Sök i Ratio Lex

Angående bemgndigande för Kungl. Maj:t att besluta om vissa postavgifter

1966-02-18 · 8 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:36, Angående bemgndigande för Kungl. Maj:t att besluta om vissa postavgifter

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1966

1

Nr 36

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemgndigande

för Kungl. Maj:t att besluta om vissa postavgifter;

given Stockholms slott den 18 februari 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om att de av 1961 och 1962 års riksdagar

åt Kungl. Maj :t lämnade bemyndigandena att bestämma vissa postavgifter,

vilka bemyndiganden utlöper med utgången av december 1966, förnyas och

samtidigt utvidgas att innefatta även avgifterna i paket- och postgirorörelserna

samt avgifterna för lösenförsändelser. De nya bemyndigandena föreslås

gälla för tiden t. o. m. december 1970.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 36

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 18 februari 1966.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Lindström, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om bemyndigande

för Kungl. Maj.t att besluta om vissa postavgifter och anför.

I skrivelser den 28 oktober och den 29 december 1965 har poststyrelsen

hemställt, att förslag föreläggs riksdagen om förlängning av giltighetstiden

för de av riksdagen åt Kungl. Maj :t tidigare lämnade bemyndigandena att

besluta i fråga om vissa postavgifter, vilka bemyndiganden utlöper med utgången

av december 1966. Vidare föreslår styrelsen, att Kungl. Maj :t hos

riksdagen utverkar en utvidgning av bemyndigandena att även innefatta

avgifterna i paket- och postgirorörelserna samt avgifterna för lösenförsändelser.

Förlängning av giltighetstiden för tidigare av riksdagen åt Kungl. Maj:t

lämnade bemyndiganden att besluta om vissa postavgifter

Alltsedan år 1908 har riksdagen genom successiva beslut lämnat Kungl.

Maj :t tidsbegränsade bemyndiganden att besluta i fråga om vissa postavgifter.

Senast har 1962 års riksdag (prop. 18, BevU 5, rskr 77) gett Kungl.

Maj:t ett sådant bemyndigande avseende tiden den 1 juli 1962—den 31 december

1966. Vid sistnämnda tidpunkt utlöper även ett av 1961 års riksdag

(prop. 90, BevU 40, rskr 295) lämnat bemyndigande avseende avgifterna i

tidningsrörelsen.

Ifrågavarande bemyndiganden innebär, att Kungl. Maj :t för dessas giltighetstid

äger besluta beträffande de till den inrikes posttjänsten hörande

avgifterna med undantag av befordringsavgifter i egentlig mening, assurans-,

rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts- och inkasseringsavgifter,

avgifter för lösenförsändelser samt avgifter i postgirorörelsen, vidare beträffande

samtliga de till den utrikes posttjänsten hörande avgifterna. Av

angivna postavgifter är inkasseringsavgifterna inte längre aktuella, sedan

postverkets inkasseringsrörelse slopats den 1 januari 1966.

Poststyrelsen föreslår i första hand att sålunda givna bemyndiganden

utsträcks att gälla under ytterligare en fyraårsperiod, dvs. den 1 januari

1967—den 31 december 1970.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1!)66

I fråga om avgifterna i tidningsrörelsen anser styrelsen det lämpligt, att

Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens bemyndigande i sin tur överlåter bestämmanderätten

till styrelsen, detta för att möjliggöra en effektivisering av

den i samband med fastställandet av tidningsavgifterna tillämpade förhandlingsordningen.

Beträffande den föreslagna utvidgningen av bcmyndigandena till att innefatta

vissa nya avgifter anför styrelsen.

Avgifterna i paketrörelsen

Ändring av portot för inrikes postpaket förutsätter f. n. riksdagens medgivande.

Detta innebär enligt poststyrelsen olägenheter för postverkets paketrörelse,

som drivs i konkurrens med andra transportföretag. Med hänsyn

härtill föreligger ett behov av att följsamt och utan onödigt dröjsmål kunna

anpassa taxesättningen efter successivt ändrade marknads- och kostnadsförhållanden.

Önskemålet att möjligheter skapas för en snabb och flexibel anpassning

av pakettaxan är sålunda i första hand betingat av postverkets eget

kommersiella och företagsekonomiska intresse. Även andra omständigheter

talar emellertid för att sådana möjligheter bör finnas.

Poststyrelsen erinrar om att något medgivande inte erfordras vare sig av

riksdagen eller Kungl. Maj :t vid fastställande av statens järnvägars avgifter

för paketgods och hänvisar i sammanhanget till det samband, som råder

mellan de båda verkens pakettaxor. Det är i bägge fallen fråga om snabb befordran

av godskollin med en maximivikt av 20 kg. Taxorna har en sådan

konstruktion, att avgifterna för mindre och lättare paket i allmänhet blir

lägre vid postbefordran, medan avgifterna för tyngre och mera skrymmande

paket blir lägre vid järnvägsbefordran. Den nuvarande avvägningen av taxorna

framstår för båda verken som rationell, för postverkets del bl. a. med

tanke på att dess transportapparat är organiserad för hantering av främst

mindre försändelser. Det kan enligt poststyrelsens bedömning därför inte

vara önskvärt för någotdera verket att genom ensidiga åtgärder av taxenatur

överföra vissa slag av paketsändningar till det ena eller andra verket och

i synnerhet inte om detta sker endast på kortare sikt. Sådana förändringar

i trafikvolymerna är av både driftmässiga och ekonomiska skäl klart olämpliga.

Med hänsyn härtill bör — bl. a. för att statens järnvägar i förutsedd

utsträckning skall kunna på ett smidigt sätt utnyttja möjligheten att anpassa

sina avgifter — även avgifterna för befordran av postpaket kunna

ändras utan det dröjsmål, som kan uppkomma vid riksdagsbehandling av

frågan.

En postverket tillkommande rätt att besluta om paketportot bör även innefatta

befogenhet att medge rent kommersiella rabatter. Härigenom ökas

verkets möjligheter till en flexibel taxesättning vid paketdistributionen, och

förutsättningar skapas för en effektiv konkurrens med andra distributionsföretag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 36 år 1966

Eftersom postpaketavgifterna — liksom postavgifterna i allmänhet —

har bevillningskaraktär, krävs såsom nämnts riksdagens medverkan vid deras

fastställande. Enligt poststyrelsen, som erinrar om de tidigare av riksdagen

åt Kungl. Maj :t lämnade tidsbestämda bemyndigandena att fastställa

vissa postavgifter, synes med hänsyn till författningsrättslig praxis hinder

inte föreligga för en motsvarande överflyttning av bestämmanderätten i

fråga om postpaketportot. Inte heller synes några bärande skäl kunna anföras

mot att postverket i likhet med vad som gäller för statens järnvägar ges

befogenhet att inom ramen för den av statsmakterna fastställda allmänna

ekonomiska målsättningen för verket självständigt anpassa ifrågavarande

avgifter efter de aktuella kostnads- och marknadsförhållandena. Styrelsen

framhåller i anslutning härtill, att paketrörelsen ligger utanför postmonopolets

giltighetsområde och att den som tidigare nämnts drivs i konkurrens

med andra transportföretag. Avgifterna utgör betalning för postverkets

tjänster till allmänheten och avser inte i någon mån att tillföra staten inkomster

av fiskal karaktär.

Poststyrelsen erinrar om att styrelsen tidigare — i april 1965 — hemställt,

att denna bemyndigandefråga skulle föreläggas riksdagen samtidigt

med förslag om en höjning av paketportot. I prop. 1965: 130 med förslag

om sistnämnda portohöjning förklarade departementschefen, att han i och

för sig fann starka sakliga skäl för att postverket i sin paketrörelse gavs

den ekonomiska rörelsefrihet, som ett bemyndigande siktade till. Han ansåg

sig likväl inte i dåvarande läge böra lägga fram förslag i ämnet med

hänsyn till att det redan vid 1966 års riksdag skulle bli aktuellt att ta upp

frågan om förlängd giltighet för de av riksdagen tidigare lämnade bemyndigandena

att besluta om vissa postavgifter. I detta sammanhang syntes

även frågan om ett nytt bemyndigande att bestämma paketavgifterna böra

prövas. — Poststyrelsen hänvisar vidare till att bevillningsutskottet i sitt

av riksdagen godkända utlåtande (BevU 1965: 37, rskr 332) i anledning av

nämnda proposition gav uttryck åt uppfattningen, att postverket genom

friare former för taxesättningen skulle få större möjligheter att konkurrera

med andra transportföretag genom en snabb anpassning av paketavgifterna

till det allmänna kostnads- och marknadsläget. Utskottet ansåg emellertid

i likhet ''med departementschefen, att detta spörsmål lämpligen borde behandlas

i samband med frågan om förlängd giltighet av nu gällande bemyndiganden.

