Sök i Ratio Lex

Angående tillskott till Norrbottens järnverk aktiebolag

1966-03-04 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:48, Angående tillskott till Norrbottens järnverk aktiebolag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr d8 dr 1966

1

Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillskott till

Norrbottens järnverk aktiebolag; given Stockholms

slott den \ mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Norrbottens järnverk aktiebolag erhåller dels

ett aktieägaretillskott av 100 milj. kr. för att förbättra företagets likviditet

och dels ett kapitaltillskott av 50 milj. kr. att användas för investeringar i

järnverket. För ändamålet hemställs att på tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1965/66 anvisas ett reservationsanslag av 100 milj. kr. Vidare

hemställs om riksdagens medgivande att den av bolaget disponerade rörliga

krediten i riksgäldskontoret på f. n. högst 75 milj. kr. ökas med 50 milj. kr.

till högst 125 milj. kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 48

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1966

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

4 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om tillskott till

Norrbottens järnverk aktiebolag och anför.

Inledning

Norrbottens järnverks aktiebolag bildades efter beslut av 1939 års urtima

riksdag (prop. 1939u: 70, Säm: 76, rskr 98).

Frågan om att anlägga ett tackjärnverk i Norrbotten hade dessförinnan

vid ett flertal tillfällen prövats av statsmakterna. En första utredning tillsattes

redan år 1913. Frågan aktualiserades under 1930-talet framförallt av

angelägenheten att skapa nya försörjningsmöjligheter i det av arbetslöshet

hårt drabbade länet. Trots en betydande utflyttning hade arbetslösheten

även under goda tider varit omfattande, särskilt under vinterhalvåret. Anledningen

till att en tackjärnsindustri inte kommit till stånd synes ha varit

att bränslekostnaderna ställt sig alltför höga. Vid 1930-talets slut hade

modernare arbetsmetoder med minskad bränsleåtgång skapat bättre ekonomiska

förutsättningar. Förutom önskan att öka sysselsättningen i Norrbotten

och utveckla länets näringsliv till större mångsidighet framstod på

hösten 1939 det internationella krisläget som ett vägande skäl för att uppföra

en tackjärnsanläggning i Luleå. Det förelåg risk för att landets järnindustri

vid en avspärrning inte skulle få sitt behov av tackjärn tillgodosett.

Den första utbyggnaden av Norrbottens järnverk omfattade sinterverk,

tre elektriska tackjärnsugnar med en total kapacitet av 90 000 ton per år

ock ett elektrostålverk. Staten lämnade för denna utbyggnad fram till år

1946 22 milj. kr. i form av aktiekapital. Härjämte anvisades 4,5 milj. kr.,

också som aktiekapital, till ett thomasstålverk.

År 1945 anhöll riksdagen om en utredning beträffande möjligheterna att

vidga den metallurgiska industrin i Norrbotten. Bolagets styrelse, som fick

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr Uf> dr 1966

i uppdrag att göra denna utredning, tade år 11)4(» fram ett förslag som föranledde

en proposition samma år om fortsatt utbyggnad av Norrbottens

järnverk (prop. 302).

Utbyggnadsprogrannnet innebar att bolaget i en första etapp uppförde

det tidigare beslutade thomasverket, en koksmasugn med en kapacitet av

200 000 ton tackjärn om året, ett götvalsverk och ett grovvalsverk. Som

följd av detta måste också andra anläggningar och avdelningar byggas ut.

År 1947 återkom styrelsen med förslag beträffande den andra etappen.

Det innebar bl. a. att valsverken kompletterades med fin- och trådvalsverk

och projekterades för en kapacitet av 300 000 ton handelsjärn om året med

en beräknad faktisk produktion av ca 250 000 ton. En proposition förelädes

riksdagen samma år (prop. 1947:267).

Kostnaderna för detta utbyggnadsprogram, som godkändes av de båda

riksdagarna (SU 1946:241, rskr 1946:467 resp. SU 1947:202, rskr 1947:

390), beräknades till 155 milj. kr. Av detta belopp hade tidigare 4,5 milj.

kr. som aktiekapital redan anvisats för thomasverket. I form av aktiekapital

beviljade de båda riksdagarna tillsammans 55,5 milj. kr. Resten, 95 milj.

kr., skulle enligt riksdagens beslut bolaget skaffa genom lån, för vilka staten

ställde garanti genom riksgäldskontoret.

Kostnaderna för utbyggnaden kom att bli större än beräknat. År 1950

hemställde styrelsen om ett tillskott till aktiekapitalet på 110 milj. kr. samt

en lånegaranti på 35 milj. kr. Riksdagen begränsade aktiekapitaltillskottet

till 60 milj. kr. och beslöt att lånegaranti skulle ställas för högst 50 milj.

kr. (prop. 1951: 74, SU 104, rskr 189). Efter ny framställning från bolaget

år 1951 tillfördes detta 35 milj. k.r genom upplåning med statsgaranti

(prop. 1952: 1 bil. 31, s. 8, SU 45, rskr 82).

År 1954 anvisade riksdagen ytterligare 200 milj. kr. i form av aktiekapital

(prop. 51, SU 60, rskr 163). Av anslaget disponerades 180 milj. kr. för

att återbetala lån, som bolaget tidigare tagit för utbyggnaden. Bolaget fick

dessutom disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på högst 75 milj. kr.

Sammanlagt har riksdagen för aktieteckning i Norrbottens järnverk anvisat

(22 -f- 4,5 + 55,5 + 60 + 200 =) 342 milj. kr. Med stöd av riksdagens

medgivande (prop. 1946:302, SU 241, rskr 467 och prop. 1954:51, SU 60,

rskr 163) har aktiekapitalet satts ned med 12 milj. kr. resp. 30 milj. kr.

för att förluster på motsvarande belopp skulle kunna skrivas bort. Aktiekapitalet

är sålunda 300 milj. kr. Dessutom disponerar bolaget en rörlig

kredit i riksgäldskontoret på högst 75 milj. kr. Sedan år 1954 har staten

inte gjort några finansiella insatser i bolaget.

Ett principbeslut om att fortsätta utbyggnaden för att möjliggöra förädling

av valsverksprodukterna fattades år 1958 och anmäldes i prop. 1959: 1

bil. 12 s. 16.

Utbyggnadsplanen avsåg en anläggning för framställning av tunnplåt.

Syftet var att möjliggöra vidare bearbetning av en del av järnverkets stål
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1966

produktion, ca 90 000 ton per år, som dittills måst saluföras som halvfabrikat.

Avsättningen av sådana produkter var nämligen ytterst känslig för konjunktursvängningar.

Tillverkning av tunnplåt bedömdes ur marknadssynpunkt

vara fördelaktig. Den planerade anläggningen skulle i huvudsak omfatta

ett varmvalsverk och ett kallvalsverk för valsning av tunnplåt upp till

omkring en meters bredd. I valet mellan olika typer av valsverk hade bolaget

stannat för s. k. Sendzimir-verk för både varmvalsverket och kallvalsverket.

Sendzimir-kallvalsverk drevs på ett flertal håll med gott resultat.

Sendzimir-varmvalsverk är ett s. k. planetvalsverk och baserat på en annan

teknisk princip. Varmvalsverk av detta slag för valsning upp till en

meters bredd fanns vid denna tid endast vid ett järnverk. Denna anläggning

hade inte i allo lämnat godtagbara resultat. Såväl konstruktören som

tillverkaren lämnade emellertid garantier för att ett nytt varmvalsverk

skulle komma att fungera tillfredsställande.

Bolaget ansåg sig kunna bestrida en väsentlig del av anläggningskostnaderna

för tunnplåtvalsverken av vinstmedel eller genom upplåning. Huruvida

något kapitaltillskott från statens sida framdeles skulle bli erforderligt

skulle klarläggas senare. Eftersom projektet sålunda kunde medföra framlida

anslagframställningar, underställdes frågan riksdagen, som godkände

de i prop. 1959: 1 angivna riktlinjerna för utbyggnaden (SU 10, rskr 10).

Framställningar av Norrbottens järnverk aktiebolag

Norrbottens järnverk aktiebolag har i skrivelse den 23 november 1965

anhållit om en kapitalförstärkning inte understigande 100 milj. kr. Bolaget

föreslår, att kapitalförstärkningen sker genom aktieteckning.

I skrivelsen erinrar bolaget om 1954 års riksdagsbeslut, som innebar, att

aktiekapitalet ökades till 300 milj. kr., att en balanserad förlust skrevs bort

och att en rörlig kredit i riksgäldskontoret på högst 75 milj. kr. ställdes till

bolagets förfogande. Vidare lämnas uppgifter, som belyser företagets produktionsutveckling

i fråga om valsade produkter. Av uppgifterna framgår,

att produktionen år 1955 utgjorde 252 507 ton och att den därefter undergått

en i stort sett jämn stegring till 441 700 ton år 1964. För år 1965 beräknas

produktionen uppgå till 460 000 ton.

Till stöd för sin framställning om kapitaltillskott anför bolaget i övrigt

huvudsakligen följande.

Sedan år 1954 har aktieägaren-staten inte gjort några finansiella insatser

i bolaget. Den fortsatta expansionen till dagens produktionskapacitet

— ca 500 000 ton — har skett med anlitande av egna vinstmedel och genom

lån i öppna marknaden.

Den valsverksanläggning för framställning av tunnplåt, som uppförts

med stöd av riksdagens beslut år 1959, har i tekniskt hänseende inte mot
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr A8 år 1966

5

svarat förväntningarna. Alltsedan anläggningen togs i drift sommaren 1962

har det däri ingående Sendzimirvarmvalsverket vållat stora svårigheter.

Verkets hållbarhet har varit dålig, något som förorsakat produktionsbortfall

och kostnader. Kvaliteten hos de framställda produkterna har delvis

varit otillfredsställande. Under år 1965 har förbättringar inträtt, men problemen

är långtifrån lösta. Det är f. n. omöjligt att säga om varmvalsverket —

det s. k. planetvalsverket — skall kunna bringas att fungera eller om det

behöver ersättas med ett valsverk av annan typ.

Utöver plåtvalsverken har sedan år 1954 tillkommit en stor elektrostålugn

samt en kaldostålugn för framställning av syrgasfärskat stål och ett

universalvalsverk, varjämte en förhållandevis stor manufakturanläggning

f. n. håller på att uppföras. Laboratorieresurserna har även ökats. Såväl

elstålugnen som kaldougnen och universalvalsverket har visat sig vara utmärkta

produktionsenheter. Detsamma gäller också de äldre delarna av

järnverket, som innefattar kokshytta och eltackjärnsverk, thoinasstålverk

och de mindre elektrostålugnarna samt finvalsverket och de båda grovvalsverken.

Tekniskt kan därför bolaget sägas ligga väl framme, om man bortser

från de svårigheter planetvalsverket medför.

Stålproduktionen i Sverige har sedan år 1950 varit hög. Exempelvis har

produktionen av stångstål och profilstål, inklusive balk och räls, ökat från

370 000 ton år 1950 till 1 200 000 ton år 1964. Även produktionen av plåt

av olika slag samt band och valstråd har stigit avsevärt.

Fram till det andra världskriget importerade Sverige betydande kvantiteter

handelsstål. Utbyggnaden av produktionsapparaten inom landet för

detta slag av stål torde i de flesta fall ha syftat till att ersätta importen. Till

följd av den knapphet på stål, som fram till början av 1960-talet gjorde sig

internationellt kännbar, har efter kriget handelsstål även kunnat exporteras

från Sverige. Utsikterna på exportmarknaden är emellertid numera väsentligt

sämre. Den svenska försäljningen av handelsstål måste därför

inriktas främst på den inhemska marknaden. Bättre förutsättningar ernås

därvid om materialet kan levereras i manufakturerat skick.

Till följd av den sedan några år dåliga stålkonjunkturen har företagets

lönsamhet försämrats så starkt att medel inte finns för en ur företagspolitisk

synpunkt önskvärd investeringsverksamhet. Bolaget anger vissa investeringsprojekt,

som f. n. övervägs. Bland dessa märks åtgärder för en ökning

av produktionskapaciteten. Övriga angivna investeringsprojekt avser i

huvudsak rationalisering av den nuvarande verksamheten såsom anordnande

av fasta traversbanor för lagerhanteringen, utbyte av fyra mindre stålugnar

mot en stor ugn, anskaffning av utrustning för bearbetning av ämnen

genom varmhyvling med syrgas och för s. k. stränggjutning samt utbyggnad

och komplettering av adjustageavdelningarna vid valsverken. Anskaffning

av ny utrustning för tunnplåtvalsverket, alternativt ombyggnad av

detta, nämns även i sammanhanget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1966

Investeringskostnaderna för de sålunda angivna projekten beräknas preliminärt

till 115 milj. kr. Det framhålls i skrivelsen, att intet av projekten

är så genomarbetat, att lönsamhetskalkyl f. n. kan läggas fram. Åtgärderna

kommer att i vanlig ordning av bolagets styrelse prövas från teknisk-ekonomisk

synpunkt.

Bolaget har sedermera överlämnat kompletterande uppgifter om sitt aktuella

ekonomiska läge. I anslutning härtill har bolagsledningen i skrivelse

den 18 februari 1966 anmält att den överväger att, med anlitande av utomstående

expertis, göra upp en plan för en ingående utredning om järnverkets

nuvarande situation och framtida utveckling. I skrivelsen anhåller bolaget

om det ytterligare kapitaltillskott, som utöver medel till de förut nämnda

investeringarna erfordras för att säkerställa likviditeten under de närmaste

åren.

Jag övergår nu till att redogöra för de spörsmål, som aktualiserats av bolagets

sist berörda framställning.

Bolagets ekonomiska läge

Följande redogörelse för bolagets ekonomiska läge är grundad på bolagets

årsredovisningar, kompletterade med uppgifter, som bolaget lämnat.

I. Allmänna uppgifter om utvecklingen

1955

1960

1961

1962

1963

1964

1965

Produktion...........

252

371

407

363

386

442

456

Leveranser...........

241

368

387

374

386

423

439

Fakturering .........

Antal anställda:

140

218

206

185

180

214

232

1 913

2 459

2 576

2 511

2 605

2 688

2 662

Tjänstemän ......

308

447

493

545

622

674

708

2 221

2 906

3 069

3 056

3 227

3 362

3 370

Utbetalda löner.......

..... Milj. kr.

27

47

53

59

65

77

81

Investeringar.........

..... Milj. kr.

21

43

57

37

33

25

Uppgifterna angående produktionen avser tillverkningen för avsalu av

valsade produkter. Produktionen nådde under år 1955 den storlek, som avsetts

vid järnverkets planering, ca 250 000 ton. Den ökade från år 1955 till

år 1960 med ca 47 % och från sistnämnda år till år 1965 med ca 23 %.

Leveranserna av valsverksprodukter ökade mellan åren 1955 och 1960 med

ca 53 % samt mellan åren 1960 och 1965 med ca 19 %. I stort sett har sålunda

försäljningen volymmässigt hållit jämna steg med den stigande produktionen.

Den totala faktureringen, som år 1955 uppgick till 140 milj. kr., steg under

tiden t. o. m. år 1960 med ca 56 % och uppgick nämnda år till 218

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1966

7

milj. kr. Därefter har faktureringen, trots den kvantitativa ökning av leveranserna

soin tidigare berörts ovan, gått tillbaka. Först under år 1965 steg

faktureringen över 1960 års nivå, dock inte med iner än omkring 6 %. Förklaringen

ligger i den nedgång av priserna på stålområdet, som längre fram

kommer att belysas närmare.

Antalet anställda vid järnverket har under den berörda perioden ökats

betydligt. Sålunda redovisas från år 1955 till år 1960 en uppgång med ca

30 % och från år 1960 till år 1965 en fortsatt ökning med ca 16 %. Summan

av utbetalda löner m. m. har stigit i ännu snabbare takt, nämligen

med 74 resp. 72 %. Denna avsevärda stegring av lönesumman förklaras

givetvis i första hand av rörelsens allmänna expansion och löneutvecklingen

i landet. En bidragande faktor är emellertid att antalet tjänstemän stigit

förhållandevis mera än övriga anställda, något som hänger samman med

dels den tekniska utvecklingen, som förutsätter en större insats av kvalificerad

ingenjörspersonal, dels behovet av en förstärkning av försäljningsorganisationen.

Vad angår bolagets investeringsverksamhet må först erinras om att den

av statsmakterna beslutade utbyggnaden av järnverket i huvudsak slutfördes

år 1954. Under återstoden av 1950-talet gjordes vissa kompletteringar

av anläggningarna, genom vilka produktionskapaciteten med förhållandevis

små investeringsinsatser ökades på sätt förut visats. Under den hittills

gångna delen av 1960-talet har bolagets investeringsverksamhet åter fått en

stor omfattning. Sålunda uppgick investeringarna under åren 1960—1965

till sammanlagt ca 216 milj. kr. Drygt hälften av beloppet hänför sig till den

valsverksanläggning för tillverkning av tunnplåt, som nämnts i det föregående.

För år 1954 — det år järnverkets utbyggnad slutfördes och anläggningarna

kördes i gång — redovisade bolaget en betydande förlust. Den upp
-

II. Sammandrag ar vinst- och förlasträkningar. Belopp i milj. kr.

1955

1960

1961

1962

1963

1964

1965

Intäkter

överskott av rörelsen ................

22,4

37,4

25,6

21,5

4,8

15,5

11,5

Övriga intäkter......................

0,2

0,6

0,7

1,4

1,6

3,5

2,5

Summa intäkter......................

22,6

38,0

26,3

22,9

6,4

19,0

14,0

Kostnader och vinst

Utgiftsräntor........................

5,2

0,7

0,9

2,5

2,1

5,7

9,2

Avskrivningar ......................

17,0

19,6

22,2

20,4

4,3

13,3

20,3

Vinst ..............................

0,4

17,7

3,2

—

—

—

— 15,5

Summa kostnader och vinst ............

22,6

38,0

26,3

22,9

6,4

19,0

14,0

Avsättning till ( + ) resp. upplösning av

(—) dold lagerreserv och prislallsreserv

+ 4,2

+ 5,9

+ 14,6

— 18,0

— 4,3

— 4,1

— 3,5

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1966

gick till nära 33 milj. kr. Under återstoden av 1950-talet var rörelseresultaten

i stort sett tillfredsställande, överskotten medgav någorlunda betryggande

avskrivningar av anläggningsvärdena och vissa år dessutom en konsolidering

i form av dold avsättning till lagerreserven. Den från år 1954 balanserade

förlusten nedbringades successivt och utjämnades slutligen helt

i 1960 års bokslut. Även sistnämnda år och år 1961 visade järnverksrörelsen

goda resultat. Efter avskrivningar och inte obetydliga avsättningar till

allmän lagerreserv och till prisfallsreserv redovisade bolaget nettovinster

på nära 18 milj. kr. för år 1960 och drygt 3 milj. ler. för år 1961. Fr. o. m.

år 1962 har rörelsen gått med förlust. För åren 1962 och 1963 redovisas

i boksluten varken vinst eller förlust, och för år 1965 redovisas en förlust

av 15,5 milj. kr. Vid bedömningen av resultaten måste emellertid hänsyn

tas till att, som framgår av det återgivna räkenskapssammandraget, den

dolda lagerreserven under de angivna åren successivt lösts upp med angivna

belopp. Vidare bör framhållas, att avskrivningarna under senare år är

otillräckliga ur företagsekonomisk synpunkt. F. n. beräknas avskrivningsbehovet

uppgå till ca 30 milj. kr. om året. Efter utgången av år 1965 kan

det avskrivningsbehov, som inte blivit täckt av bokföringsmässiga avskrivningar,

beräknas motsvara ca 48 milj. kr. Härjämte kan framhållas, att utrymme

för de bokföringsmässiga avskrivningarna till ej oväsentlig del erhållits

icke genom verkliga rörelseöverskott utan genom att dold lagerreserv

tagits fram och genom att nettoförlust redovisats för år 1965.

Den ur ekonomisk synpunkt ogynnsamma utvecklingen av järnverkets

rörelse förklaras i bolagets förvaltningsberättelser i första hand med hänvisning

till att priserna på järnverkets huvudprodukter successivt gått ned.

En viss avmattning av den förut relativt goda stålkonjunkturen märktes redan

under år 1960. Priserna sjönk under nämnda och påföljande år. Under

år 1962 var prisfallet betydande. Efter en viss återhämtning under åren

1963 och 1964 har prisläget under år 1965 ånyo utvecklats i en för bolaget

ogynnsam riktning.

Till närmare belysning av prisutvecklingen lämnas här en sammanställning

av svenska prisnoteringar för stångjärn och balk, inhämtade genom

statens pris- och kartellnämnds försorg. De noterade priserna har gällt i

början av resp. år och är angivna i kronor per 100 kg fob verk.

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Stångjärn ...... 69,5 65,0 62,5 53,0 54,5 60,0 54,5

Balk............ 64,5 62,0 61,0 52,5 52,0 57,5 50,5

Av sammanställningen framgår bl. a., att priserna på ifrågavarande produkter

i början av innevarande år låg inte mindre än 22 % under motsvarande

priser i början av år 1960. En viss mindre prisjustering uppåt har

dock skett senare under år 1966.

Av sammandraget av balansräkningar framgår, att de belopp, som är

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1966

9

III. Sammandrag av balansräkningar. Belopp i milj. kr.

1955

1960

1965

Likvida medel m. m...........................

3

8

6

Kundfordringar ..............................

15

42

52

Varulager....................................

67

48

89

Anläggningstillgångar..........................

273

244

359

Summa tillgångar..............................

358

342

506

Kortfristiga skulder:

47

Leverantörsskulder m. m.....................

10

26

Rörlig kredit i riksgäldskontoret ..............

60

—

72

Övriga kortfristiga skulder ..................

—

—

10

Långfristiga skulder:

57

Obligationslån..............................

—

13

Reverslån..................................

15

30

Övriga långfristiga skulder....................

—

3

3

Summa skulder................................

85

42

219

Aktiekapital ................................

300

300

300

Reservfond ..................................

5

—

3

Balanserad vinst ( + ) eller förlust (—) ..........

— 32

— 18

—

Årets vinst ( + ) eller förlust (—)................

—

+ 18

— 16

Summa eget kapital............................

273

300

287

Summa skulder och eget kapital..................

358

342

506

bundna i kundfordringar och varulager, stigit från ca 82 milj. kr. år 1955

till ca 141 milj. kr. år 1965. Detta är en naturlig följd av rörelsens tillväxt

under perioden. Vidare redovisas för samma tid en ökning av den sammanlagda

skuldsättningen med 134 milj. kr. Den rörliga krediten i riksgäldskontoret

— vilken är avsedd som en rörelsekredit och av vilken vid

utgången av år 1965 ca 72 milj. kr. tagits i anspråk — är numera utnyttjad

till högsta medgivna beloppet, 75 milj. kr. Obligationslån, som ursprungligen

uppgick till sammanlagt 60 milj. kr., har genom amorteringar bringats

ner till 57 milj. kr. och skall i fortsättningen återbetalas med ca 2 milj. kr.

om året. Av övriga skulder må nämnas två reverslån. Det ena är på 10 milj.

kr. och förfaller till betalning i maj 1966. Det andra är på 30 milj. kr. och

förfaller i slutet av år 1967.

Som framgår av den nu lämnade redogörelsen har bolagets ekonomi under

de senaste åren utvecklats i ogynnsam riktning. En följd härav är att

bolagets likviditet f. n. är hårt ansträngd. Under den närmaste framtiden

kommer läget att ytterligare försämras. Enligt en aktuell likviditetsprognos

kommer bolagets inkomster att underskrida de oundgängliga utbetalningarna

med ca 17,0 milj. kr. under år 1966 och med ca 49,3 milj. kr. under år

1967. Det sammanlagda likviditetsunderskotteT under dessa två år uppgår

sålunda till ca 66,3 milj. kr. Bland utbetalningarna märks inlösen av förut

nämnda reverslån på tillhopa 40 milj. kr., vilka förfaller till betalning under

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1966

ifrågavarande tid, samt planenlig amortering av obligationslån. Vidare har

medel beräknats för att fullfölja pågående investeringar samt för vissa

smärre investeringar, som har karaktären av nödvändiga ersättningsanskaffningar.

Däremot har i likviditetsprognosen inte räknats med någon säkerhetsmarginal

för att möta eventuell ytterligare prisnedgång eller annan för

bolaget ogynnsam utveckling av avsättningsmöjligheterna. Ej heller har

några kostnader för större nya investeringar tagits med i denna beräkning.

Departementschefen

Norrbottens järnverk aktiebolag bildades efter beslut av 1939 års urtima

riksdag. Frågan om järnverkets utbyggnad och finansiering har vid skilda

tillfällen prövats av riksdagen. Sammanlagt har bolaget för investeringsändamål

av staten erhållit 342 milj. kr. i form av aktiekapital. Av detta har

42 milj. kr. skrivits av med stöd av riksdagens beslut. Aktiekapitalet utgör

alltså f. n. 300 milj. kr. Vidare har bolaget för att täcka sitt behov av rörelsekapital

medgetts att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på

högst 75 milj. kr. Sedan år 1954 har bolaget inte erhållit något kapitaltillskott

av staten.

De anläggningar, för vilka de anvisade investeringsmedlen var avsedda,

byggdes under 1940-talet och under första hälften av 1950-talet. Efter utbyggnaden

utgjordes järnverkets produktion för avsalu huvudsakligen av

valsade produkter, såsom ämnen, balk, stångjärn, armeringsjärn och valstråd.

Denna produktion uppnådde redan under år 1955 den storlek, som

avsetts i utbyggnadsplanerna, omkring 250 000 ton.

År 1958 beslöt bolaget att bygga en anläggning för tillverkning av tunnplåt,

bestående av ett varmvalsverk och ett kallvalsverk, båda av en jämförelsevis

ny typ, s. k. Sendzimirverk. En väsentlig del av anläggningskostnaderna

beräknades kunna bestridas av bolaget. Huruvida något kapitaltillskott

från statens sida framdeles skulle bli erforderligt skulle klarläggas

senare. Eftersom projektet kunde medföra krav på framtida medelsanvisning

underställdes denna utbyggnadsfråga riksdagens prövning. På förslag

av Kungl. Maj :t godkände riksdagen år 1959 riktlinjerna för den angivna

utbyggnaden av järnverket.

Järnverkets produktion har sedan mitten av 1950-talet ökats avsevärt.

Som jag nyss nämnt tillverkades år 1955 omkring 250 000 ton valsverksprodukter.

Motsvarande siffra för år 1960 var 371 000 ton. Under år 1965 har

produktionen gått upp till 456 000 ton och innevarande år beräknas den

stiga till 490 000 ton. Leveranserna från järnverket har i stort sett följt

samma utveckling. Avsättningen av järnverkets produktion har sålunda

volymmässigt varit tillfredsställande.

Den i och för sig glädjande ökningen av produktionen har blivit möjlig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr ''iH är it)Hd

främst tack vare fortsatta investeringar i järnverket. Redan under senare

delen av 1950-talet gjordes kompletteringsinvesteringar, genom vilka trånga

sektioner i produktionsapparaten vidgades så att kapaciteten hos övriga

anläggningar kunde utnyttjas bättre. Under 1960-talet bär investeringsverksamheten

legat på eu liög nivå. Sammanlagt har under åren 1960—

1965 investerats ca 216 milj. kr. i järnverket.

Ungefär hälften av beloppet hänför sig till tunnplåtvalsverken. Dessa har

dock inte hittills i nämnvärd mån bidragit till produktionsökningen. Jag vill

senare återkomma till de problem, som uppstått i fråga om denna anläggning.

Bland övriga större investeringsprojekt, som genomförts eller håller

på att genomföras, kan nämnas kaldougn med syrgasverk för ökning och

rationalisering av stålframställningen, universalvalsverk för tillverkning i

första hand av bredflänsbalk och ett manufakturverk för bearbetning av

byggnadsstål.

Det ekonomiska utfallet av järnverksrörelsen har emellertid under senare

år inte utvecklats på samma gynnsamma sätt som produktionen och leveranserna.

De årligen redovisade försäljningsintäkterna har inte ökats i samma

takt som leveranserna räknade i ton. En återblick ger vid handen, att

verksamheten från mitten av 1950-talet, då valsverksproduktionen kom i

gång, t. o. in. år 1961 lämnade ekonomiskt godtagbara resultat. Rörelseöverskotten

lämnade utrymme för erforderliga avskrivningar och gjorde det

möjligt att konsolidera företaget genom avsättning till lagerreserv. Fr. o. m.

år 1962 har däremot rörelsen gått med förlust. Företagsekonomiskt motiverade

avskrivningar på anläggningarna har sedan nämnda år inte kunnat

göras i full utsträckning och den tidigare uppbyggda lagerreserven har till

stor del lösts upp. För år 1965 har det belopp, som stått till förfogande för

avskrivningar, uppgått till knappt 1 milj. kr. Avskrivningsbehovet beräknas

f. n. till drygt 30 milj. kr. om året.

De otillfredsställande rörelseresultaten under senare år är en följd främst

av den för järnverket ogynnsamma utvecklingen av priserna på valsat stål.

Som exempel kan nämnas, att enligt noteringar, som inhämtats genom prisoch

kartellnämndens försorg, priserna på två av bolagets huvudprodukter,

stångjärn och balk, i början av år 1966 låg inte mindre än 22 % under motsvarande

priser i början av år 1960. På sista tiden har skett en mindre återhämtning

som dock kan vara av tillfällig natur. Prisnedgången har betingats

i huvudsak av att järnverken i Sverige och på kontinenten samt i Amerikas

förenta stater byggt ut sina anläggningar i sådan omfattning, att den

samlade produktionskapaciteten ökat i snabbare takt än konsumtionen av

stål. Det ligger i sakens natur, att en dylik utveckling för med sig en mycket

stark priskonkurrens, där mindre företag och företag som relativt nyligen

etablerats utsätts för de största påfrestningarna. Norrbottens järnverk

har visserligen en för svenska förhållanden stor produktionskapacitet. Dess

anläggningar är i stort sett moderna och i gott skick. Jämfört med de kon
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1966

tinentala verk, som konkurrerar med Norrbottens järnverk på den svenska

marknaden och exportmarknaden, är det dock en liten enhet. Deiss geografiska

läge innebär dessutom vissa nackdelar ur produktions- och marknadsföringssynpunkt.

Bl. a. måste bolaget på grund av skeppningsförhållanden

hålla stora lager av koks och färdigfabrikat. Härigenom binds periodvis

betydande kapitalbelopp.

En omständighet, som härjämte försämrat järnverkets ekonomiska resultat,

är att varmvalsverket för tunnplåt inte motsvarat förväntningarna.

Detta valsverk har en konstruktion, som vid den tid då anläggningen planerades

inte var slutligt prövad för utvalsning av plåt till den av bolaget avsedda

bredden, ca en meter. Konstruktören och tillverkaren lämnade emellertid

såvitt då kunde bedömas betryggande garantier för att verket skulle

fungera tillfredsställande. Verket har emellertid visat sig vara behäftat

med konstruktiva brister, som trots stora ansträngningar ännu inte kunnat

avhjälpas. Försöksdriften har varit mycket kostsam för bolaget. Den plåt

som producerats har endast i relativt ringa utsträckning varit kvalitetsmässigt

godtagbar för försäljning eller fortsatt bearbetning i kallvalsverket.

Sistnämnda anläggning har sålunda inte kunnat helt utnyttjas. Ett intensivt

arbete pågår för att få anläggningen i fullt driftsdugligt skick. Hittills gjorda

undersökningar visar, att det torde bli nödvändigt att kassera vissa delar

av varmvalsverket och att bygga om verket till en anläggning av konventionell

typ. F. n. är det inte möjligt att fastställa hur stora kostnaderna härför

kommer att bli. Sannolikt kan ytterligare 20—30 milj. kr. komma att

behöva investeras i anläggningen. Det är angeläget, att frågan om den slutliga

utformningen av valsverksanläggningen snarast löses.

Till följd av järnverksrörelsens expansion i samband med en omfattande

investeringsverksamhet har bolagets kapitalbehov stigit avsevärt under senare

år. I viss utsträckning har kapitalbehovet kunnat täckas av vinstmedel.

Möjligheten till självfinansiering har emellertid försämrats efter hand

och är f. n. obefintlig. Bolaget har därför nödgats låna medel för att finansiera

verksamheten. Till viss del har det erforderliga kapitaltillskottet kunnat

erhållas genom långfristiga obligationslån, men på sistone har även kortfristig

upplåning måst tillgripas. Härigenom har bolaget åsamkats inte blott

en avsevärd räntebelastning utan även en återbetalningsskyldighet, som i

fråga om den kortfristiga upplåningen gäller rätt stora belopp redan under

åren 1966 och 1967. Dessa betalningsanspråk kan bolaget i sitt nuvarande

ekonomiska läge inte tillgodose om det inte får ett kapitaltillskott i någon

form. Enligt en aktuell likviditetsprognos för innevarande och nästa år kommer

behovet av likvida medel för att täcka skillnaden mellan å ena sidan

beräknade inkomster och å andra sidan nödvändiga utbetalningar för driftens

upprätthållande samt för räntor och återbetalning av lån att uppgå till

drygt 66 milj. kr. Vid beräkningen har hänsyn tagits till behov av medel

för att fullfölja pågående anläggningsarbeten och för att genomföra smärre

s. 13 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 4N år 1!)t>6 13

ytterligare investeringar, som närmast har karaktären av ersättningsanskaffningar.

En realistisk bedömning av de faktorer som är av betydelse för marknadsutvecklingen

torde ge vid handen, att någon nämnvärd uppgång av

stålpriserna inte kan väntas inom överskådlig tid. Det är uppenbart, att de

stålproducerande företagen i Europa har en betydande överkapacitet och

att stålpriserna därför under de närmaste åren inte kan bli särskilt gynnsamma

för producenterna. Samtidigt har man att räkna med en stigande

lönenivå inom landet. Detta talar för att Norrbottens järnverk, om särskilda

åtgärder ej vidtas, kommer att i fortsättningen få stora svårigheter att

upprätthålla verksamheten.

När statsmakterna år 1939 fattade beslut om att bygga ett järnverk i

Norrbotten var skälen härför delvis av allmänt närings- och försörjningspolitisk

natur. Stor vikt fästes även vid att befolkningen i Norrbotten genom

järnverkets tillkomst skulle få ökade utkomstmöjligheter. Angelägenheten

av att skapa ny bestående sysselsättning i det av arbetslöshet hårt drabbade

länet har varit avgörande för senare beslut om järnverkets fortsatta utbyggnad.

Förhoppningen att järnverket skulle bli en faktor av stor betydelse för

Norrbottens arbetsmarknad har infriats. Redan år 1955, då valsverksanläggningen

togs i full drift, var antalet anställda uppe i drygt 2 200. År 1960

sysselsattes i företaget ca 2 900 anställda, och genom den expansion som ägt

rum sedan dess har antalet ökats till inemot 3 400.

Mot denna bakgrund är det utomordentligt angeläget, att alla ansträngningar

görs för att bemästra de nuvarande svårigheterna och att skapa förutsättningar

för en gynnsam utveckling av företaget i fortsättningen. Jag

vill i detta sammanhang framhålla, att järnverkets fortbestånd trots de aktuella

svårigheterna inte kan sättas i fråga.

Enligt vad som upplysts överväger bolagets ledning att låta verkställa

en ingående utredning om järnverkets aktuella situation och om de riktlinjer,

som skall gälla för bolagets framtida utveckling. Själv anser jag att

en sådan utredning snarast bör komma till stånd. Denna utredning bör innefatta

en grundlig genomgång av den tekniska produktionsapparaten med

sikte på möjligheterna att sänka tillverkningskostnaderna. Även företagets

organisation bör granskas i syfte att utröna om förbättringar kan ske. Bl. a.

bör undersökas om inte en ytterligare effektivisering av försäljningsorganisationen

är ändamålsenlig. Såvitt möjligt bör järnverkets utvecklingsmöjligheter

på kortare och längre sikt klarläggas mot bakgrunden av de marknadstendenser

som nu kan skönjas. Syftet härmed bör vara att skaffa underlag

för en bedömning av frågan om produktionens och marknadsföringens

optimala omfattning och inriktning. Resultaten av undersökningarna i

denna del blir av grundläggande betydelse för bolagets framtida investeringspolitik.

Det är min allvarliga förhoppning att utredningen skall ge sådana resul
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1966

tat, att en fastare grund för järnverkets fortsatta existens som affärsföretag

skall kunna läggas. Det är av utomordentligt stor principiell betydelse

att företaget tekniskt och kommersiellt stabiliseras så att det på ett affärsmässigt

godtagbart sätt kan hävda sig i den hårdnande konkurrensen på

stålmarknaden.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att Norrbottens järnverk är i behov

av ett kapitaltillskott för sin fortsatta verksamhet. I första hand gäller det

att trygga företagets likviditet för den närmaste tiden. Under rådande marknadsförhållanden

är det uppenbart, att järnverket inte kan förränta hela

det hittills investerade kapitalet. Det skulle därför inte vara försvarligt att

hänvisa bolaget till att söka åstadkomma likviditetsförbättringen genom

fortsatt upplåning. Jag förordar därför, att staten lämnar det erforderliga

stödet i form av ett aktieägartillskott utan förräntnings- och återbetalningsskyldighet.

Tillskottet bör vara så avpassat, att bolagets likviditet kan anses

i rimlig mån säkerställd även för det fall att stålpriserna sjunker ytterligare

eller avsättningsmöjligheterna försämras kvantitativt sett. Med denna utgångspunkt

föreslår jag, att ett aktieägartillskott av 100 milj. kr. anvisas

bolaget. Ett tillskott av denna storlek skulle räcka — utom till att lösa in

kortfristiga räntebärande betalningsförpliktelser m. m. och att ge en viss

säkerhetsmarginal för eventuellt tillkommande likviditetspåfrestningar —

även till att slutföra pågående investeringar och att göra smärre investeringar,

som närmast har karaktären av ersättningsanskaffningar. Däremot

ger tillskottet inte något utrymme för större investeringar. Självfallet

bör bolaget i rådande läge inte under den närmaste tiden engagera sig i något

mera betydande och på en allmän produktionsökning inriktat utbyggnadsprojekt.

Emellertid vore det ur företagsekonomiska synpunkter inte

försvarligt att ens för en kortare tid helt strypa sådan investeringsverksamhet

inom företaget som syftar till fortsalt utveckling och rationalisering.

Bolaget bör därför inte tvingas avstå från möjligheten att förbättra sin

konkurrenskraft genom investeringar för rationalisering och vidare utveckling

i den mån dessa investeringar är av måttlig storlek och kan bedömas

bli klart vinstgivande. Bolaget har i sin framställning angivit vissa investeringar,

som f. n. skulle vara aktuella, om medel stod till buds. Dessa projekt,

som preliminärt kostnadsberäknats till 115 milj. kr., är dock ännu inte tekniskt

och ekonomiskt genomarbetade. Det är därför inte möjligt att nu ta

ställning till dem. Av nyss anförda skäl anser jag emellertid, att medel bör

ställas till förfogande, så att företaget, i den mån tillfredsställande tekniskekonomiska

beräkningar rörande lönsamheten kan förebringas, kan genomföra

de mest angelägna investeringarna. För ändamålet beräknar jag nu ett

belopp av 50 milj. kr. Då tillskottet skall användas för lönsam investering

bör det vara räntebärande. Frågan om ytterligare kapitaltillskott för investeringar

i järnverket får framdeles underställas riksdagens prövning i

den mån bolaget i anslutning till utredningen lägger fram färdiga investeringsprojekt,

som bedöms uppfylla de ställda kraven på god lönsamhet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1966

Vad angår formen för medelsanvisningen vill jag erinra om att den rörelsekredit

i riksgäldskontoret, som bolaget sedan år 1954 disponerar och

som är maximerad till 75 milj. kr., numera torde få anses otillräcklig med

hänsyn till järnverksrörelsens ökade omfattning och det vidgade produktsortimentet.

Sålunda har i varulager och kundfordringar bundits belopp,

som vida överstiger denna kredit. Jag föreslår därför, att kreditens maximibelopp

höjs med 50 milj. kr. till 125 milj. kr. Härigenom kan de f. n. bundna

medlen, om det blir behövligt, i motsvarande mån frigöras för investeringsändamål.

Den nu föreslagna förstärkningen av järnverkets kapital och rörelsemedel

bör ske under innevarande budgetår. Höjningen av maximibeloppet för

den rörliga krediten i riksgäldskontoret bör ske så snart som möjligt efter

riksdagens beslut. Medelsanvisningen i övrigt torde böra ske på tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1965/66.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

a) för Tillskott till Norrbottens järnverk aktiebolag på

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten

under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 100 000 000 kronor;

b) medgiva, att den av Norrbottens järnverk aktiebolag

disponerade rörliga krediten i riksgäldskontoret, efter beslut

av Kungl. Maj :t, ökas till högst 125 000 000 kronor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik Denecke

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660238

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillskott till Norrbottens järnverk aktiebolag. a1 i texten
  2. SU 1966:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående tillskott till Norrbottens järnverk aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten