Sök i Ratio Lex

Med förslag till godkännande av 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, m. m

1966-02-25 · 56 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 30 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:37, Med förslag till godkännande av 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

1

Nr 37

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till godkännande

av 1965 års europeiska överenskommelse

till förhindrande av rundradiosändningar från stationer

utanför nationella territorier, m. m.; given

Stockholms slott den 25 februari 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande

av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier,

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar på öppna havet,

2) lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar

m. m.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme,

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om godkännande av 1965 års europeiska

överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från

stationer utanför nationella territorier. Enligt överenskommelsen, som undertecknats

av tolv europarådsstater, förbinder sig fördragsslutande part

att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra rundradiosändning som

strider mot internationella telekonventionens och radioreglementets förbud

mot rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver.

Samtidigt föreslås i propositionen ändringar i lagstiftningen mot illegala

rundradiosändningar. Förslaget innebär bl. a. att 1962 års lag i ämnet

ersätts med en ny lag. Bestämmelserna i denna har anpassats efter den

europeiska överenskommelsen. Det görs ingen skillnad mellan sändning

som orsakar störning och annan sändning. Ytterligare handlingar som kan

straffas som medverkan har tillkommit, medan däremot ouppsåtlig medverkan

inte längre skall vara straffbar. Förslaget till den nya lagen innehåller

även bestämmelser om förverkande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

1) Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet

Härigenom förordnas som följer.,

1 §•

Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet

eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om

sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark,

Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska

överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer

utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning

för radiotrafik i något av dessa länder.

Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradiosändning

som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst

ett år.

2 §•

För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprättande,

vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att

1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bistånd,

2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,

3) uttöra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning

där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan transport,

4) deltaga i sändning,

5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,

6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,

7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller

8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.

3 §•

Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som

avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller

användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förverkat

till kronan, om det ej är uppenbart obilligt.

Egendom, vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom

eller varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8 kan,

såvida egendomens ägane eller någon som var i hans ställe förövat gärningen,

förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om det är påkallat till

förebyggande av brott som anges i detta stycke eller särskilda skäl annars

föreligga och det ej är uppenbart obilligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kunyl. Mnj.ts proposition nr 37 år 1966

Utgjordes egendom som avses i första eller andra stycket av annat an

penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet förklaras förverkat.

Bestämmelserna i första och andra styckena äga ej tillämpning mot den

som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.

4 §.

Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg,

som besväras av luftpanträtt eller inteckning, förverkat må rätten

förklara att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen. Bör i annat

fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat bestå trots förklaringen,

skall rätten göra förbehåll därom.

5 §•

Utlänning, som utom riket begått brott som avses i 1 eller 2 §, dömes,

om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap.

2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mottagas

eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig störning för

radiotrafik här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges

i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av Konungen eller

den Konungen bemyndigar. _

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen

upphäves lagen den 6 juni 1962 (nr 278) med förbud i vissa fall mot rundradioutsändning

på öppna havet m. m.

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar

in. m.

Härigenom förordnas, att i lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar

m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 §, av nedan angiven lydelse.

8 §•

Lagen äger ej tillämpning i fråga om anläggning som avses i lagen den

1966 (nr ) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på

öppna havet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 27 januari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande

av europeisk överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar

utanför nationella territorier, m. m., och anför.

Inledning

Under år 1962 genomfördes i Danmark, Finland, Norge och Sverige lagstiftning

som avsåg att hindra rundradiosändningar från radioanläggningar

på fartyg som befinner sig på öppna havet, s. k. piratradiosändningar.

Sådana sändningar strider mot gällande internationella bestämmelser på

telekommunikationernas område, och den nordiska lagstiftningen i ämnet

bygger på dessa bestämmelser.

Under år 1965 har inom Europarådet träffats en överenskommelse till

förhindrande av rundradiosändningar utanför nationella territorier. Bl. a.

Sverige har biträtt överenskommelsen under förbehåll om ratificering. Frågan

om godkännande av överenskommelsen och om behovet av ändringar i

ifrågavarande lagstiftning bör nu tas upp.

Gällande rätt

För innehav och nyttjande av radioanläggning i Sverige har sedan år 1905

upprätthållits krav på myndighets tillstånd. Sedan år 1907 har fordrats myndighets

tillstånd även för innehav av radioanläggning på svenskt fartyg

samt sedan år 1939 på svenskt luftfartyg. F. n. gäller på detta område lagen

den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m. Denna lag upptar

bestämmelser om rätten att inneha och nyttja radiosändare och radiomot
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr iil år 1966

5

lagare har i riket samt på svenskt fartyg och luftfartyg utom riket. I 1 §

bestäms begreppet radioanläggning att avse sådan anläggning för överförande

eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder

eller ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan

dylik anläggning. För rätt att inneha sändaranläggning krävs enligt 2 §

tillstånd av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, av

telestyrelsen. Vid meddelande av sådant tillstånd skall enligt 3 § föreskrifter

lämnas om på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen må innehas

och nyttjas. Innehav eller nyttjande ulan tillstånd eller i strid mot

meddelad föreskrift straffas enligt 4 § med dagsböter eller fängelse och kan

föranleda anläggningens förverkande. I 7 § stadgas bl. a. att bestämmelserna

i 2—4 §§ inte äger tillämpning på radioanläggning på främmande fartyg

eller luftfartyg samt att Kungl. Maj :t meddelar de föreskrifter som fordras

om sådan anläggning.

I sistnämnda hänseende gäller kungörelsen den 3 november 1939 (nr

796) angående nyttjande inom svenskt territorium av radioanläggning eller

radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg. Kungörelsen

upptar bl. a. regler för nyttjandet av radioanläggning på främmande fartyg

och luftfartyg inom svenskt hamnområde och på svenskt territorialvatten

och vad gäller luftfartyg under färd inom svenskt territorium. Kungörelsens

7 §, som haft samma lydelse sedan år 1939, lyder: »Då radioanläggning

å främmande fartyg eller luftfartyg nyttjas inom svenskt territorium,

skola, där ej för visst fall annorlunda stadgats, bestämmelserna i gällande

internationella fjärrförbindelsekonvention med därtill hörande radioreglementen

iakttagas.»

Efter en den 17 februari 1961 (nr 21) vidtagen ändring av kungörelsen

stadgas i dess 1 § 4 mom. följande: »Främmande fartyg må icke med mindre

Konungen lämnar tillstånd därtill under färd inom svenskt territorialvatten

medföra radioanläggning, som uppenbarligen är avsedd att nyttjas

för rundradiosändning från fartyget i strid mot bestämmelserna i gällande

internationella fjärrförbindelse konvention med därtill hörande radioreglementen.

Vad nu sagts gäller dock ej fartyg, som på grund av sjönöd för

räddande av fartyg, last och människoliv tvingats att ingå på svenskt territorialvatten

och att där förbliva.»

Överträdelse av förbudet skall, där ej särskilda förhållanden föranleder

annat, medföra bl. a. förverkande helt eller delvis av radioanläggningen.

Enligt 1 § lagen den 6 juni 1962 (nr 218) med förbud i vissa fall mot

rundradioutsändning på öppna havet m. m., vilken trädde i kraft den 1

augusti 1962, är det förbjudet att på öppna havet eller i luftrummet däröver

använda radioanläggning för rundradiosändning, om sändningen orsakar

eller kan medföra att radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland el
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

ler Norge hindras eller störs, överträdelse av förbudet bestraffas med dagsböter

eller fängelse.

I 2 § finns bestämmelser om medverkan till brott som avses i 1 §. Sålunda

straffas dels vissa åtgärder som bidrar till upprättande, vidmakthållande

eller teknisk drift av anläggningen, dels transport till fartyg eller

annan anordning där anläggningen finns, dels deltagande i sändningen där

den äger rum, dels lämnande eller förmedling av uppdrag för sändningen,

dels drift av rörelse med ändamål att på annat sätt främja sändningen.

I 3 § föreskrivs att den som i Sverige upprättar eller innehar radioanläggning

som är avsedd att användas för rundradiosändning på öppna havet

eller i luftrummet däröver, utför transport till fartyg eller annan anordning

där anläggningen finns, yrkesmässigt förmedlar uppdrag för sändningen

eller driver rörelse med ändamål att på annat sätt främja sändningen

straffas med dagsböter eller fängelse, om inte 2 § är tillämplig.

Dessa bestämmelser gäller även svensk som begår sådan gärning utom landet

eller, inom eller utom landet, i betydande omfattning lämnar uppdrag

för sändningen.

Lagen innehåller dessutom bl. a. vissa åtals- och forumregler. Här må

nämnas att åtal för brott som avses i 3 § inte får väckas utan förordnande

därom av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t bemyndigar.

Internationella konventioner su. m.

Behovet av ett internationellt samarbete i vad avser telekommunikationerna

framträdde redan i mitten av 1800-talet. År 1865 bildades en telegrafunion

som omfattade alla europeiska stater utom England. Unionen,

som alltjämt — med världsomspännande anslutning — består under benämningen

Internationella teleunionen, torde vara det äldsta mellanstatliga

samarbetsorganet på universell basis. Åtskilliga konferenser har härefter

hållits om gemensamma frågor inom detta område. Samarbetet har

successivt kommit att omfatta ett mycket stort antal stater samt till följd

av tekniska framsteg vidgats till nya former av telekommunikation. Numera

omfattar teleunionen så gott som alla världens länder.

Den första konferensen om radiokorrespondens hölls i Berlin år 1906, då

en särskild radiotelegrafkonvention och ett därtill fogat radioreglemente

antogs. Redan i den radiotelegrafkonvention som år 1927 undertecknades

i Washington förekommer en fördelning av frekvensband mellan olika

slag av trafik, i första hand fast trafik, sjöradio, luftradio och rundradio.

Denna fördelningsprincip består alltjämt. Vid en konferens i Madrid år

1932 upptogs för första gången i samma konvention regler för telegraf-,

telefon- och radiokommunikation, varjämte till konventionen fogades reg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr .V är 1906

lementen för dessa trafikslag. Nya konventioner har därefter slutits år 1947

i Atlantic City, år 1952 i Buenos Aires, år 1959 i Genéve och år 1965 i

Montreux, 1959 års konvention, vilken antagits av Sverige, är gällande sedan

den 1 januari 1961 och 1965 års konvention träder i kraft den 1 januari

1967. Även vid de senaste fyra konventionerna har fogats reglementen

för olika trafikslag.

1959 års konvention

Konventionen upptar i artikel 21 följande bestämmelser.

1. Ordinarie och anslutna unionsmedlemmar äro skyldiga att tillämpa

föreskrifterna i denna konvention och därtill hörande reglementen vid alla

av dem inrättade eller drivna teleanstalter eller telestationer, som ombesörja

internationell trafik eller som kunna menligt störa annat lands radiotrafik,

dock med undantag för sådan trafik, som enligt artikel 50 i denna

konvention är fritagen från sådan skyldighet.

2. De äro dessutom förpliktade att vidtaga erforderliga åtgärder for att

bestämmelserna i denna konvention och därtill hörande reglementen skola

iakttagas även av trafikföretag, som av dem bemyndigats att upprätta och

driva teletrafik och som deltaga i internationell trafik eller driva stationer,

som kunna menligt störa andra länders radiotrafik.

Angående menliga störningar anförs i artikel 47 följande.1

1. Alla stationer skola, oberoende av sin uppgift, så inrättas och betjänas,

att de icke vålla menliga störningar för sådana radioförbindelser eller

sådan radiotrafik, som ombesörjes av andra ordinarie eller anslutna unionsmedlemmar,

av erkända enskilda trafikföretag eller andra företag, som

med vederbörligt tillstånd driva radiotrafik under iakttagande av radioreglementets

bestämmelser.

2. Varje ordinarie och ansluten unionsmedlem förbinder sig att ålagga de

av ifrågavarande medlem erkända enskilda trafikföretag och andra företag,

som med vederbörligt tillstand driva radiotrafik, skyldighet att iakttaga föreskrifterna

i stycket 285.

3. Därjämte erkänna ordinarie och anslutna unionsmedlemmar önskvärdheten

av att alla praktiskt möjliga åtgärder vidtagas till förebyggande

av att elektriska apparater och anläggningar av varje slag vålla menliga

störningar för sådana radioförbindelser eller sådan radiotrafik, som avses

i stycket 285.

Bestämmelser som svarar mot dem i artiklarna 21 och 47 har upptagits i

1965 års konvention som artikel 22 respektive artikel 48.

1959 års radioreglemente

I reglementet definieras begreppet »menlig störning» på följande sätt.

»Varje utsändning, strålning eller induktion, som äventyrar ombesörjandet

av radionavigeringstrafik eller annat slag av säkerhetstjänst ellei ock allvarligt

försämrar, besvärar eller tidvis avbryter radiotrafik, som försiggår

i enlighet med radioreglementets bestämmelser.»

1 Punkt 1 motsvarar stycket 285 i konventionstexten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Reglementet upptar i artikel 28 bl. a. följande bestämmelse. »Rörliga stationer

på havet eller över havet få icke bedriva rundradiotrafik» (stycke

962). En liknande bestämmelse upptogs första gången i 1938 års radioreglemente

och har bibehållits i senare antagna reglementen. I artikel 7 i 1959 års

radioreglemente finns även följande bestämmelse. »Det är förbjudet att

utanför nationella territorier upprätta och driva rundradiostationer (för

ljudradio eller television) ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat

flytande eller luftburet föremål.» (stycke 422)

1959 års radioreglemente har fogats även till 1965 års konvention.

Rekommendationer m. m.

Till 1959 års radioregleinente har fogats följande rekommendation (nr

16) rörande åtgärder, som bör vidtagas för att förhindra drivandet av rundradiostationer

ombord på fartyg eller luftfartyg.

Den administrativa radiokonferensen i Geneve år 1959 som beaktar

a) att drift av rundradiostationer ombord på fartyg eller luftfartyg som

befinna sig utanför nationella territorier står i strid med bestämmelserna i

styckena 422 och 962 radioreglementet;

b) att dylik verksamhet är oförenlig med ett rationellt utnyttjande av

frekvensspektret och kan leda till kaotiska förhållanden;

c) att sändning från sådana rundradiostationer kan äga rum helt utanför

unionens medlemsstaters jurisdiktion och därigenom försvåra en direkt

tillämpning av nationell lagstiftning; samt

d) att en särskilt svår situation i juridiskt hänseende kan uppstå i de

fall, då sådana rundradiostationer drivas ombord på fartyg eller luftfartyg

som icke blivit vederbörligen registrerade i något land;

anbefaller förvaltningarna

1. att hos sina respektive regeringar hemställa dels om utredning i fråga

om vilka direkta eller indirekta medel som stå till buds för att undvika eller

stoppa dylik trafik, dels, då så är påkallat, om vidtagande av erforderliga

åtgärder; samt

2. att meddela unionens generalsekreterare resultatet av sådan utredning

och lämna honom varje annan upplysning som kan vara av allmänt intresse,

i syfte att genom generalsekreterarens förmedling bringa sådant

meddelande och sådana upplysningar till ordinarie och anslutna unionsmedlemmars

kännedom.

Till denna rekommendation ansluter sig eu av presidenten för europeiska

rundradiounionen den 15 juni 1960 till unionens medlemmar ställd skrivelse,

vari anförs bl. a.

På unionens administrativa råds sammanträde dryftades spörsmålet angående

»pirat»-sändare och beslöts följande rekommendation:

Med hänsyn till att drift av radio- och televisionssändare utanför ett lands

territorialgränser allvarligt skadar rundradiointressena;

med hänsyn till att drift av sådana radio- och televisionssändare enligt radioreglementet

är förbjuden och utgör sådan verksamhet, som avses i administrativa

radiokonferensens rekommendation nr 16 (Geneve 1959); samt

med hänsyn till den trängande nödvändigheten av att bringa till upphö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ls proposition nr 37 är ll)G(i

rande driften av sändare, som redan äro i verksamhet, och att hindra förverkligandet

av planer på alt upprätta nya sådana sändare;

anbefalles medlemmarna:

1. att söka förmå sina regeringar att vidtaga sådana diplomatiska åtgärder,

som äro ägnade att förmå de stater, i vilka de fartyg eller luftfartyg

som bära sändarna äro inregistrerade, att förhindra dessa sändares verksamhet

eller i varje fall upphäva registreringen;

2. att söka förmå sina regeringar att vidtaga de diplomatiska åtgärder,

som äro ägnade att förmå de stater, i vilka luftfartyg, som bära dylika rörliga

sändare, ha sina baser, att vägra regelmässigt landningstillstånd;

3. att företaga väsentliga ansträngningar för att åstadkomma en nationell

lagstiftning, som medför straffansvar för hjälp och stöd till drift av

sändare av ifrågavarande slag i vad gäller tillhandahållandet av förnödenheter,

proviant, tekniskt bistånd, kapital, reklammaterial och program samt

arbete och tjänster.

Tillkomsten av 1962 års lag

Nordiskt samarbete

Här må först erinras om att i förarbetena till lagen upplystes att rundradiosändningar

bedrevs från radioanläggningar ombord på fartyg stationerade

på öppna havet bl. a. utanför Sveriges ostkust och utanför Danmarks

kuster, att sändningarna utanför svenska kusten kunde mottagas i stora delar

av östra Sverige och västra Finland samt att sändarna utanför de danska

kusterna nådde stora delar av Danmark och, i fråga om en av dem, även

delar av södra Sverige. I anledning härav inleddes överläggningar mellan

företrädare för berörda departement i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Mot bakgrund av de internationella bestämmelserna på området ansågs det

både som ett intresse och en skyldighet för de nordiska staterna att söka

förhindra dessa konventionsstridiga rundradiosändningar, som i väsentlig

mån främjades genom verksamhet inom nordiska stater.

Vid överläggningarna ansågs — i vart fall till dess resultat uppnåtts av

ett på vidare internationell basis planerat samarbete — den mest verksamma

åtgärden vara, att de lagstiftande myndigheterna i de nordiska länderna

meddelade förbud mot rundradiosändning av förevarande slag och mot

vissa former av förberedelse och medverkan till sådan sändning. En förbudslagstiftning

av detta slag borde i första hand riktas mot sändningar,

som medförde direkta skadeverkningar i de nordiska länderna. Såsom

skadeverkningar borde anses menliga störningar — med den innebörd detta

uttryck getts i 1959 års radioreglemente — vid mottagning i de nordiska

länderna av radiosändning från anläggning, som nyttjades på ett legalt

sätt. Sådana störningar kunde få allvarliga följder och borde därför så långt

möjligt förhindras var helst på öppna havet eller i luftrummet däröver den

störande sändningen företogs. Vållade sändning emellertid ej olägenheter av

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

detta slag, ansågs övervägande skäl av praktisk art tala för en begränsning av

lagstiftningens räckvidd till sändningar avsedda att mottagas i Norden. Sådana

sändningar kunde nämligen i allmänhet väntas ske från anläggningar,

som låg nära ett nordiskt lands kust och soin i olika hänseenden var beroende

av medverkan i ett nordiskt land.

Vid överläggningarna förordades även förbud mot vissa slag av förberedelse

och medverkan till konventionsstridig sändning. Det framhölls vidare

att den förordade begränsningen av förbudet mot rundradiosändning

innebar, att sådan sändning från fartyg och luftfartyg på öppna havet eller i

luftrummet däröver, som inte orsakade störningar i Norden och ej heller

var avsedd att mottagas där, inte skulle beröras av lagstiftningen. Lagstiftningens

hela syfte ansågs emellertid vara att, så långt detta var praktiskt

möjligt, hindra konventionsstridig rundradiosändning. Det ansågs därför

föga tilltalande, om i de nordiska länderna skulle tillåtas att där i mera

organiserad form lämnades medverkan till dylik sändning. På grund härav

syntes det påkallat att i varje nordiskt land införa förbud mot att inom

landet bedriva verksamhet med ändamål att främja sådan sändning och att

förmedla uppdrag rörande annonsering eller reklam genom sändning av

ifrågavarande slag. Då ett sådant förbud — i motsats till övriga förordade

förbud — borde gälla endast handlingar, som utfördes inom det lagstiftande

landet, ansågs hinder inte möta mot att förbudet i något eller några av de

nordiska länderna omfattade även former av medverkan som inte förbjudits

i de andra länderna.

I fråga om möjligheterna att i ett nordiskt land straffa utlänning som

utom landet överträtt förbud mot rundradiosändning uttalades vid överläggningarna

att sådan möjlighet förelåg, om brottet begåtts ombord på

fartyg eller luftfartyg som tillhör landet eller om brottet var riktat mot

landet eller dess medborgare. Såsom ett brott riktat mot ett nordiskt land

borde anses överträdelse av förbud mot rundradiosändning, om sändningen

orsakade menliga störningar i landet. Uppkom ej sådan olägenhet, kunde

likväl övervägas att likställa överträdelser av sådant förbud med brott mot

det lagstiftande landet. Ifrågavarande brott riktade sig nämligen ytterst

mot en internationell konvention, vars upprätthållande är av utomordentlig

betydelse för varje anslutet lands radioverksamhet. I vart fall borde

domstolarnas kompetens utformas på sådant sätt, att brott av utlänning,

som är medborgare eller har hemvist i ett nordiskt land, kunde upptas av

domstolarna i vart och ett av de nordiska länderna, även i fråga om sändning

som orsakade menliga störningar eller var avsedd att mottagas endast

i något av de andra länderna.

Nordiska rådet behandlade ifrågavarande rundradiosändningar vid sin

tionde session den 17—23 mars 1962.

Danska och norska medlemmar av rådet yrkade härvid i ett gemensamt

förslag, att rådet skulle hemställa hos regeringarna i de nordiska länderna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 ur 1066

att vidta åtgärder i syfte att trygga efterlevnaden av internationella radioreglementet,

såvitt gällde rundradiosändning som företogs i strid mot reglementet

och riktades mot ett nordiskt land.

Förslagsställarna anförde i huvudsak följande. Då radiovågorna utbreder

sig utan hänsyn till nationella gränser och då radiofrekvenserna är begränsade,

är det nödvändigt att frekvenserna internationellt fördelas och att

en sådan fördelning därefter respekteras. Alla tillgängliga frekvenser är redan

nu upptagna av befintliga och planerade radiostationer. Det har därför

väckt farhågor inom Internationella teleunionen att rundradiosändare, som

ej tilldelats någon frekvens, upprättats på rörliga stationer utanför nationella

territorier. Redan år 1947 förbjöds upprättandet av sådana sändare i det

då gällande radioreglementet. Då trots detta förbud nya sådana sändare

upprättats och då ytterligare sändare kunde väntas bli upprättade, skärptes

förbudet i 1959 års internationella radioreglemente. Redan då detta reglemente

antogs, rekommenderade Internationella teleunionen anslutna länders

teleförvaltningar att göra framställningar hos sina regeringar om åtgärder

mot illegala sändare, emedan sådana sändare annars kunde befaras orsaka

kaos i radiotrafiken. Uttalanden av liknande innehåll har härefter

gjorts år 1960 av Europeiska radiounionens administrativa råd och år 1961

dels i april av Nordiska administrativa radiokonferensen, dels i juli vid ett

möte mellan de nordiska teleförvaltningarna. För de nordiska länderna utgör

de illegala sändarna ett problem av gemensamt intresse. Då befintliga

sändare är förlagda på internationellt vatten mellan Finland och Sverige

samt mellan Danmark och Sverige, skulle isolerade åtgärder från ett av

dessa länders sida bli verkningslösa. I stället krävs ett samordnat nordiskt

initiativ.

Yttranden över medlemsförslaget avgavs efter remiss av Generaldirektoratet

for post- og telegrafv£esendet i Danmark, Post- och telegrafstyrelsen

i Finland, Det kongelige kirke- och undervisningsdepartement och Norsk

Rikskringkasting i Norge samt av telestyrelsen i Sverige.

Remissinstanserna i Danmark, Finland och Norge tillstyrkte i sina yttranden

att lagstiftningsåtgärder vidtogs mot de illegala sändarna och framhöll

i samband härmed vikten av att sådana åtgärder blev gemensamma för

Norden. De danska och norska remissinstanserna förklarade sig ha tagit

del av lagförslag, som upprättats i anslutning till de nordiska överläggningar

som hållits på departementsplanet och tillstyrkte en lagstiftning i överensstämmelse

med förslagen. De finska och norska remissinstanserna framhöll

dessutom att en sådan lagstiftning kunde tänkas ge upphov till effektiva

åtgärder inom övriga europeiska länder, vilket i sin tur kunde medföra

att de illegala sändarnas verksamhet skulle helt upphöra. Den svenska

remissistansen lämnade en redogörelse för de åtgärder som dittills företagits

i Sverige till förhindrande av ifrågavarande sändares verksamhet samt

hänvisade i övrigt till det utredningsarbete rörande möjligheterna att få

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

till stånd en särskild lagstiftning i ämnet som bedrivits på departementsplanet.

Medlemsförslaget och ett av en svensk medlem väckt förslag, att medlemsförslaget

icke skulle föranleda någon rådets åtgärd, upptogs härefter

till behandling i rådets juridiska utskott.

Utskottet beslöt att hos rådet hemställa om bifall till medlemsförslaget.

I sitt utlåtande anförde utskottet i huvudsak.

De nordiska ländernas anslutning till internationella radioreglementet

medför, att länderna hör vidta åtgärder för att trygga reglementets efterlevnad.

Den omständigheten att s. k. piratsändare under flera år varit verksamma

i strid med reglementet bör enligt utskottets mening inte avhålla

de nordiska länderna från att snarast ingripa mot sändarna. Att motsvarande

spörsmål uppstått för länder utanför Norden, t. ex. Holland, och att dessa

länder inte ingripit, bör enligt utskottets mening ej heller föranleda till återhållsamhet

för de nordiska ländernas del. Även om nu existerande piratsändares

verksamhet är baserad på reklamsändningar och det därför skulle

kunna hävdas att grunden för deras existens skulle ryckas undan, om reklamsändningar

infördes i de statliga radioföretagen, föreligger dock enligt

utskottets uppfattning ej skäl att i föreliggande ärende ingå på överväganden

angående införande av reklam i radio och TV. Utskottet vill understryka

att ensidiga åtgärder av ett enskilt land inom Norden inte skulle få erforderlig

verkan, emedan befintliga piratsändare är stationerade på internationellt

vatten mellan Danmark och Sverige och mellan Sverige och Finland. I ärendet

har upplysts, att ämbetsmän från de nordiska länderna gemensamt

övervägt möjliga åtgärder i syfte att trygga radioreglementets efterlevnad.

Utskottet anser det emellertid inte nödvändigt att ta ställning till i vilken

form ett ingripande mot piratsändarna mest ändamålsenligt bör ske.

Nordiska rådet fattade härefter beslut i enlighet med utskottets hemställan.

Propositionen

Förslag till ifrågavarande lag framlades genom prop. 1962: 171.

Vid lagrådsremissen anförde dåvarande departementschefen bl. a. följande

allmänna synpunkter.

De internationella överenskommelser, som gäller på telekommunikationernas

område, har världsomspännande anslutning. På efterlevnaden av

dem vilar det vitt förgrenade system av telefon-, telegraf- och radioförbindelser

som utbyggts inom staterna och mellan dessa. Att här närmare utveckla

den betydelse dessa förbindelser har för samhällslivet av i dag torde

vara överflödigt.

Särskilt när det gäller radiokommunikationerna har det internationella

samarbetet varit av stor betydelse. Tillgängliga frekvenser för radiosändning

är nämligen begränsade, och faran för ömsesidiga störningar är stor.

Samarbetet har resulterat i att frekvenserna efter ett noggrant utarbetat

system fördelats mellan olika kategorier av trafik och mellan skilda områden

och stater. Denna internationellt gällande ordning har kunnat växa

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 19(>H

fram tack vare en gemensam strävan att genom ömsesidigt hänsynstagande

uppnå ett för samtliga stater tillfredsställande resultat. Enligt det till gällande

telekonvention hörande radioreglementet är det förbjudet att driva

rundradiostation på internationellt vatten.

De rundradiosändningar som nu förekommer utanför Sveriges och Danmarks

territorialvatten företas i uppenbar strid mot nämnda ordning. De

förpliktelser alt verka för radioreglementets efterlevnad, som får anses

följa av vårt lands anslutning till internationella telekonventionen, liksom

landets påtagliga intresse av att reglementets föreskrifter ej åsidosätts utgör

vägande skäl för ett ingripande från svensk sida emot dessa sändningar.

Härtill kommer, att Nordiska rådet vid sin session i slutet av mars 1962

på förslag av danska och norska medlemmar hemställt, att regeringarna i

de nordiska länderna gemensamt skulle vidta åtgärder beträffande sådana

konventionsstridiga radiosändningar som riktas mot ett nordiskt land. Ett

inskridande från svensk sida synes mig under dessa omständigheter påkallat.

Även regeringarna i Danmark, Finland och Norge är — enligt vad

jag erfarit — av enahanda skäl beredda att inskrida mot sändningarna.

Departementschefen övergick härefter till frågan genom vilka åtgärder

man borde hindra och förebygga sändningar av detta slag och ansåg att det

borde ske genom konkreta, direkt mot sändningsverksamheten riktade åtgärder.

De förslag som utarbetats under de nordiska överläggningarna på

ämbetsmannaplanet syntes bjuda en framkomlig väg.

I fråga om möjligheterna att straffa utlänning som deltar i förbjuden

sändning utom Sverige, när sändningen inte sker från svenskt fartyg, anförde

departementschefen att svensk jurisdiktionskompetens i hithörande fall

föreligger endast under förutsättning att radiosändning av förevarande slag

anses såsom en mot Sverige riktad illegal gärning. Rundradiosändning på

öppna havet är en verksamhet som utförs i strid mot de föreskrifter för bedrivande

av radiosändning som meddelats i gällande internationella telekonvention

med därtill hörande reglementen. Härigenom utgör sådan sändning

ett åsidosättande av en lagbunden ordning, som annars iakttas beträffande

radiosändningar. Departementschefen framhöll att den omständigheten att

störningar av mera allvarlig beskaffenhet från då verksamma illegala sändare

inte försports, självfallet inte uteslöt att dylika sändares verksamhet

framdeles kan orsaka störningar exempelvis i luftradions och sjöradions trafik.

I detta sammanhang framhölls särskilt att sändningarna sker utan någon

offentlig kontroll eller insyn.

Mot denna bakgrund fann departementschefen ifrågavarande sändningar

utgöra en kränkning av eller i vart fall ett hot mot det vitala intresse, som

varje konventionsanslutet land har av att föreskrifterna i konventionen och

därtill fogade reglementen inte åsidosätts. Åtminstone i de fall då sändningarna

direkt berör Sverige ansåg departementschefen det därför försvarligt

att likställa dem med brott, som riktas mot vårt land, och behandla utlännings

deltagande från denna utgångspunkt. Om sändning av ifrågavarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

slag orsakat menliga störningar vid radiomottagning i Sverige, syntes dessutom

tvekan knappast kunna råda om att sändningen redan av detta skäl

borde anses såsom ett mot vårt land riktat brott.

I fråga om sändning som berör endast Danmark, Finland eller Norge ansåg

departementschefen att svensk domstols behörighet i fråga om utlännings

deltagande utom Sverige borde utsträckas till handlingar, som företas

av medborgare i nämnda länder eller av annan utlänning, som har hemvist

i dessa länder eller i Sverige.

I det till lagrådet remitterade lagförslaget förordades förhud mot dels

rundradiosändning från öppna havet eller luftrummet däröver, som orsakar

menliga störningar vid radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland eller

Norge, dels rundradiosändning, som — utan att vara störande — är avsedd

att mottagas i något av dessa länder (1 § första stycket). Vidare föreslogs

förbud mot upprättande eller innehav av radioanläggning avsedd för sådana

sändningar (1 § andra stycket) samt mot vissa former av medverkan (2 §).

I fråga om konventionsstridiga rundradiosändningar, som inte berörde de

nordiska länderna, förordades i lagförslaget förbud endast mot att här i riket

bedriva rörelse med ändamål att främja sådan sändning eller förmedla uppdrag

därtill (3 §).

I utlåtande över lagförslaget anförde lagrådet att det upplysts bl. a. att

frågan om kriminalisering av radiosändning på havet eller över havet utanför

nationellt område skulle behandlas vid ett sammanträde med Europarådets

juridiska kommitté angående radio och television. Lagrådet, som inte

ansåg något trängande behov av kriminalisering föreligga, ifrågasatte i vart

fall det lämpliga i att Sverige genomförde den föreslagna lagstiftningen utan

att avvakta detta sammanträde. Lagrådet ansåg därför att med lagstiftning

enligt förslaget borde anstå. Om det likväl skulle anses att lagstiftningen

borde genomföras, hemställde lagrådet om vissa lagtekniska jämkningar i

förslaget och föreslog även vissa sakliga ändringar. Lagrådet uttalade därvid

bl. a.

Från folkrättslig synpunkt torde, såsom i motiven till förslaget uttalats,

icke föreligga hinder för Sverige att kriminalisera även sådan överträdelse

av ett i lag stadgat förbud mot rundradiosändning som begås av utlänning

utom riket, såframt gärningen riktar sig mot något mera väsentligt svenskt

intresse. Så får anses vara fallet, om en sändning medför eller innebär fara

för störning av radiomottagning här. Något hinder synes ej heller möta mot

att utsträcka kriminaliseringen till att avse även sändning, som på sådant

sätt riktar sig mot Danmark, Finland och Norge, detta dock under förutsättning

att motsvarande lagstiftning genomföres i envar av dessa stater; en

utsträckning av skyddsbestämmelsen till en stat som ej själv kriminaliserar

dylik sändning bör uppenbarligen ej ifrågakomma.

I enlighet med vad som anförts bör kriminalisering kunna avse icke blott

fall då rundradiosändning orsakar störningar vid radiomottagningen utan

även fall då sändning innebär fara för störning. På grund av vikten av att

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT)

Kiuujl. Maj :ts proposition nr .''17 år 1961}

radiotrafiken lar fortgå ostörd bör även kunna beaktas den latenta fara eu

anläggning av ifrågavarande slag innebär, om den med hänsyn framför allt

till frekvensförhållanden, sändareffekt och plats för anläggningen kan medföra

störningar.

Enligt förslaget inträder straff, förutom när mottagning störes, i det fall

att sändningen är avsedd att mottagas i något av de nordiska länderna. Även

om en dylik bestämmelse folkrättsligt icke skulle vara otillåten, måste den

anses olämplig. Genom bestämmelsen införes i lagen en med hänsyn till

grunderna för lagstiftningen ovidkommande synpunkt. Konventionen eller

reglementena kunna icke åberopas till stöd för ett förbud med syfte att

skydda ett land mot sändningar från anläggning utanför landet på grund

av sändningarnas innehåll. Regeln föranleder att lagen ger intryck av att

åsyfta sådant skydd eller att värna den monopolställning som i ifrågavarande

länder tillkommer visst eller vissa förelag. Med hänsyn till det

sagda anser lagrådet, att bestämmelsen bör utgå. I stället kan enligt lagrådets

mening ske en viss utvidgning av kriminaliseringen i förslagets 3 §.

Utformas lagstiftningen enligt de av lagrådet ovan angivna riktlinjerna,

synes vårt land i rimlig mån uppfylla de förpliktelser konventionen ålägger.

Vid anmälan i statsrådet av lagrådets utlåtande motsatte sig departementschefen

uppskov med lagstiftningen, under åberopande bl. a. av de

överväganden som skett på nordiskt plan. Departementschefen anförde i

övrigt.

Lagrådet hemställer om vissa lagtekniska jämkningar i lagtexten samt

föreslår också en del sakliga ändringar, innebärande i vissa fall inskränkningar,

i andra utvidgningar av det straffbara området. Den mest betydelsefulla

av dessa ändringar avser 1 § och till följd av lagens konstruktion därmed

också 2 §.

Enligt det remitterade förslaget skulle straff enligt dessa paragrafer inträda

icke blott när den konventionsstridiga sändningen stör radiomottagning

i något av de nordiska länderna utan även då sändningen är avsedd

för dessa länder. Lagrådet har ansett att sistnämnda bestämmelse bör utgå.

Motiveringen härför är att bestämmelsen — som lagrådet dock icke funnit

folkrättsligt otillåten — måste anses olämplig, därför att den ger intryck av

att åsyfta att skydda landet mot sändningar från anläggning utanför landet

på grund av sändningarnas innehåll eller att värna den monopolställning

som i de nordiska länderna tillkommer vissa rundradioföretag.

Något sådant syfte som lagrådet funnit den föreslagna texten kunna ge

intryck av har emellertid — såsom otvetydigt framgår av mitt anförande

vid remissen — självfallet icke förelegat. Ett försök att hindra avlyssning

av viss rundradiosändning, vare sig på grund av dess innehåll eller för att

värna om vårt lands egen rundradiosändning, skulle fullständigt strida

mot den politik som vi fört och avser att föra på detta område. Här är endast

fråga om att se till att de internationella överenskommelserna om

tillståndskrav för rundradiosändning, förbud mot sådan sändning från

öppna havet och fördelning av våglängder blir respekterade.

I stället var avsikten med den diskuterade bestämmelsen att vinna en

lämplig begränsning av de sändare som skall omfattas av lagen. Lagrådets

förslag innebär en ännu snävare begränsning av det straffbara området i

1 §. Emellertid har lagrådet i stället föreslagit en viss utvidgning av det

straffbara området i 3 §. Denna motsvarar dock ej, åtminstone icke i alla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

avseenden, fullt ut inskränkningarna i 1 och 2 §§. Någon tvekan kan därför

råda om den tillgodoser de krav som kan ställas på vår lagstiftning för att

de gemensamma nordiska åtgärderna skall få erforderlig effekt. Jag finner

mig dock kunna utgå ifrån att så skall bli fallet och kan därför förorda, att

lagrådets ändringsförslag godtas i denna del.

Departementschefen anförde slutligen att den svenska lagstiftningen mot

illegala sändare självfallet måste skärpas, om den skulle visa sig ineffektiv.

Första lagutskottet

Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande LJU 1962: 40,

att riksdagen måtte antaga det genom propositionen framlagda lagförslaget.

Utskottet anförde bl. a.

Utskottet har vid sin behandling av förevarande lagförslag inhämtat upplysningar

av tekniskt sakkunniga om rådande förhållanden inom de delar

av telekommunikationerna, som beröres av lagförslaget. Utskottet har därvid

fått den bestämda uppfattningen, att ett internationellt samarbete för

ordnande av telekommunikationerna måste upprätthållas. Sverige har också

sedan länge deltagit i sådant arbete och biträtt internationella konventioner

härvidlag. Efterlevnaden av dessa konventioner är i avsaknad av internationella

sanktioner beroende av de åtgärder, som av de enskilda staterna

vidtages för att förverkliga konventionernas syfte. Den nu föreslagna lagstiftningen

är att anse som en åtgärd väl ägnad att förverkliga detta syfte.

Det har också av de tekniskt sakkunniga vitsordats, att ett snart genomförande

av den föreslagna lagstiftningen är av stor praktisk betydelse för

konventionernas efterlevnad.

Under debatten kring det framlagda lagförslaget har ifrågasatts, om detta

stode i överensstämmelse med gällande folkrätt. Vid sin prövning av detta

spörsmål har utskottet haft tillgång till ett utlåtande från professorn i

internationell rätt vid Stockholms universitet Hilding Eek. Énligt denne

föreligger från folkrättslig synpunkt icke något hinder för Sverige att genom

lagstiftning förbjuda handlingar av den art, som anges i lagförslaget,

eller för svenska domstolar och andra myndigheter att med stöd av lagen

inom Sverige utdöma och utkräva straff för överträdelse av lagens förbudsregler.

Ej heller lagrådet har på denna punkt haft någon erinran att framställa.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit, har utskottet icke funnit

hinder föreligga mot lagförslaget i här berört avseende.

Den kritik, som i motionerna framförts mot lagförslaget, har bl. a. gällt

tiden för dess antagande. Både i uppskovs- och i avslagsmotionerna har sålunda

— i överensstämmelse med ett påpekande av lagrådet — framhållits,

att ärendet lämpligen borde anstå i avbidan på ett kommande sammanträde

med Europarådets juridiska kommitté angående radio och television. Ett

avvaktande av Europarådets ställningstagande skulle emellertid medföra,

att frågan skulle uppskjutas under avsevärd tid. Utskottet kan därför icke

finna skäl bifalla dessa yrkanden. Icke något land har tidigare genomfört

en lagstiftning av här ifrågavarande slag. Att de nordiska länderna sålunda

skulle komma att introducera en nyhet, torde emellertid snarast förbättra

vårt läge vid kommande internationella förhandlingar rörande telekommunikationerna.

Det torde sålunda vara av fördel, att vårt land vidtager nu

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:In proposition nr .''17 år 1966

föreslagna åtgärder, som står i överensstämmelse med de internationella

intressena i fråga om rundradion.

I diskussionen har vidare framhållits, att med åtgärder på området borde

anstå, så att underlag kunde vinnas för en enhetlig lagstiftning i Danmark,

Finland, Norge och Sverige. Därvid har andragits, att det ursprungliga lagförslaget,

som tillkommit efter gemensamma nordiska överläggningar mellan

herörda departement, har omarbetats efter lagrådsgranskningen. Utskottet

kan icke instämma i den kritik, som ligger bakom dessa påpekanden.

Det framstår nämligen för utskottet som uppenbart, att de skiljaktigheter,

som föreligger mellan de olika lagförslagen, icke är av någon

väsentlig betydelse, när det gäller att uppnå det för de olika lagförslagen

gemensamma målet.

Mot utlåtandet avgavs ett flertal reservationer.

Utländsk rätt

Danmark, Finland och Norge

De gällande bestämmelserna i fråga om dessa länder torde få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Om det huvudsakliga

innehållet i bestämmelserna må här nämnas följande.

Den danska lagstiftningen förbjuder upprättande, drift eller användning

av rundradiostation på öppna havet eller i luftrummet däröver, överträdelse

bestraffas oavsett vilket land sändningen är riktad mot, om gärningen

begåtts i Danmark. Gärning som begåtts utanför Danmark straffas om

sändningen kan antas vara avsedd att mottagas i Danmark eller kan störa

radiomottagning där. Dansk medborgare eller den som har hemvist i Danmark

samt medborgare i annat nordiskt land eller den som har hemvist

i sådant land kan alltid straffas för sådan gärning om han finns i Danmark.

Den finska och norska lagstiftningen straffbelägger sändningar från

öppna havet eller luftrummet däröver som är riktade mot Sverige, Danmark,

Finland eller Norge eller som stör radiotrafiken i något av dessa

länder. Vissa möjligheter finns även att ingripa mot sändningar som är

riktade mot annat land. I den danska, finska och norska lagstiftningen

finns i huvudsak likartade bestämmelser om medverkan. Förverkandebestämmelser

finns i de danska och norska lagarna.

Belgien

Genom lag den 18 december 1962 har införts vissa bestämmelser avsedda

att förhindra piratradiosändningar från fartyg och luftfartyg. Belgiska medborgare

och i vissa fall även utlänningar förbjuds där att direkt eller indirekt

medverka till sådana radiosändningar samt till utförandet eller finansieringen

av program eller annonser avsedda att sändas från fartyg

eller luftfartyg. Brott mot lagen straffas med fängelse eller böter samt föranleder

konfiskation av använd materiel.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Nederländerna

Sedan en station för kommersiella ljudradio- och televisionssändningar

från en konstgjord ö (plattform) på internationellt vatten utanför den nederländska

kusten startat den 1 september 1964, antogs i Nederländerna den

3 december 1964 en särskild lag, som trädde i kraft den 5 december 1964

och som gjorde det möjligt för myndigheterna att ingripa och stänga

stationen.

Frågans senare behandling i Europarådet och riksdagen

Den 20 januari 1965 framlades i Europarådet för undertecknande eu

europeisk överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från

stationer utanför nationella territorier, vilken överenskommelse undertecknats

av -— förutom Sverige — Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland,

Italien, Luxembourg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Förbundsrepubliken

Tyskland. Överenskommelsen avser rundradiostationer ombord

på fartyg, luftfartyg eller andra flytande eller luftburna föremål, vilka

utanför nationella territorier utför rundradiosändningar avsedda för mottagande

eller möjliga att mottaga, helt eller delvis, inom något fördragsslutande

land eller som orsakar menliga störningar för radiokommunikationerna

för sådant land (artikel 1). Hinder möter inte att tillämpa överenskommelsens

bestämmelser i fråga om rundradiostationer på föremål

som är förankrade vid eller vilar på havsbottnen (artikel 4 b). De fördragsslutande

länderna förbinder sig att vidta behövliga åtgärder för att i enlighet

med nationell lagstiftning straffbelägga upprättande av sådana stationer

och deras drift samt vissa former av assistans åt stationerna (artikel

2). Straffbarheten skall i varje fördragsslutande land gälla, dels för

landets egna medborgare om gärningen begåtts under landets jurisdiktion

eller på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål utanför

nationella territorier, dels för utlänningar, om gärningen begåtts under

landets jurisdiktion (artikel 3). Fördragsslutande land medges rätt att utvidga

straffbarheten att avse både andra gärningar och andra personer än

som anges i överenskommelsen (artikel 4 a). Från tillämpning av överenskommelsens

bestämmelser får undantag göras för sådana artistframträdanden,

som tillkommit på annan plats än sådan station som avses i överenskommelsen

(artikel 5). Bestämmelserna om medverkan skall ej tillämpas

i fråga om assistans åt sändarfartyg etc. i nöd eller åtgärd för att rädda

människoliv (artikel 6). Reservationer mot överenskommelsens bestämmelser

är icke tillåtna (artikel 7). Överenskommelsen träder i kraft en månad

efter det tre stater ratificerat den (artikel 9:1). Den har hittills ratificerats

av Danmark.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 är 1966

19

överenskommelsen med översättning till svenska torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilagn 2.

Europarådets rådgivande församling antog den 29 januari 1965 eu rekommendation

(422) av följande innehåll.

Församlingen,

1. eftersom ministerkommittén gjorde den europeiska överenskommelsen

om förhindrande av radioutsändningar från stationer utanför nationella territorier

tillgänglig för undertecknande den 20 januari 1965;

2. uttrycker sitt beklagande av att ministerkommittén inte funnit det

lämpligt att remittera överenskommelsen till församlingen för yttrande;

3. anser att det enda som berättigar en internationell reglering av telekommunikationer

är den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband;

4. eftersom syftet med denna överenskommelse är att få ett slut på spridningen

av s. k. »piratradiostationer»;

5. eftersom överenskommelsen blott rör förhindrande av radioutsändningar

från stationer som installerats ombord på fartyg, luftfartyg eller andra

flytande eller luftburna föremål utanför territoriella vatten;

6. uppmärksammar att överenskommelsen endast stadgar om fakultativ

tillämpning av dess bestämmelser om radiostationer, som är installerade på

föremål vilka förankrats vid eller vilar på havsbottnen utanför territorialvattengränsen;
7.

föreslår att ministerkommittén uppdrar åt en kommitté av radio- och

televisionsexperter att undersöka möjligheten att förse överenskommelsen

med ett tilläggsprotokoll i syfte att

a) uttrycka signatärmakternas avsikt att uteslutande använda överenskommelsen

i avseende på den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband,

och inte för att bevara några statliga eller andra monopols intresse

i fråga om masstelekommunikationer och

b) utvidga överenskommelsens bestämmelser till att avse uppförande eller

utnyttjande av radiostationer som är anlagda på föremål förankrade vid

eller vilande på havsbottnen utanför territoriella vatten eller alternativt att

utarbeta en särskild konvention till förhindrande av radioutsändningar från

sådana stationer.

Kungl. Maj:t anhöll i prop. 1965:68 om riksdagens yttrande över bl. a.

rådgivande församlingens rekommendation 422.

Utrikesutskottet avgav över propositionen utlåtande UU 1965:8. Rekommendation

422 föranledde inte något särskilt uttalande av utskottet. Utlåtandet

har godkänts av riksdagen.

I meddelande till rådgivande församlingen i april 1965 uttalade Europarådets

ministerkommitté bl. a. följande rörande rekommendation 422,

mom. 7 a).

Med avseende därå erinras om att enligt 1959 års radioreglemente »det är

förbjudet att utanför nationellt territorium upprätta och driva rundradiostationer

ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat flytande eller luftburet

föremål». Den europeiska överenskommelsen om piratradiostationer

utgör blott grundval för ett internationellt överenskommet straffsystem rörande

sådana stationer, överenskommelsens syfte är uteslutande att hindra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

sådana stationers verksamhet, vilka utanför nationella territorier utför

rundradiosändningar avsedda för mottagande eller möjliga att mottaga,

helt eller delvis, i avtalsslutande land eller som orsakar menliga störningar

för radiokommunikationerna i sådant land. Vid sådant förhållande kan de

i mom. 7 a) omnämnda frågorna icke uppkomma.

I två likalydande motioner, I: 499 och II: 609, samt i motion II: 123 till

1965 års riksdag, hemställdes att riksdagen för sin del måtte besluta att

upphäva 3 § i 1962 års lag. Till stöd härför åberopades bl. a. att det är främmande

för det allmänna rättsmedvetandet att medverkan till radiosändningar,

som varken stör eller kan störa andra sändningar, är kriminaliserad.

I utlåtande LJU 1965: 32 över motionerna anförde första lagutskottet bl. a.

att lagen tillkommit efter nordiskt samarbete och bygger på internationella

konventioner som Sverige biträtt. Utskottet framhöll att man år 1962 (LJU

1962:40) i samband med lagstiftningens genomförande uttalade att lagen

syntes väl ägnad att förverkliga syftet i de internationella konventionerna

på området. Upphävande av 3 § skulle, såsom telestyrelsen anfört i yttrande

över motionerna, försämra möjligheterna att hindra vissa former

av rundradiosändning, vilka är oförenliga med god ordning inom radiotrafiken.

På grund härav och då enligt utskottets mening efter riksdagsbehandlingen

år 1962 inte förekommit någon omständighet, som föranleder

ändrat ställningstagande i den av motionärerna aktualiserade frågan,

hemställde utskottet att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Departementschefen

Telekommunikationerna har ända sedan mitten av 1800-talet varit föremål

för internationellt samarbete. Det ligger också i sakens natur att det

på detta område är av särskild vikt att uppkommande problem behandlas

på internationell basis och löses i samförstånd. Framför allt gäller detta radiokommunikationerna,

eftersom radiovågorna utbreder sig fritt och frekvenserna

för radiosändningar är begränsade. Om nationerna skulle tillåtas

att utan ömsesidigt hänsynstagande använda frekvenserna, skulle kaotiska

förhållanden kunna uppstå i etern. Man har därför på ett tidigt stadium

nödgats få till stånd en fördelning av frekvenserna mellan olika kategorier

av trafik och mellan skilda områden och stater. Varje sändning som

sker i strid mot denna fördelning är ett hot mot den ordning som skapats

genom det internationella samarbetet, vare sig sändningen sker från nationellt

territorium eller ej. Det saknar därvid betydelse om sådan sändning

i visst fall faktiskt stör den legala radiotrafiken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Mnj:ts proposition nr .''17 år 1 !H>6

Reglerna om frekvensfördelningen kan lätt kringgås genom rundradiosändning

från station på öppna havet eller i luftrummet däröver. Något legitimt

behov av rundradiosändningar utanför nationella territorier föieliggei

inte heller. Det är därför naturligt att det till 1959 års internationella telekonvention

fogade radioreglementet helt förbjuder upprättande och drift

av rundradiostationer på öppna havet eller i luftrummet däröver. Eftersom

syftet med förbudet är att trygga den ordning i etern som åstadkommits genom

de internationella reglerna för radiotrafiken, gäller förbudet varje

rundradiosändning från sådan station, vare sig den stör legal radiotrafik

eller ej. Olika internationella sammanslutningar på området har också rekommenderat

åtgärder mot illegala sändare, emedan dessa kan befaras orsaka

kaos i radiotrafiken.

Lagen den 6 juni 1962 med förbud i vissa fall mot rundiadiosändning

på öppna havet in. m. grundar sig på dessa internationella bestämmelser och

rekommendationer. Den tillkom efter nordiskt samarbete och en hemställan

från Nordiska rådet om gemensamma åtgärder i syfte att verka för att bestämmelserna

följdes. Den närmaste anledningen till att denna fråga togs

upp på nordiskt plan var de rundradiosändningar som i uppenbar strid mot

radioreglementet förekom utanför Sveriges och Danmarks territorialvatten.

I Danmark, Finland och Norge har också införts lagstiftning motsvarande

den svenska. Även i Belgien och Nederländerna har möjlighet öppnats att

ingripa mot sändningar som strider mot radioreglementet, och i Förbundsrepubliken

Tyskland förbereds lagstiftning i ämnet.

Telekonventionen innehåller inga bestämmelser om sanktioner mot ■verksamhet

som är förbjuden enligt konventionen eller radioreglementet. 1965

års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningai

utanför nationella territorier utgör emellertid grund för ett internationellt

straffsystem i fråga om rundradiostationer som är förbjudna enligt radioreglementet.

överenskommelsen har hittills undertecknats av tolv medlemsstater,

bl. a. Sverige, samtliga med förbehåll för ratificering. Danmark

har ratificerat överenskommelsen, som träder i kraft en månad efter det

tre stater ratificerat den. Enligt vad jag inhämtat förbereds ratificering i

bl. a. Norge och Nederländerna.

Överenskommelsen avser rundradiostationer som är upprättade eller i

drift på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål. Dess

syfte är att hindra att sådana stationer upprättas utanför nationellt territorium

och används för sändningar som är avsedda att mottagas eller kan

mottagas, helt eller delvis, inom fördragsslutande stats område eller som

orsakar menlig störning för legal radiotrafik inom sådant område. Stat, som

godkänner överenskommelsen, förbinder sig att i överensstämmelse med sin

nationella rättsordning vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra dels

upprättande eller användande av sådan rundradiostation dels vissa handlingar

som utgör medverkan därtill. Bestämmelserna om vilka handlingar

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

som är straffbara enligt överenskommelsen är minimiregler. Fördragsslutande

stat kan således bestämma att även andra handlingar skall vara straffbara.

Även i fråga om de personer som skall omfattas av straffbestämmelserna

anger överenskommelsen vissa minimiregler, som kan utvidgas genom

nationell lagstiftning.

Bestämmelserna i telekonventionen och radioreglementet om förbud mot

rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver är helt

entydiga. Varje sådan sändning är förbjuden. För stat som biträtt konventionen

är det en självklar förpliktelse att verka för att reglementet efterlevs.

En naturlig konsekvens av vår anslutning till telekonventionen är att

vi ansluter oss även till den europiska överenskommelsen, vars syfte är just

att göra radioreglementet effektivt och upprätthålla de internationellt överenskomna

reglerna för radiotrafiken. Det har ibland hävdats att grunden

för bestämmelser som gör det möjligt att ingripa mot icke störande sändningar

skulle vara en önskan att skydda offentliga radiomonopol. Att så

inte är fallet framgår redan av att länder som har kommersiell radio och

television har medverkat vid tillkomsten av såväl telekonventionen som

den europeiska överenskommelsen. Jag vill också erinra om det uttalande

som Europarådets ministerkommitté gjorde i anledning av rådgivande församlingens

rekommendation 422. Därav framgår klart att överenskommelsen

inte har annat syfte än att trygga efterlevnaden av telekonventionen

och radioreglementet.

Jag anser således att den europeiska överenskommelsen bör ratificeras

av Sverige. Detta fordrar riksdagens godkännande.

Ett godkännande av överenskommelsen kräver vissa sakliga ändringar i

lagstiftningen om förbud mot rundradiosändning på öppna havet m. in.

Skyddet mot konventionsstridiga rundradiosändningar måste gälla varje

land som anslutit sig till överenskommelsen och inte endast Sverige, Danmark,

Finland och Norge, som nu är fallet enligt 1 § i 1962 års lag i ämnet.

Möjligheterna att ingripa mot sändning även om den inte stör legal radiotratik

och mot medverkan till illegal sändning måste också utvidgas. Ändringarna

bör lämpligen komma till stånd genom att 1962 års lag ersätts med

en ny lag.

Enligt 1 § i 1962 års lag straffas den som på öppna havet eller i luftrummet

däröver använder radioanläggning för rundradiosändning som orsakar

eller kan medföra alt radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland eller Norge

hindras eller störs. 2 § innehåller straffbestämmelser för viss medverkan

till sådant brott. Vissa fall av förberedelse till varje slags rundradiosändning

på öppna havet eller i luftrummet däröver bestraffas enligt 3 § liksom vissa

former av medverkan till sådan sändning, i den mån 2 § inte är tillämplig.

Utlänning straffas enligt 3 § endast om brottet begåtts i Sverige.

Enligt bestämmelserna i 3 § är det således möjligt att i viss omfattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:Is proposition nr 37 är 19<>(>

ingripa mot konventionsstridig sändning som inte är störande eller kan medföra

störning för radiomottagning i något av nämnda nordiska länder. Vad

som straffas enligt 3 § är emellertid inte själva sändningen utan upprättande

eller innehav av radioanläggning som är avsedd att användas för sändningen

samt viss medverkan till denna. Vidare är möjligheterna till ingripande

begränsade genom att brott som begåtts utom landet kan beivras endast

om den som utfört gärningen är svensk. Enligt min mening bor det

straffbara området avgränsas på samma sätt som i överenskommelsen. Stralfet

bör således i första hand uttryckligen omfatta varje konventionsstridig

sändning som är avsedd att mottagas eller kan mottagas i land, som är anslutet

till överenskommelsen, eller som stör den legala radiotrafiken i sådant

land. I likhet med bestämmelserna i radioreglementet och överenskommelsen

blir därigenom själva sändningen straffbelagd, även om den ej äi störande.

Detta överensstämmer också bättre med lagstiftningens syfte än den

nuvarande konstruktionen i 3 §. Givetvis bör även medverkan och förberedelse

i form av upprättande eller innehav av radioanläggning for sådan

sändning fortfarande vara straffbar. Däremot bör lagen i enlighet med ö\eienskommelsen

nu begränsas till sändningar som är avsedda för eller kan

mottagas i land som är anslutet till överenskommelsen eller som orsakar

menlig störning i sådant land. Med hänsyn till det nordiska samarbete som

föregick 1962 års lag bör dock lagen gälla i fråga om Danmark, Finland och

Norge, oavsett om de är anslutna till överenskommelsen eller ej.

I fråga om de personer på vilka straffbestämmelserna skall äga tillämpning

vill jag erinra om de överväganden som från folkrättslig synpunkt gjordes°vid

tillkomsten av 1962 års lag. Det ansågs att konventionsstridig rundradiosändning

är en kränkning av eller i vart fall ett hot mot de vitala intressen

som varje konventionsanslutet land har av att föreskrifterna i konventionen

och därtill fogade reglementen inte åsidosätts. Den svenska kompetensen

gäller också enligt 1 § varje utlänning som finns här i landet. I den

nya lagen bör alla straffbestämmelserna göras tillämpliga på utlänning i

samma omfattning som på svensk.

Enligt artikel 6 i överenskommelsen är medverkansbestämmelserna inte

tillämpliga på handling som företas för att assistera fartyg eller luftfartyg

i nöd eller för att rädda människoliv. Ett sådant undantag gäller generellt

enligt 24 kap. 4 § brottsbalken, och det fordras därför ingen särskild regel

i detta hänseende i den nya lagen.

Som jag tidigare nämnt skall fördragsslutande land enligt överenskommelsen

bestämma påföljderna för överträdelse av förbuden i överenskommelsen

i överensstämmelse med sin nationella rättsordning. Straffet för överträdelse

av förbuden i den nya lagen bör bestämmas med ledning av 1962 års

lag och 4 § lagen den 20 mars 1964 (nr 163) om införande av brottsbalken,

dvs. till böter eller fängelse i högst ett år. överenskommelsen hindrar inte

att även annan rättsverkan än straff införs.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kiingl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Enligt 1946 års lag om radioanläggningar m. m., som reglerar rätten att

inneha och använda radiosändare och radiomottagare här i landet samt på

svenskt fartyg och luftfartyg utom landet, kan innehav eller användning

utan tillstånd av radioanläggning medföra att anläggningen förverkas. Även

radioanläggning som medförs i strid mot bestämmelserna i 1939 års kunaö
o
relse

om användning på svenskt område av radioanläggning på främmande

fartyg eller luftfartyg kan förverkas. Uppenbarligen är förverkandemöjligheten

ägnad att ge ökad effekt åt dessa författningar. Eftersom det visat sig

att efterlevnaden av föreskrifterna i 1962 års lag inte är tryggad genom

straffbestämmelserna, synes det mig naturligt att straffbestämmelserna

kompletteras med regler om förverkande. Den möjlighet som torde finnas

att med stöd av 1946 års lag eller 1939 års kungörelse förverka radioanläggning

som använts eller är avsedd att användas för rundradiosändning pa

öppna havet eller i luftrummet däröver är alltför begränsad. För att lagstiftningen

mot konventionsstridiga rundradiosändningar skall bli effektiv är

det nödvändigt att kunna förverka varje slags egendom som anläggningens

ägare eller brukare använt vid sådan sändning. Förverkandepåföljd bör kunna

drabba även den som medverkar till sändningen, upprättandet av radioanläggningen

eller verksamheten i övrigt. Härigenom blir det möjligt att

förhindra att verksamhet som bedrivs på öppna havet eller i luftrummet

däröver får stöd från Sverige i form av t. ex. transport av förnödenheter

eller material för sändningen och framställning av sådant material.

Förverkandebestämmelserna bör utformas med ledning av motsvarande

bestämmelser i brottsbalken.

Bestämmelserna i 1946 års lag eller 1939 års kungörelse bör inte äga

tillämpning på radioanläggning som avses i den nya lagen. Jag föreslår att

en föreskrift av sådan innebörd nu införs i 1946 års lag. Förslag till motsvarande

ändring i 1939 års kungörelse torde senare få anmälas för Kung],

Maj :t. I

I enlighet med vad jag anfört har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till dels lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning

på öppna havet dels lag angående ändring i lagen den 3 maj 19i6 (nr

172) om radioanläggningar m. m. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 3. Om innehållet i det förstnämnda

förslaget får jag, utöver vad som framgår av den tidigare framställningen,

anföra följande.

1 §. Avgränsningen av det straffbara området i första stycket har skett

i nära anslutning till artikel 1 i överenskommelsen. De länder som skyddas

är i första hand Sverige, Danmark, Finland och Norge, oavsett om de är

anslutna till överenskommelsen eller ej. Dessutom utvidgas skyddet till

annat land som är anslutet till överenskommelsen. Förutom medlemmarna

i Europarådet kan varje medlem eller associerad medlem av internationella

teleunionen ansluta sig till överenskommelsen, dock inte förr än den trätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr .''17 är 1 !)(!(> 2.5

i kraft. Det synes lämpligt att uppgift om vilka länder som är anslutna till

överenskommelsen meddelas genom kungörelse som utfärdas av Kungl.

Maj :t.

Uttrycken rundradiosändning, radioanläggning och menlig störning har

den innebörd som samma uttryck getts i prop. 1962: 171 (s. 20). Med radiotrafik

förstås varje sändning eller mottagning som sker i överensstämmelse

med de internationella reglerna. Det må påpekas att begreppet rundradio

är en sammanfattande benämning på ljudradio och television.

Bestämmelserna i andra stycket kan tillämpas även om någon sändning

aldrig kommer till stånd eller om sändningarna tillfälligt upphört.

2 §. Bestämmelserna om medverkan har utformats så att de täcker både

de handlingar som man var överens om att förbjuda vid det nordiska samarbete

som föregick 1962 års lag och den medverkan som skall förhindras

enligt Europarådsöverenskommelsen. Reglerna överensstämmer i huvudsak

med 2 § i 1962 års lag men har i vissa delar fått större räckvidd. Det må

påpekas att bestämmelserna avser medverkan till varje brott enligt 1 §

och således i fråga om icke störande sändningar går längre än medverkansbestämmelserna

i 3 § i 1962 års lag. överenskommelsen medger inte olika

regler för medverkan beroende på om sändningen är störande eller ej.

Paragrafen har konstruerats så att medverkan anges vara att främja

upprättande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom

vissa handlingar som anges i åtta punkter.

I punkt 1 avses med tekniskt och ekonomiskt bistånd detsamma som enligt

1962 års lag.

Punkt 2 har större räckvidd än motsvarande bestämmelse i 1962 års lag.

I enlighet med överenskommelsen straffbeläggs här att tillhandahålla utrustning

eller förnödenheter för den förbjudna verksamheten, oavsett om

det som tillhandahålls är avsett för själva radioanläggningen eller dess tekniska

drift. Bestämmelsen omfattar även t. ex. drivmedel till fartyg där anläggningen

finns, livsmedel till besättningen på fartyget och utrustning som

är avsedd att användas vid inspelning av program för sändning.

Bestämmelsen i punkt 3 om transporter innebär inte annan ändring i

förhållande till gällande rätt än att bestämmelsen gjorts tillämplig även

på transport från fartyg etc., vilket överensstämmer med artikel 2 paragraf

2 c i överenskommelsen. Begreppet »annan anordning där anläggningen

finnes» får anses innefatta sådant i artikel 4 i överenskommelsen

nämnt föremål som är förankrat vid eller vilar på havsbottnen. I likhet med

vad som föreskrivs i artikel 2 paragraf 2 c i överenskommelsen har tillhandahållande

av transportmedel för här avsedd transport ansetts böra betraktas

som medverkan till brott enligt 1 §.

Enligt 2 § 3 i 1962 års lag är medverkan av den som deltar i sändningen,

t. ex. hallåman eller artist, straffbar endast om den sker där sändningen

äger rum. I artikel 5 i överenskommelsen medges undantag för medverkan

utanför sändningsplatsen men endast i fråga om medverkan av utövande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

konstnär. På grund härav kan ifrågavarande undantag inte behållas med

nuvarande räckvidd. Eftersom den nya lagen avser endast uppsåtliga brott

och med hänsyn till den begränsning som jag i det följande föreslår i fråga

om förverkandereglerna, har punkt 4 utformats så att den gäller all form

av deltagande i sändning.

Bestämmelserna i punkt 5 har avfattats med ledning av artikel 2 paragraf

2 d i överenskommelsen. De fall som avses här torde inte omfattas av bestämmelserna

i 2 § i 1962 års lag, om det inte är fråga om någon som

driver rörelse med ändamål att främja sändningen. Med den som framställer

program för sändningen avses producent eller annan som svarar för

programmet, däremot inte den som i underordnad ställning deltar i framställningen.

Bestämmelserna gäller även den som svarar för framställningen

av annan produkt för sändningen, t. ex. annons, föredrag eller film.

Punkterna 6 och 8 motsvarar 2 § 4 och 5 i 1962 års lag. Bestämmelserna

har tillkommit efter nordiskt samarbete och bör bibehållas. Rörelse som avses

i punkt 8 har angetls vara sådan med ändamål att främja verksamheten,

inte endast sändning. Härigenom har bättre överensstämmelse nåtts

med vad som torde vara avsikten även enligt gällande bestämmelse.

I punkt 7 upptas en motsvarighet till artikel 2 paragraf 2 e i överenskommelsen.

överenskommelsen avser endast uppsåtlig medverkan. Det nordiska samarbete

som föregick 1962 års lag torde inte göra det nödvändigt att bibehålla

regeln i 2 § andra stycket nämnda lag, enligt vilken även den som inte

insåg men hade skälig anledning anta att illegal sändning förelåg kan

dömas till straff. Jag förordar därför, som jag redan antytt, att lagen nu

begränsas till uppsåtliga brott.

3 och 4 §§. Som förut nämnts har förverkandereglerna utformats med

ledning av motsvarande bestämmelser i brottsbalken. Uttrycket hjälpmedel

har samma innebörd här som i 36 kap. 2 § brottsbalken. Med egendom som

varit föremål för brott avses sådant som inte kan betraktas som hjälpmedel,

t. ex. utrustning eller förnödenheter som transporteras till fartyg där

radioanläggningen finns.

Om brottet är illegal sändning eller upprättande eller innehav av radioanläggning

för sändningen är det framför allt sådan egendom som anläggningen,

fartyg där anläggningen finns och utrustning för anläggningen och

fartyget som kan förklaras förverkad. I fråga om medverkansbrott avses

förverkandeförklaring kunna drabba i första hand vad som varit direkt avsett

att främja sändningen eller anläggningen, t. ex. förnödenheter, drivmedel,

transportmedel för transport till anläggningen, teknisk utrustning

och ljudband eller annat material för sändningen. Vissa undantag bör dock

göras från förverkandereglerna. Den som endast deltar i sändning bör inte

riskera att få sin utrustning förverkad. Detsamma bör gälla den som lämnar

eller förmedlar uppdrag för sändning eller framför reklam för den

förbjudna verksamheten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 är 1966

27

I .''5 § upptas eu regel om värdekonfiskation när egendomen är oåtkomlig

för sakkonfiskation. Regeln bör kunna tillämpas även i fråga om egendom

som finns på internationellt område, när brottet begås. Om det är en förutsättning

för brott att gärningen begås på internationellt område, torde

den omständigheten att egendomen redan dessförinnan gjorts oåtkomlig

för sakkonfiskation inte hindra att värdekonfiskation i stället tillgrips.

.7 §. Kompetensregeln har upptagits som en komplettering till bestämmelserna

i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken om svensk lags tillämplighet och

svensk domstols behörighet i fråga om utlänning som begått brott utom landet.

Regeln avser fall där det är tveksamt om gärningen kan anses begången

mot Sverige och om gärningsmannen omfattas av den svenska kompetensen

enligt brottsbalkens bestämmelser men där det är rimligt att han skall

kunna dömas här, om han finns i landet. Ett sådant fall är t. ex. att utlänning

upprättar eller innehar radioanläggning av ifrågavarande slag i land

där sådan gärning inte är straffbar och avser att använda anläggningen för

konventionsstridig sändning.

I fråga om brott som förövats utom landet gäller bestämmelserna i 2 kap.

5 § brottsbalken om åtalsmedgivande. Det har ansetts lämpligt att dessutom

i överensstämmelse med gällande rätt kräva åtalsmedgivande för åtal

mot svensk som här i landet begått brott som rör sändning som inte är

avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige och inte heller orsakar

menlig störning här. Bestämmelsen gäller både utförande av sändning och

upprättande eller innehav av sändare samt medverkan. I fråga om utlänning

innebär förslaget att åtalsmedgivande liksom för närvarande alltid

fordras.

Lagarna bör träda i kraft dagen efter den då de utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslagen till

1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet,

2) lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar

m. m.

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Bilaga 1

Lov

(Nr. 188 —12. april 1949)

om

telekommunikation m. m. ved radio

Vi Frederik den Niende, af Guds nåde konge til Danmark, de Venders

og Goters, hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg

og Oldenborg

G0r Vitterligt: Rigsdagen har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfaestet

f0lgende lov:

§ 1.

Staten har på og over dansk land og spterritorium eneret på anlmg af

enhver art til sending eller modtagning af radiobplger.

Ministeren for offentlige arbejder beinyndiges til åt udfaerdige naermere

bestemmelser angående oprettelse og brug af ovannaevnte anlaeg samt angående

benyttelse af radiofrekvenser. Idet radiospredning, omfattende såvel

radiofoni som fjernsyn, henhprer under de i lov nr. 185 af 30. marts 1946,

§ 1, fastsatte bestemmelser, vil foranstaltninger ved hertil sigtende anlaeg

vsere åt traeffe efter aftale med undervisningsministeren. Ipvrigt berpres

den saerlige lovgivning om radiospredning ikke af naervaerende lov.

För anlaeg m. m., der benyttes i det nationale forsvars tjeneste, gaelder

de i den internationale telekommunikationskonvention herom fastsatte bestemmelser.

§ 2.

Ministeren for offentlige arbejder kan på vilkår, som af ham fastsaettes,

meddele tilladelser til eller eneretsbevillinger på opstilling og drift af faste

anlaeg på land til opfyldelse af saerlige formål, dog med undtagelse af anlaeg,

hvis formål er åt tilvejebringe förbindelse mellem offentlige telekommunikationstj

enester og radioanlaeg i bevaegelige stationer — hvorved forstås anlaeg

i skibe, luftfartpjer, automobiler, tog og lign. — samt sendeanlaeg til

etablering af förbindelse mellem Danmark og udlandet.

Efter forud indhentet tilladelse fra ministeren for offentlige arbejder kan

der etableres radioanlaeg i bevaegelige stationer.

Hvis de i en tilladelse fastsatte vilkår for indretning og drift af de i denne

paragraf omhandlede anlaeg ikke overholdes, kan tilladelsen tilbagekaldes

af ministeren.

§ 3.

Videnskabelige og tekniske forspg med overf0ring af elektriske signaler

pr. radio må kun foretages efter forud indhentet tilladelse fra ministeren

för offentlige arbejder.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år ll)6G

§ 4.

Ministeren for offentlige arbejder kan, når saerlige forhold g0r det n0dvendigt,

forbyde anvendelsen af radioanlseg, herfra dog undtaget apparater

udelukkende beregnet til modtagning af radiospredningsstof, og ministeren

kan trseffe de til gennemfprelsen af et sådant forbud npdvendige foranstaltninger.

§ 5.

Radioanlseg i udenlandske bevsegelige stationer må på dansk territorium

kun benyttes under iagttagelse af de bestemmelser, der herom fastssettes

af ministeren.

§ 6.

De i lov nr. 84 af It. maj 1897 fastsatte bestemmelser om telegrafvaesenets

embeds- og bestillingsmaends hemmeligholdelsespligt og om strafansvar

in. in. i overtrsedelsestilfselde gselder også for telekommunikation ved radio.

Ligeledes kan de i samme lovs § 18 fastsatte bestemmelser om tilsvarende

regler för ansatte ved private selskaber af ministeren g0res anvendelige på

personer, der betj ener private radiostationer.

§ 7.

Overtrsedelse af denne lov og bestemmelserne i de i henhold hertil udstedte

reglementer straffes, for så vidt forholdet efter sin beskaffenhed ikke

medfprer h0jere straf, med b0de, der tilfalder statskassen, ligesom ulovligt

anbragte eller benyttede anlaeg og apparater kan konfiskeres.

§ 8.

Denne lov trseder i kraft straks og samtidig ophseves lov nr. 99 af 19. april

1907 om trådlpse telegrafer (radiotelegrafer) og lov nr. 166 af 1. maj 1923

om trådlpse telefoner (radiotelefoner).

Hvorefter alle vedkommende sig har åt rette.

Givet på Christiansborg, den 12. april 1949.

Under Vor kongelige hånd og segl.

FREDERIK R.

(L. S.)

Carl Petersen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Lov nr. 229 af 22. juni 1962.

Lov om aendringer i lov om telekommunikation m. in. ved radio

VI FREDERIIv DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Venders

og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg

og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfsestet f0lgende lov:

§ 1.

I lov nr. 188 af 12. april 1949 om telekommunikation in. in. ved radio foretages

fplgende aendringer:

!• I § 7 sendres stk. 3 till stk. 4, og som nyt stk. 3 indsaettes:

»Stk. 3. Der må ikke oprettes, drives eller bruges radiospredningsstationer

på det åbne hav eller i luftrummet derover.»

2. I § 7 indsaettes som nyt stk. 2, 3 og 4:

»Stk. 2. Er overtraedelsen begået af et aktieselskab el. lign., kan der pålaegges

selskabet som sådant bpdeansvar.

Stk. 3. For så vidt angår de i § 1, stk. 3, omhandlede lovovertraedelser, finder

borgerlig straffelovs regler om medvirken kun anvendelse med hensyn

til

1) den, der medvirker til oprettelse eller 0konomisk eller teknisk drift af

den station, der bruges eller er bestemt til åt bruges til radiospredning

i strid med bestemmelsen,

2) den, der i ejerens eller brugerens tjeneste medvirker til radiospredning

fra den pågaeldende station,

3) den, der medvirker til radiospredning ved 0konomisk eller teknisk bistånd,

ved bestilling af udsendelser over stationen, ved optagelse eller

formidling af ordrer herpå, ved åt lede optagelsen af programmer, ved

deltagelse på fartpjet i udsendelser, ved åt stille lokaler eller tekniske

hjaelpemidler til rådighed eller ved levering eller transport af betydning

for radiospredningen.

Stk. 4. Overtraedelse af § 1, stk. 3, h0rer under dansk straffemvndighed,

uanset om betingelserne i borgerlig straffelov §§ 6—9 er opfyldt. Handlinger,

företaget uden for den danske stat, er dog kun undergivet dansk

straffemyndighed, såfremt

1) radiospredningsstationen oprettes eller drives med henblik på eller bruges

til radiospredning, som må antages bestemt til modtagning på dansk

område, eller som forstyrrer radiomodtagning på dansk område, eller

2) gerningsmanden har dansk indfpdsret eller bopsel i den danske stat eller

har indfpdsret eller bopael i Finland, Island, Norge eller Sverige og opholder

sig her i landet.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 196(1

31

§ 2.

Tidspunktet for lovens ikrafttraeden fastsadtcs af ministeren for offentlige

arbejder.1

Givet i Amtsgården, Rflnne, den 22. juni 1962.

Under Vor Kongelige Hånd og Segl.

I Kongens Navn:

MARGRETHE

Tronfplger

Ko i Lindberg.

1 Lagen har trätt i kraft den 1 augusti 1962 enligt bekendtgurelse nr 251 af 5 juli 1962.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Lov nr. 212 af 4. juni 1965

Lov om aendringer i borgerlig straffelov

(Konfiskation, fuldbyrdelse af frihedsstraf in. v.).

VI FREDERIK DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Venders

og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg

og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfsestet f0lgende

lov:

1 §.

I borgerlig straffelov, jfr. lovbekendtg0relse nr. 284 af 1. juli 1963, foretages

f0lgende aendringer:

23. § 75 og § 76 ophaeves.

24. § 77 ophaeves, og i stedet indsaettes:

»§ 75. Udbyttet ved en strafbar handling eller et hertil svarende bel0b kan

helt eller delvis konfiskeres. Savnes der fornpdent grundlag for åt fastslå

belpbets stprrelse, kan der konfiskeres et bel0b, som skpnnes åt svare til det

indvundne udbytte.

Stk. 2. Såfremt det må anses for påkraevet for åt forebygge yderligere

lovovertraedelser, eller saerlige omstaendigheder i 0vrigt taler derfor, kan der

ske konfiskation af

1) genstande, der har vaeret brugt eller bestemt til åt bruges ved en strafbar

handling,

2) genstande, der er frembragt ved en strafbar handling, og genstande,

med hensyn til hvilke der i 0vrigt er begået en strafbar handling.

Stk. 3. I stedet for konfiskation af de i stk. 2 naevente genstande kan der

konfiskeres et bel0b svarende til deres verdi eller en del heraf.

Stk. 4. I stedet for konfiskation efter stk. 2 kan der traeffes bestemmelse

om foranstaltninger vedrprende genstandene til forebyggelse af yderligere

lovovertraedelser.

Stk. 5. Når en förening oplpses ved dom, kan dens formue, arkiv, protokoller

og lignende konfiskeres.

§ 76. Konfiskation efter § 75, stk. 1, kan ske hos den hvem udbyttet er

tilfaldet umiddelbart ved den strafbare handling.

Stk. 2. Konfiskation af de i § 75, stk. 2 og 3, naevnte genstande og vaerdier

kan ske hos den, der er ansvarlig for lovovertraedelsen, og hos den, på

hvis vegne han har handiet.

Stk. 3. Saerligt sikrede rettigheder over genstande, der konfiskeres, bortfalder

kun efter rettens bestemmelse under betingelser svarande till de i stk.

2 anfprte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Stk. //. Har en af de i sik. 1 og 2 naevnte personer efter den strafbare

handling företaget dispositioner over udbytte eller genstande af den i § 75,

stk. 2, omhandlede beskaffenlied eller rettigheder herover, kan del overdragne

eller dets vaerdi konfiskeres hos erhververen, såfremt denne var bekendt

med det overdragnes förbindelse med den strafbare handling eller

har ndvist grov nagtsomhed i denne henseende, eller hvis overdragelsen er

sket som gave.

§ 77. Sker der konfiskation efter § 75, stk. 1, og har nogen erstatningskrav

i anledning av lovovertraedelsen, kan det konfiskerede anvendes til dajkning

af erstatningskravet.

Stk. 2. Det samme gaelder genstande og vserdier konfiskeret efter § 75,

stk. 2 og 3, såfremt der ved dommen tra;ffes beslemmelse derom.

Stk. 3. Har den d0mte i et af de i stk. 1 og 2 naevnte tilfselde betalt den

lorurettede erstatning efter dommen, nedsaettes konfiskationsbel0bet tilsvarende.

§ 77 a. Genstande, som på grund af deres beskaffenhed i förbindelse med

andra foreliggende omstaendigheder må befrygtes åt ville blive brugt ved

en strafbar handling, kan konfiskeres, for så vidt det må anses for påkraevet

for åt forebygge den strafbare handling. § 75, stk. 4, finder tilsvarende anvendelse.

»

2 §•

Stk. 1. Loven traeder i kraft den 1. juli 1965.

Givet på Amalienborg, den 4. juni 1963.

Under Vor lvongelige Hånd og Segl.

FREDERIK R.

K. Axel Nielsen

3 It ihan a till rikadagens protokoll 19 Uti. 1 saml. Nr 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Lov. nr 213 af 4. juni 1965

Lov om aendringer i forskellige lovbestemmelser om straf,

konfiskation m. v.

VI FREDERIK DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Venders

og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg

og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfa;stet folgende

lov:

§ 46.

I lov nr. 188 af 12. april 19b9 om telekommunikation m. m. ved radio

foretages f0lgende sendring:

I $ 7, stk. 1, udgår:

»der tilfalder statskassen, ligesom ulovligt anbragte eller benyttede anlaeg

og apparater kan konfiskeres».

§ 118.

Loven traeder i kraft samtidig med lov af 1965 om aendringer i borgerlig

straffelov (Konfiskation, fuldbyrdelse af frihedsstraf m. v.).

Givet på Amalienborg, den 4. juni 1965.

Under Vor Kongelige Hånd og Segl.

FREDERIK R.

K. Axel Nielsen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:la proposition nr 37 år 1 !)<><>

35

Lag

om bestraffning av rundradioverksamhet på öppna havet

Given i Nådendal den 27 juli 1962.

1 enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §•

Var, som på öppna havet eller däröver bedriver mot bestämmelserna i gällande

internationella telekonvention eller därtill hörande radioreglemente

stridande rundradioverksamhet, som är riktad mot Finland, Danmark, Norge

eller Sverige eller som på ett menligt sätt stör mottagandet av radiosändningar

i ovan nämnt nordiskt land, straffes med böter eller fängelse ej över

sex månader.

2 §.

Var, som främjar i 1 § nämnd rundradioverksamhet genom att:

1. stödja den ekonomiskt,

2. överlåta, använda, iståndsätta eller underhålla för ändamålet erforderliga

tekniska anordningar eller förnödenheter,

3. ställa till förfogande eller förmedla material för utsändning,

4. utföra transporter till fartyg, på vilket verksamheten bedrives, eller

5. deltaga i utsändning på fartyget,

straffes med böter.

3 §•

Var, som främjar sådan i 1 § nämnd rundradioverksamhet, som berör annat

land än Finland, Danmark, Norge eller Sverige, genom att i Finland bedriva

förmedling av material för utsändning, straffes med böter.

4 §•

Med rundradioverksamhet avses i denna lag med hjälp av elektromagnetiska

vågor anordnad utsändning av ljud-, televisions-, bild- eller annat program,

som är avsedd att direkt mottagas av allmänheten.

5 §•

Straffstadgandena i denna lag skola lända till efterrättelse utan hinder av

vad i 1 kap. 1, 2 och 4 §§ strafflagen är stadgat.

6 §•

Straffyrkande med stöd av denna lag må icke framställas, såframt icke

statsrådet anmält brottet hos åklagarmyndighet för väckande av åtal.

Laga domstol i ärenden, som avses i denna lag, är rådstuvurätten i Helsingfors.

7 §■

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1962.

Nådendal den 27 juli 1962.

Republikens President

URHO KEKKONEN

Minister O. Närvunen

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Lov om straff for ulovlig kringkasting fra skip og fly i internasjonalt

område m. v.

Vi OLAV, Norges Konge, gj0r vitterlig:

åt Oss er blitt förelagt Stortingets vedtak av 6. juni 1962 sålydende:

§ 1. Det er forbudt å opprette eller drive stas jon eller annet anlegg for

kringkasting fra skip, luftfartpy eller annen flytende eller luftbåren innretning

på det åpne hav eller i luftrommet over, dersom sendingen er beregnet

på å mottas i Norge, Danmark, Finland eller Sverige, eller dersom den forstyrrer

radiomottaking der.

§ 2. Det er forbudt å bevirke eller medvirke til åt skip, Iuftfartpy eller

annen flytende eller luftbåren innretning som brukes eller er beregnet til å

brukes til kringkasting på det åpne hav eller i luftrommet over, anlpper

norsk havn, länder på norsk flyplass, passerer eller oppholder seg på norsk

sjpterritorium eller norsk luft-territorium, selv om sendingene ikke er av

den art som er nevnt i § 1. Forbudet gjelder ikke når det i en n0dssituasjon

er uomgjengelig n0dvendig å s0ke inn på norsk territorium for å redde

menneskeliv, fartpy eller last.

§ 3. Kongen kan gi forskrifter om forbud mot medvirkning på norsk

territorium — herunder sjpterritoriet og luft-territoriet — til kringkasting

på det åpne hav eller i luftrommet over, således om forbud mot å opprette

eller drive kontor for slik virksomhet, mot å gi 0konomisk eller teknisk

bistånd, mot å drive reklame eller annonsering og mot å levere eller transportere

utstyr, materiell, lydbånd eller liknende.

Forskrifter som er nevnt i f0rste ledd kan forby også medvirkning utenfor

norsk territorium, for så vidt den gjelder virksomhet som er forbudt

etter § 1.

§ 4. Den som forsettlig eller uaktsomt overtrer denne lov eller forskrifter

gitt i medhold av loven, straffes med b0ter eller fengsel inntil 6 måneder.

Straffebudet gjelder uten hinder av de begrensninger som ellers fplger av

straffelovens § 12 og § 13, f0rste og annet ledd. Men bare den som er statsborger

eller hjemmehprende i Norge, Danmark, Finland eller Sverige kan

straffes for overtredelse av forskrifter etter § 3, annet ledd.

Overtredelsene er förseelser.

Er den straffbare handling foretatt på vegne av et selskap, en stiftelse eller

sammenslutning, kan bptesstraff også idpmmes selskapet, stiftelsen eller

sammenslutningen når det finnes rimelig.

Gjenstander som har vaert brukt eller er bestemt til å brukes ved virksomhet

som er forbudt i denne lov eller med hjemmel i den, kan inndras hos

den skyldige eller den han har handiet på vegne av eller til fordel för, uten

åt straffesak behpver å vsere reist eller å lumne reises mot noen. I stedet for

en gjenstand kan dens verdi helt eller delvis inndras.

§ 5. Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen bestemmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. AInj:ts proposition nr 37 ur 1969

Ti har Vi anlatt og bekreftet, liksom Vi hervcd antar og bekrefter samme

som lov, under Vår hånd og rikets segl.

Gitt på Oslo slott 22. juni 1962.

OLAV

(L. S.)

Einar Gerhardsen Leif 0stern

Kongelig resolution

I.

II.

I medhold av § 5 i lov av 22. juni 1962 om straff for ulovlig kringkasting

fra skip og fly i internasjonalt område fastsettes lovens ikrafttreden til

1. august 1962.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj ds proposition nr 37 år 1966

Bilaga 2

European agreement för the prevention

of broadcasts transmitted from stations

outside national territories

The member States of the Council

of Europé signatory hereto,

Considering that the aim of the

Council of Europé is to achieve a

greater unity between its Members;

Considering that the Radio Regulations

annexed to the International

Telecommunication Convention prohibit

the establishment and use of

broadcasting stations on board ships,

aircraft or any other floating'' or airborne

objects outside national territories;
Considering

also the desirability

of providing for the possibility of

preventing the establishment and use

of broadcasting stations on objects

affixed to or supported by the bed of

the sea outside national territories;

Considering the desirability of

European collaboration in this matter,

Have agreed as follows:

Article 1

This Agreement is concerned with

broadcasting stations which are installed

or maintained on board

ships, aircraft, or any other floating

or airborne objects and which, outside

national territories, transmit

broadcasts intended for reception or

capable of being received, wholly or

in part, within the terrätory of any

Contracting Party, or which cause

harmful interference to any radiocommunication

service operating

under the authority of a Contracting

Party in accordance with the Radio

Regulations.

Accord Européen pour la repression des

émission de radiodiffusion effectuées par

des stations hors des territoires nationaux

Les Etats membres du Conseil de

1’Europe, signataires du présent Accord,

Considérant que le but du Conseil

de 1’Europe est de réaliser une union

plus étroite entre ses Membres;

Considérant que le Réglement des

radiocommunications annexé å la

Convention internationale des télécommunications

interdit d’établir et

d’utiliser des stations de radiodiffusion

å bord de navires, d’aéronefs ou

de tout objet flottant ou aéroporté

hors des territoires nationaux;

Considérant également l’utilité de

prévoir la faculté d’interdire 1’installation

et 1’utilisation de stations de

radiodiffusion sur des objets fixés

ou prenant appui sur le fond de la

mer, hors des territoires nationaux;

Considérant 1’intérét d’une collaboration

européenne dans cette matiére,

Sont convenus de ce qui suit :

Article ler

Le présent Accord vise les stations

de radiodiffusion installées ou eu

service å bord d’un navire, d’un

aéronef ou de tout autre objet flottant

ou aéroporté, et qui, hors des

territoires nationaux, transinettent

des émissions destinées å étre recues,

ou susceptibles d’étre recues, en tout

ou en partie, sur le territoire d’une

des Parties Contractantes, ou qui

causent un brouillage nuisible å un

service de radiocommunication exploité

avec 1’autorisation d’une des

Parties Contractantes, conformément

au Réglement des radiocommunications.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr .‘17 år 1966

39

(Översättning)

Europeisk överenskommelse till förhindrande

av rundradiosändningar från stationer

utanför nationella territorier

Undertecknade stater, medlemmar

av Europarådet, ha

i betraktande av att Europarådets

syfte är att åstadkomma större enhet

mellan dess medlemmar,

i betraktande av att det till internationella

telekonventionen fogade

radioreglementet förbjuder upprättandet

och användandet av rundradiostationer

på fartyg, luftfartyg eller

andra flytande eller luftburna föremål

utanför nationella territorier;

i betraktande även av det önskvärda

i att skapa möjligheter att

förbjuda upprättandet och användandet

av rundradiostationer på föremål

förankrade vid eller vilande

på havsbottnen utanför nationella

territorier;

i betraktande av önskvärdheten av

europeiskt samarbete i denna angelägenhet,

överenskommit som följer:

Artikel 1

Denna överenskommelse avser

rundradiostationer som äro upprättade

eller i drift på fartyg, luftfartyg

eller varje annat flytande eller luftburet

föremål och som utanför nationella

territorier utföra sändningar

avsedda att mottagas eller möjliga

att mottagas, helt eller delvis,

inom fördragsslutande parts territorium,

eller som orsaka menlig

störning för radiotrafik som sker

med någon fördragsslutande parts

godkännande enligt radioreglementet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds proposition nr 37 år 1966

Article 2

1. Eacli Contracting Party undertakes

to take appropriate steps to

make punishable as offences, in accordance

with its domestic law, the

establishment or operation of broadcasting

stations referred to in Article

1, as well as acts of collaboration

knowingly performed.

2. The following shall, in x-elation

to broadcasting stations referred to

in Article 1, be acts of collaboration:

(a) the provision, maÉntenance or

repairing of equipment;

(b) the provision of supplies;

(c) the provision of transport for,

or the transporting of, persons,

equipment or supplies;

(d) the ordering or production of

material of any kind, including advertisements,

to be broadcast;

(e) the provision of services concerning

advertising for the benefit of

the stations.

Artide 3

Each Contracting Party shall, in

accordance with its domestic law,

apply the provisions of this Agreement

in regard to:

(a) its nationals who have commitled

any act referred to in Article

2 on its territory, ships or aircraft,

or outside national territories on any

ships, aircraft or any other floating

or airborne object;

(b) non-nationals who, on its territory,

ships or aircraft, or on board

any floating or airborne object under

its jurisdiction have committed any

act referred to in Article 2.

Artide 2

1. Chacune des Parties Contractantes

s’engage å prendre, conformément

å son ordre juridique interne,

les mesures nécessaires en vue de

réprimer comme infraction 1’établissement

de stations visées å 1’article

ler, leur exploitation ainsi que les

actes de collaboration accomplis

sciemment ä cet effet.

2. Seront considérés comme actes

de collaboration, au regard des stations

visées å 1’article ler, les actes

suivants :

(a) la fourniture, 1’entretien ou

la réparation de materiel;

(b) la fourniture d’approvisionnement;
(c)

la fourniture de moyens de

transport ou le transport de personnes,

de matériel ou d’approvisionnement;
(d)

la commande ou la realisation

des productions de toute nature, y

compris la publicité, destinées ä étre

radiodiffusées;

(e) la fourniture de services concernant

la publicité en faveur des

stations intéressées.

Artide 3

Chacune des Parties Contractantes

s’engage å mettre en application, en

conformité avec sa législation nationale,

les régles prévues par le présent

Accord å l’égard :

(a) de ses ressortissants qui ont

commis 1’un des actes visés å 1’article

2, soit sur son territoire ou å bord

de ses navires ou aéronefs, soit, hors

des territoires nationaux, å bord de

navires, d’aéronefs ou de tout autre

objet flottant ou aéroporté;

(b) des étrangers qui ont commis

l’un de ees actes sur son territoire

ou å bord de navires ou d’aéronefs

ayant sa nationalité, ou å bord de

tout autre objet flottant ou aéroporté

relevant de sa juridiction.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 37 år 1 Stift

41

Artikel 2

1. Varje fördragsslutande part förhinder

sig att i överensstämmelse

med sin nationella rättsordning vidtaga

nödvändiga åtgärder för att beivra

såsom lagöverträdelse upprättandet

eller användandet av rundradiostationer

som avses i artikel 1

samt uppsåtlig medverkan därtill.

2. Såsom medverkan i fråga om

rundradiostationer som avses i artikel

1 anses:

(a) leverans, underhåll eller reparation

av utrustning:

(b) leverans av förnödenheter;

(c) tillhandahållande av transportmedel

för eller transport av personer,

utrustning eller förnödenheter;
(d)

beställning eller framställning

av varje slag av produkt, inbegripet

annonser, som är avsedd för rundradiosändning;
(e)

tillhandahållande av tjänster

som avse reklam till förmån för berörda

stationer.

Artikel 3

Varje fördragsslutande part förbinder

sig att, i överensstämmelse

med sin nationella lagstiftning,

bringa i tillämpning reglerna i denna

överenskommelse i fråga om

(a) den fördragsslutande partens

medborgare som ha företagit någon

av de handlingar som avses i artikel

2 antingen på den fördragsslutande

partens territorium, eller på något

av dess fartyg eller luftfartyg eller

utanför nationella territorier på fartyg,

luftfartyg eller varje annat flytande

eller luftburet föremål;

(b) personer som icke äro den fördragsslutande

partens medborgare

och som ha företagit någon av dessa

handlingar på den fördragsslutande

partens territorium eller på fartyg,

luftfartyg eller varje annat flytande

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37

s. 4 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Article i

Nothing in this Agreement shall

be deemed to prevent a Contracting

Party:

(a) from also treating as punishable

offences acts other than those

referred to in Article 2 and also applying

the provisions concerned to

persons other than those referred to

in Article 3;

(b) from also applying the provisions

of this Agreement to broadcasting

stations installed or maintained

on objects affixed to or supported

by the bed of the sea.

Article 5

The Contracting Parties may elect

not to apply the provisions of this

Agreement in respect of the services

of performers which have been provided

elsewhere than on the stations

referred to in Article 1.

Article 6

The provisions of Article 2 shall

not apply to any acts performed for

the purpose of giving assistance to

a ship or aircraft or any other floating

or airborne object in distress or

of protecting human life.

Article 7

No reservation may be made to the

provisions of this Agreement.

Article 8

1. This Agreement shall be open

to signature by the member States

of the Council of Europé, which may

become Parties to it either by:

(a) signature without reservation

in respect of ratification or acceptance,

or

(b) signature with reservation in

Article 4

Aucune des dispositions du present

Accord ne sera considérée comme

empéchant les Parties Contractantes

:

(a) de réprimer comme infraction

des actes autres que ceux prévus å

1’article 2 ou que ceux commis par

des personnes autres que celles visées

å 1’article 3;

(b) d’appliquer les dispositions du

present Accord aux stations de radiodiffusion

installées ou en service

sur des objets fixés ou prenant appui

sur le fond de la mer.

Article 5

Il est loisible aux Parties Contractantes

de ne pas appliquer le présent

Accord aux prestations des artistes

interprétes ou exécutants qui ont été

fournies hors des stations visées å

1’article ler.

Article 6

Les dispositions de 1’article 2 ne

visent par les actes accomplis en vue

de secourir un navire, un aéronef ou

un objet flottant ou aéroporté en détresse

ou de sauvegarder la vie humaine.

Article 7

Aucune réserve n’est admise aux

dispositions du présent Accord.

Article 8

1. Le présent Accord est ouvert

å la signature des Etats membres du

Conseil de 1’Europe qui peuvent y

devenir Parties par :

(a) la signature sans réserve de

ratification ou d’acceptation, ou

(b) la signature sous réserve de

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

eller luftburet föremål som står under

dess jurisdiktion.

Artikel 4

Ingen av bestämmelserna i denna

överenskommelse skall anses hindra

de fördragsslutande parterna från

(a) att beivra såsom lagöverträdelse

andra handlingar än som avses i

artikel 2 eller handlingar begångna

av andra personer än som avses i

artikel 3;

(b) att tillämpa överenskommelsens

bestämmelser i fråga om rundradiostationer

som äro upprättade eller

i drift på föremål förankrade vid

eller vilande på havsbottnen.

Artikel 5

De fördragsslutande parterna äga

underlåta att tillämpa denna överenskommelse

i vad avser utövande

konstnärers prestationer utförda annorstädes

än på stationer som avses

i artikel 1.

Artikel 6

Bestämmelserna i artikel 2 äga ej

tillämpning på handlingar som utförts

för att assistera fartyg eller

luftfartyg eller flytande eller luftburet

föremål som befinner sig i nödsituation

eller för att rädda människoliv.

Artikel 7

Förbehåll mot någon av bestämmelserna

i denna överenskommelse

är icke tillåtet.

Artikel 8

1. Denna överenskommelse är öppen

för undertecknande av medlemsstaterna

i Europarådet, vilka kunna

bli parter genom:

(a) undertecknande utan förbehåll

för ratifikation eller godkännande,

eller

(b) undertecknande med förbehåll

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

respect of ratification or acceptance

followed by ratification or acceptance.

2. Instruments of ratification or

acceptance shall be deposited with

the Secretary-General of the Council

of Europé.

Article 9

1. This Agreement shall enter into

force one month after the date on

which three member States of the

Council shall, in accordance with the

provisions of Article 8, have signed

the Agreement without reservation

in respect of ratification or acceptance,

or shall have deposited their

instrument of ratification or acceptance.

2. As regards any member State

which shall subsequently sign the

Agreement without reservation in

respect of ratification or acceptance

or which shall ratify or accept it, the

Agreement shall enter into force one

month after the date of such signature

or the date of deposit of the

instrument of ratification or acceptance.

Article 10

1. After this Agreement has entered

into force, any Member or Associate

Member of the International

Telecommunication Union which is

not a Member of the Council of

Europé may accede to it subject to

the prior agreement of the Committee

of Ministers.

2. Such accession shall be effected

by depositing with the SecretaryGeneral

of the Council of Europé an

instrument of accession which shall

take effect one month after the date

of its deposit.

Article 11

1. Any Contracting Party may, åt

the time of signature or when depositing

its instrument of ratification,

acceptance or accession, specify

ratification ou d’acceptation suivie

de ratification ou d’acceptation.

2. Les instruments de ratification

ou d’acceptation seront déposés prés

le Secrétaire Général du Conseil de

1’Europe.

Article 9

1. Le présent Accord entrera en vigueur

un mois apres la date å la

quelle trois Etats membres du Conseil,

conformément aux dispositions

de 1’article 8, auront signé 1’Accord

sans réserve de ratification ou d’acceptation,

ou auront déposé leur instrument

de ratification ou d’acceptation.

2. Pour tout Etat membre qui le

signera ultérieurement sans réserve

de ratification ou d’acceptation ou le

ratifiera ou 1’acceptera, 1’Accord entrera

en vigueur un mois apres la

date de la signature ou du dépöt de

1’instrument de ratification ou d’acceptation.

Article 10

1. Apres 1’entrée en vigueur du

présent Accord, tout Membre ou

Membre associé de l’Union internationale

des Télécommunications qui

n’est pas Membre du Conseil de l’Europe

pourra, avec 1’accord préalable

du Comité des Ministres, adhérer å

cet Accord.

2. L’adhésion s’effectuera par le

dépöt, prés le Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe, d’un instrument

d’adhésion qui prendra effet un mois

apres la date de son dépöt.

Article 11

1. Toute Partie Contractante peut,

au moment de la signature ou au

moment du dépöt de son instrument

de ratification, d’acceptation ou d’ad
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

för ratifikation eller godkännande,

följt av ratifikation eller godkännande.

2. Dokumenten om ratifikation eller

godkännande skola deponeras hos

Europarådets generalsekreterare.

Artikel 9

1. Denna överenskommelse skall

träda i kraft en månad efter den dag

då tre medlemmar av rådet, i enlighet

med föreskrifterna i artikel

8, undertecknat överenskommelsen

utan förbehåll för ratifikation eller

godkännande eller deponerat dokument

om ratifikation eller godkännande.

2. I förhållande till medlemsstat

som senare undertecknar överenskommelsen

utan förbehåll för ratifikation

eller godkännande eller ratificerar

eller godkänner densamma,

skall överenskommelsen träda i kraft

en månad efter undertecknandet eller

depositionen av dokument om ratifikation

eller godkännande.

Artikel 10

1. Sedan denna överenskommelse

trätt i kraft äger varje medlem eller

associerad medlem av Internationella

teleunionen, som ej är medlem av

Europrådet, ansluta sig till överenskommelsen

efter att ha inhämtat

godkännande av ministerkommittén.

2. Anslutning sker genom deposition

hos Europarådets generalsekreterare

av anslutningsinstrument och

träder i kraft en månad efter det att

depositionen skett.

Artikel 11

1. Varje fördragsslutande part må

vid undertecknande eller vid deposition

av dokument om ratifikation,

godkännande eller anslutning, ange

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

the territory or territories to which

this Agreement shall apply.

2. Any Contracting Party maj7,

when depositing its instrument of

ratification, acceptance or accession

or åt any later date, by declaration

adressed to the Secretary-General of

the Council of Europé, extend this

Agreement to any other territory or

territories specified in the declaration

and for whose international

relations it is responsible or on

whose behalf it is authorised to give

undertakings.

3. Any declaration made in pursuance

of the preceding paragraph

may, in respect of any territory

mentioned in such declaration, be

withdrawn according to the procedure

laid down in Article 12 of this

Agreement.

Article 12

1. This Agreement shall remain in

force indefinitely.

2. Any Contracting Party may, in

so far as it is concerned, denounce

this Agreement by means of a notification

addressed to the SecretaryGeneral

of the Council of Europé.

3. Such denunciation shall take

effect six months after the date of

receipt by the Secretary-General of

such notification.

Article 13

The Secretary-General of the

Council of Europé shall notify the

member States of the Council and

the Government of any State which

has acceded to this Agreement, of:

(a) any signature without reservation

in respect of ratification or acceptance

;

(b) any signature with reservation

in respect of ratification or acceptance;
(c)

any deposit of an instrument

of ratification, acceptance or accession;
-

hésion, désigner le ou les territoires

auxquels s’appliquera le présent Accord.

2. Toute Partie Contractante peut,

au moment du dépöt de son instrument

de ratification, d’acceptation

ou d’adhésion, ou å tout autre moment

par la suite, étendre 1’application,

du présent Accord, par déclaration

adressée au Secrétaire Général

du Conseil de 1’Europe, å tout

autre territoire désigné dans la déclaration

et dont Elle assure les relations

internationales ou pour lequel Elle

est habilitée å stipuler.

3. Toute déclaration faite en vertu

du paragraphe précédent pourra

étre retirée, en ce qui concerne tout

territoire désigné dans cette déclaration,

aux conditions prévues par l’article

12 du present Accord.

Article 12

1. Le présent Accord demeurera

en vigueur sans limitation de durée.

2. Toute Partie Contractante pourra,

en ce qui la concerne, dénoncer

le présent Accord en adressant une

notification au Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe.

3. La dénonciation prendra effet

six mois apres la date de la réception

de la notification par le Secrétaire

Général.

Article 13

Le Secrétaire Général du Conseil

de l’Europe notifiera aux Etats memhres

du Conseil et au gouvernement

de tout Etat ayant adhéré au présent

Accord :

(a) toute signature sans réserve

de ratification ou d’acceptation;

(b) toute signature sous réserve de

ratification ou d’acceptation;

(c) le dépöt de tout instrument de

ratification, d’acceptation ou d’adhésion;
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

det territorium eller de territorier i

fråga om vilka överenskommelsen

skall vara tillämplig.

2. Varje fördragsslutande part må

vid deposition av dokument om ratifikation,

godkännande eller anslutning

eller när som helst därefter genom

förklaring till Europarådets generalsekreterare

utsträcka tillämpningen

av denna överenskommelse

till att omfatta varje annat territorium

som angivits i deklarationen

och för vars internationella förbindelser

parten svarar eller för vars

räkning parten har rätt att göra åtaganden.

3. Varje förklaring gjord med stöd

av paragraf 2 kan återtagas i fråga

om varje territorium som anges i

förklaringen under de villkor som

framgå av artikel 12 av denna överenskommelse.

Artikel 12

1. Denna överenskommelse skall

förbli i kraft under obegränsad tid.

2. Varje fördragsslutande part kan

för egen del uppsäga överenskommelsen

genom meddelande till Europarådets

generalsekreterare.

3. Uppsägning får verkan sex månader

efter det att generalsekreteraren

mottagit meddelandet om uppsägningen.

Artikel 13

Europarådets generalsekreterare

skall underrätta rådets medlemsstater

och regeringen i varje land, som

anslutit sig till överenskommelsen,

om:

(a) varje undertecknande utan

förbehåll för ratifikation eller godkännande

;

(b) varje undertecknande med

förbehåll för ratifikation eller godkännande

;

(c) varje deposition av dokument

om ratifikation, godkännande eller

anslutning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

(d) any date of entry into force

of this Agreement in accordance with

Articles 9 and 10 thereof;

(e) any declaration received in

pursuance of paragraphs 2 and 3 of

Article 11;

(f) any notification received in

pursuance of the provisions of Artide

12 and the date on which

denunciation takes effect.

In witness whereof the undersigned,

being duly authorised thereto,

have signed this Agreement.

Done åt Strasbourg, this 22nd day

of January 1965 in English and

French, both texts being equally

authoritative, in a single copy which

shall remain deposited in the archives

of the Council of Europé. The

Secretary-General of the Council of

Europé shall transmit certified

copies to each of the signatory and

acceding States.

(d) toute date d’entrée en vigueur

du présent Accord conformément å

ses artides 9 et 10;

(e) toute déclaration re^ue en application

des dispositions des paragraphes

2 et 3 de 1’article 11;

(f) toute notification recue en application

des dispositions de l’article

12 et la date å laquelle la dénonciation

prendra effet.

En foi de quoi, les soussignés, dument

autorisés å cd effet, ont signé

le présent Accord.

Fait å Strasbourg, le 22 janvier

1965 en fran^ais et en anglais, les

deux textes faisant également foi, en

un seul exemplaire qui sera déposé

dans les archives du Conseil de l’Europe.

Le Secrétaire Général du Conseil

de 1’Europe en communiquera

copie certifié conforme å chacun des

Etats signataires et adhérents.

(Signatures)

(Signatures)

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 7966

(d) varje datum för ikraftträdande

av överenskommelsen enligt artiklarna

9 och 10;

(e) varje förklaring som mottagits

enligt paragraferna 2 eller 3 i artikel

11;

(f) varje meddelande som mottagits

enligt artikel 12 samt datum när

uppsägningen får verkan.

Till bekräftelse härav ha undertecknade,

därtill vederbörligen bemyndigade,

underskrivit denna överenskommelse.

Som skedde i Strasbourg den 22

januari 1965 på engelska och franska,

vilka båda texter äga samma

vitsord, i ett enda exemplar, som

skall deponeras i Europarådets arkiv.

Europarådets generalsekreterare

skall sända vederbörligen bestyrkt

avskrift därav till var och en av de

stater som undertecknat överenskommelsen

eller anslutit sig till densamma.

(Underskrifter)

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Bilaga 3

1) Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet

eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om

sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark,

Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska

överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer

utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning

för radiotrafik i något av dessa länder.

Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradiosändning

som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst

ett år.

2 §•

För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprättande,

vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att

1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bistånd,

2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,

3) utföra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning

där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan

transport,

4) deltaga i sändning,

5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,

6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,

7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller

8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.

3 §•

Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som

avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller

användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förverkat

till kronan, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller egendom,

vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit

föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8, om egendomens

ägare eller någon som var i hans ställe förövat gärningen. Utgjordes egendomen

av annat än penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet

förklaras förverkat.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966 51

Bestämmelserna i första stycket äga ej tillämpning mot den som i god tro

förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.

4 §.

Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg,

som besväras av luftpanträtt eller inteckning, förverkat må rätten

förklara att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen. Bör i annat

fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat bestå trots förklaringen,

skall rätten göra förbehåll därom.

5 §•

Utlänning, som utom landet begått brott som avses i 1 eller 2 §, dömes

efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken

ej är tillämplig.

Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mottagas

eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig störning för

radiotrafik här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges

i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av Konungen eller

den Konungen bemyndigar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen

upphäves lagen den 6 juni 1962 (nr 278) med förbud i vissa fall mot rundradioutsändning

på öppna havet m. m.

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar

m. m.

Härigenom förordnas, att i lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar

in. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 §, av nedan angiven lydelse.

8 §•

Lagen äger ej tillämpning i fråga om anläggning som avses i lagen den

1966 (nr ) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på

öppna havet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 februari 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Y. Söderlund,

Åbjörnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 18 februari 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll

över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 27 januari 1966, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till 1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning

på öppna havet och 2) lag angående ändring i lagen den 3 maj

1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessor Bertil Voss.

Förslagen föranledde följande yttranden.

1) Förslaget till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning

på öppna havet

Lagrådet:

Internationellt tillämpas sedan längre tid en fördelning av frekvenser

för rundradiosändning. En angelägen uppgift är därvid att medelst statliga

åtgärder skydda en sådan ordning. Senast har i januari 1965 tillkommit

en av ett flertal stater, däribland Sverige, undertecknad europeisk överenskommelse

till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför

nationella territorier. I anslutning härtill framläggs det nu ifrågavarande

förslaget till inhemsk lagstiftning, överenskommelsen är icke föremål

för lagrådets yttrande och lagrådet förutsätter att den godkännes av riksdagen.

Granskningen av lagförslaget — som är så nära anknutet till överenskommelsen

att det endast under den angivna förutsättningen torde vara

aktuellt — föranleder ingen erinran mot brottsbeskrivningen i 1 § och

den där stadgade straffsanktionen. I fråga om medverkansbestämmelserna

i 2 §, som väsentligen motsvarar överenskommelsens regler, vill lagrådet

icke föreslå någon ändring. Vad angår förverkandepåföljder och omfatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:Is proposition nr 37 år 1966

ningen av den straffrättsliga kompetensen innehåller överenskommelsen

icke några obligatoriska regler. Lagrådet har här erinringar som skall angivas

i det följande.

2 §•

Lagrådet:

Det synes förtjäna framhållas att enligt den föreslagna lydelsen stadgandet

i 23 kap. 5 § brottsbalken torde kunna få tillämpning i här avsedda fall.

3 §.

Lagrådet:

I denna paragraf har införts bestämmelser om förverkande av egendom.

I vissa hänseenden har reglerna erhållit en mindre restriktiv utformning

än motsvarande bestämmelser i brottsbalken. För förverkande av egendom

som använts såsom hjälpmedel vid brott eller frambragts genom sådan gärning,

gäller sålunda enligt 36 kap. 2 § brottsbalken att förverkandet skall

vara påkallat till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl. Vidare

kan enligt brottsbalken förverkandet inskränkas till att avse del av egendomen.

Motsvarande begränsningar har icke upptagits i nu förevarande

paragraf.

Särskilt med hänsyn till rättstillämpningen är det önskvärt att förverkandebestämmelser

i specialstraffrätten utformas i nära anslutning till

brottsbalkens regler. Avvikelser bör ske endast när så är påkallat av brottens

beskaffenhet eller eljest av särskilda förhållanden.

Vad gäller förevarande lagstiftning synes erforderlig brottsprevenerande

effekt kunna ernås genom att däri uppta enahanda förverkanderegler

som i brottsbalken. Ej heller i övrigt kan tillräckliga skäl anses föreligga

att frångå brottsbalkens föreskrifter i ämnet.

Enligt lagrådets mening bör därför förverkandereglerna i 3 § utformas

i så nära överensstämmelse med brottsbalkens regler som möjligt. Den i

brottsbalken angivna förutsättningen att förverkandet skall vara påkallat

till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl bör sålunda också

gälla som en förutsättning för förverkande enligt 3 § första stycket andra

punkten i det nu framlagda förslaget. Även bestämmelsen om att förverkandet

i angivna fall kan begränsas till att avse del av egendomen bör upptas.

Lagrådet hemställer att 3 § omformuleras i enlighet med det nu sagda.

5 §•

F.d. justitierådet Lind, regeringsrådet Åbjörnsson och justitierådet

Brunnberg:

Enligt uttalande i motiven är kompetensregeln i 5 § första stycket avsedd

att vinna tillämpning endast om utlänningen finns i landet. Enligt vår mening

bör detta komma till uttryck i lagtexten. Vi föreslår därför att orden

»om han finnes här» insättes efter ordet »dömes».

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Justitierådet Söderlund:

Såsom i motiven anförts avser det i första stycket upptagna stadgandet

att utgöra tillägg till reglerna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken om svensk

lags tillämplighet och svensk domstols behörighet beträffande brott som

begåtts utom riket. Att frångå för svensk rätts del vedertagna grundsatser

om den straffrättsliga kompetensen bör givetvis endast ske om ett betydande

intresse talar härför. Den till grund för den nu förevarande lagstiftningen

liggande konventionen synes inte innebära förpliktelse att utsträcka

svensk domsrätt på sätt här föreslagits. Huruvida det finns något mera

påtagligt praktiskt behov av stadgandet för att lagstiftningen skall bli effektiv

kan inte säkert bedömas på den förevarande utredningen. Det förefaller

emellertid knappast troligt att så skulle vara förhållandet. Stadgandet

torde kunna få betydelse huvudsakligen för det fall att brott som anges

i 1 § andra stycket eller medverkan därtill begåtts i stat där sådan gärning

inte är straffbar. En tillämpning av bestämmelsen i angivna fall skulle

strida mot den tendens som lär framträda utomlands att inte bestraffa

utom riket begånget brott, såvida det inte är straffbart också enligt gärningsortens

lag; en princip som för svensk rätts del jämlikt 2 kap. 2 §

brottsbalken också gäller när fråga är om brott av utlänning som ej har

hemvist här i riket.

Med hänsyn till det anförda måste det enligt min mening, främst av principiella

skäl, anses betänkligt att godta den nu ifrågavarande bestämmelsen.

Jag förordar därför att denna utgår.

Därest denna hemställan icke bifalles instämmer jag i vad lagrådets övriga

ledamöter föreslagit.

Ikraftträdandebestämmelsen

Lagrådet:

Med hänsyn till den utvidgning av möjligheterna till förverkande som

den nya lagen innehåller bör lagen träda i kraft på viss i författningen bestämd

dag, förslagsvis den 1 juni 1966. Lagrådet hemställer att ikraftträdandebestämmelsen

ändras i enlighet härmed.

2) Förslaget till lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om

radioanläggningar m. m.

Lagrådet:

I konsekvens med vad som föreslagits beträffande det under 1) upptagna

lagförslaget bör även denna lag träda i kraft den 1 juni 1966. Lagrådet

hemställer om en sådan ändring av ikraftträdandebestämmelsen.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

55

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 25 februari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den

22 februari 1966 avgivna utlåtande över de den 27 januari 1966 till lagrådet

remitterade förslagen till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning

på öppna havet och lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172)

om radioanläggningar m. m.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden följande.

Lagrådet framhåller att det är en angelägen uppgift att med statliga åtgärder

skydda den internationella fördelningen av frekvenser för rundradiosändning.

1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av

rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier utgör

grund för ett internationellt straffsystem i fråga om rundradiosändningar

som är förbjudna enligt 1959 års telekonvention och det därtill fogade radioreglementet.

Den europeiska överenskommelsen och den föreslagna lagstiftningen

har till ändamål att ge det av lagrådet åsyftade skyddet. Jag föreslår

att förslag till godkännande av överenskommelsen och till ny lagstiftning

i ämnet föreläggs riksdagen.

I fråga om förslaget till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning

på öppna havet har lagrådet ingen erinran mot brottsbeskrivningen

1 1 § och den där stadgade straffsanktionen. Ej heller förordar lagrådet någon

ändring av medverkansbestämmelserna i 2 §. Däremot hemställer lagrådet

om vissa lagtekniska jämkningar i förslagets regler om förverkande.

Lagrådet anser att bestämmelserna i 3 § om förverkande av egendom vilken

använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit föremål

för brott bör utformas i närmare anslutning till bestämmelserna i 36 kap.

2 § brottsbalken. Lagförslagets förverkanderegler har tillkommit för att ge

största möjliga effekt åt lagstiftningen mot konventionsstridiga rundradiosändningar.

De av lagrådet föreslagna jämkningarna synes inte förringa

denna effekt och eftersom de innebär en närmare anpassning till brottsbalkens

regler förordar jag lagrådets förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Vad lagrådet uttalat om utformningen av 5 § bör beaktas. Dessutom bör

viss redaktionell jämkning göras i paragrafen.

I fråga om båda lagförslagen hemställer lagrådet att ikraftträdandet sker

på viss bestämd dag. Motiveringen härför är den föreslagna utvidgningen av

möjligheterna till förverkande. Enligt min mening är det angeläget att de

nya lagarna träder i kraft snarast möjligt. Några praktiska olägenheter av

de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna torde inte behöva befaras. Jag

förordar därför att lagförslagens bestämmelser om ikraftträdande bibehålls.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att

dels godkänna 1965 års europeiska överenskommelse till

förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför

nationella territorier,

dels antaga lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Holmquist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 650859

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till godlcännande av 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundr a1 i texten
  2. 1LU 1966:21 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till godkännande av 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändni s. 1 i texten