Sök i Ratio Lex

Om förklaring enligt artikel 46 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

1966-01-27 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:33, Om förklaring enligt artikel 46 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1933

1

Nr 33

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om förklaring enligt

artikel 46 i Europarådets konvention angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna; given Stockholms slott den 27 januari

1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställs om riksdagens samtycke till att Sverige förklarar

sig godkänna den europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna

behörighet att uppta tvister enligt Europarådets konvention angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1966

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

27 januari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om förklaring enligt

artikel 46 i Europarådets konvention den 4 november 1950 angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och

anför.

Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (prop. 1951: 165,

UU 11, rskr 251) trädde i kraft den 3 september 1953. Konventionens artikel

19 föreskriver, att två organ skall upprättas för att trygga efterlevnaden

av dess bestämmelser, nämligen en kommission och en domstol för de

mänskliga rättigheterna.

Beträffande gången av ärenden, som anhängiggörs vid kommissionen,

hänvisar jag till vad ministern för utrikes ärendena har anfört i nämnda

proposition (s. 13). Sveriges ratifikation av konventionen innebär, att från

svensk sida har godtagits att fördragsslutande part till kommissionen hänskjuter

varje påstående om kränkning av konventionen från annan fördragsslutande

parts sida (art. 24). Vid ratifikationen avgavs samtidigt enligt

artikel 25 förklaring gällande utan tidsbegränsning, varigenom Sverige erkände

den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna som

behörig att motta framställningar från enskilda personer, icke-statliga organisationer

och grupper av enskilda som påstår sig ha utsatts för kränkning

av de i konventionen angivna rättigheterna genom någon av de fördragsslutande

parterna. På grund av artikel 5 i tilläggsprotokollet den 20

mars 1952 (prop. 1953:32, UU 1, rskr 124) — i det följande betecknat

tilläggsprotokoll nr 1 — vilket ratificerades av Sverige den 17 april 1953

och trädde i kraft den 18 maj 1954, omfattar förklaringen även de rättigheter

som omnämnts i detta protokoll. Genom särskild förklaring har Sverige

även erkänt enskilds besvärsrätt till kommissionen beträffande de rättigheter

som har angivits i tilläggsprotokoll nr 4 den 16 september 1963

(prop. 1964:87, UU 4, rskr 137), vilket ratificerades av Sverige den 14

maj 1964 men ännu ej har trätt i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

>5

Knn/jI. M(tj:ls proposition nr .Vi är WtUi

Domstolen har liksom kommissionen — enligt artikel It) upprättats

för att trygga uppfyllandet av de förpliktelser som konventionsstaterna

åtagit sig genom konventionen. Enligt artikel 45 omfattar domstolens behörighet

alla tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av konventionen

som hänskjutits dit enligt artikel 48. Denna artikel innehåller, att

mål kan hänskjutas till domstolen endast om den berörda staten eller de berörda

staterna är obligatoriskt underkastade domstolens jurisdiktion eller i

det aktuella fallet samtycker till att målet hänskjuts till domstolen. Obligatoriskt

underkastad domstolens jurisdiktion är stat som avgivit förklaring

enligt artikel 46 alt staten erkänner, att i alla frågor om tolkning eller lililämpning

av konventionen domstolens jurisdiktion är tvingande i och för sig

och ulan särskild överenskommelse. Förklaringen kan avges utan villkor

men den kan också förenas med villkor om ömsesidighet i förhållande till

övriga konventionsstater. Förklaring kan även avges för viss tid. Enligt artikel

53 förbinder sig konventionsstat att rätta sig efter domstolens utslag

i alla de mål i vilka staten är part.

Enligt artikel 48 kan ett mål hänskjutas till domstolen av kommissionen,

av konvensionsstat, vars medborgare uppges vara förfördelad, av konventionsstat

som har hänskjutit fallet till kommissionen eller av konventionsstat

mot vilken klagomål har riktats. Enskild person äger ej anhängiggöra

mål vid domstolen. Mål får hänskjutas till domstolen först sedan kommissionen

fastställt att en uppgörelse i godo ej har kunnat nås. Sådant

hänskjutande skall ske inom tre månader från det att kommissionens rapport

lämnats till ministerkommittén (art. 47). Domstolens utslag är slutgiltiga

(art. 52) och tappande part skall rätta sig efter utslaget (art. 53).

Förfördelad part, som helt eller delvis har vunnit ett mål inför domstolen,

kan i utslaget tillerkännas skälig gottgörelse, om den inhemska rätten

inte medger alt verkningarna av ett beslut eller en åtgärd fullständigt undanröjs.

Domstolen är sammansatt av domare till samma antal som Europarådets

medlemmar, f. n. sjutton. Tio stater har nu avgivit förklaring enligt artikel

46, nämligen Belgien, Danmark, Irland, Island, Luxemburg, Nederländerna,

Norge, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Danmarks

förklaring avgavs den 13 april 1953 och förnyades senast den 7 april

1962. Islands förklaring avgavs den 3 september 1958 och förnyades senast

den 3 december 1964. Norges förklaring avgavs den 10 juli 1964. Nio av dessa

stater har erkänt domstolens behörighet för en tid varierande mellan två och

fem år. Irland har erkänt den för obegränsad tid. Danmarks och Islands senast

avgivna förklaringar gäller för fem år och Norges förklaring gäller för

tre år. Danmark, Norge, Luxemburg, Nederländerna, Förbundsrepubliken

Tyskland och Österrike har dessutom uppställt ömsesidighetsvillkor.

Frågan om Sveriges erkännande av domstolens jurisdiktion har vid flera

tillfällen behandlats i riksdagen i anledning av dels motioner i ämnet, dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1966

rekommendationer från Europarådets rådgivande församling (UU 1959:2,

1960:5, 1961:4, 1962:3 och 6, 1964:3 samt 1965:5). Vad som sålunda

förekommit har inte resulterat i någon riksdagens åtgärd.

Till Nordiska rådets åttonde session år 1960 väcktes medlemsförslag om

att rådet skulle rekommendera Norges och Sveriges regeringar att erkänna

domstolens jurisdiktion. Sedan representanter för de norska och svenska

regeringarna uttalat, alt erfarenheter av hur domstolen praktiskt fungerade

borde avvaktas innan man tog ställning till frågan om erkännande,

beslöts att vidare behandling av medlemsförslaget skulle uppskjutas till

nästa session. Motsvarande beslut har därefter fattats vid rådets därpå

följande fem sessioner (1961—1965). Sedan Norge den 10 juli 1964 avgivit

förklaring enligt artikel 46, avser förslaget enbart Sverige. Det kommer att

på nytt tas upp till behandling vid rådets fjortonde session, vilken börjar

den 28 januari 1966.

Departementschefen

I prop. 1951: 165 om Sveriges anslutning till Europarådets konvention

angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

behandlades även frågan om Sveriges godtagande av domstolens

jurisdiktion. Föredraganden uttalade att Sverige inte borde avge någon förklaring

om godkännande av domstolens behörighet, innan erfarenheten

har visat att det vid sidan av kommissionen finns ett praktiskt behov av

domstolen. Detta uttalande godkändes av riksdagen (UU 1951: 11, rskr

251).

Som jag tidigare har anfört trädde domstolen i verksamhet år 1959 och

har sedan dess avdömt två mål: den 7 april 1961 fallet »Lawless» avseende

frihetsberövande i Irland och den 27 mars 1962 fallet »de Becker» avseende

yttrandefrihet i Belgien. För närvarande pågår behandling vid domstolen

av vissa mål som har anmälts av kommissionen och som rör språkfrågorna

i Belgien. Den erfarenhet som sålunda bär vunnits av domstolens verksamhet

är begränsad. Sedan Danmark och Island redan tidigt och nyligen också

Norge har erkänt domstolens behörighet, anser jag emellertid skäl föreligga

att ta upp frågan om svenskt erkännande av domstolens behörighet till förnyad

prövning.

Vissa problem är utan tvivel förknippade med ett godkännande av domstolens

jurisdiktion. Dessa är berörda i första lagutskottets utlåtande 1961:

38 i anledning av motion angående rätt till resning vid konflikt mellan

svensk och internationell domstols avgörande. Särskild uppmärksamhet

förtjänar spörsmålet, om ett avgörande av domstolen skall föranleda ändring

av en dom eller ett beslut av en nationell instans. Såvitt framgår av

förarbetena till konventionen torde domstolens avgöranden ej återverka på

interna domstolsavgöranden i konventionsstat. Detta bekräftas också av

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1966

innehållet i artikel 50 i konventionen. Däremot kan väl tänkas, att ändring

av en stats interna lagstiftning blir nödvändig till följd av domstolens

utslag. Detta problem torde visserligen vara likartat med det som följer

av att Sverige har erkänt den internationella domstolens i Haag behörighet

(prop. 1957:87) men en skiljaktighet ligger däri alt det i konventionen

om de mänskliga rättigheterna i stor utsträckning gäller internrättsliga

frågor, som ju tidigare i regel ej har ansetts böra bli föremål för

internationella domstolsavgöranden.

De betänkligheter som kan hysas mot att godkänna domstolens behörighet

synes mig dock inte vara av natur att böra ytterligare fördröja ett positivt

svenskt ställningstagande i frågan. Jag anser därför tiden nu vara

inne att Sverige avger förklaring om godkännande av domstolens behörighet.

Giltighetstiden bör lämpligen fastställas till fem år, dvs. samma tid som

har valts i Danmark och Island. Liksom de danska och norska förklaringarna

bör det svenska godkännandet förknippas med ömsesidighetsvillkor.

Godkännandet bör avse domstolens behörighet enligt såväl konventionen

som tilläggsprotokollen nr 1 och 4.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition begära

riksdagens samtycke till att avge sådan förklaring, som avses i artikel

46 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna, av det innehåll som har angetts i det

föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Martti Heino

MARCUS BOKTR. STHLM IBM BS0844

Doktrin (3)

  1. Carl Henrik Ehrenkrona, Nytt övervakningssystem enligt Europakonventionen, SvJT 1995 s. 439, på s. 440 · Fritt tillgänglig
  2. Rolf H. Lindholm, Mänskliga rättigheter i Sverige Rätten till domstolsprövning, SvJT 1986 s. 12, på s. 15 · Fritt tillgänglig
  3. Rolf Almering, Europakonventionen som lagtolkningsfaktor, SvJT 1973 s. 774, på s. 775 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:152 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring av vägtrafikförordningens bestämmelser om förmyndaransvar. a1 i texten
  2. UU 1966:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om förklaring enligt artikel 46 i Europarådets konvention angående skgdd för de mänskliga rättigheterna och d a1 i texten

Doktrin (4)

4 kopplingar.

  1. JT 2010/11 s. 821 s. 823 i texten · dokumentnivå
  2. SvJT 1995 s. 439 Carl Henrik Ehrenkrona, Nytt övervakningssystem enligt Europakonventionen s. 440 i texten
  3. SvJT 1986 s. 12 Rolf H. Lindholm, Mänskliga rättigheter i Sverige Rätten till domstolsprövning s. 15 i texten
  4. SvJT 1973 s. 774 Rolf Almering, Europakonventionen som lagtolkningsfaktor s. 775 i texten