Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den li juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, m.m

1967-09-06 · 372 sidor, varav 108 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 108 av 372 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:141, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den li juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, m.m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1967

1

Nr 141

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den li juni

1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

m.m.; given Stockholms slott den 6 september 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr

36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.,

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.,

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

5) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad,

6) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal,

7) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att hyresregleringen avvecklas och ersätts med

avtalsfrihet mellan hyresvärd och hyresgäst inom ramen för den permanenta

hyreslagstiftningen. Denna, som ingår som 3 kap. i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom, föreslås ändrad i många hänseenden.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Lagförslaget innefattar direkt besittningsskydd för bostadshyresgäst,

dvs. hyresgästen ges rätt till förlängning av hyresavtalet, om ej någon

viss i lagen angiven situation föreligger. Besittningsskyddet skall inte kunna

sättas ur spel genom obilliga hyreskrav. Om hyresvärden fordrar höjd

hyra för att gå med på förlängning av hyresavtalet, skall den begärda

hyrans skälighet kunna prövas av myndighet. På orter med mera påtaglig

bostadsbrist skall dessutom den s. k. förstagångshyran, dvs. i princip

den hyra som första gången avtalas mellan hyresvärd och hyresgäst, kunna

underkastas myndighets prövning. För lägenheter på sådana orter skapas

också en spärr mot hyror som är för höga i jämförelse med självkostnadshyrorna

i nyproduktionen.

Frågan om besittningsskydd för lokalhyresgäst löses i lagförslaget på

det sättet att sådan hyresgäst tillförsäkras ett indirekt besittningsskydd,

dvs. en rätt till ersättning för förlust om hyresavtalet sägs upp utan befogad

anledning.

Beträffande förfarandet i hyrestvister innebär lagförslaget att en hyresnämnd

skall inrättas för i princip varje län. Avsikten är att i nämnden

skall ingå representanter för fastighetsägare och hyresgäster. Nämnden får

till uppgift i första hand att medla i uppkommande tvister. I tvister om bl. a.

rätt till förlängning av hyresavtal och om hyressättningen skall nämnden

avgöra tvisten, om förlikning inte kan nås. Part som är missnöjd med

nämndens beslut får inom viss tid klandra beslutet genom att väcka talan

vid domstol. Domstolsprövningen i alla hyrestvister föreslås i första instans

ske vid i princip endast en underrätt i varje län. Betydande begränsningar

i fullföljdsrätten föreslås.

Lagförslaget innebär en översyn även i övrigt av hyreslagens bestämmelser.

BI. a. föreslås lagfäst bytesrätt beträffande bostadslägenheter i orter

med mera påtaglig bostadsbrist. Bestämmelserna om hyresvärdens skyldighet

att underhålla lägenheten under hyrestiden utökas med regler som

direkt tar sikte på det löpande underhållet av lägenheter som hyrts för

att användas som bostad. Också reglerna om överlåtelse av hyresrätt och

upplåtelse av lägenhet i andra hand ändras i viktiga hänseenden.

Enligt förslaget skall hyresregleringen avvecklas för hela landet vid utgången

av år 1968 och den nya hyreslagen träda i kraft den 1 januari

1969. Den hyra som gäller vid utgången av år 1968 skall dock tillämpas

under den löpande hyresperioden. Särskilda övergångsregler föreslås gälla

för bostadslägenheter i orter med mera påtaglig bostadsbrist. Reglerna innebär

att hyrorna får anpassas till hyresläget för likvärdiga lägenheter

successivt under en övergångstid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § samt 3 kap. lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

1 KAP.

3 §•

Sker överlåtelse av fastighet, vartill nyttjanderätt upplåtits, vare nyttjanderätten

ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid överlåtelsen skett

förbehåll om nyttjanderättens bestånd eller på grund av inteckning eller

inskrivning, enligt vad därom är stadgat, nyttj anderätten skall fortfarande

gälla; dock att i fråga om rätt för arrendator eller hyresgäst att i visst fall

njuta sin nyttjanderätt till godo gäller vad i 2 kap. 28 § och 3 kap. 29 §

därom stadgas.

Varder fastigheten---nyttj anderättens bestånd.

Återköpes fastigheten enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom,

vare nyttjanderätten ej beståndande mot återköparen, med mindre denne

sådant utfäst eller han själv är upplåtare eller tidigare förvärvat fastigheten

med förbehåll om nyttjanderättens bestånd eller nyttjanderätten jämlikt

2 kap. 28 § eller 3 kap. 29 § tidigare gällt mot honom eller på grund av

inteckning eller inskrivning, enligt vad därom är stadgat, nyttjanderätten

skall fortfarande gälla. Är nyttjanderätt, enligt vad nu sagts, gällande mot

återköparen på grund av dennes utfästelse eller till följd av att han själv

är upplåtare eller tidigare förvärvat fastigheten med förbehåll om nyttjanderättens

bestånd, vare så ansett som hade återköpet skett med sådant

förbehåll.

3 KAP.

Om hyra

Inledande bestämmelser

1 §-

Detta kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till

nyttjande mot vederlag. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom

tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sadant avtal. Innefattai avtalet även

1 Senaste lydelse av 1 kap. 3 § se 1939: 364.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, äger kapitlet tilllampmng

på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre

omfattning eller för annat ändamål än jordbruk.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till

icke oväsentlig del användas såsom hostad.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan

mot hyresgästen eller den som äger träda i hans ställe, om ej annat anges.

Om upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid finns

bestämmelser i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar.

Hyresavtals ingående

2 §•

Hyresavtal skall upprättas skriftligen, om hyresvärden eller hyresgästen

begär det.

„ Ändring i eller tillägg till avtal som upprättats skriftligen skall antecknas

på handlingen, om hyresvärden eller hyresgästen begär det. Om någon i

laga ordning träder i hyresgästens ställe, skall likaledes på begäran göras

anteckning därom.

Hyrestid och uppsägning

3 §.

Är hyresavtal träffat för bestämd tid, skall, om hyresförhållandet vid

hyrestidens utgång varat längre än nio månader i följd, uppsägning alltid

ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid hyrestidens utgång.

Innehåller avtal, som skall uppsägas för att upphöra vid hyrestidens utgång,

ej bestämmelse om uppsägningstid, skall uppsägningen ske, om hyrestiden

är

1. längst en vecka, senast en dag i förväg,

2. längre än en men längst två veckor, senast två dagar i förväg,

3. längre än två veckor men längst tre månader, senast en vecka i förväg,

4. längre än tre men längst sex månader, senast en månad i förväg,

5. längre än sex månader men längst ett år, senast tre månader i förväg,

6. längre än ett men längst fem år, senast sex månader i förväg,

7. längre än fem år, senast ett år i förväg.

Saknar avtalet bestämmelse om verkan av utebliven uppsägning och

uppsäges det ej inom rätt tid, anses det förlängt, om hyrestiden överstiger

nio månader, på ett år och i annat fall på tid som motsvarar hyrestiden.

4 §•

Är hyresavtal träffat för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och

har hyresförhållandet vid hyrestidens utgång icke varat längre än nio månader

i följd, anses avtalet förlängt pa obestämd tid, om hyresgästen suttit

kvar i lägenheten en manad efter hyrestidens utgång utan att hyresvärden

anmodat honom att flytta.

Är hyrestiden ej bestämd, skall den, om uppsägningstid icke avtalats,

utgå en månad efter uppsägning eller, såvida hyresförhållandet varat längre

än ett år, på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 141 år 1967

5

uppsägningen. Beror hyresförhållandet av annan anställning än som avses

i 46 § första stycket 7, har hyresgästen alltid rätt till en uppsägningstid

av minst en månad.

Fardagar är den 1 april och den 1 oktober.

5 §•

Är hyrestiden längre än den i 1 kap. 1 § föreskrivna längsta tiden för

nyttj anderätts bestånd och vill hyresvärden eller hyresgästen frånträda avtalet

sedan denna tid gått ut, får han uppsäga avtalet att upphöra på den

fardag som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.

Om hyresgäst som hyrt bostadslägenhet avlider före hyrestidens utgång,

får dödsboet uppsäga avtalet inom en månad från dödsfallet. Avtalet upphör

att gälla en månad efter uppsägningen. Har bostadslägenhet hyrts av

makar gemensamt och avlider den ena av makarna, tillkommer den rätt

som nu angivits dödsboet och den efterlevande maken i förening.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, äger vid dennes död hans

make inträda som hyresgäst under sin livstid, om äktenskapet hade ingåtts

innan avtalet slöts och annat ej avtalats. Ingår den efterlevande maken

nytt äktenskap, får hyresvärden dock uppsäga avtalet att upphöra tidigast

på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.

När avtalet upphör att gälla på grund av hyresgästens eller den efterlevande

makens död, skall lägenheten avträdas på den fardag som infaller

närmast efter en månad från dödsfallet.

6 §■

Uppsäges hyresavtal av orsak som anges i 11—14 eller 16—19 §, upphör

det genast att gälla. Detsamma gäller i fall som anges i 42 §, om ej annat

följer av 44 §.

Om hyresavtal uppsäges av annan orsak som enligt detta kapitel ger

hyresvärd eller hyresgäst rätt att frånträda avtalet, äger bestämmelserna

i 3 § andra stycket och 4 § andra stycket om uppsägningstid och tid för

avtals upphörande motsvarande tillämpning, om ej annat föreskrivits.

Sker uppsägning innan hyresgästen tillträtt lägenheten, upphör avtalet

dock genast att gälla.

7 §•

Infaller dag då lägenhet enligt lag eller avtal skall tillträdas eller avträdas

på söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller avträde i stället

ske nästa söckendag.

Den som har att avträda lägenhet skall senast klockan 12 avträdesdagen

hålla lägenheten tillgänglig för den som skall tillträda den. Omfattar lägenhet

som helt eller delvis är uthyrd till bostad minst två rum som är

avsedda för bostadsändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas tillgänglig

klockan 12 föregående dag eller, om denna är söndag eller annan

allmän helgdag, klockan 8 avträdesdagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej, om annat avtalats.

8 §•

Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet varat längre än

nio månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Uppsägningen

behöver dock ej vara skriftlig, om hyresgästen lämnar skriftligt

erkännande om uppsägningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kangl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Bestämmelserna i 33 kap. 16—19 §§ rättegångsbalken om delgivning äger

motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Uppsägning får ske hos

den som är behörig att mottaga hyra på hyresvärdens vägnar.

Träffas ej den som sökes för uppsägning i sitt hemvist, får uppsägningen

sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett

exemplar av uppsägningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes

bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver

rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där.

Påträffas icke någon som nu angivits, skall uppsägningen i stället läggas

i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad nu

angivits blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt

hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som äger mottaga uppsägning

för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och Inrikes

Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att hyresförhållande skall upphöra och

ansökan om vräkning av hyresgäst gäller som uppsägning när delgivning

skett i behörig ordning.

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten

9 §■

På tillträdesdagen skall hyresvärden, om ej annat avtalats, tillhandahålla

lägenheten i sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten

är fullt brukbar för det avsedda ändamålet.

10 §.

Blir lägenheten före den avtalade tidpunkten för tillträdet så förstörd

att den ej kan användas för det avsedda ändamålet, förfaller avtalet. Är

hyresvärden vållande till händelsen eller lämnar han ej utan dröjsmål

hyresgästen meddelande om denna, har hyresgästen rätt till ersättning

för skada.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

förbud mot att använda lägenheten för det avsedda ändamålet,

förfaller avtalet, även om beslutet ej vunnit laga kraft. Beror det förhållande

som föranlett myndighetens beslut på försummelse av hyresvärden

eller lämnar denne ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om beslutet,

har hyresgästen rätt till ersättning för skada.

11 §•

Uppkommer före hyrestidens början ringare skada på lägenheten än

som anges i 10 § första stycket och är skadan ej avhjälpt när lägenheten

skall tillträdas eller är lägenheten eljest, i annat fall än som avses i 13 §,

på tillträdesdagen icke i det skick som hyresgästen äger fordra, får han

avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad, om hyresvärden underlåter

att på tillsägelse ombesörja åtgärden så snart det kan ske. Kan bristen ej

avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att efter tillsägelse

ombesörja åtgärden så snart det kan ske, får hyresgästen uppsäga avtalet.

Uppsägning får dock ske endast om bristen är av väsentlig betydelse. Sedan

bristen blivit avhjälpt av hyresvärden får avtalet ej uppsägas. För den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967 7

iid lägenheten är i bristfälligt skick har hyresgästen rätt till skälig nedsättning

i hyran.

I fall som avses i första stycket har hyresgästen även rätt till ersättning

för skada, om hyresvärden ej visar att bristen icke beror på hans försummelse.

Första och andra styckena äger tillämpning även när lägenheten uthyrts

i befintligt skick, om lägenheten icke är i sådant skick som anges i

9 § och hyresgästen ej vid avtalets ingående ägde kännedom om bristen

eller kunnat upptäcka den med vanlig uppmärksamhet.

12 §.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

beslut varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyresgästen

eller denne på annat sätt lider intrång i sin nyttjanderätt, har han

rätt till skälig nedsättning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränkning

i nyttjanderätten, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om beslutet

ej vunnit laga kraft. I fråga om ersättning för skada äger 10 § andra stycket

motsvarande tillämpning.

13 §.

Avser hyresavtalet lägenhet som icke färdigställts vid avtalets ingående

och är lägenheten ännu ej i färdigt skick när tillträde skall ske, har hyresgästen

rätt till skälig nedsättning i hyran och sådan rätt att uppsäga

avtalet som anges i 11 §. Uppsägning får ske även före den avtalade tidpunkten

för tillträde, om det är uppenbart att lägenheten på tillträdesdagen

ej kan användas för det avsedda ändamålet.

Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om hyresvärden ej

visar att dröjsmålet icke beror på hans försummelse.

14 §.

Är lägenheten ej utrymd i rätt tid av den som skall avflytta, har hyresgästen

rätt till skälig nedsättning i hyran för den tid han ej kan nyttja

lägenheten eller del därav. Undanröjes hindret icke genast efter det hyresvärden

underrättats om förhållandet, äger bestämmelserna i It § om rätt

för hyresgästen att uppsäga avtalet på grund av brist i lägenheten motsvarande

tillämpning. Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada,

om hyresvärden ej visar att hindret icke beror på hans försummelse.

15 §.

Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som

anges i 9 §, om ej annat avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden

i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning

och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring

genom ålder och bruk. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller dock

vad som sagts nu endast om annat ej avtalats.

16 §.

Skadas lägenheten under hyrestiden och är hyresgästen ej ansvarig för

skadan eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet enligt 15 §

andra stycket eller uppstår på annat sätt utan hyresgästens vållande hinder

eller men i nyttj anderätten, äger 10—12 §§ motsvarande tillämpning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Detsamma gäller, om myndighet under hyrestiden meddelar beslut som

avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit anledning

till det, dock ej förrän beslutet länder till efterrättelse.

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om

inskränkning i rätten att enligt första stycket erhålla nedsättning i hyran

för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyresvärden låter

utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra

sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat

arbete som särskilt anges i avtalet.

17 §.

Bestämmelserna om skada eller brist på lägenheten äger motsvarande

tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten till men för hyresgästen.

I fråga om bostadslägenhet som utgör del av hus är hyresvärden skyldig

att vidtaga tjänliga åtgärder för att utrota ohyra, även om hyresgästen

är ansvarig för att sådan förekommer i lägenheten. Är hyresgästen utan

ansvar för ohyran, har han rätt till ersättning för nödvändig kostnad som

åsamkas honom genom åtgärd för att utrota ohyran.

18 §.

Om någon del av lägenheten frångår hyresgästen enligt 1 kap. 3, 5 eller

6 §, har han rätt till skälig nedsättning i hyran och ersättning för skada

enligt 1 kap. Hyresgästen har även sådan rätt att uppsäga avtalet som

anges i 11 §, om han var i god tro när avtalet träffades.

19 §.

Är bostadslägenhet så beskaffad att det är förenat med uppenbar våda

för inneboendes hälsa att använda lägenheten och avhjälper hyresvärden

ej bristen genast efter tillsägelse, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om

han icke har rätt till det enligt annan bestämmelse.

Betalning av hyra m. m.

20 §.

Har avtal ej träffats om tiden för betalning av hyra som skall utgå i

pengar, skall hyran betalas senast sista söckendagen före varje kalendermånads

början eller, om hyran beräknas för kortare tid än en månad, senast

sista söckendagen före början av den tid för vilken hyran beräknas.

För bostadslägenhet som omfattar högst fyra rum, varvid kök räknas som

rum, får dock den hyra som belöper på annan kalendermånad än den

första betalas senast sista söckendagen före månadens början, även om avtal

träffats om tidigare förfallodag.

Hyran skall betalas i hyresvärdens hemvist eller på annan plats som

anvisas av honom. Betalning får alltid ske genom postanvisning, postgiro

eller bankgiro. Skall hyran betalas på ort utom riket, är hyresvärden skyldig

att svara för de särskilda kostnader detta medför.

Har hyran sänts till hyresvärden från postanstalt inom riket genom

postanvisning eller inbetalningskort till hyresvärdens postgirokonto eller

har innehavare av sådant konto betalat hyran till hyresvärden genom giroeller

utbetalningskort, anses hyran ha kommit hyresvärden till handa den

dag då postanvisningen eller inbetalningskortet lämnades på postanstalten

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

eller giro- eller utbetalningskortet inkom till postgirokontoret. Vid betalning

av hyra genom bankgiro på bankkontor inom riket anses hyran ha

kommit hyresvärden till handa den dag då betalningsuppdraget mottogs

av bankkontoret.

2 kap. 45—48 §§ äger motsvarande tillämpning på hyresavtal.

21 §.

Anser hyresgästen, att han enligt 11—14, 16—18 eller 26 § har rätt till

nedsättning i hyran eller ersättning för skada eller för avhjälpande av brist

eller att han har annan motfordran hos hyresvärden, och vill hyresgästen

avdraga motsvarande belopp på hyra som utgår i pengar, får han nedsätta

beloppet hos överexekutor. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning,

när det råder tvist om storleken av hyra som skall utgå i pengar men ej är

till beloppet bestämd i avtalet.

När hyresgästen enligt första stycket nedsätter belopp hos överexekutor,

skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om hyresförhållandet,

förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens beskaffenhet

samt ställa pant eller borgen, som överexekutor finner skälig, för den kostnad

för beloppets utfående som kan tillskyndas hyresvärden och för ränta

på beloppet.

Har hyresgästen sålunda nedsatt hyra hos överexekutor, får hyresvärden

icke göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att det nedsatta

beloppet ej betalats till honom.

22 §.

Överexekutor skall ofördröjligen underrätta hyresvärden i rekommenderat

brev om nedsättning enligt 21 §.

Visar hyresvärden ej inom tre månader från det beloppet förfallit till

betalning och underrättelse om nedsättningen sänts till honom att han

träffat överenskommelse med hyresgästen om att få lyfta beloppet eller

att han väckt talan därom mot hyresgästen, har denne rätt att återfå beloppet.

Har hyresvärden väckt talan inom angiven tid, får nedsatt belopp

ej lyftas, förrän hyresvärdens talan blivit, slutligt avgjord.

Nedsatt belopp skall ofördröjligen insättas i bank mot ränta. Räntan

skall betalas till den som får lyfta det nedsatta beloppet.

Hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten

23 §.

Hyresgästen får icke använda lägenheten för annat ändamal än det avsedda.

Hyresvärden får dock icke åberopa avvikelse som är utan betydelse

för honom.

24 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill

hör. Han är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom hans

vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör till

hans husfolk eller gäster eller av annan som han inrymt i lägenheten eller

som där utför arbete för hans räkning. För brandskada som han själv

icke vållat är han dock ansvarig endast om han brustit i den omsorg och

tillsyn som han bort iakttaga.

1-j- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 111

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Uppkommer skada eller visar sig brist som ofördröj ligen måste avhjälpas

för att allvarlig olägenhet icke skall uppstå, är hyresgästen skyldig att

genast lämna hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Är hyresgästen

och hans husfolk borta när skadan uppkommer eller bristen visar

sig och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle att vid behov komma

in i lägenheten under bortovaron, är det dock, om lägenheten utgör del av

hus, tillräckligt att hyresgästen omedelbart efter återkomsten lämnar hyresvärden

meddelande om skadan eller bristen. Meddelande om annan skada

eller brist än sådan som angivits förut i detta stycke skall lämnas hyresvärden

utan oskäligt dröjsmål. Försummar hyresgästen att underrätta

hyresvärden enligt vad som föreskrives i detta stycke, är han ansvarig för

skada som föranledes av hans försummelse.

Bestämmelserna i första och andra styckena om skada eller brist äger

motsvarande tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten.

Har hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåtit hyresrätten

eller åt annan upplåtit rätt att begagna lägenheten, är hyresgästen

ansvarig för skada som den nye innehavaren skolat ersätta enligt första,

andra eller tredje stycket, om lägenheten hade varit förhyrd av honom.

__ Har i fråga om lägenhet som upplåtits för att helt eller delvis användas

för annat ändamål än bostad, träffats avtal, varigenom hyresgästens ansvar

utsträckes utöver vad som föreskrives i första—fjärde styckena, gäller

det.

25 §.

Hyresgästen är skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt

som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten.

Hyresgästen skall hålla noggrann tillsyn över att vad som sålunda åligger

honom själv iakttages även av dem för vilka han svarar enligt 24 § första

stycket.

Gods som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med

ohyra får icke införas i lägenheten.

26 §.

Hyresvärden äger utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för att

utöva nödig tillsyn eller utföra förbättringsarbete som ej kan uppskjutas

utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen skyldig

att låta den visas på lämplig tid.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten

låta utföra mindre brådskande förbättringsarbete som icke vållar väsentligt

hinder eller men i nyttjanderätten. Sådant arbete får dock ej utan hyresgästens

medgivande utföras under sista månaden av hyresförhållandets

bestånd. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgästen

inom en vecka från det att han erhöll meddelande därom uppsäga avtalet

till upphörande på den fardag som inträffar närmast efter sex månader

från uppsägningen. Sådant arbete får icke utan hyresgästens medgivande

påbörjas förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestämmelserna

i detta stycke gäller ej arbete som hyresvärden utfäst sig att utföra

åt hyresgästen.

I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse att

hyresgästen ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt. Skada som

åsamkas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas

av hyresvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

11

Hyresgästen är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten, som

föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även

om den av honom hyrda lägenheten icke besväras av ohyra. 17 § äger

därvid motsvarande tillämpning.

27 §.

Underlåter hyresgästen att bereda hyresvärden tillträde till lägenheten

när denne enligt 26 § har rätt därtill, äger överexekutor förordna om

handräckning. I fråga om sådan handräckning gäller bestämmelserna om

handräckning enligt 191 § utsökningslagen.

Pant eller borgen

28 §.

Är pant eller borgen ställd för hyresavtalets fullgörande och försämras

säkerheten, är hyresgästen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet

med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad,

har hyresvärden rätt att uppsäga avtalet. I fråga om bostadslägenhet får

dock hyresvärden uppsäga avtalet endast om det är av väsentlig betydelse

för hyresvärden att sådan säkerhet ställes och det icke är obilligt mot

hyresgästen att hyresförhållandet upplöses.

Överlåtelse av fastigheten samt utmätning och konkurs

29 §.

överlåtes fastigheten sedan hyresgästen tillträtt lägenheten, gäller hyresavtalet

utan särskilt förbehåll mot den nye ägaren, om avtalet har upprättats

skriftligen. Är avtalet icke skriftligt och vill den nye ägaren ej låta

avtalet gälla, åligger det honom att uppsäga avtalet inom tre månader

efter det att överlåtelsen skedde. I annat fall gäller avtalet mot honom.

2 kap. 29 § äger mosvarande tillämpning på hyresavtal som upprättats

skriftligen.

I övrigt äger 2 kap. 30 och 31 §§ motsvarande tillämpning. På hyresbelopp

som förfaller till betalning mer än sex månader efter det att hyresgästen

fick kännedom om överlåtelsen får han dock icke avräkna fordran

hos den förre ägaren. Ej heller får han i fråga om sådant belopp åberopa

uppgörelse med den förre ägaren, om ej den nye ägaren hade kännedom

om uppgörelsen när överlåtelsen skedde.

30 §.

Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om verkan av att före tillträdesdagen fastighet

utmätes, intecknad fordran fastställes till betalning ur fastigheten,

jordägaren för sättes i konkurs eller talan väckes om åter köp av fastigheten

äger motsvarande tillämpning i fråga om hyra.

31 §.

Försätts hyresgästen i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. I fråga

om konkursboets ansvarighet för att avtalet fullgöres äger 2 kap. 33 § motsvarande

tillämpning.

Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar, är hyresgästen

skyldig att på anfordran ställa sådan säkerhet för avtalets fullgörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Ställes ej säkerhet senast dagen

efter det säkerheten fordrades, får hyresvärden nppsäga avtalet.

Uppsäges avtalet enligt första eller andra stycket, har hyresvärden rätt

till ersättning för skada.

Överlåtelse av hyresrätten

32 §.

Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke,

om ej annat följer av 33—36 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked

inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen uppsäga

hyresavtalet.

33 §.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen

användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans

make, tillagts maken genom bodelning eller skifte i anledning av boskillnad,

hemskillnad, äktenskapsskillnad, äktenskapets återgång eller hyresgästens

död, får maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer

även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tillagts

hyresgästens make enligt första stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo

ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte

hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som

hänför sig till tiden före underrättelsen.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten

hyrts av makar gemensamt.

34 §.

Hyresgäst, som ej är i tillfälle att använda bostadslägenhet för återstående

hyrestid, får överlåta hyresrätten till närstående som varaktigt sammanbor

med honom, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen.

Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om hyresgästen dör under

hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare

eller annan hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

35 §.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får hyresgästen överlåta

hyresrätten till bostadslägenhet i syfte att genom byte erhålla bostad i annan

under hyres- eller bostadsrätt upplåten lägenhet, om hyresnämnden

lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresgästen

har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan äga rum utan påtaglig

olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten genom

byte och innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock lämnas

endast om synnerliga skäl föreligger.

Första stycket gäller ej, om

1. lägenheten är förhyrd i andra hand,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens bostad,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

13

3. lägenheten är belägen i enfamiljshus som icke är avsett att uthyras

varaktigt eller i tvåfamilj shus,

4. upplåtaren innehar lägenheten med bostadsrätt,

5. hyresförhållandet ej varat längre än nio månader i följd.

36 §.

Hyresgäst, som hyr lägenhet för att helt eller till väsentlig del använda

den för handel, hantverk, industri eller annan förvärvsverksamhet, får

överlåta hyresrätten till den som skall övertaga verksamheten, om hyresnämnden

lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas,

om hyresvärden ej har befogad anledning motsätta sig att hyresrätten

överlåtes. Om hyresgästen innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd

dock lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

37 §.

Tillstånd som avses i 34, 35 eller 36 § kan förenas med villkor.

38 §.

Om hyresgästen med samtycke av hyresvärden eller med tillstånd av

hyresnämnden överlåter hyresrätten, är han fri från de skyldigheter som

hyresavtalet ålägger honom för tiden efter överlåtelsen, om ej annat villkor

fogas till samtycket eller tillståndet. Den tillträdande hyresgästen svarar

jämte den avträdande för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före

överlåtelsen., om ej annat avtalas med hyresvärden.

Upplåtelse av lägenheten i andra hand

39 §.

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta

lägenheten i dess helhet utom i fält som avses i 40 §.

40 §.

Hyresgäst, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet,

får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden

lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresgästen

har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden ej har

befogad anledning att vägra samtycke.

Tillstånd enligt första stycket kan begränsas till viss tid och förenas med

villkor.

41 §.

Hyresgästen får ej inrymma utomstående personer i lägenheten, om det

kan medföra men för hyresvärden.

Hyresrättens förverkande

42 §.

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således berättigad att uppsäga

avtalet,

1. om hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar utöver

två söckendagar efter förfallodagen och annat ej följer av 53 §, dock,

i fall då hyran skall betalas i förskott för längre tid än en månad, endast

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1067

om hyresgästen dröjer med betalning av den på en kalendermånad belöpande

hyran utöver två söckendagar efter månadens början eller, såvitt angår

hyran för första kalendermånaden under hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2. om hyresgästen ej fullgör arbete eller annan tjänstbarhet som åligger

honom enligt avtalet eller visar tredska vid arbetets utförande,

3. om hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåter hyresrätten

eller upplåter lägenheten i andra hand och ej på tillsägelse vidtager

rättelse utan dröjsmål,

.4. om lägenheten användes i strid med 23 eller 41 § och hyresgästen icke

på tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

5. om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överlåtits eller

lägenheten upplåtits, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer

i lägenheten eller genom underlåtenhet att underätta hyresvärden därom

bidrager till att ohyran sprides i fastigheten.

6. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om hyresgästen eller annan,

till vilken hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits, åsidosätter

något av vad som enligt 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande

eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och

rättelse icke utan dröjsmål sker på tillsägelse,

7. om i strid med 26 § tillträde till lägenheten vägras och hyresgästen ej

kan visa giltig ursäkt,

8- om hyresgästen åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver

hans åligganden enligt detta kapitel, och det måste anses vara av synnerlig

vikt för hyresvärden att skyldigheten fullgöres.

Hyresrätten är icke förverkad enligt första stycket, om det som ligger

hyresgästen till last är av endast ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har hyresvärden rätt till ersättning för skada.

43 §.

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 42 § första

stycket 1—4, 6 eller 7 men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av

sin rätt att uppsäga avtalet, kan hyresgästen icke därefter skiljas från lägenheten

på den grunden. Detsamma gäller om hyresvärden icke uppsagt

avtalet inom två månader från det han fick kännedom om förhållande som

avses i 42 § första stycket 5 eller 8 eller hyresvärden icke inom två månader

från det han erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke

under 3 tillsagt hyresgästen att vidtaga rättelse.

44 §.

Av hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål

med betalning av hyra och har hyresvärden med anledning därav uppsagt

avtalet, får hyresgästen ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten,

om hyran senast tolfte söckendagen från uppsägningen betalas på

sätt som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller nedsättes hos överexekutor

enligt 21 §. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort vad

som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning

icke meddelas, förrän fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Första stycket gäller ej, om skyldighet att flytta inträder inom kortare

tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr iil år 1967

15

Rätt till förlängning av hyresavtalet

45 §.

Bestämmelserna i 46—53 §§ gäller för upplåtelse av bostadslägenhet, om

ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i

följd,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens egen bostad,

3. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad

eller förhållande som avses i 28 § föreligger samt annat ej följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit,

att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning,

är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet

varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast

om den godkänts av hyresnämnden. Om make som ej har del i hyresrätten

hade sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller

överenskommelsen mot honom endast om han godtagit den.

46 §.

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet, har hyresgästen rätt till förlängning

av avtalet, utom när

1. hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §

utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa

grunder,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att

hyresavtalet skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet

upphör,

4. huset skall undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart att

hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens

genomförande samt det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet

upphör,

5. lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål och det ej är

obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. hyresavtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamilj shus eller lägenhet som

upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att

förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta,

7. hyresförhållandet beror av sådan anställning i statlig eller kommunal

verksamhet som är förenad med bostadstvång eller av anställning inom

lantbruket eller för skötsel och tillsyn av fastighet eller av annan anställning,

om den är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga

över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare, samt anställningen

har upphört,

8. hyresförhållandet beror av annan anställning som upphört och det ej

är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör samt, om

hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden har synnerliga skäl

för att upplösa hyresförhållandet,

9. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest

är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträder

endast en del av lägenheten och hyresavtalet lämpligen kan förlängas

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kiingl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen ntan hinder av vad som

sagts tidigare i paragrafen rätt till sådan förlängning.

47 §.

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av uppsägning,

som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet,

som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av

hyresavtalet, är medhyresgäst berättigad till förlängning, om hyresvärden

skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller

ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §

utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av dessa grunder. År

medhyresgästen make till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att

hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har han

den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grund

än dröjsmål med betalning av hyra. Detta gäller också när hyresvärden

bringar hyresavtalet att upphöra på grund av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i hyresrätten, uppsäger

hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa det att upphöra

eller om han i annat fall ej har rätt till förlängning av hyresavtalet,

är maken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till förlängning,

såvida hyresvärden skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst. Vad

som sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra

på grund av förverkande eller förhållande som avses i 28 §. Bestämmelserna

i 48—53 §§ om hyresgäst äger tillämpning även i fråga om hyresgästs

make.

Förlänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna

för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat

avtalas med hyresvärden.

48 §.

Vid förlängning av hyresavtal är hyresgästen skyldig att godtaga den

hyra som hyresvärden fordrar. Om hans krav är oskäligt, skall dock hyran

utgå med skäligt belopp. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den

väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet

är likvärdiga. Annat av hyresvärden uppställt villkor skall gälla, om det ej

strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden

skall dock utgöra ett år med tre månaders uppsägningstid, om ej annan hyres-

eller uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare. I den mån

ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall samma villkor som förut gälla.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller skall vid tillämpning av

första stycket tredje punkten bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig

med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga

lägenheter i nybyggda bostadshus.

Träffas vid förlängning av hyresavtal överenskommelse om hyran eller

annat villkor, gäller överenskommelsen utan hinder av bestämmelserna i

första och andra styckena.

49 §.

Föreligger tvist om förlängning av hyresavtalet enligt 46 eller 47 § eller

villkor för sådan förlängning, åligger det hyresvärden att skriftligen meddela

hyresgästen att denne, om han icke går med på att flytta, har att senast

tre veckor efter det att han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

17

till hyresnämnden. Meddelandet skall lämnas i den ordning som enligt 8 §

gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 § tredje stycket tredje punkten

gäller dock ej.

Om hyresvärden fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket, har

den som fordrar förlängning att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom

den i första stycket avsedda tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten till

förlängning av hyresavtalet.

50 §.

Är fråga om förlängning av hyresavtalet ännu ej avgjord när hyrestiden

går ut, har hyresgästen rätt att kvarbo i lägenheten, till dess frågan är

slutligt avgjord. För tid som hyresgästen sålunda kvarbor i lägenheten

skall de förut gällande hyresvillkoren tillämpas i avbidan på att de slutliga

hyresvillkoren för samma tid blir bestämda.

51 §.

Bifalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall villkoren

för den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §.

Dom eller beslut varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal

om fortsatt förhyrning.

52 §.

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, får i beslutet

eller domen skäligt uppskov med avflyttningen medges, om hyresvärden

eller hyresgästen begär det. Är hyresrätten förverkad eller kan hyresavtalet

uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att

upphöra på någon av dessa grunder eller är rätten till förlängning förfallen,

får på begäran av hyresgästen uppskov dock medges endast om hyresvärden

samtycker till det.

Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller medges uppskov med avflyttningen,

skall hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen

fastställas enligt 48 §.

53 §.

Skall hyresgäst utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut,

är hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det

överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då

den högre hyran fastställdes. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att

flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter

nämnda dag. På det överskjutande beloppet skall hyresgästen betala sex

procent ränta som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den

förut utgående hyran.

Prövning av förstagångshyra i vissa orter

54 §.

Konungen äger förordna, att 55 § skall tillämpas i ort där särskild uppmärksamhet

är påkallad till förekommande av sådan hyresstegring för bostadslägenhet

som icke är godtagbar från samhällssynpunkt.

55 §.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får hyresvärd eller hyresgäst

begära att hyresnämnden prövar hyra som avtalats vid lägenhetens

upplåtande till hyresgästen eller därefter innan hyresförhållandet varat

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

längre än nio månader i följd (förstagångshyra). Detta gäller dock icke

lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad.

Vid prövning enligt första stycket äger 48 § motsvarande tillämpning.

Nedsättes förstagångshyra, skall den lägre hyran gälla från och med månaden

närmast efter den då prövning av hyran påkallades.

Begäres ej prövning av förstagångshyra inom ett år från det hyresförhållandet

började, är rätten till sådan prövning förlorad.

Rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upphörande m. m.

56 §.

Bestämmelserna i 57—60 §§ gäller för upplåtelse av annan lägenhet än

bostadslägenhet, om ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i

följd,

2. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad

eller förhållande som avses i 28 § föreligger.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit

om villkor som strider mot 57—60 §, är överenskommelsen gällande.

Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet varat längre

än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden.

57 §.

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyresförhållandet

eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd på den

grund att hyresvärden för förlängning kräver hyra som ej är skälig eller

uppställer annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden eller

eljest är obilligt, skall han i skälig omfattning ersätta hyresgästen dennes

förlust på grund av hyresförhållandets upphörande, om ej

1. hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke skäligen

kan fordras att hyresvärden förlänger hyresförhållandet,

2. huset skall rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen

uppenbarligen icke kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet

för ombyggnadens genomförande samt därjämte antingen hyresvärden

anvisar annan lägenhet med vilken hyresgästen skäligen kan åtnöjas eller

hyresavtalet innehåller villkor om att hyresförhållandet skall upphöra på

grund av rivning eller ombyggnad av huset och rivningen eller ombyggnaden

skall påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst,

3. hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.

Förlust för hyresgästen som äger samband med att denne bekostat ändring

av lägenheten skall beaktas vid ersättningens bestämmande endast om

hyresvärden samtyckt till ändringen eller hyresgästen träffat hyresavtalet

under förutsättning att han skulle få utföra ändringen. Förlusten beräknas

i sådant fall högst till det belopp varmed lägenheten genom ändringen ökat

i värde som hyreslägenhet.

58 §.

Om hyresgästen icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar hyresvärden

att han önskar behålla lägenheten, är hans rätt till ersättning

enligt 57 § förfallen. Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

har hyresvärden att inom tre veckor från det att meddelandet lämnades

underrätta hyresgästen om de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet

eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Underlåter

han detta, har hyresgästen rätt till ersättning för förlust som

avses i 57 §.

Hyresgästens meddelande enligt första stycket skall lämnas i den ordning

som enligt 8 § gäller för uppsägning.

59 §.

Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning som gjorts av hyresvärden

och har hyresgästen behov av uppskov med avflyttningen, får

hyresnämnden före hyrestidens utgång på begäran av hyresgästen medge

denne sådant uppskov under skälig tid, dock högst ett år.

Uppskov enligt första stycket får ej medges, om hyresvärden eller annan

därigenom skulle tillskyndas betydande skada eller olägenhet eller

om hyresgästen med hänsyn till tidpunkten för uppsägningen erhållit tillräckligt

rådrum med avflyttningen.

Medges uppskov enligt första stycket, skall hyresnämnden fastställa skäliga

hyresvillkor för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen.

60 §.

I mål om ersättning enligt 57 eller 58 § äger rätten på yrkande av hyresgästen,

om hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning eller sådan

skyldighet fastställts genom dom som vunnit laga kraft, förplikta hyresvärden

att utge förskott i avräkning på den ersättning som kan komma att

bestämmas.

Första stycket äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förskottet

blir obetydligt. Har beslut i fråga om förskott meddelats, får nytt yrkande

om förskott ej upptagas till prövning förrän tre månader förflutit sedan

det föregående beslutet vann laga kraft.

Beslut i fråga om förskott får meddelas utan huvudförhandling. Innan

beslut meddelas, skall parterna erhålla tillfälle att yttra sig. Mot beslut som

meddelats under rättegången skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut

får talan ej föras.

Har hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt bestämda

ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det överskjutande

beloppet jämte sex procent ränta från dagen för beloppets mottagande.

Särskilda bestämmelser ,

61 §.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund

av hyresförhållande, skall väcka talan därom inom två ar från det hyresgästen

avträdde lägenheten. Iakttages ej denna tid, är rätten till talan förlorad,

om ej annat överenskommits. Har den ena parten väckt talan i rätt

tid, har den andra parten rätt till kvittning, fastän hans rätt till talan är

förlorad.

62 §.

Beror fråga om förlängning av hyresavtal på prövning av rätten, får

denna, utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

trätt, i samband med nämnda frågas avgörande till prövning upptaga talan

av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta.

63 §.

Är sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 eller 58 § avsänt

i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden

anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäller beträffande

sådant meddelande från hyresgästen som avses i 11, 14, 19, 24 eller

33 §. I fall som avses i 24 § är det dock till fyllest att meddelandet är avsänt

på annat ändamålsenligt sätt.

64 §.

Skulle tillämpning av hyresvillkor uppenbarligen strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara otillbörlig, får villkoret jämkas eller

lämnas utan avseende.

65 §.

Har någon utnyttjat annans trångmål i följd av det allmänna läget på

bostadsmarknaden till att uppställa villkor om särskilt vederlag för upplåtelse

av bostadslägenhet i ort, där förordnande enligt 54 § gäller, eller

för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet, gäller ej villkoret, och är

han skyldig att återbära vad han mottagit. Talan om återbäring skall väckas

inom ett år från det vederlaget mottogs. Iakttages ej denna tid, är

rätten till talan förlorad.

66 §.

För hyra, som är förfallen till betalning eller skall betalas inom de närmaste

sex månaderna, har hyresvärden rätt att kvarhålla så mycket av hyresgästen

tillhöriga lösören inom fastigheten som svarar mot hans fordran,

till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Egendom som enligt

65 § utsökningslagen skall undantagas från utmätning får dock ej kvarhållas.

67 §.

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst att framtida tvist med anledning

av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän utan förbehåll

om rätt för parterna att klandra skiljedomen får ej göras gällande

i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten,

nedsättning av förstagångshyra^ fastställande av hyresvillkor eller

ersättning enligt 57 eller 58 §. I övrigt gäller skiljeavtalet ej såvitt därigenom

skiljemän utsetts i avtalet eller bestämmelse meddelats om skiljemännens

antal eller om sättet för deras utseende eller beträffande förfarandet

vid skiljenämnden. I berörda hänseenden skall lagen den 14 juni

1929 (nr 145) om skiljemän tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock icke

hinder för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden till skiljenämnd eller bestämma

den tid inom vilken skiljemannaåtgärden skall vara avslutad kortare

än den tid om sex månader som anges i nämnda lag.

68 §.

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av

anställning gäller mot hyresgästen eller den som äger träda i hyresgästens

ställe fastän överenskommelsen strider mot bestämmelse i 33—35, 40, 46,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

21

47, 49—55 eller 67 §, om den har formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan

slutits eller godkänts av organisation som enligt lagen den 11

september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt är att anse

såsom huvudorganisation.

Förfarandet i hyrestvister

69 §.

I varje län skall finnas en hyresnämnd. Konungen äger dock bestämma,

att annat område än län skall utgöra verksamhetsområde för hyresnämnd.

70 §.

Hyresnämnd har till uppgift att medla i hyrestvister samt att pröva frågor

enligt 49 och 55 §§ och övriga frågor som enligt detta kapitel ankommer

på nämnden. Nämnden kan även vara skiljenämnd i hyrestvister. Närmare

bestämmelser om hjnesnämnd meddelas i särskild lag.

71 §.

Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga som avses i 34—36, 40,

49 eller 55 §, äger parten klandra beslutet genom att väcka talan mot andra

parten inom tre veckor från det parten erhöll del av beslutet. Klandras icke

beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i ärende enligt 45, 56 eller 59 § får ej klandras.

72 §.

Hyrestvist, som ej enligt 70 § ankommer på hyresnämnds prövning och

ej heller rör kollektivavtal, skall, om icke Konungen bestämmer annat,

upptagas av rätten för den stad som är säte för länsstyrelsen i det län där

fastigheten är belägen. Klandertalan som avses i 71 § upptages, om den rör

kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av domstol som nyss

nämnts.

73 §.

Talan får ej föras mot underrätts dom i fråga om tillstånd som avses i

34—36 eller 40 § eller i fråga om fastställelse av hyresvillkor och ej heller

mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller fastställelse

av hyresvillkor.

74 §.

I hyrestvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera parten svara för sin

rättegångskostnad i underrätten, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 §

rättegångsbalken.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Genom lagen upphäves

lagen den 22 juni 1939 (nr 366) om medling i hyrestvister.

2. Lagen äger ej tillämpning på hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande,

om icke annat följer av vad som sägs nedan.

3. Bestämmelserna i 3 kap. 1, 3, 4, 8, 33, 45—53, 56—59 och 61 §§ skall

från och med dagen för lagens ikraftträdande tillämpas även på avtal som

slutits dessförinnan. De närmare föreskrifter som behövs för att de nya bestämmelserna

skall kunna vinna tillämpning meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

4. Är hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande träffat på obestämd

tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen

att uppsäga avtalet och sker ej, sedan lagen trätt i kraft, uppsägning

till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kunnat frånträdas,

skall lagen tillämpas på avtalet från nämnda tid. Detsamma gäller,

om uppsägning sker men förlängning av avtalet kommer till stånd.

5. Lagen skall från och med den 1 januari 1974 tillämpas på hyresavtal

som slutits före lagens ikraftträdande och som alltjämt gäller nämnda dag.

6. Har hyresgäst avlidit före lagens ikraftträdande eller har hans äktenskap

gått åter eller boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits

dessförinnan, äger äldre lag alltjämt tillämpning i fråga om dödsboets

och efterlevande makes rätt att uppsäga avtalet eller sätta annan i sitt

ställe samt makes rätt att övertaga lägenhet som genom bodelning eller

skifte tillagts honom.

7. I fråga om hyresavtal, som upphört att gälla före lagens ikraftträdande,

skall äldre lag tillämpas vid beräkning av den tid inom vilken hyresvärd eller

hyresgäst har att vid talans förlust göra fordringsanspråk på grund av

hyresförhållandet gällande.

8. Vid tillämpning av 3 kap. 48 § skall andra stycket nedan iakttagas

a) till och med den 31 december 1972 beträffande fastighet inom någon

av följande kommuner, nämligen Stockholm, Boo, Botkyrka, Danderyd,

Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna,

Solna, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Väsby, Vaxholm, Västerhaninge,

österhaninge och Österåker samt Göteborg, Kungälv, Kållered,

Lerum, Mölndal, Nödinge, Partilie och Råda ävensom Malmö, Burlöv, Lomma

och Lund,

b) till och med den 31 december 1970 beträffande fastighet i annan ort,

om förordnande enligt 3 kap. 54 § gäller för den orten.

Understiger den hyra som utgår vid hyrestidens slut hyran för lägenheter

som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga, är hyresgästen icke skyldig

att godtaga högre höjning av hyran än som motsvarar skälig andel av

skillnaden mellan utgående hyra och hyran för likvärdiga lägenheter. Andelens

storlek skall bestämmas så att lägenhetens hyra vid övergångstidens

slut är anpassad till hyran för likvärdiga lägenheter.

9. Hyrestvist, vari talan väckts före denna lags ikraftträdande, skall behandlas

enligt äldre lag.

10. Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen

tillämpas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lki år 1967

23

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.,

vilken enligt lag den 16 december 1966 (nr 673) gäller till och med den 30

juni 1968, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1968.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 januari

1968 uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 juni 1968, får framställning

som avses i 7 § göras senast den 15 januari 1968 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat att han ej

önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden

lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 januari 1968 lämnat meddelande som avses i

8 a § femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 juni

1968, får framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 januari

1968.

Konungen äger meddela särskilda bestämmelser om handläggningen efter

den 31 december 1968 av ärenden, på vilka lagen om hyresreglering m. m.

fortfarande skall tillämpas.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 16 december

1966 (nr 674) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1968.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 16 december 1966

(nr 675) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1968.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 16 december

1966 (nr 676) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1969.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 22 juni 1928 om kollektivavtal1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Avtal mellan — — ------ ock gällande.

Såsom arbetare----— — enligt lagen.

Beträffande kollektivavtal -----— — lag stadgas.

Om avtal enligt första stycket avser

villkor i fråga om hyresförhållande

som beror av anställning,

1 Senaste lydelse av 1 § se 1945:158.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

äger avtalet i denna del verkan som

kollektivavtal endast i den mån det

gäller fråga som avses i 3 kap. 33—- 35, 40, 46—55 eller 67 § lagen den

14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom och under

förutsättning att det på arbetstagarsidan

slutits eller godkänts av

organisation som enligt lagen den 11

september 1936 (nr 506) om förenings-

och förhandlingsrätt är att

anse såsom huvudorganisation.

Bestämmelser i------deras medlemmar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

10

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt till

servitut eller annan särskild rätt till

egendomen eller om besittning av

egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är. Lag

samma vare, om tvisten rör skyldighet

för ägare eller innehavare av

egendomen att fullgöra något, som

åligger honom i denna egenskap,

eller, då nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om arrende, hyra, hävd,

byggnads underhåll, nybyggnad eller

annat dylikt.

Ligger fastigheten

§•

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt

till servitut eller annan särskild rätt

till egendomen eller om besittning

av egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är.

Lag samma vare, om Hästen rör

skyldighet för ägare eller innehavare

av egendomen att fullgöra något,

som åligger honom i denna egenskap,

eller, då nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om arrende, hävd,

byggnads underhåll, nybyggnad eller

annat dylikt. Vad som sägs i

denna paragraf gäller dock ej hyrestvist.

huvuddelen ligger.

1 Senaste lydelse av 10 kap. 17 § se 1963:257.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 §.

Ej vare-----------annan domstol;

4. tvist, som avses i 9 eller 10 § 4. hyrestvist eller tvist, som avses

eller eljest enligt lag skall upptagas i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag

av domstol, som där sägs, om tvis- skall upptagas av domstol, som där

ten väckes vid annan domstol; sägs, om tvisten väckes vid annan

domstol;

5. äktenskapsmål;-----— — — av domstol.

Ej heller --------— — — i 13 §.

Yrkande om------ —- — -—- samma fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

27

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten i statsrådet på Stockholms

slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Odhnoff, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny liyreslagstiftning

och anför.

Inledning

Den nuvarande hyreslagen, som ingår som 3 kap. i lagen den 14 juni 1907

(nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (NJL), innehåller de allmänna

och grundläggande rättsreglerna om hyresförhållande. Vid sidan av

hvreslagen gäller lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in.

(hyresregleringslagen). I denna lag finns huvudsakligen bestämmelser om

reglering av hyrans storlek och om besittningsskydd genom tvångsförlängning

av hyresavtal. Lagen gällde ursprungligen t. o. m. den 30 september

1943 men giltighetstiden har successivt förlängts, senast genom lag den

16 december 1966 (nr 673) för tiden t. o. m. den 30 juni 1968.

Genom ändringar i hyresregleringslagen under senare delen av 1950-talet

har Kungl. Maj :t getts befogenhet att upphäva hyresregleringen i ort eller

del av ort samt att bestämma att regleringen i ort, där den gäller, skall avse

endast visst slag av lägenheter. Som följd härav har hyresregleringen

avvecklats i etapper såväl regionalt som kategorimässigt.

I fråga om hyresförhållanden som inte är underkastade hyresregleringslagens

bestämmelser gäller med vissa undantag i stället lagen den / december

1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

(besittningsskyddslagen). Denna lag, som är att anse som provisorisk, innehåller

regler om besittningsskydd och bestämmande av hyresvillkoren i

nytt hyresavtal.

I samband med att den successiva avvecklingen av hyresregleringen påbörjades

bemyndigades chefen för justitiedepartementet den 15 mars 1957

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

att tillkalla sakkunniga för att göra en översyn av hyreslagen. Huvudsyftet

med utredningsarbetet skulle enligt direktiven vara att i hyreslagen

föra in bestämmelser, vilka skulle bereda hyresgästen ett effektivt besittningsskydd

även efter hyresregleringens avveckling. De sakkunniga1, som

antog benämningen hyreslagskommittén, avgav den 15 september 1961 betänkandet

»Reviderad hyreslag» (SOU 1961:47).

Betänkandets regler om besittningsskydd är olika utformade för olika

slag av hyresgäster. Inom bostadssektorn har skyddet formen av en rätt till

förlängning av hyresförhållandet. Beträffande övriga lägenheter är skyddet

utformat som en rätt till ekonomisk ersättning. Hyreslagskommittén säger

sig vid sitt ställningstagande ha haft i sikte marknadslägen som kan betecknas

som någorlunda normala. Dit hänför kommittén även lägen med en

viss mera måttlig lägenhetsbrist. Förslaget bygger därför på att hyresregleringen

skall hehållas även efter den nya hyreslagens ikraftträdande, i den

mån förhållandena på hyresmarknaden motiverar detta. I förslaget behandlas

också en annan central fråga på hyresrättens område, nämligen hyresgästens

rätt att överlåta hyresrätten och att upplåta lägenheten i andra

hand. I övrigt innebär förslaget väsentligen en lagteknisk översyn av bestämmelserna

i hyreslagen. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 1. Efter remiss avgavs utlåtanden över betänkandet

av ett stort antal myndigheter och organisationer (se SOU 1966: 14

s. 75).

Genom beslut den 26 april 1963 bemyndigade Kungl. Maj: t chefen för

justitiedepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att utreda hyreslagstiftningen.

I direktiven uttalades bl. a. att i fråga om såväl besittningsskyddet

som hyressättningen förutsättningar syntes föreligga att skapa

i betydande avseenden överensstämmande bestämmelser för orter med

lägenhetsbrist och orter med en i huvudsak balanserad hyresmarknad men

att det kunde bli erforderligt att i viss utsträckning ha särskilda regler för

orter med påtaglig lägenhetsbrist. Vidare anfördes att det borde övervägas

om inte lagstiftningen på förevarande område kunde samordnas i en reviderad

permanent hyreslag.

De sakkunniga2, som antog namnet hyreslagstiftningssakkunniga, avgav

i juni 1966 betänkandet »Ny hyreslagstiftning» (SOU 1966: 14). I betänkandet

framläggs förslag till en ny allmän hyreslag. Förslaget syftar till att

ersätta hyresregleringen med en friare hyresmarknad, där i princip hyresgäst

i bostadslägenhet får ett direkt besittningsskydd som kompletteras

1 Justitierådet Nils Beckman, tillika ordförande, drätselordföranden Fritiof Boo, riksdagsmännen

Henning Gustafsson, Sven Persson och Yngve Holmberg, direktören Hans Wiman och advokaten

Gösta Järtelius. Sedan Gustafsson på därom gjord framställning entledigats från uppdraget,

tillkallades den 19 maj 1958 riksdagsmannen Mac Hamrin som sakkunnig i hans ställe.

Presidenten i försäkringsdomstolen Liss Granqvist, tillika ordförande, verkställande direktören

i Sveriges fastighetsägareförbund Claes Breitholtz, numera statsrådet Lennart Geijer

och riksdagsmannen Henning Gustafsson samt ordföranden i Hyresgästernas riksförbund Erik

Svensson.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

med vissa hyresspärrar och där besittningsskyddet för hyresgäst i andra

lägenheter, dvs. lokaler, upprätthålls genom ersättningsregler. Hyresreglerings-

och besittningsskyddslagarna ersätts enligt förslaget av bestämmelser

i den nya hyreslagen. Förslaget innefattar även i övrigt en översyn av

den nu gällande hyreslagen. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 2.

Yttranden över betänkandet har efter remiss avgetts av Svea hovrätt,

hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

bankinspektionen, försäkringsinspektionen, kommerskollegium, ordföranden

i arbetsdomstolen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,

statens hyresråd, statens tjänstebostadsnämnd, statens personalbostadsdelegation,

överståthållarämbetet (ÖÄ), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Örebro, Gävleborgs,

Jämtlands och Norrbottens län, Stockholms rådhusrätt, Göteborgs

rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, lagberedningen (såvitt avser konkursoch

utsökningsrättsliga frågor), expropriationsutredningen, domstolskommittén,

bostadsrättskommittén, arrendelagsutredningen, förvaltningsdomstolskommittén,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, stadskollegiet i Göteborg, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas

riksförbund, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

(HSB), Svenska riksbyggen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet, Näringslivets byggnadsdelegation,

Sveriges industriförbund, Svensk industriförening, Sveriges hantverksoch

industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,

Kooperativa förbundet (KF), Svenska företagares riksförbund, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Slatstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Föreningen Sveriges häradshövdingar (häradshövdingef

öreningen), Föreningen Sveriges stadsdomare (stadsdomareföreningen), Sveriges

advokatsamfund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Industriens bostadsförening och Skogs- och lantarbetsgivareföreningen.

Yttrande har även inkommit från Sveriges biografägareförbund.

Av kommerskollegium har överlämnats yttranden från nio handelskamrar,

nämligen Stockholms, Göteborgs, Skånes, Östergötlands och Södermanlands,

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, handelskammaren

för Värmlands län, Dalslands och Bohuslän, handelskammaren för

Örebro och Västmanlands län, handelskammaren för Gävleborgs län, Uppland

och Dalarna samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare.

Vidare har yttranden överlämnats av ÖÄ från stadskollegiet i Stockholm,

av länsstyrelsen i Stockholms län från drätselkamrarna i Nacka,

Norrtälje, Solna och Södertälje, av länsstyrelsen i Uppsala län från sammanläggningsdelegerade

i Uppsala, drätselkammaren i Enköping, Uppsala

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

fastighetsägareförening och Upplands hyresgästförening, av länsstyrelsen i

Södermanlands län från stadsfullmäktige i Eskilstuna och Strängnäs, drätselkamrarna

i Katrineholm och Oxelösund samt sammanläggningsdelegerade

i Nyköping/Svärta, av länsstyrelsen i Östergötlands län från drätselkamrarna

i Linköping, Motala och Norrköping, av länsstyrelsen i Kronobergs

län från drätselkamrarna i Ljungby och Växjö, av länsstyrelsen i

Malmöhus län från stadskollegiet i Hälsingborg, drätselkamrarna i Eslöv,

Malmö och Trelleborg samt länsarkitekten, av länsstyrelsen i Örebro län

från drätselkamrarna i Karlskoga och Örebro, av länsstyrelsen i Gävleborgs

län från drätselkamrarna i Gävle och Sandviken, av länsstyrelsen i Jämtlands

län från drätselkammaren i Östersund samt av länsstyrelsen i Norrbottens

län från drätselkamrarna i Boden, Haparanda, Kiruna, Luleå och

Piteå. LO har överlämnat yttrande från Svenska byggnadsarbetareförbundet

samt SACO yttranden från Sveriges juristförbund och Sveriges tandläkarförbund.

Vid åtskilliga av nu angivna yttranden har fogats yttranden

från olika nämnder, tjänstemän och enskilda sammanslutningar.

Jag anhåller nu att få ta upp frågan om ny hyreslagstiftning.

Chefen för inrikesdepartementet kommer senare denna dag att anmäla

frågan om de allmänna riktlinjerna för bostadspolitiken m. m. Häri ingår

en ny hyreslag som ett viktigt led. Med hänsyn härtill har ett nära samråd

ägt rum mellan mig och chefen för inrikesdepartementet. Det synes

lämpligt för sammanhangets skull att riktlinjerna för hyrespolitiken anmäls

av chefen för inrikesdepartementet och jag får beträffande dessa hänvisa

till vad denne senare kommer att anföra.

Inom justitiedepartementet har upprättats förslag till lag om ändrad lydelse

av 3 kap. NJL jämte viss följ dlagstiftning. Förslagen torde få fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

31

Allmänna regler

Besittningsskydd inom bostadssektorn

Inledning

Med besittningsskydd för hyresgäst avses ett skydd för hyresgästens

intresse att behålla den hyrda lägenheten även efter den avtalade hyrestidens

utgång. Besittningsskydd kan principiellt beredas hyresgäst i två

olika former. Den ena innebär, att man tillgodoser hyresgästens intresse

genom regler som ger honom rätt till förlängning av hyresförhållandet

(optionsrätt). Ett besittningsskydd av denna typ brukar kallas direkt besittningsskydd.

Om i ett sådant system en uppsägning från hyresvärdens

sida är otillräckligt grundad, behöver hyresgästen inte flytta från lägenheten.

Hyresförhållandet blir i stället förlängt. Det indirekta besittningsskyddet

däremot innebär att hyresgästen måste flytta även om uppsägningen

är otillräckligt grundad. Hyresvärden avhålls dock i detta system från

att bruka sin uppsägningsrätt utan godtagbara skäl genom att hyresgästen

har lagstadgad rätt till skadestånd om uppsägningen vid en prövning i

efterhand anses vara ogrundad.

Hyreslagen byggde i sin ursprungliga form från år 1907 på den fullständiga

avtalsfrihetens princip. Bestämmelser om rätt för hyresgästen att bo

kvar i lägenheten efter kontraktstidens utgång var i enlighet härmed helt

främmande för denna första egentliga hyreslagstiftning.

Behovet av besittningsskydd för hyresgästen blir av naturliga skäl trängande

i ett läge när bostadsbrist råder. Om hyresgästen i en sådan situation

tvingas lämna sin lägenhet, riskerar han ju att hli ställd utan bostad.

Det var därför naturligt att frågan om besittningsskydd för hyresgäst fick

aktualitet under det första världskriget med den då rådande svåra bostadsbristen.

Den under krigsåren och därefter fram till år 1923 gällande hyresregleringen

hade också som ett viktigt inslag att hyresvärdens uppsägningsrätt

begränsades. För vissa bedömare kom den under kristiden rådande

ordningen att framstå som naturlig och röster höjdes för att regler om besittningsskydd

skulle införas i den permanenta hyreslagstiftningen. Tiden

var dock ännu inte mogen för ett sådant steg.

Genom lagen den 10 mars 1923 (nr 31) med vissa bestämmelser rörande

hyra reglerades övergången från krisreglering till en friare hyresmarknad.

Beträffande uppsägningsrätten innebar lagen att det rättsläge som rådde

före krigsutbrottet återställdes. Vid antagandet av lagen uttalade emeller
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1967

tid riksdagen att bl. a. frågan om rätt för hyresgäst att under vissa förhållanden

få bo kvar i sin lägenhet även efter den avtalade hyrestidens utgång

borde utredas. Samma dag som lagen promulgerades uppdrog Kungl.

Maj :t åt juris professorn Vilhelm Lundstedt att göra en förberedande utredning

angående ytterligare reformer i hyreslagstiftningen. Lundstedts utredning,

som redovisades i betänkandet »Vissa principer för reformering

av hyresrätten» (SOU 1923: 76), utmynnade i ett principförslag om ett indirekt

besittningsskydd i form av en skadeståndssanktionerad företrädesrätt

för hyresgäst till ny förhyrning. Förslaget ledde inte till någon lagstiftning.

Frågan om besittningsskydd för hyresgäst aktualiserades emellertid

i riksdagen vid många tillfällen under 1920- och 1930-talen.

På grundval av hyreslagstiftningskommitténs förslag i betänkandet »Reformerad

hyreslagstiftning» (SOU 1938:22) genomfördes år 1939 (prop.

1939:166, L!U 38, rskr 386, SFS 364) betydande ändringar i hyreslagen.

Först då kom regler om besittningsskydd för hyresgäst att permanent införas

i hyreslagstiftningen.

Genom 1939 års hyreslagstiftning infördes i 38—40 §§ hyreslagen regler

om besittningsskydd för hyresgäst. Skyddet gäller i hyresförhållanden av

alla slag med den begränsningen att hyresförhållandet måste vara grundat

på avtal som slutits för minst sex månader. Reglerna innebär ett indirekt

besittningsskydd. Hyresgästen har alltså ingen ovillkorlig rätt att få bo kvar

i lägenheten. Om fastighetsägaren vägrar att medge förlängning och hans

vägran strider mot god sed i hyresförhållanden, har emellertid hyresgästen

rätt till skadestånd. Skadeståndet är starkt begränsat. Endast kostnaderna

för flyttning från lägenheten är ersättningsgilla.

Genom att besittningsskydd infördes och genom andra nyheter i 1939 års

lagstiftning utgör denna otvivelaktigt en milstolpe på hyreslagstiftningens

område. Besittningsskyddsreglerna fick dock inte verka under någon längre

tid i praktiken. Krigsutbrottet medförde att praktiskt taget allt bostadsbyggande

avstannade och följden blev en kännbar bostadsbrist. I en sådan

situation var hyreslagens skyddsregler uppenbart otillräckliga. Som ett provisorium

under den rådande krissituationen tillkom därför hyresregleringslagen.

Ännu mera än 20 år efter krigsslutet gäller lagen i stora delar av

landet.

Hyresregleringslagens besittningsskyddsregler utgår från att hyresvärden

principiellt får upplösa hyresförhållandet vid kontraktstidens utgång.

Denna rätt bryts, om uppsägningen »finnes strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obillig». Tvångsförlängning kan då äga rum.

När det gäller att avgöra, om en uppsägning är förenlig med vad god hyressed

eller billigheten kräver, skall enligt förarbetena en avvägning ske mellan

båda parters berättigade intressen. Hyresvärden måste dock kunna åberopa

särskilt starka skäl för att få disponera lägenheten. Den bostadsbrist

som rått och på sina håll alltjämt råder i landet bär starkt präg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

lat hyresregleringsmyndigheternas praxis i uppsägningsärenden. Intresseavvägningen

har i vidsträckt omfattning kommit att utfalla till hyresgästens

förmån. I praxis förlängs därför hyresförhållandet i alla normala fall.

När det gäller hyressättningen bygger hyresregleringslagen på ett system

där hyran för äldre lägenheter regleras med utgångspunkt i den faktiska

hyran den 1 januari 1942 eller, om lägenheten inte var uthyrd då, det hyresläge

som rådde på orten vid nämnda tidpunkt. För senare tillkomna lägenheter

bestäms hyran i huvudsak på grundval av produktionskostnaden.

Vissa lägenheter — främst sådana som förvaltas av kommunala eller allmännyttiga

bostadsföretag eller som på senare tid producerats med finansiellt

stöd från statens sida — är undantagna från hyresregleringslagens

regler om hyrans storlek.

Enligt 5 § hyresregleringslagen kan Kungl. Maj: t medge att avtal träffas

om hyreshöjning utöver grundhyran, s. k. generell hyreshöjning. Sådant

medgivande får lämnas om det finnes påkallat till följd av ökade omkostnader

för fastighetsförvaltningen.

Sedan slutet av 1950-talet pågår en successiv avveckling av hyresregleringen.

Genom beslut av Kungl. Maj: t har vid olika tillfällen skett såväl en

kategorimässig som en regional avveckling av regleringen. Senast har genom

beslut den 29 oktober och den 11 december 1964 hyresregleringen upphävts

i 40 orter med verkan från och med den 2 mars 1965. Efter denna avveckling

gäller hyresregleringen i fråga om bostäder i 159 orter. Folkmängden

i dessa orter kan uppskattas till inte fullt 4,5 milj.

1 samband med att åtgärder vidtogs för att påbörja avvecklingen av hyresregleringen

tillkom besittningsskyddslagen. Också denna lag är provisorisk

och dess giltighetstid sammanfaller med hyresregleringslagens. Lagen

är tillämplig på hyresförhållanden för vilka hyresregleringslagens förlängningsregler

inte gäller. Besittningsskyddslagen har således fått ett vidare

tillämpningsområde allteftersom hyresregleringen avvecklats. Lagen uppställer

som huvudprincip att hyresgästen har rätt till nytt hyresavtal, när

hyrestiden till följd av uppsägning eller annan orsak går ut. Denna optionsrätt

har emellertid betydande begränsningar. För det första är lagen över

huvud taget inte tillämplig på vissa typer av bostadslägenheter, nämligen

lägenhet i en- och tvåfamilj shus, möblerad lägenhet samt del av lägenhet

som upplåtaren i sin tur förhyrt. För det andra finns i lagen vissa optionsbrytande

grunder. Rätt till nytt hyresavtal tillkommer sålunda inte hyresgästen,

om han förverkat sin hyresrätt eller på annat sätt påtagligt eftersatt

sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Inte heller har hyresgästen rätt till nytt

avtal, om hans behov av lägenheten är ringa. Vidare bryts optionsrätten, om

hyresgästen själv lämnat anställning av vilken upplåtelsen var beroende

eller på annat sätt gett anledning till att anställningen upphört och det inte

föreligger synnerliga skäl för att hyresgästen ändå bör äga rätt till nytt hyresavtal.

Slutligen bryts optionsrätten också i annat fall då det inte kan an
2

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

ses strida mot god sed i hyresförhållanden eller annars vara obilligt att hyresvärden

fordrar att hyresgästen flyttar. Beträffande villkoren i ett nytt hyresavtal

när hyresgästen utnyttjar sin optionsrätt har parterna att i första

hand själva komma överens. Om avtal inte kan träffas, skall det nya avtalet

innehålla de villkor som hyresvärden fordrar. Denna princip gäller dock inte

om hyresvärden begär en hyra som avsevärt överstiger hyran för jämförliga

lägenheter i orten eller om han uppställer annat villkor som strider mot god

sed i hyresförhållanden eller om hans krav i annat fall är otillbörligt. I sådant

fall skall avtalet i denna del i stället innehålla samma bestämmelser

som det tidigare avtalet. Någon jämkning efter skälighet skall således inte

förekomma.

Valet av skyddsform

Hyreslagskommittén. Kommittén anför inledningsvis att en rättslig garanti

för hyresgästen att han efter hyrestidens utgång får behålla den förhyrda

lägenheten för mången framstår som ett naturligt inslag i ett samhälle som

på olika sätt söker att värna om den enskildes trygghet och därigenom

främja den sociala trivseln. En sådan garanti blir speciellt viktig i tider

när det råder knapphet på lägenheter. Garantins dominerande uppgift blir

då att skydda hyresgästen mot att bli husvill. I en mera balanserad hyresmarknad

däremot kommer besittningsskyddet att tjäna andra uppgifter.

Det förebygger naturligtvis att hyresgästen utan rimlig anledning drabbas

av de kostnader och andra olägenheter som en flyttning för med sig. Huvuduppgiften

för besittningsskyddet blir emellertid en annan än att värna

om ekonomiska och liknande intressen. Hyresvärdens rätt att godtyckligt

vägra förlängning gör hyresgästens ställning osäker. Ett besittningsskydd

betyder vidgad handlingsfrihet, ökat oberoende och förhöjd trivsel för hyresgästen.

Det värde som ligger i att man kan känna trygghet i besittningen

av sitt hem kan således sägas vara optionsrättens centrala skyddsobjekt.

Kommittén betonar emellertid också att förvaltningen av ett hyreshus

kräver ett visst mått av handlingsfrihet för hyresvärden. En sådan frihet

fordras för att förvaltningen skall ge ett ekonomiskt tillfredsställande resultat.

Detta är i sin tur av betydelse för att de som bygger hus skall kunna

konkurrera om det tillgängliga kapitalet, särskilt det riskvilliga. En alltför

snäv begränsning av hyresvärdens handlingsfrihet kan också inverka menligt

på möjligheterna att upprätthålla skick och ordning i fastigheten eller

att i övrigt skapa godtagbara bostadsförhållanden för fastighetens hyresgäster.

De yttre förhållanden som förelåg vid hyresavtalets tillkomst kan

vidare ha ändrats på ett sätt som hyresvärden inte från början haft anledning

att räkna med. Den stadsdel där fastigheten är belägen har t. ex. undergått

sådan utveckling att det numera är ekonomiskt fördelaktigt och

kanske även från samhällsplaneringssynpunkt önskvärt att gå över från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967 35

uthyrning för bostadsändamål till uthyrning för affärs- eller kontorsändamål.

Sammanfattningsvis anför kommittén att en optionsrätt om möjligt hör

utformas så att den å ena sidan tillgodoser skäliga anspråk på besittningsskydd

för hyresgästens hem och å andra sidan lämnar hyresvärden det utrymme

för ändrade dispositioner som en rationell fastighetsförvaltning

kräver. Av betydelse inte minst för lagens förankring i det allmänna rättsmedvetandet

är att optionsrätten i sin uppbyggnad korresponderar med det

typiska förutsättningsläget vid tillkomsten av ett hyresavtal. Fastän flertalet

hyresavtal ingås för endast kortare tid hyr dock hyresgästen lägenheten

utifrån den väsentliga förutsättningen att han, om han så önskar, skall

få behålla lägenheten, såvida det inte av särskild anledning är från saklig

synpunkt påkallat att upplösa hyresförhållandet. Hyresvärden är i allmänhet

fullt medveten om denna förutsättning. En huvudregel som i princip

ger hyresgästen rätt att vid hyrestidens utgång få nytt avtal harmonierar

väl med vad hyresgästen sålunda med hänsyn till omständigheterna vid

avtalets tillkomst regelmässigt äger med fog förvänta sig rörande hyresförhållandets

bestånd.

Remissyttrandena. Flertalet remissinstanser ansluter sig till förslaget om

direkt besittningsskydd för bostadshyresgäst. Ett stort antal avstyrker dock

förslaget och förordar i stället ett indirekt besittningsskydd. Många beklagar

att hyreslagens nuvarande system inte fått prövas tillräckligt i praktiken

på en balanserad hyresmarknad. Man förutsätter då i allmänhet att

rätten till ersättning vid obefogad uppsägning skulle utvidgas till att också

omfatta bl. a. ideell skada.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Enligt sina direktiv har de sakkunniga haft

i uppdrag att utreda hur ett direkt besittningsskydd bör anordnas. De sakkunniga

anser sig kunna utan mera betydelsefulla erinringar ansluta sig

till hyreslagskommitténs förslag.

Enligt de sakkunnigas mening talar åtskilliga förhållanden för att ett direkt

besittningsskydd för bostadshyresgäst numera lättare kan accepteras

oberoende av politiska och ekonomiska ställningstaganden i övrigt. Den

ekonomiska utvecklingen samt samhällets, organisationernas och de enskildas

strävanden för trygghet i socialt och ekonomiskt hänseende har i

betydande mån lett bort från den grundsyn på vilken 1907 års nyttjanderättslagstiftning

bygger och på vilken den nuvarande hyreslagstiftningen

alltjämt till stor del vilar. Att ingå ett hyresavtal beträffande en för normal

uthyrning avsedd bostad torde numera som regel få betraktas som en åtgärd

på tämligen lång sikt. Avtalet har i långt högre grad än avtalsformuleringarna

ger vid handen karaktären av ett tillsvidareavtal som upplöses

endast när hyresgästen ej längre vill bo kvar eller när hyresvärden har be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

fogad anledning att bryta hyresförhållandet. Ett viktigt drag i utvecklingen

är vidare framväxten efter andra världskriget av det allmännyttiga bostadsbeståndet,

vilket för varje år får allt större andel av bostadsbyggandet

och uthyrningsmarknaden. På den allmännyttiga hyresmarknaden är avtalsförhållandena

mera opersonliga och förekomsten av en stor sådan hyresmarknad

är uppenbarligen en betydelsefull faktor vid utformningen av

ett verksamt besittningsskydd.

Enligt de sakkunnigas mening bör hyresgästen åtnjuta besittningsskydd,

dvs. äga rätt till förlängning av hyresavtalet om ej hyresvärdens skäl för

hyresförhållandets upplösning väger tyngre än hyresgästens intresse av att

bo kvar. En regel härom tas upp i 45 § i de sakkunnigas förslag. Den formuleras

så att rätt till förlängning av hyresförhållandet föreligger om inte

hyresvärden har ett väsentligt intresse att upplösa hyresförhållandet och

det inte strider mot god hyressed eller är obilligt mot hyresgästen att han

måste flytta. Den principiella innebörden av denna regel sägs vara densamma

som i fråga om motsvarande regel i besittningsskyddslagen och i hyrcslagskommitténs

förslag.

I huvudregeln måste en hel del inskränkningar göras under hänsynstagande

till förhållandena i det enskilda fallet. Kommitténs förslag är avpassat

huvudsakligen för en i stort sett balanserad bostadsmarknad. Det är

därför uppenbart att de av kommittén föreslagna reglerna måste justeras i

åtskilliga hänseenden, om önskemålen i de sakkunnigas direktiv om en gemensam

lag för olika slags marknader men med vissa särregler för bristorter

skall kunna tillmötesgås. För nästan alla besittningsskyddssituationer

gäller att ju större bostadsbristen är desto starkare måste besittningsskyddet

vara. Ett gynnsammare marknadsläge däremot medför att besittningsskydd

inte kan påkallas med samma styrka. Detta får dock inte undanskymma

att hyresgästen skall åtnjuta skydd för sitt hem även i en balanserad

bostadsmarknad. Hyresgästen skall vara skyldig att flytta endast

om hyresvärden har saklig anledning att fordra att hyresförhållandet upphör.

Besittningsskyddet skall vara ett hemskydd, inte ett skydd mot högre

bostadskostnad så länge denna enligt lagens normer utgör skälig betalning

för hyresförmånerna. Hyresavtalets ekonomiska innehåll måste därför kunna

ändras under pågående hyresförhållanden allteftersom omständigheterna

gör en sådan ändring skälig och lämplig.

Remissyttrandena. Med endast något undantag ger de remissinstanser som

uttalat sig i frågan sin anslutning till att ett direkt besittningsskydd genomförs

för bostadshyresgäst. Det stora flertalet ansluter sig också till den motivering

för ett sådant skydd som framförts av hyreslagskommittén och till

vilken de sakkunniga anslutit sig, nämligen att besittningsskyddet skall ses

främst som ett hemskydd. Gemensamt för dessa uttalanden är även att

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1967

man i allmänhet anser ett starkt besittningsskydd i form av kvarboenderätt

vara önskvärt också på en fullt balanserad bostadsmarknad.

Bostadsstyrelsen uttalar att det numera föreligger en utbredd uppfattning

att den som hyr bostad i princip skall äga rätt att vid avtalstidens utgång

få förlängning av hyresavtalet. Tanken på en lagstiftning som ger hyresgästen

ett skydd för hemmet har enligt styrelsens mening numera stöd

i det allmänna rättsmedvetandet. Till uppkomsten och spridningen av denna

grundsyn på frågan har bidragit den efter det andra världskriget förda

bostadspolitiken som bl. a. medfört att en stor och successivt växande andel

av bostadsproduktionen sker i kommunal och därmed jämställd regi. Rådhusrätten

i Malmö menar att nackdelarna av en kvarboenderätt kommer

att bli relativt ringa för hyresvärden, eftersom sådan rätt endast tillförsäkras

de skötsamma hyresgästerna. Hyresvärden har själv ett starkt intresse

av att behålla dessa och därigenom skapa kontinuitet i hyresförhållandena

i lägenheten. För de skötsamma hyresgästerna måste det vara av

stor betydelse att vinna ett starkt skydd för det egna hemmet och för möjligheten

att få sitta kvar i en invand miljö, där man lärt sig att trivas.

I flera yttranden — företrädesvis från sådana remissinstanser som avstyrkte

direkt besittningsskydd för bostadshyresgäst i uttalanden över hyreslagskommitténs

förslag — framförs andra skäl för att godta forslaget.

Man förklarar sig ofta vidhålla åsikten att ett direkt besittningsskydd inte

behövs på en balanserad bostadsmarknad. Eftersom de sakkunnigas förslag

till besittningsskyddsregler avses vara tillämpliga även på en bristmarknad

kommer saken emellertid i ett annat läge. Man ser också genomförandet

av ett direkt besittningsskydd närmast som en förutsättning för

att hyresregleringen skall kunna avskaffas utan ytterligare uppskov och hänvisar

också till att det direkta besittningsskyddet utgör ett väsentligt led i

den kompromiss på vilken de sakkunnigas enhälliga betänkande grundas.

Karakteristiskt för detta synsätt är Näringslivets byggnadsdelegations

yttrande. Delegationen anför bl. a. att flertalet människor omfattar den sociala

värderingen att den enskilde måste tillförsäkras rimlig trygghet i boendeförhållandet.

Kravet på särskilda åtgärder för att tillgodose tryggheten

blir dock starkare ju större obalans som råder på bostadsmarknaden. Det

kan därför anföras betänkligheter mot att i den allmänna hyreslagen föra

in en omfattande kvarboenderätt för hyresgästen. Förutom att detta är ett

kraftigt ingrepp i principen om avtalsfrihet kan tvångsförlängning av hyresförhållanden

komma att skapa problem i en fastighetsförvaltning som

syftar till ett värdebeständigt resultat. När hyreslagen såsom enligt de sakkunnigas

förslag skall reglera boendeförhållandena såväl i en balanserad

marknad som i en bristsituation, är det emellertid förklarligt att man

stannat för ett direkt besittningsskydd beträffande bostäder. För att inte

bryta sönder denna konstruktion och eftersom optionsrätten synes vara en

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1967

av grundförutsättningarna för enhälligheten bland de sakkunniga vill delegationen

inte motsätta sig förslaget i denna del.

Sveriges fastighetsägareförbund behandlar utförligt de missförhållanden

som följer av hyresregleringen. Förbundet menar med hänsyn härtill att

en liberalisering av hyresmarknaden är av väsentligt intresse. Det kan visserligen

inte därför anses nödvändigt att i den permanenta hyreslagen föra

in regler som i stor utsträckning anpassas efter de bristsituationer som föreligger

i vissa orter när hyresregleringen avvecklas. Om detta är den enda

väg som f. n. står till buds för att åstadkomma en ändring av missförhållandena

anser förbundet emellertid att bestämmelserna bör godtas som

en kompromiss. En väsentlig förutsättning för denna kompromiss är att

lagförslaget också genomförs enligt den av de sakkunniga uppgjorda tidtabellen.

Förslaget om direkt besittningsskydd avstyrks av handelskammaren för

Örebro och Västmanlands lön och sätts i fråga även av Stockholms handelskammare.

Departementschefen. Frågan om en i lag tryggad rätt för hyresgästen att

efter den avtalade hyrestidens utgång få hyresförhållandet förlängt har,

särskilt i vad den gäller bostäder, stått i centrum för debatten på det hyresrättsliga

området under större delen av detta århundrade och har utgjort

en huvudfråga i de olika utredningar på området som förekommit sedan

1920-talet. Om man vill söka förklaringen till att denna lagstiftningsfråga

haft sådan aktualitet under lång tid och att den likväl ännu inte bringats

till en tillfredsställande lösning, bör man som utgångspunkt ta de normala

förutsättningarna vid ett hyresavtals tillkomst. Av olika skäl vill parterna

sluta avtalet på endast relativt kort tid, vanligtvis ett år. Från hyresgästens

synpunkt kan det sålunda ofta vara väsentligt att inte vara bunden under

alltför lång tid. Han vill exempelvis ha frihet att byta bosättningsort eller

att skaffa annan bostad som bättre passar till ändrade bostadsbehov. Ur

hyresvärdens synvinkel är det framför allt av betydelse att kunna få en omprövning

till stand av de avtalade hyresvillkoren. Hyresvärden har också

ett starkt intresse av att ha utrymme för sådana ändrade dispositioner som

en rationell fastighetsförvaltning kräver.

1 rots att bägge parter sålunda kan ha skäl att begränsa hyrestiden till en

relativt kort period, är det å andra sidan klart att hyresgästen vid förhyrningen

regelmässigt utgår från att han skall få bo kvar i lägenheten om

inte hyresförhållandet av särskilda skäl måste upplösas. Denna förutsättning

är i själva verket av synnerlig betydelse för hyresgästen, och dess

uppfyllande utgör grunden för att han skall känna det oberoende och den

trivsel som trygghet i besittningen av hemmet ger. För fastighetsägaren är

självfallet den förutsättning på vilken förhyrningen bygger från hyresgästens

sida väl bekant. Fastighetsägaren har f. ö. själv intresse av att hy
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

resförhållandet består om inte skäl av saklig natur gör det nödvändigt att

bryta detta. För förvaltningen av fastigheten är det av vikt att omsättningen

på hyresgäster inte blir onödigt stor. Det kan salunda konstateras

att det sedvanliga hyresavtalet med endast kortvarig hyrestid på ett bristfälligt

sätt återspeglar de förutsättningar som normalt föreligger när avtalet

träffas. Hyresavtalet tillförsäkrar vanligtvis inte hyresgästen det rättsläge

som svarar mot de för honom väsentliga förutsättningarna för avtalets

ingående.

Ett ingripande från lagstiftarens sida för att stärka besittningsskyddet

för hyresgästen innebär otvivelaktigt principiellt sett ett betydande ingrepp

i avtalsfriheten. Särskilt bör pekas på att ett besittningsskydd för med sig

att hyresgästen kan få villkoren för den fortsatta förhyrningen — och då

särskilt hyrans storlek — prövade av myndighet. Det är betänkligheterna

mot ett sådant ingrepp i avtalsfriheten och farhågorna för inverkan därav

på hyresmarknaden som föranlett att besittningsskyddsfrågan först mycket

sent ansetts mogen för lagstiftningsåtgärder. Jag vill i sammanhanget erinra

om att ännu 1939 års hyreslagstiftning — en reform som i mångt och

mycket präglades av att skyddsregler i hyresgästens intresse gjordes tvingande

_ i endast mycket begränsad utsträckning tillerkände bostadshyres
gästen

besittningsskydd, nämligen ett indirekt besittningsskydd som är

sanktionerat av en skyldighet för fastighetsägaren att ersätta flyttningskostnad

vid obefogad uppsägning.

Det nu avslutade utredningsarbetet på hyreslagstiftningens område jämte

den remissopinion som kommit till uttryck i anledning av de sakkunnigas

förslag visar att en påtaglig åsiktsförskjutning i besittningsskyddsfrågan

ägt rum under senare tid. Enligt min mening är det särskilt två faktorer

som bidragit härtill. För det första har det varit av stor betydelse att vi

under snart 25 år haft ett mycket starkt direkt besittningsskydd genom

hyresregleringslagen av år 1942 som, i den mån denna lag inte är tilllämplig,

sedan år 1957 kompletteras genom besittningsskyddslagen för

orter där hyresregleringen avskaffats. Av betydelse har också varit att

kommunerna fått ansvaret för bostadsförsörjningen. Sedan länge sker bostadsproduktionen

i dominerande utsträckning i kommunal regi eller eljest

av allmännyttiga bostadsföretag utan enskilt vinstintresse. Allt detta

har medverkat till att en kvarboenderätt för bostadshyresgäst i det allmänna

medvetandet kommit att framstå som den normala ordningen.

Det har gjorts gällande att det direkta besittningsskyddet inte har någon

större betydelse på en balanserad bostadsmarknad där jämvikt rader mellan

tillgång och efterfrågan på bostäder. Det skall heller inte bestridas att

i ett sådant marknadsläge hyresgästen i alla normala fall kommer att kunna

få hyresavtalet förlängt även utan rättsligt skydd. På en bostadsmarknad

som präglas av påtaglig bostadsbrist blir emellertid situationen en annan.

Det är f. ö. knappast någon som ifrågasatt behovet av ett starkt di
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

rekt besittningsskydd i detta fall. Vill man att samma besittningsskyddsregier

skall kunna tillämpas i olika marknadslägen, och mycket starka skäl

talar enligt min mening för en sådan lösning — särskilt med hänsyn till

att man härigenom kan uppnå en smidig övergång från det ena marknadsläget

till det andra — är man alltså hänvisad till att välja det direkta besittningsskyddet.

Enligt min mening — och i denna har jag blivit styrkt genom remissutfallet

— har emellertid det direkta besittningsskyddet en uppgift av stor

social betydelse att fylla även på en balanserad bostadsmarknad. Ett sådant

skydd skapar, som hyreslagskommittén framhållit, ökat oberoende och förhöjd

trivsel för hyresgästen och tillförsäkrar honom också ökad handlingsfrihet.

Endast det direkta besittningsskyddet är ägnat att skapa trygghet i

besittningen av hemmet.

Av nu anförda skäl föreslår jag att bostadshyresgästen tillförsäkras ett

direkt besittningsskydd. Den närmare utformningen av bestämmelserna

härom behandlas senare.

Det är i sammanhanget viktigt att understryka att besittningsskyddet för

bostadshyresgäst inte får utvecklas till ett skydd mot i och för sig motiverade

hyreshöjningar. Lagens regler om bestämmande av hyresvillkoren

vid förlängning av hyresförhållande bör vara så avpassade att uppkomsten

av eu till marknadsförhållandena anpassad hyresbildning inte försvåras.

Jag återkommer till denna fråga i avsnittet om besittningsskyddets tryggande

genom en s, k. hyresspärr.

Hyresgästens besittningsskydd får heller inte ges sådan styrka att hyresvärdens

handlingsfrihet blir alltför kringskuren. Det är viktigt från allmän

synpunkt att användningen av en fastighet kan anpassas till ändrade förhållanden.

Samhällsutvecklingen kan göra det motiverat att exempelvis gå

över från uthyrning för bostadsändamål till uthyrning för affärs- eller kontorsändamål.

Nödvändig sanering av äldre fastigheter får inte motverkas.

Önskvärda rivningar och ombyggnadsarbeten bör tvärtom underlättas genom

utformningen av den hyresrättsliga lagstiftningen. Också för det ekonomiska

utfallet av fastighetsförvaltningen är det av vikt att hyresvärdens

handlingsfrihet ej görs alltför snäv. Härigenom får hyresvärden även möjlighet

att upprätthålla ordningen i fastigheten och att i övrigt skapa godtagbara

bostadsförhållanden för hyresgästerna. Som framgår av det sagda

måste besittningsskyddet för hyresgästen grundas på en avvägning mellan

dennes intresse av att få bo kvar i lägenheten och fastighetsägarens intresse

av att få disponera över lägenheten på annat sätt. Utfallet av denna avvägning

ger i själva verket besittningsskyddet dess reella innehåll. Dessa avvägningsfrågor

behandlas i avsnittet om begränsning av besittningsskyddet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr It! år 1967

41

Besittningsskyddets tryggande genom en s. k. hyresspärr

Inledning. Mellan besittningsskyddet och hyran råder det viktiga sambandet

att besittningsskyddet aldrig kan bli fullgott utan regler som hindrar

att det sätts ur spel genom hyreskrav. Om besittningsskyddet, såsom

de sakkunniga föreslår, skall förenas med en i princip fri prisbildning på

hyresmarkanden blir det nödvändigt vid varje form av besittningsskydd att

dra en övre gräns för hyresvärdens vederlagsanspråk mot hyresgäst, vars

avflyttning inte kan påfordras på sakliga grunder. En sådan hyresspärr syftar

inte endast till att förhindra att en hyresgäst utan grundad anledning

drivs från sin lägenhet med hjälp av oskäligt hyreskrav utan även att motverka

att en hyresvärd begagnar sig av hyresgästens naturliga obenägenhet

att ta på sig kostnader och andra olägenheter i syfte att bereda sig förmåner

som inte skulle ha stått honom till buds vid avtal med en nytillträdande

hyresgäst.

Det indirekta besittningsskydd som infördes i 1939 års hyreslagstiftning

bygger som redan nämnts på en skadeståndsrättslig reglering. I 38 § hyreslagen

föreskrivs att lagens skadeståndssanktion inträder om hyresvärden i

samband med uppsägning uppställer villkor som är otillbörligt. Beträffande

hyran avses härmed enligt förarbetena att höjningen är större än som

kan anses påkallat av en allmän förändring i hyresnivån.

Hyresregleringslagens system bygger inte på någon hyresspärr av det

slag som nu diskuterats. En sådan spärr är ju obehövlig när den högsta

tillåtna hyran regleras i lag eller fastställs av myndighet. För möblerade

lägenheter gäller dock att hyran kan nedsättas, om den är avsevärt högre

än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter föranleder. I besittningsskyddslagen

är regeln om bestämmandet av hyresvillkoren utformad

på det sättet att det nya hyresavtalet skall innehålla de villkor

som hyresvärden begär, om hyran ej avsevärt överstiger hyran för jämförliga

lägenheter i orten och övriga villkor inte strider mot god sed i hyresförhållanden

samt hans krav ej heller i övrigt är otillbörligt. I förarbetena

uttalas att lagen inte bör hindra en anpassning av hyran efter den

allmänna hyresnivån för jämförliga lägenheter i orten eller lägga hinder i

vägen för en eventuell allmän uppjustering av hyrorna. Lagstiftningen om

besittningsskydd får inte heller leda till att upplåtelserna måste underkastas

en jämförelse in i minsta detalj i fråga om lägenheternas skick och

hyrans storlek. Om den fordrade hyran finnes oskälig, skall den tidigare

hyran gälla även i fortsättningen. Något utrymme för att jämka den av

hyresvärden begärda hyran efter skälighet lämnar lagen alltså inte.

Hyreslagskommittén. Enligt kommitténs förslag skall hyresgästen vara

skyldig att betala hyra med det belopp som hyresvärden fordrar. Om denne

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 141

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

begär oskälig hyra, skall hyra dock utgå med skäligt belopp. Beträffande

bedömningen av hyrans skälighet anför kommittén följande. Eftersom frågan

gäller vad den aktuella lägenheten kan antas vara värd på den öppna

hyresmarknaden har man vid tillämpning av skälighetsregeln inte att pröva

om den begärda hyran kan antas motsvara en skälig avkastning för det i

fastigheten nedlagda kapitalet. I stället bör hyresnivån för jämförliga lägenheter

vara den normala utgångspunkten vid prövning av fordrad hyras

skälighet. Enligt kommittén krävs för att en lägenhet skall anses jämförlig

med en annan till en början att lägenheterna beträffande läge, storlek,

skick, utrustning och användningssätt i grova drag motsvarar varandra.

Lägenheterna måste med andra ord ha väsentligen samma bruksvärde. I

kravet på jämförlighet ligger att lägenheterna skall vara jämställda också

beträffande hyresvärdens rätt att betinga sig hyra. Efter hyresregleringens

avveckling kommer nämligen att finnas olika kategorier av hyresobjekt,

vilka skiljer sig från varandra i fråga om hyresvärdens rätt att betinga sig

vederlag eller metoden för att bestämma hyran. En kategori utgörs av lägenheter

för vilka det inte möter något rättsligt hinder att ta ut marknadsmässigt

bestämd hyra. En annan kategori består av lägenheter för vilka begränsningar

gäller i rätten att ta ut hyra, t. ex. lägenheter i åtskilliga statsbelånade

hus.

Kommittén utvecklar vidare vissa resonemang om variationerna inom

skälighetsområdet och anför. Fastän hyresnivån för bostadslägenheter som

har likartat bruksvärde i allmänhet torde vara någorlunda samlad kan dock

variationer i hyressättningen förekomma. Om hyresnivån för jämförliga lägenheter

är högre i somliga fastigheter än i andra, torde i princip den högre

hyresnivån böra läggas till grund för bedömningen av den aktuella lägenhetens

marknadsvärde, förutsatt att det verkligen rör sig om en nivå och

inte om enstaka topphyror. En fordrad hyra kan naturligtvis inte anses

oskälig så snart den aldrig så obetydligt överstiger hyresnivån för motsvarande

lägenheter i orten. Den övre gränsen för hyresvärdens tillåtna vederlagsansprålc

mot optionsberättigad hyresgäst måste ligga så mycket över

hyresnivån för jämförliga lägenheter att den inte hindrar de ekonomiska

faktorerna att förskjuta hyresnivån uppåt. En marginal mellan hyresnivån

för jämförliga lägenheter och hyresvärdens krav är f. ö. påkallad även

av den anledningen, att hyresnivån för jämförliga lägenheter kan ge endast

en ungefärlig bild av den aktuella lägenhetens marknadsvärde. Allmänt

torde kunna sägas att en fordrad hyra är att anse som oskälig, om den i så

påfallande grad överstiger hyresnivån för jämförliga lägenheter att det

måste bedömas såsom övervägande osannolikt att en sakförståndig person

skulle vilja bjuda det fordrade beloppet för att få hyra lägenheten.

Avslutningsvis anför kommittén angående frågan vilken hyra som bör utgå

när den begärda hyran är oskälig följande. Det synes ligga närmast till

hands att fastställa hyran till högsta skäliga belopp. Emellertid är det före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1967

nät med bestämda fördelar att vid ett överskridande av gränsen sätta hyran

lägre än som skulle ha skett, om kravet hållit sig inom ramen för

högsta skäliga belopp. Kommittén stannar därför för den lösningen att hyran

skall utgå med skäligt belopp när hyresvärden överträtt gränsen för

vad som kan anses utgöra skäligt vederlag. Med skäligt belopp avses härvid

vad som kan antas ungefärligen motsvara hyran för jämförliga lägenheter

i orten.

Hyreslagstiftningssakkunniga. I sin diskussion om utformningen av den

hyresspärr som behövs för att trygga besittningsskyddet ställer de sakkunniga

mot varandra två skilda system. Det ena karakteriseras av att hyresgästen

när som helst under löpande avtalsperiod kan vända sig till myndighet

och få den avtalade hyrans skälighet prövad. Det andra karakteriseras

av att skäligheten av hyran kan komma under prövning först när hyresvärden

i samband med förlängning av hyresförhållandet ifrågasätter en höjning

av hyran. Hyreskontrollen för möblerade lägenheter enligt 6 § hyresregleringslagen

är av det förra slaget, medan det senare systemet som nyss

anförts gäller enligt besittningsskyddslagen och förordas av hyreslagskommittén.

Efter att ha granskat de båda systemens fördelar och nackdelar (SOU

1966: 14 s. 113) anför de sakkunniga att starka skäl talar för att konstruera

hyresspärren för en någorlunda balanserad hyresmarknad på i princip

samma sätt som enligt besittningsskyddslagen och kommitténs förslag. En

hyresspärr av denna typ sägs bäst förena å ena sidan kravet på ett effektivt

skydd mot sådana oskäliga hyresanspråk som skulle kunna äventyra

besittningsskyddet och å andra sidan det allmänna önskemålet om relativt

stor frihet för den ekonomiska fastighetsförvaltningen att anpassa hyran

efter lägenheternas bruksvärde och övriga omständigheter av betydelse. De

sakkunniga finner det också principiellt mindre tilltalande att om man önskar

normalisera hyresmarknaden och i stort sett återgå till avtalsfriheten

låta en part som ingått avtal klandra dess innehåll under avtalets giltighetstid.

Det system enligt vilket prövningen av hyrans skälighet kan komma

under bedömande först i samband med övergång till ny avtalsperiod förordas

därför av de sakkunniga.

Den norm efter vilken den av hyresvärden fordrade hyran skall prövas

bör, uttalar de sakkunniga, ha den innebörden att hyresgästen inte skall

vara skyldig att godta en hyra som är oskälig. De sakkunniga formulerar

saken så att hyresgästen måste godta den fordrade hyran, om den inte väsentligt

överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet

är likvärdiga. I motsatt fall skall hyra utgå med skäligt belopp. Själva

skälighetsbegreppet är alltså, liksom i besittningsskyddslagen (3 §) och enligt

hyreslagskommittén (45 § i dess förslag), utformat som en jämförelse

med en hyresnivå för likartade lägenheter. I sak avser de sakkunniga så
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

lunda inte att göra någon avvikelse från vad de uppfattat som de väsentligen

gemensamma huvudnormerna i besittningsskyddslagens och hyreslagskommitténs

regler för skälighetsprövningen.

Med en lägenhets bruksvärde bör avses vad lägenheten med hänsyn till

beskaffenhet och förmåner samt övriga faktorer kan anses från konsumenternas-hyresgästernas

synpunkt vara värd i förhållande till likvärdiga lägenheter.

Man skall därvid bortse från byggnadsår och produktions-, driftsoch

förvaltningskostnader samt från andra särskilda betingelser för hyresrätten.

På bedömningen av lägenhetens beskaffenhet bör alla faktorer av

betydelse inverka, såsom storlek, modernitetsgrad, planlösning och läge inom

huset, reparationsstandard och ljudisolering. Jämte den egentliga beskaffenheten

bör bedömas vad som skulle kunna kallas förmåner knutna

till lägenheten eller fastigheten, såsom hiss, sopnedkast, tvättstuga, särskilda

förvaringsutrymmen, god fastighetsservice, garage och biluppställningsplats.

Också vissa andra faktorer måste tillåtas inverka på bruksvärdet.

Hit hör inte blott husets allmänna läge och vad som enligt ett vedertaget

uttryck brukar kallas miljön utan även sådant som tillgång till lekplats

och parkeringsutrymmen. Samtliga på bruksvärdet inverkande omständigheter

skall bedömas objektivt, dvs. utan avseende på den enskilde

hyresgästens värdering eller behov.

När vid undersökningen av en fordrad hyras skälighet en annan lägenhet

åberopas till jämförelse, skall den senare lägenhetens bruksvärde bedömas

under samma betingelser som nyss har angetts. Den omständigheten att hyrorna

i vissa kategorier av lägenheter har bestämts under särskilda betingelser

utgör enligt de sakkunniga inte något hinder för att de används som

jämförelseobjekt. Att alla kategorier lägenheter kommer i betraktande kan

bidra till en önskvärd hyresanpassning och till en ökad rörlighet på marknaden.

En viss hänsyn måste dock i ett övergångsskede tas till att vissa skillnader

i finansieringsbetingelserna — nämligen finansiering med eller utan

statliga lån — medverkat till uppkomsten av olika hyresnivåer.

Beträffande det jämförliga hyresläget indicerar förekomsten av en högre

hyresnivå för jämförliga lägenheter att man kan få ut en högre hyra för den

aktuella lägenheten. För att en sådan nivå skall få ge utslag i höjande riktning

måste det, såsom även hyreslagskommittén påpekat, verkligen vara

fråga om en nivå och ej om enstaka topphyror. Genom varsamhet i jämförelsebedömningen

motverkas en ofta av knapphetsbetingad efterfrågan

framkallad inte önskvärd uppskruvning av hyresnivån. Därtill kommer att

det växande beståndet av allmännyttiga lägenheter, för vilka hyran bestäms

enligt självkostnadsprincipen, kommer att ha en stabiliserande betydelse.

Detta bestånd kan vid direkt jämförlighet i fråga om bruksvärdet tjäna som

norm och vid avvikelser utgöra en riktpunkt för bedömningen. Uppskattningen

av det jämförliga hyresläget måste när det är fråga om att avgöra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967 45

huruvida hyresvärdens krav bör godtas eller ej ske med någorlunda vida

marginaler.

Om hyresvärdens krav inte kan godtas men utredningen ändå visar att

eu höjning av hyran är befogad, bör hyran enligt de sakkunniga fastläggas

på det ställe på skalan där den skäligen bör ligga.

Den av de sakkunniga föreslagna regeln tas upp i 46 §. Till komplettering

av bestämmelsen föreslås en särskild regel om rätt att i bristorter begära

prövning av förstagångshyra. Detta förslag behandlas i ett senare sammanhang.

Remissyttrandena. Frågan om utformningen av den för besittningsskyddets

tryggande nödvändiga hyresspärren har tilldragit sig relativt begränsad

uppmärksamhet under remissbehandlingen. Endast hyresrådet går närmare

in på frågan. Dess yttrande, som är starkt kritiskt mot förslaget, refereras

utförligt i det följande.

Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Bland dem som

uttryckligen tillstyrker det märks hovrätten för Nedre Norrland, bostadsstyrelsen,

socialstyrelsen, stadskollegiet i Stockholm, länsstyrelserna i

Stockholms och Malmöhus län, SABO, Hyresgästernas riksförbund, Näringslivets

byggnadsdelegation och Svenska företagares riksförbund.

Följande mera allmänna uttalanden om hyresprövningen är av intresse.

Näringslivets byggnadsdelegation framhåller att samtidigt som varje slag

av besittningsskydd nödvändiggör metoder för att bedöma en fordrad hyras

skälighet så innebär varje sådan prövning att man går ifrån principen om

en fri hyresmarknad. Det är därför synnerligen angeläget att prövningen

sker efter sådana grunder att resultatet leder fram mot en fri marknad och

inte ger upphov till en ny reglering i ändrade former. Enligt delegationens

mening inger skälighetsprövningen i allmänhet enligt förslaget inte i och

för sig betänkligheter av antytt slag. Knapphändigheten i de sakkunnigas

egen framställning försvårar dock tolkningen av förslaget.

Hyresgästernas riksförbund uttalar att det särskilt på en utpräglad bristmarknad

är förenat med stora svårigheter att finna en praktiskt användbar

jämförelsenorm vid fixerandet av den vederlagsspärr som oundgängligen

fordras för att upprätthålla besittningsskyddet. Om den av de sakkunniga

föreslagna jämförelsenormen kommer att fylla sin uppgift beror

till stor del på liur tillämpningen kommer att gestalta sig under de första

åren. Man kan inte nog understryka vikten av att anpassningen av hyrorna

sker med stor varsamhet och med fullt beaktande av skillnader i fråga om

standard, miljö, belägenhet m. in.

Flera remissinstanser uttalar farhågor för att de föreslagna hyressättningsreglerna

kommer att lämna utrymme för hyreshöjningar som är större

än som kan anses skäligt. Såväl TCO som Statstjänstemännens riksför
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1967

bund varnar för en sådan utveckling och anser det vara en brist att de sakkunniga

inte undersökt hur hyresnivån utvecklats inom sådana orter där

hyresregleringen avskaffats och ett system liknande det som de sakkunniga

föreslår blivit infört. TCO understryker starkt att statsmakterna måste

vara beredda att vidta nödvändiga åtgärder om hyresnivån stiger mer än

som kan anses skäligt. Bostadsstyrelsen understryker de risker som kan

finnas för en sådan allmän höjning av hyresnivån som går längre än vad

som krävs för att anpassa hyrorna för viss del av bostadsbeståndet till

principen om likartade hyror för lägenheter med samma bruksvärde. Även

länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar tveksamhet och anser att något säkert

verklighetsunderlag inte finns för att bedöma hur den av de sakkunniga

föreslagna hyresspärren kommer att fungera i praktiken. Åtskilligt

talar för att en regel av »6 §-typ» skulle hävda sig väl vid en jämförelse

med den av de sakkunniga föreslagna även om denna kompletteras med en

bestämmelse om rätt att i bristort begära prövning av förstagångshyra.

Kommer skollegium anser att prövningen av hyrans storlek bör inriktas på

spörsmålet om den begärda hyran är oskälig eller inte. Prövningen bör sålunda

inte avse frågan om den fordrade hyran »väsentligt överstiger hyran

för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga». En sådan

prövning kan lätt — framför allt i bristorter — leda till ej önskvärda resultat.

Liknande synpunkter ligger till grund för hyresrådets mycket utförliga

yttrande. Rådet — som i denna del inte är enhälligt — hyser den uppfattningen

att det knappast är möjligt att bestämma hyran för lägenheter i

bristorter efter de normer som de sakkunniga föreslagit. Sammanfattningsvis

anför rådet som skäl härför följande. Under den långa tid som hyresregleringen

tillämpats har skilda hyresnivåer uppkommit för lägenheter av

olika årgångar. Dessa lägenheter torde med avseende på bruksvärdet i

många fall inte förete mera betydande variationer från hyresgästens synpunkt.

Differenserna mellan hyresnivåer i olika årgångar måste antas vara

betydande, särskilt på grund av de starkt ökade byggnadskostnaderna under

1960-talet. Vid prövning av hyrorna enligt de föreslagna reglerna får

man därför räkna med att flera olika hyresnivåer kommer att åberopas till

utredning om bruksvärdet av likvärdiga lägenheter. Såsom 46 § i förslaget

utformats skall den högsta av dessa nivåer — hyresrådet bortser från enstaka

topphyror — tas till utgångspunkt vid prövningen av om fordrad hyra

är godtagbar eller inte. Om bristande jämvikt föreligger på ortens hyresmarknad

när lagen träder i kraft, har man därtill att beakta den höjning av

hyresnivån som kan framkallas av knapphetsbetingad efterfrågan. Åtskilliga

hyresgäster kommer antagligen att i en utpräglad bristsituation godta

hyror som väsentligt överstiger vad de skulle betala under normala förhållanden.

Det torde inte kunna undgås att en sådan okontrollerad hyresnivå

kommer att verka i allmänt hyreshöjande riktning. Även en hyra som god
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr U1 år 1967

tagits av de hyresprövande organen kan få samma verkan. Den hyra som

hyresvärden fordrar kan nämligen nedsättas enligt förslaget endast om

den är »väsentligt» högre än för andra likvärdiga lägenheter. Godtas i större

utsträckning hyror som sålunda är högre än jämförelselägenheternas

utan att vara »väsentligt» högre, bildas en ny hyresnivå som andra fastighetsägare

sedan kan åberopa för att ta ut hyror som i sin tur ligger högre

men inte »väsentligt» högre än de tidigare godtagna. Det kan härigenom

åstadkommas en hyresskruv uppåt som inte är önskvärd och naturligtvis

inte heller åsyftad. De föreslagna normerna lämpar sig vidare på det

hela taget mindre väl när det gäller hyressättning i nyproducerade fastigheter.

I tider med stigande priser och sjunkande penningvärde är det ofrånkomligt

att hyrorna i nybyggda hus påverkas inte endast av lägenheternas

bruksvärde jämfört med andra lägenheters utan också av produktionskostnaderna.

Såsom förslaget utformats torde emellertid vid tvist om vad som

skall anses vara skälig hyra produktionskostnaderna inte kunna beaktas.

Hyresrådets betänkligheter mot de föreslagna normerna för hyressättningen

vid tillämpning på bristorter föranleder rådet att föreslå ett annat

system för övergången till en friare hyresmarknad. Rådet förordar en uppmjukning

av hyresregleringen innebärande att förfarandet enligt 6 § hyresregleringslagen

görs tillämpligt beträffande alla lägenheter på hyresreglerade

orter. Av intresse i detta sammanhang är hur hyresrådet tänker sig

normen för hyressätfningen utformad i ett sådant system. Härom anför rådet.

Vid prövningen av en hyras skälighet bör riktpunkten vara det värde

som lägenheten rimligen skulle ha haft på hyresmarknaden om jämvikt

rått mellan tillgång och efterfrågan. För att övergången till en i princip fri

hyresmarknad skall bli så mjuk som möjligt bör de hyreshöjningar som

medges under övergångstiden i regel ske etappvis. Olika förfaranden är härvid

tänkbara. Fn möjlighet är att hyreshöjningarna under övergångstiden

begränsas så att hyran i allmänhet inte kommer att från den ena avtalsperioden

till den andra överstiga föregående hyra med mera än viss procent.

I fråga om kriterierna vid uppskattningen av jämförelsevärdet vågar sig rådet

inte på någon närmare precisering. Några synpunkter anförs dock. En

riktlinje är produktionskostnaden för nybyggda lägenheter i orten. Denna

kostnad kan sägas utvisa vad den nybyggda lägenheten är värd. Med utgångspunkt

från värdet av en nybyggd lägenhet av samma storlek som den

vilken är föremål för nämndens prövning kan värdet för sistnämnda lagenhet

uppskattas. Värdet bör ligga på en nivå så långt under den nybyggda

lägenhetens som är motiverat med hänsyn till utformning, utrustning och

underhåll samt de övriga omständigheter vilka i ett jämviktsläge på en fri

hyresmarknad kan förutsättas paverka hyresbildningen.

Hovrätten för Nedre Norrland uppehåller sig vid de sakkunnigas uttalande

att man vid jämförelseprövningen skall se bort från byggnadsår och produktions-,

drifts- och förvaltningskostnader samt från andra särskilda be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

tingelser för hyressättningen. Det synes enligt hovrättens mening vara en

riktig tanke, att hyresläget inte bör få styras enbart av produktions- och

andra kostnader, eftersom detta skulle medföra att hyrorna fick stiga i takt

med kostnaderna. Det förefaller dock helt orealistiskt att produktionsoch

förvaltningskostnader inte i någon mån skulle få öva inflytande på

hyressättningen. Det torde vara oundvikligt att den allmänna hyresnivån

även i fortsättningen blir beroende av i vad mån den fortgående penningvärdeförsämringen

och bostadsbyggandets kostnader kan framgångsrikt

angripas.

Näringslivets bgggnadsdelegation ställer sig starkt kritisk till de sakkunnigas

uttalande att metoden för hyressättningen i de jämförliga lägenheterna

inte skulle hindra jämförelseprövningen. Enligt delegationens mening

innebär bostadspolitiska kommitténs förslag till nytt finansieringssvstem

för bostadsbyggandet bl. a. hyreskontroll inom det i framtiden tillkommande

statligt belånade bostadsbeståndet. Hyrorna i nyproduktionen förutsätts

härvid i allt väsentligt komma att behållas vid den nivå som skulle ha uppstått

vid fortsatt tillämpning av det nuvarande subventionssystemet. Med

de av de sakkunniga föreslagna normerna för jämförelseprövningen är faran

utomordentligt stor att det på konstlad väg konstruerade hyresläget i

den framtida nyproduktionen kommer att direkt eller indirekt påverka all

annan hyressättning därhän att nagon marknadsmässig hyresstruktur inte

uppkommer i någon del av bostadsbeståndet. Följden skulle bli att kostnadsfaktorer

på nytt, fastän på omvägar fick bestämma hyrans övre gräns.

En ny reglering skulle därmed vara ett faktum. Den enda rimliga lösningen

inom ramen för de sakkunnigas uppdrag är att valet av jämförelseobjekt

begränsas till lägenheter, som är underkastade den nya hyreslagens principer

för hyressättningen. Rådhusrätten i Malmö anför liknande synpunkter.

Departementschefen. Såväl inom en balanserad hyresmarknad som på en

marknad där bostadsbrist råder måste varje form av lagstadgat besittningsskydd

vare sig detta utformas som en kvarboenderätt eller som en rätt till

ersättning vid ogrundad uppsägning kompletteras med regler om prövning

av villkoren för fortsatt förhyrning. Besittningsskyddet för alltså med sig

att en norm måste uppställas för hyressättningen. I den mån en sådan norm

bara skall tjäna som grundval för besittningsskyddet ställer det sig inte

svårt att ange de grundläggande principerna. Fastighetsägaren bör i ett

marknadsläge när full balans råder mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter

vara berättigad att ta ut den hyra som han skulle kunna uppnå

vid fri uthyrning till vem som helst. Saken kan också uttryckas så att hyresvärden

bör få utnyttja lägenheternas fulla marknadsvärde. I lägen då

påtaglig brist på lägenheter råder bör däremot, som jag senare återkommer

till, i viss utsträckning andra principer gälla för hyressättningen.

I hyreslagen tas normen för hyressättningen upp i 38 §. Där anges alt

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1967

skadeståndssanktionen vid ogrundad uppsägning inträder om hyresvärden

i samband med uppsägning ställer villkor som är otillbörligt. Lagen hänvisar

således till en avvägning efter skälighet. Varken själva lagen eller motiven

ger någon närmare vägledning för denna skälighetsbedömning. Besittningsskyddslagen

innehåller en mera utförligt beskriven hyressätlningsnorm.

I 3 § anges att det nya hyresavtalet skall uppta de villkor som hyresvärden

fordrar, om hyresvärden inte begär en hyra som avsevärt överstiger

hyran för jämförliga lägenheter i orten eller annat villkor som strider mot

god sed i hyresförhållanden eller hans krav eljest är otillbörligt. Bedömningen

efter ren skälighet är alltså här subsidiär. I första hand skall hyresnivån

i jämförliga lägenheter vara normbildande och en hyra som inte

»avsevärt» överstiger denna nivå måste godtas av hyresgästen om han vill

bo kvar i lägenheten. I motiven anges att lagen inte bör hindra en anpassning

av hyran efter den allmänna hyresnivån för jämförliga lägenheter i

orten eller lägga hinder i vägen för en eventuell allmän uppjustering av

hyrorna. Skulle hyrorna stiga alltför mycket får andra åtgärder tillgripas.

Hyreslagskommittén anknyter i sitt lagförslag enbart till skäligheten.

Enligt 45 § skall den av hyresvärden fordrade hyran frångås först om den

är oskälig. I motiven uttalas att frågan vid skälighet sprövningen är vad den

aktuella lägenheten kan antas vara värd på en öppen hyresmarknad. Liksom

skäligheten av fordrad köpeskilling främst bedöms utifrån det pris

som varan i allmänhet betingar, bör enligt kommitténs mening hyresnivån

för jämförliga lägenheter vara den normala utgångspunkten vid prövning

av fordrad hyras skälighet. Vidare anför kommittén att en fordrad hyra

inte kan anses oskälig så snart den aldrig så obetydligt överstiger hyresnivån

för motsvarande lägenheter i orten. För att möjliggöra en hyresbildning

efter marknadsmässiga kriterier måste nämligen den övre gränsen för

hyresvärdens anspråk ligga så mycket över hyresnivån för jämförliga lägenheter

att den inte hindrar de ekonomiska faktorerna att förskjuta hyresnivån

uppåt. Dessa motivuttalanden visar att hyreslagskommitténs norm

nära överensstämmer med besittningsskyddslagens, låt vara att anknytningen

till hyresnivån för jämförliga lägenheter inte fått komma till uttryck

i sj älva lagtexten.

De sakkunnigas förslag knyter an till huvudregeln i besittningsskyddslagen.

Enligt 46 § i förslaget skall fordrad hyra godtas om den inte väsentligt

överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är

likvärdiga. Den föreslagna normen — i varje fall sådan den utformats i lagtexten

— innebär en nyhet så till vida att den inte direkt hänvisar till

någon skälighetsbedömning. Avvägningen efter skälighet kommer in först

om hyresvärdens krav inte får bli gällande enligt huvudregeln.

På en hyresmarknad där i stort sett balans råder mellan tillgång och

efterfrågan på lägenheter ger otvivelaktigt en jämförelse med hyresnivån

för likvärdiga lägenheter en tillfredsställande utgångspunkt för bedöm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1967

ningen av en aktuell lägenhets marknadsvärde. Jämförelseprövningen kan

visserligen i det enskilda fallet vara svår att genomföra därför att någon

enhetlig hyresnivå inte kan konstateras. Detta kan framför allt bero på

att hyrorna för de jämförliga lägenheterna fastställts på grundval av skilda

kostnadslägen eller under olika marknadsförhållanden. Allmänna förskjutningar

i hyresnivån slår naturligen inte igenom lika snabbt inom hela hyresbeståndet.

Tvärtom måste man utgå från att en betydande tröghet i prisbildningen

råder. Likväl bör det principiellt vara möjligt att konstatera en

hyresnivå för jämförliga lägenheter, och såväl parterna som de hyresprövande

myndigheterna hör få tillräcklig ledning av en så beskaffad norm.

Vid den jämförelseprövning som skall ske i det enskilda fallet måste förskjutningar

i hyresnivån få slå igenom vid hyressättningen för att den

önskvärda balansen på marknaden skall kunna behållas. Jag instämmer i

hyreslagskommitténs uttalande, att den övre gränsen för hyresvärdens vederlagsanspråk

måste ligga så mycket över hyresnivån för jämförliga lägenheter

att den inte hindrar de ekonomiska faktorerna att förskjuta hyresnivån

uppåt. Annars får man inte någon hyresbildning efter marknadsmässiga

kriterier.

Det sagda visar att en anknytning av hyresnormen till hyresnivån för

jämförliga lägenheter i den form som valts i besittningsskyddslagen och

hyreslagskommitténs förslag inte hindrar allmänna förskjutningar i hyresnivån.

En sådan rörelsefrihet är tvärtom direkt åsyftad, och någon invändning

häremot kan inte med skäl resas, eftersom båda dessa system för

hyressättningen är avpassade för en i huvudsak balanserad hyresmarknad.

När en mera påtaglig lägenhetsbrist råder på en hyresmarknad med fri

hyressättning, uppstår ett starkt tryck uppåt på hyresnivån. Detta tryck

upphör inte förrän hyresnivån nått en sådan höjd att efterfrågan åter kommit

i balans med tillgången. Hur hög den nya hyresnivån blir, beror självfallet

på i vilken utsträckning tillgången kan öka men på kort sikt framför

allt på hur känslig efterfrågan är för hyreshöjningar. Det finns emellertid

ingenting som säger exempelvis att den hyresnivå som ger full kostnadstäckning

för nyproduktionen inte skulle kunna överträffas.

Hyressättningsnormen i besittningsskyddslagen eller enligt hyreslagskommitténs

förslag är som framgår av vad jag har anfört förut inte ägnad

att effektivt motverka att hyreshöjningar av nyss antytt inte godtagbart slag

inträffar. Den av de sakkunniga föreslagna normen skiljer sig inte nämnvärt

från de andra regelanordningarna, eftersom den bygger på att jämförelse

skall göras med hyresnivån för jämförliga lägenheter och att den av

hyresvärden fordrade hyran kan nedsättas endast om den är »väsentligt»

högre än hyran för likvärdiga lägenheter. Det kan med hänsyn härtill sättas

i fråga om de sakkunnigas norm verkligen är tillräcklig för att på en bristmarknad

hålla hyreshöjningen inom rimliga gränser. De sakkunniga uttalar

också att man inte kan acceptera att hyressättningen på en bristmark
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

nåd skulle få obehindrat påverkas av den helt fria hyresmarknadens prisfaktorer.

I motiven uttalas att en hyresstegring som framkallats av knapphetsbetingad

efterfrågan inte bör tillåtas att styra den hyresspärr vars uppgift

är att trygga besittningsskyddet. Vid jämförelseprövningen skall en sådan

styrning motverkas på två sätt. För det första skall varsamhet iakttas

vid jämförelseprövningen. Varsamheten avses komma till uttryck på det

sättet att man låter en högre hyresnivå för jämförliga lägenheter ge utslag

i höjande riktning bara om nivån har en allmän stadga och inte bestäms av

enstaka topphyror. För det andra antas det växande beståndet av allmännyttiga

bostadsföretags lägenheter komma att få en stabiliserande betydelse.

Detta lägenhetsbestånd med sina självkostnadsbestämda hyror kan tjäna

som norm vid direkt jämförlighet i fråga om lägenheternas bruksvärde

och vid avvikelser utgöra en riktpunkt för bedömningen.

Särskilt från hyresrådets sida riktas kritik mot förslaget från den nu diskuterade

utgångspunkten. Hyresrådet uttalar att en tillämpning av det föreslagna

systemet måste stöta på stora svårigheter. Det är främst två förhållanden

som enligt hyresrådets mening är ägnade att leda till alt ej godtagbara

hyreshöjningar kan komma att uppstå. Åtskilliga hyresgäster torde

komma att i en utpräglad bristsituation godta hyror som väsentligt överstiger

vad de skulle betala under normala förhållanden. Härigenom uppstår

en okontrollerad hyresnivå som kommer att verka i hyreshöjande riktning.

Rådet riktar också uppmärksamheten på det förhållandet att enligt

förslaget en fordrad hyra skall godtas om den inte väsentligt överstiger

hyran i jämförliga lägenheter. Även härigenom kan en hyresskruv uppåt

åstadkommas.

För egen del anser jag att rådets kritik inte kan lämnas utan avseende.

Det skulle visserligen kunna göras gällande att den tillåtna hyreshöjningen

utöver hyran i jämförliga lägenheter bör vara mycket begränsad — dvs. ordet

»väsentligt» skulle ges en mycket snäv tolkning — varigenom en bristbetingad,

ej önskvärd uppskruvning av hyresnivån skulle i praktiken förhindras.

Häremot kan dock invändas att hyresnormen med en sådan tolkning

blir mindre funktionsduglig på den balanserade hyresmarknaden. Den

kommer då inte att tillåta den nödvändiga anpassningen av hyresnivån till

ändrade marknadslägen. Därtill kommer, som hyresrådet anför, att själva

jämförelsematerialet påverkas av bristmarknadens uppåtriktade tryck på hyrorna.

Man måste räkna med att hyresgäster i viss utsträckning frivilligt

betalar högre hyror än som skulle godtas vid myndighetsprövning. Hyresnivån

för de jämförliga lägenheterna kan inte undgå att bli påverkad av

detta förhållande. Vad de sakkunniga anför om att de allmännyttiga bostadsföretagens

hyressättning bör få tjäna som riktpunkt vid hyresprövningen

anser jag i och för sig vara av största betydelse. Deras hyressättning

kommer otvivelaktigt att inverka dämpande på den allmänna hyresnivån.

När det gäller att bedöma den tänkbara effekten därav bör dock be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 Åt år 1967

aklas att dessa företags andel av det äldre lägenhetsbeståndet är obetydlig.

Detta innebär att de allmännyttiga bostadsföretagen förfogar över relativt

få lägenheter främst i städernas centrala delar. Vid hyressättningen för äldre

lägenheter torde därför den av de sakkunniga föreslagna jämförelseprövningen

mera sällan kunna baseras på hyror för allmännyttiga företags

lägenheter. I sammanhanget bör också framhållas att det är mindre lämpligt

att lämna i de hyresprövande myndigheternas hand att relativt obundet

avgöra i vilken mån bristen på bostäder skall få påverka hyresnivån. Det

torde vara ofrånkomligt att utvecklingen mot en balanserad hyresmarknad

med marknadsmässig hyressättning måste styras på ett sätt som gör det

möjligt att på förhand i huvudsak bedöma följderna av en övergång från

hyresregleringen till en friare hyresmarknad.

Vad jag nu har anfört stämmer överens med den uppfattning jag har gett

uttryck åt i direktiven för de sakkunniga. Jag har där uttalat att särskilda

regler kan bli erforderliga för orter med påtaglig lägenhetsbrist. Vad som

kommit fram under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har bekräftat

denna uppfattning. På den balanserade hyresmarknaden bör hyressättningen

styras av marknadsförhållandena. På en bristmarknad däremot

torde det vara ofrånkomligt att i viss utsträckning hindra hyreshöjningar

som betingas av bristläget. Det är därför inte möjligt att tillämpa

samma hyressättningsnorm för båda slagen av marknadslägen. Eftersom

besittningsskyddsreglerna bör vara avpassade efter en i huvudsak balanserad

marknad, bör den nya hyreslagens huvudregel för hyressättningen

gälla för ett sådant marknadsläge. För en situation när risk föreligger för

oskälig hyresstegring bör kompletterande särbestämmelser kunna sättas i

kraft enligt det system som de sakkunniga föreslagit beträffande prövning

av förstagångshyra. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet om hyressättningen

för bostäder på en hyresmarknad med mera påtaglig bostadsbrist.

Jag återgår nu till frågan om hyressättningsnormens närmare utformning

och utgår därvid från att normen skall äga tillämpning endast på den

i huvudsak balanserade hyresmarknaden. Detta innebär självfallet inte att

normen skulle sättas ur kraft så snart sådana störningar uppstår på marknaden

som är ägnade att rubba förhållandet mellan tillgång och efterfrågan

på lägenheter. Tvärtom bör normen vara så flexibel att de ekonomiska faktorerna

ges spelrum i syfte att balansen skall återställas. Först när eu hyresstegring

kan befaras som är av sådan storlek att den inte kan godtas

från samhällssynpunkt, finns det anledning att tillämpa särskilda regler.

Som jag redan har anfört anser jag att normeringen i första hand bör

grundas på en jämförelse med hyresnivån för likvärdiga lägenheter. Jag delar

också de sakkunnigas uppfattning att regeln bör få komma till direkt

uttryck i lagtexten och alltså inte endast framgå motivledes som enligt hy
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

reslagskommitténs förslag. Mot vad de sakkunniga anför om riktlinjerna

när det gäller att fastställa en lägenhets bruksvärde har jag i stort sett inte

någon erinran. Några påpekanden kan dock vara på sin plats.

Vid bestämmandet av en lägenhets bruksvärde är det inte fråga om att

uppskatta lägenhetens hyresvärde i pengar eller i någon annan värdemätare.

Det gäller bara att jämföra lägenhetens beskaffenhet med andra i

hyressättningsärendet åberopade lägenheters beskaffenhet. Vid denna prövning

är det i princip endast sådana lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet

är likvärdiga vilka får beaktas. För att lägenheterna skall vara likvärdiga

fordras att de i grova drag motsvarar varandra. Sålunda bör de

normalt ha samma användningssätt, bostadsyta och modernitetsgrad. Fn

lägenhet bör dock inte uteslutas från jämförelsematerialet bara av det skälet

att den i viss utsträckning avviker från den lägenhet vars hyra skall bestämmas.

Om lägenheten i nagot avseende är av sämre beskaffenhet, bör

det lägre bruksvärde som föranleds härav kunna uppvägas av att lägenheten

i annat avseende är bättre. En relativt stor tolerans av det slag som

nu antytts är nödvändig och leder till att jämförelsematerialet blir större

och därmed mera rättvisande. Å andra sidan maste starkt understrykas,

att avvikelserna inte får vara avsevärda. Annars riskerar man att jämförelseprövningen

blir alltför skönsmässig.

Det sagda hindrar emellertid inte att man vid hyressättningen i viss utsträckning

måste ta hänsyn till det genomsnittliga hyresläget för lägenheter

som inte är direkt jämförliga med den aktuella lägenheten. Om det är så

att hyresläget är mycket splittrat för en viss kategori av lägenheter och det

därför ställer sig svårt att fastställa någon vägledande hyresnivå, kan det

vara motiverat att söka ledning vid hyressättningen genom att jämföra med

hyresläget i kategorier av lägenheter som visserligen är av annat slag men

som har ett mera homogent hyresläge. Härigenom kan också uppnås att

hyror för skilda slag av lägenheter anpassas till varandra på ett lämpligt

sätt. Det ligger i sakens natur att ifrågavarande bedömningar måste ske

översiktligt.

Som de sakkunniga anför bör en lägenhet inte uteslutas från jämförelseprövningen

bara av det skälet att den tillhör en sådan kategori av lägenheter

för vilka hyran bestämts under särskilda betingelser, såsom exempelvis

att fastigheten finansierats med statliga lån. Jag behandlar denna fråga

närmare i avsnittet om hyressättningen på en bostadsmarknad med mera

påtaglig bostadsbrist.

I den situationen att man vid jämförelseprövningen inte kan konstatera

någon enhetlig hyresnivå för jämförelselägenheterna — ett läge som måste

antas bli vanligt i övergångsskedet — uppstår särskilda svårigheter. Uppenbarligen

kan det inte komma i fråga att låta några enstaka topphyror

få bli vägledande, lika litet som några mycket låga hyror kan få avgöra

saken. Ej heller får genomsnittshyran bli utslagsgivande. Ett sådant alter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 11)67

nativ skulle alltför mycket motverka en i och för sig önskvärd rörlighet i

hyressättningen. Tillvägagångssättet bör i stället vara följande.

Sedan ej representativa topphyror uteslutits från jämförelsematerialet

bör hyresnivån för lägenheter med de högsta hyrorna utgöra riktpunkt för

bedömningen. Denna princip måste emellertid modifieras i vissa bestämda

avseenden. Man måste hålla i minnet att hyresprövningen syftar till att

fastställa lägenhetens marknadsvärde. Hyresnivån för lägenheter med de

högsta hyrorna blir godtagbar som riktpunkt bara om den kan accepteras

som ett ungefärligt uttryck för marknadsvärdet. Som regel torde härför

krävas att hyrorna blivit bestämda i ett läge på hyresmarknaden som överensstämmer

med situationen vid jämförelsetidpunkten eller som i varje fall

inte varit ofördelaktigare för hyresgästen än det rådande läget. Om en nedåtgående

tendens kan konstateras i hyressättningen för det aktuella slaget

av lägenheter, finns det självfallet inte anledning att särskilt fästa sig vid

en hög hyresnivå i jämförelsematerialet. Över huvud taget är regeln om hyrans

fastställande efter jämförelseprövning inte tillämplig i ett marknadsläge

när hyresnivån rör sig nedåt. Då får en allmän skälighetsbedömning

ske. Situationen kan också vara den att den ifrågavarande höga hyresnivån

uppstått under en period när knapphet på lägenheter förelegat. Visserligen

är det i ett sådant fall naturligt att hyresnivån förskjuts uppåt. Om utbudet

av lediga lägenheter är begränsat och hyresnivån i det övriga lägenhetsbeståndet

rör sig trögt, kan det dock lätt inträffa att under knapphetsperioden

skapas en hyresnivå som ligger över den nivå som kommer att uppnås

på sikt när marknaden åter stabiliserat sig. Som de sakkunniga anfört

måste därför varsamhet iakttas vid jämförelseprövningen. Ett grundläggande

krav måste vara att den hyra som jämförelseprövningen leder fram

till framstår som skälig. Detta krav kan inte anses uppfyllt om inte hyran

även på litet längre sikt stämmer överens med marknadsläget.

Ofta kommer emellertid situationen att vara den att den höga hyresnivå

varom nyss talats måste anses fullt representativ för marknadsvärdet hos

lägenheter av den ifrågavarande typen. Jämförelseprövningen bör då i enlighet

med vad som förut har sagts utfalla så att denna nivå får bli vägledande.

Man kan inte bortse från att fall kan uppkomma när några representativa

jämförliga lägenheter inte har åberopats eller inte ens kan åberopas

i prövningsärendet. En norm för hyressättningen som enbart bygger på

jämförelseprövning slår då slint. För detta fall är man hänvisad till eu

ren skälighetsbedömning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den av hyresvärden fordrade hyran

kunna frångås först om den väsentligt överstiger hyran för jämförliga lägenheter.

För normalfallet har jag inget emot detta. Ett sådant utrymme

ovanför den genom jämförelseprövningen konstaterade hyresnivån måste

tillförsäkras hyresvärden redan med hänsyn till den osäkerhet som gäller

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

vid uppskattningar av förevarande slag. Det måste f. ö. starkt betonas

att man inte skall eftersträva någon detaljprövning. Jämförelsen skall som

de sakkunniga uttalat ske i tämligen grova drag. Genom att man tillåter

hyran för den ifrågavarande lägenheten att något överstiga hyresnivån för

jämförliga lägenheter ges dessutom, som förut anförts utrymme för en allmän

uppjustering av hyresnivån, när detta motiveras av den aktuella situationen

på hyresmarknaden. Det behöver självfallet inte vara fråga om en

höjning av samtliga hyror. Läget kan i stället vara det att hyrorna för lägenheter

av en viss standard behöver anpassas till hyresnivån för lägenheter

med en högre eller lägre standard. En sådan anpassning kan vara en

förutsättning för att skapa en önskvärd ökad rörlighet på hyresmarknaden.

Några mera bestämda anvisningar kan inte ges om storleken av det belopp

med vilket hyran skall tillåtas överstiga de jämförliga lägenheternas

hyresnivå. Omständigheterna i det enskilda fallet liksom det allmänna läget

på hyresmarknaden har betydelse för denna fråga.

Jag föreslår att hyressättningsnormen utformas på följande sätt. Som

huvudregel bör uppställas att den fordrade hyran får frångås endast om

hyresvärdens krav är oskäligt. I sådant fall skall hyran utgå med skäligt

belopp. Som ett komplement härtill bör i lagtexten anges att fordrad hyra

alltid är oskälig, om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som

med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Häri ligger att den fordrade

hyran får godtas bara om den inte väsentligt överstiger hyran för jämförliga

lägenheter och dessutom inte är oskälig.

Begränsning av besittningsskyddet

Utformningen av inskränkningar i besittningsskyddet

Gällande rätt. I besittningsskyddslagen är inskränkningarna i besittningsskyddet

utformade på två skilda sätt. Vissa inskränkningar har getts formen

av generella undantag från lagens tillämpning. I 10 § anges sålunda

att lagens bestämmelser inte äger tillämpning när, a) lägenhet upplåtits

till bostad i en- eller tvåfamilj shus, b) lägenheten upplåtits till bostad i möblerat

skick eller c) det är fråga om upplåtelse från hyresgästs sida av del i

förhyrd bostadslägenhet. Andra inskränkningar har formen av grunder enligt

vilka besittningsskyddet i det enskilda fallet kan brytas. I 1 § räknas sådana

grunder upp i fem punkter, av vilka fyra avser speciella situationer och den

femte utgör en generalklausul som avser att täcka sådana fall som lagen ej

särskilt anger. Hyresgäst har inte rätt till nytt hyresavtal, om a) hyresrätten

är förverkad, b) hyresgästen eljest påtagligt eftersatt sina förpliktelser enligt

hyresavtalet, c) hyresgästens behov av lägenheten maste anses ringa, d)

hyresgästen själv lämnat anställning, varav upplåtelsen var betingad, eller eljest

givit anledning till att anställningen upphört samt synnerliga skäl inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1967

talar för att hyresgästen ändå bör äga rätt till nytt hyresavtal, eller e) det i

annat fall än nu sagts inte kan anses strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obilligt att hyresvärden fordrar att hyresgästen skall avflytta.

Hyresgästens ställning är enligt besittningsskyddslagen på visst sätt tryggare

i den situationen att hyresvärden säger upp avtalet till avflyttning och

åberopar en grund som bryter besittningsskyddet än om hyresvärden i stället

bestrider hyresgästens rätt till nytt hyresavtal av det skälet att det föreligger

en generell begränsning i lagens tillämpningsområde. I det förra fallet måste

hyresvärden skriftligen meddela hyresgästen att han fordrar att denne skall

flytta. Om hyresgästen inte nöjer sig med att flytta, har han att inom viss

frist väcka talan vid domstol eller hänskjuta tvisten till medlingsnämnd. Hyresgästen

har rätt att bo kvar i lägenheten så länge tvisten ännu ej är prövad.

När hyresvärden däremot stöder sig på ett generellt undantag från

besittningsskyddsreglerna, gäller inte de nyssnämnda bestämmelserna.

Hyreslagskommittén. Även enligt kommitténs förslag utformas begränsningen

av besittningsskyddet dels som inskränkningar i besittningsskyddsbebrytande

grunder (43 § andra stycket 1—6). Liksom enligt besittningsskyddslagen

undantas från tillämpningsområdet för besittningsskyddet sådana

fall då lägenheten uthyrts i möblerat skick eller då upplåtelsen avser

del av upplåtarens bostad. Därutöver görs undantag dels för vissa korttidsavtal,

nämligen fall då hyresavtalet upphör att gälla innan upplåtelsen varat

mer än sex månader i följd, dels för fall då hyresrätten enligt förbehåll

som äger laga verkan inte skall vara förenad med rätt till nytt hyresavtal.

Besittningsskyddslagens undantag för lägenhet som upplåtits till bostad i

en- eller tvåfamilj shus behandlas i stället som en besittningsskyddsbrytande

grund. I kommittéförslaget är katalogen över besittningsskyddsbrytande

grunder utbyggd i jämförelse med besittningsskyddslagens uppräkning av

sådana grunder men innehåller liksom denna en särskild generalklausul för

sådana fall som inte täcks genom uppräkningen.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunnigas förslag följer kommittéförslaget

men följande avvikelser görs. Förslaget upptar endast tre undantag

från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde, nämligen fall

då lägenheten utgör del av upplåtarens egen bostad, då hyresförhållandet

upphör innan det varat mer än nio månader i följd eller då hyresrätten enligt

förbehåll som äger laga verkan inte vidare är förenad med rätt till förlängning

av avtalet (44 § 1—3). Till skillnad från besittningsskyddslagen och

kommittéförslaget innebär således de sakkunnigas förslag att möblerade lägenheter

i princip förs in under reglerna om besittningsskydd. När det gäller

de besittningsskyddsbrytande grunderna hänför de sakkunniga dessa med ett

undantag under en generalklausul (45 § andra stycket). Undantaget avser det

fallet att hyresrätten är förverkad.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967 57

De olika begränsningarna i besittningsskyddet behandlas närmare i det

följande.

Korttidsavtal

Gällande rätt. I nuvarande hyreslag har upplåtelse som grundar sig på

korttidsavtal undantagits från det indirekta besittningsskyddets område. Av

38 § hyreslagen framgår nämligen att skadeståndsskyldighet vid ogrundad

uppsägning inträder bara om hyresavtalet slutits för minst sex månader.

Besittningsskyddslagen däremot innehåller inte något undantag för korttidsavtalen.

Hyreslagskommittén. Kommittén uttalar att kortfristiga hyresavtal ofta

används just i fall där upplåtelsen avses vara av tillfällig art. Användningsområdet

för korttidsavtalen är emellertid inte begränsat till upplåtelser som

är av mer eller mindre övergående natur. Enligt kommitténs mening förekommer

det nämligen i ej obetydlig omfattning att bostäder upplåts för permanent

bruk enligt kontrakt med kort hyrestermin. Kommittén förkastar därför

tanken att generellt ta undan alla korttidsavtal .från optionsprincipens

tillämpningsområde. I stället bör en karenstid införas som förutsättning för

optionsrättens inträde. Därmed kommer kortfristiga upplåtelser som upphör

före karenstidens utgång inte att vara förenade med besittningsskydd medan

upplåtelser som visserligen grundas på avtal med kort hyrestermin men som

på grund av tyst eller uttrycklig förlängning likväl består efter karenstidens

slut inbegrips under besittningsskyddet.

Kommittén diskuterar vidare frågan huruvida karenstiden även bör fullgöra

uppgiften som en prövotid. Om någon egentlig prövning av hyresgästens

skötsamhet och förmåga att anpassa sig efter förhållandena i fastigheten skall

hinna komma till stånd, borde karenstiden sättas till förslagsvis två år. Risk

för missbruk av uppsägningsrätten i syfte att undandra hyresgästen besittningsskydd

skulle emellertid då kunna befaras. Försiktigheten bjuder därför

att karenstiden begränsas till sex månader.

Begränsningen i besittningsskyddet utformas i förslaget som ett undantag

från optionsrättens tillämpningsområde (42 § 2).

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga anser att särskilda regler

för korttidsavtal fyller ett visst praktiskt behov. Såsom hyreslagskommittén

uttalat ligger det en viss garanti mot missbruk i att längsta tiden sätts tillräckligt

kort. Av denna anledning och då korttidsavtalen måste klart avgränsas

från de avtal, som löper med den mycket vanliga ettårsperioden, är det

inte tillrådligt att sätta tiden till ett år. Med tanke på önskvärdheten att utesluta

vissa hyresavtal från besittningsskyddets tillämpningsområde, t. ex. sådana

som avser fritidshus, där det ej gäller att tillgodose hemskyddet, eller

uthyrningar av utpräglat tillfällig karaktär som ändå sträcker sig över exem
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr tbt år 1967

pelvis ett läsår (kursår) eller större delen därav, stannar de sakkunniga för

att godta en längsta tid av nio månader. Regeln ges i förslaget formen av

undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde (44 §

2).

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag i denna del har i allmänhet

inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

Del av upplåtarens egen bostad

Gällande rätt. I besittningsskyddslagen görs ett generellt undantag från

området för besittningsskydd i fråga om upplåtelse från hyresgästs sida av

del i förhyrd bostadslägenhet (10 § första stycket c).

Hyreslagskommittén. Vissa kategorier av bostadsupplåtelser kännetecknas

av att en nära personlig kontakt etableras mellan upplåtare och hyresgäst.

Framför allt gäller detta när upplåtelsen avser del av upplåtarens bostad.

Hänsynen till upplåtarens personliga förhållanden måste anses påkalla att

sådana upplåtelser lämnas utanför optionsreglernas tillämpningsområde. Det

är härvid likgiltigt, om upplåtaren innehar bostaden med äganderätt, bostadsrätt

eller hyresrätt eller om den uthyrda delen av bostaden upplåtits i

möblerat eller omöblerat skick. Ett undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas

tillämpningsområde i enlighet med det sagda tas upp i 42 § 3.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Ifrågavarande slag av bostadsupplåtelser

är enligt de sakkunnigas mening minst lämpad som underlag för en rätt till

förlängning av avtalet mot upplåtarens vilja. Undantaget torde inte vara

svårtolkat. Det kan visserligen tänkas förekomma fall, där uthyrningsobjektets

karaktär av del i bostad är något tveksam. Så kan t. ex. innehavaren av

en s. k. elastisk lägenhet hyra ut ett rum som genom särskild anordning -—•

egen ingång från trappan, eget toalettrum etc. — kan användas som självständig

bostad men som även är avsett att tas i bruk av upplåtaren när han

behöver utrymmet. Sådana fall är dock sällsynta och måste lösas i praxis

under beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Det synes uppenbart

att starka skäl krävs för att inte i det övervägande antalet fall betrakta

det uthyrda utrymmet som del av upplåtarens bostad. De sakkunniga föreslår

under hänvisning till det anförda att lägenhet som utgör del av upplåtarens

egen bostad tas undan från besittningsskyddsbestämmelsernas tilllämpningsområde

(44 § 1).

Remissyttrandena. HSB uppehåller sig vid besittningsskyddet beträffande

rum med egen ingång, eget toalettrum m. m. i s. k. elastiska lägenheter.

Sådana lägenheter produceras i viss utsträckning i såväl flerfamiljshus- som

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

småhusområden för att bl. a. bereda unga familjer ekonomisk möjlighet att

anskaffa på längre sikt tillräckligt stor bostad. Det är enligt HSB:s mening

värdefullt att produktionen av elastiska lägenheter fortsätter och helst ökas.

För att detta skall ske fordras att besittningsskyddet till uthyrningsrum i

elastiska lägenheter får en sådan utformning att uthyraren alltid kan påräkna

att få disponera uthyrningsrummet när familjen vuxit till. Bostadsrättskommittén

framhåller att enbart det förhållandet att en uthyrning avser en

mera avskild del av en elastisk lägenhet inte bör hindra att upplåtelsen tas

undan från besittningsskyddets tillämpningsområde såsom en del av upplåtarens

bostad. Vissa gränsfall kan dock förekomma, i vilka besittningsskydd

bör föreligga. Vid prövningen av dessa fall kan ledning hämtas av vad de

sakkunniga anfört angående hyresgästs rätt till förlängning av hyresavtal

rörande lägenhet i en- och tvåfamilj shus och bostadsrättslägenhet.

Drätselkammaren i Kiruna anser att undantaget beträffande del av bostad

inte bör gälla om uthyrningen avser den huvudsakliga delen av lägenheten.

Näringslivets byggnadsdelegation förordar att även avtal om total sublokation

undantas från besittningsskyddets tillämpningsområde. Den ökade rörligheten

i dagens samhälle har framkallat ett påtagligt behov av att under

begränsad tid kunna upplåta den egna bostaden i andra hand, dvs. vad som

avses med total sublokation. Det är en väsentlig förutsättning för att detta

behov skall kunna tillgodoses att förstahandshyresgästen med säkerhet vet

att han vid den avtalade hyrestidens utgång åter kan få disponera sin lägenhet.

Sublokationen bör därför inte vara förknippad med besittningsskydd

för underhyresgästen. Det kan enligt delegationens mening inte anses tillräckligt

att intresseavvägningen mellan avtalsparterna vid prövning av besittningsskyddet

som regel måste leda till att förstahandshyresgästen återfår

dispositionen över sin lägenhet. Varje tvekan på denna punkt måste

undanröjas.

Förbehåll som innebär att hyresrätten inte vidare är förenad med

rätt till förlängning

Hyreslagskommittén. Frågan om hyresgästen bör kunna bringa hyresförhållandet

att falla utanför besittningsskyddets tillämpningsområde genom

att avstå från optionsrätt bör enligt kommitténs mening besvaras olika allteftersom

avståendet sker före eller efter optionsrättens inträde. Om lagstiftningen

om besittningsskyddet inte skall förlora mycket av sin effektivitet,

får det inte vara tillåtet för hyresvärden att genom förbehåll hindra att optionsrätten

inträder. Sedan hyresgästen väl blivit optionsberättigad, bör han

däremot vara oförhindrad att avstå från sin rätt. Ej sällan måste det nämligen

ställa sig förmånligt för båda parter att förlikningsvis lösa en optionstvist

på så sätt att hyresvärden medger att hyresgästen får sitta kvar viss tid

framåt mot att hyresgästen avstår från att påkalla förlängning, när denna tid

utlöper. Kommittén förslår därför att ett förbehåll varigenom hyresgästen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1967

avstår från sin optionsrätt skall vara giltigt om förbehållet tillkommit efter

det att hyresgästen innehaft lägenheten sex månader i följd. En bestämmelse

härom tas upp i 50 § andra stycket. Det fall då hyresrätten enligt förbehåll

som äger laga verkan inte skall vara förenad med rätt till nytt hyresavtal

undantas i 42 § 4 från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga uttalar inledningsvis att det

i vissa fall skulle vara en fördel om parterna fick fritt avtala om avstående

från besittningsskyddet, exempelvis när uthyraren efter viss tid behöver bostaden

för eget bruk. Även med olika skyddsregler kan dock inte undvikas

att en sådan ordning leder till missbruk mot obetänksamma hyresgäster. De

sakkunniga stannar därför för att tillåta avstående från besittningsskydd endast

när fråga om hyresrättens fortsatta bestånd uppkommit och hyresförhållandet

varat minst nio månader i följd (karenstiden enligt förslaget).

Avståendet måste dessutom ske under medlingsförfarande inför medlingsnämnd

eller vid domstol (80 § fjärde stycket). I 44 § 3 anges att bestämmelserna

om besittningsskydd inte är tillämpliga, när hyresrätten enligt förbehåll

som äger laga verkan inte vidare är förenad med rätt till förlängning

av avtalet.

Remissyttrandena. Regeln om att förbehåll om avstående från besittningsskydd

har laga verkan endast om hyresförhållandet varat nio månader

och förbehållet träffats inför medlingsnämnden eller rätten anses i många

yttranden vara alltför sträng. Näringslivets byggnadsdelegation föreslår att

avstående från besittningsskydd för bostadslägenhet i samband med hyresförhållandets

uppkomst eller inom nio månader därefter skall kunna ske under

förutsättning av medlingsnämndens godkännande samt att parterna, sedan

besittningsskydd uppkommit för hyresgästen, fritt skall kunna i särskild

handling avtala om avstående från besittningsskyddet. Sveriges fastighetsägareförbund

framhåller att det är en mycket allvarlig brist i förslaget att

det över huvud taget inte är möjligt att annat än i form av avtal för högst

nio månader träffa bindande överenskommelse att hyresavtal skall upphöra

vid viss framtida tidpunkt. Förbundet förordar i huvudsak den av byggnadsdelegationen

förordade lösningen. Hyresrådet uttalar samma mening. Hovrätten

för Nedre Norrland vill gå ännu ett steg i uppmjukning av den föreslagna

regleringen och förordar att förbehåll om avstående från besittningsskydd

alltid bör kunna träffas utan myndighets medverkan och även innan

hyresförhållandet varat nio månader. Varje formlös överenskommelse om

förbehåll bör dock enligt hovrättens mening inte gälla. Möjligen kan större

säkerhet vinnas, om krav uppställs om att förbehållet måste tas upp i särskild

skriftlig handling. Den föreslagna regleringen kritiseras också av bostadsråttskommittén,

häradshövdingeföreningen och Svea hovrätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

I flera remissyttranden påpekas att lagförslaget torde innebära att hyresgäst

fritt kan bringa ett hyresavtal att upphöra genom uppsägning av avtalet

och att det mot bakgrunden härav är mindre följdriktigt att inte samma verkan

skulle kunna åstadkommas genom en överenskommelse mellan båda

parter om att hyresupplåtelsen skall tas undan från besittningsskyddets tilllämpningsområde.

Hyresgästernas riksförbund utgår från att den föreslagna

regleringen inte utgör hinder för parterna att när som helst under hyresavtalets

löptid komma överens om att hyresförhållandet skall upphöra och att

en sådan överenskommelse inte behöver underställas medlingsnämnden.

Möblerad lägenhet

Gällande rätt. Besittningsskyddet enligt besittningsskyddslagen omfattar

inte lägenhet som upplåtits till bostad i möblerat skick.

Hyreslagskommittén. Att en lägenhet hyrts ut i möblerat skick utgör i

allmänhet ett tecken på att upplåtelsen inte avsetts vara av stadigvarande

natur. Uthyrning av lägenhet i möblerat skick utgör ju den brukliga upplåtelseformen

såväl när hyresgästen inte har behov av lägenheten mera än en

kortare tid som när hyresvärden endast tillfälligtvis kan undvara lägenheten.

Hyresgäst som hyr lägenhet i möblerat skick bör därför inte få optionsrätt.

Lägenheter av detta slag utesluts därför i förslaget från besittningsskyddets

tillämpningsområde (42 § 1).

Hyreslagstiftningssakkunniga. Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligger

en betydande svårighet, känd från hyresregleringspraxis, att dra gränsen

mellan möblerade och omöblerade lägenheter. Det finns risk för att denna

svårighet kan utnyttjas otillbörligt. Vidare förekommer ett sannolikt växande

antal affärsmässigt uthyrda möblerade lägenheter, på vilka i princip samma

synpunkter bör läggas som på andra lägenheter, vilkas hyresgäster åtnjuter

besittningsskydd. Av dessa skäl bör det finnas möjlighet att vid bestämmande

av området för besittningsskyddet dra en gräns mellan olika slag av

möblerade lägenheter. En sådan gränsdragning måste ske vid prövningen av

de optionsbrytande omständigheter, som hyresvärden i varje särskilt fall

åberopar. Av betydelse är att det största antalet möblerade hyresobjekt, »möblerade

rum», enligt de sakkunnigas förslag faller bort från besittningsskyddets

tillämplighetsområde på grund av undantaget för del av upplåtarens

egen bostad. Även korttidsavtalen kan i åtskilliga fall röra just möblerade

lägenheter.

En redogörelse för vissa ytterligare uttalanden av de sakkunniga angående

möblerade lägenheter lämnas under avsnittet om övriga situationer där fråga

kan uppkomma om att bryta besittningsskyddet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Hyresrättens förverkande och annan misskötsamhet än sådan som

föranleder förverkande

Gällande rätt. Enligt 7 § hyresregleringslagen gäller att hyresnämnd äger

förklara uppsägning ogiltig bara under förutsättning att hyresrätten inte är

förverkad. På samma sätt gäller enligt 38 § hyreslagen att hyreslagens indirekta

besittningsskydd får åtnjutas endast om förverkande ej har skett. Också

besittningsskyddslagen tar upp förverkande som en optionsbrytande

grund (1 § a). En annan optionsbrytande grund är att hyresgästen eljest påtagligt

eftersatt sina förpliktelser enligt hyresavtalet (1 § b).

Hyreslagskommittén. Om en hyresgäst misskött sig så att han ej ens

har rätt att sitta kvar hela den avtalade hyrestiden, kan han uppenbarligen

långt mindre komma i åtnjutande av nytt hyresavtal. Är hyresrätten förverkad,

är följaktligen optionsrätten därmed förfallen. Med hyresrättens förverkande

bör härvid förstås att en omständighet av beskaffenhet att medföra

hyresrättens förverkande inträffat, att hyresvärden inom föreskriven tid

gjort bruk av sin rätt att frånträda avtalet vare sig detta uppsagts att upphöra

genast eller vid senare tidpunkt samt att hyresgästen, där återvinning

kan komma i fråga, inte begagnat sig av återvinningsmöjligheten. Om hyresgästen

gjort sig skyldig till sådant anteciperat kontraktsbrott som enligt lag

medför rätt för hyresvärden att frånträda hyresavtalet, bör han inte heller

komma i åtnjutande av nytt hyresavtal. Sker uppsägning på grund av att

hyresgästen inte ställt säkerhet enligt 31 § hyreslagen bör således optionsrätten

anses bruten. En regel härom tas upp i 43 § andra stycket som en första

punkt i uppräkningen av de besittningsskyddsbrytande grunderna.

Även en misskötsamhet som inte lett till hyresrättens förverkande eller

lagligen kan medföra rätt att häva kontraktet bör i åtskilliga fall kunna få

till effekt att hyresgästen går miste om rätten till nytt hyresavtal. I annat fall

riskerar man att hyresvärden inte får tillräckliga medel till sitt förfogande

för att upprätthålla ordning och skick i fastigheten eller i övrigt skapa trivsamma

förhållanden i denna. För förlust av optionsrätt bör fordras att hyresgästen

åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att han inte skäligen bör

äga rätt till nytt hyresavtal. Vid avgörande av om så är fallet är det i allmänhet

mera helhetsbilden av hyresgästens förhållande under hyrestiden än isolerade

episoder som tilldrar sig intresse. Det förhållandet att hyresgästen efter

tillsägelse iakttagit rättelse, måste naturligen spela en stor roll när det

gäller att bedöma hans rätt till nytt hyresavtal. I 43 § andra stycket 2 anges

att hyresgästen inte äger rätt till nytt hyresavtal när han i annat fall än

som anges i andra stycket i sådan mån åsidosatt sina förpliktelser att han

inte skäligen bör komma i åtnjutande av nytt hyresavtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Hyreslagstiftningssakkunniga. Även de sakkunnigas förslag bygger på att

rätt till förlängning av hyresavtalet inte skall föreligga om hyresgästen förverkat

hyresrätten. Enligt de sakkunnigas mening måste skillnad däremot

göras mellan förverkande och fall när hyresgästen underlåter att ställa ny

säkerhet. En underlåtenhet att på begäran ställa ny säkerhet bör inte få samma

rättsverkningar som förverkande. De sakkunniga föreslår därför den modifikationen

i hyresvärdens nuvarande ovillkorliga rätt att frånträda avtalet

att denna rätt i fråga om bostadslägenhet skall föreligga endast om det är av

väsentlig betydelse för hyresvärden att ny säkerhet ställs och det inte är

obilligt mot hyresgästen att upplösa hyresförhållandet. Denna skälighetsbedömning

bör enligt de sakkunnigas mening komma till uttryck också i det

fallet att hyresvärden sagt upp hyresavtalet till upphörande vid hyrestidens

slut och mot hyresgästens anspråk på besittningsskydd åberopar att hyresgästen

inte på begäran ställt ny säkerhet. Hyresvärdens rätt att i en sådan

situation få hyresförhållandet upplöst måste prövas under skälig hänsyn

å ena sidan till risken för hyresförlust och å andra sidan till hyresgästens

förmåga att utan att ny säkerhet ställs fullfölja sina förpliktelser enligt hyresavtalet.

I många fall kan det vara svårt för hyresgästen att skaffa fram

erforderlig säkerhet utan att det kan bedömas föreligga risk för hyresförlust.

Är det däremot så att hyresgästen uppenbarligen inte kan fullgöra sina förpliktelser

och ställer han inte begärd säkerhet, föreligger ett berättigat intresse

för hyresvärden att inte förlänga hyresavtalet.

Beträffande annan misskötsamliet än sådan som föranleder förverkande

innebär ett tillgodoseende av hyresvärdens intresse att förfoga över lägenheten

att han bereds tillfälle att reagera mot att rimliga krav på trivsel och

ordning i fastigheten ej beaktas eller mot att ekonomiska skyldigheter blir

bristfälligt fullgjorda. Den av hyreslagskommittén lämnade beskrivningen av

situationen torde varken inkräkta otillbörligt på hyresvärdens berättigade

anspråk eller medföra oberättigade risker för besittningsskyddet. Kraven på

hyresgästens skötsamhet måste enligt de sakkunnigas mening ställas högt.

Det ligger i längden ej i hyresgästernas intresse att några av dem skyddas,

fastän det uppenbarligen ej är önskvärt att de bor kvar i lägenheten. Mot hyresvärdens

intresse skall vägas om det är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet

upphör. Vid denna avvägning kan hänsyn främst komma att

tas till ömmande personliga förhållanden. Det bör dessutom framhållas att

önskemålet att förslagets besittningsskyddsregler skall fungera i olika slags

marknadslägen bör leda till att påföljden i besittningsskyddshänseende för

hyresgästen vid bristande skötsamhet i viss mån anpassas efter den större

eller mindre svårigheten att få annan bostad.

I de sakkunnigas förslag anges i 45 § andra stycket 1 att rätt till förlängning

av avtalet ej tillkommer hyresgästen om hyresrätten är förverkad. Annan

misskötsamhet från hyresgästens sida tas inte upp som särskild besittningsskyddsbrytande

grund utan går in under generalklausulen i andra stycket

2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1967

Rivning och större ombyggnad

Inledning. Hyreslagstiftningssakkunnigas betänkande innehåller en ingående

redogörelse för frågan om rivning som grund för begäran om hyresgästs

avflyttning (se s. 147—157). Redogörelsen inleds med allmänna synpunkter

på rivningen som ett led i förnyelsen av byggnadsbeståndet särskilt

i Stockholm och Göteborg. Vidare lämnas vissa uppgifter till belysning

av rivningens omfattning och betydelse för bostadsbeståndet. I betänkandet

redogörs också för de hyresreglerande myndigheternas behandling av uppsägningar

i fråga om rivningshus.

Gällande rätt. Den departementspromemoria som låg till grund för förslaget

till besittningsskyddslagen innehöll som en särskild option sbrytande

grund att huset skulle rivas. Något villkor var inte fäst vid hyresvärdens

rätt att få hyresförhållandet upplöst i rivningsfall. I lagen kom dock

rivningsfallet inte att behållas i en särskild klausul utan hänfördes till generalklausulen.

Prövningen av uppsägning på grund av rivning kom alltså

att omfatta även en obillighetsbedömning. I förarbetena uttalades att

optionsrätten enligt generalklausulen kunde brytas också vid fall av motiverad

ombyggnad.

Hyreslagskommittén. Hyresvärdens intresse att få bestämma den tidpunkt

då hans verksamhet i den form den hittills bedrivits inte längre kan anses

ekonomiskt lönande eller att få avgöra om hans fastighet lämpligen bör ingå

i ett större saneringsprojekt bör beaktas på sådant sätt att han får möjlighet

att låta sin hittillsvarande verksamhet upphöra. Det allmännas intresse av att

otidsenlig bebyggelse rivs för att lämna plats för nybebyggelse har dessutom

sådan vikt att det bör tillerkännas företräde framför enskilda hyresgästers

intresse att få sitta kvar i sina lägenheter. Enligt kommitténs mening kan

det inte anses behövligt eller lämpligt att det dömande organet ges befogenhet

att pröva ändamålsenligheten av det tillämnade rivningsföretaget för att

kunna ta ställning till optionsfrågan. Enbart den omständigheten att huset

skall rivas inom sådan tid att rivningen kan sägas vara aktuell bör anses

tillräcklig för att hyresgästens anspråk på nytt hyresavtal skall få träda tillbaka.

En ombyggnad av en fastighet kan stundom vara så genomgripande att den

kan jämställas med rivning och därpå följande nybyggnad. Ombyggnad av

detta slag bör i konsekvens med vad som föreslagits beträffande rivning utan

vidare bryta optionsrätten. Detsamma bör gälla en ombyggnad som visserligen

inte har den totala karaktär att den kan likställas med rivning och efterföljande

nybyggnad men ändå kan sägas vara av större omfattning. Endast

om det är uppenbart att hyresgästen kan bo kvar utan olägenhet för ombyggnaden,

bör han få behålla sin optionsrätt. Så kan vara fallet, om ombyggna
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967 65

den ej alls eller endast i obetydlig omfattning berör den ifrågavarande hyresgästens

lägenhet.

I 43 § andra stycket 3 tas som en besittningsskyddsbrytande grund upp

att huset skall rivas eller undergå större ombyggnad och att det ej är uppenbart

att hyresgästen kan bo kvar utan nämnvärd olägenhet för ombyggnaden.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Enligt de sakkunnigas mening bör besittningsskyddslagstiftningen

inte innehålla någon regel som innebär att en tillämnad

rivnings ändamålsenlighet och lämplighet måste prövas. En sådan

prövning skulle ställa det prövande organet inför ytterst vanskliga avgöranden

med krav på teknisk och ekonomisk utredning som skulle bli orimligt

dyr och tidskrävande. För denna ståndpunkt talar även det allmänna intresset

att ej hindra byggnads- och stadsförnyelse. De sakkunniga anser att när

en rivning är så nära förestående att lägenheten bör friställas skall hyresgästen

inte kunna motsätta sig hyresvärdens krav på avflyttning och därmed

hindra rivningsplanerna. Hyresvärden skall alltså i rivningssituationen förutsättas

ha sådant intresse att upplösa hyresförhållandet att rivning i princip

bryter besittningsskyddet.

Den angivna principen måste emellertid underkastas modifikationer alltefter

hyresgästens möjligheter att anskaffa annan bostad. Vid tillämpningen av

besittningsskyddsreglerna bör hänsyn tas till situationen på bostadsmarknaden.

Om det råder balans på bostadsmarknaden, kan man överlåta åt hyresgästen

att ensam ordna sin bostadsfråga. I situationer med viss ej alltför

svårartad bostadsbrist bör finnas utrymme för skilda former av begränsat

skydd, såsom krav på hyresvärdens medverkan till anskaffande av ersättningsbostad

utan att hela bördan skall åvila honom, uppskov med avflyttningen,

möjlighet att under en övergångstid hänvisa till provisorisk bostad

med rätt till återflyttning eller ekonomisk ersättning. Om däremot bostadsförhållandena

kan anses vara sådana att hyresgästen inte själv rimligen kan

skaffa annan lämplig bostad, bör en billighetsprövning leda till att han — i

överensstämmelse med nuvarande hyresregleringspraxis — skall ha ett relativt

besittningsskydd. Skyddet bör i det fallet få brytas endast om hyresgästen

tillhandahålls annan bostad som han skäligen kan åtnöjas med.

Om hyresgästen flyttat in i ett »rivningshus» med öppen blick för risken

att behöva flytta, kan kravet på besittningsskydd aldrig föra längre än till att

hyresvärden måste visa att tidpunkten för rivningens igångsättande fordrar

avflyttning. Det kan ofta vara lämpligt att vid uppsägning för avflyttning på

grund av tillämnad rivning avkorta uppsägnings- och avtalstiderna i syfte

att samordna rivningen och avflyttningen. Hyresgästen bor då »på rivningskontrakt».

Det kan ibland vara lämpligt att redan efter den första uppsägningen

ogilla hyresgästens anspråk på att få bo kvar, nämligen för det fall

att hyresvärden redan då anvisar godtagbar ersättningslägenhet och det ej

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

av särskilda skäl är obilligt mot hyresgästen att behöva flytta tidigare än

som egentligen är nödvändigt.

Starka krav på bevisning om rivningens aktualitet bör uppställas. Sålunda

bör krävas att hyresvärden visar rivningstillstånd, byggnadslov eller motsvarande

eller annan tillförlitlig utredning, som styrker att evakueringen är

det egentliga kvarvarande hindret att sätta igång rivningen.

I stort sett samma bedömningar som beträffande rivning bör ske när det

är fråga om större ombyggnad, varmed avses ombyggnad av så genomgripande

art att den hindrar hyresgästen från att bo kvar i lägenheten. Hyresvärdens

påstående att ombyggnaden kan utföras ändamålsenligare om hyresgästen

är borta, måste uppenbarligen i de flesta fall tas för gott. I många fall

bör det emellertid vara möjligt att låta hyresgästen flytta in på nytt efter

genomförd ombyggnad. Ofta kan han även, om än i begränsade eller provisoriska

utrymmen, bo kvar under arbetets gång även om ombyggnaden är

omfattande.

Remissyttrandena. Hyresrådet kritiserar de sakkunnigas uttalande att

prövning av tillämnad rivnings ändamålsenlighet och lämplighet inte bör

förekomma vid tillämpningen av reglerna om besittningsskydd. Inte heller

hyresrådet vill dock förorda att en generell prövning av fastighets rivningsmognad

skall äga rum inom ramen för en permanent besittningsskyddslagstiftning.

Man bör emellertid inte helt bortse från frågan om behovet av den

åberopade rivningen. Expropriationsutredningen ansluter sig däremot till de

sakkunnigas mening. Prövningen av om rivningen är lämplig bör enligt utredningens

mening uteslutande ankomma på de organ som företräder det allmännas

intressen i fråga om samhällsbyggande och samhällsplanering.

Stadsförbundet uppehåller sig vid de sakkunnigas mening att rivning i

princip bör utgöra en besittningsskyddsbrytande grund men att denna princip

bör modifieras allt efter hyresgästens möjligheter att anskaffa annan bostad.

Förbundet betonar det angelägna i att saneringsverksamheten i stadssamhällena

inte försvåras genom att hyresgästintresset tillgodoses i alltför

hög grad och framhåller att de kommunala bostadsförmedlingarna torde betrakta

en aktiv medverkan vid anskaffandet av annan bostad åt utsanerade

hyresgäster som en av sina viktigaste uppgifter. Även om förbundet skulle

vilja hävda en ovillkorlig flyttningsskyldighet i rivningssituationer, kan förbundet

på grund av erfarenheterna av hur bostadsförmedlingsverksamheten

vanligen bedrivs godta att hyresgästerna skall vara tillförsäkrade ett relativt

besittningsskydd i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller att det är av yttersta vikt att

rättstillämpningen blir sådan att behövliga sanerings- och ombyggnadsåtgärder

inte onödigtvis försvåras. Förbundet accepterar de riktlinjer för intresseavvägningen

som de sakkunniga dragit upp. RF däremot ifrågasätter starkt

om det kan vara riktigt att ålägga hyresvärden att anskaffa likvärdig lägen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

het åt hyresgästen. En sådan ordning motverkar den ny- och ombyggnadsverksamhet

som man allmänt vill stödja och om möjligt öka ut.

Omläggning av brukningsändamålet

Hyreslagskommittén. En önskan från hyresvärdens sida att använda

lägenheten på annat sätt än som bostad syftar som regel till att öka lägenhetens

avkastning. Omläggningen av brukningsändamålet kan emellertid också

ha ett annat syfte. Det kan t. ex. inträffa att en för bostadsändamål uthyrd

fastighet förvärvas för att begagnas som sammanträdes-, föreläsnings-, undervisnings-

eller bibliotekslokal eller för annat dylikt ändamål. Om läget på

bostadsmarknaden medger en någorlunda friktionsfri omflyttning, torde hyresgästens

intresse av att få behålla lägenheten normalt inte böra hindra en

ändrad användning av fastigheten. Ibland kan dock en sådan regel leda till

ett obilligt resultat för hyresgästen. Detta kan framför allt inträffa, om den

lokala tillgången på bostäder inte är tillräcklig för att göra en obehindrad

omflyttning möjlig. I sådana situationer när risk föreligger för att hyresgästen

inte kan komma över annan bostad torde billigheten vanligen kräva att

en planerad omläggning av brukningsändamålet får anstå så länge denna

risk varar. Även i andra fall kan en omläggning av brukningsändamålei vara

obillig mot hyresgästen. Hyresvärden vill kanske använda lägenheten för

något ändamål som är av mindre vikt. Situationen kan också vara sådan

att hyresvärden vid hyresförhållandets tillkomst borde ha upplyst hyresgästen

om den förestående ändringen men underlåtit detta. Kommittén föreslår

därför att omläggning av brukningsändamålet skall utgöra en besittningsskyddsbrytande

grund men att hyresgästen skall ha rätt till nytt hyresavtal,

om en upplösning av hyresförhållandet av särskild anledning skulle

vara obillig mot denne (43 § andra stycket 4).

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga framhåller alt inte heller

i fråga om omläggning av brukningsändamålet bör det ändamålsenliga och

lämpliga i det nya användningssättet få komma under bedömande i en besittningsskyddstvist.

I detta avseende hänvisas till vad som anförts om rivning.

De sakkunniga delar den av hyreslagskommittén framförda uppfattningen att

man, när hyresgästens optionsrätt ställs mot hyresvärdens krav på att få

disponera lägenheten för annat ändamål, i viss mån bör ta hänsyn till läget

på hyresmarknaden. Vad de sakkunniga beträffande rivning anfört om att

intresseavvägningen bör ske med beaktande av den rådande bostadssituationen

bör därför i tillämpliga delar gälla också för det förevarande fallet. Generellt

sett bör hyresgästens besittningsskydd dock vara starkare här än i

rivningssituationen. Hyresvärden måste därför klart styrka sitt behov att

genomföra omläggningen. Bakom kravet på att få disponera lägenheten för

annat ändamål står nämligen i regel inte samma starka allmänna intresse som

regelmässigt stöder rivningsplaner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

Remissyttrandena. Näringslivets byggnadsdelegation påtalar att de sakkunnigas

motivuttalanden är motsägelsefulla i det avseendet att de sakkunniga

å ena sidan anför att det ändamålsenliga och lämpliga i att ändra

brukningsändamålet inte får komma under bedömande i en besittningsskyddstvist

och å andra sidan uttalar att hyresvärden klart måste styrka sitt

behov att genomföra omläggningen. Delegationen anser att det förra uttalandet

bör vara vägledande vid den fortsatta behandlingen av förslaget. Även

stadsförbundet anser att de sakkunnigas uttalanden är oförenliga.

Lägenheter i en- och tvåfamiljshus och bostadsrättslägenheter

Gällande rätt. I besittningsskyddslagen tas lägenhet som upplåtits till

bostad i en- eller tvåfamiljshus undan från lagens tillämpningsområde (10 §

första stycket a).

Hyreslagskommittén. Lägenheter i en- och tvåfamiljshus och bostadsrättslägenheter

bildar en grupp av hyresobjekt som har det gemensamt att en

mera vidsträckt uppsägningsrätt ofta behövs. Huset eller bostadsrättslägenheten

tillkommer vanligen för att tjäna som bostad åt ägaren och kan i allmänhet

inte överlåtas utan att en lägenhet kan friställas för förvärvarens

räkning. Vad angår tvåfamiljshus, där ena lägenheten bebos av hyresgäst och

den andra av hyresvärd, hör en viss personlig beröring mellan upplåtare

och hyresgäst till hyresförhållandets karakteristiska drag. I sådana fall leder

en tvångsförlängning av hyresupplåtelsen ej sällan till så försämrade relationer

mellan parterna att det inte blir möjligt för någon av dem att skapa en

trivsam bostadsmiljö under hyresförhållandets fortsatta bestånd. Även om

möjligheten till tvångsförlängning i hithörande förhållanden likväl måste vara

tämligen vidsträckt vid svårartad bostadsbrist bör den i varje fall i andra

marknadslägen hållas inom snäva gränser. Kommittén föreslår därför som

huvudregel att optionsrätten skall brytas dels när hyresförhållandet avser

lägenhet i en- och tvåfamiljshus och ägaren bor eller vill bo i huset eller behöver

disponera lägenheten för att kunna överlåta fastigheten, dels när upplåtelsen

avser lägenhet som upplåtaren innehar med bostadsrätt och bostadsrättshavaren

vill flytta in i lägenheten eller behöver disponera denna i och

för överlåtelse av bostadsrätten. Denna regel bör dock inte vara undantagslös.

Det kan nämligen inte uteslutas att hyresvärden utnyttjar sin uppsägningsrätt

på ett illojalt sätt. Det kan exempelvis redan vid upplåtelsen ha

stått klart för hyresvärden att hyresförhållandet skulle behöva upplösas inom

kort. Om hyresvärden förtiger detta för hyresgästen, bör han få finna sig i

att hyresgästen blir berättigad till nytt hyresavtal. En uppsägning som skett

i syfte att hyresvärden vederlagsfritt skall kunna tillgodogöra sig kostsamma

förbättringar, som han tillåtit hyresgästen att utföra i lägenheten, bör inte

heller betaga hyresgästen rätten att få behålla lägenheten. Hyresgästen bör

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungi. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

därför ha rätt till nytt hyresavtal, om hyresvärdens vägran att medge förlängning

uppenbarligen strider mot god sed i hyresförhållanden (43 § andra

stycket 5).

Hyreslagstiftningssakkunmiga. Hyresvärdens intresse av att upplösa hyresförhållande

beträffande sådan lägenhet som här avses bör i första hand

beaktas på så sätt att den som hyr lägenhet i en- och tvåfamilj shus eller

lägenhet som uthyraren innehar med bostadsrätt inte skall vara berättigad

till förlängning av hyresavtalet, om uthyraren har för avsikt att bosätta sig i

lägenheten. Bedömningen bör i regel inte påverkas av frågan om uthyraren

har verkligt behov av att disponera lägenheten för egen bostad. Det räcker

att lägenheten normalt är att betrakta som bostad för ägaren resp. för bostadsrättsinnehavaren.

Hyresgästen måste dock ges skäligt rådrum att skaffa

annan bostad. Redan härigenom tillgodoses billighetskravet. Vad som är skäligt

rådrum måste bedömas med beaktande av den lokala bostadssituationen

och hyresgästens behov. Intresseavvägningen mellan parterna bör ske efter

en vid skala där dels hyresgästens vetskap om hyresvärdens avsikter, dels

bostadssituationen ger utslag. Men riktpunkten bör inte vara, att hyresgästen

skall få sitta kvar utan att hyresförhållandet skall upplösas. I anslutning

till frågan om betydelsen av det personliga förhållandet mellan dem som bor

i en- och tvåfamilj shus framhåller de sakkunniga att möjligheten till tvångsförlängning

i varje fall i svårare marknadslägen måste vara tämligen vidsträckt.

Riktpunkten bör emellertid även här vara att hyresförhållandet skall

upplösas.

Remissyttrandena. Bostadsrättslcommittén anser att prövningen av besittningsskyddsfrågor

beträffande förhyrda bostadsrättslägenheter bör ske med

den riktpunkten att hyresgästens besittningsskydd normalt skall brytas när

bostadsrättshavaren behöver lägenheten för att sj älv bo i den eller disponera

den för överlåtelse av bostadsrätten. Som regel bör inte bostadsrättshavarens

behov av lägenheten prövas, om denne säger upp avtalet för att använda

lägenheten för egen del.

HSB anser att bostadsrättsförenings intresse av att bostadsrättslägenhet

inte uthyrs i vissa fall bör utgöra grund för att bryta besittningsskyddet.

Förbundet syftar på situationer då bostadsrättshavare i strid med bestämmelser

i bostadsrättslagen och föreningens stadgar hyr ut sin lägenhet utan föreningsstyrelsens

tillstånd eller då uthyrning av lägenheten fortsätter utöver

den av föreningsstyrelsen medgivna tiden. I dessa fall förverkas bostadsrättshavarens

nyttjanderätt, om rättelse inte sker inom skälig tid efter tillsägelse.

Om besittningsskyddet inte bryts i dessa fall, kan den situationen uppstå att

hyresgästen visserligen får sitt hyresavtal med bostadsrättshavaren förlängt

men att han vräks från lägenheten på grund av föreningens avhysningsdom

mot bostadsrättshavaren.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

Bostad som upplåtits i anslutning till arbetsanställning

Gällande rätt. Enligt 1 § e) besittningsskyddslagen föreligger inte rätt

till nytt hyresavtal, om hyresgästen sj älv lämnat anställning varav upplåtelsen

var betingad eller på annat sätt gett anledning till att anställningen upphört

samt synnerliga skäl inte talar för att hyresgästen ändå bör äga rätt till

nytt hyresavtal. Beträffande besittningsskyddet i gällande rätt i övrigt när

det gäller bostad som upplåtits i anslutning till anställning hänvisas till den

i det följande återgivna sammanfattningen av hyreslagskommitténs och hyreslagstiftningssakkunnigas

förslag.

Hyreslagskommittén. En bostadsupplåtelse är betingad av anställningsförhållande

om upplåtelsen enligt förutsättningarna för avtalet skall upphöra

om anställningen upphör (s. k. kopplat avtal). I regel är det arbetsgivaren

som tillhandahåller lägenheten men så behöver inte vara fallet. Om en bostadsupplåtelse

på angivet sätt kopplats samman med ett anställningsförhållande,

föreligger ett rättsförhållande med inslag av både hyra och tjänst.

För gränsdragningen mellan arbetsavtal och avtal som helt eller delvis har

karaktär av hyra brukar dels förhållandet mellan arbetsprestationens och

bostadsupplåtelsens värde, dels existensen eller frånvaron av ett funktionellt

samband mellan anställning och upplåtelse spela en framträdande roll. Ett

samband av funktionell natur föreligger, om den avtalsmässiga sammankopplingen

av anställning och upplåtelse måste antas bero på arbetsuppgiftens

art. Ibland kommer det funktionella sambandet mellan anställning och

upplåtelse till synes i själva avtalet på så sätt att den anställde är inte endast

berättigad utan även förpliktad att bo i den upplåtna lägenheten. Om ett

funktionellt samband råder mellan anställning och upplåtelse, torde man i

allmänhet böra hänföra avtalet till arbetsavtal, i vart fall om arbetsprestationens

värde inte är ringa i förhållande till upplåtelsens värde. Som exempel

på bostadsupplåtelse som normalt bör betraktas bara som ett moment i

ett rent arbetsavtal kan nämnas upplåtelser av bostad på eller invid tjänstgöringsstället

till fyr- och lotspersonal, banvakt, skogvaktare, skolvaktmästare,

brandpersonal, lasarettsläkare, lantarbetare, hembiträde, fastighetsskötare

och portvakt. De talrika upplåtelser av bostad åt arbetare och tjänstemän

inom industrien vilka inte på grund av arbetsuppgiftens art behöver bo just

i den upplåtna lägenheten eller annan därmed likställd lägenhet bör anses

grundade på avtal som helt eller delvis har karaktär av hyra fastän arbetslönen

är vida större än hyran. Om ett rättsförhållande med inslag av både

hyra och tjänst är att klassificera som ett rent arbetsavtal, faller upplåtelsen

utanför hyreslagens tillämpningsområde. Eftersom inte heller någon analog

tillämpning av optionsreglerna böra komma i fråga, kan sålunda något optionsanspråk

över huvud taget inte göras gällande när avtalet utlöper.

När ett av hyra och tjänst sammansatt rättsförhållande faller inom hyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

lagens ram, inställer sig frågan om anställningens upphörande skall anses ge

hyresvärden skälig anledning att kräva att hyresgästen flyttar. Denna fråga

får avgöras efter en avvägning mellan de motstående intressena. Den lokala

bostadsmarknadens struktur blir därvid av stor betydelse. På landsbygden

och i brukssamhällen där beståndet av hyresbostäder till väsentlig del ägs av

något eller några enstaka företag saknas normalt en lägenhets- och arbetskraftsreserv

som gör det möjligt för företagen att anskaffa personal utan att

tillhandahålla bostad. Hyresvärdens intresse att få disponera lägenheten för

annan arbetstagares räkning bör regelmässigt komma vågskålen att väga över

till hans fördel, om hyresmarknaden har nu angivna struktur. Även på hithörande

orter kan dock fall förekomma där intresseavvägningen bör utfalla

på annat sätt. I det enskilda fallet kan hyresvärdens behov av att få disponera

lägenheten för annan arbetstagares räkning vara betydligt mindre än

som är typiskt för orter utan allmän bostadsmarknad. Beträffande orter med

differentierad hyresmarknad, t. ex. större tätorter med mångskiftande näringsliv,

finns ofta en lägenhetsreserv eller en arbetskraftsreserv, som gör

det möjligt för företagen att skaffa nödvändig personal utan att ställa bostad

till förfogande. På sådana orter bör en hyresgäst som fått hyra bostad av sin

arbetsgivare normalt vara tillförsäkrad samma hemskydd som tillkommer

hyresgäster i allmänhet. Situationen kan dock vara en annan om den anställdes

bostad exempelvis är belägen inom ett industriområde som inte är

tillgängligt för allmänheten eller om i annat fall utpräglat lokalt samband

råder mellan arbetsplats och personalbostad.

Varken på platser utan allmän hyresmarknad eller på orter med differentierad

sådan marknad bör den omständigheten att ena parten mera än den

andra gett anledning till anställningens upphörande få leda till att man frångår

det resultat som en avvägning mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen

annars skulle ge. Det är f. ö. i flertalet fall förenat med betydande

svårigheter att bilda sig någon säker uppfattning om den verkliga anledningen

till att anställningen upphört.

Den omständigheten att vid kopplade avtal anställningen upphör har inte

tagits med i kommitténs uppräkning av besittningsskyddsbrytande grunder

utan går in under generalklausulen i 43 § andra stycket 6.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga erinrar inledningsvis om

att ett betydande antal arbetstagare numera bor i bostäder som upplåtits

av arbetsgivaren eller av annan för arbetsgivarens räkning. Det från besittningsskyddssynpunkt

typiska, nämligen att — enligt förutsättningarna för

det kopplade avtalet — bostadsupplåtelsen upphör när tjänsten upphör, skapar

i många fall problem som enligt de sakkunnigas mening fordrar särskild

uppmärksamhet vid utformningen av ett allmänt besittningsskydd.

Vid den rättsliga bedömningen kan anställdas bostäder enligt de sakkunnigas

mening indelas i två kategorier. Den ena typen karakteriseras av att

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

bostaden upplåts åt den anställde som ett moment i tjänsteavtalet. För denna

typ av upplåtelser, vilka f. n. ej är underkastade de hyresrättsliga bestämmelserna,

använder de sakkunniga uttrycket tjänstebostad. Om bostaden uthyrs

i anslutning till tjänsten men under sådana förhållanden att hyresbestämmelserna

blir tillämpliga på upplåtelsen, betecknas bostaden som personalhyresbostad.

Gemensamt för båda typerna av upplåtelser är att förhyrningen

förutsätts upphöra när tjänsten upphör (avflyttningsklausul). Gränsdragningen

blir viktig från den synpunkten att om upplåtelsen är underkastad

de hyresrättsliga bestämmelserna kan hyresgästen påkalla besittningsskydd

enligt hyresregleringslagen eller besittningsskyddslagen, medan han i motsatt

fall är hänvisad uteslutande till det skydd som bereds honom på grund

av tjänsteavtalet. Av vikt är även att i det senare fallet inte heller hyrans

skälighet kan komma under prövning.

De traditionella principerna för att dra gränsen mellan tjänstebostad och

personalhyresbostad betecknas av de sakkunniga som funktionsprincipen

och överviktsprincipen. Funktionsprincipen kan sägas innebära, att man

drar gränsen sedan man konstaterat vilket som är avtalsförhållandets huvudsakliga

syfte. Vid tillämpning av överviktsprincipen, som på senare tid

torde ha varit förhärskande, beaktar man att i ett och samma avtalsförhållande

kan finnas bestämmelser på vilka såväl hyresrätten som arbetsrätten

är tillämplig. Man söker skilja ut de fall där momentet av tjänst är så dominerande

att rättsförhållandet i sin helhet måste betraktas som ett tjänsteavtal

fastän det omfattar också en bostadsupplåtelse. I motsatt fall däremot anses

en kombination av tjänste- och hyresavtal föreligga, och de hyresrättsliga

bestämmelserna blir då tillämpliga på bostadsupplåtelsen. Överviktsprincipen

torde ligga till grund för besittningsskyddslagens bestämmelser.

De sakkunniga lämnar en utförlig redogörelse för förekomsten av kopplade

avtal inom skilda delar av arbetsmarknaden och beskriver även den praxis

som utvecklat sig angående gränsdragningen tjänstebostad — personalhyresbostad.

I dessa frågor hänvisas till betänkandet (SOU 1966: 14 s. 170—182).

De sakkunniga avvisar tanken på att hindra varje tillämpning av kopplingsklausuler

i hyresavtal. En lämplig avvägning mellan parternas motstridiga

intressen måste ske. Förslaget inskränker sig därför till vissa reformer

som i inte obetydlig mån stärker besittningsskyddet utan att arbetsgivarens

berättigade intressen åsidosätts. Arbetsgivarens intressen hänför sig huvudsakligen

till hans önskan att med hänsyn till tjänstens rätta fullgörande ha

vissa anställda boende i vissa bostäder samt att kunna underlätta anskaffningen

av arbetskraft genom att erbjuda goda bostäder åt de anställda. Beträffande

arbetstagarsidans intressen måste bedömningen ske framför allt

från två utgångspunkter, nämligen att kopplingen ej får utgöra ett inte önskvärt

hinder i friheten att byta tjänst och vistelseort samt att en avflyttningsklausul

i synnerhet i vissa situationer kan vara påtagligt obillig mot arbetstagaren-hyresgästen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj. ts proposition nr i41 år 1967

När det gäller gränsdragningen tjänstebostad-personalhyresbostad uttalar

de sakkunniga att tjänstebostadsbegreppet är teoretiskt oklart. Detta förhållande

har medfört praktiska olägenheter. Vissa fördelar skulle vinnas, om

hyreslagstiftningen kunde tillämpas på alla bostäder som arbetsgivare eller

annan i hans ställe upplåter åt anställd i anslutning till tjänsten. Hyreslagens

regler om besittningsskydd och hyresspärren skulle då i princip bli tillämplig

på alla bostäder. Tvistefrågorna kan då ges en i de enskilda fallen lämplig

lösning utan att man behöver överväga frågan om myndighetens kompetens.

Förutsättningen för att man på detta sätt skall kunna vidga hyreslagens tilllämpningsområde

är dock uppenbarligen att särskilda regler ges beträffande

sådana bostäder som för tjänstens rätta fullgörande oundgängligen måste bebos

av den som innehar tjänsten. I dessa fall bör en kopplingsklausul kunna

tillämpas på så sätt att arbetsgivaren får tillgång till lägenheten med tillräcklig

säkerhet och i tillräckligt god tid för att tjänsten utan men för verksamheten

skall kunna övertas av efterträdaren. Nyssnämnda krav måste kunna

beaktas när det är fråga om tjänst som antingen i allmän verksamhet är

förenad med bostadstvång eller som är av övervägande övervaknings- eller

bevakningskaraktär eller tjänst inom lantbruket eller som fastighetsskötare.

De sakkunniga betonar starkt att någon väsentlig ändring i arbetsgivarnas

nuvarande rätt såsom den praktiskt utövas att vid sådana tjänsteförhållandens

upphörande förfoga över bostaden inte bör komma i fråga.

De sakkunniga föreslår sålunda att en bestämmelse tas upp i hyreslagen

(1 § andra stycket) av innehåll att lagens bestämmelser äger tillämpning

även på upplåtelse av lägenhet genom avtal om tjänst eller i anslutning till

sådant avtal.

Enligt de sakkunnigas mening bör arbetsgivarorganisation och huvudorganisation

på arbetstagarsidan i kollektivavtal kunna komma överens om att

bl. a. de hyresrättsliga besittningsskyddsreglerna inte skall gälla för bostadsupplåtelser

som skett till arbetstagare som är bunden av kollektivavtalet.

Lagens besittningsskyddsregler blir enligt ett sådant system villkorligt

dispositiva. Bestämmelser härom tas upp i 78 § första stycket i de

sakkunnigas förslag.

De sakkunniga diskuterar härefter generella åtgärder till förbättring av

besittningsskyddet och riktar först uppmärksamheten på uppsägningsbestämmelserna.

Hyresavtal som betingas av tjänst är vad man brukar kalla

relativt tidsbestämda, dvs. hyresgästen skall flytta vid en tidpunkt som är

bestämd endast i förhållande till tjänstens upphörande. Om särskild uppsägningsklausul

i fråga om bostad ej tar över den avflyttningsskyldighet som

grundas direkt på tjänstens upphörande, fordras alltså f .n. inte någon särskild

uppsägning till avflyttning. Detta leder ej sällan till oklarhet om avflyttningsskyldigheten.

Vidare förekommer i många fall en avflyttningsrespit

som är oskäligt kort, och ofta saknas en tillförlitlig utgångspunkt i fråga

om fristen för anhängiggörande av besittningsskyddstalan. De sakkunniga

3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

föreslår att de indispositiva reglerna om uppsägningsskyldighet i 3 § första

stycket i förslaget skall gälla även de kopplade avtalen. Om hyrestiden uttryckligen

sammanfaller med innehavet av tjänsten eller om hyrestiden är

bestämd med eller utan föreskrift om förlängning men är såtillvida inskränkt

att den avbryts om tjänsten upphör, måste alltså den hyresvärd som

i anledning av tjänstens upphörande vill upplösa hyresförhållandet verkställa

uppsägning eller om det gäller avtal på kort tid anmana hyresgästen

att flytta.

Vidare föreslås att en uppsägningstid av minst en månad skall gälla vid

kopplade avtalsförhållanden. Regeln skall vara tvingande. Om alltså tjänsten

upphört efter mycket kort uppsägning eller uppsägning ej alls skett, kan

hyresförhållandet upphöra först efter förloppet av minimitiden, räknad från

dagen för uppsägningen av hyresförhållandet.

De nu beskrivna reglerna om uppsägning och avflyttningsskyldighet måste

dock inskränkas något. Om bostaden med hänsyn till arbetsuppgifternas art

oundgängligen måste bebos av viss anställd, bör arbetsgivaren kunna förfoga

över lägenheten för en ny anställd praktiskt taget omedelbart efter det den

förutvarande slutat sin tjänst. I en sådan situation kan det ej rimligen åläggas

arbetsgivaren-hyresvärden att följa de föreslagna reglerna för uppsägning

och avflyttningsskyldighet. I 78 § sista stycket i de sakkunnigas förslag undantas

därför sådana fall då det med hänsyn till viss tjänst är oundgängligen

nödvändigt att arbetsgivaren äger förfoga över bostaden till upplåtelse åt den

som innehar tjänsten i fråga. Avtalsfrihet skall i sådana fall råda beträffande

uppsägningstidens längd.

De sakkunniga diskuterar också frågan om att införa en allmän tidsgräns

för giltigheten av en avflyttningsklausul. Åtskilligt talar för en sådan gräns.

Om kopplade avtal i och för sig måste accepteras, är det nämligen angeläget

att kopplingen ej i första hand utnyttjas av arbetstagaren för att komma över

en bostad utan allvarlig avsikt att vara kvar i arbetet. Men skäl talar då

också för att sambandet tjänst-bostad tillåts bli lösare allteftersom tiden

går. De sakkunniga föreslår därför i 78 § andra stycket en regel som innebär

att en klausul om skyldighet att flytta av den anledningen att tjänsten

upphört inte äger verkan i besittningsskyddshänseende längre tid än tre år

från upplåtelsen av lägenheten. Om byte skett till annan lägenhet som också

uthyrts med kopplingsklausul räknas treårstiden från dagen för den första

upplåtelsen.

Med hänsyn till arbetsgivarens särskilda intressen undantas från treårsregeln

samma kategorier av upplåtelser för vilka minimitid mellan uppsägning

och avflyttning inte behöver iakttas. Enligt förslaget skall giltighetstiden också

kunna förlängas, om särskilda skäl föreligger. Sådana skäl är exempelvis

att mycket påtagliga arbetsmarknadssvårigheter uppkommit för ett företag

som är uteslutande eller övervägande hänvisat till en inte differentierad bostadsmarknad

eller att en arbetsgivare med begränsad rörelse skulle komma

i betydande personliga svårigheter om han inte fick förfoga över en lägenhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

som är avsedd att användas för en anställd. Prövningen av frågor om förlängning

av giltighetstiden för avflyttningsklausul skall enligt förslaget ske

hos medlingsnämnd. Hyresgästen skall beredas tillfälle att yttra sig och uppgifter

om den lokala arbets- och bostadsmarknaden skall inhämtas före avgörandet.

Om tjänsten upphör efter treårstidens utgång, skall avvägningen

av parternas intressen ske enligt huvudregeln för besittningsskyddet. Vid

uppsägning eller vid tvist får hyresvärden givetvis åberopa att lägenheten

ursprungligen uthyrts till hyresgästen i hans egenskap av arbetstagare eller

att den behövs för annan anställd, men ett sådant åberopande får tillmätas

verkan endast inom ramen för den vanliga intresseavvägningen mellan pal - terna.

Avvägningen av parternas intressen vid prövningen i en besittningsskyddstvist

av verkan utav en åberopad avflyttningsklausul för vilken tidsgränsen

ännu ej nåtts behandlas utförligt av de sakkunniga. Sammanfattningsvis uttalas

bl. a. följande. Prövningen måste först avse hyresvärdens intresse att

upplösa hyresförhållandet. Saknas ett väsentligt sådant intresse, finns det ej

heller något skäl att bryta besittningsskyddet. Ett väsentligt intresse att förfoga

över lägenheten måste anses föreligga först och främst när bostaden

oundgängligen fordras för tjänstens rätta fullgörande. Det skall då vara fråga

om tjänst som antingen i allmän verksamhet är förenad med bostadstvång

eller som är av övervägande övervaknings- eller bevakningsnatur eller också

tjänst inom lantbruket eller som fastighetsskötare. — Vidare måste intresset

att förfoga över lägenheten i regel anses väsentligt, fastän i något lägre grad,

när det är fråga om orter där hyresmarknaden har en särskild struktur. Bostadsbeståndet

kan exempelvis till väsentlig del vara företagsägt. Hyresvärdens

rätt att förfoga över lägenheten kan i en sådan situation vara av avgörande

betydelse för möjligheten att över huvud taget få arbetskraft. Företagets

intresse sammanfaller här ofta med ortens. I en tredje grupp

av kopplade avtalsförhållanden är det anledning att betrakta hyresvärdens

åberopande av sitt intresse att förfoga över lägenheten på ett något annat

sätt. Det gäller här bostäder som upplåtits åt anställda i företag på orter med

differentierad bostadsmarknad. Även på sådana orter kan det i vissa lägen,

t. ex. vid en överhettad ekonomisk konjunktur, snabb expansion eller svår

bostadsbrist, uppkomma verkliga svårigheter för företaget att anstalla arbetskraft

utan att tillhandahålla bostäder. Företagets intresse av att förfoga över

en avgången anställds lägenhet bör då i regel vara ett sådant väsentligt intresse

som bryter besittningsskyddet.

Frågan huruvida det kan anses obilligt mot hyresgästen att upplösa hyresförhållandet

måste i de kopplade avtalsförhållandena bedömas med beaktande

av avtalets huvudförutsättning, nämligen att hyresgästen skulle bli

kvar i tjänsten. I kravet på att intresseavvägningen skall ske efter graden av

obillighet ligger därför inte bara hänsyn till hyresgästens personliga förhållanden

och tillgången på bostäder, utan också hänsyn till vilket samband som

råder mellan den fordrade flyttningen och omständigheterna vid tjänstens

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

upphörande. De bakomliggande förhållandena är väsentliga för helhetsbilden

och måste inverka på bedömningen. Med hänsyn till avtalsförhållandets speciella

natur, dvs. kopplingen såsom ett väsentligt villkor, och till den föreslagna

tidsbegränsningen anser de sakkunniga att avvägningen mellan arbetsgivarens-hyresvärdens

och arbetstagarens-hyresgästens intressen i sådana

tall där anställningens upphörande kan tillskrivas arbetstagaren normalt bör

leda till ett resultat som efter omständigheterna ligger mellan helt ogillande

av hyresgästens anspråk på förlängning, eventuellt med skäligt rådrum för

avflyttning, och fortsatt hyresrätt under viss, något längre tid med villkor

att hyresförhållandet ej ytterligare skall kunna förlängas. Om tjänstens upphörande

inte kan tillskrivas arbetstagaren, skall obilligheten i denna situation

anses väga tyngre och ge till resultat att avtalet förlängs antingen på begränsad

tid eller utan särskild tidsbegränsning.

Särskilda frågor angående obillighet mot hyresgästen inställer sig när en

arbetstagare pensioneras, blir långvarigt sjuk eller avlider eller när arbetstagarens

make enligt de äktenskapsrättsliga reglerna tillskiftas hyresrätten.

Billigheten fordrar då en betydande hänsyn till den som bor i lägenheten,

och förlängning hör därför medges i avsevärt vidare mån än när sambandet

tjänst-bostad brutits av normala anledningar.

Remissyttrandena. De sakkunnigas uppfattning att hyresgästens besittningsskydd

vid kopplade avtal bör stärkas utan att arbetsgivarens berättigade

intressen åsidosätts delas i allmänhet av de remissinstanser som uttalat

sig i frågan. Starkt delade meningar förekommer dock angående den närmare

utformningen av vissa av de sakkunnigas reformförslag.

Förslaget om att göra hyreslagen tillämplig på alla bostäder som arbetsgivare

eller annan i hans ställe upplåter åt anställd i anslutning till tjänsten

tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Näringslivets

bgggnadsdelegation motsätter sig inte att alla kopplade avtal

fors in under den nya lagen. Det väsentliga är innehållet i de materiella

regier som ar avsedda att gälla, och någon ändring av grunderna för dessa

har inte åsyftats av de sakkunniga. Hyresrådet, häradshövdingeföreningen

och kommerskollegium tillstyrker också förslaget.

Arbetsdomstolens ordförande uttalar att de sakkunnigas ställningstagande

tdl personalbostadsproblemet borde ha föregåtts av en kartläggning av relationerna

mellan tjänsteförhållande och bostadsupplåtelse och lösningar borde

ha anvisats för uppkommande konfliktsituationer. Eftersom detta ej skett, är

det vanskligt att överblicka förslagets verkningar. I yttrandet behandlas härefter

följderna från kollektivavtalsrättslig synpunkt av att upplåtelser av

tjanstebostad förs in under hyreslagens regelsystem med dess bestämmelser

av delvis indispositiv natur. I denna del anförs. I

I 1 § kollektivavtalslagen definieras kollektivavtal som avtal om »villkor

som skola landa till efterrättelse för anställning av arbetare, eller om för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ibi år i967

11

hållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetare». Enligt förarbetena

(prop. 1928:39 s. 62) är särskilt utmärkande för kollektivavtalet, att det

utgör ett ramavtal för de enskilda arbetsavtal som träffas mellan de av

kollektivavtalet berörda arbetsgivarna och arbetarna.

Av det anförda följer att det för närvarande icke är något hinder att i kollektivavtal

reglera hyresvillkoren beträffande tjänstebostäder så, att de avtalsslutande

organisationernas medlemmar blir omedelbart bundna därav.

Bostadsupplåtelsen utgör ju i dessa fall ett led i arbetsavtalen. Såsom de sakkunniga

omtalat förekommer också sådan reglering på arbetsmarknaden.

När fråga är om personalhyresbostäder, synes läget däremot vara ett annat.

I dessa fall ingår bostadsupplåtelsen i ett självständigt hyresavtal, vari regleras

förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst. Det torde enligt gällande

rätt knappast vara möjligt att med kollektivavtalsrättsligt bindande verkan

i kollektivavtal intaga bestämmelser avsedda att reglera innehållet i sådana

hyresavtal. Om denna uppfattning är riktig, kan det föreslagna stadgandet i

1 § andra stycket tänkas få som följd, att det icke längre blir möjligt att över

huvud genom kollektivavtal reglera innehållet i avtal om bostadsupplåtelser.

Förslaget synes nämligen kunna ges den innebörden att bostadsupplåtelser

— även om de avse vad som nu betecknas tjänstebostäder — icke i fortsättningen

skall kunna utgöra moment i arbetsavtal utan betraktas såsom självständiga

hyresavtal, reglerade av den hyresrättsliga lagstiftningen.

Det är emellertid tänkbart, att 1 § andra stycket icke skall anses medföra

något ändrat rättsläge i fråga om möjligheten att genom kollektivavtal reglera

lägenhetsupplåtelser i samband med tjänst; att de sakkunniga icke åsyftat

någon sådan ändring får anses uppenbart. Då torde emellertid den nuvarande

gränsdragningen mellan tj änstebostad och personalhyresbostad

komma att kvarstå; för den förra kategorien men icke för den senare kan

man träffa kollektivavtal. Och det kan uppkomma svårbedömda konkurrenssituationer

mellan å ena sidan den i de flesta kollektivavtal föreskrivna förhandlingsordningen

jämte arbetsdomstolens kompetens att avgöra mål om

kollektivavtal samt å andra sidan det i 46, 49—52 och 62—64 §§ upptagna

regelsystemet. Ett i kollektivavtal fastställt hyresvillkor kan ju komma att

prövas av både arbetsdomstolen och medlingsnämnden eller hyresdomsiolen,

nämligen om kollektivavtalet visserligen innehåller regler om hyresvillkor

men bestämmelsen i 78 § första stycket saknar tillämpning.

Innan stadgandet i 1 § andra stycket upphöjes till lag, bör rättsläget i de

avseenden jag nu berört klarläggas. Måhända kommer det då att visa sig

stöta på stora svårigheter att på tillfredsställande sätt tillämpa systemet med

kollektivavtal på upplåtelser, för vilka gäller hyresrättsliga regler av delvis

indispositiv natur.

Statens personalbostadsdelegation anför att det numera inom delegationens

verksamhetsområde inte föreligger några gränsdragningsproblem som

motiverar att gränsen mellan tj änstebostad och personalhyresbostad slopas.

Den nuvarande ordningen med en särskild »hyreslag» för tjänstebostäder

(bostadsordningen) och särskilda hyressättningsregler (hyressättningslcungörelsen)

har såvitt delegationen känner till fungerat väl. Det finns inte anledning

förmoda att tjänstemännens-bostadsinnehavarnas intressen skulle

bättre tillgodoses genom att tjänstebostäderna underkastades den nya hyreslagens

bestämmelser. Statens och övriga ifrågavarande tjänstebostäder bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1967

därför inte föras in under den allmänna hyreslagstiftningen. Liknande synpunkter

framförs nystatens tjänstebostadsnämnd.

Från flera håll görs gällande att lagförslaget är mycket oklart när det

gäller frågan vilken verkan det kopplade avtalets avflyttningsklausul skall

tillmätas i skilda situationer. Hyresrådet tar som utgångspunkt regeln i 78 §

andra stycket att — när uppsägningen sker senare än tre år från upplåtelsen

— skyldighet att avflytta inte får grundas enbart på det förhållandet

att tjänsten upphört. Motsättningsvis torde då den slutsatsen böra dras att

hyresgäst som hyrt bostad i anslutning till tjänst alltid är skyldig att flytta

om på grund av att tjänsten upphört uppsägning sker innan upplåtelsen

varat tre år. Rådet uttalar tvekan om denna tolkning stämmer överens med

vad de sakkunniga åsyftat. Vissa uttalanden i motiven tyder närmast på motsatsen.

Även hovrätten för Nedre Norrland tolkar 78 § andra stycket så att

skyldighet att avflytta alltid skulle föreligga vid uppsägning inom treårstiden.

Detta synes emellertid, anför hovrätten, inte vara avsikten utan förutsättningen

för att den anställde skall behöva flytta före treårsperiodens utgång

skall vara att hyresvärden åberopar att lägenheten skall användas för

annan anställd. Om uppsägningen från bostaden motiveras med annat behov

eller om hyresvärden inte har något behov av lägenheten, skall prövningen

ske med iakttagande av vad som är tillämpligt i en sådan situation. Det

sagda bör enligt hovrättens mening komma till uttryck i lagtexten. Sveriges

fastighetsägareförbund anser att lagtexten ger klart uttryck åt att hyresgäst

som förhyrt bostad i anslutning till tjänst alltid skall vara skyldig att flytta

om på grund av tjänstens upphörande uppsägning sker innan upplåtelsen

varat tre år. Motiven förefaller i stället innebära att arbetsgivaren under de

tre första åren är i en något mindre ogynnsam situation, under det att han

när tre år gått skulle komma i ungefär samma ställning som en hyresvärd

som upplåtit bostad åt anställd utan samband med anställning.

Arbetsdomstolens ordförande uppfattar förslagets innebörd på följande

sätt. Vid bedömningen av intressekonflikten mellan hyresvärd och hyresgäst

skall först prövas, om hyresvärden har ett väsentligt intresse av att upplösa

hyresförhållandet. Om detta finnes vara fallet, är en kopplingsklausul för

vilken treårstiden eller den tid varmed denna frist förlängts ännu ej utgått

ett absolut hinder mot förlängning av hyresförhållandet. I de fall som avses

i 78 § fjärde stycket skall kopplingsklausulen ha denna verkan oberoende

av hur lång tid hyresförhållandet har bestått. När det gäller hyresförhållanden

som åsyftas i andra stycket skall efter utgången av treårstiden —

eller den av medlingsnämnden medgivna förlängningen — ske en allmän

intresseawägning enligt 45 § andra stycket 2 i förslaget. Hyresgästernas

riksförbund anser lagförslaget innebära att såväl före som efter treårsfristen

en prövning enligt 45 § skall ske så att man först undersöker om hyresvärden-arbetsgivaren

har ett sakligt skäl för uppsägningen och först om ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

sådant föreligger har man att gå in på en avvägning av parternas motstående

intressen. Skillnaden består däri att man innan treårstiden utgått har

att ta särskild hänsyn till det förhållandet att lägenheten upplåtits i samband

med anställning och att denna anställning skall upphöra. Förbundet föreslår

att ordet »enbart» i 78 § andra stycket får utgå. TCO framför liknande

synpunkter.

Flera remissinstanser — vilka synes ha uppfattat lagförslaget på det sättet

att en avflyttningsklausul förlorar sin verkan med treårstidens utgång —

avstyrker bestämmelsen i 78 § andra stycket. Näringslivets bgggnadsdelegation

framhåller att grundtanken i förslaget när det gäller kopplade avtal är

att det skall ske en avvägning av parternas intressen. Därvid skall arbetsgivaren

i första hand visa att han har behov av lägenheten. Arbetstagaren

skall för sin del styrka att en avflyttning skulle vara obillig för honom.

Delegationen ansluter sig till denna grundidé men anser att någon tidsgräns

inte bör gälla. Det enda rimliga synes i stället vara att anställningstidens

längd får ingå som en faktor i den allmänna avvägningen av parternas intressen.

Enligt delegationens mening skulle många för landets ekonomi betydelsefulla

företag få mycket betydande svårigheter att fortsätta sin verksamhet,

om den föreslagna regleringen genomförs. Delegationen avstyrker

därför bestämt den föreslagna tidsgränsen. Liknande synpunkter framförs

av Sveriges fastighetsägareförbund.

Industriens bostadsförening utvecklar utförligt vilken betydelse det har

för vissa industriföretag att ha tillgång till ett eget bostadsbestånd när det

gäller möjligheten att få arbetskraft. Föreningen anför bl. a.

Att äga och förvalta bostäder är en ekonomisk belastning för bruksföretagen,

som därmed får sämre konkurrenskraft i förhållande till företag, som

inte behöver engagera sig i bostadsfrågan. Orsaken till att ett flertal av

bruksföretagen f. n. och såvitt vi kan se ännu under överskådlig tid framåt

inte kan avveckla det egna bostadsinnehavet är att företagens bostadsbestånd

är av livsviktig betydelse för möjligheten att erhålla arbetskraft. Detta gäller

i alldeles särskild grad det stora antal företag, som ligger inom influensområdet

av en större ort med ett differentierat utbud på attraktiva arbetstillfällen.

Företagens bostadsinnehav och den fria dispositionsrätten till de egna

bostäderna utgör så länge bostadsbristen inte avvecklats på de större orterna

en nödvändig förutsättning för att produktionen skall kunna upprätthållas

inom industrien. Dessa företag fungerar dessutom som en sluss för den

arbetskraft, som med arbetsmarknadsmyndigheternas hjälp önskar flytta

från orter med arbetslöshet till arbetsplatser, där det finns gott om arbete.

Dessa företags bostadsbestånd, oftast äldre bostäder med relativt låg hyra,

används i många fall som övergångsbostäder för den nyinflyttade arbetskraften.

Avflyttningsklausulerna i hyreskontrakten i företagens bostäder gör

det möjligt för företagen att få bostäder lediga för nyinflyttade och ökar

alltså rörligheten mellan orter med undersysselsättning och sådana med goda

arbetsmöjligheter. Om avflyttningsklausulens giltighet gjordes tidsbegränsad,

skulle företagens äldre bostäder med säkerhet inom mycket kort

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr ''Ht år 1967

lid komma att i stor utsträckning bebos av utomstående, som arbetade inom

den större orten men bodde kvar i den relativt billiga lägenhet man erhållit

hos företaget.

En stor del av dessa företags bostadsbestånd utgörs vidare av moderna

villor eller rad- och kedjehus för specialutbildade arbetare och kvalificerade

tjänstemän, alltså en kategori som det råder stor efterfrågan på. Det

vore orimligt om dessa ofta attraktiva bostäder i en särpräglad bostadsmiljö

inte finge fritt disponeras av företagen för de anställda. Konsekvensen

av en tidsbegränsad avflyttningsklausul för denna bostadskategori skulle ju

kunna bli att företagen fungerade som hyresvärdar för kvalificerad personal,

som arbetade inom konkurrerande industrier, men själva inte kunde

nyanställa sådan personal av brist på bostäder. Även de bostäder av hotelltyp

— i allmänhet rum med bad och kokvrå eller kokskåp — för yngre

ogifta tjänstemän och specialarbetare, som många företag uppfört under de

senaste åren, skulle komma i farozonen. Denna arbetskraft är av naturliga

skäl mycket rörlig och måste ofta ersättas. Förutsättningen härför är givetvis

att de som slutar anställningen hos företaget även lämnar sina bostäder

i företagens ungkarlsbostäder.

Under beredningen av ärendet i justitiedepartementet har föreningen lagt

fram ett förslag i tjänstebostadsfrågan som sammanfattningsvis innebär att

industriföretagens befintliga eller under byggnad varande bostadsbestånd

undantas från giltighetsområdet för regeln i 78 § andra stycket samt att för

framtiden treårsregeln inte skall gälla när speciella förhållanden råder på

ortens bostads- och arbetsmarknad. Vidare har föreslagits att företagen genom

förhandsbesked hos myndighet i god tid skall kunna få klarlagt om treårsregeln

gäller för en planerad bebyggelse.

Bestämmelsen i 78 § andra stycket avstyrks även av hyresrådet, kommerskollegium,

landstingsförbundet och KF.

Byggnadsstyrelsen föreslår att alla statsägda bostäder som upplåts i anslutning

till tjänst i allmän verksamhet undantas från bestämmelserna i 78 §

andra och tredje stycket. Socialstyrelsen framhåller att det inom anstaltsväsendet

regelmässigt förekommer att bostad upplåts i anslutning till tjänst

utan att tjänsten är förenad med bostadstvång. Det är därför nödvändigt att

binda bostadsupplåtelsen till tiden för tjänstens uppehållande. I regel är

dessa anstalter belägna på landsbygden och någon allmän bostadsmarknad

finns inte på orten. Styrelsen räknar därför med att vid ifrågavarande anstalter

alla kopplade avtal anses hänförliga till undantagsbestämmelsen i 78 §

fjärde stycket i förslaget.

LO anser att en avflyttningsklausul inte bör få gälla under längre tid än

två år och att någon möjlighet till förlängning av denna frist inte bör föreligga.

Också TCO och hovrätten för Nedre Norrland anser att någon förlängning

inte bör få ske.

Svea hovrätt anser att de föreslagna bestämmelserna angående kopplade

avtal inger betänkligheter från såväl principiell som praktisk synpunkt och

ifrågasätter om inte en lösning av frågan efter ungefär de riktlinjer som

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-1 år 1967

kommit till uttryck i besittningsskyddslagen vore att föredra. Svenska företagares

riksförbund anser att de generella reglerna om besittningsskydd

inte bör äga tillämpning på bostäder som tillhandahålls arbetstagare i deras

anställning.

Bestämmelsen i 78 § första stycket om möjlighet att ta undan kopplade

avtal från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde genom kollektivavtal

har föranlett skilda uttalanden. Fastighctsanställdas förbund uttrycker

sitt intresse för att lagstiftningen om tjänstebostadsförhållanden görs

dispositiv och utgår därvid från att ett relativt stort antal tjänstebostäder

inom förbundets verksamhetsområde och då speciellt inom den enskilda bostadssektorn

inte kommer att omfattas av treårsregeln i 78 § andra stycket

i förslaget. Näringslivets bgggnadsdelegation har ingen erinran mot förslaget

att göra bestämmelserna dispositiva i förhållande till kollektivavtal.

Regeln i 78 § första stycket bör dock — i överensstämmelse med vad som

gäller enligt 12 § femte stycket semesterlagen — utformas så att det klart

framgår att kollektivavtal kan åberopas även mot oorganiserade arbetstagare.

TCO anser att det bör vara möjligt även för enskild arbetsgivare att

träffa kollektivavtal om undantagande från besittningsskyddsbestämmelserna

samt understryker att med huvudorganisation på arbetstagarsidan måste

jämställas riksorganisation.

Hovrätten för Nedre Norrland anser inte förenligt med allmänna rättsprinciper

att möjlighet införs att genom kollektivavtal begränsa tillämpningen

av ifrågavarande centrala civillagstiftning och ta ifrån den enskilde det

skydd för hemmet som lagförslaget syftar till. Liknande synpunkter framförs

av kommerskollegium.

Arbetsdomstolens ordförande framhåller att ett kollektivavtal enligt 78 §

första stycket inte kommer att ha rättsverkan beträffande arbetstagare som

står utanför den avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Bestämmelsen innehåller

nämligen ingen motsvarighet till regeln i 12 § sista stycket semesterlagen

att arbetsgivare som är bunden av kollektivavtalet får tillämpa

detta även beträffande arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande

arbetstagarorganisationen men sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet.

Arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter om det kan vara lämpligt

att skilda regelsystem i fråga om besittningsskyddet skall gälla för organiserade

och oorganiserade arbetstagare som är anställda hos samma arbetsgivare

och för vilka arbetsuppgifter och bostadsförhållanden är likartade.

Semesterlagens regler bör dock inte tas som förebild i hyreslagen. Det är en

sak att man låtit oorganiserade arbetstagares semesterrätt i vissa avseenden

vara beroende av innehållet i kollektivavtal men en helt annan och viktigare

sak att låta organisationer disponera över utanförståendes rätt till bostad.

Bland de övriga frågor som behandlas i yttrandet från arbetsdomstolens

ordförande är följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

De sakkunniga har synbarligen menat att bestämmelser i kollektivavtal

om besittningsskydd skall kunna gälla även för sådana fall när annan än

arbetsgivaren upplåter lägenheter till anställda, t. ex. en arbetsgivaren närstående

bostadsstiftelse. Så blir emellertid som regel inte fallet, eftersom en

förutsättning härför är att hyresvärden bedriver verksamhet som arbetsgivare

inom det område som kollektivavtalet avser. — Det kan inte anses behövligt

att sasom skett i lagförslaget uppställa krav på kvalifikation på arbetsgivarsidan

för rätten att sluta kollektivavtal som avses i 78 § första

stycket. Om bestämmelsen bibehålls, torde det vara tillräckligt att kräva att

arbetstagarorganisationen är en huvudorganisation som avses i lagen om förenings-

och förhandlingsrätt. Det kan också vara motiverat att i likhet med

vad som gäller enligt arbetsfredslagarna jämställa de s. k. beroende uppdragstagarna

med arbetstagare. — I 78 § första stycket bör preciseras vilka

lagbestämmelser som kan sättas ur spel genom kollektivavtal.

Hyresgästernas riksförbund anser principiella skäl tala för att alla kopplade

avtal omfattas av besittningsskyddsreglerna men vill inte motsätta sig

bestämmelsen i 78 § första stycket. Det synes enligt förbundets mening huvudsakligen

kunna bli fråga om de kollektivavtalsanställda fastighetsskötarna

och undantaget kan anses motiverat med hänsyn till dessas speciella

funktion inom själva fastighetsförvaltningen.

Övriga situationer där fråga kan uppkomma om att bryta

besittningsskyddet

Hyreslagskommittén. Kommittén uttalar att man för många situationer

måste överlämna åt rättstillämpningen att med beaktande av omständigheterna

i det särskilda fallet avgöra, om hyresgästens intresse att få behålla

lägenheten rimligen bör vika för ett motstående intresse från hyresvärdens

sida. En sådan allmän regel om optionsrättens brytande synes lämpligen

kunna formuleras så att rätt till nytt hyresavtal inte skall föreligga när

hyresvärden i annat fall än de som särskilt berörts har skälig anledning

fordra att hyresgästen flyttar. För att en flyttningsanledning skall anses

vara för handen bör till en början fordras att avflyttningsskälen är av saklig

natur. Sakskälen måste ha sådan tyngd att det framstår som rimligt

eller skäligt att hyresgästen får flytta.

Bland de upphörandesituationer som kommittén särskilt behandlar märks

att hyresgästens behov av lägenheten varit eller blivit tämligen ringa, att

lägenheten ej används eller kommer att användas som stadigvarande bostad,

att lägenheten är föremål för underuthyrning, att ett dödsbo utövar hyresrätten

genom delägare som ej tillhör den avlidnes husfolk eller att hyresgästen

redan vid hyresförhållandets tillkomst varit medveten om att hyresvärden

i en på förhand fixerad situation har behov av att åter få disponera

lägenheten. Vidare redovisas vissa fall där anledningen till att hyresavtalet

ifrågasatts skola upphöra ligger i förhållanden på hyresvärdens sida, näm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

ligen att lägenheten skall undergå mindre genomgripande ombyggnad än sådan

som i särskild klausul jämställs med rivning, att fastighetens tillsyn eller

skötsel ger behov att disponera lägenheten, att hyresvärden av personliga

skäl önskar ombyte av hyresgäst, att hyresrätten är förenad med andelsratt

i bolag eller förening och upplåtaren behöver disponera lägenheten eller att

fastigheten ägs av stiftelse eller sammanslutning vars ändamål kräver att lägenheten

friställs.

Hyreslagstiftningssakkimniga. Enligt de sakkunnigas mening är det föienat

med betydande svårigheter att i lagtext beskriva de situationer där besittningsskyddet

kan komma att brytas så tydligt och fullständigt att erforderlig

vägledning ges för rättstillämpningen. En generalklausul måste alltid

finnas för uppsamling av fall som inte kan täckas av speciella regler.

Intresseavvägningen mellan parterna kan inte lämpligen sammanfattas i

ett obillighetskriterium som nu är fallet i hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen.

Det måste i en permanent, allmän besittningsskyddslagstiftning

framgå dels att på hyresvärdens sida fordras avflyttningsskäl av

saklig art, dels att mot dessa skäl skall vägas omständigheter på hyresgästens

sida. Dessa senare omständigheter kan sägas innefatta själva billighet

sprövningen, och genom att dessa innesluter även hänsynen till läget pa

bostadsmarknaden går det att anpassa reglerna om besittningsskyddet till

växlande marknadslägen. De sakkunniga har därför valt att ge generalklausulen

i 45 § andra stycket 2 det innehållet att hyresavtalet inte skall förlängas

om hyresvärden har ett väsentligt intresse att upplösa hyresförhållandet

och det inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är

obilligt mot hyresgästen att han måste lämna lägenheten.

Beträffande sådana upphörandesituationer som ej särskilt diskuterats

förut anför de sakkunniga bl. a. Det förhållandet att hyresgästen har

ringa behov av lägenheten eller att hyresgästen ej stadigvarande använder

den bör inte i och för sig leda till att hyresförhållandet upplöses. Också

här bör det fordras ett sakligt skäl på hyresvärdens sida. Detta skäl skall

först bedömas. Därefter skall omständigheterna på hyresgästens sida tas i

betraktande. De sakkunniga diskuterar även situationer när dödsbo utövar

den avlidne hyresgästens hyresrätt och när hyresgästen hyrt ut lägenheten

i andra hand. I dessa avseenden kan hänvisas till betänkandet (SOU 1966: 14

s. 205).

Ett speciellt fall föreligger när det vid avtalets ingående uppställts som

förutsättning att hyresgästen skall flytta i en viss situation. Detta fall löses

ofta genom bestämmelserna att besittningsskydd ej skall föreligga vid korttidsavtal

och att hyresvärd och hyresgäst under vissa förutsättningar skall

kunna avtala om att hyresgästen skall avstå från besittningsskyddet. Även

i andra fall kan det vara motiverat att ta hänsyn till vad parterna vid

avtalets ingående varit överens om angående hyresrätten. En sådan överens
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr Hi år 1967

kommelse måste vara av synnerligen stor betydelse vid intresseavvägningen.

Härför talar inte bara allmänna avtalsrättsliga skäl utan också intresset av

att ett visst lägenhetsbestånd skall kunna hyras ut tillfälligt eller för särskilt

bestämd tid, t. ex. under upplåtarens tjänstgöring på annan ort.

Beträffande upphörandesituationer som kan sägas ha framkallats av omständigheter

på hyresvärdens sida uppmärksammar de sakkunniga först det

fallet att hyresvärden ej vill medge fortsatt hyresavtal därför att han behöver

lägenheten för fastighetens tillsyn eller skötsel. I detta fall bör hyresgästen

få vika, om hyresvärdens behov är befogat och om förhållandena på

bostadsmarknaden ej är sådana att avvägningen leder till att hyresgästen

skäligen bör fa bo kvar. Personliga skäl på hyresvärdens sida kan även vara

av sadan styrka att hyresgästens intressen får vika. Det kan exempelvis vara

fråga om eu befogad önskan av den i huset boende hyresvärden att placera

sina föräldrar i huset för att kunna sköta om dem på deras ålderdom eller

ett stort behov för hyresvärden att på grund av familjens storlek disponera

större utrymmen i huset.

Vid exemplifieringen av situationer som omfattas av en allmän besittningsbrytande

klausul inställer sig även frågan vilken verkan i besittningsskyddshänseende

som skall tillmätas det förhållandet att en lägenhet uthyrts

i möblerat skick. Som förut nämnts har de sakkunniga funnit att något särskilt

undantag inte bör göras för möblerade lägenheter vid bestämmandet

av besittningsskyddets tillämpningsområde. I princip bör en möblerad lägenhet

som uthyrs affärsmässigt behandlas som varje annan lägenhet som

omfattas av besittningsskyddet. Det får i sådant fall antas att lägenheten

skall förbli någorlunda varaktigt uthyrd låt vara att hyresgästerna kan växla.

Den omständigheten att lägenheten uthyrts möblerad är alltså inte i sig

själv grund för hyresförhållandets upplösning mot hyresgästens önskan utan

i varje särskilt fall får bedömningen ske under hänsynstagande till omständigheterna

i övrigt. De sakkunniga framhåller att säsongbetonade uthyrningar

enligt förslaget i regel faller under korttidsavtalen och därmed automatiskt

utanför besittningsskyddet. Ett absolut undantag gäller också för

möblerade rum som utgör del av uthyrarens egen bostad. Den kategori möblerade

lägenheter som sålunda kommer att omfattas av besittningsskyddet

biir uppenbarligen tämligen liten och antalet tvister om rätten att bo kvar

i dessa föga betydande.

I många fall av uppsägning av hyresavtal på vilka besittningsskyddet är

tillämpligt måste som förut antytts avflyttning kunna fordras, om hyresgästen

anvisas annan lägenhet som han skäligen bör åtnöjas med. Frågan om

hyresgästen skäligen bör godta en erbjuden lägenhet får bedömas objektivt

efter prövning av samtliga relevanta omständigheter, såsom hyresgästens

ålder och särskilda bostadsbehov, husens läge samt lägenheternas storlek

och utrustning. Vad hyran beträffar kan det inte vara rimligt att fordra

alltför stor likhet mellan hyran för den gamla lägenheten och hyran för den

nya lägenheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

För en mellangrupp av uppsägningsfall, där avflyttningsskälen närmar sig

gränsen för det godtagbara, vore det i och för sig tänkbart att införa en

regel om ekonomisk ersättning i stället för direkt besittningsskydd. Enligt

de sakkunnigas mening bör emellertid någon dylik ersättningsregel inte införas.

En utfästelse från hyresvärdens sida i en optionstvist att betala flyttningskostnader

eller att vidta annan åtgärd till hyresgästens förmån bör i

stället räknas hyresvärden till godo vid intresseavvägningen.

Remissyttrandena. Ett flertal remissinstanser yrkar på att de huvudsakliga

besittningsskyddsbrytande grunderna anges i lagtexten. Till dessa instanser

hör bostadsrättskommitlén, Sveriges fastighetsägareförbund, hovrätten

för Nedre Norrland, hyresrådet, häradshövdingeföreningen och Stockholms

rådhusrätt.

Hyresrådet kritiserar den utformning generalklausulen fått i de sakkunnigas

förslag och vänder sig särskilt mot att det alltid måste föreligga ett väsentligt

intresse på hyresvärdens sida för att hyresförhållandet skall få

upplösas. Enligt hyresrådets mening är det tillräckligt att — som f. n. är

fallet enligt hyresregleringslagen och de hyresreglerande myndigheternas

praxis -— en uppsägnings giltighet görs beroende av att uppsägningen inte

strider mot god sed i hyresförhållanden eller på annat sätt är obillig. Häri

måste uppenbarligen ligga att en avvägning skall ske mellan de olika intressena.

Om avsikten med den föreslagna nya formuleringen inte är att åstadkomma

en utvidgning av det nuvarande besittningsskyddet blir en lagtext

av det innehåll som de sakkunniga föreslagit missvisande. Den måste nämligen

tolkas som innebärande en förskjutning av tyngdpunkten i intresseavvägningen

till förmån för hyresgästen. Hyresrådet, liksom även Sveriges

fastighetsägareförbund, påpekar att de sakkunniga i motiven anger att det

på hyresvärdens sida måste föreligga avflyttningsskäl av saklig art och ifrågasätter

om innebörden härav är densamma som att hyresvärden skall ha ett

väsentligt intresse av att upplösa hyresförhållandet.

Näringslivets byggnadsdelegation anser att fritidshus i sin egenskap av en

andra bostad åt hyresgästen inte bör omfattas av ett hemskydd som vi!ar

på social grund. Upplåtelser av fritidshus bör därför uttryckligen tas undan

från besittningsskyddets tillämpningsområde.

Departementschefen

Som jag redan har anfört måste vissa bestämda inskränkningar göras i hyresgästens

besittningsskydd. Dennes intresse av att få bo kvar i lägenheten

måste vägas mot fastighetsägarens behov i vissa fall av att kunna disponera

över lägenheten på annat sätt. Från både saklig och rent lagteknisk synpunkt

är det en mycket grannlaga uppgift att utforma de närmare bestämmelserna

om hur denna avvägning skall ske. Svårigheterna är framför allt att hänföra

till det förhållandet att reglerna måste täcka vitt skilda situationer och att de

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

faktorer som bör vara bestämmande för intresseavvägningen är svåra att förutse

och rätt värdera.

Mot bakgrunden bärav är det med tillfredsställelse som man kan konstatera

att det i stort sett råder enighet om vilka grundprinciper som bör gälla

på området och att hyreslagstiftningssakkunnigas lagförslag och vägledande

motivuttalanden i allmänhet accepterats av remissinstanserna. Meningsskiljaktigheter

av någon betydelse råder egentligen endast beträffande besittningsskyddet

när bostad upplåtits åt anställd i anslutning till tjänst. Som

framgår av det följande synes emellertid inte heller i detta avseende motsättningarna

i realiteten vara så stora, och det är enligt min mening möjligt

att hålla fast vid de principer som ligger till grund för sakkunnigförslaget

och ändå i huvudsak tillgodose de synpunkter som framförts under remissbehandlingen.

Enligt de sakkunnigas förslag kommer inskränkningarna i besittningsskyddet

till uttryck på två skilda sätt. Vissa inskränkningar ges sålunda formen

av generella begränsningar i besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde

medan andra inskränkningar tas upp som grunder vilka i det

enskilda fallet bryter ett besittningsskydd som hyresgästen annars har. Denna

metod används såväl i besittningsskyddslagen som i hyreslagskommitténs

förslag. Om eu inskränkning i besittningsskyddet utformas som en generell

begränsning av bestämmelsernas tillämpningsområde, blir det i praktiken

exekutiv myndighet som får tillämpa inskränkningen. Sedan hyresavtalet

upphört att gälla, kan nämligen hyresvärden direkt söka avhysning hos

överexekutor. Finner denne att ett undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas

tillämpningsområde föreligger, får avhysning ske. Om däremot inskränkningen

i besittningsskyddet utformas som en besittningsskyddsbrytande

grund, kan hyresgästen inom viss tid vända sig till en myndighet för

att få besittningsskyddsfrågan prövad. Enligt de sakkunnigas förslag bär

hyresgästen rätt att bo kvar i lägenheten till dess tvisten avgjorts genom

medling eller efter domstolsprövning. Av det anförda torde framgå att en

inskränkning i besittningsskyddet lämpligen kan utformas som ett generellt

undantag, när regeln innebär en klar och lättolkad gräns mellan besittningsskyddsområdet

och det område där fri uppsägningsrätt råder samt läget

dessutom är sådant att det ter sig befogat att hyresvärden kan få ett snabbt

avgörande av besittningsskyddsfrågan till stånd. Om däremot inskränkningen

i besittningsskyddet kräver en avvägning i det enskilda fallet mellan parternas

intressen, bör den utformas som en besittningsskyddsbrytande grund.

Sakkunnigförslaget tar upp tre fall av undantag från besittningsskyddsbestäm

melserna, nämligen att hyresförhållandet

upphör innan det varat mer än nio månader i följd, att lägenheten utgör del

av upplåtarens egen bostad och att hyresrätten enligt förbehåll som äger

laga verkan inte vidare är förenad med rätt till förlängning av avtalet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

Förslaget att besittningsskyddsbestämmelserna inte skall äga tillämpning

om hyresförhållandet upphör innan det varat mer än nio månader i följd

saknar motsvarighet i besittningsskyddslagen och avviker från hyreslagskommitténs

förslag i det avseendet att tiden utsträckts från sex månader till

nio månader. Regeln innebär att de kortfristiga hyresavtalen, korttidsavtalen,

utesluts från besittningsskyddet. Det är emellertid inte den avtalade hyrestidens

längd som blir avgörande utan i stället den tid under vilken hyresförhållandet

faktiskt varat. Även den hyresgäst som hyr en lägenhet på mycket

kort tid eller tillsvidare kan alltså enligt förslaget få besittningsskydd

under förutsättning att hyresförhållandet inte bryts före niomånaderstidens

utgång. Denna tid fungerar alltså som en karenstid. Avtalstiden får dock den

betydelsen att om den är längre än nio månader hyresgästen i praktiken

kommer att åtnjuta besittningsskydd redan från avtalstidens början, eftersom

avtalet i endast mycket begränsad utsträckning kan brytas i förtid av

hyresvärden. En regel av denna beskaffenhet innebär att besittningsskydd

inte föreligger beträffande uthyrningar av utpräglat tillfällig karaktär för

vilka ett hemskydd inte är motiverat utan snarare i många fall skulle motverka

att förhyrning över huvud taget kommer till stånd. Beträffande karenstidens

längd innebär förslaget att vid förhyrning på ettårskontrakt, som

är och kan antas också i fortsättningen bli den vanliga hyrestiden när lägenhet

hyrs ut för att tjäna som varaktig bostad, besittningsskydd kommer att

föreligga, medan däremot avtal på kortare tid exempelvis för en säsong eller

ett läsår faller utanför besittningsskyddsområdet. Den föreslagna regleringen

har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Även jag anser

förslaget välmotiverat och har låtit regeln inflyta i departementsförslaget

utan sakliga ändringar.

Den föreslagna regeln har betydande fördelar när det gäller att ta ställning

till flera andra situationer i vilka ett besittningsskydd kan komma i fråga.

Jag syftar framför allt på förhyrning av möblerade rum och förhyrning med

förbehåll om att besittningsskydd inte skall föreligga. Som framgår av det

följande underlättas en tillfredsställande reglering i dessa fall av att korttidsavtalen

aldrig är förenade med besittningsskydd.

Jag övergår nu till det andra fallet, för vilket de sakkunniga föreslår undantag

från besittningsskyddsreglernas tillämpningsområde, nämligen då lägenheten

utgör del av upplåtarens egen bostad. I detta avseende stämmer

förslaget överens med såväl besittningsskyddslagen som kommittéförslaget.

Regeln har inte satts i fråga av någon. Det finns dock några spörsmål som

förtjänar uppmärksamhet. I ej obetydlig utsträckning förekommer det numera

att lägenheter planeras på sådant sätt att en del av lägenheten är särskilt

lämpad för uthyrning i andra hand. Ett rum kan sålunda ha egen ingång,

eget toalettrum etc. Tanken med dessa s. k. elastiska lägenheter är bl. a.

att ge unga familjer ekonomisk möjlighet att redan från början skaffa en

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

lägenhet som är tillräckligt stor för familjens behov på sikt. För att lägenheterna

skall kunna komma till användning på det åsyftade sättet förutsätts

alltså att uthyrningsrummet skall kunna hyras ut så länge hyresgästen inte

själv har ekonomisk möjlighet och behov av att utnyttja rummet men att hyresgästen

senare skall disponera rummet för egen räkning. I likhet med flera

remissinstanser anser jag att produktionen av denna typ av lägenheter bör

främjas och att besittningsskyddsreglerna inte får hindra att lägenheterna

kommer till användning på det sätt som åsyftas. De elastiska lägenheternas

uthyrningsrum bör därför tas undan från besittningsskyddet. Detta rättsläge

kan uppnås utan att någon särskild regel som undantar dessa lägenheter

från besittningsskyddet förs in i lagen. Enligt min mening är nämligen den

elastiska lägenhetens uthyrningsrum i alla normala fall att anse som del av

uj:>plåtarens egen bostad. Den omständigheten att uthyrning av rummet i

andra hand underlättats genom vissa arrangemang bör alltså inte tillmätas

någon betydelse. Situationen blir självfallet en annan, om den som bebor

uthyrningsrummet förhyr detta direkt av värden eller det på annat sätt kommit

till klart uttryck att den som hyr den elastiska lägenheten aldrig avsett

att använda uthyrningsrummet som egen bostad. Vad här sagts bör självfallet

gälla även när en villaägare eller bostadsrättshavare hyrt ut del av

sin egen bostad.

I likhet med de sakkunniga anser jag att begreppet »del av upplåtarens

egen bostad» är så entydigt att det lämpligen kan läggas till grund för ett

undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde och

alltså inte behöver utformas som en besittningsskyddsbrylande grund. En

sådan utformning av denna inskränkning i besittningsskyddet är motiverad

också från andra synpunkter. Den av de sakkunniga föreslagna regeln har

därför oförändrad tagits upp i departementsförslaget.

När det gäller upplåtelser i andra hand av hela den egna bostaden —

total sublokation — är det i många fall, kanske som regel, omotiverat att

underhyresgästen får åtnjuta besittningsskydd i förhållande till den förste

hyresgästen. Jag är emellertid inte beredd att införa ett särskilt undantag

för dessa situationer. Skälet är att gränsen mot de fall där ett besittningsskydd

är berättigat torde vara svår att dra och att en sådan reglering

skulle kunna inbjuda till försök att kringgå besittningsskyddet. Frågan får

ändå en tillfredsställande lösning genom att korttidsavtalen generellt är undantagna

från besittningsskyddet och att de nu diskuterade förhållandena

alltid kan beaktas vid intresseavvägningen när man i det enskilda fallet prövar

om förlängning av hyresförhållandet bör ske. Dessutom föreslår jag, som

strax skall närmare utvecklas, en viss utvidgning av möjligheterna att göra

förbehåll om undantagande från besittningsskyddet. Denna utvidgning torde

få stor betydelse för de nu åsyftade förhyrningarna. I

I de sakkunnigas förslag görs liksom i kommittéförslaget undantag från

besittningsskyddet i sådana fall då förbehåll gjorts om att upplåtelsen inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr Ibi år 1967

vidare skall vara förenad med besittningsskydd. Som förutsättning för att sådant

förbehåll skall vara giltigt krävs att det tillkommit sedan hyresförhållandet

varat minst den tid som fordras för att besittningsskydd skall ha uppkommit,

dvs. nio månader enligt de sakkunnigas förslag och sex månader

enligt kommittéförslaget. Som skäl för denna begränsning anförs, att lagstiftningen

om besittningsskydd skulle förlora mycket av sin effektivitet om hyresvärden

genom förbehåll kunde hindra att besittningsskydd uppkommer.

Sedan besittningsskydd väl inträtt, skulle hinder däremot inte möta för hyresgästen

att avstå från sin rätt. De sakkunniga föreslår emellertid att reglerna

ytterligare skärps därhän att förbehållet måste ha träffats inför medlingsnämnden

eller rätten för att vara giltigt.

Under remissbehandlingen har från många håll riktats kritik mot den föreslagna

regleringen. Det görs gällande att bestämmelserna i allt för hög grad

begränsar möjligheterna att träffa överenskommelse om avstående från besittningsskydd.

Flera remissinstanser förordar att sådan överenskommelse

skall kunna träffas redan i samband med hyresförhållandets tillkomst. Om

överenskommelsen ingås inom niomånaderstiden förutsätter man dock att

medlingsnämnden skall godkänna avståendet.

Som de sakkunniga anfört skulle det ej sällan vara en fördel om parterna

inom ramen för vissa skyddsregler fritt fick avtala om avstående från besittningsskyddet.

Enligt min mening har de sakkunniga överdrivit farhågorna

för att en sådan ordning skulle leda till missbruk. Det under remissbehandlingen

framförda förslaget tillgodoser i och för sig i tillräcklig grad intresset

av att besittningsskyddet inte skall kunna åsidosättas alltför lättvindigt. Förslaget

innebär dock en betydande nackdel från den synpunkten att det lägger

en ökad arbetsbörda på de nämnder som enligt departementsförslaget

skall fullgöra bl. a. de uppgifter som de sakkunniga lagt på medlingsnämnderna.

De i departementsförslaget föreslagna nämnderna kallas hyresnämnder.

Det är emellertid min uppfattning att utbudet av lägenheter skulle öka

i ej oväsentlig utsträckning, om parterna kunde träffa avtal om avstående

från besittningsskyddet. Härigenom skulle uthyraren kunna tillförsäkra sig

en absolut rätt att disponera över lägenheten vid överenskommen tidpunkt.

Lägenheter som annars skulle ha undanhållits hyresmarknaden torde därigenom

komma att erbjudas till förhyrning. En sådan reform bär så stor

bostadspolitisk betydelse, att den uppväger nackdelarna från organisatorisk

synpunkt.

På de nu anförda skälen föreslår jag att avtal om avstående från besittningsskyddet

skall kunna träffas vid hyresförhållandets uppkomst eller senare

men att avtalet om det träffas innan hyresförhållandet varat nio månader

skall gälla endast om det godkänts av hyresnämnden. Det torde inte

vara nödvändigt att i lagen närmare ange förutsättningarna för att sådant

godkännande skall få ges. Det ligger i sakens natur att prövningen skall inriktas

på att hindra missbruk av avtalsfriheten. Som en riktpunkt kan anges

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

att ett avtal om avstående från besittningsskydd alltid bör godkännas, om

förhållandena är sådana att vid en avvägning mellan parternas intressen i

en besittningsskyddstvist hyresgästen normalt inte skulle anses ha rätt till

förlängning av hyresförhållandet. Handläggningen av ärenden av detta slag

bör kunna göras mycket enkel och åtminstone i många fall kunna ske skriftligen.

Till denna fråga återkommer jag i ett senare sammanhang.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning att undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas

tillämpningsområde inte bör göras för möblerade lägenheter.

Det intresse som skulle motivera ett sådant undantag tillgodoses i tillräcklig

grad genom de förut behandlade undantagen. Den omständigheten

att en lägenhet uthyrts i möblerat skick kan f. ö. alltid beaktas som en faktor

vilken i det enskilda fallet kan leda till att hyresförhållandet inte förlängs.

De övriga inskränkningar i besittningsskyddet som kan komma i fråga bör

enligt min mening utformas som grunder vilka vid en prövning i det enskilda

fallet leder till att någon förlängning av hyresförhållandet inte sker. I hyreslagskommitténs

förslag anges de besittningsskyddsbrytande

grunderna i en uppräkning som avslutas med en generalklausul som

fångar upp de fall vilka inte täcks av speciella regler. De sakkunniga går i

stället till väga på det sättet att endast hyresrättens förverkande anges som

särskild grund för brytande av besittningsskyddet medan alla övriga upphörandesituationer

samlas under en generalklausul, som kompletteras med

relativt utförliga uttalanden i motiven. Under remissbehandlingen har yrkats

att de huvudsakliga besittningsskyddsbrytande grunderna skall anges

direkt i lagtexten.

Som de sakkunniga anfört låter det sig inte göra att i lagtexten beskriva

alla de situationer där besittningsskyddet kan komma att brytas. Det är därför

ofrånkomligt att i lagen ta upp en generalklausul som i mera allmänna

ordalag ger uttryck åt den avvägning mellan parternas intressen som skall

göras i en besittningsskyddstvist. Detta förhållande utgör emellertid inte skäl

att avstå från att genom särskilda regler ange hur intresseavvägningen skall

ske i vissa betydelsefulla och ofta förekommande situationer. En sådan reglering

är särskilt önskvärd eftersom relativt preciserade regler behövs för

några av dessa situationer, såsom också framgår av de sakkunnigas motivuttalanden.

Jag syftar särskilt på verkan av att huset skall rivas eller byggas

om eller av att bostad upplåtits åt anställd i anslutning till anställning.

Det är dessutom från principiell synpunkt mindre tillfredsställande att en

rättslig reglering av så stor betydelse för den enskilde som begränsningarna

i besittningsskyddet ej alls kommer till uttryck i lagen utan anges bara i

dess motiv. Jag förordar alltså att de huvudsakliga besittningsskyddsbry
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1967 91

tande grunderna räknas upp i lagtexten i den utsträckning som framgår av

det följande.

Jag övergår nu till att behandla de skilda besittningsskyddsbrytande grunderna.

Jag kan i alla delar ansluta mig till vad de sakkunniga anfört rörande

rätten till förlängning om hyresgästen förverkat hyresrätten, om säkerhet

som hyresgästen ställt försämrats och denne underlåtit att på anfordran

ställa ny säkerhet samt om hyresgästen visat annan misskötsamhet än sådan

som föranleder förverkande. I lagtexten bör intresseawägningen i dessa fall

komma till uttryck genom att det anges att hyresgästen inte har rätt till förlängning

av hyresförhållandet om hyresrätten är förverkad eller hyresvärden

får frånträda hyresavtalet enligt 28 § (46 § första stycket 1 i departementsförslaget)

eller om hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan

mån att hyresförhållandet skäligen inte bör förlängas (46 § första stycket 2).

Jag vill understryka vad de sakkunniga anfört om att påföljden för hyresgästen

i besittningsskyddshänseende vid bristande skötsamhet i viss mån bör

anpassas efter de större eller mindre svårigheter att skaffa annan bostad som

råder på orten i fråga.

De sakkunnigas förslag innebär att kvarboenderätten i princip bryts om

hyresvärden avser att riva huset eller att företa sådan större ombyggnad

som hindrar hyresgästen från att bo kvar i lägenheten. Någon prövning av

det tiliämnade företagets ändamålsenlighet och lämplighet avses inte ske vid

ställningstagandet i besittningsskyddsfrågan. Detta innebär emellertid inte

att besittningsskyddet helt skulle vara satt ur spel vid rivning och större

ombyggnad. Hänsyn måste nämligen tas till hyresgästens möjligheter att

skaffa annan bostad. De sakkunniga har utförligt utvecklat vilken innebörd

detta hänsynstagande bör få i skilda marknadssituationer. Om bostadsförhållandena

är sådana att hyresgästen inte rimligen själv kan skaffa annan

lämplig bostad, bör enligt de sakkunnigas mening en billighetsprövning leda

till att denne liksom f. n. får åtnjuta ett s. k. relativt besittningsskydd, dvs.

ett besittningsskydd som bryts bara om hyresgästen erbjuds annan bostad

med vilken han skäligen bör nöjas.

Såväl de anförda principerna för intresseawägningen som de sakkunnigas

uttalanden i övrigt om besittningsskyddet i rivnings- och ombyggnadssituationer

har med vissa smärre undantag i allmänhet gillats eller lämnats utan

erinran vid remissbehandlingen.

Den föreslagna regleringen torde tillgodose kravet på att den från samhällssynpunkt

synnerligen angelägna sanerings- och ombyggnadsverksamheten

inte hämmas av de hyresrätt sliga bestämmelserna. Samtidigt skyddas hyresgästen

från att bli ställd utan bostad med anledning av rivningen eller

ombyggnadsarbetet. Ett sådant skydd är ofrånkomligt på en hyresmarknad

som alltjämt präglas av bostadsbrist. Detta skyddsintresse bör emellertid inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1961

leda till att en tillämnad rivnings ändamålsenlighet och lämplighet prövas i

hyresärendet. En sådan prövning får helt ankomma på andra samhällsorgan.

Även i övrigt ansluter jag mig till de sakkunnigas uttalanden.

Den föreslagna intresseavvägningen, som i allt väsentligt torde stämma

överens med vad som tillämpas vid prövning enligt hyresregleringslagen bör

uttryckas på följande sätt. Rätt till förlängning bör inte föreligga, om huset

skall rivas eller om det skall undergå större ombyggnad och det inte är

uppenbart att hyresgästen kan bo kvar utan nämnvärd olägenhet för omby§§na(ien.

Det förhållandet att hänsyn dock skall tas till hyresgästens möjligheter

att anskaffa annan bostad bör komina till uttryck genom att det

för båda fallen anges, att det inte får vara obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet

upphör (46 § första stycket 3 och 4).

I likhet med de sakkunniga anser jag att kvarboenderätten i princip bör

brytas, när fastighetsägaren önskar göra en omläggning av brnkningsändamålet,

men att vid brist på bostäder hänsyn måste tas till hyresgästens

möjligheter att skaffa annan bostad. Bedömningen bör i stort sett bli densamma

som när det gäller rivning eller större ombyggnad. Det ändamålsenliga

och lämpliga i det nya användningssättet bör alltså inte beaktas vid

besittningsskyddsfrågans avgörande. Häri ligger att någon utredning om behovet

för fastighetsägaren att genomföra omläggningen normalt inte behöver

förebringas. Detta hindrar emellertid inte att i särskilda fall skälen till fastighetsägarens

önskan att disponera lägenheten för annat ändamål kan få viss

betydelse. En omläggning av brukningsändamålet är obillig mot hyresgästen

om den väsentligen sker i syfte att sätta dennes besittningsskydd ur spel.

Likaså framstår åtgärden som obillig om den sker för att öka fastighetens

avkastning men hyresgästen förklarar sig beredd att ta på sig den högre hyra

som krävs för att fastighetsägaren ändå skall få den större avkastningen.

Över huvud taget måste hyresvärdens vägran att medge förlängning av hyresförhållandet

vara sakligt grundad. Rätt till förlängning bör i enlighet med det

anförda inte föreligga, om lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål

och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör

(46 § första stycket 5).

När det gäller lägenhet i eu- eller tvåfamiljshus eller lägenhet som uthyraren

innehar med bostadsrätt anser de sakkunniga att hyresgästen inte skall

vara berättigad till förlängning av hyresförhållandet, om uthyraren har för

avsikt att bosätta sig i lägenheten, men att hyresgästen dock måste ges skäligt

rådrum att skaffa annan bostad. Jag delar denna uppfattning. Under remissbehandlingen

har beträffande bostadsrättslägenheter den situationen

uppmärksammats att fortsatt förhyrning hindras av bestämmelser i bostadsrättslagen

eller innehållet i bostadsrättsföreningens stadgar. Även i sådana

fall bör som regel besittningsskyddet brytas. Det sagda kan sammanfattas

på det sättet att rätt till förlängning inte föreligger om hyresavtalet avser

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kangl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

lägenhet i en- eller tvåfamilj shus eller lägenhet som upplåtaren innehar med

bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten att

hyresgästen skäligen bör flytta (46 § första stycket 6).

Jag övergår nu till att behandla frågan om besittningsskyddet när bostad

upplåtits i anslutning till anställning. De sakkunniga har behandlat denna

fråga synnerligen utförligt och framlägger skilda förslag i syfte att stärka

hyresgästens ställning. Förslagen rör även andra avsnitt av lagförslaget än

reglerna om de besittningsskyddsbrytande grunderna och är i viss del av

stor betydelse från allmänt systematisk synpunkt. I sitt betänkande har de

sakkunniga valt att behandla förslagen i ett sammanhang och disponerat

framställningen så att redogörelsen för förslagen hänförts till avsnittet om

de besittningsskyddsbrytande grunderna.

På hyresmarknaden förekommer i betydande utsträckning att bostäder

upplåts åt anställda på villkor att hyresförhållandet skall upphöra om anställningen

upphör. När en bostadsupplåtelse på detta sätt är beroende av ett

anställningsförhållande, brukar man tala om ett kopplat avtal. Bestämmelsen

om att hyresförhållandet upphör när anställningen upphör benämns

ofta avflyttningsklausul. När det gäller att bestämma verkan av en avflyttningsklausul

har man att skilja på två kategorier av bostadsupplåtelser. Den

ena kännetecknas av att upplåtelsen utgör endast ett moment i ett rent tjänsteavtal.

Upplåtelsen faller då helt utanför hyreslagstiftningen och besittningsskydd

föreligger endast i den utsträckning som följer av tjänsteavtalet.

Lägenheter som upplåtits på nu angivna villkor benämner de sakkunniga

tjänstebostäder. Den andra kategorien av bostadsupplåtelser grundas på avtal

som helt eller delvis är att anse som hyresavtal. Besittningsskyddet är i dessa

fall, såväl enligt hyresregleringslagen som besittningsskyddslagen, beroende

av en intresseavvägning mellan parterna. Vid denna prövning torde avflyttningsklausulen

tillmätas stor betydelse. De sakkunniga kallar bostäder av

denna karaktär för personalhyresbostäder. Gränsen mellan tjänstebostäder

och personalhyresbostäder är mycket oklar. Vid gränsdragningen brukar

hänsyn tas till förhållandet mellan arbetsprestationens och bostadsupplåtelsens

värde samt till frågan i vad mån den avtalsmässiga sammankopplingen

av anställning och upplåtelse beror på arbetsuppgiftens art. Jag finner inte

anledning att närmare gå in på denna svåra gränsdragningsfråga.

De sakkunniga föreslår nu att även tjänstebostadsupplåtelserna skall föras

in under hyreslagen. Syftet med detta reformförslag är tvåfaldigt. Dels

syftar förslaget till att hyreslagens besittningsskyddsbestämmelser skall bli

tillämpliga även på denna typ av bostadsupplåtelser, dels sägs förslaget leda

till att man undgår gränsdragningen mellan å ena sidan rena tjänsteavtal

som innefattar upplåtelse av bostad och å andra sidan avtal som helt eller

delvis utgör hyresavtal. Förslaget har i allmänhet gillats vid remissgranskningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

För egen del ser jag på följande sätf på denna fråga. Hyreslagen är i väsentliga

stycken en social skyddslag. Lagen innehåller en mångfald bestämmelser

till förmån för hyresgästen, vilka anses vara av sådan betydelse för

denne att det inte är tillåtet att avvika från dem genom avtal. Lagen erhöll

denna karaktär framför allt genom 1939 års lagstiftning men den beskrivna

inriktningen av lagen blir ännu mera markerad genom den reform som föreslås

nu. Särskilt när det gäller besittningsskyddet blir hyresgästens ställning

nu väsentligt stärkt. Mot bakgrunden härav är det inte tillfredställande att

en betydande grupp av bostadsupplåtelser lämnas helt utanför hyreslagen

enbart av det skälet att upplåtelsen sker som led i ett tjänsteavtal mellan enskilda,

i vilket bostadsupplåtelsen av traditionella skäl betraktas som underordnad

anställningsförhållandet. För en modern uppfattning finns det knappast

i något fall skäl att betrakta bostadsupplåtelsen som av så ringa betydelse

att den helt underordnas tjänsteavtalet. Jag ansluter mig därför till de

sakkunnigas förslag att utsträcka hyreslagstiftningens tillämpningsområde

till att omfatta också tjänstebostäderna.

Den hyresrättsliga regleringen av rättsförhållandet mellan hyresvärdenarbetsgivaren

och hyresgästen-arbetstagaren kompliceras av att samma rättsförhållande

även kan vara helt eller delvis reglerat i kollektivavtal. Enligt

1 § första stycket lagen den 22 juni 1928 (nr 253) om kollektivavtal kan

kollektivavtal träffas om villkor som skall lända till efterrättelse för anställning

av arbetare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetare.

Enligt fast praxis anses häri ligga alt kollektivavtal kan avse villkoren

för upplåtelse av bostad som sker i samband med anställning. Avtal

med denna innebörd förekommer på arbetsmarknaden. Tvister om tolkning

eller tillämpning av kollektivavtal prövas exklusivt av arbetsdomstolen enligt

lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol. Uppstår tvist om tolkning

eller tillämpning av ett villkor för bostadsupplåtelse i samband med anställning

skall alltså tvisten handläggas av arbetsdomstolen, om villkoret tillkommit

genom kollektivavtal. Enligt de sakkunnigas förslag utgör tvisten emellertid

också en hyrestvist som skall handläggas enligt lagförslagets tvingande

bestämmelser om förfarandet för sådana tvister. Det föreligger alltså eu konkurrens

mellan kollektivavtalsområdet och hyreslagstiftningen.

Under remissbehandlingen har gjorts gällande att den nu beskrivna konkurrenssituationen

uppkommer som en följd av de sakkunnigas förslag att

hänföra tjänstebostadsupplåtelscrna under hyreslagen. Det kan nämligen enligt

den mening som sålunda kommit till uttryck ifrågasättas om det är möjligt

att med rättsligt bindande verkan i kollektivavtal ta in bestämmelser

som är avsedda att reglera villkoren för upplåtelser av personalhyresbostäder.

Enligt min mening stämmer denna uppfattning inte överens med den

Praxis som f. n. tillämpas och som torde vara uttryck för gällande rätt. I

varje fall när det gäller den anställdes besittningsskydd — således innehållet

i och verkan av en avflyttningsklausul — torde hinder inte möta att

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A1 år 1967

genomföra en reglering genom kollektivavtal även om bostadsupplåtelsen

inte är av den karaktären att den endast utgör ett moment i ett rent tjänsteavtal.

I vad mån möjlighet föreligger att därutöver reglera villkoren för en

bostadsupplåtelse genom kollektivavtal kan i detta sammanhang lämnas därhän.

Enligt min uppfattning föreligger alltså den nu diskuterade konkurrensen

mellan hyresrättens och kollektivavtalsrättens regler oberoende av hur

tjänstebostäderna behandlas i hyresrättsligt avseende. Det nu diskuterade

konkurrensproblemet uppkommer redan genom de sakkunnigas förslag att

i hyreslagen införa vissa tvingande regler om förfarandet i hyrestvister.

Den lösning som ligger närmast till hands för den nu diskuterade konkurrensfrågan

är att genom lag begränsa kollektivavtalsområdet så att kollektivavtal

inte får träffas om villkoren för bostadsupplåtelser. Man har då att

ställa sig frågan om det finns något beaktansvärt behov av att sluta kollektivavtal

på detta område.

Det framgår inte tydligt vilken inställning de sakkunniga har till möjligheten

att om deras förslag genomförs träffa kollektivavtal angående villkoren

för bostadsupplåtelser i samband med anställning. Klart är emellertid att de

inte helt vill förhindra sådana avtal. Förslaget innebär nämligen att arbetsgivarorganisation

genom kollektivavtal får komma överens med huvudorganisation

på arbetstagarsidan om att de hyresrättsliga besittningsskyddsreglerna

inte skall gälla för bostadsupplåtelser som sker till arbetstagare som är

bundna av kollektivavtalet (78 § första stycket i de sakkunnigas förslag). De

annars tvingande besittningsskyddsbestämmelserna görs alltså i viss begränsad

utsträckning dispositiva. Detta förslag förutsätter att kollektivavtal skall

kunna träffas om vissa särskilt angivna frågor under förutsättning att arbetsgivar-

och arbetstagarsidan är företrädda på särskilt sätt men innebär inget

ställningstagande till frågan i vad mån kollektivavtalsreglering får ske därutöver.

Vid ställningstagandet till frågan om konkurrensen mellan hyreslagstiftningens

och kollektivavtalsrättens regler är det emellertid nödvändigt

att ta ställning till de sakkunnigas förslag att de annars tvingande hyresrättsliga

besittningsskyddsreglerna skall kunna åsidosättas genom kollektivavtal.

Jag tar därför nu upp denna fråga.

Förslaget har mött viss kritik under remissbehandlingen och det har gjorts

gällande att det inte skulle vara förenligt med allmänna rättsprinciper att

tillämpligheten av hyreslagen begränsas genom kollektivavtal. Enligt min mening

är denna kritik inte befogad. Som de sakkunniga anfört är det främst

för de fastighetsanställda som det kan bli fråga om att genom kollektivavtal

reglera besittningsskyddet. Organisationerna på detta område har också förklarat

sig vara intresserade av att ha tillgång till en sådan möjlighet. Det är

viktigt att hålla i minnet att det f. n. inte möter hinder att genom kollektivavtal

reglera villkor för bostadsupplåtelser i nu åsyftade fall. Det gäller alltså

inte att föra in något nytt rättsområde under kollektivavtalsrätten utan snarare

att i viss utsträckning bevara den avtalsfrihet för de fackliga parterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj. ts proposition nr lkl år 1967

soin nu föreligger. Det har heller inte framkommit att några olägenheter

skulle vara förknippade med att kollektivavtal fritt kunnat träffas rörande

villkor för bostadsupplåtelser. Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas

uppfattning att avsteg från besittningsskyddsbestämmelserna skall få göras

genom kollektivavtal. Man uppnår enligt min mening tillräckliga garantier

för att hyresgästens — arbetstagarens rättsskyddsintresse inte träds för nära

genom att krav uppställs på att arbetstagarsidan skall vara företrädd på visst

särskilt kvalificerat sätt. Jag återkommer strax till denna frågeställning.

De undersökningar som de sakkunniga gjort och som ligger till grund för

förslaget liksom remissutfallet i anledning av detta torde klarlägga att något

behov att träffa kollektivavtal om hyresvillkor utom ramen för de sakkunnigas

förslag inte föreligger. Mot bakgrunden härav föreslår jag att problemet

med konkurrensen mellan kollektivavtalsrätten och hyreslagstiftningen

löses på följande sätt. I 1 § lagen om kollektivavtal bör föreskrivas att om

avtal, som enligt regeln i 1 § första stycket samma lag i och för sig skulle

vara att anse som kollektivavtal, avser villkor i fråga om hyresförhållande

som beror av anställning så äger avtalet i denna del verkan som kollektivavtal

endast under vissa bestämda förutsättningar. För det första bör sådan

verkan inträda bara i den mån avtalet rör besittningsskyddet och andra

därmed sammanhängande bestämmelser som angår arbetsgivarens rätt att

upplösa hyresförhållandet. En tveksam fråga är om hyressättningen också

skall kunna regleras genom kollektivavtal. Jag har emellertid stannat för

att detta skall få ske och skälet är att det torde finnas ett behov av att i kollektivavtal

kunna ange vissa normer för hyressättningen i samband med

att besittningsskyddet regleras, exempelvis den kompensation som skall utgå

till den anställde för att lägenheten på grund av arbetsuppgiftens art är

av särskild beskaffenhet eller att besittningsskyddet enligt kollektivavtalet är

svagare än det som hyreslagen skulle ge. För det andra bör kollektivavtal om

villkor för bostadsupplåtelse bara få träffas av avtalsparter som kan antas

ha tillräcklig erfarenhet på området. De sakkunnigas förslag innebär att

avtalet måste träffas mellan å ena sidan staten, kommun eller arbetsgivarsammanslutning

och å andra sidan huvudorganisation på arbetstagarsidan.

Enligt min mening är det tillräckligt att — efter förebild av bl. a. bestämmelsen

i 12 § sista stycket lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester — avtalet

på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av huvudorganisation. Några

regler om att arbetsgivarsidan skall ha varit företrädd på särskilt sätt torde

inte behövas.

Frågan om konkurrensen mellan kollektivavtalsrätten och hyreslagstiftningen

när det gäller förfarandet i hyrestvister bör enligt min mening lösas

på följande sätt. Arbetsdomstolen bör liksom hittills vara ensam behörig

domstol i fråga om hyrestvist angående fråga som regleras genom kollektivavtal.

En föreskrift härom tas upp i 72 § andra stycket i departementsförslaget.

Kollektivavtalsparterna bör vidare ha frihet att bestämma att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ibi år 1967

97

hyrestvist av det nu aktuella slaget även i övrigt skall handlaggas i en ordning

som avviker från hyreslagens bestämmelser. I kollektivavtalet bor salunda

få anges att substitutions- eller sublokationstvist eller besittmngsskyddstvist

inte behöver hänskjutas till hyresnämnd. Tvisten fån sadant

fall i stället handläggas enligt kollektivavtalets förhandlingsordning. Om

kollektivavtalsparterna inte undantar tvist från hyresnämndens provning,

måste tvisten hänskjutas till nämnden trots att den ar av kollektivavtalsrättslig

natur. Vill part inte åtnöjas med nämndens beslut, får klandertalan

föras hos arbetsdomstolen inom den frist som anges i 71 § i departementsförslaget.

I övrigt blir i sådant fall reglerna om förfarandet vid arbetsdomstolen

tillämpliga. . ....

I samma mån som kollektivavtal kan träffas angaende viss hyresrattslig

fråga bör det i enlighet med vad jag förut har anfört vara tillätet att gora

avsteg från hyreslagens tvingande regler. Denna princip, som i de sakkunnigas

förslag har kommit till uttryck i den förut behandlade bestämmelsen

i 78 § första stycket, innebär att reglerna om förlängning av hyresavtal och

om rätt att överlåta hyresrätt eller upplåta lägenhet i andra hand blir vi - kor ligt dispositiva. Som nyss har framgått föreslår jag att kollektivavtal

skall få slutas även angående hyressättningen. I detta avseende finns det

dock ingen anledning att tillåta avsteg till hyresgastens nackdel från hyreslagens

tvingande normer för hyressättningen.

Jag övergår nu till den omstridda frågan vilken verkan en avflyttnmgsklausul

bör tillmätas vid prövningen av om en hyresgäst skall aga rätt till

förlängning av hyresförhållandet trots att anställningen upphört. Fragan

uppkommer endast i den män kollektivavtal enligt de förut behandlade bestämmelserna

inte träffats angående besittningsskyddet.

De sakkunnigas förslag vilar på den grundinställningen att besittningsskyddet

i ej obetydlig mån bör kunna stärkas utan att arbetsgivarens berättigade

intressen åsidosätts. Tanken att hindra varje tillämpning av avflyttmngsklausuler

avvisas bestämt. Skälet är framför allt att arbetsgivaren ej sallan behover

ha anställda boende i vissa bostäder för att deras arbetsuppgifter ska

kunna fullgöras på rätt sätt samt att arbetsgivaren i vissa fall har ett berättigat

önskemål att kunna underlätta anskaffningen av arbetskraft genom att

erbjuda goda bostäder åt de anställda. Ä andra sidan understryks vikten av

att arbetstagaren inte obehörigen hindras i friheten att byta anställning, och

de sakkunniga betonar att det i synnerhet i vissa situationer kan vara obilligt

mot arbetstagaren att göra en avflyttningsklausul gällande. En avvagning

måste alltså ske mellan arbetsgivarens intresse av att kunna upplata lagenheten

åt annan när anställningen upphört och arbetstagarens intresse av att fa

bo kvar i lägenheten. Från denna grundläggande princip om att en intresseavvägning

skall ske även när bostadsupplåtelsen grundas på ett avtal med

kopplingsklausul gör de sakkunniga två undantag.

Det första undantaget avser bostäder av sådan beskaffenhet att de ound
4

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 111

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj :ts proposition nr U1 år 1967

gängligen måste bebos av den anställde för att arbetsuppgifterna skall kunna

fullgöras på rätt sätt. Hit hör enligt de sakkunnigas mening bl. a. bostad som

upplåtits i anslutning till tjänst som i allmän verksamhet är förenad med

bostadstvång eller tjänst som är av övervägande övervaknings- eller vaktkaraktär

eller tjänst inom lantbruket eller som fastighetsskötare. Beträffande

sådana bostäder bör en avflyttningsklausul kunna tillämpas på det sättet att

arbetsgivaren tår tillgång till lägenheten med tillräcklig säkerhet och i tillräckligt

god tid för att tj änsten utan men för verksamheten skall kunna övertas

av efterträdaren. Förslaget innehåller i 78 § fjärde stycket en regel som

torde ha denna innebörd.

Det andra undantaget — som gäller andra kopplade avtal än sådana som

åsyftas med det första undantaget — hänger samman med de sakkunnigas

uppfattning att verkan av en avflyttningsklausul bör minska allt efter som°tiden

går. Arbetsgivarens erbjudande av bostad till en arbetssökande bör inte

kunna utnyttjas av arbetstagaren för att komma över en bostad utan allvarlig

avsikt att vara kvar i arbetet. Ett sådant förfaringssätt bör hindras genom

att arbetsgivaren tillåts upplösa hyresförhållandet under åberopande av avflyttningsklausulen.

Sedan anställnings- och hyresförhållandet varat längre

tid torde benägenheten att byta bostad och arbete minska. Arbetsgivarens

behov av att kunna göra avflyttningsklausulen gällande minskas i samma

mån. De sakkunniga föreslår med hänsyn härtill att en tidsgräns om tre år

skall vara bestämmande för avflyttningsklausulens verkan vid intresseavvägningen

i ett besittningsskyddsärende. En förlängning av treårstiden skall

kunna medges av medlingsnämnden om särskilda skäl föreligger.

När det gäller den närmare innebörden av den föreslagna°treårsregeln är

det inte helt klart vad de sakkunniga åsyftar. I motiven anges att avflyttnmgsklausulen

inte skall ha verkan längre tid än tre år om inte dispens

medges för viss ytterligare tid. Hyresvärden skall visserligen oavsett att treårstiden

gått ut kunna åberopa att lägenheten ursprungligen hyrts ut till

hyresgästen i hans egenskap av arbetstagare eller att den behövs för annan

anställd, men ett sådant åberopande får tillmätas verkan endast inom ramen

för den vanliga intresseavvägningen mellan parterna. Före treårstidens utgång

skall frågan om hyresvärden får upplösa hyresförhållandet bedömas genom

att obilligheten i hyresgästens situation vägs mot hyresvärdens intresse.

Hyresvärden måste ha ett väsentligt intresse att upplösa hyresförhållandet för

att förlängning inte skall ske. Vid bedömandet av om en upplösning av hyresförhållandet

är obillig mot hyresgästen skall betydande hänsyn tas till vem

som föranlett att anställningen upphört. Även före treårstidens utgång avses

alltså hyresvärdens rätt att upplösa hyresförhållandet under åberopande av

en avflyttningsklausul vara ganska begränsad. I de sakkunnigas förslag till

lagtext har emellertid treårsregeln utformats på ett sätt som ger visst stöd för

tolkningen att en avflyttningsklausul skulle ha viss verkan även efter treårstidens

utgång och att den dessförinnan skulle vara absolut hinder mot för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj :ts proposition nr 141 år 1967

langning av hyresavtalet. I 78 § andra stycket utformas treår sregeln nämligen

på det sättet att om uppsägning till avflyttning sker senare än tre år

från upplåtelsen får skyldighet för hyresgästen att avflytta inte grundas

enbart på det förhållandet att tjänsten upphört.

Under remissbehandlingen har i allmänhet inga invändningar rests mot

tanken att besittningsskyddet bör stärkas även på den nu aktuella sektorn

av bostadsmarknaden. Förslaget att en avvägning som regel alltid bör ske

mellan de motstående intressena godtas av nästan alla remissinstanser som

uttalat sig i frågan. Ett betydande antal remissinstanser, särskilt företrädarna

för näringslivs- och fastighetsägarintressena, avstyrker emellertid den föreslagna

treårsregeln. Man utgår därvid från att regeln har den innebörden

att en avflyttningsklausul förlorar sin verkan efter treårstidens utgång. Det

görs gällande att det ofta är ett livsviktigt intresse för industrier på orter

där hyresmarknaden inte är differentierad att kunna erbjuda arbetskraften

goda bostäder genom företagens försorg. Det föreslås från flera håll att avflyttningsklausulens

verkan inte skall tidsbegränsas men att man i stället vid

intresseavvägningen i besittningsskyddstvisten skall ta skälig hänyn till

hur lång tid hyresförhållandet bestått.

För egen del ser jag på det nu diskuterade spörsmålet på följande sätt.

Jag biträder de sakkunnigas uppfattning att besittningsskyddet för hyresgäster

som erhållit hostad i samband med anställning bör stärkas. Det ligger

ett starkt egenvärde i att lagfästa hyresgästens berättigade anspråk på att

vara tryggad i besittningen av det egna hemmet. Så långt det går bör en hyresgäst

som fått lägenheten upplåten till sig av arbetsgivaren vara tillförsäkrad

ett lika starkt besittningsskydd som andra hyresgäster.

Man kan emellertid inte bortse från att arbetsgivaren i många fall har ett

betydande intresse av att kunna upplösa hyresförhållandet när anställningen

upphört för att i stället kunna tillhandahålla lägenheten åt annan. Det sagda

gäller naturligtvis framför allt när lägenheten måste bebos av viss anställd

för arbetsuppgiftens behöriga fullgörande. Även i andra fall finns dock ett

sådant intresse. Industrierna har ej sällan investerat betydande kapital på

fastighetsmarknaden i syfte att kunna tillförsäkra sig behövlig arbetskraft

genom att erbjuda de arbetssökande goda bostäder. Det är också ett samhälleligt

intresse att industriernas försörjning med arbetskraft underlättas.

Behovet från arbetsgivarsidan av att disponera över ett eget lägenhetsbestånd

hänger samman med att bostadsbrist råder på många orter. Därav

torde dock inte den slutsatsen kunna dras att de kopplade avtalen har ett

berättigande bara under en övergångstid. Även om man kan förmoda att

användningen av kopplade avtal kommer att minska betydligt när bättre balans

uppnås på bostadsmarknaden, är det enligt min mening realistiskt att

utgå från att på vissa håll behovet att knyta avflyttningsklausuler till bostadsupplåtelser

åt anställda kommer att kvarstå under avsevärd tid fram
-

över.

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

En avvägning måste alltså ske mellan den enskildes behov av trygghet i

besittningen av hemmet och arbetsgivarens behov av att disponera lägenheten

för annan anställd. De sakkunniga har fäst stor vikt vid tanken att vid

denna avvägning större hänsyn bör tas till hyresgästens anspråk på kvarboenderätt

fastän anställningen upphört, om hyresförhållandet varat under

längre tid. Denna synpunkt har också i allmänhet accepterats vid remissgranskningen.

Även jag anser att denna tanke i princip är riktig. Jag kan

emellertid mte dela den i flera remissyttranden framförda uppfattningen att

tidsbegränsningen av en avflyttningsklausuls verkan skulle vara överflödig

och att det skulle räcka med att vid intresseavvägningen ta hänsyn till hyresförhållandets

längd. En sådan princip leder visserligen normalt till ett tillfredsställande

resultat vid en rättslig prövning av besittningsskyddsfrågan

men den skänker inte den anställde tillräcklig trygghet, eftersom utfallet av

intresseavvägningen inte med någon högre grad av säkerhet kan överblickas

på förhand. Redan risken för att lägenheten kan gå förlorad om anställningen

upphör kan av den enskilde uppfattas som lika belastande som en avflyttningsklausul

som har absolut verkan. Som de sakkunniga funnit bör

därför en tidsgräns uppställas. Om hyresförhållandet varat så länge att tidsgränsen

överskridits, bör hyresgästen vara tillförsäkrad ett väsentligt starkare

besittningsskydd än dessförinnan. Intresseavvägningen före och efter

tidsgränsen bör i huvudsak utfalla på följande sätt.

Om anställningen upphör innan tidsgränsen passerats bör arbetsgivaren_

hyresvärden normalt äga upplösa hyresförhållandet under åberopande av avflyttningsklausulen.

Vissa förutsättningar bör dock vara uppfyllda. För det

första måste krävas att hyresvärden har sakligt skäl för sitt anspråk på att

få disponera över lägenheten. Häri ligger att han måste göra antagligt att

lagenheten behövs för annan som är anställd eller som skall anställas vid

löietaget. Ett sådant behov kan föreligga även på den differentierade hyresmarknaden,

nämligen när det med fog kan påstås att ett erbjudande om

upplåtelse av lägenheten till arbetssökande utgör ett argument av betydelse

från rekryteringssynpunkt. Det bör inte ställas alltför starka krav på bevisningen

i detta avseende. En svår fråga är vilken vikt som skall fästas vid

bakgrunden till att anställningen upphört. Jag anser emellertid att denna

synpunkt inte bör tillmätas alltför stort utrymme. Om arbetsgivaren skilt

arbetstagaren från anställningen under omständigheter som medför att åtgärden

ter sig otillbörlig, bör arbetsgivaren inte få upplösa hyresförhållande

Den närmare avvägningen på denna punkt torde få överlämnas åt rättstillämpningen.

Även innan tidsgränsen passerats bör viss hänsyn tas till hur

iänge hyresförhållandet varat. En uppsägning från anställningen som uppenbarligen

gjorts enbart i syfte att hindra att hyresgästen kommer i åtnjutande

av det väsentligt starkare besittningsskyddet sedan tidsgränsen passerats

bör inte få åberopas till stöd för att upplösa hyresförhållandet.

Det nu anförda bör i lagen uttryckas så att hyresgästen inte har rätt till

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

101

förlängning av hyresförhållandet, om detta beror av anställning som upphört

och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör (46 §

första stycket 8).

Om hyresförhållandet varat så lång tid att tidsgränsen överskridits när hyresvärden

vill skilja hyresgästen från lägenheten under åberopande av avflyttningsklausulen,

bör presumtionen vara den att hyresförhållandet skall

förlängas. Presumtionen bör brytas endast om hyresvärden styrker att det

skulle vara till allvarligt men för företaget om lägenheten inte fick disponeras

för annan arbetstagare. Ett sådant läge torde normalt inte förekomma annat

än på orter där hyresmarknaden har en särskild struktur. Det kan därvid

antingen vara så att bostadsbeståndet på orten till väsentlig del är företagsägt

och att därför företaget måste få disponera över lägenheterna för att

över huvud taget få arbetskraft eller också på det sättet att orten ligger i anslutning

till någon tätort där andra arbetstillfällen erbjuds och omsättningen

av arbetskraft därför är stor och risken betydande för att hyresgästen

lämnar sin anställning men önskar bo kvar i en lägenhet som arbetsgivaren

tillhandahållit i en av honom ägd fastighet.

Det finns anledning räkna med att det i praxis relativt snart kommer att

bli klarlagt vilka orter som har sådan struktur på bostadsmarknaden att en

avflyttningsklausul bör ha verkan även efter det att tidsgränsen passerats.

Det kan också tänkas att intresseorganisationerna på bostads- och arbetsmarknaden

kan komma att träffa överenskommelser som blir vägledande i

frågan.

Det återstår att ta ställning till frågan vilken tid som skall gälla. Skäl kan

otvivelaktigt anföras för att den av de sakkunniga föreslagna tiden tre år är

något för lång. Jag har dock stannat för att godta de sakkunnigas förslag i

denna del. Däremot anser jag inte att det finns anledning tillåta att tiden förlängs.

På grund av det anförda föreslår jag en regel av innebörd att om hyresförhållande

som beror av anställning varat längre än tre år har hyresgästen

rätt till förlängning av hyresförhållandet, om hyresvärden inte har synnerliga

skäl för att upplösa hyresförhållandet (46 § andra stycket).

De sakkunniga föreslår vissa andra generella åtgärder till förbättring av

besittningsskyddet när det gäller kopplade avtal. I korthet går dessa åtgärder

ut på att den uppsägning som sker i anställningsförhållandet inte såsom nu

är fallet skall gälla som uppsägning även av hyresavtalet. Detta föreslås

skola bringas att upphöra i vanlig ordning. Vidare föreslås att en minimitid

av en månad vid uppsägning för avflyttning från lägenheten skall gälla i

fråga om kopplade avtal. Jag biträder dessa förslag. Reglerna behandlas närmare

i specialmotiveringen.

Vad jag hittills anfört har inte gällt sådana lägenheter vilka oundgängligen

behövs för tjänstens rätta fullgörande. Beträffande dessa lägenheter är det—- såsom även de sakkunniga torde ha ansett — ofrånkomligt att avflyttnings
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

klausulen ges absolut verkan. Detta måste gälla även om hyresförhållandet

varat längre tid än tre år. En regel av denna innebörd tas upp som en särskild

besittningsskyddsbrytande grund (46 § första stycket 7). Inte heller

regeln om viss minsta uppsägningstid bör gälla i dessa fall (se 4 § andra

stycket).

Såväl i de sist behandlade fallen som annars när en avflyttningsklausul

tillåts leda till att hyresförhållandet upplöses kan det åtminstone ibland

komma i fråga att medge hyresgästen rimligt anstånd med avflyttningen

från lägenheten.

Vad härefter gäller övriga situationer där fråga kan uppkomma om att

bryta besittningsskyddet är det som jag redan förut har anfört inte möjligt

att i lagen reglera alla sådana fall i vilka en hyresvärd kan tänkas ha fog

att motsätta sig förlängning av hyresförhållandet. Det är ofrånkomligt att

hänföra dessa till en generalklausul som med nödvändighet blir ganska allmänt

hållen. Dess närmare innebörd får fastställas i rättstillämpningen.

I de sakkunnigas förslag innebär generalklausulen att hyresförhållandet

inte skall förlängas om hyresvärden har ett väsentligt intresse att upplösa

hyresförhållandet och det inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller

eljest är obilligt mot hyresgästen att han måste lämna lägenheten. Under

remissbehandlingen har utformningen av den föreslagna regeln kritiserats

och det har gjorts gällande att regeln kan uppfattas som innebärande att

tyngdpunkten i intresseavvägningen förskjuts till förmån för hyresgästen,

om man jämför med den praxis som f. n. tillämpas av de hyresreglerande

myndigheterna.

Enligt min mening bör generalklausulen ge uttryck åt att de motstående

intressena i besittningsskyddsärendet alltid skall vägas mot varandra. Detta

framkommer om man i överensstämmelse med vad som gäller enligt hyresregleringslagen

gör rätten till förlängning av hyresavtalet beroende av

att en upplösning av hyresförhållandet inte strider mot god sed i hyresförhållanden

eller på annat sätt är obillig. Häri ligger att det på hyresvärdens

sida alltid måste föreligga avflyttningsskäl av saklig art. Departementsförslaget

är utformat i enlighet härmed (46 § första stycket 9).

De sakkunniga har utförligt uppehållit sig vid hur intresseavvägningen bör

utfalla i skilda situationer som inte är belysta i det föregående. Det skulle

föra alltför långt att här gå in på dessa frågor. Jag kan emellertid i allt

väsentligt ansluta mig till vad de sakkunniga anfört.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

103

Sesittningsskydd utanför bostadssektorn

Inledning

I samband med upphävandet av den hyresreglering som tillkom under

första världskriget framfördes, som förut framhållits, från skilda håll krav

på att regler om besittningsskydd för hyresgäst skulle införas i den permanenta

hyreslagstiftningen. Därvid uppmärksammades också frågan om

skydd för hyresgäst som driver näring. Frågan om optionsrätt eller prioritetsrätt

för affärshyresgäst aktualiserades även inom riksdagen vid flera

tillfällen under 1920- och 1930-talen.

I sitt år 1938 framlagda betänkande med förslag till reformerad hyreslagstiftning

(SOU 1938:22) fann hyreslagstiftningskommittén frågan huruvida

hyreslagen borde innefatta särskilda skyddsbestämmelser till förmån

för affärsdrivande hyresgäst ligga på ett annat plan än frågan om besittningsskydd

för bostadshyresgäst. I det senare fallet gällde det väsentligen

att skydda de ideella värden som knyter sig till hemmet. I det förra fallet

är det fråga om ett ställningstagande för ena parten i ett mellanhavande av

rent ekonomisk natur. Enligt kommitténs mening förutsatte en lagstiftning

till skydd för innehavet av viss affärslägenhet att hyresvärden missbrukat

sin ekonomiska övermakt eller i vart fall att det förelåg fara för detta.

Kommitténs förslag i fråga om affärslägenheter utgick från den huvudregeln

att hyresvärden skulle äga frihet att vägra förlängning av hyresavtalet.

Ersättningsskyldighet vid vägran att förlänga sådant avtal föreslogs

i begränsad utsträckning. Kommitténs förslag lades i huvudsak till grund

för de bestämmelser som efter 1939 års revision av hyreslagen återfinns

i 38—40 §§ hyreslagen.

Enligt hyreslagen inträder ersättningsskyldighet för hyresvärden om hans

vägran att medge förlängning av hyresförhållandet strider mot god hyressed

eller om han uppställer otillbörligt villkor för förlängning. I fråga om

lägenheter som brukas i förvärvsverksamhet är skadeståndsrätten mera

omfattande än för andra lägenheter. Ersättningsskyldigheten omfattar för

den förra gruppen förutom skälig gottgörelse för de kostnader som är

förenade med en flyttning från lägenheten även ersättning för den ökning

av lägenhetens värde på hyresmarknaden som hyresgästens verksamhet

medfört i fall när hyresvärden eller annan efter hyresgästens avflyttning

i lägenheten utövar förvärvsverksamhet av samma eller liknande art som

hyresgästen bedrev där. För alla typer av lägenheter gäller den begränsningen

att hyresförhållandet måste vara grundat på avtal som slutits för

minst sex månader.

Hyreslagens besittningsskyddsregler har som förut nämnts kommit att

tillämpas i mycket ringa utsträckning. Detta heror på de särregler som in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

förts genom hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen. Enligt sistnämnda

lagar råder ingen principiell skillnad mellan bostadshyresgästs och

annan hyresgästs besittningsskydd. Skyddet är enligt båda dessa lagar av

direkt typ (kvarboenderätt).

Valet av skyddsform

Hyreslagskommittén. Kommittén anser flera skäl tala för att man vid besittningsskyddets

utformning bör göra skillnad mellan upplåtelser för bostadsändamål

och upplåtelser för annat ändamål. Besittningsskyddet för

bostadshyresgäst avser i första hand att tillgodose ett ideellt intresse, medan

besittningsskyddet utanför bostadssektorn väsentligen har till uppgift

att värna ett intresse av ekonomisk natur. Kommittén fäster vidare uppmärksamheten

på den olikhet som vid fri prisbildning på hyresmarknaden

föreligger mellan bostadslägenheter och andra lägenheter i fråga om prisbildningens

struktur. Medan hyresnivån för bostadslägenheter med ungefär

likartat bruksvärde i allmänhet är tämligen samlad och enhetlig, kan hyrorna

för till synes likvärdiga lägenheter utanför bostadssektorn ofta

variera inom mycket vida gränser. Inom bostadssektorn grundas en uppsägning

för hyreshöjning normalt på att förvaltningskostnaderna ökat eller att

hyresnivån för likvärdiga lägenheter stigit sedan avtalet ingicks. Utanför

bostadssektorn är det däremot, särskilt när det gäller affärslägenheter med

gynnsamt affärsläge, under normala marknadsförhållanden ingalunda sällsynt

att uppsägning sker under hänvisning till ett fördelaktigt anbud från

tredje man. Enligt kommitténs mening är det naturligt att utanför bostadssektorn

välja den skyddsform som erbjuder de bästa möjligheterna att

beakta ett sådant anbud när det gäller att pröva det befogade i en uppsägning.

I ett optionssystem är dessa möjligheter mera begränsade än i ett

ersättningssystem. I det förra fallet kommer prövningen att äga rum vid en

tidpunkt, då någon skyldighet för hyresgästen att flytta ännu inte föreligger.

Det kan vara vanskligt att bedöma allvaret i ett hyresanbud beträffande

en lägenhet som inte är ledig. I ett ersättningssystem däremot prövas

det befogade i uppsägningen först när hyresgästen lämnat lägenheten.

Vid denna tidpunkt är det lättare att bedöma om ett förmånligt hyresanbud

som åberopats såsom uppsägningsgrund varit allvarligt menat, eftersom utredning

kan förebringas om den hyra som hyresgästens efterträdare får

betala. Av nu angivna skäl anser kommittén att behovet av besittningsskydd

utanför bostadssektorn bör tillgodoses genom ersättningsregler och ej såsom

för bostadshyresgäst genom förlängningsregler.

Kommittén utgår från att förlängning av hyresförhållandet normalt skall

ske. I analogi med vad som förordas för bostadslägenheterna föreslås därför

en sådan uppbyggnad av besittningsskyddet att hyresvärd som vägrar

hyresgäst nytt hyresavtal, skall vara ersättningsskyldig, om han inte har

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr Ibl år 1967

giltig anledning till sin vägran. Sådan ersättningsskyldighet bör föreligga

också när hyresvärden för att gå med på förlängning krävt oskälig hyra

eller uppställt annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest är obilligt. Skadeståndsrätten föreslås omfatta flyttningskostnader,

sådan värdeminskning på hyresgästens egendom som berott på hyresförhållandets

upplösning samt förlust av kundkrets.

Remissyttrandena. Under remissbehandlingen av hyreslagskommitténs

förslag var meningsmotsättningarna mycket stora i fråga om valet av

skyddsform utanför bostadssektorn. Flertalet remissinstanser godtog dock

kommitténs val. Många uttalade sig emellertid för ett direkt skydd under

framhållande av att de av kommittén föreslagna ersättningsreglerna, särskilt

i fråga om förlust av kundkrets, inte utformats på ett tillfredsställande

sätt och att de skulle komma att medföra vissa svårigheter i tillämpningen.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga framhåller att det ligger

nära till hands att vid utformningen av besittningsskyddsregler, som bättre

än hyreslagens tillgodoser hyresgästens behov av skydd, i så liten utsträckning

som möjligt frångå de regler som under snart 25 års tid genom provisorisk

lagstiftning varit normerande för parterna på hyresmarknaden. Ett

enhetligt system för alla hyresobjekt har också vissa fördelar från lagtekniska

synpunkter och för lagstiftningens praktiska tillämpning. Värdet av

hyresregleringslagens direkta besittningsskydd måste dock ses mot bakgrunden

av de särskilda förhållanden som rått på hyresmarknaden alltsedan

lagens tillkomst. Det kan inte tas för givet att ett sådant system

utanför bostadssektorn även vid fri prisbildning på hyresmarknaden skulle

vara fördelaktigare från hyresgästens synpunkt än ett indirekt besittningsskydd

i form av rätt till ersättning. Även om samma skyddsform väljs för

bostäder och lokaler skulle tillämpningen av besittningsskyddsreglerna bli

olika i ett viktigt hänseende, nämligen i fråga om hyresspärren. Detta sammanhänger

med prisbildningens struktur på en fri hyresmarknad. För att

hyrorna skall kunna anpassas till marknadsvärdet måste man inom lokalsektorn

tillåta betydligt vidare gränser för vad som är skälig hyra än inom

bostadssektorn där hyresnivån för lägenheter med ungefär samma bruksvärde

är relativt samlad. Eftersom de faktorer som bestämmer marknadsvärdet

inom lokalsektorn har olika betydelse för olika lokaler är det mycket

svårt att finna några normer som kan läggas till grund för jämförelseprövningen

i ett optionssystem. Det finns därför risk för att hyresspärren

inte skulle fungera på rätt sätt. Detta skulle försvaga hyresgästens besittningsskydd.

De sakkunniga anser att ett hyresanbud från tredje man måste kunna

beaktas såsom ett mått på lägenhetens marknadsvärde vid prövningen av

om en fordrad hyra är skälig. I annat fall uppnår man inte en prisbildning

4f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 141

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

som är anpassad till konsumenternas värderingar. Möjligheterna att beakta

ett sådant anbud är mera begränsade i ett optionssystem än i ett

ersättningssystem.

Värdet av ett indirekt besittningsskydd måste bedömas med utgångspunkt

från den närmare utformningen av ersättningsreglerna. Under remissbehandlingen

av hyreslagskommitténs förslag har på vissa håll befarats att svårigheter

skulle komma att uppstå vid prövningen av hyresgästens ersättningskrav

och att ersättningen i åtskilliga fall skulle bli otillfredsställande. De

sakkunniga anser att dessa farhågor inte är ogrundade. De under remissgranskningen

påtalade olägenheterna kan emellertid i betydande utsträckning

undgås genom en annan utformning av ersättningsreglerna. Dessa bör

bättre tillgodose hyresgästens anspråk på att erhålla full gottgörelse för

den skada han åsamkas till följd av hyresförhållandets upplösning. Därigenom

kommer ersättningsreglerna också att utöva en starkare preventiv

verkan mot obefogade uppsägningar. En närmare redogörelse för de sakkunnigas

förslag till utformning av ersättningsreglerna lämnas i ett särskilt

avsnitt. I detta sammanhang kan det vara tillräckligt att konstatera

att förslaget innebär att hyresgästen i princip får full ersättning för alla

kostnader och all skada som hyresförhållandets upplösning vållar honom.

Dessutom föreslår de sakkunniga att hyresgästens besittningsskydd skall

stärkas ytterligare genom regler om anstånd med avflyttningen och om förskott

i avräkning på den slutliga ersättningen.

Den genomgripande omdaning som hyresmarknaden under senare år

undergått till följd av strukturförändringarna inom näringslivet är ytterligare

en omständighet som bör beaktas vid valet av skyddsform. En relativt

god balans mellan tillgång och efterfrågan på lokaler råder nu i de

flesta orter, om man bortser från de mest eftertraktade lägena i de större

städernas centrala delar.

Sammanfattningsvis anför de sakkunniga att risken för en omfattande

ersättningsskyldighet kan antas komma att utöva en betydande preventiv

verkan mot obefogade hyreshöjningar och uppsägningar samtidigt som ett

system med ersättningsregler bäst tillgodoser önskemålet om fri prisbildning

på hyresmarknaden. I ett optionssystem föreligger betydande risker

för att hyresspärren blir så svag att hyresgästen i praktiken inte erhåller

något godtagbart skydd. Dessa synpunkter har lett de sakkunniga till den

ståndpunkten att ett besittningsskydd i hyresförhållanden utanför bostadssektorn

genom lämpligt utformade ersättningsregler är att föredra framför

ett system med förlängningsregler.

Utformningen av ett ersättningssystem bör enligt de sakkunnigas mening

ske från den utgångspunkten att förlängning av ett ingånget avtal normalt

skall ske. En sådan uppbyggnad av besittningsskyddet stämmer bäst överens

med det karakteristiska förutsättningsläget vid hyresavtalets ingående. De

sakkunniga anser att denna uppfattning är särskilt befogad när det gäller

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 1967

upplåtelser för kommersiella ändamål. Huvudregeln föreslås därför vara att

ersättningsskyldighet skall inträda för hyresvärden om han vägrar att förlänga

hyresavtalet och ej har befogad anledning till sådan vägran.

Bestämmelserna om besittningsskydd i hyresförhållanden utanför bostadssektorn

tas upp i 65—71 §§ i de sakkunnigas förslag.

Remissyttrandena. Meningsmotsättningarna i fråga om besittningsskyddet

för lokalhyresgäster har varit stora även under remissbehandlingen av

de sakkunnigas förslag. De sakkunnigas val av skyddsform utanför bostadssektorn

har godtagits av Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, byggnadsstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, rådhusrätten

i Malmö, handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Örebro, Borås,

Gävle, Sundsvall och Karlstad, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund,

HSB, Svenska riksbyggen, Näringslivets byggnadsdelegation, Svenska

byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges

industriförbund, Sveriges grossisstförbund, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, KF, Svenska företagares riksförbund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare,

SACO, Sveriges juristförbund och Sveriges tandläkareförbund.

För ett direkt besittningsskydd uttalar sig kommerskollegium, hyresrådet

(utom fastighetsägarerepresentanterna, som ansluter sig till de sakkunnigas

förslag), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Jämtlands län,

Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, lagberedningen, handelskammaren

i Malmö, Hyresgästernas riksförbund, Svensk industriförening,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation

samt Sveriges advokatsamfund.

För åtskilliga av de remissinstanser som förordar ett indirekt besittningsskydd

för lokalhyresgäster är det avgörande skälet mot en optionsrätt utanför

bostadssektorn att en sådan är svår att förena med principen om en

marknadsmässig prisbildning på affärslokaler. Sålunda anser Sveriges fastighetsägareförbund

att en marknadsmässig hyressättning inom denna del

av hyresmarknaden inte kan genomföras i ett optionssystem med hänsyn

till de skiftande och ofta svårbedömbara faktorer som bestämmer marknadsvärdet

för affärslokaler. Svea hovrätt framhåller att ett direkt besittningsskydd

för lokalhyresgäster skulle medföra stora tillämpningssvårigheter,

framför allt genom att reglerna för att bli effektiva måste innehålla

bestämmelser även om en hyresspärr. Man skulle därvid komma in på

mycket vanskliga bedömningar av olika lokalers inbördes marknadsvärde.

Av stor betydelse för valet av skyddsform anser hovrätten också vara att

bristen på lokaler numera ej synes vara alltför besvärande annat än i vissa

delar av de större städerna. På grund härav och då besittningsskyddet

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

enligt de sakkunnigas förslag fått en utformning som mera än tidigare

förslag bör avhålla en hyresvärd från obefogade uppsägningar anser hovrätten

att de sakkunnigas förslag i huvudsak bör godtas. Liknande synpunkter

kommer till uttryck i yttrandet från rådhusrätten i Malmö, som

särskilt framhåller svårigheterna att bedöma allvaret i ett hyresanbud från

tredje man när det inte gäller en hyresledig lokal. Med den föreslagna utformningen

av ersättningsreglerna har man enligt rådhusrättens mening anledning

räkna med att hyresgästen i de flesta fall av obefogad förlängningsvägran

kommer att bli väl tillgodosedd och att riskerna för en kanske omfattande

ersättningsskyldighet kommer att avhålla en hyresvärd från att

utan grund vägra förlängning av hyresförhållandet.

Hovrätten för Nedre Norrland anser att den skillnad mellan bostäder och

lokaler som de sakkunniga gjort vid besittningsskyddets utformning är väl

motiverad. I hyresförhållanden beträffande lokaler gör sig personliga förhållanden

inte gällande med samma styrka som inom bostadssektorn. Hovrätten

finner det därför i dessa fall inte i lika hög grad påkallat att göra

avsteg från avtalsfriheten. Handelskammaren i Göteborg framhåller särskilt

de negativa effekter på distributionen som det nuvarande systemet

medfört genom att själva hyresrätten ofta varit det egentliga föremålet för

köpet vid överlåtelse av affärsrörelser. Sveriges tandläkareförbund, som

ställde sig kritisk till hyreslagskommitténs förslag, accepterar i sitt nu avgivna

yttrande ett indirekt besittningsskydd för lokalhyresgäster med hänsyn

till den utformning ersättningsreglerna fått i de sakkunnigas förslag och

till att de s. k. blandade lägenheterna, dvs. lägenheter som är uthyrda såväl

för bostadsändamål som för annat ändamål, i princip förts under optionsreglerna.

Även stadsförbundet anser att de skäl som onekligen kan åberopas

mot en olikartad behandling av bostäder och lokaler väsentligt har försvagats

med den förstärkning av lokalhyresgästens besittningsskydd som

de sakkunnigas förslag innebär.

I viss mån en särställning i denna fråga intar länsstyrelsen i Uppsala

län och handelskammaren i Norrköping. Länsstyrelsen biträder de sakkunnigas

förslag om ett indirekt besittningsskydd för lokalhyresgäster men

ifrågasätter om man inte bör införa en rätt för hyresgästen att, där så

anses skäligt med hänsyn till nedlagda kostnader och övriga föreliggande

förhållanden, få behålla lokalen under viss minsta tid. Enligt handelskammarens

mening bör som huvudregel gälla att hyresgästen först skall beredas

tillräckligt rådrum att anskaffa annan lokal varvid rätten, om parterna

inte kan enas, bör kunna förlänga hyresförhållandet för en tid av sammanlagt

högst två år. Först därefter bör frågan om ersättning prövas. Jämkning

bör då kunna ske om hyresgästen inte visar att han under anståndstiden

verkligen bemödat sig om att lösa sin lokalfråga.

Handelskammaren i Örebro anser att de föreslagna ersättningsreglerna

går alltför långt och att de nuvarande reglerna i hyreslagen bereder hyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj ris proposition nr i il år 1967

gästen tillräckligt skydd. Liknande synpunkter framförs av handelskammaren

i Sundsvall, som menar att ett alltför starkt rättsskydd för lokalhyresgäster

har en hyreshöjande effekt.

I några av de remissyttranden, vari förordas ett direkt besittningsskydd

för lokalhyresgäster, hävdas att ett bibehållande av hyresgästens nuvarande

optionsrätt inte behöver hindra en marknadsmässig prisbildning inom

denna del av hyresmarknaden. Köpmannaförbundet och Sveriges hantverksoch

industriorganisation framhåller att hyresvärd och hyresgäst före eller

under pågående hyresförhållanden på olika sätt kan bilda sig en uppfattning

om lokalens marknadsvärde även vid ett direkt besittningsskydd. Olika

organ inom näringslivet gör ingående undersökningar av butikshyrornas

struktur i olika affärslägen. Resultatet av dessa undersökningar kan tjäna

som vägledning vid hyressättning. Liknande synpunkter framförs av handelskammaren

i Malmö och av kommerskollegium.

Sveriges industriförening kritiserar de sakkunnigas uttalande att ett

hyresanbud från tredje man måste kunna beaktas såsom ett mått på lägenhetens

marknadsvärde vid prövningen av huruvida fordrad hyra är skälig

eller ej, om man vill uppnå en till konsumenternas värderingar anpassad

prisbildning inom lokalsektorn. Ett sådant förfarande försätter de mindre

och kapitalsvaga företagarna i ett underläge. Föreningen framhåller vidare

att den föreslagna rätten för lokalhyresgäst att överlåta lokalen i samband

med överlåtelse av rörelsen blir tämligen värdelös i ett system, där frånvaron

av regler om direkt besittningsskydd gör det möjligt för hyresvärden

att ganska omgående efter överlåtelsen säga upp den nye hyresgästen.

Även advokatsamfundet menar att den föreslagna substitutionsrätten

för lokalhyresgäst, om kort tid återstår av hyrestiden, får praktisk

betydelse endast vid direkt besittningsskydd. Samfundet framhåller vidare

att enhetlighet i utformningen av besittningsskyddsreglerna innebär stora

fördelar både från lagteknisk synpunkt och för rättskipningen.

Ett flertal remissinstanser understryker att optionsrätten har betydelse

för affärshyresgästens möjligheter att göra sådana investeringar som är

nödvändiga för att rörelsen skall kunna drivas rationellt. Köpmannaförbundet

och Sveriges hantverks- och industriorganisation framhåller att en

företagare som har bara indirekt besittningsskydd måste räkna med att han

när som helst kan bli uppsagd från den hyrda lokalen. Detta kan befaras

få till följd att intresset minskas för nyttiga initiativ genom långsiktiga investeringar

och engagemang. En sådan utveckling stöder inte strävandena

att skapa bästa möjliga handels- och industrilokalisering. Ytterst drabbar

detta konsumenterna. Samma uppfattning kommer till uttryck i yttrandet

från handelskammaren i Malmö. Lagberedningen framhåller att det är av

stor betydelse inte bara för affärsidkaren, som behöver investera pengar i

sin rörelse, utan också för kreditgivaren att besittningen till affärslokalen

är tryggad. För kreditgivaren framstår en rätt till skadestånd i dylika situa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

HO Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

tioner som mindre värdefull än en optionsrätt. Beredningen erinrar i samband

härmed om den nya lagstiftningen om företagsinteckning, som avser

att förbättra kreditmöjligheterna även i hithörande förhållanden.

Huruvida de affärsdrivande hyresgästernas intressen bäst tillgodoses genom

direkt eller indirekt besittningsskydd kan inte besvaras generellt anser

Hyresgästernas riksförbund. Ett system med ersättningsrätt vid obefogad

uppsägning kan i och för sig tänkas ge ett effektivare skydd än en kvarboenderätt,

särskilt om en sådan rätt måste urholkas genom diverse undantagsbestämmelser.

Förbundet har dock inte blivit övertygat om att de

föreslagna ersättningsreglerna ger affärshyresgästerna ett tillfredsställande

skydd. Stockholms rådhusrätt befarar att avgörandena om ersättning

kan bli besvärliga, tidsödande och kostnadskrävande, särskilt för hyresgästen,

även med den utformning de sakkunniga gett reglerna för ersättningen

och dess bestämmande. Liknande farhågor uttrycks av advokatsamfundet,

som anser risk föreligga att hyresgästen i många fall inte får full

ersättning för sin förlust på grund av svårigheten att förebringa fullständig

utredning om dennas storlek.

Köpmannaförbundet och Sveriges hantverks- och industriorganisation

framhåller att resultatet av den intresseavvägning som skall äga rum vid

tvist om hyresförhållandets fortsatta bestånd torde vara mycket svår

att förutse. Detta gör hyresgästens situation i uppsägningsögonblicket synnerligen

osäker och svårbedömd. Ett indirekt besittningsskydd kan därför

befaras framkalla överpriser. Hyresgästen kan under hotet av uppsägning

väntas acceptera hyreshöjningar som inte skulle vara genomförbara vid ett

direkt besittningsskydd. Liknande synpunkter framförs av hyresrådet och

Hyresgästernas riksförbund.

Övriga frågor

Gränsdragningen bostadslägenhet-lokal

Hyreslagskommittén. Kommittén föreslår att det direkta besittningsskyddet

skall gälla lägenhet som hyrs ut för att uteslutande eller huvudsakligen

användas som bostad och att besittningsskyddet i fråga om lägenhet som

upplåts för annat ändamål skall upprätthållas genom regler som ger hyresgästen

rätt till ekonomisk ersättning.

Om en lägenhet hyrs ut såväl för bostadsändamål som för annat ändamål

— en s. k. kombinerad upplåtelse — får man med hänsyn till samtliga omständigheter

avgöra vilket upplåtelseändamål som är det huvudsakliga.

Det ligger i sakens natur, att det ändamål, för vilket större delen av lägenheten

används, i allmänhet får antas vara det huvudsakliga upplåtelseändamålet.

Gränsdragningen bör dock inte alltid ske enbart efter detta

kriterium. Särskilt när en lägenhet nyttjas för både bostadsändamål och

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

detaljhandel med kundkretsen knuten till själva lokalen, ligger det ej sällan

närmast till hands att anta att upplåtelsen främst skett för affarsandamal,

även om en något större del av lägenheten skulle brukas för bostadsändamål.

Det kan även vara av betydelse för gränsdragningen om hyresobj ektet

med hänsyn till planlösning och utrustning är speciellt iordningställt for

visst slag av yrkesverksamhet.

Remissyttrandena. Flera remissinstanser uppehåller sig vid svårigheten

att avgöra vilket upplåtelseändamål som är det huvudsakliga vid upplåtelser

av lägenheter som används både som arbetslokal och bostad.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga anser att det direkta besittningsskyddets

tillämplighetsområde bör utsträckas att i princip omfatta

även kombinerade upplåtelser. Undantag måste dock göras för sådana upplåtelser,

där inslaget av bostad kan anses vara av ringa betydelse. Så är

fallet exempelvis vid upplåtelse av lägenhet för industriändamål, drivande

av hotell, pensionat, restaurangrörelse och liknande, även om lagenheten

tillika är avsedd att bereda bostad åt innehavaren. Om lägenhet däremot

upplåtits för exempelvis läkar-, tandläkar- eller advokatpraktik, för handel

eller hantverk eller för kontorsändamål men lägenheten tillika ar avsedd

att bereda hyresgästen bostad, är bostadsmomentet i normala fall tämligen

starkt. Sådana hyresförhållanden bör därför i regel vara underkastade de

besittningsskyddsregler som gäller för bostadslägenheter.

För att optionsreglerna skall bli tillämpliga på sådana upplåtelser som

här angetts måste krävas att hyresavtalet, ursprungligen eller genom senare

överenskommelse, åsyftat att även bereda innehavaren — ej hos denne anställd

— bostad samt att lägenheten också används som sådan. Kan bostadsdelen

och lokaldelen utan olägenhet särskilj as, bör en uppdelning kunna ske.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag har inte mött någon direkt

erinran. Sveriges fastighetsägareförbund ifrågasätter dock om förslaget är

välbetänkt.

Besittningsskyddets tillämpningsområde

Hyreslagskommittén. Kommittén föreslår att reglerna om besittningsskydd

i hyresförhållanden utanför bostadssektorn inte skall äga tillämpning

om hyresförhållandet upphör att gälla innan upplåtelsen varat mer än

sex månader i följd. Genom en sådan karenstid förs flertalet tillfälliga hyresupplåtelser

utanför det besittningsskyddade området. Kommittén anser

att detta är önskvärt.

Förbehåll som efter karenstidens utgång träffats om att rätt till ersättning

inte skall föreligga vid hyresförhållandets upplösning, bör enligt kommitténs

mening tillerkännas laga verkan och hyresförhållandet således falla

utanför besittningsskyddets tillämplighetsområde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

K ungt. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga anser i likhet med hyreslagskommittén

att tillfälliga hyresupplåtelser bör falla utanför det besittnmgsskyddade

området. I analogi med vad som förordats för bostadslägenheternas

del föreslås därför att ersättningsreglerna inte skall äga tillämpning,

om hyresförhållandet upphör att gälla innan det varat längre tid än

nio månader i följd.

Förbehåll som strider mot bestämmelserna om besittningsskydd för lokalhyresgäst

skall enligt de sakkunnigas förslag vara utan verkan mot hyresgästen.

Har förbehåll träffats efter det bestämmelserna blivit tillämpliga på

upplåtelsen och förbehållet intagits i särskilt upprättad handling skall det

dock tillerkännas laga verkan. De sakkunniga framhåller att den föreslagna

bestämmelsen inte hindrar hyresgästen att åberopa avtalsvillkor som avviker

från besittningsskyddsbestämmelserna och är till hans fördel. Inte heller

möter det hinder för parterna att i en redan uppkommen tvist komma överens

om avvikelse från besittningsskyddsreglerna.

Remissyttrandena. Göteborgs rådhusrätt framhåller att lokalhyresgäst

i likhet med bostadshyresgäst ofta torde stå i ett sådant beroendeförhållande

till hyresvärden att han har svårt att vägra underteckna ett förbehåll som

innebär att han avstår från besittningsskydd. Även för lokalhyresgästen

innebär det större trygghet, att förbehållet blir gällande bara om det träffas

inför medlingsnämnd eller domstol.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i denna del lämnats utan erinran

vid remissbehandlingen.

Besittningsskyddsbrytande grunder

Hyreslagskommitfén. Enligt kommitténs förslag skall ersättningsskyldighet

inte föreligga, om hyresvärden har giltig anledning att vägra hyresgästen

fortsatt förhyrning. Giltig orsak att vägra förlängning anses böra

föreligga när hyresrätten är förverkad eller hyresgästen försummat att

stalla ny säkerhet för avtalets fullgörande i enlighet med 31 § hyreslagen.

Även annan misskötsamhet från hyresgästens sida bör utgöra giltigt skäl att

vagra förlängning, om hyresförhållandets upplösning framstår som en rimHg

påföljd för vad hyresgästen låtit komma sig till last. Också rivning och

större ombyggnad bör utgöra giltiga grunder för att upplösa hyresförhållandet.

Att det ställer sig ekonomiskt fördelaktigt för hyresvärden att uthyra

lägenheten för annan verksamhet än den hyresgästen driver bör enligt

kommitténs mening i allmänhet anses innefatta skälig anledning att vägra

förlängning, om inte hyresgästen erbjuder lika förmånliga villkor. Här

liksom annars bör emellertid besittningsskydd föreligga, om hyresvärdens

förfarande påtagligt strider mot god sed i hyresförhållanden. Så är ofta

fallet om hyresgästen vägras nytt hyresavtal på grund av omständigheter,

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

113

som hyresvärden kände eller bort känna till redan vid upplåtelsens tillkomst

men som han då försummade att upplysa hyresgästen om.

När det i övrigt gäller att avgöra om giltig anledning att vägra förlängning

av hyresavtalet förelegat, bör prövas om uppsägningsskälen varit av

saklig art och, om så är fallet, om de haft sådan betydelse att det i betraktande

av hyresgästens intresse av att behålla lägenheten framstår som

rimligt att hyresgästen fått flytta. Som exempel på fall där uppsägningen

inte kan anses grundad på sakliga skäl nämns i förslaget att hyresvärden

vill i lokalen driva rörelse av liknande slag som hyresgästen och därmed

dra fördel av den kundkrets som hyresgästen arbetat upp. Vid bedömningen

av de motstående intressenas inbördes tyngd bör enligt kommittén

särskilt beaktas, att en hyresgäst som driver näring och har sin kundkrets

knuten till den förhyrda lokalen vanligen är i högre grad än andra hyresgäster

beroende av att få fortsätta sin rörelse i samma lokal. Kommittén

finner det naturligt att man i ett sådant fall ställer strängare krav på tyngden

hos uppsägningsskälen än i flertalet andra fall. Omvänt bör hyresvärdens

inställning till en förlängning av hyresavtalet normalt bli avgörande,

när det inte är av större betydelse för hyresgästen, om han får behålla eller

lämna lägenheten.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga anser i likhet med hyreslagskommittén

att giltig anledning att vägra förlängning av hyresförhållandet

bör anses föreligga, om hyresrätten är förverkad eller hyresgästen

försummat ställa säkerhet för hyresavtalets fullgörande enligt 31 § hyreslagen.

Också annan misskötsamhet än sådan som kan leda till att hyresrätten

förverkas bör ge hyresvärden skälig anledning att motsätta sig en förlängning,

om hyresgästen i sådan mån åsidosatt sina förpliktelser enligt

hyresavtalet att hyresförhållandets upplösning framstår som en rimlig påföljd.

Att huset skall rivas eller undergå sådan ombyggnad att hyresgästen inte

utan olägenhet för hyresvärden kan stanna kvar i lägenheten är enligt förslaget

godtagbara skäl för vägran att förlänga hyresförhållandet. Med hänsyn

till hyresgästens intressen måste dock krävas att hyresvärden inte förfar

på ett sätt som kan anses strida mot god hyressed. En lämplig avvägning

mellan de båda berörda parternas intressen kan nås genom ett krav

på att hyresgästen underrättats om rivningen eller ombyggnaden i god tid,

minst ett år, före avflyttningen samt att hyresvärden anvisat hyresgästen

annan lokal, som denne skäligen kunnat godta. Underlåtenhet från hyresvärdens

sida att fullgöra vad som sålunda ankommer på honom skall enligt

förslaget jämställas med obefogad förlängningsvägran och utlösa skadeståndsskyldighet.

En av hyresvärden anvisad lokal bör uppfylla sådana

krav i fråga om läge, storlek och utformning som är skäliga med hänsyn

till hyresgästens verksamhet. Däremot kan krav på likvärdig hyra inte

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

uppställas. Hyran för den anvisade lokalen skall dock ha varit skälig enligt

de normer som angetts i det föregående. De sakkunniga framhåller att anvisningsskyldigheten

självfallet kan fullgöras genom att hyresgästen erbjuds

lokal i den nya fastigheten och i avvaktan på inflyttningen anvisas

annan lokal som ett provisorium. Om s. k. rivningsklausul funnits i hyreskontraktet

eller hyresgästen vid hyresavtalets ingående varit införstådd

med att huset skulle rivas eller byggas om inom en snar framtid, skall någon

underrättelseskyldighet och skyldighet att anvisa annan lokal ej föreligga.

I likhet med hyreslagskommittén anser de sakkunniga att en från lönsamhetssynpunkt

gynnsam omläggning av brukningsändamålet bör innefatta

befogad anledning för hyresvärden att motsätta sig förlängning, om inte

lika förmånliga villkor erbjuds av hyresgästen. Här liksom annars bör

dock gälla att ersättningsskyldighet inträder, om hyresvärdens förfarande

kan anses strida mot god liyressed. För att hyresgästen skall kunna utnyttja

möjligheten att få hyresavtalet förlängt genom att erbjuda lika

förmånliga villkor måste fordras att han beretts tillfälle att bedöma huruvida

hyresvärdens förlängningsvägran på angivna skäl varit sakligt motiverad.

Att hyresgästens behov av den förhyrda lokalen är ringa eller att det

med hänsyn till läget på hyresmarknaden inte är av större betydelse för

hyresgästen om han får behålla eller lämna lokalen, bör enligt de sakkunninga

inte ensamt leda till att hyresvärden utan påföljd äger avgöra om han

vill förlänga eller avbryta hyresförhållandet. Det bör alltid krävas ett sakligt

skäl från hyresvärdens sida att få disponera över lokalen. Att hyresvärden

behöver lokalen för fastighetens tillsyn eller skötsel innefattar ett

sådant sakligt skäl. Ett annat fall är att hyresvärden behöver disponera

lokalen för en utvidgning av egen eller annan hyresgästs rörelse, som drivs

i fastigheten.

Sedan de av hyresvärden åberopade uppsägningsskälen konstaterats vara

av saklig art, skall enligt förslaget bedömas hur skälen förhåller sig till

hyresgästens intresse av att få behålla lokalen. Därvid bör beaktas sådana

omständigheter på hyresgästens sida som exempelvis dennes behov av lokalen

och möjligheter att erhålla annan lämplig lokal, den tid hyresgästen

drivit sin verksamhet i lokalen, arten av denna verksamhet och beroendet

av viss kundkrets eller visst läge. Har hyresvärden erbjudit hyresgästen viss

ekonomisk gottgörelse eller förlängning av hyresavtalet under viss begränsad

tid eller anvisat annan lokal, bör detta räknas hyresvärden till godo vid

den allmänna intresseavvägningen.

En överenskommelse att hyresförhållandet skall upphöra i en viss angiven

situation kan ha varit en väsentlig förutsättning för upplåtelsen, överenskommelsen

bör då i allmänhet tillmätas den betydelsen, att ersättningsskyldighet

inte föreligger, om hyresförhållandet upplösts till följd av att

den förutsatta situationen inträtt. Som exempel på hithörande fall nämns

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

115

i förslaget upplåtelser av lager- och andra förvaringsutrymmen, som uthyraren

om en viss angiven situation inträffar själv behöver disponera, och

upplåtelser av provisoriska lokaler i samband med nybyggnad och ombyggnad

av annan fastighet, där upplåtelsen är av sådan varaktighet att reglerna

om korttidsavtal inte blir tillämpliga.

Remissyttrandena. Remissinstansernas intresse har huvudsakligen ägnats

frågan om rivning och större ombyggnad som grund för att bryta besittningsskyddet.

Av de remissinstanser som särskilt behandlat denna fråga tillstyrks förslaget

av Sveriges företagares riksförbund. Hyresgästernas riksförbund

tillstyrker också förslaget men anser att uttryckliga föreskrifter om hyresvärdens

skyldighet att underrätta hyresgästen om förestående rivning eller

större ombyggnad och att anvisa hyresgästen annan godtagbar lokal i enlighet

med vad de sakkunniga föreslagit i motiven bör tas in i själva lagen.

Även hyresrådet anser att de i motiven angivna villkoren för hyresvärdens

rätt att bryta besittningsskyddet måste anges i lagtexten. Hyresrådet finner

det dock olämpligt att generellt ställa upp villkor av denna beskaffenhet.

I fråga om såväl det indirekta besittningsskyddet för lokalhyresgäster

som det direkta besittningsskyddet för bostadshyresgäster bör avgörandet

ske efter en fri bedömning av de olika omständigheter som inverkar på

avvägningen mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen. Enligt hyresrådets

mening bör man inte bortse från angelägenhetsgraden av rivningen

vid prövningen av om en uppsägning är skälig.

Bankinspektionen godtar i princip att rivning och större ombyggnad skall

bryta besittningsskyddet men finner det obilligt mot hyresgästen att hyresvärden

inte under några omständigheter skall kunna åläggas ersättningsskyldighet

i dessa fall. Inspektionen anser det rimligt att hyresgästen får

sina kostnader ersatta så långt det prövas skäligt i förhållande till hyresvärdens

vinst på åtgärden.

KF erinrar om att hyresvärden vid tillämpning av besittningsskyddslagen

inte ansetts skyldig att tillhandahålla ersättningslägenheter åt hyresgästerna

vid utrymning av fastighet för rivning eller större ombyggnad. Förbundet

vill starkt ifrågasätta lämpligheten av att i en lättande hyresmarknad

införa regler som måste motverka den ny- och ombyggnadsverksamhet

som man allmänt vill stödja och om möjligt utöka. Från samma utgångspunkt

ifrågasätter expropriationsutredningen om inte en absolut skyldighet

för hyresvärden att lämna ersättningslokal går för långt. Beredningen

finner det inte heller befogat att helt undantagslöst hålla fast vid en fixerad

tidsgräns för hyresvärdens underrättelseskyldighet såsom de sakkunniga

föreslagit.

Även handelskammaren i Norrköping avstyrker att hyresvärden såsom

en förutsättning för att undgå ersättningsskyldighet skall behöva vara

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

verksam för att anskaffa hyresgästen annan lokal. Handelskammaren framhåller

att intresset av att skydda den enskilde företagaren måste vägas mot

det från samhällelig och ekonomisk synpunkt mer betydande intresset av

en i möjligaste mån fri och rörlig marknad för affärs- och kontorslokaler.

En sådan avvägning leder till en i någon mån friare prövning än

den de sakkunniga förordat.

Besittningsskydd och hyresvillkor

Hyreslagskommittén. Kommittén föreslår att ersättningsskyldighet skall

inträda om hyresvärden för förlängning av hyresavtalet kräver oskälig

hyra eller uppställer annat villkor som strider mot god hyr essed eller eljest

är obilligt. Att fordra nämnvärt högre hyra än hyresvärdens prestation

betingar på öppna marknaden bör i regel betraktas som ett oskäligt krav.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga föreslår en viss skärpning

av hyresspärren i förhållande till kommitténs förslag. Har hyresvärden

efter hyresgästens avflyttning inte kunnat få ut den hyra som han fordrat

för förlängning av hyresavtalet, bör skadeståndsskyldighet inträda så snart

den fordrade hyran inte bara helt obetydligt överstigit vad hyresvärden kunnat

få ut av hyresgästens efterträdare. Som ett uttryck härför har hyresspärren

utformats så att ersättningsskyldighet inträder för hyresvärden, om

han för förlängning fordrar hyra som inte är skälig. Detsamma föreslås

gälla, om hyresvärden uppställer annat villkor som strider mot god sed

i hyresförhållanden eller eljest är obilligt.

Remissyttrandena. Hyresrådet anser att det är en olägenhet för såväl

hyresgästen som hyresvärden att möjlighet saknas att få skäligheten av

fordrad hyra eller andra hyresvillkor underställd myndighets prövning innan

hyresgästen tagit slutlig ställning till om han skall godta villkoren.

Om de sakkunnigas förslag genomförs bör det därför kompletteras i detta

hänseende. Även Hyresgästernas riksförbund anser att det är en olägenhet

för parterna att de inte i förväg kan få klarhet om lokalens hyresvärde.

Ersättning vid obefogad vägran att förlänga hyresförhållandet

Gällande rätt. Hyresvärdens skadeståndsskyldighet vid obefogad förlängningsvägran

i fråga om lägenhet som hyresgästen brukar för handel,

hantverk, industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet, omfattar enligt

38 § hyreslagen skälig ersättning för de kostnader som är förenade

med flyttningen från lägenheten och för den ökning av lägenhetens värde

på hyresmarknaden som verksamheten medfört. Skadeståndsskyldighet

föreligger dock endast under förutsättning att hyresvärden eller annan

efter hyresgästens avflyttning utövar förvärvsverksamhet av samma eller

liknande art.

opaginerad Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

Hyreslagskoxnmiltén. Hyresvärdens skadeståndsskyldighet vid obefogad

förlängningsvägran i hyresförhållanden utanför bostadssektorn omfattar

enligt kommitténs förslag flyttningskostnader och sådan värdeminskning

på hyresgästens egendom som beror på hyresförhållandets upplösning samt

förlust av kundkrets som förenats med den förhyrda lokalen genom hyresgästens

eller hans företrädares verksamhet.

Kommittén har övervägt om hyresgäst som på egen bekostnad ändrat

den förhyrda lokalen för att göra denna mera tjänlig för det med förhyrningen

avsedda ändamålet bör ha rätt till ersättning, om han genom

flyttningen går miste om det kvarvarande värdet av de anordningar som

han låtit utföra i lokalen. Sådan skada har emellertid av olika skäl ansetts

inte böra komma i betraktande. I den mån ändringarna skett utan hyresvärdens

samtycke har hyresgästen i princip gjort sig skyldig till kontraktsbrott

och rätt till ersättning kan då inte gärna komma i fråga. En rätt till

ersättning för ändringar som hyresvärden samtyckt till skulle kunna minska

hyresvärdens benägenhet att låta hyresgästen under hyrestiden vidta från

dennes synpunkt önskvärda förändringar, i vart fall om dessa är av mera

kostnadskrävande natur. Rätt till ersättning bör därför inte föreligga heller

i detta fall.

Kommittén framhåller att det skadeståndsgrundande beteendet kan vara

av mer eller mindre oförsvarlig natur, alltifrån hänsynslösa uppsägningar

till uppsägningar, för vilka i det närmaste godtagbara skäl förelegat

och där ett erbjudande från hyresvärdens sida att ersätta en del av

hyresgästens förlust skulle ha varit nog för att hans vägran att förlänga

avtalet skulle framstå som till fullo befogad. I sistnämnda fall ter det sig

följdriktigt att i motsvarande mån begränsa ersättningsskyldigheten. Skadeståndet

bör därför kunna jämkas efter vad som prövas skäligt med hänsyn

främst till de motstående intressenas inbördes tyngd.

Hyreslagstiftningssakkuimiga. Vid obefogad förlängningsvägran bör hyresvärden

enligt de sakkunnigas mening i princip vara skyldig att utge

ersättning för all den skada som hyresgästen lider till följd av att hyresförhållandet

upplöses. Undantag härifrån görs i fråga om vissa anordningar

som hyresgästen bekostat. Hyresvärdens ersättningsskyldighet vid obefogad

förlängningsvägran föreslås omfatta skada i följande hänseenden.

1. Flyttningskostnader. Hit hänför de sakkunniga alla nödvändiga utgifter

för flyttningen, såsom ersättning för transport, kostnader för magasinering,

utgifter för extra personal i samband med flyttningen o. d.

2. Värdeminskning på hyresgästens egendom. Hit hänförs förlust som

kan uppstå vid en på grund av avflyttningen framtvingad realisation av

varulager samt värdeminskning som kan inträda när hyresgästens inventarier

inte längre kan användas i den lokal för vilken de anskaffats.

3. Förlust i vissa fall av värdet av förbättringsarbeten m. m., som hyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj ds proposition nr 141 år 1967

gästen bekostat. Det torde vara tämligen vanligt att en lokalhyresgäst på

egen bekostnad ändrat den förhyrda lokalen, ofta till ganska betydande

kostnader. Ibland är det fråga om sådana anordningar som hyresvärden

normalt brukar bekosta. De sakkunniga anser att det skulle föra för långt

att generellt tillerkänna hyresgäst rätt till ersättning för det värde han i

detta hänseende går miste om. Ersättningsrätten föreslås begränsad till

sadana åtgärder som allmänt sett ökat lägenhetens värde på hyresmarknaden

och därigenom kan antas komma hyresvärden till godo. Såsom exempel

på sådana åtgärder nämns elektriska installationsarbeten av mera allmän

karaktär, sanitär inredning och anordnande av skyltfönster. Ersättningsrätt

bör föreligga bara när hyresvärden samtyckt till ändringarna. Med

samtycke bör likställas »tyst samtycke» eller underlåtenhet att påtala förändring

som kommit till hyresvärdens kännedom. På samma sätt bör det

fallet behandlas att hyresavtalet ingåtts under den förutsättningen från

hyresgästens sida att han skulle vara berättigad att utföra sådana ändringar

som avses här.

4. Skada på grund av hinder eller intrång i näring eller annan av hyresgästen

bedriven verksamhet. De sakkunniga föreslår att skadeståndsrätten

skall omfatta ersättning för sådan av hyresförhållandets upplösning föranledd

skada som är att hänföra till hinder eller intrång i näring eller

annan verksamhet som hyresgästen driver. Härigenom kommer ersättningsrätten

att gälla även andra upplåtelser inom lokalsektorn än sådana där

hyresgästens verksamhet i den förhyrda lokalen är knuten till viss kundkrets,

exempelvis åtskilliga upplåtelser för kontors- och lagerändamål, för

kommunala och statliga myndigheters inrättningar av olika slag, upplåtelser

av samlings- och utställningslokaler samt mera omfattande garageupplåtelser.

Beträffande normerna för ersättningens bestämmande i fall av obefogad

förlängningsvägran erinrar de sakkunniga om att man i stort sett möter

samma problem här som vid fastställande av ersättning för s. k. rörelseskada

med anledning av expropriation. Värderingen av en sådan skada sker

i regel genom en jämförelse mellan rörelsens eller verksamhetens antagna

utveckling om expropriation ej skett och det läge expropriaten befinner

sig i genom expropriationen. De sakkunniga anser att samma beräkningsnorm

bör kunna tillämpas i fall då hyresvärdens vägran att förlänga hyresavtalet

finnes obefogad. Den avflyttningsskyldige hyresgästen kan i sådana

fall sägas vara i en situation som starkt påminner om den en näringsdrivande

expropriat befinner sig i.

Hyresgästens ersättning bör kunna jämkas efter skälighet. Möjligheten

till jämkning bör dock utnyttjas med försiktighet så att inte ersättningsreglernas

avsedda reparativa och preventiva verkan försvagas. Att hyresvärden

i fall då obefogad förlängningsvägran anses föreligga vidtagit åtgärder

i syfte att begränsa hyresgästens skada, exempelvis genom att an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

visa annan lokal, eller att hyresgästen underlåtit att vidta sådana åtgärder

för att minska skadan som skäligen kunnat fordras av honom, bör självfallet

beaktas när ersättningen bestäms. Jämkning bör kunna ske också

när hyresgästen efter uppsägningen försummat sina skyldigheter enligt

hyresavtalet.

De sakkunniga framhåller att en flyttning från den lokal i vilken hyresgästen

drivit sin verksamhet till annan lokal ofta medför betydande ekonomiska

påfrestningar för hyresgästen. Det är därför angeläget att hyresgästen

inte skall behöva vänta alltför lång tid pa den ersättning, vartill

han kan komma att anses berättigad på grund av en obefogad förlängningsvägran.

De sakkunniga föreslår vissa regler om rätt för hyresgästen att

erhålla förskott i avräkning på den slutliga ersättningen.

Remissyttrandena. I åtskilliga remissyttranden uttalas att ersättningsreglerna

fått en utformning som innebär en betydande förstärkning av

hyresgästens ställning i förhållande till vad hyreslagskommittén föreslog.

Några remissinstanser anser att ärendena om ersättning även enligt de sakkunnigas

förslag kan befaras komma att bli besvärliga, tidsödande och

ekonomiskt påfrestande, särskilt för hyresgästen. Hit hör bl. a. rådhusrätterna

i Stockholm och Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands

län samt handelskammaren i Malmö.

Handelskammaren i Örebro anser att de föreslagna ersättningsreglerna

går alltför långt och menar att de nuvarande reglerna i hyreslagen bereder

hyresgästen tillräckligt skydd. Liknande synpunkter framförs av handelskammaren

i Sundsvall.

Enligt rådhusrätten i Malmö och advokatsamfundet har förslaget den

olägenheten att en hyresgäst som vinner bifall till sin ersättningstalan riskerar

att gå miste om ersättningen, om han har att göra med en insolvent hyresvärd.

Rådhusrätten anser därför att det bör övervägas att göra hyresgästens

avflyttningsslcyldighet beroende av att hyresvärden ställer säkerhet

för den ersättning, som hyresgästen kan komma att anses berättigad till,

om uppsägningen visar sig vara obefogad. Kommerskollegium förordar att

ersättningsreglerna utformas så att hyresgästen, där det inte framstår såsom

obilligt mot hyresvärden, berättigas till ersättning för flyttningskostnader

och därutöver med ett efter schablonmässiga grunder bestämt belopp

för den förlust avflyttningen vållar honom.

Ett par remissinstanser uppehåller sig särskilt vid frågan om ersättning

för det kvarvarande värdet av sådana ändringar i den förhyrda lokalen

som hyresgästen bekostat. Den föreslagna regeln att rätt till ersättning

skall föreligga om det kan antas att hyresavtalet ingåtts under den

förutsättningen från hyresgästens sida att han skulle vara berättigad att

göra sådana ändringar kritiseras av Stockholms rådhusrätt, som anser det

rimligt att begränsa ersättningsrätten till att avse fall då hyresvärden haft

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

anledning att räkna med att hyresgästen utgått från en sådan förutsättning.

Sveriges fastighetsägareförbund anser att den föreslagna regeln inbjuder

till tvister och att ersättning därför bör utgå bara om hyresgästen

fått hyresvärdens samtycke att utföra de ändringar som ökat lägenhetens

värde. Hyresgästernas riksförbund anser däremot att rätt till ersättning för

sådana förbättringsarbeten alltid bör föreligga.

Anstånd med avflyttning

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga föreslår att lokalhyresgäst

vid tvist om hyresförhållandets fortsatta bestånd skall ha att hänskjuta

tvisten till medlingsnämnden inom viss tid efter det att hyresvärden underrättat

hyresgästen om de villkor som han uppställer för att förlänga hyresförhållandet

eller om orsaken till att han vägrar förlängning. Om medlingsförfarandet

inför nämnden inte leder till förlikning och parterna inte heller

därefter kan enas, skall hyresförhållandet upphöra. De sakkunniga framhåller

att det ofta kan medföra avsevärda olägenheter för hyresgästen att

behöva flytta vid hyrestidens slut. För att bereda hyresgäst skäligt rådrum

med avflyttningen föreslås att hyresgästen inte skall vara skyldig flytta

förrän minst sex månader förflutit från den dag nämnden avskrev ärendet,

såvida inte hyresrätten är förverkad eller medlingsnämnden förordnar att

avflyttning skall ske tidigare.

Även en hyresgäst som inte funnit skäl föreligga att påkalla medling kan

enligt de sakkunnigas mening behöva ett kortare anstånd med flyttningen.

De sakkunniga föreslår därför att medlingsnämnden skall kunna

förordna att avflyttningen från den förhyrda lokalen eller från del av denna

skall anstå viss tid, högst sex månader, om det med hänsyn till hyresgästens

verksamhet eller eljest är av synnerlig vikt för hyresgästen att inte behöva

flytta vid hyrestidens slut. Sådant anstånd skall enligt förslaget inte kunna

meddelas om hyresrätten är förverkad och inte heller om hyresvärden

eller annan därigenom skulle tillskyndas betydande olägenhet eller skada

eller hyresgästen ändå måste anses ha erhållit skäligt rådrum med avflyttningen.

Departementschefen

När det gäller bostadssektorn innebär departementsförslaget som redan

framgått en anslutning till systemet med ett direkt besittningsskydd. Frågan

om valet av skyddsform är inte lika enkel beträffande området

utanför denna sektor. Behovet av besittningsskydd gör sig på detta område

gällande framför allt i sådana fall när hyresgästen driver förvärvsverksamhet

av något slag i den förhyrda lägenheten. Behovet av rättsligt skydd betingas

väsentligen av hyresgästens intresse att inte genom hyresförhållandets

upplösning gå miste om det ofta betydande ekonomiska värde som

hyresgästen skapat genom sitt arbete och sina kapitalinsatser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr Ul år 1967

Frågan om besittningsskydd för hyresgäster som driver näring övervägdes

ingående i samband med 1939 års revision av hyreslagen. Till grund för

det då införda besittningsskyddet låg ett under remissbehandlingen så gott

som enhälligt tillstyrkt kommittéförslag. Valet av ett besittningsskydd i

form av ersättningsregler motiverades främst med att en optionsrätt för hyresgäst

kunde befaras medföra menliga verkningar på fastighetsmarknaden

och ge upphov till en inte önskvärd stegring av hyresnivån. Det ansågs

också sannolikt att ett indirekt besittningsskydd ofta i praktiken skulle

komma att leda till samma resultat som en lagstadgad rätt till förlängning

av hyresförhållandet, eftersom risken för ersättningsskyldighet kunde antas

motverka obefogade hyreshöjningar och uppsägningar. Verkningarna

av skyddsreglernas tillämpning ansågs i vart fall böra avvaktas innan ytterligare

åtgärder vidtogs till skydd för hyresgäster som drev näring.

Värdet av hyreslagens indirekta besittningsskydd hann egentligen aldrig

bli prövat till följd av hyresregleringens införande. Att krav på ändring av

hyreslagens regler ändå framförts vid olika tillfällen i syfte att bereda näringsidkande

hyresgäster ökad trygghet i besittningen får ses mot bakgrunden

av det starkare skydd som hyresgäster även utanför bostadssektorn

under en lång följd av år åtnjutit genom hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen.

Hyreslagskommittén föreslår att besittningsskyddet utanför bostadssektorn

liksom i gällande hyreslag skall upprätthållas genom ersättningsregler.

Kommitténs förslag innebär att om hyresvärden vägrar hyresgästen nytt

hyresavtal är hyresgästen berättigad att i skälig omfattning erhålla ersättning

för viss förlust genom hyresförhållandets upplösning, om inte hyresvärden

har giltig anledning att fordra att hyresgästen flyttar. Ersättningsrätt

föreligger också när hyresvärden kräver oskälig hyra eller uppställer

annat obilligt villkor för förlängning. Som ersättningsgill förlust räknas

dels flyttningskostnad, dels sådan värdeminskning på hyresgästens egendom

som beror på hyresförhållandets upplösning, dels förlust av kundkrets som

genom hyresgästens eller hans företrädares verksamhet är knuten till den

förhyrda lokalen.

Under remissbehandlingen av kommitténs förslag riktades kritik bl. a. mot

utformningen av ersättningsreglerna, vilka ansågs bereda hyresgästen ett

alltför svagt skydd.

Även i de sakkunnigas nu framlagda förslag förordas ett besittningsskydd

som upprätthålls genom ersättningsregler. De sakkunniga har —

med beaktande av remisskritiken mot kommitténs förslag — sökt utforma

ersättningsreglerna på sådant sätt att de bättre tillgodoser hyresgästens

anspråk på gottgörelse för förlust till följd av hyresförhållandets upplösning

och därmed utövar en starkare preventiv verkan mot obefogade hyreshöjningar

och uppsägningar. De sakkunnigas förslag innebär att, om hyresvärden

utan befogad anledning vägrar förlänga hyresförhållandet eller krä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

ver hyra som inte är skälig eller uppställer annat obilligt villkor för förlängning,

hyresgästen är i princip berättigad till ersättning för all den

skada hyresförhållandets upplösning medför för honom. Genom regler som

möjliggör för hyresgästen att få anstånd med avflyttningen från den förhyrda

lägenheten och förskott i avräkning på den ersättning som kan komma

att tillerkännas honom har hyresgästens skydd ytterligare stärkts.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har det visat sig

att meningarna fortfarande är mycket delade angående valet av form för

besittningsskyddet pa lokalområdet. Det finns dock en markant övervikt

för det indirekta besittningsskyddet men företrädarna för lokalhyresgästernas

intressen har som regel förordat ett direkt skydd. Kritiken mot förslaget

från detta håll bygger på uppfattningen att det indirekta skyddet

ger ett sämre besittningsskydd och att de föreslagna ersättningsreglerna

inte kan väntas få tillräcklig preventiv effekt mot uppsägningar. Vidare

görs gällande att det indirekta besittningsskyddet kan framkalla överprisbildning

och att det för med sig ett kostnadskrävande och administrativt

besvärligt system.

Enligt min mening finns det grundläggande olikheter mellan upplåtelse

för bostadsändamål och upplåtelse för annat ändamål. Dessa olikheter påverkar

valet av skyddsform. När det gäller bostadslägenheter har besittningsskyddet

till uppgift främst att skapa trygghet för den enskilde i besittningen

av hemmet. Endast en lagstadgad rätt till förlängning av hyresförhållandet

är ägnad att skapa en sådan trygghet. Denna rätt fyller en

mycket betydelsefull social funktion. Utanför bostadssektorn kan ett så betydande

ingrepp i avtalsfriheten som ett direkt besittningsskydd otvivelaktigt

innebär inte anses i lika hög grad påkallat. Hyresförhållandet utgör här

i de flesta fall ett led i en affärsmässigt driven verksamhet och sociala skäl

kan knappast åberopas för den ena eller andra lösningen av besittningsskyddsfrågan.

Det ter sig därför naturligare att välja ersättningsreglernas

form när det gäller att tillgodose lokalhyresgästens behov av skydd än när

det gäller att skydda bostadshyresgästens intressen.

Vid valet av skyddsform utanför bostadssektorn har de sakkunniga i likhet

med hyreslagskommittén fäst särskilt avseende vid den olikhet som vid

fri prisbildning på hyresmarknaden föreligger mellan bostadslägenheter

och andra lägenheter i fråga om prisbildningens struktur. För bostadslägenheter

med likartat bruksvärde är hyresnivån i allmänhet relativt enhetlig.

Utanför bostadssektorn kan hyrorna för lägenheter, som till synes är

likvärdiga, däremot ofta variera inom mycket vida gränser. Det är därför i ett

optionssystem mycket svårt att finna några godtagbara normer för bedömningen

av olika lokalers marknadsvärde. De sakkunniga befarar att hyresspärren

i ett sådant system inte blir tillräckligt effektiv för att optionsrätten

skall ge ett godtagbart besittningsskydd. Liknande farhågor uttrycks

i åtskilliga remissyttranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

123

Kungl. May.ts proposition nr Ui år 1967

Dessa synpunkter är enligt min mening vägande. Redan erfarenheterna

av besittningsskyddslagens tillämpning ger en antydan om svårigheterna

att i ett optionssystem finna skäliga normer för bedömningen av olika lokalers

inbördes marknadsvärde. Att jämföra marknadsvärdet för lokaler som

ofta uppvisar betydande olikheter i fråga om läge och utformning måste

vara en synnerligen vansklig uppgift.

Det är vidare angeläget att besittningsskyddet och de därtill knutna reglerna

om hyresvillkoren utformas på sådant sätt att en marknadsmässig

anpassning av hyrorna inte hindras. Behovet att bjuda ut en lägenhet på

öppna marknaden för att få dess värde fastställt är sasom hyreslagskommittén

och de sakkunniga framhållit särskilt framträdande utanför bostadssektorn.

Att möjligheterna härtill är betydligt mera begränsade i ett

optionssystem än i ett ersättningssystem är ett förhållande som måste tillmätas

stor betydelse i dessa sammanhang. Såsom hyreslagskommittén och

de sakkunniga framhållit måste det vara svårt att bedöma värdet av ett

hyresanbud beträffande en lägenhet som inte är ledig. Den uppfattning

man kan få av marknadsvärdet genom de undersökningar av butikshyrornas

struktur i olika affärslägen som utförs av vissa organ inom näringslivet

torde inte utgöra en tillräcklig grund för att bedöma marknadsvärdet på

de olika slag av lokaler som förekommer.

Av väsentlig betydelse för valet av skyddsform utanför bostadssektorn

är också den utveckling mot bättre balans mellan tillgång och efterfrågan

på lokaler som hyresmarknaden under senare år undergått, främst till

följd av strukturförändringarna inom näringslivet.

Vad som nu har anförts talar starkt för ett indirekt besittningsskydd när

det gäller lokaler. Vissa remissinstanser har emellertid framhållit att en företagare,

om indirekt besittningsskydd genomförs, måste räkna med att han

när som helst kan bli uppsagd från den förhyrda lokalen och att detta kan

få till följd att intresset för nyttiga initiativ genom långsiktiga investeringar

och engagemang minskar. Det har framhållits att det också för en kreditgivare

är av betydelse att besittningen till lokalen är tryggad. Vidare har

det anförts att ett indirekt besittningsskydd kan framkalla en överprisbildning,

eftersom hyresgästen under hotet om uppsägning kan väntas acceptera

hyreshöjningar som inte skulle vara genomförbara vid ett direkt besittningsskydd.

Huruvida dessa farhågor är berättigade beror på vilken preventiv

effekt ersättningsreglerna får. Vid utformningen av ersättningsreglerna

bör man utgå från att förlängning av hyresförhållandet normalt skall

ske. Huvudregeln bör därför vara att hyresgästen äger rätt till ersättning,

om hyresvärden vägrar att förlänga hyresförhållandet. Undantag härifrån

bör gälla endast om hyresvärden visar att han haft befogad anledning till

sin vägran. Vidare bör såsom de sakkunniga funnit ersättningsreglerna utformas

på sådant sätt att ersättning i princip kan utgå för all den skada som

hyresförhållandets upplösning vållar hyresgästen. Jag återkommer till detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungi. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

senare men vill redan i detta sammanhang uttala att med den utformning

av ersättningsreglerna som jag kommer att föreslå besittningsskyddet enligt

mitt bedömande torde komma att bli minst lika effektivi som en optionsrätt.

På angivna skäl anser jag att besittningsskyddet i hyresförhållanden

utanför bostadssektorn bör upprätthallas genom ersättningsregler.

Genom att ett annat besittningsskyddssystem föreslås beträffande lokaler

än inom bostadssektorn uppkommer behov av en r e g e 1 som avgränsar

lägenhetstyperna från varandra. Hyreslagskommittén föreslog

den lösningen av problemet att det direkta besittningsskyddet skulle gälla

för lägenheter som hyrs ut för att uteslutande eller huvudsakligen användas

som bostad.

Denna gränsdragning lider, som påpekades under remissbehandlingen, av

den svagheten att det ofta kommer att vara tveksamt till vilken sektor de

s.k. kombinerade upplåtelserna — dvs. upplåtelser av lägenhet för såväl

bostad som annat ändamål — är att hänföra. Upplåtelser av denna art förekommer

i betydande utsträckning på hyresmarknaden. Särskilt är det vanligt

att läkare, tandläkare, advokater och utövare av vissa hantverksyrken

driver sin näringsverksamhet i lägenhet som samtidigt tjänar som bostad

för rörelseidkaren.

Hyreslagstiftningssakkunniga föreslår nu att det direkta besittningsskyddet

sträcks ut till att i princip gälla även de kombinerade upplåtelserna.

Regeln uttrycks så att optionsreglerna skall gälla lägenheter som hyrts

ut för att helt eller till ej oväsentlig del användas som bostad. Så snart bostadsinslaget

inte är av endast ringa betydelse i förhållande till lokalinslaget

skall lägenheten hänföras till bostadssektorn.

Detta förslag som i allmänhet accepterats under remissbehandlingen innebär

enligt min mening en tillfredsställande lösning på gränsdragningsproblemet.

Därtill kommer att det i och för sig måste anses vara en fördel

att de kombinerade upplåtelserna i besittningsskyddshänseende jämställs

med de rena bostadsupplåtelserna också i det fallet att lägenheten upplåtits

huvudsakligen för annat ändamål än som bostad men bostadsmomentet

dock är ganska starkt. Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas uppfattning.

Som närmare utvecklas i det följande föreslår jag att beteckningen bostadslägenhet

reserveras för den kategori av lägenheter som omfattas av det

direkta besittningsskyddet. Med bostadslägenhet bör därför avses lägenhet

som helt eller till ej oväsentlig del hyrts ut för att användas som bostad.

De sakkunniga föreslår undantag från det indirekta besittningsskyddets

tillämpningsområde i två fall, nämligen

då hyresförhållandet upphör innan det varat mer än nio månader i

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

125

följd och då förbehåll gjorts om att besittningsskyddsbestämmelserna ej

alls skall gälla eller gälla endast i begränsad utsträckning. Sådant förbehåll

föreslås vara giltigt bara om det tillkommit efter det hyresförhållandet varat

nio månader i följd och tagits in i särskilt upprättad handling.

Förslaget har fått ett gynnsamt mottagande under remissbehandlingen.

De föreslagna undantagsbestämmelserna har sin motsvarighet inom bostadssektorn.

När det gäller möjligheterna att träffa förbehåll om undantag

från besittningsskyddet är sakkunnigförslaget dock mindre restriktivt i

fråga om lokaler än beträffande bostadslägenheter. För den senare kategorien

av lägenheter är förbehåll giltigt bara om det träffats inför medlingsnämnden

eller rätten. I fråga om lokaler krävs endast att förbehållet intagits

i särskilt upprättad handling. För båda lägenhetskategorierna krävs att hyresförhållandet

varat mer än nio månader när förbehållet sker.

När det gäller undantagen från det direkta besittningsskyddets tillämpningsområde

har jag följt de sakkunnigas förslag så när som på att jag

föreslår att förbehåll skall kunna ske i större utsträckning än de sakkunniga

tänkt sig. Jag föreslår sålunda att, sedan hyresförhållandet varat mer

än nio månader i följd, förbehåll skall kunna träffas fritt. Vidare föreslås

att förbehåll får ske även på ett tidigare stadium, men i sådant fall skall

förbehållet vara giltigt bara om det godkänts av hyresnämnden. Möjligheterna

att komma överens om undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas

tillämpningsområde bör naturligen vara åtminstone lika vidsträckta

på lokalområdet som inom bostadssektorn. Jag föreslår därför att även beträffande

lokaler förbehåll om undantag från besittningsskyddets tillämpningsområde

skall kunna ske innan hyresförhållandet varat mer än nio månader

i följd under förutsättning att förbehållet godkänns av hyresnämnden.

När det gäller undantagsbestämmelsernas sakliga utformning i övrigt ansluter

jag mig till de sakkunnigas förslag.

Jag övergår nu till att behandla de besittningsskyddsbrytande

grunderna, dvs. de fall när hyresvärden har rätt att upplösa

hyresförhållandet utan att ersättningsskyldighet uppkommer.

När det gäller att avgöra vad som skall anses innefatta befogad anledning

för hyresvärden att motsätta sig förlängning av hyresförhållandet, bör som

de sakkunniga anfört först och främst fordras att hyresvärdens avflyttningsskäl

är av saklig art. Om så inte är fallet, bör hyresvärdens vägran

att förlänga hyresförhållandet medföra skyldighet att ersätta hyresgästen

för den förlust denne lider. Föreligger däremot sakliga avflyttningsskäl,

bör hyresvärdens ersättningsskyldighet bero på tyngden av dessa skäl i förhållande

till hyresgästens intresse att få behålla lägenheten. En avvägning

mellan parternas motstående intressen bör alltså ske.

Varken hyreslagskommitténs eller de sakkunnigas lagförslag innehåller

någon närmare reglering av frågan när en befogad anledning att vägra fort
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

satt förhyrning skall anses föreligga. Frågan behandlas i stället i motiven.

Enligt min mening gör sig emellertid ett starkt behov gällande att ge bestämmelser

om intresseavvägningen beträffande vissa betydelsefulla och

ofta förekommande situationer. I särskilt hög grad gäller detta frågan hur

rivning och större ombyggnadsarbete skall betraktas från besittningsskyddssynpunkt.

Jag kan hänvisa till vad jag anfört angående motsvarande

fråga när det gäller bostadslägenheter och föreslår alltså att vissa typsituationer

regleras särskilt och att övriga fall när hyresvärden skall anses

ha befogad anledning att vägra förlängning av hyresförhållandet hänförs

till en mera allmänt utformad bestämmelse, en generalklausul.

Till de situationer i vilka hyresvärden bör ha rätt att utan påföljd motsätta

sig en förlängning av hyresförhållandet hör till en början att hyresrätten

är förverkad. I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit bör även

annan misskötsamhet än sådan som kan leda till hyresrättens förverkande

medföra denna rätt för hyresvärden, om hyresförhållandets upplösning

framstår som en rimlig påföljd för vad hyresgästen låtit komma sig till

last. Har hyresgästen försummat den skyldighet att ställa ny säkerhet för

hyresavtalets fullgörande som åligger honom enligt 31 § i den nuvarande

liyreslagen, bör likaledes befogad anledning att vägra förlängning av hyresförhållandet

anses föreligga.

I fråga om rivning och större ombyggnad av fastigheten innebär de sakkunnigas

lösning att hyresgästen är berättigad till ersättning för förlust i anledning

av hyresförhållandets upphörande, om han inte underrättats om

den förestående rivningen eller ombyggnaden minst ett år före avflyttningen

och inte av hyresvärden anvisats annan lokal, med vilken han skäligen

kunnat åtnöjas.

Förslaget har i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Några remissinstanser anser dock olämpligt att generellt

anknyta besittningsskyddet till villkor av angiven beskaffenhet och föreslår

i stället att hyresgästens rätt till ersättning skall vara beroende på omständigheterna

i det särskilda fallet. I ett remissyttrande har ifrågasatts att tilllägga

hyresgäst som driver näring en mera generell rätt till ersättning för

förlust i anledning av hyresförhållandets upplösning.

Enligt min mening är det inte lämpligt att i de relativt vanliga situationer

som det här gäller låta den viktiga frågan om hyresgästens ställning i besittningsskyddshänseende

bero på en prövning av omständigheterna i det

särskilda fallet. En generell rätt för hyresgäst som på grund av rivning

eller ombyggnad inte kan få hyresförhållandet förlängt att få ersättning för

den förlust han därigenom lider kan befaras inverka menligt på intresset

för önskvärd sanerings- och ombyggnadsverksamhet. Att lämna hyresgästens

intressen helt obeaktade skulle emellertid innebära en inte godtagbar

urholkning av besittningsskyddet. Jag delar därför de sakkunnigas uppfatt
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ibl år 1967

127

ning att en skyldighet för hyresvärden att anvisa hyresgästen annan lokal

innebär en lämplig avvägning mellan parternas intressen i förevarande fall.

De sakkunniga diskuterar verkan vid intresseavvägningen av att s. k.

rivningsklausul tagits in i hyreskontraktet eller att hyresgästen i annat fall

vid hyresavtalets ingående varit införstådd med att huset skall rivas eller

byggas om inom en snar framtid. De sakkunniga föreslår att skyldighet att

anvisa annan lägenhet inte skall föreligga i sådant fall. Jag delar denna

mening. I klarhetens intresse bör dock viss tidsfrist anges inom vilken hyresvärden

på grund av nu åsyftat förbehåll skall vara befriad från skyldigheten

att anvisa annan lokal. Fristen torde böra bestämmas till fem år och

räknas från förbehållets tillkomst.

I likhet med de sakkunniga anser jag betydelsefullt att hyresgästen i god

tid får besked om att hyresförhållandet måste upphöra på grund av att

huset skall rivas eller undergå större ombyggnad. Jag anser dock inte att

någon fixerad tidsgräns bör uppställas inom vilken fastighetsägaren skall

ha att ge besked om rivningen eller ombyggnaden. Hyresgästens intresse av

att få skäligt rådrum för avflyttningen bör i stället tillgodoses genom regler

om anstånd med avflyttning efter hyrestidens utgång. Jag återkommer till

denna fråga i det följande.

En från lönsamhetssynpunkt gynnsam omläggning av brukningsändamålet

bör som de sakkunniga anfört utgöra befogad anledning för hyresvärden

att motsätta sig förlängning, om inte hyresgästen erbjuder kompensation

genom att gå med på lika förmånliga villkor. Denna i och för sig naturliga

grundsats i system med i princip fria hyror torde inte behöva direkt uttryckas

i lagen. I detta fall får alltså generalklausulen tillämpas.

I andra fall än de nu nämnda torde det få överlämnas åt rättstillämpningen

att med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet avgöra om

det framstår som rimligt att hyresgästens intresse att behålla lägenheten

skall få vika för ett motstående intresse på hyresvärdens sida. Det torde

inte vara behövligt att här närmare gå in på dessa avvägningsfrågor. Jag

kan emellertid i allt väsentligt ansluta mig till vad de sakkunniga anfört.

Även vid indirekt besittningsskydd finns behov av regler om prövning

av villkoren för fortsatt förhyrning. På en hyresmarknad

med i princip fri prissättning bör det stå hyresvärden fritt att

vid uppsägning för ändring av hyresvillkoren kräva den hyra som lägenheten

betingar vid ett utbud på öppna marknaden. Eftersom frågan om en

hyra som hyresvärden begärt för att förlänga hyresförhållandet varit skälig

uppkommer först sedan hyresgästen flyttat från lägenheten, har man vid

prövningen ofta ett ganska exakt mått på lägenhetens marknadsvärde i den

hyra som hyresvärden kunnat betinga sig av efterträdaren.

De sakkunnigas förslag innebär att ersättningsskyldighet inträder om den

fordrade hyran endast obetydligt överstiger vad hyresvärden kunnat få ut

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

av en ny hyresgäst. Denna regel, som är något förmånligare för hyresgästen

än motsvarande regel i hyreslagskommitténs förslag, kommer till uttryck

på så sätt att hyresgästen föreslås ha rätt till ersättning såsom vid obefogad

förlängningsvägran, om hyresvärden för förlängning fordrar hyra

som inte är skälig. Sådan rätt skall också föreligga om hyresvärden uppställer

annat hyresvillkor, som strider mot god hyressed eller eljest är

obilligt.

De sakkunnigas förslag har i denna del lämnats utan erinran av nästan

alla remissinstanser. Jag delar de sakkunnigas uppfattning. Har lägenheten

efter hyresgästens avflyttning stått outhyrd en inte alltför kort tid, torde

böra presumeras att hyresvärden inte kunnat få ut den hyra han fordrat

av hyresgästen. Om hyresvärden i sådant fall vill undgå ersättningsskyldighet,

bör han alltså ha att visa att lägenheten stått tom av annat skäl än att

han krävt för hög hyra.

Under remissgranskningen har föreslagits att skäligheten av fordrad

hyra eller andra hyresvillkor skall kunna underställas myndighets prövning

innan hyresgästen tar slutlig ställning till hyresvärdens krav. Enligt

min mening är en sådan ordning inte förenlig med principerna för det indirekta

besittningsskyddet. Systemet skulle också vara förenat med flertalet

av de nackdelar som föranlett mig att förorda det indirekta besittningsskyddet

framför optionsrättssystemet.

Enligt nuvarande hyreslag utgår vid obefogad vägran att förlänga hyresavtal

angående lägenhet som brukas för förvärvsverksamhet, utöver e rsättning

för flyttningskostnader, ersättning enbart för den ökning av lägenhetens

värde på hyresmarknaden som verksamheten kan ha medfört. Sådan

ersättning utgår vidare endast om lägenheten efter hyresgästens avflyttning

används för samma eller liknande verksamhet. Hyreslagens ersättningsregler

erbjuder sålunda hyresgästen endast ett begränsat skydd.

Hyreslagskommittén har i sitt förslag sökt åstadkomma ett mera effektivt

besittningsskydd genom att i större utsträckning än f. n. låta hyresvärdens

ersättningsskyldighet ansluta sig till den förlust som hyresgästen lider till

följd av hyresförhållandets upplösning. Även kommitténs förslag innebär

emellertid att hyresgästen i åtskilliga fall kan få bara en del av sin förlust

ersatt.

I de sakkunnigas förslag har hyresvärdens ersättningsskyldighet utsträckts

att i princip omfatta hyresgästens hela förlust i anledning av att

hyresförhållandet upphör. Undantag har gjorts endast beträffande vissa kostnader

som hyresgästen nedlagt i den förhyrda lokalen. I fråga om dessa

kostnader har ersättningsskyldigheten ansetts böra begränsas till sådana

ändringar som ökat lägenhetens värde på hyresmarknaden och till vilka

hyresvärden lämnat sitt samtycke eller som hyresgästen ansett hyresavtalet

berättiga honom att utföra. Hyresvärdens ersättningsskyldighet omfattar

vidare flyttningskostnader och sådan värdeminskning beträffande hyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:is proposition nr lhl år 1967

gästens egendom som beror på hyresförhållandets upplösning samt sådan

skada som är att hänföra till hinder eller intrång i näring eller annan verksamhet.

Uppräkningen avses vara uttömmande. Ersättningen skall fastställas

enligt samma grunder som ersättning för s. k. rörelseskada med anledning

av expropriation.

Som redan framgått delar jag de sakkunnigas uppfattning att näringsdrivande

hyresgäst kan beredas ett tillfredsställande skydd endast om hyresvärden

i princip är skyldig att utge ersättning för all den skada som hyresförhållandets

upplösning medför. Samtidigt som en sådan ersättningspåföljd

skyddar hyresgästen mot ekonomisk förlust kommer den att ha en

betydande preventiv verkan mot obefogade uppsägningar. Jag kan sålunda

i allt väsentligt ansluta mig till de sakkunnigas förslag i denna del. Den

avsedda omfattningen av ersättningsskyldigheten bör komma till klart uttryck

i lagtexten. Departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

Vad härefter gäller det av de sakkunniga föreslagna undantaget från

principen om full ersättningsskyldighet vid obefogad förlängningsvägran

är det uppenbart att hyresgäst som utan hyresvärdens samtycke eller i strid

med hyresavtalets bestämmelser låtit ändra den förhyrda lokalen för att

göra denna mera tjänlig för sitt ändamål inte kan få ersättning för det

värde som han genom avflyttningen går miste om. Har hyresvärden samtyckt

till åtgärderna eller kan dessa antas ha skett med hyresvärdens goda

minne, är det däremot inte sakligt motiverat att frånkänna hyresgästen all

rätt till ersättning. Detsamma är förhållandet om hyresvärden inte samtyckt

till ändringarna men hyresgästen vid hyresavtalets ingående haft befogad

anledning räkna med att han skulle ha rätt att utföra sådana ändringar.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör dock hyresvärdens ersättningsskyldighet

vid obefogad förlängningsvägran alltid vara begränsad

till sådana anordningar som ökat lägenhetens värde på hyresmarknaden och

därigenom kan antas komma hyresvärden till godo. En sådan begränsning

tas upp i departementsförslaget.

Om rimliga krav på tillförlitlighet i bedömningen av hyresgästens ersättningsanspråk

skall kunna upprätthållas, torde det inte kunna undvikas att

avgörandena om ersättning ibland kan komma att dra ut på tiden. Även

om hyresgästens talan bifalles, kan avflyttningen från lägenheten därför

innebära betydande ekonomiska påfrestningar för hyresgästen. Redan vetskapen

om att det kan ta åtskillig tid innan ersättningen blir tillgänglig

för hyresgästen kan skapa ett ogynnsamt förhandlingsläge för denne. I

syfte att motverka dessa olägenheter föreslår de sakkunniga att hyresgästen

skall kunna tillerkännas förskott på den blivande ersättningen. Sådant förskott

skall kunna utdömas om hyresvärden medgett ersättningsskyldighet

eller domstolen genom lagakraftvunnen dom funnit hyresvärden skyldig att

utge ersättning. Rättens avgörande av denna fråga förutsätts kunna ske

genom mellandom eller efter särskild fastställelsetalan.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

De sakkunnigas förslag är utan tvivel ägnat att stärka hyresgästens ställning

och att främja frivilliga uppgörelser mellan parterna. Jag kan därför

också i denna del ansluta mig till förslaget.

Under remissgranskningen har några remissinstanser uttalat att det bör

övervägas att göra hyresgästens avflyttningsskyldighet beroende av att hyresvärden

ställer säkerhet för den ersättning som hyresgästen kan bli berättigad

till. För egen del anser jag att en sådan ordning är svårgenomförbar

av det skälet att den skada, för vilken säkerhet skulle ställas, i regel inte kan

bedömas förrän hyresgästen avflyttat från lägenheten. Fn generell skyldighet

för hyresvärd att ställa säkerhet skulle uppenbarligen i många fall

te sig obillig mot denne. Det kan heller inte anses lämpligt att i det särskilda

fallet låta domstol eller annan myndighet avgöra om förutsättning för ställande

av säkerhet är för handen, innan hyresgästen väckt ersättningstalan.

Har hyresgästen väckt sådan talan föreligger å andra sidan inget behov av

särskilda regler, eftersom hyresgästen kan säkerställa sin rätt till ersättning

genom begäran om kvarstad eller skingringsförbud i enlighet med rättegångsbalkens

bestämmelser. Med hänsyn till vad jag nu har anfört är

jag inte beredd att föreslå några regler av nu angivet innehåll.

Kan hyresgästen inte träffa överenskommelse med hyresvärden om fortsatt

förhyrning, är han skyldig att flytta när hyresavtalet upphör att

gälla, vare sig hyresvärden har fog för sill vägran att förlänga hyresförhållandet

eller ej. Om förhandlingarna mellan parterna om förlängning

dragit ut på tiden, återstår ej sällan endast en kortare tid av hyresperioden.

Att behöva flytta med kort varsel är i allmänhet förenat med kännbara

olägenheter för en hyresgäst som driver näring av något slag. Redan

ett relativt kort uppskov med avflyttningen kan ofta vara tillräckligt

för att undvika ekonomisk förlust, exempelvis då hyresgästen inte

förfogar över annan lokal i vilken rörelsen skall fortsättas förrän viss tid

efter den avtalade hyrestidens utgång.

För att motverka nu angivna olägenheter föreslår de sakkunniga att hyresgästen

skall kunna få anstånd med avflyttningen från lägenheten under viss

tid. Förslaget innebär att hyresgäst som påkallat medling är berättigad att

kvarsitta i lägenheten till dess sex månader förflutit från den dag då medlingsförfarandet

förklarats avslutat, om inle medlingsnämnden av särskilda

skäl förordnat att avflyttning skall ske tidigare. Har medling inte påkallats,

kan nämnden på begäran av hyresgästen förordna om anstånd med

avflyttningen under viss tid, högst sex månader, om det är av synnerlig

vikt för hyresgästen att inte behöva flytta vid hyrestidens slut.

Mot de sakkunnigas förslag har ingen erinran gjorts under remissbehandlingen.

Ett system med indirekt besittningsskydd tillgodoser enligt min mening

inte på ett tillfredsställande sätt hyresgästens intressen om det inte kompletteras

med regler som ger hyresgästen skäligt rådrum med avflyttningen

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

från lägenheten. Sådana regler är också ägnade att stärka hyresgästens förhandlingsposition

och främjar därigenom frivilliga uppgörelser mellan parterna.

Jag kan därför helt ansluta mig till de bedömningar som ligger till

grund för de sakkunnigas förslag. Reglerna bör dock göras något enklare.

Jag föreslår att hyresnämnd skall kunna tillåta hyresgäst att sitta kvar i

lägenheten efter hyrestidens utgång under skälig tid, högst ett år.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Personförändring på hyresgästsidan

Inledning

Under beteckningen personförändring på hyresgästsidan kan sammanföras

fyra skilda typer av fall när en hyresgäst träder i annans ställe. Ett

personskifte kan ske i den formen att hyresgästen överlåter sin hyresrätt

till annan (substitution). En annan form av personskifte föreligger, om hyresgästen

utan att utträda ur rättsförhållandet med hyresvärden åt annan

upplåter rätt att begagna lägenheten i dess helhet (total sublokation). I det

enskilda fallet kan det ofta vara svårt att avgöra, om den ena eller den

andra av dessa former föreligger. Ett fall av personförändring på hyresgästsidan

kan vidare sägas föreligga då hyresgästen åt annan upplåter rätt att

begagna viss del av lägenheten (partiell sublokation). Slutligen kan ett personskifte

på hyresgästsidan genomföras i anslutning till att hyresförhållandet

förlängs eller upphör.

Substitution och total sublokation

Gällande rätt. Hyresgästen är enligt gällande rätt i allmänhet inte berättigad

att utan medgivande av hyresvärden sätta annan i sitt ställe eller

överlåta nyttjandet av lägenheten på annan. I 7 § nuvarande hyreslag föreskrivs

sålunda att hyresgäst som vill överlåta lägenheten till annan skall inhämta

hyresvärdens samtycke före överlåtelsen, överlåtelseförbudet avser

såväl substitution som total sublokation.

Vägrar hyresvärden utan skälig anledning att samtycka till en överlåtelse

eller lämnar han inte besked inom en vecka från det hyresgästen gjort framställning

om medgivande till överlåtelsen, får hyresgästen säga upp hyresavtalet

till upphörande i förtid.

Det finns två undantag från det principiella överlåtelseförbudet. Det

första avser det fall att hyresgästen avlider före hyrestidens utgång. Hyresgästens

dödsbo är då enligt 8 § hyreslagen berättigat att i sitt ställe sätta

annan som hyresvärden skäligen kan ta för god som hyresgäst. Bestämmelsen

äger tillämpning på alla slags lägenheter. År lägenheten helt eller till

väsentlig del uthyrd till bostad, har dödsboet också rätt att inom en månad

från dödsfallet uppsäga avtalet till upphörande i förtid. Om lägenheten var

förhyrd av den avlidne och hans make, tillkommer substitutionsrätten och

uppsägningsrätten dödsboet och den efterlevande maken gemensamt. Sätts

i hyresgästens ställe någon som hyresvärden ej är skyldig att ta för god är

hyresrätten förverkad och hyresvärden berättigad till skadestånd (32 §

första stycket 3 hyreslagen).

opaginerad Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj ds proposition nr 141 år 1967

Det andra undantaget från det principiella överlåtelseförbudet finns i

8 a § tredje stycket hyresregleringslagen. Har make genom bodelning eller

skifte i anledning av hemskillnad eller äktenskapets upplösning tillagts hyresrätten

till lägenhet som andra maken eller båda makarna hyrt till bostad

för gemensamt bruk och vägrar hyresvärden att låta maken överta lagenheten,

äger hyresnämnden på framställning förordna om det, om hyresvärdens

vägran finnes vara obillig. Den nu angivna substitutionsrätten utgör

ett komplement till 2 och 3 §§ lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad. I dessa paragrafer regleras

makar emellan hur det skall förfaras med den gemensamma bostaden vid

hemskillnad eller äktenskapets upplösning. I ort där hyresreglering inte rader

är make i nu angivna fall inte berättigad att överta lägenheten under

hyrestiden om hyresvärden motsätter sig detta.

Tidigare reformförslag. I prop. 1948:212 föreslogs en bestämmelse om

rätt för bostadsbgresgäst att i samband med lägenhetsbyte sätta annan i

sitt ställe. Den föreslagna bestämmelsen skulle ingå i hyresregleringslagen.

Förslaget syftade till att befordra en lämpligare fördelning av bostadsbeståndet

och därigenom motverka den stelhet på bostadsmarknaden som

blivit en ofrånkomlig följd av bostadsbristen och hyresregleringen. Propositionen

vann inte riksdagens bifall. Andra lagutskottet, vars utlåtande

(L2U 1948: 33) godkändes av riksdagen, anslöt sig visserligen till förslagets

grundtanke att lägenhetsbyten borde underlättas under rådande bostadsbrist

men var ändå inte övertygat om lämpligheten av den föreslagna lagstiftningen.

Utskottet ansåg att det fanns anledning anta att hyresvärdarna

i regel visat förståelse för hyresgästernas önskemål beträffande lägenhetsbyten.

Utskottet fann också att det var svårt att avgöra om vinsten av den

föreslagna lagstiftningen stod i rimlig proportion till lagstiftningens obestridliga

nackdelar. Det var inte helt ovanligt att en hyresgäst betingade sig

otillåten ersättning i samband med lägenhetsbyte. Sådana olagliga transaktioner

skulle enligt utskottets mening säkerligen öka i omfattning, om

den föreslagna rätten till lägenhetsbyte genomfördes. Den föreslagna lagstiftningen

skulle också orsaka hyresregleringsmyndigheterna betydligt

ökat arbete.

I anslutning till förslaget om bytesrätt utsände Sveriges fastighetsägareförbund

i juni 1948 till samtliga fastighetsägareföreningar ett meddelande,

vari framhölls bl. a. att det låg i fastighetsägarnas eget intresse att lämna

sin frivilliga medverkan till att lägenhetsbyten kom till stånd i största möjliga

utsträckning.

Hyresregleringskommittén uttalade i sitt år 1952 avgivna betänkande »Behovsprövning

på hyresmarknaden» (SOU 1952: 37 s. 97), att det inte kunde

anses föreligga ett allmänt behov att införa en lagstiftning om bytesrätt.

Flertalet av de skäl som vid frågans behandling under 1948 års riksdag an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1!)67

förts mot en sådan anordning syntes också kommittén i allt väsentliet äga

giltighet. b

Från hyresgästhåll har vid olika tillfällen framförts önskemål om rätt för

af färshyresgäst att överlåta lägenheten. I framställning till Kungl. Maj :t den

5 december 1946 hemställde Hyresgästföreningen i Stockholm om sådan

lagändring, att hyresgäst som under minst tre år drivit förvärvsverksamhet

i förhyrd lägenhet skulle äga rätt att i sitt ställe sätta annan som hyresvärden

skäligen kunde ta för god som hyresgäst. Substitutionsrätt borde tillkomma

hyresgästen, när denne till följd av ålder, sjukdom, ändrade familjeförhållanden

eller lojala ekonomiska orsaker måste eller önskade överlåta

den rörelse han bedrev i den förhyrda lokalen.

I en motion vid 1947 års riksdag (II: 369) framfördes krav på eu sådan

ändring av hyresregleringslagen att näringsidkande hyresgäst erhöll garanti

för att verksamheten i den förhyrda lokalen kunde fortsätta i samma lokal

även vid överlåtelse av verksamheten till ny innehavare. I enlighet med

andra lagutskottets utlåtande (L*U 1947: 21) avslogs motionen under hänvisning

till att Kungl. Maj :t genom den förut berörda framställningen redan

fått sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.

Frågan aktualiserades på nytt vid 1948 års riksdag, då i en motion (I: 355)

foreslogs sådan ändring i hyresregleringslagen att hyresgäst som under

minst fem år drivit affärsverksamhet i förhyrd lägenhet berättigades att

utan hyresvärdens samtycke överlåta hyresrätten i samband med överlåtelse

av rörelsen. Motionen avslogs emellertid av riksdagen. Andra lagutskottet

(L^U 1948:33) framhöll att den föreslagna lösningen inte kunde

anses tillfredsställande. Utskottet ansåg att förslaget i realiteten innebar att

affarshyresgäster fick möjlighet att betinga sig vederlag för själva hyresrätten

och därigenom utnyttja den rådande lägenhetsbristen på ett sätt som

stod i strid mot hyresregleringens syfte. I

I direktiven för hyresregleringskommittén uttalades, att hyreslagens bestämmelse

om dödsbos substitutionsrätt i fråga om bostadslägenheter kommit

att få olämpliga konsekvenser. Det framhölls att bestämmelsen i denna

del var tillkommen med tanke på normala förhållanden på hyresmarknaden,

då en familj efter ett dödsfall inte hade råd att vidare hyra en dyr

bostad. Under rådande förhållanden, då en lägenhet med lätthet kunde hyras

ut pa nytt nar som helst under året, ansågs detta motiv ha bortfallit. I stället

hade bestämmelsen lett till att de anhöriga efter eu avliden på ett pinsamt

satt bestormades av hyressökande så snart dödsfallet blivit känt. Den medförde

också att dödsbo ofta betingade sig otillåten ersättning för överlåtelsen.

Hyresregleringskommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1955: 35 s.

62) en begränsning av möjligheterna att enligt hyresregleringslagen ogiltigförklara

uppsägning av den till vilken hyresgästs dödsbo överlåtit lägen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A1 år 1967

heten. Kommittén framhöll, att hyresrätten till bostadslägenhet inte kunde

för dödsboet anses representera något ekonomiskt värde som var förtjänt av

skydd. För att tillgodose dödsboets intresse av att snabbt bli befriat från ett

obekvämt hyresavtal var det inte nödvändigt att lägenheten överläts, överlåtelse

i detta syfte borde enligt kommitténs mening få ske först om hyresvärden

vägrade att befria dödsboet från hyresavtalet. Kommittén ansåg vidare

att i vissa fall andra än ekonomiska förhållanden kunde göra det angeläget

för dödsbo att få överlåta lägenheten. Det låg sålunda ofta i dödsboets

intresse att kunna tillgodose bostadsbehovet för person som tillsammans

med den avlidne bott i lägenheten utan att ha del i hyresrätten. Kommittén

föreslog att överlåtelserätten skulle begränsas till dessa fall. Kommitténs

förslag ledde i denna del inte till någon lagstiftningsåtgärd. Vid prövning

av ansökan om ogiltigförklaring av uppsägning i fall där dödsbo överlåtit

eller avsett att överlåta den avlidnes lägenhet till annan har emellertid

i hyresregleringspraxis för bifall till ansökningen i allmänhet krävts att

den till vilken överlåtelsen skett varit dödsbodelägare eller stått den avlidne

eller dödsbodelägare nära på grund av släktskap eller annat personligt

förhållande, t. ex. långvarigt samboende med den avlidne.

Hyreslagskommittén. Med anledning av den kritik som det nuvarande

överlåtelseförbudet vid olika tillfällen utsatts för ställer hyreslagskommittén

frågan huruvida en principiell överlåtelserätt skulle vara att föredra framför

ett principiellt överlåtelseförbud. Kommittén utvecklar sin mening i denna

fråga på följande sätt.

En avflyttande hyresgäst anlägger i allmänhet helt andra synpunkter på

valet av ny hyresgäst än hyresvärden. För hyresvärden är det viktigt att

en ledig lägenhet besätts med en så skötsam hyresgäst som möjligt. Härigenom

främjas i sin tur det allmänna intresset av att en trivsam bostadsmiljö

skapas för flertalet hyresgäster. Den avflyttande hyresgästen däremot

är i allmänhet föga intresserad av efterträdarens kvalifikationer som hyresgäst.

Vid lägenhetsbyte är i regel det väsentliga för hyresgästen att själv

erhålla en så passande lägenhet som möjligt. Har hyresgästen inte längre

behov av lägenheten, är hans huvudintresse att snarast bli fri från skyldigheten

att betala hyran. I motsats till ett principiellt överlåtelseförbud är

därför en allmän överlåtelserätt inte ägnad att befordra tillkomsten av trivsamma

bostadsförhållanden. Med en allmän överlåtelserätt skapas vidare

förutsättningar för uppkomsten av ett mellanhandssystem vid uthyrning

av lägenheter som inverkar ogynnsamt på prisbildningen på hyresmarknaden.

En allmän överlåtelserätt skulle visserligen i en del fall sannolikt resultera

i en omfördelning av lägenheter efter det sociala bostadsbehovets

angelägenhetsgrad. Någon säker grund för ett antagande att hyressökande

med framträdande bostadsbehov därigenom totalt sett skulle komma i bättre

ställning i konkurrensen om lägenheterna finns dock mte. Åtminstone

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

för den talrika grupp av lägenheter som ägs av socialt ansvarskännande

hyresvärdar finns snarare anledning anta att behovssynpunkten skulle bli

sämre tillgodosedd genom övergång till en allmän överlåtelserätt. Kommittén

säger sig därför inte vara övertygad om att en långtgående överlåtelserätt

skulle vara att föredra framför ett principiellt överlåtelseförbud.

Liksom hyresgästen sålunda i allmänhet inte bör få överlåta sin hyresrätt

utan hyresvärdens medgivande, hör hyresgästen i princip inte heller ha

rätt att utan samtycke upplåta lägenheten i dess helhet åt annan.

Som ett undantag från det principiella överlåtelseförbudet tas i kommitténs

förslag upp en bestämmelse om rätt för hyresgästs make att överta

hyresrätten till lägenhet som genom bodelning eller skifte i anledning av

hemskillnad, äktenskapsskillnad, återgång av äktenskapet eller hyresgästens

död tillagts maken.

En avvikelse från det principiella överlåtelseförbudet utan motsvarighet

i gällande rätt föreslås av kommittén för det fall att hyresgäst som inte är

i tillfälle att för återstående hyrestid begagna en till bostad förhyrd lägenhet,

önskar överlåta hyresrätten till någon som sammanbott med honom.

Överlåtelserätten bör dock begränsas i syfte att hindra missbruk och avse

bara fall där någon sedan en längre tid tillbaka sammanbott med hyresgästen.

En tid av tre år anser kommittén vara en lämplig gräns. Som villkor

för överlåtelsen bör vidare uppställas att hyresvärden skäligen kan åtnöjas

med andringen. Om hyresvärden vägrar att samtycka till överlåtelsen, bör

hyresgästen vara skyldig att före överlåtelsen inhämta domstols tillstånd

till åtgärden.

Dödsbos nuvarande substitutionsrätt i fråga om bostadslägenhet bör enligt

kommitténs mening begränsas så att överlåtelse får ske bara till dödsbodelagare

som vid dödstillfället sammanlevt med hyresgästen eller till annan

som sammanbott med honom i minst tre år. Som villkor för överlåtelserätt

uppställs vidare att efterträdaren skäligen kan tas för god som hyresgäst.

Vägrar hyresvärden att samtycka till överlåtelsen, bör domstols tillstånd inhämtas

före överlåtelsen. Den föreslagna begränsningen av dödsboets substitutionsrätt

hindrar visserligen inte dödsboet från att utöva sin hyresrätt

genom delägare som inte förut bott i lägenheten, men om hyresvärden uppsäger

avtalet, bör dödsboets optionsanspråk normalt inte bifallas i sådana

fall.

Kommitténs förslag, som främst var avsett för mera normala marknadssituationer,

innehåller inga regler om rätt för bostadshyresgäst till lägenhetsbyte.

Frågan om en sådan rätt anses huvudsakligen falla inom krislagstiftningens

ram. Enligt kommitténs mening visar erfarenheterna från senare

tid att det bl. a. på grund av partsorganisationernas verksamhet varit

möjligt att på frivillig väg få till stånd lägenhetsbyten i betydande omfattning.

Så länge en positiv medverkan i syfte att främja socialt önskvärda

lägenhetsbyten är att påräkna från organisationernas sida, bör det behov

opaginerad Kontrollera mot PDF

137

Kungl.Maj ds proposition nr 111 år 1967

att få använda lägenhet som bytesobjekt som kan föreligga i situationer med

mera måttlig bostadsbrist kunna tillgodoses utan lagstiftningsåtgärder.

Kommittén behandlar härefter frågan om och i vad mån en hyresgäst

som driver näring bör tillerkännas rätt att utan hyresvärdens samtycke

överlåta sin hyresrätt till lokalen i fråga. Genom hyresgästens arbete och

kapitalinsatser skapas ofta ett ekonomiskt värde som är knutet till den förhyrda

lägenheten. Detta värde kan inte alls eller i vart fall inte utan väsentlig

olägenhet överlåtas på annat sätt än i förening med rätten till lokalen.

Värdet kan ibland vara av ansenlig storlek. I den mån ett skäligt hänsynstagande

till andra berättigade intressen medger det, bör hyresgästen få en

rättsligt tryggad möjlighet att tillgodogöra sig ifrågavarande värde. I valet

mellan att förbättra hyresgästens ställning i detta hänseende genom substitutionsregler

och att tillgodose hyresgästens intresse genom ersättningsregler

finner kommittén det förstnämnda alternativet vara att föredra. Substitutionsrätten

bör emellertid i princip inte sträcka sig längre än som påkallas

av dess syfte att bereda hyresgästen tillfälle att tillgodogöra sig det

värde som är bundet i lägenheten och som är att tillskriva hans verksamhet.

En lämplig begränsning uppnås om substitutionsrätten begränsas till fall i

vilka det är fråga om överlåtelse till någon som skall överta hyresgästens

verksamhet. Substitutionsrätt bör föreligga endast om hyresvärdens vägran

att medge överlåtelse är obillig. Som villkor bör vidare i allmänhet gälla, att

hyresgästen drivit verksamhet i lägenheten någon längre tid. Fem år har

kommittén här funnit vara en lämplig gräns. Det bör dock inte vara uteslutet

för en hyresgäst som innehaft lägenheten kortare tid att få överlåta

hyresrätten om synnerliga skäl talar för det. Om hyresvärden vägrar samtycke

till överlåtelse, bör substitutionen vara beroende av domstols tillstånd.

I fråga om det föreslagna förbudet mot total sublokation framhåller kommittén

att det endast avser sådan rättshandling, varigenom hyresgästen

åt tredje man upplåter en självständig rätt att bruka lägenheten. En uttrycklig

regel bör införas som dispenserar från kravet på hyresvärdens samtycke,

när hyresgästens make vid särlevnad eller hyresgästens död begagnar den

gemensamma bostaden i avbidan på ett slutligt avgörande av substitutionsfrågan.

Kommittén har övervägt om total sublokation bör få ske utan hyresvärdens

samtycke även i andra fall än det nyss nämnda. Det skulle då gälla

en rätt för bostadshyresgäst som på grund av sjukdom, förflyttning i tjänsten

eller annan oförutsedd händelse tillfälligt inte har behov av lägenheten

att med rättens tillstånd upplåta lägenheten till annan, om hyresvärden utan

skälig anledning vägrar att ge sitt samtycke. Kommittén finner att en sådan

regel skulle få större praktisk betydelse endast i fall när hyresgästen för

en längre tid är ur stånd att själv använda lägenheten. En sublokationsrätt

i sådana fall förutsätter emellertid för sin praktiska användbarhet att underhyresgästen

ej har besittningsskydd i förhallande till huvudhyresgästen.

5-f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Från allmän synpunkt kan det inte vara till gagn att främja förfaranden,

varigenom lägenheter kommer att dras undan den marknad där man kan få

hyra bostad med tryggad besittningsrätt. Med hänsyn härtill har kommittén

inte ansett sig böra förorda sublokationsrätt i sådana situationer.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Inte heller de sakkunniga finner anledning

föreligga att övergå från det hittills gällande principiella överlåtelseförbudet

till en allmän överlåtelserätt för hyresgästen. De sakkunniga föreslår

emellertid i huvudsaklig överensstämmelse med hyreslagskommitténs

förslag vidgade möjligheter för hyresgäst att överlåta hyresrätten även mot

hyresvärdens vilja. Även det nuvarande principiella förbudet mot total sublokation

behålls i de sakkunnigas förslag. Förslaget öppnar dock vissa möjligheter

för hyresgästen att i särskilda fall utan hyresvärdens samtycke få

upplåta lägenheten i andra hand.

De sakkunniga föreslår att hyresgästs make, som genom bodelning eller

skifte i anledning av boskillnad eller hemskillnad eller äktenskapets upplösning

tillagts hyresrätten till makarnas gemensamma bostad, skall äga rätt

att träda i hyresgästens eller hans dödsbos ställe (58 §).

Även annan med hyresgästen samboende än make föreslås få viss rätt

att utan hyresvärdens samtycke överta hyresrätten. I detta fall görs rätten

till substitution emellertid beroende av att domstol före överlåtelsen meddelat

tillstand till åtgärden. Sadant tillstånd kan meddelas bara om hyresgästen

ej är i tillfälle att för återstående hyrestid begagna lägenheten och

därför önskar överlåta hyresrätten till någon närstående som han varaktigt

sammanboi med samt hyresvärden skäligen kan åtnöjas med förändringen

(34 § första punkten).

I likhet med hyreslagskommittén anser de sakkunniga att dödsbos nuvarande

substitutionsrätt bör inskränkas. När det är fråga om bostadslägenhet

har dödsboet ett befogat intresse av att kunna överlåta hyresrätten till dödsbodelägare

som bebott lägenheten tillsammans med den avlidne hyresgästen

eller till annan hyresgästen närstående, som utan att vara delägare i boet på

grund av varaktig anknytning till lägenheten intar väsentligen samma ställning

som delägare. Substitutionsrätten görs beroende av att hyresvärden

skäligen kan åtnöjas med förändringen (34 § andra punkten). Vägrar hyresvärden

samtycke till överlåtelsen, skall hyresgästen enligt förslaget vara

skyldig att före överlåtelsen inhämta domstols tillstånd till åtgärden. Tillstånd

skall kunna förenas med skäligt villkor (36 §).

Vad härefter angår frågan om lägenhetsbyten anser de sakkunniga att åtgärder

måste vidtas för att främja rörligheten på bostadsmarknaden genom

att hyresgästerna i större omfattning än nu ges möjlighet att ordna sin

bostadsfråga genom byten. I många orter är det till följd av bostadsbristen

praktiskt taget omöjligt för den som har en hyreslägenhet att skaffa sig

annan bostad utan att lämna lägenheten i byte. Eftersom lägenhetsbyten kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj ds proposition nr lil år t967

medverka till att de boende får bostäder som bättre passar deras behov och

särskilda förhållanden, är det ett betydande bostadspolitiskt intresse att

byten underlättas. Inhämtade upplysningar ger vid handen att hyresvärdarna

i regel visat förståelse för hyresgästernas önskemål att byta lägenhet.

Det har emellertid gjorts gällande att lägenhetsbyte i åtskilliga fall inte

kunnat komma till stånd på grund av fastighetsägarens vägran. Även om

endast ett mindre antal befogade byten hindras genom att hyresvärden inte

vill lämna sitt samtycke, måste enligt de sakkunnigas mening olägenheterna

härav anses så väsentliga att viss rätt för bostadshyresgäst att utan

hyresvärdens samtycke överlåta hyresrätten i och för lägenhetsbyte bör införas

i hyreslagen, om andra åtgärder inte visar sig tillräckliga. De sakkunniga

har därför utarbetat förslag till bestämmelser om tvångsbytesrätt

för bostadshyresgäst (SOU 1966: 14 s. 357).

Under de sakkunnigas behandling av frågan om rätt till lägenhetsbyten

har emellertid Sveriges fastighetsägareförbund, i syfte att undvika en tvångslagstiftning

i fråga om byten, förklarat sig berett att i en deklaration till

landets fastighetsägare allvarligt uppmana dem att medverka till att befogade

byten smidigt kan genomföras. Ett förslag till deklaration har därvid

utarbetats (SOU 1966: 14 s. 361). Fastighetsägareförbundet har i anslutning

härtill förklarat sig komma att uppmärksamt följa utvecklingen efter utsändandet

av deklarationen och genom åtgärder i enskilda fall verka för att

deklarationen följs.

Under beaktande av fastighetsägareförbundets åtgärd som de sakkunniga

finner vara ett uttryck för en uppriktig strävan att på frivillig väg medverka

till lösningen av en viktig hyresfråga och då det inte kan uteslutas

att en tvångslagstiftning skulle medföra en betydande belastning för medlingsnämnder

och domstolar har de sakkunniga slutligen stannat för att föreslå

att bestämmelserna om tvångsbytesrätt tills vidare inte införs i hyreslagen.

Utvecklingen på bytesområdet bör i stället avvaktas. En lagstiftning

i enlighet med de föreslagna bestämmelserna bör genomföras först om det

visar sig att frivilliga åtgärder inte är tillräckliga. En av de sakkunniga är

på denna punkt skiljaktig och förordar omedelbar lagstiftning om tvångsbytesrätt.

För näringsidkande hyresgäster föreslår de sakkunniga en rätt att överlåta

hyresrätten i samband med överlåtelse av verksamheten (35 §). Vägrar

hyresvärden samtycke till lägenhetsöverlåtelsen, är hyresgästen också i detta

fall skyldig att före överlåtelsen inhämta rättens tillstånd. Sådant tillstånd

får ej utan synnerliga skäl meddelas hyresgäst, som innehaft lägenheten

mindre än tre år. Tillstånd skall ej heller meddelas om hyresvärden har

befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen. Häri ligger liksom vid andra

fall av överlåtelse mot hyresvärdens vilja ett krav på att efterträdaren

skäligen skall kunna godtas som hyresgäst. Hyresvärden bör i allmänhet

inte anses skyldig att finna sig i att en rörelseidkare sätter ett bolag i

opaginerad Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

sitt ställe annat än om godtagbar säkerhet ställs för hyresgästens förpliktelser.

Till skillnad från hyreslagskömmittén anser de sakkunniga att någon

prövning av överlåtelsens ekonomiska innebörd i syfte att hindra hyresgästen

från att tillgodogöra sig hyresrättens marknadsmässiga övervärde

inte bör äga rum. Om hyresvärden erbjuder sig att inlösa rörelsen

efter det värde som skulle ha gällt vid överlåtelsen, skall hyresvärden anses

ha befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen. Detsamma föreslås gälla,

om hyresgästens rörelse utövas i sådan lägenhet, som närmast är att bedöma

som bostadslägenhet, och lägenheten är upplåten under sådana förhållanden

som vid införandet av en tvångsbytesrätt för bostadshyresgäst föreslagits

utgöra hinder för bytesrätt.

Bostadshyresgäst föreslås under vissa förutsättningar äga rätt att utan hyresvärdens

samtycke upplåta hela lägenheten i andra hand (39 §). Vägrar

hyresvärden sitt samtycke och kan förlikning ej träffas inför medlingsnämnden,

har hyresgästen liksom vid överlåtelse av hyresrätten att före upplåtelsen

inhämta rättens tillstånd till åtgärden. För tillstånd fordras att hyresgästen

har beaktansvärda skäl för upplåtelsen. Ett sådant skäl anges vara att

hyresgästen, exempelvis för att tjänstgöra på annan ort, bevista en kurs eller

fullgöra något uppdrag, inte kan begagna lägenheten under hyrestiden och

att det skulle medföra ej oväsentliga utgifter för honom att behålla lägenheten

utan att kunna använda den. Vidare fordras att hyresvärden ej har

befogad anledning att vägra samtycke till upplåtelsen. Den föreslagna underhyresgästens

möjligheter att fullgöra vardnadsplikten anses här främst böra

beaktas. Det bör åligga upplåtaren att skaffa tillförlitliga upplysningar härom.

Befogad anledning att vägra samtycke bör anses föreligga, när det är

fråga om sådan lägenhet, för vilken undantag förordats vid utformningen

av en tvångsbytesrätt.

I de sakkunnigas förslag har inte tagits upp någon bestämmelse om rätt

för hyresgästs make att utan hyresvärdens samtycke bruka makarnas gemensamma

bostad, när hyresgästen avlidit under hyrestiden eller lämnat

hemmet. De sakkunniga finner att en sådan rätt måste anses tillkomma

hyresgästens make utan särskilt stadgande.

Remissyttrandena. Ingen av de remissinstanser som yttrat sig över de

föreslagna substitutions- och sublokationsreglerna har förordat att det nuvarande

principiella förbudet mot överlåtelse och upplåtelse utan hyresvärdens

samtycke skall frångås.

De i sakkunnigförslaget upptagna bestämmelserna om undantag från överlåtelse-

och upplåtelseförbudet har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i det övervägande antalet remissyttranden.

Hyresrådet anser det inte motiverat att begränsa rätten att överlåta bostadslägenhet

till samboende genom ett krav på att den till vilken överlåtelse

sker skall vara en hyresgästen närstående person. Bestämmelsen bör en
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

ligt hyresrådets mening utformas så, att överlåtelse skall medges om detta

med hänsyn till samboendets varaktighet och övriga omständigheter synes

skäligt. Motsvarande synpunkter bör vara avgörande även när det gäller

dödsbos rätt att överlåta hyresrätten till den avlidnes lägenhet. Fastighetsägarerepresentanterna

i hyresrådet anser att överlåtelse till annan än närstående

inte bör tillåtas utan hyresvärdens samtycke.

Lagberedningen betecknar de sakkunnigas förslag till regler i dödsfallssituationen

som ett steg bakåt. Beredningen anser det vara beklagligt om

dödsbo berövas den klara rätt att överlåta hyresrätten till godtagbar hyresgäst

som nu föreligger. Att även rätt att överlåta lägenhet till dödsbodelägare

skall förutsätta varaktig anknytning till lägenheten anser beredningen

väl mycket begärt, exempelvis när barn eller syskon vill tillträda

hyresrätten för att därigenom få en bostad. Liknande synpunkter framförs

av Hyresgästernas riksförbund, som i likhet med lagberedningen i första

hand avstyrker den föreslagna begränsningen av dödsbos substitutionsrätt.

Förbundet anser vidare att ovillkorlig rätt att överlåta lägenheten bör tillerkännas

hyresgästen, om hyresvärden inte senast under medlingsförfarandet

uppger sina skäl att vägra samtycke. Något krav på att hyresgäst, som

önskar överlåta hyresrätten, skall vara förhindrad att själv begagna lägenheten

bör inte uppställas anser förbundet.

I ett par remissyttranden framhålls att det kan föreligga ett legitimt intresse

att överlåta hyresrätt även vid andrahandsupplåtelse, om upplåtaren

inte längre behöver den förhyrda lägenheten.

Den föreslagna substitutionsrätten för hyresgäster som driver näring har

inte mött invändningar i något remissyttrande. Hyresrådet och Hyresgästernas

riksförbund anser i likhet med flera andra remissinstanser att förslaget

i denna del tillgodoser ett angeläget behov att förbättra dessa hyresgästers

ställning. Förbundet anser att det bör övervägas att anförtro medlingsnämnderna

uppgiften att meddela tillstånd till överlåtelse. Arrendelag sutredningen

ifrågasätter om det inte är riktigare att mera generellt tillerkänna hyresgäst

substitutionsrätt beträffande affärslokal vid familjerättsliga fång. Lagberedningen

påpekar att rätten att överlåta hyresrätt till affärslägenhet är

betydelsefull från kredit synpunkt. Kreditgivaren blir bättre ställd, om han

kan påräkna att såväl rörelsen som lägenheten kan överlåtas. Beredningen

anser det föreslagna förfarandet tungrott och uttalar sig för en mera vittgående

överlåtelserätt.

Sveriges advokatsamfund delar inte de sakkunnigas uppfattning att en

hyresvärd, som uthyrt en lokal till fysisk person bör vara skyldig att som

ny hyresgäst godta ett aktiebolag eller en annan juridisk person. Genom en

sådan åtgärd kan hyresvärden vållas beaktansvärda olägenheter eftersom

den verklige ägaren ständigt kan växla utan möjlighet för hyresvärden att

följa utvecklingen. Advokatsamfundet framhåller att det sätt på vilket hyresgästen

sköter sin rörelse kan vara av direkt betydelse för hyresvärden,

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

exempelvis när en fastighet är uthyrd för hotell- och restaurangrörelse.

KF anser av liknande skäl att bestämningen »befogad anledning att motsätta

sig att hyresrätten överlåtes» bör ges en mycket vid tolkning när det

är fråga om överlåtelse från fysisk person till juridisk person.

De sakkunnigas uppfattning att de föreslagna bestämmelserna om tvångsbytesrätt

tills vidare inte bör införas i lagen delas av det övervägande antalet

remissinstanser. Flertalet understryker dock vikten av att den fortsatta

utvecklingen följs med stor uppmärksamhet och att en lagstiftning genomförs,

om det visar sig att frivilliga åtaganden inte förslår. En omedelbar

lagstiftning om bytesrätt för bostadshyresgäst förordas av socialstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län, stadskollegiet i Göteborg,

Hyresgästernas riksförbund, TCO och LO samt Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Också länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig närmast för

en tvångsbytesrätt. Hyresgästernas riksförbund anser att det kan överlämnas

åt medlingsnämnderna att meddela tillstånd till lägenhetsbyte. Förbundet

anser att frågan om bytesrätt huvudsakligen är ett bristmarknadsproblem

och att det därför kan accepteras att den föreslagna ordningen tilllämpas

endast i ort, där enligt Kungl. Maj :ts förordnande prövning av förstagångshyra

kan äga rum. Hyresrådet vill inte motsätta sig att man väntar

med tillämpningen av en lagstadgad bytesrätt i avvaktan på resultatet av de

åtgärder som fastighetsägareförbundet förklarat sig berett att vidta. Enligt

hyresrådets mening talar praktiska skäl för att en bestämmelse om bytesrätt

redan från början införs i lagen men att dess tillämpning görs beroende av

Kungl. Maj :ts förordnande. Fastighetsägareförbundets åtgärder kan härigenom

tänkas få större effekt och lagstiftningen sättas i kraft utan ytterligare

uppskov, om åtgärderna inte leder till avsett resultat. Hyresgästrepresentanterna

i hyresrådet anser att tvångsbytesrätten bör genomföras omedelbart.

I fråga om den föreslagna rätten att upplåta en bostadslägenhet i andra

hand anser Sveriges fastighetsägareförbund att tillstånd till upplåtelse alltid

bör avse viss bestämd tid. Hyresgästernas riksförbund förordar att medlingsnämnderna

utrustas med befogenhet att meddela tillstånd till upplåtelse.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i denna del godtagits av alla remissinstanser.

Partiell sublohation

Gällande rätt. Enligt nuvarande hyreslag är hyresgästen i princip berättigad

att inrymma främmande personer i lägenheten. Denna rätt får dock

inte utövas så att det kan uppkomma men för hyresvärden (23 § andra

stycket). Om så sker och hyresgästen inte på tillsägelse vidtar rättelse, är

hyresrätten förverkad och hyresvärden berättigad att uppsäga avtalet (32 §

första stycket 4). Är hyresgästens förseelse av ringa betydelse, kan hyresrätten

ej förklaras förverkad (32 § andra stycket). Om rättelse sker innan hy
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-1 år 1967

resvärden gjort bruk av sin uppsägningsrätt, äger han inte därefter åberopa

förseelsen som grund för hyresgästens skiljande från lägenheten (33 §).

Hyreslagskommittén. Bestämmelsen i 23 § andra stycket hyreslagen tas

upp i kommitténs förslag men kompletteras med en regel av innehåll, att i

bostadslägenhet inte mer än hälften av rummen, köket därvid räknat som

rum, får upplåtas till begagnande av främmande personer utan att hyresvärden

samtyckt därtill. Kommittén finner en sådan begränsning påkallad

för att hindra att den som förhyrt lägenhet till bostad använder huvuddelen

av lägenheten för en omfattande rumsuthyrning. Med den föreslagna

begränsningen vinner man också att total sublokation och sådan partiell

sublokation som står nära den totala får en mera likartad rättslig behandling

än enligt gällande rätt.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga föreslår att bestämmelsen

i 23 § andra stycket hyreslagen behålls oförändrad. Gränsdragningen mellan

total och partiell sublokation bör enligt de sakkunnigas mening ske med

beaktande av hyresgästens förmåga att fullgöra sin vårdnadsplikt. Om hyresgästen

upplåter hela lägenheten till annans begagnande, kan det presumeras

att hyresgästen inte personligen vårdar lägenheten på samma sätt

som om han själv bodde där.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag har i huvudsak lämnats utan

erinran vid remissbehandlingen.

Rätt att överta lägenhet när hyresavtalet skall upphöra

Gällande rätt. Enligt såväl hyresregleringslagen som besittningsskyddslagen

kan en personförändring på hyresgästsidan genomföras i anslutning

till att hyresavtalet upphör.

Skall hyresförhållande beträffande lägenhet som förhyrts av två eller flera

gemensamt upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon av dem

och vägrar hyresvärden annan som har del i hyresrätten att överta lägenheten,

kan hyresnämnden enligt 8 a § första stycket hyresregleringslagen

förordna om övertagande, om hyresvärdens vägran finnes obillig. En motsvarande

rätt tillkommer medhyresgäst enligt 2 § första stycket besittningsskyddslagen.

övertaganderätt kan enligt såväl hyresregleringslagen som besittningsskyddslagen

i och för sig ifrågakomma även om hyresrätten är

förverkad. Då samhyresgäster i allmänhet är solidariskt betalningsansvariga,

torde dock i regel ingen av dem kunna berättigas att överta lägenheten,

om hyresrätten är förverkad på grund av bristande hyresbetalning.

Make som inte har del i hyresrätten äger enligt 8 a § andra stycket hyresregleringslagen

samma rätt att överta lägenheten som tillkommer sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

hyresgäst, om maken bor i lägenheten. En motsvarande bestämmelse finns

i 2 § andra stycket besittningsskyddslagen.

Hyreslagskommittén. Kommittén föreslår att rätten till nytt hyresavtal

när två eller flera förhyrt en lägenhet tillsammans i första hand skall tillkomma

hyresgästerna gemensamt. Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet

utan stöd av ett optionsbrytande faktum, exempelvis för hyreshöjning, och

någon av hyresgästerna inte vill göra gällande optionsanspråk, skall samhyresgäst

vara berättigad till nytt hyresavtal, om hyresvärden skäligen kan

åtnöjas med förändringen. Detsamma föreslås gälla, om någon av hyresgästerna

uppsagt hyresavtalet eller inte kan erhålla nytt hyresavtal därför att

han försuttit någon frist som är föreskriven för bevarande av optionsrätten.

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet med stöd av ett optionsbrytande faktum,

som är att hänföra endast till någon av hyresgästerna, skall likaledes

gälla att samhyresgäst är berättigad till nytt hyresavtal, om hyresvärden

skäligen kan åtnöjas med detta. Sådan rätt skall enligt förslaget dock inte

tillkomma samhyresgäst, om hyresrätten är förverkad eller avtalet skall upphöra

till följd av sådan underlåtenhet att ställa ny säkerhet för avtalets fullgörande

som avses i 31 § i den nuvarande hyreslagen. Kommittén anser att

det är förenat med påtagliga olägenheter att över huvud taget anknyta en

optionsrätt till situationer i vilka hyresrätten är förverkad. En optionsrätt

måste om den inte i praktiken skall bli tämligen värdelös kombineras med

en i ätt att, utan hinder av hyresrättens förverkande, sitta kvar i lägenheten,

till dess optionsanspråket prövats. Längre dröjsmål med verkställighet av

förverkandepåföljd är ägnat att försvaga förverkandereglernas effektivitet

och därmed att försämra hyresvärdens viktigaste medel att förmå hyresgäst

att fullgöra sina skyldigheter. För bifall till samhyresgästs optionsanspråk

måste fordras att hyresgästen är utan skuld till att hyresrätten förverkats

och att han skäligen kan godtas som hyresgäst. Det beteende som föranleder

förverkandet är emellertid så gott som alltid att tillskriva samtliga hyresgäster,

eftersom samhyresgäster nästan undantagslöst svarar solidariskt

för hyrans erläggande och normalt även för andra förpliktelser enligt hyresavtalet.

En möjlighet för samhyresgäst att i förverkandesituationer göra optionsanspråk

gällande kan därför bara i enstaka undantagsfall leda till att

samhyresgäst får behålla lägenheten.

Enligt förslaget skall bostadshyresgästs make ha samma rätt till nytt hyresavtal

som föreslagits för samhyresgäst, även när maken inte har del i

hyresrätten. Övertaganderätten föreslås dock begränsad till fall när maken

bär sm bostad i lägenheten. Makens existens kan då antas vara känd för

hyresvärden. Den föreslagna bestämmelsen syftar till att motverka att makens

rätt att träda i andra makens ställe när hyresrätten till makarnas gemensamma

bostad genom bodelning tillagts honom går om intet genom att

hyresförhållandet bringas att upphöra innan bodelning hunnit ske. Hyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

gästens make har i optionshänseende jämställts med samhyresgäst. Härav

följer bl. a. att maken ej är berättigad till nytt hyresavtal, om hyresrätten

är förverkad eller avtalet skall upphöra till följd av underlåtenhet att ställa

ny säkerhet. Även i procedurhänseende har maken jämställts med hyresgäst.

Hyreslagstiftningssakkunniga. I likhet med hyreslagskommittén anser de

sakkunniga att det är förenat med påtagliga olägenheter att anknyta en optionsrätt

för samhyresgäst till situationer i vilka hyresrätten är förverkad.

De sakkunniga finner därför inte skäl att frångå den av kommittén föreslagna

begränsningen av samhyresgästs optionsrätt i vidare mån än som följer

av de sakkunnigas förslag att sådan underlåtenhet att ställa säkerhet som

avses i 31 § nuvarande hyreslag inte skall utgöra något absolut hinder mot

förlängning av hyresförhållandet.

Även de sakkunniga föreslår att hyresgästs make skall kunna berättigas

att överta bostadslägenhet som förhyrts av andra maken, övertaganderätten

har i likhet med vad som skett i kommitténs förslag begränsats till fall när

hyresgästens make har sin bostad i lägenheten. Att maken till följd av söndring

i äktenskapet eller av annat skäl tillfälligt bott pa annat hall eller

att makarna ännu inte hunnit att flytta in i lägenheten, skall inte anses utgöra

hinder för maken att överta en lägenhet som är avsedd som gemensam

hostad. Sådan rätt anses vidare böra föreligga endast när hyresgästen

uppsagt hyresavtalet eller — vid uppsägning från hyresvärdens sida — hyresgästen

inte påkallat förlängning av hyresförhållandet eller inte är berättigad

till förlängning.

Enligt de sakkunnigas förslag kan make som inte har del i hyresrätten

berättigas att inträda såsom hyresgäst också när hyresrätten är förverkad.

Huruvida hyresavtalet uppsagts att upphöra i förtid eller först vid hyrestidens

utgång är därvid utan betydelse. Har maken berättigats att inträda som

hyresgäst för återstoden av hyresperioden, blir makens rätt att få hyresförhållandet

förlängt vid hyrestidens utgång därefter att bedöma enligt de

regler som föreslagits gälla för hyresgäst.

För att hyresgästens make skall få överta lägenheten fordras att hyresvärden

skäligen kan åtnöjas med den ändring som detta innebär. Har hyresgästens

make del i de omständigheter som föranlett förverkande, bör hyresvärden

som regel inte anses skyldig att godta maken som hyresgäst. Detsamma

bör gälla, om hyresgästen skulle kvarstanna i lägenheten efter det

den överförts på hans make. Är hyresrätten förverkad på grund av bristande

hyresbetalning, bör dock makens förmåga att i fortsättningen betala hyran

vara avgörande för hans rätt att överta lägenheten. Hyresvärden bör i

sådant fall anses skyldig att godta maken såsom hyresgäst endast om maken

förbinder sig att betala ogulden hyra för tid, varunder maken nyttjat lägenheten.

Makens villighet att gottgöra försummelse som föranlett förverkande,

t. ex. att återställa en vanvårdad lägenhet i godtagbart skick, bör tillmätas

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

särskild betydelse vid prövning av makens anspråk att få överta lägenheten.

Bestämmelserna om makes övertaganderätt föreslås inte vara tillämpliga,

när makar förhyrt lägenhet gemensamt och båda sålunda står för hyreskontraktet.

Är hyresrätten till sådan lägenhet förverkad, kommer någon övertaganderätt

inte i fråga.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag att make som har del i hyresrätten

inte skall ha rätt att överta lägenheten, om hyresrätten är förverkad,

kritiseras av hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms rådhusrätt, bostadsstyrelsen,

lagberedningen, länsstyrelsen i Gävleborgs län och bostadsrättskommittén.

Dessa remissinstanser anser det omotiverat att göra skillnad mellan

det fallet att make skrivit på hyreskontraktet och det fall att så ej skett.

Det framhålls i ett remissyttrande att bestämmelserna om rätt för make som

inte är medhyresgäst att överta lägenhet i sådant fall kommer att mista åtskilligt

av sitt värde, eftersom hyresvärden kan tillse att båda makarna uppträder

som hyresgäster enligt hyreskontraktet. Vidare anförs att hyresvärdens

berättigade intressen kan tillgodoses genom kravet att hyresvärden

skäligen skall kunna åtnöjas med förändringen. Lagberedningen anser att

också annan medhyresgäst än make bör kunna få rätt till förlängning av

hyresförhållandet även om hyresrätten är förverkad, när han själv kan godtas

som hyresgäst och hyresvärdens intressen i övrigt tillgodoses.

Departementschefen

Den nuvarande hyreslagen utgår från den grundsatsen att det i allmänhet

inte bör tillkomma hyresgästen att utan hyresvärdens medgivande överlåta

hyresrätten eller att åt annan upplåta rätt att begagna lägenheten i dess helhet.

Det har emellertid inte ansetts böra stå hyresvärden fritt att utan vidare

förbjuda en överlåtelse eller upplåtelse till en person mot vilken det inte

finns något att anmärka från hyresvärdens sida. Saknar hyresvärden fog för

sin vägran, är hyresgästen därför inte längre bunden av hyresavtalet utan

kan säga upp detta och ställa lägenheten till hyresvärdens förfogande. Endast

vid hyresgästens död har en rätt till överlåtelse ansetts böra föreligga.

Det nuvarande överlåtelseförbudet har inte minst under trycket av senare

tids bostadsbrist utsatts för åtskillig kritik. De önskemål om en uppmjukning

av förbudet som i samband därmed framförts har föranlett hyreslagskommittén

att överväga huruvida inte en principiell överlåtelserätt skulle

vara att föredra framför ett principiellt överlåtelseförbud. Av olika skäl har

emellertid kommittén ansett en sådan ordning inte böra komma i fråga. Kommittén

har särskilt beaktat att en sådan rätt i motsats till ett principiellt

överlåtelseförbud inte är ägnad att främja tillkomsten av en trivsam bostadsmiljö

för det stora flertalet hyresgäster och att den skapar förutsättningar

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 1967

för uppkomsten av ett mellanhandssystem vid uthyrning av lägenheter med

risk för en ogynnsam inverkan på prisbildningen på hyresmarknaden. Denna

uppfattning delas av de sakkunniga som i likhet med kommittén anser

att man i stället bör införa en möjlighet att i vissa särskilt beaktansvärda

situationer överföra hyresrätten från hyresgästen till annan person även om

hyresvärden motsätter sig förändringen.

De sakkunnigas förslag innebär att hyresrätt till bostadslägenhet även utan

medgivande från hyresvärden skall kunna överlåtas, dels utan särskild

prövning —- när hyresgästens make genom bodelning eller motsvarande

tillagts hyresrätten till makarnas gemensamma bostad, dels — efter prövning

— när hyresgäst som inte är i tillfälle att begagna lägenheten önskar

överföra hyresrätten till någon närstående som han varaktigt sammanbor

med eller när dödsbo i sitt ställe vill sätta dödsbodelägare eller annan hyresgästen

närstående med varaktig anknytning till lägenheten. Beträffande

dödsbo innebär förslaget viss begränsning av den nuvarande överlåtelserätten.

Förslaget öppnar vidare möjlighet för bostadshyresgäst att efter föregående

prövning upplåta hela lägenheten i andra hand, om hyresvärden

utan befogad anledning vägrar att samtycka till upplåtelsen. För näringsdrivande

hyresgäst innebär förslaget att denne vid vägrat samtycke till

överlåtelse kan berättigas att i sitt ställe sätta annan som skall överta den

i lägenheten bedrivna rörelsen, om hyresvärden utan bärande skäl motsätter

sig överlåtelsen.

Både hyreslagskommittén och de sakkunniga har utförligt uppehållit sig

vid en ytterligare typsituation för vilken undantag från hyreslagens överlåtelseförbud

ofta påyrkats. Jag syftar på frågan om rätt att överlåta hyresrätten

till bostadslägenhet i samband med lägenhetsbyte. Fn tvångsbytesrätt

har redan förut varit föremål för ingående överväganden från statsmakternas

sida. I proposition till 1948 års riksdag föreslogs att en regel om

rätt till byte skulle införas i hyresregleringslagen. Riksdagen anslöt sig

till förslagets grundtanke att lägenhetsbyten borde underlättas under rådande

bostadsbrist men ansåg likväl av olika skäl att den föreslagna lagstiftningen

inte borde genomföras. Vid sitt ställningstagande utgick riksdagen

från att hyresvärdarna i regel inte utan bärande skäl hindrat önskvärda

lägenhetsbyten. Skulle det emellertid visa sig att samtycke i mera nämnvärd

omfattning vägras utan godtagbara skäl, fick bytesfrågan tas upp till förnyat

övervägande.

Hyreslagskommittén anser att lagregler för främjande av lägenhetsbyten

mera är att hänföra till lagstiftning med en krisartad hyresmarknad som

riktpunkt än till en allmän hyreslag som i första hand måste ta sikte på

någorlunda normala marknadsförhållanden. I en balanserad marknad kan

hyresgästens behov att få använda lägenheten som bytesobjekt enligt kommitténs

mening i huvudsak tillgodoses utan lagstiftningsåtgärder. Inte heller

de sakkunnigas lagförslag innehåller några regler om rätt för bostadshyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Ma j:ts proposition nr 141 år 1967

gäst till lägenhetsbyte. De sakkunniga anser dock att åtgärder behövs för att

underlätta för hyresgästerna att genom lägenhetsbyten ordna sin bostadsfråga.

Ett utkast med bestämmelser om lagstadgad bytesrätt har därför utarbetats.

Sedan fastighetsägareförbundet förklarat sig berett att medverka

till att befogade byten smidigt kan genomföras, bl. a. genom utsändandet av

en deklaration med uppmaning härom till landets fastighetsägare, har de

sakkunniga föreslagit att bestämmelserna om lagstadgad bytesrätt tills vidare

inte skall föras in i hyreslagen. En av de sakkunniga är dock av skiljaktig

mening och förordar att reglerna om bytesrätt redan från början införs i

den nya lagen.

De sakkunnigas förslag till reglering av frågan om hyresgästens rätt att

överlåta hyresrätten eller att upplåta lägenheten i andra hand har vunnit

stor anslutning under remissgranskningen. Frågan om lagstadgad bytesrätt

för bostadshyresgäst har dock varit föremål för delade meningar. Många

remissinstanser har förordat att bestämmelser om lägenhetsbyte redan nu

införs i hyreslagen. Hyresgästernas riksförbund, som anser att frågan om

bytesrätt huvudsakligen är ett bristmarknadsproblem, har föreslagit att eu

lagstadgad bytesrätt skall tillerkännas bostadshyresgäst i bristort. Den föreslagna

begränsningen av dödsbos nuvarande substitutionsrätt har kritiserats

i ett par remissyttranden.

Enligt min mening ger hyreslagskommitténs och de sakkunnigas överväganden

samt remissutfallet starkt stöd åt uppfattningen att hyreslagens bestämmelser

om överlåtelse av hyresrätt och om upplåtelse i andra hand av

hel lägenhet även i fortsättningen bör grundas på principen att personskifte

på hyresgästsidan inte får ske utan hyresvärdens samtycke. Som kommittén

utvecklat gynnas härigenom uppkomsten av en trivsam bostadsmiljö för det

stora flertalet hyresgäster. Det kan inte utan vidare antas att en utsträckt

rätt för den enskilde hyresgästen att få disponera över lägenheten även sedan

han själv inte behöver den skulle vara till gagn för hyresgäster i allmänhet

och för en smidigt fungerande bostadsmarknad. Jag biträder därför

uppfattningen att det principiella överlåtelseförbudet bör vara en grundsats

även i den nya hyreslagen.

I vissa särskilda situationer är det emellertid otillfredsställande att en

överlåtelse, för vilken föreligger beaktansvärda skäl och som kan äga rum

utan olägenheter för hyresvärden, inte kan komma till stånd utan dennes

samtycke. Framför allt gäller detta när nagon hyr en lägenhet som gemensam

bostad för sig och sin make och sammanlevnaden upphör eller när två

eller flera personer varaktigt sammanbor i en lägenhet som någon av dem

hyr men inte längre är i tillfälle att begagna. I dessa situationer är det närmast

sociala synpunkter som kräver att möjligheter tillskapas att överföra

hyresrätten från hyresgästen till annan person även om hyresvärden motsätter

sig överlåtelsen.

Från hyresgästens synpunkt än mer otillfredsställande är det enligt min

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr f4f år 1967

mening att nuvarande rättsregler överlämnar åt hyresvärden att helt efter

eget gottfinnande avgöra om en hyresgäst som på grund av sjukdom, arbete

på annan ort eller liknande oförutsedd händelse tillfälligt inte har behov av

sin bostad skall få upplåta lägenheten till någon utomstående under den tid

hyresgästen själv inte kan dra nytta av lägenheten.

Näringsdrivande hyresgäster skapar ofta genom sitt arbete och sina kapitalinsatser

ett ekonomiskt värde som de vid en överlåtelse av rörelsen inte

kan tillgodogöra sig utan att samtidigt överlåta den lägenhet där rörelsen

drivs. Att hyresvärden under sådana förhållanden äger en obegränsad rätt

att vägra samtycke till en överlåtelse av lägenheten kan inte heller anses

vara en tillfredsställande ordning.

De sakkunnigas förslag tillgodoser enligt min mening ett angeläget behov

av en uppmjukning i nu angivna hänseenden av det nuvarande överlåtelseförbudet

utan att hyresvärdens berättigade intressen åsidosätts. Jag kan sålunda

i allt väsentligt ansluta mig till de sakkunnigas bedömningar i denna

del.

I likhet med de sakkunniga anser jag det motiverat att begränsa dödsbos

nuvarande substitutionsrätt till att gälla endast bostadslägenhet som dödsbodelägare

eller annan hyresgästen närstående önskar överta. Behövs lägenheten

inte för någon som tillhör denna personkrets, är det naturligare att

dispositionsrätten till lägenheten återgår till hyresvärden än att dödsboet

utser efterträdare. En sådan reglering torde också i stort sett stämma överens

med hyresrådets praxis.

Jag återkommer senare till den närmare utformningen av bestämmelserna.

Frågan om en lagstadgad bytesrätt har hitintills i allmänhet uppfattats

som ett bristmarknadsproblem. De tidigare förslag som framlagts har också

gått ut på att regler om sådan bytesrätt skulle införas i hyresregleringslagen.

Även hyreslagskommittén och de sakkunniga anser att det är förhållandena

på bristmarknaden som skulle kunna motivera en lagstadgad bytesrätt.

När normala förhållanden råder på bostadsmarknaden och hyresgästen

har goda möjligheter att själv eller med bistånd av bostadsförmedlingen utan

lägenhetsbyte skaffa sig annan lägenhet kan det ifrågasättas om en tvångsbytesrätt

är behövlig. I ett sådant läge synes en uppsägningsrätt för hyresgästen

vara tillräcklig för att tillgodose dennes berättigade intressen. Också

den närmast berörda intresseorganisationen, Hyresgästernas riksförbund,

betraktar frågan som ett bristmarknadsproblem. Under sådana förhållanden

bör enligt min mening inte någon allmän regel om tvångsbytesrätt införas

i hyreslagen.

I marknadslägen med mera påtaglig bostadsbrist ställer sig saken däremot

annorlunda. Olägenheterna av att önskvärda bytesbehov emellanåt inte kan

tillgodoses på grund av att hyresvärden utan rimlig anledning vägrar att

opaginerad Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

lämna sitt samtycke till en lägenhetsöverlåtelse äx- betydande. Som de sakkunniga

anfört är därför åtgärder till underlättande av lägenhetsbyten påkallade.

Enligt min mening går de sakkunnigas förslag dock inte tillräckligt

långt. Lagstiftningsåtgärder bör vidtas redan nu. Bestämmelserna bör emellertid

i enlighet med vad jag förut anfört inriktas på en hyresmarknad

med mera påtaglig bostadsbrist. Jag återkommer därför till frågan i avsnittet

om särskilda regler för denna hyresmarknad.

Avgörande för hyresgästens rätt att upplåta del av lägenheten till annan

är enligt nuvarande hyreslag huruvida upplåtelsen kan medföra men för

hyresvärden. En bostadshyresgäst är sålunda berättigad att utan hyresvärdens

samtycke bedriva rumsuthyrning i den omfattning detta kan ske utan

att olägenhet uppstår för hyresvärden.

Hyreslagskommittén har föreslagit att bostadshyresgästens rätt till partiell

sublokation begränsas till att avse hälften av lägenhetens rum, varvid kök

räknas som rum. Som grund härför har åberopats att rumsuthyrning i stor

skala i allmänhet kan antas medföra olägenhet för hyresvärden, t. ex. större

slitage än han vid bestämmandet av hyrans storlek haft anledning att räkna

med eller ökade störningar för andra hyresgäster i fastigheten. De sakkunniga

har föreslagit att hyresgästen skall behållas vid sin nuvarande rätt till

partiell sublokation.

För egen del anser jag att en kvantitativ begränsning av hyresgästens rätt

att utan hyresvärdens medgivande hyra ut rum varken är lämplig eller behövlig.

Att hyresgästen bedriver en relativt omfattande rumsuthyrning behöver

inte medföra att lägenheten utsätts för större slitage än som förutsatts

vid avtalets ingående. Om lägenheten tidigare bebotts av ett flertal personer,

t. ex. barn till hyresgästen vilka efter hand flyttat från lägenheten, behöver

en rumsuthyrning som omfattar mer än hälften av lägenhetens rum

inte ens innebära att antalet boende i lägenheten ökat. Kan rumsuthyrningen

med hänsyn till sin omfattning medföra verklig olägenhet för hyresvärden,

har hyresgästen redan enligt nuvarande regler överskridit gränserna

för sin nyttjanderätt. På grund av vad nu anförts anser jag i likhet med de

sakkunniga att gällande rätts reglering av frågan om hyresgästens rätt till

partiell sublokation bör bibehållas.

Om två eller flera förhyrt en lägenhet gemensamt och hyresavtalet skall

upphöra på grund av omständighet som är att hänföra bara till någon av

dem, tillerkänns enligt såväl hyresregleringslagen som besittningsskyddslagen

annan som har del i hyresrätten rätt att under vissa förutsättningar

överta lägenheten. I fråga om bostadslägenheter har samma rätt tillerkänts

hyresgästs make även om maken inte har del i hyresrätten. Inte i något av

nu angivna fall är det fråga om en förlängning av hyresförhållandet i egentlig

mening utan om ett tvångsvis genomfört överförande av hyresrätten på

aixnan person. En sådan personförändring kan ske vare sig hyresrätten är

opaginerad Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

förverkad eller ej och vare sig hyresavtalet uppsagts att upphöra i förtid

eller vid hyrestidens utgång.

Frågan om rätt för make som har del i hyresrätten och för annan medhyresgäst

att överta lägenheten i samband med hyresavtalets upphörande

har i både hyreslagskommitténs och de sakkunnigas förslag fått en reglering

som avviker från den nuvarande framför allt därigenom att övertaganderätt

inte skall föreligga om hyresrätten är förverkad.

Bakom förslagen ligger den uppfattningen att en möjlighet för medhyresgäst

att göra optionsanspråk gällande i förverkandesituationer försvagar

förverkandereglernas effektivitet till förfång för hyresvärden, i allmänhet

utan någon häremot svarande nytta för medhyresgästen. Eftersom samhyresgäster

normalt svarar solidariskt för hyresavtalets förpliktelser är det

förverkande beteendet i allmänhet att tillskriva alla hyresgästerna. En optionsrätt

skulle därför inte mer än i enstaka undantagsfall leda till att medhyresgäst

får överta lägenheten men skulle öppna möjlighet för hyresgäst

att fördröja verkställigheten av en förverkandepåföljd. Jag kan därför i

princip ansluta mig till kommitténs och de sakkunnigas uppfattning att

inedhyresgäst inte bör ha rätt att överta hyresrätten i förverkandesituationer.

Denna ståndpunkt utesluter emellertid inte enligt min mening att visst

undantag görs för det fall att makar gemensamt hyr en bostadslägenhet.

Till denna fråga skall jag återkomma i det följande.

Kommitténs förslag innebär att inte heller sådan make som är utan del

i hyresrätten är berättigad att överta lägenheten, om hyresrätten är förverkad.

De sakkunnigas förslag däremot stämmer i denna del överens med

gällande rätt.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har flera remissinstanser

ansett det otillfredsställande att makes möjlighet att överta bostadslägenhet

är olika allteftersom maken har del i hyresrätten eller ej. Även

make som formellt är medhyresgäst anses böra kunna få rätt att överta

lägenheten även om hyresrätten är förverkad.

När makar förhyr en lägenhet till bostad, är det ofta en tillfällighet om

båda makarna eller bara en av dem skriver under hyreskontraktet. Vilketdera

som sker är emellertid inte utan betydelse. I det förra fallet skall en

uppsägning av hyresavtalet normalt verkställas hos båda makarna. Har

uppsägning skett med åberopande av att hyresrätten är förverkad, är sålunda

båda makarna i tillfälle att vidta rättelse, när hyresrätten därigenom

kan återvinnas. I det senare fallet kan det däremot inträffa att hyresgästens

make får reda på uppsägningen så sent att möjligheten att återvinna

hyresrätten gått förlorad. Ett fullt betryggande skydd mot risken att maken

tvingas lämna lägenheten kan åstadkommas endast om maken, i likhet

med vad som skett i hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen, bereds

tillfälle att överta lägenheten trots att hyresrätten är förverkad. Jag

ansluter mig därför till de sakkunnigas uppfattning att make som inte har

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

del i hyresrätten bör få rätt att inträda som hyresgäst även i förverkandesituationer.

Som jag redan antytt anser jag emellertid att även make som

formellt är medhyresgäst bör ges viss rätt att överta lägenheten i förverkandesituationer.

Det kan enligt min mening inte anses tillfredsställande

att make som är helt utan skuld till det beteende som lett till förverkande

inte under några förhållanden skulle kunna berättigas att överta lägenheten,

när även maken skrivit under hyreskontraktet. Från social synpunkt

är det också motiverat att ta större hänsyn till make som medhyresgäst än

till annan sådan hyresgäst. I det fallet att hyresrätten är förverkad till följd

av dröjsmål med erläggande av hyra kan emellertid någon rätt att göra optionsanspråk

gällande inte anses motiverad, eftersom makens anspråk i det

fallet praktiskt taget alltid skulle komma att ogillas med hänsyn till makarnas

solidariska betalningsansvar. En optionsrätt för make, som är medhyresgäst

och som alltså haft hyresgästens vanliga möjligheter att återvinna

hyresrätten, skulle i sådana fall kunna missbrukas till allvarlig olägenhet

för fastighetsägaren. I andra förverkandefall däremot bör optionsanspråk

från någon av makarna kunna bifallas, om avtalet skall upphöra på grund

av omständighet som kan läggas endast den andre maken till last och hyresvärden

skäligen kan åtnöjas med förändringen.

Departementsförslaget har utformats i enlighet med vad jag nu har anfört.

Förfarandet i hyrestvister

Inledning. I allmänhet faller hyrestvister under allmän domstols kompetens.

Tvist angående hyresgästs skyldighet att avflytta från den förhyrda

lägenheten kan i vissa fall prövas även av överexekutor. I orter där hyresregleringslagen

äger tillämpning handläggs tvister angående besittningsskydd

och därmed sammanhängande frågor av lokala hyresnämnder och

av hyresrådet. Tvister enligt besittningsskyddslagen prövas däremot av allmän

domstol, i förekommande fall efter särskild handläggning inför medlingsnämnd.

Tvist i anledning av hyresförhållande skall enligt 10 kap. 10 § rättegångsbalken

las upp av rätten i den ort där fastigheten är belägen. Talan

skall väckas genom ansökan om stämning. Sedan stämning utfärdats på

svaranden, skall förberedelse äga rum i målet. Vid denna skall målet beredas

på sådant sätt att det vid huvudförhandlingen kan slutföras i ett

sammanhang. Sedan förberedelsen avslutats skall målet företas till huvudförhandling.

Vid förberedelse och huvudförhandling som hålls i omedelbart

samband med förberedelsen är rätten domför med endast en lagfaren domare.

Vid annan huvudförhandling deltar lagfaren domare och nämnd i

häradsrätt samt tre eller högst fyra lagfarna domare i rådhusrätt.

Rätten att vädja mot underrättens dom är obegränsad. Efter en inle
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

dande skriftväxling i hovrätten utsätts målet i regel till huvudförhandling.

Hovrätten äger dock utan huvudförhandling företa mål till avgörande,

om vadetalan medgetts eller hovrätten finner uppenbart att vadetalan är

ogrundad. Rör målet endast pengar eller sådant som kan skattas i pengar

och uppgår värdet av det, varom talan fullföljts, uppenbart inte till 1 500

kronor (motgångsvärdet), kan målet avgöras utan huvudförhandling, om

inte båda parterna begär sådan förhandling. Rör målet endast rättstillämpningen,

kan det på båda parternas begäran avgöras utan huvudförhandling,

om hovrätten finner uppenbart, att sådan ej behövs.

Möjligheterna att få talan mot hovrätts avgörande prövad av högsta

domstolen är starkt begränsade genom reglerna om prövningstillstånd. Sådant

tillstånd kan meddelas om anledning till ändring i hovrättens domslut

föreligger (s. k. ändringsdispens). överstiger motgångsvärdet inte

1 500 kronor, kan prövningstillstånd meddelas endast, om det är av synnerlig

vikt för åstadkommande av enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning

att målet prövas (s. k. prejudikatdispens) eller då målets avgörande har

synnerlig betydelse utöver målet självt (s. k. intressedispens). Meddelas

prövningstillstånd skall huvudförhandling i regel äga rum i målet.

Lagsökning är en summarisk process inom det allmänna domstolsväsendets

ram, vilken tillkommit för att möjliggöra en snabb och billig indrivning

av penningkrav som grundar sig på skriftligt fordringsbevis. Lagsökning

för ogulden hyra är relativt vanligt förekommande. Rätten kan i lagsökningsmål

förordna om hyresgästs vräkande. Endast skriftlig bevisning är

tillåten. Framställt betalningsanspråk kan inte ogillas i lagsökningsväg.

Kan betalningsskyldighet inte åläggas gäldenären, skall målet såsom tvistigt

hänskjutas till handläggning i ordinär process. Gäldenär som ålagts

betalningsskyldighet har rätt att söka återvinning och därmed erhålla prövning

av sin betalningsskyldighet i ordinär väg.

Enligt 192 § utsökningslagen kan överexekutor i summarisk process förordna

att hyresgäst skall vräkas, om hyresrätten är förverkad eller bestämd

hyrestid gått till ända eller om i annat fall — utan att hyresrätten förverkats

.— skyldighet inträtt för hyresgästen att avflytta. I det första fallet föreskrivs

som villkor att det är uppenbart att hyresrätten är förverkad och i de senare

fallen att hyresgästen ej visar sannolika skäl att han ändå äger sitta kvar

i lägenheten. Förfarandet är helt skriftligt och endast skriftliga bevis kan

förekomma. Bifall till avhysningsyrkandet utgör ej hinder för hyresgästen

att efter stämning utföra sin talan vid domstol. Talan mot överexekutors

utslag förs genom besvär i hovrätt och högsta domstolen. Även besvärsprocessen

är skriftlig.

Ärenden enligt hyresregleringslagen tas upp av hyresnämnden i den

ort där fastigheten är belägen. Nämnden utgörs av ordförande och två andra

ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren om lämplig sådan person finns

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

att tillgå. De andra ledamöterna av vilka en representerar fastighetsägarsidan

och en hyresgästsidan utses av den kommunala beslutande myndigheten

på förslag av intresseorganisationerna. Ordförande och ledamöter i

nämnden erhåller arvode av kommunen, som även i övrigt har att bestrida

kostnaderna för nämndens verksamhet.

Innan hyresnämnden avgör ett ärende skall parterna som regel beredas

tillfälle att vid sammanträde inför nämnden framlägga sina synpunkter.

Talan mot nämndens beslut förs hos hyresrådet.

Hyresrådet består av en lagfaren ordförande jämte sex ledamöter. Ordföranden

skall vara erfaren i domarvärv. Av ledamöterna skall två representera

fastighetsägarsidan och två hyresgästsidan. Förfarandet inför hyresrådet

är i allmänhet skriftligt. Kan ofullständighet i utredningen inte

avhjälpas genom hörande av part eller på annat sätt, äger hyresrådet återförvisa

målet till hyresnämnden. Genom utfärdande av cirkulär med anvisningar

har hyresrådet möjlighet att påverka hyresnämndernas prövning

av ärenden enligt hyresregleringslagen.

Enligt 1939 års lag om medling i hyrestvister ges möjlighet att till tvistande

hyresparters förfogande ställa en nämnd med uppgift att utgöra ett

offentligt förlikningsorgan. Kungl. Maj:t äger på framställning av kommun

förordna att inom kommunen skall finnas en sådan nämnd för biläggande

av hyrestvister. Medlingsnämnden hestår av ordförande och två

ledamöter jämte suppleanter. Ordföranden och hans suppleant, vilka skall

vara lagfarna, förordnas av socialstyrelsen för två år i sänder. Ledamöterna

och deras suppleanter företräder partsintressena och väljs av kommunen

likaledes för två år. Någon förslagsrätt för intresseorganisationerna på

hyresmarknaden föreligger ej. Kostnaderna för medlingsnämndens verksamhet

skall bestridas av kommunen.

Varje hyrestvist, som inte dragits inför domstol, överexekutor eller skiljemän,

kan hänskjutas till medlingsnämnden. Är tvisten anhängig hos domstol,

kan domstolen på begäran av endera parten förordna att tvisten före

målets avgörande skall helt eller delvis handläggas av nämnden.

Enligt hyresregleringslagen skall hyresnämnd, där sådan finns, tjänstgöra

som medlingsnämnd. Genom den kategorimässiga avvecklingen av

hyresregleringen har hyresnämndernas verksamhet som medlingsnämnd

fått en betydande omfattning i fråga om lägenheter utanför bostadssektorn.

Hyreslagskommittén. Redan med hänsyn till att hyrestvister i allmänhet

faller under allmän domstols kompetens anser hyreslagskommittén att det

ligger nära till hands att låta även optionsmålen avgöras av sådan domstol,

oavsett om målet rör optionsrättens bestånd eller villkoren i nytt hyresavtal

eller bådadera, önskvärdheten av att i optionsmålen ha tillgång till alla

de bevismedel som står till buds i process inför allmän domstol anser kommittén

vara ett annat skäl som med styrka talar för att hänvisa dessa mål

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

155

till sådan domstols avgörande. Från andra synpunkter förefaller det däremot

kommittén tveksamt, om alla slags optionstvister bör gå till allmän

domstol. Kommittén erinrar om att den ordinära civilprocessen är ett kostsamt

förfarande och att de allmänna domstolarna på många håll är tyngda

av en avsevärd arbetsbörda. Att hänvisa optionstvisterna till allmän domstols

prövning utan att samtidigt vidta någon åtgärd i begränsande syfte

anser kommittén knappast tillrådligt. Om så skedde skulle en för hyresmarknaden

besvärande tidsutdräkt med målens avgörande lätt kunna uppstå.

Tvister om villkoren i nytt hyresavtal skulle åtminstone under tiden

närmast efter hyresregleringens avveckling bli en för domstolarna mycket

betungande målgrupp.

Dessa förhållanden har föranlett kommittén att närmare undersöka möjligheten

att hänvisa sådana optionsmål som endast rör hyresvillkoren till

prövning av lokala specialdomstolar med särskild sakkunskap i hyresmarknadsfrågor

och med uppgift att slutligt avgöra dessa mål. Kommittén framhåller

att en sådan anordning skulle vara ägnad att befordra rättskipningens

snabbhet och minska processkostnaderna. Antalet specialdomstolar

skulle emellertid enligt kommitténs mening bli så stort att man inte kunde

räkna med att de överallt skulle få en tillräckligt kvalificerad sammansättning

för att utan fara för rättssäkerheten kunna fungera som enda instans

i sådana mål. Ett system vari bevismaterialet i större eller mindre utsträckning

tillhandahålls av domstolens sakkunniga ledamöter får lätt till följd

att avgörandena grundas på uppgifter som parterna inte fått tillfälle att bemöta,

något som kommittén finner särskilt betänkligt, om domstolens avgörande

är utan appell.

Kommittén framhåller vidare, att mål som rör frågan om hyresgästen är

berättigad till nytt hyresavtal eller skyldig att flytta inte gärna kan hänvisas

till lokala specialdomstolar utan måste prövas av allmän domstol bl. a.

av det skälet att behovet av en enhetlig rättstillämpning måste bli särskilt

framträdande på ett rättsområde där det inte är möjligt att meddela

mera precisa lagregler. I sådana mål kommer tvisten ofta att subsidiärt

angå frågan vilka hyresvillkor som skall gälla, om hyresgästen anses berättigad

till nytt hyresavtal. Kommittén anser att det skulle innebära för mycken

omgång, om ett sådant mål skulle behöva prövas av både allmän och

speciell domstol. Det skulle inte heller vara lämpligt att låta tvist om hyresvillkoren

avgöras av olika domstolar, allteftersom den var sammankopplad

med annan tvistefråga eller förekom fristående.

Kommittén avstår på grund härav från tanken att inrätta specialdomstolar

och föreslår i stället allmän domstol som prövningsorgan i optionsmål

av alla slag.

I syfte att begränsa tillströmningen av optionsmål till domstolarna och

att göra det möjligt för parterna att lösa tvister i mindre kostnadskrävande

former än civilprocessens föreslår kommittén att medling regelmässigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

skall äga rum i optionstvister. Kommittén förutsätter att parterna, när uppsägning

av hyresavtalet skett, tar kontakt med varandra för att klarlägga

tvisteläget och söka träffa uppgörelse i saken. Kan parterna inte nå samförstånd,

skall enligt kommitténs förslag hyresvärden meddela hyresgästen

att denne har att inom en månad hänskjuta tvisten till medlingsnämnden

i hyrestvister, om han inte finner sig i att flytta. Försitter hyresgästen denna

frist, har han förlorat sin rätt till nytt hyresavtal. Medlingsnämnden

skall klarlägga tvistefrågorna och söka förlika parterna.

Vid övervägande av frågan om medlingsnämndernas verksamhetsområden

finner kommittén en indelning, som ansluter sig till den judiciella indelningen,

vara att föredra. Kommittén föreslår därför att en medlingsnämnd

skall finnas i varje stad med rådhusrätt och i varje domsaga, om ej

Kungl. Maj :t förordnar om annan indelning. Medlingsnämnden föreslås bestå

av ordförande och två ledamöter, förordnade av länsstyrelsen för en tid

av tre år i sänder. Till ordförande skall enligt förslaget förordnas lagfaren

person, om sådan finns att tillgå. Av ledamöterna skall en representera fastighetsägarintresset

och en hyresgästintresset. I ärende rörande lägenhet som

är uthyrd för drivande av förvärvsverksamhet skall hyresgästintresset representeras

av ledamot som driver sådan verksamhet i förhyrd lokal. Vederbörande

intresseorganisation föreslås ha förslagsrätt vid utseende av ledamot,

varvid i allmänhet den som föreslagits skall utses till ledamot.

Vad angår förfarandet inför nämnden överensstämmer kommitténs förslag

i allt väsentligt med 1939 års lag. Nämnden är dock inte skyldig att

framlägga medlingsförslag, om det är uppenbart att förutsättningar för förlikning

saknas.

Kommittén anser att det bör åligga medlingsnämnden att tjänstgöra som

skiljenämnd, om part önskar hänskjuta hyrestvist till nämndens avgörande.

Som förutsättning härför föreslås gälla att tvisten enligt laga skiljeavtal

skall hänskjutas till avgörande av skiljemän utan rätt för parterna att

klandra skiljedomen och att parterna utsett medlingsnämnden till skiljenämnd.

Kommittén föreslår att kostnaderna för medlingsnämndernas verksamhet

skall utgå av statsmedel. Någon skyldighet för part i medlingsärende att

utge ersättning för motparts kostnader anser kommittén ej böra stadgas.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Vid övervägandena rörande förfarandets

anordnande anser sig de sakkunniga ha anledning utgå från att flertalet

hyrestvister blir uppgjorda mellan parterna vid enskilda förhandlingar, ofta

under intresseorganisationernas medverkan. Att ett medlingsförfarande

verksamt kan bidra till att minska hyresmålens antal anser de sakkunniga

uppenbart. För att inga möjligheter till förlikning skall gå förlorade

anses medling böra vara obligatorisk i flertalet hyrestvister. Antalet tvister

som förs vidare till rättsligt avgörande antas därigenom kunna avsevärt be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

gränsas, i varje fall om medlingsinstitutionen ges erforderliga resurser och

en stark ställning. Detta återverkar i sin tur på ställningstagandet till frågan

i vilken ordning kvarvarande tvister skall kunna prövas. De sakkunniga

har efter ingående överväganden stannat för att som första prövningsinstans

i hyrestvister föreslå en specialsammansatt domstol, knuten till den

vanliga underrättsorganisationen.

Enligt de sakkunnigas mening bör medlingen vara skild från den fortsatta

prövningen. Medlingsorganet bör erhålla stora personella och administrativa

resurser. Det måste kunna verka med auktoritet och snabbhet.

Ordföranden bör vara särskilt lämpad för de speciella uppgifter det här är

fråga om och kunna sätta dessa framför andra göromål. Intresserepresentanterna

måste företräda ett rikt mått av sakkunskap och omdöme i hyresfrågor.

Medlingsdistrikten bör därför göras ganska stora.

Medlingsnämnden föreslås bestå av ordförande som skall vara eller ha

varit innehavare av domarämbete och två intresserepresentanter som ledamöter

(2 § i de sakkunnigas förslag till lag om medling i hyrestvister). I

ärenden som rör hyresförhållanden utanför bostadssektorn skall den ledamot

som avses företräda hyresgästintressena ha erfarenhet av näringsidkande

hyresgästers förhållanden. Ordförande och ledamöter jämte suppleanter

skall utses av Kungl. Maj :t för fyra år i sänder, ledamöter efter förslag

av styrelserna för de organisationer som på riksplanet företräder de

berörda partsintressena (2 och 3 §§). I varje län skall finnas en medlingsnämnd,

om ej Kungl. Maj :t förordnar om annan indelning (1 §). Sådant förordnande

bör meddelas i län med stor folkmängd eller många större tätorter.

För Stockholm anses flera medlingsnämnder böra övervägas. Suppleantnämnd

bör vid behov kunna arbeta vid sidan av den ordinarie. De sakkunniga

anser att medlingsnämnderna bör ha fasta kanslier (5 §).

De sakkunniga föreslår att part skall äga rätt att påkalla medling i varje

hyrestvist (81 § i förslaget till hyreslag). Vidare föreslås gälla som huvudregel

att domstol skall äga ta upp hyrestvist endast om medling ägt rum

i tvisten (82 §). Undantagen från regeln om obligatorisk medling avser

främst tvister av mera brådskande karaktär.

Medlingens centrala roll framhävs genom att i förslaget medlingsnämnden

direkt åläggs att framlägga medlingsbud i vissa ärenden, vilka till antalet

väntas bli dominerande, nämligen tvister angående förlängning av hyresförhållande

rörande bostadslägenhet och villkoren härför samt förstagångshyra

(12 § andra stycket i förslaget till medlingslag). I övriga hyrestvister

skall nämnden framlägga medlingsbud, om det ej är uppenbart att förutsättningar

för förlikning saknas.

Kommer förlikning till stånd inför medlingsnämnden skall förlikningen

avfattas skriftligen och underskrivas av parterna (12 § första stycket). Antas

framlagt medlingsbud ej vid sammanträdet, skall det avfattas skriftligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

och överlämnas till parterna genast eller inom en vecka (12 § tredje stycket).

Parterna skall därefter i allmänhet ha två veckor på sig att överväga

förslaget. Underlåter parterna att inom föreskriven tid anmäla till nämnden

att medlingsbudet förkastas, skall förlikning anses träffad i enlighet med

medlingsbudet. Passivitet från parternas sida föreslås sålunda leda till förlikning.

De sakkunniga understryker vikten av att medlingsnämnden i sin strävan

att föra parterna samman kring en praktisk och rimlig lösning av tvistefrågorna

inte bortser från att parterna skall ha den rätt som lagen avser att ge

dem. Framstår det såsom uppenbart att ena parten förfarit olämpligt och

trätt den andres rätt för när, bör nämnden framlägga ett medlingsbud som

klart äi till förman för den part som inte felat. I annat fall kan förtroendet

för medlingsorganisationen rubbas.

De sakkunniga föreslår att nämnden skall äga företa besiktning — själv

eller genom ombud— av den lägenhet tvisten rör och föranstalta om annan

utredning som bedöms erforderlig i ärendet (It §).

Part föreslås själv skola vidkännas sina kostnader i medlingsförfarande

(17 §). Kostnad för besiktning och för annan utredning som nämnden föranstaltat

om anses böra utgå av statsmedel.

I syfte att minska påfrestningarna på domstolsorganisationen och att

tillgodose parternas intresse av att snabbt och billigt kunna få en tvist avgjord

föreslår de sakkunniga att parterna gemensamt skall kunna påkalla

att tvisten med för dem bindande verkan avgörs av medlingsnämnden genom

skiljedom. Nämnden har då att pröva tvisten i mera domstolsmässiga former.

De sakkunniga framhåller att möjligheten att påkalla skiljedom är av

särskild betydelse i ett ersättningssystem såsom det som föreslagits beträffande

hyresförhållanden utanför bostadssektorn.

De sakkunniga anser i likhet med hyreslagskommittén att det är olämpligt

att lata optionstvist som rör villkoren för förlängning av hyresförhållande

a\ göras av olika prövningsorgan allteftersom den är sammankopplad

med frågan om hyresförhållandets fortsatta bestånd eller förekommer fristående.

Att göra en avgränsning av besittningsskydds- och hyressättningstvister

i förhållande till andra hyrestvister finner de sakkunniga likaledes

vara förenat med betydande svårigheter. Det ofta föreliggande sambandet

mellan olika tvistefrågor och behovet av enhetlighet i rättstillämpningen

gör det angeläget att prövningen är densamma i alla slag av hyrestvister. En

sådan ordning anser de sakkunniga också naturlig, när besittningsskyddsoch

hyressättningsbestämmelser tas upp i en permanent hyreslag.

De sakkunniga anser att det från rättssäkerhetssynpunkt är nödvändigt

att parterna tillhandahålls en domstolsmässig handläggning av tvister, som

inte kunnat biläggas under medlingsförfarandet, med tillgång till alla de

bevismedel som den ordinära processen erbjuder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Mn j:ts proposition nr IM år 1967

Vid valet av domstolsform bör beaktas att tvister enskilda emellan sedan

gammalt prövats av allmän domstol, varför det ligger närmast till hands att

förlägga hyrestvisternas avgörande dit. Också från organisatoriska synpunkter

är det förenat med vissa fördelar att låta hyresmålen prövas av allmän

domstol. Till förmån för specialdomstol framhålls möjligheterna till

partsrepresentation, vilken i hyresnämnderna ansetts vara en tillgång. Vidare

åberopas att parterna från hyresnämndsprocessen vant sig vid att vardera

parten skall stå sin kostnad och att krav framförts på bibehållande av denna

kostnadsregel vid avgörandet av besittningsskydds- och hyressättningstvister

i första instans. Av principiella skäl är detta lättare att genomföra

inom ramen för ett specialförfarande än i en ordinär process. Det kan antas

att önskemålet om en relativt snabb process i hyrestvister bäst tillgodoses

genom inrättandet av särskilda prövningsorgan för dessa tvister.

De sakkunniga har vid övervägande av dessa synpunkter stannat för att

som första instans i hyresmål föreslå en till den allmänna underrättsorganisationen

knuten specialsammansatt hyresdomstol, bestående av underrättens

ordförande och två ledamöter, av vilka den ene skall vara väl förtrogen

med förvaltning av hyresfastighet och den andre med bostadshyresgästers

förhållanden. I mål angående lägenhet, som är uthyrd för drivande

av förvärvsverksamhet, skall dock sistnämnda ledamot ersättas av en med

näringsidkande hyresgästers förhållanden väl förtrogen ledamot. Liksom i

fråga om medlingsnämnderna föreslås att Kungl. Maj :t för en tid av fyra år

i sänder för varje län förordnar lämpligt antal ledamöter att tjänstgöra i

hyresdomstolar efter förslag av vederbörande riksorganisation på hyresmarknaden.

Hinder anses inte böra föreligga att till ledamot utse den som

är ledamot av medlingsnämnd. Den som tagit befattning med tvisten i medlingsnämnden

är dock förhindrad att tjänstgöra som ledamot i hyresdomstolen

vid tvistens handläggning där.

I fråga om rättegångskostnaderna vid hyresdomstolen föreslås gälla, att

vardera parten skall stå sina kostnader i besittningsskydds- och hyressättningstvister

rörande bostadslägenhet (90 § första stycket förslaget till hyreslag).

Har part genom vårdslöshet eller försummelse vållat motparten kostnad,

skall dock ersättningsskyldighet kunna åläggas parten enligt bestämmelserna

i 18 kap. 6 § rättegångsbalken. Anledningen till den föreslagna

avvikelsen från allmänna rättegångskostnadsregler anges vara — förutom

att parterna i hyresregleringsprocessen vant sig vid en sådan kostnadsregel

— att risken att drabbas av skyldighet att utge ersättning för rättegångskostnader

inte bör tillåtas avhålla hyresgäst från att söka rättsskydd

hos domstol. Av samma skäl föreslås att kostnad för syn och annan utredning

varom hyresdomstolen föranstaltat skall utgå av allmänna medel och

stanna på statsverket.

Från rättssäkerhetssynpunkt och av hänsyn till behovet av enhetlig rättstillämpning

anser de sakkunniga angeläget att en överprövning av avgöran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr Ht år 1967

dena i första instans av besittningsskydds- och hyressättningstvister kan

komma till stånd. De sakkunniga har därför avvisat en under remissbehandlingen

av hyreslagskommitténs förslag väckt tanke på ett eninstanssystem

i mål rörande sådana tvister. De har inte heller funnit skäl föreligga att föreslå

en gemensam hyresöverdomstol. Alla hyresmål bör enligt de sakkunnigas

mening kunna fullföljas till hovrätt.

I syfte att befordra en snabb handläggning av besittningsskyddsmål som

endast rör hyresvillkoren och mål angående förstagångshyra föreslår de

sakkunniga att hovrätten skall kunna avgöra sådana mål på handlingarna,

om inte båda parterna begär att huvudförhandling skall äga rum (88 §).

Hyresmål bör vara förtursmål enligt hovrätternas arbetsordning.

Med hänsyn till angelägenheten av att besittningsskydds- och hyressättningsmål

samt substitutions- och sublokationsmål bringas till ett snabbt

avgörande föreslår de sakkunniga en begränsning av rätten att föra talan

mot hovrättens avgörande i sådana mål (89 §). Rätt att fullfölja talan i besittningsskyddsmål

föreslås föreligga endast om målet tillika angår fråga

huruvida hyresförhållande består, hyresrätt förverkats, uppsägning skett i

rätt tid eller till rätt upphörandetidpunkt eller bestämmelserna om besittningsskydd

för bostadslägenhet är tillämpliga på visst hyresavtal. I fråga

om substitutions- och sublokationsmål föreslås att rätt att fullfölja talan

skall föreligga endast om målet tillika angår fråga huruvida hyresförhållandet

består eller hyresrätten förverkats. I mål angående förstagångshyra

skall enligt förslaget talan inte få fullföljas. Den föreslagna begränsningen

av fullföljdsrätten avser inte fråga om rättegångskostnad i hovrätten. De

sakkunniga framhåller att en begränsning av den rättsliga prövningen till

två instanser inte torde vara ägnad att inge betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt,

eftersom parterna före domstolsprövningen haft tillgång till

medling.

Remissyttrandena. Förslaget att inrätta en fristående statlig medlingsorganisation

vinner anslutning i nästan alla remissyttranden. De sakkunnigas

uppfattning att det från rättssäkerhetssynpunkt är nödvändigt att tillhandahålla

parterna en domstolsmässig handläggning av de tvister som inte

kunnat biläggas under medlingsförfarandet delas i princip av det övervägande

antalet remissinstanser. I fråga om valet av domstolsform för prövning

av hyrestvister är meningsmotsättningarna däremot mycket stora. Flera

remissinstanser befarar att den föreslagna organisationen blir helt otillräcklig

för den tillströmning av tvister som kan väntas framför allt under

den närmaste tiden efter hyresregleringens upphörande och föreslår för

den skull att ett specialförfarande i någon form anordnas för de mest frekventa

hyrestvisterna, i varje fall under en övergångstid.

I remissyttrandena understryks allmänt vikten av att den föreslagna

medlingsorganisationen ges så stora personella och administrativa resurser

opaginerad Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr lhl år 1967

att antalet hyrestvister som förs vidare till rättsligt avgörande kan starkt

begränsas. Statskontoret anser att indelningen i medlingsdistrikt bör ske

med sikte på att varje medlingsnämnd skall få underlag för en någorlunda

kontinuerlig verksamhet som ger nämnden önskvärd erfarenhet och finner

från denna utgångspunkt en anknytning till länsindelningen lämplig. Samma

uppfattning har socialstyrelsen, som anser lämpligt att medlingsnämnden

håller sammanträden i de större orterna inom länet och att partsrepresentanterna

i nämnden väljs lokalt för sådana orter. Liknande synpunkter

framförs av Göteborgs rådhusrätt. Flertalet remissinstanser anser emellertid

att medlingsnämndernas verksamhetsområden bör göras betydligt

mindre än de sakkunniga föreslagit. Nämnden anses i annat fall komma

att sakna tillräckligt ingående kännedom om de lokala förhållandena på hyresmarknaden.

Hovrätten för Nedre Norrland förordar i likhet med flera

andra remissinstanser en indelning som ansluter sig till den judiciella.

Rekryteringsfrågans betydelse för distriktsindelningen framhålls av bl. a.

hovrätten för Nedre Norrland, hyresrådet, domstolskommittén och Föreningen

Sveriges häradshövdingar. Med länsvis organiserade medlingsnämnder

måste uppdragen som ordförande och ledamot bli heltidssysslor, vilket skulle

medföra att det blir svårt att rekrytera tillräckligt antal ordförande och

ledamöter som uppfyller de höga kvalifikationskrav som uppställts. Att avdela

erforderligt antal av de mest kvalificerade domarna för att uteslutande

tjänstgöra i medlingsnämnder skulle enligt domstolskommitténs mening

innebära en olycklig försvagning av rättsvården inom andra områden.

Frågorna om medlingsnämndens funktioner och om medlingsbudets innehåll

och betydelse har under remissbehandlingen tilldragit sig stor uppmärksamhet

och blivit föremål för delade meningar. Ett flertal remissinstanser

anser att medlingsnämnden bör ha enbart medlande funktioner.

Svea hovrätt anser att medlingsnämnden bör bli enbart ett förlikningsorgan

och framhåller att det torde bli betydligt svårare för domstolen att

förlika parterna, om någon av dem tidigare förkastat ett skriftligen avfattat

medlingsförslag. Om parterna ej kan enas bör nämnden endast konstatera

detta och hänvisa dem till domstol. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller

att i ett förfarande, där medlingsnämnderna har skyldighet att framlägga

medlingsbud, nämnderna för allmänheten torde komma att framstå såsom

ett slags första instans och den efterföljande domstolsproceduren som

en överprövning av det framlagda medlingsbudet. En liknande uppfattning

kommer till uttryck i ett yttrande från en minoritet inom förvaltningsdomstolskommittén,

som anser den föreslagna kombinationen av medlande och

dömande uppgifter knappast innebära någon lyckad lösning. Medlingen förlorar

i effektivitet, om den utövas under hänsynstagande till dömande uppgifter,

och den dömande verksamheten förlorar i kvalitet, om den influeras

av medlande uppgifter. Näringslivets byggnadsdelegation anser att det är en

riktig princip att rätten att fatta för parterna materiellt bindande beslut

6 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

med ett fåtal undantag skall tillkomma domstol och ej medlingsnämnden.

I syfte att stärka medlingsnämndens ställning så att antalet tvister som

går till domstolsprövning blir så litet som möjligt föreslår hyresrådet (majoriteten)

bl. a. att framlagt medlingsbud skall stå fast om ingendera parten

inom viss tid klandrar detsamma genom stämning till domstol. Med

hänsyn till nämndens kvalificerade sammansättning och regionella erfarenhet

befarar domstolskommittén, liksom handelskammaren i Stockholm,

att medlingsbudet kommer att få avgörande betydelse för domstolarnas

ståndpunkt i framför allt hyressättningsfrågor. Detta är enligt kommitténs

mening inte lyckligt eftersom medlingsbudet enligt förslagets rekommendationer

kan komma att innehålla kompromissbetonade hyresvillkor, där

den föreslagna hyressättningen ligger ganska långt från den skäliga hyresnivån.

Vidare kan befaras att parternas beredskap till eftergifter kan komma

att hämmas av farhågor för att förlikningsvis gjorda och i medlingsbudet

återspeglade eftergifter kan påverka domstolarna. Det bör därför

övervägas om inte medlingsnämndens uppgift bör antingen begränsas till

att söka förlika parterna och på deras begäran meddela skiljedom eller också

ändras så att det skall åligga nämnden, sedan förlikningsförsöken misslyckats,

att avgöra hyrestvisten.

Förslaget att som första instans i hyresmål inrätta särskilda hyresdomstolar

tillstyrks eller lämnas utan erinran av socialstyrelsen, länsstyrelserna

i Östergötlands och Malmöhus län, Hyresgästernas riksförbund, handelskammaren

i Göteborg, LO, TCO, SABO, HSB och Svenska riksbyggen. Byggnadsstyrelsen

anser att det bör övervägas att begränsa antalet hyresdomstolar

till en i varje hovrättsstad med liyresdomstolen som enda instans över

medlingsnämnden. Statskontoret anser att hyresdomstolarna i likhet med

medlingsnämnderna bör verka inom stora distrikt och föreslår att inom

varje län inrättas en hyresdomstol, vars avgöranden kan överprövas av en

för hela landet gemensam hyresöverdomstol.

Av de remissinstanser som avstyrker förslaget om hyresdomstolar förordar

det övervägande antalet att de hyrestvister som inte kunnat biläggas

under medlingsförfarande i princip skall handläggas av allmän domstol.

Hit hör Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö,

kommerskollegium, hyresrådet, länsstyrelserna i Uppsala och Kronobergs

län, lagberedningen, domstolskommittén, arrendelagsutredningen, förvaltningsdomstolskommittén,

Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Sveriges juristförbund,

liandelskamrarna i Stockholm, Gävle, Karlstad, Örebro och Norrköping,

Sveriges fastighetsägareförbund, Kooperativa förbundet samt Näringslivets

byggnadsdelegation. Flera av dessa remissinstanser befarar emellertid att

domstolsorganisationen blir helt otillräcklig för den tillströmning av tvister

som kan väntas under den närmaste tiden efter hyresregleringens upphö
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

163

rande och förordar för den skull att för de vanligaste hyrestvisterna särskilda

regler skall gälla under en viss övergångstid.

Till de remissinstanser som avstyrker de sakkunnigas förslag hör även

Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, överståthållarämbetet, länsstystyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens

län samt bostadsrättskommittén. Dessa remissinstanser förordar

för de mera frekventa hyrestvisternas del ett specialförfarande, anordnat

på annat sätt än de sakkunniga föreslagit, i varje fall under en övergångstid.

Stadskollegiet i Stockholm anser att frågan om det rättsliga förfarandet bör

omprövas och sådana former konstrueras att inte ökade kostnader och större

tidsutdräkt uppstår än f. n.

Åtskilliga av de remissinstanser som anser att den rättsliga prövningen av

hyrestvister bör överlåtats på de allmänna domstolarna framhåller att lagstiftaren

hittills varit återhållsam när det gällt att splittra domstolsorganisationen

i specialdomstolar. Enligt domstolskommitléns mening ligger det

ett mycket stort värde i ett sammanhållet allmänt domstolsväsen. Även

hyresrådet konstaterar att en genomgripande princip i vår rättsordning är

att specialdomstolar inte bör komma till användning utan alldeles särskilda

skäl. Hyresrådet anser i likhet med Stockholms rådhusrätt och arrendelagsutredningen

att hyresmålen, även hyressättningstvisterna, på intet

sätt kan anses ha den svårhetsgraden eller vara av den speciella natur att

en särskild domstolsform behöver anordnas för dem. Rådhusrätten framhåller

att, om särskild sakkunskap anses böra tillföras domstolen, detta bör

ske genom sakkunnigutlåtande och hörande av sakkunniga vittnen. Härigenom

bereds parterna tillfälle till kontroll av de sakkunniguppgifter

som tillförs domstolen. Liknande synpunkter framförs av Göteborgs rådhusrätt,

som anser att det inte kan accepteras att samtidigt ha representanter

för en partsorganisation både i domstolen och som ombud för parten.

Rådhusrätten i Malmö befarar att genom partsrepresentationen allmänhetens

tilltro till hyresdomstolarna och därmed också till de allmänna

domstolarna kan komma att undergrävas. Även häradshövdingeföreningen

anser att behovet av särskild erfarenhet och sakkunskap lämpligast kan tillgodoses

genom att intresseorganisationerna medverkar på partssidan och i

utrednings- och bevisningssammanhang. Domstolskommittén framhåller att

en olägenhet med det föreslagna systemet blir att det processmaterial som

intresserepresentanterna fört in i målet kommer att vara okänt vid målets

överprövning. Kunskap om hyresförhållandena kan tillföras domstolen genom

bevisupptagning och yttrande från medlingsnämnden. För prövningen

av tvistefrågor som är av främst civilrättslig karaktär måste den föreslagna

sammansättningen innebära en klar försvagning av första instans,

särskilt i jämförelse med rådhusrätterna med juristkollegial sammansättning.

I ett flertal av de avstyrkande remissyttrandena framhålls att det fram
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1967

står såsom föga ändamålsenligt med en prövning av domstol, som har likartad

sammansättning som medlingsnämnden. Förvaltningsdomstolskommittén

uttalar att en sådan anordning där antalet enheter i den andra instansen

blir flera gånger så stort som antalet botteninstanser strider mot den

uppbyggnad som instansorganisationen i rättskipning och förvaltning traditionellt

har.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller att stora svårigheter skulle

uppstå på åtskilliga platser att tillsätta kunnigt folk såväl i medlingsnämnderna

som vid hyresdomstolarna. Enligt förbundets mening är partsrepresentation

nödvändig i medlingsnämnden men inte av så stor betydelse

i domstolen. Fastän förslaget från partssynpunkt kan förefalla tilltalande,

förordar förbundet därför att hyresmål efter medlingsförfarandet skall

handläggas av de allmänna domstolarna. Även Näringslivets byggnadsdelegation

befarar att förslaget skulle komma att medföra inte obetydliga påfrestningar

på partsorganisationernas resurser.

Domstolskommittén uttalar att mot fördelarna av den rättssäkerhet som

domstolsprocessen allmänt sett bjuder måste nackdelarna vägas. Mot domstolsprocessen

talar främst de brant stegrade kostnaderna och den betydande

tidsutdräkten. Kommittén anser därför att det bör övervägas att

låta medlingsnämnden slutgiltigt avgöra de fall i vilka hyresvärden genom

sin uppsägning endast vill åstadkomma en ändring av hyresvillkoren. Likaså

bör övervägas att låta medlingsnämnden avgöra mål om förstagångshyra

och mål om tillstånd till substitution och sublokation. Samtliga dessa

mål kännetecknas av att de innefattar skälighetsavgöranden av en art som

domstolarna inte är speciellt skickade för. De mål där själva optionsrätten

är tvistig måste emellertid enligt kommitténs mening tillåtas gå till domstol.

Om i sådant mål tvist råder om hyresvillkoren, bör domstolen kunna hos

medlingsnämnden såsom ett regionalt, rådgivande organ inhämta yttrande

angående skälig hyra för den aktuella lägenheten. Liknande synpunkter

anförs av Stockholms rådhusrätt.

Frågan om särregler under en övergångstid efter hyresregleringens avveckling

tas såsom i det föregående nämnts upp av ett flertal remissinstanser.

Hyresrådet finner såsom anmärkts i annat sammanhang lämpligt att

under en övergångstid av några år bibehålla den nuvarande hyresregleringen

med den ändringen att det s. k. 6 §-systemet görs tillämpligt på

alla lägenheter i hyresreglerade orter. Anpassningen av hyresstrukturen

till en friare hyresmarknad skulle kunna ske under medverkan av hyresnämnderna,

som har en betydande erfarenhet av bedömningar av detta slag, och

under hyresrådets kontroll. Domstolskommittén är också inne på en sådan

lösning.

Förvaltningsdomstolskommittén anser en utväg vara att visserligen över

hela linjen införa de föreslagna medlingsnämnderna men i varje fall för

de mera frekventa hyrestvister^, i första hand tvister om förlängning

opaginerad Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

av hyresavtal och om förstagångshyra, leda den fortsatta prövningen inte

till underrätterna utan till en central hyresdomstol. Det bör därvid övervägas

att ålägga medlingsnämnderna att meddela utslag i stället för att

framlägga medlingsbud. Proceduren hos den centrala hyresdomstolen bör

som regel vara skriftlig men muntlig förhandling och bevisupptagning bör

kunna anordnas vid behov. Förfarandet bör göras tidsbegränsat och i

första hand avse det nya systemets inledande skede. Om efter exempelvis

en tioårsperiod de fullföljda tvisterna skulle visa sig ha nedgått till ett

måttligt antal, kan den speciella instansordningen upphävas och i fortsättningen

klagan gå till allmän domstol. Två ledamöter i kommittén anser det

inte ens för en övergångsperiod kunna accepteras att vissa hyrestvister

skulle i första instans handläggas av nämnder med primärt medlande och

subsidiärt dömande funktion samt i andra och sista instans av en central

hyresdomstol med i princip skriftlig procedur.

Liknande synpunkter som förvaltningsdomstolskommitténs framförs av

Svea hovrätt och hovrätten för Nedre Norrland. Även överståthållarämbetet

och bostadsrättskommittén samt länsstyrelserna i Stockholms, Gävleborgs och

Jämtlands län förordar ett system med medlingsnämnder som första instans

och en central hyresdomstol som andra och sista instans. Länsstyrelserna

i Södermanlands och Norrbottens län anser att det nuvarande

systemet med hyresnämnder och hyresråd i huvudsak bör bibehållas.

De sakkunnigas förslag om begränsning av rätten att föra talan mot hovrättens

avgörande i besittningsskyddsmål samt substitutions- och sublokationsmål

tillstyrks av Stockholms rådhusrätt, Föreningen Sveriges stadsdomare

och arrendelagsntredningen. Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland,

för va Itnin g s doms t o Iskommittén, hyresrådet, Sveriges fastighetsägareförbund

och länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker förslaget under

hänvisning till att en fullfölj dsbegränsning motverkar önskemålet om utbildandet

av en enhetlig rättstillämpning. Domstolskommittén anser att

fullfölj dsrätten i princip inte bör inskränkas utöver vad som gäller för tvistemål

i allmänhet. Möjligen kan tänkas den avvikelsen från bestämmelserna

i 54 kap. 10 § rättegångsbalken att prövningstillstånd får meddelas

endast genom prejudikat- och intressedispens.

Regeln att vardera parten i allmänhet skall stå sina rättegångskostnader

vid prövningen av förlängnings- och hyressättningstvister i första instans

har kritiserats av ett stort antal remissinstanser. I allmänhet anses att den

enskildes rättsskyddsintresse blir bättre tillgodosett genom ordinära rättegångskostnadsregler

än genom den föreslagna bestämmelsen. Bland de remissinstanser

som tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran finns Sveriges

fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Departementschefen. I svensk rätt gäller sedan gammalt den huvudprincipen

att tvister mellan enskilda skall prövas av allmän domstol. Enligt

nuvarande hyreslag faller också hyrestvister under sådan domstols kompetens.

Tvist angående hyresgästs skyldighet att flytta från den förhyrda

lägenheten kan i

orter handläggs f. n. tvister om besittningsskydd och därmed sammanhängande

frågor av de lokala hyresnämnderna och av hyresrådet. Tvister

enligt besittningsskyddslagen prövas däremot av allmän domstol, i förekommande

fall efter handläggning inför medlingsnämnd.

I direktiven för hyreslagstiftningssakkunniga framhöll jag att frågan om

lämpligt förfarande i besittningsskyddsmål får särskild betydelse i samband

med den förordade omprövningen av hyresregleringslagstiftningen.

Med i huvudsak överensstämmande materiella regler om besittningsskydd

och prövning av hyresvillkor i orter med påtaglig lägenhetsbrist och i orter

med en i huvudsak balanserad hyresmarknad skulle de redan nu föreliggande

olägenheterna med skilda procedurregler blir än mer framträdande,

Jag ansåg därför att de sakkunniga borde överväga frågan om ett enhetligt

förfarande i mål av hithörande slag.

De sakkunnigas förslag innebär att en enhetlig organisation tillskapas

för handläggning av alla slag av hyrestvister. Förslaget syftar till att genom

ett effektivt medlingsförfarande kraftigt begränsa antalet hyrestvister

som förs vidare till rättslig prövning. De sakkunniga har föreslagit att medling

skall bli obligatorisk i så gott som alla hyrestvister. Medlingsverksamheten

skall enligt förslaget utövas av statliga medlingsnämnder -— i allmänhet

en för varje län — med en domare som ordförande och en intresserepresentant

för vardera partssidan. Leder medlingen inte till förlikning

inför nämnden, skall denna vara skyldig att i alla besittningsskydds- och

hyressättningstvister framlägga ett skriftligt medlingsbud som blir gällande

mellan parterna som förlikning, om det inte förkastas inom viss tid. Medlingsnämnden

kan även med för parterna bindande verkan avgöra hyrestvist

genom skiljedom, om parterna är ense om ett sådant förfarande.

När det gäller utformningen av förfarandet för rättslig prövning av hyrestvister

har de sakkunniga fäst stor vikt vid att tvisterna ofta rör såväl

frågan om hyresförhållandets fortsatta bestånd som villkoren för förlängning

och vid att en avgränsning av sådana mål i förhållande till andra

hyresmål är svår att genomföra på grund av det ofta föreliggande sambandet

mellan olika tvistefrågor. Prövningsorganen bör därför vara desamma

i alla slag av hyrestvister. Från denna utgångspunkt och med beaktande av

rättssäkerhetskravet har de sakkunniga förordat att alla hyrestvister som

inte kunnat biläggas under medlingsförfarandet prövas i domstolsmässig

ordning med tillgång till alla de bevismedel som domstolsprocessen erbjuder.

Som domstol i första instans har föreslagits en till den allmänna underrättsorganisationen

knuten specialsammansatt domstol. Denna avses

opaginerad Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

bestå av en i underrätten tjänstgörande domare som ordförande samt två

lekmannadomare som bisittare. De senare skall utses av Kungl. Maj :t efter

förslag av partsorganisationerna på hyresmarknaden. Rättegången avses i

huvudsak bli densamma som i vanliga tvistemål. I likhet med vad som nu

gäller i hyresregleringsprocessen skall dock vardera parten stå sina kostnader

vid domstolen i besittningsskydds- och hyressättningstvister rörande

bostadslägenhet. Från den s. k. hyresdomstolen skall part kunna fullfölja

talan till hovrätt, som i allmänhet skall vara sista instans i besittningsskydds-

och hyressättningsmål och i mål angående substitution och sublokation.

I remissyttrandena har förslaget om inrättande av en statlig medlingsorganisation

för handläggning av hyrestvisterna vunnit stor anslutning.

Många remissinstanser anser dock att medlingsnämndernas verksamhetsområden

bör göras mindre än de sakkunniga föreslagit. I fråga om skyldighet

för nämnden att framlägga medlingsbud samt dettas innehåll och

betydelse har förslaget utsatts för viss kritik. Flera remissinstanser har

satt i fråga om det är lämpligt att kombinera medlande och prövande funktioner.

I några remissyttranden har föreslagits att nämnden ges enbart medlande

funktioner, i andra att nämnden får ställningen av prövande organ.

De sakkunnigas uppfattning att det från rättssäkerhetssynpunkt är nödvändigt

att tillhandahålla parterna en domstolsmässig prövning av de hyrestvister

som inte kunnat biläggas under medlingsförfarandet delas av så

golt som alla remissinstanser. I vilka former denna prövning bör ske råder

det dock delade meningar om. Det övervägande antalet remissinstanser

har avstyrkt inrättandet av de föreslagna hyresdomstolarna. Tvister som

inte kunnat biläggas under medlingsförfarandet anses av flertalet böra prövas

i den ordinära civilprocessens former. Ett system med medlingsnämnder

som första prövningsinstans och en central hyresdomstol som andra

och sista instans har förordats av flera remissinstanser. Ett par remissinstanser

anser att det bör övervägas att låta medlingsnämnderna slutgiltigt

avgöra tvister om hyran och andra hyresvillkor samt substitutions- och

sublokationstvister. Dessa tvister anses innefatta skälighetsavgöranden som

domstolarna inte är speciellt lämpade för. Härigenom skulle också domstolarna

kunna avlastas en betydande arbetsbörda. Sistnämnda synpunkt

föranleder flera remissinstanser, som anser att en stor tillströmning av

tvister är att vänta vid hyresregleringens avveckling, att föreslå att ett

specialförfarande i någon form anordnas under en övergångstid för besittnings-

och hyressättningsmål och mål angående substitution och sublokation.

På frågan hur förfarandet i hyrestvister lämpligen bör anordnas har

som framgått mångskiftande synpunkter och olikartade förslag till lösningar

framförts. Det råder emellertid full enighet om att hyrestvister

inte generellt kan läggas på annan myndighet än domstol. Däremot är

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Kungi. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

meningarna delade huruvida alla typer av hyrestvister bör prövas i domstolsväg.

Till de tvister beträffande vilka en mera summarisk procedur

ansetts böra övervägas hör främst besittningsskydds- och hyressättningstvister.

Sådana tvister handläggs ju f. n. av hyresnämnder och hyresråd

och erfarenheterna av denna specialprocess får anses vara i stort sett goda.

Vad de framtida hyressättningsmålen angår är emellertid att märka

att de i betydelsefulla hänseenden kommer att skilja sig från de mål

som f. n. handläggs av hyresnämnder och hyresrådet. I sistnämnda mål,

som rör fastställande av grundhyra eller höjning eller sänkning av sådan

hyra, gäller det i allmänhet att på grundval av olika särskilda kostnader

och med tillämpning av vissa bestämda normer fastställa hur stor hyran

eller hyreshöjningen eller nedsättningen skall bli. Behovet av att föra

muntlig bevisning är i sådana mål mycket ringa. I hyressättningsmål som

skall bedömas enligt det föreliggande lagförslagets regler ligger tyngdpunkten

i allmänhet på frågan huruvida den aktuella lägenheten med hänsyn

till sitt bruksvärde är jämförlig med de lägenheter hyresvärden åberopar till

stöd för sitt hyreskrav eller med de lägenheter hyresgästen anser böra läggas

till grund för bedömningen av skälig hyra. Den rättsliga prövningen

kommer sålunda i regel att inrymma ett betydande mått av bevisbedömning.

Även besittningsskyddstvister kommer med de nya materiella reglerna

att skilja sig från de uppsägningsärenden som nu handläggs av hyresnämnderna

och hyresrådet. Eftersom hyresregleringslagen ägt tillämpning endast

i orter där påtaglig bostadsbrist rått har hyresgästens intresse av att få

hyresförhållandet förlängt i regel varit så mycket starkare än hyresvärdens

intresse av att få disponera över lägenheten att behovet av att genom

bevisning få de motstående intressenas inbördes tyngd belyst varit

mycket ringa. De nya besittningsskyddsreglerna, som avses äga tillämpning

såväl i orter med påtaglig bostadsbrist som i orter med en i huvudsak

balanserad marknad, möjliggör emellertid en betydligt mera nyanserad

avvägning mellan hyresvärdens intresse av att upplösa hyresförhållandet

och hyresgästens intresse av att få bo kvar. Härmed inställer sig också

ett starkt behov av att genom en allsidig bevisning kunna ge de prövande

myndigheterna ett tillförlitligt underlag för intresseavvägningen. Vad nu

sagts gäller även tvister om överlåtelse av hyresrätt och upplåtelse av

lägenhet i andra hand.

Av det anförda framgår att jag anser att såväl besittningsskydds- och hyressättningstvister

som substitutions- och sublokationstvister inte lämpligen

kan hänskjutas till slutligt avgörande av annan myndighet än domstol.

Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas uppfattning att det från rättssäkerhetssynpunkt

är nödvändigt att parterna tillhandahålls möjlighet till

en domstolsmässig prövning av alla tvister som inte kunnat biläggas i

annan ordning. Jag instämmer även i de sakkunnigas uttalande att ett

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

enhetligt förfarande i hyresmål är förenat med betydande fördelar från

den synpunkten att det ofta föreligger ett nära samband mellan tvistefrågor

av olika slag.

När det gäller den närmare utformningen av ett enhetligt förfarande i

hyrestvister, vill jag först framhålla några grundläggande synpunkter.

Vid ställningstagandet i förfarandefrågan bygger de sakkunniga i hög

grad på förutsättningen att hyresmarknadens intresseorganisationer skall

medverka. Hyrestvisterna är som regel av den arten att uppgörelse kan nås,

om parterna får tillfälle att väga sina synpunkter och argument mot varandra.

De sakkunniga utgår därför från att flertalet hyrestvister kan biläggas

genom enskilda förhandlingar, innan saken förs inför något samhälleligt organ.

Redan på detta stadium antas organisationerna komma att spela en viktig

roll. Även medlingsverksamheten bygger på organisationernas medverkan

genom intresserepresentanter i medlingsnämnderna. De sakkunniga

föreslår vidare att organisationsinflytandet skall ges utrymme även

vid den rättsliga prövningen genom att hyresdomstolen tillförs lekmannadomare

med organisationsanknytning.

Jag biträder de sakkunnigas uppfattning angående betydelsen av att utrymme

ges åt organisationernas medverkan. Den sakkunskap och erfarenhet

angående hyresförhållanden som finns representerad hos hyresmarknadens

organisationer bör utnyttjas i förfarandet och kommer otvivelaktigt

att få stor betydelse för att de skilda organen skall fungera tillfredsställande.

Vid bedömandet av vilka åtgärder som kan vara påkallade för att bemästra

den situation som uppstår vid hyresregleringens avveckling och

övergången till en friare hyresmarknad är det enligt min mening berättigat

att ta särskild hänsyn till det starka inflytande som organisationerna

numera har på hyresmarknaden. Jag ser häri en garanti för att anpassningen

till den friare hyresmarknaden kommer att ske utan alltför stora svårigheter.

Detta är ett skäl till att jag inte anser att man såsom flera remissinstanser

påyrkat bör ge tvisteförfarandet någon särutformning för övergångsskedet.

En annan synpunkt som bör starkt understrykas är betydelsen av att

hyresmarknaden tillförs en statlig mycket kvalificerad nämndorganisation

som i obundna former kan vara verksam för att bilägga hyrestvisterna,

innan de dras inför domstol. Det är härvid inte bara en fråga om att begränsa

måltillströmningen till det domstolsmässiga prövningsförfarandet

utan minst lika mycket att leda utvecklingen på området. Jag delar de sakkunnigas

uppfattning att kvalifikationskraven bäst tillgodoses om nämnderna

blir relativt få. I princip bör nämnden ha länet som verksamhetsområde

med rätt för Kungl. Maj :t att förordna om annan indelning, när det

av särskilda skäl är påkallat. Nämndens ordförande bör vara heltidsarbetande,

i den mån arbetsbördan har sådan omfattning att detta är motiverat,

6f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 111

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

och lian bör biträdas av en intresserepresentant från vardera sidan. Administrativt

bör anknytning sökas till något befintligt regionalt statligt organ.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning att nämndorganisationen bör vara

helt fristående från domstolsväsendet.

Ytterligare en synpunkt som måste tillmätas stor betydelse är att hyrestvisterna

ofta är av sådan beskaffenhet att de kräver ett relativt snabbt

avgörande. Också kostnadssynpunkten är av stor vikt. Man kan i detta

sammanhang inte bortse från att parterna under hyresregleringstiden vant

sig vid ett jämförelsevis snabbt och billigt förfarande i hyresnämnderna

och hyresrådet.

Vad därefter beträffar förslaget att ge domstolen en särskild sammansättning

i hyrestvister vill jag framhålla följande.

Det är en grundläggande princip i svensk rätt att man i största möjliga

utsträckning bör ha ett sammanhållet allmänt domstolsväsen. Jag har låtit

denna princip komma till uttryck i direktiven till domstolskommittén, som

f. n. utreder flera stora frågor på domstolsväsendets område. Enligt min

mening kan det knappast göras gällande att just hyrestvisterna skulle vara

av sådan särskild beskaffenhet som motiverar att domstolen får en speciell

sammansättning.

Enligt sakkunnigförslaget inleds förfarandet i hyrestvister med att ett

regionalt organ med väsentligen medlande uppgifter först handlägger tvisterna.

Därefter sker en rättslig prövning av lokala domstolar som är mångdubbelt

flera än medlingsnämnderna. En sådan ordning strider mot gängse

instansordningsprinciper inom både förvaltning och rättskipning. Detta

gäller i särskild grad genom att domstolarna och nämnderna föreslås få i

stort sett samma sammansättning. Den kritik som riktats mot förslaget från

denna synpunkt kan inte lämnas utan avseende.

Ett väsentligt, kanske avgörande skäl för de sakkunniga att föreslå inrättande

av särskilda hyresdomstolar är att man därigenom kan bereda

utrymme åt intresseorganisationerna att medverka även vid den rättsliga

prövningen av hyrestvisterna. Jag har förut starkt understrukit betydelsen

av sådan medverkan i förfarandet. Jag delar även de sakkunnigas åsikt att

partsrepresentation är av värde också vid prövningen av hyrestvisterna.

Man kan emellertid inte bortse från att partsrepresentationen i domstolarna

är förenad med betydande nackdelar. Dessa är utförligt belysta under remissbehandlingen.

Jag vill för egen del särskilt framhålla att en sådan sammansättning

av hyresdomstolarna kan få olyckliga återverkningar på medlingsnämndernas

verksamhet. Man riskerar med en sådan dubblering av

partsrepresentationen att tyngdpunkten i hyresprocessen kommer att ligga

i den domstol som har att avgöra målet i första instans och inte hos nämndorganisationen.

En sådan ordning är olämplig från organisatorisk synpunkt

och verkar återhållande på viljan att förlikas på ett tidigt stadium. Det är

i själva verket möjligt att tillgodose grundprinciperna i de sakkunnigas

opaginerad Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

förslag genom en annan lösning, som dessutom har den fördelen att man

i fråga om eu stor grupp av tvistefrågor får ett billigare, snabbare och mera

koncentrerat förfarande än som kännetecknar sakkunnigförslaget.

På grund av vad jag nu har anfört har jag kommit till den uppfattningen

att förslaget om inrättande av hyresdomstolar hör frångås.

De sakkunnigas förslag innebär att hyrestvisterna som regel kan behandlas

i tre omgångar, nämligen först medlingsförfarandet under medverkan

av intresserepresentanter, sedan domstolsmässig prövning i första instans

likaledes under medverkan av intresserepresentanter samt slutligen

överprövning av ett juristkollegium i hovrätt. För hyressättningstvisterna

och vissa andra likartade målkategorier bör enligt min mening behandlingen

kunna koncentreras till två omgångar. Detta kan åstadkommas på

följande sätt.

Organisationsrepresentanternas medverkan koncentreras till medlingsnämnden

och deras inflytande där stärks genom att nämnden vid sidan av

medlingsfunktionen också ges en prövande funktion. Om parterna inte kan

förlikas bör det åligga nämnden att avgöra tvisten. Avgörandet bör innefatta

en rättslig bedömning av tvisten, grundad på den utredning som förebragts

inför nämnden och på den särskilda sakkunskap i hyresfrågor som

nämnden besitter. Om part är missnöjd med nämndens beslut bör han hänvisas

att klandra utlåtandet genom att väcka talan vid domstol. Härigenom

framhävs nämndens ställning som prövande organ. Det bör anmärkas att

man på detta sätt också stärker hyresgästens ställning i tvisteförfarandet.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det normalt alltid ankomma på hyresgästen

att stämma till domstol, alltså även när hyresvärden ensam förkastat

medlingsbudet. Med hänsyn till nämndens ändrade funktion bör nämnden

benämnas hyresnämnd.

Det kan inte bestridas att nämndens ställning som prövande myndighet

gör den mindre lämpad som medlingsorgan. Den praktiska betydelsen härav

skall dock inte överskattas. Jag vill särskilt hänvisa till att underrätterna

i samband med förberedelse till huvudförhandling torde bedriva en effektiv

medlande verksamhet i tvistemål, som inte alltför mycket störs av att

rätten har att rättsligt pröva målet om medlingsförsöken misslyckas. I syfte

att underlätta hyresnämndernas medlingsverksamhet men också för att inte

onödigtvis anstränga intresseorganisationernas resurser bör en liknande

ordning införas för hyresnämnderna. Sammanträde för medling bör alltså

kunna hållas inför ordföranden ensam, när så anses lämpligt.

Den domstolsmässiga prövningen av hyressättningstvisterna bör ske i

en enda instans inom ramen för det allmänna domstolsväsendet och bör

vara inriktad på en renodlad rättslig överprövning av hyresnämndens utlåtande.

Det bör i princip vara underrätten i dess vanliga sammansättning

som har att ta upp de tvister som förs vidare från hyresnämnden. Målen bör

dock koncentreras till ett mindre antal underrätter. Härigenom uppnås

opaginerad Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

större enhetlighet i rättstillämpningen. Domstolen blir också mera kvalificerad

genom att den får större erfarenhet av denna särskilda måltyp. Från

organisatorisk synpunkt står också vissa fördelar att vinna genom en koncentration.

Jag föreslår att målen sammanförs till en underrätt i varje län,

företrädesvis underrätten i residensstaden. Kungl. Maj :t bör anförtros att

i särskilda fall göra undantag från denna regel. Mot bakgrunden av en sådan

ordning bör det inte möta något hinder från rättssäkerhetssynpunkt att avskära

fullföljdsrätten i hyressättningsfrågor.

Mitt förslag leder till att man för hyressättningsmålen får ett tvåinstanssystem

i stället för tre instanser enligt de sakkunnigas förslag. Den första

instansen — hyresnämnden —- tillämpar ett mera informellt förfarande i

vilket intresserepresentanternas inflytande bäst kommer till sin rätt. Genom

att nämnden blir ett prövningsorgan ges utrymme åt organisationernas

medverkan även i den rättsliga prövningen. Liksom i de sakkunnigas förslag

kommer den rättsliga prövningen i första instans att ske under medverkan

av intresserepresentanter. I den andra instansen blir det en mera

renodlat rättslig prövning, som får samma karaktär som den prövning som

enligt de sakkunnigas förslag skulle ankomma på hovrätt.

Jag har hittills uppehållit mig enbart vid hyressättningstvisterna. Beträffande

övriga tvister bör följande gälla. Tvister om tillstånd till suhstitution

och sublokation bör handläggas i samma ordning som hyressättningstvisterna.

Om hyresnämnden inte kan förlika parterna och dessa inte heller

hänskjuter tillståndsfrågan till skiljedom, bör nämnden alltså ha att besluta

i frågan. Klandras beslutet av part, prövas tvisten slutgiltigt av den

särskilda underrätten. Beträffande besittningsskyddstvister bör förfarandet

bli detsamma, så när som på att man bör tillåta fullföljd till hovrätt.

Fullföljd till högsta domstolen synes däremot inte behöva tillåtas.

I övriga hyrestvister bör hyresnämnden fungera enbart som medlingsorgan

och medlingen bör i princip inte vara obligatorisk. Den domstolsmässiga

prövningen i första instans bör även för dessa tvister äga rum i den

särskilda underrätten. I övrigt bör vanliga regler gälla. Målen bör alltså

kunna föras vidare även till högsta domstolen enligt rättegångsbalkens bestämmelser.

De sakkunniga har föreslagit en rättegångskostnadsregel beträffande besittningsskydds-

och hyressättningstvister, som innebär att vardera parten

skall svara för sina kostnader i första instans. Regeln har blivit kritiserad

under remissbehandlingen. Jag anser dock att vägande skäl talar för de

sakkunnigas förslag. Jag syftar särskilt på det förhållandet att parterna på

hyresmarknaden under 25 års hyresreglering vant sig vid en sådan kostnadsregel.

Stort avseende bör också fästas vid att fastighetsägar- och hyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

gästorganisationerna samstämmigt ställt sig bakom förslaget. Jag är därför

inte beredd att frångå de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Bedömningarna av hur hyresmarknaden kommer att fungera efter avvecklingen

av hyresregleringen är av naturliga skäl mycket osäkra. I särskild

grad gäller detta hyresprocessen. Övervägandena på detta område

måste ske utifrån vissa antaganden som kan visa sig inte stämma med utvecklingen.

Enligt min mening kan det därför visa sig nödvändigt att förfarandet

i hyrestvister, liksom många andra hyresrättsliga frågor, tas upp

till prövning på nytt när erfarenheter vunnits av den friare hyresmarknaden.

Det är av stor vikt att underrätterna kan handlägga hyresmålen snabbt.

Underrätternas arbetsbörda är redan nu ansträngd. Det torde därför bli

nödvändigt att förstärka personalen vid vissa av de underrätter som skall

handlägga hyresmål. Frågan om sådana förstärkningar torde på vanligt

sätt få prövas i budgetarbetet.

Jag är inte beredd att redan nu utöver vad som skett i det föregående ta

slutlig ståndpunkt till hyresnämndernas organisatoriska uppbyggnad och

verksamhetsformer. Jag avser att senare ta upp dessa frågor, som bör behandlas

i en särskild lag om hyresnämnder. Som närmare utvecklas i det

följande kommer dock vissa frågor angående hyresnämnderna att få sin

lösning i hyreslagen. Innan förslag till lag om hyresnämnder läggs fram bör

organisationsfrågan utredas i särskild ordning.

Det är givetvis inte möjligt att nu göra någon tillförlitlig bedömning av

vilken arbetsbörda som kommer att åvila de föreslagna hyresnämnderna

och vilka kostnader för statsverket som uppkommer på grund härav. Vissa

försök till uppskattning och beräkningar har emellertid gjorts och med utgångspunkt

därifrån synes antagligt att kostnaderna för statsverket kommer

att ungefär motsvara de kostnader som f. n. åvilar kommunerna för

hyresnämnder och medlingsnämnder samt statens kostnader för hyresrådet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Särskilda regler för orter med mera påtaglig bostadsbrist samt regler

om avvecklingen av hyresregleringen

Inledning. I de tidigare avsnitten har ofta framhållits att frågeställningarna

är i viss mån olikartade när det gäller orter med en balanserad hyresmarknad

och orter med påtaglig bostadsbrist. Detta förhållande har också

kommit till uttryck i den gällande lagstiftningen. Hyreslagstiftningssakkunniga

har visserligen eftersträvat att skapa en hyreslag med enhetliga

bestämmelser för alla typer av bostadsmarknad men de har inte helt kunnat

undvika särskilda regler för orter där påtaglig bostadsbrist råder. Vid

remissbehandlingen har förhållandena på bristorterna väckt särskilt intresse

och flera förslag om särregler utöver vad de sakkunniga föreslagit

har lagts fram.

En fråga som har nära samband med förhållandena på bristorterna är

avvecklingen av hyresregleringen.

I den följande framställningen behandlas först vissa frågor om särskilda

regler för orter med mera påtaglig bostadsbrist och därefter avvecklingen

av hyresregleringen. De frågor som tas upp i den förra delen är hyressättningen

på bristorterna, de sakkunnigas förslag om s. k. förstagångsprövning

av hyra samt behovet av en lagfäst rätt att byta lägenhet.

Enligt hyreslagen äger parterna fritt a.vtala om hyrans storlek. Denna avtalsfrihet

sattes ur spel, när bostadsbyggandet i samband med utbrottet av

det andra världskriget kraftigt minskade och brist uppstod på såväl bostäder

som lokaler. I syfte att hindra att knappheten på lägenheter framkallade

en alltför kraftig liyresstegring infördes sålunda år 1942 genom hyresregleringslagen

kontroll av hyrornas storlek. Denna lag innehåller två skilda

system för hyreskontrollen. Det grundläggande systemet behandlas i 3 § i

lagen. Systemet karakteriseras av att hyran skall prövas och fastställas i

förväg av myndighet, nämligen hyresnämnd och vid överklagande av hyresnämndens

beslut hyresrådet. Det andra systemet är reglerat i 6 § och innebär

att hyran fastställs först efter framställning från hyresgästen.

Hyreskontrollen enligt 3 § hyresregleringslagen äger tillämpning dels på

lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del användas som bostad

och som inte hyrs ut möblerad, dels på lokal vars hyra den 1 januari 1942

inte var fastställd att utgå med växlande belopp för skilda tider. Enligt

3 § första stycket får hyresvärden inte ta emot, träffa avtal om eller begära

högre hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna grundhyran. Från

opaginerad Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1967

denna huvudregel görs dock i lagen vissa undantag, som behandlas i det följande.

För lägenhet i hus som färdigställts före den 1 januari 1942 anses den

hyra som lägenheten betingade vid nämnda tid såsom grundhyra. Om lägenheten

då inte var uthyrd, fastställer hyresnämnden grundhyran efter hyresläget

den 1 januari 1942. För lägenhet i hus som uppförts efter den 1 januari

1942 fastställer hyresnämnden grundhyran till belopp som med hansyn

till byggnadskostnaderna och övriga omständigheter anses skäligt.

Enligt 3 § andra stycket äger hyresnämnd under vissa förutsättningar

höja eller sänka grundhyran för en lägenhet. Om hyran den 1 januari 1942

var avsevärt lägre än hyran för jämförliga lägenheter eller om lägenhetens

värde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete eller om annat

liknande skäl föreligger, får hyresnämnden höja grundhyran på begaran

av hyresvärden. Grundhyra kan också sänkas, nämligen om lägenheten

den 1 januari 1942 betingade en hyra som i avsevärd mån översteg hyran

för jämförliga lägenheter eller om lägenhetens skick avsevärt försämrats

eller om hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts. Utöver

grundhyran får hyresvärden enligt 4 § avtala om skälig ersättning för lägenhetens

uppvärmning och förseende med varmvatten eller, om gottgörelse

därför ingår i grundhyran, för den ökade kostnad som åsamkas hyresvärden

för sådant ändamål. Detsamma gäller beträffande sådan ökning av

avgifter för vatten och avlopp, som inträtt efter den 1 juli 1955. I 5 § meddelas

bestämmelser om rätt för Kungl. Maj: t att tillåta generell hyreshöjning.

Förutsättningen är att hyreshöjningen är påkallad till följd av ökade

omkostnader för fastighetsförvaltning i viss kommun.

Bryter fastighetsägaren mot hyreskontrollbestämmelserna i 3 §, exempelvis

genom att utan stöd i lagen ta ut högre hyra än grundhyran, kan han

straffas med böter eller fängelse och han kan också åläggas att betala tillbaka

vad han erhållit för mycket.

Det system för hyreskontroll som behandlas i 6 § är tillämpligt i huvudsak

bara på bostäder som hyrs ut i möblerat skick. Hit räknas såväl hela

lägenheter som möblerade rum. Om hyran för sadana bostäder är avsevärt

högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter föranleder

äger hyresnämnden sätta ned hyran efter vad som anses skäligt. Nämnden

kan därvid också föreskriva att lägenheten i fortsättningen skall vara underkastad

hyreskontroll enligt 3 §. Som regel gäller nämndens beslut

fr. o. in. den dag då beslutet meddelas. Om nämnden av särskild anledning

finner skäligt, får nämnden dock bestämma att beslutet skall avse också

förfluten tid.

Hyreskontrollen för möblerade lägenheter — det s. k. 6 §-systemet

skiljer sig från den i 3 § angivna huvudformen av hyreskontroll i huvudsak

i följande hänseenden. Det förra systemet sätts i tillämpning först om

hyresgästen själv tar initiativ till en prövning av hyran genom att vända

opaginerad Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

sig till hyresnämnd. Om hyran nedsätts får beslutet i normalfallet verkan

endast för framtiden. Hyresvärden drabbas inte av någon straffsanktion

om han tagit ut en högre hyra än den som hyresnämnden finner skälig.

Under senare delen av 1950-talet inleddes som förut framhållits en såväl

regional som kategorimässig avveckling av hyresregleringen.

De övergångsbestämmelser som behövs för den successiva avvecklingen

finns samlade i lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser,

som skola iakttas sedan hyresregleringen upphört (avvecklingslagen).

Lagen, som även innehåller bestämmelser för avvecklingen av kontrollen

över upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt, inleds med en paragraf

som anger lagens karaktär av en samling övergångsbestämmelser vid

avvecklingen av hyresregleringen och bostadsrättskonlrollen. I 2 och 3 §§

ges regler om att i vissa fall beslut och rättsförhållanden som bygger på

hyresregleringen äger fortsatt giltighet även efter tidpunkten för avvecklingen.

2 § tar sikte på det fallet att den avtalade hyrestiden omfattar

tid såväl före som efter det regleringen avvecklats. Bestämmelsen innebär

att hyresavtalet för den hyrestid som återstår efter avvecklingen skall anses

uppta den hyra som skolat utgå när regleringen upphörde. En avtalsbestämmelse

som går ut på exempelvis att hyran skall höjas under löpande

hyresperiod för den händelse hyresregleringen avvecklas är alltså inte giltig.

Däremot träffar regeln i 2 § inte ett före avvecklingen ingånget hyresavtal,

om hyrestiden börjar löpa först efter tidpunkten för avvecklingen.

Inte heller möter det något hinder att parterna efter regleringens avveckling

men innan löpande hyresperiod gått ut frivilligt kommer överens om

en ändring av hyresvillkoren. I 3 § anges att hyresnämnds beslut om bl. a.

ogiltighetsförklaring av uppsägning eller förlängning av hyresförhållande

behåller sin giltighet även efter det att hyresregleringen upphört att gälla.

4 § innehåller en övergångsbestämmelse som gäller endast bostadsrättskontrollen.

I 5 § anges att ett ärende som före avvecklingen anhängiggjorts

hos hyresreglerande myndighet skall handläggas i den ordning som gällde

förut. Enligt 6 § äger föreskrift eller beslut som meddelats med stöd av

hyresregleringen tillämpning efter det att denna upphört endast om så anges

i föregående paragrafer. 7 § föreskriver att bestämmelser i hyresregleringslagen

om tystnadsplikt och om straff för brott mot lagen skall tillämpas

även efter det att denna upphört att gälla.

Den omständigheten att hyresregleringen avvecklas för en viss ort eller

för ett visst slag av lägenheter innebär inte att hyreslagens bestämmelser

om besittningsskydd och hyressättning i stället skall gälla. Som förut angetts

träder vid avvecklingen av hyresregleringen den provisoriska besittningsskyddslagen

i tillämpning. Denna lag tillförsäkrar hyresgästen en

kvarboenderätt, när hyresavtalet löper ut och innehåller även skyddsregler

mot oskälig hyreshöjning i samband med förlängning av hyresförhållandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

I samband med att hyresrådet genom en skrivelse den 26 november

1962 hemställde om förlängning av hyresregleringslagstiftningen t. o. m.

utgången av år 1965 framhöll rådet att hyresregleringslagens konstruktion

borde övervägas på nytt.

De tillämpade grunderna för hyresregleringen har, uttalade hyresrådet,

lett till att betydande nivåskillnader råder mellan hus av olika ålder och

med olika finansieringsformer. Den skillnad i hyresvärde som i de större

städerna marknadsmässigt föreligger mellan centralt och perifert belägna

lägenheter kommer enligt hyresrådets mening endast i ringa grad till uttryck

genom skillnad i hyresnivån. Hyresrådet ansåg önskvärt att hyrorna

redan före hyresregleringens avveckling anpassades efter lägenheternas inbördes

marknadsmässiga hyresvärde.

Som en utväg anvisade hyresrådet möjligheten att tillämpa den hyreskontroll

som finns för möblerade lägenheter dvs. det s. k. 6 §-systemet.

Fastän de hyresreglerande myndigheterna med en sådan ordning skulle

komma att belastas med åtskilligt arbete med prövning av hyror, skulle

avsevärda fördelar vinnas i andra avseenden. Sålunda skulle frågan om generell

hyreshöjning enligt nuvarande system helt eller delvis falla bort. Vidare

skulle nuvarande prövning av grundhyror med hänsyn till liyresläget

för jämförliga lägenheter och med hänsyn till förbättringsarbeten eller försämring

av lägenhetens skick eller inskränkning av förmåner upphöra. I

fråga om förbättringsarbeten ansåg hyresrådet angeläget att prövningen

kunde avse resultatet av arbetet och inte endast eller huvudsakligen, såsom

nu är fallet, de nedlagda kostnaderna. Enligt det skisserade systemet skulle

man vid bedömandet av en lägenhets hyresvärde kunna ta hänsyn även till

lägenhetens skick i underhållsavseende.

Hyresrådets förslag om en utredning för att överväga en förenkling av

hyreskontrollen efter de av rådet förordade riktlinjerna tillstyrktes i remissyttranden

av bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas

riksförbund.

Hyresrådets framställning var en av anledningarna till att sakkunniga

tillkallades för att utreda frågan om en avveckling av hyresregleringen (se

direktiven för hyreslagstiftningssakkunniga, SOU 1966: 14 s. 14).

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga föreslår att hyresregleringslagen

upphävs och att dess bestämmelser om hyreskontroll ersätts med bestämmelser

i den allmänna hyreslagen. Förslaget innebär att samma hyresspärr

skall gälla för den balanserade hyresmarknaden som för bristmarknaden.

Det sagda innebär emellertid inte att de sakkunniga är beredda att låta

marknadsläget fritt få bestämma hyrornas storlek på bristorter. Om full

avtalsfrihet råder kan en knapphetsbetingad efterfrågan på lägenheter leda

till att hyrorna vid nyuthyrning av lägenheter sätts så högt, att man får en

opaginerad Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

hyresnivå som ligger väsentligt över äldre hyror för jämförliga lägenheter.

Följden härav kan bli att efterfrågan på ett olyckligt sätt kommer att prägla

hyressättningen när en ny hyresgäst tillträder och att hyresgäster i äldre

hyresförhållanden i vissa fall tvingas betala den högre hyra som hyresvärden

begär med hänvisning till de höga hyrorna vid nyuthyrning. Förstagångshyran

— varmed de sakkunniga avser den hyra som avtalas då två

kontrahenter första gången träffar hyresavtal rörande viss lägenhet — blir

följaktligen av stor betydelse för hyressättningen i allmänhet på en i princip

fri hyresmarknad.

Enligt de sakkunnigas mening är det angeläget att hindra att bestående

eller uppkommande bostadsbrist får leda till en sådan hyresnivå för förstagångshyror

att den äldre hyresnivån kommer i rörelse uppåt utan att detta

kan motiveras genom den jämförelseprövning som måste vara huvudnorm

vid tillämpning av principen om skälig hyra. Viss möjlighet bör därför

öppnas att kunna få en avtalad förstagångshyra prövad i efterhand. De

principiella betänkligheterna mot att tillåta ett sådant ingrepp i löpande

hyresavtal är inte starka, eftersom motivet till ingreppet är att söka i krisförhållanden

på bostadsmarknaden, vilka torde vara övergående. Däremot

tar de sakkunniga avstånd från tanken att i en allmän, permanent besittningsskyddslagstiftning

ha någon generell rätt att under löpande avtalsperiod

klandra avtalad hyra. Prövningen av förstagångshyran bör därför regleras

i bestämmelser som visserligen ingår i den permanenta hyreslagen

men som gäller först efter särskilt förordnande.

Prövningen av förstagångshyra bör kunna begäras av såväl hyresvärd

som hyresgäst. Normerna vid bedömningen av förstagångshyrans skälighet

bör vara desamma som vid tillämpningen av den allmänna hyresspärren.

Med förstagångshyra bör i första hand förstås den hyra som avtalats mellan

parterna när lägenheten upplåts. Bestämmelserna bör emellertid också

omfatta hyra som avtalats mellan parterna inom kortare tid efter upplåtelsen.

Annars skulle syftet med reglerna om förstagångsprövning kunna sättas

ur spel. Om avtalet slutits för kort tid, skulle hyresvärden med utnyttjande

av att hyresgästen ännu inte förvärvat besittningsskydd kunna förmå

denne att gå med på att hyran efter viss kortare tid höjs. I sådant fall bör

även den högre hyran betraktas som förstagångshyra.

Prövningens allmänna syfte bör vara att hindra oskälig hyresstegring.

Reglerna om förstagångshyra bör därför gälla i sådan ort där särskild uppmärksamhet

är påkallad till förekommande av sådan hyresstegring. Det geografiska

tillämpningsområdet måste vid hyresregleringens hävande och ny

lagstiftnings ikraftträdande bestämmas av Kungl. Maj :t. För att övergången

från hyresregleringen till en friare hyressättning skall kunna ske så smidigt

som möjligt synes det lämpligt att man till en början låter i huvudsak

alla orter där hyran för bostäder är reglerad omfattas av förstagångsprövningen.

Därvid bör man dock kunna utesluta sådana orter beträffande vil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

ka tillgängligt material visar att förstagångsprövning är obehövlig. Beslut

om tillämpningsområdet i fortsättningen kan avse upphävande av prövningsmöjligheten

i en ort där tillräcklig balans uppnåtts eller utsträckning

till annan ort som av någon anledning, exempelvis industriell expansion,

kommit att få ett tryck uppåt på hyresnivån. Bedömningar av detta slag är

åtskilligt enklare och kan väntas bli betydligt mindre kontroversiella än de

avgöranden vilka nu efter kommunernas hörande och förslag av hyresrådet

åligger Kungl. Maj :t i fråga om hyresregleringens fortsatta bestånd. Det

fortsatta handhavandet av frågor om förstagångsprövningens geografiska

omfattning torde därför böra uppdras åt en myndighet, som är väl förtrogen

med förhållandena på bostadsmarknaden i olika delar av landet. Valet

faller då helt naturligt på bostadsstyrelsen.

Prövningen av förstagångshyra bör ske i samma ordning som övriga tvister

om hyrans skälighet. Ansökan om förstagångsprövning skall därför enligt

förslaget göras hos medlingsnämnden på orten. Eftersom det är angeläget

att frågan om eventuell nedsättning av förstagångshyran ej hålls svävande

alltför länge föreslås att prövning av hyran skall påkallas inom ett

år från hyresförhållandets början. I syfte att undvika dubbelprövning av

hyran i samma hyresförhållande görs dock ett undantag. Om hyresvärden

begärt hyreshöjning, måste hyresgästen begära prövning av förstagångshyran

innan medlingsförfarandet med anledning av hyresvärdens begäran avslutas.

De sakkunniga anser angeläget att relationerna mellan parterna eller förfarandet

inför medlingsnämnden inte belastas med frågan om retroaktiv

verkan av ett nedsättningsbeslut. Förordnande om nedsättning av förstagångshyra

skall därför äga verkan först fr. o. m. månaden närmast efter den

när prövning påkallades hos medlingsnämnden. Denna ståndpunkt gör det

ännu mer motiverat att förstagångsprövningen kommer till stånd snarast

möjligt.

Beträffande tidpunkten och sättet för hyresregleringens avveckling innebär

de sakkunnigas förslag i huvudsak följande.

Förslaget utgår från att hyresregleringen skall avvecklas i samma takt

som den nya lagens besittningsskydds- och hyressättningsregler vinner tilllämpning

på hyresavtalen. Detta innebär att hyresregleringen avvecklas i

två etapper av vilka den första avser alla hyresreglerade lokaler i landet

samt bostadslägenheter i alla hyresreglerade orter utom Stockholms-, Göteborgs-

och Malmöregionerna. Den andra etappen omfattar bostadslägenheterna

i de nämnda regionerna.

Beträffande den första etappen innebär de sakkunnigas förslag följande

i fråga om hyresregleringens avveckling. Vid nya hyreslagens ikraftträdande,

dvs. enligt förslaget den 1 november 1967, sätts hyresregleringen omedelbart

ur kraft såvitt avser hyresavtal som ingås efter denna tidpunkt. I fråga

om avtal vilka träffats före lagens ikraftträdande gäller som huvudregel att

opaginerad Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

avtalet faller under hyresregleringen intill den tidpunkt då avtalet genom

uppsägning efter det att den nya lagen trätt i kraft tidigast kunnat frånträdas,

dvs. avtalet kommer i regel att falla under hyresregleringslagen den

löpande hyresperioden ut (andra punkten i övergångsbestämmelserna).

Det sagda innebär inte endast att den reglerade hyran skall gälla under den

hyresperiod som återstår när den nya lagen träder i kraft utan också att

hyresregleringslagens besittningsskyddsregler är tillämpliga när hyresperioden

löper ut. I fråga om bostadslägenheter föreslås vidare att avtalet

även under den följande avtalsperioden och så länge det består skall anses

uppta den hyra och de övriga hyresvillkor som skolat gälla när hyresregleringen

upphörde (femte punkten, första stycket). Ett undantag från denna

sista regel görs dock för vissa långtidsavtal (femte punkten andra stycket).

De föreslagna bestämmelserna torde inte hindra att parterna efter nya

lagens ikraftträdande kommer överens om ändrad hyra.

I fråga om andra etappen, dvs. bostadslägenheter i de tre storstadsregionerna,

föreslås avvecklingen av hyresregleringen ske på ett något annat

sätt. För dessa lägenheter skall hyresregleringen upphöra vid utgången av

år 1969. Så länge ett hyresavtal som varit omfattat av regleringen består,

skall dock hyresvillkoren under hyresregleringstiden äga fortsatt giltighet.

Genom den föreslagna metoden för avvecklingen av hyresregleringen —

och motsvarande bestämmelser om övergång till den nya hyreslagens besittningsskydds-

och hyressättningsregler — uppnås, uttalar de sakkunniga,

i fråga om de vanligast förekommande hyresavtalen, nämligen de ettåriga

oktoberavtalen med tre eller sex månaders uppsägningstid, att den nya lagens

besittningsskydds- och hyressättningsregler får verkan först fr. o. m.

den avtalsperiod som börjar den 1 oktober 1969. Beträffande bostadslägenheter

inom de tre storstadsregionerna inträder samma verkan först fr. o. in.

den avtalsperiod som börjar den 1 oktober 1970. När det gäller avtal som

ingås efter den nya lagens ikraftträdande eller i storstadsregionerna efter

den 31 december 1969 får dock de nya reglerna verkan tidigare, nämligen

från den tidpunkt då avtalen sluts. Medlingsnämnderna kommer alltså att

få känning av de nya reglerna redan från tidpunkten för den nya lagens

ikraftträdande.

Till stöd för den föreslagna metoden för avvecklingen av hyresregleringen

anför de sakkunniga flera skäl. Tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande

måste väljas så att de nya medlingsnämnderna och underrätterna

hinner att organiseras. Övergångsreglerna bör vidare utformas så att man

får en fördröjd och successiv tillämpning av den nya lagens bestämmelser.

Härigenom undviks en alltför koncentrerad anhopning av tvister hos medlingsnämnderna.

De sakkunniga anser lämpligt att i fråga om de tre storstadsregionerna,

där trycket på den nya medlingsorganisationen kan väntas

bli störst, låta nya lagens regler om besittningsskydd och hyressättning

i fråga om bostadslägenheter träda i kraft vid en senare tidpunkt än be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

träffande landet i övrigt. Härigenom kan man också vinna vissa erfarenheter

av nya lagens tillämpning. Dessa kan tillvaratas av medlingsnämnderna och

hyresdomstolarna i de tre storstadsregionerna.

De sakkunnigas förslag innebär att hyran låses fast under viss tid efter

det att hyresregleringen upphört att äga tillämpning på ett avtal. Även under

denna tid skall emellertid generell hyreshöjning kunna beslutas. Enligt

förslaget skall sådant beslut kunna meddelas av Kungl. Maj :t eller hyresrådet

(femte punkten, tredje stycket och åttonde punkten i övergångsbestämmelserna).

En förutsättning för att generell hyreshöjning skall få

tas ut är självfallet att hyresavtalet berättigar hyresvärden till det.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag att ersätta hyresregleringen

med en friare hyresmarknad har vunnit ett mycket starkt gensvar hos remissinstanserna.

Det finns i själva verket inte någon som direkt motsätter

sig hyresregleringens avveckling, lat vara att tillstyrkandena inte sällan förses

med reservationer som går ut på att man bör dröja med avvecklingen

ytterligare någon kortare tid eller att storstadsregionerna bör särbehandlas.

Bland de remissinstanser som direkt uttalar sig för en avveckling av hyresregleringen

omedelbart eller efter en kort övergångstid märks socialstyrelsen

(majoriteten), försäkringsinspektionen, kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, hyresrådet, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Jämtlands län, Stockholms

rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, expropriationsutredningen, stadsförbundet,

kommunförbundet, landstingsförbundet, fastighetsägareförbundet, SABO,

Hyresgästernas riksförbund, Svenska riksbyggen, Näringslivets byggnadsdelegation,

Svensk industriförening, Sveriges företagares riksförbund,

LO, TCO och SR. Andra remissinstanser tar inte upp frågan eller innesluter

sitt ställningstagande i ett allmänt tillstyrkande av förslaget.

Flera remissinstanser går närmare in på nackdelarna med hyresregleringssystemet

och utvecklar vad som står att vinna genom att överge regleringen.

Socialstyrelsen framhåller att nackdelarna måste vara väsentliga av att

på längre sikt genom lagstiftning hålla hyrorna i äldre hus med ej sällan

eftertraktat centralt bostadsläge på avsevärt lägre nivå än i nyare och mera

perifert belägna hus. Trycket på bostadsmarknaden kommer att avsevärt

lätta om hyresregleringen avskaffas. Endast på den vägen kan man efter

hand nå fram till en av alla eftersträvad balans på bostadsmarknaden. Den

nuvarande lagstiftningen främjar också illegala hyresaffärer och minskar

rörligheten på bostadsmarknaden. Mot det anförda måste vägas nackdelarna

med de hyreshöjningar som i vissa fall blir följden. Dessa måste emellertid

enligt styrelsens mening tas om man över huvud taget siktar till en

friare hyresmarknad.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det råder ett uppenbart samband mel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

182

Kungi. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

lan förhållandena på bostadsmarknaden samt arbetskraftens rörlighet och

möjligheter till produktiv sysselsättning. Bostadsbristen på expanderande

orter utgör ett allvarligt hinder i detta hänseende liksom även rådande svårigheter

att byta bostad inom eller mellan regioner med ungefär likartad

bostadsmarknad. Från arbetsmarknadssynpunkt är det därför angeläget att

åtgärder vidtas för att åstadkomma en normalisering av bostadsmarknaden.

En friare hyressättning i enlighet med de sakkunnigas förslag torde vara

ägnad att främja en sådan utveckling.

Näringslivets bgggnadsdelegation uttalar att hyresregleringens skadeverkningar

under senare år blivit alltmera uppenbara. Hyressplittringen,

bostadsbristen, trögrörligheten på bostadsmarknaden är alltför välkända

fenomen för att behöva närmare analyseras. Överhettningen i landets ekonomi

kan till stora delar härledas ur förhållandena inom bostadssektorn

med dess inflationsdrivande effekter. De skadliga verkningarna kan inte

undanröjas på annat sätt än genom att man skapar balans mellan tillgång

och efterfrågan på bostadsmarknaden. En sådan balans går inte att uppnå

om inte bostäderna underkastas i huvudsak de principer som kännetecknar

en fri marknadsekonomi. Att bygga bort bostadsbristen har varit och förblir

en utopi. De sakkunnigas förslag synes i stort sett kunna leda till att hyrorna

successivt närmas till en marknadsmässig, balanserad nivå.

Sveriges fastighetsägareförbund anser det i högsta grad angeläget att hyresregleringen

avvecklas utan ytterligare dröjsmål. Skadeverkningarna av

regleringen blir värre för varje år. Sålunda utjämnas inte skillnaden i hyresnivåerna

mellan olika årgångar av hus utan de växer år från år. Ett allt

större antal goda fastigheter slits ner och går mot en för tidig saneringsmognad

på grund av otillräckliga medel för reparation. En ansenlig kapitalförstöring

blir en oundviklig konsekvens. Reglerna om generell och individuell

hyreshöjning blir alltmera svårhanterliga och för allmänheten obegripliga.

Desorganisationen på bostadsmarknaden förvärras. Även från

samhällsekonomisk synpunkt talar tungt vägande skäl för en snabb återgång

till en fri hyresprisbildning.

Svenska riksbyggen framhåller att de sakkunnigas förslag generellt står

i överensstämmelse med den allmänna nyorientering som på senare tid

gjort sig gällande i riktning mot en friare hyresmarknad. Förslaget kommer

att medföra en ökad rörlighet på bostadsmarknaden samtidigt som

marknadshyror inom stora delar av bostadsbeståndet kan nås utan oskäliga

höjningar i enskilda fall. En förutsättning för att markanta hyreshöjningar

inte generellt skall kunna komma till stånd är dock att det kooperativa

och allmännyttiga bostadsbeståndet genom sin storlek och konkurrenskraft

fungerar som prisledare på bostadsmarknaden.

I några yttranden diskuteras frågan om inverkan på fastighetsvärdena

av att hyresregleringen avvecklas. Försäkringsinspektionen anser att en avveckling

av hyresregleringen kommer att medföra att vissa fastigheters vär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr läl år 1967

den stiger märkbart. En speciellt kraftig värdestegring synes sannolik beträffande

sådana äldre hyresfastigheter för vilka vid rådande hyressplittring

förhållandevis låga hyror erhålls. Expropriationsutredningen framhåller

däremot att ett genomförande av den föreslagna reformen ingalunda

genomgående — åtminstone inte om man ser saken pa litet längre sikt

behöver få till följd att fastighetsvärdena stiger. Bl. a. bör erinras om att

ett system med friare prisbildning på hyresmarknaden också inrymmer

faktorer av delvis riskbetonad karaktär såvitt gäller fastigheternas framtida

avkastningsförhållanden och att det vid fastighetsvärdering givetvis är

nödvändigt att ta tillbörlig hänsyn också till sådana faktorer.

Även LO tar upp frågan om fastighetsägarna kommer att kunna göra

förtjänster när förslaget genomförs. Det finns enligt LO:s mening inga skal

till att ökade vinster skall få uppstå för fastighetsägarna. Det är därför

nödvändigt att noga följa utvecklingen. De ökade resurser som en ökning

av boendekostnaderna skulle möjliggöra bör komma bostadskonsumtionen

till godo. Liknande synpunkter framförs av TCO.

Socialstyrelsen anser angeläget att man överväger åtgärder som motverkar

att de hyreshöjningar, som avvecklingen av hyresregleringen otvivelaktigt

kommer att föra med sig, försämrar bostadsstandarden för lägre inkomsttagare.

En lämplig utväg är enligt styrelsens mening att lämna erforderligt

stöd i form av familjebostadsbidrag. En allmän översyn av bidragsreglerna

bör göras, varvid såväl bidragens storlek och gällande inkomstgränser

som kraven på bostadens storlek och utrustning bör omprövas.

Inte oväsentliga kostnadsökningar kommer att uppstå även för kommunerna.

Reformen torde sålunda i första hand medföra att de kommunala bostadstilläggen

höjs samt att utgifterna för socialhjälp till hyra ökar. De

statliga pensionärsbostadsbidragen bör också ses över. Även HSB pekar på

de bostadssociala följderna av förslaget och förordar att låginkomsttagare,

barnfamiljer och pensionärer ges ekonomiskt stöd av det allmänna så att de

kan upprätthålla en godtagbar bostadsstandard.

Ett flertal remissinstanser anser att förslagets regler om hyressättningen

inte är tillräckliga för att i övergångsskedet motverka ej godtagbara hyreshöjningar

på orter med mera betydande bostadsbrist och önskar uppskov

med avvecklingen under någon tid. För ett uppskov uttalar sig bostadsstyrelsen,

hyresrådet, Stockholms rådhusrätt, överståthållarämbetet,

stadskollegiet i Stockholm, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands

och Malmöhus län, drätselkammaren i Malmö, SABO, Svenska riksbyggen,

LO och Hyresgästernas riksförbund.

Vissa remissinstanser förordar att uppskovet får gälla samtliga orter där

hyresregleringen alltjämt är kvar. I sådan riktning uttalar sig hyresrådet,

länsstyrelsen i Malmöhus län och Hyresgästernas riksförbund. LO och

Svenska riksbyggen anser att uppskovet bör avse samtliga orter med fler

än 30 000 innevånare. SABO uttalar att en orts storlek inte i och för sig bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

184 Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

få avgöra när den nya lagstiftningen skall börja tillämpas, SABO erinrar om

att de sakkunniga själva anser att det växande beståndet av allmännyttiga

lägenheter kommer att stabilisera hyresläget så att inte en knapphetsbetingad

efterfrågan kommer att skruva upp hyresnivån på ett inte önskvärt

sätt. Med utgångspunkt från detta resonemang är det lämpligt att gå över

till den nya ordningen när bostadsföretag vilkas hyror sätts efter självkostnadsprincipen

har nått en sådan andel av en orts lägenhetsbestånd att

de blivit prisledande på hyresmarknaden. Bostadsstijrelsen förordar en senareläggning

även för andra orter än de tre storstadsregionerna. Det finns

orter där bostadsbristen kan vara av minst samma relativa omfattning som

i ett storstadsområde.

I fråga om uppskovets längd i de tre storstadsregionerna förordar överståthållarämbetet,

stadskollegiet i Stockholm, länsstyrelsen i Malmöhus län

och stadskollegiet i Malmö att någon tidpunkt inte nu fastställs för hyresregleringens

avveckling. LO och Svenska riksbgggen godtar de sakkunnigas

förslag att låta avvecklingen anstå till början av 1970-talet. Hyresgästernas

riksförbund förordar några års längre uppskov än de sakkunniga tänkt

sig. I fråga om landet i övrigt anser LO och Svenska riksbgggen alt de

största orterna utanför storstadsregionerna — gränsen anges till orter med

30 000 innevånare -— bör behandlas på samma sätt som storstäderna. Hyresgästernas

riksförbund yrkar även här på några års längre uppskov än

de sakkunniga föreslagit. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Malmöhus

län.

Länsstyrelsen i Stockholms län förutsätter att den svårbedömda och ömtåliga

frågan om lämplig tidpunkt för den nya ordningens praktiska genomförande

särskilt vad beträffar regioner med kvarstående avsevärd bostadsbrist

görs till föremål för fortsatta, förutsättningslösa överväganden.

Näringslivets byggnadsdelegation understryker betydelsen av att hyresregleringen

avskaffas efter en på förhand bestämd tidsplan så att fastighetsägare

och hyresgäster i förväg kan inrätta sig efter de nya förhållandena.

Att för vissa områden ställa lagens ikraftträdande på en oviss framtid innebär

i realiteten betydande risker för att den mycket angelägna reformen

aldrig förverkligas. Delegationen har ingen erinran mot de sakkunnigas

tidsplan som sådan men betonar att varje ytterligare uttänjning av tidsplanen

enbart försvårar en senare övergång till en marknadsmässig hyressättning,

Den nya medlings- och domstolsorganisationen torde inte kunna

fungera tillfredsställande, om inte landsomfattande erfarenheter redan

från början läggs till grund för lagens tillämpning i frågor av större principiell

räckvidd. Det är självfallet i första hand de större tätorterna som

härvid kommer att kunna förse prövningsorganen med en vägledande praxis.

Svenska företagares riksförbund anser att det föreslagna besittningsskyddet

för hyresgäst och hyresspärrarna föranleder att man inte har anledning

att undanta de tre storstadsregionerna från det allmänna ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj. ts proposition nr lhl år 1967

Hyresrådet förordar -—- som tidigare nämnts —- att avvecklingen av hyresregleringen

skall uppskjutas några år. Under övergångstiden bör man

enligt hyresrådets mening tillämpa ett uppmjukat regleringsförfarande av

den typ som enligt 6 § hyresregleringslagen nu förekommer för möblerade

lägenheter. En övergång till detta system är enligt hyresrådets mening en

lämplig förberedelse till en friare hyresmarknad. Systemet gör det möjligt

att successivt anpassa hyrorna till mera marknadsmässiga värden. Övergången

till den friare hyresmarknaden kan på så sätt ske lättare och utan

alltför svåra sociala återverkningar. En minoritet, som representerar hyresgästintresset

inom rådet, ansluter sig till de sakkunnigas förslag.

Sveriges fastighetsägareförbund förordar att ett 6 §-system enligt de riktlinjer

hyresrådet dragit upp tillämpas i storstadsregionerna fram till dess

hyresregleringen enligt de sakkunnigas förslag avvecklas för dessa orter.

I den mån remissinstansernas uttalanden om hyressättningen bara eller

i första hand gäller hyresvillkoren efter förlängning av hyresavtal haE uttalandena

redovisats under avsnittet besittningsskydd för bostadshyresgäst.

De sakkunnigas förslag att hyresgäst på ort med påtaglig bostadsbrist

skall kunna påkalla prövning av s. k. förstagångshyra tillstyrks eller lämnas

utan erinran av nästan alla remissinstanser. Många uttalar att ett sådant

förfarande är nödvändigt för att hindra en knapphetsbetingad efterfrågan

på bostäder att slå igenom på hyresnivån i allmänhet. Hyresgästernas

riksförbund fäster sådan vikt vid denna prövningsmöjlighet att man

förordar att den bör finnas över hela landet.

Näringslivets byggnadsdelegation anser att systemet med prövning av

förstagångshyra är förslagets mest långtgående avvikelse från principen

om en fri hyresmarknad. En sådan prövning kan, om den ges en alltför

vidsträckt tillämpning, allvarligt försvåra den övergång till friare marknadsförhållanden

på bostadssektorn som är det väsentliga syftet med den

nya lagstiftningen. Förslaget ger inte tillräckliga garantier för den restriktivitet

i tillämpningen av institutet, som är en nödvändig förutsättning för

att en sådan övergång skall kunna ske. De sakkunniga har inte annat än

i föga förbindande ordalag tagit ställning till frågan om förstagångsprövningens

geografiska tillämpningsområde. Möjligen vill de sakkunniga utgå

från hyresrådets under år 1965 framlagda förslag om avveckling av hyresregleringen

på vissa orter. Detta är otillräckligt. Endast de tre storstadsregionerna

uppvisar f. n. en sådan reell bostadsbrist att en förstagångsprövning

behövs. Varje utvidgning av tillämpningsområdet härutöver innebär

ett allvarligt hot mot möjligheterna att inom rimlig tid uppnå balans på

bostadsmarknaden.

Sveriges fastighetsägareförbund betraktar som ytterst angeläget att en

förstagångsprövning undviks. Det är mindre tilltalande att i en hyreslag

som tar sikte på normala förhållanden låta part som ingått ett hyresavtal

klandra dess innehåll under löpande avtalstid. Systemet uppmuntrar bo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

stadssökande till överbud på hyran, vilka följs av avtalsbrott, samt medför

tvister och rättsosäkerhet vid fastighetsförsäljningar. Om övergångsbestämmelserna

för storstadsregionerna ges den utformning förbundet förordat,

dvs. ett 6 §-systein i enlighet med hyresrådets riktlinjer, torde hyresnivåerna

under de år då övergångsbestämmelserna får verka ha hunnit utjämnas.

Samtidigt torde en dämpning av efterfrågetrycket som onödiggör

den föreslagna förstagångsprövningen ha skett.

Från många håll yrkas att det alltid skall ligga i Kungl. Maj :ts hand att

bestämma i vilka orter reglerna om förstagångsprövning skall tillämpas.

Bostadsstyrelsen anser att denna fråga är av så ingripande betydelse för

parterna på hyresmarknaden och av så kontroversiell natur att beslut härom

bör fattas av Kungl. Maj :t. Frågor av hithörande slag skulle f. ö. ändå

i ett betydande antal fall komma under Kungl. Maj :ts prövning efter besvär.

Förslagsrätten bör vara fri. Bostadsstyrelsen bör för sin del naturligen ta

de initiativ som betingas av inträffande ändringar i relationen mellan tillgång

och efterfrågan på bostäder inom orterna. I samma riktning uttalar

sig bl. a. hyresrådet, bostadsrättskommittén, Hyresgästernas riksförbund

och Näringslivets byggnadsdelegation.

Statens personalbostadsdelegation förordar att undantag från bestämmelserna

om prövning av förstagångshyra görs för statsverkets bostäder.

Metodiken för hyressättningen på detta område garanterar att oskäliga hyror

inte åsätts dessa bostäder.

Socialstyrelsen riktar uppmärksamheten på en regel i de sakkunnigas

förslag om att hyresgästs uthyrning av del av bostad inte omfattas av

reglerna om förstagångsprövning. Sådan uthyrning har under senare år

blivit allt vanligare i bristorterna och har tenderat att få allt längre varaktighet.

Inte minst utlänningarna drabbas av förhållandena på denna bostadsmarknad.

Vederbörandes många gånger osäkra förankring i landet

och bristande kunskap om förhållandena här har öppnat särskilda möjligheter

för uthyraren att tillskansa sig oskäliga hyror. Styrelsen avstår från

att föreslå någon ändring av förslaget i detta hänseende men framhåller att

det är angeläget att man i fortsättningen har sin uppmärksamhet riktad på

problemet.

Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om inte ett belut om nedsättning

av hyran i särskilda fall bör få avse även förfluten tid. Härigenom

skulle krav på oskäligt hög hyra kunna förebyggas. Bostadsrättskommittén

anför liknande synpunkter.

Flera remissinstanser uppehåller sig vid frågan om det lämpliga i att

samordna bestämmelser om besittningsskydd och hyressättning för orter

med mera påtaglig lägenhetsbrist och motsvarande bestämmelser för orter

med en balanserad hyresmarknad i en permanent hyreslag. Sveriges juristförbund

anser att det visserligen ligger ett betydande värde i att de olika

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

187

reglerna på hyreslagstiftningens område fogas samman i en konsekvent

uppbyggd och systematiskt genomtänkt hyreslag. Förbundet uttalar dock

viss tveksamhet om läget på hyresmarknaden verkligen är sådant att tiden

är inne för en generell lösning av frågor om besittningsskydd och hyreskontroll.

Det kan sättas i fråga om inte klyftan mellan orter med balanserad

hyresmarknad och bristorter är för stor för att lämpligen kunna bryggas

över. Det går knappast att finna gemensamma formler för så skilda

marknadslägen utan att på den ena punkten efter den andra tillgripa den

mindre tillfredsställande lösningen att ge avkall på det i samtliga fall väsentliga

kravet på klara och distinkta bestämmelser och i stället välja allmänna,

elastiska formuleringar som överlåter åt praxis att ge lagstiftningen

dess reella innehåll. Förbundet vill dock inte avstyrka den valda metodiken

utan endast fästa uppmärksamheten på den löslighet och svåröverskådlighet

som blir följden. Stockholms rådhusrätt utvecklar liknande synpunkter.

Näringslivets bgggnadsdelegation anser att det förhållandet att

reglerna om förstagångsprövning intagits i själva hyreslagen framkallar

farhågor för att denna prövning utvecklas till ett permanent inslag på den

framtida bostadsmarknaden, varigenom möjligheterna att inom rimlig tid

nå balans på denna marknad riskeras. Delegationen föreslår därför att

dessa regler förs över till övergångsbestämmelserna och tidsbegränsas. Sveriges

advokatsamfund menar att de allmänna rättsreglerna om hyra bör utformas

för en i huvudsak balanserad hyresmarknad. De avvikelser som betingas

av påtaglig lägenhetsbrist i vissa orter bör även i fortsättningen finnas

i en särskild kristidslagstiftning och avvecklas allteftersom balans inträder

på hyresmarknaden.

Departementschefen. Hyreslagstiftningssakkunnigas huvuduppgift var att

överväga om bestämmelserna angående besittningsskydd och hyressättning

för orter med en mera påtaglig lägenhetsbrist och för orter med en i huvudsak

balanserad hyresmarknad kunde samordnas i en reviderad permanent

hyreslag. Om en sådan ordning visade sig möjlig borde hyreslagen enligt

direktiven för de sakkunniga (se SOU 1966: 14 s. 16) innehålla dels grundläggande

regler om besittningsskydd och om prövning av hyrans storlek och

andra villkor för nytt hyresavtal, dels i vissa begränsade avseenden härifrån

avvikande bestämmelser, vilka efter särskilt förordnande kunde bringas

i tillämpning i orter med påtaglig lägenhetsbrist.

I det föregående har besittningsskyddet för bostadshyresgäst och lokalhyresgäst

behandlats. Jag har därvid anslutit mig till de sakkunnigas förslag

att bestämmelserna om hyresgästens besittningsskydd skall vara gemensamma

för den balanserade hyresmarknaden och för en marknad där

lägenhetsbrist råder. Som jag utförligt utvecklat utesluter inte detta, att

tillämpningen av bestämmelserna måste bli skiftande beroende på mark
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

nadsläget. Vid en mera påtaglig lägenhetsbrist måste självfallet större hänsyn

tas till hyresgästens anspråk på att få ha kvar sin hyresrätt än om god

tillgång finns på lägenheter.

Frågan om hyressättningen i samband med förlängning av hyresförhållandet

har ingående behandlats i avsnittet om besittningsskydd för bostadshyresgäst.

De sakkunnigas förslag innebär att ej heller i detta avseende

några särbestämmelser — jag bortser nu från reglerna om prövning av

förstagångshyra eftersom vid sådan prövning hyran skall bestämmas enligt

huvudnormen — är behövliga för den ej balanserade hyresmarknaden.

Denna uppfattning har väckt viss kritik särskilt från hyresrådets sida. Kritiken

går sammanfattningsvis ut på att den av de sakkunniga föreslagna

hyressättningsnormen — vars uppgift egentligen bara är att trygga besittningsskyddet

för hyresgästen på en hyresmarknad där i princip marknadsmässig

hyressättning tillämpas — inte är tillräcklig för att på en bristmarknad

motverka sådana av bristläget betingade hyreshöjningar som inte är

godtagbara från samhällssynpunkt. Jag har funnit kritiken berättigad och

har därför stannat för att vissa särbestämmelser behövs som ett komplement

till hyressättningsnormen för den i huvudsak balanserade hyresmarknaden.

I det följande kommer jag att först behandla frågan om utformningen

av den särskilda hyressättningsnorm som skall gälla för orter med mera påtaglig

bostadsbrist. Därefter behandlas det med denna fråga sammanhängande

spörsmålet om prövning av förstagångshyra. I detta sammanhang tar

jag också upp frågan om behovet av en lagfäst bytesrätt på bristorterna.

Mot bakgrunden av mitt ställningstagande till dessa frågor kommer jag att

därefter uppehålla mig vid frågan om tidpunkten och sättet för hyresregleringens

avveckling.

Vad först beträffar behovet av en särskild hyressättningsnorm

för bristorterna bör inledningsvis framhållas att regeln att

hyresgästen vid förlängning av hyresförhållandet är skyldig godta den fordrade

hyran, om den inte väsentligt överstiger hyran för lägenheter som

med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga, principiellt sett innebär inte bara

att jämförliga lägenheter får lika höga hyror utan även åtminstone på

längre sikt, att hyrorna i hela lägenhetsbeståndet anpassas till varandra

efter lägenheternas varierande bruksvärden. Hyrorna blir därigenom relativt

bestämda. Däremot ger bruksvärderegeln inte någon anvisning om på

vilken absolut nivå hyrorna kommer att ligga. Denna nivå kommer att bestämmas

av marknadsläget, dvs. förhållandet mellan tillgång och efterfrågan

på bostäder. I detta avseende skiljer sig regeln från de bestämmelser

om hyrans fastställande som finns i hyresregleringslagen. Där anknyts hyresläget

i princip för äldre hus till den hyra som utgick den 1 januari 1942

och för nyare hus till produktionskostnaderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

De särbestämmelser som enligt min mening är behövliga för bristorterna

bör innebära att också den absoluta hyresnivån blir i viss mån låst och

att den alltså inte kommer att styras av efterfrågetrycket. Låsningen bör

emellertid ske på ett helt annat sätt än som kännetecknar hyresregleringssystemet.

I första hand bör slås fast att även särbestämmelserna skall bygga

på avtalsfrihetens grund. Avtalad hyra eller den hyra som fordras i samband

med förlängning av hyresförhållande bör alltså provas bara om part

begär det. Vidare bör den enskilda fastighetens produktionskostnader inte

få inverka vid hyrans fastställande.

De sakkunniga utgår från att de allmännyttiga bostadsföretagens hyressättning

med tiden kommer att tjäna som riktpunkt vid hyresbedömningen.

Jag delar denna uppfattning, men som jag har anfört tidigare har inte dessa

företag en sådan ställning i det äldre lägenhetsbeståndet som krävs för att

företagens hyror över hela fältet skall bli bestämmande vid jämförelseprövningen

med tillämpning av bruksvärderegeln. De kommer darfor inte att

vid avvecklingen av hyresregleringen få en sådan prisledande funktion inom

hela lägenhetsbeståndet att ej godtagbara hyreshöjningar hindras. När

det gäller nyproduktionen av flerfamiljshus förhåller det sig emellertid obestridligen

så att dessa företag nu intar och för framtiden kan väntas behålla

en ledande ställning. Inom denna sektor kommer de allmännyttiga företagens

hyror otvivelaktigt att bli bestämmande för hyresläget. Eftersom

företagen tillämpar självkostnadsprincipen vilket innebär att hyrorna sätts

så att de på lång sikt täcker de faktiska kostnaderna, får man härigenom

en garanti för att oskäligt höga hyror inte kommer att tillämpas för lagenheter

i hus som uppförs i fortsättningen. I nyproduktionen föreligger således

ingen större risk för en ej önskvärd hyresutveckling på grund av bristorternas

efterfrågeöverskott. Den behövliga låsningen av hyresnivåerna i

det äldre lägenhetsbeståndet kan enligt min mening åstadkommas med utnyttjande

av detta förhållande. Jag föreslår att för bristorterna den aktuella

hyran prövas inte bara med hänsyn till jämförliga lägenheters hyra

utan även med beaktande av det allmänna hyresläget i orten för lägenheter

i nybyggda bostadshus. Detta hyresläge får utgöra utgångspunkten för beräkningen.

Från denna utgångspunkt får sedan den aktuella hyran bestämmas

efter en bedömning av den ifrågavarande lägenhetens modernitetsgrad,

underhåll och skick i övrigt m. m. Prövningen bör därvid gå till

på följande sätt.

Jämförelseprövningen med tillämpning av bruksvärderegeln bor vara

grundläggande. I första hand bör alltså den fordrade hyran — eller vid

förstagångsprövning den avtalade hyran — jämföras med hyran för

lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Från jämförelsematerialet

utesluts därvid sådana enstaka topphyror som under alla förhållanden

inte får vara vägledande för jämförelsen. Enligt huvudregeln

skall härefter prövningen av den aktuella hyran ske utifrån den hyresnivå

opaginerad Kontrollera mot PDF

190

Kungi. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

som bildas av de högsta hyrorna. På detta stadium bör hänsynstagandet till

det allmänna hyresläget i orten för lägenheter i nybyggda bostadshus komma

in. Hyran för de aktuella jämförelselägenheterna bör sålunda ställas

samman med hyran för lägenheter i nybyggda hus. Härvid bör jämförelsen

inriktas på sådana lägenheter som är så likvärdiga som omständigheterna

tillåter. Man bör sålunda kunna utvälja sådana lägenheter i nybyggda hus

som är likvärdiga med jämförelselägenheterna i fråga om exempelvis rumsantal

och bostadsyta. Mot bakgrunden av hyresläget för lägenheterna i nyby§§da

hus bör sedan bedömas om hyran för jämförelselägenheterna är

rimlig. Vid denna bedömning måste självfallet behörig hänsyn tas till att

bruksvärdet för de båda kategorierna av lägenheter ofta inte är detsamma.

Leder bedömningen till att hyran för någon eller några av de lägenheter

som ingår i jämförelsematerialet inte kan anses rimlig i förhållande till

hyresläget i nybyggda bostadshus, bortses från dessa lägenheter vid jämförelseprövningen.

Jag vill betona att den nu beskrivna särregeln syftar endast till att hindra

att bristmarknadens efterfrågeövertryck får verka alltför fritt på hyressättningen.

Framför allt ger särregeln möjlighet att vid jämförelseprövningen

bortse från sådana alltför höga hyror som hyresgäster frivilligt tagit på sig.

I den mån dessa hyror bildar en hyresnivå, skulle de annars kunna påverka

hyressättningen på ett sätt som inte är acceptabelt från samhällssynpunkt.

Ofta torde det bli möjligt att utan särskild utredning utesluta hyror av detta

slag från jämförelsematerialet. Detta gäller särskilt fall när materialet

innehaller ett representativt inslag av lägenheter från allmännyttiga bostadsföretags

fastigheter med hyror som är anpassade till hyresläget i nyproduktionen.

Högre liggande hyror bör i sådant fall inte få påverka bedömningen.

De sakkunnigas förslag innebär att det alltid är tillåtet för hyresvärd och

hyresgäst att själva träffa avtal om hyran. Förslaget bygger alltså på avtalsfrihet

även när det gäller orter med mera påtaglig bostadsbrist. Det finns

alltså inte såsom enligt hyresregleringslagen något krav på att myndighet

prövar vilken hyra som skall utgå. För att hyresgästen inte skall vara helt

utlämnad åt den fria marknadsprissättningen föreslår de sakkunniga att

hyresgästen skall kunna få den avtalade hyrans, den s. k. f örstagångshyrans

skälighet prövad. Denna möjlighet skall stå till hyresgästens förfogande

under viss tid från det att han första gången träffade avtal om förhyrning

av lägenheten. Prövningen skall kunna komma till stånd även på

begäran av hyresvärden. Förslaget innebär en betydelsefull inskränkning

i avtalsfrihetens princip. Enligt min mening är inskränkningen emellertid

nödvändig för att hyresregleringen skall kunna avskaffas beträffande sådana

orter där bostadsbrist alltjämt föreligger. Förslaget har också vunnit

allmänt gillande under remissbehandlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit bör förstagångsprövningen

kunna avse även sådan hyra som avtalats viss tid efter upplåtelsen av

lägenheten. Jag delar de sakkunnigas uppfattning att denna tid bör bestämmas

till nio månader, dvs. samma tid som måste förflyta för att besittningsskydd

skall föreligga när hyresavtalet upphör. Likaså kan jag biträda

de sakkunnigas förslag att förstagångsprövningen måste begäras inom

ett år från det hyresförhållandet började. I enlighet med de sakkunnigas

förslag bör beslut om nedsättning av förstagångshyra inte få avse

tid innan prövningen påkallades.

Som statens personalbostadsdelegation anfört behövs knappast någon,

prövningsmöjlighet i fråga om förstagångshyra för statsverkets bostäder.

Jag anser ändå inte motiverat att undanta denna lägenhetskategori från

reglerna om prövning av förstagångshyra.

De sakkunniga föreslår att Kungl. Maj :t vid den nya hyreslagens ikraftträdande

skall bestämma det geografiska tillämpningsområdet för bestämmelserna

om prövning av förstagångshyra men att det fortsatta handhavandet

av dessa frågor skall uppdras åt bostadsstyrelsen. Från många håll,

bl. a. av bostadsstyrelsen själv, yrkas att det alltid skall ligga i Kungl. Maj .ts

hand att förordna om förstagångsprövningens geografiska omfattning. Jag

biträder denna mening. Förslag om inskränkning eller utvidgning av bestämmelsernas

tillämpningsområde kan med denna ordning väckas av

var och en. Hyresnämnderna bör dock ha som uppgift att ta erforderliga

initiativ i saken. Bestämmelser härom bör meddelas av Kungl. Maj :t.

De förut behandlade särbestämmelserna för hyressättningen på bristorter

bör naturligen ha samma tillämpningsområde som bestämmelserna om

prövning av förstagångshyra.

Bestämmelserna om hyressättningen på bristorter torde övergångsvis

kunna vålla komplikationer för sådana fall då skillnader i finansieringsbetingelserna

eller andra omständigheter medverkat till att hyrorna för vissa

lägenheter kommit att ligga väsentligt högre än hyresläget i allmänhet

för likvärdiga lägenheter. I enlighet med de normer, som gäller för hyreskontrollen

enligt hyresregleringslagen och som innebär att hyran bestäms

med hänsyn till vad som bedöms utgöra skäliga produktionskostnader, är

ifrågavarande höga hyror godkända av de hyresreglerande organen, Den

omständigheten att man går över till ett nytt system för hyressättningen bör

inte föranleda att dessa hyror ej längre skulle anses godtagbara. Vid tilllämpningen

av hyressättningsbestämmelserna bör därför en hyra som fastställts

av hyresnämnd eller hyresrådet alltid anses skälig, dock inte i den

meningen att den utan vidare skall godtas som jämförelsehyra när hyran

för annan lägenhet prövas. En förutsättning är självfallet att lägenhetens

skick inte avsevärt försämrats eller hyresgästens förmåner avsevärt in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

skränkts. Det sagda får tillämpning främst för det fall att en ny hyresgäst

flyttar in i en lägenhet och påkallar prövning av den avtalade hyran, trots

att denna inte överstiger den hyra som gällde under hyresregleringslagens

giltighetstid. Det synsätt som jag här förordat stämmer överens med den

princip om att hyran skall bestämmas efter skälighet som ligger till grund

för hyressättningsreglerna. Det torde därför inte vara behövligt att föra

in någon särskild övergångsregel för de fall som avses här.

Jag har i avsnittet om personförändring på hyresgästsidan deklarerat den

uppfattningen att en lagstadgad bytesrätt bör införas men att

bestämmelserna därom bör gälla bara på en hyresmarknad med mera påtaglig

bostadsbrist. Jag avser nu att närmare gå in på frågan.

Det skall inte bestridas att hyresvärdarna i allmänhet visar förståelse för

hyresgästernas önskemål att byta lägenhet. Å andra sidan är det otvivelaktigt

så att angelägna bytesbehov emellanåt inte kan tillgodoses på grund av

att hyresvärden utan rimlig anledning vägrar att samtycka till en överlåtelse

av lägenheten. Under rådande bostadsbrist måste olägenheterna härav

anses vara så betydande att åtgärder till underlättande av lägenhetsbyten är

påkallade. Härom har de sakkunniga också varit eniga. Från bostadssociala

synpunkter är det av vikt att den minskade rörlighet på hyresmarknaden

som bostadsbristen för med sig motverkas genom att hyresgästerna i största

möjliga utsträckning kan ordna sin bostadsfråga genom lägenhetsbyten.

Det förslag till besittningsskydd för bostadshyresgäst som nu läggs fram

syftar inte enbart till att skapa trygghet för hyresgästen i besittningen av

hans hem. På en hyresmarknad som präglas av påtaglig bostadsbrist kan

besittningsskyddet sägas ha en vidare betydelse, nämligen att trygga hyresgästens

fortsatta behov av bostad för sig och sin familj. För den hyresgäst

som på grund av ändrade anställningsförhållanden måste flytta till annan

ort eller av annat skäl ser sig nödsakad att lämna lägenheten och som på

grund av bostadsbristen är hänvisad till att söka ordna sin bostadsfråga genom

byte är besittningsskyddet utan större värde i ett system där hyresvärden

utan bärande skäl kan motsätta sig en överlåtelse av hyresrätten.

Fn sådan ordning framstår som särskilt otillfredsställande i de fall då hyresvärdens

vägran att samtycka till ett ifrågasatt byte får till följd att

hyresgästen antingen tvingas att avstå från en förmånlig anställning på

annan ort eller tvingas att lämna sin familj kvar i den gamla lägenheten. En

i lag tryggad rätt att överlåta lägenheten för byte kan från denna synpunkt

sägas utgöra en önskvärd påbyggnad av besittningsskyddet.

På de anförda skälen anser jag alltså att en lagstadgad bytesrätt bör införas

och äga tillämplighet beträffande bristorter. Lämpligen bör bestämmelserna

gälla för sådana orter för vilka Kungl. Maj :t har förordnat att prövning

av förstagångshyra skall få äga rum.

Av hänsyn till hyresvärdens intressen kan hyresgäst inte ges en obegrän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

säd rätt till överlåtelse i samband med lägenhetsbyte. Möjlighet att vid vägrat

samtycke få ett byte till stånd bör föreligga endast efter prövning av

myndighet och under vissa begränsade förutsättningar. Vid sådan prövning

bör en avvägning ske mellan de berörda parternas motstående intressen.

För bifall till hyresgästens framställning om överlåtelse bör krävas att vägande

skäl talar för att ett byte kommer till stånd och att bytet kan ske

utan olägenhet för hyresvärden. Eftersom alltför täta byten måste anses vara

till förfång för hyresvärden, bör den som förvärvat hyresrätt genom byte

inte äga rätt att i sin tur överlåta lägenheten för byte förrän viss tid förflutit

efter förvärvet. Bytesrätten bör vidare begränsas till fall när hyresgästen avser

att genom överlåtelse av sin hyresrätt förvärva annan hyresrätt eller en

bostadsrätt. Slutligen bör rätt att använda lägenheten som bytesobjekt inte

föreligga i sådana fall då hyresgästen saknar optionsrätt eller i allmänhet

inte är berättigad till förlängning av hyresförhållandet. I det av de sakkunniga

utarbetade förslaget till lagstadgad bytesrätt är dessa synpunkter i allt

väsentligt beaktade. Förslaget är därför enligt min mening väl ägnat att

läggas till grund för lagstiftning om bytesrätt för bostadshyresgäst. Jag har

också utformat mitt förslag på ett sätt som i sak stämmer nära överens med

de sakkunnigas förslag.

Jag övergår nu till frågan om tidpunkten och sättet för hyresregleringens

avveckling. Hyresregleringen påverkar som bekant rättsförhållandet

mellan hyresvärd och hyresgäst i två skilda hänseenden. För

det första innebär regleringen att parterna, om man bortser från möblerade

lägenheter och i vissa undantagsfall lokaler, är helt fråntagna rätten att

själva avtala om hyran. Denna måste fastställas av hyresreglerande myndighet,

och det är straffbart att ta ut högre hyra än den fastställda. För det

andra ger regleringen hyresgästen ett besittningsskydd, som i praktiken utvecklats

till en kvarboenderätt vilken endast i undantagsfall kan sättas ur

spel. En avveckling av hyresregleringen innebär f. n. att parterna får full

frihet att avtala om hyran och att hyresgästen blir bunden under avtalets

giltighetstid av vad som avtalas. Denna avtalsfrihet inträder även i fråga om

hyresavtal som löper vid tidpunkten för avvecklingen. Hyreskontrollen enligt

hyresregleringslagen har dock en viss efterverkan, eftersom hyresvärden

enligt 2 § avvecklingslagen inte utan hyresgästens samtycke får höja hyran

för återstående del av hyresperioden, även om hyresavtalet i och för sig

skulle ge honom sådan rätt. I fråga om besittningsskyddet innebär en avveckling

av hyresregleringen att hyresgästen ej längre kan vända sig till

hyresnämnd och begära ogiltigförklaring av uppsägning eller eljest förlängning

av hyresavtalet. Ändringen i rättsläget i fråga om besittningsskyddet

är emellertid endast av formell natur, eftersom besittningsskyddslagen, som

blir tillämplig vid avveckling av hyresregleringen, tillförsäkrar hyresgästen

ett i huvudsak likvärdigt besittningsskydd. Beträffande hyressättningen in
7

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A1 år 1967

träder den betydelsefulla ändringen att hyresvärden får ta ut högre hyra i

samband med förlängning av hyresförhållandet, om höjningen bara håller

sig inom vad som är skäligt. Annorlunda uttryckt får hyresgästen bo kvar

endast om han är beredd att betala marknadsmässig hyra.

Hyreslagstiftningssakkunnigas förslag till ny hyreslag innebär bl. a. att det

besittningsskydd för hyresgäst som f. n. grundar sig på hyresregleringen

eller besittningsskyddslagen blir inskrivet i den permanenta hyreslagen och

att hyreskontrollsystemet enligt hyresregleringslagen ersätts av vissa hyresspärrar

i hyreslagen. Hyresregleringen blir alltså obehövlig i samma

mån som den nya hyreslagen görs tillämplig på ett hyresförhållande. Det är

därför naturligt att avvecklingen av hyresregleringen samordnas med övergången

från äldre till ny hyreslag. De sakkunniga föreslår i huvudsak en sådan

samordning. Såvitt avser den normala typen av hyresavtal, dvs. avtal

som löper på bestämd tid, vanligtvis ett år med rätt till förlängning av avtalet

för en ny tidsperiod av samma längd om uppsägning inte sker viss

tid i förväg, kan de sakkunnigas förslag beskrivas på detta sätt.

Beträffande först lokaler i hela landet och bostadslägenheter i hyresreglerade

orter utanför de tre storstadsregionerna innebär förslaget följande. Om

hyresavtalet träffas efter den av de sakkunniga föreslagna tidpunkten för

nya hyreslagens ikraftträdande, dvs. den 1 november 1967 eller senare, faller

avtalet över huvud taget inte under hyresregleringen. Avtalet faller i stället

helt under den nya hyreslagen. I fråga om avtal som löper vid tidpunkten

för den nya lagens ikraftträdande skall som förut framgått äldre hyreslag

tillämpas under den återstående hyrestiden. I konsekvens härmed gäller

också hyresregleringslagens besittningsskyddsregler under samma tid. Detta

innebäi att rätten att bo kvar i lägenheten under påföljande hyresperiod

följer hyresregleringslagens bestämmelser. Den hyra som fastställts enligt

hyresregleringslagen utgår under såväl återstående hyrestid som den därpå

följande hyresperioden. Hyresregleringen inverkar alltså på hyresförhållandet

t. o. m. utgången av den första hyresperiod som i sin helhet infaller efter

den nya hyieslagens ikraftträdande. För langtidsavtalen — enligt förslaget

avtal för vilka hyrestiden utgår den 1 januari 1969 eller senare — blir den

nya lagens besittningsskyddsregler omedelbart tillämpliga. Den tid under

vilken hyresvärden är bunden av den enligt hyresregleringslagen fastställda

hyran sträcker sig i dessa fall inte utöver löpande hyresperiod men är i

vissa fall ytterligare begränsad.

I fråga om bostadslägenheter inom de tre storstadsregionerna föreslås

vissa avvikelser från nyssnämnda regler. Dessa avvikelser gäller endast

den nya lagens regler om besittningsskydd och liyressättning och därtill

knutna förfaranderegler. Förslagets innebörd är här i huvudsak följande.

De nya reglerna blir inte tillämpliga pa sadana hyresavtal där hyrestiden

utgår före den 1 januari 1970. Utgår hyrestiden senare får de nya reglerna

betydelse först från den nya hyresperiodens början. Detta gäller dock en
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

195

dast om hyresvärden sagt upp avtalet. Har uppsägning inte skett, skall

de hyresvillkor som gällde under hyresregleringstiden äga fortsatt tilllämpning

även under den följande hyresperioden.

Som torde ha framgått av det anförda avviker förslagets bestämmelser om

avvecklingen av hyresregleringen för lokaler och för bostadslägenheter

utanför de tre storstadsregionerna i viss utsträckning från dem som f. n. tilllämpas

vid regional avveckling av hyresregleringen. Skillnaden består i att

hyresregleringens besittningsskyddsregler enligt förslaget alltjämt skall tilllämpas

under den återstående avtalsperioden och att som följd härav den

hyra som fastställts enligt hyresregleringslagen får gälla även under följande

avtalsperiod.

Den föreslagna metoden för avvecklingen av hyresregleringen har väckt

kritik från skilda håll under remissbehandlingen och det har gjorts gällande

att bestämmelserna är svårfattliga och mindre väl ägnade för tillämpning i

praktiken. Flera remissinstanser har framhållit att de föreslagna bestämmelserna

under alla förhållanden måste omarbetas i redaktionellt hänseende.

Även enligt min uppfattning har de sakkunnigas förslag om hur avvecklingen

av hyresregleringen skall gå till vissa betydande olägenheter. Detta

gäller framför allt den ordning som föreslås för storstadsregionerna. Förslaget

innebär för dessa orter i huvudsak att övergången till den nya hyreslagen,

bortsett från reglerna om besittningsskydd för bostäder och förfarandet

i hyrestvister, sker successivt under tiden den 1 november 1967— den 1

oktober 1969, medan avvecklingen av hyresregleringen samt ikraftträdandet

av nämnda regler om besittningsskydd och förfarandet i hyrestvister sker

successivt under tiden den 1 januari — den 1 oktober 1970. Genom att på

detta sätt avvecklingen av hyresregleringen inte sker samtidigt med övergången

till den nya hyreslagen och dessutom den nya lagen inte träder i kraft

i sin helhet vid en enda tidpunkt, uppkommer ett relativt långvarigt och

komplicerat övergångsskede som skulle bli besvärande för hyresmarknaden.

Som huvudsakligt motiv för förslaget att uppskjuta hyresregleringens avveckling

till en senare tidpunkt för storstäderna än för landet i övrigt

åberopar de sakkunniga hänsynen till den nya organisationen för prövning

av hyrestvister. Även enligt min mening måste tidpunkten för avvecklingen

väljas så att man får god tid att bygga upp organisationen. Detta är emellertid

ett behov som föreligger för hela landet och motiverar knappast någon

särbehandling av storstadsregionerna. Med den utformning av organisationen

som departementsförslaget innebär finns det dessutom, som jag närmare

utvecklat i avsnittet om förfarandet i hyrestvister, goda förutsättningar

att bemästra en eventuell stark tillströmning av ärenden i övergångsskedet.

Farhågorna för att organisationen skall visa sig otillräcklig i övergångsskedet

motiverar sålunda inte att storstadsregionerna behandlas annorlunda

än landet i övrigt. Det av de sakkunniga åberopade motivet för att

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

dröja med avvecklingen av hyresregleringen för storstadsregionerna väger

därför inte tungt. Den avgörande frågan är i stället huruvida förhållandena

på sådana orter där stark bostadsbrist råder — främst storstadsregionerna

— medger att man utan ytterligare uppskov avvecklar hyresregleringen.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har från många håll,

särskilt från remissinstanser som har anknytning till storstadsregionerna,

framhållits att det är önskvärt att dröja någon tid med övergången till den

friare hyresmarknad som förslaget leder till. Dessa uttalanden tar i första

hand sikte på storstadsregionerna men gäller också andra orter med eu mera

påtaglig bostadsbrist.

Frågan hur det föreslagna hyressättningssystemet kommer att verka på en

bristmarknad är svår att bedöma. Mycket talar för de sakkunnigas uppfattning

att systemet i och för sig kan genomföras omedelbart utan att man

behöver befara alltför svåra övergångsproblem. Men otvivelaktigt finns det

skäl som talar för att en fördröjd avveckling av hyresregleringen ger möjlighet

till en smidigare övergång till hyressättningen på den fria hyresmarknaden

än om avvecklingen sker redan nu. Remissutfallet är också

ägnat att stämma till varsamhet.

Mot bakgrunden av det anförda har jag stannat för att förorda att avvecklingen

av hyresregleringen såvitt gäller bostadslägenheter fördröjs något

för sådana orter där en mera påtaglig bostadsbrist råder. Fördröjningen bör

dock inte hindra att hyresregleringslagen så snart som möjligt helt upphävs

och ersätts av den nya hyreslagen. Avvecklingen bör ske på det sättet att

den hyreshöjning som kan följa av att en bostadslägenhets hyra bestäms

efter hyresläget för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är jämförliga

får ske etappvis under en övergångstid. Denna övergångstid bör vara

längre för de tre storstadsregionerna än för övriga orter med mera påtaglig

bostadsbrist.

Jag föreslår att hyresregleringslagen sätts ur kraft vid utgången av år

1968 och att nya hyreslagen får träda i kraft den 1 januari 1969. För storstadsregionerna

bör övergångstiden bestämmas till fyra år, alltså till utgången

av år 1972, och för övriga berörda orter till två år eller till utgången

av år 1970. De orter där hyreshöjningarna övergångsvis får ske

endast etappvis bör vara desamma som de för vilka förordnande ges om

prövning av förstagångshyra.

När under övergångstiden fråga uppkommer om höjning av hyra som

är lägre än hyran för likvärdiga lägenheter, bör hyresgästen inte vara skyldig

att godta större höjning än som motsvarar skälig andel av skillnaden

mellan utgående hyra och hyran för likvärdiga lägenheter. Andelens storlek

bör bestämmas så att lägenhetens hyra under övergångstiden smidigt anpassas

till hyran för likvärdiga lägenheter. Det sagda innebär inte nödvändigtvis

att höjningen fördelas med lika stora andelar vid varje avtalstillfälle.

Om skillnaden mellan den utgående hyran och hyran för likvärdiga lägen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

heter inte är alltför stor kan det vara motiverat att tillåta att höjningen

slås ut på ett mindre antal avtalstillfällen. I lagen bör endast läget vid övergångstidens

slut fixeras. Vid den tidpunkten bör lägenhetens hyra ha tilllåtits

att komma upp i nivå med hyresläget för likvärdiga lägenheter. Den

föreslagna ordningen med etappvisa höjningar bör gälla till förmån bara

för den hyresgäst som hyr lägenheten vid utgången av år 1968. Om lägenheten

därefter upplåts till annan hyresgäst, bör hyresvärden vara oförhindrad

att omedelbart ta ut den hyra som den nya lagens hyressättningsregler

medger.

Om lägenhetens bruksvärde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete

och denna ökning inte beaktats vid bestämmande av den utgående

hyran, bör hyresgästen alltid vara skyldig att godta en fordrad hyra

som inrymmer skälig höjning med hänsyn till det ökade bruksvärdet. Är

arbetet av genomgripande omfattning, bör någon begränsning av hyreshöjningen

med hänsyn till de nu diskuterade övergångsbestämmelserna över

huvud taget inte ske.

Det är att förvänta att hyresmarknadens partsorganisationer kommer att

träffa överenskommelser om de utgående hyrornas anpassning under övergångstiden

till det hyresläge som kommer att råda vid övergångstidens

slut. Sådana överenskommelser torde i stor utsträckning kunna tjäna som

vägledning för hyressättningen även utanför organisationernas gemensamma

verksamhetsområde. Härigenom erhålls garantier för att anpassningen

sker på sådant sätt att hyresgästernas anspråk på en mjuk övergång till

en friare hyresmarknad tillgodoses.

Avvecklingen av hyresregleringen bör i övrigt ske enligt avvecklingslagen.

Att denna lag blir tillämplig får betydelse framför allt i det hänseendet att

enligt 2 § hyresavtal som träffats före tidpunkten för avvecklingen men

omfattar även tid efter denna anses uppta den hyra som skolat utgå när

hyresregleringen upphörde. Detta innebär en avvikelse från de sakkunnigas

förslag. Detta innehåller visserligen en motsvarande bestämmelse i övergångsbestämmelserna

men bestämmelsen avser enbart bostadslägenheter. Jag

kan för min del inte finna skäl till att i detta avseende behandla de skilda

lägenhetskategorierna olika.

opaginerad Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj :ts proposition nr 1/M år 1967

Specialmotivering

Förslaget till ny hyreslag

Departementschefen. Ändringarna i den nuvarande hyreslagen är av så ingripande

beskaffenhet att det är ofrånkomligt att lägga fram lagförslaget

som ett förslag till ändrad lydelse av liela 3 kap. NJL. Åtskilliga av kapitlets

nuvarande bestämmelser kommer dock att inflyta i förslaget utan någon

ändring i sak.

I gällande rätt liksom i kommitténs och de sakkunnigas förslag är kapitlets

paragrafer inordnade under mellanrubriker. Denna ordning behålls

i departementsförslaget men rubrikerna är i vissa avseenden ändrade och

dispositionen en annan. Avvikelserna torde inte fordra några kommentarer

annat än i följande hänseenden. I de sakkunnigas förslag finns ett särskilt

avsnitt om rätt för hyresgästs make att överta hyresrätten till makarnas

gemensamma bostad m. in. (58-60 §§). Av lagtekniska skäl har jag ansett

lämpligare att hänföra bestämmelserna i detta avsnitt till de allmänna avsnitten

om överlåtelse av hyresrätt och om rätt till förlängning av hyresavtal.

De aktuella bestämmelserna återfinns i 33, 47 och 49 §§ i departementsförslaget.

I 78 § har de sakkunniga tagit upp skilda bestämmelser angående

hyresförhållanden som beror av anställning. I departementsförslaget

tas dessa bestämmelser upp i 4 § andra stycket, 46 § och 68 § andra

stycket.

I den nuvarande lagtexten förekommer på skilda ställen hänvisningar till

olika paragrafer i arrendekapitlet i NJL. Dessa hänvisningar medför att lagmaterialet

är mindre lättillgängligt. Med hänsyn till att eu revision pågår av

arrendebestämmelserna, har jag emellertid inte ansett lämpligt att göra

någon bearbetning av lagtexten i detta hänseende. Frågan får tas upp på

nytt, när hyres- och arrendebestämmelserna skall infogas i den nya jordabalken.

Även vissa andra frågor angående lagtextens utformning kan då behöva

tas upp.

Tillämpningsområde

1 §•

Paragrafen motsvarar delar av 1 och 2 §§ i hyreslagen och hyreslagskommitténs

förslag. Den överensstämmer i sak med 1 § i de sakkunnigas förslag.

Gällande rätt. Av 1 och 2 §§ hyreslagen framgår att till hyresavtal är att

hanfora dels avtal varigenom hus eller del av hus upplåts till nyttjande mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

lega, dels avtal som jämte det att det innefattar upplåtelse av hus eller del av

hus avser upplåtelse även av jord att nyttjas i förening med lägenheten, om

jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för

annat ändamål än jordbruk.

Hyreslagskommittén. Förslaget överensstämmer helt med gällande rätt.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Till hyresavtal hänförs endast upplåtelse

till nyttjande mot vederlag. Vederlaget kan bestå av pengar eller utgöras av

arbete eller annan tjänst eller av naturaalster. Helt vederlagsfri upplåtelse

av lägenhet faller inte under lagens tillämpningsområde, om annat ej följer

av den särskilda bestämmelsen i andra stycket om upplåtelse av lägenhet i

anslutning till tjänst. Denna senare bestämmelse är närmare berörd i avsnittet

om begränsning av besittningsskyddet. Bestämmelsen i 2 § andra

stycket hyreslagen om upplåtelse av bostadsrätt har tagits upp som ett

tredje stycke.

Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag inleds hyreslagen med

de grundläggande reglerna om hyresbestämmelsernas tillämpningsområde. I

gällande rätt däremot återfinns motsvarande regler som en del av bestämmelserna

om hyresavtals ingående. Jag anser att de sakkunnigas förslag innebär

en vinning.

Sakligt sett överensstämmer paragrafen med gällande rätt så när som på

regeln i andra stycket andra punkten om upplåtelse av lägenhet genom

tjänsteavtal eller i anslutning till sådant avtal. Ändringen innebär att hyreslagen

blir tillämplig på alla sådana upplåtelser, alltså även på de rena tjänstebostadsupplåtelserna,

vilka i gällande rätt faller utanför hyreslagstiftningen.

Mitt ställningstagande till denna fråga återfinns i avsnittet om begränsning

av besittningsskyddet. Vissa redaktionella ändringar har genomförts

i departementsförslaget i förhållande till de sakkunnigas förslag. I lagförslaget

görs i många hänseenden skillnad mellan lägenheter som helt eller

till inte oväsentlig del uthyrts för att användas som bostad samt andra lägenheter.

Lagtexten synes kunna förenklas om en beteckning införs för det

förra slaget av lägenheter. Lämpligen kan som sådan beteckning användas

ordet bostadslägenhet.

Hyresavtals ingående

2 §•

Paragrafen, som motsvarar del av 1 § i hyreslagen och hyreslagskommitténs

förslag, överensstämmer i sak med 2 § i de sakkunnigas förslag.

Gällande rätt. Hyresavtal skall enligt 1 § hyreslagen i princip upprättas

skriftligen. Två undantag finns dock. Det ena avser fall när lägenheten upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

200 Kungi. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

låts för tid understigande ett år. Det andra gäller den situationen att parterna

enats om muntligt avtal. Om ändring eller tillägg görs i ett skriftligen

upprättat avtal, skall anteckning om ändringen göras på handlingen, om

någon av parterna begär det.

Hyreslagskommittén. Enligt kommitténs förslag är bostadshyresgäst i

många fall berättigad att erhålla nytt hyresavtal vid hyrestidens utgång. Det

kan i olika hänseenden vara av betydelse att ett på sådant sätt tillkommet

avtal avfattas i skriftlig form. Med hänsyn härtill bör avtalet på begäran

av endera parten ges skriftlig form.

Om ett avtal som upprättats skriftligen ändras eller kompletteras, skall

— liksom enligt nuvarande hyreslag — anteckning göras på handlingen, om

hyresvärden eller hyresgästen begär det. Detsamma synes böra gälla, när

någon i laga ordning trätt i hyresgästens ställe. Genom att en anteckning

om personförändringen görs på det skriftliga kontraktet, undanröjs den

tvekan som annars kan uppkomma, huruvida hyresförhållandet även efter

personförändringen skall anses grundat på skriftligt avtal.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Enligt de sakkunnigas mening kan den nuvarande

utformningen av skriftlighetskravet inte anses tillfredsställande i en

lagstiftning enligt vilken flertalet hyresavtal är underkastade regler om besittningsskydd.

Vardera parten i ett hyresförhållande bör, oavsett hyresavtalets

längd, kunna kräva att avtalet ges skriftlig form. Även muntliga avtal

bör dock alltid vara bindande för parterna.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag vilar — liksom gällande

rätt — på den principen att ett muntligt hyresavtal alltid skall vara bindande.

Denna princip bör inte frångås. Har muntligt avtal träffats, bör

dock enligt förslaget var och en av parterna när som helst kunna kräva

att avtalet ges skriftlig form. I motsats till gällande rätt bör detta gälla

oberoende av upplåtelsetidens längd och även om parterna kommit överens

om att avtalet skall vara muntligt. Den föreslagna utvidgningen av rätten

att få till stånd skriftligt avtal synes ändamålsenlig. Departementsförslaget

har därför utformats i stort sett enligt de sakkunnigas förslag.

Hyrestid och uppsägning

3-4 §§.

Paragraferna mosvarar 5 och 6 §§ i såväl hyreslagen som hyreslagskommitténs

förslag samt 3 och 5 §§ i de sakkunnigas förslag.

Gällande rätt. I 5 § första stycket i hyreslagen finns bestämmelser om

uppsägning av hyresavtal som träffats på obestämd tid. Reglerna som kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

åsidosättas genom avtal innebär, att avtalet upphör viss tid efter uppsägning.

Uppsägningstidens längd är beroende av längden på den period för

vilken hyran beräknas. Enligt andra stycket i samma paragraf skall reglerna

om uppsägningstid tillämpas också i fråga om tidsbestämda avtal,

när förbehåll om uppsägning gjorts men viss uppsägningstid ej bestämts.

Om hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid är uppsägningstiden

anknuten till s. k. fardagar. Lägenheten skall avträdas på den fardag som

inträffar näst efter tre månader från uppsägningen. Fardagar är den 1

april och den 1 oktober.

En regel om s. k. tyst förlängning av hyresavtal finns i 6 §. Om hyresgästen

vid förhyrning på bestämd tid suttit kvar i lägenheten efter hyrestidens

utgång och hyresvärden inte inom en månad därefter anmanat

honom att avflytta, anses avtalet förlängt på obestämd tid. Bestämmelsen

torde ha tillkommit med tanke på hyresavtal som slutits för en fixerad

tid utan förbehåll om uppsägning. I rättspraxis har bestämmelsen dock

tillämpats även på hyresavtal, som slutits för viss tid med förbehåll om

förlängning på bestämd tid vid utebliven uppsägning.

I hyreslagen är inte reglerat hur det går om hyresavtalet träffats på bestämd

tid med förbehåll om uppsägning men utan att någon tid angetts på

vilken avtalet skall anses förlängt om det inte sägs upp. Eu viss sedvana

torde emellertid föreligga, som innebär att avtalet om hyrestiden ej är

alltför långvarig skall anses förlängt på samma tid som den ursprungliga

hyrestiden.

Hyreslagskommittén. Kommittén har i sitt förslag tagit upp 5 § hyreslagen

med endast smärre ändringar i sak. I gällande rätt utgår paragrafen

från att hyresgästen alltid skall vara skyldig att flytta vid hyrestidens utgång.

Enligt kommitténs förslag är emellertid hyresgästen ofta tillförsäkrad

optionsrätt till nytt avtal. Om optionsfrågan inte är avgjord vid hyrestidens

utgång, är hyresgästen berättigad att sitta kvar i lägenheten till dess

frågan blivit avgjord. Har optionstalan ogillats kan hyresgästen beviljas

anstånd med att avträda lägenheten. Med hänsyn härtill har kommittén

funnit lämpligt att byta ut uttrycken »skall lägenheten avträdas» och »dagen

för lägenhetens avträdande» i 5 § hyreslagen mot uttrycken »upphör

avtalet att gälla» resp. »dagen för avtalets upphörande».

Bestämmelsen i 6 § hyreslagen om tyst förlängning kan enligt kommittén

inte bibehållas för hyresförhållanden på vilka optionsrätt kan ifrågakomma.

Det kan nämligen inte krävas att hyresvärden, sedan han meddelat

hyresgästen att denne har att hänskjuta frågan om optionsrätt till medlingsnämnd

om han ej vill flytta, skulle vara skyldig att vidta ytterligare

formaliteter för att få hyresförhållandet upplöst. Kommittén föreslår därför

att 6 § inte skall tillämpas på upplåtelse som är att hänföra under optionsreglerna,

under förutsättning att hyresvärden under hyrestiden eller inom

7-j- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

202 Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

en månad från dess utgång lämnat hyresgästen sådant meddelande som in-''

leder optionsproceduren.

Hyreslagstiftningssakkunniga. De sakkunniga föreslår att uppsägningsPlikt

skall föreligga i alla hyresförhållanden utom när hyresavtalet gäller

för bestämd tid som inte överstiger nio månader utan förbehåll om förlängning

vid utebliven uppsägning. Uppsägningsplikten kommer därmed

att omfatta alla hyresförhållanden i vilka förlängningsrätt för bostadshyresgäst

eller ersättningsrätt för lokalhyresgäst kan komma i fråga. Härigenom

får man en för alla långsiktiga hyresavtal enhetlig och relativt tidig

utgångspunkt för den frist som hyresgästen har att iaktta om han vill

påkalla besittningsskydd.

Bestämmelsen i 6 § hyreslagen om tyst förlängning behålls för det fall

att hyresavtal ingåtts för bestämd tid som ej överstiger nio månader utan

förbehåll om förlängning vid utebliven uppsägning. Om hyresavtal träffats

för längre tid än nio månader utan förbehåll om förlängning vid utebliven

uppsägning skall avtalet anses förlängt på ett år i sänder, om det ej sägs

upp.

De sakkunniga föreslår vidare att uppsägningstidens längd skall vara

anknuten, inte som enligt hyreslagen till den tid för vilken hyran beräknas

utan till den avtalade hyrestidens längd. Förslaget innebär att fardagsbegreppet

slopas, eftersom det ej längre anses ha någon praktisk betydelse.

Om hyrestiden ej är bestämd, upphör avtalet enligt förslaget att gälla en

månad eller, om hyresförhållandet varat längre tid än ett år, tre månader

efter uppsägningen, om annat ej följer av avtalet.

Remissyttrandena. Regeln att uppsägning alltid skall ske kritiseras av

Sveriges fastighetsägareförbud och Näringslivets byggnadsdelegation men

godtas av Hyresgästernas riksförbund.

Svea hovrätt förordar att uppsägningstidens längd såsom f. n. anknyts

till det sätt på vilket hyran beräknas.

Flera remissinstanser vill ha kvar begreppet fardag. Till dem hör Svea

hovrätt, hyresrådet, lagberedningen, Sveriges fastighetsägareförbund och

Hyresgästernas riksförbund. Fastighetsägareförbundet betonar fardagarnas

supplerande betydelse och anser att en fardagsregel skapar viss stabilitet

i hyresförhållandet. Lagberedningen framhåller att hyresgästen enligt

förslaget får bereda sig på att flytta när som helst efter utgången av uppsägningstiden,

oavsett om årstiden är lämplig eller om det finns tillgång

till bostäder. Såväl lagberedningen som Svea hovrätt påpekar att reglerna

om avträde på fardag har betydelse enligt andra lagregler och att verkningarna

av förslaget i detta hänseende bör undersökas.

Hyresrådet, Stockholms rådhusrätt och Hyresgästernas riksförbund kritiserar

avfattningen av 3 § andra stycket i de sakkunnigas förslag. Lag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1967

texten kan lätt misstolkas så, att avtalet skulle upphöra att gälla efter de

angivna uppsägningstidernas utgång trots att den avtalade hyrestiden ännu

ej gått ut.

Departementschefen. Enligt hyreslagen upphör ett hyresavtal som träffats

för bestämd tid utan vidare vid hyrestidens utgång, om inte avtalet innehåller

särskild bestämmelse om att uppsägning måste ske. Detsamma gäller

när hyrestidens längd beror av framtida händelse, exempelvis beträffande

ett kopplat avtal att anställningen upphör.

De sakkunniga föreslår nu att skyldighet i viss utsträckning skall föreligga

att säga upp även hyresavtal av detta slag. Av motiven framgår att

förslaget avser sådana hyresförhållanden, i vilka förlängningsrätt för bostadshyresgäst

eller ersättningsrätt för lokalhyresgäst kan komma i fråga.

Förslaget torde därför innebära att uppsägningsskyldighet skall föreligga

i fråga om alla andra hyresavtal än sådana avtal som är träffade för bestämd

tid utan förbehåll om uppsägning och som avser ett hyresförhållande

vilket vid hyrestidens utgång inte varat mer än nio månader, dvs.

besittningsskyddets karenstid.

För egen del anser jag att man uppnår en önskvärd klarhet i rättsläget

beträffande besittningsskyddet, om uppsägning alltid måste ske av sådana

avtal på vilka besittningsskyddsbestämmelserna är tillämpliga. Jag biträder

därför de sakkunnigas uppfattning i denna fråga. I departementsförslaget

kommer detta till uttryck på följande sätt. I 4 § första stycket första

punkten anges att om hyresavtal är träffat för bestämd tid utan förbehåll

om uppsägning och om hyresförhållandet vid hyrestidens utgång varat

högst nio månader avtalet upphör att gälla vid hyrestidens utgång utan att

uppsägning sker. Av 3 § första stycket och 4 § andra stycket framgår att

beträffande alla andra hyresavtal uppsägning måste ske för att avtalet skall

upphöra att gälla. Jag bortser nu från fall då hyresavtal förfaller eller upphör

genom överenskommelse.

Vad härefter gäller frågan om uppsägningstidens längd finns det i hyreslagen

dispositiva bestämmelser beträffande dels hyresavtal som träffats för

bestämd tid med förbehåll om uppsägning men utan att uppsägningstiden

angetts, dels avtal i vilka hyrestiden ej är bestämd. Uppsägningstidens

längd är beroende av längden av den period för vilken hyran beräknas. Om

hyran beräknas för kvartal eller längre tid, är uppsägningstiden bestämd

på sådant sätt att lägenheten skall avträdas på viss fardag.

De sakkunniga föreslår att uppsägningstiden för tidsbestämda avtal i

vilka uppsägningstiden inte angetts skall vara anknuten till hyrestidens

längd. Förslaget innebär att uppsägningstiden varierar från en dag, om

hyrestiden är högst en vecka, till ett år, om hyrestiden är längre än fem år.

Beträffande ettårsavtalen föreslås tre månaders uppsägningstid. Uppsägningstiden

är inte i något fall anknuten till fardag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

Jag biträder de sakkunnigas uppfattning att det för de tidsbestämda hyresavtalen

är lämpligare att anknyta uppsägningstidens längd till hyrestiden

än till den period för vilken hyran beräknas. Eftersom förslaget innebär

att uppsägningstidens längd för de mera långvariga hyresavtalen inte

längre beror av fardagarna, kommer det att åvila parterna själva att ge

hyresavtalet ett sådant innehåll att det upphör att gälla vid en för dem

lämplig tidpunkt. Om parterna vill att avflyttning skall ske på fardag, får

hyrestiden alltså bestämmas på sådant sätt att den går ut på en fardag. Jag

har ingen invändning mot en sådan ordning och anser även i övrigt att de

föreslagna uppsägningstiderna är väl avvägda. Som påpekas under remissbehandlingen

är emellertid den lagtekniska utformningen i de sakkunnigas

förslag inte godtagbar. Departementsförslaget har med hänsyn härtill utformats

annorlunda men sakligt sett ansluter det till sakkunnigförslaget.

Bestämmelserna om uppsägningstidens längd beträffande tidsbestämda hyresavtal

återfinns i 3 § första stycket.

Beträffande avtal i vilka hyrestiden ej är bestämd föreslår de sakkunniga

en uppsägningstid av en månad om hyresförhållandet varat högst ett

år, och annars tre månader. En sådan ordning innebär att avtalet kan

bi ingas att upphöra när som helst under året. Detta torde kunna godtas

beträffande mera kortvariga hyresförhållanden. Har hyresförhållandet varat

längre tid, synes det vara lämpligare att anknyta uppsägningstiden till fardagarna.

Jag föreslår därför att fardagsbegreppet behålls för hyresavtal som

ingåtts på obestämd tid, när hyresförhållandet varat mer än ett år. Om

hyresförhållandet varat under kortare tid, bör uppsägningstiden såsom de

sakkunniga föreslagit utgöra en månad. Bestämmelser med detta innehåll

tas upp i 4 § andra stycket första punkten. I 4 § tredje stycket anges att fardagar

är den 1 april och den 1 oktober.

Bestämmelserna om uppsägningstidens längd är — till skillnad från

reglerna om uppsägningsskyldigheten — dispositiva. Det står alltså parterna

fritt att komma överens om annan uppsägningstid. De sakkunniga

föreslår dock ett undantag från avtalsfriheten, nämligen i fråga om de

kopplade avtalen (78 § tredje och fjärde styckena i de sakkunnigas förslag).

Om hyresförhållandet beror av anställning skall hyresgästen alltid äga åtnjuta

en uppsägningstid av minst en månad. Detta skall dock inte gälla beträffande

sådana upplåtelser av bostad som har tjänstebostadskaraktär.

Dessa bestämmelser, som jag redan anslutit mig till, tas upp i 4 § andra

stycket sista punkten.

För de kopplade avtalen föreslås alltså följande regler. Hyresvärden _

arbetsgivaren skall alltid vara skyldig att verkställa uppsägning i den ordning

som liyreslagen anger, om han vill bringa hyresförhållandet att upphöra.

Om särskild uppsägningstid avtalats, skall den gälla med iakttagande

dock av att hyresgästen beträffande upplåtelser av bostad som inte har

tjänstebostadskaraktär äger åtnjuta en uppsägningstid av minst en månad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

Om särskild uppsägningstid inte avtalats, gäller vanliga regler. Uppsägningstidens

längd blir beroende av hur länge hyresförhållandet varat. Har

det varat högst ett år, måste en uppsägningstid av en månad iakttas. Om

det varat längre tid, upphör hyresavtalet på den fardag som inträffar näst

efter tre månader efter uppsägningen.

Jag övergår nu till frågan om s. k. tyst förlängning, dvs. förlängning av

tidsbestämda hyresavtal i sådana fall när avtalet löper ut utan att hyresgästen

flyttar och utan att hyresvärden vidtar någon åtgärd för att förmå

honom till detta. I gällande rätt finns i 6 § hyreslagen en bestämmelse om

tyst förlängning. Bestämmelsen innebär att om hyresgästen vid förhyrning

på bestämd tid suttit kvar i lägenheten efter hyrestidens utgång och hyresvärden

inte inom en månad därefter anmanat honom att avflytta, anses

avtalet förlängt på obestämd tid.

De sakkunniga föreslår den ändringen att om hyresavtalet träffats för

längre tid än nio månader utan förbehåll om förlängning vid utebliven uppsägning

skall avtalet anses förlängt på ett år i sänder, om det inte sägs upp.

Jag godtar i och för sig de sakkunnigas förslag. De föreslagna bestämmelserna

avser emellertid endast det fallet att förbehåll ej gjorts om uppsägning.

Däremot saknas regler om förlängning för hyresavtal på bestämd

tid, som innehåller bestämmelse om uppsägningsplikt. I regel torde sådana

avtal innehålla även regler om förlängningstid. Från praxis är dock känt

att sådana regler ibland saknas. Som förut nämnts finns en mer eller mindre

klar sedvana som går ut på att avtalet i sådana fall skall anses förlängt

för en tid som motsvarar den ursprungliga hyrestiden, om denna ej är alltför

lång. Denna praxis synes med fördel kunna lagfästas. Beträffande långtidsavtalen

har de sakkunniga i fråga om avtal utan förbehåll om uppsägning

föreslagit att avtalet skall anses förlängt på ett år vid underlåten uppsägning.

Som långtidsavtal anses därvid avtal som träffats för längre tid

än nio månader. En motsvarande regel synes lämplig för långtidsavtal med

förbehåll om uppsägning. Korttidsavtalen bör anses förlängda på samma

tid som den ursprungliga hyrestiden.

De nu föreslagna reglerna innebär att hyresavtalen med avseende på

hyrestid och uppsägningsbestämmelser kan delas upp i tre kategorier, nämligen

(1) avtal som träffats för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning

och som avser hyresförhållande vilket vid hyrestidens utgång varat mer

än nio månader eller avtal som träffats för bestämd tid med förbehåll om

uppsägning, (2) avtal som träffats för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning

och som avser hyresförhållande vilket vid hyrestidens utgång varat

högst nio månader samt (3) avtal där hyrestiden ej är bestämd. Från redaktionell

synpunkt är det lämpligt att i lagtexten hålla isär dessa tre kategorier.

Eu sådan ordning har genomförts i departementsförslaget och de

olika avtalen behandlas där i 3 §, 4 § första stycket resp. 4 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

5 §.

Paragrafen motsvarar 3 § och 8 § första och andra styckena i hyreslagen,

3 och 7 §§ i hyreslagskommitténs förslag samt 7 § i de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. I denna paragraf tas regler upp hl. a. om hyresavtals

upphörande i vissa fall. Jag föreslår att reglerna ändras i vissa hänseenden

som följd av ändringen av de allmänna bestämmelserna om uppsägningstidens

längd. Om hyrestiden bestäms på sådant sätt att den i 1

kap. 1 § NJL angivna längsta tiden för nyttj anderätts bestånd överskrids,

får hyresvärden eller hyresgästen enligt 3 § hyreslagen säga upp avtalet,

när angivna tid har gått ut. Uppsägningstidens längd beror som regel av

längden av den period för vilken hyran beräknas. Beräknas hyran för

kvartal eller längre tid, skall lägenheten avträdas på den fardag som

inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen. De sakkunnigas

förslag innebär, att avtalet skall upphöra att gälla ett år efter uppsägningen

(7 § första stycket). Enligt min mening är det lämpligast att anknyta

tidpunkten för hyresavtalets upphörande till laga fardag. Jag föreslår

därför att hyresvärd eller hyresgäst, när den maximala hyrestiden

gått ut, får säga upp avtalet att upphöra på den fardag som inträffar

närmast efter tre månader från uppsägningen (första stycket i denna

paragraf).

Vad härefter gäller det fallet att hyresgästen dör under hyrestiden, är

i gällande rätt uppsägningstidens längd beroende av längden av den period

för vilken hyran beräknas. Hyreslagskommittén påpekar att denna tid i

vissa fall kan bli ganska lång till följd av att fardag måste iakttas vid

avflyttningen från lägenheten. Kommittén föreslår därför en viss förkortning

av uppsägningstiden. Även de sakkunnigas förslag har denna innebörd.

För egen del delar jag den uppfattningen att gällande rätts bestämmelser

kan medföra olägenheter för hyresgästens dödsbo i vissa fall. Jag

anser skäl tala för att ge uppsägningen den verkan att avtalet upphör

en månad efter uppsägningen (andra stycket i denna paragraf).

Tredje stycket i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 8 § andra

stycket hyreslagen och avser upplåtelse av lägenhet på hyresgästens livstid.

Dör hyresgästen, äger i gällande rätt hyresgästens hustru överta hyresrätten,

om äktenskapet var ingånget innan hyresavtalet slöts och annat ej

avtalats. Om hustrun gifter om sig, får dock hyresvärden säga upp avtalet

med iakttagande av viss uppsägningstid. Jag föreslår den ändringen

att övertaganderätten skall gälla inte bara änka utan även änkling. Vidare

föreslår jag viss ändring av uppsägningstiden i överensstämmelse med

vad som föreslagits beträffande första stycket.

6 §•

Paragrafen, som motsvarar 37 § hyreslagen, 41 § i hyreslagskommitténs

förslag och 4 § i de sakkunnigas förslag, stämmer överens med gäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr lbl år 1967 207

lande rätt så när som på vissa smärre ändringar av formell natur (se SOU

1966:14 s. 394).

7 §•

Paragrafen motsvarar 4 § i hyreslagen och hyreslagskommitténs förslag

samt 8 § i de sakkunnigas förslag. Den innehåller bestämmelser om

tidpunkten för tillträde och avträde av förhyrd lägenhet.

Departementschefen. Om fardag infaller på söndag eller annan allmän

helgdag skall tillträde eller avträde enligt gällande rätt ske nästa söckendag.

Regeln härom tas upp i 4 § första stycket hyreslagen och anknyter till

bestämmelserna om fardagar. De sakkunniga föreslår att denna regel skall

gälla i alla situationer när hyrestiden går ut på söndag eller annan allmän

helgdag. Departementsförslaget har utformats i enlighet med detta förslag.

8 §•

Paragrafen motsvarar 40 § i hyreslagskommitténs förslag och 6 § i de

sakkunnigas förslag samt innehåller bestämmelser om uppsägning.

Gällande rätt. Enligt 2 kap. 38 § och 3 kap. 36 § NJL gäller i huvudsak

följande angående uppsägning av hyresavtal. Som huvudregel i fråga om

uppsägningens form gäller att uppsägningen skall ske skriftligen eller med

vittnen. Om skriftligt erkännande av uppsägningen lämnas, behövs dock

inte skriftlig form. Dessutom gäller att muntlig uppsägning godtas, om

hyrestiden ej är bestämd och hyran beräknas för tid understigande ett

fjärdedels år.

Hyreslagen innehåller vissa särskilda regler för det fall att den som

söks för uppsägning ej anträffas i sitt hemvist. Uppsägningen får då avlämnas

på posten i rekommenderat brev under vederbörandes vanliga

adress. Dessutom skall skriftlig uppsägning meddelas hans husfolk, om

sådant finns.

Särskilda bestämmelser finns bl. a. om uppsägning av vissa juridiska

personer, om uppsägning av hyresgäst som ej har känt hemvist i landet

och verkan i uppsägningshänseende av stämningsansökan med yrkande

om hyresavtalets upphörande och av vräkningsansökan (2 kap. 38 § andra,

fjärde och femte styckena NJL).

Hyreslagskommittén. I sakligt hänseende innebär kommitténs förslag den

ändringen i förhållande till gällande rätt att om den som söks för uppsägning

inte träffas i sitt hemvist och ej heller hans husfolk anträffas skall

ett exemplar av uppsägningen läggas i den söktes brevlåda, om sådan finns.

Ändringen syftar till att skapa ökad säkerhet för att uppsägningen verkligen

kommer till den söktes kännedom. Behov härav har enligt kommitténs

mening yppats framför allt i sådana fall då den sökte och hans

opaginerad Kontrollera mot PDF

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

husfolk under semestertid vistas borta under sådana förhållanden att ett

eftersändande av posten inte kan ske och under så lång tid att den rekommenderade

försändelse varigenom uppsägning skett hunnit återgå till

avsändaren, innan den sökte återkommit.

Hyreslagsfiftningssakkunniga. De sakkunniga föreslår ändringar såväl beträffande

uppsägningens form som i vad avser tillvägagångssättet vid uppsägning

när den som söks för uppsägning inte anträffas i sitt hemvist.

Enligt förslaget krävs skriftlig uppsägning, om hyresavtalet gäller för

bestämd tid som överstiger nio månader eller om det slutits för obestämd

tid och vid den tidpunkt till vilken uppsägning sker varat mer än nio

månader. Skriftlighetskravet kommer genom dessa regler att gälla beträffande

hyresavtal inom besittningsskyddets tillämpningsområde. Dessutom

sammanfaller skriftlighetskravet med uppsägningsplikten för tidsbestämda

avtal. De sakkunniga föreslår vidare att skriftlig uppsägning ej skall kunna

ersättas med uppsägning med vittnen eller med skriftligt erkännande

om uppsägning.

Anträffas inte den som söks för uppsägning i sitt hemvist får enligt förslaget

uppsägningen tillställas den sökte genom rekommenderat brev med

mottagningsbevis. Den uppsägande har att vid tvist styrka försändelsens

innehåll. Uppsägning skall anses ha ägt rum den dag då enligt poststämpelns

datum brevet utlämnades. Om uppsägning inte kan ske genom rekommenderat

brev med mottagningsbevis, får uppsägningshandlingen lämnas

antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i hushållet eller, om

han drivei rörelse med fast kontor, pa kontoret till där anställd person.

De sakkunnigas förslag skall ses mot bakgrunden av att de föreslår att

uppsägningshandlingen som regel skall innehålla underrättelse till hyresgästen

om vad denne skall iaktta för att vara bevarad vid sin rätt till förlängning

av hyresavtalet.

Departementschefen. Beträffande uppsägningens form delar jag de sakkunnigas

uppfattning att uppsägningen skall vara skriftlig i sådana fall

dar rätt till förlängning av hyresavtalet kan komma i fråga. Jag föreslår

därför att uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet varat mer

än nio månader vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker.

Som närmare utvecklas i anslutning till 49 § föreslår jag att besittningsskyddsproceduren

skall inledas med att hyresvärden skriftligen meddelar

den som fordrar förlängning att han har att senast tre veckor därefter

hänskjuta tvisten till hyresnämnden, om han inte går med på att flytta.

Detta meddelande behöver inte tas in i uppsägningshandlingen. Med denna

inställning saknas skäl för att kräva uppsägning i skriftlig form när

skriftligt erkännande om uppsägningen lämnas. Jag förordar därför att gällande

rätt bibehålls i detta avseende. Ordningen med uppsägning med vitt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

nen torde inte numera användas i praktiken och har därför inte tagits med

i departementsförslaget.

När det gäller den från praktisk synpunkt ganska betydelsefulla frågan

om hur part skall gå till väga, när den som söks för uppsägning inte anträffas

i sitt hemvist, innebär de sakkunnigas förslag att uppsägningen

skall tillställas den sökte genom rekommenderat brev med mottagningsbevis

eller, om uppsägning ej kan ske i den ordningen, att uppsägningshandlingen

måste lämnas antingen till hushållsmedlem eller till kontorsanställd,

om den sökte driver rörelse med fast kontor. Om ett sådant överlämnande

inte kan ske, finns ej någon reservutväg och avtalet kan alltså

inte uppsägas. Denna ordning, som är förenad med olägenheter, eftersom

den i vissa fall bereder part möjlighet att undgå uppsägning genom att

hålla sig undan, motiveras i de sakkunnigas förslag med att uppsägningen

även skulle innehålla det meddelande som utgör inledningen till optionsproceduren.

Eftersom detta meddelande har betydelsefulla rättsverkningar

för hyresgästen, anser de sakkunniga att starka garantier behövs för att

hyresgästen verkligen får del av meddelandet.

Som nyss anförts innebär departementsförslaget att uppsägningen inte

behöver innehålla ifrågavarande meddelande. Med hänsyn härtill bör det

inte möta hinder att anordna uppsägningsförfarandet på sådant sätt att

part med känt hemvist alltid kan uppsägas, även om varken han själv eller

någon närstående kan anträffas. Jag föreslår därför följande förfarande.

Uppsägning bör liksom hitintills ske genom att uppsägningshandlingen

sänds med posten i rekommenderat brev under den söktes vanliga adress,

om han ej träffas i sitt vanliga hemvist. Därutöver bör det åligga den uppsägande

att lämna ett exemplar av uppsägningen antingen i den söktes

bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver

rörelse med fast kontor, på kontoret till där anställd person. Anträffas inte

hushållsmedlem eller kontorsanställd, skall uppsägningen läggas i den söktes

postlåda, om det finns någon sådan. Det torde inte vara behövligt att

härutöver ge regler om uppsägning genom översändande av uppsägningshandlingen

i rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Som framgår av 49 § skall meddelande som avses där tillställas den

optionsberättigade i den ordning som gäller för uppsägning. Meddelandet

skall dock alltid lämnas till hushållsmedlem eller kontorsanställd, om den

som söks inte anträffas i sitt hemvist. Om inte någon sådan person påträffas,

kan alltså hyresvärden inte få fristen för hänskjutande till hyresnämnd

av frågan om rätt till förlängning att börja löpa. Tas meddelandet

in i själva uppsägningshandlingen och sker uppsägning genom att uppsägningshandlingen

sänds i rekommenderat brev och dessutom läggs i postlådan,

får uppsägningen men inte meddelandet verkan.

De sakkunniga föreslår en regel att uppsägning får ske hos den som

på grund av fullmakt är behörig att ta mot uppsägning. Eftersom detta

gäller ändå, har regeln inte tagits upp i departementsförslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

210 Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten

9—19 §§.

Departementschefen. De sakkunniga går inte närmare in på den nuvarande

hyreslagens bestämmelser om lägenhetens skick och om hinder för hyresrättens

utövning (9—20 §§), utan gör endast vissa jämkningar av huvudsakligen

redaktionell natur. Inte heller enligt min mening finns det

anledning att i detta lagstiftningsärende behandla förevarande område av

liyreslagstiftningen. En fråga bör dock uppmärksammas, nämligen spörsmålet

om fastighetsägarens skyldighet att i skälig utsträckning reparera

lägenheten.

Enligt 15 § hyreslagen åligger det hyresvärden att under hyrestiden hålla

lägenheten i det skick i vilket hyresgästen ägt tillträda den, dvs. i allmänhet

i det skick att den enligt allmänna uppfattningen i orten är fullt

brukbar för det ändamål som avses med förhyrningen. Hyresvärdens förpliktelser

kan emellertid på grund av särskilda omständigheter komma att

utsträckas eller inskränkas. De förutsättningar som hyresavtalet vilar på

är i första hand bestämmande för hyresvärdens underhållsplikt.

Uppstår hinder eller men i nyttjanderätten är hyresgästen enligt 16 §

hyreslagen berättigad att avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad om

denne underlåter att på tillsägelse vidta rättelse så snart det kan ske. Kan

bristen inte avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att avhjälpa

bristen, är hyresgästen berättigad att säga upp avtalet, om bristen

är av väsentlig betydelse. För den tid lägenheten är i bristfälligt skick är

hyresgästen berättigad till nedsättning i hyran. Beror bristen på försummelse

från hyresvärdens sida, har hyresgästen också rätt till skadestånd.

Under remissbehandlingen har önskemål framförts om en sådan utformning

av bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt att hyresgästens

anspråk på reparationer i lägenheten tillgodoses bättre än f. n. Hyresgästernas

riksförbund framhåller att nuvarande regler ger utrymme för vitt skilda

tolkningar. Förbundet konstaterar att det hos vissa fastighetsägare föreligger

en påtaglig benägenhet att eftersätta den service som hyresgästerna bör

kunna fordra. Vidare påtalas hyresgästens bristande möjligheter att kräva

att bristfälligheter utanför den egna lägenheten avhjälps. Hyresgästens

självhjälpsrätt kan enligt förbundets mening inte anses omfatta exempelvis

en trasig tvättmaskin eller centrifug i den maskinella tvättstugan eller ett

trasigt portlås. Eftersom hyresgästen inte alltid har ekonomiska resurser för

en självhjälpsreparation, som ibland kan vara mycket kostnadskrävande,

anser förbundet att det skulle vara av stort värde, om hyresgästen i stället

kunde få hyresvärden ålagd vid vite att utföra viss reparation.

Hyresvärdens underhållsplikt enligt nuvarande hyreslag står, som jag redan

nämnt, i relation till det skick vari lägenheten vid tillträdet skulle tillhandahållas.

Bestämmelserna om hyresgästens självhjälpsrätt in. m. omfat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967 211

tar endast sådana brister som utgör hinder eller verkligt men i nyttjanderätten.

Hit torde vara att hänföra att lägenhetens skick genom försummat

underhåll under en följd av år försämrats så avsevärt att lägenheten inte

längre befinner sig i den klass som förutsatts i avtalet. Däremot torde brister

i det löpande underhållet i allmänhet inte omfattas av dessa bestämmelser.

De nuvarande reglerna är sålunda bara i begränsad omfattning ägnade att

tillgodose hyresgästens anspråk på att det vederlag som han får för den erlagda

hyran inte minskar genom att hyresvärden underlåter att utföra sedvanliga

reparationer. Detta kan enligt min mening inte anses tillfredsställande.

Frågan om hyresvärdens underhållsplikt kommer i viss mån i ett nytt läge

genom övergången till en friare hyresmarknad. Avvecklingen av hyresregleringen

och övergången till ett nytt hyressättningssystem kan leda till

hyreshöjningar i en del fastigheter särskilt i det äldre fastighetsbeståndet.

Det är självfallet ett starkt berättigat önskemål, att de ökade intäkterna används

för reparationer i sådana fall där fastighetsunderhållet är eftersatt.

När fastighetsägarna genom hyreshöjningarna får ekonomiskt utrymme för

erforderliga reparationer, skall hyresgästerna inte längre behöva finna sig i

att underhållet efter sätts eller att de nödgas att själva bekosta reparationer.

Av betydelse för frågan om behovet av ändrade regler angående hyresvärdens

underhållsplikt är i vad mån hyressättningsnormerna i det nu framlagda

förslaget kan antas komma att medföra en förbättring av fastighetsunderhållet.

Förslaget innebär att bostadshyresgäst inte är skyldig att godta

fordrad hyra om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med avseende

på bruksvärdet kan anses likvärdiga. Avgörande för hyressättningen

är således lägenhetens värde i förhållande till andra lägenheter. Av de faktorer

som inverkar på bedömningen av lägenhetens bruksvärde bör enligt

min mening underhållet tillmätas särskild betydelse. Det förhållandet, att

det sedvanliga underhållet i en lägenhet är eftersatt, bör leda till att bruksvärdet

anses väsentligt lägre än det skulle ha varit om lägenheten varit i

gott skick.

Det kan sålunda antas att de föreslagna hyressättningsreglerna kommer

att medföra ett ökat intresse hos fastighetsägarna att utföra önskvärda reparationsarbeten.

I detta sammanhang bör framhållas vikten av att partsorganisationerna

på hyresmarknaden lämnar sin medverkan till att hyresgästerna

får rimligt utbyte av hyreshöjningar, där sådana sker, i form av ett

förbättrat underhåll av lägenheterna. Detta kan ske genom överenskommelser

om vissa normer för underhållsstandard och om lämpliga tidsintervaller

mellan vanliga reparationsarbeten. Oaktat vad jag nu sagt torde man enligt

min mening inte kunna räkna med att reparationer blir utförda i den utsträckning

som förhållandena ger anledning till. I den reform av liyreslagstiftningen

som nu genomförs synes som ett naturligt led kunna ingå en omprövning

av bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj :ts proposition nr U1 år 1967

Jag föreslår därför att bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt

under hyrestiden tillförs regler som direkt tar sikte på det löpande underhållet

av lägenheter som hyrts för att användas som bostad. I 15 § andra

stycket tas upp en regel av innehåll att hyresvärden i fråga om sådana lägenheter

är skyldig att med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering,

målning och andra sedvanliga reparationer till följd av lägenhetens försämring

genom ålder och bruk. Vidare är 16 § utformad på sådant sätt att, om

hyresvärden eftersätter det löpande underhållet, hyresgästen har samma

rätt som tillkommer honom när hinder eller men uppstår i nyttj anderätten.

Fiämst kommer härvid rätt till självhjälp och nedsättning i hyran i fråga.

Självfallet bör det så långt det kan ske utan eftersättande av hyresgästens

berättigade intressen ankomma på hyresvärden att välja en från fastighetsekonomiska

synpunkter lämplig tidpunkt för reparationerna. Eu av fastighetsägaren

uppgjord plan för fastighetsunderhållet bör hyresgästen därför

i allmänhet anses skyldig att rätta sig efter.

I fråga om affärslokaler och liknande anser jag att det även i fortsättningen

bör överlämnas åt parterna att reglera sina ekonomiska mellanhavanden

i detta hänseende.

Ytterligare åtgärder för att skapa garantier för ett tillfredsställande lägenhetsunderhåll

bör inte övervägas förrän erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningens

verkningar i detta avseende.

Under remissbehandlingen har det gjorts gällande att självhjälpsrätten

skulle vara begränsad till hyresgästens egen lägenhet. Denna uppfattning är

enligt min mening inte riktig. Som även uttalats i doktrinen får självhjälpsrätten

anses omfatta också de andra lokaliteter till vilka hyresgästen har

tillträde, såsom förstugor, trappor, källare, tvättstuga och torkrum. Det mötei

enligt denna tolkning således i och för sig inte något hinder för hyresgästen

att på hyresvärdens bekostnad låta reparera exempelvis en tvättmaskin i

fastighetens gemensamma tvättstuga, om hyresvärden efter tillsägelse underlåter

att fullgöra sin skyldighet att avhjälpa bristen. En förutsättning

för att sådan åtgärd skall få vidtas utanför lägenheten är självfallet att bristen

medför hinder eller men i nyttjanderätten.

I 80 § första stycket i de sakkunnigas förslag tas en bestämmelse upp av

innehåll att förbehåll som strider mot bestämmelserna i lagen är utan verkan

mot hyresgästen, om ej annat följer av vad som är stadgat i varje särskilt

fall. Paragrafen är avsedd att ersätta bl. a. 19 § första punkten i nuvarande

hyreslag. 80 § andra stycket i sakkunnigförslaget innehåller en regel

om att i visst fall ett förbehåll äger laga verkan. Regeln stämmer överens

med 19 § andra punkten i gällande hyreslag och syftar på avtal om inskränkning

i rätten att enligt 16 § erhålla nedsättning i hyran. Denna regel

tas i departementsförslaget upp som ett andra stycke i 16 §. Jag kommer att

närmare uppehålla mig vid frågan om placeringen av regeln i anslutning till

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

213

68 § som motsvarar 80 § i sakkunnigförslaget. 19 § i nuvarande hyreslag har

inte tagits med i departementsförslaget.

I nuvarande hyreslag tilläggs hyresgästen genom 20 § uppsägningsrätt,

när lägenhet som helt eller till väsentlig del är uthyrd till bostad finnes vara

så beskaffad att bostadens användande är förenad med uppenbar våda

för inneboendes hälsa. Jag föreslår att denna regel skall gälla lägenhet som

helt eller till ej oväsentlig del uthyrts för att användas såsom bostad, dvs.

bostadslägenhet enligt definitionen i 1 § första stycket andra punkten. 19 §

i departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

Betalning av hyra m. m.

20 §.

Paragrafen motsvarar 21 § hyreslagen, 25 § i hyreslagskommitténs förslag

och 20 § i de sakkunnigas förslag.

Gällande rätt. Enligt 21 § första stycket hyreslagen skall, om annat ej avtalas,

hyran betalas kvartalsvis i förskott när hyran beräknas för kvartal

eller längre period och annars i förskott för den period för vilken hyran

beräknas. Beträffande bostadslägenheter som omfattar högst tre rum och

kök gäller en tvingande regel om i princip månadsvis betalning (21 § andra

stycket).

Hyran skall betalas i hyresvärdens hemvist eller på annan plats som

denne anvisar. Betalning får alltid ske genom postanvisning eller postgiro

(2*1 § tredje stycket).

I 21 § fjärde stycket hyreslagen ges regler om när betalningsskyldigheten

skall anses fullgjord om betalning skett genom postanvisning eller postgiro

och fråga uppkommer om tillämpning av förverkandereglerna.

Sista stycket i 21 § hyreslagen hänvisar till arrendelagens bestämmelser

om tjänsteavtal* i samband med arrendeavtal.

Hyreslagskommittén. Kommittén föreslår ej annan ändring i paragrafen

än i fråga om ansvaret för portokostnad vid betalning på annan ort än den

där lägenheten finns. Eftersom hyresgästen alltid kan betala genom postanvisning

eller postgiro och kostnaden härför är ringa, anser kommittén

mest praktiskt att hyresgästen alltid står för kostnaden såvitt angår hyresbetalning

inom riket.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Eftersom det blivit allt vanligare att hyra

betalas månadsvis, även om hyran beräknas för längre period, föreslår de

sakkunniga att en sådan dispositiv regel införs. I fråga om ansvaret för

portokostnad ansluter sig de sakkunniga till hyreslagskommitténs förslag.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

Betalning genom postanvisning eller postgiro skall enligt förslaget alltid

anses fullgjord den dag då anvisningen eller girokortet lämnas till posten.

Regeln skall alltså inte, såsom i gällande rätt, gälla bara vid tillämpning

av förverkandereglerna. Vidare föreslås att bankgiro jämställs med postgiro.

Departementschefen. Jag har inte funnit anledning till erinran i sak mot

de av de sakkunniga föreslagna detaljändringarna. Reglerna om betalning

av hyra tas alltså upp i departementsförslaget med det innehåll som de

sakkunniga föreslagit.

21—22 §§.

Paragraferna, som motsvarar 22 § hyreslagen och 26 § i hyreslagskommitténs

förslag samt 21 och 22 §§ i de sakkunnigas förslag, innehåller bestämmelser

om nedsättning av hyra hos överexekutor.

Gällande rätt. Enligt 22 § hyreslagen har hyresgäst i vissa fall rätt att

nedsätta hyra som utgår i pengar hos överexekutor. Sådan rätt föreligger

när hyresgästen anser sig enligt hyreslagen berättigad till skadestånd, hyresreduktion

eller ersättning för avhjälpande av brist i lägenheten eller

när hyresgästen i annat fall vill kvitta hyra mot genfordran hos hyresvärden.

Hyreslagskommittén. Kommittén erinrar om att den dispositionsrätt, som

hyresgästen har enligt hyreslagen när det gäller betalning av hyra, bygger

på tanken att hyresgästen skall kunna göra det avdrag på hyran som han

anser berättigat utan att riskera att hyresrätten förverkas, om hans anspråk

helt eller delvis underkänns. Även i andra fall än de som anges i

22 § hyreslagen kan det vara förenat med särskilda svårigheter för hyresgästen

att exakt avgöra hur mycket han skall betala i hyra. Detta gäller

särskilt om hyran helt eller till någon del inte fixerats till beloppet i avtalet

utan är avsedd att vara rörlig. Allmänt brukliga är hyreskontrakt enligt

vilka ersättningen för lägenhetens uppvärmning och varmvattenförsörjning

helt eller delvis varierar efter bränsleåtgång och bränslepris. Kommittén

förordar därför att rätten att nedsätta hyra hos överexekutor vidgas

till att omfatta även fall när tvist råder om hyra som utgår i pengar men

som inte blivit till beloppet bestämd i avtalet. Givetvis bör nedsätiningsmöjligheten

vara begränsad till det belopp som parterna tvistar om.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i detta avseende

med hyreslagskommitténs förslag, till vilket även de sakkunniga

anslutit sig.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

215

Hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten

23-27 §§.

Paragraferna motsvarar med vissa ändringar av formell natur 23—27 §§

hyreslagen, 27—31 §§ i hyreslagskommitténs förslag och 23—27 §§ i de

sakkunnigas förslag. Bestämmelsen i 23 § andra stycket hyreslagen har

flyttats (se 12 § hyreslagskommitténs förslag samt 40 § i de sakkunnigas

förslag och 41 § i departementsförslaget). 24 § fjärde stycket hyreslagen

har utformats i anslutning till de föreslagna ändringarna i bestämmelserna

om substitution och sublokation (se 28 § fjärde stycket i hyreslagskommitténs

förslag samt 24 § fjärde stycket i de sakkunnigas förslag och

departementsförslaget). Som sista stycke har tagits upp den regel som de

sakkunniga föreslagit i 80 § tredje stycket.

Pant eller borgen

28 §.

Paragrafen motsvarar 31 § hyreslagen, 35 § i hyreslagskommitténs förslag

och 28 § i de sakkunnigas förslag.

Gällande rätt. Om pant eller borgen är ställd som säkerhet för ett hyresavtals

fullgörande och säkerheten försämras, är hyresgästen enligt 31 §

hyreslagen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet som hyresvärden

skäligen kan godta. Gör han inte det inom en månad, får hyresvärden säga

upp avtalet.

Hyreslagstiftningssakkunniga. Bestämmelsen har enligt de sakkunnigas

mening sin största praktiska betydelse beträffande upplåtelser av lokaler,

där hyresvärden inte sällan lagt ner betydande kostnader på lägenheten

för att göra den lämplig för det med förhyrningen avsedda ändamålet. I sådana

fall kan det vara av särskild betydelse för hyresvärden att säkerhet

som ställts för det ofta långvariga avtalets fullgörande inte försämras.

Med hänsyn härtill anser de sakkunniga att någon inskränkning i hyresvärdens

nuvarande rätt att säga upp avtalet om ny säkerhet inte ställts ej

bör göras såvitt gäller upplåtelser av lokaler.

Beträffande bostadslägenheter ställer sig saken enligt de sakkunnigas

mening anorlunda. Frågan om hyresförhållandets upplösning på ifrågavarande

grund bör bedömas under skälig hänsyn till såväl risken för ekonomisk

förlust för hyresvärden som till hyresgästens förmåga att utan att

ny säkerhet ställs fullgöra sina förpliktelser enligt hyresavtalet. I åtskilliga

fall när hyresgästen inte kunnat ställa godtagbar ny säkerhet torde

sådana omständigheter föreligga att det kan antas att hyresgästen ändå

fullföljer sina förpliktelser. I sådana fall kan det inte anses vara något

väsentligt intresse för hyresvärden att få hyresförhållandet upplöst. De

opaginerad Kontrollera mot PDF

216 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

sakkunniga föreslår därför att hyresvärdens rätt i förevarande situation

att säga upp avtal om uthyrning av bostadslägenhet görs beroende av att

det är av väsentlig betydelse för hyresvärden att ny säkerhet ställs och att

det inte är obilligt mot hyresgästen att fordra att han skall flytta.

Departementschefen. Hyreslagstiftningssakkunnigas förslag synes vara

en väl avvägd uppmjukning av den nu gällande relativt hårda regeln och

står i god överensstämmelse med de för hyres lagsreformen centrala strävandena

att stärka besittningsskyddet för hyresgäst. Förslaget har därför

utan saklig ändring lagts till grund för departementsförslaget.

Överlåtelse av fastigheten samt utmätning och konkurs

29—31 §§.

Paragraferna motsvarar med vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell

natur 28—30 §§ hyreslagen, 32—34 §§ i hyreslagskommitténs förslag

och 29—31 §§ i de sakkunnigas förslag.

Överlåtelse av hyresrätten

32 §.

Paragrafens första stycke, som motsvarar 8 § första stycket i hyreslagskommitténs

förslag och 32 § i de sakkunnigas förslag, innehåller det

i 7 § nuvarande hyreslag upptagna allmänna förbudet för hyresgäst att

överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke. Andra stycket, som

motsvarar 7 § andra punkten i gällande hyreslag, 8 § tredje stycket i

kommittéförslaget och 33 § i de sakkunnigas, reglerar frågan om hyresgästens

uppsägningsrätt, när hyresvärdens samtycke till överlåtelse av

hyresrätten inte kunnat erhållas.

Departementschefen. Från det principiella förbudet för hyresgäst att överlåta

hyresrätten utan samtycke av hyresvärden görs som framgår av den

allmänna motiveringen åtskilliga undantag. De fall, i vilka hyresgästen

är berättigad att överlåta hyresrätten utan att hyresvärden samtyckt därtill,

regleras i de följande paragraferna.

Enligt nuvarande hyreslag är hyresrätten i allmänhet förverkad och

hyresvärden berättigad att säga upp avtalet, om hyresgästen utan erforderligt

samtycke överlåter hyresrätten. Om hyresvärden inte sagt upp avtalet

inom en månad från det han fick reda på att hyresrätten överlåtits,

kan han dock inte därefter åberopa överlåtelsen som förverkandegrund.

Hyreslagskommittén föreslår att förverkandepåföljdens inträde vid olovlig

överlåtelse görs beroende av att hyresgästen trots tillsägelse inte genast

vidtar rättelse. Om rättelse sker innan hyresvärden gjort bruk av sin upp
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967 217

sägningsrält föreslås hyresvärden inte vidare äga åberopa överlåtelsen

som förverkandeanledning. Detsamma föreslås gälla om hyresvärden inte

inom två månader från det han fick vetskap om överlåtelsen tillsagt hyresgästen

att vidta rättelse. De sakkunnigas förslag om verkan av olovlig

överlåtelse av hyresrätten stämmer helt överens med kommitténs förslag.

Hyreslagens nuvarande ståndpunkt att förverkandepåföljd inträder vid

olovlig överlåtelse oberoende av om hyresgästen beretts tillfälle att vidta

rättelse är också enligt min mening onödigt sträng mot hyresgästen. I

likhet med vad som gäller vid flertalet andra kontraktsbrott bör hyresvärden

vara skyldig att påtala en olovlig överlåtelse genom en tillsägelse

om rättelse till hyresgästen. Först om hyresgästen underlåter att efterkomma

tillsägelsen bör rätt att uppsäga avtalet föreligga. Jag ansluter

mig därför helt till kommitténs och de sakkunnigas förslag i denna del.

42 och 43 §§ i departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

Sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av sin rätt att uppsäga avtalet

eller underlåter hyresvärden att påkalla rättelse inom två månader

från det han erhöll kännedom om att hyresgästen olovligen överlåtit hyresrätten,

är hyresvärden sålunda inte berättigad att därefter åberopa

överlåtelsen som grund för att skilja hyresgästen från lägenheten.

En särskild fråga är om hyresrätten bör anses förverkad redan genom

att hyresgästen utan samtycke överlåtit hyresrätten till annan eller om

överlåtelseförbudet skall anses ö.verträtt först om den senare också tillträtt

lägenheten. För den förra ståndpunkten, som överensstämmer med

nuvarande praxis men avviker från kommitténs uppfattning, talar enligt

min mening att hyresgästen därigenom bereds tillfälle att avvakta hyresvärdens

ställningstagande till överlåtelsen utan risk för att hyresrätten

går förlorad. Om hyresvärden inom två månader från det han fick vetskap

om att hyresgästen träffat avtal med annan om överlåtelse av hyresrätten

anmodar hyresgästen att vidta rättelse, kan denne undvika förverkandepåföljd

genom att låta avtalet gå åter. Påkallar däremot hyresvärden inte

rättelse inom angiven tid, kan hyresgästen fullfölja avtalet genom att låta

förvärvaren av hyresrätten tillträda lägenheten, överlåtelseförbudet bör

sålunda enligt min mening anses överträtt redan i och med avtalet om

överlåtelse av hyresrätten till lägenheten.

När det gäller hyresgästens uppsägningsrätt i fall då hyresvärdens medgivande

till överlåtelse inte kunnat erhållas kan jag inte finna att tillräckliga

skäl föreligger att frångå den reglering som frågan fått i nuvarande

hyreslag. I överensstämmelse härmed har i departementsförslaget — som

i denna del delvis avviker från de sakkunnigas förslag — hyresgästen berättigats

att uppsäga hyresavtalet i förtid, om hyresvärden utan skälig

anledning motsätter sig att hyresgästen överlåter hyresrätten eller lämnar

hyresgästens begäran om samtycke obesvarad. För att bereda hyresvärden

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

bättre tillfälle att inhämta erforderliga upplysningar om den föreslagne

efterträdarens person har dock föreslagits att den tid inom vilken en begäran

om överlåtelse skall besvaras skall förlängas från en till tre veckor.

33 §.

Paragrafen, som motsvarar 9 § i hyreslagskommitténs förslag och i

huvudsak stämmer överens med 58 § i de sakkunnigas förslag, utgör ett

undantag från det allmänna överlåtelseförbudet i föregående paragraf.

Departementschefen. I denna och de tre följande paragraferna upptas regler

som för vissa speciella situationer dispenserar från kravet på hyresvärdens

samtycke vid överlåtelse av hyresrätten. Förevarande paragraf

ansluter nära till reglerna i 1959 års lag med särskilda bestämmelser om

makars gemensamma bostad. I överensstämmelse med familj erättskommitténs

år 1964 framlagda förslag till ändring av giftermålsbalken föreslås

dock att bestämmelsen skall omfatta även bodelning eller skifte i anledning

av boskillnad.

Har hyresgästen avlidit utan att efterlämna annan arvinge än maken

och bodelning sålunda inte fordras, har maken rätt att inträda som hyresgäst

utan att bodelning skett. Att makarna levat åtskilda på grund av

söndring eller inte hunnit att flytta in i en lägenhet som de hyrt för att

använda till gemensam bostad, bör i allmänhet inte anses utgöra hinder

för makes rätt att inträda i hyresförhållandet.

När en make inträder i den andre makens ställe i ett hyresavtal uppkommer

frågan huruvida den avträdande hyresgästen bör befrias från de

skyldigheter som han åtagit sig enligt hyresavtalet. Hyreslagskommittén

anser att sådan ansvarsbefrielse normalt bör inträda. Kommittén anser

emellertid att det kan förekomma fall då det är av verklig betydelse för

hyresvärden att för avtalets fullgörande få hålla sig även till den med vilken

han slutit avtalet och föreslår därför att hyresvärden skall kunna

förbehålla sig rätt att vända sig mot den ursprunglige hyresgästen eller

hans dödsbo, om den övertagande maken skulle brista i avtalets fullgörande.

Om sådant förbehåll skett inom en månad efter det hyresvärden

underrättats om bodelningen eller skiftet, åvilar enligt kommitténs förslag

ansvar för avtalets fullgörande den ursprunglige hyresgästen till den

dag då avtalet med iakttagande av tillämplig uppsägningstid tidigast kunnat

frånträdas. Vid remissgranskningen av kommitténs förslag har lämpligheten

av detta stadgande ifrågasatts.

Någon motsvarighet till kommitténs nyss återgivna förslag finns inte i''

de sakkunnigas förslag. De sakkunniga framhåller att behovet av en sådan

rätt, som kan medföra praktiska olägenheter vid bodelning eller skifte,

måste anses tämligen ringa, eftersom förverkandereglerna och hyresvärdens

möjligheter att vägra en misskötsam hyresgäst förlängning av av
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

219

talet vid hyrestidens utgång utgör ett starkt påtryckningsmedel för make

som inträtt i hyresrätten att fullgöra avtalets förpliktelser. Det skulle säkert

också för den allmänna uppfattningen i många fall te sig stötande att

make som fått avstå från hyresrätten inte befrias från sina skyldigheter

enligt avtalet.

För egen del kan jag helt ansluta mig till de sakkunnigas uppfattning.

Departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

De sakkunniga föreslår att hyresgästen eller hans dödsbo skall svara för

avtalet till dess hyresvärden underrättats om att hyresrätten till lägenheten

tillagts maken. Vidare föreslås att maken jämte hyresgästen eller hans

dödsbo skall svara för avtalets förpliktelser för tiden före underrättelsen

till hyresvärden.

En förändring på hyresgästsidan bör enligt min mening inte kunna åberopas

gentemot hyresvärden, förrän denne underrättats om ändringen. Den

omständigheten att lägenheten övertas av hyresgästens make bör inte heller

betaga hyresvärden möjligheten att med utnyttjande av förverkandereglerna

få ut hyra eller annan ersättning som utestår obetald vid övertagandet.

Hyresvärden bör i sådant fall kunna välja mellan att hålla sig till den förutvarande

hyresgästen eller att vända sig mot den make, som övertagit hyresrätten.

Väljer hyresvärden att säga upp hyresavtalet, bör maken vara skyldig

att betala ogulden hyra inom den frist som gäller för hyresrättens återvinnande.

Jag biträder sålunda de sakkunnigas förslag även i denna del. De

nu behandlade reglerna har upptagits i andra stycket av förevarande paragraf.

34 §.

I paragrafen, som motsvarar 10 § i hyreslagskommitténs och 34 § i de

sakkunnigas förslag, tas upp ytterligare ett undantag från det principiella

överlåtelseförbudet.

Departementschefen. Denna paragraf innehåller regler om hyresgästs och

dödsbos rätt att överlåta bostadslägenhet till någon som varaktigt sammanbott

med hyresgästen.

En förutsättning för hyresgästens rätt att överlåta hyresrätt till samboende

är att hyresgästen själv inte är i tillfälle att använda lägenheten för återstående

hyrestid. Endast om hyresgästen på grund av giftermål, författning

i tjänsten eller av annan anledning saknar tillfälle att använda lägenheten,

kan ett bealctansvärt intresse av att få överlåta hyresrätten anses föreligga.

Av hänsyn till hyresvärdens intresse måste krävas att hyresvärden skäligen

kan åtnöjas med överlåtelsen. Häri ligger bl. a. ett krav på att den som

hyresgästen önskar överlåta lägenheten till skall kunna godtas som hyresgäst.

I allmänhet torde en överlåtelse till samboende vara utan betydelse för

hyresvärden. Förändringen är ofta rent formell. Ibland kan det emellertid

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

framstå som skäligt att fordra att den avflyttande tills vidare kvarstår som

ansvarig för de ekonomiska förpliktelserna enligt avtalet eller att annan

säkerhet ställs för avtalets fullgörande. Enligt 37 § kan sådant eller annat

lämpligt villkor förenas med tillstånd till överlåtelsen.

I kravet på samboende ligger att den föreslagne efterträdaren i allt väsentligt

haft gemensamt hushåll med hyresgästen och i övrigt brukat lägenheten

samfällt med honom. Härigenom kan en klar gräns upprätthållas

mellan inneboende och den som i verklig mening haft boendegemenskap

med hyresgästen. Som en garanti mot en alltför vidsträckt tolkning av begreppet

samboende bör krävas att det är fråga om överlåtelse till någon hyresgästen

närstående. Härmed avses dock inte endast föräldrar, barn, syskon

och andra närmare släktingar utan även samboende under äktenskapsliknande

förhållanden eller samboende med annan som på grund av föreliggande

särskilda omständigheter kan anses stå hyresgästen nära.

I likhet med de sakkunniga anser jag det mindre lämpligt att som villkor

för överlåtelserätt uppställa krav på viss tids samboende. Frågan huruvida

verkligt samboende kan anses föreligga bör i stället bedömas efter omständigheterna

i det särskilda fallet. Det bör vidare inte krävas att den till vilken

överlåtelse skall ske sammanbott med hyresgästen just i den aktuella

lägenheten. Något krav på varaktig anknytning till lägenheten har inte uppställts

i departementsförslaget.

Kan hyresvärden och hyresgästen inte enas om överlåtelse av hyresrätten

kan hyresgästen hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Proceduren blir därefter

densamma som i besittningsskyddstvister, dvs. medling och i förekommande

fall prövning av hyresnämnden eller rätten.

35 §.

Denna paragraf innehåller ytterligare ett undantag från det allmänna

överlåtelseförbudet och motsvarar i huvudsak 34 a § i de sakkunnigas förslag

(SOU 1966: 14 s. 357).

Departementschefen. 1 denna paragraf regleras bostadshyresgästs rätt alt

överlåta hyresrätten i syfte att få till stånd ett lägenhetsbyte. Av skäl som

angetts i den allmänna motiveringen har bestämmelsernas tillämplighetsområde

begränsats till orter för vilka Kungl. Maj :t förordnat att prövning

av förstagångshyra skall kunna äga rum.

Även inom ramen för den föreslagna geografiska avgränsningen måste

hyresgästens rätt att överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke vara

underkastad vissa begränsningar. En sådan begränsning ligger i den intresseavvägning

som skall äga rum vid prövning av hyresgästs begäran om tillstånd

att överlåta hyresrätten. För bifall till hyresgästens talan fordras att

beaktansvärda skäl talar för bytet och att detta kan äga rum utan påtaglig

olägenhet för hyresvärden. Paragrafen stämmer i detta hänseende överens

opaginerad Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

med det av de sakkunniga utarbetade förslaget. Däremot kan jag inte ansluta

mig till de sakkunnigas uppfattning att intresseavvägningen bör ske under

hänsynstagande även till önskemål från annan hyresgäst som bor i huset

att få byta till sig den omtvistade lägenheten. Något krav på att bytet skall

kunna ske utan olägenhet för annan hyresgäst har därför inte uppställts

i departementsförslaget.

En annan begränsning ligger däri att det skall vara fråga om en överlåtelse

av hyresrätten i syfte att förvärva annan hyresrätt eller en bostadsrätt.

I likhet med de sakkunniga anser jag skäl saknas att medge hyresgäst

rätt att utan hyresvärdens samtycke överlåta lägenheten i samband med

köp av fastighet, exempelvis en villa. En bostadsrätt kan avse även annan

lägenhet än bostad. En begäran om tillstånd till överlåtelse av hyresrätten

i syfte att förvärva sådan bostadsrätt bör emellertid ogillas såsom stridande

mot grunderna för ifrågavarande lagrum.

De sakkunniga föreslår ytterligare en begränsning av bytesrätten. Har

hyresgästen erhållit lägenheten genom byte och därefter innehaft lägenheten

mindre än tre år föreslås hyresgästen äga rätt att överlåta hyresrätten för

byte endast om synnerliga skäl föreligger därtill. Syftet med denna regel är

att motverka de olägenheter som alltför täta byten orsakar hyresvärden. Jag

ansluter mig till de sakkunnigas bedömning även i denna del. Begränsningen

bär därför upptagits även i departementsförslaget. Synnerliga skäl bör anses

föreligga exempelvis om hyresgästen till följd av dödsfall i familjen eller

på grund av annan oförutsedd händelse önskar få en mindre lägenhet eller

flytta till annan ort.

Andra stycket av paragrafen innehåller imdantag från rätten att använda

lägenheten för byte. Undantagen avser sådana fall då hyresgästen

antingen saknar optionsrätt eller i allmänhet inte är berättigad till förlängning

av hyresavtalet. Till den kategori av hyresobjekt som inte ansetts

böra omfattas av bytesrätten hör lägenhet som hyresgästen förhyrt

i andra hand eller som utgör del av upplåtarens egen bostad. I det förra

fallet skall besittningsskyddet normalt kunna brytas om andrahandsupplåtaren

själv behöver disponera lägenheten. I det senare fallet föreligger

över huvud taget inget besittningsskydd. I fråga om lägenheter i en- och

tvåfamilj shus och lägenhet som upplåtaren innehar med bostadsrätt är

upplåtaren i allmänhet berättigad att bryta besittningsskyddet. Även sådana

lägenheter bör därför undantas från bytesrätten. Med hänsyn till att

enfamiljshusen inte sällan uthyrs under affärsmässiga förhållanden, i vilket

fall besittningsskydd normalt skall föreligga, har undantaget här begränsats

till sådana enfamiljshus som inte är avsedda att uthyras varaktigt.

Slutligen har undantag gjorts för fall då hyresförhållandet varat högst nio

månader. Bestämmelsen sammanhänger med det i 45 § första stycket 1 upptagna

undantaget från besittningsskyddsreglernas tillämpningsområde.

I de sakkunnigas förslag undantas från bytesrätten även lägenhet vars

opaginerad Kontrollera mot PDF

222

Kungi. Maj:ls proposition nr Hl år 1967

innehav betingas av tjänst. I motiven till förslaget uttalas emellertid att

bytesrätt bör kunna komma i fråga om lcopplingsklausulen upphört att vara

absolut hinder för förlängning av hyresavtalet. Frågan om hyresgästens

rätt i nu avsedda fall bör enligt min mening inte regleras genom eu särskild

undantagsregel. Är lägenheten upplåten i anslutning till tjänsteavtal

bör hyresgästens ställning i besittningsskyddshänseende beaktas vid prövning

enligt första stycket av begäran om tillstånd att överlåta hyresrätten

till lägenheten.

36 §.

Paragrafen, som motsvarar It § i hyreslagskommitténs förslag och 35 §

i de sakkunnigas, innehåller ett undantag från det principiella överlåtelseförbudet

i fråga om lägenhet som hyrs av näringsdrivande hyresgäst.

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf har utformats i

saklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Den substitutionsrätt

som tillerkänns näringsidkande hyresgäster är begränsad till fall då

hyresgästen vill överlåta den rörelse han driver i lägenheten. Överlåtelse till

någon som avser att i lägenheten utöva annan verksamhet än den hyresgästen

bedrivit kan sålunda i princip inte äga rum utan hyresvärdens samtycke.

Sker en ändring i lägenhetens användningssätt efter det en överlåtelse

kommit till stånd, riskerar efterträdaren att hyresrätten förklaras

förverkad, vare sig överlåtelsen skett med hyresvärdens samtycke eller

efter särskilt tillstånd. Den föreslagna bestämmelsen utgör, åtminstone formellt,

en begränsning av dödsbos nuvarande rätt att överlåta hyresrätten

till affärslokal.

De sakkunnigas förslag innebär att eu överlåtelse inte får ske utan samtycke

av hyresvärden, om han har befogad anledning att motsätta sig att

hyresrätten överlåts. Hari ligger bl. a. ett krav på att efterträdaren skäligen

skall kunna godtas som hyresgäst. Särskild vikt anses böra tillmätas

efterträdarens förmåga att betala hyran. Om hyresvärden erbjuder sig att

inlösa hyresgästens rörelse till dess fulla värde, bör han enligt de sakkunnigas

mening i allmänhet anses ha befogad anledning att motsätta sig en

överlåtelse av lägenheten. Detsamma anses böra gälla, om lägenheten till

följd av den föreslagna gränsdragningen mellan bostadslägenheter och andra

lägenheter tillhör den förstnämnda kategorin och är upplåten under sådana

förhållanden som utgör hinder för utövande av bytesrätt enligt 34 a §

andra stycket i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga har särskilt uppmärksammat

det fallet att en näringsidkare önskar överlåta lägenheten på

ett bolag, som skall överta hans rörelse. En sådan överlåtelse kan ibland

medföra olägenheter för hyresvärden genom att den verklige ägaren och

utövaren av hyresrätten sedermera kan växla utan möjligheter för hyresvärden

att motsätta sig förändringen. Enligt de sakkunnigas mening bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967 223

hyresvärden i allmänhet inte anses skyldig att finna sig i att en rörelseidkare

sätter ett bolag i sitt ställe, om inte godtagbar säkerhet ställs för

hyresgästens förpliktelser enligt avtalet. Frågan uppmärksammas också

av några remissinstanser. I ett remissyttrande framhålls att det kan vara

av direkt betydelse för hyresvärden hur hyresgästen sköter sin rörelse,

exempelvis när en fastighet är uthyrd till hotell- och restaurangrörelse.

Hyresvärden bör därför inte vara skyldig att godta en överlåtelse från en

fysisk till en juridisk person.

För egen del anser jag att hyresvärdens intresse i det sist behandlade

fallet kan tillgodoses inom ramen för den skälighetsbedömning som den

prövande myndigheten har att göra vid tvist mellan parterna. Denna bedömning

bör, som de sakkunniga anför, allt efter omständigheterna i det

särskilda fallet utfalla så att hyresgästens talan avslås eller bifalls eller

så att tillstånd förenas med villkor enligt 37 §. Vad de sakkunniga i övrigt

anfört angående avvägningen mellan parternas intressen vid tvist om överlåtelse

av hyresrätten kan jag likaledes ansluta mig till.

De sakkunniga föreslår slutligen den begränsningen av hyresgästens

substitutionsrätt att tillstånd till överlåtelse inte får meddelas hyresgäst,

som innehaft lägenheten mindre än tre år, om inte synnerliga skäl föreligger.

Den föreslagna begränsningen, som syftar till att förhindra att en

lägenhet till men för hyresvärden går ur hand i hand, synes ändamålsenlig

och har därför tagits upp i departementsförslaget. Om hyresgästen på grund

av sjukdomsfall, dödsfall eller annan särskilt beaktansvärd händelse är

förhindrad att fortsätta rörelsen, bör synnerliga skäl för överlåtelse anses

föreligga.

37 §.

Paragrafen, som motsvarar 36 § i de sakkunnigas förslag, innehåller en

bestämmelse om att tillstånd till överlåtelse kan förenas med villkor.

Departementschefen. Paragrafens innehåll har berörts i anslutning till de

föregående paragraferna och torde inte behöva kommenteras närmare.

38 §.

Paragrafen, som delvis motsvarar 7 § sista punkten hyreslagen, 8 § andra

stycket första punkten i hyreslagskommitténs förslag och 37 § i den sakkunnigas

förslag, innehåller regler om verkan av samtycke eller tillstånd

till överlåtelse av hyresrätten.

Departementschefen. Har hyresvärden samtyckt till överlåtelse av hyresrätten,

är hyresgästen enligt gällande rätt fri från de skyldigheter avtalet

ålägger honom, om inte hyresvärden till samtycket fogat annat villkor.

Om hyresvärden godkänt överlåtelsen utan förbehåll, har han därmed

trätt i direkt rättsförhållande med den nye hyresgästen. I de fall, då överlåtelsen

godkänts med förbehåll eller hyresvärden underlåtit att i rätt tid

opaginerad Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr l''rl år 1967

uppsäga hyresavtalet på grund av att överlåtelse skett utan samtycke, är

rättsläget något oklart. Huruvida hyresvärden i det förra fallet har att

hålla sig till den gamle eller den nye innehavaren av lägenheten eller till

båda vid utövandet av sina rättigheter, beror av förbehållets avfattning.

Att hyresvärden underlåtit att uppsäga hyresavtalet vid överlåtelse utan

samtycke medför inte att han gått miste om sina rättigheter mot den föregående

innehavaren. Den som olovligen överlåtit lägenheten är sålunda fortfarande

förpliktad att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet, såvida inte

ett tyst godkännande av överlåtelsen kan anses föreligga.

Har hyresgäst, som förhyrt bostadslägenhet, avlidit under hyrestiden

och dödsboet överlåtit lägenheten till någon som hyresvärden slcäligen

kunnat ta för god, är boet ej vidare ansvarigt för hyresgästens förpliktelser

enligt avtalet. En förutsättning är dock att det kan antas att överlåtelsen

kommit till hyresvärdens kännedom.

Hyreslagskommitténs förslag innebär att endast ett reservationslöst samtycke

från hyresvärdens sida till överlåtelse av lägenheten skall ha ansvarsbefriande

verkan. De sakkunniga föreslår däremot att, om inte annat

överenskommes, den som övertagit hyresrätten till lägenheten skall fr. o. in.

tillträdesdagen inträda i överlåtarens rättigheter och skyldigheter gentemot

hyresvärden för återstoden av hyrestiden, vare sig överlåtelsen skett

med eller utan samtycke eller tillstånd. Sedan tillträde skett föreslås överlåtaren

vara fri från sina förpliktelser enligt avtalet för tiden därefter, om

inte annat villkor förenats med hyresvärdens samtycke eller med tillstånd

till överlåtelsen. Den tillträdande hyresgästen föreslås jämte den avträdande

vara skyldig att svara för avtalets förpliktelser även för tiden före tillträdet.

Enligt min mening bör överlåtaren vara fri från framtida förpliktelser enligt

hyresavtalet bara i de fall då hyresvärden samtyckt till överlåtelsen eller

tillstånd till överlåtelsen getts och annat villkor inte fogats vid samtycket eller

tillståndet. Att hyresvärden försummat att inom föreskriven tid — två månader

från det han fick vetskap om att lägenheten olovligen överlåtits — tillsäga

hyresgästen att vidta rättelse, bör inte medföra att han förlorat sina rättigheter

mot hyresgästen. Denne bör liksom enligt gällande rätt fortfarande

svara för hyresavtalets förpliktelser, om inte ett tyst godkännande av överlåtelsen

till äventyrs kan anses föreligga. Detta innebär bl. a. att en uppsägning

som riktar sig mot hyresgästen har verkan även mot den till vilken

hyresrätten överlåtits utan samtycke eller tillstånd. Jag har ingen erinran

mot de sakkunnigas förslag att den till vilken hyresrätten överlåtits

skall svara solidariskt med överlåtaren för avtalets förpliktelser för tiden

före överlåtelsen om inte annat överenskommes. En sådan regel kan nämligen

antas underlätta frivilliga överenskommelser om överlåtelse. Departementsförslaget

har utformats i enlighet med det nu anförda.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967 225

Upplåtelse av lägenheten i andra hand

39 §.

Paragrafen som motsvarar 8 § första stycket i hyreslagskommitténs förslag

och 38 § i de sakkunnigas förslag, innehåller det i 7 § nuvarande

hyreslag upptagna förbudet mot total sublokation utan hyresvärdens samtycke.

Departementschefen. Förbudet för hyresgäst att upplåta hela lägenheten i

andra hand avser endast sådan rättshandling varigenom hyresgästen åt

tredje man upplåter en självständig rätt att nyttja lägenheten. Den som

i förhållande till hyresgästen intar en sådan ställning att han inte utövar

någon självständig brukningsrätt, exempelvis hyresgästens husfolk och

gäster, omfattas sålunda inte av förbudet.

Hyreslagskommitténs förslag innehåller en särskild regel som dispenserar

från kravet på samtycke i det fall då hyresgästens make vid särlevnad

eller hyresgästens död nyttjar den gemensamma bostaden i avbidan

på bodelning eller skifte. I de sakkunnigas förslag finns ingen motsvarande

bestämmelse, eftersom en sådan rätt att nyttja den gemensamma bostaden

anses tillkomma make utan särskild föreskrift. Jag ansluter mig till de

sakkunnigas bedömning. Även departementsförslaget utgår sålunda från

att total sublokation inte föreligger om hyresgästen avlidit eller vid söndring

lämnat hemmet och hans make tills vidare använder bostaden.

Förbudet mot total sublokation är såsom framgått av den allmänna motiveringen

inte undantagslöst. I närmast följande paragraf har tagits upp

en bestämmelse som dispenserar från kravet på hyresvärdens samtycke

till upplåtelse av lägenheten i andra hand.

40 §.

Paragrafen motsvarar 39 § i de sakkunnigas förslag och innehåller bl. a.

ett undantag från förbudet mot total sublokation utan hyresvärdens samtycke.

Departementschefen. Paragrafen har utformats i saklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag. Fn förutsättning för hyresgästens rätt att utan

samtycke upplåta hela lägenheten i andra hand är att hyresgästen har beaktansvärda

skäl för upplåtelsen och att hyresvärden saknar befogad anledning

att motsätta sig att lägenheten upplåts till annan. Att hyresgästen

på grund av sjukdom, arbete på annan ort eller annan oförutsedd händelse

tillfälligt inte kan begagna lägenheten, är att hänföra till sådana beaktansvärda

skäl som avses i förevarande paragraf. I kravet på att hyresvärden

skall sakna befogad anledning att motsätta sig upplåtelsen ligger att den

föreslagna andrahandshyresgästen skäligen skall kunna godtas som faktisk

8 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

utövare av nyttjanderätten. Dennes förmåga att betala hyra torde däremot

sakna betydelse i detta sammanhang, eftersom upplåtaren inte utträder ur

rättsförhållandet med hyresvärden utan kvarstår som ansvarig för avtalets

ekonomiska förpliktelser, om inte hyresvärden befriat honom från det. I

likhet med de sakkunniga anser jag att hyresgästen inte bör ha rätt att upplåta

lägenheten utan hyresvärdens samtycke, om sådana förhållanden föreligger

som enligt 35 § andra stycket utgör hinder för hyresgästen att överlåta

hyresrätten utan samtycke.

Tillvägagångssättet när hyresgästen vill upplåta lägenheten i andra hand

är detsamma som vid överlåtelse av hyresrätten. Kan hyresvärdens samtycke

inte erhållas, har hyresgästen att begära tillstånd till upplåtelsen hos

hyresnämnden. Nämnden skall därefter medla mellan parterna och, om förlikning

inte kan träffas, pröva hyresgästens begäran om tillstånd att upplåta

lägenheten. Part som inte vill godta nämndens beslut kan klandra beslutet

genom att väcka talan mot sin motpart. Mot underrättens avgörande

av tvisten kan talan inte föras.

Liksom vid överlåtelse av hyresrätten bör tillstånd till upplåtelse av lägenheten

i andra hand kunna förenas med skäligt villkor. Som exempel på

sådant villkor nämner de sakkunniga skyldighet för underhyresgästen att

solidariskt med huvudhyresgästen svara för de ekonomiska förpliktelserna

enligt avtalet eller att ställa säkerhet för avtalets fullgörande samt skyldighet

för huvudhyresgästen att ställa omhud med oåterkallelig fullmakt att

företräda honom och att mottaga uppsägning på hans vägnar. De sakkunniga

framhåller att erfarenheterna vid total sublokation visar att hyresvärden

ofta har svårt att anträffa huvudhyresgästen för delgivning av uppsägning

eller annat meddelande. Olägenheterna härav bortfaller om hyresvärdens

samtycke eller myndighets tillstånd kan förenas med skyldighet för

hyresgästen att ställa ombud för sig. Jag ansluter mig till de sakkunnigas

bedömningar även i denna del. Möjlighet bör även föreligga att meddela tillstånd,

som avser viss bestämd tid.

Möjligheten att erhålla tillstånd att upplåta lägenheten i andra hand torde

medföra att anledning saknas att tillerkänna hyresgästen rätt att uppsäga

avalet vid vägrat samtycke av hyresvärden.

41 §.

Paragrafen, som stämmer överens med 23 § andra stycket nuvarande hyreslag

och 40 § i de sakkunnigas förslag, reglerar hyresgästens rätt till partiell

sublokation. Beträffande paragrafens innebörd hänvisas till den allmänna

motiveringen.

Hyresrättens förverkande

42—44 §§.

Dessa paragrafer, som med vissa ändringar motsvarar 32—34 §§ i gällande

hyreslag och med vissa jämkningar av redaktionell natur överensstämmer

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967 227

med 36—38 §§ i hyreslagskommitténs förslag och 41—43 §§ i de sakkunnigas,

innehåller grunderna för hyresrättens förverkande, vissa preklusionsregler

för åberopande av förverkandegrund och förutsättningarna för

återvinning av förverkad hyresrätt.

Departementschefen. De i dessa paragrafer föreslagna ändringarna i förhållande

till förverkandereglerna i nuvarande hyreslag är föranledda främst

av de i departementsförslaget upptagna bestämmelserna om besittningsskydd

och om personförändring på hyresgästsidan. Ändringarna stämmer

i allt väsentligt överens med vad hyreslagskommittén och de sakkunniga

föreslagit. Förverkandebestämmelserna har utförligt behandlats i kommitténs

förslag. Jag torde därför kunna begränsa mig till att kortfattat ange

ändringarna i förhållande till gällande rätt och får i övrigt hänvisa till

kommittéförslaget (SOU 1961:47 s. 189).

I 42 § första stycket punkt 1 erinras om undantaget i 53 § från den nuvarande

regeln att hyresrätten — bortsett från fall där hyran skall erläggas

i förskott för längre tid än en månad — är förverkad om hyresgästen dröjer

med hyran mer än två söckendagar efter förfallodagen. Undantaget avser

betalning av hyra för förfluten tid i samband med förlängning av hyresavtal.

I 42 § första stycket punkt 3 ändras reglerna om olovlig överlåtelse och

upplåtelse av hela lägenheten i andra hand som förverkandegrunder så att

överensstämmelse uppnås med bestämmelserna i 32—40 §§, som i vissa fall

dispenserar från kravet på hyresvärds samtycke till substitution och sublokation.

Som framgått av vad jag anfört i specialmotiveringen till 32 § skall

överlåtelse eller upplåtelse utan erforderligt samtycke eller tillstånd medföra

att hyresrätten förverkas bara om hyresgästen underlåtit att på tillsägelse

vidta rättelse.

Ändringarna i 42 § första stycket punkterna 5 och 6 föranleds av att

åtskillnad görs mellan substitution och total sublokation i departementsförslaget

men ej i den nuvarande hyreslagen.

I 43 § görs vissa ändringar i de nuvarande preklusionsreglerna. Ändringarna

beror delvis på förslaget om rättelsemöjlighet vid olovlig överlåtelse eller

upplåtelse i andra hand. Den tid inom vilken hyresvärden har att påtala en

sådan överlåtelse eller upplåtelse har som jag anmärkt i specialmotiveringen

till 32 § utsträckts från en till två månader. För att uppnå större enhetlighet

har även tidsfristen för uppsägning av avtalet i fall som anges i 42 § första

stycket punkterna 5 och 8 utsträckts till två månader.

I 44 § första stycket erinras om möjligheterna att betala hyra genom

post, postgiro och bankgiro. I andra stycket görs den ändring som föranleds

av hyresgästens rätt enligt förslagets optionsregler att i vissa fall bo kvar i

lägenheten efter hyrestidens utgång.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1967

Rätt till förlängning av hyresavtalet

Departementschefen. I förevarande avsnitt tas bestämmelserna upp om

bostadshyresgästs besittningsskydd. Besittningsskyddets innebörd anges

med uttrycket rätt till förlängning av hyresavtalet. Häri ligger att någon ny

upplåtelse inte kommer till stånd, om hyresgästen erhåller förlängning. Såväl

sakrättsligt som avtalsrättsligt fortsätter det ursprungliga avtalet att gälla

med den ändring av hyrestiden och andra avtalsvillkor som parterna kan

ha kommit överens om eller hyresnämnden eller rätten fastställt. Detta torde

innebära en avvikelse från vad som gäller enligt besittningsskyddslagen,

eftersom besittningsskyddet enligt denna lag innebär att hyresgästen äger

rätt att erhålla nytt hyresavtal.

En konsekvens av besittningsskyddets nu beskrivna innebörd är att även

överenskommelser mellan parterna under hyrestiden om ändring av hyresvillkoren

kommer att ingå som ett led i den ursprungliga upplåtelsen. Överenskommelsens

sakrättsliga verkningar — dvs. verkningarna i förhållande

till ny ägare av fastigheten eller annan rättighetshavare —- blir alltså desamma

som det löpande hyresavtalets. Det är självfallet en förutsättning i detta

och andra fall att överenskommelsen inte innebär att föremålet för hyresavtalet

blir ett annat.

De principer som sålunda föreslås gälla angående ändringsavtals rättsverkningar

torde i viss mån avvika från de grundsatser som kommer till uttryck

i det till lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk. Det torde finnas

anledning att återkomma till denna fråga i samband med att förslag

läggs fram om att infoga de hyresrättsliga bestämmelserna i jordabalksförslaget.

Motsvarande fråga torde bli aktuell även vid den pågående översynen

av arrendelagstiftningen.

Eftersom departementsförslaget alltså innebär att hyresgästen efter förlängningen

behåller den prioritet i förhållande till annan rättsägare i fastigheten

som följer av den ursprungliga upplåtelsen, behövs inte någon bestämmelse

som motsvarar 55 § andra stycket i de sakkunnigas förslag. Enligt

denna paragraf har en uthyrning till annan innan besittningsskyddsfrågan

avgjorts inte någon verkan mot hyresgästen.

45 §.

Paragrafen, som motsvarar 42 § och 50 § andra stycket i hyreslagskommitténs

förslag samt 44 § och 80 § fjärde stycket hos de sakkunniga, innehåller

regler om begränsning i besittningsskyddsreglernas tillämpningsområde.

Departementschefen. I första stycket anges att besittningsskyddsbestämmelserna

gäller för bostadslägenheter. Innebörden av detta uttryck framgår

av 1 § första stycket andra punkten. Gränsdragningen mellan bostadslägen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1967

heter och andra lägenheter har behandlats utförligt i avsnittet om besittningsskydd

utanför bostadssektorn.

De skilda undantagen från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde

har behandlats i avsnittet om begränsning i besittningsskyddet

för bostadshyresgäst och torde inte behöva kommenteras ytterligare i detta

sammanhang. Jag vill bara tillägga att besittningsskyddsreglerna givetvis inte

blir tillämpliga bara därför att hyresgästen efter hyrestidens utgång sitter

kvar i lägenheten och niomånadersfristen därigenom överskrids. I det

särskilda fall som avses i 4 § första stycket blir läget dock ett annat om avtalet

fötrlängs på grund av underlåtenhet av hyresvärden att anmana hyresgästen

att avflytta.

Det torde böra krävas att förbehåll som avses i första stycket 3 tas upp i

särskilt upprättad handling. Prövningen av förbehåll som tillkommer innan

hyresförhållandet varat mer än nio månader bör alltid ankomma på hyresnämnd.

Nämndens beslut bör inte få överklagas (se 71 § andra stycket).

46 §.

I paragrafen, som motsvarar 43 § i hyreslagskommitténs förslag och 45 §

i de sakkunnigas förslag, ges huvudregeln om rätten till förlängning av hyresavtalet.

Paragrafen behandlar vidare de besittningsskyddsbrytande grunderna.

Departementschefen. Rätt till förlängning av hyresavtalet föreligger barn

i det fall att hyresvärden uppsäger avtalet. Kommer uppsägningen från hyresgästens

sida eller förfaller hyresavtalet, föreligger alltså inte någon sådan

rätt. I sakens natur ligger att optionsrätt inte kan komma i fråga, när hyresvärden

säger upp avtalet till upphörande i förtid under åberopande av att

hyresrätten är förverkad enligt 42 § eller att hyresgästen försummat att ställa

ny säkerhet enligt 28 §. Frågan om rätt till förlängning när hyresavtal

sagts upp till upphörande i förtid behandlas utförligt av hyreslagskommittén

(SOU 1961: 47 s. 193) och de sakkunniga (SOU 1966: 14 s. 134).

I 47 § görs vissa undantag från de angivna principerna. Medhyresgast och

hyresgästs make äger sålunda i vissa fall rätt till förlängning fastän uppsägningen

kommer från hyresgästsidan. Make äger vidare i vissa fall rätt till

förlängning, trots att hyresvärden säger upp avtalet till upphörande i förtid

enligt 28 eller 42 §.

De besittningsskyddsbrytande grunderna bär behandlats i avsnittet om

begränsning av besittningsskyddet. Här skall endast fogas eu kommentar

till första stycket 7. Denna punkt tar väsentligen sikte på tjänstebostaderna

men gränsdragningen sammanfaller inte i alla delar med den gränsdragning

som f. n. bestämmer hyreslagstiftningens tillämpningsområde. Punkt 7 omfattar

tre speciella kategorier av lägenheter oberoende av om varje lägenhet

i det enskilda fallet är att anse som tjänstebostad. De tre åsyftade katego
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

rierna avser lägenheter beträffande vilka hyresförhållandet beror av (1)

anställning som i allmän verksamhet är förenad med bostadstvång, (2) anställning

inom lantbruket och (3) anställning för skötsel och tillsyn av fastighet.

I de sakkunnigas förslag finns en fjärde kategori, nämligen lägenhet

där hyresförhållandet beror av tjänst som är av övervägande övervakningseller

vaktkaraktär. Denna kategori hänförs i departementsförslaget till en

allmän grupp lägenheter beträffande vilka det är nödvändigt för arbetsgivaren

att förfoga över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare.

Tredje stycket syftar framför allt på situationer då hyresobjektet byggnadstekniskt

sett utgör två lägenheter, exempelvis bostadslägenhet och garage,

men lägenheterna uthyrts i sådan form att de utgör ett enda hyresobjekt.

47 §.

Paragrafen, som motsvarar 44 § i hyreslagskommitténs förslag samt 47

och 59 §§ i de sakkunnigas förslag, innehåller bestämmelser om medhyresgästs

och hyresgästs makes rätt till förlängning av hyresavtalet.

Departementschefen. Första och andra styckena har utförligt behandlats

i avsnittet om personförändring på hyresgästsidan. Beträffande tredje stycket,

som är en nyhet i förhållande till de sakkunnigas förslag vill jag anmärka

följande.

I andia styckets fall har — i motsats till de situationer som avses i första

stycket — den person som får rätt till förlängt hyresavtal formellt sett ej

tidigare \ ar i t part i rättsförhållandet med hyresvärden och har inte varit

ansvarig för förpliktelserna enligt avtalet. Enligt de sakkunnigas förslag

skall inträdet i rättsförhållandet inte automatiskt medföra sådant ansvar.

Frågan om ansvaret för förpliktelser för tiden före förlängningen bör i stället

beaktas vid avvägningen av om hyresvärden skall anses skyldig att godta

maken som hyresgäst. Om hyresrätten är förverkad på grund av dröjsmål

med betalning av hyran, framstår det enligt de sakkunnigas mening som

skäligt att fordra att maken betalar ogulden hyra för tid under vilken han

nyttjat lägenheten. Enligt min mening är det mera följdriktigt att göra ansvaret

för förpliktelser enligt hyresavtalet för tiden före inträdet till en

omedelbar följd av inträdet i rättsförhållandet. Härigenom blir regleringen

lika för alla fall av personförändring på hyresgästsidan. Bestämmelsen i

tredje stycket har utformats i enlighet härmed.

En följd av regeln i tredje stycket blir att maken efter inträdet i hyresförhållandet

kommer att ansvara för ogulden hyra för tiden dessförinnan

som om han haft del i hyresrätten enligt det ursprungliga avtalet. Försummar

maken att betala den oguldna hyran, är hyresrätten sålunda förverkad.

Hyresvärden har alltså i sådant fall rätt att säga upp avtalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

48 §.

I paragrafen, som motsvarar 45 § i hyreslagskommitténs förslag och 46 §

i de sakkunnigas förslag, ges bestämmelser om villkoren för den fortsatta

förhyrningen.

Departementschefen. I den del paragrafen gäller fastställandet av hyran

under avtalets fortsatta giltighetstid har den kommenterats i avsnittet om

besittningsskyddets tryggande genom en s. k. liyresspärr. Andra stycket

behandlas i avsnittet om särskilda regler för orter med mera påtaglig bostadsbrist.

Beträffande övriga villkor vill jag anföra följande.

Huvudprincipen bör vara att i den mån ingen av parterna fordiar att villkoren

skall ändras bör samma villkor som förut gälla. Krävs ändring, skall

de av hyresvärden uppställda villkoren gälla, om de inte strider mot god sed

i hyresförhållanden eller eljest är obilliga. I fråga om hyrestiden torde det

emellertid vara nödvändigt med mera preciserade bestämmelser. Om parterna

inte kan enas om hyrestiden, synes denna böra fastställas till ett år med

tre månaders uppsägningstid. Om annan hyres- eller uppsägningstid av särskild

anledning anses lämpligare, bör den tiden gälla. Rörande skalen till

denna reglering kan jag i allt väsentligt hänvisa till hyreslagskommitténs

uttalanden i frågan (SOU 1961: 47 s. 104). Eftersom kvarboenderätten innebär

en rätt till förlängning av hyresavtalet, börjar självfallet den nya hyrestiden

att löpa från den dag det ursprungliga avtalet skulle ha upphört, om

förlängning ej skett.

I 46 § andra stycket i de sakkunnigas förslag finns en bestämmelse som

innebär att hyresgästen får yrka nedsättning av hyran eller annan ändring

av hyresvillkoren, om hyresvärden fordrar höjning av hyran eller ändring

av annat hyresvillkor. Med anledning härav vill jag framhålla att hyresgästen

enligt departementsförslaget äger få varje hyresvillkor prövat enligt

normerna i 48 § första stycket. Innehållet i de villkor som förut gällt saknar

i princip betydelse för utfallet av denna prövning. Sålunda kan exempelvis

hyran sänkas med hänsyn till hyresläget för likvärdiga lägenheter, trots att

hyresvärden inte fordrat någon ändring i fråga om hyran. Någon motsvarighet

till 46 § andra stycket finns därför inte i departementsförslaget.

Av 51 § följer att hyresnämnd eller domstol har att fastställa villkoren för

den fortsatta förhyrningen enligt reglerna i denna paragraf, om nämnden

eller domstolen bifaller hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet.

49 §.

Paragrafen motsvarar 46 § i hyreslagskommitténs förslag samt 48 och

49 §i§ i de sakkunnigas förslag. Den innehåller vissa bestämmelser om besittningsskyddsprocedurens

inledande.

Departementschefen. Hyreslagskommittén och de sakkunniga föreslår

olika lösningar av problemet om hur besittningsproceduren skall inledas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^1 år 1967

Kommitténs förslag innebär i huvudsak att hyresvärden, om uppgörelse

mellan parterna inte kan träffas, har att meddela hyresgästen att denne

skall hänskjuta tvisten till medlingsnämnden inom en månad, om han inte

tinner sig i att flytta. Meddelandet kan ges redan i själva uppsägningshandlingen

eller senare. I det senare alternativet skall det överbringas till hyresgästen

i den ordning som gäller för uppsägning. I princip överensstämmer

denna lösning med vad som gäller enligt hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen.

De sakkunniga föreslår att meddelandet alltid skall inflyta i uppsägningshandlingen

och att uppsägningen skall sakna verkan, om den inte innehåller

ett sådant meddelande. Som skäl för förslaget åberopar de sakkunniga

att tvistefrågan med denna lösning snabbt bringas under myndighets

prövning och att förfarandet omedelbart inriktas på vad hyresvärden verkligen

avser med uppsägningen.

De sakkunnigas förslag har enligt min mening flera olägenheter. Förslaget

leder till att hyresgästen regelmässigt måste väcka talan hos myndighet

i besittningsskyddsfrågan, trots att det kanske står klart att hyresvärden

önskar förhandla enbart om hyresvillkoren men uppsäger avtalet för

att hindra att detta förlängs. Enligt min mening är det önskvärt att enskilda

förhandlingar skall kunna föras mellan parterna även efter uppsägningen

utan att tvisten behöver dras inför hyresnämnden. F. ö. bör understrykas

att det i första hand är hyresvärden som har anledning att påskynda besittningsskyddsproceduren.

Om hyresgästen önskar få ett medlingsförfarande

till stånd snabbt, står det honom fritt att vända sig till hyresnämnden.

Han behöver självfallet inte avvakta något meddelande från hyresvärden, att

denne påfordrar att hyresgästen skall flytta. Det synes därför inte finnas

något egentligt skäl att genom särskilda regler tvinga parterna att snabbt inleda

besittningsskyddsproceduren.

En annan olägenhet med förslaget är att samma delgivningsförfarande

måste gälla för uppsägningen och det meddelande som utlöser besittningsskyddsproceduren.

Som jag närmare utvecklat vid 8 § är det önskvärt att

uppsägning skall kunna ske med rättslig verkan även om hyresgästen inte

anträffas. En form för surrogatdelgivning av uppsägning bör därför finnas.

När det gäller det meddelande som har till syfte att inleda besittningsskyddsproceduren,

ligger saken till på annat sätt. Eftersom meddelandet har

avgörande rättsverkningar i besittningsskyddshänseende, talar starka skäl

för ett krav på att meddelandet skall ha kommit hyresgästen till handa för

att fristen för honom att hänskjuta tvisten till hyresnämnden skall börja

löpa.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts har jag stannat för att i princip

''älja den av hyreslagskommittén förordade lösningen. Om överenskommelse

ej kan träffas om förlängning av hyresavtalet eller om hyresförhållandets

upplösning, bör det åligga hyresvärden att skriftligen meddela den som

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

fordrar förlängning att han har att senast tre veckor därefter hänskjuta

tvisten till hyresnämnden, om han inte går med på att flytta. Med en sådan

ordning vinner man också den fördelen att samma ordning för besittningsskyddsprocedurens

igångsättande kan gälla även i de speciella i 47 § angivna

fall när besittningsskyddsreglerna är tillämpliga trots att den berättigade

inte får någon uppsägning.

Meddelandet till hyresgästen bör lämnas i samma ordning som gäller

för uppsägning, frånsett att regeln om att uppsägningen i visst fall får

läggas i hyresgästens postlåda ej bör gälla.

Eu regel om skyldighet för den som fordrar förlängning att hänskjuta

tvisten till hyresnämnden tas upp i tredje stycket. Bestämmelser om rätt att

klandra hyresnämnds beslut i besittningsskyddstvister och om behörig domstol

i sådana mål finns i 71 och 72 §§.

50 §.

Paragrafen, som motsvarar 47 § första och andra styckena i hyreslagskommitténs

förslag och 55 § första stycket i de sakkunnigas förslag, innehåller

regler om rätt att bo kvar i lägenheten under besittningsskyddsproceduren.

Paragrafens innehåll belyses av vad hyreslagskommittén anfört

(SOU 1961: 47 s. 204) och torde inte kräva några närmare kommentarer.

51 §.

Paragrafen, som motsvarar 48 § första stycket i hyreslagskommitténs

förslag och 52 § i de sakkunnigas, innehåller vissa bestämmelser angående

innehållet i och verkan av hyresnämnds eller domstols avgörande i en

besittningsskyddstvist.

Departementschefen. I lagen bör anges att hyresnämnden eller- domstolen

har att fastställa villkoren för den fortsatta förhyrningen enligt 48 §,

om hyresgästens talan om förlängning av hyresförhållandet bifalls. Domen

eller beslutet bör gälla som hyresavtal. Vid tillämpning av skilda hyresrättsliga

regler skall alltså så anses som om skriftligt hyresavtal föreligger

med det innehåll som framgår av domen eller beslutet.

Enligt 54 § i de sakkunnigas förslag skulle hyresgäst som fått bifall

till sin talan om förlängning av hyresavtalet kunna avstå från att utnyttja

sin rätt till fortsatt förhyrning, om han inte var nöjd med de villkor

som fastställts. Enligt min mening skulle en sådan rätt i vissa fall kunna

missbrukas och den torde även föranleda andra olägenheter. I praktiken

torde dessutom bestämmelsens syfte som regel kunna tillgodoses på annat

sätt, nämligen genom att hyresgästen bestämmer sitt yrkande så att det

framgår huruvida han vill hyra lägenheten även för det fall att hyresnämnden

eller rätten skulle finna att högre hyra bör utgå än den som

hyresgästen vill gå med på. Jag har därför inte ansett mig böra föreslå

någon motsvarighet till ifrågavarande regel i de sakkunnigas förslag.

8f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

52 §.

I paragrafen, som motsvarar 48 § andra stycket i hyreslagskommitténs

förslag samt 53 och 56 §§ i de sakkunnigas förslag, ges vissa bestämmelser

för det fall att hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet inte bifalls.

Departementschefen. Om hyresgästens talan om förlängning av hyresförhållandet

inte bifalls, bör skäligt uppskov med avflyttningen kunna medges

på den ena partens begäran. Är hyresrätten förverkad eller rätten till förlängning

förfallen, bör dock hyresgästen inte kunna få sådant uppskov

utan att hyresvärden samtycker till det.

Sitter hyresgästen kvar efter hyrestidens utgång uppkommer fråga om

vilka villkor som slutgiltigt skall gälla för den avtalslösa tiden. De sakkunnigas

förslag går ut på att det ursprungliga avtalets villkor skall gälla.

En sådan regel har den obestridliga fördelen att någon prövning av villkoren

då inte behöver ske. Trots detta anser jag att regeln inte kan godtas,

eftersom den inte i tillräcklig grad tillgodoser hyresvärdens intresse

av att kunna få till stånd en omreglering av hyresvillkoren för tiden efter

avtalets upphörande. Jag föreslår därför att hyresvillkoren för tiden från

avtalets upphörande till avflyttningen fastställs med tillämpning av 48 §.

Avgörs tvisten av hyresnämnd eller domstol, bör det ankomma på myndigheten

att fastställa villkoren. I annat fall får saken prövas för sig

genom att den dras inför hyresnämnd, om parterna inte kan enas.

53 §.

Paragrafen, som motsvarar 49 § i hyreslagskommitténs förslag och 57 §

i de sakkunnigas, innehåller bestämmelser för det fall att hyresgästen

åläggs att betala högre hyra med retroaktiv verkan. Paragrafens innehåll

belyses av vad hyreslagskommittén anfört (SOU 1961:47 s. 208).

Prövning av förstagångshyra i vissa orter

54 och 55 §§.

Paragraferna motsvarar 61—64 §§ i de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. De i förslaget upptagna särskilda bestämmelserna

om prövning av förstagångshyra har behandlats i den allmänna motiveringen.

Det är inte möjligt att redan nu ange för vilka orter förordnande enligt

54 § bör ges. Saken får anstå till en tidpunkt som ligger närmare dagen

för hyresregleringens avveckling och den nya hyreslagens ikraftträdande.

Redan nu kan dock sägas att särbestämmelsernas tillämpningsområde redan

från början bör göras väsentligt snävare än hyresregleringens nuvarande

giltighetsområde. Det torde som regel inte finnas anledning att

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

göra särbestämmelserna tillämpliga för kommuner med högst 30.000 innevånare.

Jag bortser då från sådana kommuner som ingår i större tätortsregioner.

Förordnande enligt 54 § får betydelse även i vissa andra avseenden än

som framgår av de följande paragraferna. Sålunda kommer tvångsbytesrätt

att föreligga beträffande ort som omfattas av förordnandet (jfr 35 §).

Också den speciella regeln om skyldighet att återbetala vissa vederlag

som tagits upp i 65 § är tillämplig enbart i orter som avses i 54 §. Vidare

kommer i övergångsskedet vissa särskilda hyressättningsbestämmelser att

gälla för nämnda orter. Regler härom finns bland övergångsbestämmelserna.

Som de sakkunniga föreslagit bör prövning av förstagångshyra inte

komma i fråga beträffande lägenhet som utgör del av upplåtarens egen

bostad.

I 63 § första stycket i de sakkunnigas förslag föreskrivs att ansökan

om prövning av förstagångshyra måste ha inkommit till medlingsnämnd

inom ett år från det hyresförhållandet började, dock senast innan medlingsförfarande

i anledning av yrkande av hyresvärden om höjning av

hyran förklarats avslutat. Denna sistnämnda begränsning synes inte ha

någon större praktisk betydelse. Den har därför inte tagits upp i departementsförslaget.

Rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upphörande m. m.

Detta avsnitt reglerar besittningsskyddet utanför bostadssektorn. Besittningsskyddet

i hithörande hyresförhållanden upprätthålls i första hand

genom ersättningsregler. Dessa regler kompletteras med bestämmelser som

gör det möjligt för hyresgästen att erhålla skäligt rådrum med avflyttning

från den förhyrda lägenheten.

56 §.

I denna paragraf, som motsvarar 51 § i hyreslagskommitténs förslag

och 65 § i de sakkunnigas, dras gränserna upp för ersättningsreglernas

tillämpningsområde.

Departementschefen. I första stycket uppställs som huvudregel att bestämmelserna

i 57—60 §§ skall äga tillämpning vid upplåtelse av annan

lägenhet än sådan som enligt 1 § första stycket är att anse som bostadslägenhet.

Avgränsningen mellan de båda lägenhetskategorierna har utförligt

berörts i avsnittet gränsdragningen bostadslägenhet—lokal. Från

huvudregeln att 57—60 §§ skall gälla annan lägenhet än bostadslägenhet

görs vissa undantag. Dessa har redan behandlats i den allmänna motiveringen

under rubriken besittningsskyddets tillämpningsområde. Paragrafen

torde inte behöva kommenteras närmare i detta sammanhang.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

57 §.

Paragrafen, som motsvarar 52 § i hyreslagskommitténs och 66 § i de sakkunnigas

förslag, innehåller regler om förutsättningarna för att ersättningsskyldighet

skall föreligga och om ersättningens bestämmande.

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf har utformats på

annat sätt än i de sakkunnigas förslag men i sakligt hänseende stämmer de

överens med detta. Innehållet har närmare berörts i den allmänna motiveringen

i avsnitten om besittningsskyddsbrytande grunder och om ersättning

vid obefogad vägran att förlänga hyresförhållandet samt om besittningsskydd

och hyresvillkor. Jag torde därför i detta sammanhang kunna

begränsa mig till några detaljanmärkningar.

Som de sakkunniga anfört torde till ersättningsgill förlust vara att hänföra

främst flyttningskostnader, sådan värdeminskning på hyresgästens

egendom som är en direkt följd av hyresförhållandets upplösning, förlust

av det kvarvarande värdet av vissa förbättringsarbeten som hyresgästen bekostat

och skada på grund av hinder eller intrång i den verksamhet som

hyresgästen drivit i lägenheten. Till ersättningsgill skada är däremot i allmänhet

inte att hänföra ökade hyreskostnader. Den omständigheten att

hyresgästen genom att hyresförhållandet upphör går miste om en lokal med

särskilt förmånlig hyra kan i och för sig inte berättiga honom till ersättning.

Att hyran understigit vad hyresvärden med hänsyn till marknadsläget kunnat

betinga sig kan inte rimligtvis föranleda ersättningsskyldighet för hyresvärden.

Undantagsvis kan dock som de sakkunniga anfört även ökade hyreskostnader

vara att anse som ersättningsgill skada, nämligen om hyresgästen

tvingas flytta sin verksamhet från en större lokal till flera mindre

och den totala hyreskostnaden överstiger skälig hyra för den tidigare hyrda

lokalen. Motsvarande torde böra gälla i fråga om hyresvärdens anvisningsskyldighet

vid uppsägning på grund av rivning eller större ombyggnad. Hyran

för en av hyresvärden anvisad ersättningslokal skall vara skälig. Något

krav på likvärdig hyra bör däremot inte uppställas.

I likhet med hyreslagskommittén och de sakkunniga anser jag att man

inte kan undvara möjlighet att jämka den ersättning som hyresgästen i och

för sig anses berättigad till. Denna möjlighet bör emellertid utnyttjas bara

i undantagsfall. I annat fall får ersättningsreglerna inte erforderlig preventiv

verkan mot obefogade uppsägningar.

58 §.

Paragrafen motsvarar 53 § i hyreslagskommitténs förslag och 67 § i de

sakkunnigas. Den innehåller regler om vad parterna å ömse sidor har att

iaktta när hyresgästen efter uppsägning önskar erhålla förlängning av hyresförhållandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr lfrl år 1967

Departementschefen. Den ordning vari anspråk på besittningsskydd i hyresförhållanden

utanför bostadssektorn skall framställas och behandlas

stämmer i stort sett överens med vad som gäller enligt 38 § i den nuvarande

hyreslagen. Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet men hyresgästen önskar

behålla lägenheten, skall han enligt denna paragraf underrätta hyresvärden

om det inom tre veckor från uppsägningen. I annat fall förlorar han sin rätt

till ersättning för skada med anledning av att hyresförhållandet upplösts.

Har hyresgästen inom föreskriven tid efter uppsägningen underrättat hyresvärden

om sin önskan att behålla lägenheten, åligger det hyresvärden att

inom tre veckor därefter lämna hyresgästen meddelande om de villkor han

uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller orsaken till att han vägrar

medge förlängning. Sådan skyldighet föreligger givetvis inte om han redan

dessförinnan, t. ex. i uppsägningshandlingen, underrättat hyresgästen härom.

Underlåter hyresvärden att lämna meddelande som nyss sagts, är hyresgästen

berättigad till ersättning för skada i anledning av hyresförhållandets

upplösning, om inte hyresrätten är förverkad.

Enligt 67 § i de sakkunnigas förslag förlorar hyresgästen sin rätt till ersättning

för skada vid obefogad förlängningsvägran, om han försummar

att inom viss angiven tid hänskjuta förlängningstvisten till medling. Denna

bestämmelse sammanhänger med de sakkunnigas åsikt att medlingsförfarande

bör vara obligatoriskt även i tvister av förevarande slag. Som framgått

av vad jag anfört i avsnittet om förfarandet i hyrestvister anser jag för

egen del att medling bör vara obligatorisk endast i tvister om besittningsskydd

och tvister angående rätt att överlåta hyresrätten eller att upplåta

lägenheten i andra hand. Departementsförslaget saknar därför motsvarighet

till 67 § andra stycket i de sakkunnigas förslag.

Vad jag nyss anfört innebär också att departementsförslaget inte innehåller

någon annan frist för hyresgästens rätt att väcka talan om ersättning

för förlust enligt 57 § än den som tagits upp i 61 §. I detta sammanhang

vin jag emellertid framhålla den betydelse som inrättandet av de föreslagna

hyresnämnderna kan väntas få. Genom att kvalificerade medlingsoch

skiljeorgan ställs till parternas förfogande torde man ha anledning att

räkna med att även åtskilliga tvister inom lokalsektorn kommer att biläggas

under hyresnämndernas medverkan.

59 §.

I paragrafen, som motsvarar 68 och 70 §§ i de sakkunnigas förslag, ges

bestämmelser om rätt för hyresgästen att erhålla anstand med avflyttning

från lägenheten.

Departementschefen. Tillstånd som avses i denna paragraf bör kunna

meddelas när hyresgästen är i behov av anstånd med avflyttningen för att

opaginerad Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

kunna avveckla sin verksamhet i den förhyrda lokalen på ett tillfredsställande

satt. Anstånd kan vara nödvändigt också därför att hyresgästen inte

disponerar över annan lokal förrän någon tid efter hyresperiodens slut. I

båda dessa fall och många andra kan ett anstånd innebära att hyresvärdens

förlust minskar. Anståndet kan alltså även vara till hyresvärdens förmån.

De föreslagna bestämmelserna är tillämpliga även om hyresvärden haft

befogad anledning att vägra förlängning av hyresförhållandet. Däremot kan

anstånd inte meddelas om hyresgästen uppsagt avtalet. I sådant fall bör

hyresvärden ha rätt att kräva att han kan disponera över lokalen vid hyresperiodens

slut.

De sakkunniga föreslår att förordnande om anstånd med avflyttningen

inte skall kunna meddelas om hyresrätten är förverkad eller hyresvärden

eller annan med vilken denne hunnit träffa avtal om upplåtelse av lägenheten

därigenom skulle tillskyndas betydande skada eller olägenhet. Rätt

tdl anstånd anses inte heller böra föreligga om hyresgästen med hänsyn till

tidpunkten för uppsägningen ändå fått skäligt rådrum med avflyttningen.

Dessa inskränkningar i rätten att få anstånd med avflyttningen torde vara

lämpliga. De har därför tagits upp även i departementsförslaget, där de återfinns

i andra stycket av förevarande paragraf.

I likhet med de sakkunniga anser jag att en särskild frist för ansökan

om anstånd inte behövs. Risken för att ett anstånd kan komma att anses

förenat med betydande olägenheter för hyresvärden eller annan torde utgöra

ett tillräckligt effektivt påtryckningsmedel för att förmå hyresgästen

att begära anstånd i god tid före den dag flyttning skall ske.

Om hyresgästen får tillstånd att sitta kvar i lägenheten under viss tid

skall hyresnämnden enligt paragrafens tredje stycke även fastställa skäliga

hyresvillkor för anståndstiden. I den allmänna motiveringen har jag angett

vilka svårigheter som föreligger att i ett system med direkt besittningsskydd

(kvarboenderätt) fastställa vad som är skälig hyra för en affärslokal. Dessa

svårigheter kommer i viss mån att göra sig gällande även när fråga uppkommer

om skälig hyra under anståndstiden. Det torde inte kunna undvikas att

denna fråga måste avgöras efter en tämligen fri skälighetsprövning. Nämndens

beslut får inte överklagas (se 71 § andra stycket).

60 §.

Denna paragraf motsvarar 71 § i de sakkunnigas förslag och innehåller

regler angående förskott i mål om ersättning enligt 57 §.

Departementschefen. Reglerna om förskott i mål om ersättning i anledning

av hyresförhållandets upplösning har utformats helt i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag. I första stycket anges att rätten i ersättningsmål

kan besluta att förskott skall utgå i avräkning på den slutliga ersättning

som kan komma att fastställas. Rätten kan meddela upprepade sådana

beslut. Andra och tredje styckena innehåller förutsättningarna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

meddelande av förskottsbeslut. Har hyresvärden inte medgivit ersättningsskyldighet

kan beslut om förskott meddelas endast när rätten funnit hyresvärden

skyldig att utge ersättning. Frågan huruvida ersättningsskyldighet

föreligger kan avgöras genom mellandom eller, om särskild fastställelsetalan

förs, genom dom i anledning av sådan talan. Rättens avgörande måste ha

vunnit laga kraft för att beslut om förskott skall kunna meddelas. För att

rätten inte skall bli belastad med alltför ofta återkommande förskottsprövningar

har i tredje stycket föreskrivits att skyldighet att pröva ansökan om

förskott inte föreligger förrän tre månader förflutit sedan tidigare beslut

om förskott vunnit laga kraft. Sådan skyldighet föreligger inte heller om förskottet

skulle bli obetydligt.

Som de sakkunniga anfört bör vid prövning av förskottsyrkande en avvägning

ske mellan hyresgästens intresse av att utan dröjsmål få ut den ersättning

som han kan komma att anses berättigad till och hyresvärdens intresse

av att inte behöva utge förskott som överstiger den slutliga ersättningen.

Skulle denna ändå komma att uppgå till lägre belopp än vad som utdömts i

förskott, skall hyresgästen förpliktas att återbetala överskjutande belopp

jämte ränta. En föreskrift härom har upptagits i paragrafens fjärde stycke.

Särskilda bestämmelser

61 §.

Paragrafen, som motsvarar 41 § i hyreslagen, 55 § i hyreslagskommitténs

förslag och 72 § i sakkunnigförslaget, innehåller en bestämmelse om preskription

av fordringsanspråk på grund av hyresförhållande.

Departementschefen. Enligt 41 § hyreslagen skall hyresvärd eller hyresgäst

som vill framställa fordringsanspråk på grund av hyresavtal anhängiggöra

sin talan inom två år från det avtalet upphörde att gälla. Enligt såväl

kommittéförslaget som de sakkunnigas förslag berättigas emellertid hyresgäst

i vissa fall att sitta kvar i lägenheten även efter hyrestidens utgång.

Fordringsanspråk som härrör från tid efter hyrestidens utgång och som inte

är grundade på hyresavtal kan alltså uppkomma. Enligt förslagen bör sådana

fordringsanspråk jämställas med anspråk som grundas direkt på hyresavtal.

Preskriptionsbestämmelsen föreslås därför ändrad därhän att bestämmelsen

görs tillämplig på anspråk på grund av hyresförhållande samt

att preskriptionsfristens utgångspunkt bestäms till den tidpunkt då hyresgästen

avträdde lägenheten.

Jag ansluter mig till vad kommittén och de sakkunniga anfört. Departementsförslaget

har utformats i enlighet härmed.

62 §.

Paragrafen, som motsvarar 56 § i hyreslagskommitténs förslag och 73 § i

de sakkunnigas förslag, innehåller en regel som berättigar hyresvärden att

opaginerad Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

i ett mål om förlängning av hyresavtal föra talan om förpliktande för hyresgästen

att flytta vid en framtida tidpunkt. Rörande bestämmelsens närmare

innebörd kan hänvisas till vad hyreslagskommittén anfört (SOU 1961- 47 s

213).

63 §.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 42 § i hyreslagen, 57 § i kommittéförslaget

och 74 § i de sakkunnigas förslag. Den innehåller regler angående hur

vissa meddelanden skall överbringas till avtalspart.

64 §.

Paragrafen, som motsvarar 43 § i hyreslagen, 58 § i hyreslagskommitténs

förslag och 75 § i de sakkunnigas förslag, innehåller bestämmelser om jämkning

av otillbörliga villkor.

Departementschefen. Enligt 43 § hyreslagen gäller att om tillämpning av

villkor som tagits upp i hyresavtalet uppenbarligen är stridande mot god sed

i hyresförhållanden eller eljest otillbörligt får villkoret jämkas eller lämnas

utan avseende. För att tydligt framhäva, att bestämmelsen tar sikte inte bara

på villkor i det ursprungliga hyresavtalet utan också på innehållet i muntliga

eller skriftliga ändrings- eller tilläggsavtal eller andra särskilda överenskommelser

angående hyresförhållandet har i departementsförslaget regeln

ändrats därhän att bestämmelsen anges avse hyresvillkor som uppenbarligen

strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är otillbörligt.

65 §.

Paragrafen motsvarar 76 § i de sakkunnigas förslag och innehåller en regel

om återbetalningsskyldighet i fråga om vederlag.

Departementschefen. De sakkunniga uttalar att lagförslagets regler om

Provning av förstagångshyra skulle utgöra ett tämligen ofullständigt skydd

för hyresgästen mot oskälig hyra, om det stod hyresvärden fritt att utnyttja

den bristande tillgången på bostäder till att betinga sig ersättning för upplåtelse

av bostadslägenhet i form av ett engångsbelopp som villkor för själva

upplåtelsen. För att motverka att värdet av reglerna om prövning av förstagångshyra

går till spillo bör enligt de sakkunniga möjlighet finnas för hyresgäst

att föra talan om återbäring av vederlag, som erlagts vid upplåtelse

av bostadslägenhet i de fall då hyresvärden utnyttjat hyresgästens trångmål

i följd av läget på bostadsmarknaden till att betinga sig vederlag såsom villkor

för upplåtelsen. Enligt de sakkunnigas mening faller det sig naturligt

att inte heller hyresgäst skall kunna begagna sig av annans trängda läge i

följd av bostadsbristen till att betinga sig ersättning för överlåtelse av hyresrätt

till bostadslägenhet. Även i fråga om vederlag som erlagts under sådana

betingelser bör återbetalningsskyldighet föreligga. De sakkunniga föreslår

därför en bestämmelse om återbetalningsskyldighet i angivna situationer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

241

För egen del kan jag i princip ansluta mig till vad de sakkunniga har anfört.

Eftersom bestämmelsen i första hand är avsedd att utgöra ett komplement

till reglerna om prövning av förstagångshyra, torde det dock vara tillräckligt

att bestämmelsen får samma tillämpningsområde som dessa regler

har. Jag föreslår därför att återbetalningsskyldighet beträffande vederlag

som nu avses skall kunna komma i fråga bara rörande lägenhet i ort för

vilken Kungl. Maj :t förordnat om tillämpning av reglerna om prövning av

förstagångshyra.

66 §.

Paragrafen som motsvarar 45 § hyreslagen, 59 § i kommittéförslaget och

77 § i de sakkunnigas förslag, handlar om hyresvärds retentionsrätt och

överensstämmer i sak med gällande rätt.

67 §.

Paragrafen motsvarar 46 § hyreslagen, 60 § i kommittéförslaget och 79 §

i de sakkunnigas förslag samt innehåller bestämmelser om skiljeavtal i hyresförhållanden.

Departementschefen. F. n. gäller att skiljeklausul beträffande framtida

tvist inte får göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att

tillträda eller behålla lägenhet. Skiljeklausul beträffande annan hyresfråga

är giltig, men det är inte tillåtet att avvika från skilj emannalagens bestämmelser

om bl. a. utseende av skiljemän och förfarandet inför skiljenämnden.

De sakkunniga föreslår nu att skiljeklausuler beträffande framtida tvist inte

heller skall vara giltiga i fråga om hyrans bestämmande och ersättning till

lokalhyresgäst vid obefogad förlängningsvägran. Vidare föreslås att sådan

skiljeklausul beträffande annan hyresfråga inte skall gälla, om annan skiljenämnd

utsetts än medlingsnämnd i hyrestvister.

Jag delar de sakkunnigas syn på skiljeklausulen beträffande framtida tvist

i hyresförhållanden. Departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

Beträffande de tillåtna skiljeklausulerna föreslås att sådan skiljeklausul

skall gälla endast om hyresnämnd utsetts till skiljenämnd.

68 §.

Paragrafen motsvarar 80 § i de sakkunnigas förslag och anger att lagens

bestämmelser är tvingande om annat ej föreskrivits.

Departementschefen. De sakkunniga föreslår en allmän regel av innebörd

att förbehåll som strider mot lagens bestämmelser är utan verkan mot hyresgästen

eller annan som äger träda i hyresgästens ställe, om annat ej följer

av vad som är stadgat för varje särskilt fall. Genom denna regel skapas

en presumtion för att lagens innehåll är tvingande. Den nu gällande hyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

lagen bygger på den motsatta presumtionen. Man kan hysa viss tvekan angående

vilken av de båda metoderna som är mest ändamålsenlig, när det

gäller att klarlägga betydelsen av de enskilda paragraferna i nu avsett hänseende.

Jag har dock stannat för att följa de sakkunnigas tillvägagångssätt.

De sakkunniga har i paragrafen tagit upp vissa särskilda fall, när förbehåll

äger laga verkan. I departementsförslaget har dessa fall i stället hänförts

till de skilda paragrafer som fallen anknyter till.

Som utvecklats i den allmänna motiveringen föreslår jag att det alltjämt

skall vara möjligt att i viss utsträckning reglera hyresfrågor genom kollektivavtal

samt att det skall vara tillåtet att vid sådan reglering göra avsteg

från vissa av hyreslagens eljest tvingande bestämmelser. En regel med denna

innebörd har införts som ett andra stycke i denna paragraf.

Förfarandet i hyrestvister

69 §.

Departementschefen. I denna paragraf anges att hyresnämnden som regel

skall ha länet som verksamhetsområde men att Kungl. Maj :t skall ha befogenhet

att i särskilda fall förordna om annan indelning. Någon begränsning

av denna befogenhet torde inte böra uppställas. Den vidare utredning

som bör ske angående hyresnämndernas administration m. in. bör avse även

frågan i vilken utsträckning länsindelningen bör frångås vid fastställandet

av hyresnämndernas områden.

70 §.

Departementschefen. I paragrafen sammanfattas hyresnämndens huvudsakliga

arbetsuppgifter, nämligen att medla i hyrestvister, att pröva sådana

frågor som enligt detta kapitel skall hänskjutas till nämnden och som ej

löses genom förlikning samt att fungera som skiljenämnd i hyrestvister. I

en andra punkt ges en hänvisning till den särskilda lag om hyresnämnder

som avses innehålla närmare bestämmelser bl. a. om hyresnämndens sammansättning

och arbetssätt, om rätten att hänskjuta hyrestvist till nämnden

samt ärenden som nämnden har att handlägga.

De frågor som nämnden liar att pröva gäller tillstånd till substitution (34

—36 §§) och total sublokation (40 §), godkännande av förbehåll om avstående

från besittningsskydd (45 § andra stycket och 56 § andra stycket),

rätt till förlängning av hyresavtal (49 § tredje stycket), förstagångshyra

(55 §) samt anstånd med avflyttning beträffande andra lägenheter än bostadslägenheter

(59 §). I tvister av nu angivet slag bör medling vara obligatorisk.

Beträffande andra hyrestvister än de nyss nämnda åligger det inte nämnden

att pröva tvistefrågan. Parterna bör i dessa fall själva få avgöra om de

vill hänskjuta tvisten till hyresnämnd för medling. Jag avser att föreslå att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

243

nämnden i sådana tvister skall framlägga eget medlingsbud, om parterna inte

kan enas om förslag till förlikning men det ändå inte är uppenbart att förutsättningar

för förlikning saknas. Antas medlingsbudet, bör förlikningen

avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.

71 §•

Departementschefen. Paragrafen anger i vilka fall hyresnämnds beslut

får klandras och hur part som är missnöjd med beslutet skall förfara. Parten

bör vara skyldig att inom tre veckor från det han fick del av beslutet

väcka talan mot andra parten. Klandras beslutet av endera eller båda parterna,

bör beslutet inte längre vara bindande i något hänseende. Sker inte

klander, bör ingendera parten längre ha någon rätt till talan. Om hyresnämnden

vägrar tillstånd till substitution eller sublokation är dock hyresgästen

oförhindrad att på nytt hänskjuta tillståndsfrågan till hyresnämnden.

Om rätten till talan är förlorad beträffande viss av hyresnämnd prövad

fråga och frågan likväl dras under domstols prövning, torde domstolen böra

ogilla den väckta talan under hänvisning till att frågan är avgjord genom

nämndens beslut.

72 §.

Departementschefen. Paragrafen innehåller forumregler för hyrestvister.

Reglerna innebär att det inom varje län i allmänhet skall finnas endast en

underrätt som tar upp hyrestvister. Som huvudregel bör gälla att hyrestvist

tas upp av underrätten för den stad som är säte för länsstyrelsen i

det län där fastigheten är belägen. Kungl. Maj :t bör dock ha befogenhet

att för visst län bestämma att hyrestvist skall tas upp av annan domstol

inom eller utom länet. Sådant förordnande måste i regel ges när Kungl.

Maj :t förordnar att viss hyresnämnd skall ha annat område än länet.

Genom forumregeln i denna paragraf görs underrätten för residensstaden

eller den underätt som Kungl. Maj :t bestämmer till exklusivt specialforum

för samtliga hyrestvister. Regeln skall alltså tillämpas även i mål om

lagsökning eller betalningsföreläggande.

Som närmare utvecklats i avsnittet om begränsning i besittningsskyddet

beträffande bostadslägenheter finns möjlighet att reglera hyresvillkor genom

kollektivavtal. Tvist angående fråga som reglerats på detta sätt prövas

av arbetsdomstolen. Det torde som förut anförts inte böra komma i fråga

att nu göra något avsteg från denna princip. Om en hyrestvist är av sådan

beskaffenhet att den skall handläggas av arbetsdomstolen, bör alltså talan

väckas vid denna domstol och inte vid den underrätt som avses i första

stycket i denna paragraf. En erinran härom har tagits upp som ett andra

stycke i paragrafen. Det sagda gäller även för det fall att hyresnämnden

prövat tvisten och det alltså är fråga om en klandertalan i anledning av

hyresnämnds beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

244 Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

73 §.

Departementschefen. Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning

av rätten att fullfölja talan mot underrätts eller hovrätts dom i fråga om

vissa tvistefrågor. Förslaget innebär att talan inte får föras mot underrätts

dom i fråga om tillstånd till substitution eller sublokation eller fastställelse

av hyresvillkor samt ej heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning

av hyresavtal eller fastställelse av hyresvillkor.

Fråga om fastställelse av hyresvillkor kan i underrätt uppkomma i

samband med förlängning av hyresavtal (51 § första stycket) eller uppskov

för bostadshyresgäst med avflyttning (52 § andra stycket) eller prövning

av förstagångshyra (55 §).

I hovrätt kan fråga om fastställelse av hyresvillkor uppkomma i fall

när hovrätten bifaller hyresgästens talan om förlängning av hyresavtal men

underrätten ogillat samma talan eller när hovrätten lämnar en sådan talan

utan bifall men medger uppskov med avflyttning. Som ytterligare förutsättning

för att hovrätten skall kunna behandla en villkorsfråga gäller

att frågan faller inom ramen för hovrättsprocessen. Så är ej fallet, om

underrätten meddelat mellandom beträffande rätten till förlängning. Villkorsfrågan

är då alltjämt anhängig i underrätten. Om underrätten bifallit

hyresgästens yrkande om förlängning och fastställt hyresvillkoren, är hovrätten

ej heller behörig att gå in på villkorsfrågan. I detta sammanhang

bör anmärkas att hovrätten inte är skyldig att handlägga en fråga som

gäller hyresvillkoren. Ofta kan det vara lämpligare att frågan handläggs

av hyresnämnden eller underrätten. Hovrätten har i sådant fall att hänskjuta

frågan till hyresnämnden eller att visa målet åter till underrätten i

vad avser denna fråga.

Fullföljdsbegränsningen gäller endast de i paragrafen särskilt angivna

tvistefrågorna men däremot inte andra frågor —- exempelvis angående rättegångskostnad

-— som avgjorts genom underrättens eller hovrättens dom.

I fråga om sådan del av domen gäller vanliga fullföljdsregler. Detsamma

gäller givetvis alla andra slag av hyrestvister, t. ex. mål om skadestånd

eller förverkande.

74 §.

Departementschefen. Paragrafen innehåller den särskilda rättegångskostnadsregel

som föreslås gälla i vissa hyresmål. Regeln är tillämplig om talan

i målet gäller fråga om förlängning av hyresavtal eller fastställelse av

hyresvillkor beträffande bostadslägenhet. Angår målet även annan fråga,

bör reglerna i 18 kap. 4 § rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

Beträffande andra kostnader i målet bör rättegångsbalkens bestämmelser

gälla.

De sakkunniga föreslår i 91 § en särskild rättegångskostnadsregel för

opaginerad Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

rättegången i högre rätt i mål om ersättning vid obefogad förlängningsvägran.

Regeln går ut på att hyresvärden alltid själv skall svara för sina

kostnader i högre rätt och även för hyresgästens kostnader om hyresvärden

ensam fullföljt talan. Förslaget har mött stark kritik under remissbehandlingen

och torde få verkningar som är svåra att överblicka.

Jag anser därför att förslaget inte bör genomföras.

Övergångsbestämmelser

Departementschefen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör

hyresregleringen avvecklas vid utgången av år 1968 och den nya hyreslagen

sättas i kraft den 1 januari 1969. Lagen om medling i hyrestvister bör upphävas

vid samma tid.

En betydelsefull fråga är i vad mån den nya lagen skall tillämpas på äldre

hyresavtal. Promulgationslagen till 1907 års nyttj ander ättslag innehåller den

grundbestämmelsen att nyttj anderättslagen inte skall tillämpas i fråga om

nyttjanderätt som upplåtits före lagens ikraftträdande. Häri görs dock vissa

vittgående inskränkningar. Sålunda föreskrivs att äldre arrende- och hyresavtal,

som är slutet på obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl

upplåtaren som legotagaren att uppsäga avtalet men som inte efter det

att den nya lagen trätt i kraft sägs upp till den tid när avtalet på grund av

sådan uppsägning tidigast kunnat frånträdas, skall falla under den nya lagens

bestämmelser från sistnämnda tid. Om ett arrende- eller hyresavtal förlängs

efter den nya lagens ikraftträdande på grund av ömsesidig passivitet

av parterna, anses dessa alltså ha accepterat den nya lagens bestämmelser.

Som lätt inses leder en sådan övergångsbestämmelse till att den nya lagen

relativt snart blir tillämplig på alla äldre hyresavtal, eftersom hyrestiden i

regel är kortvarig. Vidare bör i detta sammanhang framhållas att bl. a. 1907

års lags uppsägningsbestämmelser görs omedelbart tillämpliga på äldre avtal.

Övergångsbestämmelserna till 1939 års ändringar i hyreslagstiftningen är av

princip samma innehåll som de nu redovisade bestämmelserna. Ändringarna

gavs alltså inte tillämplighet på äldre avtal, men förlängning av hyresavtal

genom passivitet från parternas sida medför att de nya bestämmelserna

blir tillämpliga. Det är värt att notera att de från principiell synpunkt

betydelsefulla nya reglerna om indirekt besittningsskydd för hyresgäst omedelbart

gjordes tillämpliga även på äldre avtal.

Hyreslagskommittén intar en annan ståndpunkt än den som promulgationsbestämmelserna

till 1907 års lag och 1939 års lagstiftning byggde på.

I motiven till kommitténs förslag konstateras till en början att stora partier

av den nya lagen i sak stämmer överens med gällande rätt. Till den del så

inte är fallet rör det sig, uttalar kommittén, mest om regler som med hänsyn

till sin karaktär utan längre tidsutdräkt bör föras ut i det praktiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj. ts proposition nr U1 år 1967

livet. Hit sags exempelvis höra de nya reglerna om substitution och besittningsskydd.

Kommittén anser därför övervägande skäl tala för att ställa

upp som allmän regel att den nya lagen äger tillämpning även på hyresavtal

som slutits före den nya lagens ikraftträdande.

Hyreslagstiftningssakkunnigas förslag innehåller som huvudregel att den

nya lagen inte skall äga tillämpning på äldre avtal förrän avtalen förblivit

gallande eller förlängts på grund av underlåten uppsägning efter den nya

lagens ikraftträdande. Härifrån görs dock viktiga undantag. Bestämmelserna

i 3—8 §§ om hyresavtals upphörande m. m„ 44—57 §§ om besittningsskydd

för bostadshyresgäst, 58-60 §§ om rätt för make att överta hyresrätt,

65 71 §§ om besittningsskydd för lokalhyresgäst samt 81—91 §§ om förfarandet

i hyrestvister föreslås nämligen bli tillämpliga även på äldre avtal,

under forutsättning att hyrestiden är så bestämd att den utgår först den 1

januari 1969 eller senare. Denna bestämmelse har tillkommit med tanke på

langtidsavtalen. r

I många hanseenden innebär de nu föreslagna ändringarna i liyresla"- stiftningen sa betydande avsteg från vad som f. n. gäller att det enligt min

mening mte kan komma i fråga att generellt göra ändringarna — i strid

mot grundsatsen att privaträttslig lagstiftning inte skall ges tillämplighet

pa aldre rättsförhållanden — tillämpliga på hyresavtal som träffats före

den nya lagens ikraftträdande men som helt eller delvis omfattar tid därefter.

Jag godtar därför de sakkunnigas förslag att den nya lagen i princip

inte skall aga tillämpning på äldre avtal. I enlighet med vad som iakttagits

vid tidigare promulgering av hyreslagstiftning bör emellertid en föran

gnmg av ett avtal på grund av underlåten uppsägning efter den nya

agens ikraftträdande medföra att den nya lagen får tillämpas på avtalet

från den tidpunkt då förlängningen skedde. Detsamma bör gälla, om

uppsägning sker men en förlängning av hyresavtalet kommer till stånd genom

överenskommelse mellan parterna eller på grund av hyresnämnds beslut

eller domstols dom.

Den föreslagna regeln medför att den gamla hyreslagen kommer att gälla

jämsides med den nya lagen under en övergångstid. Denna tid blir relativt

kort såvitt avser bostadssektorn, eftersom upplåtelsetiden som regel är kortvarig

beträffande bostadslägenheter. Inte heller inom lokalsektorn blir övergångstiden

alltför långvarig. Hyresavtalen beträffande lokaler torde nämligen

i dagens lage i regel ha relativt begränsad giltighetstid. Enligt min mening

har man anledning att räkna med att efter några år hyresavtal för vilka

den gamla lagen gäller kommer att vara ytterst sällsynta och att därmed

den gamla lagen i praktiken trätt ur kraft. Från många synpunkter är det

emellertid angelaget att visshet skapas om att den gamla lagen efter någon

viss dag över huvud taget inte gäller. Jag föreslår därför en regel att den nya

agen skall tillampas fr. o. m. den 1 januari 1974 beträffande sådana före

lagens ikraftträdande tillkomna avtal som vid den tidpunkten alltjämt gäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

ler. Några erinringar från rättssäkerhetssynpunkt torde inte kunna resas

mot en sådan regel.

De sakkunnigas förslag till övergångsbestämmelser bygger på att besittningsskyddslagens

och hyresregleringslagens besittningsskyddsbestämmelser

skall gälla beträffande hyresavtal som träffats före den nya lagens ikraftträdande

vid den löpande avtalsperiodens slut. Om exempelvis ett ettårsavtal

sägs upp till den 1 oktober under den nya lagens första giltighetsår,

äger alltså hyresgästen enligt förslaget begära hyresnämnds prövning av

uppsägningen om det gäller en hyresreglerad ort eller fordra nytt hyresavtal

enligt besittningsskyddslagens regler.

Departementsförslaget som i detta hänseende avviker från de sakkunnigas

förslag syftar till att de lokala hyresnämndernas och medlingsnämndernas

verksamhet skall avvecklas snarast efter det att den nya lagen trätt i

kraft. Mot bakgrunden härav föreslår jag att de bestämmelser i den nya lagen

som ersätter besittningsskyddslagens och hyresregleringslagens regelsystem

görs omedelbart tillämpliga även på de äldre avtalen. Den hyra som

skolat utgå när hyresregleringen avvecklas gäller dock alltjämt under en

övergångstid i enlighet med 2 § avvecklingslagen.

Även vissa andra bestämmelser synes böra tillämpas på äldre avtal, nämligen

reglerna i 1 § om hyreslagens tillämpningsområde, uppsägningsbestämmelserna

i 3, 4 och 8 §i§, substitutionsreglerna i 33 §, preskriptionsbestämmelsen

i 61 § samt förfarandebestämmelserna i 62 och 69—74 §§. Det

kan förutses att vissa praktiska problem kommer att uppstå i samband med

övergången från gammal till ny lag, bl. a. i fråga om förfarandet hos hyresnämnderna.

Kungl. Maj :t bör få meddela de föreskrifter som fordras med

anledning därav.

Om hyresgäst avlidit före den nya lagens ikraftträdande eller hans äktenskap

gått åter eller hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits dessförinnan,

bör förut gällande substitionsregler alltjämt gälla. Jag kan i detta

hänseende hänvisa till vad hyreslagskommittén anfört i denna fråga (SOU

1961:47 s. 218).

Beträffande preskriptionsbestämmelsens tillämplighet bör framhållas, att

äldre lag självfallet skall gälla om hyresavtalet upphört före ikraftträdandet.

En särskild regel härom torde vara behövlig.

Bland övergångsbestämmelserna tas också upp den särskilda regel om hyressättningen

som skall gälla i övergångsskedet för sådana orter där mera

påtaglig bostadsbrist råder. Regeln har utförligt behandlats i den allmänna

motiveringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Förslaget till lag angående fortsatt giltighet av hyresregleringslagen

in. m.

Som redan liar framgått utgår giltighetstiden för hyresregleringslagen

och besittningsskyddslagen den 30 juni 1968. Båda dessa lagar skall ersättas

av den nya hyreslagen. Eftersom denna lag föreslås träda i kraft först

den 1 januari 1969 är det nödvändigt att förlänga giltighetstiden för hyresregleringslagen

och besittningsskyddslagen ytterligare ett halvår. Även

giltighetstiden för bostadsrättskontrollagen utgår den 30 juni 1968 och torde

böra förlängas till den 1 januari 1969.

Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde vissa övergångsbestämmelser

böra fogas till den lag som innefattar bestämmelse om förlängning

av giltighetstiden för hyresregleringslagen.

I samband med att giltighetstiden för hyresregleringslagen förlängs brukar

giltighetstiden förlängas också för 1959 års lag med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad. Även denna lag gäller nu t. o. m.

den 30 juni 1968. Lagen har inte något direkt samband med hyresregleringslagstiftningen

utan är av familjerättslig karaktär. Enligt förslag av

familjerättskommittén (SOU 1964:34 och 35) skall lagen infogas i giftermålsbalken.

I avbidan på att arbetet med revisionen av giftermålsbalken

slutförs bör lagens giltighetstid nu förlängas till utgången av år 1969.

I syfte att möjliggöra en snabbare avveckling av verksamheten hos de

nuvarande hyresnämnderna och hos hyresrådet torde i övergångsbestämmelserna

böra införas en regel som ger Kungl. Maj :t rätt att meddela särskilda

bestämmelser om handläggningen efter den 31 december 1968 av

ärenden, på vilka hyresregleringslagen fortfarande skall tillämpas.

Förslaget till lag angående ändring av 1 § lagen om kollektivavtal

Departementschefen. Förslaget, som innebär en begränsning i möjligheterna

att tiäffa kollektivavtal angående hyresvillkor, har närmare kommenterats

i den allmänna motiveringen (avsnittet om begränsning i besittningsskyddet

på bostadssektorn).

Förslaget till lag om ändring av 10 kap. 10 § rättegångsbalken

Departementschefen. Bestämmelserna om fastighetsforum i 10 kap. 10 §

rättegångsbalken avser bl. a. tvist om hyra. Förslaget till förfarande i hyrestvister

innebär emellertid att sådan tvist skall upptagas av vissa särskilda

underrätter. Jag föreslår att nämnda paragraf i rättegångsbalken

ändras i överensstämmelse härmed.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

249

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad jag nu har anfört föreligger förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36

s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.,

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.,

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

5) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157)

med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad,

6) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal,

7) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 § rättegångsbalken.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Bilaga 1

Hyreslagskommitténs

förslag till

Lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom

Härigenom förordnas, att i 1 kap. 5 § samt 3 kap. lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

1 kap.

5 §•

Har någon för samma tid upplåtit nyttjanderätt till sin fastighet åt flera,

give vid tvist dem emellan den upplåtelse företräde, som först skedde, utan

så är att på grund av inteckning eller inskrivning, enligt vad därom är

stadgat, eller till följd av bestämmelsen i 3 kap. 47 § tredje stycket företrädet

skall annorlunda bestämmas; och njute den, som måste vika, skadestånd

av upplåtaren, där han var i god tro när upplåtelsen skedde.

3 kap. Om hyra

Om hyresavtals ingående

1 §•

Avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till nyttjande mot lega skall

upprättas skriftligen, om ej lägenheten upplåtes för tid understigande ett år

eller, vid upplåtelse för längre tid, hyresvärden och hyresgästen åsämjas

att muntligt avtal skall gälla. Har hyresgästen, i fall då upplåtelsen grundas

på skriftligt avtal, erhållit rätt till nytt hyresavtal efter vad nedan i detta

kapitel stadgas, skall jämväl detta avtal avfattas i skriftlig form, om hyresvärden

eller hyresgästen begär det.

Sker ändring i eller tillägg till avtal som upprättats skriftligen, skall anteckning

härom göras å handlingen, om hyresvärden eller hyresgästen begär

det. Samma lag skall gälla, om någon i laga ordning trätt i hyresgästens

ställe.

2 §.

Innefattar avtal, som avses i 1 §, tillika upplåtelse av jord att i förening

med lägenheten nyttjas, skall ändock å avtalet tillämpas vad om hyra är

stadgat, såvida jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning

eller för annat ändamål än jordbruk.

Om upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid är

stadgat i lagen om bostadsrättsföreningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

Om hyrestiden

3 §.

Är hyrestiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta tid för

nyttjanderätts bestånd överskrides, och vill hyresvärden eller hyresgästen

av sådan anledning frånträda avtalet, när sagda tid är ute, skall uppsägning

ske i den ordning 40 § bestämmer.

4 §•

Fardagar för tillträde och avträde av förhyrd lägenhet äro den 1 april

och den 1 oktober. Infaller fardag å söndag eller annan allmän helgdag, skall

tillträde eller avträde ske nästa söckendag.

Sist klockan 12 å avträdesdagen skall den som har att avträda lägenheten

hålla denna tillgänglig för den som kommer efter. Omfattar lägenhet, som

helt eller delvis är uthyrd till bostad, minst två rum, som äro avsedda för

sådant ändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas tillgänglig klockan

12 föregående dag eller, om denna är söndag eller allmän helgdag, klockan

8 förmiddagen å avträdesdagen.

5 §•

Är ej hyrestiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter det uppsägning

å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid avtalats, upphör

avtalet att gälla

1. om hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag som

inträffar näst efter tre månader från uppsägningen;

2. om hyran beräknas för månad, å den dag som infaller näst efter två

veckor från uppsägningen, dock ej å tidigare dag än den som genom sitt tal

i månaden motsvarar den för lägenhetens tillträde bestämda dagen eller,

om motsvarande dag i månaden ej finnes, å månadens sista dag;

3. om hyran beräknas för vecka, å fjärde dagen efter uppsägningen, dock

ej å tidigare dag än den veckodag som motsvarar den för tillträdet bestämda

dagen;

4. om hyran beräknas för kortare tid än en vecka, dagen efter det uppsägningen

skedde; eller

5. om dagen för avtalets upphörande ej kan fastställas med ledning av

vad nu är sagt, å den dag som infaller näst efter två veckor från uppsägningen.

Vad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall äga tillämpning jämväl

å hyresavtal, som är ingånget för bestämd tid, då förbehåll skett om uppsägning

men viss uppsägningstid ej är avtalad.

6 §•

Har vid hyra gällande för viss tid hyresgästen suttit kvar i lägenheten efter

hyrestidens utgång, utan att hyresvärden inom en månad därefter anmanat

honom att avflytta, skall avtalet anses förlängt på obestämd tid. Vad nu

sagts skall dock icke gälla, om upplåtelsen jämlikt 42 § är att hänföra under

bestämmelserna i 43—50 §§ och hyresvärden under hyrestiden eller inom

en månad från dess utgång givit hyresgästen meddelande som avses i 46 §.

Om uppsägningsrätt vid hyresgästens död m. m.

7 §•

Är lägenhet förhyrd för att uteslutande eller huvudsakligen nyttjas såsom

bostad och dör hyresgästen under hyrestiden, äger dödsboet, även om annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj. ts proposition nr lhl år 1967

förbehåll skett, rätt att inom en månad från dödsfallet uppsäga avtalet att

upphöra, om hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å sista dagen

i nästföljande kalenderkvartal och eljest å tid, som i 5 § är stadgad för varje

särskilt fall. Hade den döde förhyrt lägenheten gemensamt med sin make,

skall denna rätt tillkomma dödsboet och efterlevande maken i förening.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, skall vad i 2 kap. 9 § andra

stycket är stadgat angående livstidsarrende äga motsvarande tillämpning;

och skall, när på grund av hyresgästens eller hans änkas död avtalet upphöra

att gälla, lägenheten avträdas å den fardag som infaller näst efter en

månad från dödsfallet.

Om personförändring på hyresgästsidan under hyrestiden

8 §■

Ej må hyresgästen, i vidare mån än av 9—11 §§ framgår, utan hyresvärdens

samtycke överlåta lägenheten eller åt annan upplåta rätt att begagna

lägenheten i dess helhet.

Samtycker hyresvärden till överlåtelse av lägenheten, skall hyresgästen

vara fri från de skyldigheter avtalet ålägger honom, såvida ej hyresvärden

till samtycket fogat annat villkor. Hyresgäst, som åt annan upplåter rätt att

begagna lägenheten, svarar, även om hyresvärden samtyckt till upplåtelsen,

alltjämt för sina förpliktelser enligt avtalet, i den mån ej hyresvärden befriat

honom därifrån.

Motsätter sig hyresvärden utan skälig anledning att hyresgästen överlåter

lägenheten eller upplåter den till annans begagnande, eller lämnar han

ej besked i saken inom en månad från det framställning härom gjordes, är

hyresgästen berättigad att uppsäga avtalet, även om annat förbehåll skett.

9 §■

Har hyresrätt till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen

användas såsom gemensam bostad för hyresgästen och hans make,

genom bodelning eller skifte i anledning av hemskillnad, äktenskapsskillnad,

återgång av äktenskapet eller hyresgästens död tillagts maken, är denne

berättigad att träda i hyresgästens eller dödsboets stälie. Vill hyresvärden

förbehålla sig rätt att, om maken skulle brista i avtalets fullgörande, söka

ersättning av hyresgästen eller dennes dödsbo, skall han giva hyresgästen

eller dödsboet meddelande härom inom en månad från det han erhöll underrättelse

om bodelningen eller skiftet. Sker det ej, skall hyresgästen eller

hans dödsbo icke vidare ansvara för de förpliktelser avtalet ålägger hyresgäst.

Har i fall, då avtalet är slutet att upphöra efter uppsägning, hyresvärden

i rätt tid gjort förbehåll som nyss sagts, skall ansvar för avtalets fullgörande

dock icke åvila hyresgästen eller hans dödsbo längre tid än till den

dag, då hyresvärden med iakttagande av den i hyresförhållandet tillämpliga

uppsägningstiden tidigast kunnat bringa avtalet att utlöpa. Vad ovan

i denna paragraf är stadgat, skall äga motsvarande tillämpning, då lägenhet

som där sägs förhyrts av makar gemensamt.

Rör hyresavtal lägenhet som avses i första stycket och avlider hyresgästen

under hyrestiden eller lämnar han hemmet, äger hans make utan hinder av

att hyresvärden icke därtill samtyckt bruka lägenheten, till dess frågan om

hans rätt att träda i hyresgästens eller dödsboets ställe blivit avgjord.

Har i hyresavtal intagits villkor, som strider mot bestämmelserna i denna

paragraf, är villkoret utan verkan mot hyresgästen och dennes make.

opaginerad Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

10 §.

Vill hyresgäst, som icke är i tillfälle att för återstående hyrestid begagna

lägenhet, vilken han förhyrt för att uteslutande eller huvudsakligen användas

såsom bostad, i sitt ställe sätta någon som sammanbor med honom sedan

mer än tre år, äger rätten, om hyresvärden vägrar samtycke, på talan av

hyresgästen giva tillstånd härtill, såframt hyresvärden skäligen kan åtnöjas

med förändringen. Samma lag skall gälla, om hyresgästen dör under hyrestiden

och dödsboet i sitt ställe vill sätta dödsbodelägare, som sammanlevde

med hyresgästen, eller annan som sammanbodde med honom sedan mer

än tre år. ..

Förbehåll, som strider mot bestämmelserna i denna paragraf, ar utan

verkan mot hyresgästen.

11 §•

Önskar hyresgäst, som förhyr lägenhet för att uteslutande eller huvudsakligen

användas för drivande av handel, hantverk, industriell rörelse eller

annan förvärvsverksamhet, i sitt ställe sätta någon, som skall övertaga den

i lägenheten bedrivna verksamheten, äger rätten, om hyresvärden vägrar

samtycke, på talan av hyresgästen giva tillstånd härtill, såframt hyresvärdens

vägran är obillig. Sådant tillstånd må icke utan synnerliga skäl meddelas

hyresgäst, som icke innehaft lägenheten i minst fem år.

Förbehåll, som strider mot innehållet i denna paragraf, är utan verkan

mot hyresgästen.

12 §.

Hyresgästen äger utan hyresvärdens samtycke inrymma utomstående

personer i lägenheten, såframt men därav ej kan uppkomma för hyresvärden.

Är lägenhet uthyrd för att uteslutande eller huvudsakligen användas

såsom bostad, må dock icke mer än hälften av lägenhetens rum, köket därvid

räknat såsom rum, upplåtas till begagnande av sådana personer utan

att hyresvärden därtill samtyckt.

Förbehåll, som strider mot innehållet i denna paragraf, är utan verkan

mot hyresgästen.

Om lägenhetens skick och om hinder för hyresrättens utövning

13 §.

Hyresvärden skall å tillträdesdagen tillhandahålla lägenheten i sådant

skick att den enligt allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det

med förhyrningen avsedda ändamålet.

Angående rätt för hyresgästen att tala å förefintlig brist, ehuru lagenheten

uthyrts i befintligt skick, stadgas i 15 §.

14 §.

Kommer lägenheten, innan tid för tillträde är inne, att genom vådeld

eller annorledes förstöras, är avtalet förfallet. Ligger vållande hyresvärden

till last eller lämnar han ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om händelsen,

äger denne rätt till ersättning för skada som genom hyresvärdens

vållande eller underlåtenhet åsamkas honom.

Utfärdar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

förbud mot dess användande för det ändamål som vid upplåtelsen

förutsattes, är avtalet likaledes förfallet, även om beslutet ej vunnit

opaginerad Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

laga kraft. Beror det förhållande, som föranlett myndighetens beslut, av försummelse

från hyresvärdens sida eller lämnar ej hyresvärden utan dröjsmål

hyresgästen meddelande om beslutet, äger denne rätt till ersättning

för skada som åsamkas honom genom hyresvärdens försummelse eller underlåtenhet.

15 §.

Uppkommer före hyrestidens början å lägenheten skada, som är ringare

än i 14 § första stycket sägs, och är ej skadan botad när lägenheten skall

tillträdas, eller finnes lägenheten eljest, i annat fall än 17 § avser, å tillträdesdagen

icke vara i det skick, hyresgästen äger fordra, är hyresgästen

berättigad att avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad, om hyresvärden

underlåter att pa tillsägelse sa snart ske kan därom besörja. Kan ej bristen

utan uppehåll avhjälpas, eller underlåter hyresvärden att, efter tillsägelse,

så snart ske kan därom besörja, äger hyresgästen uppsäga avtalet; dock

må uppsägning ej ske, med mindre bristen är av väsentlig betydelse, och

ej heller efter det bristen blivit avhjälpt av hyresvärden. För den tid lägenheten

är i bristfälligt skick är hyresgästen berättigad till skälig nedsättning

i hyran.

I fall som nu sagts äger hyresgästen även erhålla ersättning för skada, såframt

ej hyresvärden visar att förefintlig brist icke beror på hans försummelse.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat äger tillämpning även för det fall

att lägenheten uthyrts i befintligt skick, såframt lägenheten icke är i det

skick som sagts i 13 § första stycket och hyresgästen ej vid avtalets ingående

ägt kännedom om bristen eller kunnat upptäcka den med vanlig uppmärksamhet.

16 §.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

beslut, varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyresgästen

eller denne eljest lider intrång i sin nyttjanderätt, är han berättigad

till skälig nedsättning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränkning i

nyttjanderätten, äger hyresgästen uppsäga avtalet, även om beslutet ej

vunnit laga kraft. I fråga om skadestånd skall vad i 14 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

17 §.

Avser hyresavtalet hus eller del av hus, som vid avtalets ingående ej

färdigställts, och är lägenheten ännu ej i färdigt skick, då tillträde skall

ske, äger hyresgästen rätt till skälig nedsättning i hyran samt rätt, som

i 15 § sägs, att uppsäga avtalet. Uppsägning må jämväl ske innan tid för

tillträde är inne, om det är uppenbart, att lägenheten å tillträdesdagen ej

kan användas för det med förhyrningen avsedda ändamålet.

Hyresgästen äger även rätt till skadestånd, såframt ej hyresvärden visar

att dröjsmålet icke kan tillräknas honom såsom försummelse.

18 §.

År lägenheten ej i rätt tid utrymd av den som skall avflytta, äger hyresgästen

erhålla skälig nedsättning i hyran för den tid han är i mistning av

lägenheten eller del därav. Undanröjes icke hindret genast efter det hyresvärden

underrättats om förhållandet, skall vad i 15 § är stadgat om rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

för hyresgästen att på grund av brist i lägenheten uppsäga avtalet äga motsvarande

tillämpning. Hyresgästen är även berättigad till skadestånd, såframt

ej hyresvärden visar att uppehället icke kan tillräknas honom sasom

försummelse.

19 §.

Det åligger hyresvärden att under hyrestiden halla lägenheten i sådant

skick som hyresgästen enligt 13 § äger fordra.

20 §.

Uppkommer under hyrestiden å lägenheten skada, för vilken hyresgästen

ej är ansvarig, eller meddelar myndighet, utan att hyresgästen givit anledning

därtill, beslut som ovan i detta kapitel sägs eller uppstår eljest, utan

hyresgästens vållande, för honom hinder eller men i nyttj anderätten, skall

vad i 14—16 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning, i fråga om myndighets

beslut dock ej förrän beslutet skall lända till efterrättelse.

21 §•

Vad ovan är stadgat om skada eller brist å lägenheten skall även gälla,

om denna till men för hyresgästen finnes behäftad med ohyra.

I fråga om lägenhet, som utgör del av hus och helt eller delvis är uthyrd

till bostad, är hyresvärden även för det fall att hyresgästen är ansvarig

för förekomsten av ohyra i lägenheten, pliktig att vidtaga tjänliga åtgärder

för dess utrotande. Är hyresgästen utan ansvar för ohyran, äger han städse

rätt till ersättning för oundgänglig kostnad som åsamkas honom genom

åtgärd för ohyrans utrotande.

22 §.

Kommer av anledning, som avses i 1 kap. 3, 5 eller 6 §, någon del av

lägenheten att frångå hyresgästen, är han berättigad till skälig nedsättning

i hyran samt till skadestånd efter vad i 1 kap. stadgas. Hyresgästen ager

även rätt, som i 15 § sägs, att uppsäga avtalet, om han var i god tro nar

avtalet slöts.

23 §.

Förbehåll varigenom inskränkning göres i de rättigheter som enligt 14

18 och 20—22 §§ tillkomma hyresgästen är utan verkan. Vad nu sagts

skall dock icke gälla avtal om inskränkning i rätten att enligt 20 § erhålla

nedsättning i hyran för hinder eller men i nyttj anderätten till följd av att

hyresvärden under därför erforderlig tid låter verkställa arbete för lagenhetens

försättande i avtalat skick eller för sedvanligt underhåll av lagenheten

eller fastigheten i övrigt eller låter utföra visst annat arbete som särskilt

angivits i avtalet.

24 §.

Finnes lägenhet, som är uthyrd för att uteslutande eller huvudsakligen

användas till bostad, vara så beskaffad att bostadens användande ar förenat

med uppenbar våda för inneboendes hälsa och avhjälper hyresvärden ej

bristen genast efter tillsägelse, äger hyresgästen utan hinder av annat förbehåll

uppsäga avtalet, även om rätt därtill icke enligt vad forut stadgats

tillkommer honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

Om hyrans erläggande

25 §.

Har avtal ej träffats om tiden för erläggande av hyra, som skall ntgå i

penningar, skall hyran betalas, om den beräknas för helt, halvt eller fjärdedels

år, senast å sista söckendagen före början av vart fjärdedels år och

eljest senast å sista söckendagen före början av den tid, för vilken hyran

beräknas.

Beträffande lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök därvid räknat

såsom rum, och helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall, även om annat

avtalats eller följer av vad i första stycket är sagt, såsom förfallodag för

den på varje kalendermånad belöpande hyran gälla sista söckendagen i nästföregående

månad, varvid dock skall iakttagas att icke någon del av hyran

anses förfallen tidigare än i avtalet bestämts samt att hyran för första

kalendermånaden under hyrestiden skall erläggas å avtalad förfallodag.

Hyran skall erläggas i hyresvärdens hemvist eller å annan plats som av

honom anvisas; dock må betalning städse ske genom postanvisning eller

postgiro. Skall hyran erläggas å ort utom riket, är hyresvärden skyldig vidkännas

kostnaden därför.

Har från postanstalt inom riket hyra avsänts till hyresvärden genom postanvisning

eller genom inbetalningskort till hans postgirokonto, eller har

innehavare av sådant konto erlagt hyra till hyresvärden medelst giro- eller

utbetalningskort, skall, även om annat förbehåll skett, med avseende å frågan,

huruvida hyresgästen bevarat eller, i fall som avses i 38 §, återvunnit

sin rätt till lägenheten, så anses som om hyran kommit hyresvärden tillhanda

den dag, då postanvisningen eller inbetalningskortet avlämnades

å postanstalten eller giro- eller utbetalningskortet inkom till postgirokontoret.

Vad i 2 kap. 45—48 §§ stadgas om arrendeavtal skall äga motsvarande

tillämpning beträffande hyresavtal.

26 §.

Anser hyresgästen att han enligt någon av bestämmelserna i 15—18, 20—

22 och 30 §§ är berättigad till skadestånd, nedsättning i hyra eller ersättning

för avhjälpande av brist eller att han eljest har genfordran hos hyresvärden

och vill hyresgästen avdraga motsvarande belopp å hyra som utgår

i penningar, äger han nedsätta beloppet hos överexekutor. Råder tvist om

skyldighet att erlägga hyra, som utgår i penningar men ej är till beloppet

bestämd i avtalet, må hyresgästen ock hos överexekutor nedsätta det belopp

tvisten rör. Då belopp nedsättes hos överexekutor, skall skriftlig uppgift

i två exemplar lämnas om hyresförhållandet och förfallodagen samt om

grunden för avdraget eller, vid tvist som i andra punkten sägs, tvistens beskaffenhet.

Hyresgästen är pliktig ställa pant eller borgen, som överexekutor

skäligen kan godkänna, för den kostnad för beloppets utfående som

kan tillskyndas hyresvärden samt ränta.

Har hyresgästen verkställt nedsättning enligt vad i första stycket sägs,

äger hyresvärden, även om annat förbehåll skett, icke göra gällande, att

nyttjanderätten blivit förverkad på den grund att det nedsatta beloppet ej

erlagts till honom.

Överexekutor skall ofördröj ligen i rekommenderat brev giva hyresvärden

meddelande om verkställd nedsättning.

Visar ej hyresvärden inom tre månader från det beloppet förfallit till be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj. ts proposition nr lbl år 1967

talning och meddelande om nedsättningen avsänts till honom, att han träffat

överenskommelse med hyresgästen om beloppets utfående eller väckt

talan därom mot hyresgästen, äger denne återfå beloppet. Har hyresvärden

väckt talan inom angiven tid, må nedsatt belopp ej lyftas, förrän hyresvärdens

talan genom dom, som vunnit laga kraft, eller förlikning eller

annorledes bragts till slut.

Nedsatt belopp skall ofördröjligen insättas i bank för att där innestå mot

ränta. Upplupen ränta skall utbetalas till den som finnes berättigad till det

nedsatta beloppet.

Om hyresgästens skyldigheter vid lägenhetens nyttjande

27 §.

Lägenheten må icke av hyresgästen nyttjas till annat ändamål än vid

upplåtelsen förutsattes; dock äger hyresvärden, även om annat avtalats,

ej åberopa avvikelse, som för honom är utan betydelse.

28 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill

hör. Han är pliktig att ersätta all skada därå som vållas av honom. Har

skadan uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör

till hans husfolk eller gäster eller eljest av honom inrymts i lägenheten

eller där utför arbete för hans räkning, är han ock skyldig att ersätta skadan;

dock är han icke ansvarig för brandskada, som sålunda uppstått, såframt

han icke brustit i den omsorg och tillsyn som han bort iakttaga.

Uppkommer skada eller yppas brist, med vars avhjälpande ej kan anstå

utan äventyr, skall hyresgästen genast lämna hyresvärden meddelande

därom. Är hyresgästen och hans folk borta, när sådan skada inträffar eller

brist yppas i lägenheten, och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle

att under bortovaron vid behov komma in i denna, är dock, såframt lägenheten

utgör del av hus, tillfyllest, att hyresgästen lämnar hyresvärden meddelande

omedelbart efter återkomsten. Om annan skada eller brist än förut

i detta stycke sagts skall meddelande lämnas hyresvärden utan oskäligt

dröjsmål. Försummar hyresgästen att underrätta hyresvärden enligt vad

nu är stadgat, är han ansvarig för skada som föranledes därav.

Vad ovan stadgats om skada eller brist skall äga motsvarande tillämpning,

om lägenheten finnes behäftad med ohyra.

Har hyresgästen utan erforderligt samtycke eller tillstånd överlåtit lägenheten

eller åt annan upplåtit rätt att begagna densamma, är hyresgästen

ansvarig för skada som nye innehavaren, om lägenheten hade varit förhyrd

av honom, skolat ersätta enligt bestämmelserna i denna paragraf. Har hyresvärden

samtyckt till överlåtelsen eller upplåtelsen, är hyresgästen ansvarig

för skada som nu sagts allenast såframt hyresvärden till samtycket fogat

sådant villkor.

Förbehåll, varigenom hyresgästens ansvarighet för lägenhet, som är uthyrd

allenast till bostad, utsträckes utöver vad i denna paragraf är stadgat,

är utan verkan.

29 §.

Hyresgästen är skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt som

erfordras för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastigheten.

Hyresgästen skall hålla noggrann tillsyn över att vad sålunda åligger honom

9 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj ds proposition nr Hl år 1967

själv iakttages jämväl av dem för vilka han enligt 28 § första stycket svarar.

Gods som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med

ohyra, må icke införas i lägenheten.

30 §.

Hyresvärden äger utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för utövande

av nödig tillsyn eller för utförande av förbättringsarbete som ej

utan skada kan uppskjutas. Då lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen

pliktig att låta den förevisas å därför lämpliga tider.

Etter tillsägelse minst en månad i förväg må hyresvärden låta i lägenheten

utföra mindre brådskande förbättringsarbete som icke vållar väsentligt

hinder eller men i nyttj anderätten. Sådant arbete må dock ej utföras

under sista månaden av hyrestiden. Vill hyresvärden utföra annat arbete

i lägenheten, äger hyresgästen inom en vecka från det han erhöll meddelande

därom uppsäga avtalet till upphörande å den fardag som inträffar

näst efter sex månader från uppsägningen utan hinder av att längre hyrestid

avtalats. Dylikt arbete må icke påbörjas förrän avtalet enligt vad nu

sagts kunnat bringas att upphöra. Vad i detta stycke stadgas gäller ej arbete,

som hyresvärden utfäst sig att utföra åt hyresgästen.

Hyresvärden skall tillse att i fall varom ovan sägs ej större olägenhet än

nödigt tillskyndas hyresgästen. Han är ock, även om försummelse icke ligger

honom till last, skyldig att ersätta skada, vilken åsamkas hyresgästen

genom arbete som avses i andra stycket. Förbehåll, varigenom hyresgästen

ålägges att efter kortare lrist än som följer av bestämmelserna i andra stycket

tåla där avsedda åtgärder eller inskränkning göres i den rätt till uppsägning

som enligt samma stycke tillkommer hyresgästen, är utan verkan.

Är fråga om utrotande av ohyra i fastigheten, är hyresgästen, ehuru den

av honom förhyrda lägenheten icke besväras därav, skyldig tåla de inskränkningar

i nyttj anderätten som föranledas av erforderliga åtgärder

för ändamålet. I fall som nu sagts skall vad i 21 och 23 §§ är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

31 §.

Underlåter hyresgästen att i fall som avses i 30 § bereda hyresvärden

tillträde till lägenheten, äger överexekutor förordna om erforderlig handräckning.

I fråga om sådan handräckning skall gälla vad i utsökningslagen

är stadgat om handräckning som avses i 191 § nämnda lag.

Om verkan av fastighetens överlåtelse samt av utmätning eller konkurs m. m.

32 §.

Sker överlåtelse av fastigheten efter det hyresgästen tillträtt den förhyrda

lägenheten, skall hyresavtalet utan särskilt förbehåll gälla mot nye ägaren,

om det var skriftligen upprättat. Var avtalet icke så upprättat och vill ej

nye ägaren låta avtalet gälla, åligger det honom att inom tre månader efter

det överlåtelsen skedde uppsäga avtalet, vid äventyr att avtalet eljest gäller

mot honom. Har i hyresavtal intagits förbehåll, som strider mot vad ovan

stadgats, är förbehållet utan verkan mot hyresgästen.

Vad i 2 kap. 29 § stadgas om arrendeavtal skall äga motsvarande tillämpning

å hyresavtal, om detta upprättats skriftligen.

I övrigt skall beträffande hyresavtal vad i 2 kap. 30 och 31 §§ stadgas

om arrendeavtal äga motsvarande tillämpning; dock äger hyresgäst icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

att å hyresbelopp, som förfaller till betalning mer än sex månader efter

det han fick kunskap om överlåtelsen, avräkna fordran hos förre ägaren

eller att i fråga om sådant belopp åberopa uppgörelse som träffats med denne,

med mindre nye ägaren hade kännedom om uppgörelsen när överlåtelsen

skedde.

33 §.

Vad i 2 kap. 32 § är stadgat om verkan av utmätning av arrenderad fastighet

eller fastställande av intecknad fordran till betalning ur fastigheten,

jordägarens försättande i konkurs samt talan om aterköp av iastigheten

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om hyra.

34 §.

Försättes hyresgästen i konkurs, äger konkursboet uppsäga avtalet; i

fråga om konkursboets ansvarighet för avtalets fullgörande skall gälla vad

i 2 kap. 33 § är stadgat.

Har ej tillträde av lägenheten skett, när konkursen inträffar, är hyresgästen

skyldig att, om hyresvärden fordrar det, för avtalets fullgörande

ställa säkerhet, med vilken denne skäligen kan nöjas. Sker det ej inom utgången

av nästa dag efter det säkerhet fordrades, äger hyresvärden uppsäga

avtalet.

Uppsäges avtalet av anledning som nu sagts, är hyresvärden berättigad

till skadestånd.

35 §.

Är pant eller borgen ställd för avtalets fullgörande och försämras sedan

säkerheten, är hyresgästen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet, med

vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad, är

hyresvärden berättigad att uppsäga avtalet.

Om hyresrättens förverkande

36 §.

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden på grund därav berättigad att

uppsäga avtalet

1. om hyresgästen dröjer med erläggande av hyra, som utgår i penningar,

utöver två söckendagar efter förfallodagen, dock ej i fall då hyran skolat

erläggas i förskott för längre tid än en månad, med mindre hyresgästen är i

dröjsmål med erläggande av den på en kalendermånad belöpande hyran utöver

två söckendagar efter samma månads början eller, såvitt angår hyran

för första kalendermånaden under hyrestiden, efter förfallodagen, och ej

heller i fall då annat följer av 49 §;

2. om hyresgästen undandrager sig att fullgöra honom enligt avtalet

åliggande arbete eller annan tjänstbarhet eller vid arbetets utförande visar

tr edska;

3. om hyresgästen utan erforderligt samtycke eller tillstånd överlåtit lägen
heten

eller åt annan upplåtit rätt att begagna denna och ej på tillsägelse

vidtager rättelse; . : . ; i

4. om lägenheten nyttjas i strid med vad i 12 eller 27 § är stadgat och

hyresgästen icke på tillsägelse vidtager rättelse;

5. om hyresgästen eller, då lägenheten överlåtits eller upplåtits till annan,

denne genom vårdslöshet är vållande till förekomsten av ohyra i lägenheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

eller genom underlåtenhet att underrätta hyresvärden om förekomsten

därav bidrager till att ohyran sprides i fastigheten;

6. om eljest lägenheten vanvårdas eller om hyresgästen eller, då lägenheten

överlåtits eller upplåtits till annan, denne åsidosätter något av vad

enligt 29 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den

tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och icke på tillsägelse

rättelse sker;

7. om i strid med stadgandet i 30 § tillträde till lägenheten vägras och

hyresgästen ej kan visa giltig ursäkt; eller

8. om hyresgästen åsidosätter skyldighet, som utöver vad i detta kapitel

är stadgat åligger honom enligt avtalet och vars fullgörande måste anses

vara av synnerlig vikt för hyresvärden.

Finnes i fall som avses i första stycket vad hyresgästen låtit komma sig till

last vara av ringa betydenhet, må hyresgästen ej skiljas från lägenheten.

Uppsäges avtalet, äger hyresvärden rätt till skadestånd.

37 §.

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 36 § första

stycket 1—4, 6 eller 7 sägs men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk

av sin rätt att uppsäga avtalet, äger han ej sedan åberopa förhållandet såsom

grund för hyresgästens skiljande från lägenheten. Samma lag skall tillämpas,

om hyresvärden icke inom två månader från det han fick kännedom

om förhållande, som avses i 36 § första stycket 5 eller 8 uppsagt avtalet

eller inom samma tid från det han erhöll vetskap om att lägenheten olovligen

överlåtits eller upplåtits till annan tillsagt hyresgästen att vidtaga rättelse.

: - 38 §.

Är hyresrätten enligt vad som sagts i 36 § första stycket 1 förverkad på

grund av dröjsmål med erläggande av hyra och har hyresvärden med anledning

därav uppsagt avtalet, må hyresgästen likväl ej på grund av dröjsmålet

skiljas från lägenheten, såframt senast å tolfte söckendagen från uppsägningen

rättelse sker genom att hyran erlägges till hyresvärden eller nedsättes

hos överexekutor såsom i 26 § är stadgat. I avvaktan på att hyresgästen

visar sig hava fullgjort vad sålunda erfordras för hyresrättens återvinnande

må beslut om vräkning icke meddelas, innan fjorton söckendagar

förflutit efter uppsägningen.

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej gälla, då skyldighet att flytta inträder

för hyresgästen inom kortare tid än en månad efter det hyresrätten

förverkades.

39 §.

Förbehåll varigenom stadgas annan grund för hyresrättens förverkande

än som följer av 36—38 §§ är utan verkan.

Om uppsägning

40 §.

Uppsägning av hyresavtal skall ske skriftligen eller med vittnen. Sådan

form erfordras dock ej, då skriftligt erkännande om uppsägningen lämnas

eller då hyrestiden ej är bestämd och hyran beräknas för tid understigande

ett fjärdedels år.

Vad i 33 kap. 16—19 §§ rättegångsbalken stadgas om delgivning skall äga

opaginerad Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Är någon satt att å hyresvärdens

vägnar uppbära hyra, skall uppsägning, som hos honom sker, galla

som hade den skett hos hyresvärden själv.

Träffas ej den, vilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, skall ^uppsägningen

i rekommenderat brev under hans vanliga adress avlämnas a Pesten

samt ett exemplar av uppsägningen lämnas hans husfolk eller, därest sadant

icke påträffas, läggas i hans postlåda, om sådan finnes; uppsägningen skall

anses hava skett, när vad sålunda föreskrivits blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej kant

hemvist här i riket, och finnes ej heller känt ombud, som ager för honom

mottaga uppsägning, må uppsägningen ske genom kungörande i allmänna

Stämningsansökan, varigenom talan väckts om upphörande av hyresförhållande,

samt ansökning om vräkning av hyresgäst skall, da delgivning i

behörig ordning skett, gälla såsom uppsägning, även om vad har ovan ar

stadgat icke iakttagits.

41 §.

Uppsäges hyresavtal av anledning som avses i någon av 15—18, 20—22

och 24 §§ skall avtalet genast upphöra att gälla. Samma lag skall tillampas i

fall som avses i 36 §, om ej annat följer av vad i 38 § är stadgat.

Om avtalets upphörande i fall som avses i 7 § första stycket eller 30 &

andra stycket är stadgat i samma lagrum.

Sker eljest uppsägning av anledning, som enligt vad ovan i detta kapitel

sagts medför rätt för hyresvärd eller hyresgäst att frånträda avtalet, skal

avtalet upphöra att gälla å tid, som i 5 § är stadgad för varje särskilt fall,

hade hyresgästen icke tillträtt lägenheten när uppsägningen skedde, skall

avtalet genast upphöra att gälla.

Om rätt för bostadshyresgäst till nytt hyresavtal

42 §.

Har lägenhet uthyrts för att uteslutande eller huvudsakligen nyttjas såsom

bostad, skola bestämmelserna i 43—50 §§ äga tillämpning å upplåtelsen,

dock ej

1. då lägenheten uthyrts i möblerat skick; eller

2. då hyresavtalet upphör att gälla, innan upplåtelsen varat mer an sex

månader i följd; eller

3. då upplåtelsen avser del av upplåtarens bostad; eller ■

4. då hyresrätten enligt förbehåll, som äger laga verkan, icke skall vara

förenad med rätt till nytt hyresavtal.

43 §.

Skall hyresavtalet till följd av uppsägning från hyresvärdens sida upphöra

att gälla, är hyresgästen berättigad att erhålla nytt hyresavtal, om ej

annat följer av vad nedan i denna paragraf eller eljest finnes stadgat. Var

avtalet slutet för viss tid utan förbehåll om uppsägning, skall samma lag

tillämpas, när hyresavtalet skall upphöra på grund av den avtalade hyrestidens

utgång.

Hyresgästen äger icke rätt till nytt hyresavtal

1. då hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet upphör av anledning som

i 35 § sägs; eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

2. då hyresgästen eljest i sådan mån åsidosatt sina förpliktelser, att han

icke skäligen bör komma i åtnjutande av nytt hyresavtal; eller

3. då huset skall rivas eller undergå större ombyggnad och det ej är

uppenbart, att hyresgästen kan kvarbo utan nämnvärd olägenhet för ombyggnaden

; eller

4. då lägenheten icke vidare skall användas för bostadsändamål och det

ej av särskild anledning är mot hyresgästen obilligt att upplösa hyresförhållandet;

eller

5. då hyresförhållandet avser lägenhet i en- eller tvåfamilj shus och ägaren

bor eller vill bo i huset eller behöver lägenheten för att kunna överlåta fastigheten

eller då upplåtelsen rör lägenhet, som upplåtaren innehar med

bostadsrätt, och bostadsrättshavaren vill bo i lägenheten eller behöver denna

i och för överlåtelse av bostadsrätten, dock ej om ägarens eller bostadsrättshavarens

vägran att medgiva nytt hyresavtal uppenbarligen strider mot god

sed i hyresförhållanden; eller

6. då hyresvärden i annat fall har skälig anledning fordra, att hyresgästen

flyttar.

Har hyresvärden allenast fog kräva, att hyresgästen avträder en del av

lägenheten, äger hyresgästen rätt att erhålla nytt hyresavtal rörande återstoden.

44 §.

Har någon förhyrt lägenhet gemensamt med annan, äga de gemensamt

rätt till nytt hyresavtal efter vad i 43 § sägs. Har någon av dem uppsagt avtalet

eller äga de eljest på grund av omständighet, som är hänförlig allenast

till någon av dem, icke gemensamt rätt till nytt hyresavtal, är den andre,

om ej hyresrätten är förverkad eller avtalet upphör av anledning som i 35 §

sägs, berättigad till sådant avtal, såframt hyresvärden skäligen kan åtnöjas

med honom såsom hyresgäst.

Har hyresgästens make sin bostad i lägenheten, skall maken, även om han

icke har del i hyresrätten, äga rätt till nytt hyresavtal som om han förhyrt

lägenheten gemensamt med hyresgästen. Vad i 45—49 §§ stadgas om hyresgäst

skall i sådant fall äga tillämpning jämväl å hyresgästens make.

45 §.

Då hyresgäst enligt 43 eller 44 § är berättigad till nytt hyresavtal, skall

detta löpa från den dag det förra avtalet upphörde samt gälla för ett år i

sänder med förut tillämplig uppsägningstid, såframt ej annan hyres- eller

uppsägningstid av särskild anledning finnes lämpligare. Hyresgästen är

pliktig att erlägga hyra med belopp som hyresvärden fordrar. Begär han

oskälig hyra, skall dock hyra endast utgå med skäligt belopp. Övriga av

hyresvärden uppställda villkor för nytt hyresavtal skola gälla, såvitt de ej

strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest äro obilliga. I den mån

ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skola samma villkor som i det förra

avtalet gälla.

46 §.

Har hyresavtalet uppsagts av hyresvärden, utan att denne vill frånträda

avtalet av anledning som i 35 eller 36 § sägs, åligger det honom att om

överenskommelse om nytt hyresavtal eller hyresförhållandets upplösning

ej kan träffas giva hyresgästen skriftligt meddelande att han har att inom

en månad därefter hänskjuta tvisten till inedlingsnämnden i hyrestvister,

opaginerad Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

såframt han ej åtnöjes med att flytta. Sådan skyldighet åvilar ock hyresvärden,

då hyresavtal, som slutits för viss tid utan förbehåll om uppsägning,

skall upphöra att gälla på grund av den avtalade hyrestidens utgång. Har

någon, som förhyr lägenhet gemensamt med annan, uppsagt avtalet, skall

hyresvärden giva den andre hyresgästen sådant meddelande, såframt han

ej kan träffa överenskommelse med honom i fråga om hyresförhållandets

bestånd. Meddelande som ovan sagts skall lämnas hyresgäst i den ordning

som enligt 40 § gäller för uppsägning.

Har hyresvärden fullgjort vad enligt första stycket åligger honom, har

hyresgästen att inom tid som där sägs hänskjuta tvisten till medlingsnämnden,

vid äventyr att hans rätt till nytt hyresavtal eljest är förfallen.

Leder förfarandet inför nämnden icke till förlikning, åligger det hyresgästen,

om han vill komma i åtnjutande av rätt till nytt hyresavtal, att

väcka talan därom inom en månad från det nämnden avskrev ärendet, försummas

det, är hyresgästens rätt till nytt hyresavtal förfallen.

47 §.

Är vid hyrestidens utgång ännu icke avgjort, huruvida nytt hyresavtal

skall komma till stånd, äger hyresgästen utan hinder av att hyrestiden utgått

kvarsitta i lägenheten, till dess sådant avtal kommit till stånd eller talan

därom ogillats eller hyresgästen avstått från rätt till nytt hyresavtal eller

denna rätt förfallit.

För tid, som hyresgästen enligt första stycket kvarsitter i lagenheten, skola

de förut gällande hyresvillkoren tillämpas i avbidan på att de slutliga hyresvillkoren

för samma tid bliva genom avtal eller rättens avgörande bestämda.

Har lägenhet uthyrts till annan, innan frågan om hyresgästens rätt att

erhålla nytt hyresavtal blivit avgjord, är det utan verkan mot hyresgästen.

48 §.

Bifalles Hyresgästens talan om rätt till nytt hyresavtal, anses domen som

nytt hyresavtal.

'' Avgöres målet på annat sätt, äger rätten, om hyresgästen finnes hora erhålla

anstånd med lägenhetens avträdande, förordna om sådant anstånd

under tid som prövas skälig. Sådant förordnande må dock icke meddelas, om

hyresrätten är förverkad eller rätten till nytt hyresavtal förfallen. Om hyresvärden

det yrkar, må ock, om hänsyn till hans intresse det kräver, uppskov

med lägenhetens avträdande meddelas under skälig tid. Avgöres målet efter

hyrestidens utgång eller förordnas om anstand eller uppskov med lägenhetens

avträdande, skall rätten fastställa hyresvillkor att gälla för tiden från

avtalets upphörande till dess skyldighet inträtt för hyresgästen att flytta,

och skola bestämmelserna i 45 § härvid äga motsvarande tillämpning.

49 §.

Är hyresgäst skyldig att för förfluten tid utgiva högre hyra än förut skolat

utgå, är hyresrätten ej på grund av dröjsmål med erläggande av det överskjutande''beloppet

förverkad, med mindre beloppet utestår oguldet en

månad efter förfallodagen. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla, om

skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två ma
nader

efter förfallodagen. ..

Hyresgäst, som är pliktig att för förfluten tid utgiva högre hyra an forut

skolat utgå, skall å överskjutande beloppet erlägga ränta efter sex för

hundra om året som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den

förut utgående hyran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

50 §.

.„Ha.rn oiiy~re!avtal intagits förbehåll, som strider mot bestämmelserna i

4^49 forbehället utan verkan mot hyresgästen och hans maka

Utan hinder av vad sålunda stadgats skall förbehåll, enligt vilket hyresratt

icke skall vara förenad med rätt till nytt hyresavtal, gälla mot hyresgasten

och dennes make, om förbehållet tillkommit efter det hyresförhållandet

varat sex månader i följd. Hade hyresgästens make sin bostad i lägenheten,

nar dylikt förbehåll slöts, är det dock icke gällande mot honom, med

mindre han godtagit detsamma.

Om rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upplösning

51 §■

Har lägenhet upplåtits för att uteslutande eller huvudsakligen nyttjas för

annat andamål än bostad, äga bestämmelserna i 52—54 §§ tillämpning å

upplåtelsen, dock ej om hyresavtalet upphör att gälla innan upplåtelsen

varat mer an sex månader i följd eller annat följer av förbehåll, som äger

laga verkan mot hyresgästen.

52 §.

Skall hyresavtalet till följd av uppsägning från hyresvärdens sida upph°ra

att gälla eller går bestämd hyrestid till ända och vägrar hyresvärden

att låta hyresgästen komma i åtnjutande av nytt hyresavtal, är hyresvärden,

saframt han ej har giltig anledning till sådan vägran, pliktig att i den omfattning

som provas skälig ersätta hyresgästen för flyttningskostnader, sådan

värdeminskning å hyresgästens egendom, som beror på hyresförhållandets

upplösning, samt förlust av kundkrets, som genom hyresgästens eller

hans företrädares verksamhet förenats med lägenheten. Sådan ersättningsskyldighet

åligger ock hyresvärden, om han för förlängning kräver oskälig

hyra eller uppställer annat villkor, som strider mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest är obilligt.

53 §.

Har hyresgästen icke inom en månad från det uppsägning från hyresvärdens

sida skett givit hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla lägenheten,

ar hans rätt till ersättning enligt 52 § förfallen. Var avtalet slutet för

viss tid utan förbehåll om uppsägning, skall samma lag gälla, om hyresgästen

icke minst sex månader före hyrestidens utgång eller, om hyresavtalet slutits

för kortare tid än ett år, före halva hyrestidens utgång meddelat hyresvärden

sin önskan att behålla lägenheten. Har sådant tillkännagivande skett inom

föreskriven tid, åligger det hyresvärden att utan dröjsmål uppgiva på vilka

villkor han är villig att sluta nytt hyresavtal eller ock av vad orsak han

vagrar att medgiva hyresgästen sådant avtal. Underlåter han det, äger hyresgästen

rätt till ersättning för skada som i 52 § sägs, såframt ej hyresrätten

är förverkad.

54 §.

Har i hyresavtal intagits förbehåll, som strider mot bestämmelserna i

51 53 §§, är förbehållet utan verkan mot hyresgästen. Förbehåll, varigenom

hyresgästen avstått från rätt till ersättning i händelse av hyresförhållandets

upplösning, är dock gällande mot honom, om det tillkommit efter det hyresförhållandet

varat sex månader i följd.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

265

Om bevarande av rätt till talan m. m.

55 §.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund

av hyresförhållande, skall väcka talan därom inom två år från det hyresgästen

avträdde lägenheten. Försittes den tiden är rätten till talan förlorad.

Har endera väckt talan i rätt tid, äger den andre dock rätt till kvittning för

fordran, som ej blivit sålunda bevakad.

56 §.

Har hyresgäst väckt talan om rätt till nytt hyresavtal, må talan från

hyresvärdens sida om åläggande för hyresgästen att flytta städse prövas

utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke inträtt.

57 §.

Är sådant meddelande från hyresvärdens sida som avses i 8, 14 eller 53 §,

i rekommenderat brev för befordran till mottagarens vanliga adress avlämnat

å postanstalt inom riket, skall avsändaren anses hava fullgjort vad på

honom ankommer. Samma lag skall gälla beträffande meddelande från

hyresgästens sida, som avses i 15, 18, 24, 28 eller 53 § första punkten; i fall

som i 28 § sägs är det dock tillfyllest att meddelandet är avsänt på annat

ändamålsenligt sätt.

Angående vad som skall iakttagas vid uppsägning är stadgat i 40 §.

Särskilda bestämmelser

58 §.

Är tillämpning av villkor, som upptagits i hyresavtal, uppenbarligen stridande

mot god sed i hyresförhållanden eller eljest otillbörlig, må villkoret

jämkas eller lämnas utan avseende.

59 §.

För hyra, som är förfallen till betalning eller skall erläggas inom de närmaste

sex månaderna, äger hyresvärden att av hyresgästen tillhöriga lösören

som finnas inom fastigheten kvarhålla så mycket som svarar mot hans

fordran, till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Ej må

dock sålunda kvarhållas egendom som jämlikt 65 § utsökningslagen skall

undantagas från utmätning.

60 §.

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst enligt vilket framtida tvist med

anledning av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän,

utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, må ej

göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda

eller behålla lägenheten.

Skiljeavtal, som avses i första stycket, är ej heller gällande såvitt därigenom

skiljemän utsetts i avtalet eller bestämmelser meddelats om skiljemännens

antal eller om sättet för deras utseende eller beträffande förfarandet

vid skiljenämnden; i berörda hänseenden skall i stället lagen om skiljemän

tillämpas. Vad nu sagts utgör dock icke hinder för att i skiljeavtalet ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

se medlingsnämnd i hyrestvister till skiljenämnd eller bestämma den tid,

inom vilken skilj emannaåtgärden skall vara avslutad, kortare än den i

nämnda lag angivna tiden av sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

Genom lagen upphävas lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för

hyresgäst till nytt hyresavtal samt 8 a § tredje stycket och femte stycket

andra punkten lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.

Vad i 3 kap. 42—54 §§ nya lagen stadgas skall icke gälla hyresförhållande,

varå bestämmelserna i 7, 8 eller 8 a § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. äga tillämpning. Upphöra nämnda bestämmelser att gälla å

viss ort eller eljest, äger Konungen meddela de föreskrifter som erfordras

för att bringa 3 kap. 42—54 §§ nya lagen i tillämpning.

Nya lagen skall äga tillämpning jämväl å hyresavtal som slutits före lagens

ikraftträdande, såvida ej annat följer av vad här nedan stadgas.

Har hyresgästen före lagens ikraftträdande gjort framställning hos hyresvärden

om tillåtelse att överlåta lägenheten, skall i fråga om tiden för framställningens

besvarande gälla vad i äldre lag är stadgat.

Har hyresgästen avlidit före lagens ikraftträdande eller har hans äktenskap

gått åter eller hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits före sagda

tidpunkt, skall fortfarande tillämpas vad i äldre lag finnes föreskrivet om

rätt för dödsboet och efterlevande maken att frånträda avtalet eller sätta

annan i sitt ställe samt om rätt för make att övertaga lägenhet, som genom

bodelning eller skifte tillagts honom.

Vad i äldre lag är stadgat om rätt för hyresgäst att inrymma främmande

personer i lägenheten skall fortfarande äga tillämpning i fråga om avtal, som

ingåtts före nya lagens ikraftträdande. Är avtalet slutet för obestämd tid

eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen att uppsäga

avtalet och sker ej, efter det nya lagen trätt i kraft, uppsägning till den

tid, då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kunnat frånträdas,

skall dock från nämnda tidpunkt nya lagens bestämmelser om rätt att i

lägenheten inrymma utomstående personer äga tillämpning å avtalet.

Har hyresgästen före lagens ikraftträdande olovligen överlåtit lägenheten

eller bär förhållande, som avses i 3 kap. 32 § 5. eller 8. äldre lag inträffat

före sagda tidpunkt, skall om hyresvärdens rätt att åberopa förhållandet såsom

grund för hyresgästens skiljande från lägenheten gälla vad i äldre lag

är stadgat.

3 kap. 42—54 §§ nya lagen äga icke tillämpning, då hyresavtal blivit före

nya lagens ikraftträdande uppsagt eller då hyrestiden enligt avtal, som slutits

före nya lagens ikraftträdande och gäller för bestämd tid utan förbehåll

om uppsägning, utgår den 1 oktober 1963 eller tidigare; i sådant fall skall i

stället tillämpas vad i äldre lag är stadgät om rätt för hyresgäst att erhålla

nytt hyresavtal eller ersättning i anledning av vägrad förlängning.

Har hyresavtal upphört att gälla före nya lagens ikraftträdande, skall vid

beräkning av den tid, inom vilken hyresvärd eller hyresgäst har att vid talans

förlust göra fordringsanspråk på grund av hyresförhållandet gällande, äldre

lag fortfarande tillämpas.

Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen skall denna i stället tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-1 år 1967

267

Bilaga 2

Hyreslagstiftningssakkunnigas

Förslag

till

Lag om ändring i vissa delar av lagen om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas att 3 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 kap.

Hyra

Inledande bestämmelser

1 §•

Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning på avtal, varigenom hus

eller del av hus upplåtes till nyttjande mot vederlag, så ock på avtal, som

tillika omfattar upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenhet, såvida

jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller

för annat ändamål än jordbruk.

Vad i detta kapitel stadgas skall gälla jämväl i fråga om upplåtelse av lägenhet

genom avtal om tjänst eller i anslutning till sådant avtal.

Om upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid är stadgat

i lagen om bostadsrättsföreningar.

Hyresavtals ingående

2 §•

Hyresavtal skall upprättas skriftligen, om endera parten begär det.

Sker ändring i eller tillägg till avtal som upprättats skriftligen, skall anteckning

härom göras å handlingen, om endera parten begär det. Detsamma

gäller, om någon i laga ordning trätt i hyresgästens ställe.

Hyresavtals upphörande m. m.

3 §.

Hyresavtal upphör att gälla allenast efter det uppsägning skett å någondera

sidan, såvida ej annat följer av vad i detta kapitel eller eljest finnes

stadgat. Hyresavtal gällande för bestämd tid ej överstigande nio månader

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

utan förbehåll om uppsägning skall dock upphöra att gälla utan att uppsägning

skett.

Har ej viss uppsägningstid avtalats skall, om ej annat följer av vad i 4 §

är stadgat, avtalet upphöra att gälla

1. om hyrestiden är högst en vecka, dagen efter det uppsägning skedde;

2. om hyrestiden är längre än en vecka men längst fjorton dagar, två dagar

efter uppsägningen;

3. om hyrestiden är längre än fjorton dagar men längst tre månader, en

vecka efter uppsägningen;

4. om hyrestiden är längre än tre men längst sex månader, en månad efter

uppsägningen;

5. om hyrestiden är längre än sex månader men längst ett år, tre månader

efter uppsägningen;

6. om hyrestiden är längre än ett men längst fem år, sex månader efter

uppsägningen;

7. om hyrestiden är längre än fem år, ett år efter uppsägningen; och

8. om hyrestiden ej är bestämd, en månad eller, där hyresförhållandet

varat längre än ett år, tre månader efter uppsägningen.

4 §•

Uppsäges hyresavtal av anledning som i 11—14 och 16—19 §§ sägs, skall

det genast upphöra att gälla. Vad nu sagts skall även tillämpas i fall som

avses i 41 §, om ej annat följer av vad i 43 § stadgas.

Om avtalets upphörande i fall som avses i 7 § andra stycket, 26 § andra

stycket eller 78 § tredje stycket stadgas i samma lagrum.

Uppsäges eljest avtalet av anledning som enligt vad i detta kapitel sägs

medför rätt för endera parten att frånträda avtalet, skall det upphöra att

gälla å tid, som i 3 § är stadgat för varje särskilt fall; hade hyresgästen icke

tillträtt lägenheten när uppsägningen skedde, skall avtalet genast upphöra.

5 §•

Hyresavtal, som träffats för bestämd tid överstigande nio månader utan

förbehåll om uppsägning, skall anses förlängt ett år i sänder, om det ej

uppsäges.

Hyresavtal, som träffats för hestämd tid ej överstigande nio månader

utan förbehåll om uppsägning, skall anses förlängt på obestämd tid, om hyresgästen

suttit kvar i lägenheten efter hyrestidens utgång utan att hyresvärden

inom en månad därefter anmanat honom att flytta.

6 §•

Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresavtalet gäller för bestämd tid

överstigande nio månader eller om det slutits för obestämd tid och vid den

tidpunkt, till vilken uppsägning sker, varat mer än nio månader.

Vad i 33 kap. 16—19 §§ rättegångsbalken stadgas om delgivning skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Är någon på grund av

fullmakt behörig att mottaga uppsägning eller är någon satt att på hyresvärdens

vägnar uppbära hyra, må uppsägning ske hos honom.

Träffas ej den, som sökes för uppsägning, i sitt hemvist må uppsägningske

genom att uppsägningshandlingen tillställes honom genom rekommenderat

brev med mottagningsbevis. Uppsägningen skall anses ha ägt rum den

dag, då enligt poststämpel brevet utlämnades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Har uppsägning ej kunnat ske i den ordning som sägs i tredje stycket,

må uppsägningshandlingen lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen

medlem i det hushåll, som han tillhör, eller, om han driver rörelse med fast

kontor, på kontoret till där anställd person, varjämte ett exemplar av uppsägningshandlingen

skall i rekommenderat brev sändas till den som avses

med uppsägningen. Uppsägningen skall anses ha skett när vad sålunda föreskrivits

blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt

hemvist här i riket, och finnes ej heller känt ombud, som äger för honom

mottaga uppsägning, må uppsägningen äga rum genom kungörande i allmänna

tidningarna.

Stämningsansökan, varigenom talan väckts om hyresförhållandets upphörande,

samt ansökan om vräkning av hyresgäst skall, då delgivning skett

i behörig ordning, gälla såsom uppsägning, även om vad här ovan är stadgat

icke iakttagits.

Om skyldighet för hyresvärden att vid uppsägning av hyresavtal lämna

hyresgästen viss underrättelse stadgas i 48 §.

7 §•

Är hyrestiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta tiden för

nyttj anderättens bestånd överskrides, och vill endera parten frånträda avtalet,

när sagda tid är ute, skall han uppsäga avtalet.

Dör hyresgästen under hyrestiden, äger dödsboet, om lägenheten förhyrts

för att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom bostad, inom en

månad från dödsfallet uppsäga avtalet att upphöra, om hyrestiden är längre

än sex månader, tre månader efter uppsägningen och eljest å tid, som i 3 §

är stadgad för varje särskilt fall. Hade den döde förhyrt lägenheten gemensamt

med sin make, skall uppsägningsrätten tillkomma dödsboet och maken

i förening.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, skall vad i 2 kap. 9 § andra

stycket är stadgat angående livstidsarrende äga motsvarande tillämpning.

Då avtalet på grund av hyresgästens eller hans änkas död upphör att gälla,

skall lägenheten avträdas inom tre månader från dödsfallet.

8 §•

Infaller dag då lägenhet skall tillträdas eller avträdas å söndag eller annan

allmän helgdag, skall tillträde eller avträde ske nästa söckendag.

Senast klockan 12 avträdesdagen skall den som har att avträda lägenheten

hålla denna tillgänglig för den som kommer efter. Omfattar lägenhet,

som helt eller delvis är uthyrd till bostad, minst två rum som är o avsedda

för sådant ändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas tillgänglig

klockan 12 föregående dag eller, om denna är söndag eller annan allmän

helgdag, klockan 8 avträdesdagen.

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten

9 §-

Hyresvärden skall å tillträdesdagen tillhandahalla lägenheten i sadant

skick, att den enligt allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det

med förhyrningen avsedda ändamålet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

10 §‘

Blir lägenheter1 före tillträdet så förstörd, att den ej kan brukas för det

avsedda ändamålet, är avtalet förfallet. Ligger vållande hyresvärden till last

eller lämnar han ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om händelsen

ager denne rätt till skadestånd.

Utfardar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

torbud mot dess användande för det ändamål, som vid upplåtelsen

forutsattes, är avtalet likaledes förfallet, även om beslutet ej vunnit laga

kraft. Beror det förhållande, som föranlett myndighetens beslut, av försummelse

från hyresvärdens sida eller lämnar ej hyresvärden utan dröjsmål

hyresgasten meddelande om beslutet, äger denne rätt till skadestånd.

11 §•

Uppkommer före hyrestidens början å lägenheten ringare skada än i 10 §

forsta stycket sägs och är ej skadan avhjälpt när lägenheten skall tillträdas

e er är lägenheten eljest, i annat fall än 13 § avser, å tillträdesdagen icke

1 det skick, som hyresgästen äger fordra, är han berättigad att avhjälpa

bristen på hyresvärdens bekostnad, om hyresvärden underlåter att på tillsägelse

ombesörja det så snart ske kan. Kan ej bristen utan uppehåll avhjalpas

eller underlåter hyresvärden att efter tillsägelse ombesörja det så

snart ske kan, äger hyresgästen uppsäga avtalet. Uppsägning må dock ej

ske, med mindre bristen är av väsentlig betydelse, och ej heller efter det

bristen blivit avhjälpt av hyresvärden. För den tid lägenheten är i bristfälligt

skick är hyresgästen berättigad till skälig nedsättning i hyran.

I fall som nu sagts är hyresgästen även berättigad till skadestånd! om ej

hyi esvärden visar att förefintlig brist icke beror på hans försummelse.

Vad ovan i denna paragraf stadgas äger tillämpning även för det fall att

lägenheten uthyrts i befintligt skick, om lägenheten icke är i det skick som

sagts i 9 § och hyresgästen ej vid avtalets ingående ägt kännedom om bristen

eller kunnat upptäcka den med vanlig uppmärksamhet.

12 §.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

beslut, varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyresgästen

eller denne eljest lider intrång i sin nyttjanderätt, är han berättigad

till skälig nedsättning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränkning i

nyttjanderätten, äger hyresgästen uppsäga avtalet, även om beslutet ej vunnit

laga kraft. I fråga om skadestånd skall vad i 10 § andra stycket är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Avser hyresavtalet lägenhet, som vid avtalets ingående ej färdigställts

och är lägenheten ännu ej i färdigt skick, då tillträde skall ske, äger hyresgasten

rätt till skälig nedsättning i hyran samt rätt, som i 11 § sägs, att

uppsäga avtalet. Uppsägning må jämväl ske innan tid för tillträde är inne,

om det är uppenbart, att lägenheten å tillträdesdagen ej kan användas för

det med förhyrningen avsedda ändamålet.

Hyresgästen är även berättigad till skadestånd, om ej hyresvärden visar

att dröjsmålet icke kan tillräknas honom såsom försummelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

14 §''

Är lägenheten ej i rätt tid utrymd av den som skall avflytta, äger hyresgästen

erhålla skälig nedsättning i hyran för den tid han ej kan nyttja lägenheten

eller del därav. Undanröjes icke hindret genast efter det hyresvärden

underrättats om förhållandet, skall vad i 11 § är stadgat om rätt för

hyresgästen att på grund av brist i lägenheten uppsäga avtalet äga motsvarande

tillämpning. Hyresgästen är även berättigad till skadestånd, om

ej hyresvärden visar att uppehället icke kan tillräknas honom sasom försummelse.

15 §.

Det åligger hyresvärden att under hyrestiden hålla lägenheten i sådant

skick som hyresgästen enligt 9 § äger fordra.

16 §.

Uppkommer under hyrestiden å lägenheten skada, för vilken hyresgästen

ej är ansvarig, eller meddelar myndighet, utan att hyresgästen givit anledning

därtill, beslut som ovan i detta kapitel sägs eller uppstår eljest, utan

hyresgästens vållande, hinder eller men i nyttjanderätten, skall \ad i 10

12 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning, i fråga om myndighets beslut

dock ej förrän beslutet skall lända till efterrättelse.

17 §.

Vad ovan är stadgat om skada eller brist a lägenheten skall även gälla,

om till men för hyresgästen ohyra förekommer i lägenheten.

I fråga om lägenhet, som utgör del av hus och helt eller delvis är uthyrd

till bostad, är hyresvärden, även för det fall att hyresgästen är ansvarig för

förekomsten av ohyra i lägenheten, pliktig att vidtaga tjänliga åtgärder för

dess utrotande. Är hyresgästen utan ansvar för ohyran, äger han rätt till ersättning

för oundgänglig kostnad som åsamkas honom genom åtgärd för

ohyrans utrotande.

18 §.

Kommer av anledning, som avses i 1 kap. 3, 5 eller 6 §,. någon del av lägenheten

att frångå hyresgästen, är han berättigad till skälig nedsättning i

hyran samt till skadestånd efter vad i 1 kap. stadgas. Hyresgästen äger aven

rätt som i 11 § sägs att uppsäga avtalet, om han var i god tro när avtalet

Finnes lägenhet, som är uthyrd för att helt eller till väsentlig del användas

till bostad, vara så beskaffad att bostadens användande ar förenat

med uppenbar våda för inneboendes hälsa och avhjälper hyresvärden ej

bristen genast efter tillsägelse, äger hyresgästen uppsäga avtalet, även om

rätt därtill icke enligt vad förut stadgats tillkommer honom.

Hyrans erläggande m. m.

2° §•

Har avtal ej träffats om tiden för erläggande av hyra, som skall utgå i

penningar, skall hyran betalas senast å sista söckendagen före varje kalendermånads

början eller, om hyran beräknas för kortare tid än en månad,

senast å sista söckendagen före början av den tid, för vilken hyran berak
-

nas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

såfom n™dn,häf l?'','','' ST, “m“lar högst $•» rum'' kök därvid räknat

sasoin rum, och helt eller delvis ar uthyrd till bostad, skall, även om annat

ÄST f()I''fan°dag för den på varje kalendermånad belöpande hyan

galla sista sockendagen i nästföregående månad, varvid dock skall iakttagas

att icke nagon del av hyran anses förfallen tidigare än i avtalet bestamts

samt att hyran för första kalendermånaden under hyrestiden skall

erlaggas å avtalad förfallodag. ^ SKaU

Hyran skall erläggas i hyresvärdens hemvist eller å annan plats som av

ww anVcfan ?°Ck må beta,ninS ske genom postanvisning, postgiro eller

bankgiro. Skall hyran erlaggas å ort utom riket, är hyresvärden skyldm

vidkannas kostnaden därför.

Har från postanstalt inom riket hyran avsänts till hyresvärden genom

postanvisning eller genom inbetalningskort till hans postgirokonto elllr bär

innehavare av sadant konto erlagt hyran till hyresvärden genom giro- eller

utbetalmngskort, skall hyran anses ha kommit hyresvärden tillhanda den

dag, da postanvisningen eller inbetalningskortet avlämnades å postanstalten

eller giro- eller utbetalningskort inkom till postgirokontoret. Vad nu

sagts skall aga motsvarande tillämpning i fråga om betalning av hyra över

bankgiro a bankkontor inom riket.

2 kaP; 45~4? §§ stadgas om arrendeavtal skall äga motsvarande

tillämpning beträffande hyresavtal.

21 §•

Anser hyresgästen att han enligt någon av bestämmelserna i It_

u -r, ■ 1 ** §§ är kerättigad till skadestånd, nedsättning i hVra

eller ersättning för avhjalpande av brist eller att han eljest har genfordran

hos hyresvärden, och vill hyresgästen avdraga motsvarande belopp

a hyra som utgår i penningar, äger han nedsätta beloppet hos överexekutor.

Rader tvist om skyldighet att erlägga hyra, som utgår i penningar

men ej ar till beloppet bestämd i avtalet, må hyresgästen ock hos överexekutor

nedsätta det belopp tvisten rör.

Då belopp nedsättes hos överexekutor, skall skriftlig uppgift i två

exemp ar lämnas om hyresförhållandet och förfallodagen samt om grunden

ior avdraget eller, vid tvist som i första stycket sägs, tvistens beskaffenhet.

Hyresgasten ar pliktig stalla pant eller borgen, som överexekutor skäligen

kan godkanna, for den kostnad för beloppets utfående som kan tillskyndas

hyresvärden samt ränta. J

Har hyresgästen verkställt nedsättning enligt vad i det föregående sägs

ager hyresvärden icke göra gällande, att nyttj anderätten blivit förverkad

pa den grund att det nedsatta beloppet ej erlagts till honom.

22 §.

Överexekutor skall ofördröjligen i rekommenderat brev giva hyresvärden

meddelande om nedsättning enligt 21 §.

Visar ej hyresvärden inom tre månader från det beloppet förfallit till betalning

och meddelande om nedsättningen avsänts till honom, att han träffat

överenskommelse med hyresgästen om beloppets utfående eller väckt

talan darom mot hyresgästen, äger denne återfå beloppet. Har hyresvärden

vackt talan mom angiven tid, må nedsatt belopp ej lyftas, förrän hyresvärdens

talan genom dom, som vunnit laga kraft, eller förlikning eller annorledes

bragts till slut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts proposition nr lbi år 1967

Nedsatt belopp skall ofördröjligen insättas i bank för att där innestå

mot ränta. Upplupen ränta skall utbetalas till den som finnes berättigad

till det nedsatta beloppet.

Hyresgästens skyldigheter vid lägenhetens nyttjande m. m.

23 §.

Lägenheten må icke av hyresgästen nyttjas till annat ändamål än vid

upplåtelsen förutsattes. Hyresvärden äger dock icke åberopa avvikelse, som

för honom är utan betydelse.

24 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill

hör. Han är pliktig att erätta all skada därå som vållas av honom. Har skadan

uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse av någon, som hör

till hans husfolk eller gäster eller eljest av honom inrymts i lägenheten eller

där utför arbete för hans räkning, är han likaledes skyldig att ersätta skadan.

Han är dock icke ansvarig för brandskada, som sålunda uppstått, såvida

han icke brustit i den omsorg och tillsyn, som han bort iakttaga.

Uppkommer skada eller yppas brist, med vars avhjälpande ej kan anstå

utan allvarlig olägenhet, skall hyresgästen genast lämna hyresvärden meddelande

därom. Är hyresgästen och hans husfolk borta, när sådan skada

inträffar eller brist yppas i lägenheten, och har hyresgästen berett hyresvärden

tillfälle att under bortovaron vid behov komma in i denna, är dock, om

lägenheten utgör del av hus, tillfyllest att hyresgästen lämnar hyresvärden

meddelande omedelbart efter återkomsten. Om annan skada eller brist än

förut i detta stycke sagts skall meddelande lämnas hyresvärden utan oskäligt

dröjsmål. Försummar hyresgästen att underrätta hyresvärden enligt

vad nu är stadgat, är han ansvarig för skada som föranledes därav.

Vad förut i denna paragraf stadgats om skada eller brist skall äga motsvarande

tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten.

Har hyresgästen utan erforderligt samtycke eller tillstånd överlåtit hyresrätten

eller åt annan upplåtit rätt att begagna lägenheten, är hyresgästen

ansvarig för skada som nye innehavaren, om lägenheten hade varit förhyrd

av honom, skolat ersätta enligt bestämmelserna i denna paragraf.

25 §.

Hyresgästen är skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt som

erfordras för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastigheten.

Hyresgästen skall hålla noggrann tillsyn över att vad sålunda åligger honom

själv iakttages jämväl av dem, för vilka han enligt 24 § första stycket

svarar.

Gods, som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med

ohyra, får icke införas i lägenheten.

26 §.

Hyresvärden äger utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för utövande

av nödig tillsyn eller för utförande av förbättringsarbete, som ej

utan skada kan uppskjutas. Då lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen

skyldig att låta den förevisas å därför lämpliga tider.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg äger hyresvärden låta i lägenhe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj. ts proposition nr lbl år 1967

ten utföra mindre brådskande förbättringsarbete, som icke vållar väsentligt

hinder eller men i nyttjanderätten. Sådant arbete må dock ej utföras

under sista månaden av hyrestiden. Vill hyresvärden utföra annat arbete i

lägenheten, äger hyresgästen inom en vecka från det han erhöll meddelande

därom uppsäga avtalet till upphörande sex månader efter uppsägningen

utan hinder av att längre hyrestid avtalats. Dylikt arbete må icke påbörjas

förrän avtalet enligt vad nu sagts kunnat bringas att upphöra. Vad i detta

stycke stadgas gäller ej arbete, som hyresvärden utfäst sig att utföra åt

hyresgästen.

Hyresvärden skall tillse att i fall varom ovan sägs ej större olägenhet än

nödigt tillskyndas hyresgästen. Han är ock, även om försummelse icke ligger

honom till last, skyldig att ersätta skada, vilken åsamkas hyresgästen

genom arbete som avses i andra stycket.

Är fråga om utrotande av ohyra i fastigheten, är hyresgästen, ehuru den

av honom förhyrda lägenheten icke besväras därav, skyldig tåla de inskränkningar

i nyttj anderätten som föranledas av erforderliga åtgärder för

ändamålet. I fall som nu sagts skall vad i 17 § är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

27 §.

Underlåter hyresgästen att i fall som avses i 26 § bereda hyresvärden tillträde

till lägenheten, äger överexekutor förordna om erforderlig handräckning.

I fråga om sådan handräckning skall gälla vad i utsökningslagen är

stadgat om handräckning som avses i 191 § nämnda lag.

28 §.

Är pant eller borgen ställd för avtalets fullgörande och försämras sedan

säkerheten, är hyresgästen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet, med

vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad, är

hyresvärden berättigad att uppsäga avtalet. Har lägenheten upplåtits för

att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom bostad, äger dock hyresvärden

frånträda avtalet endast om det finnes vara av väsentlig betydelse

för hyresvärden att ny säkerhet ställs och det icke är mot hyresgästen

obilligt att upplösa hyresförhållandet.

Verkan av fastighetens överlåtelse samt av utmätning eller konkurs m. m.

29 §.

Sker överlåtelse av fastigheten efter det hyresgästen tillträtt lägenheten,

skall hyresavtalet utan särskilt förbehåll gälla mot nye ägaren, om det är

skriftligen upprättat. Är avtalet icke så upprättat och vill ej nye ägaren låta

avtalet gälla, åligger det honom att inom tre månader efter det överlåtelsen

skedde uppsäga avtalet; i annat fall gäller avtalet mot honom.

Vad i 2 kap. 29 § stadgas om arrendeavtal skall äga motsvarande tillämpning

å hyresavtal, om detta upprättats skriftligen.

I övrigt skall beträffande hyresavtal vad i 2 kap. 30 och 31 §§ stadgas om

arrendeavtal äga motsvarande tillämpning. Hyresgäst äger dock icke att å

hyresbelopp, som förfaller till betalning mer än sex månader efter det han

fick kunskap om överlåtelsen, avräkna fordran hos förre ägaren eller att i

fråga om sådant belopp åberopa uppgörelse som träffats med denne, med

mindre nye ägaren hade kännedom om uppgörelsen när överlåtelsen skedde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1967

275

30 §.

Vad i 2 kap. 32 § är stadgat om verkan av utmätning av fastighet eller

fastställande av intecknad fordran till betalning ur fastigheten, jordägarens

försättande i konkurs samt talan om återköp av fastigheten skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om hyra.

31 §.

Försättes hyresgästen i konkurs, äger konkursboet uppsäga avtalet. I fråga

om konkursboets ansvarighet för avtalets fullgörande gäller vad i 2 kap.

33 § är stadgat.

Har lägenheten ej tillträtts, när konkursen inträffar, är hyresgästen skyldig

att, om hyresvärden fordrar det, för avtalets fullgörande ställa säkerhet,

med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Sker det ej före utgången av

nästa dag efter det säkerheten fordrades, äger hyresvärden uppsäga avtalet.

Uppsäges avtalet av anledning som nu sagts, äger hyresvärden rätt till

skadestånd.

Överlåtelse av hyresrätten

32 §.

Ej må hyresgästen, i vidare mån än som framgår av 34 och 35 §§, utan

hyresvärdens samtycke överlåta hyresrätten.

33 §.

Önskar hyresgästen överlåta hyresrätten och vägrar hyresvärden samtycke

utan skälig anledning, äger hyresgästen, om förlikning ej kunnat träffas

inför medlingsnämnden i hyrestvister, inom tre veckor från det medlingen

avslutades uppsäga hyresavtalet att upphöra å tid, som i 3 § är stadgad för

varje särskilt fall.

34 §.

Vill hyresgäst, som icke är i tillfälle att för återstående hyrestid begagna

lägenhet, som upplåtits för att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom

bostad, överlåta hyresrätten å närstående, som varaktigt sammanbor

med honom, äger rätten, där hyresvärden vägrat samtycke och förlikning

ej kunnat träffas inför medlingsnämnden, giva tillstånd till överlåtelsen, såvida

hyresvärden skäligen kan åtnöjas med förändringen. Vad nu sagts

skall ock gälla om hyresgästen avlidit under hyrestiden och dödsboet önskar

överlåta hyresrätten å dödsbodelägare eller annan närstående med varaktig

anknytning till lägenheten.

35 §.

Önskar hyresgäst, som förhyr lägenhet för att helt eller till icke oväsentlig

del användas för handel, hantverk, industri eller annan förvärvsverksamhet,

överlåta hyresrätten å annan som skall övertaga den i lägenheten

bedrivna verksamheten, äger rätten, där hyresvärden vägrat samtycke och

förlikning ej kunnat träffas inför medlingsnämnden, giva tillstånd till överlåtelsen,

såvida hyresvärden ej har befogad anledning motsätta sig att hyresrätten

överlåtes.

Sådant tillstånd som avses i första stycket må icke utan synnerliga skäl

meddelas hyresgäst, som innehaft lägenheten mindre än tre år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

276

Kiingl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

36 §.

Tillstånd som avses i 34 och 35 §§ må förenas med skäligt förbehåll.

37 §.

Den som övertager hyresrätten inträder, om annat ej överenskommes,

från och med tillträdesdagen i överlåtarens rättigheter och skyldigheter

gentemot hyresvärden för återstoden av hyrestiden.

Sedan tillträde skett är den avträdande hyresgästen för tiden därefter fri

från sina förpliktelser enligt hyresavtalet, såvida ej annat förbehåll fogats

vid hyresvärdens samtycke eller förenats med tillstånd enligt 34 eller 35 §.

Den tillträdande hyresgästen är jämte den avträdande ansvarig för förpliktelserna

enligt hyresavtalet för tiden före tillträdet.

Upplåtelse av lägenheten i andra hand m. m.

38 §.

Ej må hyresgäst, i vidare mån än som framgår av 39 §, utan hyresvärdens

samtycke upplåta hela lägenheten i andra hand.

39 §.

Är lägenheten uthyrd för att helt eller till icke oväsentlig del användas

såsom bostad, och önskar hyresgästen upplåta hela lägenheten i andra

hand, äger rätten, där hyresvärden vägrat samtycke och förlikning ej kunnat

träffas inför medlingsnämnden, giva tillstånd härtill, såvida hyresgästen

har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden ej har befogad

anledning till sin vägran.

Tillstånd som i första stycket sägs må avse begränsad tid och förenas

med skäligt förbehåll.

40 §.

Hyresgästen må ej i lägenheten inrymma utomstående personer, om men

därav kan uppkomma för hyresvärden.

Hyresrättens förverkande

41 §.

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden på grund därav berättigad att

uppsäga avtalet,

1. om hyresgästen dröjer med erläggande av hyra, som utgår i penningar,

utöver två söckendagar efter förfallodagen, dock ej i fall, där hyran skolat

erläggas i förskott för längre tid än en månad, med mindre hyresgästen

dröjer med erläggande av den på en kalendermånad belöpande hyran utöver

två söckendagar efter samma månads början eller, såvitt angår hyran

för första kalendermånaden under hyrestiden, efter förfallodagen, liksom

ej heller i fall där annat följer av 57 §;

2. om hyresgästen undandrager sig att fullgöra honom enligt avtalet åliggande

arbete eller annan tjänstbarhet eller vid arbetets utförande visar

tredska;

3. om hyresgästen utan erforderligt samtycke eller tillstånd överlåtit

hyresrätten eller upplåtit lägenheten i andra hand och ej på tillsägelse vidtager

rättelse;

opaginerad Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

4. om lägenheten nyttjas i strid med vad i 23 eller 40 § är stadgat och hyresgästen

icke på tillsägelse vidtager rättelse;

5. om hyresgästen eller, då hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits

till annan, denne genom vårdslöshet är vållande till förekomsten av

ohyra i lägenheten eller genom underlåtenhet att underrätta hyresvärden

om förekomsten därav bidrager till att ohyran sprides i fastigheten;

6. om eljest lägenheten vanvårdas eller om hyresgästen eller, då hyresrätten

överlåtits eller lägenheten upplåtits till annan, denne åsidosätter något

av vad enligt 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller

brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och icke

på tillsägelse rättelse sker;

7. om i strid med stadgandet i 26 § tillträde till lägenheten vägras och

hyresgästen ej kan visa giltig ursäkt; eller

8. om hyresgästen åsidosätter skyldighet, som utöver vad i detta kapitel

är stadgat åligger honom enligt avtalet och vars fullgörande måste anses

vara av synnerlig vikt för hyresvärden.

Finnes i fall som avses i första stycket vad hyresgästen låtit komma sig

till last vara av ringa betydenhet, må hyresgästen ej skiljas från lägenheten.

Uppsäges avtalet, äger hyresvärden rätt till skadestånd.

42 §.

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 41 § första

stycket 1—4, 6 eller 7 men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av

sin rätt att uppsäga avtalet, äger han ej sedan åberopa förhållandet såsom

grund för hyresgästens skiljande från lägenheten. Vad nu sagts skall även

gälla, om hyresvärden icke inom två månader från det han fick kännedom

om förhållande, som avses i 41 § första stycket 5 eller 8, uppsagt avtalet

eller inom samma tid från det han erhöll vetskap om att hyresgästen olovligen

överlåtit hyresrätten eller upplåtit lägenheten till annan tillsagt hyresgästen

att vidtaga rättelse.

43 §.

Är hyresrätten enligt vad som sagts i 41 § första stycket 1 förverkad på

grund av dröjsmål med erläggande av hyra och har hyresvärden med anledning

därav uppsagt avtalet, må hyresgästen likväl ej på grund av dröjsmålet

skiljas från lägenheten, om senast å tolfte söckendagen från uppsägningen

rättelse sker genom att hyran erlägges på sätt i 20 § tredje eller

f järde stycket sägs eller nedsättes hos överexekutor såsom i 21 § är stadgat.

I avvaktan på att hyresgästen visar sig hava fullgjort vad sålunda erfordras

för hyresrättens återvinnande, må beslut om vräkning icke meddelas, innan

fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej gälla, då skyldighet att flytta inträder

för hyresgästen inom kortare tid än en månad efter det hyresrätten

förverkades.

Rätt till förlängning av hyresavtalet

44 §.

Bestämmelserna i 45—57 §§ äga tillämpning å lägenhet som uthyrts för

att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom bostad, dock ej

1. då lägenheten utgör del av upplåtarens egen hostad;

opaginerad Kontrollera mot PDF

278 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

2. då hyresförhållandet upphör innan det varat mer än nio månader i

följd; eller

3. då hyresrätten enligt förbehåll, som äger laga verkan, icke vidare är

förenad med rätt till förlängning av avtalet.

45 §.

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet, är hyresgästen berättigad till förlängning

av hyresavtalet, om ej annat följer av vad nedan i denna paragraf

eller eljest finnes stadgat.

Rätt till förlängning av avtalet tillkommer ej hyresgästen

1. om hyresrätten är förverkad; eller

2. om hyresvärden i annat fall har ett väsentligt intresse av att upplösa

hyresförhållandet och det icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller

eljest är obilligt mot hyresgästen att han måste flytta.

Har hyresvärden allenast fog kräva, att hyresgästen avträder en del av

lägenheten, äger hyresgästen rätt till förlängning av avtalet rörande återstoden.

46 §.

Vid förlängning av hyresavtalet är hyresgästen skyldig att godtaga den

fordrade hyran, om den icke väsentligt överstiger hyran för lägenheter,

som med hänsyn till bruksvärdet äro likvärdiga. I motsatt fall skall hyran

utgå med skäligt belopp. Övriga av hyresvärden uppställda villkor skola

godtagas, om de ej strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest äro

obilliga.

Har hyresvärden för förlängning av hyresförhållandet fordrat höjning av

hyran eller ändring av annat hyresvillkor, är hyresgästen berättigad att å

sin° sida yrka nedsättning av hyran eller annan ändring av hyresvillkoren.

I sådant fall skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

47 §.

Har någon förhyrt lägenhet gemensamt med annan, äga de gemensamt

rätt till förlängning av hyresavtalet efter vad i 45 § sägs. Har någon av dem

uppsagt avtalet eller äga de eljest på grund av omständighet, som hänför

sig allenast till någon av dem, icke gemensamt rätt till förlängning av avtalet,

är medhyresgäst, om hyresrätten ej är förverkad, berättigad till förlängning,

därest hyresvärden skäligen kan åtnöjas med honom såsom hyresgäst.

Om rätt för make, som icke är medhyresgäst, att övertaga andra makens

hyresrätt och utöva rätten till förlängning av avtalet är stadgat i 58—60 §§.

48 §.

Uppsäger hyresvärden hyresavtalet utan att han vill frånträda avtalet av

anledning som i 28 eller 41 § sägs, åligger det honom att i uppsägningshandlingen

underrätta hyresgästen om att denne har att inom tre veckor

från uppsägningen hänskjuta tvisten till medlingsnämnden i hyrestvister,

såvida hyresgästen icke åtnöjes med att flytta. Har sådan underrättelse som

nu sagts icke skett, är uppsägningen utan verkan.

49 §.

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och kan överenskommelse ej träffas

om upplösning eller förlängning av avtalet eller om villkoren för fort
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition nr ltl år 1967

satt hyresförhållande, har hyresgästen att inom tre veckor från uppsägningen

hänskjuta tvisten till medlingsnämnden, såvida han icke åtnöjes

med att flytta.

50 §.

Träffas förlikning av innehåll att hyresavtalet förlänges, skola, om annat

ej överenskommes, de villkor, varom parterna förlikts, gälla från den nya

hyrestidens början.

Parterna må hos medlingsnämnden gemensamt påkalla, att tvisten

med för dem bindande verkan avgöres genom skiljedom.

51 §.

Träffas icke förlikning och påkallas ej skiljedom, skall hyresgästen, om

han icke åtnöjes med att flytta, väcka talan mot hyresvärden inom tre

veckor från det hyresgästen erhöll underrättelse om att medlingsförfarandet

förklarats avslutat.

52 §.

Bifalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skola, om

tvist rått om villkoren för fortsatt hyresförhållande, villkoren fastställas.

Dom eller skiljedom, varigenom hyresgästens talan bifallits, skall anses som

avtal om förlängning av hyresförhållandet, om ej annat följer av 54 §.

53 §.

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, må skäligt

uppskov med avflyttningen kunna medgivas, såvida ej hyresrätten förverkats

eller hyresgästens rätt till förlängning förfallit.

54 §.

Hyresgäst, som ej åtnöjes med de enligt 52 § bestämda villkoren, må inom

tre veckor från det domen vann laga kraft underrätta hyresvärden, att

han ej önskar kvarbo. Hyresförhållandet skall i sådant fall, såvida annat ej

överenskommes, upphöra att gälla å hyrestidens sista dag eller, om tiden

gått till ända, omedelbart. På särskild, inom nämnda tid ingiven ansökan må

medlingsnämnden medgiva skäligt uppskov med avflyttningen, såvida ej hyresrätten

är förverkad.

Mot nämndens beslut må talan ej föras.

55 §.

Är vid hyrestidens utgång ännu ej klarlagt huruvida hyresavtalet skall

förlängas eller hyresvillkor ändras, äger hyresgästen kvarbo i lägenheten

på oförändrade villkor i avbidan på att de slutliga hyresvillkoren för samma

tid blivit bestämda.

Har lägenheten uthyrts till annan, innan frågan om hyresgästens rätt till

förlängning av hyresavtalet avgjorts, är det utan verkan mot hyresgästen.

56 §.

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet men avgöres

målet först efter hyrestidens utgång eller medgives uppskov med avflyttningen,

skola de förut gällande villkoren äga fortsatt tillämpning för

tiden mellan avtalets upphörande och avflyttningen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses

i 54 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

57 §.

Är hyresgästen, skyldig att för förfluten tid utgiva högre hyra än förut

skolat utgå, är hyresrätten ej på grund av dröjsmål med erläggande av det

överskjutande beloppet förverkad, med mindre beloppet utestår oguldet en

månad efter förfallodagen. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla, om

skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader

efter förfallodagen.

Hyresgäst, som är skyldig att för förfluten tid utgiva högre hyra än förut

skolat utgå, skall å det överskjutande beloppet erlägga ränta med sex procent

för år som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förut

utgående hyran.

Rätt för hyresgästs make att övertaga hyresrätten till makarnas

gemensamma bostad m. m.

58 §.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att helt eller till icke

oväsentlig del användas såsom gemensam bostad för hyresgästen och hans

make, genom bodelning eller skifte i anledning av boskillnad, hemskillnad,

äktenskapsskillnad, återgång av äktenskapet eller hyresgästens död tillagts

maken, är denne berättigad att träda i hyresgästens eller dödsboets

ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make, som är ende arvinge

i boet efter hyresgästen. Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning, där lägenheten förhyrts av makar gemensamt.

Har hyresvärden underrättats om att hyresrätten tillagts hyresgästens

make enligt vad i första stycket sägs, är hyresgästen eller dödsboet efter

honom därefter fri från sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens

make är jämte hyresgästen eller hans dödsbo ansvarig för förpliktelserna

enligt hyresavtalet för tiden för underrättelsen.

59 §.

Skall hyresavtal, varigenom lägenhet förhyrts för att helt eller till icke

oväsentlig del användas såsom bostad, till följd av uppsägning upphöra

att gälla och äger hyresgästen på grund av förverkande eller eljest icke rätt

till förlängning av avtalet efter vad i 45 § är stadgat, är hyresgästens make,

om han har sin bostad i lägenheten, berättigad att inträda såsom hyresgäst

och utöva rätten till förlängning av hyresavtalet, såvida hyresvärden skäligen

kan åtnöjas därmed. Vad nu sagts skall ej gälla make, som har del i

hyresrätten; i sådant tall skall vad i 47 § är stadgat om medhyresgäst äga

motsvarande tillämpning.

60 §.

Kunna hyresvärden och hyresgästens make icke enas om övertagande av

hyresrätten eller förlängning av hyresavtalet enligt vad i 59 § sägs, har hyresgästens

make, om han vill åtnjuta sin rätt till övertagande eller förlängning

av avtalet, att hänskjuta tvisten till medling senast tre veckor efter det

han av hyresvärden mottagit skriftligt meddelande om att hyresvärden fordrar

att han skall avflytta. Meddelandet skall innehålla sådan underrättelse

som i 48 § sägs; eljest är det utan verkan. I övrigt skall vad i 44—57 §§ är

stadgat om hyresgäst i tillämpliga delar jämväl gälla hyresgästens make.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967 281

Prövning av förstagångshyra

61 §.

Konungen äger förordna, att bestämmelserna i 62—64 §§ skola äga tilllämpning

i ort, där särskild uppmärksamhet är påkallad till förekommande

av oskälig hyresstegring för lägenhet, som uthyrts för att helt eller till

icke oväsentlig del användas såsom bostad.

Sedan förordnande enligt första stycket meddelats, åligger det i fortsättningen

bostadsstyrelsen att besluta om i vilka orter bestämmelserna i 62—

64 §§ skola äga tillämpning.

Över bostadsstyrelsens beslut enligt andra stycket må besvär anföras av

den, vars framställning hos styrelsen i fråga enligt samma stycke lämnats

utan bifall, ävensom av vederbörande kommun och av organisation, som

företräder fastighetsägare eller hyresgäster i orten.

Närmare föreskrifter om bostadsstyrelsens befattning med frågor enligt

andra och tredje styckena meddelas av Konungen.

62 §.

I ort, där förordnande enligt 61 § gäller, må hyresvärd eller hyresgäst

påkalla prövning av hyra, som avtalats vid lägenhetens upplåtande till hyresgästen

eller inom nio månader därefter (förstagångshyra).

Från prövning enligt första stycket är undantagen hyra för lägenhet, som

utgör del av upplåtarens egen bostad.

Vid prövning av förstagångshyrans skälighet gäller vad i 46 § första stycket

stadgas.

Vad som sägs om hyra skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annat

hyresvillkor, som kan anses innefatta ekonomisk förpliktelse för hyresgästen.

63 §.

Prövning av förstagångshyra påkallas på sätt föreskrives angående tvists

hänskjutande till medling. Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning

ha inkommit till medlingsnämnden inom ett år från det hyresförhållandet

började, dock senast innan medlingsförfarande i anledning av yrkande

av hyresvärden om höjning av hyran förklarats avslutat.

Parterna må hos medlingsnämnden gemensamt påkalla, att tvisten med

för dem bindande verkan avgöres genom skiljedom.

Träffas icke förlikning och påkallas ej skiljedom, må part väcka talan

inom tre veckor från det han erhöll underrättelse om att medlingsförfarandet

förklarats avslutat.

64 §.

Förordnande om nedsättning av förstagångshyra äger verkan från och

med månaden närmast efter den då prövning av hyran påkallades hos

medlingsnämnden.

Rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upplösning m. m.

65 §.

Har lägenhet upplåtits för att helt eller till väsentlig del nyttjas för annat

ändamål än bostad, äga bestämmelserna i 66—71 §§ tillämpning å upplåtelsen,

dock ej om hyresförhållandet upphör innan det varat mer än nio

opaginerad Kontrollera mot PDF

282 Kangl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

månader i följd eller annat följer av förbehåll, som äger laga verkan

mot hyresgästen.

66 §.

Skall hyresavtalet till följd av uppsägning från hyresvärdens sida upphöra

att gälla och vägrar hyresvärden att låta hyresgästen komma i åtnjutande

av förlängning av hyresavtalet, är hyresvärden, såvida han ej har

befogad anledning till sådan vägran, pliktig att i den omfattning som prövas

skälig ersätta hyresgästen för

1. flyttningskostnader,

2. sådan värdeminskning å hyresgästens egendom som beror på hyresförhållandets

upplösning,

3. värdet av sådana av hyresgästen utförda förändringar med avseende

å den förhyrda lokalen som ökat lägenhetens värde såsom hyreslägenhet,

dock endast om det kan antagas, att hyresavtalet ingåtts under den förutsättningen

från hyresgästens sida att han skulle vara berättigad att utföra

sådana förändringar eller ock hyresvärden lämnat sitt samtycke därtill,

ävensom

4. sådan av hyresförhållandets upplösning föranledd skada, som är att

hänföra till hinder eller intrång i näring eller annan verksamhet.

Ersättningsskyldighet som i första stycket sägs åligger ock hyresvärden,

om han för förlängning kräver hyra, som ej är skälig, eller uppställer

annat villkor, som strider mot god sed i hyresförhållanden eller eliest är

obilligt.

67 §.

Har hyresgästen icke inom tre veckor från det uppsägning från hyresvärdens

sida skett givit hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla lägenheten,

är hans rätt till ersättning enligt 66 § förfallen. Har sådant tillkännagivande

skett inom sagda tid, åligger det hyresvärden att inom tre veckor

därefter uppgiva på vilka villkor han är villig att låta hyresgästen komma

i åtnjutande av förlängning av hyresavtalet eller ock av vad orsak han vägrar

att medgiva förlängning. Underlåter han det, är hyresgästen berättigad

till ersättning för skada som i 66 § sägs, såvida ej hyresrätten är förverkad.

Har hyresvärden fullgjort vad enligt första stycket åligger honom, har hyresgästen

att inom tre veckor därefter hänskjuta tvisten till medling; eljest

är hans rätt till ersättning enligt 66 § förfallen.

68 §.

Träffas icke förlikning, skall hyresförhållandet upphöra att gälla vid hyrestidens

slut; dock är hyresgästen ej skyldig att avflytta förrän sex månader

förflutit från det medlingsförfarandet förklarats avslutat, såvida ej

hyresrätten är förverkad. När särskilda skäl föranleda därtill, må i förekommande

fall medlingsnämnden förordna, att hyresgästen icke skall åtnjuta

sådant anstånd med avflyttningen som nu sagts. Mot nämndens beslut

må talan ej föras.

Är hyresgästen på grund av stadgandet i första stycket berättigad att

kvarsitta i lägenheten viss tid efter avtalets upphörande, skola de förut

gällande hyresvillkoren därunder äga fortsatt tillämpning.

69 §.

Parterna må hos medlingsnämnden gemensamt påkalla att tvist om förlängning

av hyresavtal med för dem bindande verkan avgöres genom skilje
-

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1967

283

dom. Skiljedom, varigenom hyresförhållandet förlänges, skall anses som

avtal om sådan förlängning.

70 §.

Skall hyresavtalet till följd av uppsägning från hyresvärdens sida upphöra

att gälla och är det med hänsyn till den verksamhet hyresgästen bedriver

eller eljest av synnerlig vikt för honom att icke behöva avflytta vid

hyrestidens utgång, må medlingsnämnden på ansökan av hyresgästen besluta

att dagen för avflyttning från lägenheten eller del därav skall framflyttas

viss tid, högst sex månader.

Förordnande som i första stycket sägs må ej meddelas om hyresrätten är

förverkad eller hyresvärden eller annan därigenom skulle tillskyndas betydande

olägenhet eller skada. Ej heller må anstånd meddelas om hyresgästen

på grund av vad i 68 § föreskrivits eller med hänsyn till tidpunkten för uppsägningen

av hyresavtalet ändock måste anses ha erhållit skäligt rådrum

med avflyttningen.

Meddelas anstånd med avflyttningen skall tillika bestämmas de hyresvillkor

som skola gälla under anståndstiden.

Mot nämndens beslut må talan ej föras.

71 §.

I mål angående ersättning enligt 66 § må rätten i avvaktan på målets avgörande

på yrkande av hyresgästen föreskriva, att förskott skall utgå i avräkning

å ersättning, som slutligen kan komma att fastställas i målet.

Vad i första stycket sägs skall ej äga tillämpning med mindre hyresvärden

medgivit ersättningsskyldighet eller genom lagakraftvunnen dom förklarats

pliktig utgiva ersättning till hyresgästen och ej heller om förskottet

skulle bli obetydligt.

Har rätten förut utlåtit sig i fråga om förskott, må nytt beslut i sådan

fråga ej meddelas innan tre månader förflutit sedan föregående beslut vann

laga kraft.

Har hyresgästen uppburit förskott, vilket överstiger den ersättning som

slutligen tillerkännes honom, skall han förpliktas att till hyresvärden återgälda

överskjutande belopp jämte sex procent ränta därå från den dag beloppet

uppbars till dess betalning sker.

Bevarande av rätt till talan m. m.

72 §.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund

av hyresförhållande, skall väcka talan därom inom två år från det hyresgästen

avträdde lägenheten. Försittes den tiden är, om ej annat överenskoinmits,

rätten till talan förlorad. Har endera väckt talan i rätt tid, äger den

andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blivit sålunda bevakad.

73 §.

Har hyresgäst väckt talan om rätt till förlängning av hyresavtal, må

talan från hyresvärdens sida om åläggande för hyresgästen att flytta prövas

utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke inträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

74 §.

Är sådant meddelande från hyresvärdens sida, som avses i 10 eller 67 §,

avlämnat i rekommenderat brev å postanstalt inom riket för befordran till

mottagarens vanliga adress, skall avsändaren anses ha fullgjort vad på honom

ankommer. Detsamma gäller beträffande meddelande från hyresgästens

sida, som avses i 11, 14, 19, 24, 58 eller 67 §; i fall som i 24 § sägs är

det dock tillfyllest att meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.

Vid delgivning av sådant meddelande, som avses i 54 och 60 §§, skall iakttagas

vad i 6 § är stadgat om uppsägning.

Särskilda bestämmelser

75 §.

Är tillämpningen av villkor, vilket upptagits i hyresavtal eller i annan

handling som upprättats i anledning av upplåtelse av lägenhet, uppenbarligen

stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest otillbörlig, må

villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.

76 §.

Den som vid upplåtelse av lägenhet, avsedd att helt eller till icke oväsentlig

del användas såsom bostad, eller vid överlåtelse av hyresrätt till sådan

lägenhet utnyttjar någons trångmål till följd av det allmänna läget på bostadsmarknaden

till att mottaga särskilt vederlag såsom villkor för upplåtelsen

eller överlåtelsen må förpliktas att återbära vad sålunda mottagits.

Talan om återbäring som i första stycket sägs skall väckas inom ett år

från det vederlaget uppbars.

77 §.

För hyra, som är förfallen till betalning eller skall erläggas inom de närmaste

sex månaderna, äger hyresvärden att av hyresgästen tillhöriga lösören

som finnas inom fastigheten kvarhålla så mycket som svarar mot hans fordran,

till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Ej må dock

sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65 § utsökningslagen skall undantagas

från utmätning.

78 §.

Har arbetsgivare eller annan för honom upplåtit bostad till arbetstagare

i och för dennes anställning, skola bestämmelserna i detta kapitel om rätt

att överlåta eller övertaga hyresrätt eller rätt till förlängning av hyresavtal

eller prövning av hyra icke äga tillämpning, om i kollektivavtal, som träffas

mellan staten, kommun eller arbetsgivarsammanslutning och huvudorganisation

på arbetstagarsidan, överenskommits att sagda bestämmelser icke

skola gälla dylik upplåtelse.

Har i annat fall än i första stycket sägs i avtal angående bostad, som

upplåtits i anslutning till tjänst, hyresgästen förklarats skyldig att avflytta

om han lämnar tjänst varav bostadsupplåtelsen var betingad och sker senare

än tre år från upplåtelsen uppsägning till avflyttning, må vid prövning enligt

45 § av rätt till förlängning av hyresavtalet skyldighet att avflytta

icke grundas enbart på det förhållandet att tjänsten upphört. Nämnda tid

må, då skäl därtill äro, genom beslut av medlingsnämnd förlängas för visst

hyresförhållande med högst ett år i sänder. Ansökan om förlängning må av

nämnden upptagas om den inkommer till nämnden inom tre år från det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

285

upplåtelsen gjordes eller, om förlängning skett, inom förlängningstiden.

Mot nämndens beslut må talan ej föras.

Vid uppsägning av avtal rörande bostad som upplåtits i anslutning till

tjänst skall, även om annat avtalats eller följer av 3 §, hyresgästen åtnjuta

en uppsägningstid av minst en månad.

Vad i andra och tredje styckena stadgats skall icke gälla då bostaden

upplåtits i anslutning till tjänst, som i allmän verksamhet är förenad med

bostadstvång, eller tjänst, som är av övervägande övervaknings- eller vaktkaraktär,

eller tjänst inom lantbruket eller som fastighetsskötare eller ock

annan tjänst, beträffande vilken det är oundgängligen nödvändigt att arbetsgivaren

äger förfoga över bostaden till upplåtelse åt tjänstens innehavare.

79 §.

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst, enligt vilket framtida tvist med

anledning av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän

utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, må ej

göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda

eller behålla lägenheten, om hyrans bestämmande eller om ersättning i anledning

av hyresförhållandets upplösning.

Skiljeavtal, som avses i första stycket, är ej heller gällande, om därigenom

annan skiljenämnd utsetts än medlingsnämnd i hyrestvister.

80 §.

Förbehåll som strider mot bestämmelserna i detta kapitel är, om ej annat

följer av vad för varje särskilt fall är stadgat, utan verkan mot hyresgästen

eller annan, som äger träda i hyresgästens ställe.

Avtal må med bindande verkan träffas om inskränkning i rätten att enligt

16 § erhålla nedsättning i hyran för hinder eller men i nyttj ander ätten till

följd av att hyresvärden under därför erforderlig tid låter verkställa arbete

för lägenhetens försättande i avtalat skick eller för sedvanligt underhåll av

lägenheten eller fastigheten i övrigt eller ock låter utföra visst annat arbete

som särskilt angivits i avtalet.

Har lägenhet upplåtits för att helt eller till viss del nyttjas för annat ändamål

än bostad, skall förbehåll, varigenom hyresgästens ansvarighet utsträckes

utöver vad i 24 § är stadgat, äga laga verkan.

Förbehåll, enligt vilket hyresrätt icke skall vara förenad med rätt till förlängning

av hyresavtalet, skall gälla mot hyresgästen och dennes make, om

förbehållet tillkommit efter det hyresförhållandet varat nio månader i följd

och träffats inför medlingsnämnden eller rätten. Hade hyresgästens make

sin bostad i lägenheten, när dylikt förbehåll slöts, är det dock icke gällande

mot honom, med mindre han godtagit detsamma.

Förbehåll, varigenom hyresgästen avstått från rätt till ersättning eller anstånd

med avflyttningen i händelse av hyresförhållandets upplösning, är gällande

mot honom, om det tillkommit efter det hyresförhållandet varat nio

månader i följd och intagits i särskilt upprättad handling.

Vissa bestämmelser om förfarandet i hyrestvister

81 §.

Hyrestvist må av part hänskjutas till medling inför medlingsnämnd. Om

medling stadgas i lagen om medling i hyrestvister. I stället för medling må

opaginerad Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

partei na gemensamt pakalla skiljedom i enlighet med vad i samma lag sägs.

Skiljedom må ock påkallas efter det medlingsförfarande inletts.

Hyrestvist upptages av medlingsnämnden i den ort, där fastigheten är.

82 §*

Hyrestvist må icke upptagas till prövning av domstol, med mindre medling

ägt rum i tvisten eller ock av parten påkallad medling ej kunnat komma

till stånd på grund av motpartens utevaro. Vad nu sagts skall dock icke

gälla om hyresvärden vill frånträda avtalet av anledning, som i 28 eller 41 §

sägs, eller om han i lagsökningsmål vill yrka utfående av ogulden hyra eller

om talan föres om återbäring av vederlag som i 76 § sägs. Har sådan tvist

hänskjutits till medling, må utan hinder därav tvisten prövas.

Att part, som vill tillvarataga sin rätt, har att i vissa fall inom bestämd tid

hänskjuta hyrestvist till medling stadgas i 49 §, 60 §, 63 § första stycket och

67 § andra stycket.

I hyrestvist, som är anliängig vid domstol, må domstolen då så finnes

lämpligt förordna, att tvisten helt eller delvis skall hänskjutas till medling.

83 §.

Angående domstol i hyresmål och rättegången i sådant mål gäller vad i

fråga om allmän domstol är stadgat, om ej annat följer av vad i 84—91 §§

sägs.

84 §.

Första domstol i liyresmål är hyresdomstol, en för varje domsaga eller

stad med rådhusrätt.

Hyresmål upptages av hyresdomstolen i den ort, där fastigheten är.

Hyresdomstol består av ordförande och två ledamöter. Ordförande är häradsrättens

eller rådhusrättens ordförande. Av ledamöterna skall den ene

vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre väl förtrogen

med bostadshyresgästers förhållanden. I mål angående lägenhet, som

är uthyrd för drivande av förvärvsverksamhet, skall sistnämnde ledamot

ersättas av ledamot, som är väl förtrogen med näringsidkande hyresgästers

förhållanden.

För att tjänstgöra i hyresdomstolar förordnar Konungen för en tid av fyra

år i sänder för varje län lämpligt antal ledamöter efter förslag av sådan riksorganisation,

som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter

kan anses väl företräda den intressegrupp varom är fråga. Till

ledamot må ej förordnas den som fyllt 70 år. Om de sålunda utsedda lämnas

uppgift till hyresdomstolarna i länet. Ledamöterna kallas till tjänstgöring av

domstolens ordförande.

85 §.

Har hyresgästen väckt talan om rätt till förlängning av hyresavtal, må

yrkande av hyresvärden om ändring av hyran eller annat hyresvillkor prövas

endast om det framställts före huvudförhandlingen i målet.

Hyresgästs yrkande enligt 46 § andra stycket må upptagas till prövning

endast om det framställts före huvudförhandlingen.

86 §.

Vid måls avgörande utan huvudförhandling samt vid annan handläggning,

som ej sker vid huvudförhandling eller syn å stället, så ock vid huvudförhandling

i omedelbart samband med förberedelse, är hyresdomstolen domför

med ordföranden ensam.

opaginerad Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

87 §.

Yppas vid överläggning i hyresdomstol skiljaktiga meningar, gäller vad i

rättegångsbalken stadgas beträffande domstol, där allenast lagfarna ledamöter

sitta i rätten. Vid omröstning skall ordföranden säga sin mening först.

88 §.

Mål som vid hyresdomstolen anhängiggjorts enligt 51 § och som rör allenast

hyresvillkoren så ock mål som anhängiggjorts enligt 63 § tredje stycket

må av hovrätten företagas till avgörande utan huvudförhandling, om ej

båda parterna begärt sådan förhandling.

89 §.

Talan mot hovrätts avgörande i mål, som anhängiggjorts enligt 51 §, må

icke fullföljas, med mindre därigenom avgjorts huruvida

1. hyresförhållande består;

2. uppsägning skett i rätt tid eller till rätt tidpunkt för avtalets upphörande;
3.

bestämmelserna i 44—57 §§ äro tillämpliga å hyresavtalet; eller

4. hyresrätten förverkats.

Vad i första stycket 1 och 4 sägs skall gälla även mål, som anhängiggjorts

enligt 34, 35 eller 39 §.

I mål, som anhängiggjorts enligt 63 § tredje stycket, må talan icke fullföljas

mot hovrättens avgörande.

Utan hinder av vad i denna paragraf sagts må talan fullföljas mot hovrättens

avgörande, såvitt avser rättegångskostnad i hovrätten.

90 §.

I mål, vari talan väckts enligt 51 § eller 63 § tredje stycket, skall vardera

parten bära sin rättegångskostnad vid hyresdomstolen, i den mån annat ej

följer av bestämmelserna i 18 kap. 6 § rättegångsbalken. Kostnad för syn

och för annan utredning, varom domstolen föranstaltat, skall utgå av allmänna

medel.

Fullföljes mål från hyresdomstolen, skall beträffande skyldigheten att

ersätta rättegångskostnad i högre rätt gälla vad i 18 kap. nämnda balk är

stadgat, dock med iakttagande av vad i första stycket sägs.

91 §.

I mål angående ersättning för skada som i 66 § sägs skall i fråga om rättegångskostnad

gälla vad i 18 kap. rättegångsbalken är stadgat; dock skall beträffande

skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt gälla, att hyresvärden,

om obefogad förlängningsvägran anses föreligga och annat ej föranledes

av 18 kap. 3, 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv skall vidkännas sin kostnad,

så ock kostnad som åsamkas hyresgästen genom att hyresvärden ensam fullföljt

talan.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1967.

2. Nya lagen skall med de undantag här nedan stadgas ej äga tillämpning

på hyresavtal, som slutits före lagens ikraftträdande. Är hyresavtal ingånget

för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen

att uppsäga avtalet och sker ej, efter det nya lagen trätt i kraft,

uppsägning till den tid, då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast

opaginerad Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

kunnat frånträdas, skall — om ej annat följer av punkt 4 — från nämnda

tid nya lagen till alla delar tillämpas på avtalet.

3. Utan hinder av vad under punkt 2 sägs skola bestämmelserna i 3 kap.

3 8, 44—60, 65—71 samt 81—91 §§ nya lagen jämväl äga tillämpning på

hyresavtal som ingåtts före lagens ikraftträdande, såvida hyrestiden är bestämd

så att den ntgår den 1 januari 1969 eller senare.

4. Har inom någon av följande städer eller kommuner, nämligen Stockholm,

Boo, Botkyrka, Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö,

Märsta, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna, Stocksund, Sundbyberg, Tyresö,

Täby, Upplands Väsby, Vaxholm, Västerhaninge, Österhaninge och österåker

samt Göteborg, Kungälv, Kållered, Lerum, Mölndal, Nödinge, Partille,

Råda, Säve och Tuve ävensom Malmö, Burlöv, Lomma (med undantag

av förutvarande Flädie kommun) och Lund, lägenhet uthyrts för att helt eller

till icke oväsentlig del användas såsom bostad skall, utan hinder av vad

under punkterna 1—3 sägs, bestämmelserna i 3 kap. 44—60 samt 81—91 §§

nya lagen äga tillämpning på hyresavtalet allenast om hyrestiden utgår den

1 januari 1970 eller senare; i annat fall skall på hyresavtalet i stället tilllämpas

vad i äldre lag finnes föreskrivet.

5. Har hyresregleringslagen till följd av bestämmelserna under punkterna

2—4 upphört att äga tillämpning på hyresavtal, varigenom lägenhet uthyrts

för att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom hostad, skall avtalet,

ändå att däri annorlunda stadgats, så länge det består anses upptaga den

hyra och de övriga hyresvillkor som skolat gälla, då hyresregleringen upphörde.

År hyresavtal slutet för en tid av minst fem år, varav vid nya lagens ikraftträdande

återstår minst tre år, skall vad i första stycket stadgas gälla allenast

för en tid av ett år, räknat från den dag hyresregleringen upphörde.

Har i hyresavtalet intagits förbehåll, varigenom hyresgästen förbundit sig

att utöver den avtalade hyran utgiva den hyra, som av vederbörande myndighet

kan komma att medgivas, må utan hinder av vad i första och andra styckena

sägs högre hyra uttagas i enlighet med vad myndigheten må ha bestämt.

6. Vad i 3 kap. 58 § nya lagen stadgas om rätt för hyresgästs make att

övertaga lägenhet skall ej äga tillämpning om äktenskapet upplösts eller

hemskillnad vunnits före nya lagens ikraftträdande; i sådant fall skall i

stället tillämpas vad i äldre rätt finnes föreskrivet.

7. Bestämmelserna i 3 kap. 72 och 73 §§ nya lagen skall gälla jämväl avtal

som ingåtts före nya lagens ikraftträdande.

8. Där så finnes påkallat till följd av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning

inom viss kommun, äger Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

statens hyresråd medgiva, att generell hyreshöjning, varom förmäles

i 5 § hyresregleringslagen, må uttagas jämväl då nämnda lag på grund

av här meddelade övergångsbestämmelser upphört att äga tillämpning å

hyresavtal, vari intagits förbehåll om skyldighet för hyresgästen att utgiva

sådan av vederbörande myndighet medgiven hyreshöj ning.

9. Bestämmelserna i 3 kap. 46 och 61—64 §§ skola, i den mån Konungen

ej annorlunda förordnar, icke äga tillämpning å liyresavlal beträffande lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt lån, som

är förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra och som

icke uppsagts till betalning.

10. Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 1967

289

Bilaga 3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 3 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 kap.

Om hyra

Tillämpningsområde

1 §•

Detta kapitel avser avtal, varigenom lägenhet som omfattar hus eller del

av hus upplåtes till nyttjande mot vederlag (hyresavtal). Med bostadslägenhet

avses lägenhet som helt eller till icke oväsentlig del uthyrts för att användas

såsom bostad.

Innefattar hyresavtal även upplåtelse av jord att nyttjas i förening med

lägenheten, äger kapitlet tillämpning, om jorden skall användas för trädgårdsodling

i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Kapitlet

gäller även upplåtelse av lägenhet genom tjänsteavtal eller i anslutning

till sådant avtal. _

Om upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid finns

bestämmelser i lagen den 25 april 1930 (nr Ilo) om bostadsrättsföreningar.

Hyresavtals ingående

2 §•

Hyresavtal skall upprättas skriftligen, om hyresvärden eller hyresgästen

begär det.

Ändring i eller tillägg till avtal som upprättats skriftligen skall antecknas

på handlingen, om hyresvärden eller hyresgästen begär det. Motsvarande

gäller, om någon i laga ordning träder i hyresgästens ställe.

Hyrestid och uppsägning

3 §•

Är hyresavtal träffat för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och

har hyresförhållandet vid hyrestidens utgång varat mer än nio månader i

följd eller är avtalet träffat för bestämd tid med förbehåll om uppsägning,

10 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1967

skall avtalet för att upphöra att gälla vid hyrestidens utgång uppsägas, om

den avtalade hyrestiden är

1. högst en vecka, senast en dag i förväg,

2. längre än en vecka men längst fjorton dagar, senast två dagar i förväg,

3. längre än fjorton dagar men längst tre månader, senast en vecka i

förväg,

4. längre än tre men längst sex månader, senast en månad i förväg,

5. längre än sex månader men längst ett år, senast tre månader i förväg,

6. längre än ett men längst fem år, senast sex månader i förväg,

7. längre än fem år, senast ett år i förväg.

Uppsäges avtalet ej inom tid som anges i första stycket, anses det förlängt

på ett år, om den avtalade hyrestiden överstiger nio månader, och på

tid som motsvarar den avtalade hyrestiden, om denna är längst nio månader.

Avtalar hyresvärd och hyresgäst annan uppsägningstid eller annan tid

för hyresavtalets förlängning vid utebliven uppsägning, gäller det.

4 §■

Är hyresavtal träffat för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och

har hyresförhållandet vid hyrestidens utgång varat högst nio månader i

följd, upphör avtalet att gälla vid den avtalade hyrestidens utgång utan att

uppsägning sker. Sitter hyresgästen kvar i lägenheten efter den avtalade

hyrestidens utgång utan att hyresvärden inom en månad anmanar honom

att flytta, anses dock avtalet förlängt på obestämd tid.

År hyrestiden ej bestämd och har uppsägningstid icke avtalats, upphör

avtalet att gälla en månad efter uppsägning eller, om hyresförhållandet varat

mer än ett år, på den fardag som inträffar närmast efter tre månader

från uppsägningen. Vid hyresförhållande som beror av annan anställning

än som avses i 46 § första stycket 7 har dock hyresgästen alltid rätt till en

uppsägningstid av minst en månad.

Fardagar är den 1 april och den 1 oktober.

5 §•

År avtalad hyrestid längre än den i 1 kap. 1 § föreskrivna längsta tiden

för nyttjanderätts bestånd och vill hyresvärden eller hyresgästen frånträda

avtalet när denna tid är ute, äger han uppsäga avtalet att upphöra på den

fardag som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.

Om hyresgäst som hyrt bostadslägenhet avlider före den avtalade hyrestidens

utgång, får dödsboet uppsäga avtalet inom en månad från dödsfallet.

Avtalet upphör att gälla en månad efter uppsägningen. Har lägenhet hyrts

av makar gemensamt och avlider den ena av makarna, har dödsboet och

den efterlevande maken i förening samma rätt att uppsäga avtalet.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, äger vid dennes död hans

make träda i hans ställe, om äktenskapet hade ingåtts innan avtalet slöts

och annat ej avtalats. Ingår den efterlevande maken nytt äktenskap, får hyresvärden

uppsäga avtalet att upphöra tidigast på den fardag som inträffar

närmast efter tre månader från uppsägningen. När avtalet upphör att gälla

på grund av hyresgästens eller efterlevande makes död, skall lägenheten avträdas

på den fardag som infaller närmast efter en månad från dödsfallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1967

291

6 §•

Uppsäges hyresavtal av orsak som anges i 11—14 eller 16 19 §§, upp
hör

det genast att gälla. Detsamma gäller i fall som anges i 42 §, om annat

ej följer av 44 §. .

Om hyresavtal uppsäges av annan orsak som enligt detta kapitel ger part

rätt att frånträda avtalet, äger bestämmelserna i 3 § första stycket och 4 §

andra stycket om uppsägningstid och tid för avtals upphörande motsvarande

tillämpning, om annat ej föreskrivits. Sker uppsägning innan hyresgästen

tillträtt lägenheten, upphör avtalet dock genast att gälla.

7 §•

Infaller dag då lägenhet enligt lag eller avtal skall tillträdas eller avträdas

på söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller avträde i stället

ske nästa söckendag.

Den som har att avträda lägenhet skall senast klockan 12 avtradesdagen

hålla lägenheten tillgänglig för den som skall tillträda den. Omfattar lägenhet

som helt eller delvis är uthyrd till bostad minst två rum som är avsedda

för bostadsändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas tillgänglig

klockan 12 föregående dag eller, om denna är söndag eller annan allmän

helgdag, klockan 8 avträdesdagen.

8 §•

Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet varat mer än mo

månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Uppsägningen

behöver dock ej vara skriftlig, om hyresgästen lamnar skriftligt erkännande

om uppsägningen. .

Bestämmelserna i 33 kap. 16—19 §§ rättegångsbalken om delgivning ager

motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Uppsägning far ske hos

den som är behörig att mottaga hyra på hyresvärdens vagnar.

Träffas ej den som sökes för uppsägning i sitt hemvist, får uppsägningen

sändas med posten i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett

exemplar av uppsägningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad

till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver

rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas

icke någon som nu angivits, skall uppsägningen i stället läggas i

den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad nu angivits

blivit fullgjort. . . . .. ,

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej kant

hemvist här i landet och finns ej heller känt ombud som äger mottaga uppsägning

för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och Inrikes

tidningar.

Stämningsansökan med yrkande om att hyresförhållande skall upphora

och ansökan om vräkning av hyresgäst gäller som uppsägning nar delgivning

skett i behörig ordning.

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten

9 §-

På tillträdesdagen skall hyresvärden tillhandahålla lägenheten i sådant

skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar

för det avsedda ändamålet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ta proposition nr Hl år 1967

10 §•

Bin- lägenheten före den avtalade tidpunkten för tillträdet så förstörd

att den ej kan nyttjas för det avsedda ändamålet, förfaller avtalet. Är hyresvärden

vallande till händelsen eller lämnar han ej utan dröjsmål hyres
!Lm,

edde ande °m denna’ har hyresgästen rätt till ersättning för skada

Meddelar myndig före tillträdesdagen på grund av lägenhetens be?^a/f®nhet

f°rhud mot att anvanda lagenheten för det avsedda ändamålet,

förfaller avtalet, aven om beslutet ej vunnit laga kraft. Beror det förhallande

som föranlett myndighetens beslut på försummelse av hyresvärden

eller Isunnar denne ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om beslutet,

har hyresgasten rätt till ersättning för skada.

11 §-

Uppkommer fore hyrestidens början ringare skada på lägenheten än

10 i f0rsta Stycket 0ch är skadan ej avhjälpt när lägenheten

• eller ar lageilheten eljest, i annat fall än som avses i 13 S

pa tillträdesdagen icke i det skick som hyresgästen äger fordra, får lian

avhjalpa bristen på hyresvärdens bekostnad, om hyresvärden underlåter

att pa tillsägelse ombesorja åtgärden så snart det kan ske. Kan bristen ej

avhjalpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att efter tillsägelse

ombesorja åtgärden så snart det kan ske, får hyresgästen uppsäga avtalet.

Uppsägning får dock ske endast om bristen är av väsentlig betydelse.

Sedän bristen blivit avhjälpt av hyresvärden får avtalet ej uppsägas. För

dCn lagenheten ar i bristfälligt skick har hyresgästen rätt till skäli"

nedsättning i hyran. ö

1 fall som avses i första stycket har hyresgästen även rätt till ersättning

tor skada, om hyresvärden ej visar att bristen icke beror på hans förForsta

och andra styckena äger tillämpning även när lägenheten uthyrts

i befintligt skick, om lägenheten icke är i sådant skick som anges

n ,Ch h/resgasten ej vid avtalets ingående ägde kännedom om bristen

eller kunnat upptacka den med vanlig uppmärksamhet.

12 §.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

beslut varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyresSaf.

ir-,dcnne annat sätt lider intrång i sin nyttjanderätt, har han

rätt till skälig nedsättning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränkning

i nyttjanderätten, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om beslutet ej

vunnit laga kraft. I fråga om ersättning för skada äger 10 § andra stycket

motsvarande tillämpning. J

Avser hyresavtalet lägenhet som icke färdigställts vid avtalets ingående

och ar lagenheten ännu ej i färdigt skick när tillträde skall ske? har

hyresgasten rätt till skälig nedsättning i hyran och rätt att uppsäga av;a

et, .''T,1.11''"] 11 §■ Uppsägning får ske även före den avtalade tidpunkten

för tdlträde, om det är uppenbart att lägenheten ej kan nyttjas på tillträdesdagen

för det avsedda ändamålet.

Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om hyresvärden ei

visar att dröjsmålet icke beror på hans försummelse.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

293

14 §.

Är lägenheten ej utrymd i rätt tid av den som skall avflytta, har hyresgästen

rätt till skälig nedsättning i hyran för den tid han ej kan nyttja lägenheten

eller del därav. Undanröjes hindret icke genast efter det hyresvärden

underrättats om förhållandet, äger bestämmelserna i 11 § om rätt

för hyresgästen att uppsäga avtalet på grund av brist i lägenheten motsvarande

tillämpning. Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om

hyresvärden ej visar att hindret icke beror på hans försummelse.

15 §.

Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som

anges i 9 §.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden i

bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning

och andra sedvanliga reparationer till följd av lägenhetens försämring genom

ålder och bruk.

16 §.

Skadas lägenheten under hyrestiden och är hyresgästen ej ansvarig för

skadan eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet enligt 15 §

andra stycket eller uppstår på annat sätt utan hyresgästens vållande hinder

eller men i nyttj anderätten, äger 10—12 §§ motsvarande tillämpning.

Detsamma gäller, om myndighet under hyrestiden meddelar beslut som

avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit anledning

till det, dock ej förrän beslutet länder till efterrättelse.

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om

inskränkning i rätten att enligt första stycket erhålla nedsättning i hyran

för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyresvärden låter utföra

arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra sedvanligt

underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat arbete

som särskilt anges i avtalet.

17 §.

Bestämmelserna om skada eller brist på lägenheten äger motsvarande

tillämpning om ohyra förekommer i lägenheten till men för hyresgästen.

I fråga om bostadslägenhet som utgör del av hus är hyresvärden skyldig

att vidtaga tjänliga åtgärder för att utrota ohyra, även om hyresgästen

är ansvarig för att sådan förekommer i lägenheten. Är hyresgästen utan

ansvar för ohyran har han rätt till ersättning för nödvändig kostnad som

åsamkas honom genom åtgärd för att utrota ohyran.

18 §.

Om någon del av lägenheten frångår hyresgästen enligt 1 kap. 3, 5 eller

6 §, har han rätt till skälig nedsättning i hyran och ersättning för skada

enligt 1 kap. Hyresgästen har även rätt att uppsäga avtalet enligt 11 §,

om han var i god tro när avtalet träffades.

19 §.

Är bostadslägenhet så beskaffad att det är förenat med uppenbar våda

för inneboendes hälsa att nyttja lägenheten och avhjälper hyresvärden ej

bristen genast efter tillsägelse, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om

han icke har rätt till det enligt annan bestämmelse.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungi. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Betalning av hyra m. m.

20 §.

Har avtal ej träffats om tiden för betalning av hyra som skall utgå i

pengar, skall hyran betalas senast sista söckendagen före varje kalendermånads

början eller, om hyran beräknas för kortare tid än en månad, senast

sista söckendagen före början av den tid för vilken hyran beräknas.

För bostadslägenhet som omfattar högst fyra rum, varvid kök räknas

som rum, skall den hyra som belöper på viss kalendermånad betalas senast

sista söckendagen före månadens början. Hyran anses dock icke till

någon del förfallen tidigare än som bestämts i avtalet. För den första kalendermånaden

under hyrestiden skall hyran alltid betalas på den avtalade

förfallodagen.

Hyran skall betalas i hyresvärdens hemvist eller på annan plats som

anvisas av honom. Betalning får alltid ske genom postanvisning, postgiro

eller bankgiro. Skall hyran betalas på ort utomlands, är hyresvärden skyldig

att svara för de särskilda kostnader detta medför.

Har hyran sänts till hyresvärden från postanstalt inom landet genom

postanvisning eller inbetalningskort till hyresvärdens postgirokonto eller

har innehavare av sådant konto betalat hyran till hyresvärden genom giroeller

utbetalningskor t, anses hyran ha kommit hyresvärden till handa den

dag då postanvisningen eller inbetalningskortet lämnades på postanstalten

eller giro- eller utbetalningskortet inkom till postgirokontoret. Vid betalning

av hyra genom bankgiro på bankkontor inom landet anses hyran ha

kommit hyresvärden till handa den dag då betalningsuppdraget mottogs av

bankkontoret.

2 kap. 45—48 §§ äger motsvarande tillämpning på hyresavtal.

21 §.

Anser hyresgästen att han enligt 11—14, 16—18 eller 26 § har rätt till

nedsättning i hyran eller ersättning för skada eller för avhjälpande av

brist eller att han har annan motfordran hos hyresvärden och vill hyresgästen

avdraga motsvarande belopp på hyra som utgår i pengar, får han

nedsätta beloppet hos överexekutor. Nedsättning får ske även när det råder

tvist om skyldighet att betala hyra som utgår i pengar men ej är till

beloppet bestämd i avtalet.

När hyresgästen enligt första stycket nedsätter belopp hos överexekutor,

skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om hyresförhållandet,

förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens beskaffenhet

samt ställa pant eller borgen, som överexekutor finner skälig, för den

kostnad för beloppets utfående som kan tillskyndas hyresvärden och för

ränta på beloppet.

Har hyresgästen nedsatt hyra hos överexekutor, får hyresvärden icke

göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att det nedsatta

beloppet ej betalats till honom.

22 §.

Överexekutor skall ofördröj ligen underrätta hyresvärden i rekommenderat

brev om nedsättning enligt 21 §.

Visar hyresvärden ej inom tre månader från det beloppet förfallit till

betalning och underrättelse om nedsättningen sänts till honom att han

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition nr Ihl år 1967

träffat överenskommelse med hyresgästen om att få lyfta beloppet eller

att han väckt talan därom mot hyresgästen, har denne rätt att återfå beloppet.

Har hyresvärden väckt talan inom angiven tid, får nedsatt belopp

ej lyftas, förrän hyresvärdens talan blivit avgjord.

Nedsatt belopp skall ofördröj ligen insättas i bank mot ränta. Räntan

skall betalas till den som får lyfta det nedsatta beloppet.

Hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten

23 §.

Hyresgästen får icke nyttja lägenheten för annat ändamål än det avsedda.

Hyresvärden får dock icke åberopa avvikelse som är utan betydelse

för honom.

24 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill

hör. Han är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom hans

vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör till

hans husfolk eller gäster eller av annan som han inrymt i lägenheten

eller som där utför arbete för hans räkning. För brandskada är han dock

ansvarig endast om han brustit i den omsorg och tillsyn som han bort

iakttaga.

Uppkommer skada eller visar sig brist som ofördröjligen måste avhjälpas

för att allvarlig olägenhet icke skall uppstå, är hyresgästen skyldig att

genast lämna hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Är hyresgästen

och hans husfolk borta när skadan uppkommer eller bristen visar sig

och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle att vid behov komma in i lägenheten

under hyresgästens bortovaro, är det dock, om lägenheten utgör

del av hus, tillräckligt att hyresgästen omedelbart efter sin återkomst lämnar

hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Meddelande om

annan skada eller brist än sådan som angivits förut i detta stycke skall lämnas

hyresvärden utan oskäligt dröjsmål. Försummar hyresgästen att underrätta

hyresvärden enligt vad som föreskrives i detta stycke, är han ansvarig

för skada som föranledes av hans försummelse.

Bestämmelserna i första och andra styckena om skada eller brist äger

motsvarande tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten.

Har hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåtit hyresrätten

eller åt annan upplåtit rätt att begagna lägenheten, är hyresgästen

ansvarig för skada som den nye innehavaren skolat ersätta enligt första,

andra eller tredje stycket, om lägenheten hade varit förhyrd av honom.

Har lägenhet upplåtits för att helt eller delvis nyttjas för annat ändamål

än bostad, äger förbehåll, varigenom hyresgästens ansvar utsträckes

utöver vad som föreskrives i första — fjärde styckena, verkan mot hyresgästen

eller annan som får träda i hyresgästens ställe.

25 §.

Hyresgästen är skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt som

fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten. Hyresgästen

skall hålla noggrann tillsyn över att vad som sålunda åligger

honom själv iakttages även av dem för vilka han svarar enligt 24 § första

stycket.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Gods som såvitt känt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat

med ohyra får icke införas i lägenheten.

26 §.

Hyresvärden äger utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för att

utöva nödig tillsyn eller utföra förbättringsarbete som ej kan uppskjutas

utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning är hyresgästen skyldig

att låta den visas på lämplig tid.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten

låta utföra mindre brådskande förbättringsarbete som icke vållar väsentligt

hinder eller men i nyttjanderätten. Sådant arbete får dock ej utan hyresgästens

medgivande utföras under sista månaden av hyrestiden. Vill

hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgästen inom en

vecka från det han erhöll meddelande därom uppsäga avtalet till upphörande

på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen.

Sådant arbete får icke utan hyresgästens medgivande påbörjas

förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestämmelserna i

detta stycke gäller ej arbete som hyresvärden utfäst sig att utföra åt hyresgästen.

I fall som ang,es i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse

att hyresgästen ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt. Skada som

åsamkas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas

av hyresvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.

Hyresgästen är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten, som

föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även

om den av honom hyrda lägenheten icke besväras av ohyra. 17 § äger

därvid motsvarande tillämpning.

27 §.

Underlåter hyresgästen att bereda hyresvärden tillträde till lägenheten

när denne enligt 26 § har rätt därtill, äger överexekutor förordna om handräckning.

I fråga om sådan handräckning gäller bestämmelserna om

handräckning enligt 191 § utsökningslagen.

Pant eller borgen

28 §.

Är pant eller borgen ställd för hyresavtalets fullgörande och försämras

säkerheten, är hyresgästen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet

med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad,

har hyresvärden rätt att uppsäga avtalet. I fråga om bostadslägenhet

får dock hyresvärden uppsäga avtalet endast om det är av väsentlig betydelse

för hyresvärden att ny säkerhet ställes och det icke är obilligt

mot hyresgästen att hyresförhållandet upplöses.

Överlåtelse av fastigheten samt utmätning och konkurs

29 §.

Överlåtes fastigheten sedan hyresgästen tillträtt lägenheten, gäller hyresavtalet

utan särskilt förbehåll mot den nye ägaren, om avtalet har upprättats

skriftligen. Är avtalet icke skriftligt och vill den nye ägaren ej lå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

ta avtalet gälla, åligger det honom att uppsäga avtalet inom tre månader

efter det överlåtelsen skedde. I annat fall gäller avtalet mot honom.

2 kap. 29 § äger motsvarande tillämpning på hyresavtal som upprättats

skriftligen.

I övrigt äger 2 kap. 30 och 31 §§ motsvarande tillämpning. På hyresbelopp

som förfaller till betalning mer än sex månader efter det hyresgästen

fick kännedom om överlåtelsen får han dock icke avräkna fordran hos den

förre ägaren. Ej heller får han i fråga om sådant belopp åberopa uppgörelse

med den förre ägaren utan att den nye ägaren hade kännedom om uppgörelsen

när överlåtelsen skedde.

30 §.

Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om verkan av att fastighet utmätes, att intecknad

fordran fastställes till betalning ur fastigheten, att jordägaren försättes

i konkurs eller att talan väckes om återköp av fastigheten äger motsvarande

tillämpning i fråga om hyra.

31 §.

Försättes hyresgästen i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. I fråga

om konkursboets ansvarighet för att avtalet fullgöres äger 2 kap. 33 §

motsvarande tillämpning.

Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar, är hyresgästen skyldig

att på anfordran ställa sådan säkerhet för avtalets fullgörande med vilken

hyresvärden skäligen kan nöjas. Ställes ej säkerhet senast dagen efter

det säkerheten fordrades, får hyresvärden uppsäga avtalet.

Uppsäges avtalet enligt första eller andra stycket, har hyresvärden rätt

till ersättning för skada.

Överlåtelse av hyresrätten

32 §.

Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke,

om annat ej följer av 33—36 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked

inom tre veckor efter det samtycke begärdes, får hyresgästen uppsäga

hyresavtalet.

33 §.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen

användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans

make, tillagts maken genom bodelning eller skifte i anledning av boskillnad,

hemskillnad, äktenskapsskillnad, äktenskapets återgång eller hyresgästens

död, får maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer

även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tilllagts

hyresgästens make enligt första stycket svarar hyresgästen eller hans

dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar

jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet

som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten

hyrts av makar gemensamt.

10f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1967

34 §.

Hyresgäst, som ej är i tillfälle att använda bostadslägenhet för återstående

hyrestid, får överlåta hyresrätten till närstående som varaktigt sammanbor

med honom, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen.

Sådant tillstånd får lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om hyresgästen dör under

hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till dödsbodelägare eller

annan hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

35 §.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får hyresgästen överlåta

hyresrätten till bostadslägenhet i syfte att genom byte erhålla annan bostadslägenhet

eller bostadsrättslägenhet, om hyresnämnden lämnar tillstånd

till överlåtelsen. Sådant tillstånd får lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda

skäl för bytet och detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet

för hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten genom byte och

innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock icke lämnas utan

att synnerliga skäl föreligger.

Första stycket gäller ej, om

1. lägenheten är förhyrd i andra hand,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens bostad,

3. lägenheten är belägen i enfamiljshus som icke är avsett att uthyras

varaktigt eller i tvåfamilj shus,

4. upplåtaren innehar lägenheten med bostadsrätt,

5. hyresförhållandet ej varat mer än nio månader i följd.

36 §.

Hyresgäst, som hyr lägenhet för att helt eller till väsentlig del användas

för handel, hantverk, industri eller annan förvärvsverksamhet, får överlåta

hyresrätten till den som skall övertaga verksamheten, om hyresnämnden

lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd får lämnas, om hyresvärden

ej har befogad anledning motsätta sig att hyresrätten överlåtes. Om hyresgästen

innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock icke lämnas

utan att synnerliga skäl föreligger.

37 §.

Tillstånd som avses i 34, 35 eller 36 § kan förenas med villkor.

38 §.

Erhåller hyresgästen samtycke eller tillstånd till överlåtelse av hyresrätten,

är han för tiden efter överlåtelsen fri från de skyldigheter hyresavtalet

ålägger honom, om annat villkor ej fogas till samtycket eller tillståndet.

Motsvarande gäller när hyresgästens dödsbo erhållit samtycke eller

tillstånd till överlåtelse av hyresrätten. Den tillträdande hyresgästen svarar

jämte den avträdande för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före

överlåtelsen, om annat ej avtalats med hyresvärden.

Upplåtelse av lägenheten i andra hand

39 §.

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke upplåta hela lägenheten

i andra hand utom i fall som avses i 40 S.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

299

40 §.

Hyresgäst, som under viss tid ej är i tillfälle att använda bostadslägenhet,

får upplåta hela lägenheten i andra hand, om hyresnämnden lämnar

tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd får lämnas, om hyresgästen har

beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden ej har befogad anledning

att vägra samtycke.

Tillstånd enligt första stycket kan begränsas till viss tid och förenas med

villkor.

41 §.

Hyresgästen får ej inrymma utomstående personer i lägenheten, om det

kan medföra men för hyresvärden.

Hyresrättens förverkande

42 §.

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således berättigad att uppsäga

avtalet, om

1. hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar utöver

två söckendagar efter förfallodagen, dock ej om hyran skall betalas i förskott

för längre tid än en månad i annat fall än när hyresgästen dröjer med

betalning av den på en kalendermånad belöpande hyran utöver två söckendagar

efter månadens början eller, när det gäller hyran för första kalendermånaden

under hyrestiden, efter förfallodagen och ej heller när annat följer

av 53 §,

2. hyresgästen ej fullgör arbete eller annan tjänstbarhet som åligger honom

enligt avtalet eller visar tredska vid arbetets utförande,

3. hyresgästen utan föreskrivet samtycke eller tillstånd överlåter hyresrätten

eller upplåter lägenheten i andra hand och ej på tillsägelse genast

vidtager rättelse,

4. lägenheten nyttjas i strid med 23 eller 41 § och hyresgästen icke på

tillsägelse genast vidtager rättelse,

5. hyresgästen eller, om hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits

till annan, denne genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer

i lägenheten eller genom underlåtenhet att underrätta hyresvärden därom

bidrager till att ohyran sprides i fastigheten,

6. lägenheten på annat sätt vanvårdas eller hyresgästen eller, om hyresrätten

överlåtits eller lägenheten upplåtits till annan, denne åsidosätter något

av vad som enligt 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller

brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och rättelse

icke genast sker på tillsägelse,

7. i strid med 26 § tillträde till lägenheten vägras och hyresgästen ej kan

visa giltig ursäkt,

8. hyresgästen åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver hans

åligganden enligt detta kapitel, och det måste anses vara av synnerlig vikt

för hyresvärden att skyldigheten fullgöres.

Hyresrätten är icke förverkad enligt första stycket, om det som ligger hyresgästen

till last är av endast ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har hyresvärden rätt till ersättning för skada.

43 §.

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 42 § första

stycket 1—4, 6 eller 7 men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

sin rätt att uppsäga avtalet, kan hyresgästen därefter icke skiljas från lägenheten

på den grunden. Detsamma gäller om hyresvärden icke uppsagt

avtalet inom två månader från det han fick kännedom om förhållande som

avses i 42 § första stycket 5 eller 8 eller hyresvärden icke inom två månader

från det han erhöll vetskap om att hyresgästen olovligen överlåtit hyresrätten

eller upplåtit lägenheten till annan tillsagt hyresgästen att vidtaga rättelse.

44 §.

Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål

med betalning av hyra och har hyresvärden med anledning därav uppsagt

avtalet, får hyresgästen ej skiljas från lägenheten på grund av dröjsmålet,

om hyran betalas senast tolfte söckendagen från uppsägningen på

sätt som anges i 20 § tredje eller fjärde stycket eller nedsättes hos överexekutor

enligt 21 §. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort

vad som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning

icke meddelas, förrän fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Första stycket gäller ej, om skyldighet att flytta inträder inom kortare

tid än en månad efter det hyresrätten förverkades.

Rätt till förlängning av hyresavtalet

45 §.

Bestämmelserna i 46—53 §§ gäller för bostadslägenhet, om ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat mer än nio månader i följd,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens egen bostad,

3. upplåtaren i särskilt upprättad handling förbehållit sig att hyresrätten

icke skall vara förenad med rätt till förlängning av hyresavtalet.

Tillkommer förbehåll som avses i första stycket 3 innan hyresförhållandet

varat mer än nio månader i följd, är förbehållet giltigt endast om det

godkänts av hyresnämnden. Om make som ej har del i hyresrätten hade sin

bostad i lägenheten när förbehållet tillkom, gäller förbehållet mot honom

endast om han godtagit det.

46 §.

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet, har hyresgästen rätt till förlängning

av avtalet, utom när

1. hyresrätten är förverkad eller hyresvärden har rätt att uppsäga hyresavtalet

enligt 28 §,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att hyresavtalet

skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet

upphör,

4. huset skall undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart att

hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnaden

samt det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet

upphör,

5. lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål och det ej är

obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. hyresavtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamilj shus eller lägenhet som

opaginerad Kontrollera mot PDF

301

Ilungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att

förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta,

7. hyresförhållandet beror av anställning som i allmän verksamhet ar

förenad med bostadstvång eller av anställning inom lantbruket eller för skötsel

och tillsyn av fastighet eller av annan anställning av sådan art att det

är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten för upplåtelse

åt anställningens innehavare samt anställningen har upphört,

8. hyresförhållandet beror av annan anställning som upphört och det ej

är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör,

9. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller

el i est är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Har hyresförhållande i fall som avses i första stycket 8 varat längre an

tre år, har hyresgästen rätt till förlängning av hyresavtalet, om hyresvärden

icke har synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet.

Om hyresvärden har fog för att kräva att hyresgästen avtrader endast

en del av lägenheten, har hyresgästen rätt till förlängning av hyresavtalet

rörande återstoden.

47 §.

Har lägenheter hyrts av flera gemensamt och uppsäges avtalet av någon

av dem eller har de på grund av omständighet som hänför sig till endast en

av dem ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är den andre,

om hyresrätten ej är förverkad, berättigad till förlängning, savida hyresvärden

skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst. Är make medhyresgäst,

har maken den rätt som angivits, även när hyresrätten är förverkad,

om förverkandet icke beror på dröjsmål med betalning av hyra. Motsvarande

gäller när avtalet skall upphöra efter uppsägning enligt 42 §.

Uppsäges hyresavtal av hyresgäst vars make icke har del i hyresrätten

eller har i annat fall sådan hyresgäst ej rätt till förlängning av hyresavtalet,

är maken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till iorlangnin^,

såvida hyresvärden skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst.

Motsvarande gäller, när avtalet uppsäges enligt 28 eller 42 §. Bestämmelserna

i 48—53 §§ om hyresgäst äger tillämpning även i fråga om hyresgästs

make. „ . , , , „ ,

Förlänges hyresavtalet i fall som avses i andra stycket, svarar bada makarna

för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om annat

ej avtalas med hyresvärden.

48 §.

Vid förlängning av hyresavtal är hyresgästen skyldig att godtaga den hyra

som hyresvärden fordrar. Om hans krav är oskäligt, skall dock hyran utgå

med skäligt belopp. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den vasentligt

överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet ar likvärdiga.

Övriga av hyresvärden uppställda villkor skall gälla, om de ej strider

mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilliga. Hyrestiden

skall dock utgöra ett år med tre månaders uppsägningstid, om annan hyres-

eller uppsägningstid ej överenskommes eller av särskild anledning

anses lämpligare. I den mån ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall

samma villkor som förut gälla. ,

I ort för vilken förordnande enligt 54 § givits skall vid provning av hyra

enligt första stycket bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig med han
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

302

Kangl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

syn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter

1 nybyggda bostadshus.

49 §.

Kan i fall som avses i 46 eller 47 § överenskommelse ej träffas om förlangning

av hyresavtalet eller om hyresförhållandets upplösning, åligger

et hyresvärden att skriftligen meddela den som fordrar förlängning att

denne har att senast tre veckor därefter hänskjuta tvisten till hyresnämnden,

om han icke går med på att flytta.

Meddelande enligt första stycket skall lämnas i den ordning som enligt

8 § galler för uppsägning. Bestämmelsen i 8 § tredje stycket tredje punkten

galler dock ej. J J 1

Om hyresvärden fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket,

har den som fordrar förlängning att hänskjuta tvisten till hyresnämnden

inom den i forsta stycket avsedda tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten

till förlängning av hyresavtalet.

50 §.

Är fråga om förlängning av hyresavtalet ännu ej avgjord när hyrestiden

gar ut, har hyresgästen rätt att kvarbo i lägenheten på oförändrade villkor,

tdl dess frågan är avgjord och, om hyresförhållandet förlänges, villkoren

för den fortsatta förhyrningen fastställts

51 §.

Bjfalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall villkoren

tor den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §.

Dom eller beslut varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal

om fortsatt forhyrning.

52 §''

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, får skäIigt

uppskov med avflyttningen medges, om hyresvärden eller hyresgästen

begar det. År hyresrätten förverkad eller rätten till förlängning förfallen

tar uppskov på begäran av hyresgästen medges endast om hyresvärden samtycker

till det.

Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller medges uppskov med avllyttningen,

skall hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen

fastställas enligt 48 §.

53

Skall hyresgäst utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå

forut, ar hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning

„ Överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad efter

forfallodagen. Vad nu sagts gäller ej, om skyldighet att flytta inträder för

hyresgasten inom kortare tid än två månader efter forfallodagen. På det

Överskjutande beloppet skall hyresgästen betala sex procent ränta som om

beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran.

Prövning av förstagångshyra i vissa orter

54 §.

Konungen äger förordna, att 55 § skall tillämpas i ort där särskild uppmärksamhet

är påkallad till förekommande av sådan hyresstegring för

bostadslägenhet som icke är godtagbar från samhällssynpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

55 §.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § givits får hyresvärd eller hyresgäst

begära att hyresnämnden prövar hyra som avtalats vid lägenhetens

upplåtande till hyresgästen eller därefter innan hyresförhållandet varat

mer än nio månader i följd (förstagångshyra). Detta gäller dock icke lägenhet

som utgör del av upplåtarens egen bostad.

Vid prövning enligt första stycket äger 48 § motsvarande tillämpning.

Nedsättes förstagångshyra, skall den lägre hyran utgå från och med månaden

närmast efter den då prövning av hyran påkallades.

Begäres ej prövning av förstagångshyra inom ett år från det hyresförhållandet

började, är rätten till sådan prövning förlorad.

Rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upphörande m. m.

56 §.

Bestämmelserna i 57—60 §§ gäller för annan lägenhet än bostadslägenhet,

om ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat mer än nio månader i

följd,

2. annat följer av förbehåll som intagits i särskilt upprättad handling.

Tillkommer förbehåll som avses i första stycket 2 innan hyresförhållandet

varat mer än nio månader i följd, är förbehållet giltigt endast om

det godkänts av hyresnämnden.

57 §.

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyresförhållandet,

skall han i skälig omfattning ersätta hyresgästen för dennes

förlust på grund av hyresförhållandets upphörande, om ej

1. hyresrätten är förverkad eller hyresvärden har rätt att uppsäga avtalet

enligt 28 §,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sadan mån att

det icke skäligen kan fordras att hyresvärden förlänger hyresförhållandet,

3. huset skall rivas eller undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart

att hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet

för ombyggnaden,

4. hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.

Första stycket 3 äger tillämpning endast om hyresvärden anvisat annan

lägenhet med vilken hyresgästen skäligen kunnat åtnöjas eller hyresavtalet

innehåller förbehåll om att hyresförhållandet skall upphöra på grund av rivning

eller större ombyggnad av huset och rivningen eller ombyggnaden

skall påbörjas inom fem år efter förbehållets tillkomst.

Förlust för hyresgästen som äger samband med att denne bekostat ändring

av lägenheten skall beaktas vid ersättningens bestämmande endast om

hyresvärden samtyckt till ändringen eller hyresgästen träffat hyresavtalet

under förutsättning att han skulle få utföra ändringen. Förlusten beräknas

i sådant fall högst till det belopp varmed lägenheten genom ändringen

ökat i värde som hyreslägenhet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om hyresvärden för förlängning

kräver hyra som ej är skälig eller uppställer annat villkor som

strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

58 §''

Om hyresgästen icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar hyresvärden

att han önskar behålla lägenheten, är hans rätt till ersättning

enligt 57 § förfallen. Lämnas sådant meddelande inom angiven tid, har hyresvärden

att inom tre veckor lämna hyresgästen meddelande om de villkor

han uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller om orsaken till

att han vägrar medge förlängning. Underlåter han detta, har hyresgästen

rätt till ersättning enligt 57 §, om hyresrätten ej är förverkad.

59 §-

Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning som gjorts av hyresvärden,

får hyresnämnden tillåta hyresgästen att sitta kvar i lägenheten

eller del av denna under skälig tid, dock högst ett år, om hyresgästen behöver

sådant uppskov med avflyttningen.

Tillstånd enligt första stycket får ej meddelas, om hyresrätten är förverkad

eller om hyresvärden eller annan därigenom skulle tillskyndas betydande

skada eller olägenhet eller om hyresgästen med hänsyn till tidpunkten

för uppsägningen erhållit tillräckligt rådrum med avflyttningen.

Meddelas tillstånd enligt första stycket, skall hyresnämnden fastställa

skäliga hyresvillkor för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen.

60 §.

o 1 mål om ersättning enligt 57 § äger rätten på yrkande av hyresgästen

ålägga hyresvärden att utge förskott i avräkning på den ersättning som

kan komma att fastställas i målet.

Första stycket äger tillämpning endast om hyresvärden medgivit ersättningsskyldighet

eller genom dom som vunnit laga kraft förklarats skyldig

att utge ersättning till hyresgästen samt förskottet ei skulle bli endast

obetydligt.

Har rätten beslutat i fråga om förskott, far nytt beslut i sådan fråga ej

meddelas förrän tre månader förflutit sedan beslutet vunnit laga kraft.

Har hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt fastställda

ersättningen, skall han åläggas att betala tillbaka överskjutande belopp

jämte sex procent ränta.

Särskilda bestämmelser

61 §.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på

grund av hyresförhållande, skall väcka talan därom inom två år från det

hyresgästen avträdde lägenheten. Iakttages ej denna tid, är rätten till talan

förlorad, om annat ej överenskommits. Har den ena parten väckt talan i

rätt tid, äger den andra parten rätt till kvittering, fastän rätten till talan är

förlorad.

62 §.

Väcker hyresgästen talan om rätt till förlängning av hyresavtalet, får talan

av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta prövas utan

hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke inträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1967

63 §.

Är sådant meddelande från hyresvärden, som avses i 10 eller 58 §, avsänt

i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden

anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäller

beträffande meddefande från hyresgästen, som avses i 11, 14, 19, 24,

33 eller 58 §. I fall som avses i 24 § är det dock till fyllest att meddelandet

är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.

64 §.

Är tillämpningen av hyresvillkor uppenbarligen stridande mot god sed

i hyresförhållanden eller eljest otillbörlig, far villkoret jämkas eller lämnas

utan avseende.

65 §.

Har någon vid upplåtelse av bostadslägenhet i ort för vilken förordnande

enligt 54 § gäller eller vid överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet

mottagit särskilt vederlag för upplåtelsen eller överlåtelsen^ och därvid

utnyttjat annans trångmål till följd av det allmänna läget på bostadsmarknaden,

är han skyldig att aterbära vad han mottagit. Talan om ateibäring

skall väckas inom ett år från det vederlaget mottogs. Iakttages ej

denna tid, är rätten till talan förlorad.

66 §.

För hyra, som är förfallen till betalning eller skall betalas inom de

närmaste sex månaderna, har hyresvärden rätt att kvarhålla så mycket av

hyresgästen tillhöriga lösören inom fastigheten som svarar mot hans fordran,

till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Egendom

som enligt 65 § utsökningslagen skall undantagas från utmätning får dock

ej kvarhållas.

67 §.

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst att framtida tvist med anledning

av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän

utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, får ej göras

gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla

lägenheten, hyrans bestämmande eller ersättning i anledning av hyresförhållandets

upplösning. I övrigt gäller skiljeavtalet endast om hyresnämnd

utsetts till skiljenämnd.

68 §.

Förbehåll som strider mot detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen

eller annan, som äger träda i hyresgästens ställe, om annat ej föreskrivits.

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av

anställning gäller mot hyresgästen eller annan som äger träda i hyresgästens

ställe fastän överenskommelsen strider mot bestämmelse i 33—

35, 40, 46, 47, 49—55 eller 67 §, om den har formen av kollektivavtal och på

arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation som enligt lagen den

11 september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt är att anse

såsom huvudorganisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Förfarandet i hyrestvister

69 §.

I varje län skall finnas en hyresnämnd, om Konungen ej bestämmer annat.

70 §.

Hyresnämnd har till uppgift att medla i hyrestvister och att pröva sådana

frågor som enligt detta kapitel skall hänskj utas till nämnden och som

ej löses genom förlikning. Nämnden kan även vara skiljenämnd i hyrestvister.

Närmare bestämmelser om hyresnämnd meddelas i särskild lag.

71 §•

Om part ej godtar hyresnämnds beslut i hyrestvist som avses i 34, 35,

36, 40, 49 eller 55 §, äger parten klandra beslutet genom att väcka talan

mot andra parten inom tre veckor från det parten erhöll del av beslutet.

Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i ärende enligt 45, 56 eller 59 § får ej klandras.

72 §.

Hyrestvist upptages, om Konungen icke bestämmer annat, av rätten för

den stad som är säte för länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen.

Domstol är icke på grund av första stycket behörig att upptaga tvist som

skall upptagas av arbetsdomstolen.

73 §.

Talan får ej föras mot underrätts dom i fråga om tillstånd som avses i

34, 35, 36 eller 40 § eller i fråga om fastställelse av hyresvillkor samt ej

heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller fastställelse

av hyresvillkor.

74 §.

I hyrestvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera parten svara för sin

rättegångskostnad i underrätten, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 §

rättegångsbalken.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Genom lagen upphäves

lagen den 22 juni 1939 (nr 366) om medling i hyrestvister.

2. Den nya lagen äger ej tillämpning på hyresavtal som slutits före lagens

ikraftträdande, om annat icke följer av 3 eller 4.

3. Är hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande träffat på obestämd

tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen

att uppsäga avtalet och sker ej, sedan den nya lagen trätt i kraft,

uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast

kunnat frånträdas, skall den nya lagen tillämpas på avtalet från nämnda tid.

Detsamma gäller, om uppsägning sker men förlängning av avtalet kommer

till stånd.

4. Utan hinder av 3 skall den nya lagen tillämpas från och med den 1

januari 1974 på hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande och som

alltjämt gäller nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

5. Bestämmelserna i 1, 3, 4, 8, 33, 45—53, 56—62 och 69—74 §§ skall

från och med dagen för lagens ikraftträdande tillämpas på avtal som slutits

dessförinnan. Närmare föreskrifter i detta hänseende meddelas av Konungen.

6. Har hyresgäst avlidit före lagens ikraftträdande eller har hans äktenskap

gått åter eller hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits dessförinnan,

äger äldre lag alltjämt tillämpning i fråga om dödsboets och efterlevande

makens rätt att uppsäga avtalet eller sätta annan i sitt ställe samt

makes rätt att övertaga lägenhet som genom bodelning eller skifte tillagts

honom.

7. I fråga om hyresavtal, som upphört att gälla före den nya lagens

ikraftträdande, skall äldre lag tillämpas vid beräkning av den tid inom vilken

hyresvärd eller hyresgäst har att vid talans förlust göra fordringsanspråk

på grund av hyresförhållandet gällande.

8. Vid tillämpning av 48 § skall andra stycket nedan iakttagas

a) till och med den 31 december 1972 beträffande fastighet inom någon

av följande kommuner, nämligen Stockholm, Boo, Botkyrka, Danderyd,

Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna,

Solna, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Väsby, Vaxholm, Västerhaninge,

Österhaninge och österåker samt Göteborg, Kungälv, Kållered,

Lerum, Mölndal, Nödinge, Partille och Råda ävensom Malmö, Burlöv, Lomma

och Lund,

b) till och med den 31 december 1970 beträffande fastighet inom annan

ort än som anges under a) och för vilken förordnande enligt 54 § givits.

Understiger den hyra som utgår när hyresavtalet upphör hyran för lägenheter

som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga, är hyresgästen icke

skyldig att godtaga högre höjning av hyran än som motsvarar skälig andel

av skillnaden mellan utgående hyra och hyran för likvärdiga lägenheter.

Andelens storlek skall bestämmas så att lägenhetens hyra under övergångstiden

anpassas till hyran för likvärdiga lägenheter.

9. Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den bestämmelsen

tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering in. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

in. in., vilken enligt lag den 16 december 1966 (nr 673) gäller till och med

den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1968.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 januari 1968

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 juni 1968, må framställning

som sägs i 7 § göras senast den 15 januari 1968 eller, om hyresvärden icke

före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat att han ej önskar låta hyresgästen

kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 januari 1968 lämnat meddelande som sägs i 8 a

§ femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 juni

1968, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 januari

1968.

Konungen äger meddela särskilda bestämmelser om handläggningen efter

den 31 december 1968 av ärenden, på vilka lagen om hyresreglering m. m.

fortfarande skall tillämpas.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. in., vilken enligt lag den 16 december

1966 (nr 674) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1968.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr l ''il år 1967

309

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 16 december 1966

(nr 675) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1968.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom för ordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 16 december 1966

(nr 676) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1969.

opaginerad Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 22 juni 1928* om kollektivavtal

skall erhalla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §■

Avtal mellan — -----ock gällande.

Såsom arbetare-----enligt lagen.

Beträffande kollektivavtal-----lag stadgas.

Om avtal enligt första stycket avser

villkor i fråga om hyresförhållande

som beror av anställning, äger avtalet

i denna del verkan som kollektivavtal

endast i den mån det gäller

fråga som avses i 3 kap. 33—35, 40,

46—55 eller 67 § lagen den 14 juni

1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom och på arbetstagarsidan

slutits eller godkänts av

organisation som enligt lagen den 11

september 1936 (nr 506) om förenings-

och förhandlingsrätt är att

„ ... , . anse såsom huvudorganisation.

Bestämmelser i —----deras medlemmar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1945: 158.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

311

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 10 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 § rättegångsbalken skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt till

servitut eller annan särskild rätt till

egendomen eller om besittning av

egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är. Lag

samma vare, om tvisten rör skyldighet

för ägare eller innehavare av

egendomen att fullgöra något, som

åligger honom i denna egenskap, eller,

då nyttjanderätt eller annan särskild

rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om arrende, hyra, hävd,

byggnads underhåll, nybyggnad eller

annat dylikt.

Ligger fastigheten--

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt till

servitut eller annan särskild rätt till

egendomen eller om besittning av

egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är. Lag

samma vare, om tvisten rör skyldighet

för ägare eller innehavare av

egendomen att fullgöra något, som

åligger honom i denna egenskap, eller,

då nyttjanderätt eller annan särskild

rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om arrende, hävd, byggnads

underhåll, nybyggnad eller an
-

nat dylikt.

— huvuddelen ligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

opaginerad Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 10 juli 1967.

Närvarande:

justitierådet Edling,

regeringsrådet Hegrelius,

justitierådet Petrén,

justitierådet Joachimsson.

Enligt lagrådet den 13 april 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet

den 17 mars 1967, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. lagen den H juni 1907 (nr 36

s.l) om nyttjanderätt till fast egendom;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal;

5) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157)

med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad;

6) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal; och

7) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 § rättegångsbalken.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorerna Hans-Olov Stark och Ulf Gad.

Lagförslagen föranledde följande lagrådets yttrande:

Allmänna synpunkter

Det till lagrådets granskning hänskjutna förslaget till ny hyreslagstiftning

avser att ersätta de nu gällande allmänna reglerna om hyra i 3

kap. 1907 års nyttjanderättslag samt den särskilda hyresregleringslagstiftning,

som sedan länge varit gällande. Förslaget har utformats som

ett nytt 3 kap. i nyttjanderättslagen, avsett att framdeles infogas i den

blivande nya jordabalken.

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

Ett omfattande utredningsarbete har föregått förslaget. Det är förklarligt,

att vid detta huvudvikten lagts vid att finna för en bestående lagstiftning

lämpade regler, som kan ersätta det skydd mot uppsägning och

överdrivet hög hyra som den gällande hyresregleringen innebär. Mindre

uppmärksamhet har däremot ägnats åt det område som nu regleras av

bestämmelserna i nyttjanderättslagen; många stadganden i det nuvarande

3 kap., som i sina grunddrag tillkom för sextio år sedan, har utan närmare

prövning i stort sett oförändrade överförts till den nya lagen. Då

hela lagstiftningskomplexet nu upptages till behandling, hade det varit

önskvärt om samtliga hithörande frågor blivit omprövade från grunden.

Det har ej kunnat undvikas, att vissa bestämmelser står ganska oförmedlade

mot varandra och att lagverket ej har den helgjutenhet som vant

önskvärd, något som bl. a. kommer till uttryck i en bristande lagteknisk

klarhet och en vacklande terminologi.

Förslaget har såsom departementschefen framhåller karaktären av en

social skyddslag till hyresgästens förmån. Avtalsfriheten är inom väsentliga

områden satt ur spel av lagens tvingande bestämmelser, vilka äi

så omfattande att det ansetts lagtekniskt lämpligare att, då avtalsfrihet

råder, särskilt utsäga detta än att som eljest regelmässigt är fallet utgå

från att, när annat ej stadgas, avtal är bindande. Skyddet för hyresgästen

är konstruerat som en principiell rätt till förlängning av hyresavtalet och

som en spärr mot oskälig hyra. De grundtankar på vilka förslaget i denna

del bygger har vunnit allmän anslutning och är även enligt lagrådets mening

bärande. En annan sak är, att den avvägning mellan de starka intressen, som

här står mot varandra, på en del punkter kan vara föremål för delade meningar.

Enligt lagrådets åsikt har bl. a. vissa regler givits generell giltighet

utan att tillbörligt beaktats att i vissa hyresförhållanden hyresgästen

ej alltid är den påtagligt svagare parten. Det faller även i ögonen, att i flera

fall framlagts förslag till lösningar, som ej står i överensstämmelse med

vad som eljest allmänt gäller, och förslaget bryter härigenom en i övrigt

gällande, i och för sig önskvärd enhetlighet; till frågan huruvida sådana

särregler verkligen är behövliga återkommer lagrådet. Vidare har ojämnheter

uppstått genom att förslaget till särskilt utförlig reglering upptager

vissa spörsmål, vilka just i dagens läge står i förgrunden för hyresmarknadens

parter. I vissa avseenden har också förslaget på bekostnad a^ en

enhetlig grundsyn fått karaktären av en kompromiss mellan dessa parter.

Vad nu sagts måste betraktas som en brist i ett större civilrättsligt lagverk,

som syftar till att bli bestående för en längre tid.

Skyddet för hyresgästen är såsom nyss berörts i första hand konstruerat

som en rätt för denne att även mot hyresvärdens vilja erhålla förlängning''

av hyresavtalet. En förlängning, med eller utan ändring av hyresvillkoren,

i enlighet med förslagets regler betraktas, även om den kommer

till stånd genom överenskommelse, som en fortsättning av det ursprung
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 1967

liga avtalet. Detta betraktelsesätt, som dock icke kunnat i alla situationer

konsekvent upprätthållas, står icke helt i överensstämmelse med reglerna

i det förslag till ny jordabalk som nyligen remitterats till lagrådet. För

hyresgästen innebär konstruktionen uppenbara fördelar; i den mån det

ursprungliga avtalet måste respekteras av ny ägare till fastigheten och

andra rättighetshavare i denna, äger det även efter förlängningen och

oaktat att därvid må ha vidtagits väsentliga ändringar giltighet mot dessa.

Rättsosäkerhet uppstår emellertid i de fall, då tvekan råder huruvida en

överenskommelse om förlängning med ändrade hyresvillkor faller inom

lagens regler eller ej.

Frågan huru förfarandet i hyrestvister skall ordnas efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande har under utredningsarbetet tilldragit sig särskild

uppmärksamhet. Detta är också en central punkt; frågans lösning

ar av största vikt för att lagstiftningen skall kunna uppbäras av ett allmänt

förtroende och de svårigheter som måste möta vid övergången till en friare

hyresmarknad skall kunna bemästras. Då frågans lösning återverkar på

ett flertal av förslagets bestämmelser, vill lagrådet redan inledningsvis ge

uttryck for sin grundsyn på frågan för att senare återkomma till enskildheterna

i förslaget på denna punkt. I detta sammanhang må framhållas,

att bedömningen av förslaget i denna del försvåras av att något utformat

lagförslag angående hyresnämnderna icke föreligger.

Av grundläggande betydelse vid lösningen av spörsmålet om förfarandet

ar, att det vid hyrestvister gäller att på grund av avtal och lag avgöra enskilda

parters inbördes förhållanden. Det sagda har tillämpning även på

de tvister som i nu förevarande sammanhang ställts i förgrunden eller

tvister om rätt till förlängning av hyresavtal och om hyressättning. Också

här är fråga om realiserande av enskildas rättsanspråk. I mål om förlängning

gäller det hyresgästens rätt att, då de i lagen givna förutsättningarna

är för handen, få en förlängning av hyresförhållandet till stånd

och, från andra sidan sett, hyresvärdens rätt att, då sådana ej är tillfinnandes,

bringa förhållandet att upphöra. Och i mål om hyressättning, liksom

i fråga om andra hyresvillkor, gäller tvisten vardera partens rätt att

få hyran fastställd i enlighet med de i lagen givna reglerna —- låt vara

att dessa ej kunnat utformas distinkt — och ej att mer eller mindre skönsmässigt

fastställa hyran efter vad i dagsläget kan anses lämpligt från samhällsekonomisk

synpunkt.

Av det sagda följer, att hyrestvister, liksom andra tvister mellan enskilda,

bör avgöras i domstolsmässig ordning med den garanti för rättssäkerhet

som detta innebär. Härför talar även det förhållandet, att det också

för avgörande av hyrestvister ofta gäller att upptaga muntlig bevisning och

att bedöma denna — departementschefen har särskilt framhållit detta med

tanke på hyressättningsmålen och besittningsskyddstvisterna enligt den

nya lagen — och att delta lämpligen kan anförtros endast åt domstol. I

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1987

detta hänseende föreligger en viss skillnad i förhållande till motsvarande

avgöranden enligt hyresregleringslagstiftningen. Vad nu sagts utesluter

självfallet icke, att hyrestvister göres till föremål för medling under mer

obundna former; detta synes tvärtom mycket lämpligt.

Nu angivna utgångspunkter talar för att avgörandet av hyrestvister anförtros

antingen åt de allmänna domstolarna eller åt särskilda för ändamålet

tillskapade specialdomstolar. Att uppdela hyrestvisterna så att vissa

slag går till allmän domstol och andra till specialdomstol bör däremot om

möjligt undvikas; såsom departementschefen understryker föreligger nämligen

ofta ett nära samband mellan tvistefrågor av olika slag, och ett

särskiljande skulle medföra betydande processuella svårigheter. Vid valet

mellan de olika domstolsformerna ligger det självfallet närmast till hands

att stanna för de allmänna domstolarna, vilka redan nu avgör vanliga hyrestvister

och tvister enligt besittningsskyddslagen. Av stort värde är nämligen

att, på sätt framhållits under remissgranskningen och betonats av

departementschefen, man i största möjliga utsträckning har ett sammanhållet

allmänt domstolsväsende; detta är sedan länge en grundläggande

princip i svensk rätt. Hyresmålen, även hyressättningstvisterna, kan ej

heller, såsom också framhållits av flera remissinstanser, anses vara av

den speciella art att en särskild domstolsform behöver anordnas för dem.

Den särskilda sakkunskap som behöver tillföras domstolen kan, liksom i

andra mål, ske genom sakkunnigutlåtanden och hörande av sakkunniga

vittnen och parterna kan på så sätt beredas möjlighet till kontroll av

uppgifterna. En partsrepresentation i själva domstolen är däremot såsom

departementschefen framhåller förenad med betydande nackdelar. Organisationerna

på hyresmarknaden, med den stora erfarenhet och sakkunskap

som där finnes samlad, kan däremot göra en stor insats inom medlingsverksamheten.

Att denna sakkunskap därvid effektivt utnyttjas torde

vara en viktig förutsättning för lagstiftningens ändamålsenliga genomförande.

Departementschefen har, under åberopande av i stort sett liknande synpunkter

som dem lagrådet nu anlagt, avvisat de hyreslagstiftningssakkunnigas

förslag om inrättande av särskilda hyresdomstolar. Emellertid

har icke som en naturlig följd av detta ställningstagande föreslagits, att

de allmänna domstolarna skall handlägga och avgöra hyrestvister i vanlig

processuell ordning. Enligt förslaget skall nämligen de nya hyresnämnderna

— bestående av en lagfaren domare och två partsrepresentanter

_få till uppgift att, jämte medlande verksamhet, i första hand avgöra

hyrestvister rörande bl. a. rätt till förlängning och hyressättning. Huru förslaget

i denna del från processuell synpunkt skall förstås är såsom lagrådet

senare vill närmare utveckla visserligen dunkelt; tvekan kan råda huruvida

hyresnämndens avgörande är att fatta som en dom, som kan överklagas

till den allmänna underrätten i residensstaden, eller som ett för
-

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1967

hkningsförslag vilket, där det lämnas oklandrat, blir bindande för parterna.

Förslagets utformning kan emellertid ej undanskymma det faktum,

att den på hyresnämnden lagda uppgiften innebär att med bindande verkan

för parterna avgöra rättsförhållandet mellan dem, låt vara att tvistefrågan

kan dragas under bedömande i annan instans.

Lagrådet vill icke bestrida, att åtskilliga fördelar kan vara förenade

med den föreslagna anordningen. Genom denna skulle vinnas ett enkelt,

snabbt och billigt förfarande för avgörande av tvister av mången gång mindre

invecklad natur och domstolarnas arbetsbörda skulle därmed lättas.

Emot detta talar emellertid de av lagrådet tidigare anförda skälen av principiell

och praktisk natur mot anordnande av ett speciellt förfarande för

avgörande av hyrestvister, låt vara att dessa skäl ej är så framträdande

som i fråga om de av de sakkunniga föreslagna hyresdomstolarna, vilka

skulle direkt inlemmas i den allmänna domstolsorganisationen. Särskilt

ma framhållas, att splittringen av hyrestvisterna på skilda processuella förfaranden

skulle medföra åtskilliga svårigheter; lagrådet får i det följande

anledning att dröja vid vissa sådana. En annan nackdel är, att underlaget

för nämndens avgörande ej kan göras tillgängligt för domstolen i residensstaden

utan att denna inhämtar nämndens yttrande; någon upptagning

a\ muntlig bevisning i egentlig mening lär nämligen icke lämpligen kunna

äga rum inför nämnden, vars avgörande i stor utsträckning måste grundas

på partsrepresentanternas allmänna sakkunskap. Att låta hyresnämnden

vid sidan av den medlande verksamheten även träffa det rättsliga avgörandet

kan vidare vara förenat med vissa vanskligheter. Ytterligare kan

nämnas, att som en följd av förslaget också sådana hyrestvister som ej

skall i första hand avgöras av hyresnämnd måste upptagas av underrätten

i residensstaden.

o Pa nu anldrda skäl vore det enligt lagrådets åsikt att föredraga att

låta samtliga hyrestvister behandlas och avgöras av de allmänna domstolarna

enligt gällande processuella regler. En förutsättning för att detta

skall kunna genomföras är emellertid, att hyresnämndernas medlingsverksamhet

blir så effektiv att tillströmningen av mål till domstolarna ej

blir alltför stor; huru denna fråga bedömes måste påverka ställningstagandet

till förfarandets anordnande. Såvitt lagrådet kan förstå finnes,

främst med hänsyn till organisationernas medverkan, goda utsikter till

eu sådan effekt av medlingsverksamheten. Håller denna bedömning, torde

domstolarnas arbetsbelastning ej bli större än att den kan bemästras

genom lämpliga förstärkningsåtgärder i övergångsskedet. Behovet avsnabbhet

torde kunna tillgodoses genom att i administrativ ordning utfärdas

föreskrifter om att brådskande hyrestvister skall behandlas i°förtur.

Eu omarbetning av lagförslaget i enlighet med det anförda torde ej vara

omfattande utan i huvudsak inskränka sig till att de särskilda reglerna om

förfarandet i hyresmål utgår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Utfaller bedömningen av möjligheterna att i den nu angivna ordningen

bemästra de svårigheter som kan uppstå efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande negativt och kommer man alltså till att det måste antagas

att ett mycket stort antal mål skulle komma till de allmänna domstolarna, får

det anses motiverat att för en övergångstid skapa vissa särskilda anordningar,

varigenom tvisterna i första hand kan avgöras efter ett enkelt förfarande.

För att den åsyftade enkelheten skall nås får man avstå från

möjligheten att upptaga muntlig bevisning och åtskilligt annat som avser

att tillgodose rättssäkerheten men som därför också verkar tyngande. Man

kan hoppas, att för flertalet fall denna summariska prövning skall visa sig

tillräcklig; parterna skulle som regel nöja sig med detta avgörande. Till

domstolarna skulle då fullföljas väsentligen endast tvister, som är av mera

svårbedömd beskaffenhet eller av större vikt. Att förlägga avgörandet till

nämnder med primär uppgift att medla får, trots de olägenheter som enligt

vad förut anförts är förenade därmed, i ett sådant läge anses godtagbart.

Då förefintligheten av en stor mängd tvister om förlängning och hyressättning

måste antagas väsentligen bli en övergångsföreteelse, bör dock nämnderna

endast under övergångsskedet äga prövningsrätt och reglerna om

prövningsrätt alltså utformas som ett provisorium. På lagrådet kan ej ankomma

att framlägga förslag till de lagregler som skulle erfordras för en

lösning efter vad som nu antytts, och lagrådet har vid sin genomgång av

förslagets särskilda bestämmelser granskat desamma med utgångspunkt

från de allmänna bedömanden, på vilka det remitterade förslaget vilar.

Såsom framgår av vad nu anförts och vad lagrådet sedermera kommer

att andraga rörande de särskilda bestämmelserna i förslaget har lagrådet

åtskilliga erinringar mot detsamma. Detta förhållande bör emellertid icke

undanskymma att förslaget i stort sett innebär en godtagbar lösning av den

angelägna frågan om en övergång till en friare hyresmarknad. Viss överarbetning

torde dock böra ske innan förslaget upphöjes till lag. En översyn

av vissa lagregler är även önskvärd före lagstiftningens infogande i

jordabalken.

Lagen angående ändrad lydelse av 3 kap. nyttjanderättslagen

1 §•

Paragrafen inledes med en karakteristik av avtal, som kapitlet avser.

För sådant avtal införes beteckningen hyresavtal och det sägs bl. a., att

därigenom upplåtes lägenhet, som omfattar hus eller del av hus. I fortsättningen

av paragrafen användes emellertid samma beteckning för avtal, som

innefattar upplåtelse också av jord. För undvikande av denna oegentlighet

förordas, att ordet hyresavtal får utgå såsom särskild beteckning. Att så

sker hindrar icke att avtalet i kapitlets fortsättning omtalas med det allmänt

vedertagna uttrycket hyresavtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

318 Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Såsom nyss nämnts använder förslaget uttrycket »lägenhet som omfattar

hus eller del av hus» för att beteckna objektet för upplåtelsen. Det förutsättes

att innebörden av ordet lägenhet är känd. Ordet torde dock här vara

använt i en särskild betydelse som — även om hänsyn tages till den angivna

närmare bestämningen — saknar motsvarighet i vanligt språkbruk;

det omfattar t. ex. möblerade rum, som hyrs i andra hand, och sådana utrymmen

som garageplatser o. d. Det torde vara avsett, att ordet i förslaget

skall ha samma innebörd som i 3 kap. 1 § i dess nu gällande lydelse. Där

har ordet fått sin närmare bestämning genom hänvisning till beskrivningen

av avtalet. Lagrådet föreslår, att så sker även i förslaget genom att orden

»lägenhet som omfattar» i första punkten får utgå och att i andra punkten,

som vid bifall till vad lagrådet strax här nedan förordar kommer att hänföra

sig till objektet för upplåtelsen, ordet lägenhet införes såsom benämning

på detta.

I fråga om dispositionen av innehållet i paragrafen framhålles följande.

Bestämmelsen att kapitlet gäller även upplåtelse av lägenhet genom tjänsteavtal

är att anse som ett förtydligande av första punkten i första stycket,

utmärkande att vederlaget för upplåtelse kan utgå i form av arbete. Bestämmelsen

bör därför ha sin plats redan i andra punkten. Såsom en tredje punkt

bör upptagas stadgandet om kapitlets tillämplighet i vissa fall på upplåtelse

av jord; detta stadgande innefattar en utvidgning av det nyss angivna

tillämpningsområdet för kapitlet. Bestämmelsen om vad som avses

med bostadslägenhet har allmän giltighet inom det förevarande avtalsområdet

och bör därför lämpligen ges för sig i ett andra stycke.

Som tidigare framhållits är civillag i regel utformad med utgångspunkt

från att vad som avtalats alltid skall gälla, om annat icke uttryckligen stadgas,

medan förslaget är baserat på motsatt uppfattning. I 68 § stadgas nämligen,

att förbehåll som strider mot detta kapitel — varmed uppenbarligen

avses även i annat kapitel upptagen bestämmelse till vilken hänvisas — är

utan verkan mot hyresgästen eller annan, som äger träda i hyresgästens

ställe, om annat ej föreskrivits. Denna förslagets ståndpunkt får anses godtagbar

med hänsyn till mångfalden av tvingande bestämmelser. Emellertid

skall enligt förslaget vissa i 3 kap. nyttjanderättslagen upptagna bestämmelser,

vilka icke är av tvingande natur, med mer eller mindre oförändrad

lydelse överflyttas till nya lagen och i denna — eftersom intet sägs om undantag

från stadgandet i 68 § — bli tvingande på sätt där anges. Denna omkastning

medför i vissa fall att bestämmelser, som i mera begränsad omfattning

antingen ålägger hyresgästen skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten

eller inskränker hans rådighet över denna, blir tvingande på det sättet

att begränsningen icke kan avtalsvis skärpas. Det förtjänar påpekas, att

sådan ändring av en bestämmelses innebörd enligt förslaget ibland sker

utan att skäl därför anges eller förhållandet ens omnämns i motiven. Som

exempel kan anföras bestämmelsen i 25 § andra stycket i förslaget, mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

319

svarande 3 kap. 25 § andra stycket nyttjanderättslagen, om förbud för hyresgästen

att i lägenheten införa gods, som såvitt känt är eller med skäl kan

misstänkas vara behäftat med ohyra, samt bestämmelsen i 41 § i förslaget,

motsvarande 23 § andra stycket nyssnämnda kapitel, om förbud för hyresgästen

att inrymma utomstående personer i lägenheten, om det kan medföra

men för hyresvärden. Lagrådet vill vidare framhålla, att det ifrågavarande

stadgandet i 68 § bör ha sin plats i lagens början, så att det genast

blir klart hur de följande bestämmelserna ur förevarande synpunkt är att

förstå. Till undvikande av ingrepp i paragraf följ den kan stadgandet lämpligen

infogas i 1 § och placeras i ett tredje stycke. Bifalles detta, kan rubriken

före paragrafen få lydelsen Inledande bestämmelser och paragrafen,

efter några mindre jämkningar av redaktionell art, givas följande lydelse:

1 §. Detta kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till

nyttjande mot vederlag. Vad nu sagts gäller även om lägenheten upplåtits

genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal. Innefattar avtalet

även upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, äger kapitlet

tillämpning på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling

i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till

icke oväsentlig del användas såsom bostad.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan

mot hyresgästen eller den som äger träda i hans ställe, om ej annat anges.

Om upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid finns

bestämmelser i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar.

2 §.

Stadgandet i sista punkten av paragrafen har fått en sådan utformning,

att innebörden blivit dunkel. Att det är fråga om anteckning av personförändring

å hyresgästsidan kommer till klarare uttryck, därest bestämmelsen

formuleras så, att om någon i laga ordning träder i hyresgästens ställe,

skall likaledes på begäran göras anteckning därom.

3 och 4 §§.

I 3 § har för där avsedda fall till en början givits uttömmande regler om

uppsägning, vilka sammanställda med det av lagrådet vid 1 § berörda stadgandet

i förslagets 68 § första stycket leder till att överenskommelse med

avvikande innehåll ej skulle äga verkan mot hyresgästen. I betydande omfattning

borttages emellertid sådan effekt genom stadgandet i sista stycket

att avtal beträffande uppsägning i vissa hänseenden skall gälla. Första stycket

i 4 § kan på visst sätt sägas ha en liknande uppbyggnad som 3 §. I första

punkten sägs nämligen intet annat än att vad som avtalats skall gälla. Andra

stycket i 4 § bygger däremot på en motsatt princip. Här sägs intet om

det fall att avtalet innehåller bestämmelser om uppsägning. Det förutsät
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

tes — såsom allmänt sker i civillagstiftning — att vad som avtalats skall

gälla. Däremot ges regler dels för det fall att intet avtalats och dels för

visst fall, då avtalsfriheten beskäres.

Genom att sålunda skilda metoder använts vid utformningen av ifrågavarande,

nära sammanhängande regler har de blivit mindre lättillgängliga

och ägnade att föranleda missförstånd. Läsaren måste sålunda fråga sig

huruvida överenskommelser rörande uppsägning i fall som avses i 4 § andra

stycket skall äga verkan mot hyresgästen. En enhetlig metod bör begagnas.

Utgångspunkten bör därvid, såsom i 4 § andra stycket, vara att överenskommelser

i ämne varom lagen saknar regler gäller utan att detta uttryckligen

utsäges i lagen. Bestämmelserna bör begränsas att avse dels de fall då intet

överenskommits och avtalet alltså måste utfyllas och dels de fall då trots

vad som överenskommits en för hyresgästen mera gynnsam ordning skall

gälla. Enhetlighet uppnås, om 3 § och 4 § första stycket omarbetas i enlighet

härmed. I det följande anges hur paragraferna efter en sådan omarbetning

kan lyda.

Vad härefter angår den närmare utformningen av 3 § må framhållas,

att i paragrafen talas om hyrestid, avtalad hyrestid och tid under vilken

hyresförhållandet varar. Departementschefens uttalanden lämnar ej klart

besked om innebörden i de olika uttrycken. Med den tid hyresförhållandet

varar är tydligen att förstå hela den tid hyresgästen disponerat lägenheten,

vare sig fråga är om endast den ursprungliga upplåtelsetiden eller sådan tid

och tid, under vilken avtalet förlängts, eller ock en sammanhängande tid,

bestående av tidsperioder för upplåtelser, som i princip är självständiga i

förhållande till varandra. Såväl ordet hyrestid som uttrycket avtalad hyrestid

torde åsyfta den löpande hyresperioden. Det senare uttrycket synes därför

böra utgå. Tvekan kan råda om vad som åsyftas skola gälla, när ett avtal

förlängts och förlängningsperioden avser annan tidrymd än den som den

tidigare perioden gällde. Även i detta fall torde den löpande perioden, dvs.

förlängningsperioden, böra anses såsom hyrestid.

Uttrycket avtalad hyrestid återfinnes även i andra paragrafer och även

i dessa torde uttrycket böra utbytas mot ordet hyrestid.

I enlighet med vad som numera vanligen sker torde i stället för uttrycket

fjorton dagar böra användas beteckningen två veckor.

I 4 § första stycket torde förutsättningarna för tyst förlängning böra anges

vara, att hyresgästen suttit kvar i lägenheten en månad efter hyrestidens

utgång utan att hyresvärden anmanat honom att flytta.

Inledningen av andra stycket synes böra omformuleras på sådant sätt att

läsaren förstår att stycket gäller samtliga fall, då hyrestiden ej är bestämd,

och ej blott den grupp av dessa för vilka uppsägningstid ej avtalats. Första

punkten avser väl blott denna senare grupp, men andra punkten gäller avtal

hörande till den andra gruppen, alltså avtal på obestämd tid med uppsägningsklausul.

Sistnämnda punkt, som i förslaget bl. a. genom ordet »dock»

opaginerad Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

utformats som ett undantag från regeln i första punkten, bör erhålla en

lydelse, varigenom blir klart att bestämmelsen i andra punkten är sidoordnad

med den i första punkten.

Med beaktande av vad nu anförts och efter vissa ytterligare jämkningar

av redaktionell natur kan förevarande paragrafer ges följande lydelse:

3 §. Är hyresavtal träffat för bestämd tid, skall, om hyresförhållandet vid

hyrestidens utgång varat längre än nio månader i följd, uppsägning alltid

ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid hyrestidens utgång.

Innehåller avtal, som skall uppsägas för att upphöra vid hyrestidens utgång,

ej bestämmelse om uppsägningstid, skall uppsägningen ske, om hyrestiden

är

1. längst en vecka, senast en dag i förväg,

2. längre än en men längst två veckor, senast två dagar i förväg,

3. längre än två veckor men längst tre månader, senast en vecka i förväg,

4. längre än tre men längst sex månader, senast en månad i förväg,

5. längre än sex månader men längst ett år, senast tre månader i förväg,

6. längre än ett men längst fem år, senast sex månader i förväg,

7. längre än fem år, senast ett år i förväg.

Saknar avtalet bestämmelse om verkan av utebliven uppsägning och uppsäges

det ej inom rätt tid, anses det förlängt på ett år, om hyrestiden överstiger

nio månader, och eljest på tid som motsvarar hyrestiden.

4 §. Är hyresavtal träffat för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning

och har hyresförhållandet vid hyrestidens utgång icke varat längre än nio

månader i följd, anses avtalet, om hyresgästen suttit kvar i lägenheten en

månad efter hyrestidens utgång utan att hyresvärden anmodat honom att

flytta, förlängt på obestämd tid.

Är hyrestiden ej bestämd, skall den, om uppsägningstid icke avtalats,

utgå en månad efter uppsägning eller, såvida hyresförhållandet varat längre

än ett år, på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från

uppsägningen. Beror hyresförhållandet av annan anställning än som avses

i 46 § första stycket 7, har hyresgästen alltid rätt till en uppsägningstid av

minst en månad.

Fardagar är den 1 april och den 1 oktober.

5 §•

Enligt remissprotokollet föreslår departementschefen, att hyresvärd eller

hyresgäst, när den maximala hyrestiden gått ut, får säga upp avtalet att

upphöra på den fardag, som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.

Uppenbarligen är emellertid ej avsikten att hinder skall möta

mot att uppsägningen sker redan före maximitidens utgång. En annan sak

är, att genom uppsägning dessförinnan hyresförhållandet ej kan bringas

till upphörande förrän på närmaste fardag därefter. I detta hänseende ansluter

förslaget till gällande rätt.

11 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A1 år 1967

Innebörden av regeln i tredje stycket första punkten skulle komma till

tydligare uttryck, om den inleddes med orden: Är lägenhet upplåten för

hyresgästens livstid, äger vid dennes död hans make inträda som hyresgäst

under sin livstid etc. Vidtages denna omformulering, bör i nästa punkt

ordet »dock» inskjutas efter »hyresvärden».

6 §•

Om vad lagrådet tidigare föreslagit beträffande 3 § vinner bifall, skall

hänvisningen till 3 § avse dess andra stycke.

7 §•

Den nu gällande regeln, att om fardag infaller på söndag eller annan

allmän helgdag, tillträde eller avträde skall ske först påföljande söckendag,

har genom bestämmelsen i paragrafens första stycke utsträckts till att

gälla alla situationer, då hyrestiden går ut på en söndag eller annan allmän

helgdag. Denna utvidgning av tillämpningsområdet är väl motiverad

för de flesta fall, men bestämmelsen passar uppenbarligen icke, då fråga

är om sedvanlig uthyrning av hotellrum och liknande hyresförhållanden.

Detsamma gäller stadgandena i andra stycket av paragrafen.

Eftersom de föreslagna bestämmelserna på sätt berörts vid 1 § är tvingande,

fordras ett särskilt stadgande för att undantaga de här avsedda fallen.

Samma resultat torde emellertid i stort sett kunna nås genom att bestämmelserna

göres dispositiva. Med hänsyn till svårigheten att draga upp

gränsen för de fall, som icke bör omfattas av bestämmelserna, synes den

senare utvägen vara att föredraga. Lagrådet föreslår därför, att till förevarande

paragraf fogas ett tredje stycke av innehåll, att bestämmelserna i

första och andra styckena ej skall gälla, om annat avtalats.

9 och 15 §§.

I 9 § första stycket och 15 § gällande hyreslag finns bestämmelser om

lägenhetens skick på tillträdesdagen samt under hyrestiden. Bestämmelserna

har icke upptagits bland dem, som enligt 19 § är tvingande, och frågor

rörande lägenhetens skick kan följaktligen — med den begränsning, som

följer av andra stadganden — regleras genom avtal.

I det remitterade förslaget har de angivna bestämmelserna med ett enligt

ordalagen oförändrat innehåll intagits i 9 § och 15 § första stycket. Då förslaget

emellertid är uppbyggt efter den principen, att lagens bestämmelser

skall vara tvingande för hyresvärden, om ej annat stadgas, och sådant stadgande

saknas, blir följden, att den avtalsfrihet som sålunda föreligger enligt

gällande rätt, kommer att upphöra. Att detta icke varit avsikten framgår

bl. a. av bestämmelsen i 11 § tredje stycket, vars tillämpning förutsätter,

att överenskommelse skall kunna träffas om lägenhetens skick. I 9 § och

15 § första stycket bör därför intagas det förbehållet, att bestämmelserna

gäller endast om ej annat avtalats.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr tki år 1967 323

De nu gällande bestämmelserna anses i allmänhet icke medföra längre

gående skyldighet för hyresvärden att under hyrestiden reparera lägenheten

än att denna icke får genom försummat underhåll försämras så, att den

icke längre befinner sig i den klass som förutsattes vid avtalets ingående.

Under remissbehandlingen av förslaget framfördes önskemål om sådan utformning

av bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt, att hyresgästens

anspråk på reparationer i lägenheten skulle tillgodoses bättre än

för närvarande. Även om de föreslagna normerna för hyressättningen kan

antagas för framtiden medföra en förbättring av fastighetsunderhållet, har

departementschefen funnit sig böra tillmötesgå önskemålet. I enlighet härmed

har i andra stycket av 15 § intagits ett stadgande av innebörd, att

hyresvärd i fråga om lägenhet, som helt eller delvis är uthyrd till bostad,

är skyldig att i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering,

målning och andra sedvanliga reparationer till följd av lägenhetens

försämring genom ålder och bruk. Eftersätter hyresvärden denna skyldighet,

har hyresgästen enligt 18 § samma rätt till i första hand självhjälp

och nedsättning i hyran som tillkommer honom, när hinder eller men uppstår

i nyttjanderätten. Bestämmelsen i 15 § andra stycket är av tvingande

natur, medan påföljden enligt 16 § kan i viss utsträckning modifieras genom

avtal.

Den föreslagna regeln har sitt berättigande närmast i en situation, då

bostadsbrist föreligger. Råder däremot jämvikt på bostadsmarknaden eller

finns ett överskott på bostäder, kan dess värde sättas i fråga. Bortsett härifrån

synes det vara i hög grad diskutabelt, huruvida stadgandet bör få en

så generell giltighet som förslaget avser. Väl kan det ha sitt berättigande

vid uthyrning av bostadslägenheter i vanliga hyreshus, men man frågar sig

av vad anledning det skall vara otillåtet att hyra ut en villa eller liknande

med skyldighet för hyresgästen att själv svara för underhållet. Logiskt sett

framträder det också som egendomligt, att parterna skall kunna träffa

överenskommelse i fråga om omfattningen av och ansvaret för de större

reparationer, på vilka paragrafens första stycke är tillämpligt, medan de

mindre underhållsarbeten, som avses i andra stycket, skall vara undantagna

från deras disposition.

I övrigt medför stadgandet uppenbarligen besvärliga gränsdragningar i

skilda hänseenden. Vad som menas med sedvanliga reparationer är sålunda

— fastän viss ledning erhålles genom att det angives, att tapetsering och

målning hör dit — icke helt klart. Likaså torde svårigheter uppkomma, då

det gäller att draga gränsen mellan sådana i och för sig tillåtna hyresavtal,

enligt vilka vederlaget skall helt eller delvis erläggas i form av underhållsarbete

på fastigheten, och avtal, som lägger lägenhetsunderhållet på hyresgästen

och alltså enligt den föreslagna regeln är otillåtna. Risk torde föreligga

för att i sådana fall avtalets formella utformning och icke dess materiella

innebörd lätt kan komma att fälla avgörandet.

llj- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 141

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1967

Enligt lagrådets mening talar sålunda åtskilligt för att jämkningar och

förtydliganden är påkallade i fråga om berörda bestämmelse. Som bestämmelsen

tillkommit under departementsbehandlingen, har remissinstanserna

icke haft tillfälle att taga ställning till den och belysa dess verkningar. Ej

heller har under departementsbehandlingen, såvitt remissen utvisar, uppmärksamhet

ägnats åt de komplikationer, vilka bestämmelsen enligt vad

lagrådet antytt kan väntas medföra. På den utredning som föreligger anser

lagrådet sig icke kunna framlägga något utformat förslag till reglering av

spörsmålet utan får inskränka sig till att hänvisa till de synpunkter, som

förut redovisats.

En tvingande bestämmelse i 15 § andra stycket bör föranleda, att det förut

föreslagna förbehållet för giltigheten av bestämmelsen i paragrafens

första stycke skall gälla icke blott då ej annat avtalats utan även då icke

annat följer av andra stycket.

20 §.

Paragrafens andra stycke innehåller väsentligen regler om ett på visst

sätt begränsat undantag från den enligt första stycket medgivna avtalsfriheten.

För att detta samband mellan de båda styckena skall framträda tydligare

och undantagsreglerna förenklas bör andra stycket jämkas i redaktionellt

hänseende och sammanföras med första stycket. Andra punkten i

andra stycket bör utgå; den innehåller blott en erinran om förslagets i 68 §

första stycket uttalade ståndpunkt att avtal, som till hyresgästens fördel

avviker från en eljest tvingande lagregel, är gällande. Vidare kan anmärkas,

att med den terminologi som valts orden »under hyrestiden» i andra stycket,

mot vad som åsyftats, kommer att avse varje hyresperiod. Orden kan

såsom obehövliga utgå. Lagrådet föreslår, att första och andra styckena får

bilda ett nytt första stycke av följande lydelse:

Har avtal ej träffats om tiden för betalning av hyra som skall utgå i

pengar, skall hyran betalas senast sista söckendagen före varje kalendermånads

början eller, om hyran beräknas för kortare tid än en månad, senast

sista söckendagen före början av den tid för vilken hyran beräknas.

För bostadslägenhet som omfattar högst fyra rum, varvid kök räknas som

rum, får dock den hyra, som belöper på annan kalendermånad än den första,

betalas senast sista söckendagen före månadens början, även om avtal

träffats om tidigare förfallodag.

Bifall till detta förslag föranleder jämkning av 44 §.

21 §.

Rätten för hyresgäst att vid tvist nedsätta belopp hos överexekutor utsträckes

genom förslaget att gälla även fall när hyra, som skall utgå i pengar,

icke är till beloppet bestämd i avtalet, utan detta endast ger anvisning om

hur hyran skall beräknas. Tanken torde vara att utsträckningen skall gälla

opaginerad Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

endast när tvisten hänför sig till förutsättningarna för beräkningen eller

sättet för denna. För att denna begränsning av tillämpningsområdet liksom

förhållandet att nedsättningsrätten gäller endast tvistigt belopp skall komma

till klarare uttryck kan andra punkten i första stycket ges den lydelsen

att vad nu — dvs. i första punkten — sagts skall äga motsvarande tillämpning,

när tvist råder om storleken av hyra som skall utgå i pengar utan att

vara till beloppet bestämd i avtalet.

Om tredje stycket inleds med uttrycket »Har hyresgästen sålunda nedsatt

belopp hos överexekutor», blir otvetydigt, att — såsom uppenbarligen

avSes — regeln om inskränkningen i hyresvärdens rätt att få hyresrätten

förklarad förverkad gäller endast vid nedsättning i enlighet med bestämmelserna

tidigare i denna paragraf.

22 §.

Enligt 22 § nuvarande hyreslag gäller, att om hyresvärden inom stadgad

tid anhängiggjort talan mot hyresgästen om utfående av nedsatt belopp, detta

ej får lyftas, förrän hyresvärdens talan genom dom, som vunnit laga kraft,

eller förlikning eller annorledes bragts till slut. I den häremot svarande bestämmelsen

i det remitterade förslaget har — utan att därmed torde avses

någon ändring i sak -— tidpunkten, före vilken nedsatt belopp ej får lyftas,

angivits på det sättet att hyresvärdens talan blivit avgjord. Detta uttryck

ger ej klart vid handen, att beloppet ej får lyftas, förrän rättens avgörande

vunnit laga kraft. För att undanröja denna tveksamhet föreslår lagrådet,

att ordet slutligen inskjutes före ordet avgjord eller också att stadgandet

gives lydelsen, att nedsatt belopp ej får lyftas, förrän hyresvärdens talan

blivit avgjord genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft.

24 §.

Ordalagen i första stycket torde böra jämkas så att — liksom fallet är

i gällande lag och de båda utredningsförslagen — det klart framgår, att

regeln i sista punkten har avseende endast på brandskada, som vållats av

hyresgästens husfolk och andra för vilka han svarar.

Innebörden av regeln i femte stycket torde komma till bättre uttryck genom

lydelsen, att därest i fråga om lägenhet, som upplåtits för att helt eller

delvis nyttjas för annat ändamål än bostad, träffats avtal, varigenom hyresgästens

ansvar utsträckes utöver vad som föreskrives i första—fjärde styckena,

det är gällande.

26 §.

Såsom lagrådet utvecklat vid 3 och 4 §§ synes med ordet hyrestid åsyftas

varje hyresperiod för sig. Förbudet i förevarande paragrafs andra stycke

för hyresvärden att under sista månaden av »hyrestiden» utföra förbättringsarbeten

av mindre brådskande natur torde avses skola gälla endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

sista månaden av den sammanlagda tid hyresförhållandet varar. Ordet

»hyrestiden» torde därför böra utbytas mot uttrycket »hyresförhållandets

bestånd».

30 §.

Avsikten torde vara, att bestämmelserna i 2 kap. 32 § skall äga motsvarande

tillämpning vid hyra endast om de omständigheter varom fråga är

inträffar före tillträdet. För att detta skall komma till klart uttryck föreslår

lagrådet, att inledningsorden i förevarande paragraf får lyda »Bestämmelserna

i 2 kap. 32 § om verkan av att före tillträdesdagen fastighet» samt

att i fortsättningen sammanbindningsordet »att» får utgå på tre ställen.

32 §.

Mot departementschefens uppfattning att överträdelse av överlåteiseförbudet

föreligger redan i och med överlåtelsen är intet att erinra, överlåtelseförbudet

bör leda till att avtal om överlåtelser regelmässigt sker under villkor

om hyresvärdens godkännande. Ett sådant avtal innebär självfallet ej

någon otillåten överlåtelse. Ett förfarande att först överlåta villkorslöst i

förhoppning att hyresvärden skall godtaga överlåtelsen eller åtminstone

ej begära rättelse men med tanke att i motsatt fall rygga överlåtelseavtalet

kan väntas bli begagnat endast i undantagsfall. Om överlåtelse utan samtycke

eller tillstånd skett och hyresvärden, trots att samtycke begärts, underlåter

att reagera, blir i första hand att bedöma huruvida hans passivitet

kan tolkas som ett godkännande. År så ej fallet, föreligger väl rätt för hyresgästen

att uppsäga avtalet, men något hyresförhållande mellan hyresvärden

och den till vilken hyresrätten överlåtits uppkommer ej. Värdens underlåtenhet

att begära rättelse kan med andra ord ej medföra, att den som

efter överlåtelse sitter i lägenheten blir hyresgäst. Överlåtaren — och endast

denne -— är fortfarande hyresgäst. Vad nu sagts gäller dock som förut

nämnts endast under förutsättning att ej underlåtenheten att begära rättelse

är att tolka som ett samtycke.

34—36 §§.

När de i förevarande paragrafer angivna situationerna föreligger, är det

ej blott en rätt utan även en skyldighet för hyresnämnden att lämna det

tillstånd varom det är fråga. Detta bör framgå av lagtexten.

Överlåtelserätten enligt 34 § andra stycket torde även när fråga är om

överlåtelse till dödsbodelägare böra föreligga endast om denne varaktigt

sammanbodde med den döde. För att ordalagen klart skall utvisa detta kan

ordet »sådan» lämpligen inskjutas före uttrycket dödsbodelägare.

Enligt 35 § äger hyresgäst under viss förutsättning överlåta hyresrätten

till bostadslägenhet i syfte att genom byte erhålla annan bostadslägenhet

eller bostadsrättslägenhet. Ordet byte torde enligt allmänt språkbruk inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

fatta ett förfarande, varigenom en person överlåter något till en annan och

av denne erhåller vederlag, som till väsentlig del utgöres av annat än pengar.

I förevarande paragraf torde ordet byte emellertid avse icke blott det fall

att hyresgästen överlåter hyresrätten till en lägenhet till en annan person

och av denne erhåller hyres- eller bostadsrätt till en annan lägenhet utan

även den situationen att hyresgästen överlåter sin hyresrätt till en lägenhet

till en person medan han av en tredje person erhåller hyres- eller bostadsrätt

till en annan lägenhet. Hinder synes ej möta att i förevarande sammanhang

använda ordet byte på detta något oegentliga sätt, åtminstone ej i de

fall då de sammankopplade transaktionerna innefattar, att vad envar avstår

och erhåller utgöres av hyres- eller bostadsrätt. Omfattar förfarandet många

led, kan lätt nog inträffa, att i något av leden ingår ett villaköp eller att

vederlaget i något led utgöres icke av hyres- eller bostadsrätt utan av kontanter

eller att kedjan ej är sluten, dvs. på den ena ytterkanten står någon

som utan vederlag avstår från hyresrätt medan på den andra kanten står

någon som utan vederlag erhåller hyresrätt. Även om i förfarandet i dess

helhet ingår led, som ej kan betecknas som byte, torde byte i lagens mening

böra anses föreligga i fråga om den som avstår från hyres- eller bostadsrätt

och samtidigt erhåller en motsvarande rätt. Hur saken ordnas i led, i vilka

vederbörande ej ingår som kontrahent, torde alltså böra vara ovidkommande.

En överlåtelse av hyresrätt kan ske antingen genom byte eller som en fristående

åtgärd. Samtycker hyresvärden till överlåtelsen, kan anledning saknas

att närmare klarlägga huruvida fråga är om ett byte eller en fristående

överlåtelse. Med hänsyn till första stycket sista punkten i förevarande paragraf

är emellertid denna fråga av betydelse i fortsättningen; är fråga om

en°fristående överlåtelse, äger den nye hyresgästen vida större möjligheter

att omedelbart utnyttja lägenheten som bytesobjekt än om han åtkommit

den genom byte. Avgörande för hur han erhållit lägenheten torde böra vara

vad som faktiskt förekommit. Har det varit ett bytesförfarande, bör hyresgästen

anses ha åtkommit lägenheten genom byte, även om hyresvärden

utan att närmare undersöka arten av överlåtelsen samtyckt till densamma.

Byte kan alltså föreligga, även om det ej varit fråga om tvångsforfarande

grundat på myndighets tillstånd.

Förslaget upptager såsom en förutsättning för att byte skall få äga rum,

att hyresgästen genom bytet erhåller annan bostadslägenhet eller bostadsrättslägenhet.

Under bostadsrätt kan upplåtas såväl lägenhet, avsedd till

bostad, som annan lägenhet. Av motiven framgår emellertid, att bytesrätten

icke skall gälla, när hyresgästens syfte är att erhålla en lägenhet av sistnämnda

slag. Denna begränsning bör komma till uttryck även i lagtexten,

förslagsvis genom att syftet med bytet anges vara, att hyresgästen skall erhålla

bostad i annan under hyres- eller bostadsrätt upplåten lägenhet. Visserligen

kommer därigenom bytesrätten enligt ordalagen att avse äien sa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

dan lägenhet, som endast till oväsentlig del användes såsom bostad och således

icke är att hänföra till bostadslägenhet i förslagets mening, men eftersom

en förutsättning för bytet skall vara att hyresgästen därigenom erhåller

annan bostad, torde denna omformulering sakna praktisk betydelse.

38 §.

Reglerna i förevarande paragraf har avseende endast på överlåtelser, som

är bindande i förhållande till hyresvärden. Såsom framhållits vid 32 § är

efter en överlåtelse, vartill hyresvärden varken uttryckligen eller på annat

sätt lämnat sitt samtycke och vartill ej heller hyresnämnden givit sitt tillstånd,

fortfarande den överlåtande hyresgästen ensam att anse som hyresgäst.

Någon ändring sker ej häri, även om hyresvärden underlåter alt begära

rättelse. Också om så lång lid har gått från det att hyresvärden fick vetskap

om överlåtelsen att hyresvärden ej längre kan få till stånd vräkning,

gäller vad nu sagts. Överlåtaren svarar alltså fortfarande för hyran, och

någon betalningsskyldighet i fråga om hyran i förhållande till hyresvärden

har ej den till vilken överlåtelsen skett.

Vad angår stadgandets utformning torde förutsättningen för hyresgästens

befrielse böra angivas vara att hyresgästen med samtycke av hyresvärden

eller med tillstånd överlåter hyresrätten. Befrielsen skall avse de

skyldigheter hyresavtalet ålägger honom för tiden efter överlåtelsen, och

för att detta skall tydligare framgå torde en jämkning böra göras. Eftersom

en hyresgäst vid sin död automatiskt efterträdes av sitt dödsbo som hyresgäst,

är det i andra punkten upptagna stadgandet om hyresgästs dödsbo

obehövligt. Stadgandet bör utgå.

40 §.

Vad lagiådet lörst anmärkt vid 34—36 §§ gäller även förevarande paragraf.

42 §.

I törsta stycket under 6 behandlas förverkande av hyresrätten dels på

den grund att lägenheten vanvårdats och dels till följd av att hyresgästen

åsidosatt skyldighet enligt 25 §. Gällande rätt uppställer i sistnämnda men

däremot ej i förstnämnda fall såsom särskild förutsättning för förverkande,

alt trots tillsägelse rättelse icke skett. Så som det remitterade förslaget

utformats bär denna förutsättning — utan att så torde vara avsett _

utsträckts till att gälla även vanvardsfallet. Gällande ordning torde böra

bibehållas. Detta synes enklast kunna uppnås därest — i likhet med vad

som skett i 32 § gällande lag — ordet »om», i stället för att upptagas i första

styckets inledande råd, upprepas för varje med siffra betecknat fall och,

såvitt gäller grupperna under punkt 6, för vardera gruppen.

En omredigering i enlighet med vad sålunda förordats öppnar vidare möj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196/

Utfhet till sådan omformulering av stadgandet under 1 att det blir något

läftill°ängUgare än enligt lydelsen i det remitterade förslaget. Stadgandet

ÄLL, *- följande^lydelse, därvid i anslutning tid vason*«U

vid 3 och 4 §§ ordet hyrestiden bör utbytas mot uttrycket hyresförhållandet

1 om hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgar i pengar utöver

två söckendagar efter förfallodagen och annat ej följer av 53 §’ d°^

i fall då hyran skall betalas i förskott för längre tid an en manad endast o

hyresgästen dröjer med betalning av den på en kalendermanad belöpa

hyran utöver två söckendagar efter månadens början eller, såvitt angar

hyran för första kalendermånaden under hyresförhållande , e er or a

dagen.

44 §.

Såväl enligt gällande lag som enligt kommitté- och sakkunmgforslagen

skall nedsättning hos överexekutor medföra avsedd verkan endast om den

sker senast tolfte söckendagen från uppsägningen. Det remitterade forslade

däremot innehåller efter orden, att ingen tidsfrist galler beträffande nedsättning.

Avsikten lär dock vara att samma frist skall galla for nedsättning

som för betalning. Lagrådet förordar därför, att i uttrycket »om hyrau

betalas senast tolfte söckendagen från uppsägningen» ordet betalas flyttas

och får sin plats efter ordet uppsägningen. ,

Den i paragrafen förekommande hänvisningen till 20 § tredje eller fjar

stycket bör, om lagrådets förslag vid 20 § vinner bifall, avse andra eller

tredje stycket.

45 §.

Förslaget utgår från att den som hyr en lägenhet också förvärvar ett besittningsskydd

i fråga om denna. Skyddet har beträffande bostadslägenhet

utformats som en rätt till förlängning av hyresavtalet. Detta innebar såsom

inledningsvis i korthet berörts, att något nytt hyresavtal icke skall anses

ha kommit till stånd, då hyresförhållandet fortsätter efter avtalstidens

utgång; till grund för hyresförhållandet ligger fortfarande det tidigare avtalet,

vilket i princip fortsätter att gälla såväl avtalsrättsligt som sakrätts
li^t.

°Denna uppbyggnad av besittningsskyddet står i god överensstämmelse

med det betraktelsesätt som kan anläggas i fråga om det säkerligen vanligaste

fallet av fortsatt hyresförhållande, nämligen då detta utan förändringar

löper vidare efter avtalstidens utgång på grund av en i avtalet ingående

förlängningsklausul. I sådant fall kan avtalet anses ha redan från

början innefattat förlängningen. Enligt förslaget skall emellertid väsentliga

förändringar kunna äga rum i hyresförhållandet utan att nytt avtal kommer

till stånd. Har lägenhet hyrts av flera gemensamt, kan sålunda enligt

47 § hyresrätten vid förlängning tilläggas en av hyresgästerna. Det ar t. o. in.

opaginerad Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj.ts proposition nr U1 år 1967

möjligt att hyresgästs make, oaktat han ej har del i den ursprungliga hyresrätten,

blir berättigad att få hyresavtalet förlängt och att själv inträda som

hyresgäst ulan att nytt avtal anses komma till stånd. Även i övrigt är det

möjligt att låta avtalet lå nytt innehåll. Sålunda kan enligt 48 § liyresbeloppet

väsentligt ändras; hyresgästen är vid förlängning skyldig att godtaga

den hyra som hyresvärden fordrar, såvida icke dennes krav är oskäligt. Vidare

skall villkor som hyresvärden i andra hänseenden uppställer gälla, om

de icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilliga. Efter

förlängning kan hyresavtalet således gälla mellan andra parter än tidigare

och materiellt ha väsentligt annat innehåll, men likväl skall det ursprungliga

avtalet anses fortfarande vara i kraft.

Genom denna utformning skiljer sig förslaget från vad som för närvarande

gäller. Vid tillämpning av besittningsskyddslagen anses nämligen ett

nytt avtal komma tdl stånd vid varje förlängning av hyresförhållandet. Detta

gäller således även för det fall, alt ingen förändring i övrigt sker i det

ursprungliga avtalet. En reglering av förevarande spörsmål på sätt det föreliggande

förslaget anger innebär, att överenskommelser om ändring i hyresvillkoren

kommer att bli gällande mot tredje man i den mån de håller

sig inom de gränser lör avtalsfriheten, som förslaget uppdrar. Hyresrätten

bibehåller den plats i förmånsrättsordningen, som tillkom rätten enligt det

ursprungliga avtalet. Med hänsyn framför allt till att optionsrätten vid hyresförhållanden

kan sägas vila på social grund synes dock den föreslagna

regleringen i och för sig kunna godtagas. Lagrådet vill emellertid understryka,

att såsom departementschefen anmärkt anledning finns att återkomma

till frågan om ändringsavtals rättsliga verkan i samband med att

förslag lagges fram om att infoga de hyresrättsliga bestämmelserna i förslaget

till ny jordabalk ävensom vid översynen av arrendelagstiftningen.

Som förut nämnts utgår det remitterade förslaget från att hyresgästen i

och med hyresavtalet förvärvar ett besittningsskydd. I vissa fall göres emellertid

undantag från denna regel, och omständigheter kan även förekomma

som medför alt ett förvärvat skydd går förlorat. Bestämmelser, som närmare

reglerar inskränkningarna i besittningsskyddet såvitt angår bostadslägenheter,

meddelas i 45 och 46 §§. Bestämmelserna har uppdelats så, alt

i 45 § intagits sådana som generellt begränsar tillämpningsområdet för besittningsskyddet,

medan i 46 § angivits de grunder, som leder till att besittningsskyddet

i det enskilda fallet brytes. Skiljelinjen har därvid varit den,

att inskränkningen utformats som ett generellt undantag, när regeln innehar

en klar och lattolkad gräns mellan besittningsskyddsområdet och det

område, där fri uppsägningsrätt skall råda, samt läget dessutom är sådant

att det ler sig befogat att hyresvärden kan få till stånd ett snabbt avgörande

av besittningsskyddslrågan. Kräver inskränkningen däremot en avvägning

i det enskilda fallet mellan parternas intressen, har den utformats som en

besittningsskyddsbrytande grund.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1967

331

Undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde

göres i 45 § för dels hyresförhållande, som upphör innan det varat mer än

nio månader i följd, dels lägenhet, som utgör del av upplåtarens hostad, och

dels — under vissa förutsättningar — hyresförhållande, beträffande vilket

upplåtaren förbehållit sig att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt

till förlängning av hyresavtalet. Bland undantagen har icke upptagits det

fall, att hyresrätten är förverkad. Det ligger emellertid i sakens natur, att ett

giltigt hyresavtal utgör en förutsättning för att förlängning över huvud taget

skall kunna komma i fråga. En tyst sådan förutsättning kan därför

antagas ligga bakom bestämmelserna i 45 §, och förverkande utgör således

i själva verket ytterligare ett undantag från bestämmelsernas tillämpningsområde.

Emellertid innehåller också 46 § ett undantag för det fall, att hyresrätten

är förverkad. Skillnaden mellan förverkandefallet i 45 § och det

fall, som avses i 46 §, bör ligga däri, att bestämmelsen i 46 § avser en situation,

då hyresrätten väl är förverkad men hyresvärden icke under åberopande

därav säger upp avtalet att upphöra utan nöjer sig med att åberopa

förverkandet som hinder mot förlängning av avtalet. Om hyresvärden däremot

på grund av förverkandet säger upp avtalet att upphöra, bör bestämmelserna

om besittningsskydd icke vara tillämpliga på hyresförhållandet.

Denna innebörd av bestämmelserna i 45 och 46 §§ bör komma till direkt

uttryck i lagtexten. I 45 § bör sålunda som ett nytt undantag upptagas det

fall, att hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad.

Med hänsyn till att jämlikt 47 § under vissa omständigheter hyresgästs

make har rätt till förlängning av hyresavtal även när detta är förverkat,

måste bestämmelsens giltighet dock begränsas till sådana fall, då ej annat

följer av nämnda paragraf. I likhet med vad som gäller enligt 46 § bör med

förverkande likställas förhållande som avses i 28 §.

Det i punkt 3 i 45 § angivna undantaget utgör i själva verket ett undantag

från den allmänna regeln i förslagets 68 §, att förbehåll som strider mot

hyreskapitlets bestämmelser är utan verkan mot hyresgästen, om annat ej

föreskrivits. Det är således till sin natur ej att jämställa med de övriga

undantagen och bör därför ej samordnas med dessa utan upptagas som en

regel för sig, lämpligen i paragrafens andra stycke. Med anledning av det

uppställda kravet på särskild form för viljeförklaringen vill lagrådet framhålla,

att ett sådant formkrav är föga förenligt med den rådande tendensen

att icke låta överenskommelsers giltighet vara beroende av att de träffats

i viss form. Med hänsyn till att viljeförklaringen kan komma till stånd lång

tid efter det att hyresavtalet ingåtts synes det vidare från språklig synpunkt

vara oegentligt att beteckna den som ett förbehåll.

Biträdes vad lagrådet förordat i det föregående, bör förverkandefallet intagas

i paragrafens första stycke under punkt 3, som därvid torde erhålla

följande lydelse:

3. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

eller att förhållande som avses i 28 § föreligger samt annat ej följer av 47 §.

Vidare bör paragrafens andra stycke förslagsvis utformas sålunda:

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit,

att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning,

och har överenskommelsen när den träffats innan hyresförhållandet varat

längre än nio månader i följd godkänts av hyresnämnden, är överenskommelsen

gällande. Om make som ej har del i hyresrätten hade sin bostad i

lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen mot

honom endast om han godtagit den.

46 §.

I enlighet med vad som anförts under föregående paragraf skall förverkandefallen

i punkt 1 avse endast sådana, då hyresvärden väl åberopar att

hyresrätten är förverkad men likväl icke gör gällande förverkandepåföljd

utan låter hyrestiden enligt det löpande avtalet gå till ända. Motsvarande

gäller, då rätt till uppsägning föreligger enligt 28 §. Vad sålunda åsyftas

kommer till klarare uttryck, om bestämmelsen i punkt 1 erhåller den lydelsen,

att hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §

utan att likväl hyresvärden bringar avtalet att upphöra på grund därav.

Innebörden av det i punkt 7 använda uttrycket allmän verksamhet är ej

fullt klar, och motiven ger icke närmare ledning för tolkning av uttrycket.

Vad som åsyftas torde vara statlig och kommunal verksamhet, och stadgandet

tar således sikte på sådan anställning i statlig eller kommunal verksamhet

som är förenad med bostadstvång. För att undvika tolkningssvårigheter

torde stadgandet böra omformuleras i enlighet härmed. Vidare ger

ordalagen i fortsättningen av punkten ej tydligt vid handen, att villkoret

att det skall vara nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten

för upplåtelse åt anställningens innehavare har avseende endast på anställning

av annat slag än de särskilt uppräknade. Denna otydlighet kan avhjälpas

genom att mellan orden »annan anställning» och »av sådan art» inskjutes

»såframt den är».

Den särskilda förmån som tillerkännes hyresgästen i andra stycket av

paragrafen gäller, om optionsbrytande grund föreligger enligt punkt 8 och

hyresförhållandet varat mer än tre år. Bestämmelsens placering efter uppräkningen

av de förhållanden som bryter optionsrätten kan ge anledning

till den tolkningen, att hyresgästen under angivna omständigheter skulle

ha rätt till förlängning av hyresavtalet, även om hinder föreligger på grund

av stadgandena i de särskilda punkterna. Detta är uppenbarligen ej meningen;

oaktat hyresförhållandet varat mer än tre år, skall sistnämnda

stadganden kunna tillämpas på detta. Innebörden av bestämmelsen i andra

stycket kommer att framgå tydligare, om den inarbetas i punkt 8.

Om hindret mot förlängning av hyresavtalet hänför sig till endast en del

av lägenheten, bör såsom departementschefen framhållit hyresgästen äga

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

333

rätt att behålla återstoden av denna. Meningen torde vara, att sådan rätt

över huvud taget föreligger för hyresgästen, så snart hyresvärdens intresse

av att förfoga över lägenheten tillgodoses, om hyresgästen avträder blott en

del av denna och lägenheten lämpligen kan delas upp. Vad sålunda åsyftats

torde framgå bättre, om sista stycket av paragrafen erhåller den lydelsen att

hyresgästen utan hinder av vad tidigare i paragrafen sagts äger, om hyresvärdens

intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträder endast en

del av lägenheten och hyresavtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser

lägenheten i övrigt, rätt till sådan förlängning.

47 §.

Förevarande stadgande bygger på uppfattningen att, om flera gemensamt

förhyrt en lägenhet och i avtalet är innesluten en på lag eller bestämmelse

i avtalet grundad rätt till förlängning, uppsägning från en av hyresgästerna

medför, att någon förlängning ej kommer till stånd. Det kan ifrågasättas,

huruvida detta är väl förenligt med betraktelsesättet att, när ett avtal

förlänges på grund av klausul i avtalet eller på grund av lag, det är

samma avtal som består. Rätten att erhålla förlängning är ju då en rätt som

tillkommer hyresgästerna gemensamt och man kan fråga, varför en åtgärd

av en av dem skall ha den verkan, att hans medhyresgäster förlorar sin rätt

i angivna hänseende. Det synes dock försvarligt, att vid en reform, då utan

omprövning åtskilliga äldre stadganden upptages, underlåta att behandla

spörsmålet i hela dess vidd och, såsom torde vara förslagets mening, anknyta

till den uppfattning på vilken gällande rätt torde vila.

Om 45 § utformas enligt vad lagrådet förordat, kommer den att innehålla

ett stadgande, som i princip utesluter tillämpning av bestämmelserna om

optionsrätt, när hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är

förverkad eller att förhållande som avses i 28 § föreligger; i dylikt fall

finns alltså ej längre någon optionsrätt. Såsom optionsbrytande omständighet

kommer enligt lagrådets förslag till 46 § första stycket 1 förverkande

och förhållande som avses i 28 § i fråga endast så länge hyresvärden ej

bringar avtalet att upphöra på grund av någon av nämnda omständigheter.

Överensstämmelse bör — om man bortser från den särställning som skall

tillkomma äkta make —- råda mellan 45 och 46 §§ samt förevarande paragraf.

De omständigheter som betager medhyresgästen rätten till förlängning

bör därför vara, att hyresrätten är förverkad eller att hyresavtalet kan

uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden bringar avtalet att upphöra

på grund därav. Detta bör komma till direkt uttryck i lagtexten.

Tillkommer hyresrätten äkta makar gemensamt och har en av dem förlorat

rätten till förlängning, skall enligt förslaget den andre ha den särskilt

gynnsamma ställningen att han skall ha rätt till förlängning, även när hyresrätten

är förverkad, blott icke förverkandet beror på dröjsmål med betalningen

av hyra. För att få överensstämmelse med den av lagrådet för
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

ordade regeln 1 46 § bör denna rätt tillkomma maken, när en förverkandesituation

väl föreligger men hyresvärden likväl ej bringar avtalet att upphöra

på grund därav. Härutöver skall enligt förslaget maken ha förlängningsrätt

också när förverkandet föranlett hyresvärden att göra vad på

honom ankommer för att bringa avtalet att upphöra. Sistnämnda situation

utgör ett undantag från grundsatsen i 45 § att vid avtals upphörande på

grund av förverkande någon optionsrätt ej vidare kan föreligga. Reglerna

om den särställning som tillkommer make som medhyresgäst bör ges sådan

utformning att det nyss angivna sambandet med 45 och 46 §§ kommer till

uttryck.

Är hyresgästerna flera än två och hänför sig hindret mot förlängning till

endast en av dem, kan diskuteras huruvida förlängningsrätten blott skall

kunna tillkomma samtliga de övriga gemensamt eller huruvida en eller flera

av de övriga skall kunna erhålla förlängning. Varken lagtexten eller vad departementschefen

uttalar ger någon anvisning om förslagets innebörd i

detta hänseende. Denna lärer emellertid vara det senare av de angivna alternativen.

Det skydd som andra stycket avser att bereda make, som ej har del i

hyresrätt som tillkommer andre maken, torde för att bli effektivt böra gälla

också när denne träffar överenskommelse med hyresvärden om hyresrättens

upphörande. Detta bör framgå av lagtexten. I anslutning härtill må

framhållas, att reglerna om makeskydd synes leda till att en hyresvärd, som

har kontrakt med en person ensam, måste för att få full trygghet rikta sitt

handlande ej endast mot denne utan i vissa fall även mot annan och att han

därför nödgas undersöka sin hyresgästs civilstånd och vissa personliga förhållanden

i övrigt. Att detta stundom kan innebära obehag för parterna

är tydligt men denna olägenhet torde med den valda konstruktionen knappast

kunna undvikas.

Förlängningsrätt skall tillkomma make icke endast när hyresavtalet står

inför sitt upphörande i vanlig ordning utan även när hyresrätten är förverkad

och hyresvärden på grund därav uppsagt avtalet. I sist åsyftade

fall är fråga om ett undantag från den förut angivna principen i 45 §. Att så

är fallet bör framgå av lagtexten.

Under hänvisning till vad nu anförts förordar lagrådet — som tillika anser

att i lagtexten bör göras vissa jämkningar av redaktionell natur — att

ifrågavarande paragraf gives följande lydelse:

47 §. Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och äger de på grund av

uppsägning, som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet,

som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning

av hyresavtalet, är medhyresgäst, utom för det fall att hyresrätten är förverkad

eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden

bringar avtalet att upphöra på grund därav, berättigad till förlängning,

såvida hyresvärden skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1967

Är medhyresgästen make till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett,

alt hyresgästerna ej gemensamt äger rätt till förlängning av avtalet, har

han den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan

grund än dröjsmål med betalning av hyra; och skall vad nu sagts gälla

också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra på grund av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i hyresrätten, uppsäger

hyresavtalet eller eljest vidtager åtgärd för att bringa det att upphöra

eller om han i annat fall ej har rätt till förlängning av hyresavtalet, är maken,

om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till förlängning, så\ida

hyresvärden skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst; och skall vad

nu sagts gälla också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra på

grund av förverkande eller förhållande som avses i 28 §. Bestämmelserna i

48—53 §§ om hyresgäst äger tillämpning även i fråga om hyresgästs make.

Förlänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna

för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat

avtalats med hyresvärden.

48 §.

På orter där balans på bostadsmarknaden föreligger skall enligt förslaget

avtalsfrihet i princip råda i fråga om hyressättningen. Marknadsförhållandena

blir därigenom bestämmande för hyresnivån. En inskränkning görs i

avtalsfriheten, nämligen vid tvångsvis genomförd förlängning av hyresavtal,

men även i sådant fall skall hyran bestämmas att utgå enligt den marknadsmässigt

framkomna hyresnivån. När åter fråga är om orter där balans på

bostadsmarknaden ej föreligger, anses den hyresnivå som skulle uppnås till

följd av marknadsläget icke vara godtagbar utan en lägre hyresnivå skall

.eftersträvas. För att uppnå detta skall dock ej allmän hyreskontroll ske utan

hyresvärd och hyresgäst skall äga påkalla prövning av hyran vid upplåtelsen

eller inom viss tid därefter, dvs. av vad som kallas förstagångshyra. Även

vid förlängning tvångsvis skall prövning av hyran kunna ske.

Vad så gäller frågan om hyresnivån på bristorterna är att beakta, att en

marknadsmässig sådan kan uppkomma. Så sker om oftare än undantagsvis

•överenskommelser träffas om hyror över den avsedda hyresnivån och kontrahenterna

låter den träffade överenskommelsen bestå. Enligt förslaget

skall även på bristorterna hyran fastställas efter jämförelse med en hyresnivå.

Eftersom en på nyss angivet sätt uppkommen marknadsmässig hyresnivå

ej anses godtagbar, måste jämförelsen ske, ej med den verkliga hyresnivån

utan med en konstruerad sådan. Grunden för denna konstruerade

hyresnivå erhålles enligt förslaget genom att vid dess fastställande man

bortser från vissa lägenheter, nämligen sådana vars hyra ej är rimlig med

hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägentieter

i nybyggda bostadshus. Hyresnivån för lägenheter inom nyproduk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

tionen — där de allmännyttiga företagen och de av dem tillämpade, godtagbara

hyresprinciperna avses skola bli dominerande — skall alltså utgöra

rättesnöret.

Av förslaget framgår ej fullt klart på vilket sätt hyresnivån för nyproduktion

skall öva sitt inflytande, när det gäller att fastställa den konstruerade

nivå, som skall läggas till grund för det enskilda avgörandet. Innebörden

i förslaget lärer emellertid vara, att i det material som lägges till grund för

bestämmandet av den konstruerade hyresnivån ej får ingå vare sig lägenheter

med hyror som ligger över hyrorna för nyproducerade lägenheter eller

lägenheter med hyror som ligger under sistnämnda hyror, nämligen om de

ej ligger så mycket under dessa som de med hänsyn till fastighetens ålder

eller mindre goda beskaffenhet i jämförelse med nybyggda fastigheters

skick borde göra. Det ligger i sakens natur att en regel med sådan innebörd

lämnar utrymme för i hög grad skiftande tillämpning och är ägnad att leda

till rättsosäkerhet. Det må emellertid anmärkas, att varje regel, som syftar

till att ange en tänkt och ej en verklig nivå, måste präglas av osäkerhet.

Enligt förslaget skall fordrad hyra anses som oskälig, om den väsentligt

överstiger den tillämpliga hyresnivån. Denna regel är välmotiverad redan

från rättssäkerhetssynpunkt. Fastställandet av tillämplig nivå är förbundet

med så stor osäkerhet att det ej kan anses betryggande om ett överskridande,

hur litet det än är, av den antagna nivån skulle medföra att hyran betecknades

som oskälig. Då det ligger nära till hands att anse varje annan hyra

än den som är oskälig såsom skälig, torde av reglerna i paragrafen närmast

följa, att när vid förlängning en hyresvärd fordrar en oskälig hyra,

hyran skall bestämmas till belopp närmast under den lägsta hyra som kan

betecknas som oskälig, även om den ligger något över den tillämpliga nivån.

Åsyftas att reglerna skall ha den innebörden att hyran icke får bestämmas

till belopp över den tillämpliga nivån, torde det böra klarläggas i lagtexten.

Reglerna om fastställande av hyra och andra villkor torde vara avsedda

alt aga tillämpning endast när förlängningen sker tvångsvis på den grund

att oenighet råder om förlängningen som sådan eller om hyresvillkoren.

Överenskommelse varigenom hyresavtalet förlänges skall, även om hyresvillkoren

är för hyresgästen mindre gynnsamma än lagens regler, gädla i

sin helhet och således även beträffande villkoren. Med hänsyn till regeln

i förslagets 68 §, som stadgar att överenskommelser som strider mot lagen

är utan verkan mot hyresgästen, torde en särskild regel om avtalsfrihet i

forevarande hänseenden vara erforderlig. Den synes kunna upptagas som

ett tredje stycke i förevarande paragraf och innehålla, att om vid förlängning

av hyresavtal överenskommelse träffas om hyran och andra villkor,

överenskommelsen utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena

är gällande. Upptages ett sådant stadgande, bör såsom en följd därav

regeln i första stycket om undantag från den däri stadgade hyres- och upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj. ts proposition nr U1 år 1967

sägningstiden inskränkas att avse det fall att annan tid än den lagstadgade

av särskild anledning anses lämpligare.

1 fråga om första stycket må vidare anföras, att fjärde punkten gällande

andra villkor än hyran — synes lämpligen kunna utformas såsom syftande

på varje särskilt villkor för sig.

Då regeln om hyresnormen på bristorterna har sin naturliga placering i

samband med bestämmelserna om förstagångshyra, synes den lämpligen

kunna placeras i 55 §. Andra stycket i förevarande pargraf bör då endast

upptaga en hänvisning till regeln i 55 §. Hänvisningen synes kunna givas

det innehållet, att i ort för vilken förordnande enligt 54 § givits 55 § andra

stycket skall gälla i stället för första stycket vid bedömandet huruvida fordrad

hyra är att anse som oskälig.

49 §.

Den situation som föreligger när hyresnämndens medverkan kan bli aktuell

synes lämpligare kunna beskrivas såsom avseende det fall att tvist

föreligger om förlängning av hyresavtalet eller villkoren därför. Första och

andra styckena torde böra sammanföras till ett nytt första stycke. Detta

kan, med obetydlig redaktionell jämkning, ges förslagsvis följande lydelse:

Föreligger tvist om förlängning av hyresavtalet enligt 46 eller 47 § eller

villkoren därför, åligger det hyresvärden att skriftligen meddela hyresgästen

alt denne, om han icke går med på att flytta, har att senast tre veckor

efter delfåendet av meddelandet hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Meddelandet

skall lämnas i den ordning som enligt 8 § gäller för uppsägning.

Bestämmelsen i 8 § tredje stycket tredje punkten gäller dock ej.

50 §.

Att hyresgästens rätt att kvarbo på oförändrade villkor är en interimistisk

rätt i avbidan på avgörandet torde böra framgå av lagtexten. Denna

interimistiska rätt torde böra bestå till dess frågan om förlängning och villkoren

därför slutligen avgjorts.

51 §•

Om lagrådets förslag till lydelse av 49 § vinner bifall bör första stycket

i 51 § utgå såsom obehövligt.

Utformningen av bestämmelsen i paragrafens andra stycke står mindre

väl i överensstämmelse med förslagets grundtanke, att det efter förlängning

är det ursprungliga avtalet, som löper vidare. Bestämmelsen torde

därför lämpligen böra givas innehållet att en i enlighet med lagen vidtagen

förlängning av hyresavtalet med eller ulan ändring i de tidigare villkoren

anses innebära, att den ursprungliga upplåtelsen fortfarande består.

opaginerad Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj.ts proposition nr U1 år 1967

52 §.

Uppskov med avflyttning bör uppenbarligen ej kunna upptagas som en

fråga för sig utan endast i samband med beslut varigenom förlängning vägras.

Detta torde böra komma till uttryck i lagtexten.

Beträffande andra punkten i första stycket förordar lagrådet — i syfte

att nå överensstämmelse med lagrådets förslag i fråga om 4G och 47 §§ och

att markera att punkten innefattar ett undantag från första punkten_att

den ges följande lydelse:

Är hyresrätten förverkad eller kan hyresavtalet uppsägas enligt 28 §

utan att likväl hyresvärden bringar avtalet att upphöra på grund därav

eller är rätten till förlängning förfallen, får på begäran av hyresgästen uppskov

dock medges endast om hyresvärden samtycker till det.

53 §.

Såsom förut framhållits utgår förslaget från att en förlängning i enlighet

med förslagets regler innebär, att det ursprungliga avtalet består. En följd

av detta betraktelsesätt är att, om vid förlängningen annat icke bestämmes

genom avtal eller dom, hyran även efter förlängningen skall erläggas på

tider som angives i det ursprungliga avtalet. Har vid förlängningen hyran

bestämts till högre belopp än som tidigare gällde, äger vad nu sagts tillämpning

också på det Överskjutande beloppet. På sätt föreslagits måste emellertid

i fall då hyran fastställes i efterhand gälla, att en underlåtenhet att på

angivna förfallodagar erlägga Överskjutande belopp för förfluten tid icke

medför hyresrättens förverkande utan att sådan påföljd inträder först sedan

hyresgästen åtnjutit viss frist för att fullgöra hyresbetalningen i denna

del. Fristen synes, i anslutning till vad som torde vara avsett enligt förslaget,

böra bestämmas till en månad efter det att den högre hyran fastställdes.

Någon ändring i fråga om hyresgästens skyldighet att betala ränta å ogulden

hyra bör däremot ej vidtagas utan torde sådan böra utgå från förfallodagarna

enligt avtalet även till den del hyran är högre än den tidigare. Med

den angivna konstruktionen att det även efter förlängningen är det ursprungliga

avtalet som består torde emellertid något särskilt stadgande

härom ej vara erforderligt. På grund av det anförda föreslår lagrådet, att

förevarande lagrum gives följande lydelse:

53 §. Skall vid förlängning av hyresavtal hyra utgå med högre belopp

an som tidigare gällde, är hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål

med betalning av överskjutande belopp för förfluten tid, om betalningen

sker inom en månad från den dag då den högre hyran fastställdes.

Vad nu sagts gäller ej, om skyldighet att flytta inträder för hyresgästen

inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

55 §.

Om i enlighet med vad som förordats vid 48 § regeln om grunderna för

bestämmande av hyra i bristort överflyttas till förevarande paragraf, bör

den upptagas i andra stycket. Viss redaktionell jämkning bör därjämte ske.

Detta stycke synes då kunna givas följande lydelse:

Vid prövning enligt första stycket skall hyra, som är oskälig, nedsättas till

skäligt belopp. Hyran är att anse som oskälig, om den väsentligt överstiger

hyran för andra med hänsyn till bruksvärdet likvärdiga lägenheter an sådana

vars hyra icke är rimlig i betraktande av det allmänna hyresläget i orten

för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus. Nedsättes förstagångshyra,

skall den lägre hyran gälla från och med månaden närmast efter

den då prövning av hyran påkallades.

56 §.

Av samma skäl som anförts vid 45 § föreslår lagrådet, att undantaget i

punkt 2 flyttas till andra stycket i förevarande paragraf samt att som ett

nytt undantag i samma punkt upptages det fall, att hyresförhållande upphör

på den grund att hyresrätten är förverkad eller att förhållande som

avses i 28 § föreligger.

Biträdes lagrådets förslag, bör andra stycket lämpligen erhålla lydelsen

att, om hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit

om villkor, som strider mot 57—60 §§, och överenskommelsen, när

den träffats innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd,

godkänts av hyresnämnden, överenskommelsen är gällande.

57 §.

I såväl hyreslagskommitténs som de sakkunnigas förslag upptogs den

regeln, att hyresvärden skulle »i den omfattning som prövas skälig» utgiva

ersättning till hyresgästen för hans skada. Av motiven framgår, att med

detta uttryck avsågs att bereda möjlighet till jämkning av den ersättning,

vartill hyresgästen i och för sig var berättigad. Någon mer ingående undersökning

av de omständigheter som skulle kunna medföra en sådan jämkning

redovisas emellertid inte i motiven; kommittén framhöll som måttstock,

att skadeståndet borde kunna jämkas till vad som prövas skäligt

med hänsyn tagen främst till de motstående intressenas inbördes tyngd, och

de sakkunniga uttalade endast helt allmänt, att en möjlighet att begränsa

hvresvärdens ersättningsskyldighet icke kunde helt undvaras.

I det till lagrådet remitterade förslaget uttalar departementschefen, att

han i likhet med hyreslagskommittén och de sakkunniga anser att man inte

kan undvara möjlighet att jämka den ersättning, vartill hyresgästen i och

för sig anses berättigad. I lagtexten har emellertid, utan att någon närmare

motivering därför lämnas, ersättningsregeln utformats så, att hyresvärden

opaginerad Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

skall »i skälig omfattning» ersätta hyresgästen för dennes förlust. Med

detta uttryckssätt kan emellertid ej med erforderlig tydlighet anses framgå,

att avsikten är att göra avsteg från den inom skadeståndsrätten i allmänhet

gällande grundsatsen att när skadeståndsskyldighet föreligger skadan

skall ersättas till sitt fulla värde.

Enligt lagrådets mening har den föreliggande frågan icke erhållit den

belysning som varit önskvärd. Goda skäl kan anföras för att på detta rättsområde

liksom eljest vanligen är fallet skall gälla regeln om fullt skadestånd;

att överlämna frågan om skadeståndet till en allmän skälighetsbedömning

kan vara vanskligt. Vidhålles emellertid tanken att jämkningsmöjlighet

skall föreligga, bör ståndpunkten klart framgå av lagtexten och

i denna angivas under vilka omständigheter jämkning skall kunna ske.

Lagrådet hemställer, att förslaget förtydligas på denna punkt.

Vid sidan av den allmänna bestämmelsen att ersättning skall utgå i skälig

omtattning bär i tredje stycket i förslaget särskilt reglerats frågan om

ersättning för sådana ändringar i lägenheten som hyresgästen låtit verkställa.

Regeln härom innebär, att förlust för hyresgästen som äger samband

med att denne bekostat ändring av lägenheten skall beaktas vid ersättningens

bestämmande endast om hyresvärden samtyckt till ändringen

eller hyresgästen träffat hyresavtalet under förutsättning att han skulle

få utföra ändringen. I anslutning till denna bestämmelse uttalar departementschefen,

att ersättning bör utgå när hyresvärden samtyckt till åtgärderna

eller dessa kan antagas ha skett med hyresvärdens goda minne, samt

tillägger, att detsamma är förhållandet om hyresvärden inte samtyckt till

ändringarna men hyresgästen vid hyresavtalets ingående haft befogad anledning

räkna med att han skulle ha rätt att utföra sådana ändringar. Av

stadgandet i belysning av dessa motivuttalanden framgår ej klart, om innebörden

är att ersättning i vissa fall skall kunna utgå oaktat hyresvärden icke

samtyckt till ändringarna, eller om avsikten endast är att utsäga att ett

giltigt samtycke kan anses föreligga även om det icke lämnats uttryckligen.

Enligt lagrådets mening bör den grundsatsen upprätthållas, att hyresvärdens

samtycke till ändringarna alltid skall föreligga för att rätt till ersättning

skall vara för handen. Hyresvärden bör icke — även om hans ersättningsskyldighet

såsom fallet är enligt förslaget begränsas till belopp varmed

lägenheten genom ändringen ökat i värde som hyreslägenhet — vara skyldig

att betala för ändringar som utan hans samtycke vidtagits i lägenheten.

Och detta bör gälla, även om hyresgästen till äventyrs vid hyresavtalets

ingående förutsatt att han skulle få utföra ändringarna men förutsättningen

varit felaktig. Lagrådet föreslår därför, att lagregeln gives den lydelsen att

ersättning för ändring av lägenheten skall utgå endast om hyresvärden

samtyckt till ändringen. En sådan formulering utesluter självfallet icke,

att enligt vanliga avtalsrättsliga tolkningsregler ett giltigt samtycke före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

341

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1967

ligger ej endast när det lämnats uttryckligen utan även då ett sådant får

anses framgå av omständigheterna.

Enligt lagrådets mening bör sista stycket i paragrafen inarbetas i första

stycket och i följd härav inledningen till första stycket få följande lydelse:

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyresförhållandet

eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd på den grund

att hyresvärden för förlängning kräver hyra som ej är skälig eller uppställer

annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är

obilligt, skall han etc.

I likhet med vad som föreslagits i fråga om 47 § hemställer lagrådet, att

bestämmelsen i punkt 1 i förevarande paragraf förtydligas. Detta kan lämpligen

ske genom att bestämmelsen utformas på samma sätt som lagrådet

föreslagit beträffande punkt 1 i 46 § första stycket.

För vinnande av ökad tydlighet föreslår lagrådet slutligen, att bestämmelsen

i andra stycket infogas i första stycket 3, vilken punkt i följd härav

och med iakttagande av viss redaktionell jämkning kan givas följande lydelse:
3.

huset skall rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen

uppenbarligen icke kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet

för ombyggnadens genomförande samt därjämte antingen hyresvärden

anvisar annan lägenhet med vilken hyresgästen skäligen kan åtnöjas eller

ock hyresavtalet innehåller villkor om att hyresförhållandet skall upphöra

på grund av rivning eller ombyggnad av huset och rivningen eller ombyggnaden

skall påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst.

58 §.

I tredje punkten ges en regel om rätt för hyresgästen till ersättning enligt

57 §, om hyresvärden underlåter att inom en tid av tre veckor — vilken

efter vad det förefaller skall räknas från det hyresgästen lämnat meddelande

enligt första punkten — tillställa hyresgästen sådant meddelande som

sägs i andra punkten. Med hänsyn till att underlåtenheten medför denna

viktiga rättsverkan torde det vara nödvändigt, att fristen för hyresvärden

räknas från den dag, då han mottog hyresgästens meddelande, och att detta

meddelande delges hyresvärden efter vad som föreskrivs i 49 § andra stycket

i det remitterade förslaget.

Avfattningen av tredje punkten utmärker icke, att den rätt till ersättning

som uppkommer för hyresgästen vilar på självständig grund, nämligen

hyresvärdens underlåtenhet att lämna meddelande enligt andra punkten.

För att detta skall framgå bör hänvisningen till 57 § gälla blott vad den

innehåller om ersättningsgill skada. Detta kan ske genom att det anges, att

hyresgästen har rätt till ersättning för förlust som avses i 57 §.

Hyresgästens rätt till ersättning skall lida undantag, om hyresrätten är

förverkad. Undantagsregeln bör enligt lagrådets mening utvidgas till att

12 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 111

opaginerad Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1967

omfatta också det i bl. a. 57 § första stycket 1 med förverkande likställda

fallet att hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § samt erhålla samma lydelse

som lagrådet föreslagit beträffande 57 § första stycket 1.

Lagrådet föreslår på grund av det anförda, att paragrafen, med iakttagande

också av mindre redaktionella jämkningar, erhåller följande lydelse:

58 §. Om hyresgästen icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar

hyresvärden att han önskar behalla lägenheten, är hans rätt till ersättning

enligt 57 § förfallen. Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden,

har hyresvärden att inom tre veckor från delfåendet lämna hyresgästen

meddelande om de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet

eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Underlåter han detta,

har hyresgästen rätt till ersättning för förlust som avses i 57 §, om ej hyresrätten

är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att

hyresvärden likväl bringar avtalet att upphöra på grund därav.

Hyiesgästens meddelande enligt första stycket skall lämnas i den ordning

som enligt 8 § gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 § tredje stycket

tredje punkten gäller dock ej.

59 §.

Genom bestämmelsen i förevarande paragraf har hyresgästen tillerkänts

rätt att under vissa omständigheter mot hyresvärdens vilja behålla lägenheten

under viss tid. Denna regel synes icke stå i överensstämmelse med

den grundtanke som uppbär det indirekta besittningsskyddet eller att

det skall ligga i hyresvärdens hand att bestämma om hyresförhållandets

upphörande men att han vid utövande av denna sin rätt löper risk att ersätta

hyresgästen dennes förlust i anledning av hyresförhållandets upphörande.

Genom denna rätt att sitta kvar betages nämligen hyresvärden möjligheten

att vid hyrestidens utgång fritt disponera över lägenheten utan att

därmed följer någon inskränkning i hans principiella skyldighet att, om

uppsägningen bedömes som obefogad, ersätta hyresgästen dennes förlust

med anledning av att hyresförhållandet upphör vid anståndstidens slut.

Att förena denna möjlighet för hyresgästen att sitta kvar i lägenheten

efter avtalstidens slut med principen att det ursprungliga avtalet vid denna

tidpunkt upphör att gälla innebär vissa svårigheter. Bäst förenligt med sistnämnda

princip synes vara att kräva, att beslut i anståndsfråga alltid skall

givas före avtalstidens slut och att sålunda, om anstånd med avflyttningen

icke föreligger vid denna tidpunkt, hyresvärden äger omedelbart komma i

besittning av lägenheten. Att öppna möjlighet att även efter avtalstidens

slut lämna anstånd med avflyttning skulle innebära ökade svårigheter för

hyresvärden att beräkna, vid vilken tidpunkt han kan få dispositionsrätt

till lagenheten, och förutsätter en särskild lagregel om rätt för hyresgästen

att i avbidan på beslut i anståndsfrågan sitta kvar i lägenheten. Den förra

lösningen eller att beslut rörande anstånd måste givas före avtalstidens slut

opaginerad Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

innebär emellertid å sin sida, att hyresgästens rätt till anstånd blir beioende

av den ovidkommande omständigheten huruvida hyresnämnden föie nämnda

tidpunkt hinner fatta sitt beslut. Den utesluter vidare, att beslutet skall

kunna överklagas, ehuru så i och för sig varit väl befogat med hänsyn till

den stora betydelsen av ett anstånd, som enligt förslaget kan avse ett helt

år.

Lagrådet finner, att vid nu angivna förhållanden tillräckliga skäl knappast

kan anses föreligga att öppna möjlighet för hyresgästen att i strid mot

hyresvärdens vilja kvar sitta i lägenheten efter avtalstidens slut och att

hyresgästen kan anses tillräckligt tillgodosedd genom sin rätt till skadestånd

för sin förlust med anledning av att hyresförhållandet bringas att upphöra.

Om möjlighet till anstånd bibehålies i förslaget, bör emellertid detta utformas

så att det klart framgår, att beslut i anståndsfrågan måste meddelas

före hyrestidens slut. Vidare bör såsom hinder mot anstånd upptagas, icke

att hyresrätten är förverkad utan att hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet

kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden bringar avtalet

att upphöra på grund därav. Viss ändring av redaktionell natur torde därjämte

böra vidtagas. Förslagsvis kunde paragrafen i nedan angivna delar

erhålla följande lydelse:

Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning som gjorts av hyresvärden

och har hyresgästen behov av uppskov med avflyttningen, äger hyresnämnden

före hyrestidens utgång på begäran av hyresgästen medgiva

denne sådant uppskov under skälig tid, dock högst ett år.

Uppskov enligt första stycket får ej meddelas, om hyresrätten är förverkad

eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden

bringar avtalet att upphöra på grund därav eller om hyresvärden eller annan

därigenom etc.

60 §.

Det är uppenbarligen ett allmänt önskemål att en ersättningsberättigad

erhåller sin gottgörelse så snart som möjligt eller i vart fall att hans rätt

säkerställes på ett tidigt stadium. Mot detta måste emellertid vägas intresset

hos den mot vilken ersättningskravet riktas att icke innan ersättningsskyldigheten

blivit slutgiltigt fastslagen behöva utgiva belopp med risk att sedermera

icke kunna återfå detsamma. Lagstiftningen innehåller regler om avvägningen

mellan de intressen som här står emot varandra. Här må erinras

om bestämmelserna rörande kvarstad och skingringsförbud samt reglerna i

utsökningslagen och rättegångsbalken angående verkställighet av dom som

ej vunnit laga kraft. Bestämmelserna om deldom ger därjämte möjlighet

att få till stånd ett snabbt avgörande, då målet innefattar flera käromål som

kan särskiljas eller tvist ej råder om allt som omstämts. Självfallet kan

diskuteras huruvida genom dessa och andra allmänt gällande regler den

ersättningsberättigades intresse av snabb betalning i tillräcklig mån tillgo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

344 Kungl. Maj. ts proposition nr t il år 1967

doses. Om behov av ändringar föreligger, bör sådana göras och då givas

geneiell räckvidd. Försiktighet synes däremot böra iakttagas, när fråga

är om att för en viss grupp ersättningskrävande ge särskilda regler. Splittring

av ett enhetligt regelsystem bör medges endast om starka skäl därför

kan åberopas, exempelvis den ekonomiskt svaga ställning de ersättningsberättigade

i regel har eller den särskilda karaktär som präglar ersättningen.

Varken de sakkunniga eller departementschefen kan anses ha

anfört skäl av antydd tyngd till stöd för reglerna i förevarande paragraf om

en särställning för lokalhyresgästs ersättningsrätt. Denna är i själva verket

intet annat än en helt vanlig gottgörelse för det att den ene avtalskontrahenten

inte fullgör sin i avtalet inneslutna förpliktelse. Många andra slag av

ersättningskrav är minst lika behjärtansvärda; som exempel kan nämnas

arbetstagares anspråk på ersättning för obehörigt avskedande.

Upptages likväl ett stadgande med det föreslagna syftet i lagen, synes

vissa jämkningar i det remitterade förslaget erforderliga. Om, såsom avsikten

torde vara, regeln skall gälla även ersättning som anges i 58 §, bör

detta tydligare framgå av lagtexten. Förutsättningen att hyresvärden på

grund av medgivande eller till följd av laga kraft ägande dom är skyldig

att utgiva ersättning torde böra upptagas redan i första stycket. Medgivandet

skall avse skyldigheten att utge ersättning i och för sig men behöver ej

omfatta de belopp varom är fråga i målet. Sådana ordalag bör väljas att

detta framgår tydligare än vad som är fallet i det remitterade förslaget.

Stadgandet om att förskott ej skall utgå, om det blir obetydligt, och regeln

för att förhindra upprepade förskottsyrkanden i samma mål — behovet och

nyttan av dem synes för övrigt diskutabla — kan sammanföras i ett andra

stycke med något ändrad utformning. Det remitterade förslaget bör uppenbarligen

kompletteras med regler avseende domförhet, handläggningsform

och fullföljdsrätt. Hyresgäst, som uppburit förskott överstigande den slutliga

ersättningen, bör vara skyldig återbetala överskottet jämte ränta därå

från den dag han erhöll beloppet. Däremot bör ej, såsom skett i förslaget,

föreskrivas skyldighet för domstolen att i själva ersättningsmålet ålägga

hyresgästen återbetalningsskyldighet och därmed att i detta, kanske i högsta

instans, utreda exempelvis huruvida ålagt förskott verkligen erlagts eller

att erlagt belopp utgör förskott eller likvid för annat eller när betalning

skett. Återgångskravet skall uppenbarligen anses såsom en särskild, från

ersättningsanspråket skild fråga; hyresvärden får i vanlig ordning göra

gällande sitt krav genom stämning. Med hänsyn till vad nu anförts skulle

paragrafen — som till sitt innehåll är processuell och vars rätta plats därför

får anses vara i avsnittet om förfarandet i hyrestvister — kunna ges

följande lydelse:

6° §.l mål om ersättning enligt 57 eller 58 § äger rätten på yrkande av

hyresgästen, såframt hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning

eller sådan skyldighet fastställts genom dom som vunnit laga kraft, för
-

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1967 345

plikta hyresvärden att utge förskott i avräkning på den ersättning som

slutligen kan komma att bestämmas.

Första stycket äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förskottet

blir obetydligt. Har beslut i fråga om förskott meddelats, må nytt yrkande

om förskott ej upptagas till prövning förrän tre månader förflutit sedan

det föregående beslutet vann laga kraft.

Beslut i fråga om förskott må meddelas utan huvudförhandling. Innan

beslut meddelas, skall parterna erhålla tillfälle att yttra sig. Mot beslut, som

meddelats under rättegången, skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut

må talan ej föras.

Har hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligen bestämda

ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det

överskjutande beloppet jämte sex procent årlig ränta från dagen för beloppets

mottagande.

61 §•

Nu gällande bestämmelser om preskription av fordringsanspråk på grund

av hyresavtal är till sin natur dispositiva, låt vara att vissa inskränkningar

i avtalsfriheten torde finnas i anledning av de allmänna grundsatser, på

vilka preskriptionsinstitutet vilar. Eftersom det remitterade förslaget är

uppbyggt på principen, att alla regler är indispositiva såvitt angår hyresgästens

rätt, är preskriptionsbestämmelserna i förevarande paragraf bindande

i den mån de är till hyresgästens förmån såvida ej annat föreskrivits.

Avtalsfriheten har kommit till uttryck genom stadgandet, att förlusten

av taler ätten är beroende av att annat ej överenskommits. Hur långt möjligheten

att göra undantag från den givna preskriptionsregeln sträcker sig,

framgår emellertid icke klart av ordalagen och ej heller motiven ger närmare

ledning för att bedöma detta.

Stadgandet om avtalsfrihet synes närmast innebära, att överenskommelse

endast kan avse, att talerätten är bevarad, trots att två år förflutit från

det lägenheten avträddes, och att den således därefter finns kvar tills den

bortfaller på grund av reglerna om tioårig preskription. En så snäv tolkning

torde emellertid icke vara avsedd. Meningen synes i stället vara, att

det skall stå hyresvärden och hyresgästen fritt att avtala även om en preskriptionstid,

som ligger mellan två och tio år. Ordalagen medger en sådan

tolkning.

Däremot kan av stadgandet icke anses följa, att överenskommelse får

träffas om en preskriptionstid, som understiger två år. Frågan huruvida en

överenskommelse av sådant innehåll är giltig får i stället bedömas med

tillämpning av bestämmelserna i förslagets 68 §. Av dessa torde följa, att

överenskommelsen icke blir gällande i fråga om hyresgästens fordringsanspråk

men väl såvitt angår hyresvärdens. En annan sak är huruvida på sätt

inledningsvis antytts allmänna grundsatser kan tänkas utgöra hinder mot

en förkortning av preskriptionstiden.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

62 §.

Om särskild anledning föreligger att hyresgästen kominer att undandraga

sig att flytta, kan hyresvärden enligt allmänna regler föra talan om åläggande

för honom att flytta, ehuru tiden härför ännu ej inträtt. Genom förevarande

stadgande avses möjligheten att föra talan om flyttning innan dagen

därför är inne skola utsträckas att gälla alla fall, när hyresgästen väcker

talan om förlängning. I anledning härav kan anmärkas, att den omständigheten

att hyresgästen påyrkar förlängning av hyresavtalet ej i och

för sig utgör skäl för att antaga, att han vid ogynnsam utgång ej skall flytta.

Härtill kommer, att avgörande av hyresvärdens talan ej kan träffas, förrän

förlängningsfrågan är avgjord, och att om hyresgästen skulle sitta kvar

efter den dag då enligt rättskraftigt avgörande hyresrätten upphört, åläggande

för honom att flytta lärer kunna utverkas på kort tid. Behovet av

utvidgningen synes därför i hög grad tveksamt.

Om en utvidgning likväl genomföres, torde den i vart fall böra inskränkas

till att gälla sådana situationer då hyresgästens talan om förlängning

och hyresvärdens yrkande om vräkning kan sammanföras och handläggas

i en rättegång. Med sådan begränsning saknas anledning ingå på bedömande

hur ifrågavarande spörsmål bör behandlas, när förlängningsfrågan

hänskjutits till hyresnämnd men ännu ej anhängiggjorts vid vederbörlig underrätt.

Utvidgningen bör å andra sidan gälla icke blott, såsom ordalagen i

förslaget synes ge vid handen, när frågan om förlängning väckts av hyresgästen

vid underrätten utan även när hyresvärden klandrar hyresnämnds

beslut, varigenom hyresgästens yrkande om förlängning bifallits. En bestämmelse

med angivet innehåll skulle kunna ges den utformningen att,

därest fråga om förlängning av hyresavtal är beroende på prövning av rätten,

denna äger att, utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu

icke inträtt, i samband med nämnda frågas avgörande till prövning upptaga

talan av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta.

63 §.

Vid bifall till vad lagrådet föreslagit vid 58 § bör i andra punkten av förevarande

paragraf hänvisningen till 58 § utgå.

65 §.

Förevarande paragraf stadgar återbetalningsskyldighet för den som under

i paragrafen angivna omständigheter mottagit särskilt vederlag för upplåtelse

eller överlåtelse av hyresrätt. Bestämmelsen riktar sig däremot icke

— såsom fallet är med motsvarande stadganden i hyresregleringslagen —

redan mot uppställande av villkor om otillåtet vederlag. Den konstruktion

som sålunda valts synes mindre lämplig; det är villkoret om särskilt vederlag

som bör göras ogiltigt och som en följd härav skall återbetalningsskyldighet

åligga den som på grund av villkoret uppburit vederlaget. Lagrådet

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj.ts proposition nr 74/ år 1967

förordar, att lagrummet utformas i enlighet härmed och att i samband

därmed viss redaktionell omarbetning äger rum; förslagsvis kan paragrafens

första punkt givas följande lydelse:

Har någon utnyttjat annans trångmål i följd av det allmänna läget på

bostadsmarknaden till att för upplåtelse av bostadslägenhet i ort för vilken

förordnande enligt 54 § gäller eller för överlåtelse av hyresrätt till sådan

lägenhet uppställa villkor om särskilt vederlag, gäller det ej och är han skyldig

att återbära vad han må ha mottagit.

67 §.

Föreskrifterna i förevarande paragraf innebär, att kontrahenternas frihet

att avtala om att framtida tvister skall hänskjutas till skiljemän inskränkes

i förhållande till vad som nu gäller. Någon närmare motivering för inskränkningarna

har ej lämnats i remissprotokollet. Väl kan de föreslagna

inskränkningarna vara förståeliga såvitt gäller bostadslägenheter, men när

man kommer till lokaler är ofta båda kontrahenterna jämställda; begränsningarna

i avtalsfriheten går därför längre än vad syftet kräver. Svårighet

föreligger emellertid, åtminstone utan närmare utredning, att finna en

godtagbar skiljelinje. I lagstiftningsfrågans nuvarande läge torde därför

reglerna få godtagas. Någon anledning att för sådana framtida tvister som

kan hänskjutas till skiljemän göra hyresnämnd ensam behörig torde emellertid

ej föreligga. Dessutom måste som anmärkningsvärt framhållas, att

hyresnämnd skall kunna i samma typ av ärenden fungera både som i vanlig

ordning beslutande myndighet och som skiljenämnd. I detta sammanhang

må vidare anmärkas, att lagens regler gäller endast avtal om framtida

tvister; rörande redan uppkomna tvister råder avtalsfrihet.

I förtydligande syfte torde det ämnesområde beträffande vilket avtalsfrihet

ej gäller böra anges avse hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda

eller behålla lägenheten, nedsättning av förstagångshyra och fastställande

av hyresvillkor ävensom ersättning enligt 57 eller 58 §.

68 §.

Första stycket i denna paragraf bör utgå, om lagrådets tidigare förslag

att en motsvarande bestämmelse intages i 1 § vinner bifall.

Med anledning av den i andra stycket föreslagna bestämmelsen om avtalsfrihet

i vissa fall vill lagrådet framhålla, att en oorganiserad arbetstagare

ej är direkt bunden av kollektivavtal, som gäller på hans arbetsplats. Om

kollektivavtalet innehåller överenskommelse, som till hyresgästens nackdel

avviker från de i förevarande stycke särskilt angivna bestämmelserna, är

således dessa bestämmelser och icke kollektivavtalet tillämpliga beträffande

arbetstagarens hyresförhållanden. Samtidigt torde en oorganiserad arbetstagare

i många fall vara tillförsäkrad i kollektivavtalet stadgade förmåner.

Dessa kan emellertid i ett eller annat hänseende ha fått en för arbets
-

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1967

tagarsidan särskilt fördelaktig utformning just med hänsyn till för samma

sida mindre gynnsamma bestämmelser med avseende å hyresförhållanden.

Den oorganiserade kan alltså njuta fördel av kollektivavtalets gynnsamma

bestämmelser utan att vara bunden av de i avtalet stadgade inskränkningarna

i hyresgästs rätt enligt hyreslagen. Det må anmärkas, att 12 § semesterlagen

och 4 a § allmänna arbetstidslagen för motsvarande fall innehåller

stadganden som motverkar ett sådant resultat.

Förfarandet i hyrestvister

Inledningsvis har lagrådet givit uttryck åt sin allmänna uppfattning i frågan

hur förfarandet i hyrestvister bör vara anordnat. Lagrådet har från

flera synpunkter funnit önskvärt, att alla hyrestvister behandlas och avgöres

av de allmänna domstolarna enligt vanliga processuella regler. Endast

under förutsättning att måltillströmningen i samband med den nya lagstiftningens

ikraftträdande kunde bedömas bli så stor att situationen icke kunde

bemästras av domstolarna har lagrådet ansett som en provisorisk anordning

kunna godtagas, att hyresnämnderna vid sidan om sin medlande

verksamhet även anförtros att avgöra vissa grupper av hyrestvister. Att på

sätt föreslagits anknyta en särskild nämnd som prövande organ till den ordinarie

domstolsorganisationen medför emellertid åtskilliga processrättsliga

problem, som icke kan lämnas åt sidan.

Av förslaget framgår icke klart vilken ställning hyresnämnden skall ha

vid utövande av sin beslutande funktion och i lagtexten sägs intet närmare

om naturen av det avgörande nämnden träffar. Tveksamt kan vara huruvida

avgörandet innebär, att saken är i processuell mening avgjord. Lagtexten

saknar nämligen uttrycklig bestämmelse att oklandrat avgörande

skall ha verkan som laga kraft ägande dom. Klart är emellertid, att om

avgörandet lämnas oklandrat därmed vad som prövats är i sak avgjort. Avser

klandertalan endast viss del av hyresnämndens avgörande, lär av lagtexten

att döma avgörandet i övrigt kvarstå orubbat. En annan sak är, att

en klandertalan som direkt vänder sig mot endast viss del av hyresnämndens

avgörande på grund av sakligt sammanhang med andra delar kan

medföra, att också dessa kommer under domstolens bedömande. Vidare

torde av den framlagda lagtexten följa, att part, som lämnat nämndens avgörande

oklandrat, icke kan hos domstolen föra talan i vidare mån än inom

de gränser som uppdragits av den andra partens klandertalan.

Motiven ger emellertid en delvis annan bild av nämnden och innebörden

av dess avgörande. Av departementschefens uttalanden framgår nämligen,

att avsikten är att klandertalan skall ha den effekten att hyresnämndens

avgörande icke är bindande i något hänseende. Även de delar av avgörandet,

med vilka parterna är nöjda och mot vilka klandertalan ej riktar sig,

skulle förfalla. Om så skall vara fallet, måste rättens prövning komma att

omfatta målet i hela dess vidd. Detta förutsätter, att om ena parten väcker

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. Mcij:ts proposition nr 14-1 år 1967

klandertalan i visst hänseende, hans motpart skulle få bringa en helt annan

del av målet under rättens bedömande, och part som klandrar kan sålunda

till följd av sin egen talan löpa risk att förlora vad han vunnit hos nämnden.

En sådan ordning står icke i överensstämmelse med vanliga processrättsliga

principer. Området för domstolens prövningsrätt blir enligt gällande

rätt bestämd genom den väckta talan. För genomförande av den ordning

som enligt departementschefens uttalanden åsyftas erfordras regler,

som anger den antydda verkan av väckt klandertalan, och bestämmelser om

den icke-klandrandes ställning i processen, särskilt huru hans hos nämnden

förda, av klandret icke omfattade talan skall bli anhängig i domstolen.

Vid en ingående prövning av berörda spörsmål kan även andra regler visa

sig erforderliga.

En bedömning av förslagets processuella innebörd försvåras av att det

icke för närvarande föreligger något i lagtext utformat förslag rörande hyresnämndernas

organisation och formerna för deras verksamhet. Vilken

innebörd nämndens avgörande bör ha synes emellertid mera vara en teoretisk

än en praktisk fråga. I vilket fall som helst måste karaktären av nämndens

avgörande och dettas infogande i rättssystemet klarläggas. Att föreslå

utformade regler i nu antydda hänseenden torde emellertid ej ankomma

på lagrådet. Med den ovisshet som på väsentliga punkter råder om förslagets

innebörd kan självfallet lagrådets granskning av de särskilda bestämmelserna

om förfarandet ej heller bli mer ingående.

En från nu angivna problem i viss mån fristående fråga är, huru de hyrestvister

som skall i första hand avgöras av nämnden skall avgränsas från

andra hyrestvister; inledningsvis har lagrådet antytt att här vissa svårigheter

uppstår. Enligt förslaget skall bl.a. tvister om rätt till förlängning av

hyresavtal ankomma på nämnden. Det måste emellertid beaktas, att hyresgästens

rätt att sitta kvar i lägenheten kan vara beroende ej endast av om

någon optionsbrytande grund föreligger utan även av andra omständigheter,

såsom om något giltigt hyresavtal över huvud föreligger och om hyresavtalet

är sådant att det enligt reglerna i förslagets 45 § är förenat med

optionsrätt; gränsdragningen mellan bostadslägenhet och annan lägenhet

kommer härvid bl. a. i fråga. Att nämnden skulle avgöra sist angivna frågor

synes knappast vara förslagets innebörd utan dessa avses skola avgöras av

domstol i vanlig processuell ordning. Denna förslagets ståndpunkt innebär,

att nämndens avgörande endast tar sikte på frågan om optionsrätt i och för

sig och ej på andra omständigheter som är betingelser för rätten att sitta

kvar i lägenheten; följden blir att ett bifall till optionsyrkandet, även om

beslutet lämnas oldandrat, icke innebär ett slutgiltigt avgörande att hyresgästen

under alla omständigheter har rätt att bo kvar i lägenheten. Denna

begränsning av prövningens räckvidd medför å andra sidan, att en av hyresvärden

i vanlig ordning väckt talan om avhysning före hyrestidens utgång

på grund av förverkande kan prövas oberoende av förlängningsfrågan.

12f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 111

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

Däremot kan en talan om avhysning därför att hyrestiden gått till ända ej

avgöras, innan det i den särskilda ordningen blivit slutligen avgjort huruvida

rätt till förlängning föreligger, med mindre hyresavtalet befinnes vara

sådant att någon rätt till förlängning över huvud ej är förenad med detsamma.

Att genom uppdelningen av frågorna på nämnd och domstol åtskilliga

olägenheter uppstår är tydligt men sådana lärer med den angivna

konstruktionen icke kunna undvikas.

69 §.

Lagrådet förordar, att stadgandet uppdelas i två punkter, av vilka den

första motsvarar huvudsatsen och den andra får lyda: Konungen äger dock

bestämma, att annat område än län skall utgöra verksamhetsområde för

hyresnämnd.

70 §.

När tidigare i kapitlet talas om hyresnämndens befattning med olika

hyresfrågor används i allmänhet ordalag, som utsäger att det ankommer

på nämnden att pröva frågan. Så är dock knappast fallet beträffande tvistefrågor,

som omnämnes i 49 och 55 §§. Med hänsyn härtill bör de frågor som

avses i första punkten av förevarande paragraf lämpligen anges såsom frågor

enligt 49 eller 55 § ävensom övriga frågor som enligt detta kapitel ankommer

på nämnden.

Av lagrummet i den föreslagna avfattningen, jämfört med 10 kap. 17 §

första stycket 1 rättegångsbalken — vari stadgas hinder för allmän domstol

att upptaga tvist som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av

särskild domstol — följer, att hyresnämnd är framför domstol behörig att

pröva de nu åsyftade frågorna.

Fråga om exempelvis förlängning kan regleras i kollektivavtal. Förevarande

stadgande föreskriver, att tvist i fråga om förlängning skall upptagas

av hyresnämnden. Enligt 1 § lagen om arbetsdomstol skall tvist om kollektivavtal

gå till arbetsdomstolen. Sistnämnda lag innehåller emellertid i 29 §

den bestämmelsen att vad i rättegångsbalken stadgas i princip skall tillämpas

beträffande arbetsdomstolen, varav torde följa att den i 10 kap. 17 §

första stycket 1 upptagna principen att ett speciellt forum äger företräde

framför ett allmänt får motsvarande giltighet på förhållandet mellan hyresnämnd

och arbetsdomstolen. Härigenom får anses med tillräcklig tydlighet

framgå, att de tvister varom nu är fråga skall upptagas av hyresnämnden

och ej av arbetsdomstolen.

Såsom framgår av 68 § andra stycket i förslaget kan kollektivavtalet utom

materiella regler också innehålla stadgande att tvist i anledning därav ej

skall prövas av hyresnämnd. I sådant fall ankommer på arbetsdomstolen

att upptaga tvisten. Detta följer direkt av 1 § arbetsdomstolslagen.

Hyresnämndens uppgift att träffa avgöranden har begränsats till frågor,

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

351

som ej löses genom förlikning. Begränsningen kan anses självklar och bestämmelsen

torde därjämte vara något missvisande, eftersom ej alla frågor

kan göras till föremål för förlikning. Den bör därför utgå.

72 §.

Paragrafen torde böra omredigeras så, att spörsmål om behörighet i de

fall att fråga är om tvist som icke hör till hyresnämndens prövning och de

fall som avser klander av hyresnämnds avgörande regleras var för sig.

Mål av förstnämnda typ skall gå till underrätten i residensstaden eller

annan allmän underrätt som Kungl. Maj :t förordnar. Emellertid ingår bland

dessa mål tvister som rör kollektivavtal och som enligt 1 § lagen om arbetsdomstol

skall upptagas av denna domstol. Regeln i förevarande paragraf

bör alltså icke avse mål som rör kollektivavtal.

När fråga är om klandertalan, torde vara lämpligt att direkt angiva att

den skall upptagas, om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och eljest

av domstolen i residensstaden eller därmed jämställd domstol.

Förevarande paragraf kan givas följande lydelse:

72 §. Hyrestvist, som ej enligt 70 § ankommer på hyresnämnds prövning

och ej heller angår kollektivavtal, skall, om icke Konungen bestämmer annat,

upptagas av rätten för den stad som är säte för länsstyrelsen i det län

där fastigheten är belägen. Klandertalan som avses i 71 § upptages, om den

rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och eljest av domstol som nyss

nämnts.

73 §.

Bestämmelserna i förevarande paragraf innebär åtskilliga avsteg från de

fullföljdsregler som eljest generellt gäller enligt rättegångsbalken. Nämnda

regler innefattar ett sammanhängande system, som ej utan vanskligheter

kan rubbas. För avsteg från, de generella reglerna bör därför föreligga starka

skäl.

Vid bedömandet av förslaget att ej tillåta fullföljd i hyresvillkor sfrågor

från underrätt till hovrätt är att beakta, att underrätten är den första instans,

i vilken bevisning i alla former får förebringas. Materialet för avgörandet

kan därför antagas ofta nog ha blivit känt för parterna först under

handläggningen i underrätten. Man torde få räkna med som ej alltför ovanligt,

att så mycket nytt framkommit under huvudförhandlingen, att det

innebär svårigheter för parterna att helt överblicka situationen vid handläggningens

slut. Läget talar därför starkt för att möjlighet till fullföljd

till hovrätt bör finnas. Vidare är att märka det samband som råder mellan

frågorna om förlängning och villkoren. Detta föranleder att — såsom också

departementschefen angivit — hovrätten i vissa fall måste ingå på frågan

om hyran och andra villkor. Så torde för övrigt vara händelsen i åtskilligt

flera fall än vad departementschefens uttalande antyder. Ett skäl härtill är,

opaginerad Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1967

att det starkt kan ifrågasättas huruvida rättegångsbalken medger, att frågan

om förlängning utbrytes och avgöres genom mellandom. Vad nu anförts talar

till förmån för fullföljdsrätt till hovrätt i fråga om hyresvillkoren. Det dröjsmål

med avgörandet som kan föranledas av fullföljd i hyresvillkorsfrågan

kan som regel antagas ej vara till nämnvärd olägenhet för parterna. Detta

är tydligt i de fall då också förlängningsfrågan fullföljes till hovrätten;

om däremot villkorsfrågan ensam bringas under hovrättens bedömande,

kan tvisten ej gärna gälla annat än en mindre del av villkorskomplexet. Anledning

torde knappast finnas att antaga, att tvister om hyresvillkoren

skulle bli så många att de skulle bli en tyngande belastning för hovrätterna.

Lagrådet får därför avstyrka den nu avhandlade fullfölj dsbegränsningen.

I förevarande lagrum upptages vidare förbud mot fullföljd av talan mot

hovrätts dom i fråga om förlängning och fastställande av hyresvillkor. Eu

sådan regel medför, att dessa typer av tvister helt undandrages högsta domstolens

prövning och att man därmed också avstår från det stöd för en enhetlig

rättstillämpning som denna domstols verksamhet innebär. Vidare är

att märka att i ett mål frågan om förlängning kan vara avhängig av ett

annat i målet ingående spörsmål. Så är fallet exempelvis, om i ett mål hyresgästen

för talan om förlängning och hyresvärden yrkar vräkning på grund

av förverkande. Att låta förlängningsfrågan stanna i hovrätten medan det

för förlängningsrätten grundläggande spörsmålet huruvida hyresavtalet är

förverkat fortsätter till högsta domstolen medför olägenheter. Lagrådet avstyrker

även denna fullfölj dsbegränsning.

I anslutning till vad nu anförts må framhållas, att bestämmelserna i

förevarande paragraf — mot vad departementschefen angivit — torde ha

den verkan att fullföljdsförbudet gäller ej blott själva saken utan även samtidigt

med denna avgjorda bifrågor, såsom parternas anspråk mot varandra

om gottgörelse för rättegångskostnad.

Mot förslaget att frågor om tillstånd enligt 34, 35, 36 eller 40 § skall

stanna i underrätten kan riktas erinringar av principiell natur. De spörsmål

som avses i de angivna lagrummen är emellertid med den uppläggning förslaget

har av sådan särskild karaktär att lagrådet anser sig icke böra avstyrka

den föreslagna fullföljdsbegränsningen.

Vid ett bibehållande av det remitterade förslagets ståndpunkt i frågorna

om fullföljd beträffande avgöranden om fastställande av hyresvillkor och

förlängning torde stadgandet böra undergå sådan redaktionell jämkning att

läsaren förstår i vilka fall hovrätten på sätt i paragrafen uttryckligen angives

kan fastställa hyresvillkor, fastän sådan fråga enligt ordalagen tidigare

i paragrafen ej kan fullföljas till hovrätten.

74 §.

Genom förevarande bestämmelse har den i rättegångsbalken upptagna

grundsatsen att part som vinner själva saken också skall få gottgörelse för

opaginerad Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1967

sina kostnader åsidosatts. Något sakligt skäl för att frångå denna välgrundade

regel i rättegångsbalken bär ej anförts i remissprotokollet. Om bakom

intresseorganisationernas godtagande av regeln — vilket departementschefen

särskilt åberopar till stöd för förslaget — ligger att organisationerna

avser att biträda sina medlemmar med rättshjälp och fördela kostnaden på

medlemskollektivet, må framhållas, att en vinnande hyresgäst eller hyresvärd,

som ej är medlem i organisation, icke är hjälpt med en sådan ordning

utan har allt behov av det rättsskydd som rättegångsbalkens allmänna kostnadsregel

ger. Lagrådet hemställer, att bestämmelsen i förevarande paragraf

måtte utgå.

Övergångsbestämmelser

I fråga om den under 4 upptagna regeln — vilken i och för sig torde vara

av ringa praktisk betydelse — kan lagrådet ej underlåta att framhålla, att

regeln innefattar att den nya lagen ges tillämpning på avtal som slutits före

lagens ikraftträdande utan att några egentliga skäl anförts för detta avsteg

från den allmänt gällande grundsatsen att civilrättslig lagstiftning ej skall

göras retroaktiv. För övrigt kan mot regelns utformning anmärkas, att medan

den enligt ordalagen är ett undantag från bestämmelserna under 3 den

i själva verket är sidoordnad med dessa bestämmelser.

Även föreskriften under 5 innebär, att den nya lagen ges retroaktiv tilllämpning.

Härför har emellertid anförts godtagbara skäl. Innebörden i föreskriften

måste vara, att de nya bestämmelserna gäller i stället för vad äldre

lag innehåller stridande mot de nya. Detta torde böra komma till uttryck

i lagtexten.

Åtskilliga av de bestämmelser som anges med paragrafuppräkningen är

till sin natur processuella. Detta gäller föreskrifterna i 60, 62 och 69—74 §§.

I fråga om processuella regler gäller den grundsatsen att de omedelbart blir

tillämpliga. De torde därför böra utgå ur uppräkningen. I stället är att beakta

huruvida det erfordras att göra inskränkning i de processuella reglernas

tillämplighet. Av de processuella reglerna följer, att tvist om ett hyresförhållande

från tiden före nya lagen efter dennas ikraftträdande skall

upptagas vid domstolen i residensstaden. Häremot är intet att erinra. Men

har rättegång redan före lagens ikraftträdande inletts vid domstolen i

orten där fastigheten är belägen^ bör denna domstol, även om den enligt

nya lagen är obehörig, få fortsätta att handlägga och sedan avgöra målet.

I en ny punkt, lämpligen placerad mellan punkterna 8 och 9 i förslaget, bör

därför upptagas att mål, vari talan väckts före nya lagens ikraftträdande,

skall behandlas enligt äldre lag.

Såsom framgår av departementschefens uttalanden är de i förslaget upptagna

reglerna om övergången till ny lag i de avseenden som omtalas under

5 ej fullständiga. Så erfordras ytterligare regler exempelvis om verkan av

en före lagens ikraftträdande enligt då gällande bestämmelser gjord upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1967

sagnmg till tid därefter, då andra regler gäller om tid och sätt för uppsägning.

Vidare måste uppenbarligen regler ges rörande sätt och tid för anhängiggörande

av talan om förlängning hos hyresnämnd, när uppsägning

till tid efter lagens ikraftträdande delgives dessförinnan, och rörande verkan

av underlåtenhet att iakttaga dessa regler. Nu antydda regler och säkerligen

också andra erforderliga bestämmelser är av civillags karaktär och

bör rätteligen ges i sådan lags form. Delegation till Kungl. Maj :t att utfärda

sådana bestämmelser kan anses tillåten endast under särskilda betingelser,

exempelvis att det närmare innehållet i bestämmelserna ej kan anges förrän

Kungl. Maj :t fattat beslut i ett ärende av administrativ natur. I det läge

frågan nu kommit och då räckvidden av de med delegationen avsedda bestämmelserna

får anses begränsad, synes dock den föreslagna ordningen

kunna passera. För att tydligare angiva delegationens begränsade innebörd

synes regeln därom böra ges det innehållet, att de närmare föreskrifter som

erfordras för att bestämmelserna skall kunna vinna tillämpning meddelas

av Kungl. Maj :t.

På sätt framgår av bestämmelserna under 5 skall förlängning av ett äldre

avtal första gången efter lagens ikraftträdande ske enligt den nya lagens

regler. Bestämmelser om förlängning kommer för övrigt då ej att finnas

i annan lagstiftning. När det i sista punkten under 3 talas om förlängning,

åsyftas, utom förlängning genom avtal, förlängning enligt de regler till vilka

hänvisas under 5. Sista punkten under 3 skulle bli mer lättillgänglig, om

reglerna under 5 upptoges före bestämmelserna under 3.

Bestämmelsen under 6 torde böra utvidgas att avse även det fall att boskillnad

vunnits före den nya lagens ikraftträdande. Vad gäller andra stycket

under 8 torde utan att det uttryckligen utsägs vara tydligt, att vid bestämmandet

av hyresnivån på bristort skall — i enlighet med den princip

som kommit till uttryck i 48 § andra stycket — bortses från vissa till bruksvärdet

likvärdiga lägenheter.

Den i förslaget under 9 upptagna regeln om hänvisning till äldre lagrum

bör ej lämpligen gälla inom nyttjanderättslagens område. De i 1 kap. 3 §

gjorda hänvisningarna till 3 kap. 28 § torde alltså böra ersättas med hänvisningar

till 29 §, som motsvarar 28 §. Detta föranleder jämkning av lagens

rubrik och ingress samt den ändringen att i övergångsbestämmelserna under

5 och 8 utsäges att de där angivna paragraferna finns i lagens 3 kap.

Lagen om ändrad lydelse av 10 kap. 10 § rättegångsbalken

Enligt 3 kap. 72 § nyttjanderättslagen i dess föreslagna lydelse skall liyrestvist

upptagas av endast vissa av de allmänna underrätterna. Med hyrestvist

avses därvid såväl tvist om själva hyresavtalet — såsom om rättighetens

bestand, innehåll, omfattning och utövning — som också tvist rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj ds proposition nr 747 år 1967

vissa obligatoriska anspråk på grund av en upplåten hyresrätt. Genom den

i remissen föreslagna ändringen i förevarande paragraf undantages emellertid

från allmänt fastighetsforum blott tvister av sistnämnda slag. Till botande

av denna brist föreslår lagrådet, att till paragrafens första stycke fogas

en ny punkt av innehåll att vad förut i paragrafen sagts dock ej gäller hy
restvist.

På grund av stadgandena i 10 kap. 17 § första stycket 4 och 18 § rättegångsbalken

gäller för närvarande beträffande hyrestvist och annan tvist,

som enligt 10 § eller eljest enligt lag skall handläggas vid allmänt fastighetsforum,

att rätten i den ort där fastigheten ligger är ensam behörig att

upptaga tvisten och att rätten har att oberoende av invändning pröva sm

behörighet. Om såsom enligt förevarande förslag och forslaget till 3 kap.

72 § nyttj ander ättslagen hyrestvist erhåller forum vid särskilt angiven allmän

domstol, i regel domstolen för residensstaden, bör alltjämt grundsatsen

om ensambehörighet och skyldighet för domstol att självmant pröva sin

behörighet gälla. Det är ovisst i vilken mån detta kan ske utan uttryckligt

stadgande. Lagrådet föreslår därför, att i 17 § första stycket intages ett tilllägg

så att bland där uppräknade tvister kommer att ingå också hyrestvist.

Vid bifall härtill måste ingressen och rubriken till lagen jamkas.

Övriga lagförslag

Dessa lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

opaginerad Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition nr Ut år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

6 september 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Kling, Edenman,

Johansson, Holmqvist, Aspling, Paljie, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

de till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag angående ändrad Igdelse av 3 kap. lagen den U juni 1907 (nr 36

s.l) om nyttjanderätt till fast egendom,

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 4-29) om

hyresreglering m. in.,

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.,

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

5) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad,

6) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal,

7) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 § rättegångsbalken.

_ Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och en från Sveriges fastighetsägareförbund

inkommen skrift samt anför.

Lagrådet uttalar inledningsvis, att frågan om förfarandet i hyrestvister

är en central punkt i förslaget och att lösningen av denna fråga är av

största vikt för att lagstiftningen skall kunna uppbäras av ett allmänt förtroende

och för att de svårigheter som måste möta vid övergången till

en friare hyresmarknad skall kunna bemästras. Vad lagrådet uttalar i denna

fråga överensstämmer i stora delar med de bedömningar som gjorts i det

remitterade förslaget. Sålunda delar lagrådet min uppfattning att hyrestvister,

liksom andra tvister mellan enskilda, bör avgöras i domstolsmässig

ordning med den garanti för rättssäkerhet som detta innebär och att särskilda

hyresdomstolar inte bör inrättas. Lagrådet anser emellertid att en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

357

naturlig följd av detta ställningstagande borde vara att de allmänna domstolarna

skall handlägga och avgöra hyrestvister i vanlig processuell ordning.

Samtidigt uttalar lagrådet, att åtskilliga fördelar kan vara förenade

med den föreslagna ordningen med hyresnämnder som en första avgörande

instans och möjlighet till domstolsmässig prövning av domstolen i residensstaden.

Lagrådet framhåller emellertid vissa olägenheter med detta förfarande

till vilka jag återkommer i det följande och säger sig föredra att låta

samtliga hyrestvister behandlas och avgöras av de allmänna domstolarna

enligt gällande processuella regler. En förutsättning för att detta skall kunna

genomföras är emellertid, menar lagrådet, att hyresnämndernas medlingsverksamhet

blir så effektiv att tillströmningen av mål till domstolarna

ej blir alltför stor. Måste det antas, att ett mycket stort antal mål skulle

komma till de allmänna domstolarna, får det enligt lagrådet anses motiverat

att för en övergångstid skapa vissa särskilda anordningar varigenom

tvisterna i första hand kan avgöras efter ett enkelt förfarande. Att förlägga

avgörandet till nämnder med primär uppgift att medla anser lagrådet i ett

sådant läge godtagbart.

Med anledning av vad lagrådet sålunda har anfört vill jag framhålla följande.

Från alla håll har betonats betydelsen av att förfarandet i hyrestvister

anordnas på sådant sätt att hyresmarknadens intresseorganisationer får

medverka. Även lagrådet understryker vikten härav. Med den av lagrådet

föreslagna ordningen skulle emellertid organisationsrepresentanternas

medverkan vara begränsad till medlingsstadiet. Organisationerna skulle

därmed inte få något som helst inflytande över själva prövningen. Det kan

enligt min mening betvivlas att eu medverkan från organisationernas sida

som begränsas till rent medlande uppgifter kommer att få den betydelse

som i allmänhet ansetts nödvändig för att den nya ordningen skall kunna

genomföras.

Det är utomordentligt svårt att bedöma vilken omfattning måltillströmningen

till domstolarna kan få efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Flera skäl talar dock för att i varje fall övergångstiden kan blir svårbemästrad.

Hyressättningsfrågorna har under mer än 25 år varit undandragna

avtalsfriheten. Det är givet att härigenom benägenheten hos parterna

att nå uppgörelser utan inblandning av myndighet åtminstone till en

början kan komma att vara mindre än som normalt skulle vara fallet.

Det förhållandet att nu utgående hyror i vissa fall torde avvika från de

hyror som de nya reglerna medger kan vidare skapa vissa svårigheter i

övergångsskedet. Härtill kommer att de nya reglerna om hyressättningen

torde vara relativt komplicerade i tillämpningen innan några på avtalsfriheten

grundade riktgivande hyresnivåer hunnit stabiliseras. Det bör understrykas

att hyressättningen i princip skall bestämmas på grundval av

marknadsmässiga värderingar av lägenheterna. Utrymmet för att utbilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

sådana värderingar är emellertid f. n. litet, eftersom dessa getts endast begränsat

spelrum nnder den tid hyresregleringen varat. En annan faktor som

har sin påtagliga betydelse är att man under överskådlig tid framöver torde

ha att räkna med ett efterfrågeövertryck på bostadsmarknaden inom betydande

delar av landet. Under remissbehandlingen av hyreslagstiftningssakkunnigas

förslag har av många instanser, icke minst från domstolshåll,

yppats allvarliga farhågor för att hyrestvisterna i övergångsstadiet kommer

att bli så talrika att domstolarna inte kommer att kunna bemästra

läget.

Lagrådet synes räkna med att en ökad arbetsbelastning hos domstolarna

under övergångsskedet bör kunna bemästras genom lämpliga förstärkningsåtgärder.

Härtill är att säga att avvecklingen av hyresregleringen

under alla förhållanden kommer att tillföra domstolarna ett rätt stort antal

nya mål. Arbetsläget inom domstolsväsendet är sådant att redan denna

ökade arbetsbörda kommer att bereda betydande svårigheter.

Lagrådet anför utifrån den grundsyn på frågan om förfarandet som lagrådet

deklarerat vissa skäl mot att anordna ett speciellt förfarande för avgörande

av hyrestvister i den form som föreslås i det remitterade förslaget.

Särskilt åberopas att splittringen av hyrestvisterna på skilda processuella

förfaranden skulle medföra åtskilliga svårigheter, att underlaget för hyresnämndens

avgörande ej kan göras tillgängligt för domstolen utan remissförfarande,

att muntlig bevisning inte kan upptas inför nämnden samt

att prövningsuppgifterna skulle kunna inverka menligt på den medlande

verksamheten. Enligt min mening överbetonar lagrådet betydelsen av dessa

nackdelar. Det väsentliga är å ena sidan att hyresnämnderna kan tillämpa

ett enkelt, snabbt och billigt förfarande för avgörande av den stora mängd

hyrestvister som är av mindre invecklad natur, å andra sidan att förfarandet

utformas på sådant sätt att den domstolsmässiga prövningen, när part

finner en sådan behövlig, kan ske inom ramen för det allmänna domstolsväsendet

enligt gängse processuella regler. Det remitterade förslaget tillgodoser

dessa grundläggande synpunkter. Jag kan heller inte finna att de

grundprinciper på vilka förfarandet i hyrestvister enligt lagrådets mening

bör vila blir åsidosatta genom den ordning som förordas i det remitterade

förslaget.

Lagrådet har som framgått godtagit tanken att ge nämnderna prövningsrätt,

dock endast under förutsättning att måltillströmningen till domstolarna

skulle bli alltför stor om lagrådets förslag genomförs och då endast

som ett provisorium. Som jag framhållit i samband med lagrådsremissen

kan inte uteslutas att det föreslagna systemet kan behöva omprövas

när erfarenhet vunnits av hur det fungerar i praktiken.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra vidhålla de grunder för

förfarandet i hyrestvister på vilka det remitterade förslaget vilar. Jag återkommer

i det följande till vissa detaljer i förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

359

Kiingl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

Jag övergår nu till att behandla vissa särskilda paragrafer i förslaget.

Enligt 68 § första stycket i det remitterade förslaget är förbehåll som strider

mot kapitlet utan verkan mot hyresgästen eller annan, som äger träda

i hyresgästens ställe, om annat ej föreskrivits. Lagrådet framhåller att denna

bestämmelse bör ha sin plats i lagens början och lämpligen kan infogas

som ett tredje stycke i 1 §. Jag förordar en jämkning i enlighet med vad

lagrådet sålunda föreslagit. Med en sådan placering blir det genast klart hur

de följande bestämmelserna från denna synpunkt är att förstå. Rubriken

före paragrafen bör som följd av jämkningen få lydelsen Inledande bestämmelser.

Jag biträder även i övrigt, med någon redaktionell jämkning,

lagrådets förslag till omformulering av paragrafen.

I det remitterade förslaget innehåller första stycket i 4 § en regel om tidpunkten

för hyresavtals upphörande, om avtalet är träffat för bestämd tid

utan förbehåll om uppsägning och hyresförhållandet vid hyrestidens utgång

varat högst nio månader i följd. Genom att denna regel togs upp i lagtexten

kom lagen att innehålla uttryckliga regler om uppsägningsskyldighet

och uppsägningstid för alla former av hyresavtal. Regeln är emellertid

överflödig, eftersom regelns innehåll gäller även om detta inte utsägs i lagtexten.

Jag biträder därför lagrådets förslag att regeln utgår.

I anslutning till 7 § framhåller lagrådet att paragrafen uppenbarligen

inte passar, när fråga är om sedvanlig uthyrning av hotellrum och liknande

hyresförhållanden. Lagrådet förordar därför att paragrafens bestämmelser

görs dispositiva. Jag delar lagrådets uppfattning och föreslår att till

paragrafen fogas ett tredje stycke av innehåll att bestämmelserna i första

och andra styckena ej gäller, om annat avtalats.

Som lagrådet framhållit bör i 9 § och 15 § första stycket komma till direkt

uttryck att bestämmelserna i lagrummen gäller endast om ej annat

avtalats. I anledning av de synpunkter lagrådet framför rörande bestämmelsen

i 15 § andra stycket i det remitterade förslaget om skyldighet för

hyresvärden att utföra sedvanliga reparationer vill jag anföra följande. Lagrådet

vänder sig till en början mot att bestämmelsen getts generell giltighet

och ställer frågan av vad anledning det skall vara otillåtet att hyra ut

en villa eller liknande med skyldighet för hyresgästen att själv svara för

underhållet. Anledningen till att regeln getts generell giltighet i det remitterade

förslaget är att det synts svårt att finna någon lämplig gräns mellan

det område där några olägenheter av en avtalsfrihet inte skulle uppkomma

och förhyrningar beträffande vilka en tvingande regel är motiverad.

Emellertid är det onekligen på det sättet att en tvingande regel

knappast är motiverad för vissa typer av förhyrningar, t. ex. villor och

egnahem som hyrs för längre tid samt fritidshus. Som lagrådet anfört

har regeln sitt berättigande främst beträffande lägenheter i vanliga hyreshus.

Lagrådets önskemål synes i allt väsentligt kunna bli tillgodosett, om regeln

görs dispositiv beträffande enfamiljshus. Jag föreslår därför att regeln

opaginerad Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

förses med det tillägget att om hyresavtalet avser enfamiljshus så gäller

regeln endast om annat ej avtalats. Lagrådet finner det vidare egendomligt

att parterna skall kunna träffa överenskommelse i fråga om omfattningen

av och ansvaret för de större reparationer, på vilka paragrafens

första stycke är tillämpligt, medan de mindre underhållsarbeten, som avses

i andra stycket, skall vara undantagna från deras disposition. Härtill kan

anföras att erfarenheten torde visa att det just är behovet av sedvanliga

reparationer som f. n. inte alltid tillgodoses i önskvärd utsträckning. Det

ligger i sakens natur att hyresvärden endast i undantagsfall kan överlåta

på hyresgästen att låta utföra mera omfattande reparationer. Som regel

torde det ej heller vara möjligt för hyresvärden att eftersätta fastighetsunderhåll

av detta slag utan att huset tar allvarlig skada. Enligt mitt bedömande

finns det mot bakgrund härav inget behov av att göra regeln i

15 § första stycket tvingande, medan däremot andra stycket skulle förlora

det mesta av sitt värde för hyresgästen, om det gjordes dispositivt.

Jag kan vidare inte dela lagrådets uppfattning, att regeln i 15 § andra

stycket medför gränsdragningsproblem i skilda hänseenden. Det finns anledning

anta att praxis på detta område kommer att stabiliseras mycket

snabbt. Naturligen kommer intresseorganisationerna att medverka härtill.

På grund av det anförda vill jag förorda att regeln i 15 § andra stycket

behålls i sin föreslagna form med det tillägg som jag nyss angett.

Beträffande 24 § förordar lagrådet att ordalagen i första stycket jämkas

så att det klart framgår, att regeln i sista punkten bär avseende endast

på brandskada som vållats av hyresgästens husfolk och andra för vilka han

svarar. Detta önskemål synes kunna tillgodoses genom att i sista punkten

orden »som han själv icke vållat» inskjuts efter ordet brandskada.

Som lagrådet anfört ligger som en tyst förutsättning bakom bestämmelserna

i 45 § att när hyresrätten är förverkad eller hyresvärden har rätt att

uppsäga hyresavtalet enligt 28 § hyresrätten inte skall vara förenad med

rätt till förlängning av hyresavtalet. Fastän detta förhållande är en självklar

sak vill jag inte sätta mig emot att, såsom lagrådet förordat, nämnda omständighet

tas upp som ett ytterligare undantag i 45 §. Den rätta innebörden

av 46 § framstår härigenom klarare. Jag biträder även i övrigt, med

någon redaktionell ändring, lagrådets förslag till ändrad formulering av

45 §.

Lagrådet anför beträffande första punkten i 46 § att den bör avse sådana

fall, då hyresvärden väl åberopar att hyresrätten är förverkad men likväl

inte gör gällande förverkandepåföljd utan låter hyrestiden enligt det löpande

avtalet gå till ända samt att motsvarande bör gälla, när rätt till uppsägning

föreligger enligt 28 §. Denna uppfattning som avviker från innebörden

hos det remitterade förslaget — enligt detta krävs bl. a. att avtalet är uppsagt

under åberopande av att hyresrätten är förverkad (SOU 1961: 47 s. 83

och 1966: 14 s. 140) — har goda skäl för sig. Självfallet får dock hyresgästen

opaginerad Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1967

ej frånkännas rätten till förlängning av hyresavtalet på grund av förverkande,

om han innan optionsmålet avgjorts återvunnit hyresrätten. Detsamma

gäller, om hyresgästen återvinner hyresrätten efter hyresnämndens eller

underrättens avgörande, under förutsättning att avgörandet överklagas.

Jag biträder den av lagrådet föreslagna omformuleringen av 46 § 1. Som

lagrådet föreslagit hör i punkt 7 uttrycket allmän verksamhet ersättas med

statlig eller kommunal verksamhet. Med kommunal verksamhet avses verksamhet

som bedrivs av stad, köping, landskommun, municipalsamhälle,

landstingskommun och annan kommunal förvaltningsenhet.

Enligt 48 § är hyresgästen vid förlängning av hyresavtal skyldig att godta

den hyra som hyresvärden fordrar, om den inte är oskälig. Är hyresvärdens

krav oskäligt, skall dock hyran utgå med skäligt belopp. Lagrådet gör

ett uttalande av innebörd att häri skulle ligga att hyran skall bestämmas

till belopp närmast under den lägsta hyra som kan betecknas som oskälig,

dvs. högsta skäliga belopp. Denna tolkning har enligt min mening inte stöd

i paragrafens ordalag. Avsikten är att hyran vid ett överskridande av gränsen

skall kunna sättas lägre än som skulle ha skett, om hyresvärdens krav

hållit sig inom ramen för högsta skäliga belopp. Denna innebörd hos regeln

kommer enligt min åsikt till uttryck i det remitterade förslagets ordalag.

Jag vidhåller därför förslagets formulering. Som lagrådet anfört bör som

ett tredje stycke i paragrafen tas upp en bestämmelse av innehåll att, om

vid förlängning av hyresavtal överenskommelse träffas om hyran eller

annat villkor, överenskommelsen gäller utan hinder av bestämmelserna i

första och andra styckena. Av skäl som jag närmare utvecklar vid 55 § kan

jag däremot inte biträda lagrådets förslag att regeln om hyresnormen på

bristorterna skall placeras i anslutning till bestämmelserna om förstagångshyra.

Andra stycket i förevarande paragraf bör därför ha oförändrat

innehåll. En viss redaktionell jämkning är dock påkallad.

Är frågan om förlängning av hyresförhållandet inte avgjord när hyrestiden

går ut, har hyresgästen enligt 50 § i det remitterade förslaget rätt att

bo kvar i lägenheten på oförändrade villkor till dess frågan avgjorts och

villkoren för den fortsatta förhyrningen fastställts. Lagrådet anser det böra

framgå av lagtexten att hyresgästens rätt att lcvarbo på oförändrade villkor

är en interimistisk rätt i avbidan på avgörandet. Jag delar lagrådets uppfattning

att lagtexten bör förtydligas på denna punkt. För att uppnå överensstämmelse

med stadgandet i 52 § andra stycket synes 50 § böra ges det

innehållet, att hyresgästen får bo kvar i lägenheten till dess frågan om

förlängning är slutligt avgjord och att de förut gällande hyresvillkoren

skall tillämpas i avbidan på att de slutliga hyresvillkoren blir bestämda.

Jag kan inte dela lagrådets åsikt att första stycket i 51 § skulle vara

obehövligt. Genom denna regel fastslås att villkoren för den fortsatta förhyrningen

alltid skall fastställas, alltså även när tvist ej råder om villkoren.

I 51 § andra stycket i det remitterade förslaget anges att dom eller beslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1967

varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal om fortsatt förhyrning.

Härav följer bl. a. att hyresgästen enligt vanliga regler kan göra

oplionsanspråk gällande när den i domen angivna hyrestiden utlöper. Vidare

kan de i domen upptagna hyresvillkoren jämkas, ifall förhållandena efter

domen skulle ändras så att en fortsatt tillämpning av villkoren skulle vara

otillbörlig. En regel som på detta sätt ger domen eller beslutet avtalets karaktär

torde vara behövlig. Lagrådet föreslår att bestämmelsen ges det innehållet

att en i enlighet med lagen vidtagen förlängning av hyresavtalet

med eller utan ändring i de tidigare villkoren anses innebära, att den ursprungliga

upplåtelsen fortfarande består. Det av lagrådet föreslagna uttalandet,

som gäller en annan fråga än som avhandlas i 51 § andra stycket i

det remitterade förslaget, nämligen den sakrättsliga verkan av förlängning

av hyresavtalet, torde inte behöva komma till direkt uttryck i lagtexten

utan får anses ligga i själva uttrycket rätt till förlängning av hyresavtalet.

Mot bakgrunden av det anförda bör paragrafen ges den lydelse den har

i det remitterade förslaget.

Lagrådet förordar beträffande 52 § att det förhållandet att uppskov med

avflyttning inte kan upptas som en fråga för sig utan endast i samband

med beslut varigenom förlängning vägras bör få komma till uttryck i lagtexten.

Ett sådant förtydligande kan ske genom att i första punktens huvudsats

inskjuts orden »i beslutet eller domen».

I fråga om 53 § innebär den av lagrådet föreslagna omformuleringen av

första punkten, att den frist hyresgästen åtnjuter för att fullgöra hyresbetalningen

räknas från den dag då den högre hyran fastställdes. Jag biträder

en sådan formell jämkning av paragrafen. I lagrådets utformning

av första punkten täcker denna endast det fallet att fråga är om förlängning

av hyresavtalet. Hyresgästen synes emellertid i vissa fall behöva en

betalningsfrist även vid uppskov med avflyttning. Eftersom sålunda den

av lagrådet föreslagna formuleringen är alltför snäv, synes det remitterade

förslagets ordalydelse böra bibehållas i denna del. Vidare torde regeln om

ränta i paragrafens sista punkt vara behövlig inte minst med hänsyn till

att regeln avser att täcka fall när förlängning av hyresavtalet inte kommer

till stånd men hyresgästen medges anstånd med avflyttningen och åläggs

utge högre hyra för förfluten tid.

I det remitterade förslaget innehåller 48 § regler om grunderna för bestämmande

av hyra vid förlängning av hyresavtal. Första stycket innehåller

huvudreglerna och andra stycket en särregel för bristorter vilken i ett visst

hänseende modifierar huvudreglernas innehåll. I 55 § däremot tas endast

upp formella regler angående prövning av förstagångshyra, varjämte beträffande

frågan om vilken hyra som skall utgå hänvisning sker till 48 g.

Lagrådet förordar nu att 55 § skall innehålla fullständiga regler om grunderna

för bestämmande av hyra i s. k. bristort, medan däremot i 48 §

skall, såvitt gäller hyressättningen på bristorter, hänvisas till 55 §. Lag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

rådet ger ingen annan motivering för ändringsförslaget än att regeln om

hyresnormen på bristorterna skulle ha sin naturliga placering i samband

med bestämmelserna om förstagångshyra. Jag kan inte dela denna uppfattning.

Den föreslagna omplaceringen skulle enligt min mening vara

naturlig, om lagtexten systematiskt varit uppbyggd på det sättet att alla

de för bristorter gällande särreglerna samlats i ett särskilt avsnitt. En sådan

ordning är lagtekniskt sett svårgenomförbar och har dessutom inte

några större fördelar. Den av lagrådet föreslagna placeringen av hyressättningsreglerna

leder också till att lagtexten blir mera omfattande än som

är fallet i det remitterade förslaget. Jag förordar alltså att den i det remitterade

förslaget valda dispositionen behålls.

Beträffande 56 § föreslår lagrådet att som ett undantag från bestämmelserna

om det indirekta besittningsskyddet i 57—60 §§ skall tas upp det fall

att hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten ar förverkad

eller att förhållande som avses i 28 § föreligger. Förslaget innebär en viss

saklig ändring i det remitterade förslaget. Om nämligen hyresförhållandet

upphör på grund av att förhållande som avses i 28 § föreligger, kan hyresvärden

enligt lagrådets förslag aldrig drabbas av ersättningsskyldighet enligt

58 § sista punkten och uppskov med avflyttning enligt 59 § kan inte medges.

Det remitterade förslaget har en annan innebörd i dessa avseenden.

Jag anser mig emellertid kunna godta det av lagrådet förordade undantaget

i 56 §. Härigenom blir givetvis obehövligt att i 57—59 §§ göra särskilda

undantag för fall när hyresförhållandet upphör på grund av att hyresrätten

är förverkad eller förhållande som avses i 28 § föreligger. Jag föreslår därför

även viss ändring i dessa paragrafer. Lagrådet förordar vidare att nämnda

paragrafer tillförs ett undantag av samma innebörd som 46 § första

stycket 1. Detta undantag skulle alltså avse fall när visserligen hyresrätten

är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § men hyresvärden

dock inte bringar avtalet att upphöra på sådan grund utan i stallet säger

upp avtalet i vanlig ordning till hyresperiodens slut. Detta förslag kan

jag inte biträda. Rätten till ersättning och till uppskov med avflyttning bör

vara förlorad bara när hyresförhållandet upphör på grund av förverkande

eller förhållande som avses i 28 §. I annat fall kan hyresgästen gå

miste om ersättning på grund av omständigheter som inte kunnat förutses.

Såväl hyreslagskommittén som de sakkunniga föreslog att den ersättning

som lokalhyresgäst i och för sig kunde vara berättigad till vid obefogad uppsägning

skulle kunna jämkas i den omfattning som prövas skälig. Detta förslag

har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. I motiven till

det remitterade förslaget uttalas att man inte kan undvara möjlighet att

jämka den ersättning som hyresgästen i och för siig anses berättigad till

men att denna möjlighet bör utnyttjas bara i undantagsfall. Jag vill också

hänvisa till hyreslagskommitténs närmare uttalanden i frågan (SOU 1961:

47 s. 117). I lagtexten kommer det sagda till uttryck genom bestämmelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

364 Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

i 57 § att hyiesvärden »i skälig omfattning» skall ersätta hyresgästen dennes

förlust. Utan att åberopa några särskilda skäl förordar lagrådet att

möjlighet till jämkning av ersättning inte bör föreligga. Jag anser mig

böra vidhålla förslaget trots den kritik lagrådet riktat mot detta.

Beträffande frågan om ersättning för sådana ändringar i lägenheten som

hyresgästen låtit verkställa innebär det remitterade förslaget att hyresgästens

förlust skall ersättas, om hyresvärden — uttryckligen eller underförstått

— samtyckt till ändringen eller hyresgästen träffat hyresavtalet

under förutsättning att han skulle få utföra ändringen. Enligt lagrådets

mening bör samtycke alltid föreligga för att hyresgästen skall ha rätt till

ersättning. Lagrådet har emellertid inte anfört något skäl, som enligt min

mening motiverar ett avsteg från vad det remitterade förslaget i detta

hänseende innehåller. Jag vidhåller alltså förslaget i denna del.

Enligt 58 § förlorar hyresgästen rätten till ersättning för obefogad uppsägning,

om han inte inom tre veckor från uppsägningen meddelar hyresvärden

att han önskar behålla lägenheten. Om sådant meddelande lämnas

inom angiven tid, har hyresvärden tre veckor på sig att lämna hyresgästen

meddelande om de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet

eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Underlåtenhet

att lämna meddelande medför skyldighet för hyresvärden att utge ersättning

för förlust som avses i 57 §. Med hänsyn till den viktiga rättsverkan

som underlåtenheten sålunda har förordar lagrådet att fristen för hyresvärden

räknas från den dag då han mottog hyresgästens meddelande och

att detta delges hyresvärden på samma sätt som gäller för det meddelande

enligt 49 § som utgör utgångspunkten för optionsproceduren beträffande

bostadslägenheter. Jag vill inte bestrida att en sådan ordning i och för sig

kan te sig motiverad. Man kan dock inte bortse från de konsekvenser som

förslaget får för hyresgästen. Utgångspunkten för dennes agerande är att

han mottagit en uppsägning, och inom tre veckor från denna har han att

meddela hyresvärden att han önskar behålla lägenheten. En underlåtenhet

från hyresgästens sida att meddela önskemålet att behålla lägenheten har

en inte mindre viktig rättsverkan än hyresvärdens motsvarande underlåtenhet.

För hyresgästen gäller det rätten att erhålla ersättning, för hyresvärden

skyldigheten att utge ersättning. Den av lagrådet föreslagna ordningen

leder till att man lägger ansvaret för att hyresvärden får del av hyresgästens

meddelande på hyresgästen ensam. Om hyresgästen misslyckas med att

framföra meddelandet till hyresvärden — till äventyrs beroende på att hvresvärden

avsiktligt håller sig undan — går hyresgästen miste om sin rätt

till ersättning. Förslaget innebär vidare att man ställer större krav på hyresgästen

när det gäller dennes meddelande till hyresvärden än på hyresvärden

beträffande själva uppsägningen. Jag anser därför lagrådets förslag

vara alltför långtgående. Däremot synes den jämkningen kunna göras av det

opaginerad Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 1U1 år 1967

remitterade förslaget att hyresgästens meddelande skall delges hyresvärden

i den ordning som gäller för uppsägning.

Bestämmelserna i 59 § ger möjlighet att medge hyresgästen uppskov med

avflyttning från lägenheten under skälig tid, dock högst ett år. Enligt min

mening är denna rätt ett betydelsefullt led i lokalhyresgästens besittningsskydd,

och jag kan inte finna att hyresvärdens intressen härigenom otilibörligen

träds för när. Rätten till uppskov med avflyttning motverkar vissa

nackdelar som är förenade med ett renodlat indirekt besittningsskydd. Jag

är därför inte beredd att ändra ståndpunkt i denna fråga. Däremot anser jag

lämpligt att som lagrådet i andra hand förordat kräva att beslut i anståndsfrågan

alltid skall ges före hyrestidens slut. Det bör alltså ankomma på

hyresgästen att söka anstånd med avflyttningen hos hyresnämnden i så god

tid att nämnden hinner besluta i ärendet innan hyrestiden går ut.

Inte heller när det gäller den i 60 § behandlade frågan om förskott på ersättning

för obefogad uppsägning är jag beredd att frångå den ståndpunkt

som framgår av det remitterade förslaget. Denna rätt till förskott torde

i vissa situationer bli av stor betydelse för hyresgästen och vara väl motiverad

av den svaga ställning hyresgästen ej sällan intar i förhållande till

hyresvärden. Förslaget har också godtagits av en överväldigande majoritet

bland remissinstanserna. Det kan också med fog göras gällande, att ersättningen

är av sådan speciell karaktär att särregler kan vara berättigade. Det

ligger nära till hands att dra en parallell med bestämmelserna om förskott

vid expropriation. De jämkningar i övrigt i det remitterade förslaget som

lagrådet föreslår anser jag däremot böra godtas.

Enligt 65 § i det remitterade förslaget föreskrivs återbäringsskyldighet

för den som under vissa omständigheter mottagit särskilt vederlag för upplåtelse

eller överlåtelse av hyresrätt. Lagrådet förordar att i lagtexten dessutom

skall anges att villkor om otillåtet vederlag är ogiltigt. Denna jämkning

av förslaget bör göras.

I 67 § sista punkten anges att skiljeavtal om framtida tvist med anledning

av hyresförhållande gäller endast om hyresnämnd utsetts till skiljenämnd.

Lagrådet anför att det inte finns någon anledning att på detta sätt

göra hyresnämnd ensam behörig. Med hänsyn till vad lagrådet anfört anser

jag mig inte böra vidhålla det remitterade förslaget. Ett särskilt skäl

härtill är att hyresnämnden föreslås få en i viss utsträckning annan funktion

än hyreslagstiftningssakkunniga — vilka upptog den kritiserade regeln

i sitt förslag — tänkte sig. Sålunda föreslås medling inför hyresnämnd

inte vara obligatorisk i alla hyrestvister. Med hänsyn härtill torde

hyresnämnderna inte få en sådan ställning att det är motiverat att tillägga

dem exklusiv behörighet på detta område. Jag förordar därför på denna

punkt att gällande rätt (46 § andra stycket i hyreslagen) bibehålls. Möjlighet

bör dock finnas att utse hyresnämnden till skiljenämnd (jfr SOU

1961: 47 s. 216).

opaginerad Kontrollera mot PDF

366 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

I anledning av vad lagrådet i anslutning till 68 § anför angående den

oorganiserade arbetstagarens rättsställning bör framhållas att det självfallet

är möjligt för kollektivavtalets parter att ge detta sådant innehåll att

den oorganiserade arbetstagaren, som inte är bunden av de i avtalet stadgade

inskränkningarna i hyresgästens rätt enligt hyreslagen, ej får njuta

fördel av kollektivavtalets gynnsamma bestämmelser. En sådan särbehandling

av den oorganiserade arbetstagaren är däremot ofta svår eller omöjlig

att genomföra beträffande sådana frågor som avses i de av lagrådet åberopade

lagrummen i semesterlagen och allmänna arbetstidslagen. Enligt

min mening kan det inte anses lämpligt att på hyresområdet låta kollektivavtalsbestämmelser

som strider mot hyreslagens tvingande regler bli

bindande för den oorganiserade arbetstagaren. Lagrådet har inte föreslagit

någon ändring på denna punkt och jag anser mig sakna anledning att frångå

det remitterade förslaget i detta avseende.

I specialmotiveringen till det remitterade förslaget under 71 § anges att,

om hyresnämnds beslut klandras av endera eller båda parterna, beslutet

inte längre bör vara bindande i något hänseende. Detta uttalande torde i

sin sammanträngda form kunna ge upphov till missförstånd angående lagförslagets

innebörd. Jag vill därför göra följande förtydligande. Om hyresnämndens

beslut inte klandras av någondera parten, är tvistefrågan därmed

i sak avgjord. Förs klandertalan, har rätten att pröva målet inom ramen

för denna talan. Sådan del av nämndens avgörande som sålunda inte prövas

kvarstår orubbad. Som lagrådet anfört kan emellertid en klandertalan

som direkt vänder sig mot endast viss del av nämndens avgörande på

grund av sakligt sammanhang med andra delar av detta medföra att också

dessa kommer under domstolens bedömande. Hyressättnings- och besittningsskyddsfrågorna

torde ha sådant inre samband att domstolen i anledning

av en klandertalan som är begränsad till en del av nämndens beslut

regelmässigt har att ingå på målet i hela dess vidd, om parts yrkande

vid domstolen föranleder det.

1 73 § \ det remitterade förslaget görs vissa betydelsefulla avsteg från de

fullföljdsregler som eljest generellt gäller enligt rättegångsbalken. Sålunda

föreslås att talan ej får föras mot underrättens dom i fråga om bl. a. fastställelse

av hyresvillkor. Lagrådet avstyrker denna fullföljdsbegränsning

och åberopar som huvudskäl härför att underrätten är den första instans

i vilken bevisning i alla former får förebringas. Så mycket nytt skulle kunna

framkomma under huvudförhandlingen, alt parterna skulle ha svårt att

helt överblicka situationen vid handläggningens slut. Enligt min mening

måste emellertid avgörande vikt fästas vid att målen om fastställelse av hyresvillkor

merendels är av mycket enkel beskaffenhet och att de i varje

fall från den av lagrådet anförda synpunkten är mycket lätta att bemästra

för parterna. I och för sig skulle det inte möta något hinder att koncentrera

prövningen till en enda instans såsom gäller beträffande arrendenämnderna

enligt arrendelagen. Att en sådan lösning inte valts sammanhänger ute
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

slulande med att hyresnämnderna då måste ges en domstolsmässig form,

och mot detta talar avgörande skäl. Mot fullföljdsbegränsningen åberopar

lagrådet vidare det samband som råder mellan frågorna om förlängning

av hyresavtal och hyresvillkoren. Jag kan inte inse att förekomsten av

detta samband skulle vara något skäl mot den föreslagna fullfölj dsbegränsningen.

Lagrådets förslag torde innebära att en fråga om fastställelse av

hyresvillkor skulle kunna prövas av inte mindre än tre domstolsinstanser

utöver hyresnämnden. Frågorna om fastställelse av hyresvillkor får enligt

min mening en fullt tillfredsställande behandling, om de prövas av hyresnämnd

och vid klander av nämndens beslut av en underrätt inom länet till

vilken samtliga hyresfrågor från länet är koncentrerade. Jag vidhåller

alltså förslaget i denna del.

73 § innehåller också hinder mot fullföljd mot hovrätts dom i fråga om

förlängning av hyresavtal. Även denna fullföljdsbegränsning avstyrks av

lagrådet. För begränsningen talar i första hand det förhållandet att i annat

fall en förlängningsfråga skulle kunna behandlas i fyra omgångar. Tidsutdräkt

och ökade kostnader skulle föranledas av en sådan ordning. De av

lagrådet åberopade skälen för att tillåta fullföljd till högsta domstolen, vilka

i och för sig är beaktansvärda, bör få stå tillbaka för de skäl, som talar

för förslaget. Jag vidhåller således förslaget också i detta hänseende.

Lagrådet framhåller att bestämmelserna i denna paragraf — mot vad

som anges i det remitterade förslaget — torde ha den verkan att fullfölj dsförbudet

gäller inte bara själva saken utan även samtidigt med denna avgjorda

bifrågor. Jag delar inte denna uppfattning. Av paragiaten framgåi

nämligen tydligt att fullfölj dsförbudet ej gäller domen i dess helhet utan

endast de i paragrafen särskilt angivna sakfrågorna. Denna lösning synes

ändamålsenlig, och jag är därför inte beredd att ändra ståndpunkt i denna

fråga.

F. n. gäller beträffande ersättning för rättegångskostnader vid hyresnämnd

och hyresrådet att vardera parten skall svara för sina kostnader.

Denna kostnadsregel, som avviker från rättegångsbalkens princip att den

vinnande parten får gottgörelse för sina kostnader, har tillämpats under

hyresregleringens hela giltighetstid och fungerat i stort sett väl. I det lemitterade

förslaget föreslås i 74 § att samma regel skall gälla i mål vid

underrätt om fastställelse av hyra. Med hänsyn till att motsvarande ordning

gällt sedan lång tid och att dessutom ifrågavarande mål kan anses vara

av sådan speciell karaktär att ett avsteg från rättegångsbalkens allmänna

kostnadsregler synes motiverat, är jag trots den kritik lagrådet riktar mot

förslaget inte beredd att ändra ståndpunkt i saken. Jag föreslår alltså att

en kostnadsregel med det innehåll som /4 § har tas upp i hyreslagen.

Beträffande övergångsbestämmelserna framhåller lagrådet att den under

4 i det remitterade förslaget upptagna regeln innebär att den nya lagen ges

tillämpning på avtal som slutits före lagens ikraftträdande utan att några

s. 368 Kontrollera mot PDF

368 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1967

egentliga skäl anförts för detta avsteg från den allmänt gällande grundsatsen

att civilrättslig lagstiftning ej skall göras retroaktiv. Häremot vill jag

anföra att vid den tidpunkt som regeln tar sikte på fem år förflutit från det

den nya lagen trädde i kraft. Man har anledning räkna med att avtal som

slutits före lagens ikraftträdande då kommer att vara mycket sparsamt

förekommande och att det för dessa avtal kommer att sakna nämnvärd

Praktisk betydelse huruvida den nya lagen eller äldre lag är tillämplig på

rättsförhållandet. Det viktiga är i stället att visshet råder om vilka lagregler

som skall tillämpas. Den föreslagna övergångsregelns betydelse ligger

däri att endast ett regelsystem blir gällande på rättsområdet. Jag vill i

sammanhanget erinra om att hyreslagskommittén fäste sådan vikt vid

denna synpunkt att kommittén föreslog att de nya reglerna skulle få

omedelbar tillämplighet vid den nya lagens ikraftträdande. Mot bakgrunden

härav synes det remitterade förslagets väsentligt mera begränsade regel

vara godtagbar. Jag anser mig därför böra vidhålla den föreslagna regeln.

Jag biträder lagrådets uppfattning att förslagets processuella regler — i

enlighet med gängse principer på området —- blir omedelbart tillämpliga,

om ej annat anges. Något hinder mot att reglerna får sådan verkan synes

inte föreligga. Som lagrådet föreslagit bör dock mål, vari talan väckts före

den nya lagens ikraftträdande, behandlas enligt äldre lag och alltså inte

överflyttas till annan domstol, om de nya reglerna skulle leda till detta. En

ny punkt med detta innehåll bör tas upp bland övergångsbestämmelserna

och placeras mellan 8 och 9.

Jag delar lagradets uppfattning att bestämmelsen under 6 bör utvidgas

att avse även det fall att boskillnad vunnits före den nya lagens ikraftträdande.

I 1 kap. 3 § NJL förekommer hänvisningar till 3 kap. 28 § NJL. I den

nya lydelsen av 3 kap. skall hänvisningarna i stället gälla 3 kap. 29 §. Regeln

under 9 i det remitterade förslagets övergångsbestämmelser medför alt

3 kap. 29 § skall tillämpas även om hänvisningarna i 1 kap. 3 § inte ändras.

Lagrådet påpekar emellertid att regeln under 9 ej lämpligen bör gälla inom

nyttjanderättslagens område. Jag vill inte motsätta mig att den av lagrådet

föreslagna ändringen genomförs.

Lagförslagets innebörd är att domstol har att självmant pröva sin behörighet

enligt den särskilda forumregel som tas upp i 72 § i det remitterade

förslaget. Detta torde gälla utan att någon ändring görs i 10 kap. 17 § rättegångsbalken.

Jag vill dock inte motsätta mig lagrådets förslag att i denna

paragraf görs ett tillägg, som undanröjer den ovisshet som lagrådet anser

föreligga.

I övrigt anser jag mig, frånsett smärre avvikelser i lagtekniskt hänseende,

kunna godta de ändringar lagrådet föreslagit. Vissa ytterligare redaktionella

jämkningar bör dessutom vidtas.

s. 369 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

369

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen

att antaga förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr 36

s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.,

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.,

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

5) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad,

6) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal,

7) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1967

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. \

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag ..................................................... 3

Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni

1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom............ 3

Förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m............ 23

Förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. in....................................................... 23

Förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december

1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal 24

Förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959

(nr 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

....................................................... 24

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928

(nr 253) om kollektivavtal .................................. 24

Förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken

.................................................... 25

Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 mars 1967 .................... 27

Inledning .................................................... 27

Allmänna regler .............................................. 31

Besittningsskydd inom bostadssektorn ........................ 31

Inledning ................................................ 31

Valet av skyddsform ...................................... 34

Hyreslagskommittén .................................... 34

Remissyttrandena ....................................... 35

Hyreslagstiftningssakkunniga ............................ 35

Remissyttrandena....................................... 36

Departementschefen .................................... 38

Besittningsskyddets tryggande genom en s. k. hyresspärr...... 41

Inledning .............................................. 41

Hyreslagskommittén .................................... 41

Hyreslagstiftningssakkunniga ............................ 43

Remissyttrandena ....................................... 45

Departementschefen ................................ 48

Begränsning av besittningsskyddet.......................... 55

Utformningen av inskränkningar i besittningsskyddet...... 55

Korttidsavtal.................... ...................... 57

Del av upplåtarens egen bostad .......................... 58

Förbehåll som innebär att hyresrätten inte vidare är förenad

med rätt till förlängning .............................. 59

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1967

371

Möblerad lägenhet ...................................... 61

Hyresrättens förverkande och annan misskötsainhet än sådan

som föranleder förverkande............................ 62

Rivning och större ombyggnad............................

Omläggning av brukningsändamålet ......................

Lägenheter i en- och tvåfamilj shus och bostadsrättslägenheter

Bostad som upplåtits i anslutning till arbetsanställning......

Övriga situationer där fråga kan uppkomma om att bryta besittningsskyddet

......................................

Departementschefen ....................................

Besittningsskydd utanför bostadssektorn ......................

Inledning ................................................

Valet av skyddsform......................................

Övriga frågor ............................................

Gränsdragningen bostadslägenhet—lokal ..................

Besittningsskyddets tillämpningsområde ..................

Besittningsskyddsbrytande grunder ......................

Besittningsskydd och hyresvillkor ........................

Ersättning vid obefogad vägran att förlänga hyresförhållandet

Anstånd med avflyttning................................

Departementschefen ......................................

Personförändring på hyresgästsidan ..........................

Inledning ................................................

Substitution och total sublokation ..........................

Partiell sublokation.......................................

Rätt att överta lägenhet när hyresavtalet skall upphöra........

Departementschefen ......................................

Förfarandet i hyrestvister....................................

Inledning ................................................

Hyreslagskommittén ......................................

Hyreslagstiftningssakkunniga ..............................

Remissyttrandena.........................................

Departementschefen ......................................

Särskilda regler för orter med mera påtaglig bostadsbrist samt regler

om avvecklingen av hyresregleringen ..........................

Inledning ................................................

Hyreslagstiftningssakkunniga ..............................

Remissyttrandena.........................................

Departementschefen ......................................

Specialmotivering ..............................................

Förslaget till ny hyreslag..................................

Tillämpningsområde (1 §) ..............................

Hyresavtals ingående (2 §) ..............................

Hyrestid och uppsägning (3—8 §§)........................

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten (9—19 §§) ....

Betalning av hyra m. m. (20—22 §§) ......................

Hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten (23—

27 §§) ..............................................

Pant eller borgen (28 §) ................................

Överlåtelse av fastigheten samt utmätning och konkurs (29—

31 §§) ..............................................

Överlåtelse av hyresrätten (32—38 §§) ....................

64

67

68

70

82

85

103

103

104

no

110

in

112

116

116

120

127

132

132

132

142

143

146

152

152

154

156

160

166

174

174

177

181

187

198

198

198

199

200

210

213

215

215

216

216

s. 372 Kontrollera mot PDF

372 Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1967

Upplåtelse av lägenheten i andra hand (39—41 §§) ........ 225

Hyresrättens förverkande (42—44 §§) .................... 226

Rätt till förlängning av hyresavtalet (45—53 §§) .......... 228

Prövning av förstagångshyra i vissa orter (54—55 §§) ...... 234

Rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upphörande

m. in. (56—60 §§) .............................. 235

Särskilda bestämmelser (61—68 §§) ...................... 239

Förfarandet i hyrestvister (69—74 §§) .................... 242

Övergångsbestämmelser ................................. 245

Förslaget till lag angående fortsatt giltighet av hyresregleringslagen

m. m...................................... 248

Förslaget till lag angående ändring av 1 § lagen om kollektivavtal

................................................ 248

Förslaget till lag om ändring av 10 kap. 10 § rättegångsbalken 248

Hemställan .................................................... 249

Bilagor ........................................................

1. Hyreslagskommitténs förslag ................................ 250

2. Hyreslagstiftningssakkunnigas förslag ........................ 267

3. Till lagrådet remitterade förslag............................. 289

Utdrag av lagrådets protokoll den 10 juli 1967 ...................... 312

Utdrag av statsrådsprotokollet den 25 augusti 1967 .................. 356

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 67027 0

Doktrin (3)

  1. Anders Victorin, Lag, avtal och bostadspolitik, SvJT 1991 s. 161, på s. 163 · Fritt tillgänglig
  2. Michael Von Koch, Praktiska erfarenheter av 1968 års hyreslagstiftning, SvJT 1972 s. 344 · Fritt tillgänglig
  3. Två rättsfall angående s. k. bruksvärdeprövning enligt hyreslagen, SvJT 1972 s. 219, på s. 224 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1967:58 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 s. 1 i texten

Rättsfall (3)

3 kopplingar.

  1. RH 2023:41 ur registret · dokumentnivå
  2. RH 2020:19 ur registret · dokumentnivå
  3. RH 2014:30 ur registret · dokumentnivå

Doktrin (17)

17 kopplingar i 9 dokument.

  1. JT 2010/11 s. 3 s. 12 · s. 13 · s. 16 · s. 20 i texten · dokumentnivå
  2. JT 2019/20 s. 848 s. 855 · s. 856 · s. 859 i texten · dokumentnivå
  3. JT 2009/10 s. 188 s. 193 · s. 194 · s. 196 i texten · dokumentnivå
  4. JT 2017/18 s. 378 s. 386 · s. 387 i texten · dokumentnivå
  5. JT 2011/12 s. 225 s. 229 i texten · dokumentnivå

Visa alla 9