Under hänvisning till vad som anförts hemställer poststyrelsen, att frågan

om delegering av rätten att bestämma de inrikes paketavgifterna nu

tas upp till avgörande.

På samma sätt som poststyrelsen i fortsättningen bör tillerkännas rätten

att bestämma de inrikes paketavgifterna bör den ha möjlighet att själv fastställa

de utrikes paketavgifter — de s. k. terminalavgifterna — som det

f. n. ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om med stöd av riksdagens bemyndigande

avseende den utrikes posttrafiken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:Is proposition nr 36 år 1066

5

Avgifterna i postgirorörelsen

De skäl som åberopats för eu delegering av rätten att bestämma paketavgifterna

kan enligt poststyrelsen i lika mån anföras för en motsvarande delegering

av rätten att besluta om de inrikes postgiroavgifterna. Postbankens

postgirorörelse drivs sålunda i hård konkurrens med liknande verksamhetsgrenar

hos andra kreditinstitut, och avgiftssältningen inom rörelsen är

främst en kommersiell och företagsekonomisk fråga betingad av gällande

marknads- och kostnadsläge. Det är angeläget, att postbanken genom friare

former för taxesättningen får möjlighet att snabbt och smidigt anpassa avgifterna

efter växlingarna i detta läge.

I sammanhanget uppger poststyrelsen, att nämnda avgifter representerar

endast en mindre del av postgirorörelsens totala intäkter, som till ca 85 %

utgörs av räntor på utlånade giromedel. Räntesatserna i långivningen fastställs

av poststyrelsen inom ramen för den allmänna räntepolitiken och

med beaktande av de föreskrifter, som Kungl. Maj :t i ett särskilt rnedelsplaceringsreglemente

meddelat rörande förvaltningen av de medel vilka innestår

på postgiro. Det framhålls, att även om endast en mindre del av kostnaderna

i postgirorörelsen täcks med giroavgifterna den finansiella situationen

vid inträffade ändringar i ränteläget kan påkalla snabba justeringar i

avgiftssättningen.

Poststyrelsen anför, att behovet av en företagsekonomiskt betingad flexibilitet

i avgiftssättningen på senare tid skärpts i samband med övergången

inom postgirot till elektronisk databehandling av betalningstransaktionerna.

Vid denna omläggning eftersträvas tekniska lösningar, som möjliggör integrerat

datautbyte mellan postgirot och framför allt dess större kunder. Det

förutses, att med den snabba utveckling som kontorstekniken genomgår efterfrågan

på datainformation från näringslivets sida under de närmaste åren

kommer att bli mycket stor. För denna service måste postbanken kunna

betinga sig en rimlig ersättning bestämd med hänsyn till omfattningen och

arten av den service som tillhandahålls och till kundförhållandena i övrigt.

Den datatekniska arbetsfördelningen kan också vara sådan, att kunderna utför

arbete till lättnad för postgirot, därvid avgiftsnedsättningar aktualiseras.

Med hänsyn även till angivna förhållanden är det angeläget, att en delegering

— och då i sista hand till poststyrelsen — kommer till stånd av rätten

att besluta om giroavgifterna.

Avgifterna för lösenförsändelser

Poststyrelsen framhåller, att lösenavgifterna är av ringa ekonomisk betydelse

för postverket. De årliga intäkterna uppgår uppskattningsvis till ca

200 000 kr. Trots detta har styrelsen med hänsyn till de praktiska olägenheter,

som är förenade med tillämpningen av nuvarande avgiftsbestämmel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 36 år 1966

ser, ansett sig böra ta upp frågan om delegering — i sista hand till poststyrelsen

— av rätten att besluta om ifrågavarande avgifter.

För närvarande gäller att inrikes ofrankerad eller otillräckligt frankerad

brevförsändelse utlämnas till adressaten mot erläggande av ett lösenbelopp,

som utgör dubbla beloppet av felande befordringsavgift jämte enkel felande

avgift av annat slag, exempelvis rekommendations- eller expressavgift. Det

belopp som sålunda uttas utöver befordringsavgiften avses i första hand

kompensera postverket för det merarbete, som hanteringen av lösenbelagda

försändelser förorsakar, men även motverka att avsändaren överför sina

portokostnader på adressaten.

Av särskild betydelse har styrelsen ansett vara, att den vid en delegering

av rätten att besluta om nämnda avgifter får möjlighet att i vissa fall anpassa

avgifterna med hänsyn till speciella kund- och kostnadsförhållanden.

I sammanhanget erinras om att det nuvarande systemet för lösenbeläggning

för vissa mottagare av lösenförsändelser — i regel affärsföretag med

stor ankommande post — medför så höga kostnader, att försändelserna inte

löses ut. Dessa måste då returneras och lösenbeloppet uttas av avsändarna.

Saknas avsändaruppgift måste returneringen ske genom postverkets reklamationskontor.

Härmed sammanhängande arbetsrutiner är mycket kostnadskrävande.

Då försändelser återkommer till avsändarna — och det kan

vid exempelvis massdistribution från viss avsändare gälla omfattande returer

— förekommer det i åtskilliga fall, att avsändarna med hänsyn till det

ringa värdet av innehållet i försändelserna vägrar att lösa ut dem och i stället

avstår dem till postverket. De medel, som poststyrelsen i förekommande

fall får in genom försäljning av innehållet i försändelserna, täcker oftast

inte verkets kostnader för hanteringen av dessa.

Den angivna ordningen är enligt styrelsen oförenlig med en företagsekonomisk

drift av verksamheten. Med hänsyn härtill och till personalförhållandena

över huvud inom verket framstår det som angeläget, att handläggningen

såvitt möjligt förenklas. Från denna synpunkt är det önskvärt, att postverket

får befogenhet att anpassa lösenavgifterna efter förhållandena i särskilda

fall. Tanken är närmast att postverket skall ha möjlighet att avstå

från viss del av lösenavgiften i fall, där detta ligger i verkets ekonomiska

intresse. Någon nedsättning till lägre portobelopp än det som avsändaren

skulle ha erlagt för försändelsen kommer dock inte i fråga.

Departementschefen

Såsom styrelsen för postverket föreslagit torde de bemyndiganden att besluta

i fråga om vissa postavgifter, som 1961 och 1962 års riksdagar lämnat

Kungl. Maj :t och som utlöper med utgången av december 1966, nu böra

förnyas. Detta synes lämpligen böra ske för ytterligare en fyraårsperiod,

dvs. för tiden den 1 januari 1967—den 31 december 1970.

Beträffande avgifterna i tidningsrörelsen, vilka innefattas i nämnda be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Muj.ts proposition nr Hd år 196G

myndiganden, hyser jag uppfattningen att även i fortsättningen den av 1961

års riksdag anvisade ordningen för taxesättningen bör tillämpas, nämligen

att avgifterna fastställs av Kungl. Maj :t, sedan överläggningar i taxefrågan

ägt rum mellan postverket och företrädare för tidningsutgivarna. I fråga om

principerna för taxesättningen bör i detta fall liksom beträffande övriga

verksamhetsgrenar inom postverket gälla, att avgifterna successivt anpassas

så att täckning erhålls för kostnadsstegringar betingade av lönehöjningar

in. m. och så att tidningsrörelsen kommer att bära den andel av verkets

totala kostnader, som motsvarar de anspråk rörelsen ställer på verkets resurser.

Styrelsen har hemställt, att Kungl. Maj :t hos riksdagen utverkar, förutom

en förlängning av gällande bemyndiganden, en utvidgning av dessa

att även innefatta avgifterna i paket- och postgirorörelserna samt avgifterna

för lösenförsändelser.

Vad angår det föreslagna bemyndigandet avseende inrikes paketavgifter,

finner jag i likhet med styrelsen starka skäl tala för att postverket ges den

ekonomiska rörelsefrihet, som bemyndigandet siktar till. Sålunda drivs paketrörelsen

i konkurrens med andra transportföretag, vilket medför ett behov

att smidigt och utan onödigt dröjsmål kunna anpassa taxesättningen

efter successivt ändrade marknads- och kostnadsförhållanden. Det kan i

sammanhanget konstateras, att statens järnvägar har befogenhet att bestämma

avgifterna i sin motsvarande paketgodsrörelse. Postverket bör ha

samma möjlighet, detta så mycket mera som de båda verkens paketrörelser

kompletterar varandra på ett sätt, som motiverar viss samordning i fråga

om ändringar i taxesättningen.

Av angivna skäl och under hänvisning till vad 1965 års riksdag uttalat i

ämnet biträder jag sålunda förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj :t

att besluta i fråga om nämnda avgifter och då med rätt för Kungl. Maj :t att

i sin tur delegera beslutanderätten till postverket. Som styrelsen framhållit

bör Kungl. Maj :t kunna överlåta till postverket att fastställa även de utrikes

paketavgifter — de s. k. terminalavgifterna — som det f. n. ankommer

på Kungl. Maj :t att besluta om med stöd av riksdagens bemyndigande

avseende den utrikes posttrafiken.

Även i fråga om de inrikes postgiroavgifterna gäller att de hänför sig till

en rörelsegren, som postverket — i detta fall genom postbanken — driver i

konkurrens med andra liknande verksamheter på marknaden, närmast då

med olika kreditinstituts bankgirorörelser. Jag delar styrelsens uppfattning,

att möjligheter bör finnas för postverket att självt vidta de kommersiellt

och företagsekonomiskt betingade justeringar i avgiftssättningen, som successivt

inträffade ändringar i marknads- och kostnadsförhållandena motiverar.

önskvärt är även att postverket i de enskilda fallen smidigt skall

kunna anpassa avgifterna efter arten och omfattningen av den service, som

tillhandahålls postgirots kunder. Styrelsen påtalar i sammanhanget behovet

av en sådan flexibilitet exempelvis med hänsyn till övergången inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1966

postgirot till databehandling av betalningstransaktionerna och med hänsyn

till en i anslutning därtill ökad tillämpning av arrangemang, som innebär

integrerat datautbyte mellan girot och dess större kunder.

Vad slutligen beträffar avgifterna för lösenförsändelser finner jag liksom

styrelsen skäl föreligga för en delegering av avgiftssättningen och då i sista

hand till postverket. För en sådan delegering talar inte bara de möjligheter

till smidiga generella justeringar av avgifterna, som kan vara motiverade

av kostnadsskäl och andra förhållanden. Av särskilt värde bedömer styrelsen

delegeringen vara med hänsyn till den anpassning, som därmed kan

ske av avgifterna i särskilda fall, där bl. a. företagsekonomiska faktorer motiverar

avsteg från den gängse avgiftssättningen. Till ett bemyndigande bör

emellertid självklart knytas det villkoret, att lösenavgift inte får bestämmas

till lägre belopp än att täckning erhålls för felande befordringsavgift.

Av det anförda framgår att jag i fråga om postgiroavgifterna och avgifterna

för lösenförsändelser — på samma sätt som beträffande paketavgifterna

— vill förorda, att av riksdagen begärs bemyndigande för Kungl. Maj :t

att besluta i fråga om nämnda båda avgiftsslag, även här med rätt för Kungl.

Maj :t att i sin tur delegera beslutanderätten till postverket.

Om någon ny postavgift som inte är att hänföra till någon nu befintlig

kategori skulle komma i fråga under bemvndigandetiden, bör — liksom

gäller f. n. — frågan underställas riksdagen, för det fall tvekan skulle råda

om Kungl. Maj :ts rätt att bestämma avgiften.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl.

Maj :t att för tiden t. o. m. december 1970

a) bestämma inrikes postavgifter med undantag dels för

befordringsavgifter i egentlig mening som ej avser paketrörelsen,

dels för assurans-, rekommendations-, postanvisnings-

och postförskottsavgifter, med rätt för Kungl. Maj :t

att överlämna till postverket att bestämma avgifterna i paket-

och postgirorörelserna samt avgifterna för lösenförsändelser;
b)

bestämma utrikes postavgifter med rätt för Kungl.

Maj :t att överlämna till postverket att bestämma avgifterna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet;

Bert Holmberg

MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660196

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1966:27 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att besluta om vissa postavgifter jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten