Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

1967-04-07 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:116, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

1

Nr 116

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596)

om rätt till fiske; given Stockholms slott den 7 april

1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till

lag angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning som gör det möjligt för

Sverige att i enlighet med en i London den 9 mars 1964 dagtecknad fiskerikonvention

inrätta en särskild fiskezon utanför landets västra kust.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 116

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr 116 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, dels att 1 och 2 §§ lagen den 1 december 1950 om

rätt till fiske skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att rubriken

före 1 § skall erhålla följande ändrade lydelse, dels att före 2 § skall

införas en rubrik av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna lag avser rätten till fiske

inom Sveriges sjöterritorium och

svensk fiskezon.

Fiskezonen omfattar det havsområde

utanför territorialgränsen vid

Sveriges västra kust som Konungen

bestämmer i enlighet med den i

London den 9 mars 1964- dagtecknade

fiskerikonventionen.

Vad i lagen föreskrives om fiske

i allmänt vatten gäller även i fiskezonen,

dock med de begränsningar

som föranledas av lagen om kontinentalsockeln.

Om fiske i allmänt vatten

1 § (första stycket).

I vatten, som enligt lagen om

gräns mot allmänt vattenområde är

allmänt vatten, må varje svensk

medborgare fiska med rörligt redskap.

Fast redskap må, såvitt ej

annat följer av 3 §, utsättas i allmänt

vatten endast efter tillstånd

av myndighet som Konungen bestämmer.

2§.

I vatten, som enligt lagen om gräns

mot allmänt vattenområde är allmänt

vatten, må varje svensk medborgare

fiska med rörligt redskap.

Fast redskap må, såvitt ej annat

följer av 3 §, utsättas i allmänt vatten

endast efter tillstånd av myndighet

som Konungen bestämmer. Den

som äger sådan fiskerätt i enskilt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

(Nuvarande lydelse)

2§.

Den som äger sådan fiskerätt i

enskilt vatten som sägs i 5 § (innehavare

av enskild fiskerätt) må ej

förvägras tillstånd att från det enskilda

vattnet sträcka fast redskap

vidare ut i allmänt vatten, såvitt det

prövas kunna ske utan men för annan

fiskande.

(Föreslagen lydelse)

vatten som sägs i 5 § (innehavare

av enskild fiskerätt) må ej förvägras

tillstånd att från det enskilda

vattnet sträcka fast redskap vidare

ut i allmänt vatten, såvitt det prövas

kunna ske utan men för annan

fiskande.

1 § (andra stycket).

Med fast redskap förstås i denna lag fiskebyggnad, så ock med ledarm

försett fiskeredskap, vilket medelst pålar eller tyngder eller annorledes

fästes vid bottnen eller stranden och avses skola kvarstå längre tid än

två dygn i följd.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i

lagen om rätt till fiske och anför.

Inledning

Den 9 mars 1964 dagtecknades en fiskerikonvention i London, som bl. a.

ger anslutna stater möjlighet att inrätta särskilda fiskezoner utanför territorialgränsen.

Konventionen tillkom under medverkan av 16 europeiska

stater däribland Sverige och Danmark. Den godkändes för Sveriges del av

1964 års höstriksdag (prop. 167, UU 9, rskr 367) och ratificerades i december

1964. Konventionen trädde i kraft den 15 mars 1966.

Den svenska fiskegränsen utgörs av territorialgränsen fyra sjömil från

Sveriges landområden och inre vatten. Från svensk sida har tidigare

i skilda sammanhang hävdats, att särskilda fiskezoner utanför territorialgränsen

innebär intrång i principen om havets frihet. Utvecklingen på folkrättens

område under senare år medförde emellertid, att det inte ansågs

möjligt för Sverige att stå utanför 1964 års fiskerikonvention. Svenska fiskare

hade nämligen då kunnat utestängas från sådana fiskevatten inom

konventionsstats fiskezon, där de tidigare bedrivit fiske. Godkännandet av

konventionen innebar emellertid inte något ställningstagande till frågan

om Sverige skulle inrätta särskilda fiskezoner eller ej.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund har i framställning till Kungl.

Maj :t den 25 mars 1966 hemställt om förberedelser för en snabb utflyttning

av den svenska fiskegränsen i Kattegatt och Skagerack.

Avtalsslutande parts möjlighet att inrätta fiskezoner avser två zoner

med en bredd av sex sjömil vardera, räknat från baslinjerna för det yttre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1967 5

territorialvattnet. I den inre av zonerna får kuststaten uteslutande rätt att

fiska samt även uteslutande jurisdiktion i fiskerifrågor. I den yttre zonen

har kuststaten rätt att reglera fisket. Där får emellertid fiske bedrivas också

av annan konventionsstat vars fiskefartyg under åren 1953—1962 vanligen

utnyttjat dessa fiskevatten. Konventionen är för Sveriges del tillämplig

endast beträffande västkusten norr om en linje mellan Kullens fyr och

Gilbjerg Hoved. Den hindrar enligt uttryckliga bestämmelser inte att särskilda

ordningar behålls eller införs i fiskefrågor som berör Danmark,

Norge och Sverige inbördes eller som avser Skagerack och Kattegatt.

Konventionens närmare innehåll framgår av 1964 års proposition där det

också lämnas en redogörelse för samtliga fiskeriöverenskommelser i vilka

Sverige var part. Från propositionen kan vidare inhämtas uppgifter om de

territorial- och fiskegränser som vid samma tid tillämpades av vissa europeiska

stater.

Fiskegränser i Danmark och Norge

I Danmark antogs den 26 maj 1965 en »lov om saltvandsfiskeri»

med bestämmelser bl. a. om det danska fisketerritoriets utsträckning och

utnyttjande. Enligt denna lag omfattar fisketerritoriet såvitt gäller Nordsjön,

Skagerack och Kattegatt det vattenområde utanför de inre farvattnen

längs de danska kusterna, vilket avgränsas av en linje som går parallellt

med baslinjerna och tolv sjömil från dessa. I fråga om Kattegatt begränsas

vattenområdet mot Öresund av en linje dragen från Gilbjerg Hoved till

Kullen. Den danska lagen föreskriver emellertid att fiskegränsen mot annan

stats kust inte far överskrida den linje som överenskommits med denna

stat. Om sådan överenskommelse saknas gäller enligt den danska lagen i

stället den linje som överallt ligger lika långt från de närmaste punkterna

På lågvattenlinjerna vid de två staternas kuster. Fisket inom danskt fisketerritorium

är i princip förbehållet danska medborgare. Med dessa jämställs

dock utlänningar som haft hemvist i Danmark de senaste två åren.

För utlänningar i övrigt är det enligt lagen förbjudet att fiska och företa

vissa andia åtgärder pa danskt fisketerritorium. Etter överenskommelse

med Norge och Sverige kan undantag göras om att danskt fisketerritorium

skall ha mindre utsträckning än som förut nämnts när det gäller norska

och svenska fiskare. Vidare kan medborgare i de nordiska länderna medges

lätt till fiske med vissa handredskap. Lagen, som dessutom innehåller bestämmelser

om fiskets bedrivande, fiskevård, kontroll in. in., upptar även

straffbestämmelser för utlänning som fiskar utan lov samt bestämmelser

om rätt i vissa fall för danska myndigheter att kvarhålla utländska fiskefartyg.

Lagen trädde i kraft den 1 juli 1965, dock med den begränsningen

att bestämmelserna om fisketerritoriets utsträckning skulle gälla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

först från den tidpunkt som senare fastställdes. Denna tidpunkt har numera

bestämts till den 1 juli 1967.

Norge, som står utanför 1964 års fiskerikonvention, fastställde redan

genom lag den 24 mars 1961 som trädde i kraft den 1 april 1961 en fiskegräns

beträffande vissa kustvatten till sex sjömil. Denna gräns flyttades

ut fr. o. m. den 1 september 1961 till tolv sjömil. 1961 års lag kom dock

genom tillämpning av en undantagsbestämmelse inte att gälla fiskevatten

utanför Skagerackkusten öster om Lindesnes. Den 17 juni 1966 antogs en

ny lag om Norges fiskegränser vilken bl. a. innebär att utanför Norges

kuster fiskegränsen skall vara belägen tolv sjömil från och parallellt med

fastställda baslinjer. Inom denna gräns är fisket i princip förbehållet norska

medborgare. Utlänning som är bosatt i Norge likställs emellertid i detta

hänseende med norsk medborgare. Lagen innehåller förbud för andra utlänningar

att fiska inom fiskegränsen. Undantag kan dock medges samt

förenas med föreskrifter att fisket inte skall vara underkastat norsk jurisdiktion.

