Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1966-03-25 · 121 sidor, varav 104 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 104 av 121 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:90, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

1

Nr 90

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given

Stockholms slott den 25 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av

aktier och likartade tillgångar, som skattskyldig innehaft minst fem år,

skall beräknas till 10 % av vad den skattskyldige erhållit för egendomen.

Skattepliktig vinst skall dock inte beräknas om det framstår som sannolikt

att avyttringen skett utan vinst eller med en vinst som inte överstiger 5 %

av vad den skattskyldige erhållit. Bestämmelserna skall ej heller gälla vid

omflyttning av organisationsaktier inom en koncern. Vidare föreslås Kungl.

Maj:t få rätt att medge undantag från bestämmelserna vid avyttring som är

föranledd av strukturrationalisering. Från den schablonmässigt beräknade

skattepliktiga realisationsvinsten under ett beskattningsår medges avdrag

med 500 kronor. Vid avyttring av aktier eller likartade tillgångar som innehafts

mindre än fem år skall skattepliktig realisationsvinst beräknas enligt

nu gällande regler. Beskattning skall dock ske även när sådana tillgångar

förvärvats genom arv eller gåva eller liknande fång. Förslaget grundas på

aktievinstutredningens betänkande (SOU 1965:72).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1!)6G. 1 samt. Nr ''JO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1906

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 4 inom. kommunalskattelagen den

28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35 §. 35 §.

2 m o in. Till intäkt---tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig

erhållit såsom gåva av make eller

skyldeman, av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan

om och i vad mån skattepliktig

realisationsvinst skall anses föreligga

bedömas med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla

om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnde make,

före äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelningav

annan anledning än andra makens

död erhållit egendom, som någondera

maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång. Har även den

skattskyldiges fångesman erhållit

egendomen såsom gåva av make eller

skyldeman eller vid sådan bodelning

som nyss nämnts, skall bedömningen

ske, som om avyttringen verkställts

av den som närmast dessförinnan

förvärvat egendomen på annat

sätt än genom sådan gåva eller bodelning.

Egendom som avses i c) nedan

1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 4 mom. se 1959: 127.

Har egendom, som skattskyldig

erhållit såsom gåva av make eller

skyldeman, av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan

om och i vad mån skattepliktig

realisationsvinst skall anses föreligga

bedömas med hänsyn till

sistnämnda fång. Motsvarande skall

gälla om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnde

make, före äktenskapets ingående

eller under äktenskapet förvärvat

genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning

av annan anledning än andra

makens död erhållit egendom,

som någondera maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kiingl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Såsom skattepliktig-------

b) då fråga är om vinst

genom avyttring av annan

egendom än fastighet:

om egendomen

(Föreslagen lydelse)

och som skattskyldig erhållit genom

arv, testamente, gåva, bodelning eller

annat fång, vilket icke är jämförligt

med köp eller byte, anses alltid förvärvad

genom det köp, byte eller därmed

jämförliga fång som skett närmast

dessförinnan.

— 10 » .... 25 % » »

b) då fråga är om vinst

genom avyttring av annan

egendom än fastighet eller

egendom som avses i

c) nedan:

-- 5 * .... 25 % » »

c) då fråga är om vinst

genom avyttring av aktie,

andel i aktiefond, fondandel

eller teckningsrätt

till aktie eller av andel i

ekonomisk förening eller

handelsbolag eller av annan

rättighet som är jämförlig

med här avsedd ande

l s r ät t eller aktie, dock

ej av aktie eller andel i

bostadsaktiebolag eller

bostadsförening som avses

i 2 4 § 3 inom.:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år---- 100 % av vinsten

2 år men mindre än

3 år .......... 75 % » »

3 år men mindre än

4 år .......... 50 % » »

4 år men mindre än

o år.......... 25 % » »

Avyttrar skattskyldig egendom

som avses i c) och som den skattskyldige

innehaft fem år eller mera

och framstår det icke som sannolikt

att avyttringen skett utan vinst eller

med vinst ej överstigande 5 procent

av vad den skattskyldige erhåller för

egendomen, skall som skattepliktig

realisationsvinst räknas ett belopp

motsvarande 10 procent av vad han

erhåller för egendomen efter avdrag

för kostnad för avyttringen. Från

sammanlagda beloppet av skatteplik
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tig realisationsvinst enligt detta stycke

under ett beskattningsår äger

skattskyldig åtnjuta avdrag med 500

kronor. Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, får

nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 500 kronor.

Vad ovan — —- -------å

Har jordbruksfastighet----

4 mom. Vinst, som uppkommit

genom att fast eller lös egendom

tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest

avyttrats under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är

icke i något fall att anse som skattepliktig

realisationsvinst, dock att

skatteplikt enligt eljest gällande regler

föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisationsvinst

vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersättning.

I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta

avdrag med högre belopp än

som svarar mot sammanlagda beloppet

av skattepliktig realisationsvinst

enligt detta stycke.

Kan tillämpning av föregående

stycke antagas hindra strukturrationalisering

som är önskvärd från allmän

synpunkt, äger Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer

medgiva befrielse därifrån helt

eller delvis, om företag som beröres

av strukturrationaliseringen gör

framställning därom senast den dag

avyttringen sker.

tomträtt.

-----nämnda del.

4 m o m. Vinst, som uppkommit

genom att fast egendom eller annan

lös egendom än sådan som avses i 2

mom. tredje stycket c) tagits i anspråk

genom expropriation eller liknande

förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden, att

tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är icke

i något fall att anse som skattepliktig

realisationsvinst, dock att skatteplikt

enligt eljest gällande regler föreligger

därest det skäligen kan antagas,

att avyttringen skulle ägt rum

även om tvång icke förelegat. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande realisationsvinst

vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersättning.

Avyttras egendom som avses i 2

mom. tredje stycket c) under förhållanden

som anges ovan, skall skattepliktig

realisationsvinst icke beräknas

till högre belopp än 10 pro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse) , (Föreslagen lydelse)

cent av vad den skattskyldige erhåller

för egendomen efter avdrag för

kostnad för avyttringen.

Såsom skattepliktig — -—---— --yttre rationalisering.

Skattepliktig realisationsvinst enligt

2 mom. fjärde stycket anses icke

föreligga när aktie i aktiebolag eller

andel i handelsbolag eller ekonomisk

förening överlåtes mellan sådana

företag inom samma koncern,

om moderföretaget i koncernen är

aktiebolag eller ekonomisk förening

och den överlåtna aktien eller andelen

innehaves som ett led i annan

koncernens verksamhet än förvaltning

av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas

i fråga om avyttring av sådan egendom som avses i 35 § 2 mom.

tredje stycket c), om avyttringen sker den 1 juli 1966 eller senare.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom. och punkt 1 av anvisningarna till

1 § förordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig in
-

komstskatt för ackumulerad inkomst1

nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

4 m o m. Beträffande till inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet

hänfårlig ackumulerad

inkomst skall vad i denna förordning

sägs icke äga tillämpning å

skola erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

4 m o m. 1 fråga om inkomst av

tillfällig förvärvsverksamhet

gälla förordningens bestämmelser,

såvitt avser realisationsvinst,

endast intäkt genom vinst, be
-

1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 1 § se 1062:193.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

vinst vid icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom.

(Föreslagen lydelse)

räknad enligt 35 § 2 mom. fjärde

stycket kommunalskattelagen, vid

avyttring av aktie eller andel i bolag

vars aktier eller andelar vid tiden

för avyttringen ägdes eller innehades

på sätt som anges i 54 §

tredje stycket nämnda lag.

Anvisningar

till 1 §.

1. Inkomst skall------ — ifrågavarande år.

För att -—------— två beskattningsår.

Engångsbelopp, som------ —--tio år.

Ackumulerad inkomst, som avses i

3 § 4 mom., skall anses hänföra sig

till det antal år den skattskyldige

innehaft aktien eller andelen.

Intäkt av---------å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, — —-------kortare tid.

Har jordbruk---------ensam dödsbodelägare.

Vad i — —------vara gifta.

Vid skatteberäkning-----—--samma skattskyldig.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad beskattning

av aktievinster, m. m., och anför.

Inledning

Enligt gällande bestämmelser angående beskattning av realisationsvinst

behandlas vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring av aktier

och andra värdepapper skattemässigt på samma sätt som vinst vid avyttring

av annan lös egendom. Detta innebär bl. a. att, om de avyttrade aktierna

förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och innehafts

under en tid av minst fem år, vinsten är skattefri. Då en omprövning av aktievinsternas

skatterättsliga behandling framstod som önskvärd anmälde jag

frågan den 23 april 1964. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande nämnda

dag tillkallade jag hovrättspresidenten N. Erik Åqvist, ordförande, samt

byråchefen hos riksskattenämnden Hans R. Fridolin och kammarrättsrådet

C. O. Sandström att verkställa en utredning i frågan.

I direktiven för utredningens arbete erinrade jag om den kraftiga och på

det hela taget oavbrutna kursuppgång som under de senaste trettio åren

kännetecknat den svenska aktiemarknaden på fondbörsen. Denna uppgång

har varit betydligt större än vad den allmänna prisutvecklingen utvisar.

Därmed har placering i börsnoterade aktier för såväl enskilda som företag

kommit att framstå såsom en på längre sikt ändamålsenlig form inte blott

för att bevara ett kapitals realvärde utan även för att erhålla en ofta betydande

kapitalökning därutöver.

Den nämnda kursuppgången torde ha visst samband med nu gällande

bestämmelser angående beskattningen av kapitalvinster. Det kan nämligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

hävdas att dessa regler i fråga om aktier bidragit till att förstärka tendenserna

till kursstegring genom att öka efterfrågan. Särskilt betydelsefull har

härvid ansetts vara den frihet från realisationsvinstskatt som beträffande

lös egendom nu inträder efter en så jämförelsevis kort tid som fem år. Tendensen

till kursuppgång underblåses samtidigt av att femårsgränsen helt

naturligt leder till en obenägenhet att avyttra aktier före femårsperiodens

utgång liksom att göra omplaceringar, sedan skattefrihet väl inträtt. Detta

är ägnat att minska utbudet av förefintliga aktier.

I direktiven framhölls vidare att den betydande uppgången av aktievärdena

inneburit, att aktier under efterkrigstiden gett en i förhållande till

andra finansiella placeringar mycket god effektiv avkastning, dvs. om man

även inräknar värdestegringen. Beroende på hur den effektiva avkastningen

på aktieinnehavet fördelas mellan skattepliktig utdelning och värdestegring

blir en större eller mindre del av denna avkastning inte inkomstbeskattad.

Vid finansiella placeringar av annan typ, t. ex. i obligationer, blir däremot

i allmänhet hela avkastningen inkomstbeskattad.

Det är mot bakgrund av dessa omständigheter som jag ansett behov föreligga

av en översyn och omprövning av gällande regler rörande beskattningav

värdestegringsvinster på aktier.

I fråga om den tekniska utformningen framhöll jag i direktiven, att en

utgångspunkt för utredningen borde vara att icke realiserade värdestegringsvinster

i princip inte bör beskattas i andra former än nu är fallet. Å

andra sidan borde beskattningen av realisationsvinsterna utformas så att

sådana vinster i skälig omfattning blir föremål för beskattning även vid

längre tids innehav än som f. n. gäller. Vid avvägningen av beskattningen

borde hänsyn vidare tas till att realisationsförlust liksom hittills inte bör

kunna kvittas mot annan inkomst än realisationsvinst.

Beträffande objekten för vinstbeskattningen uttalade jag i direktiven att

utredningen borde avse inte blott aktier i egentlig mening utan även därmed

jämställda värdepapper såsom teckningsrätter, delbevis, andelar i aktiefonder

och liknande. Däremot åsyftades inte i förevarande sammanhang

någon egentlig översyn av beskattningsreglerna i fråga om försäljningsvinster

på lös egendom i allmänhet.

Avslutningsvis framhöll jag bl. a. att de förslag utredningen framlade

borde vara praktiska och enkla att tillämpa och effektiva från kontrollsynpunkt.

Hinder borde inte föreligga att söka schablonmässiga lösningar,

därest detta visade sig lämpligt.

Den 18 december 1965 har utredningsmännen, vilka antagit benämningen

aktievinstutredningen, överlämnat betänkande (SOU 1965:72) med förslag

till nya bestämmelser om aktievinsters beskattning.

o

Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,

bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden, kommerskollegium (med överlämnande

av yttranden från handelskamrarna), hovrätten för Västra Sverige,

riksåklagaren, riksbanksfullmäktige, konjunkturinstitutet, ordförandena i

företagsskatteutredningen och aktiefondsutredningen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Örebro, Västmanlands, Jämtlands samt Västerbottens län, allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden, styrelsen för Stockholms

fondbörs, Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges

allmänna exportförening, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svensk industriförening, Familjeföretagens förening, Svenska försäktion,

Svensk industriförening, Familjeföretagens förening, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Folksambolagen, Kooperativa förbundet, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Svenska företagares riksförbund,

Skånes handelskammare, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska

sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen Auktoriserade revisorer, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Riksförbundet Landsbygdens folk,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges

taveringsrevisorer, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivareförening,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges aktiesparares

riksförbund, Sveriges jordägareförbund, Fideikommissariernas

intresseorganisation, Skyddsföreningen för utländska värdepapper samt Hyresgästernas

sparkasse- o. byggnadsföreningars riksförbund.

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Stockholms handelskammare, Sveriges allmänna exportförening,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges redareförening har

åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation. Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges jordbrukskasseförbund

har hänfört sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation. I

I anslutning till frågan om aktievinstbeskattningen vill jag även uppta till

behandling ett förslag som väckts av 1953 års skatteflyktskommitté i dess år

1963 avgivna betänkande (SOU 1963:52) och som gäller realisationsvinstbeskattningen

i vissa fall när egendom erhållits genom arv eller gåva. Kommittén

har föreslagit en ändring av den s. k. skyldemansregeln vid realisationsvinstbeskattningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Aktievinstbeskattningen

Gällande rätt

Angående beskattningen av realisationsvinst enligt nuvarande bestämmelser

gäller i huvudsak följande.

Enligt 35 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL)

inträder skattskyldighet för vinst genom avyttring av fast eller lös egendom

under vissa bestämda förutsättningar, nämligen

1) att fråga är om icke yrkesmässig avyttring;

2) att egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång; samt

3) att egendomen inte varit i den skattskyldiges ägo under mer än en

viss angiven tid.

Denna innehavstid — som innebär att skattskyldighet för vinsten inte

föreligger om avyttringen ägt rum efter utgången av denna tid — är för

fastighet »mindre än 10 år» och för annan egendom än fastighet »mindre än

5 år». Är fråga om avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft inträder

skattskyldighet för vinst, om innehavstiden varit »mindre än 15 år».

Inom ramen för dessa maximerade innehavstider är skattepliktens omfattning

reglerad enligt fallande skalor efter innehavstidens längd på följande

sätt.

Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas således

a) då fråga är om vinst genom avyttring av fastighet, om den innehafts:

mindre än 7 år

7 år men mindre än 8 år

8 år men mindre än 9 år

9 år men mindre än 10 år

100 % av vinsten

75 % av vinsten

50 % av vinsten

25 % av vinsten

b) då fråga är om vinst genom avyttring av annan egendom än fastighet,

om den innehafts:

mindre än 2 år

2 år men mindre än 3

3 år men mindre än 4

4 år men mindre än 5

100 % av vinsten

år 75 % av vinsten

år 50 % av vinsten

år 25 % av vinsten

c) då fråga är om vinst genom avyttring av strömfall eller rättighet till

vattenkraft, om egendomen innehafts:

mindre än 12 år

12 år men mindre än 13 år

13 år men mindre än 14 år

14 år men mindre än 15 år

100 % av vinsten

75 % av vinsten

50 % av vinsten

25 % av vinsten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960

I fråga om vinstberäkningen föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till

3G § KL, att såsom intäkt upptas vad som erhållits för den avyttrade egendomen.

Avdrag får ske för alla omkostnader för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring a\

egendomen, för inköps- och försäljningsprovision, för stämpelkostnader

m. m. Hit räknas också de reparations- och underhållskostnader som nedlagts

i sådan fastighet eller del därav, som inkomsttaxeras efter schablonmetod

enligt 24 § 2 eller 3 mom. KL, i den mån den avyttrade egendomen

på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet.

Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning a-^

den avyttrade egendomen e. d., skall å andra sidan, i den mån ej ''ad som

vid avyttringen återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt

av rörelse, omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. (Vad som i

detta sammanhang skall anses utgöra åtnjutet värdeminskningsavdrag framgår

av 29 § 1 mom. andra stycket KL.) Vidare får den skattskyldige \id

vinstberäkningen åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader

och räntor, om dessa inte bör hänföras till annan förvärvskälla.

Av punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL framgår, att det för

inkomstberäkningen är utan betydelse, om köpeskillingen eller ersättningen

skall erläggas på en gång eller i särskilda terminer. Realisationsvinst resp.

realisationsförlust skall således beräknas med hänsyn till köpeskillingens

totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång eller terminsvis.

Realisationsförlust beräknas efter samma grunder som gäller för beräkning

av realisationsvinst. Realisationsförlust får avdras endast från realisationsvinst

eller, i förekommande fall, från lotterivinst under samma år,

däremot inte från inkomst av annat slag. Vid kommunaltaxeringen gäller

vidare den begränsningen, att realisationsförlust, som uppkommit vid avyttring

av fastighet belägen i en kommun, inte får avräknas från realisationsvinst

vid avyttring av fastighet i annan kommun. För att förlusten skall få

avdras fordras att omständigheterna vid avyttringen varit sådana att, om

avyttringen i stället skett med vinst, denna varit skattepliktig. Den fallande

skalan gäller i motsvarande mån beträffande förlusterna. Realisationsförlust

under ett år som inte kunnat avräknas från realisationsvinst eller

lotterivinst under samma år, får inte förskjutas till ett annat år för avräkning

mot vinst under detta år genom sådant förlustavdrag som a''ses i förordningen

om förlustutjämning (SFS 1960:03).

Såsom nämnts skall den avyttrade egendomen, för att reglerna om realisationsvinstbeskattningen

skall vara tillämpliga, ha förvärvats genom köp, byte

eller därmed jämförligt fång. Det skall med andra oid vara flaga om ett

oneröst förvärv. Om egendomen förvärvats genom ett icke oneidst tång, t. ex.

genom gåva eller genom arv och testamente, kan vinstbeskattning däremot

inte äga rum.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

För en mera utförlig redogörelse angående innebörden av gällande regler

hänvisas till betänkandet s. 27—45. Här skall beträffande realisationsvinstreglerna

endast nämnas följande.

Vinstbeskattningen omfattar i princip all slags egendom. Hit räknas alltså,

utom fastigheter, även lös egendom som avser rättigheter av olika slag.

Exempel härpå utgör aktier, teckningsbevis, interimsbevis, inköpsrätter, andelar

i handelsbolag och ekonomiska föreningar, obligationer, förlagsbevis

och andra fordringsrätter.

Helt allmänt kan sägas att över huvud laget allt, som förvärvats mot vederlag

i någon form eller som mottagits såsom avkastning av innehavd egendom

eller ock på grund av utfört arbete, är att betrakta såsom förvärvat

genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.

Vad nu sagts måste emellertid modifieras något, såvitt angår förvärv av

aktier vilka tecknats i samband med en nyemission. Om de nya aktierna

tecknats på grund av köpta teckningsrätter, dvs. utan samband med innehavda

aktier, är de nya aktierna att anse såsom förvärvade genom köp enligt

den nyssnämnda huvudregeln. Har däremot de nya aktierna tecknats på

grund av tidigare innehav av aktier i samma bolag, är läget däremot ett

annat. Trots det onerösa moment som aktieägarens betalning för de nya

aktierna utgör, är nämligen aktieägarens skattskyldighet för den vinst han

får, om han säljer dessa, i fall som detta beroende av när och hur han förvärvat

de förut innehavda aktierna. Skattskyldighet för vinsten föreligger

endast om de tidigare aktierna förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång inom kortare tid än fem år före avyttringen av de tecknade

aktierna. Varken nyemissionen såsom sådan eller teckningsrättens begagnande

utlöser någon skattskyldighet. Om aktieägaren säljer teckningsrätterna

kan emellertid realisationsvinstbeskattning bli aktuell under samma

förutsättningar som vid avyttring av nytecknade aktier. På samma sätt

bedöms för övrigt beskattningsfrågan också beträffande fondaktier och delbevis

i samband med en fondemission, där ju själva emissionen inte ställer

något anspråk på ekonomiskt vederlag från aktieägarens sida. I samtliga

nu nämnda fall anses således emissionen inte konstituera ett självständigt

förvärv av den nya aktien eller rätten därtill. Förvärvet härleds i stället

till förvärvet av den skattskyldiges tidigare aktieinnehav i den mån detta

förvärv varit av självständig natur. Detta hetyder att man i vissa fall, om

en serie emissioner förekommit under flera år, kan få gå långt tillbaka i

tiden för att komma till det ursprungliga förvärvet.

Ett dylikt härledande till ett tidigare förvärv ifrågakommer däremot inte,

när en aktieägare på grund av sitt innehav av aktier i ett bolag beretts förmånen

att få förvärva aktier i ett annat bolag, vederlagsfritt eller till lägre

pris än i öppna marknaden. I den mån aktieägaren utnyttjat förmånen i

iråga, dvs. om aktieägaren förvärvat de erbjudna aktierna eller sålt inköpsrätterna

till desamma, har han därigenom åtnjutit skattepliktig utdelning.

Om aktieägaren sedermera säljer de erhållna aktierna, är förvärvet av de
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kiingl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

samma genom utdelningen, såsom förut antytts, att anse såsom ett med

köp och byte jämförligt fång.

Beträffande förvärvets art är att märka, att egendom, som en person efterlämnat

vid sin död, alltid anses utgöra arvfången egendom för dödsboet och

arvingarna, oavsett när och hur den avlidne förvärvat densamma. För en

arvinge som tilldelats egendom ur dödsboet genom arvskifte gäller detsamma,

även om han lämnat vederlag till sina medarvingar för egendomen

(RÅ 1941 ref. 51) och även om dödsboet självt skulle ha inköpt egendomen

med dödsboets medel (RÅ 1953 ref. 4). Arvingen anses alltså i dessa fall ha

förvärvat egendomen genom arv och inte genom köp. Skulle i stället dödsboet

avvttra egendom som det självt inköpt, kan däremot skattskyldighet

inträda för dödsboet enligt de allmänna reglerna för realisationsvinstbeskattningen.

Ett fång kan vara blandat till sin natur. Således kan det vara uppenbart

att en överlåtelse som betecknats såsom en försäljning, helt eller delvis utgör

en gåva. Omvänt kan en såsom gåva betecknad överlåtelse helt eller delvis

utgöra en försäljning. Detta måste givetvis beaktas vid realisationsvinstbeskattningen.

Om överlåtelsen avser en odelbar enhet, t. ex. en fastighet, får

överlåtelsens karaktär av köp eller gåva bedömas efter överlåtelsens huvudsakliga

och reella innebörd. Avser överlåtelsen delbar egendom, såsom aktier,

kan däremot en uppdelning av fånget i en gåvodel och en köpdel ske. Så

har en skattskyldig, som av sin fader köpt aktier för ett pris som motsvarade

en tredjedel av deras verkliga värde och därefter inom fem år från förvärvet

sålt aktierna med vinst, beskattats för endast en tredjedel av denna (gåvoskatt

hade erlagts för återstående två tredjedelar av anskaffningsvärdet),

se RÅ 1943 ref. 9.

Såsom framgått av det sagda, är det i princip arten av den skattskyldiges

eget förvärv av den avyttrade egendomen, som är avgörande för om skattskyldighet

skall inträda eller ej för eventuell realisationsvinst. I vissa fall

skall emellertid frågan om skattskyldigheten bedömas inte med utgångspunkt

från avyttrarens fång utan i stället med hänsyn till hans fångesmans

fång.

Enligt 35 § 2 mom. KL är så fallet, om egendom som skattskyldig erhållit

såsom gåva av make eller skyldeman, av givaren förvärvats genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång. Motsvarande gäller om make vid bodelning

i anledning av andra makens död erhållit egendom, som förstnämnda

make före eller under äktenskapet förvärvat genom oneröst fång av nyssnämnt

slag. Likaså gäller detta, om make vid bodelning av annan anledning

än andra makens död erhållit egendom, som någondera maken före

eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång. De nu nämnda reglerna infördes år 1951 i syfte att motverka möjligheter

till missbruk.

Även andra fall finns, då inte säljarens utan fångesmannens förvärv är

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

bestämmande för realisationsvinstbeskattningen. Sålunda grundar ett bolags

övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 (nr 705) om aktiebolag inte i och för sig realisationsvinstbeskattning.

Om moderbolaget sedermera säljer de vid fusionen övertagna

tillgångarna, får man i stället — i den mån vinsten inte skall beskattas

såsom inkomst av rörelse — bedöma frågan om bolagets skattskyldighet för

realisationsvinst med utgångspunkt från det upplösta dotterbolagets fång.

Motsvarande gäller vid fusion mellan ekonomiska föreningar, mellan sparbanker

samt mellan vissa försäkringsbolag. Realisationsvinstbeskattningen

anknyts enligt gällande regler till den skattskyldiges avyttring av den egendom

han ägt. En beskattning av orealiserad värdestegring ifrågakommer

således inte i detta sammanhang. Däremot kan värdestegringen sägas bli

indirekt beskattad i samband med den årliga förmögenhetsbeskattningen

och i viss mån även genom arvs- och gåvobeskattningen.

Med avyttring förstås i detta sammanhang samma överlåtelser av onerös

karaktär som omfattas av de realisationsvinstgrundande förvärven, dvs. köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Vissa avyttringar är uttryckligen undantagna från vinstbeskattning.

I de nyssnämnda fallen, då tillgångar övertas genom fusion, skall således

beskattning för realisationsvinst inte inträda. Detta innebär givetvis

också att inte heller avdragsrätt för realisationsförlust föreligger i dylika

fall.

Vidare gäller skattefrihet vid vissa överlåtelser av tvångsmässig karaktär.

Därom gäller enligt 35 § 4 inom. KL, att vinst som uppkommit genom

att fast eller lös egendom tagits i anspråk genom expropriation eller liknande

förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att

tvångsförsäljning måste anses vara för handen, inte i något fall är att

anse som skattepliktig realisationsvinst. Skatteplikt föreligger emellertid

likväl enligt de allmänna reglerna, om det skäligen kan antas, att avyttringen

skulle ägt rum även om tvång inte förelegat.

Såvitt avser värdepapper har tvångsförsäljning ansetts föreligga vid inlösen

enligt 174 § 2 mom. aktiebolagslagen, dvs. i sådant fall då ett moderbolag

har mer än nio tiondelar av aktierna i ett dotterbolag och därför äger

att av övriga aktieägare i dotterbolaget inlösa återstående aktier. Om ett

företag exproprieras, t. ex. ett järnvägsföretag, kan en tvångsförsäljning

av aktierna i företaget tänkas ske i samband därmed.

Skulle ett aktiebolag eller en ekonomisk förening till delägare sälja tillgång

till underpris, kan detta medföra att delägaren skall beskattas för

förtäckt utdelning. Så sker såsom redan nämnts, då en aktieägare utnyttjar

förmånen att till underpris få förvärva av bolaget innehavda främmande

aktier. Däremot beskattas i fall som detta inte bolaget för den uteblivna

vinsten såsom för »förtäckt realisationsvinst». Beskattning hos bolaget kan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

ifrågakomma endast om den till delägaren överlåtna egendomen skulle utgöra

omsättningstillgång i bolagets rörelse eller sådan anläggningstillgång

där vinst vid försäljning beskattas som inkomst av rörelse.

För aktieägare i ett bolag, som övertas av ett annat bolag, kan givetvis

realisationsvinstbeskattning enligt vanliga regler aktualiseras, när han i

utbyte mot nyemitterade aktier i det övertagande bolaget och eventuellt

ytterligare vederlag i kontanter eller annat lämnar sina aktier i det övertagna

bolaget.

För att skattepliktig realisationsvinst resp. avdragsgill realisationsförlust

skall föreligga förutsätts såsom nämnts att egendomen avyttras, när fråga

är om fastighet, inom kortare tid än tio år och, när fråga är om lös egendom,

inom kortare tid än fem år. Med utgångspunkt från dagen för förvärvet beräknas

innehavstiden i enlighet med föreskrifterna i lagen den 30 maj 1930

(nr 173) om beräkning av lagstadgad tid. En person, som köpt en aktie den

5 januari 1960 och sålt den med vinst den 5 januari 1965, är alltså enligt

gällande regler inte skattskyldig för vinsten. Om egendomen varit i den

skattskyldiges ägo i flera perioder, räknas alltid tiden från dagen för det

sista fånget.

I fråga om aktier och andra fondpapper torde innehavstiden få beräknas

med utgångspunkt från fondnotans dagtecknande. Såsom förut nämnts anses

dock aktier, som på grund av tidigare innehav av aktier i samma bolag

förvärvats i samband med fond- eller nyemission, vara förvärvade samtidigt

med de äldre aktierna. Eljest torde vid aktieteckning gälla, att aktieförvärvet

anses ha ägt rum den dag, då aktieteckningen blivit definitiv,

dvs. när densamma avslutats och de verkställda teckningarna godkänts av

bolaget. Avser teckningen aktier i bolag under bildande, är det dagen för

den konstituerande bolagsstämman som är alt anse såsom förvärvsdag. Är

det åter fråga om aktieägares rätt alt till förmånlig kurs teckna aktier i annat

bolag, torde förvärvet anses ha skett den dag, då aktieägaren förbundit

sig att utnyttja förmånen. Har aktier eller andra värdepapper erhållits såsom

utdelning, lön eller gratifikation är förvärvsdagen den dag då förmånen

blev tillgänglig för lyftning.

Det hittills sagda beträffande tidsberäkningen har — väl att märka —

endast avseende på den innehavstid som är bestämmande för frågan om

ägarens skattskyldighet för realisationsvinst genom sin avyttring av egendomen.

En annan sak är frågan om under vilket beskattningsår själva skatteplikten

aktualiseras. Detta anses nämligen enligt praxis skola ske vid

taxeringen för det år, under vilket likviden börjat erläggas, även om avtalet

angående avyttringen träffats under ett tidigare år. Man kan alltså inte

genom att i avtalet uppskjuta likvidens erläggande till en tidpunkt som

infaller mer än fem resp. tio år efter förvärvet undgå skattskyldighet för

realisationsvinst, därest avtalet ingåtts inom den för skatteplikten stipulerade

tiden. I och med att en del av likviden erlagts under ett visst år, an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

ses — med hänsyn till föreskrifterna i punkt 2 sista stycket av anvisningarna

till 41 § KL — skattskyldighet för likvidens totalbelopp inträda under

samma år.

Bestämmelserna om vinstberäkningen enligt anvisningarna till 36 § KL har

inledningsvis redan berörts. Därav framgår således att från försäljningssumman

får avräknas alla omkostnader för förvärvet och avyttringen,

dvs. omkostnader i form av köpeskilling, inköps- och försäljningsprovision,

härunder inbegripet t. ex. courtage, samt stämpelavgifter.

Normalt bör vinstberäkningen som sådan, exempelvis när fråga är om

en aktieförsäljning, inte vålla några svårigheter. Vinstberäkningen sker enklast

så att från försäljningspriset, minskat med kostnader för stämpel och

courtage, avräknas inköpspriset, ökat med motsvarande kostnader. De två

belopp, som sålunda ställs mot varandra, motsvarar alltså de belopp, som

återfinns nederst på avräkningsnotan vid försäljningen resp. förvärvet. Av

det netto, som därvid erhållits och som utgör vinsten eller förlusten, utförs

100, 75, 50 eller 25 %, beroende på den tid under vilken säljaren innehaft

papperet i fråga.

Något mera komplicerad kan vinstberäkningen bli, då fond- eller nyemissioner

mellankommit eller då fråga är om delbevis och teckningsrätter o. d.

Avser avyttringen aktier av visst slag, vilkas antal under den tid säljaren

innehaft dylika aktier ökat genom fond- eller nyemission, skall summan av

anskaffningskostnaden för de ursprungligen förvärvade aktierna och de

ytterligare belopp, som hänför sig till vad säljaren kan ha tecknat på grund

av tidigare aktieinnehav i samband med senare nyemissioner, slås ut på

hela hans aktieinnehav av ifrågavarande slag, såväl gamla som nya. Med

varje emission, som utnyttjas under innehavstiden, proportioneras alltså

förvärvskostnaden ut på ett större antal aktier än tidigare. För att en dylik

proportionering skall kunna göras förutsätts emellertid att de gamla och

nya aktierna med hänsyn till rösträtt, utdelningsrätt m. m. är sinsemellan

likvärdiga. En annan sak är att tidigare innehavda aktier kan ha blivit av

bolaget utbytta mot aktier i annan valör fastän med sammanlagt lika stort

nominellt värde som förut. I ett sådant fall är det intet som hindrar att den

ursprungliga förvärvskostnaden slås ut på de nya aktierna vid vinstberäkningen.

När avyttringen gäller aktier, som erhållits på grund av en emission

och vilkas förvärv därför måste härledas till tidigare aktier, är emellertid

att märka att dessa tidigare aktier kan vara köpta vid olika tidpunkter.

Detta är av betydelse för tillämpningen av den fallande skalan vid realisationsvinstbeskattningen,

varför man vid vinstberäkningen måste skilja mellan

de olika förvärven. Även beträffande en och samma aktie gäller att,

om aktien erhållits i samband med en emission, en del av aktien ibland

måste anses förvärvad vid en annan tidpunkt än aktien i övrigt. Så är fallet

om aktien delvis förvärvats genom köp av en teckningsrätt eller av ett del
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

bevis. En person kan t. ex. på grund av sitt innehav av aktier i ett bolag ha

fått teckna en ny aktie på tre gamla. Om hans tidigare innehav av aktier inte

är jämnt delbart med tre, har han kanske för att kunna utnyttja erbjudandet

till fullo nödgats inköpa en teckningsrätt. Därigenom har han fått möjlighet

att teckna en aktie mer än han annars skulle ha kunnat göra på grund

av sitt tidigare aktieinnehav. Denna aktie är att anse såsom nyförvärvad

till den del den är att hänföra till den köpta teckningsrätten, dvs. till en

tredjedel. Till övriga två tredjedelar skall förvärvet däremot hänföras till

förvärvet av tidigare innehavda aktier. Även i fall som detta måste alltså

skilda vinstberäkningar göras så att hänsyn tas till de olika tidpunkterna

för förvärvet och till de olika störa kostnaderna för förvärvet. I nämnda

exempel skall dessa kostnader avräknas från en tredjedel resp. två tredjedelar

av försäljningssumman för ifrågavarande aktie.

För det fallet att emissionen avser aktier av annat slag eller andra slags

rättigheter, skall — trots sambandet med det tidigare aktieinnehavet —- nyförvärv

anses föreligga beträffande de nya aktierna eller rättigheterna.

Om t. ex. ägare av stamaktier fått rätt att teckna preferensaktier, innebär

tecknandet av preferensaktier ett nyförvärv. Kostnaden för förvärvet utgör

då teckningsbeloppet jämte den del av de tidigare innehavda aktiernas anskaffningspris

som belöper på de teckningsrätter som använts för preferensaktiernas

tecknande.

Om en aktieägare i samband med en nyemission inte begagnar möjligheten

att teckna nya aktier utan i stället säljer sina teckningsrätter, kan

han bli skattskyldig för realisationsvinst genom försäljningen, om han

inom kortare tid än fem år från avyttringen genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång förvärvat de aktier till vilka teckningsrätten hört. Den

kostnad för förvärvet som han får dra av vid vinstberäkningen blir den

andel i anskaffningskostnaden för aktierna, som belöper på varje försåld

teckningsrätt. Denna andel beräknas genom proportionering enligt följande

exempel.

Aktiens inköpspris...................................... 100:— lir
Aktiens

kursvärde inkl. teckningsrätt...................... 125:— kr.

Teckningsrättens försäljningspris......................... 6:25 kr.

6-25

Teckningsrättens anskaffningsvärde: X 100 = 5:—kr.

Realisationsvinst: 6:25—-5:—-= 1:25 kr.

Vad nu sagts beträffande teckningsrätter gäller även i fråga om avyttring

av fondandel, som ju avser rätten att vid fondemission erhålla fondaktier.

Vid vinstberäkningen får alltså avräknas den del av anskaffningskostnaden

för den eller de tidigare innehavda aktierna som efter proportionering

belöper på varje delbevis.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 90

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

En person, som förvärvat aktier av visst slag i ett visst bolag vid olika

tidpunkter eller genom olika fång kan enligt gällande praxis, när realisationsvinstbeskattning

aktualiseras, själv välja vilka av dessa aktier som

skall anses vara de avyttrade. Om han förvärvat några av aktierna genom

arv eller gåva, kan han alltså förklara att de avyttrade aktierna i första

hand avsett de sålunda förvärvade och därmed undgå beskattning för realisationsvinst.

Han kan också, om det skulle vara till hans fördel och utrymme

finns för ett sådant val, förklara att avyttringen avsett inom femårsperioden

köpta aktier av samma slag och därmed förskaffa sig möjlighet

att utnyttja en avdragsgill realisationsförlust för kvittning mot realisationsvinst

genom en annan försäljning. Det sagda gäller även om de avyttrade

aktierna i det enskilda fallet kan identifieras så att det kan konstateras när

och hur de förvärvats.

Kontrollfrågan enligt gällande system

I taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) (TF) ges bl. a.

föreskrifter om deklarationsskyldighetens fullgörande. Dessa föreskrifter

innebär alt vissa skattskyldiga är skyldiga att utan anmaning avge allmän

självdeklaration till ledning för egen taxering. Sådan deklaration skall alltid

lämnas av aktiebolag och ekonomiska föreningar samt familjestiftelser och

andra liknande sammanslutningar. Andra juridiska personer — t. ex. ideella

föreningar av olika slag och andra stiftelser än familjestiftelser — är skyldiga

avge självdeklaration om bruttointäkterna av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kr. Fysisk person,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, är deklarationsskyldig,

om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till

minst 2 400 kr. Har han inte varit bosatt här under hela beskattningsåret,

föreligger likväl deklarationsskyldighet, om bruttointäkterna uppgått till

minst 100 kr. Men oavsett om inkomsterna uppgått till angivna minimibe1°PP,

är fysisk eller juridisk person deklarationsskyldig, om vederbörande

haft till förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar vilka vid beskattningsårets

utgång haft ett värde överstigande 100 000 kr., eller beträffande till

förmögenhetsskatt skattskyldiga föreningar och stiftelser m. fl., om de haft

sådana tillgångar med ett värde av minst 5 000 kr. Har makar, som ingått

äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under

större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, är vardera

makens deklarationsskyldighet att bedöma efter makarnas och boets sammanlagda

inkomst och förmögenhet. Dessutom skall deklaration alltid lämnas

av skattskyldig, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptas som

inkomst. Efter anmaning är emellertid även den som inte enligt de här berörda

föreskrifterna är deklarationsskyldig, skyldig att avge självdeklaration.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Angående den allmänna självdeklarationens innehåll gäller, att däri skall

upptas alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret

åligger den skattskyldige, samt de intäkter och avdrag, som är

att hänföra till varje förvärvskälla. Detta innebär att även de realisationsvinster

och realisationsförluster som förekommit under beskattningsåret

skall uppges. En särskild deklarationsblankett angående försäljning av värdepapper

tillhandahålls för Stockholms vidkommande av överståthållarämbetet

men denna blankett ingår inte bland de av riksskattenämnden fastställda

deklarationsformulären.

I förmögenhetshänseende gäller att i deklarationen skall uppges den skattskyldiges

tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, detta även

om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp. Uppgiftsskyldighet

föreligger dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet

åligger honom. Till dem som inte är skattskyldiga för förmögenhet hör t. ex.

aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Till förmögenhetstillgångar, som i princip skall upptas i deklaration,

hör bl. a. aktier, andelar i ekonomiska föreningar och andra värdepapper.

Redovisningen sker på särskild bilaga till den allmänna självdeklarationen.

Av betydelse ur kontrollsynpunkt är i detta sammanhang de avräkningsr.

otor, som enligt förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en

särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall upprättas vid

dylika överlåtelser för att ligga till grund för stämpelbeläggningen. Med

fondpapper avses härvid i första hand aktier och obligationer. Avräkningsnota

skall upprättas samma dag som köp eller bytesavtal avslutas. Vid köp

skall avräkningsnotan uppta säljarens och köparens namn och bostad, ort

och dag för köpets avslutande, föremålet för överlåtelsen ävensom den överenskomna

köpeskillingen. Särskilda regler finns angående skyldigheten att

upprätta avräkningsnota. Härom gäller i huvudsak följande. Denna skyldighet

åligger i princip säljaren, vare sig denne handlar för egen räkning eller

i egenskap av kommissionär. Köparen skall dock upprätta avräkningsnotan,

om han är fondhandlare (vare sig han är köpare för egen räkning eller i

egenskap av kommissionär) och den andra kontrahenten inte är fondhandlare.

Har avtalet förmedlats av någon som själv inte uppträtt såsom säljare

eller köpare, åligger det förmedlaren att upprätta avräkningsnotan. Avräkningsnotan

skall upprättas i två likalydande exemplar. Inom tre månader

efter utgången av varje kalenderkvartal skall fondhandlare i den ordning

bankinspektionen föreskriver till inspektionen insända det ena exemplaret

av de avräkningsnotor som upprättats inom kvartalet.

Även om avräkningsnotornas syfte är att ligga till grund för stämpelbeläggning

enligt 1908 års förordning, finns en viss möjlighet att utnyttja dem

såsom kontrollmaterial i taxeringssammanhang. Enligt 40 § TF gäller nämligen

att för taxering erforderlig, i förordningen inte särskilt omförmäld

handling eller uppgift, skall, då så begärs för taxeringskontroll, tillhanda
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1960

hållas av bl. a. statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.

På grund av denna föreskrift kan alltså bankinspektionen tillhandahålla

taxeringsmyndigheterna de avräkningsnotor som insänts av

fondhandlarna. Riksskattenämnden har i sin kontrollverksamhet genom sin

personal gjort stickprovsundersökningar angående realisationsvinster med

ledning av de hos bankinspektionen förvarade avräkningsnotorna.

Ytterligare en möjlighet till kontroll beträffande eventuella realisationsvinster

erbjuder de uppgifter om aktieutdelningar m. m. som skall lämnas

enligt 43 § TF. Enligt föreskrifterna i denna paragraf skall var och en

som lyft utdelning på svenska aktier eller andelar i ekonomiska föreningar

samt räntor på obligationer, förlagsbevis och liknande värdepapper, med

vissa undantag, till den som utbetalar utdelningen eller räntan — dvs. oftast

en bank eller annan inrättning — lämna uppgift enligt särskilt formulär

om det belopp som lyfts. Beträffande aktieutdelningar kan nämnas formulär

18 a, som kommer till användning om den utdelningsberättigade var ägare

av aktien, när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, och om han då var

bosatt i Sverige samt formulär 18 b, som skall användas i andra fall, dvs. då

kupongskatt skall utgå. Uppgifterna angående aktieutdelning skall av utbetalaren

översändas till vederbörande bolagsstyrelse som har att vidarebefordra

uppgifterna till överståthållarämbetets kupongskattekontor. Sedan

kontroll verkställts beträffande den kupongskatt som skall uttas, vidaresänder

kupongskattekontoret uppgifterna till vederbörande länsstyrelse,

som i sin tur skickar ut dem till taxeringsnämnderna. Dessa får därmed möjlighet

att kontrollera att utdelningarna deklarerats och aktierna uppgetts

såsom förmögenhetstillgång av de skattskyldiga. Uppgifterna angående utdelningar

på andelar i svenska ekonomiska föreningar och från utländska

juridiska personer skall av dem, som mottagit desamma senast den 31 januari

följande år avlämnas till taxeringsmyndigheterna. Uppgifter angående

ränta på obligationer, förlagsbevis o. d. skall överlämnas till myndigheterna

endast i den utsträckning Kungl. Maj :t förordnar. Här blir i regel endast

fråga om stickprovskontroller. Har lämnade uppgifter av detta slag inte

avlordrats inom fem år, får de förstöras. Under femårstiden skall uppgifterna

på begäran av taxeringsintendent tillhandahållas för granskning.

Den här berörda uppgiftsskyldigheten innebär, särskilt beträffande aktier,

en viss möjlighet till kontroll också i fråga om realisationsvinsterna. Om en

deklarant t. ex. uppgivit aktieutdelning utan att uppta aktien i fråga såsom

förmögenhetstillgång vid beskattningsårets utgång, kan det finnas anledning

anta att aktien avyttrats under året. Taxeringsmyndigheterna har

då en möjlighet att infordra uppgifter av den skattskyldige om hur det förhåller

sig härmed.

Av intresse i sammanhanget är också, att deklarationer från fysiska personer

bevaras hos beskattningsmyndigheterna till dess sex år förflutit efter

taxeringsårets utgång, medan deklarationsmaterialet för t. ex. aktiebolag och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

ekonomiska föreningar bevaras intill sex år efter utgången av det år då

bolaget eller föreningen upphört.

Utredningens förslag

De sakkunniga konstaterar bl. a. att — samtidigt som i direktiven framställs

önskemål om att den begärda revisionen skall tillgodose vissa angivna

syften — utredningsuppdraget varit i flera hänseenden begränsat till

sin omfattning. Någon diskussion rörande realisationsvinstbeskattningens

vara eller icke vara har således över huvud taget inte ifrågasatts i direktiven.

Uppdraget har vidare varit begränsat till i första hand aktier och

därmed jämställda värdepapper och någon egentlig översyn av beskattningsreglerna

i fråga om försäljningsvinster på lös egendom i allmänhet

har inte varit åsyftad. De sakkunniga framhåller att vad som på grundval

av direktiven kunnat aktualiseras genom utredningsuppdraget således

är ett val mellan att antingen utbryta de ifrågavarande värdepapperen ur

de nuvarande reglerna för realisationsvinstbeskattningen och göra dem

till föremål för särskild lagstiftning, eller också att — såsom de sakkunniga

gjort i sitt förslag — modifiera reglerna i KL med avseende på just

dessa värdepapper inom ramen för gällande system för beskattningen av

realisationsvinster.

De sakkunniga har undersökt hur realisationsvinstbeskattningen ordnats

i vissa andra länder. En redogörelse för denna undersökning återfinns

i betänkandet på s. 51—121. Till denna redogörelse torde här få hänvisas.

Vinstbeskattningens objekt

Föremål för vinstbeskattning skall enligt utredningens förslag i första

hand vara aktier, vare sig de är börsnoterade eller ej. Enligt förslaget skall

emellertid även vissa andra objekt omfattas av vinstbeskattningen. Hit

hör andelar i aktiefonder och liknande. Detsamma gäller delbevis, teckningsrätter

och inköpsrätter och liknande till aktier och andelar som nu

nämnts. Inom området för vinstbeskattningen faller vidare andelar i ekonomisk

förening, vanligt handelsbolag och kommanditbolag samt handlingar,

som är att anse som jämförliga med nu nämnda andelsrätter eller

med aktier.

Utanför området för den föreslagna vinstbeskattningen faller däremot

sådant som obligationer, skuldebrev, förlagsbevis och andra liknande på

fordringsrätter grundade handlingar. Värdehandlingar av dessa slag skall

alltjämt vara underkastade hittills gällande regler för tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning.

Om emellertid en fordringsrätt i praktiken fungerar

som en omsättningsbar värdehandling och i övrigt är jämförlig med

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1906

aktier, vilket kan vara fallet med t. ex. participating debentures, skall en

sådan fordringsrätt i fråga om vinstbeskattningen behandlas på samma sätt

som aktier.

Beträffande den avgränsning av området för den föreslagna vinstbeskattningen

som sålunda gjorts framhåller utredningen bl. a. att, då utredningen

valt att utforma tillämpningsområdet för de nya reglerna med

utgångspunkt från vad som kan betraktas som en i princip generell skatteplikt

för alla aktier och därmed i mera vidsträckt bemärkelse jämförliga

värdepapper, flera olika skäl bidragit härtill.

Utredningen anför härom följande.

Enligt utredningens mening kan en begränsning av tillämpningsområdet

för de nya reglerna till enbart börsaktier och till sådana aktier hänförliga

delbevis, teckningsrätter, andelar m. m. inte anses sakligt motiverad Även

om härunder skulle inrymmas också aktier på fondhandlarnas aktielista

skulle avgransnmgen likväl medföra en olika skattemässig behandling av

skilda aktier, oaktat de såsom placeringsobjekt är likvärdiga. Den skärpta

beskattningen, som de nya reglerna otvivelaktigt innebär, skulle direkt

rikta sig mot de aktier som är föremål för kontinuerlig officiell kursregistrering

och, trots att dessa aktier representerar den dominerande delen

av de aktier, som förekommer i allmän handel, utgör de ingalunda alla

sadana aktier. Den nu diskuterade avgränsningen skulle dessutom kunna

verka direkt hindrande för börsintroduktion av nya aktier, enär efter

en sådan introduktion beskattning skulle bli aktuell av eljest skattefria

realisationsvinster. Om man med hänsyn härtill skulle utvidga tilllampningsområdet

för de nya reglerna till att gälla börsaktier och andra

i altman handel förekommande aktier har man, såsom framgått av vad

utredningen tidigare anfört, att räkna med svårartade gränsdragningsprob

em med återverkningar på reglernas praktiska tillämpning för såväl de

skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. Det ges nämligen enligt

utredningens uppfattning ingen möjlighet att göra någon fix i tiden bestämd

avgränsning av angivet slag, utan man måste tänka sig att fortlöpande

från år till år bestämma var gränsen för de nya reglernas till1ampning

skulle gå. Det kan enligt utredningen inte komma i fråga att

gorå de nya reglernas tillämpning beroende av en sådan årlig prövnin°

vilken i sig själv måste inrymma betydande svårigheter, bl. a. med hänsyn

till den ständigt fortlöpande utvecklingen av vårt näringsliv.

Redan av vad nu anförts har det stått klart för utredningen, att de nya

reglerna borde ges en så generell tillämpning som möjligt och att således

i princip ingen skillnad i vinstbeskattningshänseende borde göras mellan

olika slag av aktier och därmed i sammanhanget jämförliga värdepapper.

Härtill kommer, att varje inskränkning i tillämpningsområdet erfarenhetsmässigt

medför komplikationer i tillämpningen och därtill gärna leder till

ytterligare inskränkningar. De primära skälen härför kan vara nog så

va grundade från vissa intressesynpunkter, men ett beaktande härav kan

helt aventyra beskattningens upprätthållande. Utredningen har särskilt

uppmarksammat, att en begränsning av tillämpningsområdet för de nya

reglerna skulle kunna leda till enbart av skatteskäl betingade företagsbildningar,

i syfte att undgå realisationsvinstbeskattning. Därför har utredningen

eftersträvat att åstadkomma ett system som inte erbjuder så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

dana möjligheter till oberättigad skattefrihet och det är inte minst mot

denna bakgrund som tillämpningsområdet utformats till att galla generellt

inte endast för aktier och därmed jämförliga värdepapper utan även andelar

i ekonomiska föreningar, vanliga handelsbolag och kommanditbolag.

Varje inskränkning i det sålunda föreslagna beskattningsomradet skulle

enligt utredningens uppfattning innebära uppenbara risker for ett formellt

oantastligt kringgående av beskattningen.

Endast på en punkt har utredningen funnit skäl föreligga för en inskränkning

i fråga om de nya reglernas tillämpning. Här åsyftas den

begränsning av de nya reglerna till att gälla endast vid avyttring inom

mindre än fem år av aktier eller andelar i fåmansbolag och motsvarande,

när avyttringen till sin karaktär innebär en överlåtelse av det dominerande

inflytandet i den av företaget bedrivna rörelsen. Till detta återlcommes

i det följande.

Beskattningsperiodens längd

I fråga om de aktier och andra därmed jämförliga värdehandlingar,

som enligt det förut sagda skall vara föremål för den ändrade vinstbeskattningen,

föreslår utredningen upphävande av den nuvarande förutsättningen

för realisationsvinstbeskattning av lös egendom, enligt vilken

egendomen vid avyttringen skall ha innehafts kortare tid än fem år.

Enligt de föreslagna reglerna slopas den nuvarande tidsbegränsningen

och vinstbeskattning skall således kunna inträda oberoende av innehavstidens

längd, dvs. även då avyttringen avsett aktier m. m., vilka innehafts

fem år eller mera. Dock föreslås, såsom nyss antytts, ett undantag från den

i tiden obundna vinstbeskattningen beträffande avyttring av aktier och

andelar i fåmansföretag i vissa fall. Med avyttring jämställs liksom enligt

nuvarande regler annan överlåtelse mot vederlag, inkl. byte.

Beträffande förslaget om en i tiden obunden vinstbeskattning, anför utredningen

bl. a. följande.

Såsom framhållits i redogörelsen om beskattningsperiodens längd har

i diskussionen kring aktievinstutredningen framförts uppfattningen, att

de i direktiven anförda synpunkterna och önskemålen borde kunna tillgodoses

genom eu utsträckt men alltjämt tidsbegränsad beskattningsperiod.

Väsentligen har det varit praktiska skäl som åberopats för en fortsatt

tidsbestämd aktievinstbeskattning. Utredningen är emellertid av den

uppfattningen att de olägenheter, som föranleds av nuvarande femåriga

beskattningsperiod, inte kan helt elimineras enbart genom en viss utsträckning

av denna period. Då de praktiska svårigheterna därtill bor reduceras

i allt väsentligt genom utredningens förslag i övrigt och då inte minst genom

den alternativa schablonregeln, har det för utredningen inte funnits

anledning att föreslå annat än en i tiden obunden aktievinstbeskattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Beskattningsmetoden

Beträffande den beskattningsmetod som skall användas utgår förslaget

från att den nya aktievinstbeskattningen på samma sätt som den hittillsvarande

realisationsvinstbeskattningen skall utgöra en del av den allmänna

inkomstbeskattningen. Den skattepliktiga aktievinsten skall m. a. o.

på vanligt sätt sammanläggas med den skattskyldiges Övriga inkomster.

Darmed har utredningen för sin del avvisat tanken på en från den ordinära

inkomstbeskattningen delvis fristående beskattning av aktievinsterna i

enlighet med t. ex. den amerikanska 25-procentiga skatten på vinst som

erhalls vid avyttring av egendom efter mer än sex månaders innehav.

Enligt utredningens förslag skall de nya reglerna för aktievinstbeskattningen

i stället inarbetas i nuvarande skatteförfattningar som en komplettering

av nu gällande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst.

Utredningen anför härom.

Erdigt utredningens uppfattning har det inte heller allvarligt kunnat

ltragasattas annat an att basera de nya reglerna på en oförändrad beskattningsprincip,

dvs. att alltjämt låta aktievinstbeskattningen utgöra en del

av den allmanna inkomstbeskattningen. Alternativet härtill skulle vara

att bryta ut aktievinstbeskattningen ur detta sammanhang och göra den

helt oberoende av inkomstbeskattningen. För en sådan utformning av

aktievinstbeskattningen kan anföras att den därmed skulle bli fix och inte

paverkad av inkomstskattens höjd i det enskilda fallet, varför skatteeffekten

lattare kunde överblickas. Mot denna utomlands förekommande beskattningsprincip,

som kan sägas innebära ett slags punktbeskattning, kan

emellerhd enligt utredningen anmärkas, att det i princip saknas anledning

att betrakta realisationsvinster på annat sätt än övrig inkomst och att

sålunda pa sadana vinster anlägga annan aspekt än den för vårt skattesystem

grundläggande skatteförmågeprincipen. Inom ramen härför kan

uttalandet 1 direktiven om en skälig beskattning enligt utredningens mening

helt tillgodoses genom avpassningen av vad som av realiserad vinst skall

las till beskattning såsom skattepliktig inkomst. De av utredningen föreslagna

procentsatserna för beskattningen bör också ge uttryck härför.

Utredningen anför vidare.

När utredningen föreslagit en vinstbeskattning enligt oförändrad princip,

lar emellertid^ också kravet på enkla beskattningsregler haft en stor betydelse.

Man maste enligt utredningens mening hålla i minnet att de föres

*g”a re&lerna avser endast en del av realisationsvinstbeskattningen och

att utgångspunkten for utredningens överväganden och ställningstaganden

yant att denna beskattning i de delar som inte omfattas av förslaget alltjämt

skall ske enligt hittillsvarande allmänna principer. Att i sådant lä"e

bryta ut aktievinstbeskattningen och ge den karaktär av en fix vinstskalt

utan direkt samband med inkomstbeskattningen låter sig visserligen *öra

men kan enligt utredningens uppfattning inte betraktas såsom en rationell

iosmng. I vart fall synes det inte kunna ifrågasättas att utforma aktievinstbeskattningen

med ett från den allmänna deklarationsplikten för inkomsteskattningen

avskilt särskilt beskattningsförfarande. Här må särskilt erin
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr !)0 år 1966

ras om, att avdragsrätten för realisationsförlust gäller och alltjämt avses

skola vara förenad med en kvittningsrätt inom förvärvskällan. En realisationsförlust

på aktier skall således alltjämt kunna avräknas mot en realisationsvinst

på exempelvis fastighet, som uppkommit under samma år.

Beskattningens höjd samt schablonmetoden

Enligt förslaget skall liksom enligt nu gällande regler vinst genom avyttring

av aktier som innehafts kortare tid än två år i sin helhet upptas

såsom skattepliktig inkomst. Har aktierna innehafts under längre tid,

dvs. under två år eller mera, skall endast 30 % av vinsten redovisas såsom

inkomst. Denna procentsats motsvarar i normalfallet en faktisk skatteeffekt

av 15 å 20 %. I stället för de fyra olika tidsgränser som anges för den

fallande skala, efter vilken beskattning nu sker inom femårsperioden beträffande

lös egendom, skall alltså enligt utredningens förslag endast en tidsgräns

vara avgörande för beskattningen av aktievinster.

Med vinst avses i detta sammanhang detsamma som enligt nuvarande

regler, dvs. skillnaden mellan, å ena sidan, vad som erhållits för aktierna

vid avyttringen och, å andra sidan, alla omkostnader för förvärvet och

avyttringen i form av erlagd köpeskilling, inköps- och försäljningsprovision,

stämpelkostnader m. m.

En vinstberäkning i enlighet med det nu sagda, som syftar till att få

fram nettoresultatet av en avyttring, förutsätter att den skattskyldige äger

kännedom om bl. a. inköpspriset och övriga omkostnader för förvärvet av

de aktier m. m. han avyttrat, vare sig det är han själv som köpt aktierna

i fråga eller han måste gå tillbaka till en tidigare fångesmans köp. Med hänsyn

till de svårigheter som i många fall kan komma att föreligga för de

skattskyldiga att förebringa utredning om anskaffningsvärdet på de avyttrade

aktierna — särskilt om den skattskyldige förvärvat aktierna genom arv

eller gåva eller om han förvärvat aktierna förutom genom direkta köp även

genom utnyttjande av fond- och nyemissioner — har utredningen såsom ett

alternativ till den på det faktiska resultatet grundade vinstberäkningen föreslagit

en schablonmetod för vinstberäkningen beträffande långtidsvinster,

dvs. vinster vid avyttring efter den tvååriga initialperioden. Schablonmetoden

innebär att, i stället för 30 % av den på nyss angivna sätt beräknade

nettovinsten, såsom skattepliktig realisationsvinst skall räknas 10 % av vad

den skattskyldige erhållit för de avyttrade aktierna, dvs. avtalad köpeskilling

efter avdrag för omkostnaderna för avyttringen. Den skattskyldige

kan själv få välja alt få denna schablonmetod för vinstberäkningen

tillämpad om han finner den vara till sin fördel. Metoden i fråga skall

dessutom tillämpas om den skattskyldige inte kan eller vill visa att den

verkliga vinsten är lägre eller att sådan vinst inte alls föreligger.

Enligt utredningen är avvägningen av initialperioden för den i princip

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kangl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

fulla beskattningen en sak som givetvis kan diskuteras inom ramen för

det föreslagna nya systemet. Utredningen uttalar härom bl. a. följande.

Under hänvisning till vad som gäller på sina håll utomlands skulle sålunda

kunna hävdas att lika med korttidsspekulation borde betraktas försäljningar

inom en väsentligt kortare tid än två år och att därför initialperioden

borde vara kortare, t. ex. sex månader eller ett år. Häremot

skulle emellertid kunna anföras att den nuvarande begränsningen av beskattningen

till vinster, som uppkommit inom fem år från förvärvet, ger

uttryck för en till spekulationsvinsten begränsad beskattning och att initialperioden

vid ett slopande av tidsbegränsningen borde vara fem år.

En sådan förlängning av perioden för en i princip full beskattning har

emellertid utredningen förkastat eftersom den otvivelaktigt måste leda till

ett fortsatt femårstänkande med därav följande låsningseffekter. En förkortning

av initialperioden till mindre än två år skulle kunna få den motsatta

effekten och kunde således i viss mån anses ligga i linje med utredningsdirektiven.

Utredningen vill inte förneka detta, men har för egen del

funnit att en tvåårig initialperiod inte endast tillgodoser målsättningen för

en beskattning enligt direktiven utan dessutom ger den föreslagna ändrade

aktievinstbeskattningen en naturlig anknytning till realisationsvinstbeskattningen

av annan lös egendom, t. ex. obligationer. Det föreligger enligt utredningens

mening inte tillräckliga skäl för att anlägga en annan syn på vad

som är att anse som korttidsspekulationer i aktier än när det gäller annan

lös egendom.

Utredningens förslag, att efter den tvååriga initialperioden med full beskattning

av vinsten reducera den beskattningsbara delen av inkomsten

direkt till 30 % av vinsten eller alternativt till 10 % av försäljningsintäkten,

syftar till att aktieägaren så snabbt som möjligt skall komma i

ett läge där hans dispositioner i princip inte längre skall behöva påverkas av

skattemässiga hänsyn som är speciellt betingade av ytterligare trösklar i

realisationsvinstbeskattningen som sådan. Det är utredningens bestämda

uppfattning att denna lösning bör ges företräde framför varje form av successiv

avtrappning av beskattningsunderlaget efter initialperioden för den

i princip fulla beskattningen.

Då det gäller procentsatserna för beskattningen har, framhålls i betänkandet,

utredningen haft att beakta såväl de berättigade krav, som samhället

äger ställa på en beskattning av vinster varom här är fråga, som

aktieägarnas lika berättigade krav på en rimlig beskattning av vinster, som

framkommit genom realisation av egendom, som förvärvats för att garantera

ett kapitals realvärde. Enligt utredningen är det härvidlag viktigt att

aktievinstbeskattningen inte avpassas så att den visserligen framstår som

neutral men samtidigt verkar avskräckande på intresset att placera kapital

i aktier. Utredningen framhåller bl. a. att kapitalförsörjningen för det svenska

näringslivet är en vital fråga som enligt utredningens uppfattning måste

beaktas i sammanhanget.

Utredningen, som föranstaltat om undersökningar rörande kursutveck
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

lingen m. m. under tidigare år för börsaktierna och aktierna på fondhandlarnas

kurslista — härom hänvisas till s. 143—153 och 328—363 i betänkandet

jämte tabellbilaga s. 369—437 —- har kommit till den slutsatsen, att

de verkställda undersökningarna av olika skäl inte ger ett underlag som

direkt kan läggas till grund för avvägningen av beskattningens höjd efter

initialperioden. Såtillvida bör dock dessa utredningar enligt utredningen

ha betydelse att de ger en indikation om var den övre gränsen för denna

beskattning kan anses ligga. Enligt utredningens uppfattning bör denna

högsta gräns vara, att hälften, dvs. 50 %, av vinsten tas till beskattning

såsom skattepliktig inkomst. En högre procentsats skulle rent psykologiskt

kunna leda till en fastlåsning av marknaden, vilket skulle gå stick i stäv

med önskemålet om ökad rörlighet enligt utredningens direktiv.

På sådant sätt, framhåller utredningen, kan inte något lägsta gränsvärde

för den reducerade beskattningen bestämmas. Härvidlag är dock

gränsen ganska given från en annan utgångspunkt. Enligt utredningens

uppfattning kan det nämligen inte ifrågakomma, att den i tiden obegränsade

aktievinstbeskattningen sätts lägre än vad som motsvarar den lägsta skattesatsen

enligt nu gällande skatteskala. En lägre skattesats tillgodoser

nämligen inte direktivens krav på en skälig beskattning. Den undre gränsen

bör alltså vara, att 25 % av vinsten tas till beskattning såsom skattepliktig

inkomst.

Utredningen tillägger.

Beskattningsunderlaget för den reducerade och i tiden obundna aktievinstbeskattningen

bör alltså enligt utredningens mening ligga någonstans

mellan 25 och 50 cc av vinsten. I ett läge där totala inkomstskatten utgör

hälften av den beskattningsbara inkomsten skulle den faktiska aktievinstbeskattningen

då komma att ligga mellan ca 12,5 och 25 % av hela vinsten.

Detta skulle kunna sägas bli den normala skatteeffekten för flertalet juridiska

personer medan skatteeffekten för fysiska personer med hänsyn till

inkomstläget kan bli både mindre och större, dock i princip inte mer än

20 resp. 40 % med hänsyn till den s. k. 80-procentregeln vid inkomstbeskattningen.

I

I anslutning härtill framhåller utredningen, att det förhållandet att den

faktiska skatteeffekten för fysiska personer genom den progressiva inkomstbeskattningen

blir beroende av den skattskyldiges inkomstläge inte

bör mot bakgrund av vad utredningen tidigare anfört tillmätas någon avgörande

betydelse för den slutliga avvägningen av skattesatsen för den

reducerade aktievinstbeskattningen. Utredningen anför vidare.

Att en högre skattesats leder till en jämförelsevis högre faktisk vinstbeskattning

i de högre inkomstlägena står helt i överensstämmelse med

vårt skattesystem. A andra sidan måste avvägningen av skattesatsens höjd

ske med beaktande av de negativa låsningseffekter som en för högt satt

skattesats kan föranleda. För att i möjlig mån tillgodose direktivens målsätlning

om ökad rörlighet bör därför skattesatsen enligt utredningens upp
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

fattning närmast anpassas efter den lägsta skattesatsen i skatteskalan för

nu gällande realisationsvinstbeskattning av lös egendom. En skälig avvägning

för den i tiden obundna beskattningen av aktievinster efter utgången

av den tvååriga initialperioden anser utredningen därför vara, att 30 % av

vinsten tas till beskattning såsom skattepliktig inkomst. Denna procentsats

kan sägas i normalfallet medföra en faktisk skatteeffekt motsvarande 15 å

20 % av hela aktievinsten.

Beträffande den föreslagna skattesatsen för schablonregeln, 10 % av

vad som erhållits vid avyttringen, anför utredningen att det bör uppmärksammas

att denna skattesats avpassats efter huvudregelns 30 %. En justering

av detta procenttal bör därför föranleda även en justering av procenttalet

för schablonregeln.

För att belysa skatteeffekten av de sålunda föreslagna skattesatserna

har i betänkandet gjorts vissa schematiska exempel, som visar den beskattningsbara

vinsten vid avyttring efter olika lång innehavstid av aktier

med olika kursutveckling — se s. 317—325 i betänkandet. Utredningen anför,

att av tabellerna framgår att alternativregeln ger en förmånligare

beskattning än huvudregeln efter 5, 6, 7, 11 och 21 år om den årliga värdestegringen

utgör resp. 10, 8, 6, 4 och 2 %. Aktiens värde har då ökat

mer än 50 % efter förvärvet. Ju större värdestegringen och därmed också

kapitalvinsten är, desto förmånligare ställer sig alternativregeln. Den beskattningsbara

realisationsvinsten utgör endast 20 resp. 15 % av den nominella

vinsten om aktiens värde fördubblats resp. tredubblats. Om man innehaft

en aktie så länge att alternativregeln är förmånligare än huvudregeln, medför

— vid oförändrad värdestegringstakt — varje ytterligare värdestegring

att endast 10 % därav blir föremål för beskattning vid en framtida realisation.

Av kol. 9 (s. 325 i betänkandet) framgår att vid en penningvärdeförsämring

den beskattningsbara vinsten överstiger den reella vinsten vid försäljning

inom två år efter förvärvet. Om aktiens värdestegring understiger

eller endast obetydligt överstiger den allmänna prisnivåns ökning gäller

detta förhållande även efter tvåårsperiodens utgång.

Beskattningsgrundande förvärv

I nära sammanhang med förslaget om en av innehavstidens längd oberoende

vinstbeskattning står utredningens förslag om ändring av den nu

gällande särskilda förutsättningen för beskattning av realisationsvinst, enligt

vilken beskattning i regel kan inträda endast om den avyttrade egendomen

förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Enligt

förslaget skall vinstbeskattning kunna inträda vid avyttring av aktier

m. m. som förvärvas inte blott genom fång av dessa slag utan även då de

förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat med köp

eller byte icke jämförligt fång.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 196G

I dessa sistnämnda fall skall vid beräkning av innehavstiden så anses

som om förvärvet ägt rum genom senast dessförinnan skett oneröst

fång. Detta innebär alltså att, om en person sålt aktier som han själv förvärvat

genom arv eller gåva, eventuell vinst eller förlust vid försäljningen

skall beräknas med utgångspunkt från det pris arvlåtaren eller givaren

betalat vid sitt förvärv av aktierna. Har även arvlåtaren eller givaren

av sin fångesman förvärvat aktierna i fråga genom arv eller gåva, får man

vid ingångsvärdets bestämmande gå tillbaka till senast föregående köp,

byte eller därmed jämförligt fång, vare sig detta fång kan härledas till sistnämnda

fångesman eller en ännu tidigare fångesman. Detta innebär med

andra ord att, i de fall de avyttrade aktierna sålunda förvärvats genom arv,

gåva, bodelning eller annat vederlagsfritt förvärv, den som avyttrat aktierna

såsom innehavstid för de avyttrade aktierna får räkna inte blott

den tid under vilken han själv ägt aktierna utan även den tid under vilken

dessa ägts av tidigare fångesman. Detta är av betydelse för beskattningen,

eftersom enligt utredningens förslag innehavstidens längd skall vara bestämmande

för hur stor del av vinsten som skall beskattas.

Av det sagda följer att det förhållandet att aktier m. m. genom gåva,

arv, testamente, bodelning eller liknande övergår till ny ägare i likhet med

vad som gäller enligt nuvarande regler inte skall kunna utlösa realisationsvinstbeskattning

hos givaren eller hos dödsboet efter arvlåtaren eller

testator etc.

Beträffande denna del av förslaget anför utredningen bl. a. följande.

I ett avseende innebär förslaget en faktisk utvidgning av aktievinstbeskattningen

utöver vad som följer av att nuvarande tidsbegränsning

slopas. Detta gäller förslagets utformning i arvs- och gåvofallen. Härvidlag

innebär förslaget, att den, som säljer genom arv, testamente eller gåva

erhållna aktier och därmed i förevarande sammanhang jämförliga värdepapper,

skall bli i princip skattskyldig för hela värdestegringen efter den

närmast föregående onerösa äganderättsöverlåtelsen, dvs. även för värdestegring

som kan vara hänförlig till föregående ägares innehavstid. Vid en

övergång till en i tiden obunden aktievinstbeskattning får det enligt utredningens

mening anses ligga i linje med beskattningens syfte att ingen del

av inträffad värdestegring undantas från beskattning. Då av skäl som närmare

anförts i den allmänna redogörelsen någon beskattning inte kan

aktualiseras i samband med gåvan eller arvfallet, har något alternativ till

den föreslagna lösningen inte förelegat. Utredningen har varit medveten

om att det "inte alltid \ dessa fall kan bli möjligt att beräkna det faktiska

resultatet av en skattepliktig realisation. Den föreslagna schablonregeln kan

emellertid då tillgripas och även om denna regel kan medföra en beskattning,

som avviker från vad som skulle ha följt enligt huvudregeln, kan

detta enligt utredningens uppfattning inte utgöra tillräckliga skäl för några

speciella undantagsregler i arvs- och gåvofallen.

Utredningen berör också de utredningssvåriglieter som kan uppkomma i

arvs- och gåvofallen och anför härutinnan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Gentemot utredningens förslag kan visserligen anföras, att det ofta är

svårt för den skattskyldige att utröna och förebringa bevisning om vad

en tidigare ägare erlagt för egendomen i fråga. Utredningen har också

varit starkt medveten om de svårigheter som ofta kan föreligga i detta

hänseende. Utredningen har därför övervägt om inte den av utredningen i

annat sammanhang diskuterade alternativa schablonmetoden för vinstberäkningen

borde vara obligatoriskt tillämplig i de här berörda fallen då den

avyttrade egendomen förvärvats genom gåva, arv eller bodelning. Utredningen

har emellertid inte velat utesluta möjligheten till en faktisk vinstberäkning

även i dessa fall. Med tanke på den redovisning av ingångsvärdena

å aktier och därmed likställda värdepapper som utredningen förutsätter

skola ske i inkomstdeklarationerna bör de nämnda utredningssvårigheterna

inte överdrivas. En vinstberäkning som syftar till den faktiska vinsten

i förut angiven mening bör således enligt utredningen i första hand eftersträvas

och vara huvudregeln, även om det kan antas att schablonmetoden

måste tillgripas i många fall.

I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan om förlustavdrag

i samband med arvs- och gåvofallen. Härom anför utredningen.

Om en avyttring av aktier eller därmed likställda värdepapper, vilka erhållits

genom gåva eller arv, skett med förlust i förhållande till vederlaget

för dem vid det onerösa fång som närmast föregått avyttringen, uppkommer

frågan huruvida en dylik förlust bör få kvittas mot realisationsvinst under

samma år som förlusten. Mot avdragsrätt för förlusten kan invändas,

att det inte är rimligt att en person, som utan egen uppoffring förvärvat

aktierna genom ett benefikt eller liknande fång, skall få tillgodogöra sig

avdrag för en mer eller mindre fiktiv förlust. Om man räknade hans förvärv

från arvs- eller gåvotillfället, skulle avyttringen kanske t. o. m. visa

sig ha skett med vinst. Utredningen har emellertid ansett att, om en gåvotagare

eller arvinge i princip skall vara skattskyldig för vinst, även till den

del densamma kan sägas ha upplupit under en föregående ägares innehavstid,

konsekvensen bjuder att han i princip också bör äga åtnjuta avdrag

för den värdeminskning som aktierna kan ha undergått under samma tid.

Utredningen har därför inte ansett sig ha anledning att i detta hänseende

kopiera den amerikanska regeln, enligt vilken förlustberäkningen skall ske

med utgångspunkt från egendomens värde vid gåvotillfället, om detta är

lägre än givarens ingångsvärde.

Ett förlustavdrag förutsätter självfallet att ingångsvärdet är tillförlitligen

styrkt. Kan detta inte styrkas, blir det i stället en vinstbeskattning enligt

schablonregeln.

Utredningen har vidare på tal om de icke onerösa förvärven beaktat, att

gåvotagaren eller arvingen kan sägas överta en skatteskuld från föregående

ägare och att det kunde övervägas om detta inte borde föranleda någon form

av kompensation. Utredningen har pekat på möjligheten att via arvs- och

gåvobeskattningen lösa en sådan kompensationsfråga. För egen del har

emellertid utredningen avvisat tanken på att medge kompensation för s. k.

latent skatteskuld endast i nu aktuella fall. Denna fråga bör enligt utredningen

ses i sitt större sammanhang och en mera allsidig prövning av detta

spörsmål har legat utom ramen för utredningens uppdrag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

31

Realisationsf örluster

I fråga om beräkningen av och rätten till avdrag för realisationsförlust

föreslår utredningen i princip ingen ändring i förhållande till vad som

gäller enligt nuvarande regler. Förlustberäkningen måste således grunda

sig på det verkliga resultatet av avyttringen, dvs. det belopp varmed omkostnaderna

för förvärv och avyttring överstigit försäljningspriset. Någon

alternativ schablonmetod för förlustberäkningen har inte föreslagits av

utredningen. Realisationsförlust får liksom nu inte avräknas mot annan

inkomst än realisationsvinst som uppkommit under samma år som förlusten,

Det saknar härvid betydelse om den vinst mot vilken förlusten

skall avräknas beräknats på grundval av det verkliga resultatet eller enligt

schablonmetoden. Beroende på om avyttringen avsett aktier som innehafts

mindre än två år eller aktier som innehafts längre tid, får den skattskyldige

från realisationsvinst avdra i det förra fallet hela förlusten och i

det senare fallet 30 % av förlusten. Liksom nu får vidare realisationsförlust

under ett år inte kvittas mot realisationsvinst ett annat år.

Aktier i fåmansbolag (familjebolag)

Vid utformningen av sitt förslag till nya regler för beskattningen av

aktievinster — vilka regler utredningen ansett i princip böra vara tilllämpliga

på alla slags aktier och därmed jämförliga värdepapper — har

utredningen ansett skäl tala för att beakta fåmans- eller familjebolagens

speciella problem. Utredningen har härvid framhållit bl. a. att, om delägarna

i ett dylikt bolag säljer en väsentlig andel av aktierna i bolaget,

en dylik försäljning inte utan vidare kan likställas med en försäljning avvanliga

börsaktier. Försäljningen kan i stället betraktas som en avyttring,

helt eller delvis, av själva företaget såsom sådant. Med hänsyn härtill

och i syfte bl. a. att tillgodose intresset av strukturrationaliseringar

har utredningen föreslagit att avyttring av aktier i fåmansbolag inte skall

föranleda beskattning för realisationsvinst i den mån aktierna innehafts

minst fem år och avyttringen omfattat minst hälften av samtliga aktier

i bolaget, under förutsättning tillika att avyttringen skett på en gång

och till en och samma köpare.

Med fåmansbolag avses här liksom i andra skattesammanhang, där uttrycket

»fåmansbolag» används, bolag, vari aktierna till huvudsaklig del

ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller indirekt genom

förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska

personer. Förslaget uppställer emellertid såsom ytterligare förutsättning

för skattefrihet efter fem år att fråga är om aktier i bolag som uteslutande

eller så gott som uteslutande bedriver rörelse. Avyttringen får alltså

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

inte avse aktier i sådana fåmansbolag som förvaltar värdepapper eller

fastigheter. Skattefrihet för dylika avyttringar skulle nämligen kunna

utnyttjas för att indirekt undgå skatt för sådana objekt som omfattas av

skatteplikt. Från obetydliga innehav av enstaka aktier kan bortses i

detta sammanhang. Vidare bör enligt utredningens uppfattning ett fåmansbolags

innehav av organisationsaktier i och för sig inte påverka skattekonsekvenserna

av en avyttring av aktierna i bolaget. Med organisationsaktier

avses aktier vilka av bolaget innehas såsom ett led i organisationen

av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom. Som exempel på dylikt organisationsförhållande

har utredningen nämnt, att tillverkningen av varor sker

inom ett bolag medan försäljningen av varorna ombesörjs av ett dotterbolag

eller att en filial organiseras i form av ett dotterbolag. Likaså kan,

om ett bolags rörelse bedrivs i en fastighet, som ägs av ett dotterbolag,

aktierna i dotterbolaget anses utgöra organisationsaktier.

Villkoret för skattefriheten efter femårsperioden att avyttringen skall

ha omfattat minst hälften av samtliga aktier i bolaget skall enligt förslaget

anses uppfyllt även när flera delägare tillsammans och samtidigt

till samma köpare avyttrat minst hälften av samtliga aktier. Om aktierna

i bolaget har olika röstvärden, skall dessutom gälla att avyttringen omfattat

aktier, vilkas sammanlagda röstetal motsvarat minst hälften av

röstvärdet för samtliga aktier i bolaget.

Skattefriheten för vinst vid avyttring av aktier i rörelsedrivande fåmansbolag

skall, såsom nämnts, enligt förslaget gälla endast beträffande

sådana i avyttringen ingående aktier, vilka innehafts minst fem år. Skattefrihet

skulle enligt hittillsvarande regler inte ha kunnat inträda förrän efter

utgången av denna innehavstid. Utredningens förslag innebär, att vinst vid

avyttring av ifrågavarande slags aktier inom femårsperioden skall beskattas,

inte enligt hittills gällande regler utan enligt de av utredningen föreslagna

reglerna för vinstbeskattningen. I enlighet därmed skall alltså till

beskattning upptas hela vinsten vid avyttring av aktier, vilka innehafts

mindre än två år, och av vinst vid avyttring av aktier innehavda två år

men mindre än fem år 30 %. I det senare fallet kan alternativt 10 % av

nettoförsäljningspriset upptas till beskattning.

Vad nu sagts om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av aktier

i fåmansbolag skall enligt förslaget under samma förutsättningar äga

motsvarande tillämpning även beträffande vinst vid avyttring av andelar

i vanliga handelsbolag, kommanditbolag samt ekonomiska föreningar. Frihet

från beskattning skall alltså kunna gälla vid avyttring av andelarna

i ett handels- eller kommanditbolag eller en ekonomisk förening, som

uteslutande eller så gott som uteslutande driver rörelse och vari andelarna

till huvudsaklig del ägs — direkt eller genom förmedling av juridisk

person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, om avyttring

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

skett på en gång till en och samma köpare och omfattat minst hälften

av andelarna i företaget. Skattefrihet skall då föreligga för vinst vid avyttringen

av sådana andelar som innehafts minst fem år.

Organisationsaktier inom koncern

Utredningen har övervägt att föreslå undantag från skatteplikt för

realisationsvinst vid överlåtelse av aktier i ett företag till ett annat företag

inom samma koncern. Det gäller närmare bestämt aktier eller andelar

i ett dotterföretag inom koncernen, vilka efter överlåtelsen utgör

s. k. organisationsaktier för det förvärvande företaget, dvs. aktier som

av detta bolag innehas såsom ett led i organisationen av annan verksamhet

än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad

lös egendom.

Emellertid torde, framhåller utredningen, dylika överföringar inom en

koncern redan enligt nuvarande system kunna ske skattefritt. Aktierna

eller andelarna kan ofta överflyttas till de bokförda värdena, vilka som

regel understiger de faktiska anskaffningsvärdena, och någon vinst framkommer

ej. Ett dylikt förfarande torde i allmänhet godtas i praktiken;

se härom SOU 1964: 29 s. 118—119. Enligt utredningens mening behöver

därför frågan om dylika överföringar inte någon omedelbar reglering.

Utredningen framhåller vidare att den inte heller ansett sig böra föreslå

särskilda bestämmelser beträffande vinstbeskattningen vid överlåtelse

av organisationsaktier i andra fall än det nu berörda. Utredningen tilllägger.

Ett annat spörsmål gäller överföringar mellan koncernbolag av aktier

i bolag utanför koncernen. En sådan överföring kan ske i form av koncernbidrag.

Koncernbidraget bör enligt utredningens mening kunna betraktas

på samma sätt som en benefik överlåtelse, eftersom mottagaren inte lämnar

något vederlag, vilket i så fall bör innebära att mottagaren övertar

det utgivande bolagets ingångsvärde för de överförda aktierna.

Aktiefonders och investmentbolags aktievinster

Utredningen har inte ansett sig böra föreslå särskilda undantagsbestämmelser

beträffande vinster som är hänförliga till aktiefondernas försäljningar

av aktier och andra värdepapper. Detta sammanhänger med

att aktiefondernas beskattningsförhållanden är föremål för prövning av

annan utredning.

Beträffande investmentbolagen har utredningen ifrågasatt behovet av

ändrade grunder för inkomstbeskattningen av dessa bolag.

Ulredningen anför härom.

Investmentbolagens inkomst genom försäljning av värdepapper beskattas

enligt gällande regler endast i den mån detta följer av reglerna för beskatt
3

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 90

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

ning a\ realisationsvinst. I övrigt beskattas deras inkomst av förvaltningsverksamheten

i regel såsom inkomst av kapital. Emellertid ingår i deras

verksamhet inte endast rena förvaltningsuppgifter. Utvecklingen har gjort

att verksamheten alltmer kommit att — i syfte bl. a. att främja strukturrationaliseringar

— omfatta köp och försäljningar av hela företag. Detta

sker vanligtvis genom köp och försäljning av aktierna i bolag. Det kan

ifrågasättas om inte denna senare verksamhet utgör en form av rörelse.

Även i övrigt torde deras verksamhet ligga på gränsen mellan vad som

kan anses utgöra ren förvaltningsverksamhet och mera rörelsebetonad

verksamhet. Skäl talar således för att investmentbolagens inkomst — även

den som hänför sig till försäljning av värdepapper — i stället borde beskattas

såsom inkomst av rörelse.

Då utredningen emellertid inte ansett det ligga inom ramen för sitt

uppdrag att föreslå dylika ändrade regler av genomgripande beskaffenhet

har utredningen i detta läge inte heller ansett sig böra föreslå att beskattningen

av investmentbolagens realisationsvinster .skall bestämmas

efter andra grunder än för andra bolag. I detta sammanhang har utredningen

som sin mening uttalat, att, om erfarenheterna skulle visa att

den av utredningen intagna ståndpunkten ger ett ur allmän synpunkt

otillfredsställande resultat, det kan bli aktuellt att ompröva frågan om

beskattningen av investmentbolagens realisationsvinster och andra inkomster.

Fusion samt tvångsförsäljning

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i nu gällande skattefrihet

vid aktiebolags övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 §

1 mom. aktiebolagslagen resp. vid fusion mellan ekonomiska föreningar,

mellan sparbanker samt mellan vissa försäkringsbolag. Å andra sidan skall i

de nämnda fusionsfallen liksom nu inte heller föreligga rätt till avdrag för

realisationsförlust.

Enligt utredningens förslag skall vidare viss hänsyn tas till vinst som

uppkommit i samband med sådana tvångsförsäljningar som avses i 35 §

4 mom. första stycket KL. Förslaget innebär härutinnan att, då fråga

är om avyttring av aktier m. m. som innehafts kortare tid än två år, vinste11

— 1 stället för att enligt den allmänna huvudregeln vara i sin helhet

underkastad beskattning — skall vara beskattad endast till 30 %. Har

aktierna innehafts två år eller mera, skall av vinsten 30 % upptas till beskattning

i enlighet med den allmänna regeln för långtidsvinster. I båda

fallen kan den alternativa 10-procentsregeln tillämpas. Den nu gällande

skattefriheten vid här avsedda tvångsförsäljningar skulle således härigenom

enligt förslaget komma att upphävas vad aktievinsterna beträffar.

Detta är enligt utredningens mening en nödvändig följd av omläggningen

till en i tiden obegränsad vinstbeskattning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

35

Särskilda frågor

Utredningen har vid sina överväganden diskuterat vissa frågor beträffande

vilka utredningen dock inte funnit anledning föreslå särskilda bestämmelser.

Sålunda har utredningen övervägt om inte det förhållandet, att skattskyldig

i sådana fall då han förvärvat värdepapper genom icke onerösa

fång såsom arv och gåva samt därigenom får anses ha övertagit föregående

ägares skatteskuld, borde föranleda någon form av kompensation,

särskilt i betraktande av att den värdestegring, som de ifrågavarande

värdepapperen kan ha undergått, kan sägas vara till en del beskattad genom

arvs- och gåvoskatter. Utredningen har emellertid, såsom förut

nämnts, inte ansett sig böra föreslå avdragsrätt för latent skatteskuld

i förevarande hänseende.

Inte heller har utredningen funnit anledning föreslå skattefrihet vid

reinvestering av aktievinst. Om reinvesteringsfallen undantogs från beskattning,

skulle enligt utredningens mening vinstbeskattningens syfte och

effektivitet i hög grad kunna äventyras.

Vidare har utredningen ansett sig sakna anledning föreslå att aktievinster

skall kunna behandlas enligt reglerna för ackumulerad inkomst.

Då utredningen sett såsom sin huvudsakliga uppgift att framlägga

ett förslag till principiell lösning av frågan om vinstbeskattningen utan att

alltför mycket ingå på detaljproblem, har utredningen inte ansett det

lämpligt att i förevarande sammanhang reglera vissa speciella frågor, som

t. ex. de s. k. terminsaffärerna. Enligt utredningens uppfattning kan

först sedan tillräckliga erfarenheter vunnits av den aktievinstbeskattning

utredningen föreslagit bedömas i vad mån särskilda detaljbestämmelser

är erforderliga i detta och andra hänseenden.

övergången till de nya reglerna

Utredningens utgångspunkt har varit att beslut om en omläggning av

aktievinstbeskattningen skall kunna fattas av 1966 års vårriksdag. Det

nya systemet skulle i så fall kunna tillämpas första gången vid 1967 års

taxering, som avser beskattningsåret (inkomståret) 1966. I princip borde

alltså de nya reglerna göras tillämpliga på avyttringar av aktier fr. o. m.

den 1 januari 1966. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utlöper i januari

eller februari 1966, taxeras emellertid för hela räkenskapsåret redan år

1966. Enär det är angeläget att samma tidpunkt för det nya systemets

tillämpande gäller för alla skattskyldiga, föreslår utredningen att de nya

reglerna skall gälla alla aktierealisationer, som äger rum den 1 mars 1966

eller senare. Detta innebär som nämnts, att de nya reglerna blir till
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

lämpliga beträffande sådana realisationer första gången vid 1967 års

taxering på grundval av den deklarationsskyldighet som därvid skall fullgöras.

Utredningens förslag om tidpunkten för det nya systemets tillämpande

innebär att i fråga om aktier, som avyttras fr. o. m. den 1 mars 1966, de

nya bestämmelserna angående när aktien skall anses förvärvad kommer

att gälla genomgående. Utredningen har emellertid ansett det angeläget

att i görlig mån undvika retroaktiva verkningar av de nya reglerna. I

fråga om aktier, som senast förvärvats genom oneröst fång före den 1

mars 1961 eller — med tillämpning av de nya bestämmelserna — är att

anse som på så sätt förvärvade före nämnda tidpunkt, föreslås vinstberäkningen

således ske med utgångspunkt från deklarationsvärdena vid

utgången av år 1965. Alternativt får även beträffande dylika äldre aktieinnehav

tillämpas den av utredningen föreslagna schablonmetoden för

vinstberäkningen — 10 % av vad som erhållits vid avyttringen — om

denna metod ställer sig förmånligare för den skattskyldige. I fall då vinstberäkningen

grundar sig på deklarationsvärdet vid utgången av år 1965

får avdrag inte ske för kostnad som hänför sig till tid före år 1966.

Aktier, där det senaste onerösa fånget ligger i liden fr. o. m. den 1

mars 1961, avses enligt förslaget utan särskilda övergångsbestämmelser

falla in under det nya systemet. Detta föreslås, som framgått av det

tidigare, gälla även sådana fall där mellan ett oneröst fång efter februari

1961 och avyttringen ligger ett eller flera icke onerösa fång genom t. ex.

arv eller gåva; dessa fall är de enda där aktier, för vilka skattefrihet enligt

nuvarande regler inträtt före den 1 mars 1966, ansetts böra oinskränkt

inrymmas under vinstbeskattningen enligt de nya reglerna.

Vad som sagts beträffande övergångsbestämmelserna i fråga om aktier

är avsett att gälla också för vad som enligt utredningens förslag jämställs

med aktier.

Deklarations- och kontrollfrågor

Utredningen har framhållit, att det bör vara möjligt att i första hand

utnyttja redovisningen i förmögenhetsbilagan till den allmänna självdeklarationen

inte bara såsom ett kontrollinstrument för den föreslagna aktievinstbeskattningen

utan också för att på ett enkelt och praktiskt sätt

skapa det underlag som behövs för att de skattskyldiga i fortsättningen

skall kunna fullgöra sin deklarationsplikt rörande skattepliktiga och avdragsgilla

aktierealisationer.

Enligt nuvarande system omfattar redovisningen av aktier och andra

värdepapper i förmögenhetsbilagan till självdeklarationen bl. a. uppgifter

om vilka värdepapper det gäller, deras antal resp. nominella värde, deras

värde enligt deklarationskurs samt innehavstidens längd, när denna inte

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

utgjort hela beskattningsåret. För att den skattskyldige i enlighet med det

nyss sagda skall kunna direkt från senast avgivna deklaration inhämta de

uppgifter som erfordras vid redovisningen av eventuella aktievinster föreslås

att uppgiftslämnandet utvidgas att avse ytterligare data. De nya uppgifter

som bör lämnas gäller tidpunkten och anskaffningskostnaden för varje nyförvärv

av aktier eller andra jämförliga värdepapper. I fråga om aktier m. m.

vilka förvärvats genom arv, testamente eller gåva bör uppgifterna avse arvlåtarens,

testators resp. givarens anskaffningskostnad och tidpunkten för

det från dennes synpunkt senaste fånget genom köp, byte eller motsvarande

förvärv. Vidare bör lämnas uppgifter angående aktier som förvärvats genom

utnyttjande av fond- och nyemissioner.

Har väl här nämnda uppgifter lämnats i deklarationen för anskaffningsåret

bör det enligt utredningen vara en enkel åtgärd för den skattskyldige

att från sin egen kopia av denna deklaration föra över samma

uppgifter till nästföljande deklaration och sedan genom fortlöpande sådana

överföringar hålla de olika förvärven och anskaffningskostnaderna

aktuella under hela den tid han innehar värdepapperen i fråga. När en

avyttring ägt rum och resultatet skall redovisas i närmast följande självdeklaration

kan den skattskyldige gå tillbaka till sin kopia av den senast

avgivna deklarationen och från denna inhämta uppgifter om den anskaffningskostnad

som skall avdras från försäljningsintäkten. Denna intäkt

å andra sidan hänför sig, utom i de undantagsfall då det gäller

eftertaxering för tidigare år, alltid till det senaste aktuella beskattningsåret

och bör därför liksom de med försäljningen förenade kostnaderna

utan större svårighet kunna dokumenteras av den skattskyldige. Då därtill

innehavstidens längd framgår av deklarationskopian för föregående

beskattningsår behöver inte heller frågan om vilken procentsats som skall

vara bestämmande för hur stor del av vinsten som skall uppges till beskattning

eller för hur stor del av förlusten som får användas för avdrag

vara något större problem. Skulle den skattskyldige inte ha tillgång till

kopior av tidigare avgivna självdeklarationer, bör han ha möjlighet att

från den lokala skattemyndigheten få utdrag ur där bevarade originaldeklarationer.

Då fråga är om värdepapper som erhållits genom arv eller testamente,

bör mottagaren ha möjlighet att genom den som omhänderhar boet få

underlag för de uppgifter han bör lämna i förevarande hänseende. Har

värdepapperen erhållits genom gåva, förutsätts att givaren lämnar mottagaren

upplysning om den tidpunkt då de överlåtna värdepapperen anskaffats

och om deras anskaffnings- eller ingångsvärde.

Skattskyldig, som av en eller annan anledning inte har kännedom om

den faktiska anskaffningskostnaden för sina värdepapper eller deras eljest

gällande ingångsvärde, har, anför utredningen, likväl möjlighet att

fullgöra sin deklarationsplikt beträffande de papper han realiserat genom

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

den av utredningen föreslagna till försäljningsintäkten knutna schablonregeln.

Vad hittills sagts om de uppgifter som de skattskyldiga bör lämna i

självdeklarationen angående sina innehav av värdepapper med tanke på

framtida realisationsvinster eller realisationsförluster har, framhåller utredningen,

i princip avseende på fysiska personer och vissa andra skattskyldiga

som är underkastade skattskyldighet till statlig förmögenhetsskatt.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska personer

är däremot inte skattskyldiga för förmögenhet och har därmed

inte heller att avge förmögenhetsredovisning motsvarande den som skall

lämnas av fysiska personer. Beträffande dessa juridiska personer konstaterar

utredningen att de är bokföringspliktiga och dessutom underkastade

särskilda föreskrifter med avseende på bevarandet av verifikationer

och andra affärshandlingar m. m. Enligt utredningens mening bör

man därför kunna räkna med att dessa juridiska personer även utan en

särskild av aktievinstbeskattningen betingad uppgiftsplikt skall ha tillgång

till erforderligt underlag för redovisning av det faktiska resultatet av t. ex.

en aktierealisation. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig kunna

begränsa det utvidgade uppgiftslämnandet till att gälla sådana skattskyldiga

som har att redovisa förmögenhet i självdeklarationen.

Utredningen understryker i detta sammanhang att det uppgiftslämnande

varom här talats inte är avsett att vara obligatoriskt. Men det får anses

ligga i den skattskyldiges intresse att uppgifterna lämnas. Skulle uppgifter

inte ha lämnats om tidpunkten för förvärvet eller om de för värdepapperen

gällande ingångsvärdena — vare sig detta berott på att sådana

uppgifter inte varit tillgängliga för den skattskyldige eller på att han inte

velat lämna dem —får man vid vinstberäkningen falla tillbaka på den alternativa

schablonmetoden.

Utredningen har vidare som sin mening uttalat, att det borde kunna

vara av värde om en speciell blankett för beräkningen av skattepliktig

realisationsvinst och avdragsgill realisationsförlust fanns att tillgå. I övrigt

har utredningen erinrat om att det får i vanlig ordning ankomma på riksskattenämnden

att företa de ändringar i deklarationsblanketterna som

aktualiseras av utredningens förslag.

Taxeringsmyndigheternas prövning av de för realisationsvinstberäkningen

avgörande uppgifterna om anskaffningsvärden m. m. behöver enligt

utredningen inte ske förrän de blir av verklig betydelse, dvs. vid taxeringen

för det år, då värdepapperen i fråga gett upphov till beskattningsbar

realisationsvinst eller till avdragsgill realisationsförlust. Bedömningen av

uppgifternas riktighet kommer då att ingå som ett led i fastställandet av

denna taxering. I den mån de i deklarationen lämnade uppgifterna frångås

med ändrad vinst- eller förlustberäkning som följd, kan den skattskyldige,

om han inte är nöjd med denna beräkning, i vanlig ordning

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966 39

överklaga taxeringen. Några speciella föreskrifter härom har utredningen

därför inte ansett erforderliga.

Enligt utredningen bör det dock inte vara något som hindrar att den

skattskyldiges uppgifter av taxeringsmyndigheterna uppmärksammas på

ett tidigare stadium, t. ex. när uppgifterna om anskaffningsvärde m. m.

första gången lämnas, och att myndigheterna tar kontakt med den skattskyldige

beträffande eventuell korrigering av uppgifterna. Utredningen understryker

i detta sammanhang, att någon ändring av dessa uppgifter inte

får ske utan att den skattskyldige i vanlig ordning skriftligen underrättas

därom. En underrättelse om ändrat ingångsvärde e. d., som tillställs

den skattskyldige innan taxeringsfrågan är aktuell, bör emellertid vara

försedd med en erinran om att omedelbar besvärsrätt inte föreligger utan

att frågan om ingångsvärdet etc. kommer att slutligen prövas först vid

taxeringen för eventuell realisationsvinst resp. bestämmande av förlustavdrag.

Utredningen har föreslagit en skärpning av den i 121 § andra stycket

TF föreskrivna straffpåföljden för den som i allmän självdeklaration eller

i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptas

i deklarationen. Straffet är enligt bestämmelsens nuvarande lydelse böter,

högst 300 kr., såvida inte gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen

eller innefattar ämbetsbrott. Bestämmelsen kan sägas komplettera de särskilda

straffbestämmelserna för falskdeklaration och vårdslös deklaration i

skattestrafflagen såvitt angår förmögenhet i sådana fall då den oriktiga

uppgiften inte varit ägnad att leda till för låg skatt och är motiverad av

hänsyn till de svårigheter för taxeringskontrollen som den oriktiga uppgiften

kan föranleda när aktierealisationen blivit aktuell. Med hänsyn till

den större betydelse denna bestämmelse får i det nya systemet anser utredningen

att straffpåföljden bör vara densamma som den i paragrafens första

stycke stadgade påföljden, som är dagsböter eller, om vid uppsåtligt brott

föreligger synnerligen försvårande omständigheter, fängelse i högst sex

månader.

Skatteutfall

Utredningen har även sökt beräkna det skatteutfall som kan förväntas

genom införandet av en aktievinstbeskattning i enlighet med utredningens

förslag. Skatteintäkterna har beräknats öka med ca 100 milj. kr. per år,

därav ca 60 å 80 milj. kr. för staten och ca 30 milj. kr. för kommunerna. Utredningen

understryker att beräkningarna är mycket osäkra och endast

ger utryck för storleksordningen på skatteutfallet vid ett fullt genomfört

nytt system. För de första åren efter ikraftträdandet torde det ökade skatteutfallet

bli väsentligt mindre.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Ändring av den s. k. skyldemansregein vid realisationsvinstbeskattningen

1953 års skatteflyktskommitté har i sitt betänkande bl. a. föreslagit viss

justering av den s. k. skyldemansregein. Denna regel innebär att frågan

om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst föreligger vid en avyttring

i vissa fall skall bedömas med hänsyn inte till säljarens fång utan till

hans fångesmans. Så är fallet beträffande egendom som skattskyldig fått

i gåva av make eller skyldeman under förutsättning att denna förvärvat

egendomen genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Motsvarande

gäller vid vissa bodelningsförvärv i anledning av maltes död och vidare om

make vid bodelning av annan anledning får egendom, som någondera maken

tidigare förvärvat genom fång av nyssnämnda slag.

Den ändring som kommittén har förordat påkallas av att regeln i sin

nuvarande utformning lämnar en möjlighet till kringgående. Såsom framgår

av det nyss nämnda fordras för skyldemansregelns tillämpning f. n. att

tångesmannens förvärv'' är av onerös karaktär. Är däremot fånget benefikt

kan regeln inte åberopas. Detta förhållande har enligt vad kommittén ertarit

stundom utnyttjats för att undgå den med skyldemansregein avsedda

beskattningseffekten. Det finns bl. a. exempel på att bodelningsförrättningar

företagits enbart i detta syfte.

Kommittén föreslår på grund härav att skyldemansregein justeras så

att den blir tillämplig även när fångesmannen förvärvat egendomen genom

gåva från skyldeman eller genom bodelning som — om egendomen avyttrats

— skulle medfört att realisationsvinstfrågan bedömts med utgångspunkt

från hans företrädares eller ett hans eget tidigare fång. Förslaget medför

att ett flertal fång kan behöva undersökas. Lagtekniskt har förslaget avfattats

så att frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst föreligger

skall bedömas som om det varit förre ägaren som verkställt avyttringen.

Kommitténs förslag till skärpning av den s. k. skyldemansregein har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Remissyttrandena över aktievinstutredningens förslag

Det framlagda förslaget har avstyrkts av samtliga remissinstanser på

näringslivets område. En i tiden obegränsad kapitalvinstskatt på aktier har

ansetts medföra en allvarlig fördyring av bolagens kapitalanskaffning och,

som förslaget utformats, hindra en önskvärd strukturrationalisering inom

näringslivet. Skatten som sådan har ansetts komma att äventyra aktiesparandet

och sparandet över huvud taget. Redovisnings- och kontrollsvårigheterna

har ansetts bli stora om förslaget genomförs.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Många remissinstanser, främst bland de hörda myndigheterna, har i princip

uttalat sig för en ökad beskattning av aktievinster även om erinringar

gjorts mot förslagets utformning. I flera yttranden har ställning inte tagits

för eller emot förslaget. Dessa remissinstanser har begränsat sig till vissa

uttalanden angående utformningen av förslaget och angående verkningarna

av detsamma i olika hänseenden.

Kooperativa förbundet säger sig vilja klart deklarera att förbundet icke i

princip ställer sig avvisande till tanken på beskattning av värdestegrings
vinster

_ s. k. kapitalvinster — oberoende om denna träffar aktier eller

annan egendom, fast eller lös. Förbundet anför.

Den kursuppgång som förekommit har antingen den skall betecknas överdriven

eller ej tillfört åtskilliga aktieägare inkomster, som enligt gällande

skatteregler för realisationsvinstbeskattning blivit obeskattade. Ur allmän

rättvisesynpunkt kan detta framstå som otillfredsställande med hänsyn till

det faktum att andra inkomster blir föremål för beskattning i vanlig ordning.

Den åtskillnad som huvudsakligen enligt äldre finansrättslig doktrin

görs mellan kapitalvinst och löpande avkastning av kapital eller arbete,

synes styrelsen inaktuell med hänsyn bl. a. till den utveckling som ägt rum

sedan nuvarande skattesystem i sina huvuddrag fastställdes. Förbundet

skulle sålunda med tillfredsställelse hälsa att en närmare utredning om

nuvarande skatterättsliga inkomstbegrepp kommer till stånd. Denna omprövning

måste emellertid i så fall ske på en väsentligt bredare basis än

som nu föreliggande material möjliggör.

Svenska sparbanksföreningen anser att förslaget endast kan godtas som

en kortfristig lösning av vissa problem i fråga om beskattning av realisationsvinster,

främst på aktier som är föremål för börshandel.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Föreningen Auktoriserade

revisorer anser att utredningen, vad det gäller praktiska och kontrollmässiga

synpunkter, inte presterat godtagbara förslag.

LO framhåller att det från allmän synpunkt är angeläget att inkomst som

uppkommit genom realisationsvinst på aktier beskattas lika väl som övriga

inkomster. Detta är angeläget även ur statsfinansiell synpunkt. Värdestegring

på aktier i företag är ibland en följd av statliga åtgärder t. ex. på kommunikationsområdet

eller i några fall mer direkt t. ex. genom olika former

av lokaliseringsstöd. En allmän politik som syftar till förmögenhetsutj åmning

är ett nödvändigt komplement till en sådan politik. Med hänsyn till

vikten av att realisationsvinst på aktier ej har en privilegierad ställning

i skattesystemet vill LO inte motsätta sig aktievinstutredningens förslag när

nödvändiga kompletterande utredningar gjorts. LO anser det emellertid lämpligt

att när markvärdekommittén och företagsskatteutredningen slutfört sitt

arbete och erfarenheter vunnits från det nu föreslagna systemet för realisationsvinstbeskattning

på aktier en samlad översyn görs av hela problemet

kapitalvinstbeskattning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

TCO framhåller att det är angeläget att aktiesparandet inte görs mindre

attraktivt i förhållande till andra placeringsformer, som för spararna kan

vara realistiskt att välja. Såsom förslaget utformats finns det enligt TCO

knappast skäl förmoda att företagens möjligheter att på längre sikt erhålla

nytt kapital via aktiemarknaden skulle väsentligt påverkas. På något längre

sikt finns inte heller anledning befara några negativa verkningar för det

totala sparandet.

SACO anser förslaget inte vara vare sig fiskaliskt, samhällsekonomiskt

eller börstekniskt motiverat. SR avstyrker att förslaget utan väsentliga ändringar

läggs till grund för lagstiftning.

Av de hörda myndigheterna har, som redan nämnts, flera i princip uttalat

sig för en ökad beskattning av aktievinster även om erinringar gjorts

mot detalj utformningen av utredningens förslag.

Kammarrätten framhåller, att en dämpning av tendenserna till överdrivna

kursstegringar på aktier och en ökad rörlighet på aktiemarknaden innebär

effekter av samhällsekonomisk natur, som måste betecknas såsom angelägna

att uppnå. Kammarrätten finner i och för sig inte anledning erinra

mot skattelagstiftningens utnyttjande i sådana syften och detta inte heller

om härför erfordras en kapitalvinstbeskattning vartill motsvarighet saknas

i gällande regelsystem. Vad angår förslaget om en mer genomförd beskattning

av värdestegring på aktier, får detta också anses uppbäras av en enligt

kammarrättens mening inte ogrundad uppfattning hos medborgarna i gemen,

att en realiserad sådan värdestegring ger en skattekraft från vilken

det saknas anledning att bortse vid beskattningsområdets bestämning. I det

sist sagda ligger, att tog kan finnas för förslagets genomförande även om de

förenämnda samhällsekonomiska effekterna inte i någon högre grad skulle

stimuleras därav.

Försäkringsinspektionen anser det riktigt att skattereglerna ändras så att

den i princip alltjämt bestående gränsen mellan inkomst och kapitalvinst

genombryts. Utifrån den grundläggande tanken att inkomstbeskattningen

skall bygga på skatteförmåga ter det sig från rättvisesynpunkt inte hållbart

att kapitalvinster skall vara skattefria.

Även allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anser

det rimligt att göra realisationsvinster till föremål för mera omfattande beskattning

än hittills förekommit.

Overståthållarämbetet anser att en lagstiftning på grundval av det framlagda

förslaget bör ges provisorisk karaktär i avvaktan på en slutlig lösning

av hela realisationsvinstbeskattningen och därmed sammanhängande spörsmål.

Länsstgrelsen i Stockholms län ansluter sig till utredningens uppfattning,

att det föreligger ett behov av vidgad beskattning av aktievinster. Länsstyrelsen

i Uppsala län finner det framlagda förslaget i dess huvudpunkter

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

kunna läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker

förslaget i princip.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig kunna ansluta sig till tanken att

en begränsad utvidgning av inkomstbegreppet bör genomföras beträffande

sådana kapitalvinster, som innerst uppstår utan produktiv insats av vinsttagaren.

Länsstyrelsen föreslår emellertid en viss ändring i och komplettering

av utredningens förslag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån anser

att förslagets grundlinjer varken ur rättvise- eller skatteförmågesynpunkt

behöver ge anledning till några mer allvarliga invändningar och tillstyrker

därför förslaget i princip.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att den utökade beskattningen kan

medföra större svårigheter för företagen att anskaffa erforderligt kapital

för finansiering av investeringar. Vidare kan det från principiell synpunkt

anses betänkligt att införa en beskattning av kapitalvinster på ett så relativt

begränsat område varom nu är fråga. Länsstyrelsen tillägger.

Länsstyrelsen finner emellertid att vad sålunda kan anföras mot förslagets

genomförande inte bör tillerkännas så stor betydelse att förslaget på

grund därav bör avstyrkas. De betydande vinster som hittills kunnat skattefritt

erhållas genom kapitalplacering i aktier har i och för sig skapat ett

rättviseproblem olika skattskyldiga emellan av sådan betydelse och tyngd att

detsamma rimligen bör undanröjas. En beskattning av aktievinsterna torde,

också med beaktande av motstridiga skäl, därför kunna godtas under förutsättning

att beskattningens höjd avvägs på ett tillfredsställande sätt. Den

avvägning utredningen i detta avseende gjort synes skälig och länsstyrelsen

vill därför i princip inte motsätta sig att den ifrågasatta beskattningen genomförs.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att aktievinster givetvis bör

beskattas i skälig omfattning och det kan enligt länsstyrelsen ej anses

orimligt att göra detta även efter längre tids innehav än f. n. gäller. Mot utredningens

förslag att efter två år lägga 30 % av konstaterad vinst vid aktieförsäljning

till annan skattepliktig inkomst torde ej vara något att erinra.

Även en 10-procentig omsättningsskatt på aktier kan under vissa betingelser

vara försvarbar. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att utredningens

förslag kan läggas till grund för en proposition i ämnet.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län avstyrker förslaget.

Sistnämnda länsstyrelse anför.

Viktigare än ett snabbt genomförande är enligt länsstyrelsens bestämda

mening, alt ett system införs som är väl genomtänkt och väl förenligt med

ledande principer inom skattelagstiftningen i övrigt. Att aktiemarknaden

fungerar på ett ur näringslivets synpunkt tillfredsställande sätt är så viktigt,

att den är föga ägnad som experimentfält för sakligt svagt underbyggda reformer.

Det framlagda förslaget kan icke anses uppfylla dessa krav och någon

faktisk omständighet som skulle göra det nödvändigt med en provisorisk

reglering av aktievinstbeskattningen lärer icke kunna påvisas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Flertalet remissinstanser, även bland dem som i princip uttalat sig för

törslaget, anser att den fortsatta behandlingen av utredningens förslag bör

uppskjutas i avvaktan på markvärdekommitténs betänkande. Samtidigt

med att principerna för beskattning av realisationsvinst vid avyttring av aktier

ändras bör reglerna för motsvarande beskattning av vinst vid avyttring

av annan lös egendom och av fastigheter överses.

I många yttranden uttalas farhågor för att den redovisning och kontroll

som blir nödvändig om förslaget genomförs kommer att medföra störa

svårigheter för såväl skattskyldiga som beskattningsmyndigheter.

Allmänna synpunkter

Fullmäktige i riksbanken framhåller, att en allmän stabiliseringspolitik

inte är tillräcklig för att i alla lägen tillgodose fördelningspolitiska målsättningar.

Det är därför nödvändigt att kompletterande medel finns, exempelvis

i form av en lämpligt utformad realisationsvinstbeskattning. Fullmäktige

tillägger.

Någon avmattning i värdestegringen synes knappast ha ägt rum under

1960-talet utan tendenserna har snarare förstärkts. Det måste därför vara

en angelägen uppgift att inventera och företa en översyn och upprustning

av de olika medel, som kan tänkas komma till användning för att dämpa

alltför kraftiga värdestegringar på förmögenhetsobjekt av olika slag. Den

nu aktuella utredningen liksom de pågående utredningarna rörande markpolitiken

och bostadspolitiken synes utgöra viktiga delar i detta arbete.

Valet av beskattningsform blir, framhåller fullmäktige, i hög grad beroende

av en inbördes avvägning mellan olika delvis svårförenliga önskemål

beträffande beskattningens effekt på inkomst- och förmögenhetsfördelningen,

på rörligheten på aktiemarknaden och företagens finansieringsförhållanden.

Härtill kommer kravet på enkla och klara regler vid tillämpningen.

Fullmäktige inskränker sitt yttrande till en diskussion av den

principiella utformningen av den föreslagna aktievinstbeskattningen.

Näringslivets skattedelegation betonar att det nu framlagda förslaget till

aktievinstbeskattning samt det i finansplanen aviserade förslaget till inkomstbeskattning

av realiserade vinster vid fastighetsbeskattningen innebär

en väsentlig omläggning av den svenska inkomstbeskattningen. Genom

att jämställa värdestegring med inkomst förändras förutsättningarna även

för skattesystemet i övrigt. Delegationen fortsätter.

Att på sätt som skett endast ta upp en del av de problem som sammanhänger

med en dylik omläggning måste betecknas som en ej godtagbar

lagstiftningsteknik. De ekonomiska och skatterättsliga sambanden är av

en sådan styrka att det inte är möjligt att ta ställning till förslaget om aktievinstbeskattningen

isolerat. Verkningarna av en aktievinstskatt är t. ex.

i hög grad avhängiga av hur fastighetsvinsterna behandlas och beskattningen

i övrigt utformas. Från rent teknisk synpunkt föreligger även ett

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

omedelbart samband i det att det remitterade förslaget omfattar indirekt

ägda fastigheter och fastighetsandelar. Vi kräver därför att förslaget till

aktievinstbeskattning och markvärdekommitténs kommande förslag samordnas

och därefter remitteras samtidigt som utredningar presenteras om

de av en dylik omläggning föranledda nödvändiga ändringarna i skattesystemet.

Delegationen framhåller att en kapitalvinstskatt huvudsakligen tas ur

sparandet. Sambandet mellan den föreslagna beskattningen och den progressiva

inkomstskatten och förmögenhetsskatten hade bort klarläggas,

så mycket mer som förmögenhetsskatten delvis motiverats med att kapitalvinster

inte inkomstbeskattas. Delegationen tillägger.

Strävandena under senare år har gått ut på att förenkla inkomstbeskattningen

för fysiska personer. Det nu framlagda förslaget strider helt häremot.

Omger man aktiesparandet med så komplicerade tillämpningsbestämmelser

som nu föreslås, är det vidare allvarlig risk för att denna form

av sparande redan till följd av redovisningskrånglet inte får den önskade

och nödvändiga spridningen bland medborgarna.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets

område bl. a. lantbrukets skattedelegation, Kooperativa förbundet,

Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges grossistförbund och Sveriges

hantverks- och industriorganisation. Uttalanden av liknande innebörd görs

av flertalet handelskammare.

Kooperativa förbundet understryker att åtskilliga motiv talar för behovet

av samordning av beskattningsregler gällande värdestegring på aktier

och fast egendom. Förbundet tillägger.

Härtill kommer skäl, som talar för att överväga behovet av samordning

mellan å ena sidan aktier och å andra sidan övrig lös egendom. Förbundet

fäster inte större avseende vid de framförda spekulationerna om att vissa

förmögenhetsägare skulle överflytta sitt kapital från aktier till placering

i diamanter, frimärken, konst o. d. därest nuvarande realisationsvinstregler

bibehålls för dessa tillgångar men en i princip evig aktievinstbeskattning

införs. Skulle emellertid frågan om värdestegringsvinster vid en bredare

upplagd undersökning befinnas böra underkastas beskattning i större

utsträckning än nu är fallet, anser förbundet värdestegring på diamanter,

konst m. m. i realiserad form giva ett väl så gott uttryck för vederbörandes

skatteförmåga som vinst uppkommen vid försäljning av aktier.

LO framhåller att utredningen inte genomarbetat de samhällsekonomiska

konsekvenserna av en ny aktievinstbeskattning. Utredningen har endast

framhållit, att det inte är berättigat att aktieplaceringar skall vara

favoriserade i förhållande till andra placeringar och talar om att vid bedömning

av skattefrågan även måste beaktas aktiemarknadens primära

funktion samt att aktiemarknadens och aktiernas attraktionskraft som

placeringsobjekt har slör betydelse för näringslivets försörjning med eget

kapital. Utredningen anser sig därför ha tagit sikte på cn sådan avvägning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

av aktievinstbeskattningen, att denna inte skall kunna anses missgynna

aktiebolagen som företagsform. LO tillägger.

Detta är emellertid inte tillräckligt. LO saknar ett samlande grepp på

hela problemet beskattning av kapitalvinster. Här måste ses som en helhet

förmögenhetsbeskattningen, värdestegringsbeskattning på aktier, mark och

fastigheter, arvs- och gåvobeskattningen och aktiebolagsbeskattningen. En

samordning och anpassning är nödvändig för ett rättvist och effektivt beskattningssystem.

Utredningen har inte presenterat något underlag för

eller material till en sådan diskussion vilket LO beklagar. Väsentliga ekonomiska

bedömningar kan därför inte göras.

Kammarrätten säger sig ha bibragts uppfattningen att de föreslagna reglerna

allmänt sett är att föredra framför de nuvarande. Med detta har

kammarrätten dock inte tagit ståndpunkt för förslaget. Härför erfordras

bl. a. att ett genomförande av förslaget inte kan antas i sådan mån inverka

oförmånligt i andra väsentliga hänseenden att dylika negativa verkningar

får utslagsgivande betydelse. Kammarrätten ifrågasätter vidare om

det är principiellt tillfredsställande att bryta ut en fråga, i detta fall värdestegringen

på aktier, till särbehandling. Hela det i många hänseenden

jämförbara området för realisationsvinstbeskattningen borde lämpligen ha

bedömts i ett sammanhang.

Riksskattenämnden framhåller att en till tiden obunden kapitalvinstbeskattning

av aktier m. m. innebär en genomgripande ändring och omvärdering

av sedan länge tillämpade principer för beskattningen av vinster

vid avyttring av sådana kapitaltillgångar, som inte utgör omsättningstillgångar.

En så betydelsefull omläggning av grunderna för vårt skattesystem

kräver en allsidig prövning av de beskattningsproblem, som möter vid en

»evig» beskattning av dylika tillgångar. En dylik prövning bör avse kapitalvinster

på såväl aktier som fastigheter och ske i ett sammanhang. Nämnden

anser därför, att aktievinstutredningens förslag inte bör föranleda ett

slutligt ställningstagande förrän markvärdekommittén framlagt sitt betänkande

med förslag om ändrade regler för beskattningen av kapitalvinster

vid fastighetsförsäljning. Nämnden tillägger.

En omläggning av kapitalvinstbeskattningen på aktier och därmed jämställda

värdepapper bör sålunda av angivna skäl inte forceras fram till

1966 års riksdag. Man kan heller inte bortse från att en alltför skyndsam

handläggning av en så svår lagstiftningsfråga som den förevarande medför

risker för mindre väl avvägda regler. Det av aktievinstutredningen

framlagda förslaget är nämligen enligt nämndens mening behäftat med

sådana betydande praktiska tillämpningssvårigheter att det kan ifrågasättas,

om en kapitalvinstbeskattning av aktier i enlighet med förslaget

kommer att kunna fungera såsom utredningen tänkt sig. Härigenom kan

det också befaras att förslaget inte kommer att leda till ett i alla hänseenden

materiellt godtagbart resultat.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att det ur samhällsekonomisk

synpunkt framstår som olyckligt om till följd av strängare vinstbeskatt
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

ning beträffande aktier än t. ex. beträffande fastigheter allmänhetens placeringsinnehav

vänds från aktiemarknaden. Med hänsyn till den i landet

rådande kapitalknappheten är varje försvårande av näringslivets och

främst industriens kapitalförsörjning olycklig. Ur fiskalisk synpunkt saknar

reformen uppenbarligen betydelse. Den i betänkandet intagna beräkningen

av skatteutfallet av reformen är, vilket utredningen själv framhållit,

givetvis ytterst osäker, men länsstyrelsen är övertygad om att reformen

i vart fall inte kommer att leda till ökad omsättning på aktiemarknaden

och knappast heller medföra ökade skatteintäkter. Däremot kan utflyttning

ur riket av fysiska personer med betydande aktieinnehav liksom ökad benägenhet

hos svenska företag att föredraga investering i utlandet befaras

bli följden av reformen, vilket sålunda skulle medföra skattebortfall.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig mot bakgrunden av att näringslivets

behov av aktieemissioner för kapitalanskaffning bör tillgodoses så

långt som möjligt ha ägnat huvuddelen av sin granskning av betänkandet

åt möjligheten att i detta hänseende förbättra eller i vart fall komplettera

det föreliggande författningsförslaget. Länsstyrelsen anför härom.

Länsstyrelsen tänker sig, att en »frivillig» avgift, knuten till försäljningslikviden

och av omsättningsskattens typ, uttas på fondnotan av säljarenvinsthemtagaren.

Den så uttagna avgiften blir definitiv. Underlåts avgiftsbetalningen

i samband med försäljningen, måste vinsten deklareras i vanlig

ordning enligt de av utredningen föreslagna reglerna med viss modifikation

av schablonregeln, som måste skärpas för att stimulera till tidigare

betalning. Troligen måste även reglerna om skattepliktig del vid realisationsvinstberäkning

på grundval av uppgifter i deklaration skärpas. Genom

ett sådant arrangemang begränsas taxeringsfallen så, att en effektiv kontroll

kan genomföras.

Frågan om beskattning av vinster som beror på penningvärdeförändringar

berörs i flera yttranden.

Riksskattenämnden framhåller, att reglerna för beskattning av vinster

vid avyttring av fast eller lös egendom är i gällande kommunalskattelag

utformade utan hänsynstagande till de förändringar i penningvärdet, som

kan ha skett under tiden mellan förvärvet av tillgången och avyttringen

av densamma. Förklaringen härtill torde vara att söka inte blott i det förhållandet

att spörsmålet vid kommunalskattelagens tillkomst var av relativt

ringa intresse utan också däri, att vinstbeskattning dåmera var och

alltjämt är aktuell under en förhållandevis kort tidsperiod. Nämnden anför.

Den under de senaste decennierna fortgående penningvärdeförsämringen

och tanken på att utforma beskattningen av realisationsvinster på aktier

på sådant sätt, att dylika vinster blir föremål för beskattning även vid

längre tids innehav än som gäller för närvarande, riktar självfallet på ett

helt annat sätt uppmärksamheten på frågan om ett eventuellt beaktande

vid vinstbeskattning av penningvärdeförändringar. Då utredningen föreslagit

en till liden obunden beskattning av aktievinster, finner nämnden

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

det därför anmärkningsvärt, att nämnda fråga inte blivit föremål för en

mera ingående prövning i betänkandet. Nämnden får som sin mening uttala

att — om statsmakterna av rättvise- eller andra skäl finner en till

tiden obunden beskattning av kapitalvinster på aktier och därmed jämställda

värdepapper påkallad — frågan huruvida och i vad mån vid beskattningens

utformning hänsyn skall tas till penningvärdeförsämringen

bör bli föremål för en närmare analys och ett klart ståndpunktstagande

i den ena eller andra riktningen.

I flera yttranden betonas vikten av att endast reala vinster beskattas.

Sådana uttalanden görs av bl. a. försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i

Jämtlands län, Kooperativa förbundet, styrelsen för Stockholms fondbörs,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svenska företagares riksförbund, Sveriges aktiesparares riksförbund och

skyddsföreningen för utländska värdepapper. Styrelsen för Stockholms fondbörs

framhåller följande.

Börsstyrelsen delar den av många författare på detta område framförda

uppfattningen, att vidhållandet av en nominalistisk beskattningsprincip

kräver att lagstiftaren är återhållsam i fråga om inkomstbegreppets utvidgning

på sådana punkter, där ett vidgat inkomstbegrepp för med sig en ökad

beskattning av skenbara vinster. Vill lagstiftaren beskatta långa kapitalvinster,

måste det ske med hänsyn till penningvärdeförsämringen -— vill

lagstiftaren undgå att ta detta slags hänsyn, bör de långa kapitalvinsterna

också hållas fria från skatt. Med styrelsens inställning till lagförslaget överhuvud

är det naturligt, att styrelsen förordar sistnämnda alternativ. Skulle

emellertid en utökad aktievinstbeskattning detta oaktat genomföras, finner

styrelsen det vara ett elementärt rättvisekrav att hänsyn tas till penningvärdeförsämringen.

Fullmäktige i riksbanken däremot framhåller att, om en real beskattningsprincip

skulle bli aktuell, den i första hand bör tillämpas beträffande nominella

placeringar, såsom banktillgodohavanden och obligationer. En annan

ordning skulle medföra skärpning av tendensen att placerarna föredrar reala

placeringar framför nominella.

Uttalandet i direktiven för aktievinstutredningen att den borde framlägga

»förslag till beskattningsregler, som är ägnade att dämpa tendenserna till

kursöverdrifter samt öka rörligheten på aktiemarknaden utan att korttidsspekulationen

uppmuntras» har kommenterats i flera yttranden.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller, att när kursutvecklingen

under en lång följd av år dominerats av kursstegringar torde förväntningarna

ensidigt inställas på fortsatta kursstegringar. Detta medför i sin tur

ett litet utbud, ökande efterfrågan och därmed liten rörlighet och risk för

»kursöverdrilter». Motsvarande torde gälla vid ensidig förväntan om kursnedgång.

Men då förväntningarna blir mera oenhetliga kan »kursöverdrif
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

terna» snabbt försvinna och rörligheten öka. Delta innebär i sin tur att förräntningssiffror

för perioder för stigande kurser och liten rörlighet kan

innehålla fiktiva element, vilket avslöjas vid omslag i framtidsförväntningarna

och försök att realisera kursvinsterna. Styrelsen tillägger.

Det kan i detta sammanhang vara motiverat att något kommentera begreppet

»kursöverdrifter». Varken direktiven eller utredningen har gjort

några försök att klargöra vad man menar med »kursöverdrifter». Börsstyrelsen

kan för sin del endast finna någon mening i ett sådant uttryck om

det får åsyfta en mycket tillfällig och kraftig kursändring uppåt eller nedåt

som därefter mycket snabbt återställs till sin plats i den för övrigt gällande

marknadstrenden. Så som senare skall framhållas kan en effektivt arbetande

korttidsspekulation motverka sådana rörelser. Det förtjänar framhållas

att man inte kan fastställa huruvida en sådan rörelse är en kursöverdrift

eller inte förrän i dess historiska belysning då densamma utjämnats.

Styrelsen tillägger att kursfluktuationer — på såväl kort som lång sikt —

alltid kommer att existera oberoende av skattens form och höjd.

Näringslivets skattcdclegation framhåller att de mycket betydande nyemissioner

som fordras under de närmaste åren kommer att tillföra aktiemarknaden

så mycket ytterligare material att s. k. kursöverdrifter säkerligen

inte uppstår. Delegationen tillägger.

Den splittrade bild av kursutvecklingen, som utredningen redovisat för

gångna år, vederlägger de gängse generella uttalandena om kursöverdrifter,

vilka f. ö. bedömts utan tillräcklig hänsyn till penningvärdeutvecklingen.

Över huvud taget har det påstådda sambandet mellan de s. k. kursöverdrifterna

och beskattningens utformning ej klarlagts. En även av utredningen

som önskvärd betecknad ökad tillförsel av material till börsen reser frågan

hur en dylik tillförsel genom nyintroduktion skall kunna stimuleras. Detta

problem har en skatterättslig sida. Eftersom enligt utredningens förslag

ett utbud av gamla aktier från ägarens sida kan föranleda beskattning, står

i realiteten endast nyintroduktion genom nyemissioner öppen för flerägda

bolag. Regelsystemet måste därför utformas så att aktieförsäljning för introduktion

på börsen inte försvåras genom beskattningen. Utredningen har

inte närmare klarlagt om det finns någon nackdel med s. k. korttidsspekulationer.

Någon olägenhet torde i vart fall inte ha visat sig här i landet under

senare år.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges grossistförbund.

Kooperativa förbundet erinrar om att i direktiven framhållits att bl. a. det

vikande penningvärdet föranlett spararna att söka sig till aktiemarknaden

för att söka bibehålla sparkapitalets realvärde. Förbundet tillägger.

I den mån kursöverdrifter föranletts av farhågor för penningvärdeförsämring

finner förbundet detta närmast vara ett uttryck för behovet av förstärkta

och samordnade inflationsbekämpande åtgärder. Ett isolerat ingripande

mot kursuppgången på aktiemarknaden framstår härvidlag knappast

som det mest angelägna i fråga om åtgärder mot inflationen. Denna förbundets

bedömning bör ses mot bakgrunden av en annan av de av departementschefen

påtalade orsakerna, vilka bestämmer priset på aktier, nämligen upp
4

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 90

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

fattningen hos aktieplaceraren om de enskilda företagens och näringslivets

framtida utvecklingsmöjligheter. Aktiemarknadens primära funktion måste

vara att förse företagen med riskvilligt kapital i erforderlig utsträckning och

i den mån kursuppgången föranletts av tilltro till de olika företagens ökade

möjligheter till rationellare och mer effektiv drift kan en dylik inte anses

vara osund.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges köpmannaförbund.

Konjunkturinstitutet konstaterar att det framgår av statistiken att rörligheten

i mening av aktieomsättning på börsen är relativt liten och snarast

avtagande. Institutet tillägger.

Men vad innebär denna fastlåsning och i vad mån är den icke önskvärd?

Ur den samhällsekonomiska synpunkten av en hög och stabil sparkvot synes

en viss fastlåsning tvärtom vara önskvärd. Jämför t. ex. i detta sammanhang

Spar 60 och Spar 61 där allt gjordes för att låsa sparandet och man

minst av allt skulle tänka sig att uppmuntra en rörlig marknad för köp och

försäljning.

Styrelsen för Stockholms fondbörs anser att de föreslagna reglerna snarast

innebär en skärpning av det missförhållande, som trögheten i kursanpassningen

utgör. Vidare anser styrelsen det vara en självmotsägelse

att tala om beskattningsregler som är ägnade att dämpa tendenserna till

kursöverdrifter samt öka rörligheten på aktiemarknaden utan att korttidsspekulationen

uppmuntras. Styrelsen anför.

I allmänhet brukar man nämligen anse, att »kursöverdrifter» åt båda

hållen effektivast undgås, om man har en grupp aktiva korttidsspekulanter.

Saknas denna, blir kursrörelserna lätt extrema. En arbetande spekulation

är en absolut förutsättning för att större transaktioner skall kunna

genomföras. Spekulationen hjälper till att i tiden fördela utbud och efterfrågan

av tillfällig natur. Hos oss sköts spekulationen till största delen av

den yrkesmässiga handeln. För att mobilisera de för en effektiv funktion

på marknaden nödvändiga kapitalresurserna, vore det i hög grad önskvärt,

om elementet av icke yrkesmässig korttidsspekulation kunde stärkas. Detta

element betyder mycket för de utländska marknadernas likviditet och

skulle göra stor nytta även i Sverige. Likaså skulle introducerandet hos

oss av en effektiv baisse-spekulation, något som hittills saknats, kunna

spela en roll för dämpning av »kursöverdrifter».

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska fondhandlareföreningen,

näringslivets skattedelegation och Kooperativa förbundet.

Även i andra yttranden ifrågasätts om de föreslagna reglerna kan leda till

en ökad rörlighet på aktiemarknaden. Sålunda framhåller Kooperativa förbundet

att försäljning av aktier för närvarande i väsentlig utsträckning uppskjutits

till dess femårsgränsen uppnåtts, men därefter torde obenägenheten

att sälja i obetydlig grad påverkas av nackdelen att få påbörja en ny femårsperiod.

Om i stället en evig beskattning införs efter två år, skulle denna

skatt, även om den sätts lågt, hos många aktieplacerare medföra en minskad

benägenhet att sälja långt efter nuvarande femårsperiods utgång, ef
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

tersom den latenta skatteskulden finns där för obegränsad lid framåt men

inte förfaller till betalning förrän försäljning sker. Därefter anför förbundet.

En annan invändning har framställts med särskilt beaktande av den föreslagna

rätten att byta ut huvudregeln, att 30 % av vinsten skall upptas

till beskattning, mot schablonregeln att redovisa 10 % av försäljningsbeloppet

som skattepliktig vinst. Under förutsättning av en fortlöpande årlig

värdeökning av aktierna kommer 1 O-procentregeln att medföra en i förhållande

till den nominella vinsten allt lindrigare beskattning ju längre aktierna

innehas, ett förhållande som skulle kunna medföra att nuvarande kalkylering

med fem år utbytts mot en kanske tre- eller fyrdubbelt så lång tidrymd.

Fullmäktige i riksbanken framhåller att en omläggning av beskattningen

till en i tiden obunden beskattning enligt utredningens förslag synes —

jämfört med nuvarande skatteregler med en beskattningsperiod på fem år

— medföra en minskad rörlighet på aktiemarknaden. Fullmäktige tillägger.

Vid aktieplacering torde man nämligen i allmänhet räkna med en placeringsperiod

på mer än fem år. En omplacering efter femårsperiodens utgång

skulle då te sig fördelaktig, om det blott kunde förväntas att kursstegringen

blev procentuellt sett större för den alternativa placeringen. Vid

cn obegränsad beskattningsperiod blir emellertid det belopp som kan omplaceras,

alltid lägre än försäljningssumman för de avyttrade aktierna, eftersom

en del av denna skall erläggas i skatt. För att en omplacering i detta

fall skall te sig gynnsam måste därför kursstegringen förväntas bli större

än i nyss nämnda fall för den alternativa placeringen, dvs. att detta alternativ

blir fördelaktigt först efter en viss större procentuell kursstegring.

Å andra sidan kan man kanske vid en omläggning förvänta en större omsättning

av sådana aktier, som innehafts en kortare period än fem år. Totalt

sett torde man likväl få förutsätta att rörligheten på aktiemarknaden

minskar något vid en omläggning. Nackdelarna av en minskad rörlighet

torde därmed få vägas mot de fördelar ur fördelningspolitisk synpunkt,

som kan vara förenade med en i tiden obunden aktievinstbeskattning. I

I många yttranden understryks att en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning

kan få allvarliga verkningar i fråga om företagens kapitalförsörjning

och kan motverka önskvärd strukturrationalisering inom näringslivet

samt leda till minskat sparande.

Näringslivets skattedelegation framhåller att en aktievinstskatt medför

krav från placerarnas sida på ökade utdelningar eftersom dessa vill kompensera

sig för skatten. Bolagen tvingas då att redovisa ökade nettovinster

med ytterligare bolagsskatt som följd. En aktievinstskatt medför att kurserna

sjunker varigenom kapitaltillförseln av en nyemission blir mindre eftersom

emissionskursen då måste hållas låg. Denna effekt blir än allvarligare

genom att ett mycket stort behov av nyemissioner kommer att finnas under

de närmaste åren. Enligt cn beräkning som åberopas i yttrandet skulle år

1970 behovet av nyemissioner kunna ligga i storleksordningen 800 milj. kr.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Oavsett om denna beräkning är riktig, framhåller delegationen, måste man

räkna med ett växande behov av nyemissioner. Det nu sagda samt långtidsutredningens

redovisning av den framtida självfinansieringsgraden inom

hela näringslivet inger enligt delegationen allvarlig oro för att den erforderliga

höga investeringsnivån inte skall kunna nås och upprätthållas.

Införs en skatt på aktievinster måste en justering ske inom andra delar av

beskattningen för att företagens möjligheter att konkurrera med andra

om kapitalet inte skall försämras. Bolagsskatten och i vart fall skatten på

utdelad vinst måste sänkas. Delegationen anför.

I förevarande sammanhang må endast framhållas, att enighet rått i senare

års skattepolitiska diskussion om önskvärdheten av att icke på beskattningsområdet

missgynna expansiva företag. Eftersom de expansiva

företagen måste vända sig till marknaden med nyemissioner för att erhålla

kapital i större utsträckning än stillastående eller tillbakagående företag

är det nödvändigt att granska de ändringar i bolagsbeskattningen som förslaget

till aktievinstbeskattning aktualiserar. En annan aspekt på sambandet

med bolagsbeskattningen erbjuder det av alla erkända behovet av

ökade investeringar inom näringslivet. Den ökade kapitalkostnad som den

föreslagna skatten kommer att medföra för företagen kan endast få negativa

verkningar på investeringarna, särskilt som självfinansieringsgraden

nedgått och ytterligare väntas nedgå enligt långtidsutredningens prognoser.

Värt att notera i detta sammanhang är att kapitalvinstskattens införande

i England kombinerades med en sänkning av skatten på bolagens behållna

vinst i syfte att undanröja kapitalvinstskattens negativa effekt på

investeringarna.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets

område samt av kommerskollegium.

Kooperativa förbundet framhåller, att allt talar för att en aktievinstbeskattning

får en kostnadsfördyrande effekt. Förbundet säger sig emellertid

inte endast av denna anledning utan vidare vilja avvisa förslaget om

skatt på värdestegringsvinster, eftersom andra motiv kan tala härför, men

förbundet anser att en samordning måste ske med andra skatterättsliga

åtgärder.

Sveriges grossistförbund påpekar att grossistföretagens finansieringsmöjligheter

minskat genom pensionsstiftelsernas avveckling och någon kompensation

härför har företagen inte fått genom ATP-systemet. Förbundet

tillägger.

Grosshandelns behov av kapital för nödvändiga rationaliseringar är i dag

särskilt mot bakgrunden av den rådande arbetskraftssituationen mycket utpräglat.

Med hänsyn till knappheten, när det gäller krediter, måste företagen

därför anlita andra vägar för sin kapitalförsörjning, bl. a. genom att

söka intressera utomstående eller i företaget anställda att ställa kapital till

förfogande genom förvärv av aktier. Den nu förslagna aktievinstbeskattningen

skulle även med tillämpning av de speciella regler, som utformats

för överlåtelse av aktier i fåmansbolag, drabba dylika förvärv på ett sätt,

som i hög grad skulle försvåra denna utväg att skaffa kapital.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Styrelsen för Stockholms fondbörs uttalar att företagens självfinansiering

försvårats, inte endast genom vissa åtgärder på skattepolitikens område,

utan även genom en gradvis försämrad räntabilitet. Försämrad räntabilitet

och självfinansieringsgrad liksom ökad emissionsaktivitet kan förväntas få

kursdämpande effekt redan vid oförändrade beskattningsregler. Det samhällsekonomiska

problem som ställs är i dag och i framtiden snarare hur

man skall få fram tillräcklig efterfrågan på nya aktier, som måste emitteras,

än hur man skall kunna reducera några »kursöverdrifter» i avseende på de

aktier, som redan finns ute på marknaden. Vad som behövs, och i framtiden

än mer kommer att krävas, är incitament för aktiesparande, inte motsatsen.

Den s. k. Annell-lagen syftade till att underlätta nyemissioner. Styrelsen

efterlyser en motivering varför statsmakternas strävan att underlätta

nyemissioner nu bör bytas i en strävan att fördyra dem.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges fondhandlareförening och

Skånes handelskammare.

Fullmäktige i riksbanken anser det osäkert om den tekniska utformningen

av beskattningen i och för sig medför något ökat utbud av aktier totalt

sett och man därför kan uppnå någon dämpning av kursstegringarna. Fullmäktige

tillägger.

Däremot synes det sannolikt att det ökade skatteuttaget, vilket skulle göra

aktier mindre fördelaktiga som placeringsobjekt, framkallar en sådan

dämpning. Vid lägre kursstegring uppkommer å andra sidan ökade finansieringskostnader

för företagen vid nyemissioner, och de kan tendera att

minska utbudet av nya aktier. Härigenom motverkas i viss utsträckning den

dämpande effekten av en skattehöjning. I vad mån dessa effekter av ett ökat

skatteuttag på aktievinster kan påkalla särskilda åtgärder synes emellertid

inte kunna avgöras på förhand utan torde få bedömas mot bakgrunden av

den faktiska utvecklingen efter en eventuell omläggning av beskattningen.

Bankinspektionen framhåller att verkningarna på företagens kapitalanskaffning

givetvis blir mer eller mindre belastande, beroende på den tilllämpade

skattesatsens höjd. Väljs en låg procentsats behöver sålunda nyssnämnda

synpunkt uppenbarligen inte tillmätas samma vikt som om skattesatsen

sätts högre. Den av utredningen i detta avseende gjorda avvägningen

synes inspektionen så försiktig, att några allvarligare återverkningar på näringslivets

kapitalanskaffningsmöjligheter inte torde behöva befaras.

Näringslivets skattedelegation framhåller att strukturförändringarna inom

svenskt näringsliv under senare år varit mycket påtagliga och kommit

till uttryck i en serie sammanslagningar av företag ävensom andra former

av samgående mellan tidigare fristående företag. Denna utveckling synes

accelerera och har sin naturliga förklaring i behovet att stärka konkurrensförmågan.

Eftersom denna rationaliseringsprocess är nödvändig för att

höja produktiviteten och därmed säkra full sysselsättning och fortsatt standardstegring

saknas varje anledning att försvåra den genom en skattebe
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

läggning. Svensk skattelagstiftning har också under efterkrigsåren jämsides

med en modernisering av alctiebolagslagstiftningen och annan associationsrättslig

lagstiftning utvecklats i klart syfte att undanröja skattehinder

för ekonomiskt motiverade sammanslagningar etc. Delegationen anför.

Vad gäller överföringar av organisationsaktier inom en koncern har utredningen

utgått ifrån att dessa icke skall beskattas, eftersom dylika överföringar

för närvarande enligt rättspraxis kan ske utan beskattning, därest

överföringarna sker till bokförda värden. Vi vill emellertid kraftigt understryka,

att sådana överföringar inte sällan av skilda skäl måste ske till de

faktiska dagsvärdena för att överföringarna skall vara företagsekonomiskt

berättigade. Bland sådana skäl må nämnas även rättsliga, i det att vissa

främmande länders lagstiftning framtvingar tillämpning av dagsvärden vid

överföringar.

Det är enligt delegationen uppenbart att sådana förändringar, med vilka

en bättre struktur uppnås, bör vara skattefria.

Styrelsen för Stockholms fondbörs påpekar att — om ett aktiebolag med

vinst försäljer ett dotterbolag, t. ex. i akt och mening att genomföra en

strukturrationalisering — den omständigheten, att överförande av vinstmedel

från dotterbolaget till moderbolaget genom utdelning skulle ske

skattefritt, inte kan frita moderbolaget från aktievinstbeskattning för avyttringen.

Naturligtvis kan man räkna med att detta slags operationer, om

förslaget antas, i möjligaste män kommer att genomföras i den formen, att

all utdelningsbar vinst först utdelningsvägen överförs till det säljande bolaget,

medan köpeskillingen i motsvarande mån reduceras och därmed även

aktievinstskatten. Men någon alltid gångbar väg är detta inte, framhåller

styrelsen, och tvivel kan även råda om det försvarliga i att detta beteende

stimuleras av lagstiftaren. Styrelsen tillägger.

De invändningar från strukturrationaliseringssynpunkt, som styrelsen

finner befogat att rikta mot förslaget i frågan om dess behandling av bolags

aktieförsäljningar i allmänhet, får speciell relevans vid bedömningen av

förslagets effekt på affärer gjorda av investmentbolagen. Det finns bär även

i den s. k. Annell-lagen en generell regel, ägnad att från kedjebeskattning

skona av investmentbolagen erhållna utdelningar. Härtill kommer, att lagstiftaren

just i denna förordning givit tydligt uttryck för en positiv värdering

av den roll för marknadsföringen av expanderande företags aktier och

för en rationaliserad företagsstruktur, som investmentbolagen spelar, när

förordningen tillåter dem att behålla 20 % av mottagna utdelningsmedel

skattefritt för utförandet av sådana funktioner. Mot denna bakgrund är

utredningens reflexion om att investmentbolagen egentligen borde behandlas

som rörelsedrivande förvånande.

Synpunkter liknande dem som anförts av näringslivets skattedelegation

och styrelsen för Stockholms fondbörs angående effekten av förslaget på

strukturrationaliseringen inom näringslivet återfinns i flertalet yttranden

från näringslivets organisationer.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Sveriges grossistförbund framhåller att förslaget skulle negativt påverka

den pågående strukturrationaliseringen inom grosshandeln. Utvecklingen

härvidlag har under de senare åren kännetecknats av tillkomsten av större

företagsenheter. I regel sker detta genom fusion på så sätt, att ett grossistföretag

köper ett annat sådant företag genom att förvärva aktierna i detta.

Denna utveckling mot större enheter är ur rationaliserings- och därmed ur

samhällets och konsumenternas synpunkt synnerligen betydelsefull. Erfarenheten

har visat, att man i de fall, där större enheter skapats, härigenom

ofta vunnit väsentligt i ökad effektivitet. Självfallet är förfarandet vid sammanslagningar

av angiven natur redan nu ganska komplicerat och förenat

med betydande svårigheter, när det gäller att sammanföra olika aktieposter

i en hand eller ett minre antal händer. Ofta kan det vara svårt att få delägare,

som har minoritet sposter i fåmansbolag, att överlåta sina aktier och

att nå en överenskommelse om vederlagets storlek. Om en särskild skatt enligt

aktievinstutredningens förslag lades på sådana aktieförvärv, skulle detta

innebära betydande hinder för den strukturrationalisering, som pågår inom

näringslivet.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att återhållsamhet i utdelningspolitiken

representerar en form av sparande, som pa många håll, inte

minst i vårt land under krigs- och efterkrigsåren, betraktats som samhällsekonomiskt

nyttig. En aktievinstskatt kommer att medföra krav på höjd utdelning

och leder därför till minskat företagssparande. Hur förslaget kan

tänkas påverka hushållssparandets placering i olika slag av tillgångar har

utredningen i allt väsentligt förbigått. Styrelsen anför.

En speciell effekt på sparviljan kan det föra med sig, att aktiesparandet

genom den beskattningsform, aktievinstutredningen föreslagit, kommer att

mista något av den attraktionskraft, som realvärdesäkringen, eller kanske

rättare sagt, den av aktieplacerarna förväntade säkerheten mot inflationsförluster,

kan antas innebära. Om, såsom är innebörden av förslaget,

även den del av aktievinsterna tas till beskattning, som motsvarar kompensation

för penningvärdets fall, kommer aktierna att för placerarnas del utmönstras

bland de sparobjekt, som kan förväntas ge en fullständig eller

nära nog fullständig realvärdesäkring. Här dyker t. o. m. konst, frimärken

och antikviteter upp som alternativ. Men en annan möjlighet, samhällsekonomiskt

lika litet önskvärd, är den, att placerarens intresse för fortsatt

sparande över huvud taget upphör.

Näringslivets skattedelegation understryker alt det med hänsyn till näringslivets

kapitalbehov är av vikt att aktiesparandet stimuleras.

Kooperativa förbundet framhåller att det finns anledning utforma en

eventuell aktievinstbeskattning på sådant sätt att denna inte motverkar

intresset för verkligt nysparande även hos de stora grupperna av småsparare.

Svenska sparbanksföreningen framhåller att det behövs en ökad stimulans

för det monetära sparandet, i syfte att i någon mån råda bot för de

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

av inflationen förorsakade förskjutningarna i förhållandet mellan effektiv

avkastning vid placeringar i realvärden samt räntegottgörelse vid andra

placeringar. Föreningen tillägger.

Dessa förskjutningar får — förutom rent privatekonomiska följder —

konsekvenser ifråga om kapitalets rationella fördelning. Inflationen stimulerar

redan i sig själv de spekulativa momenten i ekonomin, och den nuvarande

beskattningen av realisationsvinster förstärker denna tendens. Följden

blir att riskvilligt kapital utbjuds på marknaden i större utsträckning

än vad som under mer normal konjunktur skulle vara fallet. Härigenom

ökar risken för att från samhällsekonomisk synpunkt felaktiga investeringar

kommer till stånd och för att näringslivets struktur anpassas efter måhända

alltför kortsiktiga —- av inflationsförväntningar betingade — målsättningar.

Beskattningsperiodens längd

I sakens natur ligger att remissinstanser som intagit en i princip negativ

hållning till frågan om en ändrad vinstbeskattning över huvud också därmed

ställt sig avvisande till den föreslagna utsträckningen av beskattningsperioden

till att avse en icke tidsbegränsad beskattning. Å andra sidan har

en sålunda utsträckt beskattningsperiod i regel godtagits av sådana instanser

som, om än med vissa reservationer, uttryckt sin principiella anslutning

till en vinstbeskattning på grundval av utredningens förslag.

Som exempel på dessa senare kan nämnas kammarrätten, som förklarar

sig dela utredningens ståndpunkt, att den önskade effekten av de nya reglerna

bäst nås genom införande av en i tiden obunden beskattning, men

samtidigt framhåller att införandet av en sådan metod förutsätter att de i

förhållande till en tidsbunden vinstbeskattning ökade tillämpningssvårigheterna

får en tillfredsställande lösning.

En utsträckt men ändå tidsbegränsad vinstbeskattning förordas emellertid

i några remissyttranden. Vad som föreslås är i regel en tioårsperiod, i

några fall en period av 10—15 år. Som skäl härför anges bl. a. att en sådan

tidsbegränsad period är bättre ägnad att främja rörligheten på aktiemarknaden

och inte medför så stora svårigheter för de skattskyldiga att bevara

och förete handlingar som skall utgöra underlag för en riktig vinstberäkning.

Bland dem som förordar en tidsbegränsad beskattningsperiod är länsstyrelsen

i Västmanlands län, näringslivets skattedelegation, lantbrukets

skattedelegation, Svenska fondhandlareföreningen, Familjeföretagens förening

samt Skånes handelskammare.

Riksskattenämnden däremot anser att en till visst antal år bunden beskattningsperiod

— även om den utsträcks till 15 år — alltjämt kommer

att få till följd en markerad obenägenhet hos aktieplacerarna att avyttra

tillgångarna före beskattningsperiodens utgång. Ä andra sidan är en till

tiden obunden kapitalvinstbeskattning, som även innefattar ett övertagande

av arvlåtares skatteskuld för tidigare inte beskattade vinster, enligt nämn
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

dens mening behäftad med sådana materiella och praktiska brister att

nämnden inte kan tillstyrka en sådan utformning av lagstiftningen. Nämnden

föreslår i stället att — inte minst av praktiska skäl — beskattningsperioden

och därmed skatteanspråket på den under livstiden icke realiserade

kapitalvinsten upphör i och med att kapitaltillgången övergår på annat

skattesubjekt genom arv eller testamente. Vad beträffar gåvofallen tillstyrker

nämnden däremot utredningens förslag.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län är av den bestämda uppfattningen

att beskattningsperioden endast bör omfatta den tid säljaren innehaft aktierna.

I händelse han erhållit dem genom arv eller gåva bör beskattningsperioden

för honom sålunda räknas från tidpunkten för arvet eller gåvan

fram till tidpunkten för försäljningen av aktierna.

Några remissinstanser anser att den tvååriga initialperiod, under vilken

hela försäljningsvinsten skall beskattas, bör reduceras till endast sex månader

eller till högst ett år för att främja ökad rörlighet. En initialperiod

av sex månader föreslås av t. ex. näringslivets skattedelegation, Sveriges

grossistförbund och SR. Näringslivets skattedelegation anför.

Ett tillgodoseende av rörlighetskravet bör i första hand ske genom att initialperioden

görs kort. Utredningen har vänt på problemet och förklarat att

rörlighetssynpunkten vid bestämmandet av initialperioden skall skjutas i

bakgrunden och mera beaktas vid utformningen av beskattningen i övrigt.

Vunna erfarenheter i utlandet bestyrker vad svenska experter på området

hävdar, nämligen att initialperioden bör begränsas till sex månader. Vi yrkar

att så sker.

Svenska fondhandlareföreningen framhåller att en transaktion av sådan

korttidskaraktär, som torde åsyftas i utredningens direktiv, för närvarande

avslutas redan inom ett fåtal dagar, eventuellt en månad. Föreningen anser

för sin del att en effektiv avskärmning av sådana korttidsaffärer skulle

uppnås genom att förkorta initialperioden till sex månader.

En högst ettårig initialperiod förordas av t. ex. kammarrätten, länsstyrelserna

i Blekinge och Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation och

TCO.

Enligt SACO bör korttidsvinster över huvud taget inte beskattas hårdare

än aktievinster i allmänhet, eftersom korttidsaffärerna har en välgörande

inverkan i börstekniskt avseende genom att verka utjämnande vid tillfälliga

kursfluktuationer. Det kan enligt organisationen inte råda något tvivel om

att total beskattning har en avsevärd låsningseffekt, och vill man öka rörligheten,

bör man, framhåller organisationen, införa en enhetlig procentsats

eller åtminstone förkorta initialperiodens längd.

En liknande uppfattning uttalas av Sveriges aktiesparares riksförbund.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Beskattningsprincipen

Kammarrätten säger sig inte ha något att erinra mot förslaget att realisationsvinst

vid aktieförsäljning skall liksom nu ingå som ett led i den direkta

beskattningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser det olämpligt att införa ett system med

särskilt skatteuttag för aktievinster och därmed särskild debitering. Andra

alternativ, såsom ett helt fristående system vilket skulle medföra särskild

registrering av aktieägare och särskilda deklarationer för aktievinster, måste

bli alltför komplicerade med tanke på de förhållandevis små skatteinkomster

som kan bli följden av skärpt aktievinstbeskattning. Länsstyrelsen ansluter

sig således till utredningens förslag beträffande beskattningsprincipen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län däremot ifrågasätter om inte aktievinstbeskattningen

bör utformas som ett helt fristående komplement till inkomstbeskattningen

och t. ex. närmare anknytas till den allmänna varubeskattningen

såsom en särskild aktieomsättningsskatt. Utredningens skäl för sitt

förslag, nämligen att den nuvarande realisationsvinstbeskattningen ingår

som ett led i inkomstbeskattningen, att skatteförmågeprincipen därvid bör

tillämpas, att annan kapitalvinstbeskattning för närvarande är anknuten

till inkomstbeskattningen och att en fristående skatt inte lämpligen kan

anknytas till den allmänna varubeskattningen, finner länsstyrelsen på intet

sätt övertygande. Tvärtom torde det vara så att en fristående skatt blir betydligt

enklare att administrera och kontrollera än en beskattning, påbyggd

på det nuvarande, allt annat än enkla inkomstskattesystemet. Länsstyrelsen

anför.

Genom anknytningen till reglerna för den vanliga inkomstbeskattningen

har onekligen den fördelen vunnits att man lätt kan kontrollera och fullt

skattelägga korttidsspekulationer. Intet torde emellertid hindra att man —

vid sidan av en fristående aktievinstbeskattning i form av t. ex. en till procentsatsen

fix aktieomsättningsskatt — för korttidsspekulationerna har kvar

en inkomstbeskattning i nuvarande form. Varken ur rättvise- eller kontrollsynpunkter

torde detta behöva väcka betänkligheter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att endast om en schablonmässig

beskattning konstrueras som en från inkomstbeskattningen i övrigt fristående

lågprocentig skatt på omsättning av värdepapper kan det försvaras

att beskatta en försäljning som — ehuru det inte kan bevisas — i realiteten

medfört förlust.

Sveriges grossistförbnnd uttalar att en till tiden obegränsad beskattning

kan godtas endast under förutsättning dels att den efter en dylik kort initialperiod

utformas som en proportionell skatt uttagen efter en enhetlig

procentsats om högst 25 %, dels att den endast belastar onerösa fång men

däremot inte arvfallen egendom, dels ock att den inte tillämpas retroaktivt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Folksambolagen anser att konsekvenserna av ett »flat-rates-system bör

närmare utredas. I yttrandet anförs.

Den av utredningen föreslagna beskattningsmetoden — vilken innebär

progressiv beskattning — medför att den enskilde individens realisationsvinstskatt

påverkas av grunderna för beräkning av statlig och kommunal inkomstskatt.

Däremot skulle en beskattning efter en fix skattesats, s. k. flatrate,

medföra att allt dylikt skattetänkande vid aktieförsäljning eliminerades.

Ett »flat-rate»-system skulle alltså skapa en i princip enhetlig beskattning

där skatteeffekten inte påverkades av sådana faktorer som inkomstläget,

säljarens civilstånd och den kommunala utdebiteringen. Detta skulle

medföra en ökad rörlighet på aktiemarknaden och dämpa tendenser till

kursöverdrifter genom att endast marknadsmässiga hänsyn kom till uttryck

vid aktierealisation.

Ett »flate-rates-system skulle även kunna göras administrativt enkelt genom

beskattning vid källan. I praktiken kunde detta genomföras genom att

aktiebrevets mantel vid varje inköp försågs med en stämpel angivande inköpsdag

och inköpskurs. Vid försäljning kunde sedan kommissionären med

ledning av detta lätt räkna ut realisationsvinsten och därefter göra ett beskattningsavdrag

med en fast procentsats och inbetala detta till skattemyndigheterna.

Procentavdraget kan vara högre då aktien innehafts kortare

tid än ett år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att skatteförmågeprincipen på

så avgörande sätt genombrutits, att steget borde tagits fullt ut mot en beskattning,

som enligt huvudregeln vilar på den schablonmässiga beskattningens

grund. Stora administrativa fördelar vore att vinna därvid. Länsstyrelsen

har därför utarbetat ett förslag som består i att den skattskyldige

erhåller möjlighet till frivillig avskattning genom att vid avräkningsnotas

upprättande inbetala en viss fast procentsats av den på notan upptagna

bruttovinsten. Vid den föreslagna huvudregeln kommer skatten att vara proportionell

och inte direkt sammankopplas med den allmänna inkomstbeskattningen.

Den vid köp och försäljning av aktier upprättade avräkningsnotan

föreslås sålunda utnyttjas, inte blott som hittills för stämpelbeläggning,

utan även för aktievinstbeskattning, uppbörd och kontroll.

Beskattningens höjd, schablonregeln

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör det ej ifrågakomma att — vad

gäller tiden efter utgången av initialperioden — bestämma skattepliktig del

av realisationsvinst till högre belopp än som motsvarar 50 % av vinsten.

Den föreslagna utvidgningen av realisationsvinstbeskattningen riktar sig

endast mot vissa objekt och den omfattar ej blott reella utan även nominella

värdestegringsvinster. Härtill kommer att förslaget ej innefattar någon utvidgad

rätt till avdrag för realisationsförluster. Nämnda förhållanden motiverar

enligt länsstyrelsens mening en försiktig avvägning av beskattningen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 00 år 1966

Vidare bör framhållas att en högre procentsats vid fortsatt penningvärdeförsämring

ganska snart torde framtvinga en omprövning av skattereglerna.

Det bästa vore givetvis, framhåller länsstyrelsen, om man kunde finna någon

schablon för beräkning av den reala vinsten. Länsstyrelsen anför därefter.

Utredningens förslag att skattepliktig del av realisationsvinst skall upptas

antingen enligt huvudregeln till 30 % av vinsten eller enligt en schablon

till 10 % av försäljningssumman leder emellertid till i och för sig underliga

resultat. De små vinsterna kommer att upptas som skattepliktiga till

30 % medan de stora upptas som skattepliktiga efter en procentsats i förhållande

till vinsterna som ligger allt närmare 10 % ju större de relativa

vinsterna är.

En schablonregel synes emellertid — med den utformning som lagstiftningsförslaget

givits — av rent praktiska skäl inte kunna avvaras. Med en

så grov schablonlösning som 10-procentregeln innebär torde det inte vara

möjligt att i de enskilda fallen undvika att påtagliga skillnader i beskattningsresultat

uppkommer vid tillämpningen av de alternativa beräkningsgrunderna.

Man synes dock böra överväga en viss utjämning av skillnaden

mellan procentsatserna.

Allt för långt gående krav på utredning kan, framhåller länsstyrelsen,

komma att medföra att schablonregeln i ett mycket stort antal fall i praktiken

blir den normala beräkningsgrunden oavsett huruvida vinst eller förlust

realiter föreligger i det enskilda fallet. En alltför onyanserad tillämpning

av sistnämnda regel synes i åtskilliga fall kunna leda till materiella

orättvisor.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätten, riksskattenämnden och

överståthållarämbetet. Kammarrätten tillägger.

En skattskyldig som ej önskar tillämpa schablonmetoden bör enligt kammarrättens

mening äga åberopa den sannolikhetsbevisning, som han kan

prestera. Schablonregeln skall med andra ord ej tillgripas så snart rent

otvetydiga bevis om inköpsvärdet saknas. Här bör rimligen beaktas att den

skattskyldige i många fall inte kan läggas till last att inköpsnotor a. d.

ej bevarats. Det är möjligt att utredningen ej avsett ett längre gående beviskrav

än som kammarrätten sålunda finner rimligt. Ett förtydligande är

emellertid önskvärt.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner den föreslagna skatteskalan för realisationsvinster

väl avvägd. Länsstyrelsen har inte heller något att erinra mot

schablonregeln. Länsstyrelsen tillägger.

Emellertid vill länsstyrelsen i detta sammanhang starkt understryka att

— eftersom lagstiftningen avses innehålla retroaktivt verkande moment —

de av utredningen föreslagna procentsatserna, 30 % och 10 %, inte bör vid

lagstiftningen höjas, eftersom aktieägarna under tiden efter betänkandets

offentliggörande fram till den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet kan

antas vid sina aktiedispositioner ha kalkylerat med dessa procentsatser. Det

skulle te sig i hög grad stötande om vid föreskrifternas slutliga utformning

högre procentsatser inarbetades i lagen. Skulle så anses erforderligt av särskilda

skäl torde lagen rimligen inte böra gälla med retroaktiv verkan.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Länsstyrelsen i Göteborgs och Boluis län finner det knappast tillfredsställande,

att en skattskyldig själv skall kunna välja om vinst på en avyttring

skall beräknas enligt ett alternativ eller enligt ett annat. Det kan inte heller

anses särskilt lämpligt med bevisregler i KL. Denna lag bör om möjligt endast

innehålla materiella rättsregler. Länsstyrelsen föreslår att man i lagen

inskriver att taxeringen alltid skall ske enligt det alternativ som ger lägst

taxering. Länsstyrelsen anför.

I sak är skillnaden mellan denna skrivning och utredningens förslag

kanske inte så stor. Men det vore knappast tilltalande att en skattskyldig,

som av oförstånd deklarerat enligt 30-regeln, inte ex officio skulle kunna

taxeras enligt 1 O-regeln, ehuru detta senare alternativ är gynnsammare för

honom. I sammanhanget må dessutom framhållas att det knappast vore

rimligt om en skattskyldig, som saknar skriftliga bevis om förvärvspriset på

de sålda aktierna, därmed också skulle vara betagen möjlighet att i annan

ordning styrka påstående om att 30-regeln ger lägre taxering än 10-regeln.

Här liksom i många andra fall torde man få acceptera fri bevisprövning vid

en bedömning av hur stor nettovinsten i verkligheten varit.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför att det inte är möjligt att uttala sig

om skäligheten i det av utredningen föreslagna procenttalet. Länsstyrelsen

anför.

Därest den föreslagna huvudregeln — 30 % av vinsten skall tagas till

beskattning — godtas torde någon erinran i och för sig inte kunna riktas

mot schablonregelns 10 %. Att schablonregeln i vissa fall kan ställa sig

ogynnsam för säljare, som kanske utan eget förvållande är ur stånd att

visa anskaffningskostnaden, är givetvis en svaghet i systemet, som kan föranleda

att han ‘i verkligheten beskattas för en realisationsförlust. Å andra

sidan är detta en svaghet, som vidlåder de flesta schabloner och som val

för enkelhetens skull måste tas om systemet skall bli någorlunda praktikabelt

i tillämpningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att — om schablonregeln skall bibehållas

_kraven på bevisning bör uppmjukas. Det bör vara tillräckligt, att

den skattskyldige gör sannolikt att vinsten varit lägre eller att förlust uppstått.

Härvid torde vid förvärvet gällande kursvärden kunna bli till ledning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att — om även kursutvecklingen

under 1965 kunnat tas med i beräkningarna — undersökningarna

torde ha utvisat en något lägre genomsnittlig värdestegring än den som

legat till grund för utredningens bedömning av skatteskalans högsta gräns.

Detta kan tala för en 25-procentregel i stället för den föreslagna 30-prooentiga.

Den föreslagna 30-procentiga skatteskalan kan dock enligt länsstyrelsen

med viss tvekan anses godtagbar. Länsstyrelsen tillägger.

Länsstyrelsen befarar att utredningens förslag i den mån man önskai

få till stånd en verklig vinstberäkning — kommer att vålla såväl de skattskyldiga

som beskattningsmyndigheterna betydande svårigheter i deklarations-

och kontrollhänseende. För att undvika dessa svårigheter torde man

i stället bli nödsakad att alltför ofta tillgripa den förut berörda schablon
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

regeln, vilken emellertid endast i vissa undantagsfall kan leda till ett materiellt

riktigt beskattningsresultat och som därför enligt länsstyrelsens bestämda

uppfattning inte bör införas i skattelagstiftningen.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att ett skäl som utredningen

åberopat för schablonregeln är att den skall möjliggöra för de skattskyldiga

att verkställa en formellt riktig deklarationsredovisning av skattepliktiga

aktierealisationer. Det förefaller som om utredningen fäst större avseende

vid möjligheten att fullgöra formella skyldigheter än att skapa tillfredsställande

säkerhet för att endast aktievinster och icke aktieförluster blir beskattade.

I alla de fall då de skattskyldiga inte har möjlighet att påvisa anskaffningsvärdet

eller ingångsvärdet enligt övergångsbestämmelserna —

och de fallen måste bli många sedan lagstiftningen varit i kraft under längre

tid — skall schablonregeln bli den enda redovisningsformen. Förslaget är i

detta avseende tvingande. De skattskyldiga skall alltså även i situationer då

det bristande underlaget för realisationsvinstberäkning inte beror på omständigheter,

varöver de rått, tvingas att använda en schablonregel, som, då

värdestegringen är mindre än 50 % av anskaffningsvärdet, ger högre skatt

än huvudregeln eller som, om värdet nedgått under anskaffningskostnaden,

innebär en beskattning av kapitalförlust.

Sveriges köpmannaförbund uttalar farhågor för att den föreslagna skattesatsen

kan komma att successivt höjas. Erfarenheterna från den allmänna

varuskatten visar att en sådan utveckling lätt sker. Om siffran 30 % skulle

fastställas för tiden till utgången av första femårsperioden, bör den därefter

rimligen sättas ned till 15 %. Förbundet anför.

Med hänsyn till svårigheter att förebringa utredning om anskaffningsvärdet

på de avyttrade aktierna föreslår utredningen en schablonberäkning

för långtidsvinster på 10 % av försäljningssumman att av den skattskyldige

användas efter eget val, om han finner beräkningen vara till sin fördel. Även

i detta fall gäller vad som i föregående stycke sagts om beskattningens höjd.

Inflationsdelen av vinsten blir större ju längre tid som förflutit från anskaffningen.

Med hänsyn till detta förhållande bör en schablonsiffra på

10 % få användas för åren 3, 4 och 5. Därefter bör procentsatsen enligt

schablonregeln skäligen sättas till 5 %.

Svenska fondhandlareföreningen anser att den föreslagna huvudregeln

30 % och den därmed sammanlänkade 10-procentiga schablonregeln kan

godtas endast under förutsättning av att initialperioden förkortas till sex

månader.

Skånes handelskammare godtar den föreslagna huvudregeln att hela

vinsten upptas till beskattning som skattepliktig inkomst, när vinsten uppkommit

genom realisation inom två år från förvärvet. Handelskammaren

kan även godta samma huvudregel i den mån den går ut på att vid senare

avyttring 30 % av vinsten tas till beskattning som inkomst, dock med den

reservationen att denna avyttring skall ha skett inom tio år samt att avytt
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

ring senare blir skattefri. Att gränsen för skatteplikten sätts vid 30 % kan

vid ytligt betraktande te sig måttfullt, men till följd av skattens hela konstruktion

och genom att den även omfattar fiktiva vinster blir skatten i

verkligheten större. Genom att jämväl skenbara värdestegringar blir föremål

för beskattning blir det nämligen mer än 30 % som beskattas; det blir

kanske — om man utgår ifrån utredningens antaganden om relationen mellan

reell värdestegring och penningvärdeförsämring — 60 % av den reella

värdestegringen som det är fråga om.

Liknande synpunkter anförs av TCO.

LO kan inte godta utredningens motivering för den föreslagna procentsatsen

30. Vid beskattning av löntagarinkomster fästs inte något avseende

vid penningvärdeförsämringen. LO anför.

Andra synpunkter kan anföras beträffande beskattningens höjd. Ett

skatteuttag på 15—20 % är avsevärt lägre än den för de flesta människor

aktuella andelen av inkomsten, som går till beskattning. Förutom nyss anförda

samhällsekonomiska synpunkter på aktievinstbeskattning kan allmänna

billighetsskäl anföras för att skatteuttaget vid realiserade aktievinster

i varje fall inte skall vara lägre än den andel som de flesta människor

betalar i inkomstskatt. Skatten skall ingå som en del av den allmänna

inkomstbeskattningen. Den genomsnittliga skatteprocenten är 25 ä

30 %. Med hänsyn till detta föreslår LO att den beskattningsbara delen av

realisationsvinsten ej blir 30 utan 50 %. Schablonmetoden bör justeras i

enlighet med detta. Här torde observeras, att vid inkomstbeskattningen upptas

i princip hela beloppet till beskattning medan det vid realisationsvinstbeskattning

på aktier blott skulle gälla en del av realisationsvinstinkomsten.

Svenska stadsförbundet anser att den föreslagna skattesatsen på 30 %

efter initialperiodens utgång får bedömas vara lämpligt avvägd. Skattesatsen

kan synas låg, men enligt förbundets mening måste vid avvägningen av

skattesatsens höjd försiktighet iakttas inte minst med hänsyn till ovissheten

om den effekt skattesatsen kan komma att på längre sikt få för bolagens

kapitalanskaffning, aktiemarknadens rörlighet och intresset för aktiesparande

i jämförelse med andra finansiella placeringar.

Vinstbeskattningens objekt

Enligt näringslivets skattedelcgation kan starkt ifrågasättas om det över

huvud taget är riktigt att i beskattningsavseende skilja mellan aktier och

liknande värdepapper, å ena sidan, och annan lös egendom, å den andra.

Delegationen framhåller, att en logisk grund för uppdelningen torde vara

svår att finna och ett försök till isärlagstiftning för den ena eller andra

gruppen med nödvändighet måste framkalla gränsdragningsproblem. Delegationen

hänvisar härvid bl. a. till att utredningen undantagit sådana värdepapper

som obligationer, skuldebrev, förlagsbevis och andra liknande, på

fordringsrättcr grundade handlingar och därvid stött sig på utredningsdi
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

rektivens starka tonvikt på aktier. Att t. ex. många obligationer kanske i

högre grad än de vanligaste preferensaktierna är underkastade kursstegringar

vid fall i räntenivån, har — framhåller delegationen — utredningen

tydligen inte ansett utgöra tillräckligt motiv för en likartad behandling i

skattehänseende. Däremot har s. k. participating debentures utan angivande

av några särskilda grunder ansetts böra behandlas på samma sätt som

aktier. Delegationen tillägger härom följande.

I fråga om participating debentures kan med fog ifrågasättas om de står

närmare aktier än obligationer och förlagsbevis. Som bekant har denna låneform

inte tillämpats i Sverige i någon större utsträckning. Emellertid skulle

det vara av värde om den kunde utnyttjas i större omfattning än som nu

sker. En förutsättning för detta är emellertid att beskattningsreglerna ges

en tillfredsställande utformning. Vi yrkar att participating debentures i nu

förevarande hänseende inte behandlas på annat sätt än obligationer i allmänhet.

Nämnas bör att debentures jämställts med obligationer i de mallar

till dubbelbeskattningsavtal, som uppgjorts inom OECD.

Vidare påpekar delegationen att, som utredningen utformat sitt förslag,

detta omfattar även överlåtelser av andelar i bostadsrättsföreningar. Enligt

delegationen föreligger det i och för sig inte någon anledning att behandla

sådana på annat sätt än andra andelar i ekonomiska föreningar. Enligt delegationens

mening är frågan emellertid av sådan karaktär att den lämpligen

bör behandlas av markvärdekommittén. Delegationen framhåller att, om

vinst på andel i bostadsrättsförening skall beskattas, reglerna måste utformas

på ett sådant sätt att möjligheter föreligger att beräkna realisationsvinsten.

Delegationen yrkar slutligen att regler om enkelbeskattning i fråga om

realisationsvinster införs vid aktiesparande i investmentbolag och aktiefonder.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att om andelar i handelsoch

kommanditbolag läggs under aktievinstlagstiftningen, måste en komplicerad

uträkning av anskaffningsvärdet göras. Endast hos den första delägaren

ger kapitalkontot för delägaren någon klar ledning. Styrelsen påpekar

att handelsbolag kan föreligga även utan registrering av något slag.

Om andelar i bostadsrättsföreningar tas med så återinförs för dessa föreningar

den dubbelbeskattning som lagstiftaren velat undvika. Föreningarna

måste årligen underrätta medlemmarna om deras kapitaltillskott.

Tas andelar i aktiefonder med kommer den verksamhet som nu under ansvar

och kontroll bedrivs av Stiftelsen Aktietjänst att i stor utsträckning

glida över till aktiesparklubbar och liknande inrättningar, utan att några

garantier finns för att detta skulle vara en utveckling i önskvärd riktning.

Svenska fondhandlareföreningen konstaterar att utredningen i enlighet

med direktiven betraktat delbevis, teckningsrätter, andelar i aktiefonder

och s. k. participating debentures som med aktier jämställda värdepapper.

Däremot har kategorien obligationer och andra skuldebrev utmönstrats och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966 65

inget förslag till ändring av beskattning på dessa papper framläggs. Föreningen

fortsätter.

Föreningen måste ställa sig frågande inför denna gränsdragning och enligt

föreningens mening är det svårförståeligt att två värdepapper, vilka ur

kapitalplacerarens synpunkt har identiska egenskaper, med undantag för

en ren kvalitetsbedömning, beskattas olika. Föreningen tänker här på likheten

mellan eviga s. k. räntelån och limiterade preferensaktier utan konverteringsrätt

samt likheten mellan vanliga obligationer med mycket lång

löptid och konverteringsrätt och limiterade preferensaktier med uppsägningsrätt.

Föreningen måste på det bestämdaste yrka på att limiterade preferensaktier

vid realisationsvinstbeskattningen jämställs med obligationer.

Utredningen har med aktier jämställt andelar i handelsbolag, ekonomiska

föreningar och aktiefonder och föreningen anser att om ändrade regler för

beskattning av realisationsvinst på aktier genomförs även dessa objekt bör

medtas. Möjligen bör kanske andelar i bostadsrättsförening undantas, men

föreningen anser detta ligga utanför dess område.

Folksambolagen framhåller att man under de senare åren kunnat konstatera

en klar tendens att aktiesparande utsträcks till allt större grupper löntagare.

Mycket talar för att dessa grupper i aktiefonder finner en naturlig

aktiesparform som erbjuder mindre risktagande för deras ofta begränsade

sparkapital. Ofördelaktiga beskattningsregler får ej lägga hinder i vägen

för de sparare som vill placera i aktiefonder. Den av utredningen föreslagna

beskattningen av andelar i aktiefonder medför i princip ett dubbelbeskattningsförhållande.

Dels beskattas andelsbevisens ägare för eventuell realisationsvinst

på dessa, dels beskattas eventuella realisationsvinster hos aktiefonder.

Detta förhållande bör undanröjas.

Sveriges hantverks- och industriorganisation framhåller att särskilda regler

bör gälla för andelar i handels- och kommanditbolag. I varje fall måste

bestämningen av ingångsvärden ske på annat sätt än utredningen föreslagit,

eftersom vissa vid överlåtelse skattepliktiga objekt såsom goodwill-värden,

hyresrätter m. m. inte upptas som skattepliktig förmögenhet. En beräkning

av ingångsvärden, som utgår från olika tillgångars förmögenhetsvärde, leder

därför till allt för hög beskattning.

Svenska företagares riksförbund ifrågasätter lämpligheten av att utsträcka

skatteplikten till andelar i ekonomiska föreningar, handelsbolag och

kommanditbolag och därmed jämförliga rättigheter.

Sveriges advokatsamfund anser att anledning saknas att utsträcka de av

utredningen föreslagna beskattningsreglerna till att avse andelar i handelsbolag.

Handelsbolag är som företagsform inte jämförbart med aktiebolaget.

Andelar i handelsbolag kan inte bli föremål för omsättning i den allmänna

handeln på samma sätt som aktier. Samfundet anför.

Farhågan att »kapitalplacerarna» skulle av skatteskäl hellre välja andelar

i handelsbolag än aktier synes sålunda ogrundad. Att skattskyldiga

skulle frestas att i ökad omfattning överföra sina innehav av börsnoterade

5 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. A’r 90

opaginerad Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

och andra aktier till handelsbolag för att kunna undgå vinstbeskattningen

vid en eventuell avveckling av aktieinnehavet synes också vara en ogrundad

farhåga. Om ett handelsbolag äger aktier och en delägare vill avyttra sin

andel, kommer den latenta skatteskulden i aktieportföljen att avräknas vid

beräkningen av köpeskillingen för andelen.

Aktiefondsutredningen ansluter sig till aktievinstutredningens förslag att

det inte gärna kan ifrågakomma att vid den av utredningen föreslagna nya

aktievinstbeskattningen undanta andelar i s. k. aktiefonder i form av andelsbevis

och aktiefondsbevis. En kommande aktiefondslagstiftning kan

emellertid, som aktievinstutredningen förutsatt, göra vissa modifikationer i

aktievinstbeskattningen nödvändiga. Aktiefondsutredningen är emellertid

inte nu beredd att framlägga förslag till lösningar i beskattningsfrågorna.

Kammarrätten delar utredningens uppfattning att beskattningsreglerna

bör ges en så generell tillämpning som möjligt och att i princip ingen skillnad

görs mellan olika slag av aktier och därmed i sammanhanget jämställda

värdepapper. Genom en generell tillämpning av de föreslagna reglerna nås

åtminstone inom de gränser, vartill utredningsuppdraget inskränkts, i möjlig

mån likformighet i beskattningen. Beträffande andelar i handels- och

kommanditbolag och i ekonomiska föreningar anförs i yttrandet.

Det ena av huvudmotiven för den föreslagna lagstiftningen, nämligen att

öka rörligheten på aktiemarknaden, är inte för handen beträffande ifrågavarande

andelar. Ur den synvinkeln kan det synas tveksamt om en punktlagstiftning

sådan som den föreslagna bör omfatta andelar av detta slag.

Materiellt är emellertid befogat att beskatta vinst vid realisation av andelarna

efter samma grund som vinst vid aktieförsäljning.

Riksskattenämnden har intet att erinra mot att vinstbeskattningens föremål

i enlighet med utredningens förslag primärt begränsas till att gälla aktier

och därmed jämställda värdepapper samt att obligationer och skuldebrev

i detta sammanhang utmönstras. Den av utredningen föreslagna gränsdragningen

inom aktieområdet finner riksskattenämnden däremot icke

godtagbar. Riksskattenämnden syftar härvid på utredningens ställningstaganden

beträffande vinst vid avyttring av aktier i fåmansbolag och i vissa

organisationsbolag.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att frågan om ändrade realisationsvinstregler

för andelar i bostadsrättsföreningar bör sammankopplas med

frågan om beskattning av fastighetsvinster.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det, inte minst av praktiska skäl,

varit lämpligt om man antingen kunnat från lagstiftningen undanta andelar

i vissa ekonomiska föreningar eller kunnat fastställa ett visst minimum

av aktier och andelar m. m. eller ett sammanlagt värde därav, under vilket

en försäljning inte skall föranleda skatteplikt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län delar i och för sig uppfattningen att, om

en kapitalvinstbeskattning med i huvudsak den konstruktion utredningen

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

föreslår skall genomföras, det är enklast att beskattningen begränsas till

aktier och därmed jämställda värdepapper. Länsstyrelsen tillägger.

Det förtjänar emellertid framhållas att för den händelse ränteläget i framtiden

blir ett annat än för närvarande följden kan bli väsentliga kursstegringar

på under senare år utgivna högprocentiga obligationer och förlagsbevis

ävensom på limiterade preferensaktier. Beträffande obligationer och

andra räntebärande papper talar ytterligare en omständighet för att även

dylika borde bli objekt för beskattningen. Avyttring i dagens höga ränteläge

av för kanske åtskilliga år sedan förvärvade lågprocentiga obligationer

lärer i allmänhet medföra förlust. Mot vinst vid avyttring av aktier borde

rimligen få avräknas förlust vid avyttring av obligationer. Ett ytterligare

skäl som talar för att även obligationer skulle omfattas av reformen är det

faktum att limiterade preferensaktier, för vilka utredningen inte föreslår

undantag, visserligen formellt är aktier men ur avkastnings- och därför

värdesynpunkt står obligationer och förlagsbevis närmare.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Aktier i organisationsbolag och familjebolag m. m.

Såsom redan framhållits anser många remissinstanser att strukturrationaliseringen

inom näringslivet skulle motverkas om utredningens förslag

genomförs.

Näringslivets skattedelegation konstaterar att utredningen utgått från att

överföringar av organisationsaktier inom en koncern inte skall beskattas,

eftersom dylika överföringar enligt rättspraxis skall ske utan beskattning

om överföringarna sker till bokförda värden. Delegationen framhåller att

sådana överföringar inte sällan av skilda skäl måste ske till faktiska dagsvärden

för att överföringarna skall vara företagsekonomiskt berättigade.

Bl. a. kan främmande länders lagstiftning framtvinga tillämpning av dagsvärden

vid överföringar. För att inte hindra dylika och andra lika nödvändiga

överföringar yrkar delegationen, att en klar regel införs om att

försäljningar av organisationsaktier, i den mening som begreppet används

i 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattning av

aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, alltid får ske

skattefritt inom en koncern. Delegationen tillägger.

Även andra exempel finns på förändringar inom bolagssektorn vilka betingas

av strukturrationalisering. Det är vanligt förekommande att från

varandra fristående företag, som gemensamt äger ett annat företag, t. ex.

ett produktionsbolag eller ett försäljningsföretag, finner det lämpligt att

med hänsyn till utvecklingen överföra äganderätten av samtliga aktier till

en av de ursprungliga ägarna. Åtskilliga fall förekommer när sådana förändringar

sker genom byten av organisationsaktier. överföring av helägda

dotterbolag från en koncern till en annan förekommer även. Det är uppenbart

att dessa förändringar, med vilka en bättre struktur uppnås, bör vara

skattefria. Vi hävdar därför all lagstiftningen bör kompletteras med en regel

att försäljning och byte av s. k. organisationsaktier och andelar mellan

bolag och ekonomiska föreningar skall vara skattefria.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 00 år 1066

Sammanslagningar sker efter uppköp av aktier på marknaden för att det

uppköpande bolaget skall erhålla de enligt aktiebolagslagen föreskrivna

90 % av aktierna för att därefter kunna tvångsvis inlösa återstoden. Exempel

på dylika av branchrationalisering motiverade förvärv kan hämtas från

senare år. Bland dessa må särskilt nämnas Svenska Cellulosabolagets förvärv

av aktierna i Wifstavarfs AB. Dylika uppköp i marknaden av börsnoterade

aktier eller av aktier fördelade på många händer skulle, om säljarna

utsätts för beskattning bli orimligt fördyrade. Vi kräver därför att, därest en

lagstiftning på grundval av utredningens förslag genomförs, skattefrihet

stadgas för säljarna i dessa situationer.

Beträffande familj ebolagen bör enligt delegationen procenttalet sättas

till 25 % och större hänsyn än i förslaget tas till försäljning av minoritetsposter

till annan familjemedlem. Motsvarande ändring bör vidtas i fråga

om andelar i handelsbolag etc. Härför talar även familje- och arvsförhållanden.

Utredningens förslag skulle skapa onödiga fördelningsproblem

när arvingarna är flera än två. Den gamla aktiebolagslagen har lett till att

aktier ofta är fördelade i några mindre poster på flera personer. Beträffande

handelsbolagen, där minst två delägare lagligen föreskrivs, är enligt delegationens

mening uppenbart att utredningens förslag är alldeles för snävt.

Delegationen tillägger.

En förutsättning för att ett kostsamt utredningsarbete igångsätts och tidsödande

förhandlingar inleds beträffande strukturrationaliseringsåtgärder

är att det skatterättsliga läget är klart. Vi yrkar därför att uttryckliga lagregler

införs om skattefrihet i de av oss angivna fallen samt att därtill fogas

en dispensmöjlighet för andra likartade situationer, vilka nu inte kan förutses.

Vid utformningen av lagstiftningen på förevarande område bör beaktas

att vissa aktier kan ägas av bolaget självt enligt övergångsbestämmelserna

till den nya aktiebolagslagen. Organisationsaktiebegreppet måste därför anknyta

till en viss andel av utelöpande aktier.

Av vikt är även att vid den tekniska utformningen beakta optionsfallen.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets

område.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att det är svårt att utforma reglerna

på sådant sätt att aktieförsäljningar i realisationssyfte kan avgränsas.

Hinder bör dock inte möta att undanta överflyttningar av aktier och andelar

inom en koncern från realisationsvinstbeskattning. Självfallet får då

koncernens ursprungliga anskaffningskostnad läggas till grund vid en framtida

försäljning av sådant slag att avyttringen inte innebär en omflyttning

inom koncernen. Delegationen tillägger.

På motsvarande sätt synes överlåtelse av andra organisationsaktier kunna

behandlas. Vid rationalisering kan också ifrågakomma att uppköp sker av

samtliga aktier. Vanligen har man då i utgångsläget något över 50 % av

aktierna. Uppköp sker sedan till 90-procentnivån, varefter tvångsinlösningsförfarande

enligt aktiebolagslagens bestämmelser tillgrips. Även i sådana fall

borde undantag från de föreslagna reglerna kunna göras under förutsättning

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

att tillfredsställande garantier för att transaktionen är ett led i en rationalisering

kan lämnas.

Delegationen delar i och för sig utredningens uppfattning att familj ebolagen

bör inta en särställning. Det förhållandet att avyttring av huvuddelen

av aktierna är att betrakta som en avyttring helt eller delvis av själva

företaget som sådant utgör dock inte något motiv för ett undantagande från

huvudregeln. Detta av utredningen framförda skäl borde, framhåller delegationen,

snarare leda till motsatt slutsats vid jämförelse med beskattningseffekterna

vid försäljning av enskild firma. Förslaget innebär en diskriminering

av lantbruksdrift i bolagsform. I yttrandet anförs.

Enligt delegationens uppfattning är det inte någon skillnad mellan ett

rent rörelsedrivande företag och ett rent jordbruksdrivande företag. I båda

fallen utgör bolagets verksamhet normalt aktieägarnas huvudförvärvskälla.

I detta sammanhang finns också anledning erinra om att vid avvecklingen

av fideikommissen de stora jordbruksenheterna i stor utsträckning kommer

att »sättas på aktier», något som också underlättas av den specialskattelagstiftning

som införts.

Delegationen anser att den för skattefrihet kvalificerande gränsen bör sättas

till 25 %. Kravet på att avyttringen skall ske till samma köpare är inte

heller tillfredsställande enligt delegationens mening. Det bör vara tillräckligt

att försäljningen sker på en gång och till en så begränsad krets av personer

att bolaget fortfarande skattemässigt betraktas som ett fåmansbolag.

Vidare anser delegationen att undantaget bör gälla även försäljning av aktier

i ett förvaltningsbolag som i sin tur äger aktier i ett rörelsedrivande

företag.

Beträffande handelsbolag framstår gränsen 50 % och kravet på samma

köpare än tydligare som en olämplig konstruktion. Delegationen anför.

Här kan nämligen knappast ifrågasättas annat än att en försäljning av

t. ex. en fjärdedel av hela andelsinnehavet utgör en avyttring som bör vara

skattefri likaväl som en avyttring av halva andelsinnehavet. Härtill kommer

den komplikationen att om samtliga andelar samlas på en hand, vilket lätt

kan bli följden av kravet på en och samme köpare, handelsbolaget inte längre

anses existera civilrättsligt och skattemässigt — i vart fall inte om förhållandet

kvarstår under någon längre tid. Utredningen synes inte alls ha

beaktat detta förhållande.

Delegationen konstaterar att ett handelsbolag som förmedlande juridisk

person av aktier i fåmansbolag enligt utredningens förslag kan sälja dessa

aktier skattefritt. Då den uppkomna vinsten kan överföras till delägarna

utan inkomstbeskattning framstår det enligt delegationen som meningslöst

att bibehålla kravet att andelarna inte i sådant fall skulle få säljas skattefritt.

Delegationen framhåller vidare att det finns föreningar som inte är kooperativa,

nämligen äldre bränneri- och stärkelseföreningar och elektriska di
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

stributionsföreningar. Andelar i sådana föreningar kan representera ett

visst övervärde. Dessa föreningar sammanslås i rationaliseringssyfte. Delegationen

anser inte att hinder bör möta att medge full skattefrihet i dessa

fall.

Kooperativa förbundet framhåller att från aktievinstbeskattning bör helt

undantas försäljningar i struktur- och rationaliseringssyfte, oavsett om

fråga är om fåmansbolag eller ej. Förbundet anför.

Styrelsen kan, såvitt gäller förbundets egen verksamhet, belysa det sagda

med ett par exempel enbart från sistlidet år. En sammanslagning har ägt

rum mellan förbundets helägda dotterföretag Stathmos och det av AB Corona

ägda bolaget Lindelis Vågfabrik. Syftet med denna sammanslagning

har uteslutande varit att söka uppnå en effektivare och mera rationell framställning

av de produkter som företagen tidigare var på sitt håll tillverkat

under mindre gynnsamma produktionsbetingelser än som nu kan väntas

bli fallet. Av liknande skäl har förbundet avyttrat sitt aktieinnehav i AB

Calor för att genom sammanslagning med köparens verksamhet åstadkomma

mer effektiva former för tillverkning och försäljning av detta bolags

produkter,. Skulle den föreslagna aktievinstbeskattningen ha gällt under

1965 skulle kostnadsfördyringen enbart för dessa båda sammanslagningstransaktioner

sannolikt inte ha kommit att understiga 1,5 milj. kr.

Sveriges köpmannaförbund anser sig inte kunna godta förslaget, att försäljning

av mindre del av ett företag än 50 % skulle beskattas. Det förekommer

nämligen ofta i samband med dödsfall, att den avlidnes aktier i ett av

honom ägt bolag vid arvsskiftet fördelas på barnen med lika delar eller

eventuellt så, att en son som arbetar i rörelsen får majoriteten, medan de

övriga syskonen får minoritetsaktier. Erfarenheten ger klart vid handen, att

en dylik minoritetsaktieägare ofta kommer i ett klart underläge i förhållande

till majoritetsägaren och ofta inte får någonting alls från bolaget. Han

kan av olika skäl inte få lön från bolaget och utdelningen skulle bli dyrbar

på grund av dubbelbeskattningen. Minoritetsägarens enda möjlighet är inte

sällan att sälja till majoritetsägaren. Det skulle utan tvivel te sig som en

mycket besynnerlig ordning för en dylik minoritetsaktieägare, om han skulle

beskattas, eventuellt t. o. m. schablonbeskattas, för en dylik försäljning,

när han vet, att majoritetsaktieägaren vid en försäljning av majoriteten, som

i regel kan ske till bättre pris, skulle gå fri från beskattning.

Vidare bör enligt förbundet skattefrihet medges när en försäljning inom

en koncern sker i strukturrationaliseringssyfte, eventuellt efter prövning av

riksskattenämnden.

Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation talar starka skäl mot

att kravet att en och samma person står som köpare uppställs såsom förutsättning

för särbehandling av överlåtelser av aktier i fåmansbolag. En sådan

bestämmelse är endast ägnad att äventyra småföretagens fortbestånd

genom att försvåra samhällsekonomiskt värdefulla överlåtelser av mindre

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

och medelstora företag till initiativkraftiga och dugande företagare i nya generationer.

Därefter anförs.

1 sammanhanget må nämnas att beskattningen enligt förslaget också

skulle omfatta en annan vanlig form av företagsöverlåtelse, nämligen ärvda

aktier i fåmansbolag. Redan med nu gällande arvskattebestämmelser innebär

en överflyttning av företaget till nästa generation vid ägarens död ett

svårbemästrat problem. En omedelbar försäljning av företaget som sådant

kan här ofta ej genomföras utan betydande ekonomiska förluster. Om då en

arvtagare fortsätter verksamheten för att avvakta ett mera gynnsamt försäljningstillfälle

eller en avyttring framtvingas inom kort tid på grund av

hans bristande insikter i företagsfrågor, skulle enligt förslaget skattefrihet

för aktieförsäljningen inträda först efter fem år. Om ärvda aktier över

huvud taget skall beskattas enligt utredningens förslag — vilket organisationen

i princip avstyrker — synes i varje fall undantag böra medges också

för ovannämnda fall.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svensk industriförening och flera

handelskammare. Skånes handelskammare framhåller vidare önskvärdheten

av att begreppet fåmansbolag närmare klarläggs. Härom anförs i yttrandet.

Enligt handelskammarens mening bör vid tillämpningen av förevarande

lagstiftning ett företag anses som fåmansbolag, så snart huvuddelen av aktierna

ägs med hembudsskyldighet av personer inom samma släkt oberoende

av dessas antal, då eljest ett företag, som ursprungligen varit att anse

som fåmansbolag, endast till följd av generationsväxlingar kan komma att

betraktas som icke fåmansbolag med för aktieägarna strängare skattebehandling

som konsekvens. Med hänsyn till aktievinstbeskattningens speciella

natur torde det vara nödvändigt att i detta sammanhang ge begreppet fåmansbolag

en vidsträcktare innebörd än vad som är fallet i skattelagstiftningen

i övrigt.

Svenska företagares riksförbund säger sig hysa allvarliga betänkligheter

inför en reglering, som gör det skattemässigt gynnsammare att sälja majoriteten

i ett familjebolag till exempelvis ett investmentföretag än att söka

bredda familjebolagets kapitalbas under bibehållande av den tidigare ledningen.

Det olämpliga i denna avvägning kan enligt förbundets mening

framför allt föranleda den slutsatsen, att familjebolagsaktier över huvud

taget är olämpliga objekt för en aktievinstskatt. En begränsning av skattepliklsområdet

till sådana aktier, som mera regelbundet är föremål för omsättning,

skulle undanröja många tekniska problem och samtidigt ge uttryck

för den ungefärliga gränsdragningen mellan i praktiken såsom placeringspapper

innehavda aktier å ena sidan och mera såsom aktiv investering

innehavda papper å andra sidan. Mer än en ungefärlig gränsdragning kan

del naturligtvis här inte bli fråga om.

Sveriges advokatsamfund anser att samma regler som för rörelsedrivande

fåmansbolag bör gälla för förvaltningsbolag som är fåmansbolag och

som huvudsakligen äger aktier i ett och samma rörelsebolag, vilka aktier

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

samtidigt representerar majoriteten av aktierna i rörelsebolaget. Samfundet

tillägger.

Om det för undvikande av kringgående av reglerna anses erforderligt,

kan som ytterligare villkor tillfogas att förvaltningsbolaget inte skall efter

lagens ikraftträdande ha förvärvat andra aktier än i det rörelsedrivande

bolag vars aktier utgör det huvudsakliga aktieinnehavet hos förvaltningsholaget

och att ej heller sådana aktier får ha förvärvats inom fem år före

avyttringen.

Enligt styrelsens uppfattning bör frågan om vinstbeskattningen vid försäljning

av minoritetsposter i de fåmansbolag som undantas från den föreslagna

lagstiftningen ytterligare utredas och övervägas och ägarna av

dylika minoritetsposter bli bättre tillgodosedda i skatterättsligt avseende

än enligt utredningens förslag.

Familjeföretagens förening understryker att man i normala fall inte

alls kan jämföra börsaktier med aktier i familjebolag. Föreningen tillägger.

Vi har klart för oss den till synes bestickande synpunkten, att det kan

finnas anledning realisationsvinstbeskatta även vinst vid försäljning av

aktier i familjeföretag, enär denna vinst kan representera uppsamlade

vinstmedel, som i samband med aktieförsäljningen frigörs. Vi vill emellertid

häremot bl. a. framföra två generella invändningar. För det första har

det inte i något sammanhang påvisats, att det föreligger reella obeskattade

kapitalvinster i sådan utsträckning i samband med försäljning av familjeföretagsaktier,

att detta kan motivera en så genomgripande lagstiftning

som den, varom nu är fråga. För det andra måste hänsyn tas till näringslivets

behov av tillväxt och konsolidering. Praktiskt taget de flesta av våra

hörsintroducerade bolag har väl någon gång börjat som familj ebolag.

Om ägaren, som nu ofta är fallet, bygger upp beskattade fonder i sitt

företag, kommer han om undantag inte stadgas att få skatta för dessa

fonder vid en eventuell överlåtelse av aktierna. Vid första påseende kan

synas, som om en realisationsvinstbeskattning av den värdestegring på aktierna,

som motsvaras av öppna vinstreserver, är en slags ersättning för

den allmänt accepterade dubbelbeskattningen. Så kan man emellertid enligt

föreningen inte resonera, eftersom utskiftningsskatteskulden fortfarande

vilar på bolaget. Det nya skatteförslaget skulle faktiskt komma att

medföra en väsentlig utvidgning av kedjebeskattningen. Kapitalhållarna

torde därför i princip försöka att ta ut bolagets vinst i form av lön och utdelning

i stället för att gräva ner den i bolaget. Därefter måste de emellertid

återlåna till bolaget, vad som blir kvar av uttagna vinster, sedan skatten

dragits, för att på så sätt hålla företaget med åtminstone några likvida

medel. Detta förfaringssätt kommer att medföra en utarmning och försvagning

av företaget, vilket naturligtvis inte är en nackdel enbart för

själva företaget utan även och framför allt för anställda m. fl. och för näringslivet

i dess helhet. Allt främmande riskvilligt kapital, som över huvud

taget kan lossgöras, kommer att försvinna från bolaget.

Föreningen anser att skattebefrielsen bör utsträckas att gälla över hu
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

vud taget när försäljningen är ett uppenbart led i strukturrationalisering.

Om utredningens förslag lagfästs bör gränsen sättas vid 25 %. Föreningen

anför.

Som ytterligare skäl härtill vill vi påpeka de många fall, när en familjeföretagare

vid dödsfall exempelvis efterlämnar fler än två dödsbodelägare,

när familjebolaget består av fler än två aktieägare eller bolagsmän etc.

Skattskyldig bör även kunna hos riksskattenämnden begära, att försäljningen

av vederbörandes aktier skall förklaras ingå som ett led i en strukturrationalisering

och därmed berättiga vederbörande, även om hans aktiepost

understiger 25 %, att få denna behandlad i enlighet med vad o%an

sagts och alltså befrias från realisationsvinstbeskattning, allt givetvis under

förutsättning, att fråga är om ett minst femårigt innehav.

Fideikommissariernas intresseorganisation erinrar om att enligt 2 § förordningen

den 6 december 1963 (nr 587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo

m. m. skall skattepliktig realisationsvinst (eller avdragsgill

realisationsförlust) inte anses uppkomma om den, som vid överföring av

fideikommissfastighet till aktiebolag erhållit aktie genom tillskott i samband

med aktieteckning, avyttrar aktien. Organisationen hemställer att

uttalande görs i den kommande propositionen att 1963 års regler inte

berörs av de föreslagna författningsändringarna. Det föreslagna undantaget

för familjebolag bör vidare enligt organisationen gälla jämväl avyttring

av aktier i bolag som driver jordbruk eller skogsbruk, och detta oberoende

av om bolaget äger fastigheten eller arrenderar jordbruket.

Länsstyrelsen i Jämtlands län säger sig inte ha något att erinra mot

förslaget att aktier i rörelsedrivande fåmansbolag på sätt utredningen föreslår

undantas från beskattning. I ett avseende bör dock enligt länsstyrelsens

mening kretsen av de undantagna aktierna vidgas. Det är inte sällan

inom ett fåmansägt företag ordnat så, att ett fåmansägt aktiebolag inte

har annat ändamål än att äga samtliga aktier i ett antal sidoordnade rörelsedrivande

dotterbolag. De föreslagna reglerna skulle väl göra det möjligt

för moderbolaget att — efter fem års innehavstid — skattefritt sälja

aktierna i ett eller flera av dotterbolagen men däremot inte att ägarna

direkt sålde aktierna i moderbolaget. För att komma i åtnjutande av den

föreslagna skattefriheten skulle först fusion behöva ske mellan moder- och

dotterbolag. Det kan inte anses lämpligt att, om konstruktionen med moder-

och dotterbolag befunnits ändamålsenlig för verksamheten, skattereglerna

framtvingar en omstrukturering inom »koncernen». Även aktier i

förvaltningsbolag av nu angivet slag bör därför enligt länsstyrelsen undantas

från vinstbeskattning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att det otvivelaktigt föreligger

vissa skäl att föra in fåmansbolagen under den skärpta beskattningen,

särskilt då avyttringen avser en mindre väsentlig del av företaget. Länsstyrelsen

tillägger.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Ur de synpunkter som uppbär förslaget är länsstyrelsen dock tveksam

om gränsen härvid bör sättas så högt som 50 %. Även vid ett mindre aktieinnehav

i ett dylikt bolag torde förhållandena ofta vara sådana att innehavet

får anses som »väsentligt» och att en överlåtelse därför av de skäl

utredningen anför å s. 180 ej rimligen bör föranleda beskattning efter femårsperiodens

utgång. En schematisk gräns bör dock måhända, som utredningen

påpekar, sättas och länsstyrelsen vill förorda att, om aktier i fåmansbolag

över huvud förs in under den skärpta beskattningen, gränsen

för de undantagna överlåtelserna sätts vid högst 40 % till en och samma

köpare.

Överståthållarämbetet påpekar, att det förekommer att enskild rörelseidkare

förvärvar aktierna i ett skrivbordsbolag för att ha detta till hands

(aktieinnehav mer än fem år) därest han vid ett senare tillfälle skulle

önska avyttra rörelsen. I sådant fall överförs rörelsen till bokförda värden

till bolaget, varefter aktierna i detta avyttras utan skattekonsekvenser.

Ett sådant förfaringssätt synes uppväga de förmåner, som tillämpningen

av bestämmelserna om ackumulerad inkomst innebär vid beskattning av

direkt överlåtelse av enskild firma. I ett sådant fall som det skisserade

blir den av utredningen föreslagna femårsgränsen dessutom i viss mån

en chimär. Överståthållarämbetet biträder utredningens förslag härutinnan

men ifrågasätter om inte det berörda problemet bör prövas mera allsidigt.

Flera remissinstanser ifrågasätter om det föreslagna undantaget för aktier

i rörelsedrivande fåmansbolag är berättigat. Sålunda framhåller riksskattenämnden

att värdestegringen av aktierna i ett fåmansbolag merendels

torde uppkomma enligt samma grunder som värdestegringen på aktierna

i ett börsnoterat bolag — allmän realvärdestegring, skicklig ledning,

göda konjunkturer m. m. Härtill kommer att i köpeskillingen vid en försäljning

av aktier i fåmansbolag merendels ingår för ett flertal år ansamlade

vinstmedel. Nämnden kan inte finna, att utredningen anfört tillräckliga

skäl för att undanta aktier i fåmansbolag från beskattning, särskilt

som det här kan vara fråga om mycket väsentliga kapitalvinster. Även

majoritetsandelar i handelsbolag, ekonomiska föreningar o. d. bör enligt

nämnden inbegripas under skatteplikten. Den föreslagna spärregeln, minst

50 %, kommer vidare att leda till skentransaktioner för att vilseleda taxeringsmyndigheterna.

Nämnden understryker också att det föreslagna undantaget

beträffande fåmansbolagen kommer att ytterligare aktualisera

den redan nu i tillämpningen svårbemästrade gränsdragningen mellan fåmansbolag

och icke fåmansbolag.

I fråga om organisationsaktier inom en koncern anför nämnden.

Utredningen har utgått från att överföringar av aktier inom en koncern

skall kunna ske skattefritt och att någon lagbestämmelse härutinnan inte

är erforderlig. Det är givetvis riktigt att dylika överföringar merendels kan

arrangeras så att skatteplikt inte uppkommer. Emellertid kan fall förekomma

— kanske särskilt beträffande utländska dotterbolag — där av kre
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

ditskäl eller andra skäl överföringen inte kan ske utan att »vinst» redovisas.

Något materiellt skäl att utta skatt föreligger dock inte i ett dylikt fall.

Samtliga överföringar av aktier inom en koncern bör därför uttryckligen

undantas från skatteplikt.

Liknande synpunkter anförs av allmänna ombudet hos mellankommunala

prövning snämnden samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Örebro län.

Ej heller kammarrätten anser utredningens skäl för en särbehandling av

aktier i fåmansbolag övertygande. Förslaget i denna del ligger inte i linje

med lagstiftarens tidigare strävanden att genom särskilda regler förhindra

fåmansbolagens utnyttjande av obehörig skattelättnad. Kammarrätten fortsätter.

Den omständigheten att försäljning av aktierna i ett fåmansbolag kan

sägas innebära en försäljning av företaget såsom sådant motiverar alltså

enligt kammarrättens mening inte att vinst vid avyttringen går fri från beskattning.

Det må erinras att en person, som driver rörelse under enskild

firma, beskattas för vinst vid försäljning av sin rörelse. Såsom utredningen

själv framhållit är frågan i vilken form ett företag bedrivs ofta av mer formell

än reell betydelse. Det synes då materiellt otillfredsställande, att vinst

vid försäljning av rörelse bedriven i aktiebolagsform undantas från beskattning,

medan vinstbeskattning sker vid avyttring av en under enskild firma

bedriven rörelse. De åberopade strukturrationaliseringsskälen kan också

med samma styrka göras gällande i det ena som i det andra fallet.

Det sagda gäller även andelar i handels- och konunanditbolag även om

kammarrätten anser skälen för en förmånsbehandling beträffande dylika

andelar starkare med hänsyn till att delägarna beskattas för bolagens inkomster

och några obeskattade vinstmedel därför normalt inte ingår i köpeskillingen

för andelarna.

AU organisationsaktier inom koncern omfattas av bestämmelserna överensstämmer

med kammarrättens principiella inställning.

Näringslivets skattedelegation påpekar att enligt utredningens förslag

skall beskattning ske även om försäljning av aktier och därmed jämställda

tillgångar föranleds av expropriation eller liknande tvångsförsäljning, dock

inte med högre belopp än som följer av 30-procentregeln resp. 10-procentschablonen.

Effekten av denna bestämmelse är enligt delegationen omöjlig

att bedöma innan motsvarande frågeställning då det gäller fastigheter klarlagts.

Någon anledning att nu införa en specialbestämmelse för aktier kan

enligt delegationens mening inte anses föreligga.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges köpmannaförbund och

länsstyrelsen i Jämtlands län.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Investmentbolagen, reinvesteringar

Mot utredningens ståndpunkt att inte föreslå något undantag från den

nya vinstbeskattningen för investmentbolagens aktievinster har riktats invändningar

från några remissinstanser.

Bland dessa märks Skånes handelskammare, som bl. a. anför.

Investmentbolagen har i stor utsträckning under senare år förvärvat företag,

som ofta — efter rekonstruktioner, konsolidering och eventuell sammanslagning

med andra företag — försålts på den allmänna marknaden.

Den likvid som erhållits för försålda företag har använts för att förvärva

nya företag, som behandlas på enahanda sätt. Denna verksamhet, som är

att betrakta närmast som en form av ekonomisk hälsovård, måste ur samhällets

synpunkt anses synnerligen värdefull. Det framstår därför som förkastligt

att skattevägen motverka eller t. o. m. omöjliggöra denna verksamhet.

Handelskammaren påpekar även att man i samband med den s. k. Annell-lagens

tillkomst betonade investmentbolagens betydelse för nyemissioner.

Till följd av sina stora aktieportföljer har dessa bolag absorberat en betydande

del av förekommande nyemissioner; i vissa fall har de även stått

som garanter för genomförandet av dylika emissioner. Utredningens förslag

motverkar enligt handelskammaren denna, för näringslivets kapitalförsörjning

betydande faktor. Handelskammaren anser investmentbolagens aktieförsäljningar

böra undantas från lagstiftningen, möjligen efter en karenstid

om två år, varigenom korttidsspekulationer förhindras.

I betraktande av att utredningen för att främja strukturomvandlingen

inom näringslivet sökt tillskapa undantagsregler för fåmansbolagen anser

handelskammaren i Gefle det vara ologiskt och omotiverat att så icke skett

beträffande investmentbolagen.

Liknande synpunkter framförs av övriga handelskammare.

Investmentbolagens betydelse ur strukturrationaliseringssynpunkt framhålls

även av styrelsen för Stockholms fondbörs och Svenska fondhandlareföreningen.

Inte heller kan dessa instanser acceptera utredningens tanke att

investmentbolagen egentligen borde behandlas som rörelsedrivande bolag.

Däremot ifrågasätter länsstyrelsen i Skaraborgs län om inte denna sistnämnda

fråga bör bli föremål för en skyndsam särskild utredning och om

inte i avvaktan på resultatet av denna undersökning dessa bolags försäljningsvinster

bör direkt undantas från de nya reglernas tillämpning.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Uppsala och Jämtlands län anser

att investmentbolagen bör undantas från vinstbeskattningen med hänsyn

till bolagens betydelse för strukturrationaliseringen inom bl. a. skogs- och

cellulosaindustrin.

Näringslivets skattedelegation understryker bl. a. risken för utländsk

konkurrens på den svenska kapitalmarknaden, om de svenska investmentbolagen

inte undantas från vinstbeskattningen. Delegationen anför härom.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj. ts proposition nr {JO år 1960

De utländska investmentbolagen kan förvärva inte bara utländska utan

också svenska aktier. Införs inte i svensk skattelag något arrangemang med

ett syfte motsvarande de refererade amerikanska reglernas, kommer de utländska

investmentbolagen därför att kunna konkurrera om svenska placerares

kapital på förmånligare villkor än de svenska investmentbolagen.

Verkligt allvarligt ur svensk synvinkel skulle läget givetvis bli, om frånvaron

av ett arrangemang av antytt slag skulle medföra, att svenskt sparkapital

länkas över i utländska handels- och industriföretag till förfång för de

svenska. Riskerna för en dylik utveckling låter sig måhända inte på förhand

bedömas. Oavsett huru därmed må förhålla sig är emellertid säkert,

att alla parter torde vara bäst betjänta med en rörlig och effektiv svensk

egetkapitalmarknad utan handikap på grund av en genom bristfälligheter

i svensk skattelag uppkommande men i princip ej avsedd dubbel realisationsvinstbeskattning

av investmentbolagens kapitalvinster och därav föranledd

sänkning av effektiviteten i kapitalförsörjningen.

Delegationen kommer in på frågan om ett val mellan fullständig skattefrihet

för investmentbolagens realisationsvinster — något som enligt delegationen

inte skulle innebära en definitiv skattebefrielse utan endast en eliminering

av eljest inträdande dubbelbeskattning och som har enkelhetens

alla fördelar — och en regel av samma typ som den amerikanska som eliminerar

dubbelbeskattningen men trots allt inte befriar kapitalöverflyttningarna

inom investmentbolagens avstängda sfär från skattebelastning och

därför hindrar investmentbolagen att fullt utnyttja sina resurser i kapitalförsörjningens

tjänst. Delegationen tillägger avslutningsvis.

Vilket alternativ som bör föredras torde böra avgöras med ögonmärke på

investmentbolagens förmedlarroll på kapitalmarknaden. Ur den synvinkeln

torde en fullständig skattebefrielse vara lämpligast. Ett investmentbolag

har till skillnad från en fysik person ingen annan anledning att göra kapitalomflyttningar

än den, att kapitalet får en bättre verkningsgrad i den

nya placeringen. Erfarenhetsmässigt begränsar investmentbolagen till och

med sina affärer till i all huvudsak sådana, som utgör led i program på lång

sikt att främja expansionen hos portfölj företagen.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att åtskilliga av de nödvändiga

företagskoncentrationer, som skett under senare år, ägt rum inom investmentbolagens

ram. Genom sådana koncentrationer har tillverkningen inom

likartade företag kunnat specialiseras med ökad lönsamhet som följd. Inte

sällan torde en sådan koncentration vara en förutsättning för att företagen

skall fortleva. Även lokaliseringssynpunkter kan läggas på dessa företagskoncentrationer.

Med hänsyn härtill finner delegationen det nödvändigt att

beskattningsreglerna för investmentbolagen får sådan utformning att bolagens

roll i strukturrationaliseringen inte försvåras. Något materiellt krav

på beskattning av investmentbolagens aktietransaktioner synes enligt delegationen

inte heller föreligga med hänsyn till alt alla vinster som uppkommer

i investmentbolagen ökar värdet på investmentbolagets egna aktier.

Vinsterna blir således på indirekt väg beskattade hos aktieägarna i investmentbolagen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr (JO år 1966

I nära anslutning till frågan om behandlingen av investmentbolagens aktievinster

har några remissinstanser också berört den av utredningen avvisade

skattefriheten för försäljningsvinst i samband med reinvestering.

Näringslivets skattcdelegation konstaterar att utredningen utan någon

analys av problemställningarna avfärdat den nära till hands liggande tanken

att skatt för realisationsvinst inte skulle uttas i samband med att en

aktiepost säljs och köpesumman reinvesteras i andra aktier eller annan avkastningsgivande

egendom. Delegationen påpekar bl. a. att, om en aktiepost

i ett bolag säljs och samtidigt inköp sker av en likvärdig post i ett

annat bolag — kanske inom samma bransch — knappast kan göras gällande

att kapital härigenom frigörs för beskattning. Vid byte av aktiepost

mot aktiepost blir inte ens momentant några kontanta medel frigjorda för

skattebetalning. Delegationen anför bl. a.

Med vår åsikt att värdestegringen inte under alla förhållanden skall beskattas

utan att härför skall krävas presumtion för ett spekulationssyfte

kommer frågan i ett annat läge. Det är nämligen rimligt att kapital, som

inte lösgjorts för konsumtion vid en aktieförsäljning, behandlas på annat

sätt än spekulationsvinst som blir föremål för omedelbar konsumtion.

Syftet med beskattningen är ju inte i första hand att åstadkomma en indragning

av sparandet till staten. Från den synpunkten är det orimligt att beskatta

vinst som inte realiserats och blivit föremål för konsumtion utan i

sin helhet investerats i annat liknande sparobjekt.

Även Svensk industriförening berör reinvesteringsfrågan och framhåller,

med hänvisning till att den nya skatten enligt föreningens mening måste

komma att försvåra näringslivets kapitalanskaffning, att om reinvesteringarna

befrias från skatt denna negativa effekt av det föreslagna skattesystemet

skulle kunna mildras.

Samma uppfattning framförs av Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

som uttalar att utredningen borde närmare ha analyserat förutsättningarna

för undantag från beskattning i de s. k. reinvesteringsfallen.

Lantbrukets skattedelegation anser det emellertid svårt att i varje läge bedöma

om en reinvestering skall anses föreligga. Enligt delegationen synes

det därför vara en onödig komplikation att på denna punkt ha några generella

regler.

Sveriges aktiesparares riksförbund anför i denna fråga följande.

För att åstadkomma den önskade rörligheten på aktiemarknaden önskar

iörbundet att ett uppskjutande av skatten vid reinvestering övervägs. Först

då kapitalvinsten slutligt realiseras bör den beskattas. Möjligheten till skattelättnad

vid reinvestering är särskilt angelägen och tekniskt lättast genomförbar

i samband med nyemissioner. Om utredningens förslag följs, äventyras

företagens kapitalanskaffning via aktiemarknaden och en önskvärd

strukturomdaning inom näringslivet försvåras. Förbundet vill därför föreslå,

att därest utredningens förslag i huvudsak antas, från realisationsvinster

får avdras 10 % av belopp, som ny tecknats på grundval av teckningsrätter

knutna till tidigare aktieinnehav.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr !)0 år 1966

79

Beskattningstransaktionerna, latent skatteskuld

Utredningens förslag att slopa nuvarande skillnad mellan onerösa och icke

onerösa fång och låta beskattningen träffa arvtagaren och gåvotagaren har

mött kritik från flera remissinstansers sida.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att utredningen inte kunnat

finna en regel hur ingångsvärdet på ärvda aktier skall fastställas, utan har

måst föreskriva en bevisregel, som verkar hårdare än vad som eljest ansetts

tillbörligt i svensk skattelagstiftning. Denna regel leder bl. a. till att,

om den skattskyldige i en faktisk förlustsituation saknar tillgång till arvlåtarens

förvärvskostnad och därför inte kan visa att förlust uppkommit,

han skall beskattas för 10 % av försäljningssumman som inkomst. Att en

sådan regel inte kan införas i svensk skatterätt finner delegationen självfallet.

Utredningen har, framhåller delegationen, inte heller funnit någon

lösning på problemet hur man skall kunna undvika att den värdestegring,

som skett under överlåtarens innehavstid, blir föremål för såväl arvs- resp.

gåvobeskattning som inkomstbeskattning. Därefter anför delegationen.

Med hänsyn till de störa svårigheter som föreligger att lösa problemen i

nu angivna situationer på ett teoretiskt riktigt och samtidigt praktikabelt

sätt, anser vi inte tillräckliga skäl föreligga att över huvud taget beskatta

värdestegring, som inte realiseras under aktieägarens livstid. Ett av skälen

till utredningens ståndpunktstagande är att man befarat en inlåsningseffekt,

om någon vinstbeskattning inte skulle utlösas genom gåva eller arv. Häremot

kan invändas att utredningens förslag snarast torde leda till en inlåsning

med verkan över generationsgränserna, önskemålet att främja rörligheten

synes kunna tillgodoses genom enklare metoder än att beskatta värdestegring

hos tidigare innehavare.

Genomförs utredningens förslag på denna punkt måste man skapa en

regel för att undvika dubbelbeskattning vid arv och gåva. En sådan regel

måste ges schablonmässig utformning. I yttrandet anförs.

Man kan i så fall förfara på det sättet att i samband med bouppteckningsförrättningen

framräknas — med tillhjälp av föreliggande uppgifter och med

bistånd från taxeringsmyndigheterna — värdestegringen för varje i boet ingående

aktiepost. På denna värdestegring uträknas sedan den skattepliktiga

inkomsten efter 30-procentregeln resp. 10-procentschablonen beroende på

vilkendera metoden som ger lägst resultat. Den framräknade värdestegringen

antas komma att inkomstbeskattas efter en skattesats av åtminstone 50

% och denna inkomstskatteskuld avräknas sedan från dödsboets behållning

vid fastställande av arvskatten. Närmare torde man knappast kunna komma

en teoretiskt riktig linje, men metoden är förenad med betydande praktiska

komplikationer.

En enklare metod är, framhåller delegationen, att medge ett schablonmässigt

bestämt avdrag från värdet på alla aktier med 5 å 10 %, oavsett om

aktierna undergått någon värdestegring eller ej före arvlåtarens död. Skulle

inte någon av nu angivna metoder anses böra tillämpas, bör frågan enligt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

delegationens mening uppskjutas och en förnyad prövning ske hur benefikt

erhållen egendom skall behandlas.

Man bör också, framhålls vidare i yttrandet, beakta att aktier i samband

med arvskifte kan förvärvas av dödsbodelägare till högre värde än bouppteckningsvärdet.

Detta borde självfallet influera på realisationsvinstberäkningen.

Däremot föreligger ingen anledning att i sådana sammanhang införa

beskattning av redan inträffad värdestegring, vilken alltjämt får anses

orealiserad. Även denna fråga bör enligt delegationen utredas ytterligare.

Liknande synpunkter anförs i flertalet yttranden från näringslivets organisationer,

bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Svensk industriförening, Familjeföretagens förening, Svenska företagares

riksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges hantverks-

och industriorganisation. Sistnämnda organisation tillägger.

Enligt organisationens mening måste utredningens svårigheter att prestera

tekniskt godtagbara lösningar av nämnda problem föranleda slutsatsen

att en annan grundkonstruktion borde ha valts. Om statsmakterna således

av ett eller annat skäl önskar genomföra en särskild beskattning av aktievinster,

synes denna i stället böra konstrueras med utgångspunkt från nu

gällande realisationsvinstgrundande fång. De särskilda problem, som uppstår

i samband med överlåtelser genom arv, gåva, testamente etc., kan därvid

lösas genom förändringar inom ramen för ifrågavarande skatteförfattningar,

företrädesvis förordningen om arvskatt och gåvoskatt. Härigenom

torde det också vara möjligt att väsentligt förenkla de av utredningen föreslagna

reglerna om beräkning av aktiernas ingångsvärden.

Sveriges advokatsamfund gör följande uttalande i denna fråga.

Förslagets genomförande skulle medföra mycket stora praktiska svårigheter

och mycket omfattande arbete vid bodelningar och arvskiften. Det blev

nödvändigt att åsätta varje aktie ett bodelnings- resp. skiftesvärde med beaktande

av den latenta skatteskulden i aktien. Den som äger börsnoterade

aktier har merendels köpt dessa i små poster och vid skilda tillfällen. Nyoch

fondemissioner skulle ytterligare komma att komplicera uträkningen av

aktiernas ingångsvärden och därmed beräkningen av den latenta skatteskulden.

Problemen i samband med kollisionen mellan inkomstskatt och

arvskatt bör lösas och den föreslagna dubbelbeskattningen förhindras.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation, flera

handelskammare och styrelsen för Stockholms fondbörs. Sistnämnda remissinstans

tillägger.

Det bör kanske inte fördöljas, att dödsbon, i vilka någon delägare är utrikes

bosatt, i delta hänseende framstår som särskilt lyckligt lottade: mot

vederlag i annan egendom eller i kontanter torde med gällande rätt en sådan

delägare i skiftet kunna lösa till sig dödsboets aktier, till den del de inte redan

faller på hans arvslott, och hinder torde därefter inte möta för de dödsbodelägare,

som så önskar, att av denne delägare mot vederlag förvärva

aktierna till gällande dagskurs, varigenom inte endast viss skatt kan tänkas

sparad utan framför allt de tekniska utredningssvårigheterna undgås. Svenska

delägare i utländska dödsbon möter likaså svårbemästrade problem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Svenska fondhandlareföreningen säger sig inte kunna acceptera den föreslagna

behandlingen av förvärv av aktier genom arv och gåva. Föreningen

anför.

Föreningen kan inte förneka att en låsningseffekt kan befaras om nytt

ingångsvärde räknas vid familj erättsligt fång och att sådan behandling

skulle underlätta transaktioner i skatteundandragande syfte. Emellertid

förefaller det oskäligt att då arvsbeskattningen eventuellt framtvingar

realisationer av aktier beskattningen ytterligare skall öka. De sakkunniga

anvisar själva en väg för att reducera nackdelen av arvsbeskattning på den

latenta realisationsvinstskatteskulden och det förefaller skäligt att åtminstone

viss del av värdet vid bouppteckningar måtte få avdras. Det av utredningen

diskuterade avdraget om 5 % finner föreningen dock vara för litet.

Lantbrukets skattedelegation anser att arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen

utgör i och för sig en tillräcklig beskattning av den värdestegring

som eventuellt inträtt under arvlåtarens resp. givarens tid och tilllägger.

.

Dessa skatter måste följaktligen på något sätt avräknas vid realisationsvinstbeskattningen.

Det torde emellertid vara praktiskt omöjligt att på ett

tillfredsställande sätt avräkna arvs- och gåvoskatten i samband med att tillgångarna

försäljs och realisationsvinsten framräknas och detta gäller i än

högre grad förmögenhetsskatten. En teknisk möjlighet skulle vara att man

vid arvs- och gåvobeskattningen utgick från arvlåtarens resp. givarens anskaffningskostnad.

Man erhöll därigenom en fastställelse på arvtagarens

resp. gåvotagarens ingångsvärde som inte var belastat med arvs- och gåvoskatt.

TCO framhåller att det förhållandet att dubbelbeskattningseffekter kan

visas uppstå på många andra beskattningsområden inte utgör något skäl

för att låta dubbelbeskattning inträda i ännu ett fall. Å andra sidan är det

inte rimligt att bibehålla den nuvarande totala skattefriheten, om beskattningen

av realisationsvinster i övrigt läggs om. TCO anser därför, att man

på det sätt som utredningen redovisat men ej framfört som eget förslag

vid arvs- och gåvobeskattningen bör medge en schablonmässig reducering

av det värde vartill aktierna skall upptas vid beskattning. Reduktionen bör

avpassas så att skattelindringen därav kan beräknas motsvara den skatteeffekt

som utlöses vid senare skattepliktig försäljning av de ärvda eller i

gåva erhållna aktierna.

SACO däremot förordar ett bibehållande av den nuvarande skattefriheten

vid försäljning av ärvda aktier oavsett arvlåtarens innehavstid. SACO

tillägger.

Men organisationens förslag om en till 15 år begränsad beskattningsperiod

medger en smidigare lösning. Arvingen kan då antingen låta dödsboet

sälja aktierna och betala realisationsvinstskatten, varigenom arvskatt på

skatteskulden undviks, eller överta aktierna och undvika dubbelbeskattning

genom att invänta skatteperiodens utgång.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. .Vr 90

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

SR anser att vid arv och gåva bör arvs- och gåvoskatten täcka den erforderliga

beskattningen.

Riksskattenämnden framhåller, att en till tiden obunden kapitalvinstbeskattning,

som även innefattar ett övertagande av arvlåtarens skatteskuld

för tidigare inte beskattade vinster, är behäftad med sådana materiella och

praktiska brister att nämnden inte kan tillstyrka en sådan utformning av

lagstiftningen. De materiella och praktiska bristerna blir särskilt iögonfallande

vid en detaljgranskning av de föreslagna övergångsbestämmelserna.

Nämnden förordar att beskattningsperioden för fysiska personer skall omfatta

innehavarens livstid. Beskattningsperioden bör brytas vid arv, därvid

inkomstskattekravet på den avlidnes icke realiserade kapitalvinster frånfalles

och arvtagaren äger räkna med nytt ingångsvärde, motsvarande det

arvsbeskattade värdet. Dödsboets innehav och eventuella avyttring av aktier

bör däremot enligt nämnden beskattas efter samma grunder, som skulle

gällt för den avlidne. Dödsboet kan ju även under sin existens ha köpt

och sålt aktier. Genom arv kan emellertid på arvtagaren övergå aktier, som

efter arvlåtarens död tillkommit dödsboet genom fond- eller nyemission

eller genom köp. Såsom arvtagarens ingångsvärde för dylika aktier bör

gälla dödsboets anskaffningsvärde för aktierna.

Med den av nämnden förordade utformningen av beskattningsperiodens

längd skulle för beräkning av ingångsvärdet en längre period än den skattskyldiges

livstid kunna ifrågakomma allenast i gåvofallen. Nämnden anser

emellertid inte att sistnämnda undantagsfall bör bereda några tillämpningssvårigheter

av annan art än dem soin är förenade med förslaget i övrigt.

Då beskattningsperioden även med den förordade utformningen regelmässigt

omfattar en betydande tidsperiod är enligt nämnden en schablonregel

såsom hjälpregel nödvändig.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att förslaget bör ändras på sådant

sätt, att vid förvärv genom arv eller gåva endast efter avyttring verkligen

konstaterad vinst beskattas samt att man därvid vid beräkning av

vinsten utgår från värdet av aktierna vid dödsfallet eller gåvotillfället. Den

värdestegring, som skett dessförinnan synes tillräckligt beskattad genom

arvs- och gåvoskatten. Helst borde enligt länsstyrelsen frågan om samordningen

av aktievinstbeskattningen med arvs- och gåvobeskattningen tas

upp till förnyad allsidig prövning. Länsstyrelsen tillägger.

Det är som bekant inte ovanligt, att egendom, som ingår exempelvis i

ett dödsbo, måste avyttras för att man skall få medel till arvskatten. Om

härvid aktier avyttras — vilket ofta är fallet —- kan enligt förslaget skattskyldighet

inträda för realisationsvinst. Då det säkerligen mången gång

inte kan utredas, när och till vilket belopp aktierna förvärvats av den avlidne

eller hans fångesmän, kommer i dylika fall 10 % av vederlaget vid avyttringen

att beskattas, även om i verkligheten avyttringen resulterat i för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

lust. Enligt förslaget kan sålunda arvskatten leda till att skattebelagda

transaktioner framtvingas. Resultatet torde ej bli annorlunda, om dödsboet

betalar arvskatten med aktier. Detta synes nämligen kunna anses innebära

en avyttring och därmed grunda skattskyldighet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att för arvtagarnas del blir det värde,

till vilket aktien upptagits vid bouppteckning eller arvskifte den naturliga

utgångspunkten för en skattepliktig värdestegring. Det är till detta

värde han tillskiftats aktien, kanske i stället för annan egendom; det är det

som legat till grund för beräkning av arvslott och testamentslott etc. och på

olika sätt bestämt denna lotts storlek. Länsstyrelsen vill redan på denna

grund avstyrka utredningens förslag, att ingångsvärdet då ett arvfall kommit

emellan skall vara värdet vid det senast dessförinnan inträffade onerösa

fånget: i stället bör detta vara det nyssnämnda värdet. Länsstyrelsen

tillägger.

Härför talar även praktiska skäl — svårigheter i många fall att verkställa

den utredning som går tillbaka till det sista onerösa fånget, och den

orättvisa det kan innebära att då behöva tillgripa schablonregeln.

Det nu anförda resonemanget är i många stycken tillämpligt även på

gåva. Gåvogivarens möjlighet att bestämma tidpunkten för gåvan kan emellertid

medföra risker för kringgående av aktievinstbeskattningen. Dessa

risker och vissa andra konsekvenser gör att här, trots principiella betänkligheter,

utredningens förslag måhända bör accepteras. Det bör emellertid

övervägas om inte, trots de skäl utredningen anfört häremot, någon form

av avdrag bör medges för vad som av gåvoskatten kan anses ha belöpt på

den tidigare värdestegringen.

Kammarrätten däremot finner de skäl bärande, som utredningen anfört

till stöd för att vid införande av en i tiden obegränsad skatteplikt upphäva

skattefriheten för realisationsvinst uppkommen vid försäljning av arv- och

gåvofången egendom. Kammarrätten tillägger.

Det skulle kunna övervägas att som en åtminstone alternativ regel införa

en möjlighet till »avskattning» vid dödsfall. Frågan om arvtagarnas

ingångsvärde skulle därmed på ett enkelt sätt kunna lösas. Å andra sidan

skulle en sådan avskattning knappast kunna göras obligatorisk, då den

särskilt vad gäller aktier i fåmansbolag skulle kunna framtvinga försäljningar

vid för överlåtaren och för företaget olämplig tidpunkt.

Frågan om avdrag för latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattningen

anser kammarrätten böra bli föremål för fortsatta överväganden.

Även allmänna ombudet hos mcllankommunala prövnings nämnden anser

det rimligt att man skapar en möjlighet för dödsbo att »skatta av sig».

Någon vinstrealisation har visserligen inte skett i dessa fall, men äganderättsövergången

synes ändock motivera en beskattning — åtminstone en

frivillig sådan — med utgångspunkt från värdet på dödsdagen resp. dagen

för gåvan. Detta värde skulle också utgöra arvs- resp. gåvotagarens ingångsvärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det erforderligt med en »avskattning»

av dödsbos aktieinnehav. Reglerna om en sådan avskattning

tangerar emellertid arvsbeskattningens område och frågan bör därför göras

till föremål för särskilda överväganden. I avvaktan härpå bör enligt

länsstyrelsens mening nu gällande regler om skattefrihet för aktier erhållna

genom arv bibehållas. Länsstyrelsen tillägger.

Motsvarande skäl kan i viss mån även åberopas i fråga om sådana aktier,

som erhållits genom gåva och bodelning. Här föreligger dock den avgörande

skillnaden att båda parterna får anses medvetna om de skattemässiga

konsekvenser, som kan uppstå vid överlåtelse av aktier, och svårigheterna

att utröna aktiernas anskaffningsvärden är inte heller så påtagliga

som vid dödsfall.

Frågan om sambandet mellan förmögenhetsbeskattningen och den föreslagna

aktievinstbeskattningen berörs bl. a. av näringslivets skattedelegation,

som anför bl. a.

Det bör erinras om att det teoretiska underlaget för vår förmögenhetsbeskattning

är bräckligt. En motivering som understundom brukar framföras

är att förmögenhetsskatt bör uttas som kompensation för att kapitalvinster

inte är underkastade inkomstbeskattning. Under sådana förhållanden kan

ifrågasättas om någon förmögenhetsskatt på aktier över huvud taget bör

uttas, om dessa blir underkastade en i tiden obunden realisationsvinstbeskattning.

Ett genomförande av utredningens förslag innebär att all förmögenhet

bestående av aktier belastas med en latent skatteskuld, i den mån

aktieinnehavet varit underkastat värdestegring eller då anskaffningsvärdet

inte kan tillförlitligen utredas. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att

hänsyn tas till detta förhållande vid tillgångarnas värdering, om förmögenhetsskatten,

trots det bristande teoretiska underlaget, anses böra bibehållas.

Även här tillstöter emellertid praktiska svårigheter. Det är t. ex. knappast

möjligt att årligen fastställa värdestegringen på ett aktieinnehav och beräkna

avdraget för den latenta skatteskulden på denna ökning utan beräkningen

måste ske på värdet av hela aktieinnehavet. Tas samtidigt hänsyn

till att aktier redan nu tillhör de kapitalplaceringsobjekt, som vid sidan

av kontanta medel drabbas hårdast av förmögenhetsskatten, borde det inte

väcka betänkligheter att schablonmässigt beräkna avdraget för den latenta

skatteskulden till 15 å 20 % av det enligt nu gällande regler framräknade

förmögenhetsvärdet.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. styrelsen för Stockholms fondbörs,

lantbrukets skattedelegation, Svenska företagares riksförbund och Sveriges

jordägareförbund.

Realisationsförluster

Frågan om ett större hänsynstagande till realisationsförluster än enligt nu

gällande ordning diskuteras av näringslivets skattedelegation, som härom

anför bl. a.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Enligt vår uppfattning borde utredningen i och med att den föreslagit en

»evig» beskattning av aktievinster också ha tagit upp frågan om behandla g

av realisationsförluster på aktier ur en vidare synvinkel an den som ti - lämpats vid utformningen av direktiven. Som förut

skattelagstiftningen från att hänsyn i princip ej skall tas till kapitalvinster

och kapitalförluster. Den restriktiva inställning som praxis intagit gentem

avdragPför kapitalförluster får sin förklaring i detta förhållande. Om emellertid

den nyssnämnda principen genombryts och kapitalvinster av visst

slag görs skattepliktiga under obegränsad tid, maste i konsekvens härmed

förluster i motsvarande mån bli avdragsgilla.

Om avdrag inte medges för realisationsförlust oberoende av om realisationsvinst

förekommit uppstår lätt orättvisa beskattningsresultat. Om t. ex.

en aktieägare sålt nio tiondelar av sitt aktieinnehav med vinst och ^ därefter

säljer återstoden med förlust skulle han enligt utredningens förslag inte

kunna utnyttja denna förlust till utjämning av de tidigare realisationsvinsterna.

I synnerhet om dessa kommer att ligga i toppen pa aederborande

komst och således bli beskattade efter en starkt progressiv skala måste detta

betecknas som klart otillfredsställande.

Delegationen tillägger att, då utredningen inte väjt för de praktiska olagenheter

som en »evig» aktievinstbeskattning skulle förorsaka inte endast

de skattskyldiga utan även taxeringsmyndigheterna, en materiellt befogad

avdragsrätt för realisationsförluster självfallet inte kan avvisas under åberopande

av motsvarande praktiska olägenheter. Framhållas bör enligt delegationen

också, att den rörlighet på aktiemarknaden, vilken utredningen

eljest ansett vara av värde, skulle främjas om en vidgad ratt infors till avdrag

för realisationsförlust. Skall utredningens förslag genomforas yrkar

delegationen bestämt att avdrag medges för realisationsförlust i motsvarande

omfattning. T

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegatwn, Kooperativa

förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

styrelsen för Stockholms fondbörs, Svenska företagares

riksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och flertalet handelskammare.

„ ..

TCO föreslår att realisationsförlust på aktier skall få dras av tran realisationsvinst

inom fem år från året för förlustens inträffande.

Sveriges köpmannaförbund konstaterar, att utredningen med avseende

på beräkningen av realisationsförlust och avdrag för dylik föreslår oförändrade

regler. Schablonmetod för förlustberäkning skall inte få användas. Om

skattskyldig haft skattepliktig realisationsvinst synes det dock enligt förbundet

rimligt, att han medges ett visst schablonavdrag för förlust, om han

kan göra sannolikt, ehuru han inte kan förebringa full bevisning, att realisationsförlust

uppkommit i annat sammanhang. I dylikt fall borde han

skäligen erhålla ett till 5 % på försäljningssumman av förlust aktierna beräknat

avdrag, som dock ej borde få överstiga 50 % av den redovisade realisationsvinsten.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

_ Även från myndigheternas sida förordas en utökad rätt till förlustavdrag.

hammarratten anser att efter införandet av de nya reglerna blir realisationsvinst

att likställa med inkomst av annat slag. Det synes då naturligt att bestämmelser

om rätt till avdrag för förlust vid aktieförsäljning införs motsvarande

de, som gäller för andra förvärvskällor. Kammarrätten anför.

Utredningen har funnit, att skäl kan tala för att åtminstone i viss utsträcknmg

medge en vidgad rätt till förlustutjämning beträffande realisationsförluster.

Utredningen har emellertid ansett, att denna fråga bör samtidigt

losas for reabsationsvinstbeskattningen i dess helhet och därför inte ansett

sig hora framlägga förslag i ämnet. Kammarrätten kan inte dela utredningens

uppfattning. Rätt till avdrag för förluster måste ses som en integrerande

del av ifrågavarande lagstiftning. Om man inför de nya skärpta vinstbes

rattningsreglerna bör man alltså enligt kammarrättens mening samtidigt

medge ratt till avdrag för förluster. h

Överståthållarämbetet framhåller att — därest förslaget om en i tiden

obunden vinstbeskattning för aktieområdet införs — en rätt till viss förlustutjåmning

för samma område bör regleras. De skäl, som tidigare talat emot

en sådan rätt, bar genom utredningens beskattningsförslag mist sin aktualitet

och hinder synes inte föreligga att behandla såväl vinstbeskattningen

som forlustutjämningen för aktieområdet separat från realisationsvinstbeskattningen

i sin helhet. Ämbetet föreslår därför att realisationsförlust inom

det berörda aktieområdet bör få kvittas i första band mot varje slag av

realisationsvinst under samma år och i andra hand mot realisationsvinster

på aktieområdet inom den tid som föreskrivs i förordningen om förlustutjämning.

Liknande synpunkter anförs bl. a. av länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar

och Jämtlands län.

Utskiftningsskatten, fondstämpeln

Näringslivets skattedelcgation anser, att frågan om utskiftningsskatten

bor beaktas i förevarande sammanhang och anför härom följande.

Om aktier inlöses av det utgivande bolaget, innebär detta enligt gällande

praxis en försäljning och den skulle bli underkastad den föreslagna realisat

io n s vi n s tbesk a 11 n m gen. Samtidigt kommer emellertid utskiftningsskatt att

h!innrf°tr rad som ,tl,11.f°r* aktieägaren utöver det ursprungligen tillskjutna

beloppet. Genom utskiftningsskatten realiseras den åsyftade dubbelbeskattningen

av aktiebolags inkomster. Någon ytterligare skatt skall uppenbarligen

inte uttas, da detta skulle leda till en flerdubbel beskattning.

\ i yrkar att i ett eventuellt lagförslag rättelser vidtas med hänsyn till vad

nu anförts. Den lämpligaste lösningen synes vara att undanta fång i samband

med utskiftning från realisationsvinstbeskattning. En i tiden obunden

aktievinstbeskattning vacker emellertid frågan om utskiftningsskatten över

huvud taget kan anses nödvändig i fortsättningen.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller, att utredningen inte ställt

den i sammanhanget naturliga frågan, huruvida kapitalvinstskatten på ak
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

tier onödiggör den garanti för dubbelbeskattningens effektivitet, som utskiftningsskatten

erbjuder. I den mån man anser en dubbelbeskattning

önskvärd, och i den mån man kan se aktiekursstegringen förklarad med

Hopsparing av vinstmedel inom bolag — en jämte den inflatiomstiska nominalvärdestegringen

särskilt betydelsefull förklaringsgrund till aktiekursstegringen

— finns det, om aktievinsterna beskattas, icke längre någon systematisk

anledning att därutöver upprätthålla en utskiftningsskatt.

Styrelsen anför.

Det hade varit betydelsefullt att undersöka detta slags samband också av

det skälet, att därmed en bättre gränsdragning hade kunnat nas mella

skattepliktiga och skattefria transaktioner. Det finns, för den som anse

dubbelbeskattningen motiverad, i och för sig ett motiv att införa a levins - skatten som ett slags tidigarelagd utskiftningsskatt. Men detta motiv saknas

för de företags del, beträffande vilka någon dubbelbeskattning inte ar'' avsedd.

Ett exempel bland dessa är de i tidigare sammanhang namnda dotterbola

c,en till andra aktiebolag, liksom över huvud taget alla de aktietransaktioner,

som «örs av bolag, vilka är skattefria för aktieutdelning, faller under samma

bedömande. Ett annat exempel är handels- och kommanditbolagen, for vilka

någon dubbelbeskattning icke ansetts motiverad i gällande lagstiftning,

tredje av utredningen i ett alltför snävt begränsat fall till befrielse föreslaget

exempel utgör familj ebolagen, åtminstone till den del de med gällande

praxis effektivt befriats från dubbelbeskattning genom den reella friheten i

lönesättning till företagaren-ägaren.

Svenska företagares riksförbund anser att det — om en genomgaen e

aktievinstbeskattning skulle genomföras— framstår som tvivelaktigt huruvida

utskiftningsskatten längre har en hållbar motivering. I varje fall anser

förbundet det berättigat att kräva, att en »avyttring» som tar formen av en

sådan transaktion, för vilken utskiftningsskatteförordningens bestämmelser

blir tillämpliga, inte samtidigt bör föranleda aktievinstbeskattning.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller, att — om en aktievmstskatt

av den tvp utredningen föreslagit genomförs — det finns anledning

överväga att samtidigt avskaffa fondstämpeln. Den föreslagna beskattningen

och särskilt den lO^procentiga schablonregeln verkar som en transaktionsbeskattning

av samma karaktär som fondstämpeln.

Bankinspektionen anser det föga rationellt att vid sidan av varandra ha

två omsättningsskatter för ett så begränsat område som aktiehandeln, vilket

skulle bli fallet, om utredningens förslag genomförs. Inspektionen anser

det därför vara ett lämpligt tillfälle att avskaffa fondstämpeln i samband

med införande av den nya aktievinstskatten. Den minskning i statsinkomsterna

som fondstämpelns avskaffande skulle innebära kan kompenseras

genom en höjning av procentsatsen i aktievinstskatten.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Ackumulerad inkomst

Beträffande den av utredningen avvisade tanken alt aktievinster skall kunna

behandlas såsom ackumulerad inkomst anför näringslivets skattedelegation

bl. a. följande.

i ,.Gen°1?1 den utvidgning av inkomstbegreppet, som utredningen föreslår

bhr aktievmster likställda med andra inkomster för vilka särskdd skaUe’

SSmst^lfa BehOTet,a\en särskild skatteberäknin^S; Ickumm

Jerad inkomst i fråga om reahsationsvinst blir, om utredningens förslå-*

genomfors, också ett helt annat än tidigare. Beskattning k an''^inträda vid

dessal; SumuleSd^ ^ fl?T fdrvärvet och den omfattar då den under

dessa ar ackumulerade värdestegringen, medan nu maximalt fem års vär

destegring på en gång blir föremål för beskattning. Den procentsats som

avses skola tillampas är också hårdare än den lägsta av dem som „u konT

^rf,1ntlllamPmng och. den Progressiva inkomstskatten verkar med full

beräknhS^aSmån^ k81 På ?te får bli föremål för särskild skatte
-

akk ma.n rakna med en kraftig inlåsningseffekt. Det kommer

nämligen att visa sig ekonomiskt ofördelaktigt för personer med även normal

arbetsinkomst att sälja en större post aktier under ett o“h samma år

eftersom detta skulle medföra att vinsten genomsnittligt sett blev föremål

or en mycket hog beskattning. En sådan person tvingas att behålla aktiera

för att sprida försäljningen över flera år. Genom att tillämpa den sär

rÄSff På ''‘vi16! SkUHe dCnna negativa effekt kunna und1

i- ? detta område kan man under åberopande av praktiska

somlälto f^adrarSSenr““,i0nen ‘mder''ä,a llUä”ra ““ ‘>""*”8

I detta sammanhang påpekar delegationen, att utredningen inte föreslagit

nagra särskilda regler för att möjliggöra avskattning av redan inträffad

värdestegring. En rätt till frivillig avskattning skulle emellertid i många

situationer vara av värde och i vissa fall kunna ersätta den särskilda skatteberäkningen

tor ackumulerad inkomst. Den skulle också ha den fördelen

att enbart av skatteskal föranledda försäljningar och inköp undviks. Denna

fråga som oyer huvud taget inte fått något utrymme i betänkandet, bör

enligt delegationen närmare övervägas, varvid inte minst det praktiska tillvägagångssättet

bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation, Sveriges

grossistforbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och

industriorganisation, Svenska bgggnadsentreprenörföreningen, Svenska företagares

riksförbund, styrelsen för Stockholms fondbörs, Sveriges advokatsamfund

och flera handelskammare.

Kammarrätten anser att kravet på likformighet i beskattningen medför

alt aktievmster i förekommande fall skall kunna behandlas som ackumulerad

inkomst. Om de nya reglerna, som kammarrätten föreslår, skall gälla

oinskränkt for fåmansbolag, accentueras detta krav.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar i princip utredningens

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

uppfattning att reglerna om beräkning av skatt för ackumulerad inkomst

inte bör tillämpas för vinster på aktieförsäljning. Emellertid anser länsstyrelsen

att dylik skatteberäkning bör ifrågakomma för vinster, som uppkommer

vid försäljning av aktier i fåmansbolag. Dessa vinster måste nämligen

regelmässigt anses ha intjänats under ett flertal år under den tid företaget

byggts upp.

Länsstyrelsen i Jämtlands län kan inte inse att några materiella skäl talar

för att i detta avseende behandla realisationsvinster på annat sätt än

övriga »inkomster av mera extraordinär art». Ett skäl talar emellertid i och

för sig emot att göra reglerna om ackumulerad inkomst tillämpliga på realisationsvinster,

nämligen det förhållandet att tillämpningen av reglerna

enligt sakens natur är komplicerad och tidsödande. Detta förhållande utgör

emellertid enligt länsstyrelsens mening ytterligare ett skäl för att vinstbeskattningen

bör konstrueras som en från inkomstbeskattningen fristående

skatt på omsättning av värdepapper.

Deklarations- och kontrollfrågor m. m.

I många yttranden framhålls att tillämpningen av de föreslagna reglerna

kommer att medföra stora svårigheter för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter.

Riksskattenämnden understryker att det förhållandet, att tillämpningssvårigheterna

med nu gällande realisationsvinstbeskattningssystem varit begränsade,

i hög grad sammanhänger med att flertalet realisationer på grund

av den relativt korta beskattning.sperioden Aarit skattefria. Nämnden anför.

En till tiden obunden kapitalvinstbeskattning av aktier och därmed jämställda

värdepapper låter sig emellertid svårligen förena med lättillämpade

och ur kontrollsynpunkt effektiva regler om man — vilket förutsätts —

skall inpassa beskattningsreglerna i systemet för den direkta beskattningen.

En sådan lösning synes i stället med nödvändighet ge till resultat regler,

vilka i fråga om praktiska tillämpningssvårigheter inte har motsvarighet

i andra förvärvskällor. Med utgångspunkt från de intressen nämnden

har att bevaka ifrågasätter nämnden därför, om vad som står att vinna

med ett sådant system för kapitalvinstbeskattning på aktier, som det av

aktievinstutredningen föreslagna, står i rimlig proportion till de praktiska

och tekniska svårigheter, som måste bli en följd av reglernas genomförande.

Utredningens förslag om ett inte obligatoriskt men detaljerat och väsentligt

utökat uppgiftslämnande under skärpt straffansvar är enligt nämnden

knappast realistiskt. Uppgiftslämnandet kan i det enskilda fallet vara förenat

med betydande svårigheter samtidigt som uppgifterna kanske aldrig

får någon taxeringsmässig aktualitet. Nämnden ifrågasätter om det föreslagna

årliga uppgiftslämnandet överhuvud kommer att fylla någon egentlig

funktion ur kontrollsynpunkt. Nämnden tillägger.

Riksskattenämnden vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten

på att ett stort antal aktieförsäljningar sker vid sidan av börsen och

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

fondhandlarna. I dylika fall skall avräkningsnota upprättas av säljaren —

eller därest han inte låter upprätta densamma — av köparen. Avräkningsnotan

skall upptaga namnet på säljaren och köparen samt förses med

stämplar. Här är alltså fråga om ett bevismedel, som kan vara upprättat av

den skattskyldige själv. Att taxeringskontrollen vid dylikt förhållande kan

bli föga effektiv ligger i öppen dag. Det torde också ur kontrollsynpunkt vara

svårt att eliminera möjligheten för mindre nogräknade skattskyldiga att

vid olika tillfällen åberopa samma avräkningsnota. Möjligheterna för den

skattskyldige att i vissa fall tillämpa schablonmetoden, om denna metod är

fördelaktigast, innebär ju också att avräkningsnotan för dylika försäljningar

inte använts som bevismedel. Den kan därför i annat sammanhang

åberopas såsom bevis för förvärvskostnad om så skulle vara fördelaktigt.

På grund av det anförda anser sig nämnden inte kunna tillstyrka att den

av utredningen föreslagna årliga uppgiftsskyldigheten införs. Den som vid

försäljning av aktier inte kan styrka sina påståenden och yrkanden beträffande

tillämpligt ingångsvärde bör enligt nämndens mening vara hänvisad

till att tillämpa schablonmetod. Ett dylikt krav på bevisföring ter sig givetvis

mer acceptabelt därest beskattningsperioden — på sätt nämnden

förordat — begränsas till den skattskyldiges livstid.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätten och länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Jämtlands

län. Länsstyrelsen i Stockholms län tillägger.

Man synes dock kunna utvidga uppgiftslämnandet på det sätt, att uppgift

om dels årtal dels sätt för förvärv — köp, arv, gåva etc. — lämnas. Å

andra sidan synes ett sådant begränsat uppgiftslämnande kunna göras obligatoriskt.

Uppgifterna ger viss möjlighet att fastställa identitet och att bedöma

anskaffningsvärde, om detta skulle erfordras vid kommande års

taxeringar. Granskningen av dessa begränsade uppgifter synes ej utgöra en

alltför stor belastning på taxeringsnämnderna.

Kontrollsvårigheterna betonas av samtliga de länsstyrelser som avgett

yttrande.

Överståthållarämbetet ifrågasätter om inte tanken på taxeringsmyndigheternas

tilltänkta praktiska kontrollåtgärder vid den årliga taxeringen är

orealistisk. Man torde nämligen på goda grunder kunna utgå från att någon

detalj granskning av de lämnade här åsyftade uppgifterna inte kommer

att ske i vidare mån än de har betydelse för det ifrågavarande årets taxering.

Inte heller ur den skattskyldiges synpunkt torde det årliga och kanske

vidlyftiga uppgiftslämnandet med hänsyn härtill bli av större värde. Ämbetet

ifrågasätter därför om det tilltänkta uppgiftslämnandet i praktiken

fyller den funktion, som därmed avsetts, och om det inte på grund härav

bör slopas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att med hänsyn till bl. a. bevissvårigheter

från de skattskyldigas sida och kontrollsystemets nuvarande

uppbyggnad, kommer det föreslagna beskattningssystemet att medföra, att

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1906

schablonregeln tillämpas i övervägande antalet fall. Då supplenienlärregeln

i den praktiska tillämpningen kan framstå såsom reell huvudregel, synes

det länsstyrelsen angeläget att de fulla konsekvenserna av tillskapandet av

denna praktiska och lättillämpade regel beaktas inom ramen för ett beskattningssystem

på bruttovinstbeskattningens grund. Det framstår som en allvarlig

brist i det av utredningen avgivna förslaget att denna möjlighet avvisats

i allmänna ordalag, utan att en redovisning givits för ett konkret

förslag med en schablonregel som grund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar att man inför en rnedeltalsberäkning

för aktier innehavda mer än två år. Länsstyrelsen anför.

Hinder torde nämligen icke föreligga för redovisning av tvåårsaktier för

sig och övriga aktier för sig i förmögenhetsredovisningen. Sedan aktier innehafts

mer än två år övergår aktierna till kategorien långtidsinvestering och

kommer eventuellt att påverka beräkningen av anskaffningsvärdet för tidigare

köpta aktier av samma slag genom att i ingångsvärdet för dessa aktier

inräknas jämväl de närmast före tvåårsperiodens ingång köpta aktierna.

Ehuru den skisserade redovisningsmetoden har vissa komplikationer, synes

dessa vara ganska små i jämförelse med de olägenheter i redovisnings- och

deklarationshänseende som skulle uppkomma för ägare av större mängd

aktier, om utredningens förslag genomförs i oförändrat skick. Det må också

framhållas, att den av länsstyrelsen förordade redovisningsmetoden funktionerar

i Danmark vid beskattning av aktievinster enligt vad framgår av den

redogörelse som lämnats i betänkandet (s. 86).

Mot den föreslagna redovisningsmetoden kan emellertid framhåller länsstyrelsen

anföras, att den inte synes möjliggöra uträkning av anskaffningsvärde

på teckningsrätter och delbevis, som erhållits i samband med nyresp.

fondemission. Enligt länsstyrelsens mening är det på denna punkt

nödvändigt med en förenkling. Länsstyrelsen föreslår att försäljning av teckningsrätter

och delbevis alltid beskattas enligt schablonmetoden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att utredningen inte berört

frågan om vilket vitsord vid en eventuell taxeringsprocess, som skall ges den

skattskyldiges i deklaration lämnade uppgifter, i den mån dessa grundar sig

på sådana deklarationer, som inte längre bevaras. Det år, då aktie förvärvats

antingen genom köp eller i samband med fond- eller nyemission, kan anskaffningskostnaden

ha blivit felaktigt angiven antingen genom den skattskyldiges

eget eller beskattningsmyndighetens förvållande eller underlåtenhet

och detta fel kommer sedan att följa med i den skattskyldiges deklaration

år efter år. Förutsättningarna för att felet — som kan vara till både

den skattskyldiges fördel och hans nackdel — skall kunna tillrättas minskar

allteftersom åren går och försvinner väl i sinom tid helt.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att svårigheterna inte bör överdrivas.

Redan med nuvarande tidsbegränsning kan i många fall utredningssvårigheter

uppkomma. Fondaktier och aktier på egna teckningsrätter som

utnyttjas räknas redan nu som förvärvade samtidigt med ursprungsaktierna.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Det totala ingångsvärdet för aktieposten ökas vid nyemission med teckningsbeloppet.

Vid försäljningstillfället har man — om uppgiftsplikten utvidgas

på sätt utredningen föreslagit — tillgång till uppgifter om både innehavstiden

och ingångsvärdet. Länsstyrelsen tillägger.

Från föregående års deklaration överförs år för år i den nya deklarationen

både inköpsåret och inköpskostnaden, ökade med teckningskostnaden vid

nyteckning. När aktierna säljs, ges bort eller ingår i dödsbo, kan vinsten

omedelbart framgå av föregående års deklaration. Då aktier erhålls genom

arv, överförs blott den avlidnes i sista deklarationen avgivna ingångsvärde

och innehavstid. På motsvarande sätt förfars vid gåva. Skattemyndigheterna

kan kontrollera att belopp och inköpsdatum varje år stämmer med föregående

års redovisning, vilket redan delvis sker. Otvivelaktigt kan svårigheter

likväl uppkomma, särskilt ifråga om stora aktieposter och ärvda aktier. I

sistnämnda fall skulle svårigheterna kunna undvikas, om man — såsom

nyss ifrågasatts — vid beräkningen utgår från värdet av aktierna vid dödsfallet.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller

att de sakkunniga synes ha avsevärt underskattat svårigheterna för såväl

skattskyldiga som taxeringsmyndigheter beträffande möjligheterna att införskaffa

uppgifter och kontrollera dessa. Om dels »avskattning» infördes vid

arv och gåva och dels ett schablonavdrag medgavs skulle dessa svårigheter

emellertid minska inte obetydligt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller att utredningens

förslag kommer att åsamka taxeringsmyndigheterna ett betydande merarbete.

Detta sammanhänger bl. a. med att aktieaffärer med åren kommit att

beröra ett allt vidare klientel, att transaktionerna i många fall gäller småposter

samt att fond- och nyemissioner med i många fall åtföljande kompletteringsköp

komplicerar bilden av aktieinnehavet. Därmed följer svårigheter

inte minst för taxeringsmyndigheterna på lokalplanet att under en begränsad

taxeringsperiod fullfölja sitt granskningsarbete. Ett antagande av aktievinstutredningens

förslag skulle därför accentuera behovet av medverkan

från lokal skattemyndighet. Besvärliga bevissvårigheter skulle undanröjas

om det värde aktierna upptagits till vid arvsbeskattningen fick betraktas

som anskaffningskostnad.

Sveriges häradsskrivareförening anser att — om den kommande lagstiftningen

skulle bli i enlighet med det nu föreliggande förslaget — lämnandet

av uppgifterna i förmögenhetsbilagan bör göras obligatoriskt. Man skulle

nämligen härigenom kunna undvika framtida tidskrävande och besvärliga

utredningar.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller att svårigheterna att

lämna erforderliga uppgifter för en korrekt vinstberäkning torde bli så stora

framför allt för fysiska personer att schablonregeln blir den förhärskande

metoden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Xäringslivets skattedelegation framhåller att utredningen av lättförståeliga

skäl inte velat göra det utvidgade uppgiftslämnandet obligatoriskt. I stället

har man hänvisat till möjligheten att utnyttja 10-procentschablonen, då anskaffningsvärdet

inte kan visas. Delegationen tillägger.

Eftersom aktieägarna inte gärna kan räkna med att 10-procentsschablonen

kommer att ge ett rättvisande beskattningsresultat, tvingas de i sitt eget

intresse att anteckna och bevara alla uppgifter för fastställande av rätt anskaffningsvärde.

Även för en privatperson med en blygsam aktieportfölj

blir detta ett betungande merarbete. Som bekant förvaltas aktier och liknande

värdepapper i stor utsträckning av bankernas notariatavdelningar eller

andra förvaltare, av förmyndare m. fl., vilka med nödvändighet måste ombesörja

denna uppgiftsplikt. Detta måste i sin tur medföra att förvaltningen

fördyras. Att besväret kommer att avskräcka en bredare allmänhet från aktieaffärer

ligger i öppen dag.

Uppgiftssamlandet skulle för bankerna innebära stora kostnadsökningar,

för vilka de måste gottgöra sig genom ökade avgifter för sina tjänster.

Genom att utredningen föreslagit straffansvar för den som lämnar felaktig

uppgift, även om denna saknar betydelse för den aktuella taxeringen,

kommer de skattskyldiga, framhåller delegationen, av rädsla att göra fel att

avhålla sig från att i förmögenhetsbilagan till självdeklarationen årligen

lämna de uppgifter, som behövs för framräknandet av ett riktigt anskaffningsvärde.

I flertalet fall skulle taxeringsmyndigheterna — även om de hade

personalresurser därtill — betas möjligheter att utöva fortlöpande kontroll.

Delegationen yrkar därför att någon ändring i skärpande riktning inte

vidtas i den aktuella ansvarsbestämmelsen. Rent principiellt måste invändningar

riktas mot att frivilligt lämnande av uppgifter, vilka inte kan påverka

den aktuella taxeringen och vilka kan rättas och ändras ända till dess

den skattepliktiga transaktionen vidtas, skall vara underkastat straffpåföljd.

Liknande synpunkter framhålls av flertalet remissinstanser på näringslivets

område.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att problemet att åstadkomma en

korrekt realisationsvinstberäkning efter lång innehavstid är svårlöst. Delegationen

har den bestämda uppfattningen att frågan inte kan lösas vid den

tidpunkt då försäljningen genomförs utan att alla uppgifter soin är behövliga

för den framtida realisationsvinstberäkningen måste redovisas i varje

års deklaration och årligen prövas av taxeringsmyndigheterna. Det innebär

med andra ord att en fastställelsetalan måste införas. Delegationen anför.

Utredningen föreslår också en utvidgning av ansvarsbestämmelserna då

oriktig uppgift rörande förmögenhet lämnas i deklarationen. Effekten av

denna skärpning måste i det system utredningen tänkt sig bli den att de

skattskyldiga inte vågar lämna de frivilliga uppgifter, som utredningen föreslagit.

Det finns enligt delegationens uppfattning inte anledning att genomföra

en skärpning på denna punkt, eftersom skattestrafflagcns bestämmelser

bör utgöra den grund, som i kvalificerade fall av oriktiga uppgifter skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 19GG

åberopas. Kan skattestrafflagen inte tillämpas, finns inte heller skäl att ha

ett starkare korrektiv än det nuvarande.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att de tekniska redovisningsproblemen

blir ytterst svårlösta. Den som, t. ex. via en aktiesparklubb,

köper aktier i smärre poster får snart en svåröverskådlig mängd olika ingångsvärden

även inom ramen för ett totalt ganska blygsamt bestånd. Den

som gör större placeringar har ofta anledning att sprida sina förvärv över

flera tidpunkter för att inte pressa upp kursen, och därmed uppstår även i

dessa fall problemet med en rad skiftande ingångsvärden och förvärvstidpunkter

inom samma aktiebestånd. Problemen ökar när ny- eller fondemissioner

tillkommer. Sanktionen mot sådana skattskyldiga, som inte mäktar

fullfölja den årliga redovisningen av sina aktiers alla ingångsvärden kan,

framhåller styrelsen, bli betänklig nog. Förlustavdragsmöjligheten bortfaller

och 10 % av bruttointäkten vid försäljning skall redovisas som inkomst.

Samma sanktion drabbar den, som beträffande arv- eller gåvofångna aktier

misslyckas med att rekonstruera fångesmannens motsvarande redovisning.

Svenska fondhandlareföreningen framhåller att det föreslagna systemet

lör redovisning i aktieägarens deklaration förefaller bli så komplicerat och

full med petitesser, att man där bör införa vissa schablonmässiga förenklingar.

Föreningen anför.

Sålunda förutsätts utan att detta står klart uttryckt i författningstexten,

alt inköp för avrundning till närmaste hel aktie av udda teckningsrätter

och delbevis vid emissioner i ett bolag skall kunna ske varvid den tillköpta

bråkdelen av aktien i framtiden skulle anses vara förvärvad samtidigt med

det ursPrungliga förvärvet. Det torde vara skäligt att dessutom tillåta försäljning

utan skattepåföljd av sådana överskjutande bråkdelar av aktier.

Det förefaller dessutom lämpligt, att den skattskyldige ges rätt att sammanlöra

anskaffningsvärdet av vid olika tidpunkter köpta aktieposter i samma

bolag till en och samma kurs och därefter räkna med ett genomsnittspris.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att utredningsarbetet kommer

att kosta aktieägarna störa summor. De fiskala myndigheterna kommer

att behöva använda mycket stor personal för kontroll av de med åren

allt längre bilagorna till deklarationerna, om denna kontroll skall bli effektiv.

Föreningen tillägger.

I fråga om deklarationsskyldighet samt kontroll av avgivna självdeklarationer

har under senare år införts ett antal schablonregler i syfte att förenkla

och minska administrationen. Aktievinstutredningens förslag synes

trots den föreslagna schablonregeln komma att innebära ett stort steg i motsatt

riktning och en synnerligen stor ökning av arbetsbördan både för fiscus

och för allmänheten.

Om emellertid införandet av en »evighetsbeskattning» av aktievinster skulle

anses nödvändigt, skulle det vara lyckligt, om en sådan metod kunde

konstrueras så att vinst- resp. förlustberäkningar vid aktieförsäljningar efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

långt innehav i de allra flesta fall kunde undvikas. Föreningen anser att följande

förslag bör undersökas.

De föreslagna reglerna behålls med undantag av dels att schablontaxering

efter tio års innehav åsättes inte längre med 10 % utan med 5 % av nettoförsäljningssumman,

dels att reglerna om ökat årligt uppgiftslämnande och

därav föranlett utvidgat straffansvar utgår. Den skattskyldige, som för enstaka

försäljningar inte åtnöjes med en schablontaxering, skall sålunda prestera

en på tillfredsställande sätt styrkt utredning om vinst resp. förlust.

Den skattskyldige skulle alltså ha rätt att vid försäljning av innehav, som

är två till tio år gamla, taxera enligt 10-procentig och vid äldre innehav enligt

5-procentig schablonmetod. Han skulle ändock, om han presterar en fullgod

utredning, alternativt ha rätt att taxera enligt 30-procentsregeln.

Värderingssvårigheterna vid ikraftträdandet understryks i flertalet yttranden.

Sålunda framhåller bl. a. näringslivets skattedelegation att det för

aktier som noteras officiellt på börsen eller på fondhandlareföreningens lista

knappast föreligger några nämnvärda värderingsproblem. Läget är ett helt

annat i fråga om aktier av annan art ävensom andelar. Delegationen anför.

Värderingen av aktier i familjeföretag och liknande måste helt naturligt

ske schablonmässigt. Avgörande vikt fästes vid utdelningen men hänsyn tas

också till det s. k. substansvärdet. Det är självfallet inte möjligt att fastställa

hur mycket aktieägarna skulle kunna få för aktierna vid överlåtelse av hela

företaget, eftersom det eventuella övervärde som finns i företaget svårligen

låter sig objektivt fastställa före en försäljningssituation. Vidare måste

värderingen ske mot bakgrunden av ett tidigare års värden. Full hänsyn

till förväntningen om förbättrade resultat i framtiden kan helt naturligt ej

heller tas vid förmögenhetsvärderingen. Detta betyder inte att aktierna generellt

sett givits en för låg värdering vid förmögenhetstaxeringen, men strävan

har hos många taxeringsnämnder varit att i enlighet med riksskattenämndens

direktiv inte tillämpa en högre värdering än som vid en försiktig

bedömning är realistisk. Skiftande normer har emellertid använts vid

värderingen inom olika län.

I det nu aktuella förslaget är utgångspunkten en annan. Här skall inte

annan värdestegring beskattas än den som verkligen inträtt, sedan aktierna

förvärvades resp. efter ikraftträdandedagen. Någon anledning att för sådant

fall hålla värderingen låg finns givetvis inte. Något fiskalt intresse av att

beskatta fiktiva värdestegringsvinster, eller värdestegringsvinster som i realiteten

inträffat långt tidigare, borde inte få föreligga. Hänsyn bör också tas

till att olika aktieägarekategorier kan ha mot varandra stridande intressen.

För att tillgodose önskemålet alt undvika beskattning av värdestegring,

som inträtt tidigare, är det enligt delegationen nödvändigt att låta utarbeta

mer precisa värderingsgrunder för fastställande av ingångsvärdet. Härför

erfordras uppenbarligen ytterligare utredning. För att en sådan skall kunna

medhinnas måste enligt delegationen ikraftträdandedagen flyttas till eu betydligt

senare tidpunkt än den nu föreslagna.

I fråga om organisationsaktier föreligger å andra sidan den situationen

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

att några ingångsvärden över huvud taget inte finns fastställda beroende på

att dessa aktier, som innehas av aktiebolag, inte skall åsättas något värde

vid förmögenhetstaxeringen. Även här fordras regler hur ingångsvärdet

skall beräknas, om dessa aktier över huvud taget skall dras in under beskattningen.

Detsamma gäller även aktier i utländska dotterbolag.

Beträffande andelar i handels- och kommanditbolag saknas över huvud

taget bestämmelser. Utredningen har, framhålls i yttrandet, tydligen valt

den enklaste vägen och utgått från att den skattskyldiges sammanlagda

värde av olika tillgångar i handelsbolaget resp. kommanditbolaget skall utgöra

ingångsvärde i de fall då andelen innehafts i fem år. Detta är framhåller

delegationen emellertid helt ogörligt och skulle leda till ett helt felaktigt

beskattningsresultat, bl. a. på grund av att goodwillvärden och liknande

värden, hyresrätter o. d. inte upptas såsom skattepliktig förmögenhet.

En realisationsvinstbeskattning med utgångspunkt från förmögenhetsvärderingen

på olika befintliga tillgångar i ett handelsbolag, skulle med andra ord

leda till en för hård beskattning.

I sådana fall då insatsen exempelvis består i en av den ena delägaren tidigare

innehavd firma eller liknande uppkommer likaså problem vid ingångsvärdets

fastställande. Svårigheter föreligger vidare att bestämma ingångsvärdet

för andelar i bostadsrättsföreningar.

Delegationen yrkar att en eventuell framtida lagstiftning förses med

ikraftträdandebestämmelser utan alla retroaktiva verkningar.

Liknande synpunkter anförs av såväl näringsorganisationer som myndigheter.

Beträffande värderingen av aktier i familjebolag anför Svenska företagares

riksförbund.

Man bör därvid inte bortse från att intressemotsättningar kan tänkas

föreligga mellan aktieägare i icke börsnoterade bolag, vilka har anledning

räkna med att deklarationskursen den 31/12 1965 skall få betydelse för

deras beskattning i framtiden, och andra aktieägare. En majoritetsgrupp

kan exempelvis, i förlitande på skattefrihetsregeln eller med hänsyn till att

någon försäljning på lång tid inte blir aktuell, se med sina intressen förenligt

att påyrka ett lågt värde hos aktierna, samtidigt som en minoritetsgrupp

har motsatt intresse. En taxeringsintendent, som i och för sig från

förmögenhetstaxeringssynpunkt kan finna en hög värdering önskvärd, kan

argumentera i motsatt riktning, om han räknar med att värdet kan bli aktuellt

i samband med aktievinstbeskattning. En ytterligare sida av problemet

är ställningstagandet till aktiers värde, när en avyttring av dem till ett

aktiebolag i intressegemenskap med säljaren blir aktuell — här är återigen

intressena omkastade, i det att det fiskala intresset talar för ett lågt värde,

skattebetalarintresset för ett högt sådant.

I många yttranden förordas ett schablonavdrag vid realisationsvinstberäkningen

liksom för närvarande gäller vid t. ex. inkomst av kapital.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår ett belopp av 400 å 800

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

kr., SACO 500 kr. Kommerskollegium, länsstyrelsen i Uppsala län och styrelsen

för Stockholms fondbörs föreslår ett schablonavdrag på 800 kr. Bankinspektionen,

länsstyrelserna i Kalmar, Västmanlands och Jämtlands län,

näringslivets skattedelegation, Svenska fondhandlareföreningen och Svensk

industriförening föreslår 1 000 kr. Föreningen Auktoriserade revisorer föreslår

ett schablonavdrag på 500 kr. eller 1 000 kr. Sveriges jordägareförbund

och TCO förordar att avdraget för ensamstående sätts till 400 kr. och för

makar till 800 kr. Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

förordar 500 kr. resp. 1 000 kr.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen föreslår ett schablonavdrag på

1 000 kr. samt att utredning ej skall behöva göras när försäljningen inte

överstigit 10 000 kr. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår att ett sammanlagt

innehav av aktier, andelar m. m. på sammanlagt högst 20 000 kr. värde

inte skall föranleda uttagande av skatt och att skatt inte heller skall uttas

på ett lägre årligt skattepliktigt belopp än 500 kr.

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill begränsa schablonavdraget till avyttringar

som ägt rum mer än två år efter aktieförvärvet. Länsstyrelsen i

Stockholms län anför.

Ur praktisk synpunkt bör även övervägas att medge ett visst schablonavdrag

vid realisationsvinstberäkningen liksom för närvarande gäller vid

t. ex. inkomst av kapital. Avdrag ges endast vid tillämpning av huvudregeln

och, om samtidigt förlust på aktieförsäljningar föreligger, sedan avdrag

skett för denna. Om för en skattskyldig både huvudregeln och schablonmetoden

samtidigt tillämpas, bör avdraget ej medges från nettovinst som

motsvarar vinst enligt schablonmetoden och givetvis ej heller från annan

inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. En annan möjlighet är att endast

beskatta vinster över visst belopp. Med en sådan metod följer dock tröskelproblem.

Den av utredningen föreslagna skärpningen av straffsatsen i 121 § andra

stycket TF har mött kritik från många remissinstanser.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att den utökade uppgiftsskyldigheten

i många fall kan komma att åsamka den skattskyldige stort bryderi.

Vederbörande kan komma att lämna uppgifter i deklarationen, vilka sedermera

befinns vara felaktiga med ty åtföljande risk för åtal och straff enligt

skattestrafflagen eller förutberörda stadgande i TF. Tänkbart är väl också

att en sådan skattskyldig hellre än att riskera att lämna oriktiga uppgifter

avstår från att lämna uppgifter på de känsliga punkterna. Följden kan då bli

att han enligt den föreslagna schablonregeln taxeras för en presumerad vinst,

oaktat att i verkligheten förlust föreligger. En sådan konsekvens av den föreslagna

regleringen kan inte anses tillfredsställande.

Vad beträffar den föreslagna skärpningen av straffsatsen i 121 § andra

stycket TF framhåller hovrätten att behov av att utdöma frihetsstraff för

förseelse av de slag varom här är fråga inte torde kunna påvisas, och att

7 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sant/. Nr 00

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

straffet därför i likhet med vad som gällde innan 1956 års taxeringsförordning

trädde i kraft bör vara dagsböter.

Riksåklagarämbetet framhåller, att den föreslagna anordningen med upptagande

av uppgifter om aktieförvärv i den allmänna självdeklarationen

torde mera vara av värde för den skattskyldige själv än för taxeringsmyndigheterna.

I betraktande härav och då uppgifterna avses skola vara frivilliga

kan det ifrågasättas, om uppgifter av det slag varom här är fråga

bör lämnas i den allmänna självdeklarationen och omfattas av den försäkran

på heder och samvete, varunder deklarationen avges. Mot en kriminalisering

talar även, att frågan om att utkräva ansvar för oriktiga frivilliga

uppgifter torde uppkomma ytterst sällan med hänsyn till att dylika uppgifter

inte skulle obligatoriskt kontrolleras samt — inte minst — till att preskriptionstiden

för brottet endast skulle bli två år.

För den händelse den föreslagna anordningen genomförs synes det uppenbart,

att de frivilliga uppgifterna kommer att omfattas av straffstadgandet

i 121 § andra stycket TF. Det torde knappast vara påkallat att av denna anledning

genomföra någon straffskärpning.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. överståthållarämbetet, länsstgrelsen

i Södermanlands län och flera handelskammare.

Ikraftträdandebestämmelserna

De av utredningen föreslagna reglerna för övergången till den nya vinstbeskattningen

har av åtskilliga remissinstanser ansetts behäftade med vissa

brister. Hit hör även de retroaktiva verkningarna, något som enligt dessa

instanser inte kan accepteras. Kritiken gäller bl. a. utredningens förslag,

att de nya reglerna skall göras tillämpliga första gången vid 1967 års taxering

beträffande avyttringar som äger rum den 1 mars 1966 eller senare.

I fråga om de retroaktiva verkningarna framhålls av t. ex. näringslivets

skattedelegation och Kooperativa förbundet att den föreslagna beskattningen

träffar försäljningar som ägt rum fr. o. m. den 1 mars 1966 men innan de

nya reglerna ännu antagits av riksdagen.

Vidare påtalar flera remissinstanser den retroaktiva effekten av utredningens

förslag att den nya vinstbeskattningen skall äga tillämpning i fråga

om sådana värdepapper som förvärvats genom oneröst fång senast efter

utgången av februari 1961 även om de av säljaren före de nya reglernas

ikraftträdande förvärvats genom arv, gåva eller annat dylikt icke oneröst

fång och följaktligen enligt hittills gällande regler skulle vara fria från realisationsvinstbeskattning.

Mot en sådan utformning av övergångsreglerna

uttalar sig bl. a. riksskattenämnden, överståthållarämbetet, flera länsstyrelser,

näringslivets skattedelegation m. fl. organisationer. Kammarrätten

anser att det beträffande aktier, som förvärvats genom arv under tiden

mars 1961—februari 1966, är motiverat att på samma sätt som för äldre

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

aktier tillerkänna de skattskyldiga rätt att beräkna ingångsvärdet till deklarationsvärdet

vid utgången av år 1965, även om senaste onerösa fång skett

efter utgången av februari 1961. En liknande uppfattning uttalar Kooperativa

förbundet, som dock anknyter värderingen till dagen för lagens ikraftträdande.

Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar, att i fråga om aktier, som förvärvats

under tiden den 1 mars 1961—-den 28 februari 1962, om de inte avyttras

före den 1 mars 1966, beskattningsunderlaget kommer att öka från

25 % till 30 % av vinsten, om ej schablonregeln i stället tillämpas.

I fråga om de äldre aktieinnehav, för vilka vinstberäkningen enligt utredningens

förslag skulle ske med utgångspunkt från deklarationsvärdet

vid 1965 års utgång, har åtskilliga remissinstanser, representerande såväl

myndigheter som organisationer och sammanslutningar, framhållit att det

faktiska anskaffningsvärdet för värdepapperen i fråga kan vara högre än

det nämnda deklarationsvärdet med påföljd att vinstbeskattning enligt de

föreslagna reglerna skulle kunna komma i fråga, trots att i själva verket

förlust uppkommit. Av de ifrågavarande instanserna föreslås att den skattskyldige

i sådana fall bör få tillämpa det högre faktiska ingångsvärdet, om

han kan visa detta, i stället för värdet per den 31/12 1965. Däremot bör

enligt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

avdrag för förlust inte beräknas med utgångspunkt från annat värde än

den kurs som föreligger per den 31/12 1965. Enligt Svenska fondhandlareföreningen

bör förlust få beräknas efter det lägsta av de båda ifrågavarande

värdena i likhet med vad som sker i England.

Riksskattenämnden erinrar om att särskilda tillämpningssvårigheter uppkommer

vid bestämmandet av ingångsvärdet per den 31/12 1965 såvitt avser

icke börsnoterade aktier. Nämnden framhåller bl. a.

Ett stort antal icke börsnoterade aktier är inte upptagna i den av nämnden

sammanställda s. k. aktievärderingslistan. Vissa av dessa bolag är helägda

dotterbolag till andra bolag, även börsnoterade bolag. Någon värdering

av dylika aktier har hittills inte ifrågakommit, eftersom någon förmögenhetstaxering

ju inte är aktuell. Skulle även dessa aktiebolag behöva värderas

för bestämmandet av ingångsvärden uppkommer givetvis ett betydande

merarbete för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

De värden på icke börsnoterade aktier, som i enlighet med »aktievärderingslistan»

får upptas i 1966 års deklarationer, grundar sig på en värdering

av aktierna, som hänför sig till förhållandena år 1964 eller eventuellt

tidigare år och som därför inte är dagsaktuell. Denna värdering, som företagits

i enlighet med nämndens anvisningar, är vidare försiktigt gjord —

detta i syfte att undvika en mångfald besvärliga skatteprocesser — och leder

till att aktiernas deklarerade förmögenhetsvärde inte alltid kan godtas såsom

allmänt saluvärde t. ex. vid en försäljning, där fråga uppkommer om

beskattning för förtäckt utdelning.

Bihang till riksdagens protokoll 196G. 1 saml. Nr 00

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Riksskattenämnden anser, att möjlighet bör beredas de skattskyldiga att

få omprövat det per 31/12 1965 deklarerade förmögenhetsvärdet på dylika

aktier. Av praktiska skäl måste emellertid denna möjlighet begränsas till

tiden. Enligt nämndens mening bör en dylik omprövning av deklarationsvärdet

per 31/12 1965 ej få ske senare än fem år efter ikraftträdandet av

de nya reglerna. Det värde, som vid en sådan omprövning fastställs för

en viss försåld aktiepost, synes emellertid, framhåller nämnden, böra få

åberopas som ingångsvärde även för andra aktier av samma slag.

Frågan om värderingen berörs också av t. ex. näringslivets skattedelegation,

som framhåller att det för att tillgodose önskemålet att undvika beskattning

av värdestegring, som inträtt tidigare, är nödvändigt att låta utarbeta

mer precisa värdestegringsgrunder för fastställande av ingångsvärdet.

Detsamma gäller enligt delegationen beträffande organisationsaktier,

om dessa över huvud taget skall dras in under beskattningen, samt aktier

i utländska dotterbolag. Delegationen vänder sig vidare beträffande andelar

i handels- och kommanditbolag mot tanken att den skattskyldiges sammanlagda

värde vid förmögenhetsberäkningen av olika tillgångar i handelsbolaget

resp. kommanditbolaget skall utgöra ingångsvärde i de fall då

andelen innehafts i fem år. Detta skulle enligt delegationen leda till ett felaktigt

beskattningsresultat, bl. a. på grund av att goodwillvärden och liknande

värden, hyresrätter o. d. inte upptas som skattepliktig förmögenhet.

Likaså uppkommer enligt delegationen problem vid fastställande av ingångsvärdet,

då insatsen exempelvis består i en av den ena delägaren tidigare

innehavd firma eller liknande. Även dessa och liknande frågor bör

övervägas innan lagstiftningen träder i kraft, framhåller delegationen.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation.

Departementschefen

Enligt gällande bestämmelser angående beskattning av realisationsvinst

behandlas vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring av aktier

eller andra värdepapper skattemässigt på samma sätt som vinst vid avyttring

av annan läs egendom. Detta innebär att, om de avyttrade aktierna

förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och innehafts under

minst fem år, vinsten är skattefri. Sker avyttringen inom femårsperioden

beskattas vinsten enligt en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst

räknas, om aktierna innehafts mindre än två år 100 % av vinsten, om

de innehafts två men ej tre år 75 % av vinsten, om de innehafts tre men

ej fyra år 50 % av vinsten samt om de innehafts fyra men ej fem år 25 %

av vinsten. Har aktierna förvärvats genom ett icke oneröst fång, såsom

genom arv eller gåva, är realisationsvinsten i princip skattefri. Undantag

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

härifrån gäller dock när aktierna erhållits såsom gåva av make eller skyldeman

eller i vissa fall då make erhållit aktier vid bodelning i anledning av

andre makens död. I dessa fall bedöms skattskyldigheten med hänsyn till

det närmast föregående fånget. Begreppet skyldeman torde här få anses omfatta

alla släktingar där blodsband föreligger.

Det förslag till ändrade regler för aktievinstbeskattning som framlagts av

aktievinstutredningen innebär i huvudsak följande. Den nuvarande femårsperioden

avskaffas och beskattningen blir inte längre tidsbegränsad.

Aktievinst beskattas liksom hittills som vanlig inkomst tillsammans med

annan inkomst. Det föreslagna nya skattesystemet omfattar i princip alla

aktier samt teckningsrätter, fondandelar och liknande liksom även andelar

i aktiefonder, ekonomiska föreningar samt handels- och kommanditbolag.

Slutligen omfattas alla med nu nämnda handlingar jämförbara värdepapper

men däremot inte obligationer. Vinst vid avyttring under de två första

åren skall enligt förslaget liksom f. n. beskattas fullt ut. Vid senare avyttring

är 30 % av vinsten skattepliktig oavsett tiden för innehavet. I stället

för 30 % av vinsten får enligt förslaget 10 % av försäljningspriset tas upp

som skattepliktig inkomst. Den skattskyldige kan yrka detta, av praktiska

skäl eller därför att 10-procentsregeln är förmånligare. Schablonmetoden

skall tillämpas även när inköpspriset och därmed vinsten inte kan klarläggas.

Liksom f. n. skall endast försäljning och andra överlåtelser mot

vederlag kunna utlösa beskattning. Äganderättsövergång genom arv, testamente

och bodelning och andra icke onerösa fång föranleder inte beskattning.

Den som förvärvar aktie genom ett icke oneröst fång övertar beskattningsansvaret

för tidigare ägares värdestegringar. När han säljer aktierna

beräknas vinsten med utgångspunkt från det senaste onerösa fånget eller

enligt 10-procentsregeln.

Realisationsförlust under visst år får enligt förslaget liksom nu avräknas

endast mot realisationsvinst under samma år. Försäljning av aktier i familjebolag

eller andelar i handels- och kommanditbolag av samma karaktär

som familjebolag föreslås bli skattefri om försäljningen omfattar minst

hälften av aktierna eller andelarna och sker till endast en köpare. Något

undantag föreslås däremot inte för aktiefonderna eller investmentbolagen,

vare sig i fråga om andelar eller aktier i sådana företag eller i fråga om

dylika företags innehav av aktier. Ej heller föreslås något undantag för

tvångsförsäljningar. Vid sådana försäljningar skall dock enligt förslaget

skattepliktig realisationsvinst alltid beräknas som om försäljningen skett

efter tvåårsperioden, dvs. till 30 % av vinsten eller enligt schablon. Realisationsvinst

får enligt förslaget liksom f. n. inte behandlas som ackumulerad

inkomst.

Förslaget innebär vidare, att den skattskyldige i förmögenhetsbilagan till

självdeklarationen skall kunna ange uppgifter om tidpunkt och pris för

sinn aktieförvärv och överföra dessa uppgifter år från år till nästföljande

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

deklaration fram till det år försäljningen sker. Dessa uppgifter avses enligt

förslaget årligen kunna avstämmas av beskattningsmyndigheterna.

Det nya skattesystemet skall enligt förslaget träda i kraft den 1 mars

1966 och tillämpas första gången vid 1967 års taxering. Det berör alltså

alla försäljningar av aktier och motsvarande tillgångar efter utgången av

februari 1966. Aktier som köpts efter utgången av februari 1961 faller -—- även om arv eller gåva kommit emellan — helt under det nya systemet. För

aktier som inköpts tidigare, dvs. aktier som före ikraftträdandet kunnat

försäljas skattefritt, föreslås att deklarationsvärdet vid utgången av år 1965

skall räknas som inköpspris.

Aktievinstutredningen har enligt min mening på ett i många hänseenden

tillfredsställande sätt löst den uppgift som getts i direktiven. Utredningens

förslag har emellertid fått ett negativt bemötande vid remissbehandlingen,

främst från remissinstanserna på näringslivets område. En i tiden obegränsad

kapitalvinstskatt på aktier har ansetts medföra en allvarlig fördyring

av bolagens kapitalanskaffning och, som förslaget utformats, hindra en

önskvärd strukturrationalisering inom näringslivet. Många remissinstanser

har framhållit att det i princip är riktigt att vinster vid försäljning av aktier

skall inkomstbeskattas lika väl som andra inkomster. Allmänt har man

dock ansett att frågan bör tas upp i ett större sammanhang och att deklarations-

och kontrollsvårigheterna blir stora om förslaget genomförs.

Under efterkrigstiden har en kraftig värdestegring ägt rum för olika slag

av reala förmögenhetsobjekt. Denna utveckling är delvis en följd av den

allmänna prisstegring som ägt rum under en i det närmaste obruten högkonjunktur.

Värdestegringen på reala förmögenhetsobjekt har tidvis förstärkts

av spekulativa tendenser. Andra faktorer har emellertid också spelat

in.

Man kan t. ex. peka på den ökade takten i urbaniseringen som framkallat

en starkt stigande efterfrågan på fastigheter i och omkring de större

tätorterna. Den längre semestertiden och de fria lördagarna har ökat behovet

av fritidsfastigheter. Detta har medfört betydande värdestegringsvinster

för ägare av sådana fastigheter.

Den under efterkrigstiden genomsnittligt sett goda vinstkonjunkturen

och den i betydande utsträckning självfinansierade investeringsverksamheten

inom näringslivet har medverkat till en extra stark kursstegring på

aktiemarknaden. Risktagandet vid långtidsplaceringar i aktier har bedömts

såsom obetydligt och detta har bidragit till att kapital i ökad omfattning

placerats i aktier. Efterfrågeökningen tillsammans med det jämförelsevis

ringa utbudet har medfört betydande värdestegringsvinster för ägare av

främst börsnoterade aktier. En utveckling av detta slag medför en icke

önskvärd tendens till omfördelning av inkomster och förmögenhet, vilken

endast till en del kan motverkas genom den allmänna ekonomiska politiken.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att kompletterande medel finns,

bl. a. i form av en lämpligt utformad realisationsvinstbeskattning. En översyn

och upprustning bör företas av de olika medel, som kan tänkas komma

till användning för att dämpa alltför kraftig värdestegring på olika förmögenhetsobjekt.

Den nu aktuella utredningen angående aktievinsterna liksom

den pågående utredningen rörande markvärdepolitiken utgör viktiga

delar i detta arbete.

I många remissyttranden över aktievinstutredningens förslag bar framhållits

att prövningen av detta förslag inte bör ske isolerat. Man har ansett

att resultatet av markvärdekommitténs utredning bör avvaktas och att

frågan om ändrade regler beträffande realisationsvinstbeskattningen bör

prövas i ett sammanhang och avse all lös och fast egendom och att en

översyn samtidigt bör ske av hela vårt skattesystem.

Den omständigheten att man inför en skälig beskattning av vissa kapitalvinster

är emellertid enligt min mening inte en åtgärd som kräver en omprövning

av skattesystemet i övrigt. En beskattning av värdestegring på

aktier får, som kammarrätten påpekat, anses uppbäras av en inte ogrundad

uppfattning hos medborgarna i gemen, att en realiserad sådan värdestegring

ger en skattekraft från vilken det saknas anledning bortse vid bestämning

av beskattningsområdet. De nya reglerna för beskattning av realisationsvinster

måste utformas med hänsyn dels till vilka tillgångar det gäller, dels

till vad man vill nå med bestämmelserna. Det bör därför inte möta några betänkligheter

att nu besluta om ändring i reglerna för beskattning av vinster

vid försäljning av aktier och likartade tillgångar trots att motsvarande bestämmelser

beträffande fast egendom fortfarande är föremål för översyn.

Det finns knappast anledning förmoda att reglerna för beskattning av

vinster vid försäljning av aktier och av fastigheter kan och bör utformas på

samma sätt om det gäller en i tiden obegränsad vinstbeskattning. Vad man

bör tillse är att man inte genom ändrade beskattningsregler för en typ av

tillgångar får verkningar som inte är godtagbara, t. ex. en inriktning av

sparandets placering som ej är önskvärd från olika synpunkter. Jag vill

understryka att det förhållandet alt rcalisalionsvinstreglerna för aktier och

likartade tillgångar nu ändras inte hindrar att — när motsvarande regler

för fast egendom ändras i en framtid — erforderlig samordning då sker av

dessa beskattningsregler.

1 några remissyttranden har gjorts gällande att den ytterligare beskattning

av värdestegringsvinster på aktier som anses önskvärd bör ske via förmögenhets-,

arvs- och gåvoskatter. Såsom jag framhållit i direktiven för utredningen

kan en viss beskattning av icke realiserade kapitalvinster sägas äga

rum genom den årliga förmögenhetsskatten och arvskatten. Dessa skatter

beräknas på värdet av tillgångarna inklusive den värdestegring som skett.

Det ligger emellertid i sakens natur att en förmögenhets-, arvs- eller gåvo
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

skatt skall beräknas på verkliga värdena och någon speciell beskattning av

värdestegringsvinster är inte åsyftad genom dessa skatter. Vill man beskatta

värdestegringen under året på vissa tillgångar måste denna värdestegring

beräknas. Detta är, om än i och för sig ofta komplicerat, likväl jämförelsevis

lätt om det är fråga om börsnoterade aktier och om den skattskyldiges

innehav av sådana aktier varit någorlunda oförändrat under året. Beräkningen

blir däremot svår att göra om hans innehav under året växlat eller

om det gäller tillgångar för vilka inte finns någon marknadsmässig notering.

Oavsett de rent tekniska svårigheterna att utforma en beskattning av

orealiserade värdestegringsvinster bör beskattningen enligt min mening i

princip inte ske förrän avyttring ägt rum och därmed medel för skattens erläggande

blivit disponibla.

Om man av bl. a. fördelningspolitiska skäll anser det rimligt att vinster

vid aktieförsäljningar beskattas i större utsträckning än nu sker, är det naturligt

att man inför en i tiden obegränsad vinstbeskattning. En sådan

beskattning torde därjämte sannolikt bäst tillgodose kravet på rörlighet på

aktiemarknaden. En tidsbegränsning skulle kunna motiveras endast av

praktiska skäl med hänsyn till svårigheterna att beräkna vinsterna när lång

tid förflutit mellan inköp och försäljning. Jag ansluter mig därför helt till

aktievinstutredningens uppfattning, att aktievinstbeskattningen i princip

bör vara obegränsad i tiden.

Det ligger dock i sakens natur att en i tiden obegränsad beskattning måste

leda till vissa tekniska besvärligheter såväl för de skattskyldiga som för

skattemyndigheterna. Utredningen har sökt hålla dessa svårigheter inom

snäva gränser. Den av utredningen förordade schablonregeln — som internationellt

sett synes vara en hittills icke prövad lösning — erbjuder betydande

fördelar från enkelhetssynpunkt. När jag i det följande i vissa avseenden

frångår utredningens förslag, utgör detta närmast en vidareutveckling

av utredningens tankegångar i syfte att ytterligare förenkla systemet

med en icke tidsbegränsad beskattning.

Jag delar den uppfattning som allmänt kommit till uttryck i remissyttrandena

att deklarations- och kontrollsvårigheterna i vissa fall kan bli stora

om beskattningen skall grundas på den exakt uträknade vinsten. Även de av

utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna blir besvärliga vid tilllämpningen

på grund av svårigheterna att fastställa ett marknadspris den

31 december 1965 för andra tillgångar än börsnoterade aktier. Om man,

som förordas i några yttranden, skulle räkna beskattningsperioden i arvstallen

från tidpunkten för arvet och införa medeltalsberäkningar av olika

slag torde reglerna likväl bli svåra att tillämpa och kontrollera. Eftersom

aktieägandet kan förväntas bli relativt spritt genom aktiesparklubbar och

på annat sätt, måste reglerna vara lätta att förstå och tillämpa.

Utredningen har som nämnts anvisat en väg att lösa de praktiska problemen

vid tillämpningen genom att föreslå en schablonregel. Vinsten skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

enligt förslaget beräknas till viss procent av försäljningspriset. Även denna

schablonregel har kritiserats av remissinstanserna. Man har framhållit att

beskattning enligt denna regel sker oberoende av om försäljningen lämnat

vinst eller förlust och att beskattningen blir förhållandevis lägre ju större

vinsten är.

Det ligger i sakens natur att en schablonmässigt beräknad vinst kan vara

större eller mindre än den verkliga. Det är emellertid inte något nytt i vårt

skattesystem att man av praktiska skäl beräknar inkomsten enligt schablon.

Jag kan erinra om den schablonregel som gäller vid beräkning av inkomst

av vissa fastigheter. Möjligheterna att beräkna inkomsten schablonmässigt

är givetvis helt annorlunda när det gäller inkomst av fastighet än när det

gäller inkomst av aktieförsäljningar. Huruvida en schablonmässigt beräknad

vinst enligt utredningens förslag sett över en längre period blir till fördel

eller nackdel för en viss aktieägare kan man inte generellt bedöma. Det

beror på hur värdet förändrats på de värdepapper han försålt.

Enligt min mening bör dock den av utredningen föreslagna schablonmetoden

för vinstberäkningen kunna göras till huvudregel när de tillgångar

som försäljs innehafts viss längre tid och svårigheter att beräkna anskaffningskostnaden

därför kan antas föreligga. Till fragan hur lång den tid bör

vara inom vilken beskattningen skall grundas på den verkliga vinsten återkommer

jag i det följande. Schablonregeln kan emellertid inte gälla generellt.

Vissa undantag från densamma måste föreskrivas. Även till denna

fråga skall jag återkomma.

När det gäller att avväga storleken av procentsatsen vid schablonmetoden

måste hänsyn tas till flera faktorer. I princip bör procentsatsen vara så avvägd

att man får en skälig beskattning av vinsterna vid en kursstegring som

motsvarar den genomsnittliga kursstegringen för de värdepapper schablonregeln

skall omfatta. En sådan genomsnittlig kursstegring kan möjligen

uppskattas om man gör bedömningen på grundval av utvecklingen

under en gången tid. Men den framtida kursutvecklingen är svår att bedöma.

Jag hänvisar till vad aktievinstutredningen anfört i sitt betänkande

i denna fråga (s. 219). Utredningen har för sin del kommit till att en

procentsats, som beräknas på försäljningspriset, bör sättas till 10. Om

kursstegringen är 50 %, får man med denna procentsats samma skatteeffekt

som enligt utredningens huvudregel, alltså 30 % av vinsten.

Enligt min mening bör procentsatsen vid beräkning på försäljningspriset

inte sättas lägre än 10. Man bör hålla i minnet att det som gör nuvarande

regler för beskattning av realisationsvinster på aktier särskilt otillfredsställande

från fördelningspolitiska synpunkter är det förhållandet

att de större vinsterna, dvs. vinster som är stora i förhållande till köpeskillingen,

i regel uppkommer och realiseras först efter femårsperioden.

Procentsatsen måste avvägas så alt man får en skälig beskattning av dessa

vinster. Ä andra sidan kommer schablonregeln att tillämpas även när

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

vinsterna är relativt små i förhållande till köpeskillingen. Vidare bygger

systemet på att någon exakt beräkning av vinster och förluster inte skall

göras. Detta innebär att något avdrag för förluster inte kan medges när

förlusterna uppkommer efter så lång tid att schablonregeln skall tillämpas

vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Hänsyn till allt detta måste

tas vid fastställandet av procentsatsen. Även osäkerheten i fråga om den

framtida kursutvecklingen talar för en viss försiktighet vid avvägningen.

Jag har därför stannat för att förorda att procentsatsen nu sätts till 10.

Man måste räkna med att ett system som det nu föreslagna, vilket är oprövat

även internationellt sett, kan behöva överses efter viss tid med ledning

av de erfarenheter som då vunnits.

Även en procentsats av 10 vid tillämpning av schablonregeln kan emellertid

i vissa fall innebära en oskäligt hård beskattning. Framför allt

gäller detta när försäljningen skett med förlust eller med en vinst som är

relativt liten i förhållande till köpeskillingen. Att schablonregeln inte bör

tillämpas när försäljningen inte gett vinst är uppenbart. Däremot ligger

det som jag redan framhållit i schablonregelns natur att den inte tar hänsyn

till storleken av vinsten. Jag anser dock att man bör från schablonmetoden

ta undan sådana försäljningar där vinsten är liten i förhållande till

köpeskillingen.

Man får givetvis ett från rättvisesynpunkt mera tillfredsställande system

om man i enlighet med utredningens förslag inför en valrätt mellan en

beskattning enligt schablonmetod och en beskattning av den exakt beräknade

vinsten. Schablonmetoden skulle då utgöra huvudregeln men den

skattskyldige hade rätt att — om han kunde och ville prestera en exakt

vinstberäkning —- få den skattepliktiga vinsten beräknad till viss procent

av den verkliga vinsten. Skillnaden mellan detta system och det av utredningen

föreslagna med 30 % av vinsten som huvudregel och schablonmetoden

som alternativregel är dock inte så stor. Man är tillbaka till ett system

som av så gott som samtliga remissinstanser förklarats vara alltför komplicerat

för skattskyldiga och taxeringsmyndigheter.

De undantag från schablonregeln, som skall gälla, måste därför även

de utformas i viss mån schablonmässigt. Bestämmelserna synes böra utformas

så att — när så lång tid förflutit från förvärvet att schablonregeln

blir tillämplig — skattepliktig realisationsvinst skall beräknas till 10 %

av försäljningspriset, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att

försäljningen skett utan vinst eller med en vinst som är relativt liten i

förhållande till försäljningspriset. Jag anser mig kunna förorda att schablonregeln

skall tillämpas först när vinsten överstiger 5 % av försäljningspriset.

Vad jag nu föreslagit innebär att vinster som inte överstiger 5 % av

försäljningspriset lämnas obeskattade. Skillnaden mellan de sålunda före
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

slagna reglerna och de nu gällande är, att de större vinsterna beskattas

även när försäljningen sker mer än fem år efter förvärvet medan mindre

vinster — liksom nu är fallet med alla vinster — lämnas obeskattade. Från

fördelningspolitiska synpunkter synes detta vara en godtagbar lösning.

Den skattskyldige skall sålunda -— om han vill undvika beskattning enligt

schablonmetoden -— göra sannolikt att försäljningen inneburit förlust

eller gett vinst som inte överstiger 5 % av försäljningspriset. Beträffande

den bevisning man här kan kräva vill jag framhålla följande. Det har i

remissyttrandena och i den allmänna debatten konstruerats exempel på

de svårigheter som i mera komplicerade fall kan uppkomma vid beräkning

av vinst eller förlust när aktievinstbeskattningen är i tiden obegränsad.

Detta hindrar inte att vinsten eller förlusten är relativt lätt att beräkna

i många, kanske i flertalet fall. Det bör sålunda i regel inte vara så svårt

för den som säljer aktier i ett familjebolag att göra sannolikt att vinsten

icke överstigit 5 % av försäljningspriset, om så är fallet. När det gäller

aktier i börsnoterade företag bör bedömningen i de mera komplicerade

fallen kunna göras med ledning av den kursutveckling aktierna undergått

och de uppgifter som lätt kan inhämtas om nyemissioner och fondemissioner

under innehavstiden. En mera exakt beräkning av vinsten blir

nödvändig endast i gränsfallen, dvs. när det är tveksamt om vinsten är så

stor i förhållande till försäljningspriset att schablonmetoden skall tillämpas.

Det finns dock knappast anledning anta att dessa gränsfall skall bli så

många att de innebär något större problem för skattskyldiga eller taxeringsmyndigheter.

I regel torde det vara relativt lätt att konstatera om

vinsten varit större eller mindre än 5 % av försäljningspriset. Bevisbördan

måste givetvis ligga hos den skattskyldige. Det är nämligen han

som har tillgång till bevismaterialet. Som framgår av vad jag anfört, är det

här fråga om en sannolikhetsbevisning och inte om en exakt vinstberäkning.

Schablonregeln skall gälla även vid beräkning av vinst på försålda teckningsrätter

och fondandelar när dessa hänför sig till aktier som innehafts

under så lång tid att schablonregeln är tillämplig om aktierna försäljs.

Också i fråga om försålda teckningsrätter och fondandelar skall vinsten

vara skattefri om den skattskyldige gör sannolikt att den uppgått till

högst 5 % av försäljningspriset. Främst för att begränsa de fall då undersökning

av vinstens storlek kan bli aktuell när det gäller försäljning av

teckningsrätter och fondandelar o. d., förordar jag att från den schablonmässigt

beräknade vinsten under ett och samma beskattningsår skall få

avdras ett belopp av 500 kronor. För äkta makar som samtaxeras bör avdraget

beräknas gemensamt för dem båda.

Det är givet att man i ett system som det nu föreslagna får vissa »tröskel

»effekter. Om vinsten något överstiger 5 % av försäljningspriset blir

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

schablonregeln tillämplig. Uppgår vinsten till 5 % eller är den lägre blir

vinsten helt skattefri. En sådan effekt är emellertid ofrånkomlig om man

inte vill komplicera systemet ytterligare.

Schablonregeln bör emellertid som jag redan framhållit tillämpas först

när så lång tid förflutit från förvärvet att man har anledning anta att mera

betydande svårigheter uppkommer att beräkna anskaffningskostnaden. Den

tid under vilken beskattningen skall grundas på den exakt beräknade vinsten

synes inte böra vara längre än f. n. gäller, dvs. fem år. Sätts tidrymden

längre torde svårigheter ofta uppkomma att beräkna vinster och förluster,

t. ex. för medlemmar i de allt vanligare aktiesparklubbarna, när fond- och

nyemissioner förekommit. Jag förordar därför att beskattningen — liksom

hittills varit fallet — grundas på en exakt resultatberäkning under de fem

första åren och att vinsten därefter beräknas enligt schablonmetoden. Det

förhållandet att deklarationerna för fysiska personer f. n. förvaras i sex år

talar även för att bibehålla nuvarande femårsperiod.

Detta förslag innebär att vinster på aktier och likartade tillgångar liksom

nu beskattas på grundval av den verkliga vinsten om avyttringen sker inom

fem år från förvärvet. Fråga uppkommer då om man för denna period har

anledning ändra gällande beskattningsregler. Ett skäl härför skulle vara

ett önskemål att genom en ändring av reglerna framkalla en ökad rörlighet

på aktiemarknaden. En viss sådan effekt skulle man sannolikt få om man

som utredningen föreslår sänker den andel av vinsten, som skall beskattas,

till 30 % redan efter två år. Enligt min mening är dock betydelsen av denna

effekt inte så stor att man har anledning frångå nu gällande beskattningsregler

under den första femårsperioden. Förhållandet hade varit ett annat

om 30-procentsregeln i enlighet med utredningens förslag skulle gälla även

efter femårsperioden. Det synes också av praktiska skäl vara en fördel att

beskattningsreglerna under den första femårsperioden liksom f. n. är i princip

desamma för all lös egendom. Förslaget innebär att om försäljning sker

då en aktie innehafts fyra men ej fem år beskattas 25 % av vinsten. Sker

försäljningen efter fem år beräknas skattepliktig realisationsvinst enligt

schablonmetoden om vinsten överstiger 5 % av försäljningspriset. En beskattning

enligt schablonmetoden kan, beroende på kursutvecklingen för

aktien i fråga, innebära en hårdare beskattning än 25 % av vinsten. Om så

är fallet har den skattskyldige vid utgången av femårsperioden att välja

mellan att sälja med en beskattning av 25 % av vinsten eller att behålla

aktien med risk att vid en framtida beskattning få vinsten beräknad enligt

schablonmetoden. Valet blir bl. a. beroende av vilka alternativa placeringsmöjligheter

den skattskyldige har.

En olikhet i beskattningsreglerna måste dock gälla för aktier och likartade

tillgångar, å ena sidan, och övrig lös egendom, å andra sidan, även under

den första femårsperioden. Eftersom aktievinstbeskattningen blir i tiden

obunden kan skillnaden mellan onerösa och icke onerösa fång ej kvarstå.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1900

109

F. n. gäller att ett dödsbo kan skattefritt försälja aktie som den avlidne

innehaft vid dödsfallet även om denne köpt aktien kortare tid än fem år

före dödsfallet. Dödsboets förvärv är nämligen inte sådant som grundar

skattepliktig realisationsvinst. Motsvarande gäller den som ärvt aktie. Dödsboet

och arvingen bör emellertid enligt min mening beskattas efter samma

principer som skulle gällt för den avlidne om denne levat och själv avyttrat

aktien. På motsvarande sätt bör den som säljer aktie, som han erhållit i

gåva, beskattas som om givaren fortfarande ägt aktien och avyttrat densamma.

Detta överensstämmer med utredningens förslag. Om schablonregeln

blir obligatorisk efter fem år, behöver det förhållandet att man i fråga

om aktier, som den skattskyldige ärvt eller fått som gåva, går tillbaka till

tidigare ägares onerösa fång i regel inte medföra några komplikationer. I

flertalet fall torde innehavstiden komma att överstiga fem år och schablonregeln

blir då tillämplig. När det gäller försäljning av aktier som erhållits i

arv eller gåva kommer det i vissa fall att vara svårare för den skattskyldige

att göra sannolikt att vinsten vid försäljningen inte överstigit 5 % av försäljningspriset

eftersom vinsten skall beräknas med utgångspunkt från

tidigare innehavares onerösa fång. Detta förhållande anser jag dock inte

utgöra tillräckligt skäl för att frångå utredningens förslag att vinstberäkningen

i princip skall ske med utgångspunkt från tidigare innehavares anskaffningskostnad.

Det har i några yttranden framhållits att det inte skulle vara godtagbart

att ett dödsbo beskattas för vinst vid försäljning av aktier om försäljningen

är framtvingad av att arvskatten måste betalas. Gentemot detta vill jag

framhålla att motsvarande beskattning skulle ha skett om arvskatten kunnat

betalas av andra medel och arvingen senare sålt aktierna i fråga. Oavsett

svårigheterna att i det enskilda fallet avgöra motivet för en försäljning

anser jag därför att det inte finns anledning att undanta dylika försäljningar

från beskattning.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att arv, testamente, gåva, bodelning

och liknande fång inte heller enligt mitt förslag skall i och för sig utlösa

vinstbeskattning. Sålunda blir vinstbeskattning inte aktuell, när aktie

vid skifte av dödsbo övergår till dödsbodelägare. Först när dödsbodelägare

avyttrar en aktie som tillfallit honom aktualiseras vinstbeskattningen, och

då anses det enligt mitt förslag, som om dödsbodelägaren förvärvat aktien

genom den avlidnes onerösa fång.

Förlust som uppkommer vid avyttring av aktier eller likartade tillgångar

något av de första fem åren från förvärvet bör i enlighet med nu gällande

regler få dras av från realisationsvinst som uppkommit under samma år

som förlusten. Avdrag bör få ske även mot vinst som beräknats enligt

schablon. Förlust som uppkommer efter femårsperioden får däremot, som

redan framhållits, inte dras av. Hänsyn till sådan förlust får anses ha tagits

vid avvägningen av den föreslagna procentsatsen i schablonregeln. Någon

8 Bihang till riksdagens protokoll 1006. 1 samt. Nr VO

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

rätt till förlustutjämning mellan olika år finns inte f. n. när det gäller

realisationsförluster. Den nu föreslagna utvidgningen av aktievinstbeskattningen

synes inte motivera någon ändring i detta hänseende.

Om schablonmetoden blir obligatorisk på sätt jag nu förordat, kan det

göras gällande att beskattningen mera får karaktär av en omsättningsskatt

eller en avgift än av en vinstbeskattning i egentlig mening. Några remissinstanser

har också ifrågasatt om man inte, i stället för att beskatta vinsten

vid försäljningar av aktier, bör ta ut en stämpelavgift e. d. Jag anser det

emellertid uteslutet alt för försäljningar under den första femårsperioden

övergå från inkomstbeskattning till en stämpelavgift. Det är dock här fråga

om en inkomst som bör beskattas enligt i huvudsak de principer som gäller

för annan inkomst. Att införa en stämpelavgift enbart för de fall när avyttringen

sker fem år eller mera efter förvärvet torde av praktiska skäl

knappast kunna ifrågakomma. Om en stämpelavgift infördes skulle man

därför vid försäljningar under de första fem åren få såväl stämpelavgift som

inkomstbeskattning. Därtill kommer att en stämpelavgift måste utgå oavsett

om försäljningen gett vinst eller förlust. Enligt min mening synes det vara

i princip riktigt att den progressiva beskattningen får påverka storleken

av även den skatt som skall erläggas för vinst som uppkommer efter femårsperioden

även om denna vinst av praktiska skäl beräknas enligt schablon.

Jag har därför inte heller ansett mig kunna förorda att aktievinstbeskattningen

sker efter en »flat rate», dvs. en särskild skatteskala proportionell

mot vinsten eller mot försäljningspriset. Det sagda behöver emellertid inte

hindra att, om man i en framtid får bättre förutsättningar från kontrollsynpunkt

för uttagande av en stämpelavgift, man prövar om en sådan avgift

delvis kan ersätta inkomstbeskattningen av vinster på aktieförsäljningar.

Om den nu utgående stämpelavgiften skall bibehållas eller ej är en fråga

som prövas av aktiefondsutredningen.

När det gäller frågan om vilka tillgångar som jämte aktier bör omfattas

av de speciella realisationsvinstskattereglerna kan jag i huvudsak ansluta

mig till utredningens förslag. Om mindre vinster liksom nu lämnas obeskattade

efter femårsperioden föreligger inte någon anledning att undanta speciella

typer av aktier, t. ex. limiterade preferensaktier. Jag anser dock att

man tills vidare inte bör skärpa vinstbeskattningen när det gäller aktier i

bostadsaktiebolag och andelar i bostadsföreningar.

Jag kan i likhet med aktiefondsutredningen ansluta mig till aktievinstutredningens

uppfattning att det inte gärna kan ifrågakomma att nu från

den föreslagna aktievinstbeskattningen undanta andelar i s. k. aktiefonder

i form av andelsbevis och aktiefondsbevis. Vad angår vinstbeskattningen av

de aktier som ingår i en aktiefond är dessa enligt gällande rätt underkastade

de vanliga beskattningsreglerna och även dessa försäljningar bör omfattas

av de speciella bestämmelserna för aktievinster. De förslag som aktiefondsutredningen

kan komma att framlägga beträffande aktiefonder kan

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

dock föranleda att beskattningsfrågan för dessa fonder och för delägarna i

dem får tas upp till ny prövning.

Det har i inånga yttranden, främst från näringslivets sida, understrukits

att utredningens förslag till aktievinstbeskattning skulle få allvarliga verkningar

i fråga om företagens kapitalförsörjning. Det är naturligt att man

inför hotet av en utökad beskattning överdriver de skadeverkningar skatten

kan få från olika synpunkter. Att den utökade beskattningen inte kan vara

helt utan effekt i fråga om aktiekurserna och därigenom även i fråga om

bolagens möjligheter att verkställa nyemissioner är givetvis troligt. Däremot

är det knappast sannolikt att denna trots allt begränsade skattereform skulle

få så allvarliga konsekvenser som utmålas i vissa yttranden. Flertalet aktieköpare

torde sedan länge vara inställda på en utökad vinstbeskattning. Ett

genomförande av utredningens förslag bör därför knappast i och för sig

vara ägnat att medföra några avsevärda kurssänkningar. Däremot skulle ett

inhiberande av skatteförslaget sannolikt leda till kursstegringar.

De avvikelser från utredningens förslag som jag nu förordat torde inte

behöva ändra beskattningsreglernas eventuella effekt i fråga om företagens

kapitalförsörjning. Det förhållandet att schablonregeln blir obligatorisk

torde vara en fördel för de mera progressiva företagen. Eftersom skatten

blir förhållandevis lägre ju större värdestegringen är bör aktieägarnas intresse

än mer inrikta sig mot dylika företag. Det är enligt min mening föga

troligt att en i tiden utsträckt beskattning i nu föreslagen form skall i nämnvärd

mån minska intresset för aktiesparandet.

En i tiden obegränsad beskattning av aktievinster kan emellertid tänkas

få en hämmande inverkan på strukturrationaliseringar inom näringslivet

i det fall en sammanslagning av företag kan föranleda vinstbeskattning. En

sådan effekt av en utökad beskattning anser jag i princip bör om möjligt

undvikas. Skatt enligt schablonmetoden bör därför inte utgå när organisationsaktier

flyttas mellan företag inom en koncern eller när köp och försäljningar

av aktier och i undantagsfall andelar har direkt samband med

en från allmänna synpunkter önskvärd strukturrationalisering. Den nu

gällande friheten från realisationsvinstbeskattning vid fusion mellan helägda

bolag bör givetvis kvarstå.

Undantagsbestämmelsen för överföringar av organisationsaktier mellan

företag i en koncern synes lämpligen kunna intas i 35 § 4 mom. KL. Med

koncern avses här ett moderföretag, som skall vara aktiebolag eller ekonomisk

förening, och dess dotterföretag. Hur aktierna eller andelarna i moderföretaget

innehas — av fysiska personer, handelsbolag, stiftelse etc. —

har inte någon betydelse för bedömningen. Huruvida två företag skall anses

tillhöra samma koncern får avgöras med ledning av aktiebolagslagens regler

om koncernföretag. Dotterförelag bör dock kunna vara aktiebolag, ekonomisk

förening eller handelsbolag.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

Det är däremot inte möjligt att i lagtext närmare ange de fall då en försäljning

skall fritas från beskattning enligt schablon, därför att beskattningen

kan anses hindra en från allmänna synpunkter önskvärd strukturrationalisering.

Möjlighet bör därför finnas att befria från vinstbeskattning i

sådana fall. Dispens skall givetvis inte medges i alla de fall då försäljningen

leder till att två företag sammanslås. Det måste bli en bedömning från fall

till fall. Om köpeskillingen lämnas i form av aktier i det andra företaget

torde i regel förutsättningar för dispens få anses föreligga. Betalas köpeskillingen

i likvida medel har man däremot anledning ställa större krav på

att det är fråga om en sådan från allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering

som bör medföra skattefrihet. Skattebefrielsen bör gälla endast

vinster som beräknas enligt schablonregeln.

Dispenser av detta slag bör, åtminstone tills vidare, ankomma på Kungl.

Maj :t. Om emellertid erfarenheterna av dispensgivningen skulle ge vid handen

att den lämpligen kan delegeras till riksskattenämnden eller annan

central myndighet bör Kungl. Maj :t ha rätt att besluta om sådan delegation.

Ansökan om dispens bör inges av de berörda företagen eller ett av

dem för aktie- eller andelsägarnas räkning. Då en sådan ansökan ofta kan

komma att innehålla uppgifter, som vid den tidpunkt då ansökan inges

inte bör bli offentliga, bör sådan ansökan vara hemlig på samma sätt som

t. ex. ansökan om förhandsbesked i taxeringsfråga. Förslag till ändring i

lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar kommer att framläggas av chefen för justitiedepartementet.

Frånsett de fall då fråga är om en omflyttning av organisationsaktier inom

en koncern och då en försäljning är att betrakta som ett led i en strukturrationalisering

bör några undantag från tillämpningen av schablonregeln

inte finnas. Det sagda innebär att bl. a. även en försäljning av aktier

i fåmansbolag blir föremål för beskattning om inte försäljningen ingår som

ett led i strukturrationalisering och av den anledningen bör befrias. Något

speciellt undantag för tvångsförsäljningar som inte är föranledda av strukturrationalisering

anser jag inte motiverat. Skattepliktig realisationsvinst

bör dock vid sådan försäljning inte beräknas till högre belopp än 10 % av

försäljningspriset även om avyttringen sker inom fem år från förvärvet.

Utredningens förslag att undanta försäljningar efter femårsperioden av

aktier i fåmansbolag när försäljningen omfattar mer än 50 % av aktierna

och försäljningen sker till en köpare kan jag inte tillstyrka. Såsom bl. a.

riksskattenämnden framhållit beskattar man en enskild rörelseidkare, när

han säljer sin rörelse, för dolda reserver i inventarier och lager och för vad

han får för goodwill. Det är därför knappast motiverat att undanta alla

försäljningar av aktier i familjebolag. Det förhållandet att köparen av aktierna

inte får något ökat avskrivningsunderlag vid taxeringen är inte någon

anledning att frita säljaren från realisationsvinstbeskattning. Undan
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Knngl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

tagen bör även här begränsas till försäljningar som liar samband med strukturrationalisering.

Befrielsen kan då avse även försäljningar av minoritetsposter.

Vad nu sagts om aktier i fåmansbolag gäller i lika mån andelar i handels-

och kommanditbolag. Det förhållandet att vinster i sådana företag inte

är föremål för dubbelbeskattning utgör inte något skäl för att undanta andelarna

från de regler som gäller för aktier i fåmansbolag. Realisationsvinstbeskattningen

är inte att se som en ersättning för utebliven dubbelbeskattning.

Från näringslivets sida har man understrukit angelägenheten av att beskattningen

inte skärps för investmentbolagen. Något generellt undantag

för investmentbolagen anser jag dock inte bör komma i fråga. Genom den

föreslagna dispensmöjligheten för försäljningar i strukturrationaliseringssyfte

bör dock de stora försäljningarna inom investmentbolagen ofta komma

att befrias från beskattning. Något generellt undantag för sådana försäljningar

som syftar till en omplacering i andra aktier anser jag mig inte

kunna förorda. Den fördel som vinns genom omplaceringen får vägas mot

den skatt som blir en följd av försäljningen.

Flera remissinstanser har framhållit att om man inför en i tiden obegränsad

beskattning av vinster på aktier man även bör få tillämpa reglerna

om ackumulerad inkomst när det gäller dylika vinster. Framför allt har

detta ansetts motiverat om reglerna skall omfatta försäljningar även av

aktier i fåmansbolag och andelar i handels- och kommanditbolag. Den vinst

som framkommer vid försäljning av sådana aktier och andelar är i regel

föranledd av en värdestegring som ägt rum under en följd av år. Reglerna

om ackumulerad inkomst är tillämpliga när en enskild firma försäljs. Jag

anser det därför skäligt att vinst vid försäljning av aktier i familjebolag

eller andelar i handels- och kommanditbolag får betraktas som ackumulerad

inkomst, om aktierna eller andelarna vid avyttringen innehades av ett fåtal

fysiska personer och vinsten beräknas enligt schablonmetoden. Vinsten får

anses intjänad under den tid vederbörande innehaft aktierna eller andelarna.

Detta innebär att — om aktierna eller andelarna förvärvats genom arv

eller gåva — tiden för innehavet räknas från det tidigare onerösa fånget.

I några yttranden har framhållits att aktieägarna inte bör beskattas för

realisationsvinst när ett aktiebolag utskiftar tillgångar. Som motiv härför

anförs att bolaget beskattas genom utskiftningsskatt för de vinstmedel som

utskiftas. Om vinstmedlen i stället hade delats ut hade aktieägarna beskattats

för utdelning och någon realisationsvinst hade inte uppkommit eftersom

värdet av de utskiftade tillgångarna blivit lägre. Bolaget hade inte

behövt erlägga någon utskiftningsskatt eftersom vinstmedlen utdelats i

stället för utskiftats.

Det bör enligt min mening inte ifrågakomma alt generellt undanta alla

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

fall av utskiftning från aktievinstbeskattningen. Jag vill erinra om att det

inte är helt ovanligt att aktier i förlustbolag byter ägare. De nya aktieägarna

avser då ofta att tillföra bolaget vinstmedel vilka i samband med bolagets

upplösning kan utskiftas till aktieägarna utan utskiftningsskatt. Även om

realisationsvinstbeskattningen inte utgör någon ersättning för utebliven

dubbelbeskattning anser jag dock inte några skäl föreligga att i sådana fall

befria från realisationsvinstbeskattningen.

Bifalls mitt förslag att skattefrihet för realisationsvinst skall kunna medges

genom dispens när beskattningen utgör ett hinder för en önskvärd

strukturrationalisering, föreligger möjlighet medge befrielse från realisationsvinstbeskattning

då ett bolag upplöses efter fusion enligt 175 och 176 §§

aktiebolagslagen. En sådan fusion är ofta ett led i en strukturrationalisering.

Det bör enligt min mening knappast ifrågakomma att införa en ytterligare

dispensmöjlighet för de fall då ett bolag upplöses.

Om man inför en i tiden obegränsad vinstbeskattning på aktier och liknande

tillgångar kan det göras gällande att man skapar en dold skatteskuld

i sådana tillgångar eftersom en försäljning inte kan ske utan skatt om försäljningen

ger vinst. Att hänsyn till sådan framtida skatteskuld skulle tas

vid den årliga förmögenhetsberäkningen anser jag uteslutet. Däremot har

frågan om avdrag för latent skatteskuld vid arvsbeskattningen aktualiserats

i andra sammanhang och denna fråga synes böra utredas i samband med en

kommande översyn av arvs- och gåvobeskattningen.

Det må slutligen framhållas att realisationsvinst vid försäljning av vissa

aktier i bolag, som bildats i samband med upplösning av fideikommiss, enligt

förordningen den 6 december 1963 (nr 587) om inkomstbeskattning av

fideikommissbo, m. m. inte skall anses som skattepliktig. Någon ändring av

denna undantagsbestämmelse bör inte nu ske.

De nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. 1967 års taxering och avse försäljningar

efter den 30 juni 1966. Schablonregeln blir sålunda tillämplig

vid försäljning efter nämnda dag även för sådana aktier och likartade tillgångar

som före den 1 juli kunnat försäljas utan någon beskattning. Vederbörande

ägare har sålunda att välja mellan att sälja före nämnda dag eller

behålla värdepapperen och vid en senare försäljning bli beskattad enligt de

nya reglerna.

Det av mig nu förordade systemet för aktievinstbeskattning torde i fråga

om skatteutfallets storlek inte mera avsevärt avvika från utredningens förslag.

Man har sålunda anledning anta att skatteintäkterna kan komma att

öka med omkring 100 milj. kr. per år, varav 70 milj. kr. kan beräknas tillfalla

staten och 30 milj. kr. kommunerna.

Den föreslagna skärpningen av aktievinstbeskattningen har, som jag redan

framhållit, ett fördelningspolitiskt syfte. Det förhållandet att en i tiden

opaginerad Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

obegränsad beskattning av aktievinster kan i någon mån försvåra företagens

kapitalanskaffning via aktiemarknaden utgör inte tillräckligt skäl för

att avstå från denna reform som måste bedömas som riktig och angelägen.

Eventuellt får man vidta andra åtgärder för att eliminera eller mildra ej

önskvärda effekter av de föreslagna reglerna.

År 1960 antogs en provisorisk förordning, den s. k. Annell-lagen, i syfte

att underlätta företagens kapitalanskaffning genom nyemissioner. Enligt denna

förordning medges avdrag vid taxeringen under sex år för viss utdelning

på nyemitterade aktier. Förordningens giltighetstid förlängdes genom beslut

av 1964 års riksdag t. o. m. 1977 års taxering. Erfarenheterna av denna

lagstiftning synes ha varit goda och det torde därför vara anledning att nu

överväga permanenta regler. I och för sig ligger det inom företagsskatteutredningens

uppdrag att överse denna lagstiftning. Enligt vad jag inhämtat

är emellertid utredningen f. n. sysselsatt med att utforma förslag till ändrade

avskrivningsregler beträffande fast egendom. Då gällande avskrivningsregler

på detta område sedan länge ansetts otillfredsställande och i behov av

översyn bör utredningen enligt min mening koncentrera sitt arbete på denna

svåra och tidskrävande uppgift och avge betänkande i ämnet när förslag

har utarbetats. Det är min avsikt att inom finansdepartementet låta verkställa

en översyn av Annell-lagen och utarbeta förslag till de permanenta

regler som bör ersätta denna lagstiftning. Eventuellt kan förslag om nya

bestämmelser föreläggas 1967 års riksdag.

Jag förordar slutligen att bestämmelserna i 35 § 2 mom. andra stycket

KL ändras så att den av skatteflyktskommittén påtalade luckan täpps till.

Jag hänvisar till den redogörelse jag i det föregående lämnat för kommitténs

förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

opaginerad Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Bilaga

Aktievinstutredningens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 4 mom. samt punkten 2 av anvisningarna

till 36 § kommunalskattelagen den 28 september 1928i skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives ävensom att i samma lag skall fogas,

till 35 § ett nytt 6 mom., till anvisningarna till 35 § en ny punkt 7 och till

anvisningarna till 36 § en ny punkt 5 av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

35 §.

2 mom. Till intäkt —-----

Har egendom, som skattskyldig erhållit

såsom gåva av make eller skyldeman,

av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om

och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas

med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla om make

vid bodelning i anledning av andra

makens död erhållit egendom, som

förstnämnde make före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet förvärvat

genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, eller om make vid

bodelning av annan anledning än

andra makens död erhållit egendom,

som någondera maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång. 1

(Föreslagen lydelse)

35 §.

tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig erhållit

såsom gåva av make eller skyldeman,

av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om

och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas

med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla om

make vid bodelning i anledning av

andra makens död erhållit egendom,

som förstnämnde make före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, eller om

make vid bodelning av annan anledning

än andra makens död erhållit

egendom, som någondera maken före

äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Aktie, som erhållits genom arv, testamente,

gåva, bodelning eller annat

med köp eller byte icke jämförligt

1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 4 mom. se 1959:127 samt av punkt 2 av anvisningarna till 36 $

se 1951:761.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall, med i 3 och 4 mom. angivna

undantag, räknas:

a) då fråga är om vinst genom avyttring

av fastighet:

om den innehafts

mindre än 7 år........... 100 % av vinsten

7 år men mindre än 8 år... 75 % » »

8» » » » 9 * ... 50 % » »

9» » » * 10 » .. . 25 % * »

b) då fråga är om vinst genom avyttring

av annan egendom än fastighet:
om

egendomen innehafts

mindre än 2 år........... 100 % av vinsten

2 år men mindre än 3 år.. . 75 % » »

3 » » » » 4 * ... 50 % * »

4 » » » » 5 » ... 25 % o »

Vad ovan sagts beträffande fastighet

skall även äga tillämpning å

tomträtt.

(Föreslagen lydelse)

fång, skall dock anses förvärvad genom

senast dessförinnan skett köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall, med i 3, i och 6 mom.

angivna undantag, räknas:

a) då fråga är om vinst genom avyttring

av fastighet:

om den innehafts

mindre än 7 år........... 100 % av vinsten

7 år men mindre än 8 år.. . 75 % 9 »

8 » » » * 9 * ... 50 % » »

9 » » » »10 » ... 25 % » »

b) då fråga är om vinst genom avyttring

av annan egendom än fastighet

eller aktie:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år........... 100 % av vinsten

2 år men mindre än 3 år.. . 75 % » »

3 » » » » 4 * ... 50 % * »

4 9 9 9 9 5 » ... 25 % 9 9

c) då fråga är om vinst genom avyttring

av aktie:

om den innehafts

mindre än 2 år............ 100 % av vinsten

2 är eller längre tid........ 30 % » »

Vad ovan sagts beträffande fastighet

skall även äga tillämpning å

tomträtt. Vad i 35 § samt anvisningarna

till 35 och 36 §§ sägs beträffande

aktie skall även äga tillämpning

på dels andel i aktiefond eller liknande,

dels fondandel, teckningsrätt,

inköpsrätt eller liknande till aktie

eller andel som först nämnts, dels

andel i ekonomisk förening, vanligt

handelsbolag eller kommanditbolag,

dels ock med nu avsedda andelsrätter

eller med aktie jämförlig rättighet.

Med aktiebolag förstås i motsvarande

fall, utom när fråga är om

tillämpning av punkt 5 av anvisningarna

till 35 §, även den enhet, till

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Har jordbruksfastighet — ----

4 mom. Vinst, som uppkommit genom

att fast eller lös egendom tagits

i anspråk genom expropriation eller

liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är icke

i något fall att anse som skattepliktig

realisationsvinst, dock att

skatteplikt enligt eljest gällande regler

föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisationsvinst

vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersättning.

Såsom skattepliktig

(Föreslagen lydelse)

vilken annan andelsrätt än aktie

hänför sig.

- — nämnda del.

4 mom. Vinst, som uppkommit genom

att fast eller lös egendom tagits

i anspråk genom expropriation eller

liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är icke

i något fall att anse som skattepliktig

realisationsvinst, dock att

skatteplikt enligt eljest gällande regler

föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisationsvinst

vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersättning.

Är enligt bestämmelserna i detta

stycke vinst icke att anse såsom

skattepliktig realisationsvinst, skall

dock i fråga om aktie, oavsett vilken

tid den innehafts, i stället såsom

skattepliktig realisationsvinst räknas

30 procent av vinsten.

- yttre rationalisering.

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall ej heller anses vinst, vilken

uppkommit genom avyttring av

aktier i aktiebolag, som uteslutande

eller så gott som uteslutande bedriver

rörelse och vari aktierna till huvudsaklig

del ägas eller på därmed

jämförligt sätt innehavas — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — av en fysisk person eller

ett fåtal fysiska personer, allt i den

mån aktierna innehafts minst fem

år och under förutsättning att avyttringen

skett på en gång och till samme

köpare samt omfattat minst hälften

av samtliga aktier i bolaget.

6 mom. På yrkande av den skattskyldige

skall i fråga om avyttring

av aktie, i stället för 30 procent av

vinsten, såsom skattepliktig realisationsvinst

räknas 10 procent av vad

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Se vidare anvisningarna.)

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös

egendom skall få avdragas erfordras,

att förlusten under beskattningsåret

uppkommit genom avyttring

av fast eller lös egendom, som

förvärvats genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång och varit

i säljarens ägo, om det är fastighet,

under mindre än tio år och eljest

under mindre än fem år, eller, i

fråga om strömfall eller rättighet

till vattenkraft, under mindre än

femton år. Realisationsförlust beräknas

efter samma regler, som gälla

för beräkning av realisationsvinst.

(Föreslagen lydelse)

som erhållits för aktien. Sistnämnda

beräkningsgrund skall tilllämpas

även eljest i fråga om avyttring

av aktie, som innehafts minst

två år eller som avses i 4 mom. första

stycket, om den skattskyldige icke

visar att den skattepliktiga realisationsvinsten

är lägre eller att

skattepliktig realisationsvinst icke

föreligger.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 35 §.

7. Vad i 4 mom. tredje stycket

sägs angående avyttring av minst

hälften av samtliga aktier i ett aktiebolag

skall även gälla, om flera delägare

tillsammans och samtidigt till

samme köpare avyttrat minst hälften

av samtliga aktier. Därest aktierna

i bolaget varit förenade med

olika röstvärden, skall såsom förutsättning

för vinstens undantagande

från skatteplikt, utöver vad i nämnda

stycke sägs, gälla, att avyttringen

även omfattat aktier, vilkas sammanlagda

röstetal motsvarat minst

hälften av röstvärdet för samtliga

aktier i bolaget.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös

egendom skall få avdragas erfordras,

att förlusten under beskattningsåret

uppkommit genom avyttring av

fast eller lös egendom, som förvärvats

genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång och varit i säljarens

ägo, om det är fastighet, under mindre

än tio år och, om det är annan

egendom än fastighet eller aktie, under

mindre än fem år, eller, i fråga

om strömfall eller rättighet till vattenkraft,

under mindre än femton

år. Realisationsförlust beräknas efter

samma regler, som enligt 35 § 2,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Har den avyttrade egendomen innehafts

under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vinsten

jämlikt 35 § skolat allenast till

viss del hava räknats till skattepliktig

realisationsvinst, må avdrag åtnjutas

endast för däremot svarande

del av förlusten.

Avdrag må

Avdrag är -

(Föreslagen lydelse)

3 och 4 mom. gälla för beräkning av

realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen innehafts

under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vinsten

jämlikt 35 § 2, 3 eller 4 mom.

skolat allenast till viss del hava räknats

till skattepliktig realisationsvinst,

må avdrag åtnjutas endast för

däremot svarande del av förlusten.

- skattepliktig realisationsvinst,

i lotteri.

5. Vid tillämpning av 35 § 6 mom.

skall vad som erhållits för avyttrad

aktie anses motsvara avtalad köpeskilling

efter avdrag endast för omkostnader

för avyttringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas

i fråga om avyttring av aktie den 1 mars 1966 eller senare.

I fråga om aktie, vilken den skattskyldige förvärvat eller skall anses enligt

de nya bestämmelserna ha förvärvat före den 1 mars 1961, gäller följande

särskilda bestämmelser. Såsom erlagd köpeskilling skall anses det belopp,

till vilket aktien skolat per utgången av år 1965 upptagas i allmän

självdeklaration för fysisk person. Avdrag får icke ske för utgift eller kostnad

som hänför sig till tid före år 1966.

Vad ovan i ikraftträdandebestämmelserna sägs om aktie skall även äga

tillämpning på de andra andelsrätter, som avses i 35 § 2 mom. fjärde stycket.

Aktievinstutredningens förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 121 § taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 121 § taxeringsförordningen den 23 november

19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

121 §. 121 §.

Har någon------månader dömas.

Har någon i allmän självdeklara- Detsamma skall gälla, om någon i

tion eller i annan uppgift till ledning allmän självdeklaration eller i anför

taxering uppsåtligen eller av grov nan uppgift till ledning för taxering

1 Senaste lydelse av 121 § se 1961:340.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

oaktsamhet lämnat oriktig uppgift

rörande förmögenhet, som skolat

upptagas i deklarationen, straffes,

där ej gärningen är belagd med

straff i skattestrafflagen eller innefattar

ämbetsbrott, med böter, högst

trehundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

lämnat oriktig uppgift rörande

förmögenhet, som skolat upptagas

i deklarationen, där ej gärningen är

belagd med straff i skattestrafflagen

eller innefattar ämbetsbrott.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660191

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1966:46 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten