Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 2/i maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin, m. m

1966-03-11 · 31 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:69, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 2/i maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:tu proposition nr 69 år 1966

1

Nr 69

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 2/i maj

1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin, m. m.; given

Stockholms slott den 11 mars 1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr

209) om skatt på sprit och vin;

2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475) ;

3) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928

(nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj

1941 (nr 251) om särskild varuskatt;

6) förordning angående ändring i förordningen den 15 december 1961

(nr 653) om brännoljeskatt;

7) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

maj 1954 (nr 521).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i den indirekta beskattningen.

Sålunda föreslås att den särskilda omsättningsskatten på teknisk sprit

avskaffas. Det beräknade skattebortfallet härav uppgår till ca 6 milj. kr.

Vidare föreslås att det skattefria vinstvärdet enligt lotterivinstbeskattningen

höjs till 200 kr. i fråga om vinster i varu- eller tombolalotterier och

till 50 kr. för andra vinster. Skattebortfallet kan beräknas uppgå till ca 15

milj. kr. per år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

I förordningen om allmän varuskatt föreslås vissa tekniska ändringar

rörande redovisning av preliminär allmän varuskatt.

Ändringar av huvudsakligen teknisk natur och av begränsad räckvidd föreslås

i förordningen om särskild varuskatt samt i förordningen om brännoljeskatt.

I rusdrycksförsäljningsförordningen föreslås en mindre ändring. Frågan

avser tillståndsmyndighets rätt att vid byte av utskänkningslokal lämna föreskrifter

om utskänkningen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1966 utom såvitt avser den

allmänna varuskatten beträffande vilken ändringarna föreslås skola gälla

fr. o. m. den 1 januari 1967.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6!) dr IDOG

3

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 24 uiaj 1957 (nr 209)

om skatt på sprit och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 3 inom., 3 § 3 mom. samt 4 § förordningen

den 24 maj 1957 om skatt på sprit och vin skola upphöra atl gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser gälla

dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före

ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)

Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Tulltaxa

Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika

22.09 Alkohol (etanol, etylalkohol), odenaturerad, med en alkoholhalt

av mindre än 80 volymprocent; brännvin, likör och andra

alkoholhaltiga drycker; alkoholhaltiga beredningar (s. k.

koncentrerade extrakt) för framställning av drycker:

C. alkoholhaltiga beredningar (s. k. koncentrerade extrakt)

för framställning av drycker ........................ 10 %

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

Kap. 33. Flyktiga vegetabiliska oljor och resinoider; parfymer,

toalettmedel och kosmetiska preparat

33.04 Blandningar av två eller flera luktämnen (naturliga eller syntetiska)

samt blandningar (alkohollösningar härunder inbegripna)

på basis av ett eller flera av dessa ämnen, utgörande

råvaror för parfymindustrin, livsmedelsindustrin eller andra

industrier ............................................ fri

33.06 Parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat.......... 12 %

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Tullsatserna i denna förordning

skola, såvitt avser tulltaxenummer 22.09 C och 33.06, utgöra utgångspunkt

vid tillämpning av förordningen den 13 maj 1960 (nr 243) angående

rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan

m. m.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 28 september 1928 (nr 376)

om särskild skatt å vissa lotterivinster

Härigenom förordnas, dels att 1 § förordningen den 28 september 1928

om särskild skatt å vissa lotterivinster1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, betecknad

3 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

Å vinst i svenskt lotteri och å

vinst vid vinstdragning på här i riket

utfärdade premieobligationer skall,

därest vinstens värde överstiger i

fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri

etthundra kronor samt i

fråga om annan vinst tjugufem kronor,

till staten erläggas en särskild

skatt motsvarande, i fråga om vinst

å premieobligation tjugu procent

och i fråga om annan vinst trettio

procent av vinstens värde; dock att

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960: 23.

(Föreslagen lydelse)

§•

Å vinst i svenskt lotteri och å

vinst vid vinstdragning på här i riket

utfärdade premieobligationer skall,

därest vinstens värde överstiger i

fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri

tvåhundra kronor samt i

fråga om annan vinst femtio kronor,

till staten erläggas en särskild skatt

motsvarande, i fråga om vinst å

premieobligation tjugu procent och i

fråga om annan vinst trettio procent

av vinstens värde; dock att å annan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

å annan vinst än sådan i varu- eller

tombolalotteri skatt ej skall erläggas

med högre belopp än att därefter

av vinsten återstår tjugufem kronor.

Skatt som nu sagts skall icke utgå å

vinst vid vadhållning medelst totalisator

vid hästtävlingar eller å vinst

i varu- eller tombolalotteri, däri endast

skänkta vinstföremål förekomma,

ej heller å vinst vid utlottning

av konstverk inom förening, vars enda

syfte är att främja intresset för

eller eljest stödja den bildande konsten.

vinst än sådan i varu- eller tombolalotteri

skatt ej skall erläggas med

högre belopp än att därefter av vinsten

återstår femtio kronor. Skatt

som nu sagts skall icke utgå å vinst

vid vadhållning medelst totalisator

vid hästtävlingar eller å vinst i varueller

tombolalotteri, däri endast

skänkta vinstföremål förekomma, ej

heller å vinst vid utlottning av konstverk

inom förening, vars enda syfte

är att främja intresset för eller eljest

stödja den bildande konsten.

Vid beräkning---:—---belöpande skatten.

Skatt skall------vinnaren uttages.

3 a §.

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet

i fråga om skatt enligt

denna förordning. Beskattningsmyndigheten

skall på ansökan av den saken

rör, om tillgänglig utredning

medger det, meddela förhandsbesked

huruvida lotterivinstskatt skall erläggas

i visst fall och, där skatteplikt

finnes föreligga, med vilket belopp

skatten skall utgå. Därvid äga

bestämmelserna i 32—46 §§ förordningen

den 3 april 1959 (nr 92) om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser

gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden

före ikraftträdandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, dels att 21 § 1 mom. och 23 § förordningen den 1

december 1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges, dels att till 21 § samma förordning skall fogas ett nytt moment,

betecknat 4 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21 §.

1 m o m. Skattskyldig åligger att

utan anmaning avgiva uppgift (d eklaration)

rörande sin skattepliktiga

omsättning och om grunderna

för omsättningens beräknande.

Deklaration skall avse redovisningsperiod

om två månader. Redovisningsperioderna

under ett kalenderår

utgöras av, den första månaderna

januari och februari, den andra

månaderna mars och april, den tredje

månaderna maj och juni, den

fjärde månaderna juli och augusti,

den femte månaderna september och

oktober samt den sjätte månaderna

november och december. Länsstyrelsen

äger dock, när särskilda skäl

därtill äro, beträffande viss skattskyldig

föreskriva att redovisningsperiod

skall omfatta helt kalenderår

eller, om den skattskyldiges räkenskapsår

icke sammanfaller med

kalenderåret, räkenskapsår.

1 m o m. Skattskyldig åligger att

utan anmaning avgiva uppgift (deklaration)

rörande sin skattepliktiga

omsättning och om grunderna

för omsättningens beräknande.

Deklaration skall avse redovisningsperiod

om två månader. Redovisningsperioderna

under ett kalenderår

utgöras av, den första månaderna

januari och februari, den andra månaderna

mars och april, den tredje

månaderna maj och juni, den fjärde

månaderna juli och augusti, den femte

månaderna september och oktober

samt den sjätte månaderna november

och december. Länsstyrelsen

äger dock, när särskilda skäl därtill

äro, beträffande viss skattskyldig

föreskriva att redovisningsperiod

skall omfatta fyra eller sex kalendermånader

eller helt kalenderår eller,

om den skattskyldiges räkenskapsår

icke sammanfaller med kalenderåret.

räkenskapsår.

Deklaration skall------för redovisningsperioden.

Omfattar redovisningsperiod-------sådan del.

För varje-----— deklaration avlämnas.

Deklaration skall------fastställt formulär.

Belopp, som------öretal bortfalla.

4 mom. Har efter det skattskyldig

avgivit deklaration för den sista

redovisningsperioden under beskattningsåret

framkommit förhållande,

som föranleder ändring av tidigare

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år lUfiti

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

redovisning av skattepliktig omsättning

för beskattningsåret, äger den

skattskyldige lämna särskild uppgift

(just er ings uppgift) om den

skattepliktiga omsättningen för hela

beskattningsåret.

Justeringsuppgiften skall inom

den tid, som gäller för avlämnande

av den skattskyldiges allmänna

självdeklaration för beskattningsåret,

eller, om skyldighet att avgiva

allmän självdeklaration icke föreligger,

före utgången av mars månad

under taxeringsåret lämnas till länsstyrelsen

i det län där den skattskyldiges

hemortskommun är belägen.

I fråga om justeringsuppgiftäga

bestämmelserna i 1 mom. fjärde,

femte och sjätte styckena samt 3

mom. motsvarande tillämpning.

23

Vad i 36 § och 51—55 §§ taxeringsförordningen

stadgas rörande anmaning

att avgiva deklaration och att

fullständiga avgiven deklaration

skall äga motsvarande tillämpning å

deklaration och tilläggsdeklaration,

som ovan i 21 och 22 §§ sägs.

Denna förordning träder i kraft

§•

Vad i 36 § och 51—55 §§ taxeringsförordningen

stadgas rörande

anmaning att avgiva deklaration och

att fullständiga avgiven deklaration

skall äga motsvarande tillämpning å

deklaration, tilläggsdeklaration och

justeringsuppgift, som ovan i 21 och

22 §§ sägs.

1 januari 1967.

Förslag

till

Förordning

angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att hilagan till förordningen den 25 maj 1941 om

särskild varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 Senaste lydelse av bilagan se 1965: 76.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas

i tulltaxan hänförliga till nedanstående tulltaxenummer

Tulltaxenummer

Varuslag

ur 33.06

Parfymer, toalettmedel — •— — följande varugrupper:

parfymer och---eller ögonbryn.

Anm. Skatt utgår icke för preparat i förpackning varav framgår att

preparatet är avsett speciellt för behandling av finnar, kvisslor eller lik- nande hudåkomma eller för döljande av ärr, födelsemärke eller liknande

huddefekter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser

gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden

före ikraftträdandet.

: 1 ■■■ . ; ■;,

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 4, 5, 9, 10 och 16 §§ förordningen den 15 december

1961 om brännoljeskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Skattskyldighet föreligger, för- Skattskyldighet föreligger, förutom

i fall som i andra stycket c) utom i fall som i andra stycket c)

sägs, endast för den som är registre- och d) sägs, endast för den som är

rad enligt 3 §. registrerad enligt 3 §.

Skattskyldighet inträder

a) för registrerad------hans lager;

b) för registrerad förbrukare då b) för registrerad förbrukare då

obeskattad brännolja påfylles bräns- obeskattad brännolja påfylles bräns
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ti!) år 1966

9

(Nuvarande lydelse)

letank i motorfordon, vartill lian är

ägare, eller av honom överlåtes till

den som icke är registrerad enligt 3 §

eller ock, vid avregistrering, ingår i

hans lager; samt

c) för den som icke är registrerad

enligt 3 § då brännolja för hans

räkning införes till riket och då obeskattad

brännolja påfylles bränsletank

till motorfordon, vartill han är

ägare.

Med ägare------eller

(Föreslagen lydelse)

letank i motorfordon, vartill han är

ägare, eller av honom överlåtes till

den som icke är registrerad enligt 3 §

eller ock, vid avregistrering, ingår i

hans lager;

c) för den som icke är registrerad

enligt 3 § då brännolja för hans

räkning införes till riket och då obeskattad

brännolja påfylles bränsletank

till motorfordon, vartill han är

ägare;

d) för icke registrerad tillverkare

och icke registrerad leverantör då

han levererar obeskattad brännolja

till köpare under sådana förhållanden

att det icke är uppenbart att

brännoljan är avsedd att förbrukas

för annat ändamål än drift av motor

i motorfordon.

saluvagnslicens.

5

Skatten utgår-------för

Därest särskilda förhållanden det

föranleda, äger kontrollstyrelsen

medgiva, att skatt skall erläggas med

allenast trettioett öre för liter även

av registrerad förbrukare, om dennes

förbrukning av brännolja för

drift av motorfordon är av betydande

omfattning.

Skatten beräknas------

9

§•

liter.

Därest särskilda förhållanden det

föranleda, äger kontrollstyrelsen

medgiva, att skatt skall erläggas med

allenast trettioett öre för liter även

av registrerad förbrukare, om dennes

förbrukning av brännolja för

drift av motorfordon är av betydande

omfattning. För brännolja som vid

avregistrering ingår i registrerad förbrukares

lager utgår skatt med trettioett

öre för liter.

- av volymen.

§•

Nyttjas motor------fordonets framförande.

Restitution må — ---— — — enlist 3 S.

Restitutionsbelopp, som avses i

denna paragraf, utbetalas av kontrollstyrelsen

efter ansökan halvårsvis

i efterskott. Närmare föreskrifter

om restitution varom nu är fråga

meddelas av kontrollstyrelsen.

Restitutionsbelopp, som avses i

denna paragraf, utbetalas av kontrollstyrelsen

efter ansökan halvårsvis

i efterskott. Om särskilda skäl

föreligga med hänsyn till beloppets

storlek eller av annan orsak, må

dock kontrollstyrelsen utbetala beloppet

i annan ordning. Närmare föreskrifter

om restitution varom nu

är fråga meddelas av kontrollstyrelsen.

It Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 69

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10

Den som icke är registrerad enligt

3 § må ej utan särskilt medgivande

av kontrollstyrelsen förbruka obeskattad

brännolja för drift av motor

i motorfordon.

16

Har någon i strid med 10 § förbrukat

obeskattad brännolja för drift

av motor i motorfordon dömes till

dagsböter eller fängelse i högst ett

år.

Den som förskyllt fängelse må,

efter omständigheterna, dömas att

gälda straffskatt med högst tre

gånger den skatt som belöper på den

förbrukade brännoljan.

Brott, som —-----— — straff

§■

Den som icke är registrerad enligt

3 § må ej utan särskilt medgivande

av kontrollstyrelsen leverera eller

förbruka obeskattad brännolja för

drift av motor i motorfordon.

§•

Har någon i strid med 10 § levererat

eller förbrukat obeskattad brännolja

för drift av motor i motorfordon

dömes till dagsböter eller fängelse

i högst ett år.

Den som förskyllt fängelse må,

efter omständigheterna, dömas att

gälda straffskatt med högst tre

gånger den skatt som belöper på den

levererade eller förbrukade brännoljan,

dömas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser

gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden

före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 38 §, 45 §, 80 § 1 och 2 inom., 81 § 1 mom.,

83—85 §§, 86 § 4 mom., 87 § samt 89 § 1 och 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

38 §.

När det------- nämnda paragraf.

Föreskrifter som avses i första

stycket må lämnas även vid medgivande

till ombyte av utskänkningsställe

enligt 45 § första stycket, om

väsentlig ändring i utskänkningens

1 Senaste lydelse av 45 §, 80 § 1 inom., 81 § 1 mom. och 83 § se 1963:221, av 80 § 2

mom., 86 § 4 mom., 87 § och 89 § 1 mom. se 1961: 184 samt av 84 § och 89 § 2 mom. se

1957:212.

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Iiungl. Maj.ts proposition nr tit) ur It)Hd

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bedrivande avses ske i samband med

ombytet eller annat särskilt skäl föreligger.

Sådana föreskrifter må vidare

lämnas vid medgivande till ombyggnad

av utskänkningsställe enligt

iö § andra stycket, om särskilda

skål föreligga.

45 §.

Ombyte av--------v<

Inrättande av drinkbar eller annan

väsentlig ändring i utskänkningslokalernas

anordnande eller införande

av självservering för rusdrycker må

ske endast efter godkännande av intendenten

för utskänkningsärenden.

80

1 m o m. Den som till någon säljer

rusdrycker utan att äga rätt därtill

enligt denna förordning eller som

överskrider sådan rätt, straffes för

olovlig försäljning med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall dock ej till straff

dömas.

Är brottet grovt, vare straffet

fängelse eller straffarbete i högst

två år.

Vid bedömande------

2 m o m. Innehar någon rusdrycker

i uppenbart syfte att olovligen

försälja dem, straffes för olovligt

innehav av rusdrycker med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

81

1 m o m. Den som tillhandagår

någon med anskaffande av rusdrycker

i strid med föreskriften i 20 §

första stycket, straffes såsom för

tillstandsmyndighet.

Ombyggnad av utskänkningsställe

må ske endast efter medgivande

enligt första stycket, om väsentlig

ändring i utskänkningens bedrivande

avses ske i samband med ombyggnaden.

Inrättande av drinkbar eller annan

väsentlig ändring i utskänkningslokalernas

anordnande eller införande

av självservering för rusdrycker må,

om ärendet ej prövas enligt andra

stycket, ske endast efter godkännande

av intendenten för utskänkningsärenden.

§•

1 m o in. Den som till någon säljer

rusdrycker utan att äga rätt därtill

enligt denna förordning eller som

överskrider sådan rätt, dömes för

olovlig försäljning till böter eller

fängelse i högst sex månader. I ringa

fall skall dock ej till straff dömas.

Är brottet grovt, dömes till fängelse

i högst två år.

eller yrkesmässigt.

2 m o m. Innehar någon rusdrycker

i uppenbart syfte att olovligen

försälja dem, dömes för olovligt innehav

av rusdrycker till böter eller

fängelse i högst sex månader.

§•

1 m o m. Den som tillhandagår

någon med anskaffande av rusdrycker

i strid med föreskriften i 20 §

första stycket, dömes såsom för olov
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

olovlig försäljning enligt vad i 80 § lig försäljning enligt vad i 80 § stad

stadgas.

Rusdrycker, med -----— —

83

Bryter någon mot 46 § 1 mom.,

48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe

mot 55 §, straffes

med böter, högst etthundra kronor.

84

Förbryter sig någon mot stadgandena

i 5 § 2 eller 3 mom. eller bryter

någon som ej handhar försäljning

enligt denna förordning mot 20

§ tredje stycket, straffes med dagsböter.

85

Bryter den som handhar tillåten

försäljning av rusdrycker eller någon

hos honom anställd i andra fall

än förut i detta kapitel sägs mot vad

i denna förordning är stadgat eller

mot föreskrift som meddelats med

stöd av förordningen, straffes med

dagsböter.

86

4 mom. Den som mot stadgandet

i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker

annorledes än till fartygs eller luftfartygs

proviantering eller utrustning

eller försäljning av obeskattade

varor å tullflygplats i föreskriven

ordning, straffes med dagsböter.

87

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av räkenskaper och

verifikationer, så ock vad som eljest

vid tillsyn å utskänkning inhämtats

må ej yppas i vidare mån än som

erfordras för vinnande av det med

bestämmelserna avsedda ändamålet.

Ej heller må någon, som handhar

utminutering, för obehöriga yppa

vad han i samband därmed inhämtat

gas.

förklaras förverkade.

Bryter någon mot 46 § 1 inom., 48

eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe

mot 55 §, dömes till böter,

högst etthundra kronor.

§•

Bryter någon mot stadgandena i

5 § 2 eller 3 mom. eller bryter någon

som ej handhar försäljning enligt

denna förordning mot 20 § tredje

stycket, dömes till böter.

Bryter den som handhar tillåten

försäljning av rusdrycker eller någon

hos honom anställd i andra

fall än förut i detta kapitel sägs mot

vad i denna förordning är stadgat

eller mot föreskrift som meddelats

med stöd av förordningen, dömes

till böter.

§•

4 in o m. Den som mot stadgandet

i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker

annorledes än till fartygs eller luftfartygs

proviantering eller utrustning

eller försäljning av obeskattade

varor å tullflygplats i föreskriven

ordning, dömes till böter.

§•

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av räkenskaper och

verifikationer, så ock vad som eljest

vid tillsyn å utskänkning inhämtats

må ej yppas i vidare mån än som

erfordras för vinnande av det med

bestämmelserna avsedda ändamålet.

Ej heller må någon, som handhar utminutering,

för obehöriga yppa vad

han i samband därmed inhämtat

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år 1966

(Nuvarande lydelse)

rörande enskilds personliga förhållanden.

Bryter någon häremot, straffes

med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader, där ej gärningen

är belagd med straff i strafflagen.

<Föreslagen lydelse)

rörande enskilds personliga förhållanden.

Bryter någon häremot, dömes

till böter eller fängelse i högst

sex månader, om ej för gärningen

är stadgat straff i brottsbalken.

89 §.

1 m o m. För försök till olovlig

försäljning, så ock till gärning, som

avses i 81 § 1 mom., dömes till ansvar

enligt 23 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken.

Vid försök------motsvarande tillämpning.

1 m o m. Försök till olovlig försäljning,

så ock till gärning, som,

avses i 81 § 1 mom., straffes efter

ty i 3 kap. I och 3 §§ strafflagen

stadgas.

2 mom. Hava flera medverkat

till gärning, som i 80 § eller 81 § 1

mom. sägs, eller vid försök till sådan

gärning eller ock till brott, som

avses i 81 § 2 mom., gäller vad i

3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är

stadgat. Den till vilken rusdrycker

försålts eller eljest anskaffats vare

dock ej förfallen till ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

2 m o m. Hava flera medverkat

till gärning, som i 80 § eller 81 § 1

mom. sägs, eller vid försök till sådan

gärning eller ock till brott, som

avses i 81 § 2 inom., gäller vad i

23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken är

stadgat. Den till vilken rusdrycker

försålts eller eljest anskaffats skall

dock ej ådömas ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11

mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,

Lundkvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändringar i den

indirekta beskattningen rn. m. och anför.

Inledning

Frågan om avveckling av den speciella omsättningsskatten på teknisk

sprit har aktualiserats i skilda sammanhang. Senast i höstas har bevillningsutskottet

i ett av riksdagen godkänt betänkande (BevU 1965: 48) sagt

sig förutsätta att en sådan avveckling genomförs snarast möjligt.

På lotterivinstbeskattningens område har frågan om högsta skattefria

vinstvärden tilldragit sig intresse, önskemål har framförts om höjning av

de nuvarande gränsbeloppen för skattskyldighet. Också vissa andra frågor

på detta beslcattningsområde har motiverat en viss översyn av lotterivinstskattens

tekniska utformning.

Härutöver har inom området för såväl den allmänna varuskatten som

vissa punktskatter samt rusdrycksförsäljningsförordningen aktualiserats ett

antal frågor av begränsad betydelse och räckvidd och huvudsakligen av teknisk

natur.

Jag avser att nu anmäla de olika frågor som är aktuella i detta sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år 1960

15

De särskilda förslagen

Skatt på teknisk sprit

Med teknisk sprit förstås enligt 1 § förordningen den 26 maj 1961 (nr

181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat sprit som

är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt

eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxenummer

22.08 eller 22.09 A eller B. Dessa tulltaxenummer omfattar alla slag av

sprit och spritdrycker.

Enligt 2 § 3 mom. förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på

sprit och vin utgår en speciell omsättningsskatt för teknisk sprit som

skall användas i denaturerat skick för tillverkning av varor hänförliga till

tulltaxenummer 22.09 C (alkoholhaltiga beredningar för framställning av

drycker), 33.04 A (vissa råvaror för främst parfym- och livsmedelsindustrin)

eller 33.06 A (alkoholhaltiga parfymer, toalettmedel och kosmetiska

preparat). För odenaturerad teknisk sprit utgår skatt oavsett ändamålet

men från beskattning undantas viss förbrukning som äger rum under särskild

kontroll samt också sprit som används vid tillverkning av läkemedel

eller homeopatiska preparat eller som av apotek säljs mot recept. Skatten på

teknisk sprit utgår med 2 kr. 70 öre per liter.

Bestämmelser om skattens erläggande vid införsel samt om restitution

av skatten vid utförsel av alkoholhaltiga preparat finns i 3 § 3 mom. och

4 § sistnämnda förordning.

Vid införsel till riket av alkoholhaltiga varor hänförliga till de angivna

tulltaxenumren erläggs en tilläggstull som skall svara mot omsättningsskatten.

Tilläggstullen utgör 200 kr. per 100 kg för varor hänförliga till

tulltaxenummer 22.09 C eller 33.06 A och 350 kr. per 100 kg för varor hänförliga

till tulltaxenummer 33.04 A.

Det ursprungliga motivet för beskattningen av teknisk sprit är av nykterhetspolitisk

natur. När skatten infördes år 1933 avsåg man att därigenom

utjämna skillnaden i pris mellan förtäringssprit och teknisk sprit för

att minska riskerna för obehörig användning av den tekniska spriten. Beskattningen

av förtäringsspriten har sedermera höjts i sådan grad utan

motsvarande höjning av skatten på den tekniska spriten att denna nykterhetspolitiska

funktion numera kan sägas ha helt bortfallit. Några olägenheter

härav synes inte ha uppkommit.

Frågan om avskaffande av skatten på teknisk sprit har under senare år

varit aktuell i flera olika sammanhang. Senast har, som jag redan inledningsvis

nämnt, bevillningsutskottet i höstas i ett av riksdagen godkänt betänkande

sagt sig förutsätta att denna skatt snarast möjligt avvecklas.

Även om man bortser från att det ursprungliga nykterhetspolitiska moti
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

vet numera förlorat sin betydelse kan skäl anföras som direkt talar för att

den särskilda skatten på teknisk sprit slopas.

De mot skatten svarande tilläggstullarna på alkoholhaltiga preparat kan

av tekniska skäl inte graderas med hänsyn till varornas alkoholhalt utan

måste fastställas på ett schablonmässigt sätt. Härav följer att dessa tullar

verkar ojämnt. De får en protektionistisk effekt i fråga om varor med låg

alkoholhalt under det att de verkar diskriminerande mot den inhemska

industrin beträffande varor med hög alkoholhalt. Denna konstruktion av

tullarna står därför inte i överensstämmelse med EFTA-konventionen.

Dessutom medför beskattningen vissa snedvridningar av konkurrensförhållandena.

En del halvfabrikat med hög alkoholhalt hänförs nämligen vid

import till tulltaxenummer för vilka någon mot skatten svarande tilläggstull

inte utgår. Av dessa halvfabrikat framställs därefter varor som om de

tillverkas av sprit får tillverkas endast av beskattad sådan eller för vilka

vid import tilläggstull skall erläggas. Genom att beskattningen härigenom

i vissa fall kan undvikas uppkommer snedvridningar i konkurrenshänseende.

Sådana förfaranden i syfte att undgå beskattning har enligt vad jag inhämtat

blivit allt vanligare på senare tid.

Beträffande förbrukningen av beskattad teknisk sprit kan nämnas att

den kosmetiska industrin torde svara för mer än 60 % samt essens- och

sötvaruindustrin för ungefär 25 %. Återstoden fördelas på flera smärre

förbrukarkategorier. Kemisk-tekniska preparat och dessa sötvaror belastas

inte enbart med den här avsedda skatten utan dessutom med högre särskild

varuskatt och högre allmän varuskatt. Också detta förhållande är ett

motiv för att slopa den särskilda beskattningen av teknisk sprit.

Jag föreslår därför att den speciella omsättningsskatten på teknisk sprit

avskaffas. Några särskilda åtgärder för att avlyfta den skatt som belastar

eventuella inneliggande lager av teknisk sprit anser jag inte behöva ifrågakomma.

Samtidigt böi

tilläggstull.

Ett slopande av skatten på teknisk sprit kan beräknas medföra ett skattebortfall

av ungefär 6 milj. kr., varav drygt 4 milj. kr. motsvarar skatteinkomsterna

på teknisk sprit och återstoden utgör bortfall av särskild varuskatt

och allmän varuskatt.

Skatt på lotterivinster

\ bister i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer samt tipsvinster

är undantagna från inkomstbeskattning. I stället beskattas de enligt

förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa

lotterivinster. Lotterivinstskatt utgår dock inte på vinst vid vadhållning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr (ii) år 1!)(i(i

med lotalisator vid hästtävlingar eller på vinst i varu- eller tombolalotteri

med endast skänkta vinstföremål. Inte heller utgår skatt på vinst vid utlottning

av konstverk inom förening vars enda syfte är att främja intresset

för eller eljest stödja den bildande konsten.

Lotterivinstskatten utgår med 30 % av vinstens värde. För premieobligationsvinster

är skattesatsen dock endast 20 %. Vissa smärre vinster är fria

från skatt. Sålunda utgår skatt endast om vinstens värde överstiger, i fråga

om vinst i varu- eller tombolalotteri, 100 kr. och i fråga om annan vinst 25

kr. På annan vinst än sådan i varu- eller tombolalotteri skall skatt inte erläggas

med högre belopp än att därefter av vinsten återstår 25 kr. Vid beräkning

av skattebeloppet inräknas i vinstens värde den på vinsten belöpande

skatten. Skatt beräknas inte för vinst på lott eller obligation som inte blivit

såld och inte heller för vinst som ej uthämtas av vinnaren. Skatten erläggs

av lotteriets anordnare eller premieobligationens utfärdare, vilken i

samband med utbetalningen av vinsten skall innehålla så stor del av denna

som motsvarar skatt.

Närmare bestämmelser är meddelade i kungörelsen den 11 december 1984

(nr 805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster.

Enligt denna skall lotterianordnare erlägga den på vinsten belöpande skatten

genom insättning på postgirokonto hos kontrollstyrelsen, som är beskattningsmyndighet

sedan den 1 januari 1965.

Bestämmelserna i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning (den s. k. förfarandeförordningen) äger

inte tillämpning på lotterivinstbeskattningen.

Som jag redan inledningsvis antytt har frågan om högsta skattefria vinstvärde

enligt lotterivinstskatteförordningen på senare tid tilldragit sig stort

allmänt intresse. I olika sammanhang har framförts önskemål om höjning

av de nuvarande gränsbeloppen för beskattning, bl. a. för att därigenom

underlätta finansieringen av verksamheten inom organisationer på t. ex.

bildnings- och ungdomsverksamhetens områden. Jag vill särskilt erinra om

att frågan om skatteplikt för vinster vid s. k. bingospel i höstas var föremål

för livlig offentlig debatt.

De nuvarande bestämmelserna om högsta skattefria vinstvärden har varit

oförändrade sedan lång tid tillbaka. Den för vinster i varu- och tombolalotterier

uppställda skattepliktsgränsen vid 100 kr. infördes sålunda

år 1945 i samband med en då genomförd omläggning av lotterivinstbeskattningen.

Den för andra vinster gällande skattepliktsgränsen vid 25 kr. har

varit oförändrad alltsedan förordningens tillkomst år 1928. Det kan därför

med hänsyn till penningvärdeförändringen med fog göras gällande att de nuvarande

gränsbeloppen för skattefria vinster är för låga och en höjning av

beloppen bör ske. Jag föreslår att skattepliktsgränsen höjs i fråga om

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

vinst i varu- eller tombolalotteri till 200 kr. samt i fråga om vinst i annat

iotteri till 50 kr. Detta innebär att vinster som inte överstiger de nämnda

beloppen alltid blir fria från skatt.

Härutöver bör också det minimibelopp som en vinnare alltid skall få

behålla vid vinst i annat lotteri än varu- eller tombolalotteri höjas till 50 kr.

För t. ex. vinst i Svenska penninglotteriet innebär de föreslagna bestämmelserna

att alla 25- och 50-kronorsvinster är skattefria under det att en vinst

på 100 kr. liksom hittills beskattas med 30 kr.

I samband med de föreslagna höjningarna av gränsbeloppen bör lämpligen

beskattningsförfarandet över huvud i görligaste män anpassas till bestämmelserna

i förfarandeförordningen. De bestämmelser som synes böra bli

tillämpliga också i fråga om lotterivinstskatt avser förhandsbesked och besvär

däröver (32—45 §§). Härjämte bör den i 46 § förfarandeförordningen

intagna bestämmelsen om möjlighet för Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t förordnar att i vissa fall medge befrielse från eller återbäring

av skatt kunna tillämpas också i fråga om lotterivinstskatt.

Höjningen av skattepliktsgränsen kan beräknas medföra ett skattebortfall

av ca 15 milj. kr. per år, vilket belopp nästan helt hänför sig till vinster

i penninglotteriet samt till premieobligations- och tipsvinster. Bortfallet till

följd av höjningen av gränsbeloppet för vinster i varu- och tombolalotterier

blir däremot mycket obetydligt.

Allmän varuskatt

Beskattningsförfarandet enligt förordningen den 1 december 1959 (nr

507) om allmän varuskatt är i huvudsak uppbyggt med taxerings- och

uppbördssystemen för de direkta skatterna som förebild. Under löpande år

inbetalas sålunda i regel preliminär allmän varuskatt och efter årets slut

fastställs den skattepliktiga omsättningen genom taxering i samband med

den årliga taxeringen till statlig inkomstskatt. På grundval av denna taxering

sker sedan debitering av slutlig allmän varuskatt för beskattningsåret

i fråga.

Redovisning av preliminär allmän varuskatt sker på grundval av deklaration.

Enligt 21 § 1 mom. varuskatteförordningen har skattskyldig att avge

deklaration rörande sin skattepliktiga omsättning sex gånger om året för

löpande perioder om två kalendermånader. Deklaration skall avges senast

den 18 i månaden närmast efter periodens utgång och samtidigt skall den

på perioden belöpande preliminära skatten inbetalas över postgiro. Från

denna huvudregel gäller det undantaget, att länsstyrelsen, om särskilda

skäl föreligger, kan föreskriva att redovisningsperiod skall omfatta kalenderår

eller annat helt räkenskapsår. Detta stadgande ger möjlighet att låta

de minsta företagen deklarera och erlägga skatt endast en gång om året.

För jordbrukarna gäller speciella regler.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr (ii) dr WHO

I sammanhanget må även nämnas, att enligt 13 § a) varuskatteförordningen

ett generellt undantag från skattskyldighet gäller för yrkesmässig

törsäljningsverksamhet eller motsvarande som är av allenast ringa omfattning.

Enligt av riksskattenämnden meddelad anvisning bör verksamhet

anses som ringa om den skattepliktiga omsättningen för år räknat inte

överstiger 1 000 kr. Detta gränsvärde har gällt alltsedan den allmänna

varuskatten infördes.

Av varuskatteförordningens bestämmelser i övrigt må vidare nämnas,

att deklaration till preliminär allmän varuskatt skall avse den faktiska

skattepliktiga omsättningen under den period deklarationen omfattar. Enligt

17 § varuskatteförordningen äger dock länsstyrelsen efter ansökan av

den skattskyldige medge, att den skattepliktiga omsättningen får beräknas

med ledning av verkställda inköp. Denna s. k. indirekta redovisningsmetod

är avsedd att kunna tillämpas främst för skattskyldiga som säljer både

skattepliktiga och skattefria varor. Metoden förutsätter att den sålunda

beräknade omsättningen vid räkenskapsårets utgång justeras så att den

verkliga omsättningen framkommer. Fördenskull är skattskyldig, som erhållit

tillstånd att begagna den indirekta redovisningsmetoden, enligt 22 §

varuskatteförordningen skyldig att avge särskild uppgift — tilläggsdeklaration

— rörande den skattepliktiga omsättningen under beskattningsåret.

I samband med att vissa ändringar i varuskatteförordningen genomfördes

förra året på grundval av förslag i prop. 1965:87 framhöll jag bl. a. att

också andra frågor än de som upptagits i propositionen uppmärksammats

och att förslag till ytterligare ändringar i beskattningen utarbetats. Dessa

förslag, som redovisats i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria

(Stencil Fi 1965: 1), avsåg främst ändringar av formerna för redovisning

av preliminär allmän varuskatt. För att bereda lättnader i den löpande

skatteredovisningen för det betydande antalet skattskyldiga med mera

begränsad skattepliktig omsättning föreslogs ett förenklat redovisningssystem

— i stort sett en motsvarighet till det i källskattehänseende gällande

s. k. B-skattesystemet. Vidare innebar förslaget att den indirekta redovisningsmetoden

och den därmed förenade skyldigheten att avge tilläggsdeklaration

skulle slopas och ersättas med en författningsenlig möjlighet för alla

skattskyldiga till justering i efterhand av redovisad preliminär allmän varuskatt.

Jag uttalade samtidigt att jag ansåg dessa förslag vara av sådan

betydelse och räckvidd att de borde bli föremål för remissbehandling, innan

ett slutligt ställningstagande skedde, över promemorian har därefter infordrats

yttranden från ett 40-tal myndigheter och organisationer.

Vid remissbehandlingen har från flera håll en positiv inställning till de

föreslagna ändringarna kommit till uttryck. Samtidigt har emellertid ifrågasatts

om inte de praktiska fördelarna av förslagen skulle bli begränsade

med hänsyn till att nya arbetsuppgifter tillkom för myndigheterna. Från

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

kontrollsynpunkt har också erinringar riktats mot promemorians förslag.

Också för egen del anser jag de ifrågasatta ändringarna, främst den föreslagna

omläggningen av redovisningssystemet — även om en sådan omläggning

i vissa hänseenden kan medföra praktiska fördelar — vara förenad

med betydande svagheter. Jag är därför inte f. n. beredd att föreslå en så

genomgripande omläggning av varuskatteredovisningen som promemorians

förslag skulle innebära, A andra sidan framstår det som i hög grad angeläget

att förenkla redovisningsförfarandet för den allmänna varuskatten.

Det finns också en möjlighet att på ett enkelt sätt få till stånd en inte oväsentlig

begränsning i deklarationsskyldigheten. Jag skall nu behandla denna

fråga.

Vid skattens nuvarande höjd kan det knappast komma i fråga att i syfte

att begränsa deklarationsskyldigheten höja omsättningsgränsen för vad som

är att anse som skattepliktig verksamhet av ringa omfattning. Inte heller

kan det komma i fråga att generellt förlänga perioderna för redovisning av

preliminär skatt. Detta bör emellertid inte hindra att — i överensstämmelse

med allmänna skatteberedningens utformning av dess mervärdeskatteförslag

och med vad som även anförts i vissa remissyttranden över

promemorian — införa regler som erbjuder en mera differentierad deklarationsfrekvens.

Nuvarande regler erbjuder endast det avsteget från huvudregeln

om redovisning för tvåmånadersperioder att företag med liten skattepliktig

omsättning kan få avge årsredovisning. Detta betyder, att skattskyldig

med omsättning något över gränsen för sådan redovisning måste avge

sex deklarationer per år. Den på varje redovisningsperiod belöpande skatten

kan därvid väsentligt understiga det belopp som skattskyldig med årsredovisning

har att erlägga. En motiverad åtgärd som därtill skulle vara

förenad med praktiska fördelar synes därför vara, att för skattskyldiga i

storleksklasserna närmast över gränsen för årsredovisning skapa möjlighet

att redovisa skatt med så långa intervaller, att den på varje period belöpande

skatten står i ungefärlig överensstämmelse med skatten vid den övre

gränsen för årsredovisning. Då skäl talar för att inte öka antalet uppbördsterminer

bör dock de nu diskuterade nya redovisningsmöjligheterna begränsas

till att gälla redovisningsperioder om fyra eller sex kalendermånader.

Därmed skulle redovisningarna också i dessa fall komma att ske under

ordinarie uppbördsterminer.

Under hänvisning till det nu anförda föreslår jag den ändringen av 21 §

1 mom. varu skatteförordningen, att länsstyrelsen skall kunna inte endast

föreskriva, att redovisningsperiod skall omfatta helt kalenderår, utan även

bestämma redovisningsperioden till fyra eller sex månader, dvs. två eller

tre ordinarie redovisningsperioder om två månader.

Det i enlighet härmed utarbetade författningsförslaget ger anledning alt

något beröra frågan, när de förmånligare redovisningsreglerna skall äga

tillämpning. Det gäller f. n. ingen fix omsättningsgräns för medgivande av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr ii9 or UJiiii

årsredovisning. Enligt praxis medges sådan redovisning i allmänhet när den

skattepliktiga årsomsättningen inte överstiger 5 000 kr. Mera undantagsvis

torde gränsen sättas vid 10 000 kr. Enligt min uppfattning bör det inte

föreligga hinder för att mera allmänt medge årsredovisning vid skattepliktig

årsomsättning upp till 10 000 kr., när det är fråga om skattskyldiga, som

man med hänsyn till solvens och andra förhållanden kan räkna med kommer

att fullgöra sin redovisningsskyldighet utan anmärkning. Under sådana

förhållanden bör den nya möjligheten att redovisa skatt per halvår kunna

allmänt tillämpas för skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp

till 20 000 å 25 000 kr. och den nya möjligheten till redovisning för fyramånadersperioder

för skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp

till 30 000 å 35 000 kr. Enligt 1965 års taxering hade inte mindre än drygt

72 000 skattskyldiga, dvs. ca 42 % av samtliga, en skattepliktig omsättning

ej över 30 000 kr. överslagsvis skulle därför förslaget vid en tillämpning

enligt nu angivna riktlinjer kunna beräknas minska antalet deklarationer

med upp till 200 000 för år räknat. Givet är emellertid, att länsstyrelsernas

tillståndsgivning måste baseras på individuella bedömningar. Det utslagsgivande

vid denna bedömning måste vara om risk kan antas föreligga för att

redovisning per fyramånadersperiod, halvår eller helt år kan leda till slcatteundandräkt.

Det ankommer på riksskattenämnden att i mån av behov

meddela vägledande anvisningar för reglernas tillämpning.

Vad härefter beträffar förslaget att den indirekta redovisningsmetoden

och den därmed förenade skyldigheten att avge särskild tilläggsdeklaration

slopas, vill jag erinra om att bl. a. riksskattenämnden i sitt remissyttrande

framhållit att visst behov av den indirekta redovisningsmetoden föreligger.

Med hänsyn härtill föreslår jag därför endast den åtgärden, att möjligheten

till rättelse i efterhand av redan verkställd redovisning av preliminär

allmän varuskatt ges en författningsenlig reglering genom att erforderliga

bestämmelser om avgivande av justeringsuppgift för detta ändamål intas

i varuskatteförordningen. Jag kan i sammanhanget nämna att det på

riksskattenämndens initiativ i praktiken redan tillskapats en möjlighet

för de skattskyldiga att i efterhand korrigera avgiven redovisning av preliminär

allmän varuskatt, t. ex. med avseende på förhållanden som framkommit

i samband med bokslut efter det sista deklarationen för räkenskapsåret

lämnats.

I författningsförslaget har bestämmelserna härom intagits i ett nytt

fjärde moment till 21 §, varjämte viss jämkning skett i 23 § varuskatteförordningen.

Särskild varuskatt

Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt utgår

sådan skatt bl. a. på parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

hänförliga till vissa varugrupper ur tulltaxenummer 33.06. Som exempel

på skattepliktiga varugrupper kan nämnas puder (med undantag av ströpuder)

och hudkräm, som innehåller över 10 % pudersubstans (puderkräm),

samt läppstift, smink och andra för färgning av huden avsedda preparat.

Skatten utgår med 50 % av varans beskattningsvärde, vilket på det kemisk-tekniska

varuområdet är lika med det pris som den skattskyldige i

allmänhet betingar sig vid försäljning av varan till detaljhandlare.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 mars 1965 har kontrollstyrelsen framhållit

bl. a. att det skattepliktiga varuområdet omfattar dels vissa specialpreparat

mot finnar o. d. (s. k. aknepreparat), dels specialsmink för döljande

av ärr, födelsemärken m. m. Aknepreparaten är, fortsätter styrelsen,

i huvudsak av två olika typer. Den ena typen bygger på ytaktiva och desinficerande

ämnen, medan den andra brukar innehålla förutom desinficerande

ämnen också vissa delar puder samt svavelföreningar m. m. Den förra

gruppen av aknepreparat är f. n. i regel skattepliktig. Den senare däremot

är i allmänhet sammansatt så, att den fyller villkoren för skattefri hudkräm.

I en del fall uppgår dock pudersubstansen till mer än 10 % och varan

blir då skattepliktig.

Kontrollstyrelsen anser det otillfredsställande att pudcrlialtiga preparat

i regel är skattefria under det att de särskilda rengöringspreparaten är skattepliktiga.

Styrelsen hemställer därför att aknepreparat generellt undantas

från det skattepliktiga varuområdet liksom också specialsmink av förut

nämnt slag.

Generaltullstyrelsen, som avgett yttrande över förslaget, har inget att

erinra mot att skatten slopas på de angivna preparaten. Såvitt avser aknepreparaten

ifrågasätter dock styrelsen om inte vissa svårigheter kan föreligga

att på ett tillfredsställande sätt avgränsa det skattefria området.

Det torde vara uppenbart att aknepreparaten snarast kan sägas ha en

medicinsk användning och att de står läkemedlen nära. Det är därför motiverat

att inte ta ut särskild varuskatt för sådana preparat. Också för specialsmink

av förut nämnt slag anser jag skattefrihet böra ifrågakomma.

Jag föreslår därför att dessa varugrupper undantas från det enligt förordningen

om särskild varuskatt skattepliktiga området.

Beträffande främst aknepreparaten kan, såsom generaltullstyrelsen framhåller,

vissa avgränsningssvårigheter uppkomma. Denna typ av hudvårdspreparat

är nämligen en mycket heterogen grupp. Alla övergångsformer

förekommer alltifrån preparat för mera ordinär hudvård till egentliga aknepreparat

med närmast medicinsk funktion. För att vinna erforderlig avgränsning

av det skattefria området torde därför för skattefrihet böra

krävas att varan skall föreligga i förpackning, på vilken uttryckligen angetts

varans karaktär av sådant specialpreparat som här åsyftas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Muj. ts proposition nr (it) år li)G6

Lagtekniskt synes undantaget från skatteplikt lämpligen kunna intas

i en särskild anmärkning i bilagan till förordningen om särskild varuskatt.

Det skattebortfall som kan beräknas uppkomma vid ett genomförande av

förslaget blir obetydligt.

Brännoljeskatt

För brännolja som används för drift av motor i motorfordon utgår en särskild

skatt (brännoljeskatt) förutom allmän energiskatt och särskild skatt

på motorbränslen. Brännoljeskatten regleras enligt förordningen den 15 december

1961 (nr 653) om brännoljeskatt. Beskattningsmyndighet är kontrollstyrelsen

eller, om skatt skall utgå vid införsel, generaltullstyrelsen.

Tillverkare av brännolja är skyldig att vara registrerad hos kontrollstyrelsen

om inte styrelsen medger annat (registrerad tillverkare). I övrigt

äger kontrollstyrelsen efter ansökan pröva om registrering skall ske. Förutom

tillverkarna avses huvudsakligen två kategorier skola kunna registreras,

nämligen dels de som från depå försäljer brännolja i större omfattning,

dvs. i första hand oljeföretagen (registrerad leverantör), och dels de

som förbrukar brännolja för såväl drift av motor i motorfordon som för

annat ändamål, s. k. blandade förbrukare (registrerad förbrukare). Även

den som säljer brännolja annat än från depå kan emellertid om särskilda

skäl föreligger registreras som leverantör. Det sistnämnda innebär att

exempelvis innehavare av bensinstation eller liknande tankanläggning —

som regelmässigt kan förvärva och tillhandahålla endast beskattad motorbrännolja

— i vissa fall kan bli registrerad samt försälja obeskattad sådan

olja.

Skattskyldiga är med vissa undantag endast de som registrerats. Skattskyldighet

inträder för registrerad tillverkare och registrerad leverantör,

då brännolja levereras till köpare som inte är registrerad eller tas i anspråk

för annat ändamål än försäljning. För registrerad förbrukare inträder

skattskyldighet då obeskattad brännolja påfylls bränsletank i motorfordon,

vartill han är ägare eller överlåts av honom till någon som inte är

registrerad. Härtill kommer att vid tidpunkten för skattskyldigs avregistrering

skattskyldighet inträder för då inneliggande lager av obeskattad brännolja.

I vissa fall inträder skattskyldighet även för den som inte registrerats. Så

är fallet då någon själv importerar brännolja och det inte är uppenbart att

oljan skall användas för skattefritt ändamål samt då obeskattad brännolja

påfylls bränsletank till motorfordon, vartill han är ägare.

Brännoljeskatten utgår med 34 öre per liter. Skatt som erläggs av tillverkare

eller registrerad leverantör eller vid införsel utgör dock endast 31

öre per liter. Kontrollstyrelsen äger, därest särskilda förhållanden det föranleda,

medge att skatt som skall erläggas av registrerad förbrukare skall

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Ulaj. ts proposition nr 69 år 1966

utgå med endast 31 öre per liter om förbrukningen är av betydande omfattning.

Då skatten erläggs till kontrollstyrelsen sker detta på grundval av

deklaration, i regel kvartalsvis.

Av brännoljeskatteförordningens bestämmelser i övrigt må här nämnas

endast att restitution av erlagd skatt i vissa fall kan medges förbrukare som

inte är registrerade. Kontrollstyrelsen kan medge sådan förbrukare restitution

av skatt på brännolja som i mera avsevärd omfattning förbrukats för

drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest för annat ändamål

än fordonets framförande eller som använts för annat ändamål än motorfordonsdrift.

Restitutionsbelopp utbetalas av kontrollstyrelsen efter ansökan

halvårsvis i efterskott.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 juni 1965 har kontrollstyrelsen, mot

bakgrunden av vissa otillfredsställande erfarenheter styrelsen haft av den

nuvarande utformningen av brännoljebeskattningen, föreslagit flera, delvis

genomgripande ändringar i lagstiftningen. Bl. a. föreslås färgningsskyldighet

för viss typ av eldningsolja (s. k. eldningsolja 1) för att sådan olja

skall kunna skiljas från motorbrännolja samt skärpning av förordningens

straffbestämmelser, över styrelsens framställning har yttranden avgetts

av drygt ett 30-tal remissinstanser. Med hänsyn till förslagets genomgripande

natur och på grund av vad som förekommit vid remissbehandlingen

har jag ansett, att kontrollstyrelsens framställning inte i detta sammanhang

bör läggas till grund för någon proposition till riksdagen utan bör överlämnas

till bilskatteutredningen och skattestrafflagutredningen för att tas i

övervägande vid resp. utredningsuppdrags fullgörande. Endast i några detaljfrågor

beträffande vilka mer omedelbara ändringar är påkallade avser

jag att nu behandla styrelsens förslag.

Viss skattskyldighetsfråga. Av den förut lämnade redogörelsen framgår,

att skattskyldighet enligt brännoljeskatteförordningen åvilar den som registrerats.

För den som inte är registrerad föreligger skattskyldighet endast

om han själv importerar brännolja eller då obeskattad brännolja påfylls

bränsletank till motorfordon, som han äger. Däremot föreligger inte skattskyldighet

för t. ex. tillverkare eller leverantör, som inte är registrerad men

som försäljer obeskattad brännolja för motorfordonsdrift. Detta innebär i

praktiken att t. ex. en bensinstationsföreståndare som försäljer obeskattad

brännolja för motorfordonsdrift inte kan påföras skatt för vad som försålts.

Kontrollstyrelsen föreslår sådan komplettering av bestämmelserna att skattskyldighet

skall föreligga också i nu avsett fall.

Förslaget har på denna punkt inte föranlett erinran vid remissbehandlingen.

Även för egen del kan jag biträda det och förordar, att bestämmelserna

om skattskyldighet i 4 § brännoljeskatteförordningen kompletteras

i enlighet med styrelsens förslag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kunyl. Maj.ts proposition nr (i!) dr 1966

Tillämplig skattesats vid avregistrering. Skattesatsen är, såsom tidigare

nämnts, olika allteftersom den skattskyldige är registrerad som förbrukare

eller som tillverkare eller leverantör. Den högre skattesatsen för skattskyldig

förbrukare beror främst på att han under vissa förutsättningar får göra

avdrag för brännolja som han använt för drift av tippnings- eller lastningsanordning

eller eljest för annat ändamål än fordonets framförande. Den

oregistrerade förbrukaren har inte sådan möjlighet i vidare mån än att

han hos kontrollstyrelsen efter ansökan kan erhålla restitution om förbrukningen

varit av mera avsevärd omfattning. Vid avregistrering skall förbrukare

erlägga skatt för olja som ingår i hans lager. Skatten utgår då med

M öre för liter. Kontrollstyrelsen anser att detta inte står i överensstämmelse

med grunderna för skattedifferentieringen och föreslår sådan komplettering

av bestämmelserna att skattesatsen skall utgöra endast 31 öre

per liter i här åsyftade fall.

Ej heller på denna punkt har törslaget föranlett erinran från remissinstansernas

sida. Också för egen del biträder jag styrelsens förslag och förordar

en kompletterande bestämmelse av angiven innebörd i 5 § brännoljeskatteförordningen.

Restitution av skatt. I relativt stor omfattning tankas traktorer och motorredskap

vid bensinstationer, vilkas föreståndare inte är registrerade som

skattskyldiga leverantörer och som alltså kan tillhandahålla endast beskattad

olja. Skattefrihet för olja, som används för traktorer och motorredskap,

skulle ha kunnat erhållas genom att innehavarna halvårsvis i efterhand erhållit

restitution av erlagd brännoljeskatt. Kontrollstyrelsen fann emellertid

i samband med brännoljeskatteförordningens ikraftträdande att ett så omfattande

restitutionsförfarande av administrativa skäl och av hänsyn till förbrukarna

borde undvikas. Därför utarbetade styrelsen ett system som kan

sägas innebära att skatterestitutioner erhålls i förväg. Enligt detta system

kan den som inköper brännolja för annat ändamål än motorfordonsdrift

förvärva oljan skattefri antingen inköpet sker på bensinstation eller oljebolags

depå. Köparen har endast att vid varje inköpstillfälle avge en på heder

och samvete undertecknad försäkran rörande användningen. Sker inköpet

hos oregistrerad säljare t. ex. vid bensinstation, regleras den skattefria leveransen

vid avräkningen mellan säljaren och dennes leverantör av brännolja.

Leverantören å sin sida upptar de mot försäkran tillhandahållna kvantiteterna

såsom skattefri försäljning i sina deklarationer till kontrollstyrelsen.

Denna typ av försäkran har emellertid, konstaterar styrelsen, missbrukats

i sådan omfattning att den inte längre kan bibehållas. Det är enligt styrelsens

uppfattning nödvändigt att i stället övergå till ett system med restitutjoner

i efterhand som erbjuder erforderliga kontrollmöjligheter. För att

motverka de påfrestningar av ekonomisk art, som en övergång till ett sådant

restitutionssystem kan komma att medföra för konsumenterna _ enligt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

gällande regler utbetalas restitution halvårsvis i efterskott — föreslår emellertid

styrelsen att den skall äga medge tidigare restitution a conto i fall da

det är fråga om större belopp.

Den typ av försäkran, varom det här är fråga, har missbrukats i mycket

betydande omfattning. Även om det varit uppenbart att brännoljan skolat

användas för skattepliktigt ändamål — den har exempelvis direkt fyllts i

lastbilstank — har det i avsevärd utsträckning förekommit att köparen av

oljan avgett och försäljaren godtagit en falsk försäkran rörande användningen.

Härigenom har skatt kunnat undandras. Inom kontrollstyrelsen

uppskattas skattefusket enbart i fråga om denna försäkran uppgå till flera

milj. kr. om året. Det är därför uppenbart, att systemet inte kan bibehållas

trots att anordningen som sådan är förenad med betydande fördelar både

från administrativ synpunkt och för förbrukarna. Jag delar därför styrelsens

uppfattning att man måste övergå till restitution i efterhand i fall då

rätt till skattefri förbrukning föreligger. Härom har knappast några delade

meningar förelegat vid remissbehandlingen.

Vid en övergång till ett system med restitution i efterskott kommer emellertid

förbrukarna i ett sämre läge än nu är fallet. Jag anser mig därför

böra biträda styrelsens förslag om att restitutioner a conto skall få tillämpas

då fråga är om större restitutionsbelopp i syfte att därigenom mildra

de svårigheter av likviditetsmässig natur som eljest kan uppkomma. En

bestämmelse som möjliggör en sådan ordning bör intas i 9 § tredje stycket

brännoljeskatteförordningen.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

Tillståndsmyndighets rätt att vid byte av ntskänkningslokal lämna föreskrifter

om utskänkning. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

maj 1954 (nr 521) meddelas tillstånd till utskänkning i regel av länsstyrelsen

i det län där utskänkningen skall äga rum. När fråga är om turistutskänkning

meddelas tillståndet dock av Kungl. Maj :t och, om det avser

trafikulskänkning, av länsstyrelsen i det län där rederiet, järnvägens

styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

Länsstyrelsen äger enligt 38 § samma förordning att i samband med

tillståndets meddelande, när särskilda förhållanden påkallar det, samtidigt

som länsstyrelsen fastställer vederbörliga av kommunen föreslagna inskränkningar,

lämna vissa föreskrifter rörande utskänkningen. Dessa får

dock inte vara av sådan art att de uttryckligen är undantagna från kommunens

befogenheter. Länsstyrelsen är sålunda skyldig att fastställa de

inskränkningar som fullmäktige föreslagit under förutsättning att dessa

faller inom fullmäktiges befogenhet. Vidare äger länsstyrelsen meddela föreskrifter

exempelvis om anställande av viss personal vid utskänkningsställe

eller rörande den med rätten till rusdrvcksutskänkning följande rätten att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:Is proposition nr 69 år 1966

utskänka öl, i den mån föreskrifterna inte berör ämnen som anges i 1(5 §

andra stycket ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1901 (nr 159). Också

ordningsföreskrifter äger länsstyrelsen utfärda.

Enligt 45 § rusdrycksförsäljningsförordningen får ombyte av utskänkningsställe

ske efter medgivande av den myndighet som lämnat tillstånd

till utskänkningen. Intendenten för utskänkningsärenden vidtar i samband

därmed viss utredning i ärendet. Enligt samma paragraf får inrättande av

drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande

eller införande av självservering för rusdrycker ske endast efter godkännande

av intendenten för utskänkningsärenden.

Någon författningsenlig möjlighet för länsstyrelsen att meddela föreskrifter

rörande utskänkningen i samband med ombyte eller väsentlig ändring

av utskänkningslokal finns inte.

1 skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 november 1964 framhåller kontrollstyrelsen

att problem kan uppkomma genom att särskilda föreskrifter rörande

utskänkningens bedrivande kan meddelas bara i samband med meddelande

av tillstånd till utskänkning men däremot inte vid ombyte av utskänkningslokal.

Styrelsen anser det inte vara tillfredsställande att vid

byte av lokal en restauratör skall kunna öppna en helt ny typ av utskänkningsrörelse

och framhåller att liknande problem kan uppkomma vid ombyggnad

av de gamla lokalerna. Kontrollstyrelsen hemställer att 38 § rusdrycksförsäljningsförordningen

ändras så, att länsstyrelsen erhåller rätt att

också vid medgivande till ombyte av utskänkningsställe lämna sådana föreskrifter

rörande utskänkningen som avses i nämnda paragraf. Denna rätt

anser kontrollstyrelsen böra begränsas till att gälla endast de fall, där utskänkningens

karaktär väsentligt förändras i samband med byte av lokal

t. ex. inrättande av självservering e. d. — eller eljest särskilda skäl påkallar

det, såsom att de nya lokalerna är belägna inom stadsdel eller område

av annan karaktär än där de gamla var belägna.

Över kontrollstyrelsens förslag har infordrats yttranden från ett 20-tal

myndigheter och organisationer. Utom i fall som anges i det följande har

lörslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att förslaget bör utvidgas

att gälla även vid ombyggnad av utskänkningslokal i samband varmed utskänkningen

får en väsentligt ändrad karaktär. Av huvudsakligen samma

uppfattning är Xya systemaktiebolaget och Föreningen Nya systemaktiebolagets

distriktschefer och biträdande intendenter.

Svenska stadsförbundet anser att kommunen bör få rätt att med bindande

verkan för den tillståndsgivande myndigheten föreslå inskränkningar

i fråga om utskänkningen även när fråga är om byte av lokaler under

löpande oktrojperiod. Kommunen bör sålunda ha möjlighet att i fall

som nu nämnts begagna den vetorätt som gäller vid beviljande av tillstånd

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966

till årsutskänkning. Liknande synpunkter framförs av Centralförbundet för

nykterhetsundervisning, Nationaltemplarorden och De kristna samfundens

nykterhetsrörelse.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser inte att tillståndsmyndigheten

under alla omständigheter skall äga rätt att meddela nya föreskrifter rörande

utskänkningen utan menar att sådan rätt bör få meddelas endast om

bytet av utskänkningsställe innebär en från nykterhetspolitisk synpunkt väsentlig

omlokalisering. Motsvarande betraktelsesätt anläggs av Sveriges

hotell- och restaurangförbund.

Som framgår av det anförda kan tillståndsmyndigheten lämna särskilda

föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande endast i samband med tillståndets

meddelande. Skulle restauratören byta utskänkningslokal kan särskilda

föreskrifter inte meddelas med avseende på det nya utskänkningsstället.

Med hänsyn till att den verksamhet, för vilken tillstånd meddelats,

genom bytet av utskänkningslokal kan komma att fortsättas under helt

andra former än som förutsatts vid tillståndets lämnande, framstår den gällande

ordningen som mindre tillfredsställande. Uppenbarligen måste det

vara av betydelse att möjligheter finns för tillståndsmyndigheten att, när

förhållanden inträffat som rubbat eller kan antas rubba förutsättningarna

för tillståndets meddelande, stadga de föreskrifter rörande den fortsatta

utskänkningen som kan vara påkallade.

Från något håll har anförts att tillståndsmyndigheten bör erhålla möjlighet

att meddela föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande också

vid ombyggnad av utskänkningslokalen. Mot en sådan uppfattning kan

möjligen invändas att, så snart fråga är om väsentlig ändring i utskänkningslokalernas

anordnande eller införande av självservering för rusdryc^

ker, godkännande skall meddelas av intendenten för utskänkningsärenden.

Sådant godkännande utesluter emellertid inte att tillståndsmyndigheten kan

komma till en annan bedömning i samband med prövningen av utskänkningstillstånd

för därpå följande oktrojperiod. För att såvitt möjligt förhindra

att restauratörens fortsatta verksamhet äventyras i samband med att

tillståndet omprövas efter periodens utgång anser jag därför lämpligt att

tillståndsmyndigheten erhåller rätt att meddela föreskrifter angående utskänkningens

bedrivande inte bara vid byte av utskänkningslokal utan även

när denna blir föremål för ombyggnad av väsentlig betydelse för utskänkningens

bedrivande.

Några remissinstanser har ansett att kommunen bör tillerkännas rätt att

begagna sin vetorätt också när fråga är om byte av utskänkningslokal under

löpande oktrojperiod. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag emellertid

att en sådan befogenhet för kommunen inte bör tillskapas i nu förevarande

sammanhang.

Med det tillägg, som jag enligt det nyss sagda förordat, biträder jag

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Mnj.ts proposition nr (ii) år 1960

kontrollstyrelsens förslag om rätt för tillståndsmyndighet att meddela föreskrifter

angående utskänkningens bedrivande.

Skott på spritdrycker som stulits hos partihandelsbolnget. Bestämmelser

om skatt på spritdrycker återfinns i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209 )

om skatt på sprit och vin. Vid inköp hos partihandelsbolaget erläggs skatt

enligt förordningen till bolaget. På partihandelsbolaget ankommer sedan att

leverera in skatten till statsverket.

Uttryckliga regler saknas i fråga om uttagande av skatt på spritdrycker

som avhänts partihandelsbolaget genom brott.

Enligt 7 § 3 mom. förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning

av sprit och vin skall den som olovligen tillverkat sprit dömas att för den

tillverkade myckenheten gälda skatt motsvarande omsättningsskatten för

samma mängd av den spritdryck med en alkoholhalt av 40 volymprocent

som har det lägsta utminuteringspriset. Skatten skall utgöra minst 100 kr.

1 skrivelse den 13 november 1964 framhåller kontrollstyrelsen att stölder

av sprit från AB Vin- & Spritcentralen förekommit vid olika tillfällen. Vid

rättegång mot de skyldiga har bolaget yrkat skadestånd för de stulna

dryckerna som beräknats efter utminuteringspriset inkl. den speciella omsättningsskatten.

I fall då yrkandet medgetts av de tilltalade har domstolarna

utdömt skadestånd i enlighet med denna beräkning. I ett nyligen avgjort

mål, där hos bolaget anställd personal tillgripit relativt betydande

kvantiteter spritdrycker, har de tilltalade bestritt skadeståndsyrkandet till

den del detta avsåg skatt, som belöpte på de stulna dryckerna. Underrätten

ogillade skadeståndsyrkandet i den del detta innefattade skatt som bolaget

skulle haft att leverera in till statsverket, om bolaget försålt spritvarorna.

Hovrätten fastställde sedermera underrättens dom i vad avsåg skadeståndet.

Motsvarande problem uppkommer inte, fortsätter styrelsen, vid tillgrepp

hos Nya systemaktiebolaget, eftersom skatten då redan erlagts. Styrelsen,

som anser det kunna förutsättas att huvudparten av de från Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralen stulna dryckerna används till olovlig försäljning,

finner det otillfredsställande att en obehörig vinst kan göras av den

brottslige genom att skatt inte innefattas i utdömt skadestånd. Kontrollstyrelsen

föreslår därför sådan ändring av ansvarsbestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen,

att med stöd därav skyldighet att utge skatt skall

kunna åläggas för spritdrycker som tillgripits hos partihandelsbolaget.

Av praktiska skäl anser kontrollstyrelsen den föreslagna bestämmelsen

böra begränsas till att avse endast spritdrycker, eftersom dessa är mest gångbara

i den illegala handeln. Med spritdryck bör i förevarande sammanhang

avses all sprit som finns upptagen i detaljhandelsbolagets sortiment.

För att förenkla domstolarnas uträkning av den skatt som vederbörande

skall utge föreslår kontrollstyrelsen, att den schablonregel, som finns angiven

i 7 § 3 inom. förordningen om tillverkning av sprit och vin och som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kangl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966

tillämpas för olovligen tillverkad sprit, kommer till användning också vid

utdömande av skatt i här berörda fall.

Kontrollstyrelsens förslag har, utom i fall som anges i det följande, tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Överståthållarämbetet menar, att förslaget innebär att man genom att

lägga skatt på en illegal verksamhet i berörda avseenden jämställer stöld

med laga fång, och avstyrker därför förslaget av principiella skäl. Länsstyrelsen

i Kopparbergs lön tillstyrker förslaget men anser att den föreslagna

bestämmelsen bör tillämpas även i fråga om vin som stulits från partihandelsbolaget.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet tillstyrker förslaget men anser

att den »avgift», som sålunda skall kunna utdömas, bör omfatta förutom

den speciella omsättningsskatten för rusdrycker också allmän omsättningsskatt

samt parti- och detaljhandelsbolagens omkostnader och försäljningsvinst.

Som skäl för förslaget att införa en bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen

om utdömande av skatt på spritdrycker som stulits från partihandelsbolaget

har kontrollstyrelsen framhållit, att domstol i något fall

ogillat den del av yrkandet om skadestånd som innefattade skatt och som

bolaget vid en normal försäljning skulle haft att leverera in till statsverket.

Utan att närmare gå in på den rättsliga bedömningen av det av styrelsen

refererade fallet vill jag erinra om att mot skatten svarande belopp i och

för sig torde kunna utdömas med tillämpning av 36 kap. 1 § andra stycket

brottsbalken. Något omedelbart behov av en författningsbestämmelse i enlighet

med styrelsens förslag föreligger därför inte. Härtill kommer att

frågor om förverkande och olika specialstraffrättsliga spörsmål f. n. övervägs

inom justitiedepartementet.

Jag anser därför någon lagstiftningsåtgärd i berört hänseende inte f. n.

vara påkallad.

Utöver vad jag nu anfört bör i detta sammanhang vidtas de jämkningar

i rusdrycksförsäljningsförordningen av formell natur som föranleds av

ikraftträdandet av brottsbalken.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)

om skatt på sprit och vin;

2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475);

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966

3) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928

(nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;

i) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj

19M (nr 251) om särskild varuskatt;

6) förordning angående ändring i förordningen den 15 december 1961

(nr 653) om brännoljeskatt;

7) förordning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26

maj 195t (nr 521).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Ro Josephson

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 66025''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1966:40 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 s. 1 i texten