanhang. Om

man skulle förbjuda avdrag för gäldränta eller införa en spärregel för ränteavdraget,

måste man ofta vara nödsakad att bestämma till vilken förvärvskälla

det lånade kapitalet och den härmed sammanhängande gäldräntan

hör. Detsamma blir förhållandet om inkomstberäkningen beträffande

villor helt slopas.

Skulle avdragsrätten för gäldränta upphävas helt eller delvis just för

denna speciella förvärvskälla men i övrigt bibehållas befarar utredningen

den praktiska konsekvensen att många skattskyldiga sökte att tillgodogöra

sig avdrag för inteckningsränta som egentligen avsåg villafastighet under

annan förvärvskälla. Uppenbarligen skulle taxeringsmyndigheterna ofta

sakna möjlighet att motbevisa den skattskyldiges påståenden om till vilken

förvärvskälla gäldräntan hörde. Så skulle särskilt vara fallet när villaägaren

även redovisade inkomst från förvärvskällorna rörelse eller jordbruksfastighet.

Skattskyldiga med möjlighet att ta upp borgenslån i stället

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966 15

för inteckningslån skulle enligt utredningen säkert också bli svåra att kontrollera.

Frågan om en begränsning av rätten till avdrag för gäldränta med hänsyn

till att räntan kan anses utgöra levnadskostnad synes utredningen böra

prövas i ett vidare sammanhang än som nu är i fråga.

Utredningen ägnar även uppmärksamhet åt möjligheten att återgå till

konventionell metod vid villabeskattningen. Det konstateras därvid att även

taxering av villor efter den konventionella metoden f. n. skulle visa betydligt

sämre resultat från fiskalisk synpunkt än år 1953, när schablonmetoden

infördes, beroende på det höjda ränteläget.

Av taxeringstekniska och praktiska skäl anser sig utredningen inte böra

förorda en återgång till konventionell metod för villabeskattningen vare

sig för förvärvskällan som helhet eller som undantagsregel för vissa villor.

Alla de svårigheter som före schablonmetodens införande uppkom i det

praktiska taxeringsarbetet och som föranledde ett stort antal tvister och

processer i beslcattningsnämnder och beskattningsdomstolar skulle i så fall

uppkomma. De frågor som främst gav anledning till tvister var beräkningen

av hyresvärdet och gränsdragningen mellan å ena sidan ny-, tilloch

ombyggnad och å andra sidan reparation av fastigheten. Enligt allmänna

principer vid inkomstbeskattningen är kostnader för ny-, till- och

ombyggnad inte omedelbart avdragsgilla medan så är fallet med reparationskostnader.

Differentierad intäktsprocent

Utredningen framhåller i fortsättningen att den nuvarande schablonprocenten

för villabeskattningen, 2, måste betraktas som mycket låg om

man ser den mot bakgrunden av de grundläggande resonemangen vid metodens

införande. Såsom förut uttalats avsåg man att beskatta räntan på

villaägarens kapital i fastigheten. Redan 1957 års sänkning av procentsatsen

ter sig inkonsekvent mot denna bakgrund eftersom den allmänna

räntenivån då låg högre än vid metodens genomförande. Med dagens höga

ränteläge är 2-procentregeln enligt utredningen verklighetsfrämmande om

man avser att beskatta räntan på ägarens kapital i fastigheten. Den allmänna

räntenivån torde f. n. ligga minst 2 procentenheter högre än 1953.

I konsekvens härmed borde schablonprocenten nu vara ca 5 om den ursprungliga

principen skulle vidhållas. Med en så hög intäktsprocent kommer

man emellertid i konflikt med en annan av utgångspunkterna när

schablonmetoden antogs, nämligen alt metoden inte i princip skall leda till

högre beskattning än om villorna taxerades enligt den konventionella metoden.

Sänkningarna av procentsatsen för inkomstberäkningen av villor i samband

med den väntade nivålyftningen av taxeringsvärdena vid de allmän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr löl år 1966

tia fastighetstaxeringarna åren 1957 och 1965 får enligt utredningens mening

anses ha inneburit, att man frångått tanken på en mer direkt anknytning

av schablonen till det allmänna ränteläget. I stället har än mer

framhållits förvärvskällans speciella karaktär och att kostnaderna i förvärvskällan,

inkl. skattekostnaden, utgjort fastighetsägarens bostadskostnad.

Anledning har inte ansetts föreligga att i samband med höjningen

av taxeringsnivån vid de allmänna fastighetstaxeringarna genom oförändrad

schablonbeskattning automatiskt öka bostadskostnaden för egnahemsägare

och likställda. Det har även åberopats att höjningen av villornas taxeringsvärden

inte i och för sig inneburit någon ökad skatteförmåga för egnahemsägaren.

En jämförelse mellan villaägarens bostadskostnad och bostadskostnaden

för den som är hänvisad till allmänna hyresmarknaden finner utredningen

vara av särskilt intresse mot bakgrunden av motiven för 1957 och 1965 års

ställningstaganden beträffande villaschablonens intäktsprocent. I bilagorna

10 och 11 till betänkandet redovisar utredningen två kalkylexempel beträffande

villaägarens bostadskostnader i nyuppförda fastigheter. Bilaga

10 upptar bostadsstyrelsens år 1964 upprättade kalkyl till vägledning för

dem som söker statligt bostadslån för småhus. Beräkningen i bilaga 11 avser

Stiftelsen Ekkronans anvisningar hösten 1965 för köpare av radhus

uppförda i stiftelsens regi. Till jämförelse redovisas i bilaga 12 vissa uppgifter

rörande bostadskostnaderna för hyreslägenheter. Uppgifterna är

hämtade från statens hyresråds fastighetsomkostnadsundersökning för år

1965 och avser totalhyran per m2 år 1964 för hus i olika årgångar. Bostadsstyrelsens

exempel avser ett egnahem med en produktionskostnad av 80 000

kr. och en lägenhetsyta av 94 m2. Ekkronans kalkylexempel gäller ett radhus

om 4 rum och kök (125 in2) med en produktionskostnad av 157 000

kr. I detta fall räknas med två alternativ. I alt. I är villaägarens kontantinsats

23 600 kr. och i alt. II 31 400 kr.

I tabellform och ungefärliga tal i kr. ser jämförelsen ut på följande sätt.

Eget hem Hyres- Radhus Radhus Hyres
94

fn2 lägenhet 125 m2 125 m2 lägenhet

94 m2 alt. I alt. II 125 m2

Årsomlcostnader........ 4 550 5 250 9 350 8 700 7 750

Skattebesparing ........ — 800 — — 2 450 —• 2150 —■

Nettokostnad .......... 3 750 5 250 6 900 6 550 7 750

Amortering............ + 1800 — + 3 500 + 2 550 —

5 550 5 250 10 400 9100 7 750

Enligt utredningens mening kan man knappast med utgångspunkt från

den nu gjorda schematiska jämförelsen dra några bestämda slutsatser rörande

boendekostnaderna för den som har eget hem eller villa, å ena sidan,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

och hyresgäster, å andra sidan. Bl. a. lider jämförelserna av svagheten att

tidpunkterna för kostnadsberäkningarna inte exakt överensstämmer. Vidare

är beräkningen för skattebesparing genom ränteavdragsrätten approximativ.

Hur mycket avdragsrätten reducerar villaägarens eljest utgående

inkomstskatt är i det enskilda fallet bl. a. beroende på vilken marginalskatt

villaägaren har att räkna med på sin inkomst. Det kan också

ifrågasättas om amorteringskostnaden skall medräknas. Amorteringen

brukar ju karakteriseras såsom ett sparande men en del av amorteringskostnaden

torde kunna räknas som en värdeminskningskostnad.

Att boendekostnaderna — om man inte tar någon hänsyn till skattebesparingen

genom ränteavdrag — är högre för den som bor i eget hem än

för bostadsrätts- eller hyreslägenhetsinnehavare anser utredningen klart

och erinrar om att detta förhallande bekräftas av en av statistiska centralbyråns

utredningsinstitut i maj 1966 publicerad rapport och redogörelse

för resultatet av bostadskostnadsundersökningen i samband med folk- och

bostadsräkningen 1965.

Statsmakternas beslut beträttande villaschablonens intäktsprocent får

enligt utredningens mening ses som en skälighetsbedömning. Man har försökt

undvika att beskattningsvägen öka egnahemsägares och likställdas

boendekostnader, när inte deras skatteförmåga kan anses ha ökat. Denna

synpunkt har enligt utredningen tillmätts särskild betydelse med hänsyn

till att hyresgäster inom stora delar av landet genom hyresregleringen är

skyddade mot sådan ökning av sin bostadskostnad som inte äi direkt hänförlig

till prisstegring på omkostnader. Utredningen framhåller att omkostnadsfördyringen

kan antas ha drabbat villaägarna i minst lika hög

grad som hyresgäster. Det bör också anmärkas att villaägarna i allmänhet

fått vidkännas en viss skattehöjning trots sänkningen av villaschablonens

procenttal. Såväl vid 1957 som 1965 års fastighetstaxering har taxeringsvärdena

för villor inom stora områden höjts mer än vad som motsvarar

sänkningen av inkomstprocenten. Utredningen anser att det inte undei

f. n. rådande förutsättningar finns skäl att genom en generell höjning av

inkomstprocenten vid villaschablonen öka egnahemsägarnas och likställdas

boendekostnader.

De betydande underskottsavdragen för villor med taxeringsvärden över

vad som motsvarar normalvillor har gett utredningen anledning att närmare

undersöka relationen mellan de större villornas anskaffningsvärden

och taxeringsvärden. Urån den officiella statistiken kan inhämtas att fastighetspriserna

generellt ligger betydligt över de taxeringsvärden som åsätts

vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering. Den procent varmed

köpeskillingen överstiger taxeringsvärdet brukar benämnas överprisprocent.

För utredningen har det varit angeläget att få klarlagt om en väsentlig överprisprocent

kvarstår även i förhållande till en efterföljande fastighetstaxering

för villor med högre taxeringsvärden. Eu sådan undersökning anser ut
2

Bihang till riksdagens protokoll 1006. 1 samt. Nr 1S1

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

redningen desto mer motiverad som betydelsen av riktiga taxeringsvärden

för villafastigheter starkt underströks i samband med förarbetena till lagstiftningen

om villaschablonen. Det förutsattes att man genom särskilda

undersökningar efter det metoden varit i tillämpning någon tid skulle utröna

om schablonberäkningens obligatoriska anknytning till taxeringsvärdena

gav ett nöjaktigt resultat.

Utredningen redovisar vissa uppgifter från den officiella prisstatistiken

som visar överprisprocenten åren 1957—1963 för villor med taxeringsvärde

överstigande 5 000 kr.

Vidare åberopas uppgifter i Statistisk Årsbok 1965 rörande 1962 års

prisstatistik för villor. Som kommentar till uppgifterna uttalar utredningen

att en betydande överprisprocent förekommer för villor i alla prislägen.

Även om överprisprocenten knappast generellt kan sägas vara högre för

villor med högre taxeringsvärde än för andra, understryker utredningen

att det är en väsentlig skillnad i kronor räknat t. ex. mellan 50 % överpris

på ett taxeringsvärde av 50 000 kr. och samma procentuella överpris på ett

taxeringsvärde av'' 200 000 kr. I det förra fallet är det verkliga värdet 75 000

kr. och i det senare 300 000 kr.

Utredningen har även låtit göra en undersökning av förhållandet för ett

antal villor mellan 1965 års taxeringsvärde och byggnadskostnaden eller

närmast föregående kända överlåtelsepris. Undersökningen redovisas i bilaga

9 till betänkandet. Undersökningen avser att belysa förhållandet mellan

anskaffningsvärde och taxeringsvärde för de ca 4 000 villor som beräknas

finnas i Sverige med taxeringsvärden över 150 000 kr. Tillvägagångssättet

vid undersökningen har varit att vissa fastighetstaxeringsdistrikt valts ut

där erfarenhetsmässigt ett stort antal fastigheter i den angivna värdeklassen

finns. Undersökningen har omfattat orter i omgivningarna kring Stockholm,

Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Sundsvall eller inom dessa städer.

Med ledning av vad som inhämtats i fastighetslängderna har kompletteiande

uppgifter skaffats från fastighetsdeklarationerna. Undersökningen

täcker mer än hälften av beståndet av villor i landet med taxeringsvärde

över 150 000 kr. vilket såsom nyss nämnts beräknats till 4 000.

Utredningen reserverar sig för att grundmaterialet för denna undersökning

är osäkert. Uppgifterna i fastighetsdeklarationerna rörande köpeskilling

och byggnadskostnader granskas vanligen inte närmare av fastighetstaxei

ingsnämnderna och det kan i allmänhet inte utläsas av deklarationerna

vilken vikt nämnderna lagt vid uppgiften när de fattat sina beslut om taxeringsvärdena.

Det största intresset i detta sammanhang knyter sig givetvis till de villor

som byggts eller gått i handel åren närmast före den senaste fastighetstaxeringen.

Den allmänna tendensen synes vara att taxeringsvärdet bestäms

avsevärt lägre än byggnadskostnad/köpeskilling. I förhållandevis många

fall är skillnaden mellan de båda värdena mycket stor. Inte sällan är taxeringsvärdet

endast hälften av det aktuella saluvärdet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr i51 år 1966

Utredningen påpekar olika anledningar till att taxeringsvärdena inte

motsvarar fastigheternas faktiska värde. Härav må nämnas följande. Vid

fastighetstaxeringen utgår man från att en viss »säkerhetsmarginal» skall

föreligga mellan fastighetens faktiska saluvärde och taxeringsvärdet. Sålunda

torde i fråga om nyproducerade fastigheter allmänt tillämpas en

»tumregel» att taxeringsvärdet inte bör överstiga 80 % av den faktiska anskaffningskostnaden.

En annan av anledningarna till de låga taxeringsvärdena för äldre bebyggelse

är att värdena vid de allmänna fastighetstaxeringarna åsätts i huvudsak

med ledning av den officiella köpeskillingsstatistiken. Denna avser år

som ligger närmare den föregående fastighetstaxeringen än den aktuella.

Därtill kommer att man gärna torde räkna med medeltalet av värdena för

de år statistiken omfattar.

Som ytterligare förklaring till de låga taxeringsvärdena nämns att det

i många fall kan vara fråga om privatbyggda fastigheter, där ägarens personliga

smak och önskemål kommit till uttryck i former som författningsenligt

inte bör återspeglas i taxeringsvärdet. Den vid fastighetstaxeringen

mycket försiktiga värderingen i detta sammanhang har sitt stöd i bestämmelsen

i punkt 1 av anvisningarna till 9 § KL. Däri stadgas att med fastighets

värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det belopp, som

en förståndig köpare kan antas vilja betala för fastigheten, om den tänks

såld inom den kundkrets, som är att påräkna för en sådan egendom.

Utredningens förslag beträffande villor i allmänhet

Enligt utredningens mening är det otillfredsställande att på detta sätt

ett allt större kapital blir obeskattat ju värdefullare villa det är fråga om.

Genom ändrade grunder för fastighetstaxeringen skulle möjligen viss rättelse

kunna åstadkommas. Denna lösning förefaller dock utredningen inte

vara realistisk. Närmare till hands ligger att försöka komma till rätta med

förhållandet genom sådan lagändring att intäktsberäkningen vid schablonbeskattningen

grundas på det högsta av anskaffningsvärdet och taxeringsvärdet.

Mot en sådan lösning kan dock resas flera vägande invändningar.

Från teoretisk synpunkt kan invändas att äldre villor alltjämt skulle bibehållas

vid taxeringsvärdet som beskattningsgrund trots att de representerar

ett större kapital. Den antydda lösningen finner utredningen vidare

praktiskt olämplig. Att fastställa anskaffningsvärdet är visserligen oftast

enkelt när villor övertagits genom regelrätt köp varvid dock hör beaktas

att den rätta köpeskillingen långt ifrån alltid kommer till uttryck i handlingarna.

Beträffande villor som uppförts av villaägaren mer eller mindre

i egen regi skulle det erbjuda stora svårigheter att bestämma anskaffningsvärdet.

De uppgifter som lämnas i fastighetsdeldarationerna i detta hänseende

får anses i hög grad osäkra.

Utredningen förordar i stället att det här påtalade felet på villaschab
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

lönens intäktssida undanröjs genom att procentsatsen för intäktsberäkningen

differentieras. Villafastigheterna bör enligt utredningen klassas i

två grupper med olika procentsatser för intäktsberäkningen i de olika klasserna.

Klassificeringen bör ske med utgångspunkt från storleken av villornas

taxeringsvärden. Att utredningen funnit en gruppindelning av fastigheterna

med utgångspunkt från taxeringsvärdet vara den enda i detta sammanhang

godtagbara lösningen har inte minst förestavats av taxeringstekniska

och praktiska skäl. Härtill kommer att fastighetstaxeringsvärdena är fastställda

i princip efter samma grunder för riket i dess helhet. Gemensamma

normer för värderingen utarbetas även centralt inför de allmänna fastighetstaxeringarna.

Utredningen tillägger att om en äldre villa upprustas till

en standard, som kan anses likvärdig med nybyggda villors, fråga oftast

torde vara om en så väsentlig ombyggnad att villan bör bli föremål för omtaxering.

I varje fall påverkas taxeringsvärdet i höjande riktning vid därefter

följande allmänna fastighetstaxering.

Utredningen förklarar sig medveten om att en gruppindelning av villorna

med utgångspunkt från taxeringsvärdet är behäftad med vissa brister. En

invändning mot systemet är att taxeringsvärdena för fastigheter med samma

standard väsentligt växlar mellan olika delar av landet även om grunderna

för fastighetstaxeringen är desamma för hela riket. Utredningen har

emellertid funnit denna svaghet i systemet vara en oundviklig konsekvens

om kravet på enkelhet skall kunna upprätthållas vid en tillämpning av

schablonen i fråga. Spännvidden mellan olika orters taxeringsnivåer är enligt

utredningens uppfattning inte större än att den bör kunna accepteras

inom ramen för en schablonmetod av här ifrågavarande beskaffenhet. Utredningen

åberopar till stöd för detta påstående det statistiska material

som utredningen införskaffat över dyrbarare villor i tätorterna.

Alternativet till den av utredningen förordade generella gruppindelningen

av fastigheterna med utgångspunkt från taxeringsvärdet är att gruppera

landet efter byggnadskostnadernas variation. En sådan ordning synes utredningen

vara förenad med åtskilliga svårbemästrade gränsdragningsproblem.

Alternativet är praktiskt otympligt och mindre tillfredsställande

från principiell synpunkt.

Enligt en PM av statens institut för byggnadsforskning angående låneunderlag

och produktionskostnader utgjorde den genomsnittliga produktionskostnaden

för gruppbebyggda egnahem under andra halvåret 1964

127 300 kr. i områden med de högsta kostnaderna. Med utgångspunkt häritrån

antar utredningen att det högsta taxeringsvärdet för egnahemsfastigheter

f. n. ligger mellan 100 000 och 150 000 kr. Utredningen föreslår därför

att såsom en grupp för sig vid schablonberäkning av villor skall upptas

fastigheter med taxeringsvärden ej överstigande 125 000 kr. Vid valet av

denna beloppsgräns har utredningen beaktat att nyssnämnda produktions
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Ma j. ts proposition nr 151 år 1966

kostnad 127 300 kr. utgör ett genomsnittstal och att fastighetstaxeringsvärdena

regelmässigt inte sätts högre än till 80 % av byggnadskostnaden.

För denna grupp föreslås att den nu gällande schablonen för intäktsberäkningen,

2 % av taxeringsvärdet, alltjämt tillämpas.

Vad beträffar fastigheter med taxeringsvärden över 125 000 kr. uppkommer

fråga om en ytterligare gruppering. Enligt utredningen innebär inte

ett taxeringsvärde för en enfamilj sfastighet överstigande 125 000 kr. att bostaden

i fastigheten standardmässigt behöver märkbart överstiga vad som

mer allmänt kan karakteriseras såsom normalbostad. Någon marginal för

byggnadstekniska och andra faktorer som inte beaktas vid fastighetstaxeringen

finns därför i allmänhet inte för villor närmast över detta värde.

A andra sidan är taxeringsvärdet av förut anförda skäl en allt sämre mätare

på det i fastigheten nedlagda kapitalet ju högre upp man kommer i

värdeklass. Enligt utredningens mening är det motiverat att indela villorna

i ytterligare åtminstone två grupper med utgångspunkt från taxeringsvärdena,

därav en mellangrupp samt slutligen en grupp som närmast får anses

inom sig rymma villor med en standard som väsentligt överstiger det

normala. Gränsdragningen mellan de båda sistnämnda grupperna har utredningen

funnit vansklig. I praktiken blir f. ö. gränserna mellan de olika

grupperna flytande om man grundar gränsdragningen på taxeringsvärdena.

En mjuk övergång i beskattningen av villor i olika grupper erhålls enligt

utredningen om schablonen konstrueras så att 2 % av taxeringsvärdet alltid

gäller för den del av taxeringsvärdet som inte överstiger maximibeloppet

för grupp I, en något högre procent för den del av taxeringsvärdet som

överstiger detta belopp men inte beloppet för grupp II samt viss högsta procent

för överskjutande del av taxeringsvärdet. Ett relativt högt procenttal

för den översta delen av taxeringsvärdet motiverar utredningen med att

metoderna för bestämmande av taxeringsvärdena medför ett i dessa prislägen

mycket betydande »dolt» kapital.

Valet av gränserna för de olika fastighetsgrupperna och av tillämpliga

procentsatser för resp. grupper är enligt utredningen närmast en avvägningsfråga

om skälig beskattning av detta slag av fastigheter. Utredningen

föreslår att den nuvarande intäktsprocenten 2 bibehålls för villor med

taxeringsvärden upp till 125 000 kr. För villor med högre taxeringsvärden

förordas 2 % i botten och 4 % för den del av taxeringsvärdet som ligger

mellan 125 000 och 200 000 kr. och 8 % för den del av taxeringsvärdet som

ligger däröver.

Utredningen anser att förslaget bör tillämpas på alla villor som nu beskattas

efter schablonmetoden. Detta innebär att tvåfamilj svillor omfattas trots

alt det ligger i sådan fastighets natur att den har högre taxeringsvärde än

motsvarande fastighet med endast en lägenhet. Schablonmetoden är dock

enligt utredningen så fördelaktig för tvåfamilj sfastigheterna att det enligt

utredningens mening inte finns anledning all hesitera för denna effekt av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1066

förslaget. Likaså bör förslaget gälla en- och tvåfamiljsfastigheter, vilkas

huvudsakliga värde ligger i marken. Det förekommer att mindre jordbrukseller

skogsfastigheter inte taxeras som jordbruksfastighet utan som annan

fastighet. Enligt utredningens mening är det i sådant fall ofta riktigare att

dela upp taxeringsenheten i en del som taxeras som jordbruksfastighet och

en del som taxeras som annan fastighet. Om så ej skett utan fastighetens

hela värde ligger i taxeringsvärdet som annan fastighet bör utredningens förslag

vara tillämpligt i enlighet med syftet att det är det nedlagda kapitalet

som skall beskattas.

Likaså bör förslaget även gälla för fritidsvillor under samma förutsättningar

som för andra villor. Med stöd av de i betänkandets bil. 6—8 redovisade

statistiska undersökningarna uttalar utredningen att det kan antas

att taxeringsvärdena för fritidsvillor endast i undantagsfall är så höga att

utredningens förslag får praktisk betydelse. När så är fallet finner utredningen

det konsekvent att förslaget blir tillämpligt. Praktiskt medför detta

att ägaren i sådana fall får deklarera för villan inte som hittills på blankett

2 b utan med användande av blanketterna 2 a och 6 b om fritidsvillan

ligger i annan kommun än hemortskommunen.

Utredningen framhåller avslutningsvis att i stort sett samma effekt som

följer av utredningens förslag skulle kunna nås genom en generell höjning

av inkomstprocenten och förhöjning av det extra avdraget som nu är 200 kr.

Om man inte vill åstadkomma skattehöjning för egnaliemsägarna fordras

emellertid en betydande höjning av det extra avdraget även vid en tämligen

måttlig uppräkning av inkomstprocenten. Ett sådant avdrag har emellertid

ett tämligen svagt principiellt underlag. Det kan vidare befaras ge anledning

till kompensationskrav från andra grupper skattskyldiga. Utredningen

finner för sin del den nu antydda lösningen mindre lämplig från såväl teoretiska

som praktiska synpunkter än utredningens förslag.

Utredningen beräknar att dess förslag berör ca 12 000 villor i landet. De

ökade skatteintäkterna beräknas för staten till 3 å 4 milj. kr. och för kommunerna

till ca 1,5 milj. kr., allt per år.

Tillämpning av schablonmetoden på villa som uthyrs till annan än anställd

Schablonmetoden är i princip tillämplig på villor som stadigvarande uthyrs.

Den inledningsvis nämnda bestämmelsen i 24 § 2 mom. sista stycket

KL undantar från schablonberäkningen sommarvillor som regelbundet uthyrs

och villor som i viss omfattning uthyrs till sommargäster. I detta fall

har det nämligen antagits att villan lämnar sin ägare betydligt större inkomst

än ränta på det egna kapitalet och vanlig inkomstberäkning borde

då i princip ske. Om sådan uthyrning bara lämnar viss mindre inkomst tilllämpas

dock schablonmetoden. Gränsen ligger vid en årlig hyresintäkt av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

23

2 % av villans taxeringsvärde. En intäkt av högst 1 200 kr. per år föranleder

inte taxering enligt konventionell metod även om intäkten överstiger vad

som motsvarar 2 % av taxeringsvärdet.

Utredningen ifrågasätter om den sålunda gjorda avvägningen beträffande

schablonmetodens tillämpning på uthyrda villor kan anses stå i god överensstämmelse

med kraven på en rättvis och likformig taxering. Det är allmänt

bekant att enfamilj svillor ibland uthyrs för mycket lång tid mot hyror

som på grund av den rådande bostadsbristen kan bestämmas till ett högt

belopp. Hyressättningen blir aldrig prövad av hyresnämnderna om inte någon

av parterna tar upp frågan. Om villan uthyrs möblerad torde hyresregleringslagen

över huvud taget inte vara tillämplig. Inte sällan är det här fråga

om personer som bosätter sig i utlandet men har kvar och hyr ut sin

villafastighet. Sådan person är visserligen här skattskyldig för inkomst av

fastighet men det fördelaktiga beskattningsresultat som schablonmetoden

medför är ett starkt incitament till att behålla äganderätten till villan. Det

påpekas att utomlandsvistelsen inte i och för sig behöver bero på skatteflyktsskäl.

Anledningen till att villan inte säljs kan vara en önskan att ha

bostad vid ev. återkomst till Sverige. Årliga hyresinkomster för möblerade

större enfamilj svillor om 25 å 30 000 kr. är kända.

Även beskatlningsresultatet för tvåfamilj svillor anser utredningen gynnsamt

inte bara när båda lägenheterna uthyrs utan även när ägaren själv bebor

den ena lägenheten och hyr ut den andra. I sistnämnda fall täcker ofta

den skattefria hyresintäkten alla omkostnaderna för villan, inkl. ägarens

skatt på grund av villainnehavet. Utredningen påpekar dock att det fördelaktiga

beskattningsresultatet genom villaschablonen för tvåfamilj svillorna

inte synes ha inneburit någon stimulans att bygga sådana villor, eftersom

antalet sådana villor minskat under den tid schablonmetoden gällt.

Utredningen anser det för sin del knappast skäligt att undanta från beskattning

intäkter genom permanent uthyrning på stundom mycket höga

belopp men samtidigt kräva beskattning enligt konventionell metod för sommaruthyrning

som oftast sker i mindre skala och under personliga uppoffringar.

Detta missförhållande kan rättas till genom att man i princip tilllämpar

konventionell metod för alla uthyrda villor. Frågan om beskattning

av uthyrda villor anser utredningen vara en komplicerad fråga som intimt

sammanhänger med spörsmålet om lägenhetsinnehavares beskattning för

inkomst genom rumsuthyrning. Med hänvisning till att det knappast ingår

i dess uppdrag att lösa denna vittutseende fråga förordar utredningen att

beskattning av inkomst genom uthyrning görs till föremål för särskilda

överväganden. Om nu gällande ordning för beskattning av villor som är uthyrda

året om till stadigvarande bostad skall beslå hör det enligt utredningens

mening av rättviseskäl övervägas att generellt bortse från sommaruthyrning

vid tillämpning av schablonmetoden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Tillämpning av schablonmetoden på rörelseidkares villa som upplåts till

anställd

Utredningen framhåller att fastighet som uthyrs till anställd anses använd

i rörelsen och taxeras enligt konventionell metod om bostäderna i fastigheten

upplåtits till arbetspersonalen i denna dess egenskap. Upplåtelse av

fastighet till annan personal än arbetare uppges däremot inte medföra att

fastigheterna anses använda i rörelsen. Detta skulle innebära att tjänstemannavillor

alltid taxeras efter schablon. Det påpekas vidare att fri bostad

i villa som ägs av företag ofta upplåts även till högre tjänstemän i företaget

såsom löneförmån. Även när fråga är om anställda aktieägare i familj ebolag

anses bostadsförmånen regelmässigt såsom en löneförmån.

Enligt utredningens mening kan det ifrågasättas huruvida villor som används

till tjänstebostad över huvud bör inkomsttaxeras enligt schablonmetoden.

Det kan göras gällande att i dessa fall en förvärvskälla i egentlig mening

föreligger. Villor av hithörande typ skulle då hänföras till förvärvskällan

hyresfastighet. Utredningen har emellertid funnit, att den konventionella

metoden för detta slag av villor materiellt sett knappast kan anses överlägsen

schablonmetoden och har bl. a. med hänsyn härtill inte funnit anledning

föreslå särskilda regler för dessa villor. Utredningen förutsätter emellertid

att frågan om beskattningen därav kommer att omfattas av den översyn

som utredningen förordat beträffande uthyrda lägenheter. Det påpekas

att företagsvillorna omfattas av utredningens huvudförslag. Om förslaget

antas medför det höjd beskattning för företagen såvitt avser villor över

125 000 kr. taxeringsvärde. Det förmånsvärde, som i dessa fall tas upp till

beskattning hos tjänstemannen, bör enligt utredningens mening påverkas

uppåt av den höjda schablonbeskattningen. I den mån så blir fallet drabbar

den höjda beskattningen tjänstemannen. I övrigt stannar den på företaget.

Tillämpning av schablonmetoden på villa som färdigställts eller byggts om

under beskattningsåret

Utredningen erinrar om att enligt punkt 6 av anvisningarna till 24 § KL

gäller beträffande villa som uppförs under beskattningsåret att schablonen

tillämpas om villan färdigställts under den första hälften av beskattningsåret.

Har villan färdigställts under senare hälften av beskattningsåret, gäller

de vanliga bestämmelserna för inkomstberäkning för detta beskattningsår.

Schablonmetoden blir i sådant fall tillämplig först fr. o. m. nästföljande

beskattningsår.

Har fastigheten åsatts taxeringsvärde för året närmast före taxeringsåret

sker intäktsberäkningen med utgångspunkt från det sålunda åsatta taxeringsvärdet.

När fråga är om en nyuppförd byggnad händer det att fastigheten

föregående år endast var åsatt markvärde. Intäkten beräknas även då

med utgångspunkt från detta taxeringsvärde, dvs. markvärdet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Beträffande nybyggda villor tillämpas alltså antingen den konventionella

metoden med värdering av hyresförmån etc. eller schablonmetoden allteftersom

fastigheten är färdigställd under förra eller senare delen av beskattningsåret.

Vid gruppbebyggelse, som färdigställts under ett och samma beskattningsår,

lär det i praktiken förekomma att grannar inkomstbeskattas

efter olika metoder med hänsyn till att fastigheterna färdigställts för inflyttning

kort före resp. kort efter halvårsskiftet. Denna olikformighet i beskattningen

är enligt utredningens mening inte önskvärd. I fråga om nyproducerade

villor anser utredningen att schablonmetoden bör tillämpas oavsett om

fastigheten är färdigställd under förra eller senare delen av beskattningsåret.

Visserligen kommer det beräknade taxeringsvärdet regelmässigt att

uppgå till belopp motsvarande endast markvärdet men något fiskalt intresse

kan knappast anses föreligga för en annan beräkning.

Utredningen föreslår att schablonmetoden tillämpas för under beskattningsåret

nybyggda villor oavsett när under beskattningsåret villan färdigställts.

Med hänsyn till att intäkten skall beräknas till ett belopp som för

helt år räknat motsvarar 2 % av taxeringsvärdet innebär en sådan regel enligt

utredningen att schablonmetoden gäller för den del av beskattningsåret

som villan varit inrättad som »schablonvilla» och den konventionella metoden

för övrig del av året.

Utredningen har funnit det tekniskt och materiellt riktigast med en motsvarande

beskattningsregel i fråga om flerfamilj svillor, som ombyggts till

en- eller tvåfamilj svilla, och »schablonvilla», som omändras till flerfamiljsvilla.

För dessa undantagsfall skulle alltså såväl schablonmetoden som den

konventionella metoden komma att tillämpas för samma fastighet för ett

och samma beskattningsår.

Med den av utredningen föreslagna ändringen av punkt 6 av anvisningarna

till 24 § KL utgår även bestämmelsen att, såvitt avser fastighet som är

avsedd att nyttjas endast viss tid av året, avgörande för frågan huruvida

schablonmetoden skall tillämpas eller ej skall vara de förhållanden som rått

under större delen av denna tid.

Remissyttrandena

Allmän enighet råder bland remissinstanserna om att schablonmetoden

— såsom utredningen förutsatt — bör bibehållas som beskattningsprincip

för villor. Endast lantbrukets skattedelegation ifrågasätter om fortsatt schablonbeskattning

är möjlig med hänsyn till att en evig realisationsvinstbeskattning

för fastigheter övervägs. Samtliga remissinstanser delar vidare utredningens

uppfattning att rätten till avdrag för gäldränta av principiella

och praktiska skäl inte bör begränsas. LO anser dock att en prövning av

den generella rätten till avdrag för gäldränta bör komma till stånd.

Beträffande utredningens förslag att differentiera intäktsprocentcn utta
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 är 1966

las däremot vid remissbehandlingen delade meningar. Flertalet remissinstanser

tillstyrker emellertid förslaget i princip. Direkt ställning för utredningens

förslag tar således bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus och Örebro län, Svenska

kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,

HSB, LO och TCO. Förslaget tillstyrks vidare i princip av presidenten

i kammarrätten, länsstyrelserna i Södermanlands och Hallands län samt av

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Även länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, som dock intar en kritisk inställning till den skatterättsliga motiveringen,

tillstyrker förslaget med viss jämkning. SACO tillstyrker en höjd

villabeskattning men avstyrker det progressiva elementet i utredningens

förslag.

Avstyrkande yttranden har avgetts av kammarrättens majoritet, riksskattenämnden,

länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlands och Jämtlands

län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverksoch

industriorganisation, lantbrukets skattedelegation, Svenska sparbanksföreningen

och Sveriges villaägareförbund. Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter

om tillräckliga skäl föreligger att nu höja villabeskattningen.

De remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag ansluter sig i allmänhet

till utredningens motivering. Sålunda understryker länsstyrelsen i

Blekinge län att underskottsavdragen särskilt för villor i s. k. lyxklass med

stort belåningsvärde medfört betydande skattelättnader för ägarna och för

dessa skattskyldiga så att säga lett till bostadssubventioner skattevägen. Enligt

länsstyrelsen har de nuvarande skattereglerna i särskilt hög grad gynnat

ägare av mera påkostade enfamilj svillor. Dessa kan numera anses få avdrag

för vad som vid schablonmetodens införande normalt bedömdes som levnadskostnad.

Länsstyrelsen biträder förslaget med hänsyn till att det åtminstone

i viss mån återför beskattningsläget för villaägare till vad som

åsyftades när villaschablonen genomfördes. Genom förslaget undanröjs vidare

en del missförhållanden som uppkommit på grund av det ändrade

ränteläget. Länsstyrelsen anser att förslaget ger ett godtagbart resultat.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ser utredningens förslag som ett försök att

återställa balansen i metoden att schablonbeskatta villor och anser förslaget

välgrundat. Genom förslaget fullföljs enligt länsstyrelsens mening på ett

ändamålsenligt sätt schablonmetodens grundprincip. Länsstyrelsen påpekar

att erfarenheterna vid fastighetstaxering av villafastigheter i Malmö stad

visar att endast ca 75—80 % av produktionskostnaderna slår igenom i taxeringsvärdet

i fråga om mycket stora nybyggda objekt. I fråga om objekt i

150 000 kr .-klassen kommer regelmässigt ca 90 % av nämnda kostnader

fram i taxeringsvärdet. Under förutsättning att dessa iakttagelser som avser

Malmö stad äger mera allmän giltighet för riket i dess helhet, kommer utredningens

förslag realiter att innebära en något lindrigare beskattning av

mycket dyrbara objekt och en något hårdare beskattning av mindre påkostade

objekt än som egentligen åsyftats i förslaget.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner likaså att utredningen anfört

bärande skäl för en differentiering av intäktsprocenten. Det får anses klarlagt

att taxeringsvärdena för villor i de högre prisklasserna inte är representativa

för det kapital som ligger i villorna.

Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet anser en viss

progressivitet vid inkomstbeskattningen av villor befogad för att räntebeskattningen

skall träffa även det dolda kapital som representeras av skillnaden

mellan verkligt värde och taxeringsvärde. Skärpningen av inkomstbeskattningen

av villor bör enligt förbunden ses som ett korrektiv till brister

i fastighetstaxeringen.

Även Sveriges allmännyttiga bostadsföretag tillstyrker förslaget men

skulle önskat ett vidlyftigare utredningsmaterial. Särskilt påtalas att betänkandet

inte innehåller någon jämförelse av bostadskostnaderna för

den som bor i eget enfamiljshus och den som hyr ett lika stort enfamiljshus

av samma kvalitet. I många fall har nämligen genom nuvarande beskattningsregler

småhusägaren efter beskattning lägre bostadskostnader

än den som hyr ett småhus. En småhusägare med hög inkomst och därmed

hög marginalskatt kan t. o. in. tack vare att han får gäldränteavdrag

för huset ha lägre bostadskostnad än en person med lägre inkomst som hyr

eu bostad av lägre kvalitet. För en person med kapital framstår det ofta som

förmånligare att äga ett hus än att hyra det.

Presidenten i kammarrätten har uppfattningen att procenttalet för intäktsberäkningen

bort höjas i anslutning till höjningen av det allmänna

diskontot. Med denna utgångspunkt finner kammarrättspresidenten det

svårt att avstyrka ett förslag som visserligen enligt hans mening ingalunda

tillfredsställer kravet på jämlikhet i beskattningen villaägarna emellan

men som å andra sidan innebär sett ur en vidare synvinkel en viss anpassning

till en mer jämlik beskattning.

Ett antal remissinstanser som avstyrkt utredningens förslag uttalar sig

också för en generell höjning av den nu gällande schablonprocenten med

hänsyn till det höga ränteläget. Det understryks i samband därmed att den

nuvarande höga frekvensen av underskott står i strid mot vad som avsågs

när schablonmetoden infördes. Man räknade då såsom utredningen framhållit

med att villorna efter den nya metodens genomförande i stort sett skulle

lämna varken överskott eller underskott vid beskattningen. Till de remissinstanser

som har denna uppfattning kan räknas riksskattenämnden samt

länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlands och Jämtlands län. Från

några håll påpekas att det fordras en relativt lindrig generell höjning av

intäktsprocenten om man vill komma ifrån att villorna regelmässigt lämnar

underskott. Det räcker med att höja intäktsprocenten till 3.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som tillstyrkt utredningens förslag,

anser likaså skäl i och för sig föreligga för eu höjning av intäktsprocenten.

I likhet med utredningen finner länsstyrelsen det dock f. n. inte föreligga så
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

dana omständigheter att en generell höjning av intäktsprocenten vid villaschablonen

bör vidtas. Men om den allmänna hyresnivån genom slopandet

av hyresregleringen eller av andra skäl kommer att stiga får å andra sidan

förnyade överväganden göras om en ändring av intäktsprocenten för att

inte villaägarna då skall komma i ett gynnsammare läge än dem som förhyr

lägenhet.

Å andra sidan finner Sveriges villaägareförbund att den av utredningen

ställda men avvisade frågan om villafastigheter bör betraktas som förvärvskälla

i skattelagarnas mening är värd att tas upp till allvarlig prövning. I

varje fall anser förbundet att en sänkning av procentsatsen bör ske för

flertalet villaägare. Enligt förbundets mening bör inte ett ur samhällets

synpunkt önskvärt sparande i form av villainvestering läggas till grund

för beskattningen. Skattepolitiken bör i stället här såsom eljest grundas

mer på de personliga inkomst- och förmögenhetsförhållandena än på innehav

av villa. Förbundet finner det orimligt, att samhällsmedborgare, som

genom ekonomiska uppoffringar i andra sammanhang vill skapa sig en möjlighet

att själv trygga bostadsfrågan och därigenom bidraga till att lätta

trycket på den mycket ansträngda bostadsmarknaden, skall utsättas för

en belastning som äventyrar hans möjligheter att fullfölja sina ur samhällets

synpunkt vällovliga avsikter.

Utredningens förslag tillstyrks av vissa remissinstanser från andra synpunkter

än utredningen åberopat. Sålunda anser TCO att den föreslagna

progressiva skalan kan bidra till att motväga det incitament till produktion

av onödigt kostnadskrävande villor som de nuvarande skattereglerna

innebär. Länsstyrelsen i Blekinge län ser likaså förslaget som en önskvärd

punktåtgärd inom det ekonomiska samhällslivet. Kapital och arbetskraft

kan användas på mer betydelsefulla objekt. Även Stockholms stads fastighetskontor

har särskilt beaktat de bostadssociala synpunkterna när kontoret

funnit sig böra tillstyrka förslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som anser att skälen för en

differentiering av schablonbeskattningen inte är starka om man ser problemet

som en ren beskattningsfråga, finner sig likväl kunna principiellt

tillstyrka förslaget från andra utgångspunkter. Länsstyrelsen uttalar.

I dagens läge måste samhällets byggnadsresurser främst inriktas på sådan

produktion, som från allmän synpunkt anses vara särskilt angelägen.

Detta förhållande kan åberopas som skäl för en differentiering av schablonbeskattningen

så att byggandet av s. k. lyxvillor skattemässigt görs mera

kostsamt än hittills. Svårigheterna med en skatteskärpning ligger dock

däri att denna icke endast drabbar ny byggnation utan även får bäras av

sådana inkomsttagare, som kanske i ett tvångsläge nödgats satsa på ett

villaförvärv och därvid räknat med att de nu gällande skattereglerna skulle

komma att bestå. Med hänsyn till sådana fall anser länsstyrelsen riktigt,

att skärpningen inte drivs för långt utan modifieras så att schablonbeskattningen

inte påtagligt kommer att överskrida beskattningsresultatet enligt

den konventionella metoden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Även LO vill sätta in utredningens förslag i ett vidare, bostadspolitiskt

sammanhang och framhåller att prisregleringen på den svenska bostadsmarknaden

inte omfattar hela den utbjudna bostadsvolymen. De större och

onödigt kostnadskrävande villorna finansieras ofta utan statliga lån. Samhället

betalar i praktiken en stor del av gäldräntorna för lånen och kostnadsutvecklingen

för de enskilda villaägarna begränsas därigenom.

Till stöd för de avstyrkande yttrandena anförs olika skäl.

Sveriges industriförbund anser att utredningen fäst alltför mycket avseende

vid det under förarbetena till 1953 års lagstiftning åberopade motivet

för lagstiftningen att det är räntan på det nedlagda kapitalet som

skall beskattas. Lagstiftningens utformning visar att man avsåg att hålla

fast den ursprungliga tanken att beskattningen skulle träffa nettot av fastigheten,

dvs. skillnaden mellan hyresvärdet för villaägaren och hans omkostnader.

Sättet för bestämmande av inkomstprocenten tyder på detta.

Förbundet tillägger att förhållandet inte hindrar att det allmänna ränteläget

påverkar schablonprocentens storlek. En varaktig räntehöjning måste

nämligen höja den allmänna hyresnivån. Utredningen har emellertid inte

närmare belyst utvecklingen på hyresmarknaden avseende villor och inte

heller kostnadssidan. Förbundet anser det nödvändigt att dessa faktorer

analyseras. I annat fall kan schablonprocenten i stor omfattning komma

att ge felaktigt utslag. I storstadsregionerna finns en hyresmarknad för

villor, anser förbundet.

Industriförbundet påpekar i anslutning härtill att värderingen av hyresförmåner

exempelvis för jordbrukare och tjänstemän ingalunda sker

med utgångspunkt från det i bostaden investerade kapitalet utan efter

hyresnivån på orten. Likaså skall en fastighetsägare som bebor en lägenhet

i en av honom ägd större hyresfastighet såsom intäkt ta upp hyresvärdet

enligt ortens pris. Någon särskild anledning att just beträffande villor

ha en annan utgångspunkt för intäkternas beräkning torde knappast kunna

framletas.

Industriförbundet uttalar avslutningsvis att förbundet inte i och för sig

har någon invändning att rikta mot att en höjning av inkomstprocenten

vidtas vid lämplig tidpunkt men att detta självfallet får ske endast i den

utsträckning den nu tillämpade procentsatsen visats leda till ett för lågt

beskattningsresultat. Enligt förbundet måste man därvid beakta att den

grova schablonmetoden knappast kan upprätthållas oförändrad, om procenttalet

mer påtagligt höjs. En sådan höjning skulle nämligen förstora

de felaktigheter som schabloner av denna art måste leda till.

Riksskattenämnden anser att nuvarande procenttal för intäktsberäkningen

är en favör för villaägarna. Eftersom procenttalet beräknas på fastighetens

taxeringsvärde blir denna favör i kronor räknat större för de

dyrbarare villorna än för villor av mera normal beskaffenhet. Vill man

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Knrtgl. Maj:ts proposition nr iöl år 1966

med hänsyn till förvärvskällans speciella karaktär eller av andra skäl än

rent skattemässiga inte ge denna favör åt alla villaägare, kan problemet

givetvis i princip lösas genom den av utredningen valda metoden att höja

procenttalet för intäktsberäkningen för villor med taxeringsvärde över en

viss nivå.

Om man vill skärpa beskattningen för en viss kategori villor med motivering

att åstadkomma större beloppsmässig rättvisa enskilda skattskyldiga

emellan bör man emellertid enligt riksskattenämndens mening grunda ett sådant

beslut på ett tillförlitligare material än det utredningen förebragt.

Beslutet bör föregås av en prismässig undersökning i syfte att utröna hyresvärdet

och kostnaderna för de villor, som anses böra omfattas av förslaget.

På basis av en sådan undersökning kan därefter de procenttal väljas,

som ger en godtagbar beloppsmässig paritet med villor av mera

normal beskaffenhet. Utan en sådan undersökning saknas enligt nämnden

förutsättningar att ta ställning till förslaget och de valda procenttalen.

Ett fylligare utredningsmaterial efterlyses också av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län och Svenska sparbanksföreningen. Föreningen önskar

särskilt en analys av förhållandet mellan markvärde och byggnadsvärde.

Enligt föreningen finns det skäl att anta att markvärdena i Stockholmstrakten

ingår i villornas taxeringsvärden med större andel än beträffande

villor i landsorten.

Ett flertal remissinstanser uppehåller sig vid den av utredningen påtalade

bristande överensstämmelsen mellan villornas aktuella saluvärden och

deras taxeringsvärden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anmärker att

man -— när riktlinjerna för den senaste allmänna fastighetstaxeringen

drogs upp vid det s. k. Stockholmsmötet 1964 — torde ha varit fullt på det

klara med att den valda nivån för taxeringsvärdena för villor med bred

marginal understeg de då aktuella saluvärdena. Skälen till denna försiktighet

var i främsta rummet ovisshet om de kommande konjunkturerna och

det förhållandet att överpriserna på villor till stor del kunde tillskrivas

bostadsbristen.

Enligt Sveriges industriförbund ligger det i sakens natur att de stigande

byggnadskostnaderna och de på grund av inflationen höjda priserna på

överlåtna villor, särskilt i storstäderna, medfört en successivt ökande

skillnad mellan verkligt värde och taxeringsvärde. Detta är emellertid en

konsekvens av att man valt taxeringsvärdet som underlag för inkomstberäkningen.

Någon annan lämplig faktor att utgå från torde inte föreligga.

Enligt förbundet är metoden betingad av praktiska skäl och den ger i och

för sig inte någon ledning för bestämmande av procenttalet.

Om syftet med den föreslagna skärpningen av beskattningen är att träffa

det dolda kapital, som representeras av skillnaden mellan saluvärde och

taxeringsvärde, kan detta förhållande inte ensamt för sig utgöra grund för

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

alt införa en ränta som är progressiv i förhållande till taxeringsvärdet anser

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som är kritiskt inställd till

förslagets skatterättsliga motivering men som i princip tillstyrker med anförande

av bostadssociala skäl. Storleken av det dolda kapitalet redovisas

inte närmare i betänkandet påtalar länsstyrelsen. Det har inte i betänkandet

blivit utrett att överpriserna — räknade i procent av taxeringsvärdena

— skulle ligga högre för högt taxerade villor än för villafastigheter i allmänhet.

En undersökning i Göteborg visar tvärtom att överpriserna i procent

av 1965 års taxeringsvärden sjunker vid stigande taxeringsvärden. Sålunda

uppgick överprisprocenlen för enfamiljs bostadsfastigheter i Göteborg under

år 1965 enligt en vid yttrandet fogad sammanställning av Göteborgs

stads statistiska kontor till ca 200 eller däröver för villor med taxeringsvärden

under 25 000 kr. För villor med taxeringsvärden mellan 25 000 kr. och

50 000 kr. utgjorde överprisprocenten 166 och i skiktet närmast däröver

upp till 100 000 kr. 145. För villor över 100 000 kr. taxeringsvärde uppgick

överprisprocenten till 113.

Länsstyrelsen finner vidare det vara egendomligt att utredningen ansett

sig kunna frita från den räntebeskattning, som utredningen pläderar för,

det dolda kapital som finns i villor under 125 000 kr. taxeringsvärde. Enligt

tumregeln vid fastighetstaxeringen att taxeringsvärdet för en nybyggd

villa sätts till 80 % av produktionskostnaden blir detta kapital 31 250 kr. i en

nybyggd fastighet med 125 000 kr. taxeringsvärde. Om man anser en räntebeskattning

av 5 % rimlig innebär detta att en inkomst på mer än 1 500 kr.

årligen skulle undantas från beskattning i detta fall. Detta betyder ett slags

skattesubvention vid 50 % marginalskatt på 750 kr. Den som bebor en lägenhet

i en vanlig hyresfastighet utan statligt lån får inte någon liknande

subvention för täckande av sin bostadskostnad.

Stockholms stads kammarkontor anser att förslaget innebär en betydligt

kraftigare skärpning av villabeskattningen än som kan motiveras enbart

med hänsyn till taxeringsvärdenas bristande överensstämmelse med den

aktuella prisnivån.

Enligt kammarrättens majoritet kan det hållas för sannolikt att taxeringsvärdena

efter 1965 års allmänna fastighetstaxering i större utsträckning

än tidigare motsvarar saluvärdena. Kammarrätten påpekar att de av

utredningen i bilaga 9 till betänkandet lämnade uppgifterna utvisar att

köpeskillingen eller byggnadskostnaden för villor över 150 000 kr. taxeringsvärde

ingalunda alltid överstigit 1965 års taxeringsvärden. Med utgångspunkt

härifrån framhåller kammarrätten att det inte generellt kan fastslås

att undervärderingen av större eller dyrbarare villor är så stor som utredningen

antagit. Även länsstyrelsen i Jämtlands län är inne på denna tankegång.

Länsstyrelsen ifrågasätter riktigheten i uttalandet att avkastningen

av eu allt större del av det faktiska värdet av eu villa inte blir föremål

för inkomstbeskattning. Med nuvarande restriktioner på kreditmarknaden

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

är det nämligen uppenbart att den kundkrets som kan antas vara att påräkna

för en fastighet i de högre kostnadslägena är mycket begränsad.

Det torde därför inte generellt kunna anses att full överensstämmelse råder

mellan det nedlagda kapitalet och det verkliga värdet i mening av omedelbart

realiserbart värde. Länsstyrelsen förmodar också att den större delen

av fallen med hög överprisprocent i fråga om dyrbarare villor är hänförlig

till storstadsregionerna och sålunda bl. a. är ett uttryck för av bostadsbristen

betingade högre köpeskillingar.

Från några håll framhålls att innebörden av utredningens förslag är att

brister i fastighetstaxeringssystemet rättas till via inkomstbeskattningen.

Detta finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt lantbrukets skattedelegation

olämpligt. Om man anser taxeringsvärdena för låga är det

rätta botemedlet enligt länsstyrelsens mening att vid nästa allmänna fastighetstaxering

utfärda sådana direktiv som garanterar mera rättvisande

taxeringsvärden. Lantbrukets skattedelegation befarar i hög grad orättvisa

utslag om man korrigerar fastighetstaxeringsresultatet genom villaschablonen

med hänsyn till att felmarginalerna i fastighetstaxeringen varierar inom

vida gränser. Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation är det

från principiell synpunkt riktigare att de påtalade felaktigheterna i beskattningen

i första hand rättas genom lämpliga ändringar av förekommande

taxeringsvärden. Att såsom de sakkunniga föreslagit införa en progressiv beskattning

av intäkter av villafastigheter, motiverad enbart med förekomsten

av exklusiva inredningsdetaljer i villor med högre taxeringsvärden, synes

däremot vara principiellt olämpligt. I varje fall kan detta förhållande inte

direkt läggas till grund för en generell och väsentlig skatteskärpning för

dessa villafastigheter, som obestridligen även drabbar villor med normal

inredning och utrustning.

Svenska sparbanksföreningen ställer frågan i vad mån den värdestegring

som en fastighet undergår på grund av den allmänna prisutvecklingen

bör inverka på den årliga inkomstbeskattningen. En ökning av taxeringsvärdet

medför inte någon ökad skatteförmåga för ägaren förrän värdestegringen

realiseras. Det ligger därför enligt föreningen nära till hands att

göra sådan värdestegring till föremål för beskattning först när fastigheten

försäljes. En motsatt regel innebär i realiteten en periodisk värdestegringsskatt.

Föreningen påpekar att 1963 års markvärdekommitté inte funnit skäl

att föreslå någon värdestegringsskatt vid sidan av realisationsvinstbeskattningen

och att inte heller värdestegring på aktier inkomstbeskattas förrän

aktierna realiseras. Föreningen tillägger att förslaget enligt dess mening

främst drabbar den äldre bebyggelsen. Den i mångas ögon irriterande »bostadssubvention

skattevägen» som utredningen avser att förhindra gynnar

generellt sett ägare av nya högt belånade villor medan ägare av äldre villor

regelmässigt deklarerar mindre ränteavdrag.

I motsats härtill står bl. a. TCO som framhåller att organisationen vid upp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

33

repade tillfällen hävdat att den kapitalökning som registreras genom höjda

taxeringsvärden bör leda till att en ökad kapitalintäkt redovisas.

Någon principiell grund för utredningens förslag finns inte anser lantbrukets

skattedelegation, som uppfattar förslaget som en förtäckt väg att

inte medge gäldränteavdrag i full utsträckning för vissa grupper skattskyldiga.

Förslaget är enligt delegationen principiellt försvarbart endast

om man utgår från att avkastning av förmögenhet alltid skall beskattas

efter det gynnsammaste avkastningsalternativet. Eftersom förslaget även

omfattar äldre bebyggelse är emellertid produktionskostnaden eller köpeskillingen

i de flesta fall lägre än taxeringsvärdet. Det icke intäktsberäknade

egna kapitalet utgörs då av ett förväntningskap ital, som möjligen

kommer att utlösas vid försäljning av fastigheten. I dessa fall kan ett

alternativplaceringsresonemang enligt delegationens uppfattning rimligen

inte föras med hänsyn till att fastigheten för ägaren i första hand är en

bostad och inte en kapitalplacering.

Vissa remissinstanser anser att den föreslagna lagstiftningen från fiskalislc

synpunkt är så betydelselös, att de komplikationer lagstiftningen medför

i det praktiska taxeringsarbetet bör väga tyngre. Hit hör kammarrättens

ma joritet, riksskattenämnden och länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Riksskattenämnden framhåller att den föreslagna ordningen otvivelaktigt

medför ökade svårigheter för de skattskyldiga och merarbete för taxeringsmyndigheterna.

Även i blanketthänseende innebär förslaget en inte obetydlig

komplikation.

Kammarrättens majoritet understryker att varje avvikelse från en schablon

utgör en felkälla i det praktiska taxeringsarbetet. Från praktisk synpunkt

är olägenheter förenade med att ha ett schablonprocenttal, som är

högre än repartitionstalet. En schablonmetod med olika procentsatser beroende

på fastighetens taxeringsvärde kan vidare förmodas komma att ge

ökad anledning till skatteprocesser i syfte att få ned taxeringsvärdet. Ökat

antal tvister rörande frågan om storleken av den del av taxeringsvärdet som

belöper på en i rörelse använd fastighetsdel kan också emotses. Kammarrätten

påpekar att det övervärde i förhållande till taxeringsvärdet som finns

beträffande villor med mindre än 125 000 kr. taxeringsvärde och som lämnas

obeskattat enligt förslaget, sannolikt totalt sett har större fiskal betydelse

än obeskattat övervärde för dyrbarare villor.

Även Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund understryker att en varierande

intäktsprocent komplicerar schablonmetoden, som hittills varit relativt

enkel att tillämpa. Det är uppenbart att ett ökat arbete därigenom kommer

att åsamkas taxeringsmyndigheterna särskilt i första instans. I vissa

storstadsdistrikt, där villafastigheter med höga taxeringsvärden företrädesvis

finns, kan merarbetet t. o. m. bli betydande.

Såsom ett bättre alternativ till lösning av det problem villabeskattnings- 3

3 Dihang till riksdagens protokoll 1''JfiG. 1 samt. AV ISI

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

utredningen förelagts rekommenderar länsstyrelsen i Jämtlands län en generell

höjning av intäktsprocenten till lämpligt tal och en höjning av bottenavdraget

som f. n. är 200 kr.

I fråga om den närmare utformningen av utredningens förslag

har de remissinstanser, som principiellt tillstyrkt förslaget, också i

allmänhet anslutit sig till de av utredningen förordade gränsdragningarna.

Från några håll framförs dock ändringsförslag. De remissinstanser som avstyrkt

utredningens förslag har i allmänhet förordat en uppmjukning av

förslaget om det ändå läggs till grund för lagstiftning.

Vad först angår beloppsgränserna, som utredningen satt vid

125 000 kr. resp. 200 000 kr., förordas höjningar av kammarrättens majoritet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Hallands län samt Sveriges

villaägareförbund. Flertalet av dessa instanser föreslår 150 000 eller

175 000 kr. som nedre gräns och 250 000 kr. som övre gräns. Lantbrukets

skattedelegation föreslår att bara en gräns bestäms och att den sätts vid

200 000 kr. Å andra sidan ifrågasätter HSB om inte gränstalen bör sänkas

men tillstyrker förslaget oförändrat med hänsyn till kommande höjningar

av taxeringsvärdena, beroende på bl. a. allmänt höjd bostadsstandard.

De som förordar höjning av beloppsgränserna åberopar i regel som motivering

produktionskostnaderna för egnahemsvillor i storstadsregionerna.

Kammarrättens majoritet påpekar att de uppgifter som utredningen åberopat

gäller förfluten tid och omfattar gruppbebyggelse. Det sistnämnda

torde medföra att kostnaderna ligger lägre än genomsnittet för motsvarande

enskild bebyggelse. Av bil. 11 till betänkandet liksom av andra tillgängliga

uppgifter framgår att produktionskostnaderna för egna hem

även i gruppbebyggelse f. n. betydligt överstiger den högsta produktionskostnad

som utredningen räknat med som grund för förslaget. Vidare framhåller

kammarrätten att markpriserna i storstadsregionerna nu är så höga

att en tomt av normalstorlek kan betinga ett pris av 75 000—100 000 kr.

Lantbrukets skattedelegation anser likaså att förhållandena i de största

tätorterna inte beaktats tillräckligt. Den undre gränsen bör rimligen avvägas

så att inte normalvillor i storstadsregionerna drabbas av den föreslagna extra

beskattningen när denna gräns praktiskt taget aldrig kan uppnås för normalvillor

eller ens för s. k. lyxvillor med annan belägenhet. Vid gränsdragningen

måste också beaktas att marknadssituationen i fråga om bostäder i

storstadsregionerna är sådan att bostadssökande ofta tvingas att göra förvärv

som ligger på gränsen eller i en initialperiod t. o. m. överstiger gränsen

för deras ekonomiska förmåga.

Svenska sparbanksföreningen anser att det ligger nära till hands att bortse

från markvärdet vid intäktsberäkningen om man generellt befarar att taxeringsvärdet

är en alltför bristfällig värdemätare. Bygger man schablonen enbart

på byggnadsvärdet kräver det givetvis en omprövning av såväl belopps
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

gränserna som schablontalen i sig. Denna fråga har också tagits upp av

länsstyrelsen i Malmöhus lön, som erinrar om att man i den offentliga debatten

framfört åsikten att det skulle vara principiellt oriktigt att låta utredningens

förslag omfatta även de fall, då det huvudsakliga värdet av vederbörande

taxeringsenhet ligger i markvärdet. Länsstyrelsen anser villabeskattningsutredningens

ståndpunkt vara mer övertygande och överensstämmande

med principerna för schablontaxeringen. Beskattningen har avsetts

ske av fastighetsägarens eget kapital, oavsett hur detta sedan fördelar sig

på byggnads- och markvärde. Det är också att märka att schablontaxering

endast avser fastigheter med villor för bostadsändamål.

De speciella förhållandena i storstadsregionerna understryks vidare av

bl. a. överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Kalmar län.

Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om en villa med taxeringsvärde

på 125 000 kr. kan beräknas utvisa en standard som överstiger vad som numera

är normalt för våningar med motsvarande bostadsyta i nyare hyreshus.

Den av utredningen föreslagna gruppindelningen av egnahemsfastigheterna,

som avses skola gälla åtminstone under perioden fram till nästa allmänna

fastighetstaxering, torde innebära, att en nybyggd normal egnahemsfastighet

kommer att vid taxeringen klassificeras såsom en villa med storlek och

standard utöver det vanliga redan vid den föreslagna lagändringens ikraftträdande.

Detta kan enligt länsstyrelsen inte ha varit avsikten med utredningens

översyn. Länsstyrelsen vill därför förorda, att nedre beloppsgränsen

höjs till förslagsvis 175 000 kr. och att en däremot svarande höjning

sker av den högre beloppsgränsen.

Några remissinstanser påtalar att utredningen till utgångspunkt för sitt

förslag synes ha valt produktionskostnaden för villor med 125 m2 bostadsyta.

Denna gräns representerar enligt Svenska sparbanksföreningen inte på

något sätt en skiljelinje mellan normal standard och sådan standard som

bör föranleda högre beskattning. Detta återspeglas f. ö. i bostadspolitiska

kommitténs nyligen framlagda betänkande angående statligt kreditstöd

(SOU 1966:44). Kommittén föreslår däri att nämnda mått såsom absolut

gräns för statlig belåning slopas. Liknande synpunkter anförs av kammarrättens

majoritet.

Som framgår av det föregående ifrågasätter sparbanksföreningen vidare

om man inte bör grunda schablonbeskattningen enbart på villornas byggnadsvärde

och bortse från det i taxeringsvärdet ingående markvärdet. Enligt

föreningen skulle ändå vissa ojämnheter kvarstå vid beskattningen, beroende

på byggnadskostnadernas variationer inom olika landsdelar. Man kan

därför tänka sig att gå ett steg längre, nämligen att justera byggnadsvärdet

t. ex. med tillämpning av den produktionskostnadskoefficient som används

för beräkning av låneunderlag vid statlig kreditgivning.

Svenska kommunförbundet understryker vikten av att sådana åtgärder

vidtas att förekommande variationer i fråga om likvärdiga fastigheters taxe3-f

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 161

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 ur 1966

ringsvärden så långt möjligt elimineras. Stockholms stads fastighetsnämnd

och Sveriges villaägcireförbund anser det angeläget att gränserna för skärpt

beskattning på något sätt anpassas till penningvärdets förändringar.

De av utredningen föreslagna procentsatserna tillstyrks av nästan

alla remissinstanser, som i princip uttalat sig för utredningens förslag.

LO förordar dock höjning för att stegra den bostadspolitiska effekten av

förslaget. Intäktsprocenten för den del av taxeringsvärdet som ligger mellan

125 000 och 200 000 kr. bör enligt LO:s mening sättas till 6 och för

den del som ligger ovanför bör tillämpas 10 %. Överståthållarämbetet anser

att de av utredningen valda procenttalen närmast framstår som för låga med

hänsyn till att taxeringsvärdena för villor i Stockholm vid 1965 års allmänna

fastighetstaxering kommit att väsentligt understiga saluvärdena. Ämbetet

framhåller att detta i sin tur har sin grund i att köpeskillingsstatistiken

är missvisande beroende på att säljare och köpare av villor ofta har ett gemensamt

intresse att inte offentligen redovisa fulla köpeskillingarna. En

mindre justering önskar länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser att

procentsatsen i mellanskiktet bör höjas till 5 för att man skall vinna en

enligt länsstyrelsens mening skäligare övergång mellan de olika procentsatserna.

Å andra sidan anser Svenska stadsförbundet att progressiviteten i de övre

värdeskikten gjorts starkare än som synes erforderligt för att nå syftet

att korrigera brister i fastighetstaxeringen. Svenska landstingsförbundet

betraktar den föreslagna progressiviteten som relativt stark. De uppskattningar

av boendevärdet som framkommer vid framräkningar med de föreslagna

procenttalen på nuvarande taxeringsvärden torde emellertid enligt

förbundet ganska väl ansluta sig till hyreskostnaderna för lägenheter i motsvarande

storleksordning och kvalitetsklass.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län godtar de föreslagna procentsatserna

men anser att ett tak bör läggas över vilket den differentierade

schablonbeskattningen inte bör sträcka sig. Schablonintäkten bör begränsas

till högst 4 % av fastighetens taxeringsvärde. Detta tak uppnås enligt utredningens

förslag vid ett taxeringsvärde av 262 500 kr. Länsstyrelsen anser

att ett flertal faktorer talar för försiktighet vid val av schablontal, bl. a.

åberopas att schablonen omfattar fastigheter av särpräglad beskaffenhet —

något som utredningen inte närmare gått in på. En del fastigheter kan vara

sådana ^fastigheter som utredningen närmast synes ha haft i tankarna.

En del kan ha helt ordinär standard. I andra fall kan det gälla omoderna

och tungarbetade »kråkslott», där hyresvärdena på intet sätt står i relation

till de höga taxeringsvärdena. En del fastigheter är kanske om inte direkt

feltaxerade så dock ovanligt högt taxerade efter 1965 års grunder — och

taxeringen torde inte få rättas till förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering.

När man beräknar intäkten för villor av nu nämnt slag efter schablon

föreligger enligt länsstyrelsen risk för att resultatet alltför mycket avviker

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

37

från resultatet vid taxering enligt konventionell metod. Utredningen har inte

heller visat varför just 8 % valts i det högsta skiktet. Skatteskärpningen har

inte ställts i en bestämd relation till det dolda kapitalet. Beskattningen efter

8 % drabbar därför inte bara detta kapital utan också övrig del av fastighetskapitalet

oavsett om denna kapitaldel består av eget kapital eller främmande

kapital. Klokheten bör enligt länsstyrelsens mening bjuda att man

inte plötsligt på ett enda taxeringsår genomför en kraftig uppräkning av nivån

för schablonbeskattningen även om det i och för sig är riktigt, utan

hellre fördelar den nödvändiga uppräkningen på flera år.

Länsstyrelsen håller det för säkert att många som äger dyra fastigheter

måste se sig föranlåtna att söka avyttra dessa, om förslaget genomförs.

Det föreligger då risk för att avyttring endast kan ske till pressade priser.

Den som för många år sedan köpt sin fastighet för lågt pris och icke har

den särskilt högt belånad, har kanske möjlighet att bära en sådan nedpressning

av priset. Men för den villaägare, som nyligen nödgats att skaffa

sig en villafastighet till dagens höga priser och därvid fått skuldsätta sig för

belopp, som närmar sig köpeskillingen, kan följden av denna av beskattningens

omläggning framtvingade realisation bli ruinerande. Enligt länsstyrelsens

mening bör man räkna med en merutgift i skatt av ca 10 000

kr. för en villa med 500 000 kr. taxeringsvärde. Om merutgiften kapitaliseras

efter 5 % medför den en försämring av villans saluvärde med 200 000

kr.

Även kammarrättens majoritet understryker att verkningarna av utredningens

förslag kan bli mycket kännbara för dem som, för att lösa sin

bostadsfråga på ett från deras synpunkt tillfredsställande sätt, funnit sig

nödsakade att köpa en fastighet med högt taxeringsvärde och hög anskaffningskostnad

och därvid i sin ekonomiska kalkyl utgått från det procenttal

och det taxeringsvärde som gällt vid upprättande av kalkylen. Höjningen

på intäktssidan och därmed höjningen av boendekostnaden blir betydande.

Kammarrätten ifrågasätter om detta är förenligt med den allmänna

hyrespolitiken i dag och med vad som kan komma att gälla även sedan

hyrespolitiken framdeles kan ha getts ett annat innehåll.

Riksskattenämnden och Svenska sparbanksföreningen finner att de föreslagna

procentsatserna synes vila på en skälighetsbedömning. Utan att närmare

gå in på vilka procenttal som bör gälla framhåller föreningen.

En villa, taxerad till 500 000 kr., får t. ex. enligt förslaget en beskattningsbar

intäkt av 29 500 kr. motsvarande 5,90 % av taxeringsvärdet, vilket kan

synas skäligt. Om man emellertid utgår från det av utredningen redovisade

beräkningssättet för villaschablonen vid dess införande finner man att den

grundläggande principen för villabeskattningen — beskattning av räntan

på det i villan nedlagda kapitalet — inte kan upprätthållas. Enligt 1950 års

skattelagssakkunniga borde från den allmänt tillämpade »schablonen» på

6 % dragas kostnaderna för värdeminskning, vattenförbrukning, reparation

och underhåll samt smärre utgifter, enligt dåvarande kostnadsläge sammanlagt

ca 2,5 %. Även med oförändrat kostnadsläge skulle »hyresvärdet» till
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kangl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

lämpat på ovannämnda fall, utgöra 5,9 % + 2,5 % eller 8,4 En så hög

kapitalavkastning torde inte ens i dagens höga ränteläge kunna erhållas vid

normal kapitalplacering.

Lantbrukets skattedelegation anser inte heller en procentsats av 8 realistisk,

i synnerhet inte om man jämför med den effektiva avkastningen på

långsiktiga värdebeständiga placeringar t. ex. i aktier. En beskattning av

fiktiva avkastningar kan leda till rubbningar på den aktuella fastighetsmarknaden

med följd att de nuvarande ägarna lider kapitalförluster vid en

framtida avyttring utan möjlighet att med nuvarande eller av markvärdekommittén

föreslagna regler erhålla avdrag för uppkommen realisationsförlust.

Delegationen har uppfattningen att om en differentiering över

huvud taget skall genomföras endast en gräns bör fastställas, nämligen vid

200 000 kr., och att intäkten över denna gräns skall beräknas till 4 %.

Sveriges köpmannaförbund, som är kritiskt inställt till utredningens förslag

men anser att man inte helt kan avfärda utredningens synpunkter, anser

det nödvändigt att den föreslagna procentskalan reduceras om förslaget

genomförs. Förbundet förordar 2, 3 och 5 % med bibehållande av de intervaller

som utredningen tänkt sig. Enligt förbundet har utredningen inte

tagit tillräcklig hänsyn till att situationen på bostadsmarknaden tvingat

många villaägare att köpa större och dyrare objekt än de skulle önskat. En

så kraftig skärpning av beskattningen som utredningen föreslagit skulle i

själva verket i många fall innebära en straffbeskattning av skattskyldiga,

som på grund av samhällets oförmåga att komma till rätta med bostadsmarknaden

åsamkas mycket betydande merutgifter i form av höga räntor

och amorteringar. Man bör inte glömma bort fortsätter köpmannaförbundet

att ett väsentligt större antal skattskyldiga åtnjuter betydande subventioner

i form av hyror, som på grund av hyresreglering, låga räntor på bostadslån

etc., ligger väsentligt under vad marknadsläget skulle kräva. Man

kan inte heller bortse från att värdet på bostadsförmån inom jordbruk i regel

värderas mycket lågt. Härtill kommer att ränteläget nu är extremt högt

och att man på sikt måste räkna med betydligt lägre räntor.

Den tekniska konstruktionen av förslaget finner länsstyrelsen i Malmöhus

län lämplig och uttalar.

Av stor betydelse ur synpunkten av smidig tillämpning är utredningens

förslag till differentiering av schablonmetodens procentsats — vid intäktsberäkningen

— för olika skikt av taxeringsvärdet. Härigenom undviks icke

önskvärda tröskelproblem, knutna till övergångslägena mellan skilda grupper

av taxeringsvärden, och ett icke obetydligt antal skatteprocesser angående

en- och tvåfamiljsfastigheters rätta taxeringsvärden kan antas bli eliminerade

härigenom.

Sveriges villaägareförbund åberopar sin framställning till mig av den

21 juni 1966, vari förbundet hemställt om höjning av det extra avdraget vid

villabeskattningen. Förbundet anför att man måhända inte i princip kan

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1066

invända något mot den föreslagna progressiva skalan så länge vi har en

progressiv inkomstbeskattning. Förbundet hemställer dock att den föreslagna

skalan utbyggs nedåt enligt följande. 1 % för den del av taxeringsvärdet,

som uppgår till 75 000 kr., 1,5 cfc för belopp mellan 75 000 och 150 000 kr.,

2 % för belopp mellan 150 000 och 225 000 kr., 3 % för belopp mellan

225 000 och 300 000 kr., 4 % för belopp mellan 300 000 och 400 000 kr., 6 %

för belopp mellan 400 000 och 500 000 kr. samt 8 % för den del av taxeringsvärdet,

som överstiger 500 000 kr.

Ett flertal instanser understryker utredningens uttalanden att beskattningen

av intäkt genom uthyrning till annan än anställd

bör göras till föremål för översyn. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att

man även om en sådan översyn kommer till stånd redan nu bör överväga att

bortse från sommaruthyrning vid tillämpning av schablonmetoden. Härför

talar både rättviseskäl och den ojämnhet som kan antas föreligga vid

tillämpning av hithörande bestämmelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län har samma uppfattning och tillägger att en

ändring skulle innebära en betydande förenkling av inkomstberäkningen i

dessa fall som f. ö. är svårkontrollerade. Samma länsstyrelse erinrar om

att frågan om beskattning vid uthyrning i andra hand av hel lägenhet eller

del därav är reglerad för vissa lägenhetsägare, nämligen för medlem av

bostadsförening och aktieägare i bostadsaktiebolag (punkt 2 tredje stycket

av anvisningarna till 38 § KL). Länsstyrelsen framhåller att uthyrning av

lägenhet eller del därav förekommer i betydande omfattning och ofta för

stora belopp. Denna inkomst undgår merendels beskattning. Eftersom

denna skattefråga enligt länsstyrelsen får anses i hög grad aktuell och likformig

beskattning om möjligt bör eftersträvas för alla lägenhetsinnehavare,

ifrågasätter länsstyrelsen om inte riksskattenämnden snarast borde få i

uppdrag att på detta område utfärda anvisningar, t. ex. i huvudsaklig överensstämmelse

med ovannämnda lagrum. Detta skulle innebära att beskattning

inte sker om uthyrningen är av mindre omfattning.

S.4CD finner det stötande från allmänna rättvisesynpunkter att den

som har kontrakt på ett för hans egna behov onödigt stort lägenhetsutrynime

genom uthyrning kan skaffa sig ansenliga förtjänster, som inte

behöver beskattas. Denna effekt är naturligtvis cn följd av den med regleringsåtgärder

åstadkomna bristsituationen på bostadsmarknaden. Om man

gör inkomster av detta slag skattepliktiga, riskerar man å andra sidan

ett minskat utbud på hyresmarknaden av möblerade rum, andrahandslägenheter

och villor. Situationen på detta område är emellertid i dag mycket

egendomlig, och SACO instämmer i utredningens förslag om en särskild

översyn av dessa frågor.

Utredningen har inte kombinerat sitt förslag med särskilda regler för

tvåfamiljsvillor — något som föranlett invändningar från länsstyrelserna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

i Göteborgs och Bohus samt Blekinge län och vidare av Sveriges industriförbund

och lantbrukets skattedelegation. Det påpekas att tvåfamilj svillor sällan

eller aldrig kan betraktas som lyxvillor. Taxeringsvärdena för dessa fastigheter

torde med hänsyn till det sätt på vilket de utnyttjas enligt länsstyrelsen

i Blekinge län vara förhållandevis högre än värdena på enfamilj sfastigheter

med jämförbara produktionskostnader. Den påtalade stora skillnaden

mellan nedlagda byggnadskostnader och taxeringsvärdet, vilket kapital

för enfamilj svillornas del avses skola beskattas genom förslaget, kan

knappast åberopas som argument, när det gäller beskattningen av tvåfamilj

sfastigheter. Länsstyrelsen tillägger att tvåfamilj svillorna i högre grad

än enfamilj svillorna har karaktär av förvärvskälla.

Länsstyrelsen i Hallands län har liknande synpunkter men yrkar dock

inte särregler för tvåfamilj svillorna. Deras speciella karaktär åberopas som

argument för höjning av den nedre gränsen för den differentierade intäktsberäkningen.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt lantbrukets skattedelegation

synes utredningen ha förutsatt att tvåfamilj svillorna i allmänhet

är en förmånlig investering. I vissa fall torde emellertid ägaren bo dyrare

än hyresgästen vilket sammanhänger med att hyran på orter där hyresregleringslagen

gäller kan vara låst på en låg nivå. Skattedelegationen

anser att gränsvärdet för tvåfamilj svillorna av rättviseskäl måste sättas

väsentligt högre än för enfamilj svillor.

Vad utredningen anfört rörande beskattning av villa som r ö r e 1 seidka

r e uthyr eller upplåter till anställd har mött gensaga

från flera remissinstanser. Såsom framgår av det föregående utgår utredningen

från att nuvarande regler innebär att villor upplåtna till arbetare

alltid anses använda i rörelsen, vilket medför beskattning enligt konventionell

metod, medan villor som disponeras av tjänstemän generellt inte anses

nyttjade i rörelsen och därför schablontaxeras. Länsstyrelserna i Blekinge,

Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, Sveriges industriförbund

och lantbrukets skattedelegation invänder att utredningen på denna punkt

återgett gällande rätt felaktigt. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför.

Av föreliggande regeringsrättsutslag — exempelvis RÅ 1965 ref. 3 — torde

emellertid icke kunna utläsas annat än att schablonmetoden skall tillämpas

beträffande tjänstemannavillor, tillhöriga familjebolag och upplåtna till

anställda i bolagen, som tillika ha ägareintresse i bolagen. Såvitt länsstyrelsen

har sig bekant tillämpas vid taxering av de stora börsnoterade bruksoch

skogsbolagen med i åtskilliga fall mycket omfattande villainnehav icke

schablonmetoden utan dessa villor anses utgöra fastigheter i rörelsen. Härav

följer att de föreslagna reformerna skulle få mindre räckvidd än vad utredningen

antagit.

Riksskattenämnden anser utredningens beskrivning av gällande rätt i

denna del alltför schematisk.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

41

Sveriges industriförbund framhåller att några uttalanden i den av utredningen

angivna riktlinjen veterligen inte gjordes under arbetet med 1953

års lagstiftning rörande schablonbeskattning. Visserligen har frågan dragits

inför regeringsrättens prövning endast i vissa fall som gällt villor ägda av

fåmansföretag och upplåtna åt aktieägare eller dessa närstående, men

nuvarande praxis har stöd av vissa uttalanden av riksskattenämnden. Industriförbundet

fortsätter.

Skulle en omläggning ske på sätt utredningen ifrågasatt skulle detta få

betydande ekonomiska konsekvenser för sådana företag som måste upplåta

bostäder åt anställda tjänstemän, exempelvis skogs- och bruksföretag. Någon

anledning att göra ändring i den praxis som hittills tillämpats föreligger

inte. Tvärtom talar starka skäl för den nu tillämpade ordningen. Man

måste nämligen ha i minnet att de faktiska kostnaderna för en tjänstemannabostad

regelmässigt är betydligt större än normalkostnaderna för en

av ägaren själv bebodd villa. Det kan här räcka med att erinra om att redan

de förhållandevis täta bytena av sådana tjänstemannabostäder i samband

med förflyttning, befordran eller avgång ur tjänsten gör att reparationskostnader

o. d. kommer att ligga på en högre nivå än som gäller för villor

i allmänhet.

Liknande synpunkter anförs av lantbrukets skattedelegation.

Även ett annat uttalande av utredningen beträffande villor som rörelseidkare

upplåter till anställd har föranlett särskilda yttranden från några

remissinstanser. Utredningen har förutsatt att det förmånsvärde, som vid

schablontaxering tas upp till beskattning hos tjänstemannen, kommer att

påverkas uppåt av den höjda schablonbeskattningen. Länsstyrelsen i Hallands

län ifrågasätter det principiellt riktiga i detta uttalande, eftersom

schablonintäkten hos företaget och det förmånsvärde som tjänstemannen

skall ta upp som intäkt, bestäms från helt olika utgångspunkter. Länsstyrelsen

framhåller att det vid schablonberäkningen hos företaget inte är

fråga om fastighetens verkliga hyresvärde. Det förmånsvärde som den anställde

skall ta upp som intäkt av tjänst och det belopp för vilket företaget

(arbetsgivaren) är berättigat till avdrag från rörelseintäkten, skall däremot

enligt 42 § KL fastställas med ledning av i orten gällande hyrespris. Den

höjda schablonbeskattningen inverkar därför inte på det förmånsvärde, för

vilket den anställde är skattskyldig.

Den föreslagna författningsändringen har gett överståthållarämbetet anledning

till erinran. Beträffande villa som delvis använts i ägarens egen rörelse

utgår ämbetet från att intäkten skall beräknas på den del av taxeringsvärdet

som återstår sedan taxeringsvärdet minskats med den del av värdet,

som kan anses belöpa på rörelsedelen. Ämbetet förmodar att viss tvekan

på sina håll kan uppkomma om 24 § 2 inom. första stycket KL erhåller

den föreslagna lydelsen och andra stycket i samma moment inte får en klarare

utformning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Utredningens förslag att schablonmetoden skall tillämpas beträffande

nybyggd villa oavsett när under beskattningsåret villan färdigställts

bär i allmänhet tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Särskilt från länsstyrelsehåll hälsas den föreslagna ändringen med stor tillfredsställelse

inte minst från förenklingssynpunkt. Det understryks också

att de skattskyldiga har svårt att förstå att olika metoder för beskattningen

tillämpas beroende på om en villa blivit färdig för inflyttning före eller

efter halvårsskiftet.

Kammarrätten har i princip intet att invända mot den föreslagna ändringen

men befarar vissa praktiska svårigheter t. ex. vid fördelning av avdrag

för andra kostnader än för ränta och tomträttsavgäld i sådana fall då

dessa kostnader belöper på såväl den tid för vilken inkomstberäkning enligt

den konventionella metoden skall ske som övrig tid av året. Vidare

framhåller kammarrätten att det framlagda förslaget ej ger full klarhet i

frågan huruvida vid inkomstberäkningen underskott på en fastighet enligt

den konventionella metoden för del av beskattningsåret skall få dras av

från överskott på samma fastighet, beräknat enligt schablonmetoden för

övrig del av beskattningsåret. Endast om sådant avdrag medges kan ett

resultat beräknas för hela förvärvskällan vid en och samma taxering.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lön instämmer likaså i utredningens förslag

men påpekar att man inte därmed kommer från de vanskligheter vid

taxeringen, som uppstår för beskattningsår, under vilket en trefamilj sfastighet

byggts om eller reparerats till en- eller tvåfamilj sbostad eller motsatt

när i en tvåfamilj svilla i samband med reparation inrättats en tredje lägenhet.

Det ligger i sakens natur, anser länsstyrelsen, att en skattskyldig strävar

efter att få reparationskostnaderna på den del av beskattningsåret för

vilken den konventionella metoden tillämpas. Taxeringsmyndigheterna

måste alltså fastslå, när förvandlingen till eller från schablontaxerad villafastighet

ägt rum. Länsstyrelsen föreslår som en ytterligare förenkling att

man bestämmer fastighetens beskattningsnatur efter förhållandena vid beskattningsårets

utgång.

Komplikationerna beträffande flerfamiljsfastigheter som byggts om till

en- eller tvåfamilj svilla och vice versa föranleder länsstyrelsen i Stockholms

län att tillstyrka förslaget endast såvitt gäller villor som nybyggts.

Länsstyrelsen i Hallands län, som tillstyrker förslaget, påpekar att en

följd av förslaget blir att intäkten för nybyggda villor vid första taxeringen

efter färdigställandet regelmässigt kommer att beräknas på grundval av ett

för lågt värde, nämligen taxeringsvärdet för beskattningsåret. Detta är oftast

endast ett markvärde. Genom utredningens lösning undgår man emellertid

inte oväsentliga tillämpningssvårigheter både för de skattskyldiga

och taxeringsmyndigheterna. Fiskala skäl motiverar knappast heller någon

annan beräkning enligt länsstyrelsens mening.

Enligt länsstyrelsen i Örebro län är det otillfredsställande att intäktsbe
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

43

räkningen för nybyggda villor sker på basis av ett alltför lågt värde. Länsstyrelsen

anser det materiellt riktigt och ändamålsenligt att beräkna intäkten

av dessa villor med användande av det för taxeringsåret gällande taxeringsvärdet.

Att den skattskyldige vid deklarationens upprättande inte kan

exakt veta vilket taxeringsvärde som kan komma att åsättas fastigheten och

att deklarationen på denna punkt kan bli föremål för ändring i taxeringsnämnden,

torde inte utgöra tillräckliga skäl för bibehållande av nuvarande

bestämmelser. En annan princip som kan vara lättare att tillämpa, är

att beräkna bruttointäkten på viss del av produktionskostnaden för villan.

Eftersom inflyttning regelmässigt skett under beskattningsåret, torde nämnvärda

svårigheter ej föreligga att någorlunda korrekt framräkna produktionskostnaden

efter beskattningsårets utgång. I regel torde f. ö. en preliminär

produktionskostnad finnas framräknad redan innan byggnadsarbetet

påbörjas. Med hänsyn till att taxeringsvärdet bör understiga produktionskostnaden

och att fastighetstaxeringen skall ske enligt de grunder, som tilllämpats

vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering, torde den del

av produktionskostnaden, som inkomstberäkningen skall baseras på, kunna

begränsas till förslagsvis 75 %. Även länsstyrelsen i Södermanlands län

anser det ändamålsenligare och från materiell synpunkt riktigare att för nybyggda

villor beräkna intäkten på grundval av det för taxeringsåret gällande

taxeringsvärdet.

Utredningens förslag på denna punkt avstyrks av riksskattenämnden och

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Nämnden anser att utredningen

överbetonat de olägenheter som i enskilda fall kan vara förbundna

med den nuvarande regeln. Enligt riksskattenämndens erfarenheter har

denna i stort sett fungerat väl. Riksförbundet påpekar att två deklarationsbilagor

måste upprättas för ett och samma beskattningsår beträffande fler1''amiljsvilla

som omändrats till schablonvilla och tvärtom. Detta skulle innebära

en avsevärd komplikation av förfarandet för såväl deklaranten som

taxeringsmyndigheterna.

Överståthållarämbetet anser att det i detta sammanhang bör betonas att

taxeringsförfarandet i praktiken icke onödigtvis bör kompliceras genom infordrande

av olika fastighetsbilagor beträffande samma fastighet eller genom

ökad kontroll från skattemyndigheternas sida i mindre väsentliga avseenden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Schablonbeskattade bostadsföretag

Gällande rätt

I likhet med vad som gäller i fråga om eu- och tvåfamilj sfastigheter tilllämpas

för fastigheter som ägs av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

samt s. k. allmännyttiga bostadsföretag en förenklad schablonmetod för inkomstberäkningen.

Bestämmelserna för dessa företags beskattning för inkomst

av fastighet återfinns i 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. KL. Enligt dessa

bestämmelser skall som intäkt av fastigheten upptas ett belopp, som för helt

år räknat motsvarar 3 % av fastighetens taxeringsvärde året närmast före

taxeringsåret. Finns inte något taxeringsvärde åsatt fastigheten för nämnda

år beräknas intäkten på grundval av ett värde, som uppskattas enligt

samma grunder som gällt för åsättande av taxeringsvärde. Avdrag från den

beräknade intäkten får inte göras för andra kostnader än för ränta på lånat

i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

De bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, som enligt angivna regler

äger tillämpa schablonmetoden för beräkningen av inkomst av fastighet,

brukar benämnas »äkta» bostadsföretag. En definition på »äkta» bostadsföretag

är intagen i punkt 3 av anvisningarna till 24 § KL. Däri anges, att

med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening eller

aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att

åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus,

som ägs av föreningen eller bolaget.

Om beskattningen av medlem eller delägare i »äkta» bostadsföretag för

förmån, som uppburits från företaget, stadgas i punkt 2 av anvisningarna

till 38 § samt punkt 3 av anvisningarna till 39 § KL. Bostad eller annan

törmån av lastigheten, som tillkommit medlem eller delägare i denna hans

egenskap är inte skattepliktig intäkt. Avdrag får därför inte göras för medlemmens

eller delägarens omkostnader för bostaden eller förmånen. Har

medlemmen eller delägaren under hela eller större delen av beskattningsåret

hyrt ut sin lägenhet mot vederlag, räknas såväl vederlaget som värdet

av den del av bostaden som inte hyrts ut såsom intäkt av kapital för medlemmen

eller delägaren. I detta fall föreligger viss avdragsrätt för omkostnader.

I fråga om gränsdragningen mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföretag

och om beskattningen av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt

medlemmarna eller delägarna i dylika företag har riksskattenämnden år

1957 meddelat anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna (riksskattenämndens

meddelanden år 1958 nr 2 punkt 1). Såsom villkor för ett

»äkta» bostadsföretag uppställs att företagets fastigheter inrymmer minst

tre bostadslägenheter och vidare att minst GO % av hela taxeringsvärdet

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1906

för företagets fastigheter belöper på de till medlemmar eller delägare med

hostads- eller hyresrätt upplåtna bostadslägenheterna.

Utredningen

Vissa statistiska uppgifter har införskaffats beträffande bostadsföretagens

inkomsttaxering år 1965. Uppgifterna har sammanställts i bilaga

13 till betänkandet. Därav framgår att det alldeles övervägande antalet sådana

föreningar skattemässigt redovisar underskott av sin fastighetsförvaltning.

Endast ett fåtal har nettointäkt i fastighetsbilagan. Det torde här vara

fråga om äldre företag som amorterat ned sina inteckningsskulder. Vad

beträffar de allmännyttiga bostadsföretagen utvisar statistiken likaså att

det helt övervägande antalet företag har underskott av fastighetsförvaltningen.

Utredningen konstaterar med stöd av statistiken att en sänkning av schablonprocenten

skulle sakna praktisk betydelse för det stora flertalet bostadsföretag.

Utredningen påpekar vidare att flerfamilj sfastigheterna vid de båda

senaste fastighetstaxeringarna i genomsnitt fått en höjning av taxeringsnivån

med ca 10 % vid vardera taxeringen. Detta innebär att den sänkning

av repartitionstalet som samtidigt gjorts inneburit en definitiv minskning

av fastighetsbeskattningen för dessa fastigheter. Enligt utredningens mening

finns inte tillräckliga skäl att generellt sänka schablonprocenten vare

sig för bostadsföreningarna och bostadsaktiebolagen eller för de allmännyttiga

bostadsföretagen. Inte heller någon differentiering av procentsatsen för

intäktsberäkningen liknande den som utredningen förordar för villor bör

komma i fråga för bostadsföretagens del. Skillnaden mellan det faktiska

värdet och taxeringsvärdet beträffande flerfamilj sfastigheterna är nämligen

inte tillnärmelsevis så stor som i fråga om en- och tvåfamilj sfastigheterna.

På bostadsföretagens innehav av villor tillämpas i praxis villaschablonen.

I sådana fall kommer den av utredningen föreslagna differentieringen av

villaschablonen att tillämpas under samma förutsättningar som för övriga

villor.

Beträffande beskattningen av s. k. garageföreningar och liknande föreningar

framlägger utredningen däremot ett förslag. Härom anförs bl. a.

Under de senaste åren har bildats ett flertal ekonomiska föreningar med

uppgift att tillhandahålla sina medlemmar garageplatser i särskilda fristående

garagehus, som uppförts av föreningarna. Sådana garagehus har

byggts i anslutning till tidigare bebyggelse av flerfamiljshus med otillräckligt

antal garageplatser eller tillsammans med nybebyggelse av radhus, kedjehus

eller småstugeområden i framförallt de större städernas förorter.

Garageplatserna upplåts som regel med ständig besittningsrätt till medlemmarna

av den förening, som de gemensamt bildat.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1906. 1 samt. Nr 1S1

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Frågan om en garageförenings beskattningssituation har prövats av regeringsrätten

i ett den 10 mars 1964 avgjort mål (RÅ 1964 ref. 14). Utgången

blev att föreningen inte schablontaxerades. Föreningen skulle i stället betraktas

som vanlig ekonomisk förening vilket bl. a. innebär att dubbelbeskattningsprincipen

blir tillämplig. Föreningen hade att såsom intäkt ta

upp bl. a. hyresvärdet för de garageplatser som föreningen upplåtit till medlemmarna.

Från denna intäkt ägde sedan föreningen i vanlig ordning göra

avdrag för omkostnader och värdeminskning på fastigheten. Hyresvärdet

för garageplatserna beskattas vidare hos medlemmarna, nämligen såsom utdelning

från föreningen, i den mån medlem inte betalar full hyra för garaget

vilket som regel inte torde vara fallet.

Utredningen erinrar om att när garage finns inrymt i en villa detta givetvis

påverkar fastighetens taxeringsvärde. Beskattningen av förmånen av

garaget ingår därvid i den schablonmässigt beräknade intäkten av villan,

f. n. 2 % av taxeringsvärdet. Motsvarande gäller bostadsförenings eller bostadsaktiebolags

fastighet om däri inryms garage för medlemmarna eller

delägarna. Schablonen för inkomstberäkningen är för bostadsföretagen såsom

förut nämnts 3 % av fastighetens taxeringsvärde.

Garage och garageplatser, som garageföreningarna tillhandahåller sina

medlemmar, synes närmast utgöra komplement till bostäder i villa, radhus,

kedjehus och bostadsföretags fastighet. Det finns emellertid även garageföreningar

vars medlemmar inte är direkt eller genom bostadsföretag fastighetsägare.

Någon anledning att i beskattningshänseende behandla garageföreningarna

på annat sätt än bostadsföreningar och bostadsaktiebolag synes utredningen

inte föreligga. Samma betraktelsesätt beträffande förvärvskällans

speciella karaktär som gäller för villor och bostadsföretagens fastigheter

kan anläggas på garageföreningarnas fastigheter. Fråga är inte om förvärvskälla

i egentlig mening utan endast om ett sätt för den enskilde att i form

av direkt eller indirekt äganderätt lösa sin egen bostads- och garagefråga.

Utredningen föreslår att den för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

tillämpliga schablonregeln för inkomstberäkningen av annan fastighet skall

gälla även för garageföreningar. En förutsättning bör vara, att garagen

används för medlemmarnas eller delägarnas personliga räkning och inte

t. ex. i rörelse som de utövar.

Även andra gemensamhetsanläggningar av likartad natur som garageanläggningar

kan tänkas komma att bedrivas i samma form som garageföreningarna.

Enligt utredningen bör därför i samband med den föreslagna

ändringen av beskattningsreglerna för garageföreningarna det skatterättsliga

begreppet bostadsförening och bostadsaktiebolag utvidgas till att omfatta

även anläggning av likartad karaktär. Såsom exempel på sådana tänkbara

anläggningar må nämnas tvättstugeanläggning, värmecentral e. d.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Remissyttrandena

Utredningens förslag att schablonen för bostadsföretagen lämnas utan

ändring har föranlett erinran endast från HSB, som yrkar att intäktsprocenten

för bostadsföretagen sänks från 3 till 2. När utredningen åberopar

att en sänkning skulle få ytterst liten effekt för bostadsföretagens del eftersom

endast ett fåtal sådana företag visar skattemässigt överskott i sin fastighetsförvaltning,

utgör detta enligt HSB inget principiellt godtagbart motiv

för att inte samma intäktsprocent skall gälla samtliga schablontaxerade

fastigheter. HSB hemställer vidare att frågan om beskattningen av bostadsföretagen

och deras medlemmar närmare utreds och anför till stöd härför

bl. a.

Det kan ifrågasättas om nuvarande beskattningsmetod beträffande bostadsföretagens

fastigheter är rättvist utformad. Vid införandet av den

schablonmässiga inkomstberäkningen för bostadsföretagens fastigheter

framhölls det vara principiellt riktigast att beskatta medlemmen eller delägaren

i bostadsföretaget. Endast härigenom skulle det vara möjligt att ta

hänsyn till den individuella skatteförmågan hos varje medlem och delägare.

Enligt nuvarande skattemetod kan underskott i bostadsföretagens fastighetsförvaltning

inte tillgodoföras medlemmarna och delägarna. Genom att

förlägga beskattningen av bostadsföretagens fastigheter hos medlemmarna

och delägarna skulle dessa underskott kunna fördelas enligt skatteförmågeprincipen.

Härigenom skulle också skattemässig rättvisa skapas mellan

medlemmar och delägare i bostadsföretag å ena sidan och villaägare å andra

sidan. Detta skulle även från bostadspolitisk synpunkt vara värdefullt.

Skattemässiga skäl skulle inte påverka val av boendeform. Beträffande bostadsrättsföreningars

fastigheter är det relativt enkelt att förlägga beskattningen

hos medlemmarna. Taxeringsvärdet på och räntekostnaderna m. m.

för bostadsrättsförenings fastighet kan fördelas på bostadsrättshavarna

efter andelstalen för lägenheterna.

Svenska stadsförbundet uppehåller sig vid de allmännyttiga företagen och

erinrar om att en liten grupp dylika företag, nämligen sådana vilkas byggnation

stagnerat och vilkas verksamhet huvudsakligen omfattar förvaltning

av befintligt fastighetsinnehav, genom den fortgående amorteringen av

byggnadslånen och därmed följande minskning av ränteavdragen får skattemässigt

överskott enligt schablonmetoden och sålunda blir inkomstbeskattade.

Förbundet påpekar att en sammanslagning av de allmännyttiga bostadsföretagen

kan förväntas i samband med de fortgående kommunsammanläggningarna.

Utredningen får anses ha visat — anser länsstyrelsen i Västernorrlands

län — att det alldeles övervägande antalet bostadsföretag skattemässigt redovisar

underskott av sin fastighetsförvaltning. Eftersom en sådan redovisning

knappast kan motsvara företagens verkliga resultat kan en höjning

av procentsatsen ifrågasättas. I avsaknad av underlag för en bedömning av

hur procentsatsen hör bestämmas avstår dock länsstyrelsen från att komma

med något förslag på denna punkt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Utredningens förslag att garageföreningar och liknande företag skall

schablonbeskattas tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av samtliga

remissinstanser. Riksskattenämnden understryker att nu rådande läge med

avseende på garageföreningarnas beskattning inte är materiellt tillfredsställande.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ser förslaget i denna

de! som en klar förenkling.

Departementschefen

Inkomstbeskattningen av villafastigheter sker enligt lagstiftning från år

1953 efter en schablonmetod. Metoden innebär att ett belopp motsvarande

2 % av fastighetens taxeringsvärde redovisas som intäkt och att avdrag medges

endast för ränta på lånat kapital som lagts ned i fastigheten och för

tomträttsavgäld. Tidigare beskattades villor efter den s. k. konventionella

metoden dvs. efter de regler som gäller för inkomstberäkningen av förvärvskällor

i allmänhet. Detta innebar för villornas del att hyresvärdet för lägenhet,

som ägaren använt för sin eller sin familjs räkning, och eventuella

kontanta inkomster skulle tas upp som intäkt. Å andra sidan medgavs i

princip avdrag för alla omkostnader för villan. Som exempel på sådana

kostnader må nämnas — förutom skuldräntor -— utgifter för reparation

och underhåll av byggnader samt för vattenförbrukning, renhållning och

belysning. Likaså medgavs avdrag för värdeminskning av byggnader och

vissa inventarier.

övergången till schablonmetoden för inkomstbeskattningen av villor motiverades

främst såsom en nödvändig förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet.

Den konventionella metoden med uppskattning av liyresförmåner

enligt ortens pris och beräkning av omkostnader, särskilt reparationer,

hade årligen medfört ett stort antal tvister och taxeringsprocesser.

Vidare åberopades att villor knappast kunde betraktas som förvärvskällor

i egentlig mening. Regelmässigt anskaffades inte sådana fastigheter

för att användas i förvärvssyfte.

Till grund för villaschablonens tekniska utformning anfördes att räntan

på det i villan nedlagda kapitalet av rättviseskäl borde beskattas. Från

början anknöts intäktsprocenten till gällande sparbanksränta. En annan

utgångspunkt var att schablonmetoden borde ge ungefär samma resultat

för förvärvskällan som helhet som den konventionella metoden. I enlighet

härmed bestämdes ursprungligen att inkomstberäkningen skulle ske efter

3 %.

Betydelsen av riktiga taxeringsvärden underströks starkt i samband

med lagstiftningens förarbeten. Det förutsattes att man genom särskilda

undersökningar efter det att metoden varit i tillämpning någon tid skulle

utröna om schablonberäkningens obligatoriska anknytning till taxeringsvärdena

gav ett nöjaktigt resultat.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Procentsatsen för intäktsberäkningen har sänkts två gånger under

schablonmetodens hittillsvarande tillämpningstid, nämligen åren 1957 och

1965 i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna dessa år. Vid båda

tillfällena bestämdes sänkningen till en halv procentenhet och åberopades

det väntade nivålyftet beträffande villornas taxeringsvärden som skäl.

Sänkningen av procenttalet avsåg alltså att motverka höjningen av taxeringsvärdena

vid villaägarnas inkomstbeskattning.

Förslag till den senaste sänkningen av procenttalet förelädes riksdagen

i prop. 1965:30. Jag uttalade då att fråga här är om en bostadskostnad

för villaägarna och att en automatisk höjning av denna kostnad till följd

av höjda taxeringsvärden inte är önskvärd. Jag tilläde emellertid att detta

främst gäller en- och tvåfamilj sfastigheter av det slag som i dagligt tal

innefattas i begreppet egna hem. Förhållandet fann jag vara i viss mån

annorlunda när det gäller villor som i fråga om storlek och standard faller

utanför det normala egnahemsbegreppet. Beträffande sådana fastigheter

kan det vara motiverat att hålla fast vid den ursprungliga principen för

schablontaxeringen, nämligen att den inkomst som beskattas skall motsvara

en skälig förräntning på det kapital som fastigheten representerar.

Det kan därför, framhöll jag, finnas fog för skilda beräkningsgrunder för

olika slag av villor. Jag förordade en närmare utredning av frågan.

Fn sådan utredning har nu gjorts och utmynnat i förslag till höjd inkomstbeskattning

för villor över 125 000 kr. taxeringsvärde. Utredningen anser

sig kunna konstatera att taxeringsvärdena för villor inte är representativa

för det kapital som villorna motsvarar. Det finns enligt utredningen

ett avsevärt »dolt kapital» över taxeringsvärdet. Detta kapital är i kronor

räknat allt större ju värdefullare villa det är fråga om. För villor över

125 000 kr. taxeringsvärde finner utredningen taxeringsvärdena vara så

bristfälliga som mätare på det kapital villorna representerar att en höjning

av intäktsprocenten bör ske. Förslaget innebär att den nuvarande intäktsprocenten,

2, behålls för villor med taxeringsvärden upp till 125 000

kr. För villor med högre taxeringsvärden tillämpas 2 % i botten och 4 %

för den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 125 000 och 200 000 kr.

samt 8 % för den del av taxeringsvärdet som ligger däröver.

Vid remissbehandlingen har delade meningar uttalats beträffande utredningens

förslag. Flertalet remissinstanser tillstyrker emellertid förslaget,

i några fall med vissa modifikationer beträffande gränsbeloppen och

procenttalen. Eu del instanser grundar sitt tillstyrkande helt eller delvis på

andra motiv än de utredningen anfört, främst bostadssociala skäl. De avstyrkande

remissinstanserna åberopar till stöd för sitt ställningstagande

bl. a. att förslaget saknar principiell grund, att den föreslagna skatteskärpningen

är alltför kraftig och att det framlagda utredningsmaterialet är för

begränsat för att medge ett ställningstagande till förslagen.

För egen del anser jag starka skäl tala för eu villabeskattning i huvudsaklig

överensstämmelse med utredningens förslag. Enligt min mening har

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

utredningen visat att de nuvarande reglerna inte är tillfredsställande från

skattemässiga utgångspunkter. Vid fastighetstaxeringen tillämpas av olika

skäl mycket vida säkerhetsmarginaler. Såsom utredningen framhållit medför

det därvid tillämpade systemet att ett allt större kapital blir obeskattat

ju mera påkostad en villa är. Jag kan inte finna en sådan ordning godtagbar

från rättvisesynpunkt. För rena lyxvillor innebär det nuvarande systemet

att taxeringsvärdet inte tillnärmelsevis återspeglar det nedlagda kapitalet.

Det låter sig visserligen säga att de nu påtalade förhållandena beror på

brister i fastighetstaxeringen och att dessa brister i första hand bör rättas

genom ändrade grunder för denna taxering. Åtskilligt finns helt visst att

göra för att förbättra fastighetstaxeringsresultatet. I detta syfte tillkallade

jag under våren 1966 särskilda sakkunniga för att bearbeta inte bara —

såsom tidigare brukat ske — resultatet av 1965 års fastighetstaxering beträffande

jordbruksfastighet utan även resultatet av samma års taxering

beträffande annan fastighet. De sakkunnigas uppdrag avser även att

undersöka behovet av ändrade regler. Det är min förhoppning att man

genom denna utredning skall nå fram till regler som i högre grad än de

nuvarande är ägnade att åstadkomma likformig fastighetstaxering. Men även

om så blir fallet kvarstår att fastighetstaxeringen syftar till att få fram ett

försiktigt beräknat saluvärde för fastigheterna. Det kommer därför regelmässigt

att beträffande varje fastighet finnas ett visst gap mellan taxeringsvärdet

och det i fastigheten nedlagda kapitalet. Det ligger i sakens natur

att den marginal man här måste röra sig med är större, i kronor räknat,

för fastigheter som på grund av storlek, speciell utformning, lyxbetonad utrustning

eller annan orsak skiljer sig från det vanliga. En reform av fastighetsbeskattningen

torde därför inte ensam kunna undanröja de brister

i villabeskattningen som konstaterats.

Några remissinstanser har anmärkt att utredningen överbetonat den

synpunkten att schablonmetoden avser att beskatta räntan på det kapital

villan representerar. Enligt dessa instanser bör den intäkt som tas till

beskattning enligt metoden i stort sett motsvara hyresvärdet för villaägarens

bostad. Intäktsprocenten borde därför bestämmas efter en undersökning

av hyresnivån för villor. Bortsett från att någon ren hyresmarknad

för omöblerade villor knappast torde finnas ens i storstadsregionerna kan

häremot invändas att intäktsprocenten avvägs efter en skälighetsbedömning

där hänsyn bör tas till alla på frågan inverkande faktorer. Den nuvarande

generella intäktsprocenten får anses vara fastställd efter dessa

grunder och så bör även vara fallet med den skärpta procentsats som jag

tillstyrker i det följande för villor med taxeringsvärde över 100 000 kr.

Förutom de skattemässiga synpunkter som således enligt min mening

kan åberopas för en reform av villabeskattningen talar mycket starka

bostadssociala skäl härför. Det har länge varit känt att de nuvarande reglerna

för denna beskattning verkat starkt stimulerande på byggen av

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

onödigt kostnadskrävande villor. Rätten till avdrag för gäldränta innebär

otvivelaktigt en stimulans särskilt för stora inkomsttagare att söka belåna

sin fastighet så högt som möjligt och att bygga större än som annars

blivit fallet. Följden blir en prisuppdrivande effekt på villamarknaden. I

dagens bostadsläge är det också önskvärt att alla tillgängliga resurser reserveras

för att bygga bostäder som tillgodoser det mer normala bostadsbehovet.

I varje fall bör inte skattereglerna vara så utformade att de direkt

stimulerar uppförande av lyxbetonade villor.

Jag anser således att det beskattningsresultat som den nuvarande utformningen

av villabeskattningen ger för mera påkostade villabyggen är ett allvarligt

problem som inte kan lämnas olöst. Villabeskattningsutredningen

har diskuterat olika vägar att gå för att komma till rätta med problemet.

Ingen remissinstans har velat anvisa någon annan väg att angripa problemet

än via schablonens intäktssida. Det råder alltså allmän enighet om att

lösningen inte bör sökas i en begränsning av avdragsrätten för gäldränta

eller genom en övergång till konventionell metod. I stället för utredningens

förslag till differentiering av intäktsprocenten har från något remisshåll rekommenderats

en annan lösning som utredningen antytt men avvisat, nämligen

en generell höjning av procenttalet och kompensation för den skattehöjning

som detta skulle innebära för egnahemsägare genom höjning av det

nuvarande 200 kr.-avdraget. Detta avdrag tillkommer alla villaägare beträffande

fastighet som de är mantalsskrivna på. Alternativet torde förutsätta en

omkonstruktion av 200 kr.-avdraget för att vara acceptabelt och är såsom

utredningen framhållit även ur andra synpunkter mindre lämpligt. Jag tillstyrker

med hänvisning till det anförda en lagstiftning som i princip ansluter

sig till utredningens förslag.

Beträffande den närmare utformningen av lagstiftningen

föreslår utredningen såsom förut nämnts en differentiering av

intäktsprocenten så att den nuvarande procentsatsen, 2, skulle tillämpas

för villor med upp till 125 000 kr. taxeringsvärde. För villor med högre

taxeringsvärde förordas 2 % i botten och 4 % för den del av taxeringsvärdet

som ligger mellan 125 000 och 200 000 kr. och 8 % för den del av

taxeringsvärdet som ligger över 200 000 kr. De tillstyrkande remissinstanserna

har i allmänhet anslutit sig också till förslagets detaljutformning. Ett

flertal instanser har emellertid ändringsförslag såväl när det gäller beloppsgränserna

som i fråga om procentsatserna.

I fråga om beloppen går framförda ändringsförslag ut på höjningar

av skiktgränserna. Därvid åberopas i allmänhet att nybyggda egna hem

redan i dagens läge vanligen taxeras till högre belopp än 125 000 kr., åtminstone

i Stockholmstrakten. Från några håll föreslås också en ytterligare

differentiering med utgångspunkt från att byggnadskostnaderna varierar

starkt i olika delar av landet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Enligt min mening bör man hålla i minnet att vi här har att göra med

en schablon. Om det skall vara någon mening med schablonen hör den

vara enkel i tillämpningen — något som särskilt kännetecknat villaschablonen.

Varje komplikation försämrar schablonens värde. I schablonens

natur ligger också att den slår olika för olika skattskyldiga. Såsom

villabeskattningsutredningen understrukit skulle en differentiering av

schablonmetoden med hänsyn till de skiftande byggnadskostnaderna på

olika orter i landet innebära en så allvarlig komplikation av schablonen

att ett sådant system inte bör komma i fråga. Även om det torde vara klart

att byggnadskostnaderna i Stockholm är högre än i landet i övrigt är dock

variationen inom storstadsregionerna för de villor som här är i fråga enligt

min mening knappast större än som kan anses godtagbart inom schablonen.

Den favör som villaägarna åtnjuter genom att ett visst kapital i villan

inte blir räntebeskattat anser jag vara tillräcklig redan om gränsen dras vid

ett taxeringsvärde av 100 000 kr. Jag förordar därför att den nedre gränsen

för skärpt beskattning sänks i förhållande till utredningens förslag med

25 000 kr. till 100.000 kr. Härmed vinner man även att en del mer påkostade

villor utanför storstadsregionerna träffas av den skärpta beskattningen, låt

vara i mycket begränsad utsträckning. Å andra sidan grundar jag inte detta

mitt ställningstagande på uppfattningen att villor i Stockholm med taxeringsvärde

strax över 100 000 kr. är av lyxkaraktär. Som jag nyss nämnde

är grunden i stället att finna i den omständigheten att ett i kronor räknat

alltför stort kapital blir obeskattat redan ovanför denna nivå. Härtill kommer

olika praktiska fördelar med en gräns just vid 100 000 kr.

Någon remissinstans framkastar tanken att schablonmetoden eller i varje

fall den förhöjda intäktsprocenten skulle tillämpas på det i taxeringsvärdet

ingående byggnadsvärdet. Markvärdet skulle således alltid beskattas

efter 2 %. Häremot talar redan praktiska skäl eftersom ett sådant undantag

onekligen innebär en komplikation vid tillämpningen. Enligt min mening

kan inte heller bärande principiella skäl åberopas för denna ståndpunkt.

Schablonmetoden bygger bl. a. på att det är räntan på det i fastigheten

nedlagda kapitalet som skall beskattas. Hänsyn bör då tas också

till markvärdet vid intäktsberäkningen. Det finns vidare skäl att anta att

de taxerade markvärdena i vissa områden i ännu högre grad än de taxerade

byggnadsvärdena understiger de verkliga värdena.

Beträffande de föreslagna procenttalen, 2 i botten, 4 i mellanskiktet

och 8 för den översta delen av taxeringsvärdet, har meningarna

varit starkt delade bland de remissinstanser som framfört ändringsförslag.

Olika förslag har väckts såväl om sänkning som om höjning av procentsatserna.

Flertalet remissinstanser godtar emellertid utredningens förslag.

Även jag finner utredningens ståndpunkt väl avvägd. Det invänds visserligen

från några håll att 8 % är en orealistisk procentsats, som leder till

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 nr 19(>6

53

en beräknad avkastning för de värdefullaste villorna som inte kan erhållas

på andra värdebeständiga placeringar ens i dagens höga ränteläge. Svenska

sparbanksföreningen påpekar således att de av utredningen valda procenttalen

motsvarar ca 8,4 % avkastning för en 500 000 kr. villa. Föreningen

bygger beräkningen på att schablonintäkten enligt utredningens förslag utgör

5,9 % av taxeringsvärdet. Till detta procenttal läggs vad som när schablonen

infördes beräknades motsvara tidigare avdragsgilla utgifter såsom reparationskostnader

och värdeminskning, nämligen 2,5 procentenheter. Jag

vill med anledhing härav påpeka att föreningen vid sina beräkningar utgår

från taxeringsvärdet. Jag finner det naturligare att anknyta till det nedlagda

kapitalet, som för en villa med taxeringsvärde av 500 000 kr. kan uppskattas

till minst 750 000 kr. Den beräknade avkastningen blir då ca 6 % enligt mitt

förslag. Jag anser det nödvändigt att i den högsta värdeklassen välja procenttal

som motsvarar en tämligen hög beräknad avkastning för att man

skall uppnå den från samhällsekonomisk synpunkt önskvärda begränsningen

av byggandet av extrema lyxvillor. För villor med lägre standard sänks

avkastningstalet successivt. Effekten av initt förslag uträknad på grundval

av taxeringsvärdet framgår av en tabell som torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 2.

Från vissa håll, bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, anmärks

att en så relativt kraftig skatteskärpning, som utredningens förslag innebär

för rena lyxvillor, inte bör genomföras på en gång bl. a. med hänsyn till

den bebyggelse som skett under hittillsvarande skattemässiga förutsättningar.

Emellertid har länsstyrelsen understrukit svårigheten av att ha olika

regler beroende på om en villa uppförts före eller efter viss tidpunkt. Även

en över några år utsträckt övergångstid för den äldre bebyggelsen skulle till

en del innebära att konservera en förmån för vissa villor när — såsom angeläget

är — lagstiftningen bör träda i kraft omedelbart för nybebyggelse.

Enligt min mening tas erforderlig hänsyn till den äldre bebyggelsen genom

att de relativt moderata procenttal som utredningen föreslagit godtas. Detta

är bl. a. skälet till att jag inte anser mig kunna tillstyrka de procenttal som

LO föreslagit, nämligen 6 % i mellanskiktet och 10 % för toppskiktet.

Utredningen har förutsatt att lagstiftningen skall tillämpas för alla

schablonbeskattade fastigheter utan undantag. Beträffande tvåfamilj sv

ill or har utredningen uttalat att det visserligen ligger i dessa fastigheters

natur att de har högre taxeringsvärde än enfamilj svillor med samma

standard. Schablonmetoden är ändå så fördelaktig för tvåfamilj svillorna

att undantag för deras del inte erfordras. Några remissinstanser har

häremot invänt att tvåfamilj svillorna är underkastade hyresregleringen,

vilket ibland kan medföra att hyresgästen bor billigare än hyresvärden. På

grund härav anser dessa remissinstanser att särskilda regler bör gälla för

tvåfamilj svillor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Enligt min mening är villabeskattningsutredningens ståndpunkt en riktig

konsekvens av den princip som ligger till grund för schablonmetodens

utformning, nämligen att det är räntan på det i villan nedlagda kapitalet

som är föremål för beskattning. Med denna utgångspunkt finns det inte

skäl till undantag för tvåfamilj svillorna. Att schablonmetoden för beskattning

av dessa villor i allmänhet är fördelaktig torde vara otvivelaktigt. Särskild

hänsyn till tvåfamilj svillorna har f. ö. inte tagits tidigare när schablon-

och repartitionstalen ändrats. Denna ståndpunkt bör enligt min mening

vidhållas eftersom antalet tvåfamilj sfastigheter med sådant taxeringsvärde

att mitt förslag får nämnvärd betydelse är starkt begränsat.

Från vissa håll har ifrågasatts om inte särskilda bestämmelser borde

gälla för fritidsvillor mot bakgrunden av att sådana villor även om

de håller en relativt hög standard inte kommer att drabbas av höjd beskattning.

Det har även påtalats att en konsekvens av utredningens förslag är

t. ex. att en person kan äga två villor med vardera 125 000 kr. taxeringsvärde,

vilka taxeras som självständiga enheter, utan att få skattehöjning.

Den som äger en villa, taxerad till 250 000 kr., drabbas däremot av

skatteskärpning.

Beträffande fritidsvillorna vill jag till en början erinra om att jag i det

föregående förordat sänkning av den nedre gränsen för skärpt beskattning

till 100 000 kr. Om mitt förslag antas kommer något fler ägare av fritidsvillor

att få känning av lagstiftningen än enligt utredningens förslag. Jag

vill tillägga att de statistiska undersökningar, som utredningen låtit företa

och som redovisas i bilagorna 6—8 till betänkandet, utvisar att fritidsvillorna

totalt sett ger ett inte obetydligt överskott vid beskattningen redan enligt

nu gällande regler, nämligen ca 20 milj. kr. Eftersom särregler för fritidsvillorna,

vilkas antal uppgår till ca 250 000, i hög grad skulle komplicera

taxeringsarbetet anser jag mig inte kunna tillstyrka en lagstiftning i

sådan riktning.

Från principiell synpunkt finns enligt min mening större fog för att lägga

samman taxeringsvärdena för villor i en ägares hand och beräkna intäktsprocenten

på summan. Även i sådana fall blir ett allt större kapital obeskattat

ju värdefullare fastighetsinnehavet är. Emot metoden talar främst praktiska

skäl. Oftast ligger villor som ägs av en person i olika kommuner. Detta

medför ingen komplikation vid taxeringen till statlig inkomstskatt som alltid

sker i villaägarens hemortskommun. Annorlunda ställer sig saken vid

den kommunala beskattningen som beträffande fastigheter sker i den kommun

där fastigheten ligger. För att det skisserade systemet skall fungera

tillfredsställande fordras av kontrollskäl åtminstone ett meddelande från

taxeringsnämnden i den skattskyldiges hemortskommun till nämnden i den

kommun där den skattskyldige har fritidsvilla. I vissa fall fordras flera meddelanden

för en och samma skattskyldig. Vidare torde ett meddelande vara

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

lämpligt även om den skattskyldige inte äger annan villa än fritidsvillan.

Särskilt för taxeringsmyndigheterna i storstadsregionerna skulle denna ordning

bli betungande. Härtill kommer frågan efter vilka grunder den genom

sammanläggningen förhöjda schablonintäkten skall fördelas mellan de olika

kommunerna vid kommunalbeskattningen, övervägande skäl talar enligt

min mening för att tills vidare inte komplicera lagstiftningen på detta sätt.

I fråga om uthyrda villor har utredningen påtalat viss bristande

likformighet i beskattningen mellan å ena sidan uthyrning av möblerade

villor för stadigvarande bruk och å andra sidan s. k. sommaruthyrning. I

det förra fallet är hyresintäkten skattefri. Principiellt sett föreligger däremot

skatteplikt i det senare fallet. På grund av frågornas samband med

det större spörsmålet om skatteplikt för inkomst genom rumsuthyrning

har utredningen inte framlagt något förslag men förordat en översyn av

reglerna på området. Översynen skulle omfatta även företagens villainnehav.

Vidare ifrågasätts om inte skatteplikten för intäkt genom sommaruthyrning

borde upphävas. Några remissinstanser har tagit upp den sistnämnda

frågan och föreslagit omedelbar lagstiftning av denna innebörd.

För egen del är jag inte beredd att på det material som nu föreligger ta

ställning i den sist nämnda lagstiftningsfrågan. Vad beträffar kravet på

översyn av bestämmelserna om skattskyldighet för den som hyr ut rum i

lägenhet eller villa eller också hela villan avser jag att återkomma vid

lämpligt tillfälle.

Ett uttalande av utredningen i detta sammanhang har väckt viss uppmärksamhet

vid remissbehandlingen, nämligen påståendet att en höjd schablonbeskattning

inverkar på det hyresvärde som tas till beskattning hos anställd

som disponerar arbetsgivaren tillhörig villa. Utredningen torde därmed

endast ha velat markera att en ändring av schablonbeskattningen för

villor i hög värdeklass på en ort rimligen bör påverka bedömningen av hyresvärdet

för motsvarande företagsvillor på orten.

Beträffande nybyggda villor och fastigheter som omändrats från

flerfamilj sfastigheter till en- eller tvåfamilj svillor eller vice versa föreslår

utredningen den ändringen i förhållande till vad som nu gäller att fastigheten

för det beskattningsår när villan färdigställts eller ombyggnaden ägt

rum skall taxeras efter den karaktär som den verkligen haft under olika delar

av året. F. n. är de förhållanden som rått under större delen av beskattningsåret

avgörande. Förslaget är främst föranlett av att skattskyldiga och

taxeringsmyndigheter haft svårigheter att tillämpa de nuvarande reglerna

på nybyggda villor som färdigställts under beskattningsårets senare hälft.

Med anledning av de under remissbehandlingen framkomna anmärkningarna

mot förslaget får jag föreslå den jämkningen därav att fastighetens karaktär

vid beskattningsårets utgång i dessa fall får bli avgörande för beskatt
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

ningen. Tillräcklig anledning att såsom vissa remissinstanser föreslagit frångå

den allmänna regeln att beskattningen skall grundas på taxeringsvärdet

vid beskattningsårets ingång synes mig inte föreligga.

Den skärpta villabeskattning jag förordat i det föregående kan beräknas

beröra ca 25 000 villor. Förslaget beräknas medföra ökade skatteintäkter

med ca 8 milj. kr. om året, varav 6 milj. kr. för staten och 2 milj. kr.

för kommunerna.

Även för fastighet som tillhör bostadsförening, bostadsaktiebolag

eller s. k. allmännyttigt bostadsföretag

tillämpas en schablonmetod vid beskattningen. Som intäkt upptas

i detta fall 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Avdrag medges liksom när

det gäller villaschablonen endast för ränta på lånat kapital som nedlagts i

fastigheten och för tomträttsavgäld.

Villabeskattningsutredningen har prövat även denna beskattningsmetod

men inte funnit skäl föreslå ändrade regler. Anledningen är främst att en

ändring skulle få mycket liten praktisk effekt genom att det alldeles övervägande

antalet hithörande företag visar underskott vid beskattningen. Det

påpekas också att sänkningen av repartitionstalet vid de senaste båda fastighetstaxeringarna

inneburit reella skattesänkningar för bostadsföretagen

med hänsyn till att höjningen av taxeringsvärdena för hyresfastigheter

varit relativt begränsad.

Vid remissbehandlingen uttalas avvikande mening endast av HSB som

föreslår en sänkning av intäktsprocenten och av länsstyrelsen i Västernorrlands

län som ifrågasätter en höjning. För egen del ansluter jag mig

till utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att bostadsföretagens

schablon inte f. n. bör ändras. Den av HSB föreslagna utredningen

av bostadsföretagens och deras medlemmars beskattning är jag inte beredd

att förorda f. n.

Utredningens förslag att s. k. garageföreningar och liknande

företag beskattas efter samma schablonmetod som gäller för bostadsföretagen

tillstyrks av alla remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Enligt

regeringsrättsutslag år 1964 behandlas garageföreningar f. n. som vanliga

ekonomiska föreningar vid beskattningen. Detta innebär bl. a. att dubbelbeskattningsprincipen

blir tillämplig.

Jag delar utredningens uppfattning att anledning saknas att behandla

garageföreningar och liknande företag på annat sätt än bostadsföretagen

och tillstyrker således utredningens förslag. Det är angeläget att endast

föreningar som avser att tillhandahålla garage eller liknande förmån för

medlemmarnas personliga räkning omfattas av lagstiftningen. Det kommersiella

inslaget bör således vara obetydligt. För att markera detta föreslår

jag en omformulering av den föreslagna lagtexten i punkt 3 av anvisning
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

arna till 24 § KL. När det gäller bostadsförening uppställs i praxis inte

större krav för schablonreglernas tillämpning än att minst 60 % av taxeringsvärdet

för föreningens fastighet skall belöpa på bostadslägenheter

som upplåtits till medlemmarna med bostadsrätt. Av den omformulering

jag förordat beträffande garageföreningar och liknande företag torde framgå

att betydligt större krav bör uppställas för att sådant företag skall falla

in under schablonreglerna. Det ankommer på riksskattenämnden att meddela

närmare anvisningar för lagstiftningens tillämpning om så visar sig

erforderligt.

Inom finansdepartementet har utarbetats författningsförslag på grundval

av de principer jag förordat i det föregående. Därvid har beaktats vissa

erinringar mot utredningens förslag i denna del som framkommit vid remissbehandlingen.

Någon remissinstans har ifrågasatt ett förtydligande

av 24 § andra stycket KL för att klargöra vilket värde som skall ligga till

grund för beskattningen i det fall att en villa används delvis i rörelse som

ägaren bedriver och delvis som ägarens bostad. Enligt min mening framgår

redan av gällande lydelse att schablonbeskattningen skall grundas på

det belopp som återstår av taxeringsvärdet sedan därifrån dragits vad som

belöper på rörelsedelen. Om en villa är taxerad till 225 000 kr., varav

100 000 kr. anses belöpa på den i rörelsen använda delen, återstår således

125 000 kr. för schablonbeskattning. Enligt mitt förslag beräknas med andra

ord schablonintäkten för bostadsdelen efter 2 % på 100 000 kr. och 4 % på

25 000 kr.

I likhet med utredningen anser jag att de föreslagna ändringarna bör

träda i kraft den 1 januari 1967 och tillämpas fr. o. in. 1968 års taxering.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att antaga det inom finansdepartementet

upprättade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Bilaga 1

Villabeskattningsutredningens förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 2 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till

24 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §.

2 mom. Är annan fastighet in- 2 m o m. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte rättad till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastig- personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte person- het) eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamiljsfastighet) liga tjänare (tvåfamilj sfastighet)

och föreligger ej fall, som avses ne- och föreligger ej fall, som avses nedan

i sista stycket, skall såsom in- dan i sista stycket, upptages såsom

täkt av fastigheten upptagas ett be- intäkt av fastigheten ett belopp mot
lopp

motsvarande för helt år räknat svarande för helt år räknat två pro
två

procent av fastighetens taxe- cent av den del av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxerings- ringsvärde året näst före taxeringsåret.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt året, som icke överstiger 125 000

för året näst före taxeringsåret, be- kronor, fyra procent av den del av

räknas intäkten på grundval av fas- taxeringsvärdet, som överstiger

tighetens värde, uppskattat enligt de 125 000 kronor men icke 200 000

grunder, som gällt för åsättande av kronor samt åtta procent av den del

taxeringsvärde för året näst före av taxeringsvärdet, som överstiger

taxeringsåret. 200 000 kronor. Finnes ej taxerings
värde

åsatt för året näst före taxeringsåret,

beräknas intäkten på

grundval av fastighetens värde, uppskattat

enligt de grunder, som gällt

för åsättande av taxeringsvärde för

året näst före taxeringsåret.

Vad i--------använda fastighetsdelen.

Har fastighet-------- •— icke ske.

Vad i--------publikt boställe.

25 §.

3 mom. I fråga om fastighet,

för vilken intäkten skall beräknas

enligt 24 § 2 eller 3 mom., må avdrag

icke göras för andra omkost
-

3 mom. I fråga om fastighet, för

vilken intäkten beräknas enligt 24 §

2 eller 3 mom., må avdrag icke göras

från intäkt som beräknats på

1 Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1965:120, av 25 § 3 mom. se 1957:105, av punkt 3

av anvisningarna till 24 § se 1954:51 och av punkt 6 av anvisningarna till 24 § se 1961:41.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

59

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nader än för ränta å lånat, i fastig- dylikt sått för andra omkostnader

heten nedlagt kapital samt tomt- än för ränta på lånat, i fastigheten

rättsavgäld eller liknande avgäld. nedlagt kapital samt tomträttsav
gäld

eller liknande avgäld.

Utöver avdrag-------å fastigheten.

Har fastighet,--------använda fastighetsdelen.

till 24 §.

3. Med bostadsförening och bo- 3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag

förstås ekonomisk stadsaktiebolag förstås ekonomisk

förening och aktiebolag, vars verk- förening och aktiebolag, vars verksamhet

uteslntande eller huvudsak- samhet uteslutande eller huvudsakligen

består i att åt föreningens ligen består i att åt föreningens medmedlemmar

eller bolagets delägare lemmar eller bolagets delägare bebereda

bostäder i hus, som äges av reda bostäder i hus som äges av förföreningen

eller bolaget. eningen eller bolaget. Såsom sådan

förening eller sådant bolag skall

även anses ekonomisk förening eller

aktiebolag, vars verksamhet uteslutande

eller huvudsakligen består i

att tillhandahålla garage eller annan

för bostadshavare avsedd gemensamhetsanläggning

i byggnad som

äges av föreningen eller bolaget.

6. De i---—----såsom bostad.

Till fastighet-----— ägarens förfogande.

Från tillämpningen — —----fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida fastighet skall an- Har fastighet varit inrättad till

ses inrättad till bostad åt en eller bostad åt en eller två familjer entvå

familjer skall bedömas med hän- dast under viss del av beskattningssyn

till de förhållanden, som rått året tillämpas, såvitt avser beräkunder

större delen av beskattnings- ningen av intäkten för denna del

året eller, såvitt avser fastighet som av beskattningsåret, de i 24 § 2 mom.

är avsedd att nyttjas endast viss tid meddelade bestämmelserna samt, såav

året, under större delen av den- vitt avser beräkningen av intäkten

na tid. för övrig del av beskattningsåret, be
stämmelserna

i § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om 1967 års taxering och eftertaxering för år 1967

eller tidigare år.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

Bilaga 2

Intäktens storlek vid villaschablonen enligt nuvarande regler och enligt

förslag i prop. 1966:151 för vissa taxeringsvärden

Taxeringsvärde, kr.

Intäkt, kr.

Intäkt enligt

förslaget i % av

taxeringsvärdet

Nuvarande

regler

Föreslagna

regler

Ökning

100 000 ..............

2 000

2 000

2,00

125 000 ..............

2 500

3 000

500

2,40

150 000 ..............

3 000

4 000

1 000

2,67

175 000 ..............

3 500

5 000

1 500

2,86

200 000 ..............

4 000

6 000

2 000

3,00

225 000 ..............

4 500

8 000

3 500

3,56

250 000 ..............

5 000

10 000

5 000

4,00

275 000 ..............

5 500

12 000

6 500

4,36

300 000 ..............

6 000

14 000

8 000

4,67

325 000 ..............

6 500

16 000

9 500

4,92

350 000 ..............

7 000

18 000

11 000

5,14

375 000 ..............

7 500

20 000

12 500

5,33

400 000 ..............

8 000

22 000

14 000

5,50

425 000 ..............

8 500

24 000

15 500

5,65

450 000 ..............

9 000

26 000

17 000

5,78

475 000 ..............

9 500

28 000

18 500

5,89

500 000 ..............

10 000

30 000

20 000

6,00

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660619

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1966:62 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten