Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 56 § 4- mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

1967-03-31 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:111, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 56 § 4- mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

1

Nr 111

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 56 § 4- mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648);

given Stockholms slott den 31 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta

riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändrad

lydelse av 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648).

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas en ordning med hastighetsbegränsningar differentierade

efter olika vägars beskaffenhet. Det föreslås att 56 § 4 mom.

vägtrafikförordningen ändras så att Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t bestämmer kan meddela allmänna föreskrifter om hastighetsbegränsning

utan nuvarande inskränkning till viss tid. Vidare redovisas

resultaten av de tillfälliga hastighetsbegränsningarna under de senaste åren. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen den

28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28

september 19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

56 §.

4 mom. På Konungen ankommer

att meddela de ytterligare föreskrifter

angående högsta hastighet,

som med hänsyn till särskilda

förhållanden må för viss tid finnas

påkallade beträffande riket i

dess helhet eller del därav. Där annat

icke angivits i föreskriften, innebär

denna ej ändring av annan i

denna förordning eller med stöd

därav meddelad föreskrift om lägre

hastighet.

4 m o m. Konungen eller den myndighet

som Konungen bestämmer

meddelar de allmänna föreskrifter

om högsta hastighet på väg utom

tättbebyggt område som kunna finnas

påkallade. Om annat icke angivits

i föreskriften, innebär den ej

ändring av annan i denna förordning

eller med stöd därav meddelad

föreskrift om lägre hastighet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1

1 Senaste lydelse av 56 § 4 mom. se 1961:297.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1967

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 31 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring

i vägtrafikförordningen och anför.

Inledning

De. tillfälliga hastighetsbegränsningar i vägtrafiken som nu tillämpats

i mer än sex år och som regelbundet föreskrivs för perioder med särskilt

hög trafikintensitet eller med speciellt riskabla väglagsförhållanden har

visat sig ha en mycket god effekt när det gäller att nedbringa antalet trafikolyckor,

framför allt de svåra olyckorna. En av statens trafiksäkerhetsråd

den 28 februari 1967 upprättad rapport om resultaten av dessa begränsningar

redovisas i det följande.

Utvecklingen på fordonsteknikens område har medfört, att de flesta

motorfordon numera har fartresurser som uppenbart inte kan nyttjas på

vanliga vägar utan fara för trafiksäkerheten. Med den ökande trafiken

har det blivit alltmer angeläget att, i likhet med vad som gäller bl. a. inom

de flesta stater i USA, vid sidan av de s. k. lokala hastighetsbegränsningarna

kunna meddela mera generella föreskrifter om den högsta hastighet

som kan tillåtas för olika vägar. Den minskade spridning av hastigheterna

som nås genom sådana föreskrifter har visat sig inte bara vara till fördel

från trafiksäkerhetssynpunkt utan också leda till en bättre trafikavveckling.

Sådana hastighetsgränser måste på ett rationellt sätt anpassas efter

vägarnas allmänna standard. Vissa utförda och pågående undersökningar

inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde ge underlag för bedömning

av lämpliga gränser för en stor del av vägnätet. Kompletterande uppgifter

och undersökningar med speciell inriktning på den aktuella frågan är eniellf

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 111

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr ili år 1967

lertid nödvändiga. Om differentierade fartgränser skall kunna införas inom

önskvärd tid är det angeläget att förberedelsearbetet påbörjas snarast.

Härför fordras ett principiellt ställningstagande av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Gällande bestämmelser

Enligt 46 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr

6i8) — VTF — skall fordons hastighet anpassas till vad trafiksäkerheten

och behörig hänsyn till omständigheterna kräver. Särskilt åligger det förare

av fordon att hålla en med hänsyn till förhållandena tillräckligt låg hastighet

i vissa uppräknade fall, som återspeglar situationer där sikten kan

antas skymd eller förhållandena i övrigt påbjuder särskild försiktighet.

Bestämda hastighetsgränser gäller enligt förordningen dels för vissa tyngre

fordon och fordonskombinationer, dels för fordon i allmänhet vid färd

inom tättbebyggt område, dels för vissa fordon med band eller med hjul av

hårt material. Bestämmelserna återfinns i 56 § 1—3 mom. VTF och innebär

bl. a., att buss eller lastbil med totalvikt över 3,5 ton inte får föras med

högre hastighet än 90 km i timmen på motorväg och i övrigt 70 km i timmen,

samt att fordons hastighet inom tättbebyggt område inte får överstiga

50 km i timmen.

Enligt 56 § 4 mom. VTF ankommer det på Kungl. Maj :t att meddela de

ytterligare föreskrifter angående högsta hastighet som med hänsyn till särskilda

förhållanden kan finnas påkallade för viss tid beträffande riket i dess

helhet eller del därav. Om sådan föreskrift ej anger annat, innebär den inte

ändring av annan i VTF eller med stöd därav meddelad föreskrift om lägre

hastighet. De s. k. tillfälliga hastighetsbegränsningarna har meddelats med

stöd av denna bestämmelse. Detta gäller inte de föreskrifter som utfärdats

om begränsad hastighet i anslutning till övergången till högertrafik. Dessa

bar meddelats efter särskilt beslut av riksdagen. I det följande ges en närmare

redogörelse för utfärdade bestämmelser om tillfällig hastighetsbegränsning.

Bestämmelserna i 56 § 1—3 mom. VTF och föreskrifter som utfärdats

med stöd av 4 mom. gäller enligt 5 mom. inte utryckningsfordon och andra

fordon i vissa situationer av nödkaraktär. Undantag från hastighetsbestämmelserna

kan också meddelas av vissa myndigheter genom s. k. lokala trafikföreskrifter

enligt 61 § VTF eller genom dispenser för särskilt ändamål

med stöd av 63 § VTF. Lokal trafikföreskrift rörande färdhastighet meddelas

alltid av länsstyrelse. Hastighetsgränser som Kungl. Maj :t bestämt

med stöd av 56 § 4 mom. VTF får inte höjas genom lokal trafikföreskrift.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1967

5

De tillfälliga hastighetsbegränsningarna

Kungörelser om hastighetsbegränsning för motorfordon har utfärdats

den 9 december 1960 (nr 637), den 3 mars 1961 (nr 31), den 28 april 1961

(nr 86), den 2 juni 1961 (nr 158), den 16 augusti 1961 (nr 454), den 24

november 1961 (nr 524), den 16 februari 1962 (nr 32), den 16 november

1962 (nr 567), den 15 mars 1963 (nr 39), den 3 maj 1963 (nr 104), den 8

november 1963 (nr 554), den 28 februari 1964 (nr 28), den 10 april 1964

(nr 83), den 14 maj 1964 (nr 132), den 29 maj 1964 (nr 410), den 20 november

1964 (nr 714), den 21 maj 1965 (nr 156) och den 13 maj 1966 (nr

214).

I bestämmelserna har följande hastighetsgränser föreskrivits under angivna

tider.

22/12 1960 t. o. in. 9/1 1961

29/3 t. o. m. 5/4 1961

19/5 t. o. m. 24/5 1961

22/6 t. o. in. 12/7 1961

1/9 t.o.m. 11/9 1961

22/12 1961 t. o. in. 8/1 1962

18/4 t.o.m. 2/5 1962

8/6 t.o.m. 25/6 1962

13/7 t. o. in. 31/7 1962

17/8 t.o.m. 3/9 1962

21/12 1962 t. o. in. 7/1 1963

10/4 t.o.m. 17/4 1963

31/5 t. o. m. 3/6 1963

20/6 t. o. m. 23/6 1963

fredagar, lördagar och söndagar

under tiden 28/6 t. o. m. 4/8 1963

20/12 1963 t. o. m. 6/1 1964

25/3 t.o.m. 1/4 1964

15/5 t.o.m. 18/5 1964

18/6 t. o.m. 21/6 1964

3/7 t. o. m. 2/8 1964

fredagar, lördagar och söndagar

under tiden 7/8 t. o. m. 30/8 1964

11/12 1964 t. o. in. 10/1 1965

14/4 t.o.m. 21/4 1965

4/6 t. o. m. 7/6 1965

24/6 t. o. m. 27/6 1965

2/7 t.o.m. 1/8 1965

29/10 t.o.m. 28/11 1965

17/12 1965 t.o.m. 9/1 1966

1/4 t. o. in. 13/4 1966

27/5 t.o.m. 30/5 1966

23/6 t. o. m. 31/7 1966

fredagar, lördagar och söndagar

under tiden 1/8 t.o.m. 31/8 1966

—

80

km/tim.

—

90

km/tim.

—■

90

km/tim.

—

90

km/tim.

—■

90

km/tim.

—

80

km/tim.

•—

100

km/tim.

—

90

km/tim.

—-

90

km/tim.

—■

100

km/tim.

—

80

km/tim.

—

90

km/tim.

—

90

km/tim.

—

90

km/tim.

•—

90

km/tim.

—

80

km/tim.

•—

90

km/tim.

—

90

km/tim.

—

90

km/tim.

—

90

k m/t i in.

—

100

km/tim.

—

80

km/tim.

—

90

km/tim.

•—

90

km/tim.

—

90

km/tim.

—

90

km/tim.

—

90

km/tim.

—

80

km/tim.

—

90

km/tim.

—-

90

km/tim.

—■

90

km/tim.

—■

100

km/tim.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

1/11 t. o. in. 30/11 1966

90 km/tim.

80 km/tim.

90 km/tim.

90 km/tim.

90 km/tim.

16/12 1966 t.o.m. 8/1 1967

17/3 t.o.m. 29/3 1967

12/5 t.o.m. 15/5 1967

22/6 t.o.m. 31/7 1967

Med undantag för begränsningen vid årsskiftet 1962/1963 har hastighetsbegränsningarna

från och med april 1962 inte gällt vid färd på motorväg.

I skrivelse den 15 december 1966, nr 367 (prop. 1966: 133; L3U 56) har

riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t att besluta om de hastighetsbegränsningar

som är påkallade av övergången till högertrafik. Därefter har i

kungörelsen den 13 januari 1967 (nr 8) om övergången till högertrafik

och hastighetsbegränsning m. m. i samband därmed föreskrivits vissa

hastighetsgränser för motorfordon. Under tiden fr. o. m. den 1 augusti

1967 intill tidpunkten för övergången den 3 september 1967 kl. 5 gäller

gränsen 90 km/tim. Den avser inte färd på motorväg. Därefter intill

dess annat bestäms får motorfordon inte föras med högre hastighet än 40

km/tim., där hastigheten vid övergången är begränsad till 50 km/tim. enligt

56 § 2 mom. VTF eller lokal trafikföreskrift, 90 km/tim. på motorväg

samt i övrigt 60 km/tim. t. o. in. den 5 september 1967 och därefter 70 km/

tim.

Fram till sommaren 1964 hade de tillfälliga hastighetsbegränsningarna

karaktär av försök. Under åren 1961 och 1962 planlades de och studerades

under särskilda observationsperioder av 1961 års trafiksäkerhetskommitté.

Från och med påskhelgen 1963 har effekten av begränsningarna statistiskt

följts upp och materialet bearbetats inom statens trafiksäkerhetsråd

enligt Kungl. Maj :ts särskilda uppdrag. Resultatet av försöken redovisas

utförligt i prop. 1964: 132. I propositionen konstaterade föredragande

departementschefen, att man i hastighetsbegränsningarna funnit ett effektivt

medel att nedbringa antalet olyckor i trafiken. Bestämmelserna i 56 § 4

mom. VTF, enligt vilka det ankommer på Kungl. Maj :t att när särskilda

förhållanden påkallar det föreskriva hastighetsbegränsning för viss tid, infördes

enligt uttalanden vid dess tillkomst för att möjliggöra en försöksverksamhet.

Mot bakgrund av de vunna erfarenheterna tog departementschefen

upp frågan om hastighetsbegränsningarnas användning och föreslog, att institutet

i fortsättningen så länge trafikbilden är väsentligen oförändrad skulle

utnyttjas regelbundet i trafiksäkerhetens intresse. Riksdagen bereddes i

propositionen tillfälle att avge yttrande över vad sålunda och i övrigt anförts

om tillämpningen framdeles av 56 § 4 mom. VTF. På hemställan av tredje

lagutskottet anmälde riksdagen (L3U 32; Rskr 182) att den inte funnit anledning

till erinran mot propositionen.

Statens trafiksäkerhetsråd har i enlighet med sitt uppdrag fortlöpande

ingett rapporter till Kungl. Maj :t om verkningarna av de hastighetsbegränsningar

som gällt. I februari i år har rådet upprättat en sammanställ
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

ning av de resultat angående olycksutvecklingen som kommit fram genom

rådets undersökningar avseende åren 1963—1966. Till sammanställningen

hör vissa diagram som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga 1—3. Rådets sammanfattande rapport innehåller även

kommentarer till diagrammen och återges här.

Trafiksäkerhetsrådets rapport

Sommarperioder

1963

Observationsperioden omfattar tiden den 15 maj—den 15 september.

Olycksfrekvensen — medelantalet olyckor per dygn — var under de begränsade

veckosluten 17 % lägre än under de veckoslut i juni och augusti

då fri fart rådde. Motsvarande minskning för de svåra olyckorna, dvs. olyckor

med dödlig eller annan svår personskada, var 27 %. Dessa värden bör

ses mot bakgrunden av att trafikarbetet (dvs. antalet fordonskilometer —- sammanlagda färdsträckan för alla motorfordon — per tidsenhet) under de

hastighetsbegränsade vecklosluten var 18 % större än under de ej hastighetsbegränsade.

Olycksminskningen var störst på riksvägar och genomgående länsvägar.

1961

Observationsperioden omfattar tiden den 15 maj—den 30 september.

Medelantalet olyckor per dygn var 5 % lägre under de till 90 km/tim.

hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna (fredag—söndag) i juli än under

ej hastighetsbegränsade veckoslutsdagar i juni och september. För riksvägar

och genomgående länsvägar var motsvarande olycksreduktion 10 resp. 21

%. För de svåra olyckorna var reduktionen 18 %. Trafikarbetet på riksvägarna

var samtidigt 27 % större under de till 90 km/tim. hastighetsbegränsade

veckoslutsdagarna än under de ej hastighetsbegränsade.

Under de hastighetsbegränsade vardagarna (måndag—torsdag) var för

hela vägnätet medelantalet olyckor per dygn 5 % större än under de vardagar

utan hastighetsbegränsning i augusti med vilka jämförelser gjorts.

För riksvägarna var medelantalet olyckor per dygn detsamma såväl under

de hastighetsbegränsade vardagarna som under de vardagar då fri fart rådde.

Samtidigt var medelantalet olyckor med personskada på dessa vägar 7 %

lägre under de förstnämnda dagarna. För de svåra olyckorna var motsvarande

reduktion 57 %.

Trafikarbetet på riksvägnätet var vidare 29 % större under de fartbegränsade

vardagarna än under vardagarna med fri fart.

Under de till 100 km/tim. hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna var

medelantalet olyckor per dygn 5 % lägre än under veckoslutsdagarna med

fri fart. Olycksreduktionen var störst (16 %) på de större vägarna — riks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr ill år 1967

vägar och genomgående länsvägar — samt för de svåra olyckorna (20 %).

Samtidigt var trafikarbetet på riksvägnätet under de till 100 km/tim. hastighetsbegränsade

veckoslutsdagarna 13 % större än under de veckoslutsdagar

då farten var fri.

1965

Observationsperioden omfattar månaderna juni—augusti.

Medelantalet olyckor per dygn var 7 % lägre under de hastighetsbegränsade

veckoslutsdagarna än under de veckoslutsdagar i juni och augusti då

farten var fri. För olyckor på de större vägarna och för svåra olyckor var

motsvarande tal 17 resp. 22 %. Trafikarbetet på riksvägnätet var 14 %

större under de till 90 km/tim. hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna än

under veckoslutsdagarna med fri fart.

Under de hastighetsbegränsade vardagarna var medelantalet olyckor per

dygn på hela vägnätet ca 5 % större än under de ej hastighetsbegränsade

vardagarna i juni och augusti. På riksvägarna däremot var antalet olyckor

per dygn 17 % lägre under de förstnämnda dagarna. För de svåra olyckorna

på riksvägnätet var motsvarande reduktion 25 % . Antalet olyckor bör vidare

ses mot bakgrunden av att trafikarbetet på riksvägnätet var 23 % större

under de hastighetsbegränsade vardagarna än under vardagar med fri fart.

1966

Observationsperioden omfattar månaderna maj—augusti.

Medelantalet personskadeolyckor per dygn var under de hastighetsbegränsade

veckoslutsdagarna något större än under motsvarande dagar med fri

fart i maj och juni. För samtliga personskadeolyckor var skillnaden 10 % och

för de svåra olyckorna 5 %. På de största vägarna (europavägar och övriga

riksvägar) var däremot motsvarande olycksfrekvens lägre — för samtliga

olyckor med personskada 17 % och för de svåra olyckorna 22 % lägre — under

de hastighetsbegränsade dagarna. Vidare var trafikarbetet på riksvägnätet

25 % större under dagar med hastighetsbegränsning än under dagar

utan sådan begränsning.

För de olyckor som inträffade på vardagar minskade det dagliga antalet

olyckor med personskada med 8 % från de vardagar i juni och augusti då

farten var fri till vardagar med hastighetsbegränsning. Även för de svåra

olyckorna var reduktionen 8 %. På riksvägarna inkl. europavägarna var

motsvarande tal 10 resp. 7 %. Samtidigt var trafikarbetet på riksvägnätet

under de till 90 km/tim. hastighetsbegränsade vardagarna 18 % större än

under de vardagar då fri fart rådde.

Under de till 100 km/tim. begränsade veckoslutsdagarna i augusti var medelantalet

personskadeolyckor per dygn betydligt större (25 %) än under

de veckoslutsdagar då farten var fri. För europavägar och övriga riksvägar

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

var däremot olycksfrekvensen densamma under både de hastighetsbegränsade

veckoslutsdagarna och de ej hastighetsbegränsade. Ökningen var störst

tör de svåra olyckorna. På hela vägnätet ökade sålunda medelantalet svåra

olyckor per dygn med 43 % från veckoslutsdagar med fri fart till veckoslutsdagar

då hastigheten var begränsad till 100 km/tim. För riksvägarna var

motsvarande ökning 16 %. Hela den sistnämnda ökningen betingas av en

ökning av antalet dödsolyckor. Trafikarbetet på riksvägnätet var under de

hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna 15 c;0 större än under de veckoslutsdagar

då farten var fri.

Diagram 1 och 2

I diagram 1 redovisas sammanfattningsvis olyckstalens (medelantalet olyckor

per dygn) och trafikarbetets procentuella förändringar från perioder

med fri fart (jämförelseperioderna) till perioder med hastighetsbegränsning

till 90 km/tim. I diagram 2 redovisas motsvarande förändringar från perioder

med fri fart till perioder då hastigheten var begränsad till 100 km/tim.

I diagrammen har endast medtagits uppgifter för riksvägar. Skälet härtill

är, att uppgifterna om trafikarbetet endast omfattar riksvägnätet.

En positiv (uppåtriktad) stapel visar, att antalet olyckor resp. trafikarbetet

varit större under de hastighetsbegränsade perioderna än under de fartfria

perioderna. En negativ (nedåtriktad stapel) visar det motsatta förhållandet.

Av stapelns höjd framgår, hur mycket större/mindre (i procent

räknat) olyckstalen resp. trafikarbetet under de hastighetsbegränsade perioderna

varit i förhållande till motsvarande värden under frifartsperioderna.

Som exempel kan nämnas, att man av diagram 1 kan utläsa, att trafikarbetet

under de hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna år 1963 var 18 %

större än trafikarbetet under de veckoslutsdagar utan hastighetsbegränsning

med vilka jämförelser gjorts.

Av diagram 1 framgår, att det genomsnittliga antalet olyckor per dygn

genomgående varit lägre under de perioder då hastighetsbegränsning till

90 km/tim. rått än under de perioder med fri fart med vilka jämförelser

gjorts. Olycksminskningen har i allmänhet varit större för svåra olyckor

(olyckor med dödlig eller annan svår personskada) än för övriga olyckor.

Samtidigt har trafikarbetet genomgående varit större under perioder med

hastighetsbegränsning än under de jämförelseperioder då fri fart rått.

Det bör vid läsningen av diagrammen beaktas, att omfattningen av de

hastighetsbegränsade perioderna varierat från år till år och att jämförelseperioderna

inte är desamma för samtliga år.

Noteras bör också att omläggningen av den officiella statistiken den 1 januari

1966 medfört, att olycksmaterialet för år 1966 i flera avseenden skiljer

sig från olycksmaterialen för tidigare år. Bland annat redovisas fr. o. m.

år 1966 endast sådana olyckor, som medfört personskada och vidare har definitionen

på svår personskada ändrats.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

Någon jämförelse av hastighetsbegränsningarnas kvantitativa effekt på

olyckstalen åren emellan kan därför inte göras. Det bör vidare beaktas att

värdena för de svåra olyckorna (olyckor med dödlig eller annan svår personskada;

Os) grundar sig på relativt små tal.

Av diagram 2 framgår, att olycksutvecklingen under de till 100 km/tim.

hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna inte varit entydig för de två år då

sådan hastighetsbegränsning gällt. År 1964 var, för olyckor av alla svårighetsgrader,

medelantalet olyckor per dygn betydligt lägre under de veckoslutsdagar

då hastigheten var begränsad till 100 km/tim. än under de veckoslutsdagar

utan hastighetsbegränsning med vilka jämförelser gjorts. År 1966

däremot var medelantalet personskadeolyckor per dygn under de hastighetsbegränsade

veckoslutsdagarna av ungefär samma storleksordning som under

veckoslutsdagarna med fri fart samtidigt som medelantalet svåra olyckor

var betydligt större under de förstnämnda dagarna. Den sistntämnda

skillnaden betingas helt av en ökning av antalet dödsolyckor.

Trafikarbetet var, båda de berörda åren, större under de hastighetsbegränsade

veckoslutsdagarna än under de veckoslutsdagar då fri fart rådde.

Jul- och nyårsperioder

1963/64

Olycksutvecklingen för den hastighetsbegränsade perioden jämfördes med

olycksutvecklingen för perioderna den 1—19 december 1963 och den 7—31

januari 1964 då farten var fri.

Medelantalet olyckor per dygn var under lördagar och söndagar för det

totala vägnätet 38 % lägre under den hastighetsbegränsade perioden än

under de ej hastighetsbegränsade jämförelseperioderna. För riksvägarna var

motsvarande värde 44 %.

Även för vardagarna (måndag—fredag) var medelantalet olyckor per

dygn lägre (11 %) under den hastighetsbegränsade perioden. För personskadeolyckorna

resp. olyckorna på riksvägar var denna tendens ännu mer

markerad.

Nu nämnda olyckstal bör ses mot bakgrunden av att trafikarbetet på

riksvägnätet för lördagar och söndagar var 10 % mindre under den hastighetsbegränsade

perioden än under den första jämförelseperioden och för

vardagar 7 % större. Trafikdata för den andra jämförelseperioden saknas.

1964/65

Olycksutvecklingen för den hastighetsbegränsade perioden jämfördes med

olycksutvecklingen för perioderna med fri fart den 1—10 december 1964 och

den 11—31 januari 1965.

Medelantalet olyckor var genomgående lägre under de hastighetsbegränsade

dagarna än under de ej hastighetsbegränsade.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1967

11

För lördagar och söndagar var medelantalet olyckor per dygn 45 %

lägre under dagar med hastighetsbegränsning än under dagar med fri fart.

Motsvarande tal för riksvägarna var något lägre eller 35 %. För olyckor med

dödlig eller annan svår personskada — svåra olyckor — var differensen i

olyckstal mellan hastighetsbegränsade och ej hastighetsbegränsade dagar

särskilt markant.

På riksvägarna var sålunda medelantalet svåra olyckor 50 % lägre under

de hastighetsbegränsade lördagarna och söndagarna än under motsvarande

dagar med fri fart. Samtidigt var trafikarbetet på riksvägnätet i stort sett

detsamma under de hastighetsbegränsade och de ej hastighetsbegränsade

lördagarna och söndagarna.

Även för vardagarna var medelantalet olyckor per dygn lägre under den

hastighetsbegränsade perioden än under jämförelseperioderna.

På riksvägarna minskade sålunda medelantalet olyckor per dygn med

28 % från vardagar med fri fart till vardagar med hastighetsbegränsning.

För olyckor med personskada och för svåra olyckor var motsvarande olycksreduktion

20 resp. 24 %.

Trafikarbetet på riksvägnätet under de hastighetsbegränsade vardagarna

var vidare 13 % större än under de vardagar då farten var fri.

1965/66

Som jämförelseperioder till den hastighetsbegränsade perioden valdes de

dagar i december 1965 (den 1—16 december) och de dagar i januari 1966

(den 10—31 januari) då fri fart rådde.

Medelantalet personskadeolyckor per dygn var för hela vägnätet genomgående

lägre under de hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna än under de

ej hastighetsbegränsade. På riksvägarna var sålunda medelantalet personskadeolyckor

per dygn under de hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna

29 % lägre än under veckoslutsdagar med fri fart. Nedgången i olyckstal

var ännu mer påtaglig för de svåra olyckorna — på riksvägarna 43 %.

Under de hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna var trafikarbetet på

riksvägarna obetydligt mindre än under de veckoslutsdagar då farten var

fri.

För vardagarna var medelantalet personskadeolyckor per dygn under den

hastighetsbegränsade perioden i stort sett detsamma som under jämförelseperioderna

med fri fart. Detta förhållande bör ses mot bakgrunden av att

trafikarbetet på riksvägarna under de hastighetsbegränsade vardagarna var

drygt 21 % större än under vardagar med fri fart.

Diagram 3

I diagram 3 sammanfattas för berörda jul- och nyårsperioder de procentuella

förändringarna i medelantal olyckor per dygn och i trafikarbete från

dagar med fri fart till dagar med hastighetsbegränsning. Uppgifterna avser

förhållandena på riksvägnätet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

Av diagrammet framgår, att medelantalet olyckor per dygn nästan genomgående

varit lägre under de hastighetsbegränsade dagarna än under de dagar

då fri fart rått. Enda undantaget från denna tendens utgör olycksutvecklingen

under de hastighetsbegränsade vardagarna i samband med juloch

nyårshelgerna 1965/66. Under dessa dagar var medelantalet olyckor per

dygn av ungefär samma storleksordning som under de ej hastighetsbegränsade

vardagar med vilka jämförelser gjorts. Olycksminskningen har vidare

som regel varit något större för personskadeolyckorna och för de svåra

olyckorna än för övriga olyckor.

Trafikarbetet under veckoslutsdagarna har varit av ungefär samma storleksordning

under både de hastighetsbegränsade och ej hastighetsbegränsade

dagarna. Under vardagarna däremot har trafikarbetet varit större de

dagar då hastighetsbegränsning rått än de dagar då farten varit fri.

Av samma skäl, som tidigare nämnts, bör jämförelser åren emellan av

den kvantitativa effekten på olyckstalen inte göras.

Påskperioder

De tre första årens hastighetsbegränsningar omfattade vardera åtta dagar

och jämförelser har gjorts med de åtta dagar som närmast föregått begränsningsperioderna

samt de på dessa perioder närmast följande åtta dagarna.

Då antalet olyckor, som inträffat under de berörda perioderna, varit

relativt begränsat, har någon fördelning av olyckstalen på veckoslutsdagar

resp. vardagar och på vägtyper inte gjorts.

Under år 1963 var antalet olyckor under den hastighetsbegränsade perioden

knappt 10 % större än antalet olyckor under jämförelseperioderna, medan

för åren 1964 och 1965 olyckstalen under den förstnämnda perioden låg

något lägre än olyckstalen under jämförelseperioderna. Även personskadeolyckorna

visade en liknande tendens.

Nu nämnda förändringar i olyckstal skall ses mot bakgrunden av att trafikarbetet

på riksvägnätet i genomsnitt var 40 % större under de hastighetsbegränsade

påskperioderna än under jämförelseperioderna.

Hastighetsbegränsningen år 1966 omfattade en längre tidrymd — 13 dagar

— än vad som var fallet vid tidigare års påskhelger. Olyckstalen under

den hastighetsbegränsade perioden har jämförts med olyckstalen under två

lika långa kontrollperioder, den ena före, den andra efter påskhelgen. Båda

dessa perioder har liksom påskperioden börjat en fredag och slutat en onsdag.

Under den hastighetsbegränsade påskperioden inträffade i genomsnitt

17 % färre personskadeolyclcor än under de båda jämförelseperioderna,

trots att trafikarbetet under påsken var 26 % större än under dessa perioder.

Med undantag för år 1963 har således olyckstalen under de hastighetsbe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 111 år 1967 13

gränsade påskperioderna varit lägre än olyckstalen under de fartfria perioder

med vilka jämförelser gjorts. Samtidigt har emellertid trafikarbetet under

påskperioderna varit betydligt större än under jämförelseperioderna.

Höstperioder

1965

Olycksutvecldingen under den hastighetsbegränsade perioden den 29

oktober—den 28 november jämfördes med olycksutvecldingen uunder två

kontrollperioder (den 15—28 oktober och den 29 november—den 16 december)

.

Medelantalet olyckor per dygn var på det totala vägnätet 1,5 % lägre under

de hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna än under de ej hastighetsbegränsade.

För riksvägarna var motsvarande värde 14 %.

För de svåra olyckorna var motsvarande differenser större — 28 resp.

35 %.

Samtidigt var trafikarbetet i stort sett detsamma under de hastighetsbegränsade

och de ej hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna.

För vardagarna var medelantalet olyckor per dygn genomgående lägre

under de hastighetsbegränsade dagarna än under de ej hastighetsbegränsade.

På hela vägnätet minskade sålunda olyckorna med 28 % och på riksvägarna

med 41 % från vardagar med fri fart till vardagar med hastighetsbegränsning.

Samtidigt minskade de svåra olyckorna med 18 % på hela vägnätet och

med 47 % på riksvägarna.

Trafikarbetet på riksvägarna var under de hastighetsbegränsade vardagarna

ca 5 % större än under motsvarande dagar med fri fart.

1966

Som jämförelseperiod till november har valts senare hälften av oktober

(den 17—31 oktober) och första hälften av december (den 1—15 december).

För de hastighetsbegränsade veckoslutsdagarna var medelantalet personskadeolyckor

per dygn 28 % lägre än under dagar med fri fart. För riksvägarna

var motsvarande minskning 48 %. Samtidigt minskade medelantalet

svåra olyckor per dygn med 47 % på hela vägnätet och med 61 % på riksvägarna.

Under de hastighetsbegränsade vardagarna var medelantalet personskadeolyckor

per dygn 14 % lägre än under de vardagar då farten var fri. För

de svåra olyckorna var motsvarande tal 32 %. På riksvägarna minskade medelantalet

personskadeolyckor per dygn med 14 % från vardagar med fri

fart till vardagar med hastighetsbegränsning och medelantalet svåra olyckor

med 34 %.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

Under hösten år 1966 företogs en omläggning av trafikräkningarna i samband

med den uppföljning av olycksutvecklingen som skall ske inför övergången

till högertrafik och som påbörjades under hösten. Denna omläggning

har krävt en serie kontroller, bl. a. för bestämmande av olika estimatorer,

som visat sig bli mycket tidsödande. Trafikdata för novemberperioden

år 1966 föreligger därför ännu ej.

Rådets sammanfattning och slutsatser

De tillfälliga hastighetsbegränsningarna i motortrafiken under åren 1963—

1966 har, som framgått av nu redovisade data, praktiskt taget genomgående

följts av en minskad olycksfrekvens. Minskningen har som regel varit

störst för de svåra olyckorna och på de större vägarna — europavägar och

övriga riksvägar.

Vid de flesta tillfällena har trafikarbetet varit betydligt större under de

hastighetsbegränsade perioderna än under de perioder utan hastighetsbegränsning

med vilka jämförelser gjorts. Skillnader i trafikarbete har inte i

något fall kunnat förklara de uppkomna skillnaderna i olyckstal. Man har

inte heller vid något tillfälle kunnat konstatera, att nedgången i olyckstal

skulle ha berott på skillnader i väglag eller väderleksförhållanden. Nedgången

i olyckstal under tiden för de tillfälliga hastighetsbegränsningarna

måste därför ses som en effekt av dessa begränsningar.

Departementschefen

I en tidigare för vårriksdagen framlagd proposition om inrättande av

statens trafiksäkerhetsverk, m. m. (prop. 55) har jag redogjort för en rad

omfattande åtgärder som vidtagits under senare år för att förbättra säkerheten

i vägtrafiken. Vidare har jag lämnat en översikt över olika åtgärder

som övervägs f. n. De många reformer som genomförts och de som nu är

aktuella får ses som viktiga led i ett långsiktigt trafiksäkerhetsarbete på

bred front. Den arbetsgrupp för trafiksäkerhetsfrågor som tillsatts inom

departementet har som en av sina viktigaste uppgifter att utarbeta förslag

till ett samlat handlingsprogram för det kommande trafiksäkerhetsarbetet.

I propositionen om trafiksäkerhetsverket tillkännagav jag också min avsikt

att framlägga förslag angående differentierade fartgränser för fordon

med hänsyn till beskaffenheten av olika vägar. En utgångspunkt för mina

överväganden i denna fråga är resultaten av de tillfälliga hastighetsbegränsningarna.

Verkningarna av dessa har följts upp och studerats särskilt omsorgsfullt.

Den rapport från statens trafiksäkerhetsråd som jag förut återgett

visar, att de haft en mycket god inverkan på trafiksäkerheten. De tendenser

i olycksutvecklingen under fartgränsperioderna, särskilt markant

när det gäller nedgången i antalet svåra olyckor, som redovisats i prop.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

1964: 132, har i allt väsentligt befästs vid hastighetsbegränsningarna därefter.

Det är givet att dessa erfarenheter inte omedelbart berättigar till slutsatsen,

att bestående hastighetsbegränsningar skulle ha en lika god kontinuerlig

effekt. Resultatet är ändå enligt min mening sådant att det mot

bakgrund av den alltjämt mycket allvarliga olycksstatistiken skulle vara

oförsvarligt att inte pröva denna metod i trafiksäkerhetsarbetet i större skala.

Det kan inte bli fråga om så låga fartgränser att några större olägenheter

för trafikanterna kan uppstå. Mindre olägenheter måste accepteras, om åtgärden

verkligen leder till att antalet dödade eller svårt skadade människor

i trafiken kan nedbringas.

Mera generella föreskrifter om högsta tillåten hastighet påkallas också av

att fartresurserna hos flertalet moderna motorfordon tillåter hastigheter som

vida överstiger dem, för vilka vägarna i allmänhet är tekniskt anpassade.

Med undantag för motorvägarna, som har en s. 1c. dimensionerande hastighet

av 120 km i timmen, är vårt vägnät med hänsyn till linjeföring och siktförhållanden

inte till någon del byggt för hastigheter över 100 km i timmen.

Beräkning av dosering och av inbromsningssträckor på synlig del av vägbanan

och över huvud taget utförandet i plan och profil sker normalt med utgångspunkt

när det gäller riksvägarna från hastigheten 100 km i timmen

och i fråga om länsvägarna från hastigheten 80 eller i vissa fall 60 km i timmen.

Normerna revideras f. n. En betydande del av vägarna — och detta gäller

samtliga typer av vägar — har emellertid ännu inte inte kunnat byggas

ut eller byggas om så att de motsvarar de nu gällande riktlinjerna.

De angivna hastigheterna kan på många vägsträckor under i övrigt trafiksäkra

förhållanden överskridas utan större fara. De hastigheter som kan

presteras står emellertid i sådant missförhållande till de angivna dimensionerande

hastigheterna för olika vägar att ett utnyttjande av dem alltid

måste innebära en betydande trafiksäkerhetsrisk. Mot fordonens prestanda

i och för sig kan inte göras någon invändning om deras tekniska beskaffenhet

i övrigt står i relation härtill. En god accelerationsförmåga kan ge

högre säkerhet i vissa trafiksituationer. Det måste emellertid förhindras,

att fordonsförare, som lätt invaggas i en falsk säkerhetskänsla genom

fordonets goda prestationsförmåga, kör med hastigheter som med hänsyn

till vägens tekniska beskaffenhet i själva verket är livsfarliga både för

honom själv och medtrafikanterna.

Jag vill erinra om att i de flesta stater i USA någon form av hastighetsbegränsning

gäller för alla vägar, oftast med olika gränser för olika vägtyper.

Också motorvägarna är i allmänhet hastighetsbegränsade. I vissa fall

gäller dock en s. k. rekommenderad hastighet i stället för en maximihastighet.

Inom Europa tilldrar sig frågan om införande av allmänna hastighetsgränser

ett ökande intresse. Försök med begränsningar i olika former har

inrapporterats från flera länder till en särskild expertgrupp inom OECD.

Det konstateras allmänt en tendens till minskning av antalet olyckor genom

begränsningarna. Man arbetar inom gruppen på att söka utforma enhetliga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1067

normer för hur sådana experimentella studier bör läggas upp i fortsättningen.

Med hänsyn till de jämförelsevis stora erfarenheterna i vårt land

har det uppdragits åt den svenske experten att utarbeta förslag i ämnet.

Frågan om införande av en allmän hastighetsbegränsning har vid flera

tillfällen behandlats av Kungl. Maj :t och riksdagen. En utförlig historik

finns intagen i tredje lagutskottets utlåtande 1962:4. Frågan har fallit av

olika skäl. Ett framträdande argument mot åtgärden har varit, att en generell

gräns blir alltför schablonartad med hänsyn till den starkt varierande

standarden på vägnätet. En gräns som är motiverad för många vägar måste

för andra vägsträckor framstå som så obefogad att man kan vänta sig att

trafikanternas respekt för hela systemet avtrubbas. Med hänvisning till de

begränsade resurserna för trafikövervakning har det också ansetts omöjligt

att kunna kontrollera efterlevnaden av en allmän hastighetsregel tillräckligt

effektivt. Ett annat återkommande skäl mot en sådan regel har varit att den

befarats leda till en ökning av framför allt antalet omkörningsolyckor.

En gradering av vägnätet med hänsyn såväl till vägkroppens uppbyggnad

som trafikförhållandena i övrigt sker fortlöpande inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Det pågår också inom styrelsen en omfattande utredning angående

sambandet mellan inträffade olyckor och vägens utformning och beskaffenhet.

Materialet erhålles från polisen. Det bearbetas och kompletteras

inom vägförvaltningarna efter angivna riktlinjer så att det skall kunna behandlas

datamaskinelit. En vidareutveckling och speciell inriktning av sådana

undersökningar bör inom inte alltför lång tid kunna ge ett gott underlag

för införande av ett system med differentierade maximihastigheter. Av

det tillgängliga materialet kan f. n. utläsas, att enhetshastigheter efter vägtyp

inte fyller de krav som bör ställas. En differentiering måste med all sannolikhet

gå längre och kan inte ske utan ytterligare skyltning. Detta är enligt

min mening med hänsyn till den ökade trafiksäkerhet och förbättrade

trafikavveckling som bör kunna uppnås inget avgörande skäl mot ett system

med hastighetsgränser differentierade efter vägarnas beskaffenhet.

Övervakningen är självfallet ett utomordentligt betydelsefullt led vid genomförande

av all trafiklagstiftning. Skälet mot hastighetsbegränsningarna

att de inte skulle kunna övervakas i tillräcklig omfattning får emellertid

mindre aktualitet, om en differentiering kan ske så att gränserna framstår

som naturliga och befogade för trafikanterna.

Vad slutligen beträffar omkörningsolyckorna vill jag framhålla, att de

tvärtemot vad som befarats har minskat under de hittills genomförda hastighetsbegränsningarna.

Som jag nämnt tidigare har förut meddelade bestämmelser om allmän

hastighetsbegränsning utfärdats med stöd av 56 § 4 mom. VTF. Enligt denna

bestämmelse ankommer det på Kungl. Maj :t att föreskriva hastighetsbegränsning

under viss tid om särskilda förhållanden påkallar det. Efter

särskilt beslut av riksdagen bestämmer Kungl. Maj :t de hastighetsgränser

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

som befinns påkallade genom övergången till högertrafik. I sistnämnda

hänseende har som också nämnts förut utfärdats vissa föreskrifter som

gäller intill dess annat bestäms. Vilka bestämmelser som kommer att senare

meddelas med anledning av trafikomläggningen är inte möjligt att ange

nu. Under alla förhållanden måste det för vägar utom tättbebyggt område

bli fråga om en successiv höjning av hastighetsgränserna under en övergångstid.

Det är enligt min uppfattning lämpligt att de utredningar inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som jag förut berört fullföljs och vidareutvecklas

så att ett system med differentierade fartgränser om möjligt kan

prövas i anslutning till denna övergångsperiod. Systemet får därefter ytterligare

finslipas. Det är givet att utvecklingen måste följas upp och att det

material som blir tillgängligt bör bearbetas så att erfarenheterna snabbt och

smidigt kan omsättas i nya eller ändrade regler. Om förslaget i prop. 1967:

55 till inrättande av en särskild trafiksäkerhetsmyndighet från den 1

januari 1968 bifalls, bör denna uppgift kunna organiseras på ett lämpligt

sätt.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag sådan ändring av 56 § 4 mom.

VTF att det ankommer på Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t

bestämmer att meddela allmänna föreskrifter om högsta hastighet på väg

utom tättbebyggt område utan inskränkning till viss tid. Eftersom sådana

föreskrifter måste anpassas till en mera allmän standard på olika vägar

förutsätter jag, att systemet med möjlighet för länsstyrelserna att meddela

lokala trafikföreskrifter om färdhastighet bibehålls. På samma sätt som

nu gäller i fråga om de tillfälliga allmänna hastighetsbegränsningarna bör

hastigheten enligt lokala föreskrifter inte få sättas högre än de generella

gränser som bestäms enligt 56 § 4 mom. i den lydelse som nu föreslås.

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet utarbetats

förslag till förordning om ändrad lydelse av 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 6A8).

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition inhämtar riksdagens

yttrande över förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

Bilaga 1

Diagram 1

Sommarperioderna 1963—1966

Procentuell förändring i antal olyckor och trafikarbete på riksvägar från frifartsperioder

(jämförelseperioder) till perioder med hastighetsbegränsning till 90 km/tim.

Veekoslutsdagar (fredag t. o. m. söndag, inkl. helgdagsaftnar och helgdagar)

%

1964

1965

%

+ 30

1- 20

+ 10

0

— 10

-20 ..

-30

-40 - -50

-60 4

1965

JP Oc

O: samtliga olyckor

Op: olyckor med personskada

Os: svåra olyckor (med svår personskada inkl. dödsolyckor)

Trv: trafikarbete på riksvägar

1966

-t 30 ■■

4- 20 ••

+ 10 .

- 10 ..

P >—

-30 ..

— 40 4

Vardagar (måndag t. o. m. torsdag)

1966

Trv

fr

O °s

UP

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr 111 år 1967

19

Bilaga 2

Diagram 2

Sommarperioderna 1964 och 1966

Procentuell förändring i antal olyckor och trafikarbete på riksvägar från frifartsperioder

(j ämförelseperioder) till perioder med hastighetsbegränsning till 100 km/tim.

Veckoslutsdagar (fredag t. o. m. söndag)

% 1964 1966

O: samtliga olyckor

Op: olyckor med personskada

Os: svåra olyckor (med svår personskada inkl. dödsolyckor)

Trv: trafikarbete på riksvägar

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1967

Bilaga 3

Diagram 3

Jul- och nyårsperioderna 1963/64—1965/66

Procentuell förändring i antal olyckor och trafikarbete på riksvägar från frifartsperioder

(jämförelseperioder) till perioder med hastighetsbegränsning till 80 km/tim.

Veckoslutsdagar (1963/64 och 1964/65 lördag—söndag; 1965/66 fredag t. o. m. söndag; inkl. helgdagsaftnar

och helgdagar)

% 1963/64 1964/65 1965/66

l—lo,

Vardagar (1963/64 och 1964/65 måndag t. o. m. fredag; 1965/66/måndag t. o. m. torsdag)

%

1965/66

1963/64

-30

O: samtliga olyckor

Op: olyckor med personskada

Os: svåra olyckor (med svår personskada inkl. dödsolyckor)

Trv: trafikarbete på riksvägar

MARCUS BOKTR. STHLM I967 6 70299

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:254 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om en upplysning skampanj angående straffades problem vid sökande av arbete. a1 i texten
  2. 3LU 1967:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändrad lydelse av 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 s. 1 i texten