Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna m. m

1966-02-11 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:34, Angående bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1966

1

Nr 34

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till de

svenska utlandsförsamlingarna m. m.; given Stockholms

slott den 11 februari 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edcnman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionens första del behandlas frågan om de svenska utlandsförsamlingarnas

ekonomi. Förslag framläggs om bidrag till dessa församlingar för olika

ändamål. Sålunda föreslås bidrag ur kyrkofonden till avlöning av församlingarnas

kyrkomusiker. Vidare föreslås bidrag av statsmedel till avlöning åt biträden

på församlingarnas pastorsexpeditioner och åt församlingarnas kvrkvaktmästare.

Bidrag av statsmedel föreslås även till gottgörelse åt svenska församlingen i London

i samband med avveckling av vissa skeppsavgifter, som hittills har tillfallit

församlingen. De föreslagna bidragen av statsmedel uppgår till sammanlagt

75 000 kr. för år.

Propositionens andra del rör ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden. Sålunda

föreslås anslag till två nya tjänster som stiftsadjunkt. Tjänstinnehavarna

skall utöva sin verksamhet bland inflyttade finskspråkiga personer. Bidrag till

kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet föreslås för budgetåret 1966/67

utgå med 60 000 kr. Förslag framläggs också om avlöningsbidrag till ytterligare

en sjömanspräst. Slutligen föreslås kyrkofondsanslaget till extra utgifter uppräknat

med 20 000 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts jrroposition nr 3\ år 1966

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11

februari 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om bidrag till de

svenska utlandsförsamlingarna m. m. samt anför.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 34 år 1966

3

I. Bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna

1. Inledning

I skrivelse den 27 april 1955 hemställde domkapitlet i Uppsala om utredning

av frågan om bidrag ur kyrkofonden för gäldande av löner till de svenska utlandsförsamlingarnas

kyrkomusiker och av avgifter till deras pensionering. I

skrivelsen erinrades om att prästerskapet i de svenska utlandsförsamlingarna numera

avlönades genom anslag ur kyrkofonden, medan utgifterna för den kyrkliga

verksamheten i övrigt täcktes av kollektmedel, skeppsavgifter, uttaxering bland

församlingarnas medlemmar samt — inte minst — av gåvor och frivilliga bidrag.

Sedan yttranden över framställningen avgetts av statskontoret och kammarkollegiet,

anbefallde Kungl. Maj:t den 12 september 1955 domkapitlet i

Uppsala att i samråd med statskontoret och Musikaliska akademien utreda

frågan om bidrag ur kyrkofonden till bestridande av kostnader för de svenska

församlingarnas i utlandet kyrkomusikaliska behov.

Härefter hemställde diakonistyrelsen — sedan den 1 januari 1966 benämnd

svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete (SFS 1965:

566) — i skrivelse i januari 1957, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda om och

i vad mån utlandsförsamlingarnas ordinarie årliga utgifter, i den mån församlingarnas

medlemsavgifter inte förslog, kunde täckas genom statsbidrag och

kyrkofondsanslag. Centralrådet framhöll att utlandsförsamlingarna, och särskilt

de i Paris, Berlin och London, hade det mycket brydsamt med sin ekonomi.

Nämnda tre församlingar åtnjöt därför förmånen av rikskollekt i hemlandsförsamlingarna.

Enligt centralrådet föreföll det tveksamt huruvida det — med

hänsyn till det ständigt mera intensifierade frivilliga församlingsarbetet samt

behovet av kollekter till andra angelägna och för hela svenska kyrkan gemensamma

ändamål — var möjligt att för framtiden bereda plats på rikskollekt1

istan för dessa ändamål. Kammarkollegiet och statskontoret hördes även över

centralrådets framställning. Kollegiet ansåg, att det var ett statsintresse att

församlingarna i fråga om verksamhet och lokaler kunde i stort sett uppehålla

hittillsvarande standard. Enligt kollegiet syntes för utlandsförsamlingarnas —

eller i varje fall för vissa församlingars — fortsatta verksamhet i hittillsvarande

utsträckning föreligga behov av vidgat ekonomiskt bistånd från Sverige. Biståndet

ansågs lämpligen böra avse, förutom bidrag till kyrkömusikerkostnaderna,

underhållet av församlingarnas kyrkor samt kostnaderna för kyrkobetjäningen.

Statskontoret ville, om minskning i eller indragning av kollektmedel

kunde förutses, inte motsätta sig ett tillmötesgående av framställningen

om utredning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1966

Slutligen anhöll kyrkomötet i skrivelse den 4 oktober 1957 med anledning

av väckt motion, nr 15, under åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande

nr 15, om åtgärder för beredande av möjlighet att ur kyrkofonden utanordna

medel för bestridande av kostnader för avlönande och pensionering

av de i svenska utlandsförsamlingar anställda kyrkomusikerna. Utskottet hade

i sitt betänkande särskilt framhållit det betriingda ekonomiska läge, vari flera

av dessa församlingar befann sig, och vidare uttalat.

Detta tillstånd förorsakas dels av de osäkra inkomsterna, dels av de förpliktelser

emot åldriga och sjuka landsmän, som dessa församlingar iklätt sig. Utskottet

vill också understryka den växande betydelse, som dessa församlingar

med sina kyrkor fatt för de allt större skaror av svenskar — i synnerhet ungdom

— som under längre eller kortare perioder vistas i de städer, där svenska utlandsförsamlingar

finns. Denna del av verksamheten torde tillföra församlingarna

ett mycket blygsamt ekonomiskt tillskott men ställer alltmer ökade

krav på deras resurser såväl i fråga om ekonomi som personliga krafter. Den

av motionärerna föreslagna åtgärden synes följaktligen utskottet väl motiverad.

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 28 juli 1958, varigenom det tidigare

åt domkapitlet i Uppsala givna utredningsuppdraget återkallades, tillkallades

dåvarande stiftssekreteraren Olof Morén för att utreda de svenska utlandsförsamlingarnas

ekonomi och deras behov av bidrag till församlingsverksamheten.

Den sakkunnige har den 14 december 1964 avlämnat betänkandet »De svenska

utlandsförsamlingarnas ekonomi» (SOU 1965:15).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkollegiet,

statskontoret, skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen, Musikaliska akademien, sjöfartsstyrelsen

och domkapitlen i Uppsala, Lund, Göteborg, Luleå och Stockholm

samt svenska ambassaderna i Paris, London, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors

och Buenos Aires ävensom svenska generalkonsulatet i Berlin, sjömansvårdsstyrelsen,

centralrådet, kyrkoråden i de svenska utlandsförsamlingarna.

1964 års utlands- och intematskoleutredning, Svenska pastoratens riksförbund

(Pastoratsförbundet), Svenska församlingens i Paris skolstyrelse, Svenska hjälpföreningen

i London, Svenska koloniens i Finland centralstyrelse, Svenska Gillet

i Finland, Svenska hjälpföreningen i Bnenos Aires, Riksföreningen för svenskhetens

bevarande i utlandet, Utlandssvenskarnas förening, Sveriges redareförening

och Svenska sjöfolksförbundet.

2. Nuvarande förhållanden

I fråga om de svenska utlandsförsamlingarna och nuvarande ordning för

finansieringen av deras verksamhet kan anföras.

De svenska församlingarna i Paris, London, Berlin, Köpenhamn, Oslo, Helringfors

och Buenos Aires har av Kungl. Maj:t fastställd kyrkoordning. Det

är dessa sju församlingar som räknas som svenska utlandsförsamlingar. Medlemskapet

i församlingarna är frivilligt. Antalet inskrivna medlemmar är enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Sb är 1966 5

uppgift för närvarande: Paris !) 1 (i, London ca 700, Berlin 366, Köpenhamn

■> HO, Oslo 3 100 (varav 1 800 icke-betalande), Helsingfors 2 450 och Buenos

Aires 216.

Församlingarna, vilka arbetar i liknande former som heinlandsförsamlmgarna,

bedriver förutom det kyrkliga arbetet social och kulturell verksamhet. Den

sociala verksamheten omfattar åldrings- och sjukvård samt även i viss utsträckning

ungdomsvård. Den kulturella verksamheten innefattar framföi allt skolväsendet

och tillhandahållande av bibliotek.

De byggnader som församlingarna disponerar är i huvudsak dels kyrkobyggnad

sammanbyggd med andra lokaler såsom exempelvis kyrkoherdens bostad,

dels sjuk- och ålderdomshem. Här skall kyrkobyggnaderna beröras.

Paris. Kyrkobyggnaden uppfördes åren 1911—1913. Fastigheten (byggnad och

tomt) tillhör svenska staten och står enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 maj

1958 under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning samt tas upp på styrelsens

delfond av statens allmänna fastighetsfond. Fastigheten är kostnadsfritt upplåten

till församlingen. Som en förutsättning gäller dock, att församlingen bestrider

kostnaderna för fastighetens löpande underhåll och vård. Byggnaden

inrymmer kyrkorum, utrymmen för församlingsverksamhet, expeditionslokalei,

kyrkoherdebostad, vaktmästarbostad samt lokaler för skola och bibliotek.

London. Kyrkobyggnaden uppfördes åren 1910—1911 och ägs av församlingen.

1 byggnaden*ingår" församlingssal, skol- och läsrum samt bibliotek. Som bidrag

till uppförande av dessa lokaler i samband med kyrkans byggande anvisade 1908

års riksdag 100 000 kr. Fn omfattande restaurering av byggnadsbeståndet år

1956 för cirka 500 000 kr. bekostades till hälften med statsmedel. Byggnaden inrymmer

kyrkorum, utrymmen för församlingsverksamhet, expeditionslokaler,

kyrkoherdébostad, vaktmästarbostad, bostad för diakonissa, lokaler för skola och

bibliotek samt två lärarinnebostäder.

Berlin. En församlingen tillhörig kyrkobyggnad, som hade anskaffats åren

1920—1921, brann ned år 1945 under striderna i Berlin i andra världskrigets slutskede.

Ny kyrkobyggnad har ännu inte uppförts. Församlingen lät emellertid

uppföra ett nytt församlingshus år 1955 och ett bostadshus år 1958. Församlingshuset

inrymmer kyrksal, utrymmen för församlingsverksamhet, expeditionslokaler

samt lokaler för skola och bibliotek. Bostadshuset inrymmer kyrkoherdebostad,

vaktmästarbostad och lärarbostad.

Köpenhamn. Kyrkobyggnaden uppfördes åren 1909—1911 och ägs av församlingen.

Som bidrag till uppförandet anslog 1909 ars riksdag 80 000 kr. Byggnaden

inrymmer kyrkorum, utrymmen för församlingsverksamhet, expeditionslokaler,

kyrkoherdebostad, pastorsbostad, vaktmästarbostad och bibliotek.

Oslo. Kyrkobyggnaden uppfördes åren 1923—1925 och ägs av församlingen.

1917 års riksdag anslog 125 000 kr. till kyrka och församlingshus. Vidare beviljade

Kungl. Maj:t en rikskollekt för ändamålet under ett vart av åren 1920—1922.

Byggnaden inrymmer kyrkorum, utrymmen för församlingsverksamhet, expeditionslokaler,

kyrkoherdebostad, två ytterligare bostäder och sjömanshem.

Helsingjors. Kyrkobyggnaden uppfördes år 1932 och ägs av församlingen.

Kungl. Maj :t beviljade rikskollekter för kyrkobygget under ett vart av åren

1924—1932. Vidare anslog 1930 års riksdag 75 000 kr. för ändamålet. Byggnaden

inrymmer kyrkorum, utrymmen för församlingsverksamhet, expeditionslokaler,

kyrkoherdebostad, vaktmästarbostad och läsrum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds proposition nr 34 år 1966

Buenos Aires. Kyrkobyggnaden uppfördes åren 1944—1945 och ägs av församlingen.

Sjomansvårdsstyrelsen bär dock enligt uppgift viss »medäganderätt» i

proportion till i kyrkobygget insatta medel. Aren 1957—1958 tillbyggdes en bostadslägenhet.

Byggnaden inrymmer kyrkorum, utrymmen för församlingsverksamhet,

expeditionslokaler, kyrkoherdebostad, assistentbostad, vaktmästarbostad,

hobbylokaler och bibliotek.

I den gjorda redovisningen har angetts de fall församling i samband med

uppförande eller restaurering av sina kyrkobyggnader erhållit bidrag av statsmedel

eller rikskollekter. I huvudsak kan sägas, att finansieringen eljest skett

genom insamlade medel.

Hos alla församlingarna finns för den kyrkliga verksamheten kyrkoherde,

kyrkomusiker och kyrkvaktmästare. Kyrkvaktmästaren är samtidigt oftast

också fastighetsskötare. Samtliga församlingar utom de i Oslo och Buenos Aires

har dessutom skrivbiträde pa pastorsexpeditionen. Vidare har församlingarna i

Paris, London, Berlin och Köpenhamn en församlingssyster. Slutligen förekommer

som regel städnings- och annan personal.

Kostnaderna för avlönande av de svenska utlandsförsamlingarnas kyrkoherdar

bestrids ur kyrkofonden. Intill budgetåret 1942/43 bestreds motsvarande

kostnader genom anslag på riksstatens åttonde huvudtitel. För Londonförsamlingen

gäller en speciell regel om inbetalning till kyrkofonden av visst belopp,

beroende på den förman av skeppsavgifter som församlingen åtnjuter enligt

kungörelsen den 10 december 1954 (nr 759) angående storleken av de avgifter,

som svenska handelsfartyg vid ankomst till hamnar i Storbritannien och Nord

irland skola erlägga till understöd för svenska kyrkan i London (tidigare gällande

kungörelse av den 16 mars 1877, nr 7 s. 14, samtidigt upphävd). Sålunda

har, enligt kungl. brev den 30 juni 1953 (jfr prop. 1949: 204 s. 163 och 1951:150

s. 170, rskr 1951:321), den svenska församlingen i London att som bidragtill

kostnaderna för avlöningen åt församlingens kyrkoherde till kyrkofonden

inbetala ett årligt belopp av 660 pund eller det lägre belopp, vartill skeppsavgifterna

kan uppgå för det år bidraget avser.

En utförlig redogörelse för utvecklingen av frågan om avlönandet av utlandsförsamlingarnas

kyrkoherdar finns i prop. 1944:238 angående bidrag ur

kyrkofonden till avlöning av pastorer vid svenska församlingar i utlandet.

Andra utgifter för utlandsförsamlingarnas kyrkliga verksamhet än kyrkoherdarnas

löner betalas av församlingarna själva. Detta gäller i huvudsak också

den sociala och kulturella verksamheten. I sistnämnda avseende kan statsbidrag

utgå till lärarlöner samt till folk- och skolbibliotek, De inkomster som eljest

står församlingarna till buds för finansiering av deras verksamhet är årsavgifter,

gåvor och donationer, avgifter vid kyrkliga förrättningar, inkomster från

basarer, inackorderings- och vårdavgifter samt räntor. Härtill kommer vissa

inkomster som inte alla församlingarna har, nämligen rikskollekter (Paris, London

och Berlin), skeppsavgifter (London), terminsavgifter (skola i Paris, London

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31* år 196G 7

och Berlin) och bidrag från sjömansvårdsstyrelsen (Köpenhamn och Buenos

Aires).

Eu god inblick i utlandsförsamlingarnas ekonomiska förhållanden ger en av

den sakkunnige gjord sammanställning av uppgifter ur församlingarnas stater

och räkenskaper för år 1903 resp. räkenskapsåret 1962/63. Särskilt intresse

har uppgifterna i sammanställningen om den sammanlagda storleken av församlingarnas

inkomster och utgifter samt om hur mycket av utgifterna som

belöper på den kyrkliga verksamheten. Med utgifterna för den kyrkliga verksamheten

åsyftas i samtliga fall kostnaderna för avlönande av annan personal

än kyrkoherden.

Inkomster Utgifter

Sammanlagt veriS!mhet

kr. kr. kr.

parjt 130 613 174 171 41248

London^........................ 112 770 93 653 63 945

Berlin 104 072 102 167 30 192

Köpenhamn ...................... HO 261 87 287 23 970

Oslo . ... 68 840 '' 56 772 6 621

Helsingfors ....................... 230 819 188 097 61 093

Buenos Aires ...................... 17 685 36 013 14 816

Till sist kan nämnas, att i några fall utlandsförsamling erhåller visst bidrag

till sina kostnader av svensk understöds- och hjälpförening på platsen. Vad

angår kyrklig verksamhet svarar sålunda i Köpenhamn den svenska understödsföreningen

där för viss del av lönen till skrivbiträde och räkenskapsförare

på pastorsexpeditionen.

3. Utredningen

Den sakkunnige framhåller, att utlandsförsamlingarnas betydelse vid skilda

tillfällen vitsordats och att församlingarna genom att kunna samla svenskar

av alla kategorier blivit ett naturligt komplement till beskickningar och konsulat,

med vilka samarbetet uppges vara det bästa.

Av de närmare uppgifter om församlingarna som inledningsvis lämnas i betänkandet

framgår att församlingarna i Paris och London för framtiden räknar

med medlemsökning, medan man i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo räknar

med en viss stagnation i utvecklingen. I Berlin och Buenos Aires är man oviss

om utvecklingen.

I ett avsnitt om församlingarnas ekonomiska åligganden och åtaganden framhålls

att hemlandsförsamling har uttaxeringsrätt medan utlandsförsamling måste

anskaffa medel på frivillighetens väg för att tillgodose angelägna krav och behjärtansvärda

önskemål. Utlandsförsamlingarnas verksamhet har utvidgats

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majds proposition nr 3\ år 1966

och intensifierats, vilket har medfört ökade kostnader men inte tillfört församlingarna

motsvarande inkomster.

Församlingarnas utgifter utgörs dels av kostnader för byggande och underhåll

av kyrka, prästgård, eventuella skollokaler och lärarbostäder samt andra

behövliga byggnader, dels av lönekostnader till anställda.

Genom byggnadsstyrelsens försorg har undersökning gjorts om församlingarnas

byggnadsbestånd, behovet av upprustning och kostnaderna därför. Vidare

har byggnadsstyrelsen gjort en beräkning av kostnaderna för det framtida årliga

underhållet av byggnaderna. En av styrelsen gjord sammanställning av

kostnader rörande de fastigheter, som de svenska utlandsförsamlingarna eller

med dem samarbetande sammanslutningar äger eller disponerar, torde få fogas

till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga. Enligt sammanställningen

uppskattas kostnaderna för iståndsättningsarbeten på kyrkobyggnaderna till

sammanlagt 461 000 kr. och de årliga kostnaderna för löpande underhåll till

sammanlagt 60 500 kr.

Församlingarnas lönekostnader för de anställda behandlas närmare i ett avsnitt

om befattningshavares i utlandsförsamlingarna löneförmåner, jämförda

med motsvarande befattningshavares i Sverige löner. Därvid lämnas först eu

redogörelse för kyrkomusikerorganisationen i Sverige. Med utgångspunkt i

uppdelningen pa organister (ordinarie eller extra ordinarie), kantorer (skolkantorer

eller kyrkokantorer) och orgelspelare erinras om att dessa avlönas på

toljande satt. Ordinarie och extra ordinarie organist är alltefter kompetens placerad

i lönegraderna A 19 eller 17 och extra organist alltefter kompetens i lönegraderna

A 15, 13 eller 11. Extra ordinarie kvrkokantor är placerad i lönegrad

A 13, medan skolkantor för sin kyrkomusikaliska verksamhet har ett särskilt

ti agg, beraknat efter lagst 16 löneklassen. Orgelspelararvodet beräknas alltefter

kompetens enligt 7 eller 13 löneklassen. Därefter konstateras, att det inte finns

nagra författningsbestämmelser för kyrkomusikerorganisationen i utlandsförsamlingarna

utan att organisationen helt är utformad efter beslut av församlingen.

Kyrkomusikerna, som alla har uppdraget som en bisyssla, är i Paris,

London Berlin och Buenos Aires svenskar och på Övriga platser medborgare

i vederbörande stat. För varje församling lämnas i utredningen vissa uppgifter

om hur kyrkomusikertjänsten är organiserad, om vederbörande kyrkomusikers

kompetens samt om arbetsuppgifterna och deras ungefärliga omfattning i veckotimtal.

Kyrkomusikerna synes i utlandsförsamlingarna närmast motsvara, i

London och Berlin skolkantorer, i Köpenhamn, Oslo och Helsingfors e. o. organister

samt i Paris och Buenos Aires orgelspelare. Jämförelsen är dock ganska

a ansklig att göra med hänsyn bl. a. till å ena sidan kyrkomusikems inte sällan

höga kompetens och å andra sidan det ofta ringa veckotimtalet.

Den sakkunnige gör på sätt framgår av följande tabell en jämförelse mellan

lönerna för det kyrkliga arbetet i utlandsförsamlingarna och den lön, som löneförmånerna

skulle motsvara i Sverige för år 1963.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 3k år 1966

9

Personalkategori

lön/år

förs. avg.

fri

bostad

(bidrag)

Summa

I Sverige

lönegr.

årslön

Paris

Kyrkomusiker C vt .......

0 348

A 13

3 744

Kontorsbiträde ...........

0 984

A 5

12 372

Kyrkvaktmästare .........

9 522

A 7

13 710

22 854

22 854

29 832

London

i

Kyrkomusiker 8 vt .......

4 344

2 262

A 16

5 856

Kontorsbiträde ...........

0 780

2 262

A 5

12 372

Kyrkvaktmästare .........

0 790

3 016

A 7

13 710

17 920

7 540

25 466

31944

Berlin

Kyrkomusiker 6 vt .......

3 120

A 16

4 392

Kontorsbiträde

5 002

A 5

12 372

Kyrkvaktmästare .........

0 000

2 817

A7

13 716

14 788

2 817

17 605

30 480

Köpenhamn

Kyrkomusiker 13 vt ......

0 000

A 19

11 044

Kontorsbiträde ...........

0 670

A 5

12 372

Kyrkvaktmästare .........

4 500

2 000

A 7

13 716

17 170

2 000

19170

37 132

Oslo

Kyrkomusiker 13 vt.......

5 000

500

A 19

11 044

Kontorsbiträde ...........

avlönas ej av förs.

A 5

12 372

Kyrkvaktmästare .........

»

1 121

A 7

13 716

5 000

500

1 121

6 621

37 132

Helsingfors

Kyrkomusiker 20 vt ......

18 039

A 19

16 992

Kanslist .................

13 264

A 5

12 372

Bokförare ................

3 898

A5

12 372

Kyrkvaktmästare .........

8 262

5 832

A 7

13 716

Fastighetsskötare .........

2 216

A 7

13 716

45 679

5 832

52 211

69 168

Buenos Aires

Kyrkomusiker 3 vt ......

2000

A 7

1 368

Kyrkvaktmästare .........

6 216

5 000

A 7

13 716

8 216

5 000

13 210

15 084

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1966

Vad angår de inkomster som står församlingarna till buds uppger den

sakkunnige i huvudsak.

Årsavgifterna söker församlingarna hålla på låg nivå. Främsta anledningen

härtill synes vara att ingen av ekonomiska skäl skall hindras att vara medlem

av utlandsförsamlingen. Hos flertalet församlingar uppges därför också inkomsterna

av årsavgifterna uppgå till blygsamma belopp, i varje fall i relation till

församlingarnas utgifter. I sammanhanget framhålls att utfallet av dessa avgifter

dock i sista hand beror på vederbörande församlingsmedlems goda vilja.

Beträffande gåvor och donationer anses möjligheten för enskilda att ekonomiskt

bidraga till verksamheten numera vara mera begränsad än tidigare.

Inkomsterna av avgifter vid kyrkliga förrättningar är i regel mycket

blygsamma. Församlingarna anses alltid kunna räkna med en viss inkomst av

basarer, men det betonas att möjligheterna härtill i hög grad beror på kyrkoherdens

och hans hustrus insats. Församlingarnas inkomster av inackorderingsoch

vårdavgifter uppges i regel inte täcka omkostnaderna för verksamheten.

Räntor finns bara till jämförelsevis ringa belopp. Beträffande statsbidrag och

terminsavgifter uppstår inget överskott.

Den sakkunnige uppger att i utlandsförsamlingarna upptagna kollekter uppgår

till blygsamma belopp. Rikskollekter utgår till församlingarna i Paris, Berlin och

London och spelar för de båda förstnämnda församlingarna en väsentlig roll för

bestridande av kostnaderna för församlingsverksamheten och utgör otvetydigt

ryggraden i församlingarnas ekonomi. Även för Londonförsamlingen sägs berörda

kollekt utgöra ett värdefullt stöd. Följande sammanställning över de

åtnjutna rikskollekterna lämnas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3h år 1966 11

År

Pa

allm.

verksamh.

ris

sjuk- och

åld.hemmet

London

Berlin

Helsingfors

1

2

3

4

5

1920 ................

11:67

_

1 102: 64

—

—

21 ................

6 517: 52

—

10 904:14

11 444: 55

—

22 ................

15 289: 84

—

10 159:86

17 102: 51

—

23 ................

10 996: 34

—

9 436: 39

12 533: 45

—

24 ................

9 347: 38

—

9 437: 30

12 000: 41

6 340: 77

25 ................

8 814:68

—

688:91

11 513:26

11739:06

26 ................

9 396: 49

—

—

9 457: 09

11 890: 53

27 ................

9 694: 94

—

—

8 635: 61

10 704:02

28 ................

9 654:34

—

—

11 173:70

11 295: 79

29 ................

9 331:06

—

—

9 927: 43

10 648:14

1930 ................

10 023: 59

—

—

10 340: 89

12 002: 66

31 ................

9 624: 86

—

—

9 837: 79

12 205: 04

32 ................

11 300:59

—

—

10 805: 30

10 655:18

33 ................

9 233: 50

—

—

11 746:11

9 846:46

34 ................

10 483:71

—

—

11597:91

1 055: 40

35 ................

11 620: 94

—

—

11 657: 31

—

36 ................

13 801:77

—

—

12 322: 35

—

37 ................

13 350: 59

—

—

12 361:39

—

38 ................

14 354:09

14 169: 33

—

14 062: 30

—

39 ................

15 582: 70

15 826: 80

—

14 614 :25

—

1940 ................

19 742: 72

18 266: 51

—

16 071:53

—

41 ................

21 073:14

20 930: 99

—

17 019:95

—

42 ................

25 504: 55

22 886: 98

—

19 146: 46

—

43 ................

26 919: 21

25 968: 41

—

27 082: 03

—

44 ................

28 618:09

—

—

32 363: 81

—

45 ....... . . .......

33 052:11

—

—

34 226:17

—

46 ................

31 661:25

—

—

36 547: 63

—

47 ................

36 178: 75

—

—

—

—

48 ................

39 152: 57

—

—

46 673: 64

—

49 ................

43 086: 55

—

—

43 343:10

—

1950 ................

42 324: 66

—

—

45 381:68

—

51 ................

44 774: 06

—

—

57151:48

—

52 ................

51 363: 37

—

—

65 236: Öl

—

53 ................

53 901: Öl

—

—

62 559: 26

—

54 ...............

61 395: 66

—

—

60 198:19

—

55 ................

63 377:12

—

63 258: 02

61 809: 95

—

56 ................

67 921: 22

—

—

71 342: 53

—

57 ................

72 895:18

—

70 670:42

74 298: Öl

—

58 ................

57 524: 49

—

57 524:46

57 524: 54

—

59 .................

85 196: 74

—

—

99 472:89

—

1960 ................

70 526: 82

—

70 536: 84

70 526:82

—

61 ................

96 404: 26

—

—

105 418:45

—

62 ................

75 889: 58

—

75 889: 58

75 889: 57

—

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1966

Den sakkunnige finner avgörande skäl tala för bibehållande av rikskollekterna.

De till församlingen i London utgående skeppsavgifterna har uppgått till år

1930 ca 19 404 kr., 1950 17 073: 46 kr., 1960 31 214: 40 kr., 1961 31 926: 92 kr.,

1962 37 906: 54 kr. och 1963 34 089: 98 kr. Från vart och ett av sistnämnda

fyra belopp avgår doek de 660 pund som församlingen enligt kungl. brev den

30 juni 1953 har att årligen inbetala till kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna

för avlöningen av församlingens kyrkoherde.

Enligt den sakkunnige bör bestämmelserna om skeppsavgifternas åtnjutande

bibehållas. För den händelse avgifterna avskaffas måste enligt hans

mening Londonförsamlingen med hänsyn till sin svaga ekonomi kompenseras

för detta inkomstbortfall.

I betänkandet hävdas, att behov av bidrag till utlandsförsamlingarna

föreligger. Den sakkunnige stannar för att föreslå bidrag endast till den

kyrkliga verksamheten. I fråga om den sociala verksamheten anser han spörsmålet

så komplicerat att en särskild utredning erfordras. Beträffande den kulturella

verksamheten anges, att utlandsförsamlingarna för skolväsendet redan

åtnjuter statligt bidrag vilket dock inte täcker kostnaderna. Under hänvisning

till det pågående arbetet inom 1964 års utlands- och intematskoleutredning

anser han sig inte ha anledning att ytterligare behandla denna fråga, som berör

inte endast utlandsförsamlingarna utan ett stort antal svenskar och svenska

sammanslutningar på olika platser runt om i världen.

Till stöd för en inskränkning till den kyrkliga verksamheten anförs också,

att uttalade önskemål om ekonomisk hjälp inte heller har avsett mer än detta

ändamål.

För frågan om vilka ändamål inom denna verksamhet som bör komma

i åtanke åberopas kammarkollegiets förut omnämnda förslag om årligt bidrag till

kostnaderna för kyrkomusikerna, kyrkobetjäningen och underhållet av kyrkobyggnaderna.

Förslaget förefaller enligt den sakkunnige väl avvägt. Därmed förklarar

han sig inte ta upp till övervägande fråga om bidrag till kostnaderna för

avlönande av församlingssystrar och till pensionering av kyrkomusikerna. Ställningstagandet

i sistnämnda hänseende sägs också bero på denna frågas pensionstekniskt

synnerligen invecklade art med hänsyn till anställningshavamas ofta

utländska nationalitet, den i allmänhet ringa omfattningen av deras arbetsuppgifter

och formen för deras anställning.

För beräkningen av lönebidrag för församlingarnas kyrkomusiker, kontorsbiträden

på pastorsexpedition och kyrkvaktmästare anser den sakkunnige att

bidraget högst får motsvara den lön sådan anställningshavare med samma arbetsuppgifter

skulle vara berättigad till i Sverige. Bidraget bör — med denna

begränsning — motsvara det belopp i svensk valuta, som den anställde uppbär i

penningar som lön. Tidigare har i en tabell (se s. 9) gjorts en jämförelse mellan

lönerna för det kyrkliga arbetet i utlandsförsamlingarna och den lön. som löne
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr oU år 1966

förmånerna skulle motsvara i Sverige. Med dessa siffror som grund erhålls enligt

förslaget ett beräknat bidragsbelopp av sammanlagt 120 844 kr. enligt följande.

Paris

Kyrkomusikern (6 348) ........................... 3 744: —

Kontorsbiträdet.................................. 6 984: —

Kyrkvaktmästaren ............................... 9 522:— 20 250: —

London

Kyrkomusikern ....................

Kontorsbiträdet ....................

Kyrkvaktmästaren .................

4 344: —

6 786: —

6 796: —

17 926: —

Berlin

Kyrkomusikern ....................

Kontorsbiträdet ....................

Kyrkvaktmästaren .................

3 120: —

5 662: —

6 006: —

14 788:—

Köpenhamn

Kyrkomusikern ....................

Kontorsbiträdet ....................

Kyrkvaktmästaren .................

6 000: —

6 670: —

4 500: —

17 170: —

Oslo

Kyrkomusikern ....................

... 5 500: —

5 500: —

Helsingfors

Kyrkomusikern (18 039) ............

Kontorsbiträdet (kanslist 13 264) ....

Kyrkvaktmästaren .................

...........

... 16 992: —

... 12 372: —

8 262: —

37 626: —

Buenos Aires

Kyrkomusikern (2 000) .............

Kyrkvaktmästaren .................

1 368: —

6 216: —

7 584: —

Summa 120 844: —

I fråga om kyrkomusikern i Paris, kyrkomusikern och kontorsbiträdet i Helsingfors

samt kyrkomusikern i Buenos Aires skulle bidraget inte nå upp till

lönen, i tabellen angiven inom parentes. För övriga anställningshavare understiger

— som framgår av tabellen på s. 9 — lönen motsvarande lön i Sverige.

Men bidragen kan inte beräknas till högre belopp än den lön som utgår. Enligt

den sakkunnige torde man få räkna med att församlingarna, sedan möjlighet

till bidrag yppat sig, i förekommande fall finner skäligt höja lönen. Av denna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J+ år 1966

anledning har han antagit, att det beräknade bidragsbeloppet kan förväntas öka.

Han har funnit att församlingarnas totala löneutgifter för de kategorier det här

gäller motsvarar i genomsnitt ungefär löneutgifterna i Paris eller ca 23 000 kr.

för varje församling. Med detta medelbelopp för ögonen beräknas bidragsbeloppet

kunna stiga till ca 160 000 kr.

I fråga om bidrag till kyrkobyggnaderna — själva kyrkobyggnaden är i utlandsförsamlingarna

undantagslöst sammanbyggd med andra lokaler, bland

annat kyrkoherdens bostad — görs i betänkandet följande bedömanden. Som

redan nämnts uppskattade byggnadsstyrelsen kostnaderna för årligt underhåll

till sammanlagt 60 500 kr. och för iståndsättningsåtgärder till sammanlagt

461 000 kr. Endast beträffande Oslo och Helsingfors gäller det större iståndsättningsåtgärder

(210 000 resp. 140 000 kr.). Enligt den sakkunnige förefaller

de uppskattade årliga underhållskostnaderna att ligga inom ramen för vad

som kan förmodas komma i fråga, »då det gäller byggnader med god byggnadsstandard

och tillfredsställande skött löpande underhåll». Efter den uppfattning

han själv fick om byggnadsbeståndet vid besök på platserna — Buenos

Aircs besöktes dock inte — skulle det förefalla den sakkunnige rimligt att ett

ärligt belopp på högst 70 000 kr. ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande för både

årligt underhåll och iståndsättningsåtgärder. Han anför härvid.

Beloppet motsvarar 10 000 kr. för församling och år. Om man beräknar, att

löpande reparationer av sådan omfattning, att församling inte skulle kunna

gälda kostnaden med egna medel, skulle komma i fråga ungefär vart sjunde år.

skulle varje år behövas ca 10 000 kr. för löpande underhåll och återstå

60 000 kr. till iståndsättningsarbeten, som givetvis kunde slås ut på flera år.

t. ex. alla eller några fasader kunde renoveras ett år, ett eller flera tak kunde

läggas om året därpå osv. Det kan för övrigt understundom vara svårt att

avgöra, om arbeten skall hänföras till årligt underhåll eller iståndsättningsåtgärder.

Man kan också använda den beräkningsgrunden, att 70 000 kr. avses för

varje församling till löpande underhåll och iståndsättningsåtgärder vart sjunde

ar. Enligt min uppfattning bör församling erhålla bidrag till nämnda kostnader

under hänsynstagande till vad församlingen själv skäligen kan och

bör bekosta. På grund härav förefaller mig beloppet 70 000 kr. årligen kunna

täcka behovet även vid förekommande ogynnsamma omständigheter, som

kan förmodas inträffa mera sällan. Man torde därför våga räkna med att

hela årsbeloppet 70 000 kr. inte alltid behöver tas i anspråk. Vid dessa överväganden

har jag tagit hänsyn även till de stora belopp, som av byggnadsstyrelsen

beräknats för iståndsättningsåtgärder i Oslo och Helsingfors, enär

— som jag förut nämnt — arbetena bör kunna utföras under en följd av år.

Det behövliga årliga bidraget skulle alltså f. n. kunna beräknas till (120 844 —

70 000 =) 190 844 kr. Enligt den sakkunnige kan det emellertid väntas stiga till

ca 230 000 kr. Som jämförelse erinrar han om att rikskollektema år 1962 till

församlingarna i Paris, London och Berlin uppgick till sammanlagt 227 668 kr.

I betänkandet framhålls, att behovsprövningen och bidragstilldelningen förutsätts

skola ske med beaktande av »att församlingarna själva — liksom

opaginerad Kontrollera mot PDF

L">

Kungl. Maj.ts proposition nr 3Jt ur 196G

liittills — i första hand skall svara för sina utgifter eller med andra ord att

bidragstilldelningen sker med viss försiktighet».

Den sakkunnige har övervägt om bidraget bör utgå i form av statsanslag

eller anslag från kyrkofonden. Ilan anför därvid i huvudsak.

Förut har nämnts huru utlandskyrkoherdarnas löneförmåner, som från början

utgick av statsanslag, i olika etapper överförts till och numera belastar

kyrkofonden. I samband härmed erinrade föredragande departementschefen om

att enligt av statsmakterna fattade beslut kyrkofondens ansvarighet för utgifterna

inom den kyrkliga organisationen på åtskilliga punkter vidgats utöver

de gränser, som tidigare varit härför uppdragna. Som exempel härpå nämndes,

att kostnaderna för biskoparnas avlönande, för avlöning åt präster för döva

samt för tjänstepensioner åt vissa präster i missionens och diakoniens tjänst

pålagts kyrkofonden. Härutöver kan tilläggas, att ytterligare utvidgning sedermera

skett, i det att anslag ur kyrkofonden anvisats såsom bidrag till kostnaderna

för den kyrkomusikaliska linjen vid det av Svenska diakonsällskapet

bedrivna Sköndalsinstitutet samt att anslag jämväl utgår till Lutherska världsförbundets

svenska sektion.

Föredragande departementschefen uttalade redan till 1932 års riksdag, att

de svenska utlandsförsamlingarna var en form för den svenska kyrkans verksamhet.

På grund härav och med hänsyn till vad nyss anförts synes det följdriktigt,

att nu ifrågasatta anslag utgår från kyrkofonden.

I 6 § andra stycket lagen den 30 augusti 1932 (nr 404*) om kyrkofond anges

under p. 1)—8) vissa ändamål, som skall tillgodoses ur kyrkofonden. Härefter

stadgas under p. 9) — lydelse SFS 1960:164 — att ur kyrkofonden skall utga

kostnad för annat av Kungl. Maj:t och riksdagen särskilt angivet kyrkligt ändamål.

Enligt den sakkunnige är de föreslagna ändamålen jämförbara med andra

till vilka anslag utgår enligt p. 9).

Sist berörda stadgande tillkom (se prop. 1960:101, L°U 19, rskr 216) för att

bereda möjlighet att vid sidan av den för extra utgifter i samma lagrum bestämda

anslagsramen anlita kyrkofonden till bestridande av kostnader för ett av

Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt antaget, i kyrkofondslagen inte särskilt

angivet kyrkligt ändamål. Därvid uttalades av departementschefen bl. a. (prop.

s. 86), att den årliga kostnaden för ändamålet som regel torde böra begränsas

till ett av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt belopp men att i de fall där

visst utgiftsbelopp inte kunde fastställas på förhand grunderna för utgifternas

utgående dock torde böra godkännas av riksdagen. Den sakkunnige anser, att

i förevarande fall båda alternativen kan komma till användning, det förra när

det gäller anslag till byggnadsbeståndet och det senare när bidrag till avlöningskostnaderna

avses.

Utredningen utmynnar i följande förslag.

Den sakkunnige föreslår

dels att årligt bidrag av kyrkofondens medel beviljas till de svenska utlandsförsamlingarna

för avlönande av kyrkomusikerna, kontorsbiträdena på pastors
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

Kungl. Maj.-ts ''proposition nr 34- år 1966

expeditionerna samt kyrkvaktmästarna-fastighetsskötarna med det belopp i

svensk valuta, som den anställde uppbär som lön resp. arvode av församlingen,

dock med den begränsningen, att bidraget icke får överstiga den lön resp. det

arvode sådan anställningshavare med samma arbetsuppgifter skulle vara berättigad

till i Sverige,

dels att ett årligt belopp på 70 000 kr. får utgå av kyrkofondens medel för löpande

underhåll och iståndsättningsåtgärder på utlandsförsamlingarna tillhöriga

eller av dem disponerade kyrkobvggnadskomplex.

Vidare har den sakkunnige föreslagit, att utlandsförsamlingarna alltjämt skall

komma i åtnjutande av rikskollekt och att Londonförsamlingens rätt till skeppsavgifter

bibehålls.

4. Remissyttrandena

Utlandsförsamlingarnas betydelse i religiöst, socialt och kulturellt avseende

betonas i flera av de allmänna uttalanden som gjorts. Enligt domkapitlet

i Stockholm är församlingarnas andliga och sociala verksamhet en

ovärderlig tillgång såväl för de på utrikes ort bosatta svenskarna som för det

stora antal svenskar, i synnerhet ungdom, som längre eller kortare tid uppehåller

sig utrikes för förvärvsarbete eller studier. Ambassaden i Oslo anser en utlandsförsamling

utgöra ett värdefullt stöd för en beskicknings allmänna verksamhet.

Församlingarnas betydelse ur viss bestämd synvinkel berörs i några yttranden.

Så torde församlingarna enligt sjöfartsstyrelsen ha avsevärd betydelse som

komplement till andra välfärdsinrättningar för sjöfolk i utrikes fart. Ambassaden

i Helsingfors framhåller bl. a., att en svensk församling i Finland äger en inte

obetydlig kulturell betydelse med hänsyn till de båda ländernas gemensamma

förflutna.

Helsingforsambassaden anser också, att den föreslagna ökningen av stödet

till dessa församlingar leder till att samhörighetskänslan mellan församlingarna

och hemlandet stärks.

Angelägenheten av att det allmänna tillser att församlingarna för framtiden

kan fortsätta sin verksamhet är innebörden i vissa uttalanden av kammarkollegiet,

sjöfartsstyrelsen, domkapitlet i Stockholm, ambassaden i Köpenhamn, församlingen

i Berlin, sjömansvårdsstyrelsen, centralrådet, Riksföreningen för

svenskhetens bevarande i utlandet och Utlandssvenskarnas förening. Enligt ambassaden

i Köpenhamn, som tar fasta på att svenska kyrkan är en statskyrka,

ter det sig föga tillfredsställande att den kyrkliga verksamheten i församlingarna

i större eller mindre omfattning skall bero av intresserade personers givmildhet

eller det affärsmässiga resultatet av basarer, mässor o. d.

Vad angår frågan om behovet av ytterligare bidrag åt utlandsförsamlingarna

har remissorganen på ett undantag när ställt sig positiva till ett

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 3if är 1966

ökat bidrag. Flertalet synes därvid samtidigt godta den sakkunniges förslag om

bibehållande av rikskollekterna till utlandsförsamlingarna och av Londonförsam1

ingens rätt till skeppsavgiftcr. Till denna grupp kan hänföras bl.a. statskontoret,

domkapitlen i Lund, Stockholm och Göteborg, ambassaderna i London, Oslo och

Buenos Aires, samtliga utlandsförsamlingar, Riksförbundet för svenskhetens bevarande

i utlandet och Utlandssvenskarnas förening. Statskontoret framhåller,

att samtliga utlandsförsamlingar allmänt sett har en väsentligt sämre ställning

än hemlandsförsamlingarna, främst beroende på att beskattningsrätt saknas.

Vidare erinras om att utlandsförsamlingarna av naturliga skäl påtagit sig också

en viss kulturell och social verksamhet. Liknande synpunkter har utlandssvenskarnas

förening. Den sakkunniges förslag ter sig som ett välkommet steg mot

en rationellare ordning för bestridande av kostnader för verksamheten säger

församlingen i Köpenhamn, som också understryker att det i längden torde visa

sig omöjligt att på frivillighetens väg anskaffa de belopp som behövs. Musikaliska

akademien betonar för sin del, att ett genomförande av förslaget skulle ge

en sedan länge efterlängtad stadga åt de i utlandsförsamlingarna verkande

kyrkomusikernas löneförhållanden.

Vissa remissorgan har, samtidigt som de ställt sig positiva till de framlagda

förslagen om bidrag, varit mer återhållsamma när det gäller förslagen om bibehållande

av rikskollekterna till utlandsförsamlingarna och av Londonförsamlingens

rätt till skeppsavgifter. Detta gäller beträffande rikskollekterna domkapitlet

i Luleå, centralrådet och Pastoratsförbundet. I fråga om skeppsavgifterna

föreslår kammarkollegiet, sföfartsstyrelsen, Pastoratsförbundet, Sveriges redareförening

och Svenska sjöfolksförbundet att de avskaffas.

Negativ till behovet av de föreslagna ytterligare bidragen är svenska generalkonsulatet

i Berlin, som uppger att »de nuvarande särskilda förhållandena i

Berlin inte torde kunna läggas till grund för en förändring av det nuvarande

systemet med finansiering genom rikskollektmedel och att något omedelbart

trängande behov av ytterligare ekonomiska bidrag för närvarande ej kan anses

föreligga för Berlinförsamlingens del».

Som regel har i yttrandena inte gjorts några egentliga invändningar mot de

ändamål, för vilka bidrag enligt utredningens förslag skulle utgå. Statskontoret

föreslår emellertid beträffande kyrkobyggnaderna att bidrag inte ges för

annat än ombyggnader och större reparationsarbeten och då först efter ansökan

av församlingarna i varje särskilt fall. Församlingarna skulle själva få svara för

kyrkolokalernas underhåll och vård.

Likaledes är flertalet remissinstanser överens med den sakkunnige om en begränsning

av det ekonomiska stödet till församlingarnas kyrkliga verksamhet.

Statskontoret understryker att fråga om bidrag till de kulturella och sociala

verksamhetsgrenarna bör, som även framhållits i betänkandet, behandlas i andra

sammanhang. Statskontoret påpekar i fråga om alla de tre föreslagna bidrags
2

— Bihang till riksdagens -protokoll 1966. 1 saml. Nr 31>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1966

ändamålen svårigheterna att särskilja rent kyrklig verksamhet från annan verksamhet.

Enligt ambassaden, i Köpenhamn går den sakkunniges förslag inte tillräckligt

långt utan konsekvensen synes fordra att samtliga de kostnader som är förenade

med den kyrkliga verksamheten bestrids ur kyrkofonden eller av statsmedel. I

några yttranden har man tagit upp frågor om vissa bidragsändamål utöver de

i utredningen föreslagna. Domkapitlet i Stockholm och församlingen i London

anser, gentemot den sakkunnige, att även församlingssystrarna bör inräknas

bland de befattningshavare, för vilka bidrag skall utgå. Samma församling och

ambassaden i London föreslår vidare, att frågan om pensionering av de tre kategorier

befattningshavare, för vilka enligt utredningsförslaget bidrag till löner

skall utgå, utreds och löses inom ramen för de pensionsbestämmelser som gäller

i Sverige. Man önskar även bidrag till portoutgifter, som i rena tjänsteärenden

för Londonförsamlingens del uppges uppgå till ca 3 000 kr. per år. Svenska koloniens

i Finland centralstyrelse och ambassaden i Helsingfors uppger, att församlingen

i nämnda stad behöver bidrag för anskaffande av en kyrkorgel. Enligt

styrelsen är det osäkert om privata bidrag under nuvarande förhållanden kan

påräknas.

Domkapitlen i Uppsala och Göteborg har velat erinra om utlandsförsamlingarnas

behov av ökat understöd även åt deras sociala och kulturella verksamhet.

Enligt domkapitlet i Uppsala får inte frågan om församlingarnas ekonomi en

tillfredsställande lösning utan väsentligt ökat stöd åt dessa verksamheter. Domkapitlet

i Göteborg anför.

1 rimäit fungerar utlandsförsamlingarna som en del av svenska kyrkan och

den centrala uppgiften är och skall självklart vara gudstjänstlivet och församlings

vården. Utlandsförsamlingarna har emellertid kommit att ägna sig åt

varierande uppgifter inom olika icke-kyrkliga områden allt efter församlingsledningarnas

intresseinriktning och de historiska och andra betingelser, under

vilka församlingarna vuxit fram. Som utredningsmannen framhäver har församlingarna

på olika sätt tagit hand om församlingsborna och i stor utsträckning

kommit att utgöra ett samlande kollektiv för utlandssvenskarna och deras släktingar

även inom verksamhetsfält, där motsvarande uppgifter i Sverige handhas

av statliga och kommunala myndigheter eller institutioner. Särskilt framträdande

blir detta inom de sociala och kulturella sektorerna. Domkapitlet anser att

denna utveckling varit riktig, ändamålsenlig och för kyrkan väsentlig. Då församlingarna

emellertid saknar skattemedel för uppgifter av denna art och kollektmedlen

samlas in för att tillgodose församlingarnas kyrkliga verksamhet anser

domkapitlet det rimligt att svenska staten — i den män så ej redan skett (t. cx.

bidrag till skol- och biblioteksväsendet) — genom anslag över riksstaten anslår

medel till utlandsförsamlingarnas sociala och kulturella verksamhet.

I åtskilliga remissyttranden har den sakkunniges bedömanden om bidragens

beräkning och storlek berörts.

Domkapitlet i Lund instämmer i den sakkunniges förslag även beträffande de

grunder enligt vilka bidragen skall utgå. Pastoratsförbundet erinrar bara om att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

K un yl. Maj.ts proposition nr J4 år 1966

det av förbundet förordade slopandet av rikskollekterna till utlandsförsamlingarna

och av skeppsavgifterna kan motivera att de i utredningen föreslagna bidragen

till församlingarna sätts högre än som angetts i betänkandet. Eljest har

remissinstanserna i större eller mindre utsträckning haft invändningar att göra

mot beräkningsgrunderna. I flera fall har invändningarna dock avsett bara något

av bidragsändamålen.

Beträffande samtliga föreslagna bidragsändamål anser statskontoret allmänt,

att svårigheter att från den rent kyrkliga verksamheten särskilja församlingarnas

kulturella och sociala verksamhetsgrenar givetvis bör beaktas vid bedömandet

av omfattningen av ökat ekonomiskt stöd för denna kyrkliga verksamhet.

Vad angår beräkningen av bidragen till kyrkomusiker, kontorsbiträden och

kyrkvaktmästare riktar statskontoret kritik mot den sakkunniges förslag. I fråga

om kyrkomusikerna anser statskontoret det inte vara tillfredsställande, att bidrag

beräknas efter enbart viss löneklass och att det lämnas öppet för församlingarna

att bestämma verksamhetens omfattning och inriktning. En liknande

uppfattning på denna punkt har Riksföreningen för svenskhetens bevarande i

utlandet, för vilken det synes självklart att timtalet för kyrkomusikernas tjänstgöring

med dess avgörande betydelse för deras löneställning i varje särskilt

fall fastställs av domkapitlet i Uppsala, till vilket vederbörande kyrkoråd alltså

skulle ha att inkomma med förslag. Statskontoret anför.

Beträffande sättet för beräkning av kyrkofondens ekonomiska insatser bör

utnyttjas avlöningsvillkoren för kyrkokantorer, därvid lönen förslagsvis skulle

kunna fixeras efter näst högsta eller högsta av den för dem gällande löneklassen.

Församlingarnas storlek och omfattningen av den rent kyrkomusikaliska verksamheten

ger nämligen vid handen, att det vid jämförelse med hemlandsförsamlingarna

blir mest rättvisande att på så sätt begränsa kyrkofondens insatser för

kyrkomusiken inom utlandsförsamlingarna. Självfallet bör det dock vara dessa

obetaget att på egen bekostnad ordna en mera omfattande och kostnadsdragande

kyrkomusik. Som tidigare framhållits, är församlingarnas storlek varierande

och olika intentioner synes också förefinnas beträffande kyrkomusikens omfattning,

innehåll och ordnande. Vid sådant förhållande är det inte tillfredsställande,

att bidrag beräknas efter enbart viss löneklass och det lämnas öppet för församlingarna

att bestämma verksamhetens omfattning och inriktning. En bidragsgivning

efter dessa grunder torde förr eller senare påkalla reglerande föreskrifter

med därav följande administrativa uppgifter. För det fåtal församlingar, varom

här är fråga, bör statsmakterna fastställa det veckotimtal, efter vilket bidrag ur

kyrkofonden till kyrkomusikernas avlönande skall utgå.

I fråga om kontorsbiträdena och kyrkvaktmästarna kan statskontoret inte

heller finna förslaget tillfredsställande och uttalar.

Mot förslagen kan enligt ämbetsverkets mening riktas kritik, främst av det

förut nämnda skälet, att bidragen grundas på nuvarande förhållanden beträffandé

arbetsuppgifter, tjänstgöringens omfattning och löneförmåner utan närmare

hänsyn till fördelningen av kostnaderna på skilda verksamhetsgrenar. Mot förslaget

beträffande bidrag till avlöningskostnaderna kan vidare framhållas, att

det torde påkalla preciserade anslagsäskanden från församlingarna och besvär
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 34- år 1966

liga administrativa överväganden i Sverige. Statskontoret vill därför ifrågasätta.

om inte bidragsgivningen skulle kunna bestämmas på procentuell basis, förslagsvis

högst 50 % av de aktuella avlöningskostnaderna, därvid bidragen eventuellt

skulle kunna differentieras efter en prövning av församlingens allmänna ekonomiska

läge och behov av stöd. En sådan prövning skulle kunna ske årligen eller

för en 3—5 årsperiod. Därest bidraget bestäms på detta sätt, torde inte vara

erforderligt att för bidragets beräknande reglera avlöningsvillkoren och tjänstgöringsförhållanden

för personalen vilket eljest synes ofrånkomligt och måste

föranleda administrativa bestyr av ej obetydlig omfattning. — Statskontoret

får således för sin del föreslå, att statsmedel ställs till förfogande för en på angivet

sätt begränsad stödgivning för avlöningskostnader till kontorsbiträden och

kyrkvaktmästare i utlandsförsamlingarnas kyrkliga verksamhet.

Andra remissorgan gör mera begränsade anmärkningar mot den i utredningen

gjorda beräkningen av bidragen till lönekostnaderna.

Den föreslagna begränsningen till eu motsvarande befattningshavares i Sverige

lön vid beräkningen av bidragen till lönekostnaderna kritiseras sålunda av

domkapitlet i Stockholm, ambassaden i Buenos Aires, sjömansvårdsstyrelsen och

församlingen i Köpenhamn. En sådan beräkning anses inte ta hänsyn till levnadskostnadsnivån

i det land som det är fråga om. Ambassaden i Buenos Aires

finner det inte rationellt att i dessa fall möjlighet inte skall föreligga att helt

ersätta församlingens kostnader. Enligt sjömansvårdsstyrelsen måste beträffande

denna utlandspersonal tas hänsyn till dyrortsförhållanden enligt samma grunder

som tillämpas för andra i offentlig tjänst anställda svenska befattningshavare

utomlands, bl. a. utlandskyrkoherderna. Församlingen i Köpenhamn vill

inte att lönen skall vara bunden till svenska förhållanden. De för kyrkomusikern.

kontorsbiträdet och kyrkvaktmästaren beräknade bidragsbeloppen sägs sålunda

för Köpenhamns vidkommande redan vara föråldrade. Församlingen har de

senaste åren tvingats höja ersättningarna till personalen.

Kammarkollegiet, domkapitlet i Uppsala och ambassaden i Oslo tillstyrker

däremot, att bidraget för berörda kostnader utgår med ett belopp motsvarande

församlingarnas kostnader med den föreslagna begränsningen att bidrag inte

skall överstiga vad anställningshavare med samma arbetsuppgifter skulle vara

berättigad till i Sverige. Kollegiet framhåller emellertid, i anledning av den sakkunniges

uppräkning av det beräknade bidragsbeloppet 120 844 kr. till 160 000

kr., att någon allmän höjning av lönebeloppen av det skälet, att bidrag kan

erhållas från hemlandet, ej synes böra komma i fråga. Tills vidare bör man enligt

kollegiet räkna med kostnadsbelopp för lönerna av totalt ca 121 000 kr.

Musikaliska akademien föreslår, med hänvisning till vad som gäller för utlandskyrkoherdarna,

att medel ställs till förfogande ur kyrkofonden för utbetalning

av utlandstillägg till utlandsförsamlingarnas kyrkomusiker och anför.

Betänkandet ger otvivelaktigt vid handen, att den kyrkomusikaliska verksamheten

är av stor betydelse för de svenska utlandsförsamlingarna bl. a. i vad

det gäller kontakten med svenskar i utlandet. Det är också omvittnat, att erfarenhet

från kyrkomusikertjänst i utlandet är av värde för den svenske kyrko
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kun yl. Maj:ts proposition nr 3h ur 1966

musikerns verksamhet i hemlandet. Med hänsyn till de ökade kostnader av

olika slag som i regel är förknippade med en längre utlandsvistelse, torde dock

de av utredningsmannen föreslagna löneförbättringarna inte ensamma vara

ägnade att till tjänstgöring i utlandsförsamling locka svenska kyrkomusiker med

för sådan tjänstgöring erforderlig kompetens.

Den sakkunnige har (se tabellen på s. 9) jämställt kyrkomusiken) i församlingen

i Paris med en kyrkomusiker i Sverige i lönegrad A 13 och beräknat bidraget

utifrån detta. Församlingen, i vars yttrande ambassaden i Paris instämmer,

ifrågasätter om inte, med hänsyn till att församlingen för en period av ett år i

sänder anställer unga kyrkomusiker med högre organistexamen vid Musikhögskolan

i Stockholm, bidragets storlek bör beräknas efter lönegrad 19, vilket mer

motsvarar befattningshavarnas kompetens. Vidare bör enligt församlingen för

kontorsbiträdet på pastorsexpeditionen bidraget beräknas inte efter lönegrad A 5

utan efter lönegrad A 7, den begynnelselön som tillämpas för utrikesförvaltningens

kontorspersonal. Härvid anses, att hänsyn bör tas till kravet på goda

språkkunskaper.

Vad vidare angår beräkningen av bidrag till iståndsättningsåtgärder och löpande

underhåll beträffande församlingarnas kyrkobyggnader föreslår statskontoret,

som tidigare nämnts, att utlandsförsamlingarna själva får svara för

sina kyrkolokalers underhåll och vård men, efter ansökan i varje särskilt fall,

berättigas komma i åtnjutande av ekonomiskt stöd av statsmedel för ombyggnader

och större reparationsarbeten. Härigenom skulle samma ekonomiska villkor,

som redan gäller för församlingen i Paris, beredas de övriga församlingarna.

Rörande storleken av det föreslagna bidraget för såväl iståndsättningsåtgärder

som löpande underhåll av kyrkobyggnaderna, totalt årligen 70 000 kr., anser

flera remissorgan det vara för lågt. Enligt ambassaden i Buenos Aircs synes det

tvivelaktigt om bidraget skall maximeras till 70 000 kr. redan i riksdagens bemyndigande.

Församlingen i Oslo hänvisar bl. a. till att enligt byggnadsstyrelsens

beräkningar ett omedelbart behov för församlingen av 210 000 kr. för nödvändiga

upprustnings- och iståndsättningsarbeten föreligger och till att byggnadsstyrelsen

beräknat enbart samtliga årliga underhållskostnader för kyrkokomplexen

till 60 500 kr. Församlingen föreslår, att bidrag av kyrkofondsmedel får

utgå med belopp motsvarande kostnaderna för aktuella och erforderliga iståndsättnings-

och upprustningsbehov av resp. församlings byggnadsbestånd enligt

byggnadsstyrelsens beräkningar och att ett årligt belopp på 65 000 kr. får beviljas

för löpande underhåll av församlingarna tillhöriga eller av dem disponerade

kyrkobyggnadskomplex. Församlingen i Paris — där svenska staten redan svarar

för kostnaderna för iståndsättningsåtgärder — anser, att det belopp av 10 000 kr.

årligen som av det totala bidraget skall stå till utlandsförsamlingarnas förfogande

som bidrag till löpande underhåll är för lågt. Församlingen konstaterar,

att byggnadsstyrelsen uppskattat kostnaderna för det årliga underhållet av kyr
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1966

kobyggnadskomplexet i Paris till 10 000 kr., och framhåller angelägenheten av

ett årligt underhållsbidrag av minst 5 000 kr. bara till denna byggnad.

Byggnadsstyrelsen anser, att engångsanslag för iståndsättningsarbeten bör

övervägas, och anför.

Om det varit utredningsmannens mening att församlingarna skulle få i huvudsak

full täckning för det löpande fastighetsunderhållet skulle till iståndsättningsåtgärdcr

av det föreslagna årsbeloppet på 70 000 kr. finnas disponibla 10 000

kr./år. Med hänsyn till dessa åtgärders omfattning är sistnämnda belopp alldeles

för lågt. Det skulle vara orationellt och oekonomiskt att — på sätt utredningsmannen

tänkt sig — fördela iståndsättningsarbeten på en lång följd av år. Särskilt

gäller detta Oslo men i betydande grad också Helsingfors. Åtminstone för

dessa två utlandsförsamlingar borde i stället engångsanslag för iståndsättningsarbeten

övervägas.

Möjlighet att retroaktivt erhålla bidrag för större reparationer och ersättningsanskaffning

bör enligt församlingen i Helsingfors beredas. Kyrkorådet i församlingen

anför.

Kyrkorådet skulle räkna det som en stor fördel om i lagen möjlighet lämnas

öppen till periodiska, utökade bidrag i efterskott, avsedda för återbetalning av

församlingens för interimistisk finansiering av arbetena iklädda skuld och för

återställande av församlingens eventuellt tillgripna fondkapital. Om sådan möjlighet

inte skapas, riskerar man, att församlingarna uppskjuter också oundgängliga

arbeten till det år församlingen står i tur för ett större reparationsbidrag,

vilket förfarande kan innebära dålig ekonomi, genom att skador under tiden förvärras.

Vidare erinrar kyrkorådet om vissa kostnader som inte har tagits upp i de i

betänkandet redovisade beräkningarna.

I sammanhanget vill kyrkorådet ytterligare erinra om en typ av reparation

— iståndsättande, som inte tagits upp nämligen de oförutsebara, t. ex. vindtagna

skorstens- och takplåtar eller långtidsverkande dräneringsskador, svåra att i tid

fastställa, vilka ofta representerar betydande kostnader. Härtill ytterligare en

rubrik: primära inventarier. Sålunda nödgas denna församling detta år göra kontrakt

på byggandet av ny orgel för ett belopp överstigande 200 000 kr. I nuvarande

ekonomiska klimat har församlingen ej kunnat våga hoppas på gåvor för

ändamålet utöver mer än en fjärdedel av beloppet. Hänsyn tas till förhållandet,

att församlingen vill ta aktiv del i det musikliv, som utvecklar sig i den finska

huvudstaden, varunder även svensk kyrkomusik bör kunna utföras på ett instrument,

värdigt den svenska orgelkonsten. Härtill kominer vid bedömandet av

frågan om nödvändigheten av dylik i byggnadskroppen insänkt, fast inventarieanskaffning

den ännu viktigare synpunkten, att eu orgel är en så pass vital och

integrerande faktor i församlingens gudstjänst- och andaktsliv, att behovet av

eu sådan måste anses för väl så trängande och lika mycket ägnat att behjärtas

av en understödjande instans som exempelvis inomhusrestaurationer av varjehanda

slag.

Också ambassaden i Helsingfors framhåller, med hänsyn till att församlingen

på platsen nu står inför nödvändigheten att anskaffa en dyrbar orgel, att även

sådana utgifter bör beaktas vid fastställande av storleken av bidraget för kyrko
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kun tji. Maj:ts proposition nr 34 år 1966 23

byggnaderna. Under dessa förhållanden lär enligt ambassaden det av den sakkunnige

föreslagna bidragsbeloppet ej vara tillfyllest.

I övrigt har remissinstanserna inte gjort några erinringar mot beräkningsgrunder

och storlek rörande föreslaget bidrag för församlingarnas kyrkobyggnader.

Rörande spörsmålet i vad mån de föreslagna bidragen skall utgå av k y r kofonds

medel eller statsmedel har den sakkunniges uppfattning att

bidrag till samtliga tre huvudändamål torde kunna utgå ur kyrkofonden bestritts

av kammarkollegiet, statskontoret och domkapitlet i Uppsala. Ingen

av dessa tre myndigheter har något emot att kyrkofonden tas i anspråk för kostnaderna

för lönerna åt utlandsförsamlingarnas kyrkomusiker. Statskontoret föreslår

här att G § andra stycket kyrkofondslagen erhåller en punkt 4 a) av följande

lydelse: »Kostnad som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder bestämmer

för avlönande av i särskild kyrkomusikalisk verksamhet utom riket anställd

kyrkomusiker.» Däremot motsätter sig samma myndigheter att bidragen till lönekostnader

för kontorsbiträde på pastorsexpeditionerna och kyrkvaktmästare

samt till iståndsättnings- och underhållsåtgärder på kyrkobyggnaderna bekostas

genom anslag ur kyrkofonden. De föreslår i stället statsmedel till dessa ändamål.

Statskontoret kan inte dela den sakkunniges mening att stadgandet i 6 § andra

stycket 9) kyrkofondslagen inrymmer sistnämnda angelägenheter. Kollegiet anser

sig inte böra tillstyrka att bidrag ur kyrkofonden utgår till utlandsförsamlingarna

för ändamål som för närvarande ej i hemlandet tillgodoses med kyrkofondsinedel.

Enligt domkapitlet i Uppsala bör en ytterligare utvidgning av kyrkofondens

användningsområde inte ske enbart på grund av praktiska lämplighetsskäl.

Domkapitlet vill också avvakta den utredning om kyrkofondens karaktär

och användning som 1963 års kyrkomöte begärt (kskr 1963: 33).

Ambassaden i Oslo och Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet

ansluter sig såtillvida till utredningens mening, att de anser att bidragen till såväl

kyrkomusiker som kontorsbiträden och kyrkvaktmästare i utlandsförsamlingarna

bör kunna utgå ur kyrkofonden.

I fråga om den del av beräknade kostnader för iståndsättningsarbeten på

kyrkobyggnaderna som belöper på Paris, eller 45 000 kr., anmärker byggnadsstyrelsen

att beloppet i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 2 maj 1958 bör

utgå ur statens allmänna fastighetsfond.

I likhet med den sakkunnige föreslår domkapitlet i Lund, att medel för alla

ändamålen utgår ur kyrkofonden.

Tidigare har, vid punkten om behovet av ytterligare bidrag, berörts remissinstansernas

inställning till den sakkunniges förslag om bibehållande av

rikskollekterna till utlandsförsamlingarna. Sådana kollektmedel utgår

sedan länge till församlingarna i Paris och Berlin samt under senare tid även till

församlingen i London. Om remissinstansernas inställning må ytterligare anföras

följande. Enligt domkapitlet i Luleå kan det ifrågasättas om rikskollekt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 34 år 1966

är oundgängligen nödvändig om utlandsförsamlingarna får de föreslagna årliga

bidragen. I varje fall bör väl da, menar domkapitlet, övervägas huruvida mera

än en av de två årliga kollekter som hittills i allmänhet beviljats bör bibehållas.

Även centralrådet finner det tveksamt om utlandsförsamlingarna bör erhålla mer

än en rikskollekt. Centralrådets inställning får ses mot bakgrunden av att utvecklingen

medfört nya angelägna kyrkliga ändamål av sådan karaktär, att de

bör kunna stödjas i form av en riksomfattande kollekt, men att det samtidigt

framstar som olämpligt att utöka det sammanlagda antalet årligen beviljade

rikskollekter. Domkapitlet i Uppsala pekar på vissa omständigheter som enligt

dess mening måste tillmätas avgörande vikt vid bedömningen av möjligheterna

att f. n. företa en dylik reducering av antalet rikskollekter till utlandsförsamlingarna

eller i övrigt vidta förändringar, som från andra synpunkter kan anses

motiverade. Bl. a. domkapitlet i Lund och sjömansvårdsstyrelsen anser, att fördelningen

av kollektmedlen i fortsättningen ej bör begränsas till enbart församlingarna

i Paris, Berlin och London. Även enligt domkapitlet i Luleå bör för den

händelse kollekten bibehålls övervägas huruvida inte även övriga utlandsförsamlingar

är i behov av samma förmån.

Vad angår statsbidragen till skol- och biblioteksväsendet

inskränker sig skolöverstyrelsen, enligt vilken skolorna för utlandssvenska

barn givetvis även i fortsättningen bör komma i åtnjutande av statligt stöd, i

sammanhanget till en erinran om att det blir tillfälle till ett samlat ställningstagande

i skolfrågorna när 1964 års utlands- och internatskoleutredning framlägger

resultatet av sitt arbete.

Även i fråga om den sakkunniges förslag om bibehållande av Londonförsamlingens

rätt till skeppsavgifter har remissinstansernas

inställning berörts tidigare vid punkten om behovet av ytterligare

bidrag. Till sitt förslag om avgifternas avskaffande anmärker kammarkollegiet,

att rätten ifråga inte kan anses vara privilegieskyddad, men att det dock kan

synas skäligt, att församlingen övergångsvis genom statsbidrag bereds viss gottgörelse

för förluster. Däremot bör enligt kollegiet någon ersättning till kyrkofonden

inte komma ifråga för förlusten av det nuvarande årliga beloppet av

660 pund. Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet erinrar bl. a.

om 1965 års riksdags beslut om avveckling av vissa avgifter för sjöfarten i Stockholm

(de s. k. danviks- och fattigpenningarna).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SJ år 1966

25

5. Departementschefen

Den av den sakkunnige gjorda utredningen finner jag i likhet med flertalet

remissinstanser innefatta ett värdefullt klarläggande av utlandsförsamlingarnas

verksamhet och av deras ekonomiska förhållanden.

Som framhålls i remissyttrandena, är det angeläget att utlandsförsamlingarna,

som utövar en betydelsefull verksamhet, genom det allmännas försorg får ett

ökat ekonomiskt stöd. Församlingarna har nu sådant stöd enligt följande. Utlandskyrkoherdarnas

avlöningsförmåner bekostas ur kyrkofonden. Vidare upptas

rikskollekter, f. n. två årligen, vilka de senaste åren har fördelats mellan församlingarna

i Paris, Berlin och London. Till Londonförsamlingen utgår även s. k.

skeppsavgifter. Slutligen utgår vissa statsbidrag till skol- och biblioteksväsendet.

I övrigt är församlingarna i huvudsak hänvisade till frivilliga avgifter av sina

medlemmar, inkomster av basarer o. d.

Innan jag närmare går in på frågan om ytterligare stöd åt utlandsförsamlingarna,

vill jag framhålla följande. De avgifter, som medlemmarna i församlingarna

betalar, är i allmänhet mycket låga. Jag har givetvis förståelse för att avgiften

utgår med sådant belopp, att ingen av ekonomiska skäl anser sig förhindrad att

bli medlem av vederbörande församling. Trots detta anser jag det rimligt — åtminstone

beträffande flertalet församlingar — med ökade insatser från församlingsmedlemmarnas

sida i form av höjda avgifter. När jag i det följande föreslår

ökat stöd från det allmänna förutsätter jag därför, att församlingarna i förekommande

fall vidtar åtgärder för att öka medlemmarnas insatser. I detta sammanhang

vill jag erinra om att medlem i en församling i hemlandet i genomsnitt

erlägger en avgift, vilken inte oväsentligt överstiger den som i allmänhet betalas

i en utlandsförsamling. Jag anser att utlandsförsamlingarna bör bedriva sin

kyrkliga verksamhet och finansiera den på sådant sätt, att de kommer att arbeta

under ekonomiska betingelser som mer likna dem som gäller för församlingarna

i hemlandet.

Vad angår de ändamål för vilka bidrag till församlingarna bör utgå anser

jag i likhet med den sakkunnige och flertalet remissinstanser att statsmakterna

bör inrikta sitt stöd så att det endast avser den kyrkliga verksamheten. De önskemål

i ämnet som på sin tid framställdes från domkapitlet i Uppsala, svenska

kyrkans centralråd och 1957 års kyrkomöte och som ledde fram till utredningen

åsyftade heller inte annat än stöd åt det kyrkliga arbetet. Även om det inte

alltid är lätt att avgränsa församlingarnas kyrkliga verksamhet från deras arbete

i övrigt bör alltså i princip den sociala och den kulturella verksamheten hållas

utanför den fråga om bidrag som nu behandlas. En annan sak är att ett bidrag

som inriktas på den kyrkliga verksamheten självfallet indirekt medför att för
3

— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 3i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1966

samlingarna också får större möjligheter att fullgöra sociala och kulturella uppgifter.

Kammarkollegiet föreslog i sitt yttrande över centralrådets nyss berörda framställning

att ett vidgat ekonomiskt bistånd till församlingarna lämpligen borde

avse bidrag till kyrkomusikerkostnader, kostnader för kyrkobetjäningen och

underhåll av församlingarnas kyrkor. Den sakkunnige har knutit an till detta

förslag och därvid utgått från att något bidrag till pensionskostnader ej skall

utgå.

Den sakkunnige har föreslagit att bidrag till avlönande av kyrkomusikerna,

kontorsbitrådena och kyrkvaktmästarna skall utgå med den faktiska lönen i

svensk valuta, dock att bidraget får motsvara högst den lön en sådan befattningshavare

med samma arbetsuppgifter har i Sverige.

Som den sakkunnige har framhållit finns inga författningsbestämmelser för

kyrkomusikerorganisationen i utlandsförsamlingarna. Verksamheten, som är utformad

i enlighet med beslut av vederbörande församling, är tämligen skiftande

i de olika församlingarna. I samtliga fall är det emellertid fråga om en bisyssla

(motsvarande ungefär 3—20 veckotimmar). För kyrkomusikernas del har den

sakkunnige därför, med ledning av upplysningar om kyrkomusikerorganisationen

i vederbörande församling, kyrkomusikerns kompetens, hans arbetsuppgifter och

dessas omfattning, för varje kyrkomusiker sökt avgöra vilket slags kyrkomusiker

i hemlandet han kan anses motsvara. På detta sätt har framräknats de Sverigelöner

med vilka de olika kyrkomusikernas löneförmåner kunde jämföras.

Med tillämpning av angivna beräkningsgrunder har den sakkunnige — med

utgångspunkt i 1963 års löner — beräknat bidraget till lönerna till 120 844 kr.,

varav till kyrkomusikernas löner 41 068 kr. samt till kontorsbiträdenas och kyrkvaktmästarnas

sammanlagt 79 776 kr.

I sin kritik mot den sakkunniges förslag i denna del hävdar statskontoret beträffande

kyrkomusikerna, att det — med hänsyn till utlandsförsamlingarnas

storlek och omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten i dessa — blir

mest rättvist vid jämförelse med hemlandsförsamlingarna att begränsa bidragen

till de belopp som utgår till kyrkokantorer i näst högsta eller högsta löneklassen

(A 15 eller A 16). Dock bör därvid enligt ämbetsverket statsmakterna fastställa

det veckotimtal, efter vilket bidrag skall utga. Självfallet skulle det i så fall vara

församlingarna obetaget att pa egen bekostnad ordna en mer omfattande kyrkomusik.

Vad gäller kontorsbiträdena och kyrkvaktmästarna grundas enligt statskontoret

de föreslagna bidragen på de gällande förhållandena beträffande arbetsuppgifter,

tjänstgöringens omfattning och löneförmåner utan närmare hänsyn

till fördelningen av kostnaderna på skilda verksamhetsgrenar (kyrklig, social

eller kulturell verksamhet),

erfordra preciserade anslagsyrkanden och besvärliga administrativa överväganden.

Därför föreslår statskontoret i stället, att bidraget bestäms på procentuell

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 3£ ur 1966

basis, förslagsvis till högst 50 % av de aktuella avlöningskostnaderna för ifrågavarande

personal. Eventuellt skulle därvid bidragen kunna differentieras efter en

prövning av vederbörande församlings allmänna ekonomiska läge och behov av

stöd.

För egen del vill jag förorda att bidrag till utlandsförsamlingarna för avlönande

av kyrkomusiker, kontorsbiträden på pastorsexpeditionerna och kyrkvaktmästare

skall utgå och i huvudsak bestämmas efter de linjer statskontoret förordat.

Bidraget till kyrkomusikerna bör enligt min mening beräknas efter löneklass

16, som är den högsta löneklass som gäller för kyrkokantorcr i Sverige. Med utgångspunkt

i nämnda löneklass och med beaktande av att fullt antal veckotimmar

är 30 skall bidraget variera i förhållande till veckotimtalet. Inte i något fall

bör bidraget överstiga den lön, som faktiskt utgår. Vid en bedömning av de ungefärliga

kostnaderna för ett på detta sätt beräknat bidrag kan man utgå från

det veckotimtal som den sakkunnige beräknat, nämligen för Paris 6, London 8,

Berlin 6, Köpenhamn 13, Oslo 13, Helsingfors 20 och Buenos Aires 3. Detta

skulle enligt 1965 års löner, ortsgrupp 5, innebära följande bidragsbelopp: Paris

4 738, London 6 317, Berlin 4 738, Köpenhamn 10 265, Oslo 10 265, Helsingfors

15 792 och Buenos Aires 2 369, eller tillsammans 54 484 kr. Med denna beräkning

skulle alltså ett bidrag till kyrkomusikerlönerna uppgå till ca 55 000 kr.

Av utredningen framgår, att lönerna för kontorsbiträdena och kyrkvaktmästarna

i församlingarna år 1963 utgjorde 86 782 kr. Lönerna kan nu antas vara

åtminstone 90 000 kr. Jag tillstyrker ett bidrag för ändamålet nnder nästa budgetår

med 50 000 kr., motsvarande drygt hälften av nu utgående löner. Därigenom

torde också den av mig förordade principen att ifrågavarande bidrag

skall avse endast den kyrkliga verksamheten vara beaktad. Bidraget bör fördelas

mellan församlingarna av Kungl. Maj:t.

Beträffande kyrkobyggnaderna har den sakkunnige föreslagit ett årligt bidrag.

på 70 000 kr., vilket skulle avse såväl löpande underhåll som iståndsättningsåtgärder.

Statskontoret har ansett att ett ekonomiskt stöd endast borde avse ombyggnader

och större reparationsarbeten efter framställning i varje särskilt falt

men överhuvud inte byggnadernas underhåll och vård. Ett flertal remissinstanser,

bl. a. byggnadsstyrelsen, domkapitlet i Uppsala och församlingen i Oslo,

anser att vid sidan om bidrag för ändamålet enligt den sakkunniges förslag särskilt

bidrag bör kunna utgå till större iståndsättningsåtgärder. Enligt byggnadsstyrelsen

behövs sådant bidrag särskilt för församlingen i Oslo,, där de uppskattade

kostnaderna för erforderliga iståndsättningsarbeten uppgår till 210 000 kr.,

och i betydande grad också för församlingen i Helsingfors, där motsvarande

kostnader uppskattas till 140 000 kr.

Jag är för min del inte beredd att tillstyrka, att årligt bidrag utgår för ifrågavarande

ändamål. Däremot anser jag i likhet med statskontoret och flera andra

remissinstanser, att särskilt bidrag bör kunna utgå, då behov av större iståndisättningsåtgärder

föreligger, vilket synes mest aktuellt beträffande församlingar
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J år 1966

na i Oslo och Helsingfors. Frågor härom torde få tas upp till prövning efter

särskild framställning.

Jag skall härefter beröra två andra frågor, som har stor betydelse för utlandsförsamlingarnas

ekonomi. Det gäller frågorna om bibehållande av rikskollekter

till vissa utlandsförsamlingar och av skeppsavgifterna.

Vad gäller rikskollekterna kan jag inte dela den åsikt som framförts av domkapitlet

i Luleå, som ifrågasätter om rikskollekterna, vilka nu utgår till församlingarna

i Paris, Berlin och London, överhuvud behövs om församlingarna

får de föreslagna årliga bidragen. Det kan framhållas att kollekterna ifråga år

1964 uppgick till sammanlagt 247 353:81 kr. Enligt bl. a. domkapitlet i Lund

och sjömansvårdsstyrelsen borde övervägas om inte ifrågavarande rikskollektmedel

kunde få komma även övriga utlandsförsamlingar till del. Fråga har även

väckts om att minska antalet rikskollekter från två till en. Jag hyser stark tvekan

beträffande sistnämnda förslag och räknar f. n. ej med någon förändring.

Dessa frågor, i vilka Kungl. Maj:t äger besluta, torde emellertid få prövas i

vanlig ordning, när frågan om den årliga fördelningen av rikskollekterna tas upp.

Beträffande de skeppsavgifter som sedan gammalt utgår till Londonförsamlingen

anser jag, i likhet med kammarkollegiet, sjöfartsstyrelsen och Sveriges

redareförening m. fl., att de bör avskaffas. Det synes inte längre finnas några

bärande skäl att ha kvar dessa otidsenliga avgifter. Här kan erinras om den av

förra årets riksdag (prop. 1965:1 bil. 8 s. 128, rskr 6) beslutade avvecklingen

av vissa avgifter för sjöfarten i Stockholm (de s. k. danviks- och fattigpenningarna).

Förslag kommer därför inom den närmaste tiden att framläggas för

Kungl. Maj:t om avveckling av Londonförsamlingens rätt till skeppsavgifter.

Församlingen bör, som kammarkollegiet föreslagit, övergångsvis få gottgörelse

för den förlust som vid en dylik avveckling åsamkas församlingen. Jag föreslår

därför att ett belopp av 25 000 kr., vilket ungefär motsvarar församlingens

; årliga nettoinkomst av skeppsavgifterna, anvisas för detta ändamål för nästa

budgetår.

Vad slutligen angår frågan huruvida de föreslagna bidragen bör bestridas ur

kyrkofonden eller av statsmedel kan jag inte biträda den sakkunniges

uppfattning att alla ändamål kan tillgodoses med kyrkofondsmedel. I

enlighet med den uppfattning som kammarkollegiet, statskontoret och domkapitlet

i Uppsala har gett uttryck åt synes kyrkofondsmedel böra komma i fråga

endast för bidrag till avlönande av utlandsförsamlingarnas kyrkomusiker. Däremot

skulle det onekligen strida mot de principer som nu tillämpas för kyrkofondens

användning att ta i anspråk sådana medel för bidrag till löner åt församlingarnas

kontorsbiträden och kyrkvaktmästare. Detta senare bidrag bör

därför tills vidare bestridas av statsmedel liksom gottgörelsen till Londonförsamlingen

för förlorad inkomst av skeppsavgifter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J/. år 1966

Beträffande frågan huruvida statsmedel eller kyrkofondsmedel skall användas

till bidraget för församlingarnas kontorsbiträden och kyrkvaktmästare samt

till den särskilda gottgörelsen till Londonförsamlingen vill jag erinra om att 1963

års kyrkomöte (skr nr 33) gjort framställning om utredning rörande kyrkofondens

karaktär och användning. Avsikten är att 1958 års utredning kyrka-stat

i samband med sitt utredningsuppdrag skall verkställa den av kyrkomötet begärda

utredningen. Sedan utredningen har verkställts, kan frågan om vilka medel

som skall användas för nyss berörda ändamål tas upp till förnyad prövning.

Jag förordar alltså att det av mig föreslagna bidraget till avlönande av utlandsförsamlingarnas

kyrkomusiker bestrids ur kyrkofonden. Bidraget i fråga

torde kunna utgå ur fonden jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen.

Någon ny särskild bestämmelse i samma lag för detta i och för sig ganska begränsade

ändamål finner jag med andra ord inte behövlig. Vidare förordar jag

att de av mig likaså föreslagna bidragen på 50 000 kr. till kontorsbiträden och

kyrkvaktmästare hos församlingarna samt på 25 000 kr. till gottgörelse åt Londonförsamlingen

bestrids av statsmedel. Till följd härav torde ett särskilt anslag

på (50 000 + 25 000 =) 75 000 kr. till bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna

böra uppföras på riksstaten.

Ett närmare ställningstagande till frågor sammanhängande med utlandsförsamlingarnas

skol- och biblioteksväsen blir givetvis, som skolöverstyrelsen förutsatt,

aktuellt först när 1964 års utlands- och internatskoleutredning avslutat

sitt arbete.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1966

II. Vissa anslag ur kyrkofonden

1. Inrättande av särskilda prästtjänster för finskspråkiga personer

i Sverige

Stifts- och kontraktsadjunktstjänster inrättas av Kungl. Maj:t till det antal,

som riksdagen medger. Enligt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall’

kostnaderna för dessa prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.

För närvarande finns inrättade 47 stiftsadjunktstjänster och tre kontraktsadjunktstjänster.

De senare är alla placerade i Luleå stift. Stiftsadjunktstjänsterna

har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli 1963 — den 30 juni 1966 fördelats

sålunda, att Uppsala och Lunds stift erhållit vartdera sex, Luleå stift fem, Göteborgs

och Stockholms stift vartdera fyra, Visby stift en samt vart och ett av

Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Karlstads och Härnösands stift

tre tjänster.

Av de sålunda fördelade stiftsadjunktstjänsterna har genom Kungl. Majrts

beslut den 30 juni 1965 en tjänst i varje stift utbytts mot tjänst som förste stiftsadjunkt

i lönegrad Ae 23. I övrigt är stifts- och kontraktsadjunktstjänsterna

placerade i lönegrad Ae 21.

En annan form av särskild prästtjänst än de nu berörda stiftsadjunktstjänsterna

omnämns i 6 § andra stycket 4) kyrkofondslagen. Enligt detta stadgande

skall ur kyrkofonden bestridas »kostnad, som Kungl. Maj:t enligt av riksdagen

godkända grunder bestämmer för avlönande av i särskild prästerlig verksamhet

inom eller utom riket anställd präst, å vilken prästlönereglementet eller statens

allmänna avlöningsreglemente icke äger tillämpning».

Om man undantar de pastorat i Norrland, i vilka som villkor för uppehållande

av prästtjänst gäller att vederbörande präst har kunskap i finska språket (SFS

1959:141), finns i landet för närvarande åtminstone fyra finsktalande präster.

Sålunda finns tre i finska församlingen i Stockholm och en i Borås. Den sistnämnde

är anställd som pastoratsadjunkt i Borås Caroli församlings pastorat.

Under senare år har också funnits finska präster i Gävle, Göteborg och Västerås.

Så är dock inte längre fallet. Anslagen för prästerna i Gävle och Göteborg, som

var anställda av finska kyrkan, har enligt uppgift av ekonomiska skäl indragits.

Prästen i Västeras, som var anställd som extra präst i Västerås domkvrkoförsamlings

pastorat, har avlidit.

Tillströmningen till Sverige av finländsk arbetskraft har under senare år ökat

betydligt. Antalet i landet arbetsanmälda finska medborgare, som den 1 april

1962 uppgick till i runt tal 51 000 personer, utgjorde den 1 juli 1965 64 093 personer.

Om man lägger till ej arbetsanmälda hustrur samt barn, kan antas att

antalet i Sverige bosatta finska medborgare nu överstiger 150 000. Drygt 90 %

av dessa torde vara enbart finsktalande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 3),\ år 1966

Vid 1903 års riksdag väcktes de likalydande motionerna I: 125 och II: 148 om

anslag till avlönande av en finskspråkig präst i Sundsvall. Medan de berörda

domkapitlen i Härnösand och Luleå tillstyrkte motionärernas önskemål, ansåg

kammarkollegiet och statskontoret att saken borde närmare utredas och avstyrkte

därför att anslag då beviljades för ändamålet. Enligt statskontoret maste

i samband med att anslag beviljades åtskilliga praktiska frågor lösas, exempelvis

huvudmannaskapet för den föreslagne prästen och till vem bidraget skall utbetalas.

Vidare borde enligt statskontoret även tas ställning till villkoren for bidragets

åtnjutande samt till prästens tjänstgöringsförhållanden och avlöningsförmåner.

Med hänsyn särskilt till vad statskontoret anfört fann tredje lagutskottet

i avgivet utlåtande motionerna inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd

(L3U 1963: 25 s. 30). I utskottsutlåtandet anmärktes också, att enligt vad utskottet

erfarit Kulturfonden för Sverige och Finland hade beslutat ett anslag

för år 1963 om 15 000 kr. till bidrag för avlönande av en finsk präst i Sverige.

Riksdagen (rskr 1963:282) beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Frågan om ytterligare finskspråkiga präster har nu åter aktualiserats. I skrivelse

i april 1965 har sålunda Kyrkokommittén för invandrade finsktalande (ordf.

biskop Sven Danell) anhållit om att förslag måtte läggas fram för riksdagen om

anställning av ytterligare ett antal finsktalande präster i Sverige. Enligt kommittén

synes det i första hand vara lämpligt att för ändamålet inrätta stiftsadjunkturer.

Under hänvisning till en tablå över behovet av finsktalande präster

som finns fogad vid skrivelsen föreslås att stiftsadjunkter skall placeras i Göteborgs

och i Strängnäs stift samt vidare i Lunds stift. Enligt framställningen har

Finlands kyrka, med tanke på sina förpliktelser att även sörja för själavården i

vissa andra delar av världen med relativt ny finsk bosättning, för närvarande

inte möjlighet att öka anslagen för Sveriges del. Finlands kyrka är dessutom

alltjämt inriktad på att hålla kuratorer med social inriktning i Sverige. I skrivelsen

åberopas antalet finsktalande i Sverige och anförs vidare: »Detta betydande

antal fyller som bekant också en stor uppgift inom den svenska produktionen.

I den mån de stannar här, vilket de växande siffrorna tyder på, blir de

mantalsskrivna och får sålunda betala kyrkoskatt. Det senare bör också leda till

att svenska kyrkan känner ansvar för dem.»

I yttrande över framställningen föreslog statskontoret — som höll före att det

bör ankomma på kulturfonden Sverige-Finland att ta på sig ett större ekonomiskt

ansvar i detta avseende — att den inte borde föranleda någon vidare åtgärd.

Domkapitlen i Göteborg, Strängnäs och Lund tillstyrkte däremot livligt

ett inrättande av de föreslagna tjänsterna. Kammarkollegiet erinrade om hur

kollegiet bl. a. i utlåtande i anledning av de förut nämnda riksdagsmotionerna

gett uttryck åt den uppfattningen att tjänst, som det här var fråga om, på

grund av sin specifika natur närmast borde inrättas enligt stadgandet i 6 § andra

stycket 4) kyrkofondslagen. Kollegiet ansåg nu, i anledning av kyrkokommitténs

framställning, att det vare sig tjänsten anordnades på detta sätt eller

som stiftsadjunktstjänst syntes erforderligt med närmare utredning om behovet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1966

av tjänsten, var tjänstinnehavaren lämpligen borde stationeras, vilka uppgifter

som borde anförtros honom m. in.

Härefter fick kammarkollegiet den 28 september 1965 uppdrag att verkställa

utredning i ärendet.

Kammarkollegiet överlämnade den 15 november 1965 begärd utredning med

förslag i ämnet.

Vid utredningen uppgjordes inom kollegiet en promemoria, över vilken hördes

domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund

Göteborg och Karlstad.

Enligt promemorian anser kollegiet, att behov finns av finskspråkiga präster

och att åtgärder bör vidtas för att tillgodose detta behov. Därvid framhålls

bl. a. att envar om möjligt bör ha tillgång till gudstjänst och själavård på sitt

modersmål. Med iakttagande av denna princip anser kollegiet ifrågavarande

befolkningsgrupp, som uppges till helt övervägande del tillhöra svenska

kyrkan - och sålunda betalar skatt till denna - kunna resa berättigade krav

pa att bil betjanad på finska språket i berörda hänseenden. Härefter undersöks

de finsktalandes spridning och bosättning inom riket. Från en sammanställning

av utlannmgskommissionen om arbetsanmälda utlänningar i Sverige per den 1

jul! 1965 görs i promemorian följande ungefärliga fördelning av arbetsanmälda

finska medborgare på de olika stiften: Uppsala stift 2 700, Linköpings stift 1 400,

Skara stift 6 500, Strängnäs stift 7 700, Västerås stift 8 700, Växjö stift 1 400

Lunds stift 3 600, Göteborgs stift 6 500, Karlstads stift 1 600, Härnösands stift

2 400, Luleå stift 3 300, Visby stift 50 och Stockholms stift 19 800. Kollegiet

konstaterar, att det ar fråga om en spridning över hela landet men med koncentration

till vissa områden, främst till större städer. Beträffande spörsmålet

vad slags prästtjänst som bör komma ifråga finner kollegiet, som av både praktiska

och principiella skäl avvisar en anordning med anknytning till den församlmgsprasterhga

organisationen, den bästa lösningen vara att anställa särskilda

präster med uppgift att verka bland de finskspråkiga inom mera betydande områden.

Vad sa galler frågan om särskild prästtjänst bör inrättas enligt 6 § andra

stycket 4) kyrkofondslagen eller som stiftsadjunktstjänst får enligt kollegiet

overvagande skal anses föreligga för den sistnämnda utvägen. Härom anförs i

promemorian.

Olika vagar for anställande av präster i detta syfte är möjliga. Kammarkollegiet

har för sin del tidigare ansett, att detta borde ske med utnyttjande av 6 S

andra stycket punkt 4 kyrkofondslagen, i vilken punkt talas om »kostnad som

K°I1''l;l|Cn .Cn, lg.t. av nksdagen godkanda grunder bestämmer för avlönande av i

särskild prästerlig verksamhet inom eller utom landet anställd präst, å vilken

Pr eller Saar icke ager tillämpning». I dylikt fall får sålunda efter ingivande

av riksdagen mot arvode anställas vissa präster för detta ändamål

Hinder torde emellertid i och för sig inte möta mot att lösa frågan genom

anknytning till stiftsadjunktsorgamsationen. För stiftsadjunktstjänst gäller att

den avser ett visst stift och att till tjänsten är knutna vissa arbetsuppgifter av

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 196G 33

mera speciell karaktär, såsom ungdomsvård, sjömansvård och kyrklig bildningsverksamhet.

Därest — på sätt föreslås i det följande — den finsktalande prästen anställs

för visst stift med tjänstgörinsskyldighet i något eller några angränsande stift,

torde ur administrativa m. fl. synpunkter övervägande skäl få anses föreligga

för att anställa honom som stiftsadjunkt.

Som tidigare påvisats är stiftsadjunkt placerad i visst stift med skyldighet

för honom att tjänstgöra inom detta stift. Med det begränsade antal finskspråkiga

präster, som nu torde få anställas, lär emellertid tjänstgöringsområdet

för sådan präst inte böra begränsas till ett stift. Stiftsadjunkt, varom här är

fråga, synes därför böra placeras i visst stift med skyldighet att jämte eget stift

även verka i ytterligare ett eller två angränsande stift. Domkapitlet i det stift,

stiftsadjunkten tillhör, bör därvid i samråd med domkapitlet i det andra stiftet,

resp. domkapitlen i de övriga stiften, bestämma tjänstgöringen.

Enligt promemorian synes för tillgodoseende av den andliga vården av de

finsktalande erforderligt att åtminstone fyra stiftsadjunktstjänster inrättas,

lämpligast en i Västerås stift med stationering i Västerås och tjänstgöring jämväl

i Uppsala stift, en i Strängnäs stift med stationering i Eskilstuna och tjänstgöring

jämväl i Linköpings stift, en i Göteborgs stift med stationering i Göteborg och

tjänstgöring jämväl i Skara och Karlstads stift samt en i Lunds stift med stationering

i Lund och tjänstgöring jämväl i Växjö stift. Ifrågavarande stiftsadjunkter

synes med hänsyn till de speciella kvalifikationer som erfordras för tjänsten

och tjänstgöringsområdenas storlek böra placeras i 23 lönegraden (förste stiftsadjunkt).

Vidare förutsätts dessa stiftsadjunkter erhålla reseersättning. Till skillnad

från vad som enligt prästresekungörelsen den 1 november 1963 (nr 617)

eljest gäller om stiftsadjunkts reseersättning anses dock i promemorian att reseersättningen

till de föreslagna stiftsadjunkterna bör, med hänsyn till storleken

av de föreslagna tjänstgöringsområdena, begränsas till vissa bestämda belopp, på

sätt sker för kyrkoherdar för döva. Det skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att

efter ytterligare utredning bestämma storleken av ersättningarna.

Mot bakgrunden av det anförda föreslås i kollegiets promemoria dels att fyra

stiftsadjunkter med kunnighet i finska språket anställs för finsktalande i landet

med placering i 23 lönegraden (förste stiftsadjunkt) och med rätt till reseersättning

efter Kungl. Maj:ts bestämmande, dels att stiftstillhörighet, stationeringsorter

och tjänstgöringsområden för dessa stiftsadjunkter bestäms på nyss angivet

sätt.

Samtliga de hörda domkapitlen ansluter sig till kammarkollegiets förslag om

inrättande av fyra stiftsadjunktstjänster för finsktalande personer i landet och

till de överväganden som ligger till grund för förslaget. Flera domkapitel stryker

under det föreliggande behovet av tjänsterna ifråga. Enligt domkapitlet i Lund

måste hithörande frågor uppmärksammas då det nu övervägs hur man i olika

avseenden skall underlätta den växande utländska arbetskraftens anpassning till

svenska förhållanden. Domkapitlet i Skara gör beträffande den föreliggande frå
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1966

gan om finskspråkiga präster gällande att gudstjänst och själavård på modersmålet

är av stor betydelse även för personer, som nått en större färdighet i

svenska språket än som vanligen förekommer hos finsktalande inflyttade.

Domkapitlet i Karlstad vill att det föreslagna antalet stiftsadjunkter utökas

med ytterligare en, stationerad i Karlstad. Vid domkapitlets utlåtande finns

fogat ett yttrande av f. d. kyrkoherden i Örs pastorat L. K. Kurkiala. Enligt

denne, som under åren 1947—1965 vid sidan av sin egentliga tjänst förrättat

gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar bland den finskspråkiga befolkningen

i Karlstads stift, måste man räkna med minst 10 gudstjänstställen för

finsktalande i stiftet. Han framhåller, att om en stiftsadjunktstjänst utöver de

föreslagna inrättas för stiftet och denne dessutom får skyldighet att tjänstgöra i

ett angränsande stift, det med all sannolikhet skulle bli en tillräckligt krävande

tjänst. Domkapitlet i Uppsala finner med hänsyn till storleken av tjänstgöringsområdct

för den föreslagne stiftsadjunkten i Västerås, att förslaget för Uppsala

stifts del inte innebär en fullt tillfredsställande lösning. Emellertid torde enligt

domkapitlet för närvarande inte något annat alternativ vara genomförbart.

Inte heller mot utformningen av kammarkollegiets förslag i övrigt görs i huvudsak

några invändningar. I några hänseenden framförs dock särskilda önskemål

eller förslag.

Önskemål om behörighet för finska präster till de ifrågavarande tjänsterna

framförs från domkapitlen i Linköping, Skara och Göteborg. Domkapitlet i Lund

har ifrågasatt om inte tjänsterna bör rekryteras bland präster i Finlands kyrka

efter överenskommelse med dess ledning. Från domkapitlet i Skara framhålls i

sammanhanget den ringa tillgången på finskspråkiga präster inom den svenska

kyrkan. En liknande synpunkt har domkapitlet i Lund. Enligt Skara domkapitel

torde prästbristen inom Finlands kyrka inte vara av den omfattning att den

lägger hinder i vägen.

Den naturligaste stationeringsorten för stiftsadjunkten för Lunds stift bör

enligt domkapitlet i Lund vara Malmö.

I sin promemoria anger kammarkollegiet i fråga om den tänkta anordningen

med en stiftsadjunkt med tjänstgöring även i annat stift, att de berörda domkapitlen

bör i samråd bestämma tjänstgöringen. Enligt domkapitlet i Lund bör

samråd äga rum även vid tjänsternas tillsättande.

Kammarkollegiet anför om de sålunda uppkomna önskemålen och förslagen i

huvudsak följande. Karlstads domkapitels förslag om utökning av föreslaget

antal stiftsadjunkter avstyrks. I fråga om anställande av finska präster på de

föreslagna tjänsterna erinrar kollegiet om att innehavarna av dessa befattningar

i ej obetydlig grad torde få biträda även med frågor av social karaktär och att

en svensk finskspråkig präst torde vara mer lämpad därför än en finsk präst.

Men kollegiet delar uppfattningen, att möjlighet bör finnas för präster tillhörande

Finlands evangelisk-lutherska kyrka att efter dispens förordnas på

dessa tjänster. En sådan dispens bör dock enligt kollegiet meddelas inte generellt

utan efter prövning i varje särskilt fall. Lunds domkapitels förslag om Malmö

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr Sb- är 1966

som stationeringsort för den föreslagne stiftsadjunkten för Lunds stift biträder

kollegiet, liksom även samma domkapitels mening om att domkapitel skall samråda

med annat berört domkapitel inte bara om tjänstgöringen utan även i fråga

om tillsättande.

Sammanfattningsvis föreslår kollegiet inrättande av stiftsadjunktstjänster i de

stift och till det antal samt i den ordning, som föreslagits i promemorian med

nyss angivna jämkningar.

Departemen tsch ej en

Inflyttningen av finsktalande personer till Sverige har under senare år påtagligt

ökat. Denna inflyttning har för vårt land inneburit ett välkommet tillskott

av arbetskraft. Från olika synpunkter finner jag det naturligt att frågan om

den andliga vården för dessa inflyttade ägnas uppmärksamhet. Liksom kammarkollegiet

anser jag att åtgärder nu bör vidtas för att förbättra möjligheterna för

denna befolkningsgrupp att bli betjänad på finska språket i fråga om gudstjänst

och själavård.

Kammarkollegiet har föreslagit, att fyra nya tjänster som förste stiftsadjunkt

skall inrättas för detta ändamål med placering i Västerås, Eskilstuna, Göteborg

och Malmö. Tjänstinnehavarna skulle därvid vara skyldiga att tjänstgöra även

i ett eller två angränsande stift. Jag finner anknytningen till stiftsadjunktsorganisationen

lämplig och förordar en lösning av frågan efter denna linje. Detta

innebär, att kostnaderna skall bestridas ur kyrkofonden. Jag är emellertid inte

beredd att följa kollegiets förslag i fråga om antalet tjänster utan finner mig

böra föreslå endast två nya tjänster. Kungl. Maj:t bör äga bestämma dessa

stiftsadjunkters stationeringsorter och tjänstgöringsområden. Tjänsternas lönegradsplacering

torde få prövas i annat sammanhang.

De frågor som rör behörigheten till tjänsterna och formerna vid tillsättning

och utfärdande av tjänstgöringsföreskrifter är inte av den art att de kräver riksdagens

medverkan. Jag vill dock i detta sammanhang uttrycka den uppfattningen,

att präster i Finlands evangelisk-lutherska kyrka bör ha möjlighet att

efter dispens i varje särskilt fall uppehålla dessa tjänster.

Kostnaderna för de föreslagna stiftsadjunkternas reseersättningar bör utgå ur

kyrkofonden i likhet med vad som gäller för andra stiftsadjunkter. Det synes

lämpligt att närmare utreda huruvida reseersättningarna åt stiftsadjunkter för

finsktalande bör begränsas till vissa maximibelopp.

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse

enligt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond 15 bidrag, vart och ett på

25 100 kr., för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 3Jf år 1966

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse har anhållit dels om bidrag ur kyrkofonden

för budgetåret 1966/67 till avlönande av ytterligare tre sjömanspräster,

dels — under hänvisning till gällande löneförhållanden för stiftsadjunkter för

sjömansvård i hemlandet — om höjning av nu utgående bidrag med ett belopp

som proportionellt kan anses motsvara skillnaden mellan lönegraderna 19 och

21. Av framställningen inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1964/65 på 33

platser utomlands i sin tjänst haft totalt 59 anställda med heltidstjänst, därav

25 sjömanspräster, två biträdande präster, tio manliga och 22 kvinnliga assistenter

(21 husmödrar och en församlingssyster). Genom avlöningsbidrag har styrelsen

dessutom medverkat till anställningen av en svensk sjuksköterska i Genua.

Styrelsen uppger att tre av tjänsterna som sjömanspräst nyinrättats under år

1964, nämligen i Casablanca, Marseille och Yokohama.

Kammarkollegiet tillstyrker, att bidrag ur kyrkofonden utgår till ytterligare

en sjömanspräst. Enligt kollegiet torde av de platser där ny verksamhet med sjömanspräst

upptagits år 1964 den i Yokohama, där samarbete sker med norske

sjömanspastorn, vara särskilt betydelsefull. Däremot sägs hamnarna i Casablanca

och i Marseille inte ha den besöksfrekvens av svenska eller skandinaviska fartyg,

som är fallet med Yokohama och som vanligen plägar utgöra en förutsättning

för stationerande på platsen av en sjömanspräst.

Kollegiet tillstyrker däremot inte begärd uppräkning av bidragen och anför

därvid.

Dessa avlöningsbidrag — vilka utgått sedan år 1875 och som för tiden före

1924 guldits från riksstaten — torde inte ha fastställts till belopp efter någon

viss lönegrad eller löneklass eller i lönehänseende anknutits till någon särskild

grupp befattningshavare. Beloppen har blott avsett bidrag till avlöning av sjömanspräster

dvs. utgjort en slags garanterad minimilön. Sjömansvårdsstyrelsen

har varit oförhindrad att därutöver medge de ytterligare förmåner, den funnit

påkallade. Sjömansprästerna åtnjuter också, enligt vad kollegiet har inhämtat,

förutom bidragsbeloppet från kyrkofonden, fri bostad med bränsle och lyse,

fri telefon, ersättning för resor, bidrag för representation samt för flertalet av

dem, som stationerats i icke europeiska hamnar, lönetillägg med i vissa fall upp

till 3 000 kr. per år. Den omständigheten, att stiftsadjunkts lön höjts från 19 till

21 lönegraden, torde alltså inte motivera en höjning av nu utgående bidragsbelopp,

vilka ej alls till beloppen motsvarar lön enligt 19 lönegraden.

Departementschefen

Budgetåret 1962/63 utgick tolv bidrag ur kyrkofonden till avlönande av sjömanspräster.

Med hänsyn till ökning i omfattningen av sjömansvårdsstyrelsens

verksamhet och inrättande av nya sjömansprästtjänster har därefter antalet

bidrag utökats till för närvarande 15. Omfattningen av styrelsens verksamhet

har emellertid fortsatt att öka och sjömanspräster har anställts på ytterligare

platser, bl. a. Yokohama. Jag föreslår därför, att fr. o. m. budgetåret 1966/67

skall få utgå bidrag till ännu en sjömanspräst.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 8£ år 1966

Bidragsbeloppen höjdes den 1 juli 1965 från tidigare 20 400 kr. till 25 100 kr.

Av höjningen avsågs 1 700 kr. belöpa på löneförhöjningar, medan 3 000 kr. motsvarade

kostnader för pensions- och grupplivförsäkringsavgifter. Jag är inte nu

beredd tillstyrka en ytterligare höj ning.

3. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet

Enligt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond har för innevarande budgetår

anvisats ett anslag av högst 60 000 kr. ur kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna

för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har anhållit, att anslaget till ifrågavarande

utbildning budgetåret 1966/67 höjs till 100 000 kr., motsvarande i avrundat

belopp de beräknade kostnaderna — utöver vad som täcks av elevavgifter

— för avlöningar och reseersättningar åt lärare samt försäkringsavgifter.

Kostnaderna för lokaler, undervisningsmateriel m. m. har direktionen däremot

avsett att diakonsällskapet skulle bestrida.

Kammarkollegiet konstaterar — med hänvisning till att för budgetaret

1964/65, då kostnaderna beräknats uppgå till 98 000 kr., utgick ett bidrag ur

kyrkofonden med 60 000 kr. — att de beräknade kostnaderna för det kommande

budgetåret, i exakt tal 101 771 kr., överstiger kostnaderna för budgetåret 1964/65

med endast 3 771 kr. Kollegiet finner denna kostnadsökning vara alltför obetydlig

för att höjning av bidragsbeloppet skulle kunna vara motiverad och föreslår,

att bidraget ur kyrkofonden till angivna verksamhet vid Sköndalsinstitutet för

budgetåret 1966/67 bestäms till oförändrat belopp eller 60 000 kr.

Departementschefen

Någon höjning av ifrågavarande bidrag är jag inte beredd tillstyrka. Jag föreslår,

att bidrag till den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet även för

budgetåret 1966/67 får utgå med högst 60 000 kr.

4. Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond utgår ur kyrkofonden anslag

till extra utgifter med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för

år, vilket efter Kungl. Maj:ts bestämmande må användas till kyrkliga ändamål.

Anslaget, som för det kyrkliga området utgör en motsvarighet till de under

riksstatens särskilda huvudtitlar uppförda anslagen till extra utgifter, är uppfört

med 80 000 kr.

Departementschefen

På grund av ökat medelsbehov och inträffade kostnadsökningar erfordras en

viss uppräkning av anslaget till extra utgifter och jag föreslår därför en höjning

av detta anslag med 20 000 kr. till 100 000 kr.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 34 år 1966

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer

jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1. dels till Bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna för budgetåret 1966/

67 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 75 000 kr.;

2. dels medge

a) att bidrag ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1966 tills vidare

utgår till de svenska utlandsförsamlingarna för avlönande

av kyrkomusiker, som är anställda i församlingarna;

b) att medel ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1966 tills

vidare utgår för avlönande av ytterligare två stiftsadjunkter,

avsedda för den finskspråkiga befolkningen i Sverige;

c) att 16 bidrag om vartdera 25 100 kr. ur kyrkofonden årligen

fr. o. m. den 1 juli 1966 tills vidare utgår till svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse för avlönande av präster, som är

anställda i styrelsens tjänst i utlandet;

d) att bidrag ur kyrkofonden för budgetåret 1966/67 utgår

till Svenska diakonsällskapet med högst 60 000 kr. till bestridande

av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet;
e)

att det i 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond angivna

anslaget till extra utgifter fr. o. m. den 1 juli 1966 tills vidare

utgår med 100 000 kr. för budgetår.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sarmite Ziemelis

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrta proposition nr 34 år 1966

39

Bilaga

Sammanställning av kostnader

rörande fastigheter, ägda eller disponerade av de svenska utlandsförsamlingarna

eller av med församlingarna samarbetande sammanslutningar.

Ort

Fastighet

Lägenhetsyta

ca

m2

Volym

ca

m8

Uppskattac

för istånd- sättn .arbeten

sv. kr.

e kostnader

årliga för

löpande

underhåll

sv. kr.

Paris

1. Kyrkobyggnaden ..............

1 680

9 400

45 000

10 000

2. Ålderdomshemmet .............

900

3 260

—

6 000

3. Bostadsbyggnaden .............

no

650

—

1 500

45000

17 500

London

1. Kyrkobyggnaden ..............

1 700

9 700

—

8 500

2. Svenskhem ....................

480

1 550

—

2 800

3. Margaretahemmet .............

*425

J1 200

—

2 500

. -

13 800

Berlin

1. Församlingshus ................

440

1820

15 000

5 000

2. Bostadshus ....................

370

2 070

—

5 000

3. Barackbyggnad ................

—

—

—

—

15 000

10 000

Köpenhamn

1. Gustafskyrkan .................

X 900

13 000

45 000

10 000

2. Pensionärshemmet .............

750

2 800

—

4 500

3. Kustsanatoriet ................

700

3 300

80 000

5 000

125 000

19 500

Oslo

1. Margaretakyrkan ..............

1 700

14 000

210 000

9 000

2. Margaretahemmet .............

1 300

5 000

30 000

8 000

240 000

17 000

Helsingfors

1. Olaus-Petrikyrkan .............

1 500

11 000

140 000

8 000

2. Olaus-Petrihemmet ............

1 750

8 500

25 000

9 000

165 000

17 000

Buenos Aires

1. Kyrkobyggnaden ..............

960

5 400

6 000

5 000

2. Ålderdomshemmet .............

380

1 600

—

2 000

6 000

7 000

Uppskattad. Ritn. saknas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1966

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna....................... 3

1. Inledning ......................... 3

2. Nuvarande förhållanden ...................................... 4

3. Utredningen ................................................. 7

4. Remissyttrandena .................................. 16

5. Departementschefen ........................................... 25

II. Vissa anslag ur kyrkofonden...................................... 30

1. Inrättande av särskilda prästtjänster för finskspråkiga personer i

Sverige ..................................................... 30

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster............................ 35

3. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet...... 37

4. Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter................... 37

III. Hemställan ..................................................... 38

Bilaga. Sammanställning av kostnader rörande fastigheter, ägda eller disponerade

av de svenska utlandsförsamlingarna eller av med församlingarna

samarbetande sammanslutningar ...................... 39

Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1968

600118

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:158 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om pension åt fiskmästare John Jonasson. a1 i texten
  2. Rskr. 1966:150 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vad som är fast egendom. s. 1 i texten
  3. SU 1966:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag till de svenska utlandsjörsamlingarna m. m., i vad propositionen avser anslag för budgetåre s. 1 i texten
  4. 3LU 1966:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t ''proposition angående bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna m. in. i vad propositionen hänvisats till lagutskott o s. 1 i texten