Lagen innehåller straffbestämmelser och regler om rätt att i vissa

fall kvarhålla fartyg. Den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 1967 men

är ännu inte helt tillämplig öster om Lindesnes. En förändring härvidlag torde

dock vara förestående. Enligt en särskild resolution den 18 augusti 1961

som fortfarande gäller har svenska och danska fiskare viss rätt att bedri\a

fiske innanför den norska fiskegränsen.

Sverige har träffat vissa avtal i fislcerifrågor med Danmark och Norge.

Mellan Danmark och Sverige gäller konventionen den 31 december 1932

(SO 1933:13), som i fråga om fisket i Kattegatt i huvudsak innebär att

vartdera landets fiskare är berättigade att fiska intill ett avstånd av tre

distansminuter från det andra landets kust. I anledning av konventionen

har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen den 2 juni 1933 (nr 282) med vissa

bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark

gränsande farvattnen.

Enligt ett avtal, dagtecknat den 19 december 1966, mellan Danmark,

Norge och Sverige skall var och en av parterna — oavsett vilka fiskegränser

de i övrigt kan komma att fastställa — tillåta fartyg från övriga två stater

att bedriva fiske inom ett vattenområde intill ett avstånd av fyra sjömil

från baslinjen för territorialhavet. Vattenområdet skall härvid betraktas

som fritt hav. Parterna skall eftersträva att få till stånd så likartade regler

som möjligt för fisket. Avtalet har hittills ratificerats endast av Danmark.

Förhandlingar pågår f. n. mellan Sverige och Norge rörande fiskegränser

och fiske i gränsvattnen utanför de båda ländernas sjöterritorier.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

7

Västkustfiskarnas framställning

Svenska västkustfiskarnas centralförbund understryker

i sin framställning, att det är angeläget att Sveriges fiskegräns på

västkusten flyttas ut samtidigt med att Danmark och Norge flyttar ut sina

fiskegränser. Utländska fiskare skulle annars komma att i alltför stor utsträckning

utnyttja fiskevattnen utanför den svenska kusten.

Över framställningen har yttranden avgetts av rikspolisstyrelsen,

chefen för marinen, sjöfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen

och Sveriges fiskares riksförbund. Remissinstanserna tillstyrker bifall till

framställningen eller lämnar den utan erinran.

Fiskeristyrelsen anser att svenska fiskare på olika sätt kommer

att få vidkännas avsevärda olägenheter, om Danmarks och Norges fiskegränser

flyttas ut till tolv sjömil utan att motsvarande åtgärd vidtas för

Sveriges del. Förberedelser för en snabb utflyttning av den svenska fiskegränsen

bör därför göras. Styrelsen förordar att utflyttningen får gälla

från gränsen mot Norge till Kattegatts gräns mot Öresund genom en linje

Gilbjerg Hoved—Kullens fyr och att svensk jurisdiktion skall gälla i fiskeritrågoi

inom fiskegränser! utom i fråga om danska och norska medborgare.

Enligt sj öfartsstyrelsen innebär en utflyttning av fiskegränsen

att Sverige proklamerar en åtta sjömil bred fiskezon räknat från territorialgränsen.

En ny fiskegräns bör, enligt styrelsens mening, redovisas på allmänna

sjökort.

Generaltullstyrelsen erinrar om bestämmelserna angående skyldighet

för befattningshavare inom tullverkets kust- och gränsbevakning att

utöva bl. a. fisketillsyn (SFS 1955:274 och 275) och påpekar, att kustbevakningen

innefattar kontroll i syfte att hindra olovligt fiske från utländska

fartyg pa svenskt vatten. Inom det aktuella vattenområdet förekommer

fiske av icke nordiska fartyg huvudsakligen i Skagerack, öststatstrålare

har tidvis fiskat intill tolv sjömil från den svenska kusten. Vattnen

närmare kusten ger nämligen, enligt styrelsen, f. n. ej så stora fångster att

ett fiske där skulle löna sig för fartyg från mera avlägsna hamnar. En utflyttning

av fiskegränsen till tolv sjömil kommer med nuvarande förutsättningar

för fisket inte att öka bevakningsbehovet mer än vad som kan

mrymmas i kustbevakningens allmänna tillsyn. Styrelsen förutsätter dock

att bevakningsfartygen utrustas med viss ytterligare navigeringsapparatur.

Slutligen framhåller styrelsen att det är angeläget att kustbevakningens

befogenheter när det gäller fisketillsynen klarläggs i lämpligt sammanhang.

Chefen för marinen förordar att den rutinmässiga övervakningen

utföres av en minsvepare samt att helikoptrar utnyttjas för kortvariga och

synnerligen brådskande uppdrag. Övervakningen bör ske i samarbete med

tullverket och kan begränsas till vintermånaderna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Iiungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Gällande rätt m. m.

Enligt lagen den 3 juni 1 9 6 6 (nr 3 7 4) o in Sveriges sjöterritorium

omfattar detta dels inre vatten, dels territorialhavet. Sjöterritoriet

begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av territorialgränsen.

Lagen den 1 december 1950 (nr 59 6) om rätt till

fiske reglerar rätten till fiske på allmänt och enskilt vatten. Dessa begrepp

grundas på bestämningar i lagen den 1 december 1950 (nr 595) om

gräns mot allmänt vattenområde. Av förarbetena till fiskerättslagen (SOU

1947: 47 s. 262 och prop. 1950: 60 s. 102) framgår, att denna lag gäller inom

»landets vattenområden», dvs. vattenområdena inom territorialgränsen. Fiskerättslagen

är sålunda tillämplig endast beträffande Sveriges sjöterritorium.

Fisket i allmänt vatten i havet är i princip förbehållet svenska medborgare.

Utlänning som bott i Sverige minst två år likställs dock med svensk

medborgare. Den som inte är svensk medborgare får inte fiska i allmänt

vatten utan medgivande av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer. Fiskar utlänning på allmänt vatten utan sådant medgivande

kan han dömas till böter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst

sex månader. I kungörelsen den 25 mars 1960 (nr 47) angående rätt för utlänning

att fiska på allmänt vatten in. m., som utfärdats med stöd av 4 och

21 §§ fiskerättslagen, har medborgare i övriga nordiska länder medgetts

viss fiskerätt på allmänt vatten. Fiskeristyrelsen har i samma kungörelse

bemyndigats att meddela andra utlänningar tillstånd till fiske i viss omfattning

i allmänt vatten.

Ertappas någon på bar gärning då han bedriver olovligt fiske eller anträffas

redskap för sådant fiske utsatt i vattnet kan fisketillsynsman som

förordnats av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, befälhavare på statens

fartyg, vilket utsänts för att övervaka ordningen på fiskeplats, och befattningshavare

vid tullverkets kustbevakning ta fångst, redskap och båt i beslag.

Anmälan om beslaget skall göras till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet

eller till närmaste polisman. Beslagtagen fångst kan förklaras

förverkad. Har fångsten undergått förskämning eller finns den inte kvar,

kan dess värde förklaras förverkat. Vid uppsåtligt brott skall också fångstredskap

förklaras förverkade, om detta ej är uppenbart obilligt.

Fiskeristadgan den 24 september 1954 (nr 607) innehåller

regler som i första hand avser fisket inom territorialgränsen. Vissa

bestämmelser i fiskeristadgan gäller emellertid också utanför denna gräns,

nämligen i fråga om ordningen för fiskets bedrivande olika fiskare emellan,

förbud mot fiske med sprängämne och liknande fångstmedel samt fångstförbud

i fråga om fisk som inte håller vissa minimimått. Dessa bestämmelser

är tillämpliga endast på fiske från svenskt fartyg eller med redskap

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1967

som utsatts från svenskt fartyg (prop. 1954: 183 s. 135). Liksom fiskerättslagen

innehåller stadgan bestämmelser om beslag för det fall att någon

ertappas på bar gärning med att överträda vissa i stadgan upptagna förbud

eller med att utföra vissa andra där straffbelagda handlingar.

Enligt kungörelsen den 20 maj 1955 (nr 275) angående skyldighet för

befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning att utöva jaktoch

fisketillsyn m. m. skall befattningshavare vid tullverkets kustbevakning

utöva tillsyn över efterlevnaden av fiskeristadgan och av föreskrifter

om fiskets vård och bedrivande som utfärdats med stöd av denna stadga.

Övervakningen avser också sådana överträdelser av fiskerättslagen, som

sker i vatten där varje svensk medborgare får fiska.

Kustbevakningstjänstemännens skyldigheter och befogenheter regleras

närmare i instruktionen för fisketillsynsmän den 20 maj 1955 (nr 274).

Lagen den 3 juni 1 9 6 6 (nr 314) om kontinentalsockeln

avser havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde

samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som Kungl.

Maj :t bestämmer i enlighet med en den 29 april 1958 dagtecknad konvention

om kontinentalsockeln. Till kontinentalsockelns naturtillgångar räknas

enligt lagen även levande organismer som i det utvecklingsskede, då de kan

bli föremål för fångst, är antingen orörliga på havsbottnen eller därunder

eller oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller

dess underlag. Inom allmänt vattenområde är lagen emellertid inte tilllämplig

på fångst av sådan levande naturtillgångar, som omfattas av svensk

lagstiftning angående fiske. Rätten att utvinna kontinenlalsockelns naturtillgångar

tillkommer staten. Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer kan meddela tillstånd för annan än staten att utvinna

kontinentalsockelns naturtillgångar. Kungl. Maj :t kan också föreskriva att

visst slag av verksamhet, bl. a. utvinnande av naturtillgångar från kontinentalsockeln,

får äga rum utan tillstånd.

I kungörelsen den 3 juni 1966 (nr 315) angående tillämpningen av lagen

den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln har förordnats, att lagen

äger tillämpning inom havsområdet utanför territorialgränsen i enlighet

med konventionen om kontinentalsockeln. Vidare gäller att tillstånd enligt

lagen inte fordras för fångst av levande organismer. Sådan fångst, som

även innefattar fiske, får alltså f. n. ske på kontinentalsockeln även utanför

territorialgränsen.

Departementschefen

Den fiskerikonvention som dagtecknades i London den 9 mars 1964 och

som efter riksdagens godkännande ratificerats av Sverige trädde i kraft den

15 mars 1966. Enligt konventionen får deltagande stater inrätta särskilda

fiskezoner som sträcker sig tolv sjömil från kusten. Konventionen är för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Sveriges del tillämplig på havet utanför västkusten. Som tidigare framgått

kommer Danmark som tillhör konventionsstaterna att flytta ut sin fiskegräns

i vissa vattenområden bl. a. Kattegatt den 1 juli 1967. Norge, som

står utanför konventionen, har redan vidtagit motsvarande åtgärd såvitt

gäller de norska kusterna väster om Lindesnes. En fortsatt utflyttning öster

därom torde vara förestående.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund anför till stöd för sin framställning

om utflyttning av den svenska fiskegränsen, att risk föreligger för

att andra länders fiskare som alltså i fortsättningen inte får tillträde till

de danska och norska vattnen kommer att i alltför stor utsträckning utnyttja

fiskevattnen utanför den svenska västkusten om inte även Sverige

skulle flytta ut sin fiskegräns.

Flertalet remissinstanser delar denna uppfattning och tillstyrker bifall

till framställningen.

En utflyttning av Danmarks och Norges fiskegränser i Kattegatt och Skagerack

kommer — till följd av Sveriges avtal med dessa stater — sannolikt

inte att medföra någon inskränkning av betydelse i de svenska fiskarnas

möjligheter att utöva fiske i dessa vatten. Man kan emellertid befara att

fiskevattnen utanför den svenska territorialgränsen i motsats till vad nu

är fallet särskilt under vinterhalvåret skulle komma att utnyttjas för fiske

av andra än nordiska länders fiskare, sedan de danska och norska fiskegränserna

flyttats ut. Med hänsyn till svenska fiskeintressen är det därför

enligt min mening ofrånkomligt att också Sverige med tillämpning av 1964

års konvention flyttar ut sin fiskegräns vid landets västra kust till tolv

sjömil.

Fiskegränsens sträckning i detalj kan f. n. ej anges bl. a. med hänsyn till

de pågående förhandlingarna med Norge. Jag finner därför ej anledning att

närmare uppehålla mig härvid. I överensstämmelse med 1964 års fiskerikonvention

bör det berörda vattenområdet begränsas i söder mot Öresund av

en linje dragen från Kullens fyr till Gilbjerg Hoved. Där avståndet mellan

Danmark och Sverige är kortare än 24 sjömil bör gränsen bestämmas efter

förhandlingar med Danmark. I övrigt bör gränsen gå tolv sjömil från baslinjerna

med de undantag som föranleds av ett blivande avtal med Norge.

Jag vill tillägga, att de bestämmelser som gäller för beräkning av Sveriges

sjöterritorium i havet i princip bör kunna tillämpas även vid beräkning av

fiskegränsens sträckning. Intet hindrar dock att fiskegränsen anges med

ledning av territorialgränsen, vilket torde leda till samma resultat.

1964 års konvention innebär i princip att fisket innanför fiskegränsen

skall vara förbehållet kuststatens medborgare. Undantag skall dock i fråga

om den yttre sexmilszonen göras för fiskare från sådana konventionsstater,

vilkas fiskefartyg under tioårsperioden 1953—1962 vanligen fiskat inom

denna zon. Enligt vad jag inhämtat har under nämnda period fiskefartyg

från andra länder än Danmark och Norge veterligen inte — i varje fall inte

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

11

annat än tillfälligtvis — bedrivit fiske i vattenområdet mellan territorialgränsen

och den nya fiskegränsen. Som jag tidigare berört kommer fiskeförhållandena

i vattenområdet såvitt gäller Norge och Danmark att regleras

genom avtal med dessa länder. Några andra undantag än sådana som

föranleds av dessa avtal krävs alltså inte från huvudregeln att fisket innanför

fiskegränsen skall vara förbehållet svenska medborgare. Under sådana

förhållanden föranleder bestämmelserna i konventionen f. n. inte något behov

för Sveriges del att införa olika regler beträffande fiskerätt eller jurisdiktion

inom skilda delar av vattenområdet mellan territorialgränsen och

fiskegränsen. Området kan därför från rättslig synpunkt f. n. betraktas som

en enhetlig fiskezon.

Lagen om rätt till fiske har, som förut anmärkts, tillämpning endast innanför

territorialgränsen. Rätten till fiske i fiskezonen kräver därför reglering.

Denna torde emellertid inte behöva ha annat ändamål än att förbehålla

svenska medborgare fiskerätten i zonen. Detta torde enklast vinnas

om regler av i huvudsak samma innehåll som nu gäller för rätten till fiske

i allmänt vatten blir tillämpliga också beträffande fiskerätten i zonen. Bestämmelserna

i lagen om kontinentalsockeln nödvändiggör dock en viss inskränkning,

såvitt gäller rätten till fiske i zonen efter sådana levande organismer

som hör till kontinentalsockelns naturtillgångar. Vidare bör beaktas,

att avtalen med Danmark och Norge kräver undantag från den förut

angivna huvudregeln, så att medborgarna i dessa länder får fiskerätt i zonen

och att j urisdiktionen över danska och norska fiskare, som bedriver fiske

där, anordnas i enlighet med avtalen.

Bestämmelserna i fiskeristadgan gäller i första hand fisket inom territorialgränsen.

Vissa bestämmelser avser emellertid fisket från svenska fartyg

på internationellt vatten. Dessa bestämmelser kommer alltså utan ändring

av stadgan att gälla även i den nya fiskezonen. Danska eller norska

fiskare som fiskar i zonen kommer, som förut nämnts, att vara underkastade

hemlandets jurisdiktion. Fiskare från andra länder avses ej komma

att fiska innanför den nya svenska fiskegränsen. Tillkomsten av en svensk

fiskezon kräver med hänsyn till vad nu anförts ingen ändring av stadgans

nuvarande innehåll.

I samband med utflyttningen av Sveriges fiskegräns behövs föreskrifter

om att den fisketillsyn som utövas av tullverkets kust- och gränsbevakning

skall avse även den nya fiskezonen.

Jag övergår nu till frågan, hur rätten till fiske i fiskezonen f ö r f a 11- ningstekniskt bör lösas.

Lagen om rätt till fiske reglerar som förut framgått fiskerätten inom

Sveriges sjöterritorium. De bestämmelser som krävs för fisket i fiskezonen

bör i allt väsentligt stämma överens med fiskerättslagens regler om fiske i

allmänt vatten. Det torde därför vara ändamålsenligt att de nya bestämmelserna

införs i fiskerättslagen. Härigenom vinns att samtliga regler om fis
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

kerätt i svenskt fiskevatten tas upp i en och samma författning. Eftersom

en sådan lagstiftningsåtgärd fordrar riksdagens samtycke, tillgodoses samtidigt

riksdagens tidigare uttalade önskemål att lämnas tillfälle att yttra

sig i frågor angående fiskegränser in. in. som för Sveriges vidkommande

innebär ändring i rådande folkrättsliga läge (jfr UU 1962: 4).

Jag föreslår därför att bestämmelserna om fiskerätt i den svenska fiskezonen

inarbetas i fiskerättslagen. Det är emellertid inte nödvändigt att belasta

fiskerättslagen med detalj bestämmelser om fiskegränsens närmare

sträckning. I stället bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att med stöd av

fiskerättslagen meddela sådana bestämmelser sedan frågorna om gränsdragningen

gentemot Danmark och Norge fått sin lösning.

Då numera en särskild lag om Sveriges sjöterritorium föreligger är det

enligt min mening lämpligt att en ny 1 § införs i fiskerättslagen med allmänna

bestämmelser om rätten till fiske vilka knyter an till begreppet

Sveriges sjöterritorium. Ett första stycke av 1 § bör sålunda innehålla en

bestämmelse om att lagen avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium

och svensk fiskezon. I ett andra stycke bör vidare föreskrivas, att

fiskezonen omfattar det havsområde utanför territorialgränsen vid rikets

västra kust som Konungen bestämmer i enlighet med den i London den 9

mars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen. Ett tredje stycke slutligen avses

innehålla den regeln, att lagens bestämmelser om fiske i allmänt vatten

gäller även i fiskezonen med de begränsningar som föranleds av bestämmelserna

i lagen om kontinentalsockeln.

Några ytterligare bestämmelser i fiskerättslagen med anledning av den

nya fiskezonen torde inte krävas. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna avses

nämligen få till följd att samtliga bestämmelser i fiskerättslagen som

är tillämpliga på fiske i allmänt vatten, t. ex. om ansvar för olovligt fiske,

förverkande och beslag av fiskeredskap eller fångst, kommer att gälla även

för fiske i fiskezonen.

För att undvika ändringar av fiskerättslagens paragrafföljd bör den redationella

jämkningen företas, att nuvarande 1 och 2 §■§ sammanförs till en

ny 2 § i lagen. Detta bör ej möta hinder eftersom nuvarande 2 § har direkt

anknytning till bestämmelserna i 1 § om utsättande av fast redskap. Indelningen

av stycken i den nya 2 § bör anpassas därefter.

De särskilda bestämmelser, som föranleds av avtal med Danmark och

Norge eller andra internationella avtal, kan med den lösning av lagstiftningsfrågan

beträffande fiskezonen som jag nu föreslår meddelas av Kungl.

Maj :t med stöd av 4 § fiskerättslagen.

Såsom tidigare framgått dr det angeläget att bestämmelserna om den nya

fiskezonen träder i tillämpning redan den 1 juli 1967. Eftersom fiskezonens

omfattning inte kan exakt bestämmas, förrän gränsdragningen gentemot

Danmark och Norge är klar, synes det emellertid lämpligt att Kungl. Maj :t

får förordna om ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 116 år 1967

Regleringen av de ytterligare bevakningsuppgifter som i fortsättningen

kan komma att åvila tullverkets kust- och gränsbevakning torde få ankomma

på Kungl. Maj :t.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om

rätt till fiske. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas för det

i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 29 mars 1967.

Närvarande:

justitierådet Edling,

regeringsrådet Hegrelius,

justitierådet Petrén,

justitierådet Joachimsson.

Enligt lagrådet den 23 mars 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 17 mars 1967 hade Kungl. Maj :t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den

1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Robert Söderblom.

Lagrådet yttrade:

Fiskerättslagen innehåller, liksom andra lagar och författningar som i

geografiskt hänseende gäller riket i dess helhet, icke någon särskild bestämmelse

härom; svensk lag anses, då annat icke avses, gälla hela riket

utan att detta behöver särskilt utsägas. En annan sak är, att tillämpningsområdet

för en för riket gällande lag på grund av det ämne den reglerar

kan sägas vara lokalt inskränkt; så har självfallet fiskerättslagen rent faktiskt

tillämpning endast där fiske kan bedrivas. I det remitterade förslaget

har däremot, samtidigt med att lagen utsträckts att gälla rätten till fiske

inom svensk fiskezon, upptagits en bestämmelse som anger, att lagen avser

rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium. Bestämmelsen anknyter till

lagen den 3 juni 1966 (nr 374) om Sveriges sjöterritorium. Enligt denna

lag — som har ett utpräglat stats- och folkrättsligt syfte och har annan

indelningsgrund beträffande vattenområdena än den inom fastighetsrätten

tillämpade — utgöres sjöterritoriets inre vatten, utom av vissa vattenområden

vid kusterna, av insjöar, vattendrag och kanaler inom riket. Vissa av

de vattenområden som inbegripes under fiskerättslagens uttryck enskilt

vatten faller enligt vanligt språkbruk utanför uppräkningen. Det gäller

exempelvis mindre tjärnar, mossar, diken, dammar samt vattenfyllda stenbrott

och lertäkter. Den föreslagna bestämmelsen medför därför, i allt fall

efter ordalagen, en begränsning av fiskerättslagens tillämpningsområde

inom riket. Detta är uppenbarligen ej avsett. Ytterligare må erinras om att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr It6 år 1967

fiskerättslagen innehåller regler som gäller rikets landterritorium, t. ex.

stadgandena om rätt att beträda annans strand. Anknytningen till sjöterritoriet

får således anses förenad med nackdelar. I ärendet har ej påvisats

några fördelar med nämnda anknytning och vägande sådana synes ej heller

kunna åberopas. Fiskerättslagen bör som hittills gälla i riket utan begränsning

och något direkt stadgande härom bör ej upptagas. Däremot synes,

med hänsyn till att lagen utsträckts att gälla i fiskezonen och att regeln

härom utformats på sätt skett, lämpligt att lagens giltighet inom riket kommer

till ett indirekt uttryck. Lagrådet förordar därför, att 1 § första stycket

fiskerättslagen gives den lydelsen att denna lag avser rätten till fiske, förutom

här i riket, i svensk fiskezon.

I övrigt har lagrådet intet att erinra mot det remitterade lagförslaget.

Ur protokollet:

Aino Olsson

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1967

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

7 april 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wigkman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande

över det till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen

den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

Enligt lagen om Sveriges sjöterritorium omfattar sjöterritoriet inre vatten

och territorialhavet. Med inre vatten förstås, förutom vissa vattenområden

utanför kusterna, insjöar, vattendrag och kanaler inom landet. Av förarbetena

till lagen (prop. 1966: 119 s. 17) framgår att avsikten varit att begreppet

sjöterritorium skulle avse allt territorialvatten, alltså även sådant som

ibland enligt den folkrättsliga litteraturen hänförts till landterritoriet. Det

är därför enligt min mening inte bara naturligt utan även lämpligt att i

detta sammanhang använda det nya sammanfattande begreppet för landets

vattenområden. Som lagrådet framhållit är det självfallet inte meningen,

att fiskerättslagens tillämpningsområde härigenom skall begränsas.

Fiskerättslagens regler om rätt att vid fiske beträda annans strand är f. n.

knutna till begreppen allmänt och enskilt vatten. Jag kan inte dela lagrådets

uppfattning att en anknytning av nämnda rätt till begreppet Sveriges sjöterritorium

skulle innebära några nackdelar.

Jag anser alltså att lagändringen bör genomföras på det sätt som framgår

av det remitterade förslaget.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår

riksdagen att anta lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670283

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 1 december 1950 a1 i texten
  2. 3LU 1967:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 1 december 1950 a1 i texten