Angående reformerad organisation av skolledningen i grundskolan m. m
1966-03-11 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1966:74, Angående reformerad organisation av skolledningen i grundskolan m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960
1
Nr 74
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reformerad organisation
av skolledningen i grundskolan m. m.; given
Stockholms slott den 11 mars 1966.
Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en reformering av skolledarorganisationen i grundskolan
i syfte att åstadkomma en effektivisering av den pedagogiska ledningen av
skolväsendet.
Förslag framläggs om en ändrad studierektorsorganisation i grundskolan. Förslaget
innebär i huvudsak, att en tjänst som studierektor med hela rektorsområdet
såsom verksamhetsområde inrättas i rektorsområden av viss storlek. Arbetsfördelningen
mellan rektor och studierektor föreslås få göras upp från fall
till fall mellan de båda tjänstemännen och fastställas av skolstyrelsen. Undervisningsskyldigheten
föreslås bli fastställd av länsskolnämnden såsom en för
rektor och studierektor gemensam undervisningsskyldighet, vilken därefter fördelas
av rektor.
I propositionen berörs slutligen dels frågan om vissa rationaliseringsåtgärder,
dels behovet av att kommunerna ställer biträdespersonal i tillräcklig omfattning
till förfogande.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 7!t
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7i år 1966
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11
mars 1966.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående reformerad
organisation av skolledningen i grundskolan m. m. och anför.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 b ur 1966
3
1. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1961 tillkallade jag den
28 april 1961 såsom sakkunniga för att verkställa utredning rörande viSsa skoladministrativa
spörsmål (direktiv se 1962 års riksdagsberättelse s. 208) skoldirektören
Thorbjörn Eliasson, rektorn Nils Erik Anrup och avdelningsdirektören
Bengt Karlin. Åt Eliasson uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 oktober 1963 tillkallade
jag samma dag såsom ledamöter rektorn tillika skolchefen Lars Elam
och sekreteraren i Svenska kommunförbundet Sixten Lögdberg. Genom beslut
den 28 januari 1963 tillkallades såsom expert förste rektorn Sten Gunnar Bergh.
De sakkunniga, som antagit benämningen skoladministrativa utredningen,
har i november 1964 avlämnat betänkandet »Organisation av skolledningen i
grundskolan» (SOU 1964:53).
Efter remiss har yttranden avgetts av statskontoret, skolöverstyrelsen, skol■nämnden
för Stockholms stad och Stockholms län, samtliga länsskolnämnder,
skolarbetstidsutredningen, utredningen rörande lärarnas arbetstidsförhållanden,
personalutbildningsberedningen, Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet
som hört den gemensamma skoldelegationen och avgett identiska yttranden,
Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), som hört Lärarnas riksförbund,
och slutligen Tjänstemännens centralorganisation (TCO), som hört Svenska
facklärarförbundet, Sveriges lärarförbund, Sveriges skolledarförbund och Sveriges
småskollärarförbund.
Riksdagens revisorer har i sin år 1965 avgivna berättelse under § 30 tagit upp
vissa administrativa problem inom skolväsendet. Revisorerna anför bl. a.
I syfte att få en bild av hur arbetsförhållandena på rektorsexpeditionerna i
dagens läge ter sig har revisorerna tillställt rektorerna vid ett 40-tal allmänna
läroverk och tekniska gymnasier ett antal frågor i ämnet. De med anledning
härav avgivna svaren har givit vid handen att allvarliga brister i åtskilliga hänseenden
fortfarande vidlåder skoladministrationen och att den avlastning av
rektoremas arbetsbörda som var ett av huvudsyftena med 1958 års reform ej
alls kommit till stånd; flera rektorer har t. o. m. uppgivit, att de administrativa
göromålen efter reformens ikraftträdande tagit en sådan omfattning att rektorernas
tid för pedagogisk ledning av skolornas arbete blivit ytterligare beskuren.
En av de väsentligaste anledningarna till att någon förbättring av arbetsläget
på rektorsexpeditionerna ännu icke inträtt har uppgivits vara att införandet av
grundskolan medfört en rad administrativa och andra problem, vilka icke i
detalj hade förutsetts då skolreformen beslöts. De tillfrågade rektorerna har
emellertid som en annan viktig omständighet i detta sammanhang framhållit,
att överflyttandet av redogöraransvar, ekonomisk redovisning, inköpsärenden
etc. från rektor och rektorsexpedition till skolstyrelserna dels försvårat eller
4
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 74 år 1966
omöjliggjort rektors överblick över skolans ekonomi och dels fått till följd att en
ofta omfattande och tidsödande skriftväxling mellan rektor och skolstyrelse även
i fråga om rena bagatellärenden blivit nödvändig. Det har t. ex. uppgivits, att
rektor åt ett ärende som tidigare klarades av på ett par minuter nu kan få anslå
ett par timmar. Nämnas må att ett stort antal rektorer omvittnat, att de betraktar
sitt nuvarande arbetsläge som mycket bekymmersamt och att de anser
skyndsamma och effektiva rationaliseringsåtgärder ofrånkomliga.
Enligt revisorernas mening är det mot bakgrunden av här berörda förhållanden
i hög grad angeläget, att de med skoladministrationen sammanhängande
problemen ägnas fortsatt uppmärksamhet och att därvid de möjligheter till
ytterligare rationaliseringar som kan finnas pa hithörande områden omsorgsfullt
och utan tidsutdräkt tillvaratages.
Knngl. Maj:ts proposition nr 7Jr år 1966
5
2. Frågans tidigare behandling och nuvarande förhållanden
Den nu gällande organisationen av den lokala skolledningen fick sin utformning
genom 1956 års riksdagsbeslut ang. skolstyrelselag m. m. (prop. 1956:182,
KSU: 1, rskr 420 samt prop. 1957: 79, L’U: 20, rskr 197). Syftet med reformen,
som trädde i kraft den 1 juli 1958, var bl. a. att åstadkomma en enhetlig ledning
på det fackliga planet och en förstärkning av skolledningen vid det obligatoriska
skolväsendet. Studiercktorsorganisationcn bibehölls i stort sett i den utformning
den fått genom riksdagens beslut i anledning av prop. 1955:120 (SU 122, rskr
285).
Den år 1956 beslutade och år 1958 genomförda reformen av skolledningen
medförde inte i alla delar den förbättring av arbetssituationen för skolledningen
som avsetts. I sin år 1960 avgivna berättelse konstaterade riksdagens revisorer
bl. a., att tungroddhet i skilda hänseenden kännetecknade den nya administrationen
och att dubbelarbete i stor utsträckning förekom vid handläggningen av
vissa ärendegrupper. För att utreda dessa frågor tillsattes år 1961 skoladministrativa
utredningen. 1962 avlämnade utredningen ett förslag till förbättring
av arbetssituationen för rektorer vid statliga allmänna gymnasier — inklusive
försöksgymnasier — statliga allmänna gymnasier i kombination med statlig
realskola samt tekniska gymnasier (SOU 1962: 5). En proposition på grundval
av detta förslag förelädes 1963 års riksdag (prop. 1963:113, SU 145, rskr 333).
Skolledningen för det nya gymnasiet och fackskolan fick sin utformning
genom beslut av 1964 års riksdag (prop. 1964:171, SäU 1, rskr 407). Vid skolenhet
med gymnasium och/eller fackskola bör i enlighet härmed finnas en
rektorstjänst. Vid skolenhet med gymnasium bör vidare finnas en lönegradsplacerad
tjänst som studierektor. Vid fristående fackskola inrättas arvodestjänst
som studierektor efter medgivande av skolöverstyrelsen. Vid skolenhet med
grundskola och fackskola bör endast en arvodestjänst som studierektor kunna
finnas, medan vid skolenhet med yrkesskola och fackskola bör — utöver i förekommande
fall studierektor för yrkesskolan — finnas en arvoderad studierektorstjänst.
En viss förstärkning av tillsynslärarorganisationen genomfördes år 1962 i samband
med riksdagens beslut om reformering av den obligatoriska skolan (prop.
1962:54, SäU 1, rskr 328).
Det nya gymnasiet och fackskolan har som tidigare nämnts fått en ny skolledarorganisation.
Med utgångspunkt i skoladministrativa utredningens betänkande
(SOU 1964:53) syftar förevarande förslag främst till en lösning av de
skoladministrativa problemen i grundskolan och till en reformering av skolledningen
i grundskolan.
Den nu gällande skolledarorganisationen i grundskolan innebär enligt skolstadgan
den 6 juni 1962 (nr 439, ändrad senast 1965: 863) i korthet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
I allmänhet skall minst en rektor finnas vid grundskolan i kommunen. För behörighet
fordras att vara behörig till tjänst som ordinarie lärare vid grundskolan
samt att äga de insikter, den erfarenhet och de övriga egenskaper, som utövandet
av rektorstjänsten kräver.
Studierektor må finnas för det stadium, som rektor inte har utbildning för
och erfarenhet från. Om rektors utbildning och erfarenhet avser samtliga stadier,
må studierektor finnas för antingen högstadiet eller låg- och mellanstadierna.
I kommun med mindre än 20 klasser i grundskolan må det finnas studierektor
endast efter länsskolnämndens medgivande. Länsskolnämnden må medge kommun
med minst 20 klasser i grundskolan att inrätta två eller flera arvodestjänster
som studierektor. För behörighet som studierektor fordras att ha lärartjänst vid
grundskola i kommunen och ha av länsskolnämnden förklarats lämplig för befattningen.
Om det finns särskilda skäl, kan nämnden medge att till studierektor
förordnas rektor eller lärare, som inte är anställd vid grundskolan i kommunen.
Studierektor skall närmast under rektor bl. a. utöva den pedagogiska ledningen
av och tillsynen över det eller de stadier, för vilka han är förordnad, samt vidare
tillse att kollegier, konferenser och föräldramöten hålls. Han skall regelbundet
besöka klasserna, göra sig förtrogen med skolarbetet och rådgöra med lärarna
om arbetets uppläggning, utföra förberedelse- och avslutningsarbeten för läsåret,
såsom att göra upp förslag till elevernas fördelning på klasser och grupper, till arbetsfördelning
mellan lärarna och till schema.
Tillsymlärare skall finnas vid en skolanläggning om rektor inte är knuten till
anläggningen och det finns minst tre klasser av grundskolan där samt, i det fall
rektor är knuten till anläggningen, om det finns minst elva klasser av grundskolan
och poängtalet för skolväsendet i kommunen överstiger 14. I tillsynslärarens
arbetsuppgifter ingår att under rektor ha tillsynen över skolanläggningen
och ordningen vid denna, ha ledningen av och tillsynen över anskaffning
och vård av inventarier och undervisningsmateriel, utföra förberedelse- och
avslutningsarbeten för läsåret, vara förman för ekonomipersonalen och att biträda
vid ordnandet av föräldramöten, studieutflykter, skolavslutningar och dylikt.
För varje läsår fastställer länsskolnämnden rektors undervisningsskyldighet
och nedsättningen av studierektors undervisningsskyldighet. Skolstyrelsen fastställer
nedsättningen av tillsynslärares undervisningsskyldighet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7k är 1066
7
3. Utredningen
3.1. Direktiven
Skoladministrativa utredningen tillsattes för att få fram konkreta förslag, som
på ett avgörande sätt skulle förbättra arbetssituationen dels för rektorer vid
läroverk och dels för rektorer inom det obligatoriska skolväsendet. Sistnämnda
slag av rektorer berörs i direktiven i huvudsak av följande uttalanden.
Som grundval till förslagen till förbättring av rektorernas arbetssituation bör
i första hand tjäna en kartläggning av rektorernas arbetsuppgifter och en undersökning
av uppgifternas omfattning. Utredningen bör pröva i vilken mån arbetsuppgifterna
omfattar registrering, rapportering och uppgiftslämnande av olika
slag, som utan alltför störa olägenheter kan elimineras. Det bör förutsättningslöst
utredas, vilka funktioner ledaren för en skolenhet bör fylla och vad som i
olika fall bör krävas i form av biträdespersonal, kontorsutrustning och andra
organisatoriska anordningar för att han skall kunna göra det på ett rationellt
och tillfredsställande sätt. Därvid skall givetvis beaktas, att det är fråga om en
skola under den kommunala skolstyrelsen och att följaktligen de resurser för
skolväsendets ledning, som finns i kommunerna, på ett effektivt sätt skall utnyttjas.
Till utredningen har överlämnats en inom skolöverstyrelsen upprättad skrivelse
rörande utbildning av skolledare.
3.2. Utredningens undersökning
3.2.1. Undersökningsmetodik
Skoladministrativa utredningen har för att få underlag för sina överväganden
och förslag företagit en kartläggning, analys och kvantifiering av skolledares,
biträdande skolledares samt rektorsexpeditioners och skolkansliers arbetsuppgifter.
Det härför erforderliga underlaget har erhållits dels genom studier av de
författningar och anvisningar som reglerar detta område, dels genom intervjuer
och diskussioner med berörda befattningshavare, dels genom fältstudier under
olika skeden av läsåret, och dels slutligen genom en enkät, som under vårterminen
1963 tillställdes sammanlagt 147 rektorer, fördelade på 79 egentliga rektorer
(vilken beteckning utredningen använder för rektorer som inte förenar rektorsoch
skolchef sskap), 48 rektorer tillika skolchefer samt 20 förste rektorer. Enligt
utredningen innebär detta, att enkätmaterialet omfattade samtliga rektorer vid
grundskola i landet — exklusive de i storstäderna Stockholm, Göteborg och
Malmö — som hade förutsättningar att på erforderliga erfarenhetsgrunder besvara
enkäten. Bearbetningsbara enkätsvar erhölls från 84% av de tillfrågade
skolledarna. Utredningen anser denna svarsfrekvens tillfredsställande för denna
art av undersökning. Enkätmaterialet har därför lagts till grund för approximativa
beräkningar av årsarbetsmängdens omfattning och sammansättning för
I
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
olika personalkategorier sysselsatta med ledningen av rektorsområden och kommuners
skolväsende och det därmed förbundna administrativt-expeditionella arbetet.
Bland annat för att få möjligheter att utröna vilken betydelse rektorsområdets
och det kommunala skolväsendets struktur och personalorganisation
har för arbetsuppgifternas omfattning har utredningen med utgångspunkt i enkätmaterialet
konstruerat olika s. k. modellrektorsområden och modellkommuner.
Modellrektorsområdena skiljer sig från varandra med avseende på förekomsten
av olika stadier av grundskolan, det inbördes storleksförhållandet stadierna
emellan, förekomsten av studierektor samt studierektors stadietillhörighet. Modellkommunerna
skiljer sig från varandra förutom i nyssnämnda avseenden dels
såsom huvudindelningsgrund genom att skolchefen är antingen rektor tillika
skolchef eller förste rektor, dels genom förekomsten av skolassistent på skolkansliet.
Utredningen framhåller, att modellrektorsområdena och modellkommunerna
endast är att betrakta som olika konstruerade genomsnittstyper av de
rektorsområden och kommuner, som berörs av utredningens enkät.
Uppgifterna om de av rektor, studierektor, tillsynslärare och rektor som även
är skolchef fullgjorda årsarbetsmängdema har bearbetats och redovisats efter
fördelning dels på kvalifikationsgrunder, dels på arbets- eller sakområden och
dels på årets månader. De olika slag av kvalifikationsgrunder för utförande av
viss arbetsuppgift, som utredningen använt sig av, anges såsom pedagogiska, administrativa
och skolsociala.
På grundval av de framkomna resultaten av undersökningarna har utredningen
övervägt möjligheterna att rationalisera skolledares arbete. Utredningens
överväganden i detta avseende redovisas närmare vid den efterföljande behandlingen
av avsnitten om rationaliseringsåtgärder och biträdespersonal.
Sedan utredningen beaktat resultatet av dessa åtgärder har utredningen utifrån
det nya läge som därefter antagits föreligga utfört nya arbetsmängdsberäkningar.
De värden, som därvid framkommit, har sedermera lagts till grund för
utredningens förslag angående organisationen av skolledningen i grundskolan.
3.2.2. Sammanfattning av undersökningsresultatet
Resultatet av den av utredningen upplagda och utförda undersökningen redovisas
i korthet i det följande. För en mer utförlig redovisning av undersökningens
resultat hänvisas till utredningens betänkande (s. 25—74).
Utredningen har funnit, att »de egentliga rektorerna» med vissa undantag har
normala årsarbetsmängder. Det bör dock märkas att utredningen vid sina beräkningar
förutsatt, att den del av rektorernas arbete, som ligger i juli och början
av augusti, utförs av en vikarie för rektor. Beträffande rektor som även är skolchef
har utredningen funnit, att årsarbetsmängden överstiger den normala med i
genomsnitt 200 timmar i det fall det finns skolassistent och med 350—500 timmar
då det inte finns assistent. För såväl egentlig rektor som för rektor som
även är skolchef är vårterminens senare hälft och höstterminens början arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
9
toppar i förhållande till resten av året. Det arbete, som rektor utför i egenskap
av skolchef, är enligt utredningen emellertid relativt jämnt fördelat över årets
månader, dock med en viss koncentration till augusti och september.
En betydande del av rektors årsarbetsmängd utgörs enligt utredningen
av administrativt arbete. En del av detta är av sådan natur att det även fortsättningsvis
bedöms böra åvila rektor eller studierektor. Emellertid konstateras
att rektorerna i saknad av erforderlig biträdespersonal nödgas utföra också en
avsevärd mängd mindre kvalificerat administrativt-expeditionellt arbete. En del
av detta anser utredningen borde kunna överflyttas till biträdespersonal och
skolkansli.
Utredningen påvisar även på grundval av sin undersökning att den pedagogiska
ledningen av rektorsområdena för närvarande är eftersatt. Detta gäller
både det löpande pedagogiska arbetet och det pedagogiska utvecklingsarbete,
som utgör en förutsättning för förverkligandet av grundskolans målsättning.
Med den målsättningen att rektor skall vara i första hand pedagogisk ledare
finner utredningen nu rådande fördelning av rektors arbete på pedagogiska resp.
organisatoriskt-administrativa uppgifter otillfredsställande.
De av utredningen påvisade förhållandena varierar enligt vad utredningen
funnit beroende på för vilket stadium studierektor är förordnad. Förhållandena
är under i övrigt lika villkor avgjort sämre för en rektor med studierektor för
låg- och mellanstadierna än för en rektor med studierektor för högstadiet. Denna
skillnad synes bli allt mer markant ju större högstadiet blir i förhållande till lågoch
mellanstadierna. Enligt enkätmaterialet är den fullgjorda sammanlagda
mängden arbete, som hänför sig till den pedagogiska ledningen av ett rektorsområde,
mindre vid ett rektorsområde med studierektor för låg- och mellanstadierna
än vid ett motsvarande rektorsområde med studierektor för högstadiet.
Utredningen har av detta dragit slutsatsen att den nuvarande studierektorsorganisationen
inte är tillfredsställande vare sig det gäller den pedagogiska ledningen
av rektorsområdena eller i fråga om att avlasta rektor arbete.
I samband med sina undersökningar har utredningen kunnat konstatera, att
verksamhetsformerna i ett flertal avseenden är mindre rationella. Med anledning
härav har utredningen föreslagit vissa rationaliseringsåtgärder, som redovisas i
det följande.
Rektor därjämte skolchef är utredningens beteckning för skolledare
som fungerar samtidigt dels såsom ledare för ett rektorsområde eller en
skolenhet, dels såsom ledare för en kommuns hela skolväsende.
Förhållandet att en rektor med ledarskapet för rektorsområdet förenar ledarskapet
för kommunens skolväsende påverkar enligt utredningen såväl hans egen
insats i ledningen av rektorsområdet som den totala ledningen av rektorsområdet,
dvs. rektors, studierektors och tillsynslärares vid rektorsskola arbete. Det
visar sig nämligen, att det arbete som en rektor ägnar ledningen av rektorsområdet
är avsevärt mindre om han är rektor därjämte skolchef än om han är egentlig
rektor för ett motsvarande rektorsområde. De beräknade årsarbetsmängderna
10
Kungl. Maj:ts •proposition nr 7J+ år 1966
för studierektor och tillsynslärare vid rektorsskola vid skolchefernas egna rektorsområden
och vid rektorsområden motsvarande dessa men med egentlig rektor är
genomgående nära nog lika stora.
Då rektor därjämte är skolchef, visar det sig att fördelningen på sakområden
av arbetsmängder hos skolledare och biträdande skolledare förskjuts till förmån
för mindre pedagogiskt betonade sakområden, dvs. till mer administrativt arbete.
Utredningen konstaterar, att den omständigheten att rektor med ledarskapet
för ett rektorsområde förenar ledarskapet för en kommuns skolväsende under
nuvarande förhållanden medför en försämring av betingelserna för den pedagogiska
ledningen av rektorsområdet. Denna försämring är avhängig dels av omfattningen
av kommunens skolväsende, dels av förekomsten av kvalificerad biträdeshjälp.
Analysen av det arbete rektor därjämte skolchef ägnar ledningen av eget rektorsområde
visar, att detta i stor omfattning gäller mer eller mindre rutinbetonat
expeditionellt arbete som skulle kunna utföras av rektorsexpeditionens biträdespersonal
om sådan fanns i erforderlig omfattning. Även i det arbete som rektor
därjämte skolchef utför i sin egenskap av skolchef synes enligt utredningen ingå
en påfallande stor del sådant arbete, som en skolchef rimligtvis inte borde ha att
befatta sig med personligen. Så är fallet speciellt i kommuner med skolkansli
utan skolassistenter eller motsvarande hjälp. Genom att rektor därjämte skolchef
i sin egenskap av skolchef i hög grad upptas av mer eller mindre rutinbetonat
administrativt-expeditionellt arbete beskärs hans möjligheter att i erforderlig
omfattning ägna sig åt såväl de väsentliga skolchefsfunktionerna som
ledningen av det egna rektorsområdet.
3.3. Utredningens förslag
3.3.1. Målsättning
I det föregående har påvisats vissa brister i den nuvarande skolledarorganisationen
i grundskolan. Dessa brister består huvudsakligen dels i att skolledarna
inte har biträdespersonal i tillräcklig omfattning, dels i att vissa mindre
rationella arbetsmetoder på rektorsexpeditioner och skolkanslier gör arbetet
tungrott, dels i att den nuvarande studierektorsinstitutionen inte visat sig vara
i alla delar ändamålsenlig.
Dessa olägenheter har till följd att den pedagogiska ledningen av grundskolan
blivit eftersatt. Utredningen har funnit, att skolledningen för närvarande
i genomsnitt ägnar otillräcklig tid åt att åhöra lektioner, handleda och ha
pedagogiska samtal med lärare, åt nyanskaffning av läro- och läseböcker och
undervisningsmaterial över huvud taget samt slutligen åt skolbiblioteksverksamhet.
Utredningen har beräknat, att skolledningen bör ägna i genomsnitt 5,25 timmar
per låg- och mellanstadieklass och år samt 13 timmar per högstadieklass
Kungl. Maj:ta proposition nr 74 år 1966
11
och år åt att åhöra lektioner, handleda och ha pedagogiska samtal med lärare
samt åt att ha ämnes- och stadiekonferenser. Utredningen understryker vidare
skolbibliotekets centrala roll i skolarbetet och beräknar att skolledningen bör
ägna skolbiblioteksverksamheten i genomsnitt 18 timmar per år vid rektorsområden
med samtliga stadier eller endast högstadium samt 12 timmar- per år
vid rektorsområden med endast låg- och mellanstadier. Utredningen anser vidare
att skolledningen bör ägna något mera tid per år åt granskning och nyanskaffning
av läro- och läseböcker.
För att göra det möjligt för skolledningen att ägna sig i tillräcklig omfattning
åt bl. a. nyssnämnda arbetsuppgifter fordras, dels att vissa åtgärder beträffande
biträdespersonal och rationaliseringar vidtages dels att skolledningen
får en mer ändamålsenlig organisation.
Med ett större utrymme för de pedagogiska ledningsfunktionerna som målsättning
har utredningen föreslagit en ny skolledarorganisation i grundskolan.
Denna bör enligt utredningens mening på ett bättre sätt än som nu sker möjliggöra
en aktiv insats av skolledningen i såväl det pedagogiska nydaningsarbetet
som den pedagogiska ledningen av grundskolan, utan vilka den nya skolan
inte kan få det innehåll som avsetts. Den bör vidare göra det möjligt för rektor
att förena sin rektorstjänst med skolchefsskap, utan att ledningen av vare sig
kommunens skolväsende eller det egna rektorsområdet skall behöva eftersättas.
3.3.2. Rationaliseringsåtgärder
En inte obetydlig avlastning av arbete från skolkanslierna anser utredningen
möjlig att åstadkomma genom en mer välplanerad och på mer allsidig användbarhet
inriktad rapportgivning från skolkanslierna till länsskolnämnderna.
Väsentliga rationaliseringar bör vidare kunna uppnås genom radikalt förenklade
rutiner för arbete i samband med statsbidragsrekvisitioner
och utredningen framför vissa praktiska förslag härför.
Utredningen förutsätter vidare att länsskolnämnderna i fortsättningen inte
skall ställa krav på avskrifter av bl. a. olika klassers arbetsordningar.
Utredningen understryker den stora betydelsen av att behovet av rapporter,
statistiska uppgifter och liknande fortlöpande utsätts för kritisk
granskning såväl av den som inhämtar uppgifterna som av den som avlämnar
dem. Därvid skall således bedömas om arbetet är oundgängligen nödvändigt.
Då centrala eller regionala skolmyndigheter eller andra myndigheter
behöver tillgång till statistiska uppgifter rörande skolväsendet, bör de i första
hand vända sig till statistiska centralbyråns avdelning för undervisningsstatistik.
Endast i de fall erforderliga uppgifter inte kan erhållas från det centrala
statistikorganet, i förekommande fall efter viss ytterligare bearbetning av där
befintligt grundmaterial, kan det vara befogat att hämta in uppgifter från de
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
enskilda rektorsområdena eller skolförvaltningarna. Även om de centralt tillgängliga
uppgifterna ibland inte är helt aktuella, torde de i flertalet fall vara
användbara. Motsvarande kan i vissa fall gälla då skolkansliema hämtar in uppgifter
från de enskilda rektorsområdena.
Utredningen anser att den övervägande delen av de blanketter som passerar
rektorsexpeditioner och skolkanslier för närvarande inte är ändamålsenligt utformade
och föreslår därför att en särskild blankett revision bör komma
till stånd, förslagsvis genom skolöverstyrelsens försorg. Överstyrelsen bör därvid
samarbeta med företrädare för kommunala intressen.
Som exempel på åtgärder ägnade att avlasta rektor och skolchef arbete anför
utredningen vidare förenklade former för undertecknande av handlingar
med användning av konstrasignering, undertecknande på rektors- eller
skolchefsämbetets vägnar, eller enligt uppdrag. Rektorsexpeditionernas och skolkansliernas
arbete kan i vissa fall även effektiviseras genom att den kontorstekniska
utrustningen kompletteras. Inte oväsentliga reduceringar i arbetsmängden
torde vidare stå att vinna genom en lokal översyn av arbetsrutiner och arbetsformer.
Den fortlöpande förenklingen och effektiviseringen av arbetet, ibland
sammanfattade under begreppet vardagsrationalisering, bör enligt utredningen
lämpligen ankomma på såväl rektorer och skolchefer som på andra befattningshavare
vid rektorsområden och skolkanslier.
Utredningen har gjort upp förslag till fördelning av arbetsuppgifter
mellan rektor och rektorsexpedition samt mellan skolchef och skolkansli.
Utredningen finner därvid att rektor och rektorsexpedition inte skall belastas
med sådant arbete som utan olägenheter med hänsyn till arbetet vid rektorsområdet
kan koncentreras till skolkansliet. Till sådant arbete hör annat arbete
med personalens löner än att vid läsårets början till kansliet lämna primäruppgifter
för löneutbetalningar — »stamrapport» — och månatliga uppgifter om
avvikelser från »stamrapporten». Matriklar rörande lärare och andra befattningshavare
i rektorsområdet bör föras vid skolkansli eller annat organ och inte på
rektorsexpeditionen. Ett flertal uppgifter om de tjänstgöringsförhållanden som
erfordras för att upprätta tjänstgöringsbetyg eller intyg bör således inte föras
på rektorsexpeditionen. Det bedöms vidare vara fördelaktigt om skolkansliet
sköter en centraliserad anskaffning av lärarvikarier och den s. k. undervisningsoch
lärarstatistiken. S. k. attestbokföring anser utredningen inte vara nödvändig
vare sig på rektorsexpeditionen eller på skolkansliet, då sådan innebär ett påtagligt
dubbelarbete vid sidan av den medelsredovisning som det kommunalt
medelsförvaltande organet för. En förutsättning är emellertid att rektorer och
skolchefer periodvis får på ett tillfredsställande sätt utformade aktuella bokföringsrapporter
från det medelsredovisande organet och att bokföringen sker med
erforderlig systematisering. Rektorsexpeditionema bör vidare besparas arbetet
med att handha fakturor genom att inköpsrutinen utformas på ett lämpligt sätt.
Utredningen finner det vidare vara rationellt att kommunernas medelsförvaltande
organ räknar ut löner.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 nr 1966
Att skolstyrelserna, dvs. i praktiken skolkanslierna, i sitt arbete utnyttjar de
speciella resurser som vissa andra kommunala förvaltningar besitter finner utredningen
vara fördelaktigt. Utredningen understryker emellertid, att den överföring
av arbetsuppgifter från skolkansli till andra kommunala organ som sålunda
kan ske inte innebär att skolstyrelsen därmed avhänder sig beslutanderätten
i ärendena.
Utredningen finner det vara naturligt att rektor engageras i skolbyggnadsfrågor
men ifrågasätter om det är lämpligt, att han anlitas som sekreterare
i skolbyggnadskommittéer.
Beträffande fördelningen av arbetsuppgifter mellan skolkansliet och andra
kommunala förvaltningar samt delegering av beslutanderätten
i ärenden från skolstyrelse till skolchef, rektorer eller andra befattningshavare
finner utredningen sig inte böra framlägga några förslag. Utredningen deklarerar
dock som sin principiella mening, att delegering av beslutanderätt i ärenden
alltid bör ske till den från praktiska synpunkter lägsta möjliga nivån. Det är i
regel kvantitativt mindre arbetskrävande att fatta beslut i ett ärende än att
avge yttrande till en annan beslutande instans. Utredningen finner vidare, att
en rektor inte skall befatta sig med annat arbete än det som nödvändigtvis
måste utföras i samband med ledningen av verksamheten inom rektorsområdet.
Utredningen har funnit få möjligheter att rationalisera det administrativtexpeditionella
arbetet på rektorsexpeditioner och skolkanslier för att råda bot
på det förhållandet, att senare hälften av vårterminen och höstterminens början
utgör toppar i arbetsmängden. En viss utjämning av arbetsbelastningen
bedöms dock kunna åstadkommas genom att vissa arbetsuppgifter förbereds
eller helt utförs under mindre arbetstyngda perioder, exempelvis under
ferier.
3.3.3. Biträdespersonal
För att rektor samt rektor därjämte skolchef inte skall nödgas eftersätta sina
funktioner som ledare för rektorsområde respektive kommuns skolväsende måste
de enligt utredningens mening i erforderlig omfattning avlastas såväl rutinmässigt
som mera kvalificerat administrativt-expeditionellt arbete. Det är dock
naturligt att en i sista hand ansvarig chef för en arbetsenhet aldrig helt kan
befrias från att befatta sig med de på arbetsenheten förekommande arbetsuppgifterna.
Den överflyttning av arbete från rektor, studierektor och tillsynslärare
samt från rektor därjämte skolchef till annan befattningshavare, som sålunda
bör äga rum, utgör i själva verket en tillämpning av välkända arbetsfördelningsprinc:per.
Enligt dessa bör sålunda en arbetsuppgift inte utföras av en befattningshavare
med större kvalifikationer än som krävs för arbetet i fråga. Utredningen
anser det vara slöseri med allmänna medel att dyrbar, för andra ändamål
avsedd arbetskraft brukas för rent expeditionsarbete och betonar, att det bör
14
Kungl. Maj:ts proposition nr år 1966
ligga i det allmännas intresse att rektors, studierektors, tillsynslärares och skolchefs
arbetskapacitet utnyttjas på ett rationellt sätt. Detta förutsätter att skolledarna
får erforderliga biträdesresurser.
Under de senaste årtiondenas reformarbete inom det obligatoriska skolväsendet
har vid skilda tillfällen och av skilda instanser berörts frågan om att skapa
vissa garantier för att rektorerna vid den obligatoriska skolan skall få erforderlig
biträdeshjälp. Därvid har från såväl statliga skolorgan som skolledares och
lärares fackliga organisationer uttalats sympatier för centralt utformade normerande
bestämmelser om anslagstilldelning för biträdeshjälp. Det har även ifrågasatts
om inte statsbidraget till skolledartjänsterna borde göras beroende av om
kommunerna tillfredsställande löst biträdesfrågan. Skoladministrativa utredningen
har kommit fram till att staten inte bör ställa upp bindande normer för
tilldelning av biträdeshjälp, vilka har karaktären av i varje kommun automatiskt
verkande regler. Grundskolan står under kommunalt huvudmannaskap.
Utredningen anser att det under dessa förhållanden inte skulle vara riktigt att
den lokala skoladministrationen regleras av generella statliga bestämmelser, som
i vissa fall kan försvåra rimliga hänsynstaganden till lokala förhållanden.
Utredningen har, sedan möjligheterna beaktats att i mindre omfattning utjämna
säsongvariationerna, sökt dela upp det beräknade årliga behovet av biträdestimmar
vid rektorsområden av olika storlek och struktur i dels ett konstant
behov, dels ett säsongmässigt behov. Dessa beräkningar, som avses kunna tjäna
till vägledning vid dimensionering av såväl den fasta som den tillfälliga biträdespersonalen,
redovisas i diagram 1. Vid beräkningarna av konstanta årsarbetsmängder
har förutsatts att biträdespersonalen tar ut semester under juli månad,
den enligt utredningen för rektorsexpeditionen minst arbetsbelastade månaden.
Strukturen på rektorsområdena med samtliga stadier förutsätts vara i stort
densamma som strukturen i de respektive genomsnittsrektorsområden — modellrektorsområden
— som utredningen konstruerat.
Ur diagrammet kan även utläsas att behovet av biträdestimmar per högstadieklass,
under förutsättning att skolledningen avlastas rutingöromål i önskvärd
omfattning, synes vara ungefär dubbelt så stort som behovet av biträdestimmar
per låg- eller mellanstadieklass. Ges rektor inte erforderlig biträdeshjälp kan
poängrelationen 1—1,5 mellan låg- eller mellanstadieklassen och högstadieklassen
sålunda enligt utredningen inte anses ge ett från arbetsmängdssynpunkt rättvist
utslag. En inte oväsentlig del av de arbetsuppgifter, som enligt utredningens
mening bör utföras av biträdespersonal på rektorsexpeditionen, kräver handläggning
av biträde som kan arbeta självständigt.
En mångfald arbetsuppgifter som sammanhänger med ledning och administration
av kommuners skolväsende har utredningen funnit helt eller delvis kunna
överföras från skolchef till dels ett mera kvalificerat biträde, dels personal i den
s.k. biträdeskarriären. Det mera kvalificerade biträdet åt skolchef har utredningen
kallat assistent. Denne förutsätts ha särskilda teoretiska och praktiska
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1966
Diagram 1. Beräknad årsarbetsmängd för biträdespersonal vid rektorsområden
av olika storlek och struktur.
2400 t—
Rtktoriomröde m«d endast Idg-och mellanstadierna
- ~ samtliga stadier; L*M>Hl .
- ; H»L» Mj <betr
- « endast högstadium
2300 —
—totalbehov
-konstant behov
-konstant behov
—totalbehov
1800
—konstant behov
-konstant behov
200 300 400 500 600 700 800 900 1000 1100 1200 1300 1400 1500
Antal elever
kvalifikationer för självständig handläggning av frågor av administrativ och
kameral natur. Utredningen förutsätter, att assistent inte skall befatta sig med
bara kameralt arbete.
Utredningen utgår således ifrån att kommunerna, på det sätt som i varje särskilt
fall befinns lämpligt, i full utsträckning tillgodoser skolchefernas behov av
biträde. Detta anges som förutsättning för att de av utredningen föreslagna
organisatoriska anordningarna skall möjliggöra för en skolledare att på ett tillfredsställande
sätt förena rektors- och skolchefsskap. Utredningens beräkningar
av det årliga behovet av insatser av dels mera kvalificerat biträde (assistent),
dels personal i biträdeskarriären i kommuner med skolväsende av sådan omfattning,
att en skolledare har att förena rektors- och skolchefsskap, anses kunna
tjäna till vägledning vid utformningen av biträdesorganisationen vid de kommunala
skolförvaltningarna. Detta framgår av diagram 2.
Enligt de i diagram 2 redovisade beräkningarna skulle således det årliga behovet
av »assistenttimmar» vara något större än behovet av biträdestimmar
i en kommun med ett givet poängtal. Utredningen framhåller dock, att detta
förhållande inte bör tas såsom något definitivt givet. Relationen mellan behovet
av insatser av asssistent och behovet av insatser av personal i biträdeskarriären
är i viss utsträckning även beroende av den sistnämndas kvalifikationsnivå. Vid
de beräkningar som utredningen företagit har förutsatts, att biträdespersonalen
inte är att hänföra till den övre delen av karriären. Det torde enligt utredningen
under dylika förhållanden vara rimligt att utgå ifrån att i en kommun med ett
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
Diagram 2. Beräknad årsarbetsmängd för skolchef, assistent och personal i biträdeskarriären
i kommuner med skolväsende av sådan omfattning att en skolledare
har att förena rektors- och skolchefs skap.
Skolchtr
2. 2700
Assistent
2500 —
Personal i biträdeskarriären
220 430 650 870 1090 1300 1520 1740 1950 2170 2390 2600 2820 3040 3260
Antal elever (avrundat till tiotal)
10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150
Antal poöng
givet poängtal behovet av »assistenttimmar» är i stort detsamma som behovet
av biträdestimmar.
Behovet av personal i biträdeskarriären vid skolkansli som även fungerar
såsom rektorsexpedition måste bedömas i ett sammanhang.
Utredningen säger sig vara medveten om att det, i första hand i de minsta
kommunerna, under en övergångstid kan bli svårt att tillfredsställande lösa
frågan om kvalificerat biträde (assistent) till skolchefen. Möjligheter anses i
sådant fall böra föreligga för skolstyrelsen att vidtaga särskilda åtgärder, exempelvis
att på kommunens bekostnad nedsätta rektors (skolledningens) undervisningsskyldighet
utöver den av länsskolnämnden fastställda nedsättningen
3.3.4. Skolledarorganisationen inom rektorsområdet
Rektor och studierektor
Såväl en analys av fördelningen på kvalifikationsgrunder av skolledningens,
dvs. rektors och studierektors sammanlagda arbete, som en direkt funktionell
analys av skolledningens arbete stöder enligt utredningens mening nu gällande
princip, att ledare för ett rektorsområde vid grundskolan skall vara befatt
-
Kuntjl. Maj:ta proposition nr 7b år 19G6
17
ningshavare med pedagogisk bakgrund och övervägande pedagogiska funktioner.
De arbetsledande uppgifterna är enligt utredningen i huvudsak pedagogiska till
sin karaktär. En analys av skolledningens arbete utifrån funktionella aspekter
finner utredningen ge vid handen att en genom egen lärarverksamhet vunnen
förtrogenhet med undervisningens liksom det övriga pedagogiska arbetets villkor
är av stor betydelse för rektor i hans ställning som ansvarig för arbetet vid ett
rektorsområde. I framtiden torde skolenhet med grundskola i vissa fall komma
att inrymma även annan skola. Ledningen av och ansvaret för verksamheten
måste även vid en sådan skolenhet ligga hos en chef, rektor. Av bl. a. detta skäl
anser utredningen att de formella kompetensbestämmelserna för rektorstjänst
vid grundskolan måste ges en vidare utformning än för närvarande.
Utredningen föreslår, att för behörighet till rektorst jänst skall
fordras att vara med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga egenskaper
skicklig och lämplig för tjänsten. Enligt utredningens mening har rektor
som pedagogisk ledare nytta av att bedriva viss egen undervisning. Den omedelbara
kontakt med det pedagogiska skolarbetet som egen undervisning ger, är ur
allmänpedagogiska synpunkter av betydelse för rektors möjligheter att utöva
det pedagogiska ledarskapet. Även om omfattningen av rektors undervisningssky
Idig het måste vara avhängig av rektorsområdets storlek,
utgår utredningen ifrån att den som regel inte skall understiga den nu gällande
minimiundervisningsskyldigheten för rektor som inte förenar rektors- och skolchefsskap,
dvs. 4—5 veckotimmar.
Utredningen beräknar — under den uttryckliga förutsättningen att skolledningen
så långt det är möjligt avlastas mer eller mindre rutinbetonat administrativt-expeditionellt
arbete och bereds tidsmässiga möjligheter att i större omfattning
än för närvarande ägna sig åt pedagogiska uppgifter — vid vilket elevantal
en som normal betraktad arbetsmängd uppnås för en befattningshavare i skolledningen.
Hänsyn har även tagits till att rektor skall ha en undervisningsskyldighet
på 4—5 veckotimmar och till att visst arbete, som nu synes utföras av
tillsynslärare vid rektorsskola, enligt utredningens mening bör åligga den egentliga
skolledningen, dvs. rektor och studierektor. Det har vidare förutsatts att
rektor inte behöver befatta sig med arbete med de elever som från rektorsområdet
avlämnats till högstadium vid annat rektorsområde. Normal årsarbetsmängd
uppnås vid rektorsområde med endast låg- och mellanstadierna vid ett
elevantal av ca 1 100—1 200, vid rektorsområde med samtliga stadier av vilka
högstadiet är mindre än låg- och mellanstadierna tillhopa vid ett elevantal av ca
850—950, vid rektorsområde med samtliga stadier av vilka högstadiet är större
än låg- och mellanstadierna tillhopa vid ett elevantal av ca 800—900 samt vid
rektorsområde med endast högstadium vid ett elevantal av ca 700—850. Förhållandet
mellan den totala årsarbetsmängden hos skolledningen i rektorsområden
med endast låg- och mellanstadierna och den totala årsarbetsmängden i rektorsområden
av motsvarande storlek med endast högstadium är ungefär 1:1,5. Med
utgångspunkt i utredningens beräkningar kan således enligt utredningen nu gäl
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 74
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 är 1966
lande poängsystem för bedömning av grundskolans omfattning
— enligt vilket varje klass av låg- och mellanstadierna har poängvärdet
1 och varje klass av högstadiet poängvärdet 1,5 — användas för att ange
sambandet mellan ett rektorsområdes omfattning och total årsarbetsmängd för
skolledningen i rektorsområdet.
I det material på vilket utredningens beräkningar baserats har klassuppdelningen
i årskurs 9 skett enligt för försöksskolan gällande bestämmelser. Emellertid
kan tillämpningen av skolstadgans bestämmelser om hur linje med övervägande
yrkesämnen i årskurs 9 i grundskolan skall anordnas såsom särskild
klass i vissa fall medföra att klassantalet och därmed poängtalet för rektorsområdet
blir lägre än om klassuppdelningen, under i övrigt jämförbara förhållanden,
skett enligt bestämmelserna för försöksskolan. För att poängvärdet per
undervisningsenhet även av linje med övervägande yrkesämnen i årskurs 9 i
grundskolan adekvat skall uttrycka sambandet mellan förekomsten av undervisningsenheten
ifråga och det arbete den förorsakar skolledningen, bör därför,
enligt utredningens mening, klass av 9 pr, tp, ha och ht, som vid undervisning i
yrkesämnen är delad, i poänghänseende räknas som två klasser.
Med utgångspunkt i de beräkningar av den omfattning rektorsområden av
olika struktur maximalt bör ha för att ledningen skall kunna åvila en enda befattningshavare
och med hänsyn tagen till säsongvariationema i skolledningens
arbete har utredningen bedömt behovet av en biträdande skolledare.
Utredningen föreslår, att biträdande skolledare må inrättas vid rektorsområde
som består av högstadium eller högstadium jämte annat stadium av grundskolan,
då rektorsområdets poängtal uppgår till lägst 22. Vid rektorsområde med
endast låg- och mellanstadier föreslås biträdande skolledare få inrättas, då rektorsområdets
poängtal uppgår till lägst 51. Detta förslag bör ses även mot bakgrund
av utredningens ställningstaganden beträffande behov av biträdespersonal.
Vad beträffar den närmare utformningen av den biträdande skolledarinstitutionen
föreslår utredningen, att denna skall bestå av en biträdande skolledare
med hela rektorsområdet som verksamhetsområde. Förslaget innebär sålunda
att ledningsfunktionen vid rektorsområden organiseras efter en vertikal i
stället för en horisontell princip. Utredningen förutsätter, att den biträdande
skolledaren skall vara lärare.
Utredningen har även diskuterat andra sätt att organisera grundskolans ledning.
En möjlighet vore sålunda att utforma en biträdande skolledarinstitution
såsom en flerhövdad studierektorsinstitution med exempelvis en studierektor för
varje i rektorsområdet ingående stadium. Studierektorerna kunde åläggas pedagogiska
funktioner såsom åhörande av lektioner, handledning av lärare samt
övrig övervakning och ledning av undervisningen vid sina respektive stadier. Utredningen
har emellertid funnit en lösning efter dessa linjer mindre rationell.
Den nuvarande skolledarorganisationen tillgodoser inte skolans behov av samlad
pedagogisk ledning.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
Möjligheten liar även diskuterats att genom exempelvis en koncentration av
å ena sidan de organisatoriskt-administrativa ledningsfunktionerna inom kommunens
samlade skolväsende till en ledare och å andra sidan av de därigenom
renodlade pedagogiska ledningsfunktionerna inom kommunens samlade skolväsende
till en annan ledare effektivisera såväl hela den kommunala skoladministrationen
som den samlade pedagogiska ledaraktiviteten inom skolväsendet.
Utredningen har emellertid inte funnit att förutsättning för närvarande föreligger
för konstruktiva förslag efter dessa riktlinjer.
Den lösning utredningen förordar i fråga om organisation för ledning av rektorsområden
i grundskolan utgår sålunda ifrån nuvarande ordning att ledarskap
för kommuns skolväsende och ledarskap för däri ingående enskilda rektorsområden
eller skolenheter är utformade såsom skilda funktioner.
Utredningens förslag innebär således, att rektor då rektorsområdets storlek så
kräver vid sin sida bör ha en biträdande skolledare samt att denne skall ha hela
rektorsområdet som verksamhetsområde och bör vara lärare med sin undervisningsskvldighet
förlagd till rektorsområdet. Utredningen föreslår, att arbetsfördelningen
mellan rektor och den biträdande skolledaren inte fastställs
på sådant sätt, att någondera befattningshavaren låses till vissa bestämda funktioner.
Såväl rektor som den biträdande skolledaren är att betrakta såsom i
första hand pedagogiska befattningshavare. Enligt utredningens mening bör rektor
ha frihet att med den biträdande skolledaren överenskomma om den arbetsfördelning
som med hänsyn till personlig fallenhet och individuella intressen befinns
lämplig. Den överenskomna arbetsfördelningen mellan rektor och den biträdande
skolledaren bör fastställas av skolstyrelsen och meddelas rektorsområdets
lärare. Då arbetsfördelningen mellan rektor och den biträdande skolledaren
föreslås få uppgöras från fall till fall, föreslår utredningen att den biträdande
skolledaren tillsätts genom förordnande tills vidare, varvid förordnandet
som regel får förutsättas gälla åtminstone tid sammanfallande med vederbörande
rektors tjänstetid. För den biträdande skolledaren föreslår utredningen
titeln studierektor.
Enligt utredningens förslag bör studierektor vara lärare, men eftersom han
inte skall vara knuten till visst stadium av grundskolan bör för behörighet till
befattningen inte krävas lärarutbildning av visst bestämt slag.
Studierektor föreslås åtnjuta semester, inte ferier, samt vara skyldig mottaga
vikariatsförordnande såsom rektor. Det bör också åligga
studierektor att närmast under rektor svara för schemaläggningen.
På grund av det meransvar funktionen som studierektor medför bör studierektor,
förutom det att hans undervisningsskyldighet avpassas med hänsyn till
insatserna i skolledningen, tillerkännas arvode. Att studierektorsinstitutionen
konstrueras som en arvodesbefattning för en skolans lärare torde i varje särskilt
fall utgöra den bästa garantin för en väl sammansatt skolledning. Arvodesfrågan
förutsätts lösas vid förhandlingar mellan berörda parter.
Med hänsyn till att den biträdande skolledaren föreslås ha hela rektorsom2*
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 74
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 är 1966
rådet som verksamhetsområde och att arbetsfördelningen mellan rektor och biträdande
skolledare föreslås få uppgöras från fall till fall finner utredningen det
konsekvent att betrakta frågan om undervisningsskyldighet för
rektor och biträdande skolledare som en fråga om undervisningsskyldighet för
skolledningen i rektorsområdet. Det bör därför ankomma på länsskolnämnd att,
i stället för att fastställa undervisningsskyldighet för rektor och nedsättning av
undervisningsskyldighet för studierektor, fastställa den totala undervisningsskyldigheten
för skolledningen, dvs. den sammanlagda undervisningsskyldighet som
skall åvila rektor och studierektor. Det bör ankomma på skolstyrelsen att, efter
att ha hört rektor, fördela den sålunda fastställda undervisningsskyldigheten
mellan rektor och studierektor, varvid skall beaktas att rektors undervisning
inte får understiga i skolstadgan föreskriven minimiundervisningsskyldighet. Vid
fördelningen bör dock beaktas att rektor alltid skall ha erforderlig tid för utövande
av chefsfunktionerna.
Utredningen föreslår, att undervisningsskyldigheten för den egentliga skolledningen
vid rektorsområden (rektor och i förekommande fall studierektor) fastställs
enligt följande tablå, uttryckt i antal veckotimmar på låg- och mellanstadierna.
Rektorsområdets
poängtal
Antal veckotimmar på låg- och mellan- stadierna för skolledningen inom rektors- område som består av
enbart låg- och/
eller mellan- stadium
högstadium eller
högstadium jämte
annat stadium
Högst 11 .............
20—22
16—20
12—21 .............
17—19
11—15
22 29 .............
14—16
39—41
30—36 .............
11—13
35—38
37—43 .............
8—10
30—34
44—50 .............
6— 8
26—29
51—57 .............
33—34
23—25
58—63 .............
30—32
20—22
64—70 .............
27—29
18—19
71— ...............
26
17
I det fall studierektorsbefattning inte inrättas fastän rektorsområdets poängtal
överstiger det lägsta poängtal vid vilket så får ske, beräknas rektors undervisningsskyldighet
genom reducering av det angivna veckotimtalet med 30. Undervisningsskyldigheten
för rektor, som inte med rektorsbefattningen förenar
befattning som skolchef, får dock inte understiga 4—5 veckotimmar.
Den undervisningsskyldighet för den egentliga skolledningen som av länsskolnämnden
fastställts enligt redovisade normer utgör den ram, inom vilken skolstyrelsen
i samråd med rektor har att utmäta undervisningsskyldigheten för rek
-
21
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 74 ur 1966
tor och studierektor. Den sålunda utmätta undervisningsskyldigheten för envar
av de båda befattningshavarna skall därefter i förekommande fall multipliceras
med talet 0,8 för undervisning i läroämnen på högstadiet och specialundervisning
samt med talet 1,2 för undervisning såsom yrkeslärare.
Möjlighet anses böra föreligga att med hänsyn till speciella omständigheter
avvika från de föreslagna gränserna vid fastställande av den egentliga skolledningens
undervisningsskyldighet. Några allmänna anvisningar i detta avseende
kan enligt utredningens mening inte utfärdas.
Utredningen tar i ett senare sammanhang upp frågan om undervisningsskyldighet
för skolledningen i rektorsområden med rektor som jämväl är kommunal
skolchef.
T illsynslärare
De arbetsuppgifter, som enligt skolstadgan ankommer på tillsynslärare har
framgått av den lämnade redogörelsen för nuvarande förhållanden. Utredningen
finner, att en tillsynslärare i vissa fall har att utöva direkta ledningsfunktioner
vid skolanläggningen och anser denna ordning vara naturlig vid skolanläggning,
där varken rektor eller studierektor är expeditionellt stationerad. Utredningen
förutsätter därför, att tillsynslärarinstitutionen i detta fall skall fungera enligt
gällande bestämmelser. Dock föreslås den ändringen, att tillsynslärare skall
finnas så snart skolanläggningen omfattar mer än en klass.
Med nuvarande arbetsuppgifter för tillsynslärarna skulle enligt utredningen
den situationen kunna uppstå vid rektorsskola, att direkta ledningsfunktioner
skulle komma att utövas av inte mindre än tre befattningshavare, eftersom det
torde vara realistiskt att räkna med att den studierektor, som utredningen
föreslår, i regel kommer att vara expeditionellt stationerad vid samma skolanläggning
som rektor. Vid skolanläggning med rektor eller studierektor skulle
direkta ledningsfunktioner ankomma på två befattningshavare. Utredningen
finner en sådan uppspaltning av ledningsfunktioner vid en och samma skolanläggning
mindre ändamålsenlig. Utredningen anser således, att de arbetsuppgifter,
som tillsynslärare vid rektorsskola primärt bör åläggas, skall vara
att närmast under den egentliga skolledningen — dvs. rektor och/eller studierektor
— utöva ledningen av och tillsynen över anskaffning och vård av undervisningsmateriel.
På tillsynslärare vid rektorsskola föreslås även ankomma att närmast
under skolledningen svara för ordningen vid skolanläggningen. De övriga
funktioner, som nu enligt skolstadga och normalinstruktion för tillsynslärare ankommer
på tillsynslärare hör enligt utredningens mening till den egentliga skolledningens
funktioner och bör således vid rektorsskola utövas av den egentliga
skolledningen.
Skulle det befinnas lämpligt, att samma person förordnas såväl till studierektor
som tillsynslärare vid rektorsskola — med rektorsskola avses här även
skolanläggning vid vilken endast studierektor är expeditionellt stationerad —
synes enligt utredningen inga principiella hinder föreligga för detta.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
Utredningen har, som tidigare nämnts, räknat med att biträdespersonal
bör utföra något arbete i samband med materielanskaffning, varigenom även
tillsynslärare vid rektorsskola kan bli befriad från visst rutinbetonat expeditionellt
arbete. Gällande regler för fastställande av nedsättning av tillsynslärares
undervisningsskyldighet bör därför enligt utredningen kunna bibehållas.
3.3.5. Ledningen av kommunens skolväsende
Genom att arbetet för rektor som därjämte är skolchef (rektor tillika skolchef
eller förste rektor) i inte ringa omfattning upptages av mer eller mindre rutinbetonat
administrativt-expeditionellt arbete beskärs hans möjligheter till erforderliga
insatser såväl i ledningen av kommunens skolväsende som i den pedagogiska
ledningen av det egna rektorsområdet. Utredningen har dels, såsom
framgått av den tidigare redogörelsen, påvisat möjligheter att genom olika rationaliseringsåtgärder
befria skolchef från mindre kvalificerat administrativt
arbete, dels sökt skapa sådana organisatoriska förutsättningar för en rektor
att förena rektors- och skolchefsskap, att varken ledningen av kommunens skolväsende
eller ledningen av det egna rektorsområdet skall behöva eftersättas.
Sedan dessa möjligheter till rationaliseringar beaktats har utredningen utfört
arbetsmängdsberäkningar för skolchef och biträden åt skolchef. På grundval
av dessa har utredningen sedan beräknat en genomsnittlig årsarbetsmängd för
skolchef och biträden för skolkansliuppgifter i kommuner med skolväsende av
sådan omfattning, att en skolledare har att förena rektors- och skolchefsskap.
Dessa beräkningar har redovisats i diagram 2 (s. 16). Skolväsendets struktur i
kommunerna har förutsatts vara i stort densamma som strukturen av skolväsendet
i den av utredningen konstruerade modellkommun, som har förste rektor som
skolchef. Omfattningen av skolväsendet i kommunerna har beräknats enligt gällande
poängsystem. Omständigheter har inte heller framkommit, som motiverar
ändring av poänggränserna för inrättande av sådan skolchefstjänst, som inte är
förenad med rektorstjänst.
Såsom bl. a. framgår av diagram 2 medför befattningen som skolchef ett omfattande
merarbete för en rektor som därjämte är skolchef. Det är enligt utredningen
därför motiverat att söka anpassa sådan rektors arbetsbörda vid det egna
rektorsområdet med hänsyn till detta merarbete. Så sker redan nu i viss utsträckning.
Enligt gällande bestämmelser och anvisningar kan nämligen den för rektor
därjämte skolchef i egenskap av rektor fastställda undervisningsskyldigheten
reduceras med upp till 5 veckotimmar. Geografiska förhållanden, såsom stora
avstånd till skolanläggningar inom annat rektorsområde i kommunen, bör kunna
medföra större reducering. Utredningen anser emellertid, att även en rektor
som förenar rektors- och skolchefsskap bör kunna fullgöra alla sina åligganden
med bibehållande av i stort normal årsarbetsbörda och i övrigt normala arbetsförhållanden,
och finner därför de nuvarande organisatoriska förutsättningarna
för att hos en person förena de båda funktionerna otillfredsställande.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1966
Utredningen har på grundval av arbetsmängdsberäkningar utarbetat förslag
till nya normer för kompensering av genom skolehefsskap uppkommet merarbete
för rektor, som därjämte är skolchef. Utredningen understryker, att tilllämpningen
av de föreslagna normerna förutsätter, att skolkansliuppgifter av
ekonomisk, administrativ och kameral natur självständigt ombesörjs av biträde
med erforderliga kvalifikationer. För uppgifter av sådant slag skall skolchefen
utöva ledningen, inte utföra rutinarbetet.
Utredningen föreslår, att den för rektor och i förekommande fall för rektor
och studierektor fastställda sammanlagda undervisningsskyldigheten vid rektorsområde
med rektor som därjämte är skolchef (rektor tillika skolchef eller
förste rektor) av länsskolnämnden reduceras enligt följande tablå, uttryckt i
antal veckotimmar på låg- och mellanstadierna.
Kommunens poängtal
Nedsättning uttryckt i vec- kotimmar på grundskolans
låg- och mellanstadium
Högst 10
Högst 3
11— 40
3— 6
41— 70
6— 8
71—100
8—11
101—130
11—13
Lägst 131
13—14
Skolchef som är rektor vid icke-obligatorisk skola föreslås få motsvarande
nedsättning av den för honom i egenskap av rektor fastställda undervisningsskyldigheten,
dock med iakttagande av att erforderlig multiplicering av timtalet
kommer till stånd.
Möjlighet bör enligt utredningens mening föreligga att med hänsyn till speciella
omständigheter från fall till fall avvika från de föreslagna gränserna för
reducering av rektors och eventuellt studierektors undervisningsskyldighet. Till
dylika omständigheter hör exempelvis geografiska förhållanden, onormalt omfattande
skolskjutsverksamhet, tidskrävande skolbyggnadsärenden samt större
omläggningar av kommunens skolorganisation. Till omständigheter av detta
slag hör även förhållandet, att skolchef i kommun utan eget högstadium likväl
har att utföra omfattande arbete sammanhängande med högstadieelevernas skolgång
i andra kommuner.
3.3.6. Utbildning och fortbildning
Under utredningens arbete har vissa frågor rörande utbildning av skolledare
och biträden åt skolledare aktualiserats. Dels har vissa skrivelser i frågan överlämnats
till utredningen, dels har utredningen under sitt fältarbete konsta
-
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1966
terat, att det föreligger behov av både utbildning och fortbildning av dessa
personalkategorier.
Vissa utbildnings- och fortbildningsmöjligheter för skolledare finns för
närvarande. Lärarsammanslutningarna anordnar skoladministrativa kurser på
några veckors längd under ferierna. Den för Svenska stadsförbundet och Svenska
kommunförbundet gemensamma Kommunskolan i Sigtuna bedriver i samarbete
med skolledarorganisationer fortbildningsverksamhet för skolledare och
skolöverstyrelsen har pedagogiskt inriktade kurser för skolledare. Vid mer eller
mindre regelbundet anordnade kontakt- eller informationskonferenser slutligen
erbjuds olika slag av skolledare informationsmöjligheter.
Utredningen anser, att utbildning och fortbildning av skolledarkategorien skolchefer
får betraktas såsom en i första hand kommunal angelägenhet och ett
naturligt inslag i den utbildningsverksamhet som anordnas för kommunala chefstjänstemän.
Utredningen bortser således i detta sammanhang från skolcheferna
och avser med begreppen skolledarutbildning och fortbildning av skolledare
uteslutande utbildning och fortbildning av rektorer, dvs. ledare för skolenheter
eller rektorsområden.
Behovet av skolledarutbildning motiveras främst av det faktum, att det
är av avgörande betydelse för utbildning och fostran vid en skolenhet eller
ett rektorsområde vilken förmåga chefen för enheten har att leda underställd
personal till en effektivt och smidigt fungerande verksamhet. Utredningen talar
om utbildning för skolledare i två avseenden. Dels behövs en grundläggande
skolledarutbildning, kallad »chefsutbildning», som syftar till att utveckla ledarförmågan
hos skolledarna. Dels behövs fortbildning av skolledare i syfte att göra
dem skickade att på bästa sätt leda skolans organisatoriska och pedagogiska utvecklingsarbete.
»Chefsutbildningen», dvs. utbildningen om ledarskapets problem,
bör enligt utredningen omfatta orientering i de psykologiskt betonade
kärnämnena personalledning och personaladministration. Dessutom föreslås
orientering om arbetsorganisation, rationaliseringsteknik, skolförvaltning och
skolförfattningar ingå.
En grundläggande skolledarutbildning med den starkt allmänna och praktiska
inriktning på ledarproblem och administrativa problem som utredningen skisserat
beräknas, om den komprimeras, kunna genomföras på en relativt kort kurstid.
Utredningen räknar med 2—3 veckor. »Chefsutbildningen» för skolledare
bör enligt utredningens mening sättas in i det läge, där skolledaren på allvar
ställs inför ledarproblemen, dvs. som regel vid en tidpunkt strax efter utnämningen
till skolledare.
Genom att utgå ifrån att »chefsutbildningen» för skolledare bör sättas in efter
det att skolledaren utnämnts till sin befattning, tar utredningen även ställning
till frågan om en reguljär skolledarutbildning skall ges en grundläggande ställning
i meriteringshänseende. Så bör inte vara fallet anser utredningen. Enligt
utredningens mening finns det ingenting som a priori talar för att lärare, som
visat intresse för skolledande verksamhet genom att delta i skolledarkurser eller
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7h år 1966 25
skoladministrativa kurser, härigenom dokumenterat personlig lämplighet för
skolledarbefattning.
Beträffande tidpunkten för utbildningskurserna överväger utredningen två
möjliga alternativ. Enligt det ena alternativet förläggs den grundläggande skolledarutbildningen
till tiden mellan utnämningen och den tidpunkt, då skolledaren
tillträder sin tjänst. Enligt det andra förläggs den grundläggande skolledarutbildningen
till en tidpunkt, som infaller exempelvis ett till ett och ett
halvt år efter det skolledaren första gången tillträtt skolledartjänst. Utredningen,
som principiellt håller före, att den grundläggande utbildningen av skolledare
bör anordnas enligt det första alternativet, föreslår, att skolöverstyrelsen ges i
uppdrag att snarast möjligt starta försöksverksamhet med en skolledarutbildning
enligt de av utredningen skisserade riktlinjerna, i vilken skulle delta dels
sedan något år verksamma skolledare, dels nyutnämnda skolledare som inte tillträtt
sina befattningar eller tjänstgjort endast obetydlig tid.
Den grundläggande utbildningen för skolledare föreslås skola handhas och
ledas av skolöverstyrelsen. Utbildningen bör utformas i samförstånd med kommunförbunden,
personalutbildningsberedningen eller det eventuella permanenta
organ för utbildning av personal inom den statliga förvaltningen som beredningens
arbete kan resultera i, statskontoret samt skolledarorganisationema. Utredningen
betonar även vikten av att inhämta erfarenheter från näraliggande
utbildningsvei-ksamhet inom näi-ingslivet.
Med den frekvens av förstagångsförordnanden av skolledare som gällt under
de senaste åren beräknas det under de närmaste åren föreligga behov av tre
ä fyra grundläggande skolledarutbildningskurser per år, med 20—40 deltagare
per kurs.
Fortbildningen av skolledare, motiverad framför allt av den ständigt pågående
pedagogiska och organisatoriska utvecklingen av skolan, bör enligt utredningen
bestå av kursvei-ksamhet av två slag, dels rent pedagogisk, dels praktiskt-administrativ.
Även fortbildningsverksamheten, som avses skola handhas av skolöverstyrelsen,
föreslås utformad i samförstånd med kommunförbuixd och skolledarorganisationer.
De pedagogiska fortbildningskurserna föreslås organiserade med beaktande
av de erfarenheter som vunnits av de pedagogiskt-metodiska kurserna som
skolöverstyrelsen anordnar för skolledare. Det framhålls som väsentligt, att kui^- sema läggs upp på ett sådant sätt att skolledarna stimuleras att på fältet föra
det pedagogiska utvecklingsarbetet vidare. Den praktiskt-administrativa fortbildningen
av skolledare bör behandla organisatoriskt-administrativa frågor
som skolledarna ställts inför i det löpande arbetet. Viss del av fortbildningsverksamheten
för skolledare torde av praktiska skäl behöva differentieras med
hänsyn till den skola eller de skolor som i kurserna deltagande skolledare representerar.
Lika viktigt som det är att biträdespersonal i erforderlig omfattning
ställs till skolledarnas förfogande för administrativt-expeditionellt arbete
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
är det att denna personal har utbildning för ett ändamålsenligt fullgörande av
sina arbetsuppgifter. Utbildningen av biträden delas upp i introduktionsutbildning
och fortbildning. Då berörda befattningshavare emellertid både avlönas
och tillsätts av kommunerna framför utredningen inte några konkreta förslag
rörande utformning och omfattning av utbildning av biträdespersonal åt skolledare,
utan anför endast vissa synpunkter på en sådan utbildning. Denna
betraktas såsom en kommunal angelägenhet. Utredningen utgår ifrån att den
utbildningsverksamhet på området som under senare år påbörjats av kommunförbunden
kommer att intensifieras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 ur 19G6
27
4. Remissyttrandena
4.1. Utredningens undersökning
Mot utredningens organisationsundersökning har i flera avseenden riktats kritik
från remissinstanserna. Kritiken avser främst det förhållandet att försöksskolan
och inte grundskolan undersökts, vidare enkätens begränsade omfattning, att
inte tillräckligt små respektive tillräckligt stora rektorsområden undersökts och
slutligen att utredningen enligt remissinstansernas mening inte tagit hänsyn till
alla arbetsuppgifter, som påverkar rektors arbetssituation.
Länsskolnämnden i Värmlands län anför exempelvis att de av utredningen
redovisade årsarbetsmängderna för de flesta modellrektorsområdena är betydligt
mindre än vad som väntats med utgångspunkt från nämndens erfarenhet.
Länsskolnämnden i Gotlands län menar, att utredningens konstateranden, att
t. ex. rektor i alltför stor utsträckning får ägna sig åt administrativa uppgifter,
att hans pedagogiska arbete eftersätts, att han inte har biträdeshjälp i tillräcklig
omfattning, i och för sig är riktiga, men att dessa konstateranden hade kunnat
göras utan några vidlyftiga utredningar — de torde inte innebära någon
nyhet.
Skolöverstyrelsen anmärker mot att materialet bygger på subjektiva värderingar
men finner att det trots detta är användbart som underlag för ställningstaganden
till de förändringar beträffande skolledningen, som utredningen föreslår.
4.2. Utredningens förslag
4.2.1. Målsättning
Samtliga remissinstanser ansluter sig till utredningens uppfattning att den
pedagogiska ledningen av rektorsområdena är eftersatt både beträffande det
löpande pedagogiska arbetet och det pedagogiska utvecklingsarbetet, vilket utgör
en förutsättning för förverkligandet av grundskolans målsättningar. Man
betonar genomgående nödvändigheten av att det skapas sådana organisatoriska
förutsättningar för en rektor att förena rektors- och skolchefsskap, att varken
ledning och tillsyn av kommunens skolväsende, planering för skolutvecklingen i
kommunen eller den pedagogiska ledningen av det egna rektorsområdet skall behöva
eftersättas.
4.2.2. Rationaliseringsåtgärder
I remissyttrandena över riksdagsrevisorernas berättelse betonas
vikten av att de skoladministrativa problemen ägnas fortsatt uppmärksam
-
28
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74 år 1966
het. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet framhåller, att det
torde vara en naturlig strävan hos kommunerna att i möjligaste mån söka rationalisera
arbetet, förenkla kommunikationerna mellan den centrala skolförvaltningen
och de olika skolornas rektorsexpeditioner samt överhuvudtaget åstadkomma
smidiga arbetsrutiner och förvaltningsformer inom den starkt expanderande
skoladministrativa sektorn. Även skolöverstyrelsen betonar behovet av
kommunala insatser för att den lokala skoladministrationen skall fungera rationellt.
Statskontoret förutsätter, att skolöverstyrelsen i samråd med kommunförbunden
låter utarbeta en lättfattlig instruktion för verksamhetens bedrivande
vid en skolexpedition.
Remissinstanserna har ägnat stort intresse åt de av utredningen föreslagna
rationaliseringsåtgärderna. Dessa har betecknats som
»den springande punkten i sammanhanget».
Flertalet remissinstanser anser en omläggning av statsbidragssystemet vara
den enda möjliga vägen till förenkling av statsbidragsrekvisitionerna.
Så föreslår exempelvis länsskolnämndema i Västernorrlands län
och Malmöhus län, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet samt
TCO att samma statsbidragssystem införs för det obligatoriska skolväsendet
som beslutats för det nya gymnasiet och fackskolan.
Så gott som samtliga länsskolnämnder avvisar utredningens åsikt, att 1 ä n sskolnämnderna
infordrar uppgifter från skolstyrelser och rektorsområden
i alltför stor utsträckning, medan man i skolstyrelsernas yttranden
finner stöd för utredningens uppfattning. Länsskolnämndema menar, att strävadena
att rationalisera arbetet på skolexpeditionerna inte får medföra att länsskolnämndernas
arbete försvåras.
Önskvärdheterna av en samordning av skolstatistiken framhålls av
remissinstanserna. Skolöverstyrelsen anför, att inom överstyrelsen samarbete
bedrivs med statistiska centralbyrån i avsikt att samordna undervisningsstatistiken
med det kontinuerliga behovet av statistiska och administrativa data.
Även den av utredningen förordade blankettrevisionen samt upprustningen
av den kontorstekniska utrustningen tillstyrks av remissinstanserna.
Skolöverstyrelsen anför att den avser att så småningom genomföra
en omfattande blankettrevision. Länsskolnämnden i Malmöhus län framhåller
önskvärdheten av att alla förenklingar prövas innan de anbefalls till allmänt
bruk.
Få remissinstanser har tagit upp frågan om arbetsfördelning. Man
instämmer generellt i utredningens uttalande att delegering av beslutanderätten
alltid bör ske till ur praktiska synpunkter lägsta möjliga nivå. Länsskolnämnden
i Norrbottens län, som tillstyrker denna princip, anför dock att det inte är
helt klart att man därigenom vinner en minskad total arbetsmängd. Decentraliseringen
har i vissa fall visat sig medföra ökat arbete på skolkanslierna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 7k år 1966 29
4.2.3. Bitriidespcrsonal
Beträffande frågan om biträdespersonal understryker remissinstanserna utredningens
uppfattning, att frågan om omfattningen av biträdespersonalen på
rektorsexpeditionerna är av avgörande betydelse för rektors möjlighet att fullgöra
sina pedagogiska uppgifter. Utredningens åsikt att biträdesfrågan inte bör
regleras av staten samt att det av utredningen påvisade behovet av biträdespersonal
bör kunna räcka som vägledning för kommunerna tillstyrks av skolöverstyrelsen,
länsskolnämnderna i Södermanlands län, Kalmar län, Norrbottens
län, Gävleborgs län, TJppsala län samt statskontoret, Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet. Länsskolnämnden i Jämtlands län räknar med
att kommunförbundens insatser skall leda till önskvärda åtgärder.
Normerande bestämmelser efterlyses av skolnämnden för Stockholms
stad och Stockholms län, länsskolnämnderna i Västmanlands län, Skaraborgs
län, TIallands län, Jönköpings län, Älvsborgs län, Göteborgs och Bohus län,
Malmöhus län, Kristianstads län, Värmlands län, LO och SACO. TCO förutsätter,
att frågan om biträdeshjälpens storlek blir föremål för överläggningar.
Länsskolnämnderna i Västmanlands län, Skaraborgs län, Gotlands län, Älvsborgs
län, Malmöhus län, Östergötlands län, Västernorrlands län och TM anser, att det
bör utgå statsbidrag till kostnaderna för biträdespersonalen.
Länsskolnämnden i Kalmar län framhåller, att i anslutning till bestämmelserna
i skollagen 2 § beträffande kommunens skyldighet att vårda skolväsendet
i kommunen bör intas en allmän bestämmelse i skolstadgan, som klargör att
det bör vara kommunens skyldighet att tillhandahålla rektorer och skolchefer
erforderlig biträdeshjälp. Det skulle då vara möjligt för länsstyrelse att enligt
28 § driftbidragskungörelsen innehålla viss del av statsbidrag för kommun, som
inte iakttar sin skyldighet.
Förslaget om ytterligare nedsättning av rektors undervisningsskyldighet såvida
biträdespersonal i tillräcklig omfattning inte kunnat anskaffas, avstyrks i
princip av länsskolnämnderna i Kronobergs län och Malmöhus län samt Svenska
stadsförbundet och Svenska kommunförbundet, medan länsskolnämnden i Södermanlands
län tillstyrker förslaget.
4.2.4. Skolledarorganisationen inom rektorsområdet
Rektor och studierektor
Remissinstanserna förutsätter liksom utredningen, att den nuvarande principen
bibehålls att ledaren för ett rektorsområde i grundskolan
skall vara en befattningshavare med pedagogisk bakgrund och övervägande
pedagogiska funktioner. SACO anser att det stadgemässigt skall
fastslås, att såväl rektor som studierektor i första hand är pedagogiska befattningshavare.
Utredningens förslag att de formella kompetensbestämmelserna
för rektorstjänst bör ges en vidare utformning än för närvarande har
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 74
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jr år 1966
av remissinstanserna genomgående kritiserats i den del, som utesluter det tidigare
stadgandet att behörighet till tjänst som ordinarie lärare vid grundskolan
utgör behörighetskrav för rektorstjänst. Länsskolnämnderna i Skaraborgs län,
Älvsborgs län, Södermanlands län, Gävleborgs län, Jämtlands län samt TCO
och SACO avstyrker förslaget att kravet på lärarbehörighet till ordinarie lärartjänst
vid grundskola skall slopas, medan det tillstyrks av länsskolnämnden i
Västernorrlands län. Länsskolnämnderna i Kopparbergs län, Blekinge län, Hallands
län och Uppsala län önskar samma behörighetsvillkor för rektor vid
grundskola som de, vilka beslutats för rektor vid gymnasium och fackskola,
nämligen behörighet att inneha ordinarie lärartjänst i skolform, som ingår i skolenheten.
Om synnerliga skäl föreligger, bör även annan person kunna komma
i fråga till rektorstjänst. Länsskolnämnden i Kronobergs län förutsätter, att utredningen
avsett, att rektor måste vara behörig att undervisa på något av
grundskolans stadier, eftersom han skall ha undervisningsskyldighet.
Remissinstanserna delar i allmänhet utredningens åsikt, att r e k t o r som
pedagogisk ledare har nytta av viss egen undervisning. Länsskolnämnderna
i Gävleborgs län, Kronobergs län och Hallands län tillstyrker den föreslagna
undervisningsskyldigheten för rektor. Länsskolnämnden i Örebro län föreslår,
att minimigränsen höjs till 8 undervisningstimmar per vecka, medan länsskolnämnden
i Jönköpings län anser, att rektors undervisningsskyldighet bör
fastställas först efter fortsatt utredning. Skolöverstyrelsen förordar en viss ytterligare
ökning av utrymmet för skolledningens pedagogiska arbetsuppgifter utöver
utredningens förslag. Sålunda föreslår överstyrelsen, att i de fall studierektor
finns någon minimigräns för rektors egen undervisning inte bör fastställas
inom ramen för skolledningens totala undervisningsskyldighet. Härigenom uppnås
enligt överstyrelsen dels att det är lättare att undvika splittring av ämnen, vari
rektor undervisar, eftersom undervisningsskyldigheten lättare kan anpassas till
ämnets timtal, dels att bestämmelsen bättre ansluter sig till motsvarande regler
för fackskola och gymnasium. För det fall studierektor inte finns biträder överstyrelsen
utredningens förslag. Länsskolnämnden i Gotlands län ifrågasätter, om
rektors undervisningsskyldighet alltid skall behöva uttagas genom att rektor
direkt ansvarar för undervisningen i en klass eller om den till en del skulle kunna
uttagas genom rektors tjänstgöring som handledare för annan i klassen tjänstgörande
lärare. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anför,
att det beträffande såväl rektor som biträdande skolledare finns anledning överväga,
om inte rena tjänster som ledare av skolans pedagogiska verksamhet bör
eftersträvas. Rektor borde helt kunna befrias från undervisningsskyldighet. Inrättande
av studierektorsbefattning borde vara lösningen för det fall rektors
fullständiga befrielse från undervisningsskyldigheten är en otillräcklig åtgärd.
Utredningens ställningstagande att nu gällande poängsystem för beräkning
av grundskolans omfattning bör kunna bibehållas
under förutsättningen att biträdespersonal i erforderlig omfattning ställs till
rektors förfogande har i allmänhet inte föranlett några kommentarer. Länsskol
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år J966
nämnden i Norrbottens län anser emellertid, att högstadieklasserna förorsakar
mer än dubbelt så mycket arbete för skolledningen som klasserna på låg- och
mellanstadierna och förordar, att vid beräkningen av grundskolans omfattning
klass av låg- och mellanstadierna får 1 poäng och klass av högstadiet 2 poäng.
Skolöverstyrelsen avstyrker förslaget att klass av 9 pr, tp, ha och
h t, som vid undervisning i yrkesämnen är delad, i poänghänseende
räknas som två klasser under hänvisning till att en justering av det
komplicerade beräkningssystemet är alltför svåröverblickbart till sina konsekvenser.
TCO aktualiserar frågan angående poängräkning för sådan specialundervisning
som inte sker i särskild klass.
Skolöverstyrelsen, länsslcolnämnderna i Kristianstads län, Örebro län, TCO
och S.4 CO förordar, att i n rä 11 a n d e av s t u d i e r e k t or s b e f a 11 n i n g
skall vara obligatoriskt medan länsskolnämnden i Jämtlands län föreslår, att
studierektor eller biträdande rektor alltid skall finnas i rektorsområden, där rektor
är skolchef, om kommunens totala poängtal är lägst 71. Rörande utredningens
förslag om poängtalen för inrättande av biträdande skolledare råder
delade meningar hos remissinstanserna. Förslaget tillstyrks av skolnämnden för
Stockholms stad och Stockholms län, länsskolnämnderna i Kalmar län, Västmanlands
län, Blekinge län, Gotlands län, Kronobergs län, Gävleborgs län samt
SACO — enligt länsskolnämnden i Gävleborgs län dock med rätt för länsskoinämnd
att medge inrättande av studierektor vid lägre poängtal. Skolöverstyrelsen
konstaterar, att i vissa fall en rektor för ett låg- och mellanstadium, som tilllika
är förste rektor inom kommunen, i sin egenskap av förste rektor kan vara
berättigad till en större nedsättning av undervisningsskyldigheten än den han
har i sin egenskap av rektor. I dylika fall måste länsskolnämnden äga rätt att
medge studierektor vid ett lägre poängtal än det föreslagna. Länsslcolnämnderna
i Kopparbergs län, Jönköpings län och Jämtlands län menar, att studierektorsbefattning
bör kunna inrättas vid lägre poängtal än det av utredningen föreslagna
inom rektorsområden med ett stort antal skolenheter eller som av andra
orsaker bedöms som särskilt tungarbetade. Övriga remissinstanser har förordat en
jämkning nedåt av de av utredningen föreslagna poängtalen. Länsskolnämnden /
Västerbottens län anser, att förslaget om inrättande av studierektorsbefattning i
rektorsområde med endast låg- och mellanstadium saknar all betydelse om inte
den föreslagna poänggränsen sänks väsentligt. TCO föreslår 33 poäng, länsskolnämnden
i. Örebro län 37 poäng och länsskolnämnden i Norrbottens län 41 poäng
Med ett undantag tillstyrker samtliga remissinstanser utredningens förslag till
organisation av ledningsfunktionen vid rektorsområden efter vertikal princ
i p. Länsskolnämnden i Skaraborgs län avstyrker förslaget. Även beträffande
principen att den biträdande skolledaren skall vara lärare med sin undervisning
förlagd till rektorsområdet råder enighet bland remissinstanserna, som
tillstyrker utredningens förslag.
Den föreslagna ordningen att rektor och studierektor gemensamt skall över
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
enskomma om arbetsfördelningen dem emellan tillstyrks i allmänhet
av remissinstanserna. Länsskolnämnderna i Hallands län, Gotlands län, Östergötlands
län och Västernorrlands län efterlyser något slag av normer eller av
skolöverstyrelsen uppgjorda alternativa förslag till arbetsfördelning, medan
TCO förutsätter, att den samlade skolledningens allmänna åligganden regleras
liksom hittills gällt för rektor ensam.
Utredningen föreslår, att den mellan rektor och studierektor överenskomna
arbetsfördelningen bör fastställas av skolstyrelsen efter hörande av rektor. Länsskolnämnden
i Kristianstads län påpekar, att även studierektors mening bör inhämtas
före avgörandet. Länsskolnämnderna i Västmanlands län, Gotlands län
samt SACO anser, att frågan om arbetsfördelningen bör kunna hänskjutas till
länsskolnämnden för avgörande. Länsskolnämnden i Kalmar län finner det betänkligt,
att skolstyrelsen skall fastställa överenskommelser, som träffats mellan
styrelsen underställda tjänstemän och avstyrker således den föreslagna ordningen.
Förslaget om samordning av tiden för rektors och studierektors föror dnande
avstyrks av länsskolnämnden i Hallands län, som inte anser det vara
tillfredsställande, att studierektor nödgas avgå, när ny rektor tillträder.
Den av utredningen föreslagna titeln studierektor för biträdande
rektor har föranlett invändningar från vissa remissinstanser, som i stället föreslår
titeln konrektor eller biträdande rektor.
Länsskolnämnderna i Skaraborgs län, Älvsborgs län, Kronobergs län, Uppsala
län, Östergötlands län, Malmöhus län och Kalmar län samt SACO förordar, att
den utbildning och erfarenhet som studierektor har bör komplettera rektors,
så att de tillsammans har kännedom om grundskolans samtliga stadier.
Rörande utredningens förslag om att studierektor bör åtnjuta semester
i stället för ferier, arvode samt vara skyldig att mottaga vikariatsförordnande
som rektor råder delade meningar hos remissinstanserna.
Skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna i Malmöhus län, Kalmar län, Blekinge län,
Västmanlands län, Jönköpings län, Södermanlands län, Gävleborgs län, Jämtlands
län och statskontoret har ingenting att invända mot förslagen. Länsskolnämnden
i Kronobergs län anser det tveksamt, om studierektor skall åläggas
skyldighet att åtaga sig vikariatsförordnande som rektor. Ett sådant åläggande
kan göra tjänsten mindre lockande. TCO påpekar, att skolstyrelsen bör ha rätt
att ta annan vikarie. Länsskolnämnden i Gotlands län finner, att studierektorsbefattningen
antingen skall vara en lönegradsplacerad tjänst med semester eller
en arvodesbefattning med ferier och föredrar det föregående alternativet. Denna
uppfattning delas av skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län, länsskolnämnderna
i Uppsala län, Kopparbergs län, Älvsborgs län, Värmlands län.
Västernorrlands län, Jämtlands län, TCO och SACO, medan länsskolnämnden i
Östergötlands län finner att dessa frågor bör ytterligare övervägas.
Utredningens förslag att studierektor skall åläggas att under rektor svara för
scb em a läggningen har inte godtagits av länsskolnämnderna i Västmanlands
län, Norrbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 7A år IDOG
och SACO. Kommunförbunden anser att schemaläggningen bör åligga skolledningen
samt att klassföreståndarna i klasserna 1—6 bör upprätta förslag till
schema. TCO framhåller att det stadgemässigt bör regleras, att skolstyrelsen
skall ha rätt att arvodera annan person än studierektor för schemaläggningen.
Länsskolnämnderna i Jämtlands län och Västerbottens län tillstyrker utredningens
förslag.
Utredningens förslag till en konstruktion med gemensam undervisningsskyldighet
för rektor och studierektor tillstyrks av den övervägande delen
av remissinstanserna. Länsskolnämnden i Örebro län anser emellertid att länsskolnämnden
fortfarande bör besluta om undervisningsskyldigheten för rektor
och studierektor var för sig. Utredningens förslag i detta avseende avstyrks
även av skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län, länsskolnämnderna
i Uppsala län, Västmanlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län
och TCO. Förslaget att den gemensamma undervisningsskyldigheten skall fördelas
av skolstyrelsen avstyrks av länsskolnämnderna i Älvsborgs län, Skaraborgs
län, Gävleborgs län och Östergötlands län. Normerande bestämmelser efterlyses
av länsskolnämnderna i Södermanlands län, Gävleborgs län, Värmlands län
och Östergötlands län. Länsskolnämnden i Kronobergs län tillstyrker förslaget
men anser, att skolstyrelsen skall ha möjlighet att hänskjuta frågan till länsskolnämndens
prövning.
Invändningar reses av remissinstanserna mot undervisningsskyldigheten
s omfattning, vilken förordas bli sänkt med i genomsnitt två
veckotimmar i förhållande till utredningsförslaget. TCO och SACO förutsätter,
att undervisningsskyldighetens storlek blir föremål för förhandlingar. Länsskolnämnden
i Gotlands län anser det vara betydelsefullt, att rektors undervisningsskyldighct
får nedsättas för att handleda oerfarna lärare, vilket innebär möjlighet
för honom att fullgöra undervisningsskyldighet utan att ersätta annan lärare.
Detta torde kräva en ändring i driftbidragskungörelsen beträffande statsbidrag
till timarvoden. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser, att utredningens
förslag till normer bör kunna godtagas under förutsättning att vissa
garantier skapas för att biträdeshjälp i tillräcklig omfattning ställs till förfogande.
Länsskolnämnden i Södermanlands län ifrågasätter, om inte undervisningsskyldigheten
borde maximeras till 15 veckotimmar.
T illsynslärare
Utredningens förslag till ny tillsynslärarorganisation tillstyrks i sin helhet av
länsskolnämnderna i Västmanlands län, Gotlands län, Kronobergs län, Hallands
län, Uppsala län samt Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Skolöverstyrelsen instämmer i utredningens uppfattning, att tillsynslärarc inte
skall hänföras till den egentliga skolledningen samt att olika normalinstruktioner
bör finnas för tillsynslärare vid rektorsskola och annan skolanläggning än rektorsskola,
men finner i likhet med länsskolnämnderna i Örebro län och Södermanlands
län att tillsynslärare bör finnas vid varje rektorsskola. Länsskolnämnden
i Jönköpings län anser att inrättandet av tillsynslärarorganisation bör vara
34
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74 år 1966
obligatoriskt vid ett visst poängtal samt därunder kunna inrättas. Länsskolnämnderna
i Gävleborgs län, Blekinge län, Kalmar län och TCO anser, att tillsynslärare
bör finnas vid skolenhet med minst två klasser oberoende av om rektor
är knuten till skolanläggningen eller inte. Länsskolnämnderna i Malmöhus
län, Östergötlands län och TCO finner inte att det föreligger skäl att skilja på
de befogenheter, som tillkommer tillsynslärare vid rektorsskola och annan skolanläggning
och länsslcolnämnden i Skaraborgs län och statskontoret förordar, att
den nuvarande organisationen bibehålls. Statskontoret erinrar om att ett förslag
om tillsynslärare vid skolanläggning med två klasser förut avvisats av riksdagen
(SäU 1962: 1 s. 183).
Länsskolnämnden i Kristianstads lån framhåller, att materielvården över lag
är eftersatt och att det för denna uppgift krävs speciell personal av i stort sett
samma slag som gymnasiernas institutionstekniker men med hela kommunen
eller huvudparten av densamma som sitt verksamhetsfält. Länsskolnämnden i
Kalmar län anser det inte vara tillfredsställande att den som skall vaka över
ordningen också skall ha hand om materiel och inventarier och efterlyser en
särskild utredning om tillsynslärarorganisationen, då man även bör ta upp frågan
om pedagogiska bibliotekarier och hjälpmedelsassistenter.
1.2.5. Ledningen av kommunens skolväsende
Svenska landstingsförbundet anmärker, att utredningen endast perifert berört
frågan om den samlade pedagogiska och administrativa ledningen av kommunens
hela skolväsende. Enligt förbundets uppfattning torde denna senare fråga
vara av största betydelse för en effektiv och rationell skolledning i kommunerna.
De olika skolformernas administrativa och pedagogiska ledning bör samordnas
för hela primärkommunen och inte studeras som isolerade enheter. Länsskolnämnden
i Malmöhus län finner det vara svårt att göra någon skillnad på skolchefens
arbete i egenskap av rektor och i egenskap av skolchef.
Den av utredningen föreslagna nedsättningen av undervisningsskyldigheten i
de fall rektor förenar rektorsskap med skolchefsskap tillstyrks av skolnämnden
för Stockholms stad och Stockholms län, länsskolnämnderna i Gävleborgs län,
Uppsala län och Norrbottens län. TCO anser emellertid, att nedsättningen borde
göras betydligt större och understryker vikten av att länsskolnämnderna ges den
föreslagna möjligheten att nedsätta undervisningsskyldigheten, då särskilt skäl
föreligger därtill. Det anses även angeläget, att kommunerna själva får möjlighet
att ytterligare nedsätta undervisningsskyldigheten.
4.2.6. Utbildning och fortbildning
Samtliga remissinstanser understryker önskvärdheten av att en skolledarutbildning
kommer till stånd. Förslaget tillstyrks utan närmare kommentarer av
länsskolnämnderna i Västmanlands län, Hallands län, Älvsborgs län och Västernorrlands
län. Länsskolnämnderna i Kronobergs län, Skaraborgs län, Gävleborgs
län och Uppsala län tillstyrker att försöksverksamhet snarast igångsätts.
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1966
35
Statskontoret förklarar sig berett att medverka vid utformandet av utbildningen
i enlighet med utredningens förslag. Skolöverstyrelsen är beredd att
åtaga sig den föreslagna försöksverksamheten beträffande den grundläggande
skolledarutbildningen. Överstyrelsen beräknar kostnaden per deltagare bli 2 000
kronor inklusive traktamente och resekostnadsersättning.
Mot utredningens ståndpunkt, att utbildningen av skolchefer bör betraktas
som en enbart kommunal angelägenhet vänder sig Personalutbildningsberedningen,
som har svårt att finna fog för denna gränsdragning mellan kommunala
och statliga uppgifter på detta område. Beredningen förordar således, att frågan
om skolchefers utbildning tas upp i förevarande sammanhang, såvida den inte
får sin omedelbara lösning på annat sätt. Beredningen framhåller vidare, att utbildningen
även borde kunna komma äldre, intresserade rektorer till del. Länsskolnämnderna
i Östergötlands län och Gävleborgs län, TCO, Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet samt SACO anser, att utbildningen skall
stå öppen även för biträdande skolledare och TCO anför att det borde anordnas
en form av fortbildning för tillsynslärare.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget, att den grundläggande skolledarutbildningen
bör komma efter utnämningen och således inte utgöra någon merit
vid tillsättningen av skolledare. Länsskolnämnden i Gävleborgs län har avvikande
mening och finner att även lärare borde erbjudas denna kurs, vilken skulle
utgöra en merit vid tillsättning av såväl rektorstjänster som många andra
tjänster inom skolledning och administration.
Beträffande tidpunkten för utbildningen anser skolnämnden för Stockholms
stad och Stockholms län, länsskolnämndema i Kronobergs län, Södermanlands
län, Kristianstads län, Göteborgs och Bohus län samt P ersonalutbildningsberedningen
att denna i princip bör komma mellan utnämningen och tillträdandet av
tjänsten. Länsskolnämnden i Jämtlands län föreslår, att kurstiden uppdelas på
två perioder, dels 10 dagar i anslutning till utnämningen, dels 10 dagar efter
minst étt års tjänstgöring. Länsskolnämnden i Blekinge län anser däremot, att
skolledaren bör ha haft ett års tjänst före utbildningen.
Beträffande utredningens förslag till utbildningens innehåll ställer sig Personalutbildning
sberedning en tveksam. Den administrativa chefsutbildningen synes
vara lämplig för skolchefskategorien och endast i mindre grad påkallad som
element i grundutbildningen för rektorer — skolledare. Beredningen ifrågasätter,
om inte i grundutbildningen bör behandlas sådana organisatoriskt-administrativa
frågor och pedagogiska problem, som skolledaren ställs inför i det löpande arbetet
i minst lika hög grad som allmänt administrativa chefsproblem, medan länsskolnämnden
i Malmöhus län anser det kanske vara mest nödvändigt med utbildning
i administration och kontorsteknik, för vilket rektorerna ofta saknar
förutsättningar. Länsskolnämnden i Norrbottens län finner att grundutbildningen
bl. a. bör innehålla inslag av samhällsvetenskaplig och psykologisk-pedagogisk
orientering.
Beträffande den föreslagna kurslängden finner länsskolnämndema i Örebro
län och Norrbottens län den vara för kort — Örebro län föreslår 6 veckor —
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1966
medan Personalutbildningsberedningen anser att de grundläggande rektorskurserna
bör kunna begränsas till 10—15 arbetsdagar och de av beredningen föreslagna
kurserna för äldre rektorer till 7 ä 10 dagar.
Det av utredningen framförda förslaget till fortbildning av rektorer
föranleder i allmänhet inte några invändningar från remissinstanserna.
Skolöverstyrelsen anför i huvudsak:
Fortbildning av skolledare avser dels uppgiften att vara ledare för det pedagogiska
utvecklingsarbetet inom skolan, dels uppgiften att leda den administrativa
verksamheten. Huvuddelen av den fortbildning som avser pedagogisk utveckling
bör anordnas av överstyrelsen eller på dess uppdrag av fortbildningsinstituten
och få formen av kurser om cirka en veckas längd. Sommaren 1965
anordnas fem sådana kurser. Totalt kan till dessa kurser antagas 150 skolledare.
Överstyrelsens målsättning är att varje lärare vart fjärde år skulle kunna erbjudas
en fortbildningskurs om en veckas längd. Denna kurstäthet bör även
gälla för fortbildningskurserna för skolledare. Kortare kurser eller konferenser
av informationskaraktär omfattande ett par dagar bör i länsskolnämndernas
regi anordnas varje termin.
Länsskolnämnden i Gävleborgs län framhåller emellertid, att fortbildningen
bör vara av samma slag som chefsutbildningen och att fortbildningen bör betraktas
som en uppföljning av den grundläggande skolledarutbildningen. Även
SACO finner, att en sådan skarp åtskillnad, som den utredningen föreslagit, inte
bör göras mellan grundutbildningen och fortbildningen. Länsskolnämnden i Örebro
län anser, att fortbildningen bör handhas av länsskolnämnderna.
Remissinstanserna tillstyrker utredningens ställningstagande att såväl u tbildningen
som fortbildningen av biträdespersonal bör
ske i kommunal regi. Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser att ett visst stöd
från statens sida är nödvändigt för att förslaget snabbt skall kunna realiseras.
Vissa remissinstanser har framfört förslag till hur utbildningskurserna bör
organiseras. Länsskolnämnden i Gävleborgs län finner — i likhet med länsskolnämnden
i Jämtlands län — att utbildningen kan bedrivas inom yrkesskolan,
medan länsskolnämnden i Malmöhus län anser, att utbildningen bör läggas upp
och ledas av i tjänst varande rektorer, varvid arbetsförhållandena vid olika
slags expeditioner bör beaktas. Länsskolnämnden i Norrbottens län förutsätter,
att de av kommunförbunden anordnade kurserna byggs ut för att möjliggöra en
ordentlig penetrering av för olika befattningshavare viktiga frågor. Länsskolnämnden
i Jämtlands län framhåller, att kurserna för biträdespersonal bör
kunna organiseras på samma sätt och eventuellt parallellt med kurserna för
läkarsekreterare. För den mer kvalificerade biträdespersonalen föreslår länsskolnämnden,
att skolöverstyrelsen i samråd med kommunförbunden utarbetar kursplaner,
vilket även bör ske beträffande fortbildningen av biträdespersonal. SACO
finner det lämpligt, att utbildningen anordnas inom ramen för en kvalificerad
sekreterarutbildning på postgymnasial nivå. Sannolikt skulle någon termins specialstudier
av området skolförvaltning bli erforderlig. För utbildning av skolkamrerare
föreslår SACO, att kortare specialkurser i skoladministration arrangeras.
Kungi. Maj:ts proposition nr 74 <»'' 1966
37
5. Departementschefen
Den år 1961 tillsatta skoladministrativa utredningens huvuduppgift liar
varit att utarbeta förslag i syfte att förbättra rektorernas arbetssituation. För
utförandet av denna huvuduppgift har utredningen haft att kartlägga rektorernas
och rektorsexpeditionernas arbetsuppgifter, överväga förenklingar av dessa
samt utreda vilka funktioner ledaren för en skolenhet bör fylla och vilka personella
och materiella resurser som fordras för att han skall kunna göra detta på
ett tillfredsställande sätt. Med utgångspunkt häri har utredningen haft att behandla
frågan om erforderlig organisation för ledning och administration av skolenheter.
Åt utredningen har även uppdragits att överväga behovet av särskild
utbildning av skolledare. Det har förutsatts att utredningen skulle redovisa resultatet
av sitt arbete i etapper. Så har också skett. Genom det betänkande på
vilket här framlagda förslag grundar sig har utredningsarbetet slutförts.
Utredningens tillkomst bör ses mot bakgrund av de skolorganisatoriska reformer
om vilka beslut fattats av 1956 och 1957 års riksdagar och om vilkas effekt
man några år senare började få praktiska erfarenheter. Sålunda konstaterade
riksdagens revisorer i sin år 1960 avgivna berättelse, att den nya organisationen
visat sig mycket tungrodd och att dubbelarbete i stor utsträckning förekom
vid handläggningen av vissa ärendegrupper. I skolöverstyrelsens anslagsframställning
för budgetåret 1961/62 redovisades en undersökning som gav en likartad
bild av situationen. I direktiven till skoladministrativa utredningen konstaterade
jag, att vissa av de iakttagna svårigheterna sannolikt var av övergående
natur sammanhängande med skolstyrelsereformens genomförande och
övergången till enhetsskola. Samtidigt uttalade jag, att rektorernas arbetssituation
med dåvarande utgångspunkter även mer varaktigt kunde bedömas såsom
mindre tillfredsställande.
De undersökningar som företagits av skoladministrativa utredningen och
de förslag som på grundval härav framlagts bekräftar de tidigare gjorda iakttagelserna
rörande rektorernas arbetssituation. I själva verket synes svårigheterna
under senare år ha blivit alltmer markerade, huvudsakligen till följd av det
organisatoriska och pedagogiska reformarbete som har sin utgångspunkt i 1962
års grundskolereform. Att så torde vara fallet kan utläsas av den undersökning
rörande arbetsförhållandena på rektorsexpeditionerna vid ett antal skolor som
redovisats i riksdagsrevisorernas år 1965 avgivna berättelse.
Av föreliggande utredning framgår, att rektorerna i alltför hög grad belastas
av administrativt arbete och att den pedagogiska ledningen av verksamheten
därför blir eftersatt. Detta visar sig bero delvis på orationella arbetsformer, delvis
på otillräckliga resurser främst i fråga om biträdespersonal. Jag betraktar detta
som ett allvarligt problem och anser som synnerligen angeläget att det på
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 7k år 1966
lokalplanet skapas förutsättningar för en effektiv pedagogisk och organisatorisk
ledning av skolväsendet. Detta förutsätter dels att verksamhetsformerna rationaliseras,
vari jag inbegriper en prioritering av arbetsuppgifterna och bortgallring
av mindre väsentliga arbetsuppgifter, dels att förstärkning sker med
biträdespersonal som har de för skilda uppgifter nödvändiga kvalifikationerna
och dels att en ändamålsenligt utformad och tillräckligt dimensionerad organisation
för själva skolledningsarbetet tillskapas.
Remissinstanserna har ägnat stort intresse åt de av utredningen föreslagna
ration al iser ingsåtgär dem a. Dessa har betecknats som »den springande
punkten» i sammanhanget. Även om delade meningar framkommit i fråga
om vissa av utredningen angivna exempel på möjliga förenklingar resp. bortgallring
av arbetsuppgifter råder enighet om att en inte ringa förbättring av
arbetssituationen borde kunna åstadkommas genom rationaliseringsåtgärder av
det slag som utredningen föreslagit. Jag delar helt denna bedömning. Bland
de mer betydelsefulla åtgärderna härvidlag som utredningen behandlar kan
nämnas åstadkommande av en mer välplanerad och på mer allsidig användbarhet
inriktad rapportgivning från skolkanslierna till länsskolnämnderna. Härmed
nära sammanhängande åtgärder är en blankettrevision samt rationalisering av
leverans, bearbetning och utnyttjande av statistiska rapporter från rektorsområden
och kommuner. Att dessa åtgärder kommer till stånd finner jag mycket
angeläget såväl med hänsyn till skolledarnas arbetssituation som med hänsyn till
betydelsen av att levererade rapporter och statistiska data verkligen kan bli till
allsidig nytta för arbetet på lokal, regional och central nivå. Givetvis ställer
detta krav på enhetliga, ändamålsenliga former för redovisning och registrering
m. m., exempelvis i fråga om elevregistreringen, beträffande vilken det kan finnas
anledning överväga en utformning som kan läggas till grund för en förbättrad
elevstatistik. Vidare bör samarbetet mellan rektorsexpeditioner, skolkanslier
och andra kommunala förvaltningar förbättras. Av riksdagsrevisorernas år 1965
avgivna berättelse framgår, att åtskilligt borde vara att vinna på en förenkling
av de verksamhetsformer som utvecklats i detta avseende. Till de här exemplifierade
åtgärderna kommer åtskilliga andra som kan sammanfattas i begreppet
vardagsrationalisering, varmed jag även avser anskaffande av erforderlig teknisk
utrustning m. m. för verksamheten.
Självfallet pågår redan olika former av rationaliseringsverksamhet av här angivet
slag. Jag fäster stor vikt vid att detta rationaliseringsarbete skyndsamt
förs fram till konkreta resultat och att det sedan kontinuerligt förs vidare. Det
ankommer på skolöverstyrelsen, andra berörda myndigheter och kommunerna att
i inbördes samverkan svara för detta arbete. Understrykas bör också betydelsen
av att skolledarna medverkar nu och framdeles med synpunkter och förslag. En
utförlig redovisning av resultatet av vidtagna åtgärder bör lämnas i den anslagsframställning
överstyrelsen inger hösten 1967.
39
Kungl. Muj:ts ''proposition nr 74 år 1966
Med stöd av sina undersökningar påvisar utredningen olägenheterna av att
skolledarna inte förfogar över biträde spersonal i tillräcklig omfattning.
Jag delar utredningens synpunkter på denna fråga och vill framhålla,
att det i tidigare sammanhang, då biträdeshjälpen vid rektorsexpeditioner
och skolkanslier berörts, understrukits hur nödvändigt det är att kommunerna
förser skolledarna med biträdespersonal. Så exempelvis anförde min företrädare
i anslutning till sitt förslag till skolstyrelselag (prop. 1950:182 s. 133), att det var
av vital betydelse för hela skolledarorganisationen, att frågan om skolledarnas
biträdeshjälp bringades till en acceptabel lösning. Effekten av de olika åtgärder,
som vidtogs i syfte att skapa en tillfredsställande pedagogisk skolledning, skulle
till väsentlig del gå förlorad om resultatet huvudsakligen blev att vi fick expeditionsmänniskor
som tyngdes av administrativa rutingöromål. Om staten åtog sig
huvudparten av kostnaderna för den fackliga ledningen, borde det från varje
kommuns sida betraktas som ett självklart och skäligt åtagande att sörja för att
de rent arbetstekniska förutsättningarna för skolledarna blev tillfredsställande
ordnade. — Statsmakternas beslut i senare sammanhang, bl. a. i samband med
grundskolereformen, har inneburit ett fasthållande vid denna princip.
Skoladministrativa utredningen har funnit, att skolledningen f. n. i alltför stor
utsträckning får ägna sig åt rutingöromål, som bör utföras av personal i den
s. k. biträ deskarriären. Det är enligt utredningen slöseri med allmänna medel
att främst för annat ändamål, nämligen den pedagogiska ledningen av skolan,
avsedd dyrbar arbetskraft brukas för rent expeditionsarbete. Utredningen framhåller,
att avsaknad av erforderliga biträdesresurser förhindrar inte blott ett optimalt
utnyttjande av skolledarnas — skolledningens — arbetskapacitet utan även
en meningsfylld reformering av skolledarorganisationen i grundskolan. Utredningen
har därför vid sina överväganden av hur skolledningen bör organiseras
och dimensioneras utgått från den förutsättningen att erforderlig biträdespersonal
kommer att stå till förfogande. Vissa beräkningar till ledning för kommunerna
har utförts av utredningen.
För egen del vill jag starkt understryka både det nyss refererade uttalandet i
skolstyrelsepropositionen och de synpunkter som utredningen lagt på denna
fråga. Det bör vidare framhållas, att uttrycket »erforderlig biträdespersonal»
måste anses innebära personal av den omfattning och med de kvalifikationer
som erfordras vid varje given tidpunkt för att skolledningen skall ha rimliga
möjligheter att uppfylla sitt ansvar för olika arbetsuppgifters fullgörande inbegripet
en tillfredsställande pedagogisk ledning av rektorsområdet. Detta måste
gälla även under ferie- och semestertid, då ordinarie personal i stor utsträckning
är ledig men då viktigt förberedelsearbete inför nästa läsår, bl. a. schemaläggning
och läraranställning, måste utföras. I enlighet med vad jag tidigare anfört
bär således kommunerna ansvaret för att dessa angelägna behov tillgodoses.
Dessutom ingår det i uppgifterna för överstyrelsen och länsskolnämnderna att
verka för lösningen av denna väsentliga fråga. Även på denna punkt är medverkan
från skolledarna själva av stor vikt. Givetvis bör utrymme för anpass
-
40
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74 år 1966
ning till lokala omständigheter finnas. I de anslagsäskanden överstyrelsen inger
hösten 1967 bör överstyrelsen lämna en redogörelse för situationen i här ifrågavarande
avseenden.
I fråga om skolledningens organisation konstaterar utredningen,
att den nuvarande organisationen inte tillgodoser skolans behov av
samlad pedagogisk ledning, beroende på att rektors resp. studierektors pedagogiska
ledning f. n. avser skilda skolstadier. Sistnämnda förhållande har,
enligt vad utredningen funnit, medfört även andra nackdelar, nämligen betydande
ojämnheter i fråga om arbetsfördelningen mellan rektor och studierektor.
Dessa ojämnheter sammanhänger med huruvida studierektors förordnande avser
högstadiet eller om det avser låg- och mellanstadierna. I förstnämnda fall
avlastas rektor väsentligt mer arbete än i sistnämnda fall. Vidare konstareras
att skolledningens sammanlagda arbetsinsats för pedagogisk ledning av rektorsområdet
är större i förstnämnda fall än i sistnämnda fall. Utredningen föreslår,
att nu gällande begränsning av den biträdande skolledarens verksamhetsområde
till visst stadium skall upphöra och att verksamhetsområdet i stället skall avse
hela rektorsområdet. Detta överensstämmer med vad som kommer att gälla inom
fackskolan och det nya gymnasiet. Så gott som alla remissinstanser har anslutit
sig till utredningens förslag.
De erfarenheter som vunnits av nuvarande skolledarorganisation inom grundskolan
talar enligt min mening för en omläggning i enlighet med utredningens
förslag. Studierektorat bör sålunda avse hela rektorsområdet och inte visst stadium.
Arbetsfördelningen mellan rektor och studierektor bör utan bindning
vid reglerande bestämmelser överenskommas mellan dessa och fastställas av
skolstyrelsen. Undervisningsskyldigheten bör av länsskolnämnden fastställas
såsom en för rektorsområdets skolledning gemensam undervisningsskyldigliet.
Inom den gemensamma ramen bör rektor fastställa undervisningsskyldigheten
för sig och för studierektor. Till skillnad från utredningen räknar jag därvid inte
med någon minimigräns för rektors egen undervisningsskyldigliet. Beträffande
omfattningen av den undervisningsskyldigliet för skolledningen som av utredningen
föreslagits gälla inom rektorsområden av olika omfattning pågår överläggningar
med företrädare för personalorganisationerna i anslutning till behandlingen
av frågor om arbets- och anställningsvillkor för ifrågavarande tjänstemän.
I studierektors arbetsuppgifter bör ingå att under rektor svara för upprättande
av schema samt att vikariera för rektor. Det bör dock vara möjligt att i vissa
fall förordna även annan såsom vikarie för rektor, exempelvis om rektors och
studierektors semester till någon del sammanfaller. Studierektor bör ha semester
i stället för ferier.
För behörighet att förordnas till rektor resp. studierektor bör krävas behörighet
till ordinarie lärartjänst vid skolform som ingår i rektorsområdet, dock inte
för visst stadium. Om synnerliga skäl föreligger bör, liksom vid gymnasium
och fackskola, även annan person kunna komma i fråga. Med hänsyn till vad
jag nyss förordat beträffande arbetsfördelningen mellan rektor och studie
-
41
Kuncjl. May.ts proposition nr 74 år 1966
rektor bör, som utredningen föreslår, studierektor förordnas tills vidare, dock
längst intill utgången av förordnandetiden för den rektor inom vars arbetsområde
studierektorn skall vara verksam.
I vad gäller anställningsvillkoren i övrigt för studierektor har jag ingen erinran
mot den av utredningen föreslagna lösningen, som innebär att studierektorat
konstrueras såsom arvodestjänst i förening med en lärartjänst. Det har emellertid
bedömts nödvändigt att behandla förslaget i denna del såväl i organisatoriskt
avseende som i vad gäller därmed förbundna förhandlingsfrågor i samband med
de överväganden av organisatorisk och förhandlingsmässig natur, som sammanhänger
med dels den av riksdagen beslutade reformen av gymnasiet och fackskolan,
dels den lärarutbildningsreform, om vilken förslag avses bli framlagt
senare. Kungl. Maj:t bör äga besluta om ifrågavarande tjänsters konstruktion.
Vad slutligen angår de organisatoriska förutsättningarna för inrättande av
tjänst som studierektor utgår jag från gällande poängsystem för beräkning
av skolväsendets omfattning. Den enda modifikationen i detta system jag
finner anledning överväga avser den specialundervisning, som sker i form av
klinikundervisning. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att närmare överväga
och inkomma med förslag i fråga om ett inräknande av dylik undervisning
i det poängtal som anger skolväsendets omfattning.
Utredningen har med stöd av sina beräkningar föreslagit, att studierektor
skall finnas i rektorsområde, som består av enbart högstadium eller av högstadium
jämte annat stadium, då rektorsområdets poängtal uppgår till lägst
22 poäng och i rektorsområde med enbart låg- och/eller mellanstadium då områdets
poängtal uppgår till lägst 51 poäng. Förstnämnda poänggräns har tillstyrkts
vid remissbehandlingen, medan däremot sistnämnda poänggräns ansetts
alltför hög. Det har framhållits, att ett mycket ringa antal rektorsområden med
enbart låg- och/eller mellanstadium kommer att få en studierektor, om denna
poänggräns skall gälla. Jag finner dessa synpunkter beaktansvärda och föreslår,
att studierektor skall finnas i rektorsområde med enbart låg- och/eller mellanstadium
då rektorsområdets poängtal uppgår till lägst 43 poäng. Beträffande
poänggränsen i rektorsområden med högstadium tillstyrker jag utredningens
förslag. I sådant rektorsområde skall således studierektor finnas vid lägst 22
poäng.
Utredningen har föreslagit vissa förändringar i den nuvarande t ill synslärarorganisationen.
Förslaget innebär i huvudsak, dels att det vid
annan skola än sådan, där rektor är stationerad, skall finnas en tillsynslärare vid
varje skolanläggning med minst två klasser i stället för tre klasser, dels att tillsynslärare
vid skola, där rektor är stationerad, får något ändrade arbetsuppgifter.
Statskontoret påpekar i sitt remissyttrande, att riksdagen år 1962 avvisade
ett förslag om tillsynslärare vid skolanläggningar med två klasser.
Jag anser, att frågan om en eventuell reformering av tillsynslärarorganisationen
bör övervägas i ett annat sammanhang och räknar tills vidare med oför
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 7J år 1966
ändrad organisation. Åt skolöverstyrelsen bör uppdras att företa en översyn
av tillsynslärarorganisationen och att i samband därmed beakta bl. a. frågan
om tillsynslärarnas arbetsuppgifter i förhållande till de uppgifter som lämpligen
tillkommer annan personal, exempelvis teknisk biträdespersonal.
Av utredningens undersökning framgår, att förutsättningarna för pedagogisk
ledning av ett rektorsområde är särskilt ogynnsamma i de fall rektor liven
är ledare för k om mun e n s skolväsende. I vilken grad detta är
fallet beror dels på omfattningen av kommunens skolväsende, dels på i vilken
mån tillgång finns till kvalificerat biträde på skolkansliet. I likhet med utredningen
finner jag det vara angeläget, att organisatoriska förutsättningar skapas
för rektor att förena rektors- och skolchefsskap, så att varken ledningen av kommunens
skolväsende eller ledningen av det egna rektorsområdet behöver eftersättas.
Jag får på denna punkt hänvisa till vad jag tidigare anfört i fråga om
biträdespersonal och om skolledningens organisation.
Utredningen har föreslagit nya normer för nedsättning av den undervisningsskyldighet
skolchef har i sin egenskap av rektor för att kompensera det
merarbete skolchefsskapet innebär. Vad jag i det föregående anfört om pågående
överläggningar med företrädare för personalorganisationerna i anslutning till
behandlingen av frågor om arbets- och anställningsvillkor för av reformen berörda
tjänstemän gäller även i detta fall.
Vad utredningen anfört angående betydelsen a v utbildning och fortbildning
av skolledare ansluter jag mig till. Jag tillstyrker, att skolöverstyrelsen
försöksvis anordnar sådan utbildning budgetåret 1966/67 inom ramen för
tillgängliga medel ur anslaget till lärares fortbildning m. m. Denna utbildning
bör inriktas på att förbättra rektorernas förutsättningar att fullgöra uppgiften
som pedagogisk-organisatoriska ledare. Utbildning för arbetsuppgifter som direkt
hör samman med kommunal administration och förvaltning bör det ankomma
på kommunerna och kommunförbunden att svara för.
I likhet med utredningen anser jag det värdefullt, om utbildning och fortbildning
anordnas för biträdespersonalen. Det vore därför bra, om den verksamhet
som kommunförbunden bedriver i detta avseende intensifieras. ''
Jag föreslår, att den föreslagna reformeringen av skolledarorganisationen i
grundskolan genomförs med början den 1 juli 1966. Kostnaderna härför kommer
att belasta anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. På grund av
statsbidragsbestämmelsernas utformning uppkommer emellertid inga merkostnader
förrän budgetåret 1967/68.
Jag torde här få uppta ett särskilt spörsmål som inte äger samband med det
föregående.
I samband med gymnasiereformen behandlades frågor om gymnasiets och
fackskolans befattningshavare vid överläggningar med SR, SACO och TCO:s
statstjänstemannasektion. Den 14 oktober 1964 träffades med nämnda organi
-
Kungl. Maj. ts ''proposition nr 7Ji år 1966
43
sationer en överenskommelse angående anställnings- och avlöningsvillkor m.m.
för skolledare och lärare vid kommunala gymnasier och fackskolor m. fl. Överenskommelsen
har godkänts av riksdagen (prop. 1964:171 s. 494—496 och 593;
SäU 1 s. 230—242; rskr 407). Beslutet byggde på den förutsättningen att anställnings-
och avlöningsvillkoren för ifrågavarande skolledare, biträdande skolledare
och lärare skulle bli statligt reglerade. Då överenskommelsen ej täckte
alla hithörande frågor, förutsattes att ytterligare överläggningar skulle äga rum,
innan bestämmelser utfärdades.
Dessa frågor har kommit i ett annat läge genom 1965 års reform av de offentliga
tjänstemännens förhandlingsrätt m. m., vilken trätt i kraft den 1 januari
1966. Skolledare och lärare vid kommunala gymnasier och fackskolor har nu
förhandlingsrätt enligt 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt och äger
träffa kollektivavtal om sina anställnings- eller arbetsvillkor, dock med vissa i
2 § kommunaltjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 275) angivna inskränkningar.
I den mån dessa villkor skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, skall statens avtalsverk på kommunernas
vägnar fora förhandling samt sluta och uppsäga kollektivavtal om
villkoren eller på annat sätt enhetligt reglera dessa. Bestämmelser härom har
meddelats i lagen den 3 december 1965 (nr 576) om ställföreträdare för kommun
vid vissa avtalsförhandlingar. Befogenheten för statens avtalsverk att föra sådana
förhandlingar skall emellertid grundas på lag eller särskilt beslut av riksdagen.
Ifrågavarande skolformer omfattas ej av övergångsbestämmelserna till sistnämnda
lag och det föreligger inte heller särskilt beslut av riksdagen om sådan
förhandlingsrätt.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för en reformerad
organisation av skolledningen i grundskolan;
b) besluta att sådana anställnings- eller arbetsvillkor för
skolledare, biträdande skolledare och lärare vid kommunala
gymnasier och fackskolor, som må bestämmas genom avtal,
skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunilla Fenne
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1966
INNEHÅLL
Sid.
1. Inledning........................................................ 3
2. Frågans tidigare behandling och nuvarande förhållanden.............. 5
3. Utredningen ........ 7
3.1. Direktiven ................................................. 7
3.2. Utredningens undersökning................................... 7
3.2.1. Undersökningsmetodik ................................ 7
3.2.2. Sammanfattning av undersökningsresultatet............. 8
3.3. Utredningens förslag .................. 10
3.3.1. Målsättning .......................................... 10
3.3.2. Rationaliseringsåtgärder ......;........................ 11
3.3.3. Biträdespersonal ................................ 13
3.3.4. Skolledarorganisationen inom rektorsområdet............ 16
3.3.5. Ledningen av kommunens skolväsende.................. 22
3.3.6. Utbildning och fortbildning............................ 23
4. Remissyttrandena ................................................ 27
4.1. Utredningens undersökning................................... 27
4.2. Utredningens förslag.......................... 27
4.2.1. Målsättning .......................................... 27
4.2.2. Rationaliseringsåtgärder ............................... 27
4.2.3. Biträdespersonal ...................................... 29
4.2.4. Skolledarorganisationen inom rektorsområdet............ 29
4.2.5. Ledningen av kommunens skolväsende.................. 34
4.2.6. Utbildning och fortbildning............................ 34
5. Departementschefen .............................................. 37
Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1966
660S27
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1966:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reformerad organisation av skolledningen i grundskolan m. m. a1 i texten
- SU 1966:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående reformerad organisation av skolledningen i grundskolan m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten