Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal, m.m

1967-03-31 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:120, Med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1967

1

Nr 320

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad Igdelse av 86 och 88 §§ lagen den

8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal, m.m.;

given Stockholms slott den 31 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal,

2) lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i 1927 års lagstiftning om försäkringsavtal

m. m., vilka står i samband med införandet av lagen om vad som

är fast egendom. Det föreslås att inteckningshavare på oförändrade villkor

i övrigt skall få rätt till betalning ur brandförsäkringsersättning, inte som

hittills endast för byggnad utan för allt som utgör fast egendom. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 juli 1967.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 120

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1967

1) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

86

Timar brandskada å byggnad, som

hör till fast egendom, vare den som

i egendomen har inteckning för fordran

berättigad att, på sätt därom är

särskilt stadgat, njuta betalning eller

säkerhet, såframt utfallande ersättning

överstiger en tiondel av försäkringsbeloppet

för egendomens åbyggnad.

(Föreslagen lydelse)

Timar brandskada å fast egendom,

vare den som i egendomen har

inteckning för fordran berättigad

att, på sätt därom är särskilt stadgat,

njuta betalning eller säkerhet,

såframt utfallande ersättning överstiger

en tiondel av försäkringsbeloppet

för egendomen.

88 §.

Vad i------11 kap. 2 § jordabalken.

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad,

som hör till tomträtten eller vattenfallsrätten,

vare i fråga om inteckningshavarens

rätt på grund av försäkringen

bestämmelserna i 86 och

87 §§ likaledes tillämpliga.

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad

eller annat, som hör till tomträtten

eller vattenfallsrätten, vare i fråga

om inteckningshavarens rätt på

grund av försäkringen bestämmelserna

i 86 och 87 §§ likaledes tilllämpliga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967 och skall i fråga om ersättning

för brandskada, som inträffar därefter, gälla utan hinder av att försäkringsavtalet

slutits tidigare eller inteckningen sökts tidigare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1967

3

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares

rätt till betalning in ersättning, som ntgår på grund av

brandförsäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 6 och 7 §§ lagen den 8 april 1927 om

inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av

brandförsäkringsavtal, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §■

Har brandförsäkring tagits å byggnad,

hörande till fast egendom som

besväras av sökt eller beviljad inteckning

för fordran, vare, i händelse

av timad skada, byggnadens ägare

utan hinder av inteckningen berättigad

att själv uppbära ersättningen,

där denna ej överstiger en tiondel

av det belopp, för vilket brandförsäkring

å egendomens åbyggnad är

gällande.

Är ersättningen —-----

Sådan inteckningshavare —--

Har brandförsäkring tagits å fast

egendom som besväras av sökt eller

beviljad inteckning för fordran, vare,

i händelse av timad skada, egendomens

ägare utan hinder av inteckningen

berättigad att själv uppbära

ersättningen, där denna ej överstiger

en tiondel av det belopp, för vilket

brandförsäkring å egendomen är gällande.

försäkringsgivaren anmälda.

—---uppgivna adressen.

Har ersättningsbelopp —• ----

Kallelse till sammanträdet skall

genom Konungens befallningshavandes

försorg minst fjorton dagar förut

med posten sändas till byggnadens

ägare och kända innehavare av

fordran, som i denna lag avses, så

ock införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. I övrigt skall

i avseende å fördelningen vad i utsökningslagen

stadgas om fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom äga motsvarande

tillämpning.

--önskar betalning.

Kallelse till sammanträdet skall

genom Konungens befallningshavandes

försorg minst fjorton dagar förut

med posten sändas till fastighetsägaren

och kända innehavare av

fordran, som i denna lag avses, så

ock införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. I övrigt skall

i avseende å fördelningen vad i utsökningsiagen

stadgas om fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom äga motsvarande

tillämpning.

4 §•

Är, då skada inträffar, försäkringsgivaren

ansvarig i förhållande

till inteckningshavaren men ej gent

emot byggnadens ägare, inträde han,

i den mån betalning utfallit å in
-

Är, då skada inträffar, försäkringsgivaren

ansvarig i förhållande

till inteckningshavaren men ej gent

emot den fasta egendomens ägare,

inträde han, i den mån betalning ut
-

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1867. 1 samt. Nr ISO

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mnj.ts proposition nr 120 år 1967

(Nuvarande lydelse)

teckningens huvudstol, i inteckningsliavarens

rätt.

För det

Utan hinder därav att, sedan skada

timat å försäkrad byggnad, skadans

belopp blivit efter förhandling mellan

försäkringstagaren och försäkringsgivaren

fastställt, vare innehavare

av inteckning i egendomen,

där han ej medgivit ersättningsbeloppets

utbetalande, berättigad att

hos försäkringsgivaren påyrka, att

skadans belopp skall, såvitt hans

rätt angår, fastställas i den ordning

försäkringsavtalet stadgar. Sådant

yrkande skall framställas inom

en månad efter det skadan timade

eller, därest anmälan om inteckningshavarens

namn och adress

gjorts hos försäkringsgivaren, inom

fjorton dagar efter det inteckningshavaren

underrättats om skadebebeloppets

fastställande. Underrättelse

skall anses meddelad, då den blivit

till inteckningshavaren avsänd i

rekommenderat brev under den uppgivna

adressen.

Framställes yrkande-----

(Föreslagen lydelse)

fallit å inteckningens huvudstol, i

inteckningshavarens rätt.

efter uppsägning.

6 §•

Utan hinder därav att, sedan skada

timat å försäkrad fast egendom,

skadans belopp blivit efter förhandling

mellan försäkringstagaren och

försäkringsgivaren fastställt, vare

innehavare av inteckning i egendomen,

där han ej medgivit ersättningsbeloppets

utbetalande, berättigad

att hos försäkringsgivaren påyrka,

att skadans belopp skall, såvitt

hans rätt angår, fastställas i den

ordning försäkringsavtalet stadgar.

Sådant yrkande skall framställas

inom en månad efter det skadan timade

eller, därest anmälan om inteckningshavarens

namn och adress

gjorts hos försäkringsgivaren, inom

fjorton dagar efter det inteckningshavaren

underrättats om skadebeloppets

fastställande. Underrättelse

skall anses meddelad, då den blivit

till inteckningshavaren avsänd i rekommenderat

brev under den uppgivna

adressen.

— Konungens befallningshavande.

7

Vad i------11 kap. 2 §

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad,

som utgör tillbehör till tomträtten

eller vattenfallsrätten, skall i fråga

om inteckningshavarens rätt på

grund av försäkringen vad i denna

lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

§•

jordabalken.

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad

eller annat som utgör tillbehör

till tomträtten eller vattenfallsrätten,

skall i fråga om inteckningshavarens

rätt på grund av försäkringen

vad i denna lag stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967 och skall i fråga om ersättning

för brandskada, som inträffar därefter, gälla utan hinder av att försäkringsavtalet

slutits tidigare eller inteckningen sökts tidigare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1967

5

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 17 mars 1967.

När v arande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkring och anför.

Inträffar brandskada på byggnad, som hör till fast egendom, är enligt 86 §

lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal innehavare av inteckning

i egendomen under vissa villkor berättigad till betalning ur ersättning, som

utgår på grund av brandförsäkring. De närmare förutsättningarna för denna

rätt anges i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares rätt till

betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, i det

följande benämnd 1927 års lag om inteckningshavares rätt. Enligt denna

har inteckningshavare framför egendomens ägare rätt till ersättning som

utgår på grund av brandförsäkringsavtal, om ersättningen överstiger en

tiondel av det belopp för vilket brandförsäkring på egendomens åbyggnad

är gällande.

Rätten till betalning ur ersättning vid brandskada på byggnad avser även

försäkrade och brandskadade föremål, som hör till byggnad enligt 3 § lagen

den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra.

Detta innebär bl. a., att vid brand i en fabrik inteckningshavare kan få betalning

ur försäkringsersättning för skada på sådan maskin som kräver och

jämväl vilar på fast från grunden berett underlag, förutsatt att maskinen är

brandförsäkrad.

Sistnämnda lag ersätts den 1 juli 1967 av lagen den 29 juli 1966 (nr 453)

om vad som är fast egendom (beträffande ikraftträdandet se SFS 1966: 645).

Fn väsentlig nyhet i denna lag är att begreppet fast egendom omfattar all

utrustning, som tillförts en fastighet för att huvudsakligen användas där

i industriell verksamhet, utom fordon, kontorsutrustning och handverktyg

(4 §). Enligt den nya lagen utgör den industriella utrustningen tillbehör till

själva fastigheten. Den räknas alltså inte som tillbehör till byggnad, även

om den ställts upp i en sådan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1967

Svenska försäkringsbolags riksförbund har i en framställning den 30

december 1966 till Kungl. Maj :t hemställt om sådana ändringar i försäkringsavtalslagen

och 1927 års lag om inteckningshavares rätt att inteckningshavare

kan få rätt till betalning även ur ersättning, som avser s. k.

industritillbehör.

Efter remiss har yttranden över framställningen avgivits av Svea hovrätt,

bankinspektionen, försäkringsinspektionen, kommerskollegium, lagberedningen,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

jordbrukskasseförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund

och Sveriges fastighetsägareförbund.

Riksförbundets framställning

I sin framställning erinrar Svenska försäkringsbolags riksförbund om att

1927 års lag om inteckningshavares rätt och de för denna lag grundläggande

bestämmelserna i försäkringsavtalslagen behandlar försäkringsersättning

som utgår vid skada på byggnad. Till begreppet byggnad bör enligt

riksförbundet hänföras byggnadstillbehör enligt 3 § i den nya lagen om vad

som är fast egendom. Industritillbehör enligt 4 § måste däremot anses falla

utanför, eftersom den nya lagen knyter dessa tillbehör till fastigheten direkt

och inte till byggnad. För en innehavare av fastigfietsinteckning kan

säkerheten till största delen utgöras av industritillbehör, medan byggnaden

och vad som hör till denna kan ha ett förhållandevis lågt värde. Inteckningshavaren

är emellertid genom 1927 års lag om inteckningshavares rätt

skyddad endast såvitt avser värdet på den sistnämnda egendomen.

Riksförbundet påpekar vidare, att jordabalksutredningen i sitt betänkande

Reviderat förslag till jordabalk m. m. (SOU 1963:35) konstaterade att

brandförsäkringspraxis hittills utvecklats efter andra vägar än dem som

följer de civilrättsliga distinktionerna mellan fast och lös egendom. Enligt

riksförbundet är detta riktigt såvitt avser uppbyggnaden av försäkringarna

och förhållandet till försäkringstagarna. I förhållande till inteckningshavaren

måste däremot, framhåller riksförbundet, de civilrättsliga begreppen

gälla. Genom att s. k. fasta maskiner räknats till byggnad enligt 1895 års

lag bär överensstämmelse rått mellan denna lag och 1927 års lag om inteckningshavares

rätt.

Riksförbundet betonar också att tillfredsställande skydd för inteckningshavarna

inte kan beredas genom en klausul i försäkringsavtalet om att

inteckningshavaren tillförsäkras rätt till utfallande brandskadeersättning

avseende industritillbehör enligt 4 § i den nya lagen. En sådan klausul har

verkan endast så länge försäkringstagaren är solvent. Skulle försäkringstagaren

i samband med brand befinnas vara på obestånd, kan han begäras

i konkurs och utfallande brandskadeersättning avseende annan egendom

än byggnad och byggnadstillbehör kommer då att fördelas enligt gällande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1967 7

förmånsrättsordning. Enligt förbundet torde härvid en innehavare av fastighetsinteckning

inte kunna räkna med någon förstahandsrätt till försäkringsersättningen.

Innehavare av fastighetsinteckning kan hålla sig endast till

fastigheten sådan denna befinner sig efter branden och — om värdet därav

inte räcker —- konkurrera med de oprioriterade borgenärerna om utfallande

brandskadeersättning avseende industritillbehör.

Riksförbundet erinrar om att ett av argumenten för att införa det föreslagna

industritillbehörsbegreppet var att söka förbättra näringslivets

kreditmöjligheter. Den påpekade inadvertensen motverkar detta syfte och

innebär t. o. m. en försämring av inteckningshavares rätt i förhållande till

rådande läge genom den begränsning som byggnadsbegreppet undergått.

Remissyttrandena

Remissinstanserna tillstyrker över lag att lagändring vidtas i överensstämmelse

med de synpunkter riksförbundet har anfört. Svenska sparbanksföreningen

framhåller att en bristande samordning mellan ifrågavarande lagstiftningsområden

under vissa förutsättningar kan medföra allvarliga förlustrisker

i kreditgivningen till ägare av industrifastigheter. Sålunda skulle en

innehavare av inteckning i en fastighet, som helt eller delvis är inrättad för

industriell verksamhet och till vars tillbehörskrets enligt den nya lagen om

vad som är fast egendom numera alltså hör även vissa lösa maskiner och

annan lös industriutrustning, kunna riskera att vid en brandskada helt eller

delvis gå miste om den del av skadeersättningen, som belöper på dessa särskilda

fastighetstillbehör. Då den fastighetsutrustning som det här är fråga

om värdemässigt kan utgöra en mycket väsentlig del av underlaget för den

aktuella inteckningskrediten, skulle en sådan konsekvens enligt föreningen

vara otillfredsställande. Liknande synpunkter framförs av Svenska bankföreningen

och Sveriges jordbrukskasseförbund.

Några remissinstanser påpekar, att inteckningshavare vid brandskada på

industritillbehör kan tänkas få visst skydd enligt 54 § försäkringsavtalslagen,

som i huvudsak innebär att försäkring av gods gäller till förmån för

var och en som i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan

rättighet till godset har intresse av att godsets värde inte minskas eller går

förlorat. Det framhålls emellertid att detta skydd är otillräckligt, eftersom

54 § kan sättas ur kraft genom försäkringsavtalet. Bankföreningen erinrar

om att det främst var denna omständighet, som föranledde specialbestämmelserna

i 86—88 §§ och 1927 års lag om inteckningshavares rätt. Lagberedningen

anser det ovisst i vad mån inteckningshavare i praktiken verkligen

kommer i åtnjutande av sin rätt i större utsträckning än som följer av den

tvingande lagstiftningen. Beredningen anser det också oklart, om inteckningshavare

som avses i 58 § tredje stycket försäkringsavtalslagen skall åtnjuta

endast den rätt som avses i 86—88 §§ samma lag och 1927 års lag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is proposition nr 120 år 1967

om inteckningshavares rätt eller om samma inteckningshavare skall kunna

åberopa de dispositiva skyddsreglerna i försäkringsavtalslagen, såvitt avser

brandskadeersättning för industritillbehör. Om det senare alternativet antas

vara det rätta, kvarstår de uppenbara olägenheterna av två skilda regelsystem,

liksom att inteckningshavarna är så mycket sämre tillgodosedda till

den del 86—88 §§ försäkringsavtalslagen och 1927 års lag om inteckningshavares

rätt inte är tillämpliga. Dessutom kan komplikationer uppstå om

industrifastighet brinner, sedan den utmätts. Förhållandena skulle enligt beredningen

bli mycket svårbedömbara vid konkurs och särskilt om specialexekution

pågår i fastigheten samtidigt.

Försäkringsinspektionen diskuterar huruvida inteckningshavare kan beredas

tillfredsställande skydd genom att det i försäkringsavtalet tas in en klausul

om att inteckningshavaren tillförsäkras rätt till utfallande brandskadeersättning

avseende industritillbehör. Inspektionen finner det för sin del helt

naturligt, att den i 17 kap. handelsbalken föreskrivna förmånsrättsordningen

inte avtalsvägen kan sättas ur kraft genom en av försäkringsgivare och

försäkringstagare i försäkringsavtalet intagen klausul. Inspektionen överväger

också, om gällande regler om förmånsrättsordning eventuellt skulle

kunna tolkas på sådant sätt att en inteckningshavare vid försäkringstagarens

obestånd skulle kunna påräkna att från försäkringsgivaren erhålla

även den på industritiilbehören belöpande andelen av utgående brandskadeersättning.

Om brand inte inträffar har en inteckningshavare ju förmånsrätt

i den intecknade fasta egendomen i dess helhet, dvs. även i t. ex. industritillbehören

enligt 1966 års lag. Om återigen en på fastigheten befintlig byggnad

eller annat skulle brinna ned, försätts inteckningshavaren i en helt förändrad

situation. Byggnaden är mer eller mindre värdelös och försäkringsgivaren

förutsätts skola utbetala brandskadeersättning. Det skulle i sådant

fall eventuellt kunna hävdas, att brandskadeersättningen trätt i byggnadens

ställe och att ersättningen på den grund borde fördelas enligt samma regler,

som skulle ha gällt om brand icke hade inträffat, dvs. inteckningshavaren

skulle ha förmånsrätt i brandskadeersättningen även till den del den belöper

exempelvis på industritillbehör. Enligt inspektionen torde en sådan

tolkning dock knappast kunna förväntas bli godtagen vid rättslig prövning.

Det synes därför inte möjligt att genom en klausul i brandförsäkringsavtalet

bereda inteckningshavare tillfredsställande skydd vid brandskada.

I anslutning till de i förarbetena till 1966 års lagstiftning uttalade önskemålen

att underlätta industriens kapitalförsörjning ifrågasätter försäkringsinspektionen

i sammanhanget, om tillräckliga skäl kan anses föreligga att

vid brand trygga en inteckningshavares rätt endast såvitt angår byggnad

samt industritillbehör. Det torde ingalunda vara någon undantagsföreteelse,

att en inteckningshavares säkerhet till betydande del utgörs av växande

skog. Inspektionen ifrågasätter därför om det inte inom ramen för arbetet

med en eventuell ändring av berörda bestämmelser även borde övervägas,

om begränsningen till byggnad och industritillbehör är sakligt motiverad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1967

9

Departementschefen

Den nya lagen om vad som är fast egendom innebär en betydande utvidgning

av kretsen av fastighetstillbehör. Sålunda skall till fastighet som

helt eller delvis inrättats för industriell verksamhet höra maskin och annan

utrustning, som tillförts fastigheten för att huvudsakligen där användas

i den industriella verksamheten. Undantagna är endast fordon, kontorsutrustning

och handverktyg.

Att den nya lagen knyter den industriella utrustningen som tillbehör

direkt till själva fastigheten och inte till byggnad, där den finns uppställd,

innebär att kretsen av byggnadstillbehör minskar i jämförelse med vad som

nu gäller enligt 1895 års lag om vad till fast egendom är att hänföra. Enligt

sistnämnda lag utgör bl. a. viss tyngre maskinell utrustning byggnadstillbehör.

Om en brandförsäkrad sådan maskin skadats genom brand, har inteckningshavaren

på lagen kunnat grunda rätt till betalning ur försäkringssumman.

Under anförande att sådan möjlighet inte kommer att stå till buds,

sedan den nya lagen om vad som är fast egendom trätt i kraft, har Svenska

försäkringsbolags riksförbund yrkat, att ineckningshavares rätt skall utsträckas

till att gälla även försäkringsersättning avseende s. k. industritillbehör.

Den begärda lagändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

alla remissinstanser. Jag biträder den uppfattning, som allmänt kommit till

uttryck i remissyttrandena, att det skulle innebära en olämplig försvagning

av inteckningshavarens ställning, om hans utsikter till betalning vid brandskada

minskar i förhållande till vad som gäller f. n. Såsom framhållits från

flera håll innebär övriga bestämmelser i försäkringsavtalslagen, främst 54 §,

inte något tillfredsställande skydd, eftersom de inte har tvingande karaktär.

Ett syfte med den nya lagstiftningen om vad som är fast egendom är att

stärka fastighetskrediten. Detta talar snarast för att inteckningshavares

möjligheter att få betalning ur brandförsäkringsersättning för skadad egendom

bör vidgas. Det är därför naturligt att önskemålet om lagändring inriktar

sig på att betalningsrätten skall omfatta ersättning för skadade industritillbehör,

även om dessa till äventyrs inte tillförts byggnad utan ställts

upp i det fria.

Jag har med hänsyn till det anförda ingenting att erinra mot att betalningsrätten

utsträcks till att omfatta ersättning för försäkrade och skadade

industritillbehör. Som försäkringsinspektionen framhållit kan det emellertid

diskuteras om man bör stanna här. Inspektionen ifrågasätter, om inte allt

som utgör fast egendom och är brandförsäkrat bör kunna omfattas av inteckningshavares

rätt till betalning ur försäkringsersättning. Som exempel

nämns skog.

Förarbetena till försäkringsavtalslagen och 1927 års lag om inteckningshavares

rätt synes ge vid handen, att anledningen till att en särreglering

rörande inteckningshavares rätt begränsades till att avse ersättning för

brandskadad byggnad och tillbehör därtill närmast var att praktiskt behov

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1967

av eu tvingande reglering ansågs föreligga endast i fråga om sådan egendom.

Efter vad erfarenheten sedermera visat synes emellertid behovet av

skydd för inteckningshavare såvitt avser exempelvis ersättning för brandskadad

skog ha ökat i hög grad. Skogsförsäkringen har nämligen fått betydligt

större omfattning än tidigare. En utvidgning av inteckningshavares

skydd torde inte medföra någon egentlig olägenhet. Visserligen minskar

fastighetsägarens möjligheter att själv få ut försäkringsbelopp för vissa slag

av egendom men samtidigt bör fastighetens kreditvärde stiga, vilket får anses

fördelaktigt för honom. Vid sådant förhållande föreligger enligt min

mening ingen anledning att längre inskränka inteckningshavares skydd genom

att av den fasta egendomen urskilja viss sådan, beträffande vilken

inteckningshavare vid brand inte åtnjuter skydd. Jag föreslår därför att inteckningshavare

på oförändrade villkor i övrigt får rätt till betalning ur all

ersättning som på grund av brandförsäkring utgår vid skada på fast egendom.

Att märka är härvid att möjligheterna att få ut betalning naturligtvis

är begränsade såvitt avser byggnad, maskiner eller skog med hänsyn till

storleken av försäkringsbeloppet för vart och ett av dessa olika slag av

egendom. Vid bestämmande av om utfallande ersättning överstiger en tiondel

av försäkringsbeloppet för egendomen och inteckningshavaren följaktligen

är berättigad att få betalning ur ersättningen synes däremot andelen

böra fastställas med hänsyn till försäkringsbeloppet för all försäkrad

fast egendom.

Motsvarigheten till vad nu sagts med avseende på rätt till betalning ur

försäkringsbelopp, som avser fast egendom, bör gälla rätt till betalning ur

ersättning för byggnad eller annat som hör till tomträtt eller vattenfallsrätt.

I överensstämmelse med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal,

2) lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av

brandförsäkringsavtal,

vilka torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över lagförslagen för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan, som i allt väsentligt är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen,

har uteslutits här.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1967

11

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 31 mars 1967.

N ärvarande:

justitierådet Edling,

regeringsrådet Hegrelius,

justitierådet Petrén,

justitierådet Joachimsson.

Enligt lagrådet den 31 mars 1967 tillhandakommet utdrag av protokollet

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 17 mars 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till 1) lag angående ändrad lydelse

av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal

och 2) lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av

brandförsäkringsavtal.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av expeditionschefen Axel Wallén.

Lagrådet yttrade:

Mot de föreslagna ändringarna i förevarande lagar finns ej anledning till

erinran.

De nya reglerna bör — i likhet med vad som skedde vid 1927 års lagstiftning

— vinna tillämpning beträffande avtalsförhållanden som består

vid reglernas ikraftträdande blott skadefallet inträffat därefter. Uttryckliga

övergångsföreskrifter härom torde böra fogas till ikraftträdandebemelserna.

Lagrådet förordar därför, att till ikraftträdandebestämmelserna

fogas övergångsföreskrifter av samma innehåll som de i 1927 års lagstiftning.

övergångsföreskrifterna torde kunna ges den lydelsen, att de nya

lagarna skall gälla i fråga om ersättning för brandskada, som inträffat

efter det lagarna trätt i kraft, utan hinder av att försäkringsavtalet slutits

tidigare eller inteckningen blivit sökt tidigare.

Ur protokollet:

Aino Olsson

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

31 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

de till lagrådet den 17 mars 1967 remitterade förslagen till

1) lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal,

2) lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

Jag har ingenting emot att i tydlighetens intresse göra de tillägg till ikraftträdandebestämmelserna,

som lagrådet föreslagit. Lagförslaget har därför

kompletterats i denna del. En mindre redaktionell jämkning har också vidtagits.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår

riksdagen att antaga lagförslagen med de ändringar som sålunda angivits.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670287

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 a1 i texten
  2. 3LU 1967:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 s. 1 i texten