Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1967-10-20 · 188 sidor, varav 187 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 187 av 188 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:153, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

1

Nr 153

Rungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den

20 oktober 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623);

3) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272);

4) förordning om ändrad lydelse av 3 § 4 mom. förordningen den 30 november

1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst;

5) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond

för återanskaffning av fastighet;

6) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna

till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst;

7) förordning angående upphävande av 23 § förordningen den 27 maj

1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunktur utjämning;

8) förordning angående upphävande av 9 § förordningen den 7 april

1967 (nr 96) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild

nyanskaffningsfond, m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås på grundval av markvärdekommitténs betänkande

(SOU 1966: 23 och 24) att vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig

avyttring av fastighet inkomstbeskattas såsom realisationsvinst oberoende

av den tid fastigheten innehafts. Vinsten föreslås vara skattepliktig även

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 153

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller gåva eller på jämförligt

sätt utan vederlag. Har fastigheten innehafts mindre än två år skall

liksom nu hela vinsten beskattas. Har fastigheten innehafts två år eller

längre föreslås 75 % av vinsten vara skattepliktig.

Vid vinstberäkningen skall enligt propositionen inköpspriset för fastigheten

(ingångsvärdet) liksom årliga förbättringskostnader som uppgått

till mer än 3 000 kr. omräknas efter det allmänna prisläget när avyttringen

sker. Omräkningen skall ske med ledning av en indexserie, grundad på

konsumentprisindex och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår.

Vid långa innehav får skattskyldig enligt förslaget som ingångsvärde,

i stället för köpeskillingen vid förvärvet, välja ett belopp motsvarande 150 %

av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen eller

150 % av fastighetens för år 1914 gällande taxeringsvärde. Har fastigheten

förvärvats genom arv eller liknande fång får den skattskyldige sasom ingångsvärde,

i stället för den köpeskilling eller det motsvarande vederlag

som erlagts för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed

jämförliga fång, även välja 150 % av fastighetens taxeringsvärde vid dödsfallet

eller annat i arvsskattehänseende gällande värde.

Förbättringskostnader föreslås vara avdragsgilla endast för år då de

uppgått till minst 3 000 kr.

Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak ar avsedd

att användas för bostadsändamål, föreslås vidare att från försäljningsvinsten

får dras av ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår

som bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under innehavstiden.

Möjlighet till uppskov med realisationsvinstbeskattningen föreslås vid

expropriation eller tvångsöverlåtelse och när överlåtelsen är ett led i jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering. Förslag till bestämmelser

härom avses skola framläggas senare. Vidare föreslås möjlighet för rörelseidkare

som avyttrar fastighet i rörelsen att erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättning till återanskaffningsfond. Fonden skall kunna användas

för avskrivning på byggnad som anskaffas i stället för den avyttrade

fastigheten.

I propositionen föreslås också vissa regler angående beskattningen av

tomtrörelse. De föreslagna reglerna avser att klargöra när tomtrörelse

föreligger i beskattningshänseende. Tomtrörelse genom försäljning av mark

för bebyggelse anses föreligga i första hand när fastigheten uppenbarligen

förvärvats för att ingå i yrkesmässig tomtrörelse, t. ex. när fastigheten köpts

av ett s. k. tomtbolag e. d. eller när förvärvet avsett fastighet som enligt fastställd

stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggelse. I övrigt skall

tomtrörelse anses föreligga om den skattskyldige under tio kalenderår avyttrat

minst 15 byggnadstomter.

De nya reglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som äger rum

fr. o. m. den 1 januari 1968.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

3

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19, 35, 36, 54, 58 och 61 §§ kommunalskatt^

lagen den 28 september 1928 samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till

22 §, punkt 5 av anvisningarna till 25 §, anvisningarna till 27 §, punkt 1 av

anvisningarna till 28 §, punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 35 § och

anvisningarna till 36 § samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

Till skattepliktig

vinst å icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom i

andra fall än som avses i 35 §;

vinst i---------.

(Föreslagen lydelse)

eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring

av lös egendom i andra fall än

som avses i 35 §3 eller 4 mom;

— i stiftelsen.

19 §.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

1 mom. Till intäkt---------av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskattning

enligt 19 §, och belopp, som

motsvarar restituerad, avkortad eller

avskriven folkpensionsavgift, tillläggs

pensionsavgift eller sjukförsäkringsavgift,

i den mån beloppet

påverkat storleken av avdrag enligt

46 § 2 mom. som åtnjuiits vid

tidigare års taxering.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

räknas vidare i den omfattning

som angives i 2—4 mom.

vinst genom icke yrkesmässig avyttring

(realisationsvinst).

'' Senaste lydelse av 19 § se 1967:546, av 35 § 1 och 3 mom., punkt 2 av anvisningarna

till 35 § och punkt 2 av anvisningarna till 36 § se 1951:761, av 35 § 2 mom. se 1966:729

av 35 § 4 mom. se 1967:161, av 35 § 5 mom. se 1966:274, av 54 § se 1967-95 av 58 5 sé

1963:303, av punkt 4 av anvisningarna till 22 § se 1965:571, av punkt 5 av anvisningarna

till 22 § se 1959:127, av punkt 5 av anvisningarna till 25 § se 1960:129, av punkt 1 av anvisningarna

till 28 § se 1966:724, av punkt 4 av anvisningarna till 35 § se 1946:109 av punkt

1 av anvisningarna till 36 § se 1960:64, av punkt 3 av anvisningarna till 36 $ se 1945-408

samt av punkt 4 av anvisningarna till 36 § se 1948:204.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

2 ni o in. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas, i den omfattning nedan

sägs, vinst å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös

egendom, som förvärvats genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång

och varit i den skattskyldiges ägo

under nedan angiven tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig erhållit

såsom gåva av make eller skyldcman,

av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om

och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas

med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla om make

vid bodelning i anledning av andra

makens död erhållit egendom, som

förstnämnda make, före äkenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, eller om make

vid bodelning av annan anledning

än andra makens död erhållit egendom,

som någondera maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte

eller därmed jämförligt fång. Har

även den skattskyldiges fångesman

erhållit egendomen såsom gåva av

make eller skyldeman eller vid sådan

bodelning som nyss nämnts, skall bedömningen

ske, som om avyttringen

verkställts av den som närmast dessförinnan

förvärvat egendomen på annat

sätt än genom sådan gåva eller

bodelning. Egendom som avses i c)

nedan och som skattskyldig erhållit

genom arv, testamente, gåva, bodelning

eller annat fång, vilket icke är

jämförligt med köp eller byte, anses

alltid förvärvad genom det köp, byte

eller därmed jämförliga fång som

skett närmast dessförinnan.

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall, med i 3 och 4 mom. angivna

undantag, räknas:

a) då fråga är om vinst

genom avyttring av fastighet:
-

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Avyttras fastighet,

som innehafts mindre än två år, är

hela realisationsvinsten skattepliktig

utom i fall som avses i nästa

stycke. Har fastigheten vid avyttringen

innehafts två år eller mera

är endast 75 procent av vinsten

skattepliktig.

Har fastighet tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under

sådana förhållanden, att tvångsförsäljning

måste anses vara för handen,

och kan det icke skäligen antagas,

att avyttringen skulle ha ägt

rum även om tvång icke förelegat,

är endast 75 procent av vinsten

skattepliktig även om fastigheten

innehafts mindre än två år. Detsamma

gäller i fråga om fastighetsförsäljning,

som utgör led i åtgärder för

jordbrukets eller skogsbrukets yttre

rationalisering, och sådan avyttring

av fastighet till staten som ägt rum,

därför att fastigheten på grund av

flygbuller icke kan bebos utan påtaglig

olägenhet.

Har avyttrad fastighet förvärvats

av den skattskyldige genom arv, testamente,

gåva, bodelning eller annat

fång söm icke är jämförligt med köp

eller byte, anses fastigheten förvärvad

genom det köp, byte eller därmed

jämförliga fång som skett närmast

dessförinnan.

Vad som sägs om realisationsvinst

genom avyttring av fastighet gäller

oavsett om fastigheten är belägen

inom eller utom riket och äger tilllämpning

även på tomträtt, strömfall

och rättighet till vattenkraft.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om den innehafts

mindre än 7 år..........100 % av

vinsten

7 år men mindre än 8 år .. 75 % av

vinsten

8 år men mindre än 9 år . . 50 % av

vinsten

9 år men mindre än 10 år .. 25 % av

vinsten

b) då fråga är om vinst

genom avyttring av annan

egendom än fastighet eller

egendom som avses i

c) nedan:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år ........ 100 % av

vinsten

2 år men mindre än 3 år . . 75 % av

vinsten

3 år men mindre än 4 år .. 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år . . 25 % av

vinsten

c) d å fråga är om vinst

genom avyttring av aktie,

andel i aktiefond, fondandel

eller teckningsrätt

till aktie eller av andel i

ekonomisk förening eller

handelsbolag eller av annan

rättighet som är jämförlig

med här avsedd a ndelsrätt

eller aktie, dock

ej av aktie eller andel i

bostadsaktiebolag eller

bostadsförening som avses

i 2 4 § 3 mom.:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år ........ 100 % av

vinsten

2 år men mindre än 3 år . . 75 % av

vinsten

3 år men mindre än 4 år . . 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år.. 25 % av

vinsten

Avyttrar skattskyldig egendom som

avses i c) och som den skattskyldige

innehaft fem år eller mera och framstår

det icke som sannolikt att av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

yttringen skett utan vinst eller med

vinst ej överstigande 5 procent av

vad den skattskyldige erhåller för

egendomen, skall som skattepliktig

realisationsvinst räknas ett belopp

motsvarande 10 procent av vad han

erhåller för egendomen efter avdrag

för kostnad för avyttringen. Från

sammanlagda beloppet av skattepliktig

realisationsvinst enligt detta stycke

under ett beskattningsår äger

skattskyldig åtnjuta avdrag med 500

kronor. Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, får

nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 500 kronor.

1 intet fall får dock skattskyldig åtnjuta

avdrag med högre belopp än

som svarar mot sammanlagda beloppet

av skattepliktig realisationsvinst

enligt detta stycke.

Kan tillämpning av föregående

stycke antagas hindra strukturrationalisering

som är önskvärd från allmän

synpunkt, äger Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer

medgiva befrielse därifrån helt eller

delvis, om företag som ber öres av

strukturrationaliseringen gör framställning

därom senast den dag avyttringen

sker.

Vad ovan sagts beträffande fastighet

skall gälla oavsett om fastigheten

är belägen inom eller utom riket och

även äga tillämpning å tomträtt.

Har jordbruksfastighet eller del

därav avyttrats såsom led i åtgärder

för jordbrukets eller skogsbrukets

yttre rationalisering och har i samband

därmed inom två år annan jordbruksfastighet

eller del därav förvärvats,

skall, om den sist förvärvade

egendomen därefter avyttrats, frågan

huruvida denna förvärvats genom sådant

fång och varit i den slcattskyldiges

ägo under sådan tid, att vinst

vid avyttringen utgör skattepliktig

realisationsvinst, bedömas med hänsyn

till det fång, varigenom den först

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

7

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

avyttrade egendomen förvärvats.

Om allenast en del av den sist avyttrade

egendomen kan anses ha ersatt

den först avyttrade, skall vad nu

sagts gälla nämnda del.

3 m o m. Såsom skattepliktig realisationsvinst

vid avyttring av strömfall

eller rättighet till vattenkraft

skall räknas:

3 m o in. A vyttras aktie, andel

i aktiefond, fondandel eller

teckningsrätt till aktie

eller andel i ekonomisk

förening eller i handelsbolag

eller avyttras annan

rättighet som är jämförlig med här

avsedd andelsrätt eller aktie, dock

ej aktie eller andel i bostadsaktiebolag

eller i bostadsförening som avses

i 24 § 3 m o m., räknas som skat
-

om egendomen innehafts

mindre än 12 år

100 % av

vinsten

75 % av

vinsten

50 % av

vinsten

25 % av

vinsten

12 år men mindre än 13 år

13 år men mindre än 14 år

14 år men mindre än 15 år

tepliktig realisationsvinst:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år.........

100 % av

vinsten

2 år men mindre än 3 år 75 % av

vinsten

3 år men mindre än 4 år 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år 25 % av

vinsten

Avyttrar skattskyldig egendom

som här avses och som den skattskyldige

innehaft fem år eller mera

och framstår det icke som sannolikt

att avyttringen skett utan vinst eller

med vinst ej överstigande 5 procent

av vad den skattskyldige erhåller för

egendomen, skall som skattepliktig

realisationsvinst räknas ett belopp

motsvarande 10 procent av vad han

erhåller för egendomen efter avdrag

för kostnad för avyttringen. Från

sammanlagda beloppet av skattepliktig

realisationsvinst enligt detta stycke

under ett beskattningsår äger

skattskyldig åtnjuta avdrag med 500

kronor. Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med sin make, får sådant

avdrag åtnjutas för dem båda

gemensamt med 500 kronor. I intet

fall får dock skattskyldig åtnjuta

avdrag med högre belopp ån som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

svarar mot sammanlagda beloppet

av skattepliktig realisationsvinst enligt

detta stycke.

Kan tillämpning av föregående

stycke antagas hindra strukturrationalisering

som är önskvärd från allmän

synpunkt, äger Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer

medgiva befrielse därifrån helt

eller delvis, om företag som beröres

av strukturrationaliseringen gör

framställning därom senast den dag

avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta

moment avyttrats genom sådan

tvångsförsäljning som anges i 2

mom. andra stycket, beräknas skattepliktig

realisationsvinst icke till

högre belopp än som motsvarar 10

procent av vad den skattskyldige erhåller

för egendomen efter avdrag

för kostnad för avyttringen.

Bestämmelsen i 2 mom. tredje

stycket äger motsvarande tillämpning

på egendom som avses i detta

moment.

Från skatteplikt enligt detta moment

undantages vinst som uppkommer,

när aktie i aktiebolag eller andel

i handelsbolag, ekonomisk förening

eller utländskt bolag överlåtes mellan

sådana företag inom samma koncern,

om moderföretaget i koncernen är

aktiebolag eller ekonomisk förening

och den överlåtna aktien eller andelen

innehaves som ett led i annan

koncernens verksamhet än förvaltning

av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag,

handelsbolag eller ekonomisk

förening efter den 31 december 1967

av någon som har ett bestämmande

inflytande över bolaget eller föreningen,

beräknas realisationsvinst

vid hans avyttring av aktie eller andel

i bolaget eller föreningen som

om avyttringen avsett mot aktien

eller andelen svarande andel av fastigheten.

Vad nu sagts får icke föranleda

att realisationsvinst beräknas

lägre eller att realisationsförlust be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Rungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

räknas högre än enligt reglerna i detta

moment. Bestämmelserna i detta

stycke gälla endast om sådan fastighet

utgör bolagets eller föreningens

väsentliga tillgång. De gälla dock

icke vid avyttring av aktie i sådant

bostadsaktiebolag eller andel i sådan

bostadsrättsförening som avses i 24 §

4 m o m. Vinst, som uppkommit

genom att fast egendom eller annan

läs egendom än sådan som avses i 2

mom. tredje stycket c) tagits i anspråk

genom expropriation eller liknande

förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden, att

tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är icke

i något fall att anse som skattepliktig

realisationsvinst, dock att skatteplikt

enligt eljest gällande regler föreligger

därest det skäligen kan antagas,

att avyttringen skulle ägt rum även

om tvång icke förelegat. Vad nu sagts

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande realisationsvinst vid upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet för obegränsad

tid mot engångsersättning. Avyttras

egendom som avses i 2 mom. tredje

stycket c) under förhållanden som

anges ovan, skall skattepliktig realisationsvinst

icke beräknas till högre

belopp än 10 procent av vad den

skattskyldige erhåller för egendomen

efter avdrag för kostnad för avyttringen.

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall ej heller anses vinst, vilken

uppkommit genom sådan avyttring

av fastighet eller fastighetsdel

som utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering,

eller vinst som uppkommit

när staten förvärvat fastighet därför

att den icke kan bebos utan påtaglig

olägenhet på grund av flygbuller.

Skattepliktig realisationsvinst enligt

2 mom. fjärde stycket anses icke

It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1

mom., om avyttringen avser endast

rätt till viss eller vissa men ej

alla bostadslägenheter i fastigheten.

4 m o m. A vyttras annan egendom

än som avses i 2 eller 3

m o m., räknas som skattepliktig realisationsvinst:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år ........ 100 % av

vinsten

2 år men mindre än 3 år 75 % av

vinsten

3 år men mindre än 4 år 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år 25 % av

vinsten

Skatteplikt enligt första stycket inträder

endast om den skattskyldige

förvärvat den avyttrade egendomen

genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång. Har han förvärvat egendomen

genom gåva av make eller

skyldeman och har egendomen av givaren

förvärvats genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, skall

dock frågan om och i vad mån skattepliktig

realisationsvinst skall anses

föreligga bedömas med hänsyn till

sistnämnda fång. Motsvarande skall

gälla om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnda make

före äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning av

annan anledning än andra makens

död erhållit egendom, som någondera

maken före äktenskapets ingående

eller under äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång. Har även den skattskyldiges

fångesman erhållit egendomen

saml. Nr 153

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

föreligga när aktie i aktiebolag eller

andel i handelsbolag, ekonomisk förening

eller utländskt bolag överlåtes

mellan sådana företag inom samma

koncern, om moderföretaget i koncernen

är aktiebolag eller ekonomisk

förening och den överlåtna aktien eller

andelen innehaves som ett led i

annan koncernens verksamhet än

förvaltning av fastighet, värdepapper

eller annan därmed likartad lös egendom.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst)

därest densamma icke jämlikt

19 §’ är frikallad från beskattning,

dels ock belopp som motsvarar

restituerad, avkortad eller avskriven

folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift

eller sjukförsäkringsavgift i

den mån beloppet påverkat storleken

av avdrag enligt 46 § 2 inom., som

åtnjutits vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

såsom gåva av make eller skyldeman

eller vid sådan bodelning som nyss

nämnts, skall bedömningen ske som

om avyttringen verkställts av den

som närmast dessförinnan förvärvat

egendomen på annat sätt än genom

sådan gåva eller bodelning.

Har egendom som avses i detta

moment avyttrats genom sådan

tvångsförsäljning som anges i 2

mom. andra stycket är vinsten skattepliktig

endast om det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ha ägt

rum även om tvång icke förelegat.

(Se vidare anvisningarna.)

36 §.

Från bruttointäkten-----i förvärvskällan.

Att särskilda bestämmelser gälla

för beräkning av vinst genom avyttring

av fastighet framgår av anvisningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

54

Från skattskyldighet------

Aktiebolag och — ---•—--

Aktiebolag eller ekonomisk förening,

som driver byggnadsrörelse,

tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig

handel med fastigheter, åtnjuter

icke skattefrihet enligt första

stycket a) för utdelning på aktie eller

andel som utgör lagertillgång i

rörelsen.

Aktiebolag eller — -------

Om aktierna--------

§•

- — ett år.

bolagens verksamhet.

Aktiebolag eller ekonomisk förening,

som driver byggnadsrörelse,

tomtrörelse eller yrkesmässig handel

med fastigheter, åtnjuter icke

skattefrihet enligt första stycket a)

för utdelning på aktie eller andel

som utgör lagertillgång i rörelsen.

- en fjärdedel.

- lös egendom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om särskilda-------icke föras

Förvärvar svenskt------inbetald''insats.

Att personer, samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

58 §.

Där inkomst------influ

jordstycknings företag

till fem procent i kommun, där huvudkontor

funnits, samt i övrigt i

kommun, där fastighet, som varit

föremål för styckning, är belägen,

eller, därest fastigheter i olika kommuner

varit föremål för styckning,

i en var av dessa kommuner till så

stor del, som belöper å köpeskillingarna

för inom kommunen belägna,

under beskattningsåret försålda fastigheter

i förhållande till köpeskillingarna

för samtliga under samma

år försålda fastigheter;

rörelse, som avser att---

61

Såsom fast driftställe i rörelse

skall anses plats, å vilken för

stadigvarande bruk vid rörelsens utövande

funnits särskild anläggning

eller vidtagits särskild anordning,

såsom kontor, fabrik, verkstad,

verk, bruk, handelsbod eller annat

stadigvarande försäljningsställe. Med

fast driftställe likställes gruva eller

annan fyndighet, som varit föremål

för bearbetning, stenbrott eller torvmosse,

fastighet, som varit föremål

för jordstyckning, samt plats, där

entreprenadarbete av större omfattning

drivits under lokal ledning.

o

tna bruttointäkterna;

tomtrörelse till fem procent

i kommun, där huvudkontor funnits,

samt i övrigt i kommun, där

fastighet, som tomtrörelsen omfattat,

är belägen, eller, om tomtrörelsen

omfattat fastigheter i olika kommuner,

i envar av dessa kommuner

till så stor del, som belöper å köpeskillingarna

för inom kommunen belägna,

under beskattningsåret försålda

fastigheter i förhållande till

köpeskillingarna för samtliga under

samma år försålda fastigheter;

inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

Såsom fast driftställe i rörelse

skall anses plats, å vilken för

stadigvarande bruk vid rörelsens utövande

funnits särskild anläggning

eller vidtagits särskild anordning,

såsom kontor, fabrik, verkstad, verk,

bruk, handelsbod eller annat stadigvarande

försäljningsställe. Med fast

driftställe likställes gruva eller annan

fyndighet, som varit föremål för

bearbetning, stenbrott eller torvmosse,

fastighet, som omfattats av tomtrörelse,

samt plats, där entreprenadarbete

av större omfattning drivits

under lokal ledning.

Anvisningar

till 22 §.

4. Har skog--

Med skogs ingångsvärde förstås

det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens värde

vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade

fastigheten. Har egendom,

--gällande ingångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås

det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens värde

vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade

fastigheten. Har egendom,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

som skattskyldig erhållit såsom gåva

av make eller skyldeman, av givaren

förvärvats genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, skall i

berörda hänseende sistnämnda fång

vara avgörande. Motsvarande skall

gälla, om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnda make

före äkenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning

av annan anledning än andra makens

död erhållit egendom, som någondera

maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång.

Såsom fastighetens-------

Med ingående virkesförråd förstås

den växande skogens kubikmassa

i fast mått på bark vid den tidpunkt,

då fastigheten förvärvades.

Med det för ägaren gällande

ingående virkesförrådet

förstås virkesförrådet vid ägarens

förvärv av fastigheten med avdrag

för det virkesförråd, för vilket

ägaren må hava njutit avdrag

vid tidigare taxeringar. Har avdrag

tidigare skett för minskning i ingångsvärde,

skall ingående virkesförrådet

anses därigenom hava nedgått

i samma proportion som ingångsvärdet.

Har efter avverkning

eller upplåtelse av avverkningsrätt

det återstående virkesförrådet nedgått

under det för ägaren gällande

ingående virkesförrådet, får avdrag

(Föreslagen Igdelse)

som skattskyldig erhållit såsom gåva

av make eller skyldeman, av givaren

förvärvats genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, skall i

berörda hänseende sistnämnda fång

vara avgörande. Motsvarande skall

gälla, om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnda make

före äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning

av annan anledning än andra makens

död erhållit egendom, som någondera

maken före äktenskapets ingående

eller under äktenskapet förvärvat

genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång. Har även den skattskgldiges

fångesman erhållit egendomen

såsom gåva av make eller

skyldeman eller vid sådan bodelning

som nyss nämnts, skall bedömningen

av skogens ingångsvärde ske, som

om avverkningen eller avyttringen

av skogen verkställts av den som

närmast före den skattskyldiges

fångesman förvärvat egendomen på

annat sätt än genom sådan gåva eller

bodelning.

- nämnda likvid.

Med ingående virkesförråd förstås

den växande skogens kubikmassa

i fast mått på bark vid den tidpunkt,

då fastigheten förvärvades.

Med det för ägaren gällande

ingående virkesförrådet

förstås virkesförrådet vid ägarens

förvärv av fastigheten med avdrag

för det virkesförråd, för vilket

ägaren må hava njutit avdrag

vid tidigare taxeringar. Har avdrag

tidigare skett för minskning i ingångsvärde,

skall ingående virkesförrådet

anses därigenom hava nedgått

i samma proportion som ingångsvärdet.

Har efter avverkning

eller upplåtelse av avverkningsrätt

det återstående virkesförrådet nedgått

under det för ägaren gällande

ingående virkesförrådet, får avdrag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 13

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ske med den på minskningen pro- ske med den på minskningen proporportionellt

belöpande delen av in- tionellt belöpande delen av ingångsgångsvärdet.

värdet. Föreskriften i andra stycket

äger motsvarande tillämpning.

Vare sig — — -----— ursprungliga ingångsvärdet.

Är det — —---------samma tid.

Om avdrag — ------—--■ — — av skogen.

Om moderbolag —- ---— -—- övertagande föreningen.

Exempel å---------— ingående virkesf örråd:

A. försäljer----- ------erlagda köpeskillingen.

Det för --------- — 10 200 kronor.

Exempel å — -—-------i ingångsvärde:

B. försäljer--—------— 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har--------det ursprungliga.

5. Har växande skog avyttrats i 5. Har växande skog avyttrats i

samband med avyttring samband med avyttring

av marken i annat fall än då av marken i annat fall än då

vinst på avyttringen skall beskattas vinst på avyttringen skall beskattas

enligt 27 § såsom inkomst av han- enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse

eller enligt 35 § såsom delsrörelse eller enligt 35 § såsom

realisationsvinst, får avdrag enligt realisationsvinst, får avdrag enligt

den skattskyldiges val åtnjutas med den skattskyldiges val åtnjutas med

ett av följande belopp, nämligen: ett av följande belopp, nämligen:

ett belopp motsvarande så stor del ett belopp motsvarande så stor del

av köpeskillingen eller den eljest av köpeskillingen eller den eljest ererhållna

valutan för skogen, som hållna valutan för skogen, som vid

vid eu proportionell fördelning be- en proportionell fördelning belöper

löper å det för ägaren gällande in- å det för ägaren gällande ingående

gående virkesförrådet (varigenom virkesförrådet (varigenom beskattbeskattningen

kommer att avse alle- ningen kommer att avse allenast skönast

skogens tillväxt, i kubikmassa gens tillväxt, i kubikmassa räknat,

räknat, utöver det för honom gäl- utöver det för honom gällande inlande

ingående virkesförrådet); gående virkesförrådet), så beräknat

som i punkt 4 här ovan sägs;

eller ett belopp motsvarande eller ett belopp motsvarande

värdet av det för skogen beräknade värdet av det för skogen beräknade

minsta producerande skogskapita- minsta producerande skogskapitalet;

let;

eH er skogens för ägaren gällan- eller skogens för ägaren gällande

ingångsvärde, så beräknat som i de ingångsvärde, så beräknat som i

punkt 4 bär ovan sägs. punkt 4 här ovan sägs.

Härvid iakttages------ —--valutans belopp.

Är skattskyldig--------vid denna.

Såsom värde--------omloppstid 18.

Exempel:

1) A. inköper — -------- 750 kronor.

Samma skogsmark —-------400 kronor.

2) C. ärver--------skogens försäljning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 25 §.

5. Den omständigheten —- —--— --- — -— — i fråga.

Har skattskyldig--—--— — eller bidraget.

Ränta på statligt bostadslån eller

räntelån skall, till den del räntan

lagts till låneskulden, anses betald

då den debiterats. I den mån ränta

på bostadslån eller annat statligt lån

erlagts med hjälp av räntelån anses

räntan betald då räntelånet betalats

ut.

till 27 S.

Av punkt 2 av anvisningarna till

21 § framgår, att en förvärvsverksamhet,

som utövas vid sidan av

jordbruk, i vissa fall är att anse som

en jordbrukets binäring, eventuellt

som skogsbruk, men i andra fall bör

räknas som särskild rörelse.

1. Av punkt 2 av anvisningarna

till 21 § framgår, att en förvärvsverksamhet,

som utövas vid sidan av

jordbruk, i vissa fall är att anse som

en jordbrukets binäring, eventuellt

som skogsbruk, men i andra fall bör

räknas som särskild rörelse.

2. Tomtrörelse anses föreligga, när

någon bedriver verksamhet som huvudsakligen

avser försäljning av

mark för bebyggelse (byggnadstomt)

från fastighet, som uppenbarligen

förvärvats för att ingå i yrkesmässig

markförsäljning, såsom när fastighet

köpts av ett tomtbolag eller

dylikt eller när förvärvet avsett mark

som enligt fastställd stadsplan eller

byggnadsplan är avsedd för bebyggelse.

I övrigt anses försäljning av byggnadstomt

ingå i tomtrörelse, om den

skattskyldige under tio kalenderår

— frånsett överlåtelse som avses i

35 § 2 mom. andra stycket — avyttrat

minst femton byggnadstomter.

Detsamma gäller om makar under

äktenskapet sålt tillhopa minst femton

byggnadstomter under angivna

tid. Har försäljning av byggnadstomter

skett från olika fastigheter

eller från olika delar av en fastighet,

medräknas vid beräkningen av antalet

tidigare sålda byggnadstomter endast

sådana tomter som med hänsyn

till deras inbördes läge normalt kan

anses ingå i en och samma tomtrörelse.

Vid beräkning av antalet tidi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gare sålda byggnadstomter likställes

med försäljning upplåtelse av mark

i och för bebyggelse, utom då fråga

är om kommuns upplåtelse av tomträtt.

Har fastighet genom köp, byte

eller därmed jämförlig överlåtelse

eller genom gåva överförts till föräldrar,

far- eller morföräldrar, make,

avkomling eller avkomlings make,

till dödsbo, vari den skattskyldige eller

någon av nämnda personer är

delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag

eller ekonomisk förening,

vari den skattskyldige ensam eller

tillsammans med sådana personer

på grund av det samlade innehavet

av aktier eller andelar har ett bestämmande

inflytande, anses tomtrörelse

föreligga, om överlåtaren och

den nye ägaren sammanlagt avyttrat

minst femton byggnadstomter. Tomtrörelsen

anses taga sin början i och

med avyttringen av den femtonde

byggnadstomten.

Tomtrörelse föreligger icke, när

företag som har till ändamål att driva

tomtrörelse, byggnadsrörelse eller

handel med fastigheter, avyttrar

byggnadstomt till anställd för att bereda

honom bostad eller avyttrar

byggnadstomt som är avsedd att huvudsakligen

användas av de anställda

för gemensamt ändamål.

Säljes byggnadstomt av någon som

bedriver byggnadsrörelse eller handel

med fastigheter, anses försäljningen

ingå i den övriga verksamheten,

om icke tomtrörelse utgör den

huvudsakliga verksamheten.

Har skattskyldig och hans make,

om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar

enligt andra stycket

anses ha drivit tomtrörelse, icke under

de senaste tio kalenderåren före

taxeringsåret sålt någon byggnadstomt,

anses avyttring av byggnadstomt

som därefter sker ej som tomtrörelse,

om icke byggnadstomten ingår

i fastställd stadsplan eller byggnadsplan

eller avyttringen skett under

sådana förhållanden att tomtrö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

relse på nytt anses föreligga enligt

bestämmelserna i första eller andra

stycket. Överlåtelse som avses i 35 §

2 mom. andra stycket verkar icke

avbrytande på uppehåll som nu

nämnts.

Avyttrar skattskyldig återstoden

av lagret i sådan tomtrörelse som avses

i andra stycket, anses vinsten av

denna avyttring — utom den del av

vinsten som belöper på mark inom

fastställd stadsplan eller byggnadsplan

— icke som inkomst av rörelse

utan som realisationsvinst. Som skattepliktig

intäkt av rörelse räknas likväl

belopp, varmed egendomens värde

nedskrivits i rörelsen och som

icke återförts till beskattning tidigare.

Vad som sagts om försäljningsvinstens

beskattning som realisationsvinst

gäller icke, om avyttringen

kan antagas ha skett väsentligen i

syfte att bereda den skattskyldige eller

egendomens förvärvare eller annan,

med vilken någondera är i intressegemenskap,

obehörig skatteförmån.

Frågan om oskiftat dödsbos avyttring

av byggnadstomt är att hänföra

till tomtrörelse eller ej bedömes

på samma sätt som om den avlidne

verkställt avyttringen.

till 28 6.

1. Till intäkt av rörelse hänföras —

Till intäkt av rörelse hänföres--

I enlighet med det anförda skall en

skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse

eller eljest idkar handel

med fastigheter, såsom intäkt av rörelsen

upptaga vad som influtit vid

försäljning av sådan fastighet eller

del därav, oberoende av sättet för

fastighetens förvärvande och tiden

för dess innehavande, varefter frågan

om och i vad mån nettointäkt

uppstått genom försäljningen kommer

att bero på resultatet av rörelsen

i dess helhet under beskattningsåret.

Om en skattskyldig, som utövar

industriell verksamhet, avyttrar

någon för denna verksamhet avsedd

--stadgade grunder.

- — — goodwills natur.

Skattskyldig, som driver tomtrörelse,

byggnadsrörelse eller handel

med fastigheter, skall såsom intäkt

av rörelsen upptaga vad som influtit

vid försäljning av sådan fastighet

eller del därav, oberoende av sättet

för fastighetens förvärvande och tiden

för innehavet, varefter frågan

om och i vad mån nettointäkt uppstått

genom försäljningen kommer

att bero på resultatet av rörelsen i

dess helhet under beskattningsåret.

Därvid iakttages utöver vad som

gäller enligt anvisningarna till 27 §

följande. Om fastighet, som utgör lagertillgång

i tomtrörelse, byggnads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

fastighet, skall vad av försäljningssumman

belöper å sådana till fastigheten

hörande maskiner och andra

inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag hänföras

till byggnad, upptagas såsom intäkt

av rörelse, varemot återstående delen

av försäljningssumman skall

upptagas såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet, därest de i 35 §

angivna förutsättningarna för skattepliktig

realisationsvinst föreligga.

Utskiftar svenskt--

(Föreslagen lydelse)

rörelse eller handel med fastigheter,

förvärvats innan rörelsen påbörjats,

beräknas fastighetens värde vid tiden

för rörelsens påbörjande på samma

sätt som vid beräkning av realisationsvinst

enligt punkterna 1 och

2 av anvisningarna till 36 §. Detta

värde utgör fastighetens uppräknade

ingångsvärde i rörelsen även vid senare

års taxeringar. Om en skattskyldig,

som utövar industriell verksamhet,

avyttrar någon för denna

verksamhet avsedd fastighet, skall

vad av försäljningssumman belöper

å sådana till fastigheten hörande

maskiner och andra inventarier, vilka

icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till

byggnad, upptagas såsom intäkt av

rörelse, varemot återstående delen

av försäljningssumman skall upptagas

såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån de i

35 § angivna förutsättningarna för

skattepliktig realisationsvinst föreligga.

•— — vid utskiftningen.

till 35 §.

2. Idet —--------dess helhet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år

efter förvärvet en jordbruksfastighet

med därå växande skog. Han erhåller

därvid en realisationsvinst d

5 000 kronor. Av denna utgör 25

procent eller 1 250 kronor skattepliktig

realisationsvinst. Om den å skogen

belöpande delen av köpeskillingen

i stället upptages såsom intäkt av

skogsbruk, skulle för den skattskyldige

efter åtnjutande av bl. a. avdrag,

som avses i 22 § 1 mom. tredje

stycket, uppkomma en behållen intäkt

av skogsbruk å 4 000 kronor.

Under sådana förhållanden skall den

skattskyldige uppgiva 1250 kronor

såsom skattepliktig realisationsvinst

och 2 750 kronor såsom intäkt av

jordbruksfastighet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år

efter förvärvet en jordbruksfastighet

med därå växande skog. Därvid uppkommer

en realisationsvinst, som enligt

de i punkterna 1 och 2 av anvisningarna

till 36 § angivna grunderna

uPP9år till 5 000 kronor. Av denna

utgör 75 procent eller 3 750 kronor

skattepliktig realisationsvinst. Om

den å skogen belöpande delen av

köpeskillingen i stället upptages såsom

intäkt av skogsbruk, skulle för

den skattskyldige efter åtnjutande

av bl. a. aA''drag, som avses i 22 § 1

mom. tredje stycket, uppkomma en

behållen intäkt av skogsbruk å 4 000

kronor. Under sådana förhållanden

skall den skattskyldige uppgiva 3 750

kronor såsom skattepliktig realisationsvinst

och 250 kronor såsom intäkt

av jordbruksfastighet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Om den behållna intäkten av

skogsbruk i stället uppgått till 6 000

kronor, skulle den skattskyldige i

det angivna exemplet uppgiva 1 250

kronor såsom skattepliktig realisationsvinst

och 3 750 kronor såsom intäkt

av skogsbruk.

4. Lika med avyttring av fast

egendom skall anses upplåtelse av

nyttjanderätt eller servitutsrätt till

fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning,

vilken därvid är

att betrakta som köpeskilling (jfr

punkt 5 andra meningen av anvisningarna

till 21 §). Avyttringen skall

i sådant fall anses hava omfattat så

stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet

utgör av fastighetens

heta värde vid tiden för upplåtelsen.

Därest förutsättningar därför i övrigt

föreligga skall alltså i dylikt fall

skattepliktig realisationsvinst respektive

avdragsgill realisationsförlust

anses hava uppkommit.

till

1. Vid beräkning av realisationsvinst

upptages såsom intäkt vad som

erhållits för den avyttrade egendomen.

Avdrag får ske för alla omkostnader

för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för

vad som nedlagts på förbättring av

egendomen, för inköps- och försäljningsprovision,

för stämpelkostnader

in. in. Hit räknas jämväl kostnad,

som under tid, då intäkt av avyttrad

annan fastighet eller i förekommande

fall del därav beräknats enligt

24 § 2 eller 3 mom. nedlagts på reparation

och underhåll av fastigheten

eller fastighetsdelen, i den mån

den avyttrade egendomen på grund

därav vid avyttringen befunnit sig

i bättre skick än vid förvärvet. Har

den skattskyldige tidigare fått åtnjuta

avdrag för värdeminskning av

den avyttrade egendomen eller dyl.,

skall å andra sidan, i den mån ej vad

som vid avyttringen återbekommits

av de avskrivna beloppen inräknas i

(Föreslagen lydelse)

Om den behållna intäkten av

skogsbruk i stället uppgått till 6 000

kronor, skulle den skattskyldige i

det angivna exemplet uppgiva 3 750

kronor såsom skattepliktig realisationsvinst

och 1250 kronor såsom

intäkt av skogsbruk.

4. Lika med avyttring av fastighet

anses marköverföring enligt 8 kap.

4 a § eller 13 kap. 2 b § lagen den 18

juni 1926 (nr 326) om delning av

jord å landet. Upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet

för obegränsad tid mot engångsersättning

anses som avyttring av fastighet

när upplåtelsen framstår som

ett fullständigt ianspråklagande av

mark, t. ex. upplåtelse av mark till

väg. I övriga fall anses upplåtelsen

som avyttring av lös egendom. Engångsersättningen

är att betrakta

som köpeskilling (jfr punkt 5 andra

meningen av anvisningarna till 21 §).

36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst

upptages, utom i fall som avses

i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom

intäkt vad som erhållits för den

avyttrade egendomen. Avdrag får —

med iakttagande dock av de särskilda

föreskrifter som enligt punkt 2

nedan gäller beträffande fastighet —

ske för alla omkostnader för förvärvet

och avyttringen, således för erlagd

köpeskilling, för vad som nedlagts

på förbättring av egendomen,

för inköps- och försäljningsprovision,

för stämpelkostnader m. m. Hit

räknas jämväl kostnad, som under

tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet

eller i förekommande fall del

därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3

mom. nedlagts på reparation och underhåll

av fastigheten eller fastighetsdelen,

i den mån den avyttrade

egendomen på grund därav vid avyttringen

befunnit sig i bättre skick än

vid förvärvet. Har den skattskyldige

tidigare fått åtnjuta avdrag för vär
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

intäkt av rörelse, onikostnadsbeloppet

minskas med detta avdrag, därvid

stadgandet i 29 § 1 mom. andra

stycket angående i beskattningsavseende

åtnjutet värdeminskningsavdrag

skall äga motsvarande tillämpning.

Vidare får vid vinstberäkningen

den skattskyldige åtnjuta avdrag

för under beskattningsåret utbetalda

förvaltningskostnader och räntor,

därest dessa ej böra hänföras

till annan förvärvskälla.

2. För att förlust å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom

skall få avdragas erfordras, att

förlusten under beskattningsåret

uppkommit genom avyttring av fast

eller lös egendom, som förvärvats genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång och varit i säljarens ägo,

om det är fastighet, under mindre

än tio år och eljest under mindre än

fem år, eller, i fråga om strömfall

eller rättighet till vattenkraft, under

mindre än femton år. Realisations
-

(Föreslagen lydelse)

deminskning av skog eller annan naturtillgång

på avyttrad fastighet,

skall å andra sidan omkostnadsbeloppet

minskas med sådant avdrag.

På samma sätt minskas omkostnadsbeloppet

med avdrag som för tidigare

beskattningsår åtnjutits för värdeminskning

av byggnad och sådana

inventarier vilkas värde inräknas i

fastighetens taxerade byggnadsvärde,

dock icke för år då åtnjutet avdrag

understigit 3 000 kronor. I intet

fall skall dock omkostnadsbelopp

minskas med avdrag för värdeminskning

som åtnjutits för år före år

1914. Beräknas anskaffningskostnad

för fastighet enligt punkt 2 första

eller andra stycket på grundval av

visst års taxeringsvärde minskas omkostnadsbeloppet

endast med värdeminsknings

av drag för skog, byggnader

m. m. som åtnjutits från och med

nämnda år. Har den skattskyldige tidigare

åtnjutit avdrag för värdeminskning

eller dylikt av lös egendom,

minskas omkostnadsbeloppet

med sådant avdrag, i den mån vid avyttringen

återvunna avskrivningar

icke skola upptagas som intäkt av rörelse.

Vad som förstås med i beskattningsavseende

åtnjutet värdeminskningsavdrag

framgår au 29 § 1 mom.

andra stycket. Vidare får vid vinstberäkningen

den skattskyldige åtnjuta

avdrag för under beskattningsåret

utbetalda förvaltningskostnader

och räntor, därest dessa ej böra hänföras

till annan förvärvskälla.

2. Har fastighet vid avyttringen

innehafts mer än tjugo år får den

skattskyldige vid vinstberäkningen,

i stället för köpeskillingen vid förvärvet,

avdraga ett belopp motsvarande

150 procent av det taxeringsvärde

som gällde för fastigheten tjugo

år före avyttringen. Har fastigheten

förvärvats år 1914 eller tidigare

får den skattskyldige även välja att

som ingångsvärde för fastigheten

räkna 150 procent av fastighetens

taxeringsvärde för år 1914. Fanns

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 106/

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Ig delse)

förlust beräknas efter samma regler,

som gälla för beräkning av realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen innehafts

under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vinsten

jämlikt 35 § skolat allenast till

viss del hava räknats till skattepliktig

realisationsvinst, må avdrag åtnjutas

endast för däremot svarande

del av förlusten.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust,

som uppkommit då

egendom avyttrats eller då upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet skett under sådana

förhållanden, att därest vinst i

stället uppstått, denna enligt bestämmelserna

i 35 § i mom. icke

skulle hava utgjort skattepliktig realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet

för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser

i lotteri.

taxeringsvärde ej åsatt tjugo år före

avyttringen eller för år 1914-, får

motsvarande värde uppskattas med

ledning av taxeringsvärdet för fastighet,

i vilken den avyttrade egendomen

ingått, eller närmast därefter

åsatta taxeringsvärde.

Har avyttrad fastighet förvärvats

genom arv eller testamente eller genom

bodelning i anledning av makes

död, får den skattskyldige, i stället

för köpeskilling eller motsvarande

vederlag för fastigheten vid närmast

föregående köp, byte eller därmed

jämförliga fång eller i stället för

ett med stöd av föregående stycke

framräknat värde, avdraga 150 procent

av fastighetens taxeringsvärde

året före det år då dödsfallet inträffade

eller motsvarande i arvsskattehänseende

gällande värde, förutsatt

att dödsfallet ägt rum efter år 1914.

Fanns sådant taxeringsvärde ej åsatt

får motsvarande värde uppskattas

på sätt som angives i första stycket

sista meningen.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet

— antingen detta utgör

köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet

tjugo år före avyttringen,

taxeringsvärdet för år 1914 eller

taxeringsvärdet året före dödsfallet

eller motsvarande värde — liksom

de förbättrings- eller därmed jämförliga

reparations- och underhållskostnader,

för vilka avdrag får ske, skola

omräknas till de belopp vartill de

skulle ha uppgått efter det allmänna

prisläget under det år då avyttringen

skedde.

Omräkningen sker med ledning av

en indexserie, grundad på konsumentprisindex

och levnadskostnads
index,

med år 1914 som basår. Om

ingångsvärdet avser år före år 1914

sker omräkningen som om fastigheten

förvärvats år 1914. Riksskattenämnden

fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat

byggnad, som i huvudsak är av
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sedd att användas för bostadsändamål,

avdrages ytterligare ett belopp

av 3 000 kronor för varje påbörjat

kalenderår före taxeringsåret som

bostadsbyggnaden under innehavstiden

funnits på fastigheten, dock icke

för tidigare år än år 1914. Finnes på

fastigheten mer än en bostadsbyggnad

beräknas nu avsett avdrag endast

för fastighetens huvudbyggnad.

Sker vinstberäkningen med utgångspunkt

från taxeringsvärdet tjugo år

före avyttringen enligt första stycket

ovan eller från taxeringsvärdet året

före dödsfallet enligt andra stycket

ovan eller motsvarande värden, får

avdrag enligt detta stycke ej ske för

tidigare år än tjugo år före avyttringen

eller året före dödsfallet.

Förbättringskostnad eller därmed

jämförlig reparations- och underhållskostnad,

som den skattskyldige

haft för den avyttrade fastigheten

under innehavstiden, inräknas i de

avdragsgilla omkostnaderna enligt

punkt 1 ovan endast för år då de

nedlagda kostnaderna uppgått till

minst 3 000 kronor. Avdrag för förbättringskostnad

får icke i något fall

tillgodoräknas för tid före år 1914.

Sker vinstberäkningen med utgångspunkt

från taxeringsvärdet tjugo år

före avyttringen enligt första stycket

ovan eller från taxeringsvärdet året

före dödsfallet enligt andra stycket

ovan eller motsvarande värden, får

avdrag ej ske för förbättringskostnad

som uppkommit tidigare än

tjugo år före avyttringen eller tidigare

än året före dödsfallet.

Kostnad för förbättringsarbete eller

därmed jämförligt reparationsoch

underhållsarbete, för vilket ersättning

på grund av skadeförsäkring

utgått, beaktas icke vid beräkning

av realisationsvinst i vidare mån än

kostnaden överstigit ersättningen.

Har ersättning på grund av skadeförsäkring

uppburits med större belopp

än det som gått åt för skadans

avhjälpande gäller följande. Fastig
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3. I punkt 6 av anvisningarna till

18 § angives vad som beträffande

icke yrkesmässig avyttring av fast

eller lös egendom ävensom deltagande

i lotteri utgör en särskild förvärvskälla.

Avdrag enligt punkt 2

här ovan för realisationsförlust får

göras från realisationsvinst eller lotterivinst,

som uppkommit i samma

förvärvskälla som realisationsförlusten.

Av 46 § 1 mom. framgår,

att, om härvid underskott uppstår,

detta icke får avdragas från inkomst

av annan förvärvskälla.

hetens ingångsvärde, uppräknat enligt

tredje och femte styckena till

tiden för skadetillfället, minskas

med skillnaden mellan ersättningen

och kostnaden för skadans avhjälpande.

För tid efter skadetillfället

ligger återstoden av det uppräknade

ingångsvärdet till grund för uppräkning

enligt tredje stycket.

3. Förlust genom icke yrkesmässig

avyttring (realisationsförlust)

får avdragas vid inkomstberäkningen

i enlighet med punkt 4 nedan.

Realisationsförlust skall beräknas på

samma sätt som realisationsvinst enligt

punkterna 1 och 2. Vid förlustberäkningen

får dock fastighets ingångsvärde

icke beräknas på grundval

av taxeringsvärde enligt punkt 2

första eller andra stycket. Ej heller

får omräkning göras enligt punkt 2

tredje stycket eller tillägg enligt

punkt 2 femte stycket. Har den med

förlust avyttrade egendomen innehafts

under sådan tid att, om vinst i

stället uppstått vid avyttringen, endast

del av vinsten skulle ha räknats

till skattepliktig realisationsvinst,

medgives avdrag endast för motsvarande

del av förlasten. I fall då motsvarande

realisationsvinst skulle ha

beräknats med tillämpning av 35 §

3 mom. andra stycket får dock ingen

del av förlusten avdragas.

4. I punkt 6 av anvisningarna

till 18 § angives vad som beträffande

icke yrkesmässig avyttring av

egendom ävensom deltagande i lotteri

utgör en särskild förvärvskälla.

Avdrag enligt punkt 3 här ovan för

realisationsförlust får göras från realisationsvinst

eller lotterivinst, som

under samma beskattningsår uppkommit

i samma förvärvskälla som

realisationsförlusten. Avdrag för realisationsförlust

vid avyttring av fastighet

får dock utnyttjas även genom

avdrag från realisationsvinst under

senare beskattningsår än det varunder

förlusten uppkommit, dock senast

under det beskattningsår för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

4. Därest sådan organisation, varom

förmäles i punkt 13 av anvisningarna

till 29 §, bedrivit verksamhet

av det slag, som i nämnda anvisningspunkt

avses, och intäkten

därav är hänförlig till intäkt av

tillfällig förvärvsverksamhet, må

från bruttointäkten av verksamheten

avdrag njutas enligt de i samma

anvisningspunkt angivna grunder.

(Föreslagen lydelse)

vilket taxering sker sjätte kalenderåret

efter det då taxering för förluståret

ägt rum.

5. Avdrag är icke i något fall medgivet

för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser

i lotteri.

6. Därest sådan organisation, varom

förmäles i punkt 13 av anvisningarna

till 29 §, bedrivit verksamhet

av det slag, som i nämnda

anvisningspunkt avses, och intäkten

därav är hänförlig till intäkt av

tillfällig förvärvsverksamhet, må

från bruttointäkten av verksamheten

avdrag njutas enligt de i samma

anvisningspunkt angivna grunder.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968 och tillämpas första gången

vid 1969 års taxering.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avyttring av fastighet

som ägt rum under år 1967 eller tidigare år.

3. Äldre bestämmelser gäller även i fråga om expropriation eller liknande

förfarande om talan i expropriationsmålet väckts före den 1 januari 1968

eller om den exproprierande tagit egendomen i besittning före nämnda dag.

4. Den som före de nya bestämmelsernas ikraftträdande bedrivit sådan

verksamhet som enligt de äldre bestämmelserna varit hänförlig till jordstyckningsrörelse

får, om han efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande

som ett led i samma verksamhet avyttrar fastighet i tomtrörelse, som ingångsvärde

(anskaffningskostnad) för de fastigheter som finns kvar i rörelsen

vid tidpunkten för ikraftträdandet räkna fastigheternas taxeringsmässiga

restvärde vid utgången av det beskattningsår som ligger till grund för

1968 års taxering.

5. Den som före de nya bestämmelsernas ikraftträdande bedrivit sådan

verksamhet, som enligt de äldre bestämmelserna varit hänförlig till jordstyckningsrörelse,

och som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande

verkställer sådan avyttring av fastighet, som icke är att hänföra till tomtrörelse

enligt de nya bestämmelserna men som enligt de äldre bestämmelserna

kan anses innebära en fortsättning av den tidigare bedrivna rörelsen,

får efter eget val avyttringen behandlad antingen enligt de äldre bestämmelserna

eller enligt de nya bestämmelserna.

6. Har skattskyldig förvärvat fastighet enligt 7 § förordningen den 21 maj

1954 (nr 264) om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt), skall fastigheten

vid tillämpning av de bestämmelser om realisationsvinstbeskattning

som gäller från och med den 1 januari 1968 anses ha anskaffats till det vid

förvärvet från företaget bestämda beloppet men vid tidpunkten för företagets

förvärv av fastigheten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§, 11 § 1 mom., 12 § 1 mom., 34 §

2 inom., 42 § 1 mom., 57 § 1 mom. samt 134 § taxeringsförordningen den 23

november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges samt att

efter 25 a § samma förordning skall införas en ny paragraf, 25 b §, av nedan

angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

3

Där ej annat angives eller av sammanhanget

framgår, förstås i denna

förordning med l ä n jämväl Stockholms

stad, med länsstyrelse

jämväl överståthållarämbetet samt

med lan d s k a mr er ar e jämväl

skattedirektören hos överståthållarämbetet.

Med vederbörande länsstyrelse

avses, såvitt angår den mellankommunala

prövningsnämnden,

överståthållarämbetet.

Med förste —--

(Föreslagen lydelse)

§•

För Stockholms län gäller bestämmelse

i denna förordning om

landskamrerare landskamreraren

vid prövningsnämndsavdelningen

och bestämmelse om

förste taxeringsinten
d

ent taxeringsdirektören, om annat

icke angives. Taxeringsdirektören

äger uppdraga åt förste taxering

sintendent, som icke är chef för

kontor, att fullgöra uppgift som ankommer

på honom enligt denna förordning.

Med vederbörande länsstyrelse

avses, såvitt angår den mellankommunala

prövningsnämnden,

länsstyrelsen i Stockholms län.

e göromål.

4 §•

I län —--särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt--— lokalt taxeringsdistrikt.

För varje — —--— paragraf sägs.

I fögderi----— invecklad beskaffenhet.

I län-----—och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholm

förordnas årligen av överståthållarämbetet

att, utöver nämnden eljest

tillkommande göromål, såsom en för

riket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxe
-

En taxeringsnämnd i Stockholms

län förordnas årligen av länsstyrelsen

att, utöver nämnden eljest tillkommande

göromål, såsom en för riket

gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxe
-

1 Senaste lydelse av 3 §, 34 § 2 mom. och 57 § 1 mom. se 1665:753 samt av 4 § se 1967:

199.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ringsnämnden) verkställa dels

taxering till statlig inkomstskatt och

statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga,

som sakna hemortskommun

i riket, ävensom av sådana i

17 § förordningen om statlig inkomstskatt

och 17 § förordningen

om statlig förmögenhetsskatt omförmälda

skattskyldiga, som jämlikt 20

och 39 §§ folkbokföringsförordningen

skola mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm, dels ock

taxering till kommunal inkomstskatt,

som skall ske för gemensamt kommunalt

ändamål.

Taxering som---särskilt taxei

(Föreslagen lydelse)

ringsnämnden) verkställa dels

taxering till statlig inkomstskatt och

statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga,

som sakna hemortskommun

i riket, ävensom av sådana i

17 § förordningen om statlig inkomstskatt

och 17 § förordningen

om statlig förmögenhetsskatt omförmälda

skattskyldiga, som jämlikt

20 och 39 §§ folkbokföringsförordningen

skola mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm, dels

ock taxering till kommunal inkomstskatt,

som skall ske för gemensamt

kommunalt ändamål,

lgsdistrikt.

11 §•

1 m o m. Varje län---ett prövning sdistrikt.

För varje—------en prövningsnämnd.

Efter framställning av länsstyrel
-

sen må Kungl. Maj:t medgiva, att

prövningsnämnd sammanträder å

två avdelningar. Då fråga är om beslut

av principiell innebörd, så ock

eljest, då särskilda skäl därtill föranleda,

må nämnden i dess helhet företaga

mål eller ärende till avgörande.

I Stockholms län sammanträder

prövningsnämnden på fem avdelningar.

Kungl. Maj :t må efter framställning

av länsstyrelse i annat län

medgiva, att prövningsnämnden i länet

sammanträder på två avdelningar.

Då fråga är om beslut av principiell

innebörd, så ock eljest, då särskilda

skäl därtill föranleda, må

nämnden i dess helhet företaga mål

eller ärende till avgörande.

12 §.

1 in o m. I länen är landskamre- 1 m o nr. I länen är landskamreraren

prövningsnämndens ordföran- raren prövningsnämndens ordförande.

de. I Stockholms län förordnar läns
styrelsen

förste länsassessor vid

prövningsnämndsavdelningen att

vara ordförande på avdelning inom

prövningsnämnden.

Prövningsnämnd i-----fyra år.

För den-----hos nämnden.

I länen-----inom prövningsdistriktet.

Av ledamöter-----i taxeringsnämnd.

25 b §.

Har den skattskyldige under beskattningsåret

avyttrat fastighet,

skall han vid självdeklarationen fo
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ga erforderlig utredning på fastställt

formulär för beräkning av

skattepliktig realisationsvinst. Detsamma

gäller, om skattskyldig under

beskattningsåret överfört eller

upplåtit egendom under sådana förhållanden

att överföringen eller upplåtelsen

enligt 35 § 2 mom. sista

stycket eller punkt 4 sista stycket

av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen

är i fråga om realisationsvinst

jämställd med fastighet.

34 §.

2 mom. På ansökan — -— — vara avlämnad.

Ansökan som i första stycket avses

göres hos förste taxeringsintendenten

i det län, där sökanden är

skattskyldig till statlig inkomstskatt

eller statlig förmögenhetsskatt. Föreligger

ej sådan skattskyldighet för

sökanden, göres ansökningen hos

förste taxeringsintendenten i det län,

där självdeklarationen skall avlämnas.

I Stockholm göres ansökningen

hos taxeringsintendenten å vederbörande

taxeringskontor.

Mot taxeringsintendentens---

Ansökan som i första stycket avses

göres hos förste taxeringsintendenten

i det län, där sökanden är

skattskyldig till statlig inkomstskatt

eller statlig förmögenhetsskatt. Föreligger

ej sådan skattskyldighet för

sökanden, göres ansökningen hos

förste taxeringsintendenten i det län,

där självdeklarationen skall avlämnas.

I Stockholms län göres ansökningen

hos förste taxeringsintendenten

å vederbörande taxeringskontor.

--ej föras.

42 §.

1 mom. Har medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag

under hela eller

större delen av beskattningsåret helt

eller till övervägande del till annan

upplåtit honom i nämnda egenskap

tillkommande lägenhet, skall till

ledning för medlemmens eller delägarens

taxering varje år av föreningen

eller bolaget lämnas uppgift

om beloppet av medlemmens

eller delägarens inbetalningar till

föreningen eller bolaget och huru

mycket därav som utgör kapitaltillskott

ävensom angående värdet av

medlemmens eller delägarens andel

i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet. Omförmälda uppgift

skall utan anmaning avlämnas se
-

1 mom. Har medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag

under hela eller

större delen av beskattningsåret helt

eller till övervägande del till annan

upplåtit honom i nämnda egenskap

tillkommande lägenhet, skall till

ledning för medlemmens eller delägarens

taxering varje år av föreningen

eller bolaget lämnas uppgift

om beloppet av medlemmens

eller delägarens inbetalningar till

föreningen eller bolaget och huru

mycket därav som utgör kapitaltillskott

ävensom angående värdet av

medlemmens eller delägarens andel

i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet. Motsvarande gäller beträffande

sådan ekonomisk förening

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

nast den 15 februari under taxeringsåret

i den ordning, som gäller

för avlämnande av självdeklaration.

Uppgiften skall---fastställt

(Föreslagen lydelse)

eller sådant aktiebolag som enligt

punkt 3 av anvisningarna till 25 §

kommunalskattelagen likställes med

bostadsförening och bostadsaktiebolag

vid inkomstbeskattningen. Omförmälda

uppgift skall utan anmaning

avlämnas senast den 15 februari

under taxeringsåret i den ordning,

som gäller för avlämnande av

sj älvdeklaration,

formulär.

57

1 mom. Beslut om taxeringsrevision

meddelas av förste taxeringsintendenten,

dock att i Stockholm

denne må uppdraga åt revisionsintendenten

att meddela beslut som nu

sagts.

Finner förste--------

Taxeringsrevision skall----a

§•

1 mom. Beslut om taxeringsrevision

meddelas av förste taxeringsintendenten.

I Stockholms län får

uppdragas åt förste revisionsintendenten

att meddela beslut som nu

sagts,

det länet,

v länsstyrelsen.

134 §''

Fastighetsprövningsnämnd i---om fastighetsvärdering.

Enligt samma —------för dem.

Prövningsnämnden i Stockholm är

tillika fastighetsprövningsnämnd i

staden.

Vad i---gälla fastighetsprövningsnämnd.

Ordföranden i--— fastighetsprövningsnämndens ordförande.

Fastighetsprövningsnämnd biträdes---omförmälda kansliet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 såvitt avser 25 b 8 och

i övrigt den 1 januari 1968.

Uppdrag för ledamot och suppleant i prövningsnämnderna i Stockholms

stad och Stockholms län skall upphöra vid utgången av år 1967. Uppdrag

att vara ledamot eller suppleant i den nya prövningsnämnden i Stockholms

lan skall första gången avse tiden till och med den 30 juni 1969.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsför ordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att till 48 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 §.

4 m o m. Skattskyldig, som avyttrat

fastighet eller rörelse eller del

av sådan tillgång mot betalning under

minst tre år, kan, om till följd

härav hans till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst blivit mer än dubbelt

så stor som medeltalet av hans

motsvarande taxerade inkomster för

närmast föregående tre beskattningsår,

efter ansökan beviljas anstånd

av lokal skattemyndighet med

erläggande av kvarstående skatt för

det taxeringsår, då försäljningen

tagits till beskattning. Anstånd får

avse högst två tredjedelar av den

kvarstående skatten. Det belopp, för

vilket anstånd medges, skall erläggas

med halva beloppet före utgången

av april månad under ettvart av

de två år, som följer närmast efter

det år, då den kvarstående skatten

enligt debiteringen skolat erläggas.

Har avyttringen föranlett debitering

av tillkommande skatt, får anstånd

medges efter motsvarande

grunder.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första

gången med avseende på kvarstående och tillkommande skatt med anledning

av 1969 års taxering.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

29

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 4 mom. förordningen den 30 november 1951

(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom. förordningen den 30 november

1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3

4 mom. I fråga om inkomst av

tillfällig förvärvsverksamhet

gälla förordningens bestämmelser,

såvitt avser realisationsvinst,

endast intäkt genom vinst, beräknad

enligt 35 §2 mom. fjärde

stycket kommunalskattelagen, vid

avyttring av aktie eller andel i bolag

vars aktier eller andelar vid tiden

för avyttringen ägdes eller innehades

på sätt som anges i 54 § tredje

stycket nämnda lag.

(Se vidare anvisningarna.)

§■

4 mom. I fråga om inkomst av

tillfällig förvärvsverksamhet

gälla förordningens bestämmelser,

såvitt avser realisationsvinst,

endast intäkt genom vinst, beräknad

enligt 35 §3 mom. andra

stycket kommunalskattelagen, vid

avyttring av aktie eller andel i bolag

vars aktier eller andelar vid tiden

för avyttringen ägdes eller innehades

på sätt som anges i 54 § tredje

stycket nämnda lag samt sådan

vinst vid avyttring av fastighet som

till mer än hälften utgöres av återvunna

avdrag för värdeminskning av

den avyttrade fastigheten.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Förordningen äger

icke tillämpning beträffande realisationsvinst som uppkommit under tidigare

beskattningsår än det för vilket taxering i första instans verkställes år

1969.

1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. se 1966:216.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för

återanskaffning av fastighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Rörelseidkare som avyttrar fastighet får vid beräkning av nettointäkt av

rörelsen enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt avdrag för

belopp som avsättes till fond för återanskaffning av fastighet.

2 §•

Avdrag erhålles endast om den avyttrade fastigheten använts i rörelsen

och den skattskyldige bär för avsikt att anskaffa annan fastighet för användning

i rörelse.

Avdrag får, om ej annat följer av 4 § andra eller tredje stycket, för ett

beskattningsår icke överstiga dubbla det belopp för vilket garanti ställts

enligt 3 §. Avdraget får ej heller överstiga beloppet av den vid taxering till

statlig inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinst som uppkommit genom

avyttringen och som belöper på den i rörelsen använda delen av fastigheten.

3 §•

Som förutsättning för avdrag gäller, om ej annat följer av 4 § andra eller

tredje stycket, att den skattskyldige till länsstyrelsen i det län, där han

taxeras till statlig inkomstskatt, överlämnat en av svensk bank eller, efter

länsstyrelsens medgivande, annan svensk kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse

i vilken kreditinrättningen förklarat sig intill angivet belopp

svara för den kvarstående eller tillkommande skatt som den skattskyldige

kan ha att erlägga för beskattningsår under vilket fondmedel, som icke tagits

i anspråk för sitt ändamål, återföres till beskattning. I fråga om handels-

eller kommanditbolag skall garantiförbindelsen avse den kvarstående

eller tillkommande skatt som alla delägare i bolaget kan ha att erlägga för

sådant beskattningsår. Förbindelsen överlämnas i sådant fall till länsstyrelsen

i det län dkr någon delägare i bolaget taxeras till statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen utfärdar intyg om överlämnad garantiförbindelse. Den

skattskyldige skall foga intyget vid sin självdeklaration för det beskattningsår,

för vilket avdrag yrkas.

Garantiförbindelse skall gälla till utgången av andra taxeringsåret efter

det beskattningsår då avsatta medel senast skall tagas i anspråk. Förbindelsen

skall vara utfärdad enligt formulär som riksskattenämnden fastställer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

31

4 §.

Avsatta medel får tagas i anspråk för avskrivning av byggnad som anskaffats

under beskattningsåret av den skattskyldige och är avsedd för användning

i hans rörelse. Till byggnaden räknas icke sådana fasta maskiner

och andra till byggnaden hörande inventarier, som skall åsättas särskilt maskinvärde

vid fastighetstaxering.

Har den^ skattskyldige avyttrat och anskaffat fastighet under samma beskattningsår,

får medel som kunnat avsättas till återanskaffningsfond i

första hand tagas i anspråk för avskrivning av byggnad som hör till den

nya fastigheten. Därvid anses som om medlen avsatts till återanskaffningsfond

och därefter omedelbart tagits i anspråk för sitt ändamål. Garantiförbindelse

enligt 3 § fordras icke i sådant fall.

Har den skattskyldige anskaffat fastighet efter utgången av det beskattningsår

då han avyttrat sådan fastighet men före den 1 april taxeringsåret,

och ger omständigheterna skälig anledning antaga att fonden kommer

att tagas i anspråk för sitt ändamål, kan länsstyrelsen medge, att garanti

icke ställes eller ställes för belopp motsvarande skälig del av anskaffningskostnaden.

5 §-

Har svenskt aktiebolag i direkt ägo aktier motsvarande mer än nio tiondelar

av aktiekapitalet i ett eller flera svenska aktiebolag, kan Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer, om särskilda skäl föreligger,

medge att återanskaffningsfond hos ett av bolagen vid tillämpningen av

denna förordning helt eller delvis övertages av ett annat av bolagen. Därvid

anses fondens medel avsatta i det övertagande bolagets rörelse det år då

det överlåtande bolaget avsatte medlen.

6 §.

Vid taxering för beskattningsår, då avsatta medel tages i anspråk, medges

icke avdrag för sådan avskrivning som avses i 4 § i den mån avskrivningen

motsvaras av belopp som sålunda tagits i anspråk. Den anskaffade

fastigheten anses dock nedskriven med detta belopp.

7 §•

Medel som avsatts till återanskaffningsfond skall tagas i anspråk enligt

4 § senast under det beskattningsår för vilket taxering sker under tredje

taxeringsåret efter det år då avdrag för avsättningen medgavs. Medel som

ej tagits i anspråk på detta sätt skall tagas upp som skattepliktig intäkt

inom samma tid. Om den skattskyldige har svårighet att taga medlen i anspråk

inom nämnda tid, får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

förlänga denna tidsfrist med ytterligare högst tre år.

Avsatta medel, som återföres till beskattning, ökas därvid med belopp

motsvarande ränta efter tre procent om året för varje taxeringsår som förflutit

efter det år, då avdrag för avsättningen medgavs, till och med det

taxeringsår då de avsatta medlen återföres till beskattning.

Vid den taxering då avsatta medel återföres till beskattning får varken

nettointäkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten

av rörelsen upptagas till lägre belopp än beloppet av de till beskattning återförda

fondmedlen jämte ränta.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

8 §•

Har skattskyldig tagit avsatta medel i anspråk i annan ordning än enligt

4 § eller har den skattskyldige trätt i likvidation eller skattskyldigt

dödsbo skiftats, återföres de avsatta medlen till beskattning för det beskattningsår,

då medlen togs i anspråk eller beslutet om likvidationen fattades

eller skiftet ägde rum. Till beloppet lägges därvid ränta enligt de grunder

som anges i 7 §. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan efter

endast två procent.

Uppgår genom fusion aktiebolag eller förening (dotterföretag) i annat

aktiebolag respektive annan förening (moderföretag) upptages medel, som

dotterföretaget avsatt till återanskaffningsfond, till beskattning hos dotterföretaget

för det beskattningsår, då rättens tillstånd till fusionen registreras,

i den mån fonden icke övertagits enligt tredje stycket. Till beloppet

lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som anges

i 7 §.

Vid fusion som avses i 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen

får moderföretaget vid tillämpning av denna förordning ö^ ertaga

återanskaffningsfonden hos dotterföretaget. Därvid anses som om fondens

medel avsatts hos moderföretaget under det år då dotterföretaget avsätte

medlen.

När medel upptages till beskattning enligt denna paragraf, äger 7 § tredje

stycket motsvarande tillämpning.

9 §-

Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till återanskaffningsfond

avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsatta medel.

10 §.

Har medel återförts till beskattning enligt 7 eller 8 §, skall taxeringsnämnden

lämna annan taxeringsnämnd de underrättelser som fordras för

tillämpning av denna förordning vid taxeringen inom den senare nämnden.

I varje taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som taxeras till

statlig inkomstskatt där och som under beskattningsåret avsatt medel till

eller övertagit återanskaffningsfond eller tagit avsatta medel i ansprak. I

förteckningen skall anges beloppen av medgivna avdrag, gjorda fondavsättningar

och avlämnade garantiförbindelser enligt 3 § andra stycket. Vidare

skall däri uppges storleken av belopp, som tagits i anspråk enligt 4 s forsta

stycket eller som återförts till beskattning enligt 7 eller 8 §. Förteckningen

sändes till länsstyrelsen sedan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete.

11 §•

Länsstyrelsen upprättar förteckning över återanskaffningsfonder enligt

denna förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som fordras för

taxeringskontrollen, såsom medgivna avdrag, ianspråktagna eller till beskattning

återförda fondmedel och överlämnade garantiförbindelser.

Har avsatta medel tagits i anspråk för sitt ändamål, skall underrättelse

därom av länsstyrelsen tillställas den kreditinrättning som utfardat garantiförbindelse

enligt 3 § andra stycket. Har avsatta medel endast delvis tagits

i anspråk, skall uppgift dessutom lämnas om det garantibelopp som därefter

f ordräs *

Har skattskyldig träffat avtal om uppförande av byggnad, vilken enligt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 33

avtalet skall färdigställas inom den tid som enligt 7 § första stycket gäller

för ianspråktagande av avsatta medel, och styrker den skattskyldige att

han efter den avyttring som föranlett fondavsättningen fullgjort förskottseller

dellikvid i enlighet med avtalet, kan länsstyrelsen medge att det belopp

for vilket ställd garanti gäller nedsättes med högst hälften av likviden. Sådant

medgivande får lämnas endast om det med hänsyn till den skattskyldiges

förhållanden skäligen kan antagas att de avsatta medlen kommer att

tagas i anspråk för sitt ändamål. Underrättelse om dylikt medgivande skall

av länsstyrelsen tillställas den kreditinrättning, som utfärdat garantiförbindelsen,

med uppgift om det garantibelopp som därefter fordras.

Har avsatta medel delvis tagits i anspråk för sitt ändamål eller fordras

av annan anledning garantiförbindelse endast för mindre belopp än tidigare

och överlämnas garantiförbindelse för detta belopp, skall den ursprungliga

förbindelsen återställas. Har de avsatta medlen i sin helhet tagits i anspråk

för sitt ändamål, skall garantiförbindelsen återställas. Har den skattskyldige

anskaffat fastighet med byggnad och motsvarar anskaffningskostnaden

för byggnaden lägst beloppet av medel som innestår i fonden, får länsstyrelsen

återställa garantiförbindelsen, även om fonden ännu icke tagits i anspråk

för sitt ändamål. Är anskaffningskostnaden för byggnaden lägre, får

förbindelsen återställas, om den skattskyldige överlämnar ny garantiförbindelse

som lyder på belopp motsvarande lägst hälften av vad som beläknas

innestå i fonden, sedan denna tagits i anspråk för avskrivning på

byggnaden.

Länsstyrelse, till vilken garantiförbindelse överlämnats, skall tillse att förbindelsen

utnyttjas för sitt ändamål. Förbindelsen får dock ej tagas i anspråk

för större belopp än som motsvarar hälften av fondavsättning som

återförts till beskattning. Garantiförbindelse återställes när den inte behövs

längre.

12 §.

Skattskyldig, som gjort avsättning till återanskaffningsfond eller övertagit

sådan fond, skall vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen

eller övertagandet ägt rum, och för varje påföljande beskattningsår,

till dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt

fastställt formulär om de medel som avsatts till fonden, om fondens användning

och avveckling samt om beloppet av garantiförbindelse enligt 3 §

andra stycket.

13 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas första gången vid 1969 års taxering.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 153

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 §

förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § förordningen

den 8 april 1960 om rätt till förlustutjämning vid taxering för

inkomst1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

Förlustavdrag må------ -

Rätten till förlustavdrag bortfaller,

om den skattskyldige för förluståret

åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar

inkomst fastställts.

Vad nu sagts har dock ej avseende

å fall, där fastställandet av den beskattningsbara

inkomsten berott på

att investeringsfond eller särskild

nyanskaffningsfond återförts till beskattning

eller, såvitt fråga är om

taxering till kommunal inkomstskatt,

garantibelopp för fastighet

upptagits såsom skattepliktig inkomst.

Har skattskyldig försatts — — ■—

Har skatt skyl dig eller----

(Föreslagen lydelse)

§•

- -—• — kommunal inkomstskatt.

Rätten till förlustavdrag bortfaller,

om den skattskyldige för förluståret

åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar

inkomst fastställts.

Vad nu sagts har dock ej avseende

å fall, där fastställandet av den beskattningsbara

inkomsten berott på

att investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond

eller fond för återanskaffning

av fastighet återförts till

beskattning eller, såvitt fråga är om

taxering till kommunal inkomstskatt,

garantibelopp för fastighet

upptagits såsom skattepliktig inkomst.

----eller tidigare.

— -— — ■—■ -— att hänföra.

Anvisningar

till 2

1. Förlust, som---—---

Har investeringsfond eller särskild

nyanskaffningsfond återförts

till beskattning, skall vid beräkning

av den förlust, som berättigar till

förlustavdrag, bortses från det belopp,

som på grund av återföringen

upptagits såsom skattepliktig intäkt,

dock endast i den mån detta

- skogs ingångsvärde.

Har investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond

eller fond för återanskaffning

av fastighet återförts till

beskattning, skall vid beräkning av

den förlust, som berättigar till förlustavdrag,

bortses från det belopp,

som på grund av återföringen upptagits

såsom skattepliktig intäkt,

'' Senaste lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § se 1967:98.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj :ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

belopp inrymmes i den för förluståret

fastställda beskattningsbara inkomsten

minskad, i förekommande

fall, med garantibelopp för fastighet.

(Föreslagen lydelse)

dock endast i den mån detta belopp

inrymmes i den för förluståret fastställda

beskattningsbara inkomsten

minskad, i förekommande fall, med

garantibelopp för fastighet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kurigl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av 23 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)

om investeringsfonder för konjunkturutjamning

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder

för konjunkturutjämning skall upphöra att gälla vid utgången

av år 1967. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas

i fråga om sådan avyttring av fastighet som skett dessförinnan.

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av 9 § förordningen den 7 april 1967 (nr 96)

om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild

nyanskaffningsfond, m. m.

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 7 april 1967 om avdrag

vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond,

in. m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1967. Den upphävda förordningen

skall dock fortfarande tillämpas i fråga om sådan avyttring av

fastighet som skett dessförinnan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

37

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 20 oktober 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för

beskattning av realisationsvinst på fastigheter, in. m., och anför.

Inledning

Enligt gällande regler inkomstbeskattas vinst vid icke yrkesmässig försäljning

av fastighet endast under särskilda förutsättningar. Beskattningen

beror bl. a. av om säljaren förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång och, om så är fallet, av den tid under vilken han ägt

fastigheten. Genom anknytningen till dessa förutsättningar har man enligt

lagstiftningens ursprungliga motiv avsett att i princip begränsa realisationsvinstbeskattningen

i fråga om bl. a. fast egendom till försäljningar som kan

antas ha skett i spekulationssyfte.

I fråga om jordstyckningsrörelse och annan yrkesmässig handel med fastigheter

gäller i princip de allmänna reglerna för beskattning av rörelseinkomst.

I det betänkande om »Markfrågan» (SOU 1966: 23), som 1963 års markvärdekommitté1

avlämnat med skrivelse den 14 april 1966, har reglerna

för vinstbeskattning vid avyttring av fastigheter varit föremål för översyn.

Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att denna översyn

utgjort en del av utredningens uppdrag. I övrigt har kommittén behandlat

den principiella frågan om samhällsingripande mot oförtjänt markvärdestegring

samt spörsmålen om kommunal förköpsrätt och om ändringar

i tomträttslagstiftningen. Kommitténs förslag i dessa delar har beretts

inom justitiedepartementet och föranlett de förslag som framlagts i prop.

1967: 90 till årets vårriksdag. Behandlingen av propositionen har uppskju
1

Ledamöter regeringsrådet Sten Walberg, ordförande, riksdagsmännen Tore Bengtsson,

Mac Hamrin, Herbert Hermansson, Yngve Holmberg och Göran Karlsson samt direktören

Inge Hörlén. Sedan Bengtsson avlidit tillkallades den 29 december 1964 riksdagsmannen

Erik Wärnberg.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

tits till höstriksdagen. I det följande avser jag att ta upp frågan om den

skatterättsliga lagstiftningen i ämnet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet1 avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, byggnadsstyrelsen,

kammarrätten, försäkringsinspektionen, konjunkturinstitutet,

riksskattenämnden, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen (med överlämnande av yttranden

från vissa lantbruksnämnder), lantmäteristyrelsen (med överlämnande

av yttranden från överlantmätarna i 20 län), statens naturvårdsnämnd,

kommerskollegium (efter hörande av handelskamrarna i landet),

arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens hyresråd, statens institut

för byggnadsforskning, stiftsnämnderna i Lund och Göteborg, överståthållarämbetet

(med överlämnande av yttrande från stadskollegiet i Stockholm)

och samtliga länsstyrelser (därvid några länsstyrelser överlämnat yttranden

från vissa instanser inom resp. län, se prop. 1967: 90 s. 11—12), expropriationsutredningen,

ordföranden i företagsskatteutredningen, markpolitiska

utredningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga

bostadsföretag, Svenska riksbyggen, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund (HSB), Sveriges villaägareförbund, Sportstugefrämjandet,

Hyresgästernas riksförbund, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet,

Svenska företagares riksförbund, Familjeföretagens förening, Sparbankernas

bank, Jordbrukets bank, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Föreningen för tjänstemän inom

Sveriges stadshypoteks- och bostadskreditorganisationer, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Folksam, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Stor-Stockholms planeringsnämnd,

Stockholmstraktens regionplaneförbund, Kommunalförbundet för

Stockholms stads och läns regionala frågor, Sydvästra Skånes kommunalförbund,

Svenska pastoratens riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Samfundet för fastighetsvärdering, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund,

Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantmätareförening,

Svenska kommunal-tekniska föreningen, Föreningen Sveriges

taxeringsrevisorer, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges

handelsträdgårdsmästareförbund, Västerorts representantförsamling,

Stockholms Trädgårdsstadsföreningars centralföreningar samt Sveriges konservativa

studentförbund.

1 Sådana remissinstanser som icke yttrat sig över betänkandets skatterättsliga delar är inte

medtagna (jfr prop. 1967: 90 s. 10).

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Stockholms handelskammare,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska arbetsgivareföreningen

har åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation. Till

detta yttrande har även Sveriges hantverks- och industriorganisation anslutit

sig. Sveriges lantbruksförbund, RLF, Jordbrukets bank och Sveriges

jordbrukskasseförbund har hänfört sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.

Kommitténs författningsförslag på skattelagstiftningens område torde såsom

bilaga 1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Gällande rätt

Realisationsvinstbeskattningen

Gällande regler angående beskattningen av realisationsvinst vid avyttring

av fastighet återfinns i 35 och 36 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) (KL) jämte anvisningar. Huvudregeln innebär att vinst,

som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet, skall beskattas

såsom inkomst, om den skattskyldige, dvs. säljaren, förvärvat fastigheten

genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och fastigheten vid avyttringen

varit i hans ägo kortare tid än tio år. Vinsten inkomstbeskattas

alltså inte om fastigheten förvärvats genom arv, gåva eller annat vederlagsfritt

fång eller om fastigheten innehafts tio år eller mer.

Men även inom tioårsperioden är skattepliktens omfattning beroende av

innehavstidens längd, därigenom att det skattepliktiga vinstbeloppet skall

upptas efter en fallande skala på så sätt att, om fastigheten innehafts

mindre än 7 år beskattas 100 % av vinsten,

7 år men » » 8 » » 75 % » » ,

8 » * » » 9 » » 50 % » » samt

9 » * » »10 » » 25 % » »

I fråga om vinst vid försäljning av strömfall eller rättighet till vattenkraft

gäller att sadan vinst är skattepliktig om säljaren haft egendomen mindre

än femton år. Inom denna tidsperiod skall såsom skattepliktig realisationsvinst

räknas, om egendomen innehafts

mindre än 12 år 100 % av vinsten,

12 år men » » 13 » 75 % » » ,

13 » » » » 14 » 50 % » » samt

14 » » » » 15 » 25 % * »

Inom de angivna tidsgränserna är således innehavstiden avgörande för

bedömningen av om en vinst är skattepliktig och i så fall i vilken omfattning

skatteplikt föreligger. En annan sak är frågan om under vilket beskattningsår

själva skatteplikten aktualiseras. Detta anses nämligen enligt

praxis skola ske vid taxeringen för det år, under vilket likviden börjat er
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

läggas, även om avtalet angående avyttringen träffats under ett tidigare år.

Man kan alltså inte genom att i avtalet uppskjuta likvidens erläggande till

en tidpunkt som infaller mer än fem resp. tio år efter förvärvet undgå skattskyldighet

för realisationsvinst, om avtalet ingåtts inom den för skatteplikten

stipulerade tiden. I och med att en del av likviden erlagts under

ett visst år, anses — med hänsyn till föreskrifterna i punkt 2 sista stycket

av anvisningarna till 41 § KL — skattskyldighet för likvidens totalbelopp

inträda under samma år.

I fråga om vinstberäkningen föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till

36 § KL, att såsom intäkt upptas vad som erhållits för den avyttrade egendomen.

Avdrag får ske för alla omkostnader för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring av egendomen,

för inköps- och försäljningsprovision, för stämpelkostnader m. m.

Hit räknas också de reparations- och underhållskostnader som nedlagts i

sådan fastighet eller del därav, som inkomsttaxeras efter schablonmetod

enligt 24 § 2 eller 3 mom. KL, i den mån den avyttrade egendomen på grund

därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Å andra

sidan minskas omkostnadsbeloppet med de avdrag för värdeminskning på

den försålda egendomen som den skattskyldige åtnjutit. Vidare får den

skattskyldige vid vinstberäkningen avdrag för under beskattningsåret utbetalda

förvaltningskostnader och räntor, om dessa inte bör hänföras till

annan förvärvskälla.

För inkomstberäkningen är det utan betydelse, om köpeskillingen eller

ersättningen skall erläggas på en gång eller i särskilda terminer. Realisationsvinst

resp. realisationsförlust skall således beräknas med hänsyn till

köpeskillingens totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång

eller terminsvis (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL).

Realisationsförlust beräknas efter samma grunder som gäller för beräkning

av realisationsvinst. Realisationsförlust får dras av endast från realisationsvinst

eller, i förekommande fall, från skattepliktig lotterivinst under

samma år, däremot inte från inkomst av annat slag. Vid kommunaltaxeringen

gäller vidare den begränsningen, att realisationsförlust, som uppkommit

vid avyttring av fastighet belägen i en kommun, inte får avräknas från

realisationsvinst vid avyttring av fastighet i annan kommun. För att förlusten

skall få dras av fordras att omständigheterna vid avyttringen varit

sådana att, om avyttringen i stället skett med vinst, denna varit skattepliktig.

Den fallande skalan gäller i motsvarande mån beträffande förlusterna. Realisationsförlust

under ett år, som inte kunnat avräknas från realisationsvinst

eller lotterivinst under samma år, får inte förskjutas till ett annat år

för avräkning mot vinst under detta år genom sådant förlustavdrag som

avses i förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst.

Som förut nämnts kan vinstbeskattning inte äga rum, om fastigheten

förvärvats genom ett vederlagsfritt fång, t. ex. genom arv eller testamente.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj :ts proposition nr 153 år 1967

Härvid är att märka, att fastighet, som en person efterlämnat vid sin död,

alltid anses utgöra arvfången egendom för dödsboet och arvingarna, oavsett

när och hur den avlidne förvärvat densamma. Har en arvinge tillskiftats

fastigheten genom arvskifte gäller detsamma, även om han lämnat vederlag

till sina medarvingar (RÅ 1941 ref. 51) och även om dödsboet självt

skulle ha inköpt fastigheten med dödsboets medel (RÅ 1953 ref. 4). Arvingen

anses alltså i dessa fall ha förvärvat fastigheten genom arv och inte

genom köp. Skulle i stället dödsboet avyttra en fastighet som det självt inköpt,

kan däremot skattskyldighet inträda för dödsboet enligt de allmänna

reglerna för realisationsvinstbeskattningen.

Ett fång kan givetvis vara blandat till sin natur. När överlåtelsen avser

en fastighet skall enligt rättspraxis dess karaktär av köp eller gåva bedömas

efter överlåtelsens huvudsakliga och reella innebörd. I vart fall

torde huvudsaklighetsprincipen gälla när överlåtelsen betecknats som gåva

men likväl innehåller villkor om ekonomisk motprestation från gåvomottagarens

sida. I praxis har således gåva av fastighet som varit intecknad

för belopp understigande taxeringsvärdet bedömts som gåva av hela fastigheten

medan överlåtelsen bedömts som köp om fastigheten varit intecknad

över taxeringsvärdet [RÅ 1933 ref. 33 II; se även ett av riksskattenämndens

ordförande gjort uttalande i nämndens meddelanden 1954

nr 5:2 b)].

Av det förut sagda framgår, att det i princip är arten av den skattskyldiges

eget förvärv av den avyttrade fastigheten, som är avgörande för om

skattskyldighet för eventuell realisationsvinst skall inträda eller ej. I vissa

fall skall emellertid frågan om skattskyldigheten bedömas inte med utgångspunkt

från avyttrarens fång utan i stället med hänsyn till hans fångesmans

fång.

Enligt 35 § 2 mom. KL är så fallet, om egendom som erhållits såsom gåva

av make eller skyldeman, av givaren förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, s. k. oneröst fång. Motsvarande gäller om make vid bodelning

i anledning av andra makens död erhållit egendom, som förstnämnda

make före eller under äktenskapet förvärvat genom oneröst fång av nyss

nämnt slag. Likaså gäller detta, om make vid bodelning av annan anledning

än andra makens död erhållit egendom, som någondera maken före eller under

äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. De

nu nämnda reglerna infördes år 1951 i syfte att motverka möjligheter till

missbruk. Enligt en år 1966 vidtagen komplettering gäller att, om även den

skattskyldiges fångesman erhållit egendomen såsom gåva av make eller

skyldeman eller vid sådan bodelning som nyss nämnts bedömningen skall

ske som om avyttringen verkställts av den som närmast dessförinnan förvärvat

egendomen på annat sätt än genom sådan gåva eller bodelning.

Även andra fall finns, då inte säljarens utan fångesmannens förvärv är

bestämmande för realisationsvinstbeskattningen. Sålunda grundar ett bolags

övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 153

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag inte i och för sig realisationsvinstbeskattning.

Om moderbolaget sedermera säljer de vid fusionen övertagna

tillgångarna, får man i stället — i den mån vinsten inte skall beskattas

såsom inkomst av rörelse — bedöma frågan om bolagets skattskyldighet

för realisationsvinst med utgångspunkt från det upplösta dotterbolagets

fång. Motsvarande gäller vid fusion mellan ekonomiska föreningar,

mellan sparbanker samt mellan vissa försäkringsbolag. Realisationsvinstbeskattningen

anknyts enligt gällande regler till avyttringen av egendomen.

En beskattning av orealiserad värdestegring ifrågakommer således

inte i detta sammanhang. Däremot kan värdestegringen sägas bli indirekt

beskattad i samband med den årliga förmögenhetsbeskattningen och i viss

mån även genom arvs- och gåvobeskattningen.

Med avyttring förstås i detta sammanhang samma överlåtelser av onerös

karaktär som omfattas av de realisationsvinstgrundande förvärven, dvs.

köp, byte eller därmed jämförligt fång.

Vissa avyttringar är uttryckligen undantagna från vinstbeskattning.

I de nyssnämnda fallen, då tillgångar övertas genom fusion, skall således

beskattning för realisationsvinst inte inträda. Detta innebär givetvis också

att inte heller avdragsrätt för realisationsförlust föreligger i dylika fall.

Vidare gäller skattefrihet vid vissa överlåtelser av tvångsmässig karaktär.

Vinst som uppkommit genom att fastighet tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden

att tvångsförsäljning måste anses vara för handen är således inte

att anse som skattepliktig realisationsvinst. Skatteplikt föreligger emellertid

likväl enligt de allmänna reglerna, om det skäligen kan antas, att avyttringen

skulle ägt rum även om tvång inte förelegat (35 § 4 mom. KL).

Som skattepliktig realisationsvinst anses ej heller vinst genom sådan avyttring

av fastighet eller fastighetsdel som utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering.

Vidare innehåller 35 § 2 mom. sista stycket KL en specialbestämmelse

för den som i dylikt rationaliseringssyfte avyttrat jordbruksfastighet eller

del därav och i samband därmed inom två år efter avyttringen förvärvat

annan jordbruksfastighet eller del därav samt därefter sålt den sist förvärvade

egendomen. I sådant fall skall frågan om denna egendom förvärvats

genom sådant fång och varit i säljarens ägo under sådan tid att eventuell

vinst utgör skattepliktig realisationsvinst bedömas med hänsyn till det

fång varigenom den först avyttrade egendomen förvärvats.

Från skatteplikt har slutligen genom en år 1967 beslutad ändring av

KL (SFS 1967:161) undantagits vinst som uppkommit när staten förvärvat

fastighet därför att den på grund av flygbuller icke kan bebos utan

påtaglig olägenhet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

De nu berörda reglerna för beskattningen av realisationsvinst vid avyttring

av fastigheter skiljer sig i vissa avseenden från vad som gäller beträffande

avyttring av lös egendom.

För annan lös egendom än aktier och andra därmed likartade värdepapper

gäller att vinst vid avyttringen är skattefri om egendomen innehafts

minst fem år. Vid avyttring inom femårsperioden beskattas vinsten i likhet

med vad som gäller för fastighetsvinster efter en fallande skala. Om

egendomen innehafts

mindre än 2 år beskattas 100 % av vinsten,

2 år men » » 3 » » 75 % » » ,

3 * * » * 4 » » 50 % » * samt

4 * » » » 5 » » 25 % » » .

En förutsättning för vinstbeskattningen är att egendomen förvärvats genom

köp, byte eller därmed jämförligt fång. I likhet med vad som gäller

beträffande fastigheter stadgas undantag härifrån när egendomen erhållits

som gåva av make eller skyldeman eller genom bodelning i vissa fall.

De nu nämnda reglerna var intill den 1 juli 1966 tillämpliga på all lös

egendom. I fråga om vinst vid avyttring av aktier och därmed likartade värdepapper

gäller emellertid fr. o. m. nämnda dag nya bestämmelser (prop.

1966: 90, BevU 46, rskr 266). Enligt dessa bestämmelser beskattas sådana

aktievinster oberoende av innehavstidens längd och oberoende av om säljaren

fått aktierna genom förvärv som tidigare grundade skattefrihet för försälj

ningsvinsten, t. ex. genom gåva eller arv. Beräkningen av den skattepliktiga

vinsten är beroende av innehavstidens längd. Om aktien vid avyttringen

innehafts mindre än fem år skall vinsten inkomstbeskattas efter den

förut nämnda fallande skalan. Har aktien innehafts längre tid räknas som

skattepliktig realisationsvinst ett belopp motsvarande 10 % av försäljningssumman

efter avdrag för kostnad för avyttringen. Innehavstiden beräknas

med utgångspunkt från senaste köp, byte eller liknande förvärv mot vederlag.

Man bortser alltså från mellankommande överföring av äganderätten

genom gåva, arv e. d.

Vid avyttring av aktie som innehafts minst fem år gäller undantag från

vinstbeskattningen, om det framstår som sannolikt att avyttringen skett

utan vinst eller med vinst som inte överstiger 5 % av försäljningssumman.

Vidare gäller för vinstberäkningen vid sådan avyttring, att den

skattskyldige, i förekommande fall gemensamt med sin make, från den

skattepliktiga realisationsvinsten under ett beskattningsår får göra avdrag

med 500 kr., dock inte med högre belopp än som svarar mot summan av

sådan realisationsvinst som beräknats enligt den nämnda schablonregeln.

De nya bestämmelserna ger en särskild möjlighet att befria från vinstbeskattning

enligt schablonregeln i vissa fall, då beskattningen kan antas

hindra en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.

Dispensrätten tillkommer i första hand Kungl. Maj :t.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Från vinstbeskattning enligt schablonregeln undantas även överlåtelse i

vissa fall av aktier mellan företag som tillhör en och samma koncern.

Tomtrör elsebeskattningen

Reglerna för realisationsvinstbeskattningen berör såsom framgår av det

sagda endast sådan avyttring av fastigheter som inte är av yrkesmässig karaktär.

Om avyttringen ingår i en yrkesmässig verksamhet, skall inkomsten

därav i stället redovisas som inkomst av rörelse.

Rörelsebegreppet har inte närmare definierats i våra skattelagar. Av den

uppräkning av olika slag av rörelse som gjorts i 27 § KL och av den allmänna

rättstillämpningen framgår emellertid att rörelsebegreppet förutsätter

att fråga är om en förvärvsverksamhet som, utan att vara hänförlig

till jordbruksfastighet, annan fastighet eller tjänst, kännetecknas av en viss

självständighet, regelbundenhet och varaktighet. Att förvärvsverksamheten

också innebär ett visst vinstsyfte ligger i sakens natur.

Även om säljaren av en fastighet är en rörelseidkare i enlighet med nu

angivna kriterier för rörelse, är emellertid vinsten vid en fastighetsförsäljning

inte utan vidare att hänföra till inkomst av rörelse. På samma sätt som

beträffande andra tillgångar i en rörelse gäller nämligen att man måste

skilja mellan fastigheter som är att betrakta som anläggningstillgångar

och sådana som är att hänföra till omsättningstillgångar. Inkomst genom

avyttring av fastigheter av det förra slaget — såsom när en person som

driver industriell verksamhet säljer en till verksamheten hörande fabriksfastighet

eller en hyresfastighet — räknas inte såsom inkomst av

rörelse utan bedöms enligt reglerna för realisationsvinstbeskattningen. Avser

verksamheten däremot yrkesmässig handel med fastigheter, skall inkomsten

därav beskattas som inkomst av rörelse. Så är t. ex. i allmänhet

fallet när säljaren är en byggmästare eller en person som i viss omfattning

säljer tomter. Det är då fråga om fastigheter som utgör varulager i säljarens

rörelse. Vinsterna är i dessa fall liksom i annan rörelse i sin helhet

skattepliktiga oberoende av hur länge fastigheterna innehafts och oavsett

sättet för deras förvärvande.

Inkomstberäkningen skall även för rörelser av dessa slag i princip ske

i enlighet med de vanliga reglerna för rörelsebeskattningen. Dessa återfinns

huvudsakligen i 27—30 samt 41 §§ KL. Inkomsten skall således beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär bl. a. att hänsyn skall tas

till in- och utgående lager, fordringar och skulder. Den allmänna regeln om

rätt till nedskrivning av lagret till lägst 40 % av anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet

anses dock i regel inte tillämplig på skattskyldigs lager

av fastigheter och liknande tillgångar. Sådant lager skall i stället upptas till

vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. in. framstår såsom

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 45

skäligt (punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 41 § KL). Som ingångsvärde

bör vid inkomstberäkningen i princip upptas tomtmarkens

värde då röielsen tog sin början, oavsett om detta värde överstiger det verkliga

anskaffningsvärdet för fastigheten. I praktiken möter det inte sällan

stora svårigheter att uppskatta ingångsvärdet, varför man ibland tillgripit

schablonberäkningar.

I den praktiska tillämpningen uppkommer vidare svårigheten att bedöma

om och när fastighetsförsäljning skall anses innebära rörelseverksamhet.

Principerna för denna bedömning har därför väsentligen fått utformas i

skattedomstolarnas praxis.

En av de frågor som härvid uppkommer gäller bl. a. om den försålda fastigheten

är en omsättningstillgång eller ej. Om ett fastighetsbolag, vars enda

uppgift är att förvärva och förvalta fastigheter, säljer en fastighet anses

rörelse inte vara för handen, då fråga inte är om yrkesmässig handel med

fastigheter. Däremot blir de som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet

i regel skattskyldiga för vinster som uppkommer vid fastighetsförsäljningar.

Deras vinster anses uppkomma i byggnadsrörelsen, och fastigheterna

betraktas som omsättningstillgångar i rörelsen. I de nu angivna fallen

är arten av säljarens verksamhet något som från början är mer eller mindre

givet och bedömningen kan därför väsentligen ske med hänsyn härtill.

t andra fall är arten av säljarens verksamhet inte från början lika klar

och bedömningen måste då ske med hänsyn till andra föreliggande omständigheter,

bl. a. försäljningsverksamhetens omfattning och intensitet. Här är

alltsa fi aga om faktorer som ofta inte är patagliga förrän efter en viss tid.

Till dessa fall hör i stor utsträckning försäljning av tomtmark för bebyggelse.

Det gäller här att bedöma när försäljningarna nått sådan omfattning

att jordstycknings-(tomtstycknings-)rörelse kan anses föreligga. Särskilt

när enstaka försäljningar tid efter annan sker på t. ex. en fastighet som

i övrigt används för jordbruk kan det vara svårt att avgöra om säljaren

bedriver verklig tomtrörelse.

I KL används uttrycket »jordstyckningsrörelse». I den allmänna diskussionen

används ofta som synonymt härmed »tomtstyckningsrörelse». I kommittébetänkandet

har föreslagits det förenklade uttrycket »tomtrörelse»,

som också använts i denna proposition, där fråga inte är om citat av de

andra uttrycken i vissa sammanhang.

Det har fatt ankomma på praxis att i sådana mera tveksamma fall åstadkomma

en närmare gränsdragning mellan realisationsvinst och tomtrörelse.

Avgörandena i den högsta instansen, regeringsrätten, har emellertid, såsom

alltid sker i skattemål, grundat sig på en samlad bedömning av omständigheterna

i det enskilda fallet. Det är därför inte möjligt att med ledning av

förefintliga rättsfall komma fram till en allmängiltig precisering av de omständigheter

som skall föreligga för att en tomtförsäljning skall anses ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

göra led i en tomtrörelse. De hithörande problemen har f. ö. vid åtskilliga

tillfällen varit föremål för uppmärksamhet i den skatterättsliga diskussionen.

Med reservation för att mera speciella förhållanden kan föranleda en annan

bedömning kan man med stöd av praxis ange följande allmänna riktlinjer

för bedömningen.

Om försäljning av ett större antal tomter äger rum samtidigt eller inom

loppet av några år, torde rörelse i regel anses föreligga. Upprättande av avstycknings-

eller byggnadsplan, planering och anläggning av vägar m. in.

kan ofta förstärka antagandet, att tomtrörelse varit avsedd. Men enbart det

förhållandet att avstycknings- eller byggnadsplan upprättats räcker inte för

att rörelse skall anses föreligga om markägaren i övrigt inte vidtagit några

åtgärder för tomtförsäljning. Detta gäller även om han skulle ha sålt en

eller annan tomt. Detsamma gäller om markägaren, utan att i övrigt ha bedrivit

tomtrörelse, på en gång avyttrar hela markområdet till en och samme

köpare. Andra faktorer kan emellertid tyda på att fråga är om tomtrörelse.

Så kan t. ex. ett markområdes belägenhet intill ett växande samhälle

tala för att även enstaka försäljningar utgör en påbörjad rörelse.

Även en försäljning av ett större område, från vilket yrkesmässig tomtförsäljning

tidigare skett, kan anses ingå i en tomtrörelse. Denna försäljning

betraktas då som »den sista affärshändelsen» i rörelsen. Det sist sagda

torde dock gälla endast »resterande del» av det område, som varit avsett

för tomtförsäljning. Om däremot exempelvis en lantbrukare för längre tid

sedan köpt en fastighet för jordbruksändamål, kan han inte vid avyttring

av hela fastigheten beskattas för den därvid uppkomna vinsten såsom för

inkomst av tomtrörelse endast därför att han tidigare utnyttjat ett mindre

område av fastigheten till tomtförsäljning. Endast den del av det för tomtförsäljning

avsedda området, som finns kvar vid fastighetens avyttring,

bör i sådant fall principiellt hänföras till tomtrörelse. En annan sak är att

fråga stundom kan uppstå beträffande omfattningen av den mark, som

skall anses ha ingått i en tomtrörelse, något som givetvis måste bedömas i

varje särskilt fall.

Att med ledning av föreliggande rättsfall ange en bestämd lägsta gräns

för antalet tomtförsäljningar, som bör ha ägt rum för att tomtrörelse skall

anses föreligga, låter sig inte göra med hänsyn till de varierande förhållanden,

som föreligger i olika fall. Om en person inköper eu fastighet, vars

belägenhet är särskilt lämpad för tomtför sälj ning, och han någon tid efter

förvärvet säljer några tomter, kan redan den första försäljningen betraktas

som yrkesmässig, åtminstone om det kan antas att han i fortsättningen

kommer att sälja ytterligare tomter. Annorlunda kan det förhålla sig, om

t. ex. ägaren av en jordbruksfastighet, som han kanske ägt under en längre

tid, avyttrar ett eller ett par mindre områden för sammanläggning med

andra fastigheter. På samma sätt kan läget bedömas om han säljer blott

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

några enstaka tomter under ett eller några är. I sådant fall behöver yrkesmässig

verksamhet inte anses föreligga, om det inte är sannolikt, att tomtförsäljning

sedermera kommer att äga rum i större omfattning, eller ägaren

vidtagit försäljningsfrämj ande åtgärder, t. ex. anläggande av vägar o. d.,

som kan tyda på avsikt att bedriva verklig rörelse.

Särskilda gränsdragningsproblem kan uppkomma, när det gäller försäljning

av ärvd tomtmark.

Den allmänna principen är att, om en person som bedrivit tomtrörelse

avlider och hans dödsbo fortsätter rörelsen, dödsboet beskattas för rörelseinkomsten.

Sker avvecklingen så att den fastighet på vilken tomtrörelsen

bedrivits genom arvskifte skiftas mellan dödsbodelägarna, kan bedömningen

av om delägarna skall anses som rörelseidkare, när de i sin tur

säljer tomtmark, vara mera problematisk. Av regeringsrättens praxis

framgår, att frågan om ärvd tomtmark, som ingått i en av arvlåtaren bedriven

tomtrörelse, skall anses ha tillhört rörelsen även sedan tomtmarken

genom bodelning eller arvskifte tillskiftats delägare i dödsboet ansetts

i hög grad vara beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Av betydelse

för bedömningen synes i många fall ha varit i vilken omfattning delägaren

själv sålt tomter. Frågan har ställts på sin spets främst när

fråga varit om försäljning av hela den honom tillskiftade tomtmarken. I sådana

fall har det förhållandet att arvlåtaren drivit sådan rörelse inte utan

vidare ansetts föranleda att den utskiftade tomtmarken skattemässigt skulle

behandlas som varulager i delägarens hand.

Kommitténs förslag

Som ett led i markfrågans lösande har markvärdekommittén bl. a. verkställt

en översyn av de skatteregler som gäller vinster på mark och annan

fast egendom. Reglerna om realisationsvinstskatt och om skatt på jordstyckningsrörelse

har av kommittén föreslagits ändrade i syfte att främja ett tidigt

utbud av mark i stället för att — som nu ofta är fallet enligt kommitténs

mening — hämma utbudet. För att ett ökat utbud skall få avsedd effekt

har kommittén ansett det nödvändigt med regler som medför att markförvärv

inte framstår som en skattemässigt favoriserad form för enskild kapitalplacering.

Det kan i detta sammanhang nämnas att kommittén undersökt även utländsk

lagstiftning angående beskattning av markvärdestegring. En redogörelse

härför återfinns i betänkandet s. 268—279. Till denna redogörelse

torde här få hänvisas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Realisationsvinstbeskattningen

Enligt kommittén är det en allmän erfarenhet att de nuvarande reglerna

om beskattning av realisationsvinster hämmar utbudet av fastigheter. Att

sådana vinster blir skattefria, om den sålda fastigheten innehafts tio år eller

mera, och att vinster av försäljningar efter kortare innehavstid blir jämförelsevis

hårt beskattade har, framhåller kommittén, lett till att man försöker

undvika att sälja fastigheter som man ägt kortare tid än tio år. Möjligheten

att göra stora skattefria vinster, om man kan binda kapital i mark under

tio år, har vidare gjort mark till ett eftertraktat placeringsobjekt och har därigenom

varit ägnad att skärpa konkurrensen och driva upp priserna.

För att beskattningen inte på detta sätt skall motverka de markpolitiska

strävandena utan tvärtom så långt möjligt stödja dessa har kommittén föreslagit

en omläggning av realisationsvinstbeskattningen. Kommittén har därvid

sökt beakta intresset av att ge det allmänna del av de stora markvinsterna

men har å andra sidan inte ansett påkallat att beskatta små och måttliga

vinster på egnahem, hyreshus, vanliga jordbruk och industrifastigheter,

vinster som ofta endast är uttryck för penningvärdets förändringar.

Kommitténs förslag i fråga om beskattningen av realisationsvinster innebär

i huvudsak följande.

Vinst vid avyttring av fast egendom skall i princip alltid vara underkastad

skatteplikt, oavsett innehavstidens längd. För korttidsinnehav — där fastighet

ägts mindre än två år — behålls i stort sett full skatteplikt.

Vid alla andra fastighetsförsäljningar blir 60 % av vinsten beskattad som

inkomst. Vinsten är skillnaden mellan inköpspris och försäljningspris, sedan

inköpspriset ökats för varje år som fastigheten innehafts med ett belopp

motsvarande dels 6 % av inköpspriset och dels 2 000 kr. Tillägg till inköpspriset

får dessutom göras för nybyggnads- och förbättringskostnader.

Har sådana kostnader något år uppgått till 5 000 kr. eller mera, skall

tillägget om 6 % också få tillämpas på sådant belopp. Den skattepliktiga

vinsten om 60 % beräknas på det vinstbelopp som därefter återstår.

Angående det föreslagna procentuella tillägget anför kommittén bl. a. att

det bör motsvara den genomsnittliga penningvärdeförändringen och därutöver

ge en marginal för små eller måttliga reella försälj ningsvinster. Från

dessa utgångspunkter förordar kommittén att till anskaffningskostnaden

för varje helt års innehav schablonmässigt läggs 6 %. Kommittén tillägger.

Såsom anskaffningskostnad betraktar vi då, i överensstämmelse med

gällande rätt, den en gång erlagda köpeskillingen för fastigheten men inte

lagfartskostnader e. d. Har delar av fastigheten förvärvats vid olika tider,

får särskild beräkning göras för varje del. Om fastigheten bebyggts efter

förvärvet eller ägaren eljest nedlagt förbättringskostnad av någon betydelse,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

49

förslagsvis minst 5 000 kr. under ett år, bör årligt procentuellt tillägg få

beräknas även på denna kostnad men givetvis endast från det år då kostnaden

nedlagts. Denna rätt att få beräkna tillägg å förbättringskostnader

torde bl. a. komma att få betydelse för ägare till hyresfastigheter, för vilka

det sålunda kan bli fördelaktigt att låta verkställa förbättringar på sina

fastigheter.

I fråga om det till beloppet fixerade tillägget framhåller kommittén.

För att inte skattskyldiga och myndigheter skall behöva betungas med

taxering av vinster på egnahem eller andra småfastigheter — där den nominella

vinsten relativt sett kan vara betydande men i absoluta tal låg —

förordar vi ett ytterligare årligt tillägg om 2 000 kr. Sådant tillägg bör få

åtnjutas för varje inköpt fastighetskomplex, fastighet eller fastighetsdel.

Delas en egendom, beräknas anskaffningskostnad jämte tillägg på den en

gång inköpta egendomen i dess helhet och proportioneras mellan den försålda

delen och den del som ägaren behåller. På motsvarande sätt göres en

proportionering vid framtida delförsäljningar, dvs. det ursprungliga anskaffningsvärdet

jämte tillägg tages till utgångspunkt och uppdelas mellan

förut sålda delar, delar, vilkas försäljning skall realisationsvinstbeskattas,

samt den återstående delen.

Kommittén understryker, att en följd av de sålunda föreslagna reglerna är,

att man automatiskt får en lösning av det gamla önskemålet om att en

egnahemsägare vid flyttning inte drabbas av en realisationsvinstbeskattning,

som hindrar honom från att anskaffa en ny, likvärdig egnahemsfastighet.

Den nominella vinst han gör vid avyttring av den gamla fastigheten

motsvarar enligt kommittén med få undantag helt de förordade tilläggen

till anskaffningskostnaden. Detsamma blir fallet om en lantbrukare efter

några års innehav av en jordbruksfastighet vill byta ut denna mot en större

eller eljest lämpligare lantegendom. Det hinder som realisationsvinstbeskattningen

hittills utgjort mot sådana transaktioner bortfaller.

Beträffande slutligen frågan om hur stor del av den framräknade vinsten

som bör vara skattepliktig framhåller kommittén, att det under angivna

förutsättningar inte bör möta betänkligheter att fastställa en för alla fastigheter

gemensam andel av den slutligen framräknade vinsten som skall vara

skattepliktig intäkt.

Kommittén yttrar härom.

Denna andel bör sättas förhållandevis högt för att motverka långsiktig

spekulation i bebyggelsemark och tillförsäkra stat och kommun andel av de

stora markvinsterna. Av förut angivna skäl är emellertid handlingsfriheten

härvidlag begränsad. Om man inte vill motverka det markpolitiska syftet,

får den skattepliktiga andelen inte bli så hög, att den hämmar utbudet.

Den bör inte heller inbjuda till skatteflyktsåtgärder. Det är givetvis vanskligt

att på förhand avgöra vilket procenttal som härvid bör väljas. För vår del

har vi, i avbidan på närmare erfarenheter, ansett oss böra förorda, att procenttalet

sättes till 60, dvs. att något mer än hälften av den på förut angivet

sätt reducerade nominella vinsten skall beskattas som inkomst.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Kommittén förklarar sig vara medveten om att den skatt som enligt kommitténs

förslag skulle komma att erläggas för de största markvinsterna likväl

blir lägre än som från renodlad skatterättvisesynpunkt skulle kunna

framstå som skäligt. Det bör i anledning härav enligt kommittén understrykas,

att man har att välja mellan att tillgodose denna synpunkt och att

försöka uppnå vad som för kommittén varit huvudsyftet, nämligen att föreslå

åtgärder i syfte att begränsa prisstegringen på mark. I detta konfliktläge

måste enligt kommitténs mening det sistnämnda intresset få företräde.

Om en egendom under lång tid befunnit sig i samme ägares hand, kan

det emellertid bli svårt att förebringa tillförlitlig utredning om den skattepliktiga

realisationsvinstens storlek. Det bör därför i sådana fall enligt

kommitténs förslag stå den skattskyldige fritt att i stället för verklig köpeskilling

jämte förbättringskostnader utgå ifrån taxeringsvärdet tjugu år

före försäljningen, förhöjt med hälften. På det sålunda erhållna beloppet

räknas 6 % under tjugu år samt därjämte 2 000 kr. om året under tjugu

år. Även förbättringskostnader, men endast sådana som nedlagts under de

senaste tjugu åren, får vid tillämpning av detta alternativ beaktas på samma

sätt som enligt huvudregeln.

En konsekvens av att realisationsvinster beskattas oavsett innehavstidens

längd blir enligt kommittén vidare, att skatt skall erläggas, även om fastigheten

förvärvats genom arv eller vid bodelning i anledning av makes död.

Den skattskyldige får emellertid enligt kommittéförslaget möjlighet att, om

han finner detta fördelaktigt, tillämpa en annan alternativ metod för vinstberäkning.

I stället för den köpeskilling, som erlagts av den avlidne (resp.

hans fångesman), kan den skattskyldige utgå från taxeringsvärdet året

närmast före dödsfallet (bouppteckningsvärdet) och höja detta med en tredjedel.

Förhöjningen är avsedd att utgöra kompensation för arvsskatten och

att från skatt frita åtminstone en del av den värdestegring som skett före

dödsfallet. På det erhållna beloppet beräknas procenttillägg på samma sätt

som i föregående fall, dock endast från tiden för dödsfallet. Även tillägg

med 2 000 kr. om året föreslås få göras från nämnda tidpunkt. Förbättringskostnader

beaktas likaså, om de nedlagts under samma tid.

I anslutning till de här berörda förslagen konstaterar kommittén, att de

olika frågor, som aktualiseras av den föreslagna övergången till en i tiden

obegränsad beskattning av realisationsvinster på fastigheter, företrädesvis

är av materiell natur. Till en del sammanhänger de emellertid enligt kommittén

med frågan om hur utredning bör förebringas om realisationsvinsternas

storlek. Hittills har sådan utredning behövt göras endast i den

mån en avyttrad fastighet innehafts mindre än tio år. Genomförs kommitténs

förslag, blir det i princip nödvändigt att förebringa sådan utredning

rörande samtliga fastighetsförsäljningar oberoende av innehavstiden. Därvid

kan svårigheter tänkas uppkomma framför allt i fråga om fastigheter

som innehafts mycket lång tid.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

51

Kommittén fortsätter.

De av oss föreslagna tilläggen till den avdragsgilla anskaffningskostnaden

medför emellertid, att de skattskyldigas och myndigheternas arbete

med realisationsvinstutredningar i allmänhet blir föga betungande. Erhålles

uppgift om köpeskillingarna vid inköp och försäljning, inköpsåret samt tidpunkten

och kostnaden för eventuell byggnation eller större förbättringsarbeten,

kommer man nämligen i det stora flertalet fall att genom en enkel

överslagsberäkning kunna konstatera, att någon skattepliktig realisationsvinst

inte föreligger. I alla dessa fall kan självfallet närmare utredning undvaras.

Vi har därför i en föreslagen ny 25 b § i taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623), vari skyldigheten att förebringa erforderlig utredning

om realisationsvinst behandlas, upptagit en bestämmelse av innebörd,

att om den skattskyldige anser att skattskyldighet för realisationsvinst ej

föreligger, han får, i stället för en fullständig utredning, lämna uppgift enbart

om dagen för avyttringen, avtalad köpeskilling, tidpunkten för senast

dessförinnan skett köp, byte eller därmed jämförligt fång av fastigheten

samt, om så kan ske utan olägenhet, uppgift om därvid avtalad köpeskilling

eller annat vederlag och, om åbyggnad skett efter sistnämnda tidpunkt,

ungefärliga kostnader och tidpunkten härför. Sannolikt kan det vara lämpligt

att i det formulär till deklarationsbilaga, som för ändamålet fastställes

av riksskattenämnden, en första avdelning innehåller plats för dessa uppgifter,

medan blanketten i övrigt användes för en mera ingående utredning

i de fall då sådan är erforderlig.

Sådan fullständigare utredning får givetvis lämnas i alla de fall då beskattningsbar

realisationsvinst föreligger, liksom i gränsfallen. Icke heller

en dylik utredning torde normalt behöva bli särskilt arbetskrävande. Uppgifter

om den en gång erlagda köpeskillingen och tidpunkten för köpet

finns i regel tillgängliga hos den skattskyldige i lagfartsbevis — sådana

handlingar torde oftast bevaras — och kan även erhållas eller kompletteras

hos vederbörande inskrivningsdomare. Fastighetsböckerna jämte akter eller

protokoll torde också ge erforderliga upplysningar om frånsålda avstyckningar

eller andra fastighetsdelningar samt om eventuell sammanläggning.

Vad angår byggnadskostnader eller större förbättringskostnader torde flertalet

fastighetsägare bevara åtminstone några handlingar, som ger en uppfattning

om storleken av dessa. Kompletterande uppgifter kan i åtskilliga

fall erhållas hos vederbörande byggnadsnämnd. Vad gäller mindre kostnader,

som är avdragsgilla — lagfartskostnader, lantmäterikostnader, flyttningskostnader

m. in. — kan det däremot stundom bli svårt att förebringa

exakt utredning. De kan emellertid i regel uppskattas. Redan nu förekommer

det ofta att vissa avdragsposter inte kan dokumenteras eller ens angivas

exakt. Enligt vad vi inhämtat brukar praxis i dylika fall vara liberal.

Den skattskyldiges uppgifter brukar godtagas, om hans uppgifter i detta

liksom i andra hänseenden verkar sannolika. Vi förutsätter, att denna liberala

praxis fortsätter och blir allmänt tillämpad.

Kommittén diskuterar även frågor om undantag från realisationsvinstbeskattningen.

I fråga om den skattebefrielse som f. n. gäller sådana realisationsvinster

som uppkommer vid expropriation eller annan tvångsförsäljning föreslår

kommittén att den avskaffas såsom en konsekvens av kommitténs förslag

o

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

att åtminstone till en del beskatta realisationsvinster på fastigheter hur

länge dessa än innehafts. Såtillvida bör emellertid enligt kommittén motivet

för den nuvarande skattefriheten beaktas att, om tvångsförsäljning

äger rum redan under de två första åren efter förvärvet av fastigheten,

inte mer än 60 % av den enligt vanliga regler framräknade vinsten blir

skattepliktig.

Däremot bör enligt kommitténs mening även framdeles gälla, att skatt

för realisationsvinst inte skall behöva erläggas i samband med en s. k.

arronderingsförsäljning, dvs. sådan avyttring av fastighet eller fastighetsdel,

som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

Kommittén tillägger.

Å andra sidan torde bärande motiv saknas för att framdeles bibehålla rätten

att beräkna innehavstid för ersättningsfastighet längre än denna innehafts.

Med vår uppläggning av realisationsvinstbeskattningen kommer nämligen

den skattepliktiga delen av vinsten vid försäljning av en fastighet, som

förvärvats i ersättning för en i arronderingssyfte avyttrad, att reduceras ned

till 60 % redan efter två års innehav. Dylika ersättningsfastigheter torde

icke annat än i sällsynta undantagsfall komma att säljas inom kortare tid.

Enligt kommittén saknas vidare anledning att behålla de nu gällande särskilda

reglerna för strömfall och rättighet till vattenkraft.

I överensstämmelse med vad nu gäller förordar kommittén att upplåtelse

för obegränsad tid av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet

behandlas på samma sätt som en avyttring. Med försäljning av fastighet

bör vidare, på samma sätt som nu, likställas avyttring av tomträtt.

Kommittén framhåller i detta sammanhang, att den inte ansett sig böra

behandla de bestämmelser som reglerar förhållandet mellan realisationsvinst

och intäkt av skog. Nämnda bestämmelser förefaller kommittén kunna

tillämpas även med det av kommittén föreslagna systemet för beskattning

av realisationsvinster. Enligt kommittén finns det så mycket mindre anledning

att i materiellt hänseende ta upp skogsbeskattningen till behandling,

som denna sedan någon tid är föremål för särskild utredning. Vissa rent

formella j ämkningar är dock nödvändiga.

Beträffande den nuvarande bestämmelsen, att vid vinstberäkningen anskaffningskostnaden

skall minskas med de vid realisationen återvunna

värdeminskningsavdragen, föreslår kommittén — med hänsyn till att det

vid långa fastighetsinnehav kan visa sig svårt att exakt beräkna dessa avdrag

— att man räknar endast med värdeminskningsavdrag, som åtnjutits

under de tio senast förflutna åren.

Enligt kommittén bör liksom hittills realisationsförlust få dras av endast

från realisationsvinst. Däremot finner kommittén, särskilt i fråga om fastig
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

heter, det nuvarande kravet på att vinst och förlust skall ha uppkommit

samma år gå längre än som är skäligt. Härom anför kommittén.

Även om man beaktar att utredningssvårigheter kan föreligga, synes det

motiverat, att en realisationsförlust får avdragas från en realisationsvinst

som uppkommer något av de närmaste, förslagsvis tre åren. Det får givetvis

ankomma på den skattskyldige att förebringa erforderlig utredning. Vi föreslår

i enlighet härmed, att om en realisationsförlust inte kunnat utnyttjas

under beskattningsåret, den skattskyldige må, därest han förebringar erforderlig

utredning därom, erhålla avdrag för förlusten under något av de följande

tre beskattningsåren. Denna regel synes lämpligen kunna utsträckas

att gälla även andra slag av egendom än fastigheter.

Kommittén diskuterar även möjligheten att göra förordningen den 30 november

1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst tillämplig på realisationsvinster av fastighet. Vid kommitténs

överläggningar med företrädare för olika organisationer åberopades

nämligen att den genom realisationen framkomna värdestegringen i regel

uppkommer successivt under en följd av år. Kommittén anser sig emellertid

i likhet med aktievinstutredningen inte böra föreslå en sådan åtgärd och

anför.

Att en värdestegring kan uppkomma successivt torde i och för sig vara

obestridligt. När det gäller större markvinster i samband med exploatering

eller sanering det blir i huvudsak sådana vinster som kommer att träffas

av realisationsvinstbeskattning — är detta emellertid ingalunda alltid

fallet. Tvärtom torde det vara en allmän erfarenhet, att värdestegringar i

samband med exploateringsförväntningar ofta kommer språngvis. Situationen

kan alltså, när en realisationsvinst skall beskattas, inte sällan vara den,

att en markvärdestegring visserligen uppkommit i förfluten tid men likväl i

stort sett hänför sig till ett enda år. Såsom framhölls redan av 1944 års allmänna

skattekommitté, torde det sålunda i det särskilda fallet kunna vara

förenat med avsevärda svårigheter att avgöra huruvida ackumulerad inkomst

föreligger eller ej. Härtill kommer, att det av oss föreslagna regelsystemet

innebär, att inflationsvinster inte kommer att beskattas.

Tomtrörelseheskattningen

Av kommitténs redogörelse i betänkandet framgår att den praxis som

utbildat sig i brist på närmare bestämmelser för att avgränsa tomtrörelser

från icke yrkesmässiga fastighetsförsäljningar blivit sträng. I gränsfallen

har det, framhåller kommittén, i valet mellan skattefrihet och beskattning

tett sig skäligt att vinsterna beskattas. Kommittén anför bl. a.

En avigsida av den ståndpunkt praxis sålunda intagit är emellertid, att

när en markägare ansetts driva tomtstyckningsrörelse, han kan bli betydligt

mindre benägen att sälja mark än tidigare. Beskattningen minskar avsevärt

de vinster han kan göra. Hans mark är, såsom den populära benf™nin§en

lyder, besmittad. Så är fallet även om ägaren, i stället för att

sälja ytteiligare tomter, vill sälja hela sin fastighet. Denna försäljning räknas

som det sista ledet i tomtstyckningsrörelsen, och all vinst blir beskat
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

tad. Erfarenheten visar, att beskattningen i åtskilliga fall varit till hinders,

när kommun eller markexploatör velat köpa hela jordbruksfastigheter för

bebyggelse.

På grund härav kommer beskattningen av tomtstyckningsrörelser i direkt

konflikt med de markpolitiska strävandena. Att avlägsna det hinder beskattningen

sålunda utgör framstår såsom en bjudande nödvändighet. Detta kan

icke åstadkommas utan betydande uppmjukningar av reglerna om beskattning

av tomtstyckningsrörelser.

Angående de nya reglernas utformning uttalar kommittén bl. a.

När det gäller att fastställa de framtida gränserna för beskattningen

av tomtstyckningsrörelser, bör man främst se till att de berörda markägarna,

i regel lantbrukare i de expanderande tätorternas randområden,

inte skall behöva riskera att bli betraktade som rörelseidkare utan att själva

vara medvetna därom. Detta önskemål synes inte kunna tillgodoses med

mindre begreppet tomtstyckningsrörelse förbehålles — vid sidan av de

egentliga tomtstyckningsföretagen — för tomtförsäljningar i så stor skala,

att den skattskyldige själv bör inse att hans verksamhet kan komma att

betraktas som yrkesmässig.

Gränserna bör vidare vara fasta och lättfattliga. För detta ändamål bör

de anknyta till ett fåtal lätt konstaterbara fakta. Man bör med andra ord

frångå det nuvarande systemet, enligt vilket frågan om tomtstyckningsrörelse

föreligger eller ej avgöres på grundval av en bedömning av samtliga

omständigheter i det enskilda fallet. I stället bör man lita till schabloner.

Vid tillskapandet av sådana schabloner synes det naturligt att anknyta

till antalet sålda byggnadstomter under en viss angiven tidsperiod. Med

byggnadstomter avser vi då egentliga byggnadstomter eller motsvarande

för bebyggelse avsedda områden liksom områden som avstyckas för att

sammanläggas med redan bestående tomter. Antalet tomtförsäljningar torde

vara den omständighet som framför andra tillmätts betydelse i hittillsvarande

praxis. Antalet sålda tomter och försäljningsåren kan vanligen också

lätt inhämtas hos vederbörande inskrivningsdomare.

En rimlig avvägning synes enligt kommittén kunna erhållas om tomtrörelse

anses föreligga, när den skattskyldige inom tio år separat sålt minst

femton byggnadstomter. Rörelsen föreslås börja det beskattningsår då den

femtonde tomten försålts och omfatta samtliga tomter som sålts samma år

eller senare.

För att inte ge anledning till skatteflyktsåtgärder bör i det föreslagna

antalet inräknas såväl de tomter den skattskyldige själv försålt som de tomter

som avyttrats av hans hustru.

Vidare bör enligt kommittén i antalet tomter inräknas samtliga de tomter

som den skattskyldige och hans hustru försålt, även om de avstyckats

från olika fastigheter, till äventyrs belägna i olika trakter eller skilda delar

av landet.

Om den skattskyldige sålt såväl separata tomter som större områden, innehållande

flera byggnadstomter, föreslår kommittén att varje sådant större

område räknas som en byggnadstomt. Detsamma bör gälla om försäljningarna

avser bara större områden.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Enligt kommittén bör även upplåtelse av tomter, t. ex. genom arrendeavtal,

likställas med försäljning och kunna föranleda att tomtrörelse anses

vara för handen.

För att markera den ändrade karaktären av rörelsebegreppet på detta

speciella område och samtidigt erhålla en enklare benämning förordar kommittén,

att det ifrågavarande slaget av rörelse i fortsättningen benämns

tomtrörelse.

I syfte att undvika att beskattningen av tomtrörelser verkar utbudshämmande

föreslår kommittén en bestämmelse av innehåll att, om den skattskyldige

och hans make under de senast förflutna tio åren inte sålt någon

byggnadstomt, överlåtelse av tomt som därefter sker inte skall anses utgöra

fortsättning på den tidigare rörelsen.

Från denna regel anser kommittén ett undantag påkallat. Om den skattskyldige

i den äldre rörelsen verkställt nedskrivning av värdet på sitt tomtlager

och inte återfört nedskrivningen till beskattning, bör han nämligen

anses ha gett så klart uttryck för att han vill fortsätta rörelsen, att regeln i

fråga inte bör gälla. Han föreslås emellertid vara oförhindrad att senare

avsluta sin rörelse genom att återföra nedskrivningen till beskattning. Tioårsperioden

bör då räknas från det beskattningsår under vilket återföringen

sker.

Även i ett annat avseende anser kommittén åtgärder påkallade för att

stimulera utbudet.

Kommittén syftar härvid på det förhållandet att, om återstoden av en

i sådan rörelse ingående fastighet säljs, denna försäljning anses utgöra

den sista affärshändelsen i rörelsen. Enligt kommitténs mening utgör

den beskattning som blir följden därav ofta ett allvarligt hinder för kommunernas

förvärv av exploateringsmark. Kommittén anser en särskild regel

påkallad för att undvika den antydda konsekvensen och anför.

Att för alla fall föreskriva att slutgiltig försäljning av fastigheter, varå

tomtrörelse tidigare bedrivits, skall betraktas som icke yrkesmässig realisation

torde visserligen icke vara möjligt. En sådan regel skulle inbjuda till

skatteflyktstransaktioner. En skattskyldig, som drivit tomtrörelse, skulle

sålunda kunna frestas att, inför en väntad försäljning av hela fastigheten

till kommunen, färdigställa all den tomtmark på fastigheten som gällande

planer tillåter och således till kommunen överlåta ett färdigt tomtlager.

Den högre vinst som härigenom kan uppnås bör givetvis anses ingå i rörelsen

och beskattas fullt ut. Om fastigheten däremot säljes innan detaljplanering

skett eller den detaljplanerade marken utgör endast en mindre del

av fastighetens areal, synes det däremot inte behöva väcka betänkligheter

att behandla fastighetsförsäljningen såsom realisation med därav följande

lindrigare beskattning. Den del av fastighetens areal som högst får vara

detaljplanerad tomtmark synes lämpligen kunna bestämmas till en tiondel.

I enlighet med det anförda föreslås att i förut nämnda anvisningspunkt

införes en regel av innebörd, att om en fastighet, å vilken tomtrörelse be
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

drivits, säljes i dess helhet och mindre än en tiondel av fastighetens markyta

utgöres av områden, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan

är avsedda för bebyggelse, skall vinst vid försäljningen icke anses ingå i

rörelsen utan betraktas såsom realisationsvinst. En särskild svårighet kan

föranledas av att den skattskyldige verkställt nedskrivning av fastighetens

värde i sina räkenskaper och åtnjutit avdrag härför vid beskattningen av

tomtrörelsen. Rätteligen borde det nedskrivna beloppet återföras till beskattning

i rörelsen. Tillämpningen av en regel med sådan innebörd skulle emellertid

kunna vålla komplikationer. Med tanke härpå vill vi i stället föreslå,

att belopp varmed fastigheten nedskrivits och som inte tidigare återförts till

beskattning, skall läggas till den skattepliktiga delen av realisationsvinsten.

Beloppet blir även på detta sätt i sin helhet beskattat.

Kommittén berör i betänkandet även frågan om ingångsvärdets bestämmande

i en tomtrörelse. Enligt kommitténs uppfattning blir det med

nu gällande regler ofta beroende på tillfälligheter i vilken utsträckning värdestegringsvinster

beskattas. Principen är nämligen att den skattskyldige

får såsom avdragsgill omkostnad avräkna markens värde i odelat skick vid

den tid då rörelsen började eller, om marken anskaffats senare, vid tiden för

förvärvet. Kommittén fortsätter.

Detta innebär, att de egentliga jordstyckningsföretagen, som har en fortlöpande

omsättning i sitt fastighetsinnehav, i regel skattar för all markvärdestegring

som uppkommer för dem. Likaledes får en lantbrukare, som hållit

på med tomtförsäljning under hela eller större delen av den tid han

innehaft jordbruksfastigheten — det kan här röra sig om flera årtionden —

betala skatt för en betydande del av värdestegringen på den tomtmark han

haft på fastigheten. Hans ingångsvärde beräknas nämligen efter prisnivån

vid den tid då hans tomtförsäljning tagit sådana proportioner att en tomtrörelse

ansetts ha uppkommit; all därefter uppkommen värdestegring på

senare såld mark utgör i princip skattepliktig intäkt. Om däremot en markägare,

som innehaft den fasta egendomen längre tid, avyttrar all tomtmark

i ett sammanhang under kort tid, undgår han att skatta för någon nämnvärd

markvärdestegring. Rörelsen anses då påbörjad först i och med att

exploateringen inledes; han får såsom ingångsvärde avräkna markens värde

i odelat skick vid nämnda tidpunkt, och den värdestegring på marken som

dessförinnan skett blir inte beskattad.

För att få till stånd en mera likformig beskattning av den reella markvärdestegringen

i samtliga fall av tomtrörelse föreslår kommittén att anskaffningskostnaden

för avyttrad fastighet även vid rörelsebeskattningen

beräknas såsom vid realisationsvinstbeskattning med årligt tillägg av 2 000

kr. och 6 % av anskaffningskostnaden för varje år som fastigheten innehafts

samt med rätt att begagna de schablonregler kommittén föreslagit i

fråga om äldre fastighetsinnehav och ärvda fastigheter. Kommittén tillägger

i anslutning härtill.

Den nya metoden att i tomtrörelser beräkna anskaffningskostnaden för

avyttrad fastighet torde icke komma att vålla komplikationer i de icke

ovanliga fall då egentlig bokföring icke skett i tomtrörelsen utan rörelse
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

resultatet får rekonstrueras i efterhand efter mer eller mindre kontantmässiga

principer. Metoden i fråga kan då tillämpas utan vidare. Har den

skattskyldige bokföring, skall givetvis inkomsten i vanlig ordning beräknas

på grundval av bokföringen. Är den i bokföringen upptagna ursprungliga

anskaffningskostnaden lägre än enligt nu ifrågavarande metod — vilket

i regel torde bli fallet — blir den skattskyldige berättigad till ytterligare

avdrag för mellanskillnaden. Å andra sidan skall självfallet eventuell nedskrivning

av fastighetens värde återföras till beskattning.

Övergångsbestämmelser in. in.

I fråga om ikraftträdandet räknar kommittén med att markfrågan behandlas

tidigast vid 1967 års riksdag. Kommittén föreslår i enlighet härmed,

att de nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1968, dvs. avse fastighetsförsäljningar

fr. o. m. nämnda dag, och tillämpas första gången vid 1969

års taxering.

Kommittén anser vidare att man inte i samband med övergången till de

nya reglerna kan begränsa beskattningen så att denna inte omfattar markvärdestegringar

som uppkommit före de nya reglernas ikraftträdande. Enligt

kommittén ligger det likväl i öppen dag, att övergången till de skärpta reglerna

för beskattning av vinster vid fastighetsförsäljningar bör göras så

mjuk som möjligt. En omedelbar tillämpning av de nya reglerna anses nämligen

leda till ett starkt forcerat utbud av exploaterings- och saneringsmark,

koncentrerat till tiden före ikraftträdandet, ett utbud som i endast begränsad

utsträckning skulle konsumeras av kommuner och andra markköpare.

För att uppnå den avsedda mjuka övergången föreslår kommittén, att den

som under åren 1968 eller 1969 säljer en fastighet, som han vid ikraftträdandet

ägt minst tio år eller som då eljest enligt nuvarande regler kunnat

säljas utan realisationsvinstbeskattning, inte skall beskattas för uppkommen

vinst. Enligt kommittén synes det emellertid skäligt att även därutöver medge

vissa lättnader i fråga om dessa vid ikraftträdandet »fria» fastigheter.

Kommittén förordar därför i dessa fall att till anskaffningskostnaden skall

få läggas ett belopp av 40 000 kr. utöver de årliga tilläggen om 2 000 kr. och

6 %. Vidare bör vid tillämpning av den särskilda schablonregeln för fastigheter

som innehafts mer än tjugu år, det tjugu år före avyttringen gällande

taxeringsvärdet få höjas med 100 % mot annars hälften. Genom dessa åtgärder

tillses, att realisationsvinster på förut »skattefria» fastigheter beskattas

endast i den mån vinsterna är så höga, att de så gott som undantagslöst är

att hänföra till kraftiga markvärdestegringar. Även i dylika fall blir beskattningen

något lindrigare än annars.

För att beskattningen inte i något fall skall behöva bli hårdare än enligt

nu gällande regler förordar kommittén vidare att, om den skattskyldige

under år 1968 eller 1969 säljer en fastighet, för vilken endast 25 % av vinsten

skulle varit skattepliktig enligt nuvarande regler därför att den inne
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

hafts nio men ej tio år, han på egen begäran skall kunna få vinsten beskattad

efter dessa regler. På motsvarande sätt föreslås möjlighet för ägare av

strömfall eller rättighet till vattenkraft, som innehafts fjorton men ej femton

år, att vid försäljning få begagna sig av nuvarande bestämmelser för

vinstberäkningen.

Vad beträffar tomtrörelse bör enligt kommittén de nya reglerna tillämpas

på alla tomtförsäljningar som äger rum efter lagstiftningens ikraftträdande.

I fråga om ingångsvärdets beräkning kan dock, framhåller kommittén, de

nya bestämmelserna i enstaka fall för den skattskyldige ge ett något oförmånligare

resultat än de principer som nu tillämpas. Det är därför enligt

kommittén skäligt att den, som vid tiden för ikraftträdandet driver tomtrörelse,

under en övergångstid av fem år får påfordra att anskaffningskostnaden

för fastighet, som vid ikraftträdandet ingår i rörelsen, beräknas enligt

hittills tillämpade principer.

På grundval av en av kommittén verkställd undersökning för beräkningen

av skatteutfallet beräknar kommittén, att en tillämpning av de

föreslagna reglerna under år 1963 skulle ha medfört en ökning av intäkterna

för stat och kommun med tillhopa 40 ä 50 milj. kr. om året. Av anförda

skäl räknar emellertid kommittén med att den framtida årliga ökningen

av intäkterna skulle bli något högre, eller ca 35 milj. kr. för staten och inemot

25 milj. kr. för kommunerna.

Remissyttrandena

Realisationsvinstbeskattningen

Allmänna synpunkter

I allmänhet har remissinstanserna inte haft något att invända mot markvärdekommitténs

uttalanden i fråga om den nuvarande realisationsvinstbeskattningens

ogynnsamma verkningar på markprisutvecklingen. Man vitsordar

således, att skattefriheten efter ett tioårigt innehav medfört en obenägenhet

att sälja före tioårsperiodens utgång samtidigt som den varit ett

incitament till spekulativa långtidsplaceringar. Ett härigenom minskat utbud

resp. en ökad efterfrågan har drivit upp priserna på planerings- och

exploateringsmark.

Remissinstanserna tillstyrker därför över lag huvudtanken i kommitténs

förslag, innebärande att realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av

fastighet i princip skall beskattas oberoende av den tid under vilken fastigheten

varit i säljarens ägo. Vidare råder enighet om att beskattning liksom

hittills skall ske först i samband med avyttringen.

Emellertid har även starkt kritiska synpunkter gentemot kommittéförslaget

kommit till uttryck i remissyttrandena.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Några remissinstanser ifrågasätter således om de av kommittén, förordade

nya bestämmelserna är lämpliga för att komma till rätta med den ogynnsamma

effekten på prisutvecklingen av den nuvarande realisationsvinstbeskattningen.

Näringslivets skattedelegation anför bl. a.

I fråga om fastigheter som innehafts i tio år torde någon ökning av utbudet

knappast komma att ske. Tvärtom vill det synas som om införandet

av en beskattning enligt den föreslagna ordningen kan få negativa verkningar

från markpolitisk synpunkt. Den som innehar ett stort markområde

och räknar med förhållandevis stor vinst är knappast benägen att sälja

detta under ett enda år och då med säkerhet få större delen av vinsten beskattad

efter den högsta skattesatsen i den progressiva inkomstskatteskalan.

Det finns tvärtom all anledning att räkna med att en sådan säljare söker

göra avyttringen under en följd av år eller t. ex. skjuta på försäljningen

till inträdd pensionsålder, låta fastigheten ärvas eller skänka fastigheten

till barn etc. De nuvarande reglerna som inte ger anledning till sådana fördelningsåtgärder

är avgjort bättre sett från markpolitisk synpunkt. Det

är direkt olämpligt att lägga realisationsvinstbeskattningen i toppen på den

progressiva inkomstskatteskalan.

Sammantaget finner delegationen kommitténs förslag rörande realisationsvinstbeskattningen

från markpolitisk synpunkt vara av ringa betydelse

och i vart fall inte innebära någon påtaglig förbättring annat än i enstaka

individuella fall. Att enbart av markpolitiska skäl vidta en så vittgående

ändring i de sedan länge gällande realisationsvinstreglerna kan enligt

delegationens uppfattning knappast vara motiverat. Delegationen fortsätter.

Markvärdekommitténs huvudsyfte med de föreslagna ändringarna av

bestämmelserna om beskattning av realisationsvinster på fastigheter är

således att göra dessa bestämmelser bättre ägnade att stödja en rationell

markpolitik. Man har medvetet avlägsnat sig från den ursprungliga motiveringen

för införandet av en realisationsvinstbeskattning, nämligen att

med beskattning träffa vinster vid försäljning av egendom som förvärvats

i spekulationssyfte. Det synes mot denna bakgrund svårt att instämma i

kommitténs uttalande att de föreslagna ändringarna inte innebär att man

bryter mot tidigare vedertagna grundsatser. Tvärtom kan man säga att kommittén

ställer markförsäljningar vid sidan om försäljningar av annan egendom.

Kammarrätten säger sig hålla för troligt att kommittén har rätt i sin

uppfattning att en tidlös beskattning sammantaget främjar utbudsbenägenheten

mer än motsatsen men tillägger.

Det är emellertid knappast möjligt att komma till en motsvarande uppfattning

beträffande förslaget att under beskattningen inrymma de för närvarande

skattefria försäljningarna av genom arv och gåva förvärvade fastigheter.

En sådan åtgärd måste grundas på andra skäl, nämligen uppfattningen

att även i dessa fall fråga är om kapitalvinster som rimligen bör

beskattas. Kammarrätten anslöt sig i sitt utlåtande över aktievinstutredningens

förslag till uppfattningen att vinst vid försäljning av genom arv

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

eller gåva förvärvade aktier borde beskattas. Domstolen saknar anledning

till annan uppfattning i den nu aktuella frågan.

Om de markpolitiska målsättningarna jämväl i övrigt främjas genom de

föreslagna ändringarna av realisationsvinstbeskattningen synes särskilt

vanskligt att bedöma. Vad kammarrätten åsyftar är att risk föreligger för

en övervältring av skatten genom prissättningen, som medför att det ytterst

blir köparen, hyresgästen eller andra konsumenter som drabbas. I vad mån

så kan komma att ske ligger utanför vad kammarrätten kan uttala sig om.

Flera remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, länsstgrelsen i Hallands

lön, Svenska företagares riksförbund och Lunds stiftsnämnd, betonar att

det kan ligga en viss fara i att de i många stycken betydligt strängare reglerna

för realisationsvinstbeskattningen som kommittén föreslår kommer

att dämpa markägarens önskan att avhända sig sin egendom eller förmå

honom att höja priset på sin mark. Länsstgrelsen i Jönköpings län gör

följande uttalande.

Länsstyrelsen anser sig sålunda böra konstatera, att markvärdekommitténs

förslag till skärpt realisationsvinstbeskattning inte kan beräknas få

den nedpressande verkan på markpriserna som kommittén förutsett. I vissa

fall kan den rentav tänkas få helt motsatt verkan. Därför har länsstyrelsen

hyst viss tvekan om förslaget ö. h. t. bör föranleda lagstiftning. Då emellertid

det andra av kommittén angivna syftet med förslaget —- att draga

in oförtj änt värdestegring — onekligen blir i viss mån tillgodosett kan länsstyrelsen

tillstyrka förslaget till ändrade bestämmelser om realisationsvinstbeskattningen,

därvid dock den modifikation bör göras att avdrag för förlust

på markförsäljningar medges i större utsträckning.

Länsstgrelsen i Jämtlands län finner det uppenbart, att införandet av en

evig vinstbeskattning beträffande fastigheter i och för sig inte kan öka utbudet

på fastighetsmarknaden, och anför.

Om vikten av att öka omsättningen på mark och därmed pressa priset

anses väsentligare än att beakta föregivna »rättvisekrav» o. d., vill det tvärtom

synas mest logiskt att på så sätt lindra realisationsvinstbeskattningen,

att den innehavstid, som skulle medföra beskattning, i stället för att förlängas

i det oändliga tvärtom förkortades därhän att endast kortfristiga

spekulationsinnehav medförde full beskattning. Länsstyrelsen finner det

vara en brist i utredningen att icke denna synpunkt diskuterats och länsstyrelsen

är i vart fall icke övertygad om riktigheten av de på s. 291 i betänkandet

anförda skälen till att skatt på realisationsvinster i princip bör

uttagas huru länge en fastighet än innehafts. Det torde vara förtjänt att

övervägas att konstruera beskattningen så, att efter ett mycket kort, exempelvis

tvåårigt, innehav en systematisk »avtrappning» skedde med förslagsvis

10 % per år till full skattefrihet.

Lantbruksslgrelsen framhåller att frågan om beskattningens effekt på

priset och utbudet synes så komplicerad att en mera utförlig behandling av

denna fråga varit motiverad.

Drätselkammaren i Kristinehamn anser att skatt på värdestegringsvinster

bör tillkomma kommunerna och anför.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

De värdestegringar, som hittills uppstått och som kommer att uppstå,

härrör sig huvudsakligen från åtgärder, som kommunerna vidtagit exempelvis

genom nya eller rationellare stadsplaner med större byggnadsrätt, framdragning

av gator, vatten-, avlopps- och elledningar, anordnande av serviceanläggningar

osv. Det oaktat kommer värdestegringsvinsterna att beskattas

även vid taxering till statlig inkomstskatt. Då således dessa vinster — i varje

fall till allra största delen även med hänsyn tagen till statsbidrag till vägbyggandet

— uppkommer genom åtgärder, bekostade genom kommunalskattemedel,

borde rimligen kommunerna kompenseras härför av staten.

Detta synes kunna ske genom statsbidrag motsvarande viss del av den statliga

skatt, som belöper på värdestegringsvinsten, eller vilket torde vara

enklare, genom att vinsten i vederbörandes självdeklaration upptages såsom

skattepliktig inkomst med förslagsvis ett med 50 % förhöjt belopp vid taxering

till kommunal inkomstskatt och med halva vinsten vid taxering till

statlig inkomstskatt.

I många yttranden har invändningar riktats mot utformningen av kommitténs

förslag till ändrade regler för beräkningen av skattepliktig realisationsvinst

och avdragsgill realisationsförlust. Flera remissinstanser understryker

att verkningarna av de föreslagna reglerna är svåra att överblicka

och att en omprövning av bestämmelserna därför bör ske efter en viss tid.

Man betonar dock att det även i efterhand är ytterst vanskligt att bedöma

den verkan som en sådan faktor som beskattningens höjd haft på fastighetsmarknaden

vid sidan av andra faktorer, såsom det allmänna konjunkturläget,

tillgången på kapital etc.

Sambandet med aktievinstbeskattningen

Många remissinstanser anser att markvärdebeskattningen bör samordnas

med beskattningen inom andra delar av kapitalmarknaden. Till dem hör

riksskattenämnden, som finner det beklagligt att inte frågorna om ändrade

beskattningsregler för aktievinster och för markvinster kunnat samordnas

och bli föremål för samtidig lagstiftning. Nämnden framhåller att det föreligger

en väsentlig skillnad mellan aktievinstutredningens förslag till beskattning

av aktievinster och den av riksdagen slutligt antagna lagstiftningen.

Markvärdekommitténs avvägningar beträffande beskattningen av

markvärdevinster vilar på den felaktiga förutsättningen, att aktievinster

skulle komma att beskattas i enlighet med aktievinstutredningens förslag.

Det kan enligt nämnden ifrågasättas, om inte realisationsvinstbeskattningsreglerna

för aktier och likställd egendom samt för fastigheter bör bli

föremål för ny gemensam omprövning. Nämnden finner en sådan omprövning

motiverad även på grund av de brister med vilka markvärdekommitténs

förslag till ändrade beskattningsregler enligt nämndens mening får

anses behäftat.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten, Kooperativa förbundet,

konjunkturinstitutet, Folksam, Skånes handelskammare, handelskam
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

maren i Gävle, Familjeföretagens förening, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

öv er ståthållar ämbetet och flera länsstyrelser.

Näringslivets skattedelegation anför.

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att ompröva frågan om aktievinstbeskattningen

i samband med prövningen av frågan om en ändrad

realisationsvinstbeskattning avseende fastigheter. Vid ett sådant samlat bedömande

bör en inträngande analys göras av den tilltänkta beskattningens

inverkan på kapitalmarknaden. Det är angeläget att tillse att beskattningen

av vinster på två för det privata sparandet så väsentliga områden som

aktiemarknaden och fastighetsmarknaden inte utformas så att den får en

störande inverkan på kapitalplaceringarna.

Kooperativa förbundet erinrar om att frånvaron av en samordning och

översiktlig utredning av beskattningen av s. k. kapitalvinster oberoende av

om det gäller aktier eller annan egendom, fast eller lös, var det främsta

skälet till att förbundet ställde sig avvisande till förslaget om aktievinstbeskattning.

Förbundet konstaterar att den efterlysta utredningen om samordnade

åtgärder beträffande kapitalvinstbeskattningen saknas i den nu framlagda

utredningen. Förbundet anför.

Förbundet beklagar detta, men måste samtidigt konstatera att läget i och

med att aktievinstbeskattning införts är ett annat. Förbundet kan också

konstatera att åtskilliga av de spörsmål, främst hänsynstagande till inflationsvinster,

som aktualiseras i samband med en ifrågasatt kapitalvinstbeskattning

och som berörts i förbundets yttrande över aktievinstutredningens

förslag, beaktats av kommittén och att föreliggande förslag till fastighetsbeskattning

därför enligt förbundets uppfattning på väsentliga punkter

givits en mer tillfredsställande utformning än gällande lag om skatt på aktievinster.

Den allmänna slutsatsen blir för förbundets del, att en kapitalvinstbeskattning

på fastighetsområdet är nödvändig som ett komplement

till aktievinstbeskattningen, då i annat fall en snedvridning i konkurrensförhållandena

på kapitalmarknaden torde bli oundviklig.

Kammarrätten konstaterar att den eftersträvade balansen mellan beskattning

av vinster på aktier och på fastigheter inte ernås. Tvärtom uppkommer

stora diskrepanser. De föreslagna reglerna med åtföljande skillnader

mellan beskattningen av mark- och aktievinster kan — mot vad kommittén

utifrån sina utgångspunkter trott sig förhindra — beräknas direkt inbjuda

till skatteflyktstransaktioner.

Även överståthållarämbetet hyser sådana farhågor och anför.

I de fall då fastighetsöverlåtelser kommer att ske med kommuner som köpare

och delta förväntas av kommittén i framtiden bli mera vanligt än tidigare,

kan det befaras, att sådana nu nämnda transaktioner blir oftast förekommande.

Om en fastighet ur kommunens synpunkt med hänsyn till bebyggelseplanering

o. d. är synnerligen åtråvärd, lärer den omständigheten, att

fastigheten är »satt på aktier» ej komma att tillmätas särskild betydelse, framför

allt beroende på att kommunen efter förvärvet av aktierna i fastighetsbolaget

på enkelt sätt och givetvis utan skattepåföljder kan överföra fastigheten

i direkt ägo.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Länsstyrelsen i Kristianstads län påpekar att kommittén inte berört frågan

om försäljning av andelar i handelsbolag vilket uteslutande eller så

gott som uteslutande äger och förvaltar fastighet. Det bör enligt länsstyrelsen

övervägas om inte försäljning av sådan andel i vissa fall borde jämställas

med direkt försäljning av fastighet. Överlåtelsen av handelsbolagsandelarna

skulle i så fall inte bli föremål för aktievinstbeskattning.

Länsstyrelsen i Blekinge län betonar, att man inte bör driva samordningen

med alctievinstbeskattningen så langt att även den skattepliktiga vinsten vid

fastighetsförsäljning beräknas med utgångspunkt från försäljningspriset.

Länsstyrelsen erinrar om att vid alctievinstbeskattningen införts en regel,

som undantar mindre vinster från beskattning. Länsstyrelsen ifrågasätter,

om inte för motsvarande fall av fastighetsförsäljningar en liknande undantagsregel

bör införas. Förslagsvis skulle gränsen gå vid 5 000 kr.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att aktier i bostadsaktiebolag

och andelar i bostadsföreningar undantogs i den nya lagstiftningen rörande

aktievinster och tillägger.

Frågan om ändrade realisationsvinstregler för andelar i bostadsrättsföreningar

borde därför sammankopplas med frågan om beskattning av fastighetsvinster.

Även om för närvarande genom den på flertalet orter gällande

hyresregleringen och lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. in. möjligheterna att ernå skattepliktiga vinster vid överlåtelse

av dylika aktier och andelar är begränsade synes beskattningsfrågan böra

omprövas i förevarande sammanhang. Om inte någon lagändring sker synes

de äldre reglerna att försäljning är skattefri efter fem år fortfarande komma

att gälla, vilket synes principiellt oriktigt vid införandet av en till tiden

obunden beskattning av vinster vid fastighetsförsäljningar.

Sambandet med förmögenhetsbeskattningen

Familjeföretagens förening framhåller markvärdebeskattningens samband

med förmögenhetsbeskattningen och anför.

Vid en bedömning av den aktuella skattens »storlek» bör icke bortses

från att en fastighet, som innehafts flera år, många gånger varit belastad

med en årlig förmögenhetsskatt. Därtill kommer att den under alla förhållanden

varit belastad med den kommunala garantiskatten. Båda nu ifrågavarande

skatteformer bygger som bekant på principen, att skatt skall utgå,

oavsett om objektet lämnat avkastning eller icke. Därmed följer att båda

skatterna, särskilt då förmögenhetsskatten, enär denna icke är avdragbar

vid inkomsttaxeringen, kan bli betydande. Om ett tomtområde inköpes för

100 000 kr., motsvarande taxeringsvärdet, och tio år senare försäljs för

200 000 kr., skall enligt de nya reglerna till beskattning upptagas 60 % av

20 000 kr. eller 12 000 kr. Genom att ifrågavarande kapitalvinstskatt icke är

samordnad med övriga kapitalvinstskatter, exempelvis av karaktär förmögenhetsskatt,

blir skatteeffekten olika för en person utan förmögenhet och

en person, som utöver ifrågavarande fastighet har förmögenhet. Den senare

kan — till skillnad från den förre — för ifrågavarande fastighet under de

tio åren ha haft utlägg i form av förmögenhetsskatt på 18 000 kr., d. v. s. ett

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

belopp som praktiskt taget absorberar hela den framräknade realisationsvinsten.

Skånes handelskammare framhåller, att hänsyn bör tas till den omständigheten,

att den årliga förmögenhetsskatten innehåller ett moment av värdestegringsskatt.

Yinstbeskattning oberoende av innehavstiden

Remissinstanserna delar allmänt kommitténs åsikt att en i tiden obunden

realisationsvinstbeskattning är att föredra framför en förlängning av den

nu gällande beskattningsperioden. Näringslivets skattedelegation har dock

annan uppfattning. Delegationen anser att det från markpolitisk synpunkt

sannolikt varit tillräckligt att som en första åtgärd föreslå en utsträckning

av den nuvarande tidsperioden exempelvis till tjugufem år och att avvakta

erfarenheterna av en sådan ändring, innan man tillgriper det från praktisk

synpunkt mycket mer komplicerade systemet med en i tiden obegränsad

beskattning. Inte ens mycket kapitalstarka personer torde enligt delegationen

göra markspekulationer på så lång sikt.

Delegationen anser sig dock inte böra motsätta sig en evig beskattning av

reella vinster på fastigheter. Förutsättningen härför är emellertid att beskattningen

utformas så att skälig hänsyn tas till att värdestegring på fastigheter

i allmänhet inte skall bli föremål för beskattning och att en begränsning

görs till sådana fall, då fråga är om exceptionellt stora vinster i förhållande

till ägarens kapital eller arbetsinsats. Enligt delegationens mening är

det inte helt uteslutet att man i så fall i större omfattning än i dag med beskattningen

kan träffa dem som haft ett spekulationssyfte antingen vid förvärvet

eller genom att trots försämrade avkastningsförhållanden behålla fastigheten

för att i stället tillgodogöra sig en större värdestegring under den

närmaste framtiden. Delegationen tillägger.

Liksom man enligt gällande regler varit tvungen att bortse från att beskattningen

kan drabba även den som helt saknat spekulationssyfte såväl

vid inköpet som avyttringen skulle, under förutsättning att beskattningsreglerna

utformas i enlighet med vad vi i fortsättningen kommer att yrka, kunna

godtas att även sådana personer, vilka inte haft något spekulationssyfte,

drabbas av en evig beskattning, nämligen om vinsten blivit exceptionellt

stor. Från skatteförmågesynpunkt skulle en sådan regel snarast verka rimligare

än den nuvarande.

Sveriges köpmannaförbund säger sig inte vara övertygat om att en i tiden

obegränsad beskattning leder till större rörlighet på fastighetsmarknaden.

Mycket talar enligt förbundet för att en begränsning av tiden till femton å

tjugu år skulle få önskad verkan och samtidigt göra taxeringen enklare.

Förbundet tillägger.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

65

För denna lösning talar också det skälet, att en fastighetsägare som har

en fastighet i tjugu år och därefter säljer den ytterst sällan gör detta i spekulationssyfte.

I regel ligger andra motiv bakom t. ex. ålder, sjukdom, avflyttning

från orten, bostaden är för stor, sedan barnen flyttat hemifrån

etc. En rörelsefastighet säljs ofta för att möjliggöra ett nybygge, som gör

en rationellare drift möjlig. I sistnämnda fall är det riktigt, att ingen som

helst utökning av tidsgränsen sker, m. a. o. att nuvarande tioårsgräns behålles.

Ännu bättre vore att rörelseidkaren helt befrias från skatt, om han

inom en kortare tid, exempelvis två år, investerar det frigjorda fastighetskapitalet

i en annan fastighet, avsedd för rörelsen. Detsamma bör rimligen

gälla även för jordbruk, för vilka kommittén föreslagit skattefrihet

vid avyttring syftande till yttre rationalisering.

Från rättvisesynpunkt är det även enligt riksskattenämndens mening

otillfredsställande att större reella vinster, som erhållits vid avyttring av

mark, f. n. i stor utsträckning lämnas helt obeskattade, medan exempelvis

arbetsinkomster beskattas fullt ut. Även från andra utgångspunkter ifrågasätter

nämnden riktigheten av nuvarande ordning och erinrar om att innehavet

av en fastighet i och för sig grundar en förvärvskälla. Med visst fog

kan därför göras gällande, att inte bara inkomst, som härflyter ur denna

förvärvskälla, utan också vinst vid avyttring av förvärvskällan som sådan

skall vara skattepliktig. Nämnden anmärker att såsom vår skattelagstiftning

numera är utformad den ursprungligen tämligen klart uppdragna

gränsen mellan vinst på omsättningstillgångar och vinst på anläggningstillgångar

inte längre upprätthålls med samma styrka. Enligt gällande

rätt beskattas sålunda vid bokföringsmässig inkomstredovisning även genom

värdeökning uppkommen vinst på sådana anläggningstillgångar som

inventarier. Det kan göras gällande att praktiskt taget all vinst, som hänför

sig till en förvärvsverksamhet, skattemässigt är att anse såsom ett

led i denna verksamhet och att anledning till skillnad mellan inkomst i

egentlig mening och kapitalförvärv knappast föreligger. Från teoretisk synpunkt

synes därför numera kunna hävdas, att den särställning fast egendom

intar i beskattningshänseende knappast är motiverad.

TCO delar kommitténs uppfattning, att markförvärv inte bör få utgöra en

skattemässigt favoriserad form för enskild kapitalplacering, och anför.

Förslaget innebär i fråga om markinnehav på mellan två och åtta år en

lättnad i förhållande till nuvarande bestämmelser, något som enligt TCO:s

mening är välkommet, då det bidrar till att öka rörligheten på fastighetsmarknaden.

Även arbetsmarknadens rörlighet torde för övrigt komma att

underlättas härav. I fråga om de längre markinnehaven innebär förslaget

en skärpning i förhållande till nuvarande bestämmelser. Beskattningen av

värdestegringsvinster kommer enligt förslaget ändock att på många punkter

bli väsentligt lindrigare än beskattningen av andra inkomster, såsom inkomst

av tjänst eller rörelse eller aktievinster. Som skäl för att inte ytterligare

skärpa realisationsvinstbeskattningen när det gäller fastigheter anför

utredningen, att detta skulle kunna motverka utredningens markpolitiska

syfte, nämligen att stimulera till ett ökat utbud av mark.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 153

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Av de skäl som anförts i betänkandet och med hänsyn till att en hårdare

realisationsvinstbeskattning av egnahem skulle kunna verka hämmande

även på den geografiska arbetsmarknadsrörligheten anser sig TCO kunna

tillstyrka, att skatten får den utformning som kommittén föreslagit.

Svenska riksbgggen ifrågasätter, om det finns verklig motivering för att

utforma realisationsvinstskattebestämmelserna så generöst att ganska betydande

skattefria vinstmarginaler i framtiden skulle komma att betraktas

som helt naturliga och acceptabla vid allehanda fastighetsaffärer men

tillägger, att de föreslagna reglerna dock kan anses medföra en prispress på

marknaden. Om den nu föreslagna realisationsvinstbeskattningen ses i

samband med den kommunala förköpsrätten och den föreslagna hembudsrätten

till kommunen kan nämligen antas att utbudet just till kommunerna

av mark och saneringsfastigheter kan komma att öka.

Lantbrukets skattedelegation betonar, att vid en i tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning

inte kan ifrågakomma att någon del av sådana

vinster som beror på penningvärdeförändring skall träffas av beskattning.

Delegationen anför.

I den mån vinsten är större än penningvärdeförsämringen under innehavstiden

föreligger en reell vinst som i och för sig medför skatteförmåga.

Fastighet anskaffas emellertid i allmänhet inte med tanke på eu eventuell

vinst vid avyttringen i framtiden utan huvudsyftet med förvärvet är att få

ett för driften nödvändigt produktionsmedel. En avyttring av sådan fastighet

utgör i första hand en kapitalomsättning varpå uppkommande vinst

traditionellt hänförts till kapitalvinst. Värdet på dessa fastigheter är avhängigt

av den på fastigheten bedrivna verksamhetens lönsamhet och har

oftast inte inslag av andra förräntningsvärden. Då avkastningen är föremål

för årlig beskattning, är skattekravet på fastighetens med avkastningen

sammanhängande värdeökning inte starkt om ens befintligt.

Beskattning vid korttidsinnehav

I flera yttranden understryks att den från markpolitisk synpunkt största

vinsten med förslaget är att den nuvarande stränga beskattningen av realisationsvinster

på fastigheter som innehafts sju år, med successiv avtrappning

de följande tre åren, uppmjukats genom att innehavstiden för

full skatt nedsatts till två år. I regel godtar remissinstanserna kommitténs

förslag att hela vinsten beskattas vid avyttring inom två år. Riksskattenämnden

anser det dock uppenbart, att en dylik regel i och för sig kan

verka utbudshämmande. Härtill kommer att perioden är så kort, att den

föreslagna beskattningsregeln torde komma att sakna all praktisk betydelse.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

67

Beskattning vid längre tids innehav

Remissinstanserna har i regel godtagit att den skattepliktiga vinsten efter

tvåårsperioden skall utgöra 60 % av den framräknade realisationsvinsten.

Sålunda finner t. ex. lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägares

riksförbund den av kommittén föreslagna nivån väl avvägd med hänsyn

till de markpolitiska aspekter som bör läggas på bedömningen. En högre

nivå skulle däremot enligt dessa instansers mening otvivelaktigt få allvarliga

återverkningar på markutbudet.

LO framhåller att det kan råda delade meningar om vad som skall betraktas

som »små och måttliga vinster» i samband med fastighetsförsäljningar

men det synes LO som om de obeskattade vinster som skulle uppstå vid

genomförandet av utredningens förslag går utöver den ramen. LO anser,

att man vid bedömningen därav måste ta hänsyn även till att ägaren haft

avkastning av fastigheten under den tid den innehafts. LO tillägger.

LO vill därför föreslå, att vinsten framräknas genom att ett visst belopp

får läggas till inköpspriset för varje år fastigheten innehafts. Beloppet bör

fastställas till 5 000 kr. och vara lika för alla fastigheter. Därigenom skulle

syftet att inte belasta taxeringsmyndigheterna med många ärenden uppnås.

Under den förutsättningen kan LO acceptera att endast 60 % av den på det

sättet framräknade vinsten upptas till beskattning.

För en sänkning av den skattepliktiga vinstandelen uttalar sig näringslivets

skattedelegation som föreslår 50 % med hänsyn till att vinsten beskattas

inom ramen för den vanliga inkomstbeskattningen. I samma riktning

går Skånes handelskammares yttrande. Handelskammaren anser att

det föreslagna procenttalet kommer att motverka det markpolitiska syftet.

Å andra sidan yrkas höjning av procenttalet från en del håll. Sålunda

ifrågasätter Skånes kommunalförbund om man inte skulle få gynnsammare

verkningar på marknadsprisutvecklingen genom en skärpning av reglerna

t. ex. därhän att inte 60 % utan 70 eller 75 % av vinsten vid fastighetsför

sälj ning skall utgöra skattepliktig intäkt och att reduktionen av vinsten

görs ej med 6 % utan med endast 4 % av anskaffningskostnaden för varje

helt år som fastigheten innehafts. Förbundet anser att en sådan skärpning

åtminstone bör komma till övervägande vid den fortsatta behandlingen av

utredningens förslag.

Hyresgästernas riksförbund säger sig dela kommitténs mening att beskattningen

inte skall vara så lindrig att spekulationskapital i konkurrens

med kommuner och byggherrar lockas till fastighetsmarknaden men tilllägger.

Bortsett från förslaget om att fastighet som innehafts under kortare tid

än två år, där hela vinsten beskattas, menar kommittén att 60 % av vinsten

skall beskattas som inkomst. Dessförinnan skall ändock skillnaden mellan

inköpspris och försäljningspris ha reglerats så att avkastning från i fas
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

tigheten insatt kapital erhållits. Förbundet ifrågasätter om inte utredarna

frånfallit sin tankegång om att försöka styra bort spekulationskapital från

fastighetsmarknaden. I likhet med de regler, som är gällande för all övrig

inkomstbeskattning, måste enligt förbundet den vid försäljningen uppkomna

vinsten bli föremål för beskattning i sin helhet. Först då blir kapitalplacering

i fastigheter i huvudsak jämförlig med annan placering.

Även Svenska byggnadsarbetareförbundet förordar en allmän skärpning

av den föreslagna realisationsvinstbeskattningen, dels genom en höjningav

beskattningsprocenten, dels genom en sänkning eller eventuellt ett slopande

av den föreslagna avdragsrätten på 6 %.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att kommittén vid avvägning

av beskattningens höjd lämnat företräde för intresset att begränsa prisstegringen

på mark. Men det bör enligt länsstyrelsens mening beaktas, att ett

lågt skatteuttag inte självfallet medför låga priser på mark. Eftersom skattetänkande

i mycket stor utsträckning synes vara avgörande vid valet mellan

olika investeringsalternativ, kan det förutses att just den jämförelsevis låga

beskattningen medför att penningplacering i fast egendom kommer att föredras

med en icke önskvärd fastlåsningseffekt på fastighetsmarknaden som

följd. Det kan därför enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas om inte procentsatsen

vid fastställandet av beskattningsunderlaget blivit väl låg.

Beskattning med fixerad skattesats

Några remissinstanser ifrågasätter om inte en fristående, proportionell

s. k. flat-rate-beskattning av realisationsvinster på fastigheter skulle tillgodose

den av kommittén angivna markpolitiska målsättningen bättre, samtidigt

som man därigenom skulle i huvudsak undslippa skatteflyktstransaktioner

på detta område.

Riksskattenämnden erinrar om att den nuvarande progressiva beskattningen

i princip syftar till att träffa inkomster, som hänför sig till ett och

samma beskattningsår. Det ligger därför i sakens natur att det progressiva

beskattningssystemet får en särskilt ogynnsam effekt i fråga om markvinst,

som successivt uppkommit under en följd av år och kanske under

flera ägares innehavstid. Nämnden befarar därför att en beskattning av

markvinster inom det nuvarande beskattningssystemets ram alltid i viss

mån blir utbudshämmande och under alla förhållanden kommer att vara

behäftad med den nackdelen, att de skattskyldiga föranleds att av skatteskäl

vidta civilrättsligt oantastbara transaktioner i syfte att så långt möjligt

undgå den progressiva beskattningens nackdelar. Nämnden finner det

vara en brist i utredningen att inte en flat-rate-beskattning närmare prövats.

Inom ramen för en sådan beskattningsform torde enligt nämnden

beskattningen av aktievinster och markvärdevinster kunna samordnas bättre

än vad som synes möjligt inom ramen för den av kommittén föreslagna lösningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

Liknande synpunkter anförs av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms och

Jämtlands län, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Familjeföretagens

förening.

Även näringslivets skattedelegation anser att en evig kapitalvinstbeskattning

av fastigheter bör utformas som en särskild proportionell skatt och

anför bl. a.

I de länder, i vilka en kapitalvinstbeskattning på fastigheter förekommer,

har också denna teknik använts. De invändningar kommittén sökt framleta

mot en särskild vinstbeskattning har inte övertygat oss om riktigheten i

dess uppfattning. Så nära samband med beskattningen av tomtrörelse och

annan yrkesmässig fastighetshandel har inte beskattningen av realisationsvinster

på fastigheter att detta hindrar en särskild vinstbeskattning. Intet

hindrar, att den vinst, som skall läggas till grund för en sådan proportionell

beskattning, beräknas på sätt kommittén föreslagit, dvs. upptas till

skillnaden mellan försäljningssumman och en med procentuellt tillägg och

2 OOO-kronorstillägg förhöjd anskaffningskostnad.

Enligt delegationen kan det ibland inträffa, särskilt om den skattepliktiga

vinsten är beloppsmässigt förhållandevis liten, att en beskattning enligt

de vanliga inkomstskattereglerna skulle bli lindrigare än en beskattning

enligt den särskilda proportionella skattesatsen. Så kan exempelvis

bli fallet om säljaren inte har andra inkomster eller betalar statlig inkomstskatt

efter den förhållandevis låga skattesats, som gäller för vissa juridiska

personer. Det bör enligt delegationen också observeras att vissa subjekt

är helt fria från realisationsvinstbeskattning enligt 53 § KL. Det kan vidare

inträffa att den skattskyldige har möjlighet att kvitta realisationsvinsten

mot avdragsgill realisationsförlust.

Av nu angivna skäl bör, enligt delegationens mening, valfrihet föreligga

för den skattskyldige. För den som så yrkar bör beskattningen ske med tilllämpning

av den proportionella skattesatsen.

Procenttillägget

Utredningens förslag, att till erlagd köpeskilling skall läggas ett belopp

motsvarande 6 % av densamma, har föranlett erinringar i många remissyttranden.

Ett stort antal remissinstanser, bl. a. näringslivets och lantbrukets skattedelegationer,

Svensk industriförening, Sveriges fastighetsägareförbund, Skånes

handelskammare, handelskammaren i Gävle, överlantmätaren i Malmöhus

län, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges arbetsledareförbund,

Familjeföretagens förening samt flera länsstyrelser framhåller, att

procenttillägget bör beräknas enligt ränta på räntaprincipen. Några länsstyrelser

betonar att om man har en fast procentsats så måste denna omprövas

efter viss tid eller eventuellt fastställas av riksskattenämnden för

förslagsvis varje femårsperiod.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser det däremot vara en fördel att

»inflationsavdraget» blir relativt mindre för varje år. I vissa fall kan detta

förhållande bli ett incitament till fastighetsförsäljning, vilket innebär ökat

utbud och lägre markpriser.

Riksskattenämnden konstaterar, att förslaget innebär en överkompensation

i fråga om korta fastighetsinnehav eller i början av en innehavstid men

en underkompensation vid längre tids innehav. Om penningvärdeförändringen

strikt skulle beaktas borde räntesatsen vara lägre men beräkningen

ske med ränta på ränta. Med hänsyn till de tekniska svårigheter som skulle

vara förenade med ett sådant system anser nämnden dock att den av kommittén

förordade schablonen är att föredra. Länsstyrelserna i Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Värmlands och Gävleborgs län framför liknande

tankegångar.

Lantbruksstyrelsen anser att en betydande nackdel med ett tillägg efter

metoden ränta på ränta synes vara att de säljare som kan styrka anskaffningskostnaden

långt tillbaka i tiden får ett orimligt stort tillägg både absolut

sett och i förhållande till säljare som saknar denna möjlighet. Styrelsen

finner sig med hänsyn härtill kunna tillstyrka utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att, om fastighetsvärdena

efter sjutton år antas ha stigit från 100 till 200 och den allmänna

inflationen är 3 % vid denna senare tid, ett avdrag på 6 % av ingångsvärdet

då endast skulle motsvara inflationen. Länsstyrelsen anför.

Trots angivna förhållande kan likväl ifrågasättas om icke det av kommittén

föreslagna avdraget på 6% per år är väl högt, framför allt med hänsyn

till den av kommittén föreslagna alternativa möjligheten att som förvärvsvärde

få räkna 150 % av ett tjuguårigt taxeringsvärde. I vad mån utbudsresonemanget

likväl talar för ett så högt avdrag som 6 % har länsstyrelsen

icke kunnat klart framläsa av kommittébetänkandet. Kommittén antyder

att lagstiftningen till att börja med är avsedd att utgöra en försökslagstiftning.

Länsstyrelsen vill ifrågasätta om avdraget för penningvärdets

fall inte under försökstiden av försiktighetsskäl borde räknas till lägre belopp

än 6 %. Skulle det i en framtid visa sig att penningvärdeförsämringen

fortsätter i accelererad takt kan det bli aktuellt att då ompröva procentsatsen.

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att om den årliga inflationen är

4 % så betyder detta, att en fastighet med ett värde av 100 000 kr. efter

tjugu år och bortsett från andra inverkande faktorer skulle ha ett värde av

något över 219 000 kr., dvs. ett värde som motsvarar ingångsvärdet + 6 %

på detta under tjugu år. Efter tjugu år går inflationen snabbare än 6-procentsavdraget.

Även det fasta avdraget 2 000 kr. per år urholkas kraftigt av

penningvärdeförsämringen. Det sagda talar enligt förbundets mening för att

en tidsgräns rimligen bör sättas vid högst tjugu år med bibehållande av

6 % avdrag per år jämte det fasta beloppet 2 000 kr. per år. Efter tjugu års

innehav bör försälj ningsvinsten vara skattefri.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

71

Näringslivets skattedelegation framhåller, att en följd av att det årliga

procenttillägget är fast och inte stiger med ränta på ränta kan bli att en del

fastighetsägare — i synnerhet de som inte hotas av kommunal förköpsrätt

— kommer att byta fastighet ofta eller genomföra sådana transaktioner att de

alltid har ett relativt aktuellt och högt inköpsvärde som bas för det årliga

tillägget. Detta innebär givetvis i sig självt ett olyckligt inslag i fastighetsmarknaden.

Delegationen tillägger.

Om anledningen till konstruktionen med en i tiden progressiv beskattning

varit ett önskemål från kommitténs sida att härigenom öka utbudsbenägenheten

måste framhållas att den utbudshöjande effekten torde komma att

bli ringa. Kommittén själv har inte kommenterat konstruktionen och några

bärande skäl för densamma föreligger inte. Tvärtom kan, som visats,

starka skäl åberopas mot en sådan konstruktion. Det är därför rimligt att

det procentuella tillägget uppräknas med ränta på ränta. Om så sker, skulle

en något lägre procentsats — förslagsvis 5 % — te sig acceptabel.

När det gäller aktiebolag föreligger enligt länsstyrelsen i Malmöhus län

stor risk för att de avsedda verkningarna av den föreslagna konstruktionen

av det procentuella tillägget kan komma att kringgås genom serier av försäljningar

mellan närstående bolag och deras ägare. Försök att hindra

transaktioner av dessa slag genom speciella regler torde innebära risk för

att lagstiftningen blir alltför invecklad och dess efterlevnad svårkontrollerbar

anser länsstyrelsen.

Lantbrukets skattedelegation anför.

Att bedöma upprepade ägareskiften inom en familj eller annan intressekrets

som skatteflyktsåtgärd torde i och för sig vara olämpligt, eftersom sådana

ägarebyten kan ha en annan bakgrund än skatteskäl. I stället bör beskattningsreglerna

få sådan utformning att nyssnämnda effekter inte uppstår.

Detta synes enklast kunna uppnås genom att uppräkningsregeln konstrueras

som en ränta på ränta-beräkning. Procentsatsen bör därvid sättas

till fem om tillägget i enlighet med kommitténs motivering också skall innefatta

en marginal för små och måttliga försäljningsvinster.

Konjunkturinstitutet anser det riktigare att ersätta det årliga avdraget i

form av 6 % på det historiskt bestämda inköpspriset med en indexreglering

så att anskaffningskostnaden, värderad i löpande priser, beskattningsmässigt

får dras av vid försäljning. Konsumtionsprisindex eller något speciellt

markprisindex torde kunna tjäna som underlag för denna automatik. De i

utredningens bilagor redovisade specialstudierna antyder enligt institutets

mening att det finns goda förutsättningar för beräkningar av dylika index

även med geografisk fördelning.

Sveriges villaägareförbund och länsstyrelsen i Blekinge län förordar likaså

någon form av indexförfarande.

Svenska byggnadsarbetareförbundet, å andra sidan, understryker att det

är en ny princip att vid beskattningen ge kompensation för penningvärdeförändringen,

vilket rimligtvis bör medföra konsekvenser i andra samman
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

hang. Det kan enligt förbundet starkt ifrågasättas om man över huvud taget

skall ge utrymme för skattefria »små eller måttliga reella försäljningsvinster».

LO framhåller att det kan råda delade meningar om vad som skall betraktas

som »små och måttliga vinster» i samband med fastighetsförsäljningar,

men det synes LO som om de obeskattade vinster som skulle uppstå

vid genomförande av utredningens förslag går utöver den ramen.

En minoritet i kammarrätten ifrågasätter om inte anskaffningskostnaden

för fastighet bör räknas ned vid procentberäkningen med åtnjutna värdeminskningsavdrag

för skog och substansminskning, eftersom motsvarande

kapital frigjorts.

2 000 kronorstillägget

Det av utredningen föreslagna 2 000 kr.-tillägget har i regel i princip godtagits

av remissinstanserna. Mot utformningen av bestämmelserna har dock

erinringar gjorts i flera yttranden.

Kammarrätten framhåller, att vid försäljning av egnahem och liknande

fastigheter mycket betydande vinster ofta framkommer och detta även om

penningvärdeförändringen beaktas. Kammarrätten kan därför inte godta

kommitténs ståndpunkt, att det saknas anledning föreslå skärpning av beskattningen

på små och måttliga vinster vid försäljning av egnahem o. d.

endast därför att en sådan åtgärd inte skulle få markpolitisk betydelse.

Kammarrätten tillägger.

En annan sak är att kammarrätten är helt ense med kommittén om önskvärdheten

av att skatteläget förbättras för egnahemsägare och liknande, som

av nödtvång säljer sina fastigheter för att skaffa sig nya. Men en förutsättning

bör vara att sådana effekter nås som ett resultat av ett på principen

om likformig och rättvis beskattning grundat regelsystem. Kammarrätten

känner sig inte övertygad om att förslaget fyller detta krav.

I flera yttranden noteras med särskild tillfredsställelse de gynnsamma

verkningar, som ett genomförande av förslaget regelmässigt kan få för ägare

av egnahem vid försäljning av fastigheten inom tio år efter förvärvet.

Kooperativa förbundet konstaterar att kommittén med avdragsbeloppet

på 2 000 kr. per år förmenar sig ha löst problemet med den ofta enligt nuvarande

regler förekommande realisationsvinstbeskattningen av egnahemsägare,

som i samband med byte av anställning nödgas försälja sin bostadsfastighet

och som, utan att hänsyn härtill tas vid beskattningen, förvärvar

liknande fastighet på den nya orten. Förbundet ifrågasätter emellertid

om icke någon bestämmelse borde införas, som generellt befriar från beskattning

i dessa och därmed jämförliga fall, och tillfogar.

Förslagsvis skulle denna regel kunna utformas så att eventuellt eljest

uppkommande beskattning skall undanröjas, därest skattskyldig i samband

med byte av anställningsort, inträde i pensionsålder eller liknande försäljer

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungi. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

en- eller tvåfamilj sfastighet, som använts som egen bostad, och därefter senast

inom viss tid, två å tre år, anskaffar liknande bostadsfastighet. Är den

nyanskaffade fastigheten avsevärt mindre bör måhända hänsyn härtill tagas

så att endast en proportionsvis reducerad skattebefrielse erhålles.

Konjunkturinstitutet ställer frågan varför och i vilken utsträckning förmåner

vid försäljning av egnahem bör ges. Institutet anför.

Det är dock ett välkänt faktum att i de flesta fall innehavet av ett egnahem

bl. a. beroende på beskattningens utformning representerar ett betydande

privilegium i fråga om effektiva hyror jämfört med beboendet av en vanlig

hyreslägenhet. Konsekvenserna härav för inkomst- och förmögenhetsfördelningen

bör beaktas vid fastställandet av nivån för de skatteavdrag

kommittén nu föreslår. För själva markfrågan har avvägningen dessutom

central betydelse eftersom efterfrågan på mark och priset härpå blir beroende

av de relativa fördelarna med egnahemsinnehav. Det kan visserligen

i och för sig finnas goda skäl för att öka enfamiljshusens andel i totalbyggandet

men då skall dessa skäl explicit diskuteras — och man skall också

lråga sig om det inte finns bättre möjligheter än via skatteprivilegiering att

främja en sådan utveckling.

Näringslivets skattedelegation anser, att de olägenheter som uppkommer

för en villaägare som tvingas flytta från en ort och där sälja sin bostad för

att i stället köpa en villa på en ny bostadsort inte helt undanröjs genom

förslaget. Risk kommer också att föreligga, om det framlagda förslaget genomförs,

att företag som vill flytta från de centrala delarna i en större stad

till en mindre ort kommer att bli beskattade för en del av den vinst de gör

på fastighetsför sälj ningen. Detta skulle kunna leda till ett minskat intresse

för sådana förflyttningar, till men bl. a. för lokaliserings- och rationaliseringssträvandena.

Liknande problem kan uppkomma då en jordbrukare

säljer sin fastighet för att i stället anskaffa en annan fastighet. För att underlätta

reinvestering kan enligt delegationen följande system användas.

Vid överlåtelse av fastighet som innehafts mer än två år bör den skattskyldige

få njuta uppskov med beskattningen under tre år för att förvärva

annan tastighet. Använder han hela försäljningssumman till att inköpa nv

fastighet skall någon beskattning inte inträda, vilket är helt naturligt eftersom

någon definitiv vinst inte inträtt på hans engagemang. Såsom anskaffningskostnad

för den nya fastigheten bör han uppta ett belopp, som motsvarar

vad anskaffningskostnaden för den gamla fastigheten bort upptagas

till vid överlåtelsen. Köper han en mindre fastighet bör vinsten proportionsvis

sänkas men också anskaffningskostnaden för den nya fastigheten reduceras

med anskaffningskostnaden för den försålda egendomen. Riktigast

vore naturligtvis att betrakta sådan nyförvärvad fastighet såsom innehavd

under två år men om detta anses alltför komplicerat från kontrollsynpunkt

kan ny realisationsvinsttid börja löpa.

Då det gäller rörelseidkare och jordbrukare bör enligt delegationens mening

möjlighet finnas att uppskjuta beskattningen också för att utnyttja

medlen inom viss tid till anskaffning av maskiner och andra anläggningstillgångar.

Den skattepliktiga vinsten bör få utnyttjas för omedelbar avskrivning

av de nyinköpta anläggningstillgångarna.

3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 153

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska byggnadsentreprenörföreningen

och länsstyrelsen i Östergötlands län.

Riksskattenämnden konstaterar, att kommittén motiverat 2 000 kr.-tillägget

med att skattskyldiga och taxeringsmyndigheter inte skall betungas med

taxering av vinster på egnahem och andra småfastigheter. Nämnden finner

motiveringen i och för sig godtagbar. Tillägget bör emellertid enligt nämnden

begränsas till en- och tvåfamilj sfastigheter. Ett sådant tillägg är däremot

enligt nämnden inte motiverat när det gäller jordbruksfastigheter och

obebyggd tomtmark. Här är den föreslagna 60-procentregeln så pass fördelaktig

att man enligt nämndens mening inte bör komplicera förfarandet genom

att tillämpa 2 000 kr.-tillägget. Nämnden anför.

Kommitténs förslag innebär också att 2 000 kr.-tillägget får åtnjutas för

varje inköpt fastighetskomplex, fastighet eller fastighetsdel. Delas egendom

skall enligt kommitténs förslag den på hela egendomen beräknade anskaffningskostnaden

jämte tillägget proportioneras mellan respektive delar. På

motsvarande sätt skall en proportionering ske vid framtida delförsäljningar.

Det synes riksskattenämnden uppenbart, att en dylik beskattningsregel

kommer att bli svårtillämpad. Även detta talar för att 2 000 kr.-tillägget begränsas

till att gälla för en- och tvåfamilj sfastigheter, där regelmässigt inga

komplikationer skulle inträffa.

Nämnden ifrågasätter därjämte, om icke det system som kommittén föreslagit

med årliga tillägg på 2 000 kr. kommer att få till följd av skatteskäl

betingade transaktioner mellan exempelvis närstående personer. Formellt

innebär den av kommittén föreslagna regeln, att en person kan avyttra sin

egendom till en och samme köpare men göra det i olika omgångar och med

skilda köpebrev, därvid köparen äger vid realisationsvinstbeskattningen tillgodoräkna

sig — förutom köpeskillingen för varje del — det på resp. delköp

belöpande årliga 2 000 kr.-tillägget.

Vissa länsstyrelser ställer sig också kritiska mot förslaget i denna del.

Så t. ex. framhåller länsstyrelsen i Värmlands län bl. a.

Betänkligheterna skulle i huvudsak bortfalla, om rätten till 2 000 kr.-avdraget

begränsades till fastighet, som är bebyggd vid försälj ningstillfället,

och endast fick tillgodoräknas för det antal år som fastigheten i fråga varit

bebyggd. Härigenom skulle syftet med avdraget, nämligen att inte betunga

skattskyldiga och myndigheter med taxering av vinster på egnahem och

andra småfastigheter uppnås samtidigt som möjligheterna till kringgående

av beskattningen vid bl. a. tomtrörelse skulle till väsentlig del elimineras.

Vidare skulle problemen med proportionering av avdraget vid delförsäljning

av fastighet oftast bortfalla, eftersom, då eu markägare försäljer enstaka

tomter eller större tomtområden, stamfastigheten vanligen är bebyggd

under det att de frånsålda områdena mera sällan är bebyggda. Förslaget

innebär att försäljning av obebyggd mark skulle beskattas något hårdare

än försäljning av bebyggd, men detta synes ligga väl i linje med syftet att

beskattningen skall träffa markvinsterna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, Svenska sparbanksföreningen och Föreningen

Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att det förtjänar att när
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj :ts proposition nr 153 år 1967

mare undersökas om inte 2 000 kr.-tillägget kunde knytas enbart till bostadsbyggnad

som sådan med bortseende från marken.

Åtskilliga länsstyrelser anser det oklart om de föreslagna bestämmelserna

skall tolkas så att man för en och samma fastighet eller ett och samma

fastighetskomplex får åtnjuta lika många 2 000 kr.-avdrag som antalet

köp som ligger till grund för förvärvet, t. ex. då en delägare i dödsbo genom

skilda köp förvärvar de övriga delägarnas andelar i fastighet, eller

om 2 000 kr.-avdraget skall beräknas efter annan grund. Länsstyrelsen i

Gotlands län tillägger.

Icke heller synes det klarlagt om en realisationsvinstberäkning skall göras

för varje inköpt fastighetsdel eller fastighet även om fastighetsdelarna

sedermera kommit att ingå i en fastighet i en och samma ägares hand

respektive fastigheterna i ett sambrukat fastighetskomplex. Frågan har reell

betydelse t. ex. om realisationsförlust uppstått vid försäljning av en fastighetsdel

som förvärvats genom särskilt köp. Om den tolkningen är den rätta

att 2 000 kr.-avdraget skall följa varje särskilt köp kan detta inbjuda till

helt onödiga uppdelningar av ett fastighetsförvärv genom skilda köpeavtal.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att, om en person successivt

inköper flera delägares andelar i en fastighet eller om make säljer

tomter en efter en till andra maken eller till ett för ändamålet bildat fåmansbolag

synes med den föreslagna bestämmelsen förvärvaren kunna

hävda att han äger tillgodoföra sig 2 000 kr. årligen för varje sådant köp.

Näringslivets skattedelegation konstaterar, att om tillägget, såsom enligt

kommitténs förslag, skall beräknas för varje inköpt fastighetskomplex, fastighet

eller fastighetsdel, det får en mycket egendomlig verkan.

Om exempelvis ett företag inköpt ett fastighetskomplex omfattande tio

skogsfastigheter av normalstorlek skulle det få tillägg till anskaffningskostnaden

med endast 2 000 kr. per år medan däremot, om företaget köpt de

tio fastigheterna vid olika tidpunkter, tillägget vid en gemensam försäljning

skulle bli 20 000 kr. för år. För att inte alltför mycket komplicera bestämmelserna

och då tillägget sjmes erforderligt för att undanta smärre reella

vinster vid försäljning även av små fastigheter bör tillägget — vilket också

lagtexten synes antyda — få beräknas för varje i ett fastighetskomplex ingående

fastighet.

Förslag av liknande innebörd framförs av lantbrukets skattedelegation

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Folksam anser att regeln lämpligen kan utformas så, att en fastighetsägare

får åtnjuta avdrag med endast 2 000 kr. oberoende av hur många fastigheter

han äger. Detta avdrag kan sedan proportioneras mellan de olika

fastigheterna. Vissa kontrollsvårigheter kan därvid uppkomma. Förefintliga

deklarationsuppgifter torde dock enligt Folksam» mening reducera dessa

svårigheter.

Konjunkturinstitutet anser, att även schablonavdraget bör indexregleras

varvid ingångsvärdet tilltas så att det bestånd av mindre fastigheter, som

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

kommittén inte anser bör drabbas, garanteras att falla utanför den nya beskattningens

tillämpningsområde.

Proportionering av anskaffningskostnad m. m.

Frågan hur proportioneringen skall ske av anskaffningskostnaden jämte

tillägg mellan försåld del och den del ägaren behåller berörs i vissa yttranden.

Sålunda anför länsstyrelsen i Gotlands län.

En proportionering i förhållande till de i kronor räknat nedlagda kostnaderna

på varje fastighetsdel torde icke alltid bli rättvis om olika delar av

fastigheten förvärvats under tider med olika penningvärde. Om ett fastighetskomplex

förvärvats genom flera köp under skilda tider och försäljningar

sedan skett av vissa delar av komplexet, torde en någorlunda säker proportionering

i vissa fall vara praktiskt taget omöjlig att utföra.

Överlantmätaren i Östergötlands län framhåller, att proportioneringen

inte kan ske direkt efter areal.. Hänsyn får tas även till bl. a. befintlig bebyggelse,

markens värde från bebyggelsesynpunkt samt ofta även till markområdenas

olika värde från jord- och skogssynpunkt m. in.

Stora svårigheter uppkommer också då alternativregeln med taxeringsvärdet

som grund skall tillämpas, påpekar länsstyrelsen i Malmöhus län.

Delar av fastigheter och fas tighet skomplex kan vid den aktuella fastighetstaxeringen

ha ingått i annan taxeringsenhet. Härtill kommer att taxeringslängderna

ibland kan vara ofullständiga eller rent av felaktiga. Svårigheterna

blir inte mindre av att stora förändringar har skett under mellanområdenas

olika värde från jord- och skogsbrukssynpunkt in. in.

Utredningen i taxeringsärende skulle enligt länsstyrelsen i Södermanlands

län underlättas betydligt om man vid beräkning av ingångsvärdet

på avyttrade fastighetsdelar, vilka förvärvats vid olika tidpunkter, fick utgå

från kalenderår vid avdragsberäkningen — utan hänsyn till dagen — i

stället för »helt år».

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att den avgjort största

utvidgningen av beskattningsområdet gäller avyttringar och upplåtelser

av fastighetsdelar. I alla dessa fall kompliceras beräkningarna av den

proportionering av ingångsvärdet, som måste äga rum. Framför allt i upplåtelsefallen

kommer man att ställas inför betydande svårigheter. Länsstyrelsen

tänker dels på de rena upplåtelsefallen (vägrätt, kraftledningsservitut,

vattenregleringar m. in.) dels på de rikligt förekommande engångsersättningarna

för skada på fastighet (förlorat fiske, försvårad brukning,

fördyrad avverkning in. m.). Enligt erfarenheterna i länet är antalet

sådana fall överväldigande stort. Med nuvarande skattelagstiftning har det

varit möjligt att helt bortse från sådana upplåtelser och ersättningar. Förslaget

synes länsstyrelsen framtvinga inte bara synnerligen tyngande utredningar

i dessa fall utan även en utvidgad uppgiftsskyldighet. Att proportioneringen

av ingångsvärdet därvid kommer att valla betydande svårigheter

och ett otal skattetvister ligger i sakens natur. Enligt anvisning
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 är 1967

77

arna till 35 § KL punkt 4 måste man nämligen bedöma storleken av den

upplåtna delen av fastigheten efter ersättningens storlek i förhållande till

fastighetens hela värde vid upplåtelsen. Som exempel på att taxeringsvärdena

därvid är en dålig mätare nämner länsstyrelsen att ersättningarna

för förlorat fiske i samband med utbyggnaden av Bergeforsens kraftverk

i Indalsälven i många fall översteg fastigheternas hela taxeringsvärde. Vidare

hade ersättningar i flertalet fall tidigare utgått på grund av markskador

o. d. i samband med uppdämningen. Det är f. ö. ingen ovanlig företeelse

att flera skilda upplåtelser under årens lopp sker från en och samma

fastighet, varför man torde bli tvingad följa upp att inte ingångsvärdet

blir avdraget flera gånger. Frågan är alltså, om inte ett genomförande av

förslaget påkallar att en liggare förs över delupplåtelser och delavyttringar.

Sådana upplåtelseersättningar, som uppburits före den tilltänkta lagstiftningens

ikraftträdande, torde bli nära nog omöjliga att rekonstruera. En

översyn med hänsyn till de praktiska frågorna vid tillämpning av de föreslagna

nya reglerna är enligt länsstyrelsens mening nödvändig.

Värdeminskningsavdrag i allmänhet

Kommitténs förslag, att endast de värdeminskningsavdrag, som åtnjutits

under de tio senast förflutna åren, skall medräknas vid vinstberäkningen,

har föranlett erinringar i några remissyttranden. Frågan om värdeminskningsavdrag

för skog behandlas i det följande under rubriken »Skogsfastighet».

Riksskattenämnden konstaterar, att det i det praktiska taxeringsarbetet

visat sig vara besvärligt och tidsödande att utreda storleken av tidigare åtnjutna

värdeminskningsavdrag. Med hänsyn till att realisationsvinstbeskattning

vid avyttring av fastighet enligt gällande regler är tämligen sparsamt

förekommande, har problemen dock varit begränsade och nödtorftigt kunnat

bemästras. Om kommitténs förslag om en till tiden obunden realisationsvinstbeskattning

av fastigheter genomförs, får självfallet dessa problem

en helt annan tyngd. Även om beräkningen av åtnjutna värdeminskningsavdrag

begränsas till de tio senast förflutna åren, kommer enligt nämndens

mening dylika utredningar att väsentligt belasta taxeringsarbetet. Med hänsyn

härtill och då den föreslagna realisationsvinstbeskattningen i viss mån

har karaktär av schablon, ifrågasätter nämnden, om inte tillägget för värdeminskningsavdrag

kan lösas genom en schablonregel. Nämnden tillägger.

Riksskattenämnden vill understryka, att den nu uttalade uppfattningen

bör ses mot bakgrunden av gällande restriktiva praxis i fråga om avdrag för

värdeminskning å byggnad. Skulle värdeminskningsavdragen för byggnad

genom ändrad lagstiftning eller praxis komma att avsevärt överstiga vad

som för närvarande är fallet, måste enligt riksskattenämndens mening även

återvunna värdeminskningsavdrag beaktas vid realisationsvinstberäkningen.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Kronobergs och Malmöhus län som ifrågasätter, om man inte

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

helt kan bortse från värdeminskningsavdrag för byggnader — i vart fall såvida

det inte är fråga om utrangeringsavdrag av olika slag — vid en så grovt

schabloniserad taxering som den föreslagna. Länsstyrelsen i Malmöhus län

framhåller dock att uppgift om åtnjutna värdeminskningsavdrag lätt kan

erhållas i vissa fall.

1 den mån tillförlitliga uppgifter finns att tillgå om åtnjutna värdeminskningsavdrag

bör enligt länsstyrelsen i Örebro län tillägg göras för summan

av dessa. I övriga fall bör tillägget beräknas efter någon schablon för

hela innehavstiden och inte enbart för de senaste tio åren. Liknande synpunkter

anförs av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att den av kommittén föreslagna

regeln omfattar värdeminskningsavdrag även på sådana maskiner och

inventarier i fastigheter, vilka brukar avskrivas efter en högre procentsats

än byggnaden i övrigt. Tillräcklig anledning att medräkna även värdeminskningsavdrag

på sådana tillgångar torde dock enligt delegationen knappast

föreligga. Man skulle då t. ex. ställas inför problemet hur man skall förfara

med maskiner o. d. som över huvud taget inte längre finns kvar utan utrangerats.

Vidare skulle man få en olika behandling av fastigheter beroende

på om avdrag åtnjuts för ersättningsanskaffning eller om tekniken med

värdeminskningsavdrag används. Delegationen föreslår att den ifrågasatta

regeln — om den med nuvarande låga värdeminskningsavdrag över huvud

taget anses erforderlig — begränsas till att avse värdeminskningsavdrag för

själva byggnaden.

Även Svenska byggnadsentreprenörföreningen berör detta spörsmål. Föreningen

anför.

Fråga uppkommer emellertid, hur man skall förfara med sådana värdeminskningsavdrag,

som avser speciella tillbehör till fastigheten, exempelvis

hissmaskineri, värmepannor och oljeeldningsaggregat. Saken kompliceras

därav, att den skattskyldige vid den årliga inkomsttaxeringen torde ha valfrihet

mellan att begära utbytesavdrag, när ersättningsanskaffning sker av

dylika inventarier, och att påyrka årliga värdeminskningsavdrag, beräknade

med utgångspunkt från anskaffningskostnaden och avvägda med hänsyn

till inventariernas uppskattade varaktighetstid. Såvitt gäller inkomstberäkningen

torde de båda metoderna på längre sikt ge ungefär samma resultat.

Däremot synes vid realisationsvinstberäkning en påtaglig olikformighet

kunna uppkomma. Den som valt att påyrka årliga värdeminskningsavdrag

för ifrågavarande slag av fastighetstillbehör torde bli missgynnad,

om meningen är att samtliga värdeminskningsavdrag under tioårsperioden

skall beaktas. För att uppnå en så långt möjligt rättvis och likformig beskattning

synes riktigast att vid realisationsvinstberäkningen bortse från

de nu diskuterade speciella värdeminskningsavdragen.

Lantbrukets skattedelegation understryker att det från näringslivets synpunkt

är ytterst angeläget att investeringar i byggnader och markanläggningar

blir skattemässigt avskrivna under en företagsekonomiskt sett betryggande

varaktighetstid. Mot detta väger begränsningsregeln vid realisa
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

tionsvinstberäkning lätt, om den utgör en belastning vid bedömningen av

nya avskrivningsregler. Delegationen tillägger.

Enligt delegationens uppfattning kan avskrivningsreglernas utformning

komma att påverka realisationsvinstbeskattningen i olika avseenden. Det

finns därför starka skäl att avvakta företagsskatteutredningens förslag innan

ändrade realisationsvinstregler för fastighet genomförs. I vart fall får

realisationsvinstreglernas utformning inte leda till att utgångsläget för

företagsekonomiskt riktiga avskrivningar på byggnader och markanläggningar

försämras.

Lantbruksshjrelsen säger sig vara medveten om de utredningssvårigheter

som kan uppstå redan vid den föreslagna begränsningen till en tioårsperiod

men vill framhålla, att det hade varit önskvärt med en längre

period, förslagsvis tjugu år. Denna fråga sammanhänger med de årliga

värdeminskningsavdragens storlek. Gällande regler för den skattemässiga

avskrivningen av driftbyggnader på jordbruksfastighet medger inte tidsenliga

avdrag och måste anses ogynnsamt påverka nybyggnadsverksamheten

inom jordbruket. Den föreslagna realisationsvinstbeskattningen möjliggör

enligt styrelsen en generösare bedömning av värdeminskningsavdragen,

men en förutsättning härför är en utsträckning av den tid inom vilken avdragen

skall återföras till beskattning vid en försäljning av fastigheten.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser kommitténs förslag att vid

beräkning av vinsten till beskattning återföra åtnjutna värdeminskningsavdrag

under de tio senaste åren mindre välgrundat från kontrollsynpunkt,

eftersom taxeringsmyndigheterna bevarar deklarationsmaterialet för fysiska

personer under endast sex år. Kontroll av avdragets riktighet under de sista

fyra åren av tioårsperioden kan regelmässigt inte ske. Det kan ifrågasättas

om tillägg för värdeminskning över huvud bör ske med hänsyn till vinstens

i vissa fall schablonmässiga beräkning. I varje fall synes tillägget böra begränsas

till högst fem år. Utredningarna torde i åtskilliga fall bli så vidlyftiga,

att man knappast kan förvänta, att en taxeringsnämndsordförande hinner

slutföra ett invecklat taxeringsärende av denna art, innan taxeringsarbetet

för året avslutats. För åstadkommande av riktiga taxeringar måste man

därför räkna med att såväl länsstyrelsernas taxeringssektioner som de lokala

skattemyndigheterna i stor utsträckning måste anlitas för sådana utredningar.

Skogsfastighet

Riksskattenämnden framhåller, att tillägg bör göras vid realisationsvinstberäkningen

för åtnjutna värdeminskningsavdrag för skog, och tilläggen

bör avse hela den tid under vilken fastigheten innehafts. Nämnden erinrar

om att det här ofta kan gälla betydande belopp. Frågan är därför från fiskal

synpunkt av betydelse. I utredningshänseende bör enligt nämnden denna

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

taxeringsfråga inte bereda taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga

några större svårigheter. Hos länsstyrelserna förs sedan år 1929 en särskild

skogsliggare, varifrån uppgifter kan hämtas angående storleken av åtnjutna

värdeminskningsavdrag för skog.

Motsvarande förslag framför flertalet länsstyrelser, som även framhåller

att hänsyn i förekommande fall bör tas till värdeminskningsavdrag på

grusfyndigheter och liknande, dvs. på grund av s. k. substansminskning.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, om inte vid beräkning av 6- procenttillägget den del av köpeskillingen som motsvaras av åtnjutna avdrag

för värdeminskning av skog bör upptas som en negativ post. Länsstyrelsen

anför som exempel att en person omedelbart efter inköp av fastighet

säljer skog från fastigheten för att därmed i större eller mindre grad finansiera

inköpet. Den försålda skogen kan ha utstämplats av säljaren men man

väljer att låta skogen övergå till köparen mot att han betalar en motsvarande

högre köpeskilling. Det är här delvis fråga om en investering på

mycket kort sikt av köparen. Det är inte tillfredsställande menar länsstyrelsen

att man i ett dylikt fall får olika beskattningsresultat beroende på

om parterna väljer att låta köparen överta skogsposten eller inte.

En minoritet i kammarrätten uppmärksammar också hithörande problem.

Med stöd av vissa sifferexempel ifrågasätts obegränsad återföring av värdeminskningsavdrag

för skog och substansminskning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar om kommitténs utgångspunkt

att normala vinster på jordbruk, egnahem, hyresfastigheter och industrifastigheter

så gott som undantagslöst bör vara skattefria. Kommitténs förslag

kan därför sägas innebära mer än rent formella jämkningar i fråga om

skogsbeskattningen. Länsstyrelsen anför.

Enligt kommitténs förslag kommer realisationsvinstbeskattningen att

tidsmässigt utsträckas och härigenom kommer beskattningen av skogstillväxten

i ett ökat antal fall att göras beroende av storleken av den realisationsvinst

som framkommer. Kommitténs förslag att tillåta uppräkning

av anskaffningskostnaden med 2 000 ler. och 6 % per år, medan avdrag för

värdeminskning — exempelvis ett avdrag för minskning av skogens ingångsvärde

— som åtnjutits före de tio senast förflutna beskattningsåren,

icke skall behöva återföras vid realisationsvinstberäkningen, synes nämligen

medföra att realisationsvinst sällan kommer att uppstå och att skogstillväxten

därför i många fall kommer att undgå beskattning. Enligt länsstyrelsens

mening bör skogstillväxt på fastighet innehavd mer än två år beskattas

såsom inkomst av jordbruksfastighet men denna vinst bör få avräknas

från den skattepliktiga realisationsvinst som kan ha uppkommit på

den överlåtna fastigheten.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund delar däremot kommitténs

uppfattning att det vid långa innehav kan vara svårt att exakt beräkna

värdeminskningsavdrag särskilt när det gäller värdeminskningsavdrag på

skog, varför den föreslagna begränsningen är praktisk. Förbundet instämmer

i kommitténs förslag.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Näringslivets skattedelegation konstaterar, att kommittén inte ansett sig

böra gå närmare in på de bestämmelser, som reglerar förhållandet mellan

realisationsvinst och intäkt av skog, och tillägger.

I stället hänvisas till att dessa frågor är föremål för särskild utredning.

Såvitt vi kunnat finna erfordras mer vittgående ändringar, än de kommittén

föreslagit, för att på rätt sätt lösa den konfliktsituation som kommer att

föreligga mellan beskattning för inkomst av skogsbruk och en evig kapitalvinstbeskattning.

Det synes knappast möjligt att vidta ändringar i kapitalvinstbeskattningen

utan en betydligt mer omfattande genomgång av bestämmelserna

rörande skogsbeskattningen än den som skett i det remitterade

betänkandet eller som kan ske under remissbehandlingen av detta.

Lämpligast torde därför vara att några åtgärder inte vidtas, då det gäller

kapitalvinstbeskattningen på fastigheter, innan den utredning som för närvarande

pågår på skogsbeskattningens område fullgjort sitt uppdrag. Redan

en ytlig granskning av de föreslagna författningsändringarna ger vid handen

att den tekniska samordningen i markvärdekommitténs förslag mellan

kapitalvinstbeskattningen och reglerna för beräkning av intäkt av skogsbruk

knappast ger ett riktigt uttryck för vad kommittén får antas ha

åsyftat. Bl. a. kan nämnas att frågan om tillägg för värdeminskningsavdrag

på skog är betydligt mer komplicerad än vad kommittén antagit.

Även lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund understryker, att det framlagda förslaget i fråga om realisationsvinstbeskattningen

skiljer sig så radikalt från de hittillsvarande reglerna

att det enligt dessa remissinstansers uppfattning svårligen låter sig

förenas med de nuvarande skogsbeskattningsreglerna. Gränsdragningen mellan

realisationsvinst och intäkt av skogsbruk måste därför vara helt klarlagd

innan en evig realisationsvinstbeskattning införs.

F örbättringskostnader

Kommitténs förslag, att — om förbättringskostnader på minst 5 000 kr.

nedlagts på en fastighet under ett år — även förbättringskostnaderna skall

vid realisationsvinstbeskattningen ökas med 6 c/c för varje påföljande helt

år, har berörts i några yttranden.

Riksskattenämnden finner det riktigt, att obetydliga förbättringskostnader

inte får inräknas i den anskaffningskostnad, som skall ligga till grund

för procenttilläggen. Beloppet 5 000 kr. finner nämnden också väl avvägt.

Är beloppet mindre, torde det i själva verket ofta röra sig om reparationsoch

underhållsarbeten. Nämnden befarar emellertid, att den av kommittén

föreslagna regeln kan föranleda åtskilliga tvister mellan de skattskyldiga

och taxeringsmyndigheterna och erinrar bl. a. om bevissvårigheterna för de

skattskyldiga, särskilt när det gäller längre tid tillbaka än tio år.

Kammarrätten ifrågasätter däremot, om kommitténs förslag i denna del

är skäligt. De skattskyldiga, som av kapitalbrist eller andra skäl tvingas

kontinuerligt verkställa förbättringar under en följd av år för årliga kost
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

nader understigande 5 000 kr., missgynnas i förhållande till dem som har

möjlighet att genomföra en större förbättring under ett år. Från rättvisesynpunkt

är det därför enligt kammarrättens mening att föredra att det

6-procentiga tillägget medges beträffande all förbättringskostnad. Några

större tillämpningssvårigheter bör detta inte medföra, eftersom hela förbättringskostnaden

är avdragsgill såsom anskaffningskostnad. Om den

skattskyldiges uppgifter härutinnan kan godtas, torde i allmänhet också

hans uppgifter om de år, under vilka förbättringarna skett, kunna godkännas.

Ett stort antal remissinstanser framför betänkligheter när det gäller möjligheterna

att kontrollera yrkanden om avdrag för främst förbättringskostnader.

Riksskattenämnden betonar, att det är angeläget att beskattningsreglerna

blir så enkla och lättillämpade som möjligt. Endast härigenom kan

taxeringsarbetet, med de resurser som står till buds, bemästras av taxeringsmyndigheterna.

Nämnden finner emellertid, att den av kommittén

föreslagna vinstberäkningen i vissa delar är svårtillämpad och erinrar om

att förslaget innebär bl. a. att den skattskyldige för lång tid förutsätts

bevara räkningar och allegat för att i framtiden rätt kunna beräkna, huruvida

realisationsvinst uppkommer eller ej vid avyttring av en fastighet. Erfarenheterna

från det årliga taxeringsarbetet ger enligt riksskattenämndens

mening vid handen, att tanken på en sådan redovisningsskyldighet

för längre tid tillbaka måste överges. Att vid förvärv utan vederlag, s. k.

benefika förvärv, utredningen skall avse även tidigare ägares kostnader är

ägnat att ytterligare belysa olägenheterna med den föreslagna ordningen.

Nämnden kan inte heller dela kommitténs uppfattning att taxeringsmyndigheternas

praxis är särskilt liberal i fråga om kravet på utredning i hithörande

sammanhang. Nämnden befarar att de skattskyldiga vid tillämpning

av de föreslagna reglerna för beräkning av realisationsvinst kan komma

att lida rättsförluster på grund av oförmågan att förebringa godtagbar utredning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår, att — för att kontrollarbetet

inte skall bli alltför komplicerat i de fall då förbättringskostnader uppgår

till förhållandevis ringa belopp -—■ dylika kostnader beträffande sådana

fastigheter som innehafts längre tid än två år skall beaktas endast, om de

uppgår till förslagsvis minst 2 000 kr. per år.

Det förekommer ofta, framhåller länsstyrelsen i Älvsborgs län, att den

skattskyldige inte kan styrka storleken av nedlagda kostnader för ny-,

till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastighet. Vad

gäller smärre kostnader i nyssnämnda och andra avseenden torde praxis

— såsom kommittén framhållit -—- hittills ha varit liberal. Den skattskyldiges

uppgifter har godtagits, om de verkat sannolika. Med hänsyn till den

ökade betydelse, som dylika kostnader vid ett genomförande av den före
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

slagna skattereformen får vid vinstberäkningen, bör enligt länsstyrelsens

mening ett uttryckligt stadgande införas, att kostnaderna för att kunna

beaktas vid beräkning av »anskaffningskostnad» skall kunna dokumenteras

av den skattskyldige. Det bör inte ankomma på taxeringsmyndigheterna

att pröva riktigheten av den skattskyldiges uppgifter genom att inhämta

upplysningar från byggnadsnämnder o. d. Utredningsarbetet torde

ändock med de föreslagna reglerna bli tillräckligt tidsödande och krävande.

Länsstyrelsen har då syftat på bl. a. svårigheterna att kontrollera, huruvida

avdrag tidigare år erhållits för sådana kostnader, som av den skattskyldige

uppges avse förbättringsarbeten och som hänför sig många år tillbaka

i tiden, under det att deklarationerna bevaras endast i sex år.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar, att beskattningsnämnderna

f. n. endast i ett fåtal fall behöver ta ställning till om vinst

uppkommit vid försäljning av fastighet, nämligen då innehavstiden understiger

tio år. Skulle kommitténs förslag genomföras måste däremot dylik

beräkning tillämpas vid ett mycket stort antal försäljningar av bebyggda

fastigheter. I och med att en permanent beskattning av försäljningsvinster

på fastighet införs måste problemet därför förutsättas få väsentligt större

omfattning i det praktiska taxeringsarbetet än hittills varit fallet. Om

tillämpningen inte skulle bli helt godtycklig måste enligt länsstyrelsens

mening dokumentation krävas angående kostnader för uppförande av

byggnad resp. förbättring av dylik vid beräkning av vinst i samband med

försäljning av fastigheter. Länsstyrelsen påpekar, att det i praktiken visat

sig svårt att erhålla handlingar från byggnadsnämnd redan då så förhållandevis

kort tid som tre å fyra år förflutit sedan nämnden fattat beslut angående

visst byggnadsärende.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att risk synes föreligga för

att taxeringsnämnderna inte finner sig ha tid eller kompetens att bedöma

en mängd oklara fall utan godtar redovisningen och eventuellt för närmare

granskning anmäler fallen till länsstyrelsernas taxeringssektioner.

Dessa måste redan nu på grund av arbetsbelastning och rekryteringssvårigheter

avstå från närmare granskning av åtskilliga deklarationer, som

inte utan fog anmäls för sådant ändamål. Skattskyldiga torde också komma

att i stor utsträckning förvänta eller göra anspråk på bistånd från

taxeringsmyndigheternas och även andra myndigheters sida. Det är naturligt,

om en skattskyldig drar sig för att bevisa riktigheten av sin uppfattning

om kostnaderna för exempelvis byggnads- eller dikningsarbeten,

som utförts för årtionden sedan.

Kontrollfrågan uppmärksammas även av Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund som beträffande förbättringskostnader uttalar.

Vad beträffar bevisfrågan i dylika sammanhang kan man inte begära

av de skattskyldiga, att de skall spara fakturor under längre tider enbart i

syfte att tillgodose bevisföringen i ett taxeringsärende, vars aktualitet kan

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

ligga mycket långt framåt i tiden. Erfarenhetsmässigt har de skattskyldiga

mycket svårt att bemästra liknande bevissituationer i andra förvärvskällor,

då den tid för vilken redovisning krävs ligger endast ett eller ett

par år tillbaka. Härtill kommer att den redovisning lagförslaget i detta

hänseende kräver kan avse lång tid före dess ikraftträdande. Det kan

alltså här vara fråga om fastighetsförvärv tjugu år eller mer tillbaka i tiden.

De skattskyldiga har inte haft anledning att spara fakturor från dylik

gången tid.

Lantbrukets skattedelegation konstaterar att de skattskyldiga ofta saknar

handlingar beträffande nedlagda förbättringskostnader. Delegationen

erinrar om de svårigheter som nu föreligger att vid inkomsttaxeringen i

fråga om t. ex. jordbruksfastigheter göra fördelning mellan avdragsgill reparations-

och underhållskostnad och icke avdragsgill förbättringskostnad.

Detta är en av de vanligaste processanledningarna i fråga om jordbruksfastighet,

framhåller delegationen. När sådana fördelningsproblem uppstår

i anslutning till att arbetet utförts bör det vara lätt att föreställa sig hur

processituationen blir några decennier senare i samband med realisationsvinstberäkning,

då måhända den byggnad, varpå arbetet gjorts, inte ens

finns kvar.

Förvärv genom arv, gåva och andra fång utan vederlag

Kommitténs förslag att skatt i princip skall erläggas för realisationsvinst

även om fastigheten förvärvats på annat sätt än genom köp, byte e. d. har

i regel godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Skånes handelskammare

och handelskammaren i Gävle anser dock att realisationsvinsten i dylika

fall liksom hittills bör vara skattefri. Länsstyrelsen i Hallands län föreslår,

att i fall då dödsbo avyttrar en fastighet inom två år från den avlidnes förvärv

endast 60 % av den framräknade vinsten beskattas. Full beskattning

skulle i sådana fall te sig stötande med hänsyn till att en skyndsam avveckling

av dödsbo i många fall kan dikteras av tvingande skäl och att en

snar avveckling allmänt sett är naturlig och önskvärd. Reglerna bör därför

icke utformas så att fastighetsinnehav kan fördröja upplösning av dödsbon.

Flera remissinstanser anser att arv- eller gåvotagare vid realisationsvinstberäkningen

bör kompenseras för den arvs- resp. gåvoskatt, som utgått i

samband med förvärvet, eventuellt genom ett schablonmässigt beräknat

tillägg till anskaffningsvärdet.

Riksskattenämnden anser, att taxeringsvärdet i arvfallen principiellt bör

uppräknas med samma procenttal som i tjugoårsfallen. I båda fallen skall

taxeringsvärdena uppräknas till realistiska saluvärden, som kan läggas till

grund för de årliga procenttilläggen. Om vid arvfallen hänsyn därjämte

skall tas till arvsskatten, borde taxeringsvärdet i arvfallen uppräknas, icke

med ett lägre utan med ett högre procenttal än vid tjugoårsfallen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

85

Den särskilda schablonregeln för egendom som erhållits genom arv etc.

tillstyrks av näringslivets skattedelegation, som uttalar bl. a.

I likhet med kommittén finner vi det nämligen principiellt riktigt att hänsyn

tas till att säljaren kan ha erlagt arvsskatt för den egendom han erhållit.

Vi anser emellertid att detta alltid bör beaktas och att även i de fall, då

arvtagaren vid vinstberäkningen upptar anskaffningskostnaden med utgångspunkt

från senaste köp eller med tillämpning av tjuguårsregeln ett

tillägg bör få ske. Detta tillägg bör motsvara en tredjedel av bouppteckningsvärdet

och det procentuella tillägget bör i vanlig ordning få göras på

denna del. På samma sätt bör gåvoskattebelastning beaktas.

Lantbrukets skattedelegation föreslår rätt för dödsbo att utan förändring

i äganderätten begära beskattning av fastighet som inte kan säljas utan

skattepåföljd, s. k. frivillig avskattning, och anför i denna del.

Dessa regler skulle lämpligen kunna utformas så att fastighetens allmänna

saluvärde läggs till grund för en realisationsvinstberäkning av föreslagen

typ. Det skulle ankomma på dödsboet att bestämma tidpunkten för avskattningen

—■ vanligen torde denna komma att ske inför ett förestående

arvskifte. Uppskattningen av allmänna saluvärdet bör kunna göras enkel

med hänsyn till att något skattekrav inte bortfaller även om fastighetens

värde skulle bli för lågt beräknat. Avskattningsvärdet kommer nämligen

att utgöra arvtagarens ingångsvärde, varför ett skattebortfall är uteslutet.

Bestämmelser om frivillig avskattning av fastighet i dödsbo skulle ge betydligt

bättre möjligheter att genomföra rättvisa arvskiften.

Den av kommittén föreslagna schablonregeln vid arv anser delegationen

vara föga generös om den jämförs med schablonregeln vid mer än tjuguårigt

innehav. Delegationen anför.

Bouppteckningsvärdet dvs. taxeringsvärdet året före dödsfallet är liksom

vid schablonregeln en dålig värdemätare. Om anskaffningskostnaden vid

nämnda regel fingerats till 150 % av taxeringsvärdet tjugu år före avyttringen

bör enligt delegationens uppfattning åtminstone samma beräkningsgrund

vara skälig vid arvsregeln. Därefter borde hänsyn tas till den

erlagda arvsskatten, så att ingångsvärdet vid arv schablonmässigt skulle

utgöra 180 (avrundat) % av bouppteckningsvärdet. Delegationen föreslår

att arvsregeln får denna utformning.

Å andra sidan framhåller Folksam, att schablonregeln vid arv torde innebära

att — om ägaren av en fastighet är till åren kommen — det liksom hittills

blir fördelaktigare att sälja efter hans bortgång än dessförinnan. Från

markpolitisk synpunkt är detta mindre lämpligt på grund av den utbudshämmande

effekten.

Familjeföretagens förening anser, att schablonregeln vid arv bör få tilllämpas

även vid fastighetsövergång genom gåva.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att anskaffningsvärdet vid de benefika

fången, som f. n. är undantagna från realisationsvinstbeskattning, bör

räknas generösare än enligt supplementärregeln för onerösa fång. Länsstyrelsen

anför.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

En egendoms anskaffningsvärde bör — om taxeringsvärdet skall tas till

utgångspunkt härför — beräknas på samma sätt vare sig försäljningen ligger

ett, tio eller tjugu år efter förvärvet. Enligt utredningsförslaget skulle

man uppnå den egendomliga effekten att om någon ärver en fastighet 1970

och säljer denna 1988, anskaffningskostnaden skulle beräknas till 133 1/3 %

av taxeringsvärdet 1969 men, om han väntar med försäljningen i ett år,

till 150 % av samma taxeringsvärde. I sistnämnda fall skulle samma

resultat uppnås, om fånget varit oneröst. Någon kompensation för arvsskatt

har alltså ej givits. Det synes länsstyrelsen rimligt, att taxeringsvärde

som grund för beräkning av ingångsvärde And realisationsvinstberäkning

alltid bör uppräknas med hänsyn till att taxeringsvärdet avsiktligt ligger

under det faktiska värdet och att kompensation för beräknad arvsskatt skall

ges därutöver. Sistnämnda tillägg kan beräknas till 20—30 % på samma

taxeringsvärde och bör under alla förhållanden icke bestämmas i brutet

tal.

Schablonregeln vid tjugo års innehav

Näringslivets skattedelegation anser det nödvändigt med en hjälpregel

av denna typ med hänsyn till de utomordentliga bevissvårigheter som möter

när det gäller att bedöma den skattskyldiges yrkande om tillägg för förbättringskostnader

i en avlägsen tid. Redan den av kommittén valda långa

tiden — tjugu år — ger enligt delegationens mening anledning till betänkligheter.

Delegationen finner det svårt att utan närmare utredning avgöra

hur den föreslagna regeln slår. I synnerhet beträffande skogsfastigheter,

där taxeringstekniken tidigare varit sådan att taxeringsnivån blivit ojämn

och värdet av skog på fastigheten ibland satts mycket lågt, kan besvärliga

situationer uppstå. Det skulle från denna synpunkt måhända vara motiverat

att medge en större uppräkning av värdet av växande skog. Det kan

vidare nämnas att sådana faktorer som förekomsten av grustäkter o. d. för

tjugu år sedan i många fall över huvud taget inte påverkade taxeringsvärdena.

Under förutsättning att övergångsbestämmelserna utformas i enlighet

med delegationens förslag anser sig delegationen dock kunna godta den

tjugoåriga alternativregehi.

En annan tidsgräns föreslår lantbrukets skattedelegation, nämligen femton

år.

Länsstgrelsen i Blekinge län ifrågasätter, om inte ändamålet med tjuguårsregeln

blev bättre tillgodosett om man anknöt till ett tio år gammalt taxeringsvärde.

Den föreslagna lagtexten synes enligt länsstyrelsen inte utesluta

att den antagna anskaffningskostnaden enligt schablonregeln får beräknas

med utgångspunkt från hela fastighetens taxeringsvärde utan reducering

med hänsyn till exempelvis gjorda försäljningar. Liknande synpunkter

anförs av länsstyrelserna i Hallands och Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Gotlands län ställer sig tveksam till tanken att ingångsvär
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 87

det skall få bestämmas enligt olika principer efter den skattskyldiges val

och anför.

Rätten att välja metod kan komma att medföra den verkan, som kommittén

velat undvika, nämligen en obenägenhet att sälja under viss, måhända

lång tid i avvaktan på att förutsättningar för beräkning enligt annan,

för den skattskyldige gynnsammare metod skall uppkomma. Regeln om

valrätt vid beräkning av ingångsvärdet torde emellertid icke kunna tilllämpas

beträffande utomlands belägen fastighet.

Domänstyrelsen som ifrågasätter om de föreslagna beskattningsreglerna

bör tillämpas vid avyttring av fast egendom tillhörande kronan påpekar att

domänverkets samtliga skogsfastigheter inom en och samma kommun utgör

en taxeringsenhet. I framtiden kan det med hänsyn härtill uppkomma praktiska

svårigheter vid tillämpningen av den schablonregel, som enligt lagförslaget

är avsedd att kunna användas i de fall, där fastigheten av den skattskyldige

innehafts mer än tjugu år.

Förlustavdrag

Remissinstanserna tillstyrker allmänt att möjligheterna att utnyttja avdrag

för realisationsförlust utvidgas, om man inför en i tiden obunden realisationsvinstbeskattning.

Kammarrätten erinrar om att kammarrätten i sitt yttrande över aktievinstutredningens

betänkande framhöll, att införande av en tidlös och av

säljarens fång oberoende realisationsvinstbeskattning skulle innebära att

realisationsvinst väsentligen blev att likställa med inkomst av annat slag

och att generell rätt till kvittning av realisationsförluster mot inkomst i

andra förvärvskällor därför borde medges. Denna ståndpunkt finner kammarrätten

i och för sig inte anledning frångå. Om å andra sidan lagstiftaren

inte är beredd att ompröva sitt beslut beträffande kvittning av förlust

vid aktieförsäljning, kan det synas konsekvent att i avseende på förlust vid

fastighetsförsäljning följa kommitténs förslag.

Överståthållarämbetet framhåller, att — då man frånkänt spekulationsmomentet

avgörande betydelse vid fastighetsförsäljningar — det synes mest

följdriktigt, att bestämmelserna angående förlustavdrag samordnas med

vinstbeskattningen på så sätt, att avdrag för förlust skall medges utan begränsning

det beskattningsår, då den uppstått, från inkomst av andra förvärvskällor.

Länsstyrelserna i Hallands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands

och Västerbottens län anser, att tiden för utnyttjande av avdrag

bör utsträckas till sex år i enlighet med vad som gäller enligt förordningen

om förlustutjämning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att det av betänkandet

inte framgår klart om realisationsförlust skall få beräknas med utgångs
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

punkt från taxeringsvärdet i stället för den verkliga köpeskillingen, då fastigheten

innehafts mera än tjugu år eller förvärvats genom arv, testamente

eller bodelning. Enligt länsstyrelsens mening bör vid beräkning av realisationsförlust

beräkning alltid ske med utgångspunkt från den verkliga anskaffningskostnaden.

Har fastighet förvärvats genom icke oneröst fång bör

förlustavdrag sålunda inte medges.

Länsstyrelsen i Värmlands län pekar på en särskild situation som kan

uppkomma om en del av en fastighet avyttras under ett år och resterande

del säljs under följande år. Det kan i så fall visa sig att man vid den första

proportioneringen hänfört alltför stor del av anskaffningskostnaden till den

kvarvarande fastighetsdelen. Vid den sista försäljningen framkommer därför

en realisationsförlust. Avdrag för sådan förlust torde i regel icke kunna

åtnjutas. Visserligen har de sakkunniga föreslagit att en realisationsförlust

får avdras från en realisationsvinst som uppkommer något av de tre närmast

följande åren, men efter den sista försäljningen är det osannolikt att

säljaren kommer att göra någon realisationsvinst av den storleksordningen

att förlusten kan avräknas däremot. Länsstyrelsen anser därför att en rätt

att avräkna realisationsförlust mot tidigare realisationsvinst på förut sålda

delar av samma fastighet bör införas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att antalet fall där avdragsrätt

för realisationsförlust enligt kommitténs förslag kan utnyttjas måste bli

förhållandevis få men att bestämmelserna det oaktat kan förutses leda till

betydande svårigheter i det praktiska taxeringsarbetet. Länsstyrelsen avstyrker

förslaget i denna del.

Näringslivets skattedelegation yrkar, att avdrag för realisationsförlust vid

avyttring av fastighet får åtnjutas, även om någon motsvarande realisationsvinst

inte föreligger. Avdragsrätten bör även få åtnjutas oberoende av i vilken

kommun förlusten uppstått. Om nu inte bara aktieområdet utan även

fastighetsområdet blir föremål för en evig kapitalvinstbeskattning, bör förnyad

ställning tas till frågan om avdragsrätt för kapitalförluster. Delegationen

frågar hur exempelvis en kapitalförlust på byggnad i samband med

eldsvåda skall bedömas, om byggnader som undergår värdeökning blir föremål

för vinstbeskattning. Delegationen tillägger.

Markvärdekommittén har inte avsett att göra några ändringar i sättet för

beräknande av försäljningssumman och bestämmande av tidpunkten för

beskattningens inträde. I gällande lagstiftning saknas i huvudsak regler för

detta men genom avgöranden i regeringsrätten har vissa normer utbildats.

Det är emellertid angeläget att dessa normer underkastas en kritisk granskning

om en evig kapitalvinstbeskattning införs. Situationen blir nämligen

då en helt annan än tidigare och regler som kunnat accepteras med hänsyn

till möjligheten för de skattskyldiga att undgå beskattning genom att skjuta

på en försäljning blir kanske inte lika lämpliga i ett sådant läge.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

89

Tomträtt

Flera remissinstanser, bland dem riksskattenämnden, anser att även

förste innehavaren av tomträtt bör få tillgodoräkna sig procenttillägg på

hela köpeskillingen vid förvärvet. Likaså bör tillägg till anskaffningskostnaden

få ske för byggnad som den skattskyldige själv låtit uppföra på ofri

grund.

Arronderingsförsäljning m. m.

Lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

understryker, att en förutsättning för att den nuvarande takten i

jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering skall kunna hållas är att

sådana försäljningar av fastighet eller fastighetsdel, som ingår som ett led

i dylik rationalisering, inte blir beskattade. Dessa remissinstanser finner

därför den av kommittén föreslagna undantagsregeln väl motiverad. Liknande

uttalanden görs av lantbruksnämnderna i Malmöhus, Göteborgs och

Bohus samt Värmlands län.

Lantbruksstgrelsen erinrar om att kommittén föreslår, att skattefriheten

vid arronderingsförsäljningar skall behållas men att rätten att beräkna

innehavstid för ersättningsfastighet längre än denna innehafts skall utgå.

Motiveringen för ändringen är att den skattepliktiga delen av vinsten efter

två års innehav reduceras till 60 % och att dylika ersättningsfastigheter

inte annat än i sällsynta undantagsfall kommer att säljas inom kortare

tid. Lantbruksstyrelsen ställer sig mycket tveksam till den föreslagna inskränkningen

av skattelättnaden vid framtida försäljningar av arronderingsfastigheter.

Visserligen torde antalet dylika fall bli obetydligt, men

man kan enligt styrelsen inte bortse från den psykologiska effekten och

varje åtgärd som kan försvåra jordbruksrationaliseringen bör om möjligt

undvikas.

Överlantmätaren i Kronobergs län påpekar, att det bör uppmärksammas,

att bedömningen om arronderingsförsäljning skall anses föreligga görs av

lantbruksnämnderna, dvs. av organ som kan vinna lättnad i sin verksamhet

genom tillämpningen av denna skatteregel. Den skattebefrielse som vinns

kan i vissa fall uppgå till så stora belopp och vara av sådan omfattning att

det från allmän rättvisesynpunkt ter sig stötande att skattebefrielse medges

för enbart detta slag av försäljningar.

Riksskattenämnden anser sig inte kunna tillstyrka att full skattefrihet bibehålls

för realisationsvinster vid avyttring av fastigheter såsom led i åtgärder

för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. Nämnden

kan inte finna, att skäl föreligger att ge sistnämnda ändamål prioritet i

skattesammanhang framför tvångsförsäljning vid expropriation.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätten samt länsstyrelserna i

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:is proposition nr 153 år 1967

Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands och Örebro län samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. Länsstyrelsen i Blekinge län tillägger.

Då spekulationssyftet, som tidigare motiverat en tidsbegränsad beskattning,

saknas såväl vid avyttring genom expropriation som vid arronderingsförsäljning,

bör beskattningen utformas lika i dessa fall. Som ytterligare

stöd för att samma regler bör gälla i dessa fall kan anföras, att om en kommun

utövar sin förköpsrätt —- förköpsrätten får ju enligt kommitténs förslag

företräde framför en för arrondering avsedd försäljning — blir realisationsvinsten

enligt kommitténs förslag skattepliktig. Därjämte skulle den

praktiska fördelen uppnås, att man undvek tvister om när en fastighetsavyttring

skall anses som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets

yttre rationalisering eller inte.

Statens naturvårdsnämnd framhåller, att samma skäl som åberopats vid

arronderingsförsäljningar motiverar skattefrihet för vinster vid försäljningar

för naturvårdsändamål.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län gör följande uttalande.

Förslagets kärnpunkt synes vara att man velat finna en metod, varigenom

man med hjälp av beskattningen skall underlätta kommunernas markförvärv

och samtidigt verka för att markpriset hålles så lågt som möjligt.

Om man bortser från att vissa skattskyldiga därigenom skulle erhålla oförtjänta

skatteförmåner, skulle den enklaste metoden i så fall vara något slag

av skattelindring vid överlåtelse av mark till kommun. I vad gäller realisationsvinstbeskattning

synes markupplåtelse till kommun utan olägenhet

kunna likställas med tvångsförsäljning, eftersom kommun i de flesta fall

har möjlighet att expropriera erforderlig mark. En sådan regel skulle föra

med sig att säljare av mark vid avyttring till kommun kunde nöja sig med

lägre pris än eljest. Annorlunda ställer sig saken vid markförsäljning i rörelse,

men också i sådant fall synes någon form av skattelindring vid avyttring

till kommun kunna genomföras, så att säljaren funne fördelaktigare

att sälja till kommun än till enskild person.

Liknande synpunkter anförs av lantbruksnämnderna i Gävleborgs och

Västernorrlands län.

Tvångsförsäljning

Kommittén föreslår att undantagsregeln vid tvångsförsäljning tas bort

och att således tvångsförsäljningar skattemässigt behandlas på samma sätt

som frivilliga försäljningar, dock att vid kortare innehav än två år endast

60 % av den framkomna vinsten blir skattepliktig.

Lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

anser att kommitténs förslag i fråga om realisationsvinst vid expropriation

och annan tvångsförsäljning måste kompletteras med en regel som,

då ny fastighet anskaffas till ersättning för den exproprierade, möjliggör

att skatteavräkningen förskjuts till den tidpunkt då den nya fastigheten avyttras.

Tekniskt synes detta kunna lösas så att anskaffningskostnaden för

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

den nya fastigheten minskas med hela den framräknade realisationsvinsten

på den exproprierade fastigheten. Detsamma bör gälla vid delexpropriation.

Näringslivets skattedelegation understryker, att — om uppskov med beskattningen

inte medges då försåld fastighet reinvesteras — det enligt delegationens

mening är nödvändigt att hänsyn tas till den speciella situation som

är för handen, då en försäljning framtvingas genom det allmännas handlande,

så att överlåtaren inte kommer i ett sämre skatteläge än om han haft

möjlighet att själv bestämma om och när lian önskar försälja fastigheten.

Delegationen tillägger.

Även enligt kommitténs förslag blir emellertid tidpunkten i många fall

avgörande för frågan om beskattning skall ske eller ej och för frågan om

beskattningens höjd. Situationer kan nämligen förekomma, då fastighetsägaren

skulle kunna undvika beskattning genom att skjuta på försäljningen

något eller några år. Härigenom skulle han t. ex. kunna erhålla ytterligare

procentuella tillägg eller vid tillämpning av alternativregeln få en gynnsammare

utgångspunkt för beräkning av anskaffningskostnaden. Tidpunkten

för försäljningen får enligt kommittéförslaget också betydelse för skattebelastningen;

fastighetsägaren betas genom expropriationen möjligheten

att verkställa försäljningen så att verkningarna av progressionen minskas.

Liknande synpunkter anförs av Kooperativa förbundet.

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges villaägareförbund och Sveriges fastighetsägareförbund

yrkar avslag på förslaget om införande av realisationsvinstbeskattning

vid expropriation. Även länsstyrelserna i Älvsborgs och

Jämtlands län anser att vinst som uppkommer vid expropriation bör vara

skattefri.

Expropriationsutredningen påpekar, att frågan om beskattning av expropriationsersättning

hänger nära samman med de principer, som bör ligga

till grund för bestämmande av sådan ersättning, en fråga som utredningen

f. n. har under övervägande. Frågan om hänsyn bör tas till skattekonsekvenserna

vid bestämmande av expropriationsersättningen kan, framhåller

utredningen, inte sägas ha blivit alldeles otvetydigt besvarad i hittillsvarande

rättspraxis. Utredningen anför.

Från lagstiftningspolitisk synpunkt synes föga önskvärt, att expropriationsdomstolarna

i större utsträckning betungas med överväganden angående

expropriationernas skatterättsliga konsekvenser, allrahelst som dessa

konsekvenser ofta kan bli rätt svåra att klarlägga. Om expropriationsersättning

beskattas i mera avsevärd mån, skulle emellertid kunna göras gällande

att utfallet av beskattningsreglerna bör beaktas t. ex. i det fall att

expropriationser sättning tillmätes för att möjliggöra ersättningsanskaffning.

Det förtjänar framhållas att en liknande problemställning inträder, om expropriationsersättning

skulle konsekvent undantas från skatteplikt. I så

fall skulle övervägandena komma att gälla frågan om inte expropriationsersättningen

borde reduceras, när expropriaten undgår en beskattning, som

eljest med större eller mindre sannolikhet skulle ha inträtt inom nära förestående

tid. Ståndpunktstagandet skulle härvid försvåras genom nödvändigheten

av att också ta hänsyn till inteckningshavares och andra rättsägares

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

intressen. Nu anförda omständigheter synes böra uppmärksammas, när det

gäller att ta ståndpunkt till frågan, huruvida och vid vilken tidpunkt det

föreliggande förslaget till beskattning av expropriationsersättning hör genomföras.

Engångsersättningar

Lantbrukets skattedelegaiion erinrar om att kommittén föreslagit bibehållande

av den nuvarande bestämmelsen att upplåtelse för obegränsad tid

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet mot engångsersättning jämställs

med avyttring av fastighet. Hittills har alltså sådana ersättningar alltid

varit skattefria om fastigheten innehafts mer än tio år. Motsvarande har

oftast gällt även om innehavstiden varit kortare än tio år, eftersom tvångssituation

i flertalet fall förelegat. Uppgörelserna är i allmänhet frivilliga och

ersättningsgrunderna fastslagna i praxis. Delegationen anför.

I den mån skattepliktig realisationsvinst enligt förslaget uppkommer får

man räkna med att markägarna i fortsättningen blir mindre benägna att

godtaga frivilliga uppgörelser. Dessutom torde de nuvarande ersättningsgrunderna

komma att ställas under diskussion med de praktiska olägenheter

detta medför. Vid framdragande av kraftledningsgator och vägar samt

vid vattenregleringar berörs ofta många markägare och ersättningsbeloppens

storlek varierar starkt. Det blir följaktligen fråga om ett stort antal

realisationsvinstberäkningar — därvid bl. a. fastighetens hela värde skall

fastställas — vilket leder till att dels markägarna dels och framförallt taxeringsmyndigheterna

blir hårt belastade om beräkningarna skall upprättas

och kontrolleras med omsorg.

Delegationen pekar på de problem, som kommitténs förslag medför vid

upplåtelse av skogsmark och vid avlösning av undantagsförmåner på jordbruksfastighet,

problemställningar som kommittén inte alls berört. Enligt

delegationens mening bör beskattningen av engångsersättningarna uppskjutas

till den tidpunkt då slutlig avyttring av fastigheten sker.

Näringslivets skattedelegation anser, att upplåtelser av nu angiven art tills

vidare bör beskattas på samma sätt som hittills men med det undantaget

att upplåtelser för bostadsändamål behandlas som försäljning av fastigheten.

Delegationen anför.

I dagens samhälle sker upplåtelser av denna art i stor omfattning i synnerhet

på landsbygden. Jordbrukare och skogsföretag t. ex. upplåter mark

för kraftledningar, vägar och liknande och särskilt vid stora arealer kan

sådana upplåtelser förekomma mycket ofta. Den föreslagna regeln skulle

därför fordra en omräkning av anskaffningskostnaden för fastigheten i fråga

med jämna mellanrum. Det torde knappast vara möjligt för taxeringsmyndigheterna

att utöva erforderlig kontroll av att rätt anskaffningskostnad

läggs till grund för beräkningen med mindre fastigheterna kontinuerligt

uppförs i särskilda register på samma sätt som man nu gör beträffande

skogsförsäljning. Erfarenheterna av dessa senare liggare ger emellertid vid

handen att ett sådant system knappast kan fås att fungera oklanderligt.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Ackumulerad inkomst

Kommitténs förslag att reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst liksom hittills inte skall vara tillämpliga på realisationsvinster

har godtagits eller lämnats utan erinran av det helt övervägande antalet

remissinstanser. I några yttranden uttalas dock en annan uppfattning.

Kammarrätten och länsstyrelsen i Södermanlands län anser att dessa

bestämmelser av principiella skäl bör göras tillämpliga på realisationsvinster

vid fastighetsförsäljningar.

Länsstyrelsen i Kalmar län säger sig i princip dela kommitténs uppfattning

men befarar, att ägare av begärliga tomtområden söker kompensera

sig för att reglerna om ackumulerad inkomst ej blir tillämpliga på det sätt,

att sådant område säljs genom ett flertal — högst fjorton — delförsäljningar.

Härigenom motverkas i viss mån syftet med den föreslagna lagstiftningen.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att några nämnvärda praktiska

olägenheter inte torde uppkomma genom en sådan utvidgning av

tillämpningsområdet. Om så ej sker måste man räkna med att presumtiva

säljare söker fördela försäljningen under flera år för att undvika de starkt

progressiva verkningar av inkomstbeskattningen, som skulle inträda om

hela fastigheten försålts med eu större skattepliktig vinst. Detta kan motverka

kommunernas markförvärv. Liknande synpunkter anförs av Svenska

byggnadsentreprenör för eningen.

Lantbrukets skattedelegation anser, att undantag i vissa fall bör göras

från huvudregeln att realisationsvinst inte betraktas som ackumulerad inkomst.

Delegationen har särskilt uppmärksammat att — då vid avyttring

av fastighet med växande skog kollision inträffar mellan skogsbeskattningsreglerna

och realisationsvinstreglerna — skogsinkomsten endast delvis

faller under reglerna för ackumulerad inkomst. Delegationen anser att

hela det beskattade beloppet i sådana fall bör anses som ackumulerad inkomst.

Motsvarande betraktelsesätt anser delegationen bör läggas på de

fall då återvunna värdeminskningsavdrag på fastighet beloppsmässigt

överstiger hela realisationsvinsten och när vinsten beror på att ägaren

under en följd av år själv utfört en stor del av ny-, till- och ombyggnadsarbeten

eller förbättringsarbeten.

Kontrollsvårigheter

Utredningens förslag att de skattskyldiga skulle behöva lämna endast en

summarisk redovisning för köpeskilling m. in., om de förmenar att realisationsvinst

inte uppkommit, kritiseras i ett flertal yttranden. Sålunda anser

riksskattenämnden att de skattskyldiga redan i deklarationen bör lämna

alla uppgifter för bedömande av frågan om realisationsvinst föreligger eller

ej
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Överståthållarämbetet ifrågasätter, om inte kommitténs förenklingssträvanden

när det gäller de skattskyldigas uppgiftsskyldighet har gått för

långt. Ämbetet syftar på att skattskyldig, som har den åsikten, att vinst

ej uppkommit, skall behöva lämna uppgift om köpeskillingen vid förvarvet

av fastigheten endast »om så kan ske utan olägenhet» och dessutom

att kostnad för eventuell åbyggnad bör få uppges med ungefärligt belopp.

För att taxeringsmyndigheterna inte skall behöva betungas med tidsödande

kontrollundersökningar är det enligt ämbetets mening lämpligare, att

de skattskyldiga åläggs att utan inskränkningar lämna ifrågavarande uppgifter.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår, att de citerade orden utgår eller

att undantagsstadgandet begränsas till fall då särskilda svårigheter att

lämna uppgifter föreligger. Det synes enligt länsstyrelsen inte lämpligt

att uppgiftsskyldighetens omfattning görs beroende av den skattskyldiges

bedömande.

Inte heller Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser att den

föreslagna »cirkadeklarationcn» kan godtas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, att det redan vid tillämpning

av nu gällande regler i de flesta fall är svårt att skaffa fram korrekta

uppgifter om avdragsgilla kostnader vid realisationsvinstberäkningen. Svårigheterna

kommer att bli betydande vid tillämpning av nu föreslagna bestämmelser,

eftersom 6-procenttillägget grundas på storleken av anskaffnings-

och förbättringskostnader. Vid tillämpning av huvudregeln enligt förslaget

kan kostnaderna av nyssnämnda slag komma att ligga mycket långt

tillbaka i tiden och de blir i de flesta sådana fall omöjliga att fastställa såväl

till belopp som exakt datum.

Speciella svårigheter uppkommer enligt lantbrukets skattedelegation vid

försäljning av skogsfastigheter och fastigheter som schablontaxerats. Problemet

att åstadkomma en korrekt realisationsvinstberäkning efter lång

innehavstid är svårlöst. Delegationen har den bestämda uppfattningen att

frågan icke kan lösas vid den tidpunkt då försäljningen genomförs utan

att alla uppgifter som är behövliga för den framtida realisationsvinstberäkningen

måste redovisas i varje års deklaration och årligen prövas av

taxeringsmyndigheterna. Det innebär med andra ord att en form av fastställelsetalan

måste införas. Delegationen föreslår att till varje års deklaration

skall för varje fastighet eller fastighetslcomplex fogas en särskild

bilaga enligt fastställt formulär, på vilken redovisas alla händelser av

betydelse för den framtida realisationsvinstberäkningen.

Andra yttranden om kontrollsvårigheterna har redovisats i det föregående,

bl. a. under rubrikerna »Proportionering av anskaffningskostnad

m. m.», »Förbättringskostnader» och »Engångsersättningar».

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

95

Övriga frågor angående realisationsvinstbeskattningen

Riksskattenämnden och länsstyrelsen i Stockholms län påpekar, att ett

system med en till tiden obunden realisationsvinstbeskattning aktualiserar

frågan om liur ersättning på grund av brandförsäkring på byggnad skall behandlas

efter införandet av nämnda system.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att kommittén inte närmare ingått

på frågan i vad mån den omständigheten, att en byggnad på fastighet

borttagits eller förstörts före försäljningen, i och för sig skall inverka på

beräkningen av anskaffningskostnaden och tilläggen därå. Länsstyrelsen erinrar

om att kostnaden för ny byggnad i princip utgör förbättring.

Även lantbrukets skattedelegation berör de praktiska problem, som uppstår

vid brandskador, i ett system med evig realisationsvinstbeskattning. Delegationen

anför.

Olika situationer kan uppkomma, dels den, där den genom brand förlorade

byggnaden icke ersätts, dels den, där byggnaden ersätts men kostnaden

avviker uppåt eller nedåt från brandskadeersättningen. I det första fallet

måste uppenbarligen det ursprungliga ingångsvärdet reduceras, i vart

fall om den icke ersatta byggnaden representerar en större andel av detta.

Kommittéförslaget ger emellertid, såvitt delegationen kunnat finna, icke

utrymme för någon sådan reducering vare sig vid tillämpning av huvudregeln,

schablonregeln eller arvsregeln. I det andra fallet bör i princip det ursprungliga

ingångsvärdet korrigeras med hänsyn till värdenedgången efter

brand, varefter den faktiska kostnaden för ny-, till- och ombyggnad och i

detta fall även reparation skall tilläggas som förbättringskostnad.

Delegationen tar även upp frågan, hur underlaget för substansminskningsavdrag

i grustag och andra likartade fyndigheter skall framräknas.

Delegationen anför.

Det förefaller naturligt att vid en evig realisationsvinstbeskattning anknyta

underlaget för substansminskning till det värde som vid en försäljning

av grustäkten som sådan hade fått avräknas vid realisationsvinstberäkning.

Även om den nu diskuterade frågan i och för sig inte direkt hör samman

med realisationsvinstbeskattningen anser delegationen det angeläget att frågan

löses i anslutning till realisationsvinstreglerna så att beskattningssituationen

i fortsättningen blir helt klarlagd.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Tomtrörelsebeskattningen

Allmänna synpunkter

Det framhålls allmänt i remissyttrandena att rättsläget beträffande tomtrörelsebeskattningen

är svåröverskådligt och att gränsdragningsproblemen

är många. Begreppet tomtrörelse bör därför enligt remissinstansernas mening

närmare regleras i KL så att föreliggande tillämpningssvårigheter och

gränsdragningsproblem i möjligaste mån undanröjs.

Remissinstanserna har i regel i princip godtagit att till grund för en gränsdragning

mellan tomtrörelse och icke yrkesmässig verksamhet läggs en schablon

med visst antal försäljningar, som skall konstituera rörelse.

Det understryks dock från flera remissinstanser att en från början yrkesmässigt

inriktad verksamhet alltid måste beskattas som rörelse. Sålunda

anser riksskattenämnden, att varken praktiska eller principiella skäl kan

åberopas för att inkomsten av en från början yrkesmässigt inriktad verksamhet,

bestående av försäljning av fastigheter eller tomter, skall inkomstbeskattas

efter andra och förmånligare grunder än annan yrkesmässig försälj

ningsverksamhet. Nämnden anför.

Det av kommittén föreslagna tomtrörelsebegreppet innefattar även handel

med fastigheter, i den mån handeln avser markområden för bebyggelse.

Den del av handeln, som eventuellt består i bebyggda markområden, faller

däremot utanför tomtrörelsen. En rörelseidkare, som driver handel med

fastigheter, skall sålunda i förekommande fall enligt kommitténs förslag

tillämpa olika beskattningsregler för olika delar av sin handelsverksamhet

med fastigheter. Riksskattenämnden kan för sin del inte förorda en dylik

ordning. Enligt riksskattenämndens mening bör all handel med fastigheter

följa samma beskattningsregler, oavsett om lagret består av för bebyggelse

avsedd mark eller inte. Riksskattenämnden anser även att, om en skattskyldig

föranstaltar om avstyckning av ett mycket stort antal tomter på en av

honom innehavd fastighet eller eljest vidtager sådana åtgärder att det därav

klart framgår, att han har för avsikt att driva rörelse genom styckevis

avyttring av markområden, rörelse bör anses föreligga redan i och med den

första försäljningen.

Nämnden anser att gränsdragningen bör kunna ske enligt följande principer.

1. Finns på den skattskyldiges egendom byggnadsplan eller byggnadsplaner

omfattande tillhopa minst tio tomter, skall tomtstyckningsrörelse anses

föreligga redan vid första tomtförsäljningen. Detta bör gälla oavsett vem

som tagit initiativet till upprättandet av byggnadsplan på fastigheten.

2. Finns på den skattskyldiges egendom icke sådan byggnadsplan och

har den skattskyldige under senaste tioårsperiod icke avyttrat mer än nio

tomter eller markområden, skall rörelse icke anses föreligga.

Det sålunda skisserade regelsystemet bör enligt nämndens mening dock

inte gälla i fråga om bolag eller ekonomisk förening, vars verksamhet i vä
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

sentlig mån avser markförsäljning eller avyttring av fastigheter. Dylika juridiska

personer skall enligt nämnden undantagslöst anses driva rörelse.

Frågan om verksamheten i väsentlig mån avser fastighetsförsäljning bör

enligt nämnden överlämnas åt praxis för bedömande. Det synes vidare enligt

nämnden böra utsägas, att till tomtrörelse inte skall hänföras sådana

markförsäljningar, som sker från företag till anställda i syfte att bereda

de anställda bostad eller som avser att bereda de anställda tillgång till serviceanläggningar

i orten.

Även kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs och Jämtlands län samt allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden anser det stötande att en fastighetsägare,

som enligt hittills vedertagna begrepp redan från början driver

en rörelse — t. ex. en juridisk person med ändamål att driva tomtrörelse —

inte skall beskattas för inkomst av rörelse för vinst vid de fjorton första

tomtförsäljningarna.

Överståthållarämbetet anför.

Som tidigare framhållits innebär förslaget, att en helt ny princip införs,

när det gäller beräkningen av rörelseinkomst. I motsats till vad som är fallet

för alla andra slag av rörelser skall således, när det är fråga om tomtstyckningsrörelser,

vinster, som har sin grund i penningvärdets förändring,

ej bli föremål för beskattning. Oavsett de motiv, som kommittén av markpolitiska

och andra skäl har ansett föreligga för en sådan lösning, torde

det allmänt ej kunna sägas, att härigenom kommer att uppnås en likformig

och rättvis beskattning.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar bl. a.

De föreslagna reglerna avser att liberalisera beskattningen av tomtrörelse

men de kan i sin grova schablonisering även i vissa fall innebära en

skärpning. Så kan exempelvis bli fallet om en person, som försålt tomter

från en fastighet, ärver en annan fastighet varå tomtförsäljning ej bedrivits,

och därefter avyttrar den sistnämnda i ett sammanhang. Enligt nuvarande

praxis torde en dylik avyttring som regel ej vara hänförlig till rörelse.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att tomtstyckningsföretagens

verksamhet karaktäriseras bl. a. av en strävan att snabbt omsätta sina

marktillgångar. I och för sig kan de föreslagna vinstberäkningsreglerna

därför enligt länsstyrelsens mening icke antas komma att ytterligare stimulera

dessa företags utbud av mark. Däremot kan bestämmelserna göra

tomtexploatörerna benägna att, med en bibehållen vinst, betala mer för fastigheter

än vad annars skulle vara fallet. Även från den synpunkten att ett

företag kan bedriva både tomtrörelse och byggnadsrörelse och att skiljelinjen

mellan dessa rörelsegrenar kan bli svår att dra synes de föreslagna

generösa reglerna för vinstberäkning vara olämpliga i kvalificerade fall av

tomtrörelse.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar om, att beskattning av tomtförsälj
4

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 153

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

ning tidigare ofta skedde på så sätt, att viss procent av försäljningssumman

upptogs som skattepliktig intäkt. Länsstyrelsen anför.

Detta förfaringssätt har numera i princip underkänts av skattedomstolarna.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är emellertid en lösning av tomtrörelsebeskattningen

enligt denna metod väl värd att prövas. Därvid kan

bruttovinsten av rörelsen bestämmas till viss procent av försäljningssumman

och skattskyldig, som haft kostnader för planläggning m. in., erhålla

avdrag för dessa. En sådan utformning är enkel i tillämpningen och behöver

knappast medföra några ogynnsamma markpolitiska verkningar.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att beskattning som för inkomst av rörelse

bör äga rum redan från början om verksamheten redan på förhand

kan beräknas komma att omfatta ett visst antal tomter, förslagsvis tio.

Därest verksamheten i fråga först vid en senare tidpunkt kan beräknas

komma att omfatta sålunda föreskrivet antal tomter, inberäknat dessförinnan

redan sålda, synes beskattning som för inkomst av rörelse i stället böra

äga rum från denna senare tidpunkt. I övrigt synes enligt länsstyrelsens mening

förekommande markförsäljning böra beskattas i enlighet med bestämmelserna

för realisationsvinst. I den mån vederbörande sålunda något eller

några år kommit att beskattas för inkomst av tomtrörelse, synes samtliga

kommande tomtförsäljningar från samma område eller fastighet böra

beskattas efter enahanda grunder, oavsett om några försäljningar inte

skulle förekomma under en längre eller kortare tid.

Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår en regel av innehåll, att den skattskyldige

skall ha möjlighet att påkalla beskattning såsom för rörelse även

om kravet på femton försäljningar inte är uppfyllt. Det kan enligt länsstyrelsen

ifrågasättas om inte — om fastigheten innehas blott för att utnyttjas

i tomtrörelse — sådan beskattning borde kunna ske även mot den skattskyldiges

vilja.

Även lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund anser, att frågan om tomtrörelsebeskattning bör direkt anknytas

till förekomsten av stadsplan eller byggnadsplan. Delegationen anför.

Vid en riktig tillämpning av 1947 års byggnadslag torde möjligheterna

att i nämnvärd omfattning exploatera mark utan detaljplan vara ytterst

begränsade. Glesbebyggelserätten tillåter ingen större aktivitet. I den mån

den utnyttjas, kan verksamheten knappast bedrivas i sådan omfattning och

med sådan regelbundenhet, att gängse rörelsekriterier blir uppfyllda. Försäljning

av mark, belägen utom detaljplan, bör därför enligt delegationens

uppfattning alltid beskattas enligt realisationsvinstreglerna liksom försäljning

på en gång av planområde, som ej tidigare gått i handel och från vilket

ingen tomtförsäljning skett.

Delegationen föreslår, att rörelse skall anses inledd i och med första försäljningen

av en enstaka tomt från planområdet. Den del av fastigheten,

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

som ligger under detaljplan, förvandlas i och med detta till omsättningstillgång

i tomtrörelsen. Återstoden av fastigheten skall däremot inte anses

ingå i rörelsen. Delegationen föreslår dock en undantagsregel av innebörd,

att enskild markägare, som inte förut drivit tomtrörelse, inte skall anses

inleda sådan rörelse om han exploaterar ett planområde, varifrån han kan

avyttra högst tio tomter. Ett villkor därutöver bör vara, att förutsättningar

saknas att inom överskådlig tid upprätta ytterligare byggnadsplan på fastigheten.

Den föreslagna undantagsregeln skall enligt delegationen inte

gälla, om fastighet förvärvats genom köp och byggnadsplan eller stadsplan

funnits upprättad redan vid tidpunkten för förvärvet. Delegationen understryker

att dess förslag knappast skulle medföra en lindring jämfört med

markvärdekommitténs. För det första torde det vara få markägare som

utan detaljplan kan åstadkomma så många försäljningar som femton stycken

under en tioårsperiod. För det andra torde den markägare, som trots

allt har möjlighet uppnå detta tal, medvetet komma att begränsa sitt utbud

därhän, att rörelse inte inleds.

Domänstyrelsen betonar, att omständigheterna vid domänverkets försäljning

av markområden för bebyggelse är sådana, att de föreslagna bestämmelserna

om förutsättningarna för tomtrörelsebeskattning uppenbarligen

inte bör tillämpas vid dylik försäljning. Domänverket bedriver ej

tomtrörelse i vinstsyfte; tomtförsäljningarna är av begränsad omfattning

och sker endast för att tillgodose behovet hos kommuner och enskilda.

Antalet sålda tomter som gräns

Som redan nämnts har remissinstanserna i regel i princip godtagit att

till grund för en gränsdragning mellan tomtrörelse och yrkesmässig verksamhet

läggs en schablon med visst antal försäljningar, när det icke är

fråga om en från början yrkesmässigt inriktad verksamhet.

Näringslivets skattedelegation, lantbrukets skattedelegation och Kooperativa

förbundet tillstyrker förslaget, att tomtrörelse inte skall anses föreligga

förrän den skattskyldige sålt femton tomter eller andra för bebyggelse avsedda

områden under en tioårsperiod. Detta möjliggör att sedvanlig tomtförsäljning

i mindre skala undgår att beskattas som tomtrörelse. I yttrandena

understryks emellertid att man vid beräkning av antal sålda tomter,

som blir avgörande för om tomtrörelse föreligger eller ej, måste bortse

från försäljningar från ett företag till dess anställda eller till en kommun

med indirekt samma syfte, nämligen att bereda bostäder åt anställda vid

företaget, eller för att ordna med lämplig planering för parker, gator o. d.

Näringslivets skattedelegation tillägger.

Vi vill även framhålla att speciella förhållanden föreligger för skattskyldiga

som har stora markinnehav. Ett företag kan t. ex. ha avsevärda skogsområden,

ofta med redan bebyggda torp och liknande, vilka företaget nu
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

mera saknar anledning att underhålla och därför önskar upplåta åt utomstående.

Företag med sådana stora domäner skulle bli praktiskt taget helt

avskurna från möjligheten att sälja tomter utan att tomtrörelse skulle föreligga.

Detta kan inte vara rimligt utan hänsyn måste på ett eller annat sätt

tas till storleken av den innehavda marken, i annat fall inträder här en

avsevärd skärpning i förhållande till nuvarande rättstillämpning.

Lantbrukets skattedelegation understryker, att expropriationsfall inte

skall inräknas i de femton upplåtelser som skall konstituera rörelse. Delegationen

påpekar att det teoretiskt kan tänkas, att en markägare vid upprepad

expropriation överskrider gränsen till tomtrörelse utan att någon enda

frivillig markförsäljning skett. En sådan situation rimmar dåligt med markvärdekommitténs

uppfattning att ingen skall behöva riskera att bli betraktad

som rörelseidkare utan att själv vara medveten därom.

Kammarrätten ifrågasätter om inte regeln att rörelse inträder först genom

den femtonde försäljningen bör begränsas till att gälla endast fysiska

personer. Därigenom synes åtminstone en del av olägenheterna med förslaget

kunna elimineras. Vidare ifrågasätter kammarrätten om det är rimligt

att sätta gränsen för övergång till rörelse så högt som vid den femtonde

försäljningen. Redan en gränsdragning vid den tionde försäljningen innebär

enligt kammarrätten en klar liberalisering i förhållande till nuvarande

praxis.

Även länsstyrelsen i Blekinge län samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län anser att gränsen bör gå vid tio tomter.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att den av kommittén föreslagna

definitionen av tomtrörelse medför att stat och kommuner skulle

komma att betraktas som idkare av tomtrörelse. Samma skulle förhållandet

bli med andra stora markägare såsom Uppsala universitet, vissa häradsallmänningar,

större fideikommiss och vissa storbolag vid försäljning av

femton enstaka tomter i olika delar av landet. Länsstyrelsen föreslår särskilda

undantagsbestämmelser för markägare av här angivet slag eller alternativt

att riksskattenämnden ges möjlighet att dispensera från bestämmelsen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att gränsen inte bör sättas högre än

vid nuvarande praxis, dvs. fem högst sex tomter. En lägre gräns torde enligt

länsstyrelsen främja ett tidigare utbud av hela fastigheten.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller,

att den föreslagna gränsdragningen rimligen borde kompletteras i

den riktningen att försäljning under ett och samma år av minst fem tomter

skall konstituera rörelse. Vidare borde storleken och belägenheten av

tomterna samt eventuell förekomst av byggnadsplan tillmätas betydelse vid

avgränsningen av rörelsebegreppet. Över huvud förefaller det, framhåller

ombudet, som om kommittén vid sina överväganden av tomtrörelsebeskattningen

beaktat endast de fall, då lantbrukare säljer tomter direkt till den

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

shitlige ägaren, men icke de betydelsefulla fall, då ett tomtstyckningsföretag

köper en eller flera större egendomar för styckning och återförsäljning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att man bör gå längre än kommittén

föreslagit. Länsstyrelsen anser, att en markägare, även om han under

loppet av tio år avyttrat femton byggnadstomter, bör kunna försälja råmark,

beträffande vilken inga tomtstyckningsåtgärder ännu förekommit,

utan att beskattning som för inkomst av rörelse inträder. Detta gäller sådana

markägare, som inte driver verklig yrkesmässig tomtrörelse med försäljningskontor

o. d., och den som ärvt marken eller uppenbarligen från

början förvärvat den i annat syfte än att bedriva tomtstyckning.

Om bestämmelsen angående tioårsintervaller för tomtrörelser införs blir

det enligt överståthållarämbetet i många fall närmast ogörligt att konstatera

när eu försäljningsvinst skall beskattas som rörelsevinst med hänsyn till att

deklarationer förvaras endast sex år för fysiska personer. När de skattskyldiga

inte själva lämnat vägledande upplysningar — och detta kan

rimligen tänkas bli det vanligaste fallet — torde förutsättningar för offensiva

bedömanden komma att föreligga endast, då resp. taxeringsnämnder

fört fortlöpande anteckningar om tidigare fastighetsförsäljningar. Dessa

noteringar, som kan gälla en lång följd av år med skiftande bosättningsort

för vissa skattskyldiga, skall dessutom varje år ha överflyttats till de

aktuella deklarationerna. Ämbetet tillägger, att sistnämnda detalj i taxeringsarbetet

med s. k. överflyttningshandlingar inte ens nu fungerar på

tillfredsställande sätt — trots att den inte utnyttjas i största utsträckning.

Eftersom bedömningen av om tomtrörelse skall anses föreligga eller ej

enligt förslaget påverkas av upplåtelser av tomter även i annan form än

genom försäljningar, som taxeringsmyndigheterna torde ha små möjligheter

att få kännedom om, kan det enligt överståthållarämbetets mening

befaras, att bestämmelserna i denna del endast i begränsad utsträckning

får avsedd verkan.

Överlantmätaren i Norrbottens län anser, att man inte kan undgå ogynnsamma

tröskelproblem om gränsdragningen liksom nu läggs vid ett antal

tomtförsäljningar. Gränsen fem eller femton tomter är blott en fråga om

när olägenheterna inträder. Till olägenheterna hör att önskvärd planering

motverkas. Utförsäljningen kommer vidare att i många fall begränsas just

under tröskelantalet. Man kan vänta att svårigheter kommer i dagen bl. a.

då arrendetomter upplåtits i större antal och befinns böra säljas i samband

med saneringsplan. Möjligen skulle det vara en bättre lösning att anse

redan den första tomtens försäljning hänförlig till rörelse. Att restfastighets

försäljning i allmänhet inte skall hänföras til! rörelse synes ägnat

att underlätta dessa markers omsättning.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att den föreslagna regeln kan

få egendomliga konsekvenser. Länsstyrelsen anför.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Antag t. ex. att en jordägare säljer fjorton tomter under ett år och att

han under det därpå följande året säljer ytterligare en tomt. Han skall

då beskattas för intäkt av tomtrörelse endast beträffande den tomt, som

sålts under det sista året. Hade han däremot sålt alla femton tomterna under

ett och samma år hade han måst finna sig i att hela försäljningen befunnits

hänförlig till tomtrörelse. Den föreslagna regeln kan medföra en av

skattehänsyn betingad fördröjning av tomtexploatering. Det synes därför

länsstyrelsen skäligt och lämpligt att regeln modifieras. Helst bör densamma

konstrueras så, att tomtrörelsebeslcattning sker först sedan ett visst

antal tomter försålts oavsett under vilket eller vilka år detta skett. Eftersom

enligt en så utformad regel inga tomtförsäljningar som ägt rum inom

den angivna ramen kommer att hänföras till rörelse, synes jämlikt grunderna

för den av kommittén föreslagna regeln antalet sålda tomter kunna

sättas vid t. ex. tio stycken.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att den som påbörjar eller driver

tomtrörelse, givetvis har rätt att välja det räkenskapsår, som han med

hänsyn till omständigheterna finner lämpligast. Antagligt är, att många

kommer att välja ett räkenskapsår, som börjar efter försäljningen av den

fjortonde tomten men före försäljningen av den femtonde. En sådan åtgärd

skulle medföra, att rörelsebeskattning inträder först fr. o. m. den femtonde

försäljningen. Den markägare, som ej vidtar en sådan åtgärd, skulle

däremot rörelsebeskattas för de ytterligare försäljningar, som skett tidigare

under samma kalenderår. Delegationen tillägger.

För den i skatteförfattningarna insatte blir det lätt att arrangera verksamheten

så att de fjorton första försäljningarna blir enbart realisationsvinstbeskattade.

Stadgandet skulle således endast bli tillämpligt på sådana

skattskyldiga, som av någon anledning brister i sitt skattetänkande. Delegationen

vill som sin mening uttala, att om fjorton tomtförsäljningar under

tio år anses vara en så obetydlig aktivitet, att beskattning enligt de

betydligt lindrigare realisationsvinstreglerna anses acceptabel, bör det också

kunna accepteras, att de fjorton första överlåtelserna även vid en snabbare

omsättningstakt beskattas enligt realisationsvinstreglerna. Ett stadgande

av sådan innebörd skulle på ett helt annat sätt främja likformighet

och rättvisa i taxeringen.

Försäljning av fastigheter i olika delar av landet

I några yttranden berörs frågan hur bedömningen bör ske när tomterna

försålts från olika fastigheter i helt olika delar av landet.

Näringslivets skattedelegation konstaterar, att det av kommitténs motivering

klart framgår att det vid bedömande av antalet försålda tomter under

tioårsperioden inte har någon betydelse om tomterna försålts från olika

fastigheter, så länge fråga är om fastigheter som tillhör en och samma

skattskyldig. Delegationen anser det inte klart framgå om, i och med att

rörelse konstituerats, all mark blir besmittad eller endast sådan mark på

vilken tomtrörelse verkligen bedrivits. Om exempelvis en skattskyldig med

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

två fastigheter under en tioårsperiod försålt fjorton stycken tomter från

den ena fastigheten och därefter styckar upp den andra och i slutet av

perioden försäljer ett tiotal tomter från denna, kan tomtrörelsen anses ha

bedrivits endast på den sistnämnda fastigheten.

Om i det nyss angivna exemplet den skattskyldige hade ytterligare en

fastighet, från vilken tomter över huvud taget aldrig sålts, kan det rimligen

inte ha varit kommitténs mening att den skulle kunna bli föremål för

beskattning såsom ingående i tomtrörelsen, om den försäljs sedan tomtrörelse

på de andra fastigheterna börjat.

Lantbrukets skattedelegation påyrkar bestämt, att begreppet tomtrörelse

begränsas till fastighet eller till fastigheter, som sambrukas eller samexploateras.

Bedriver en skattskyldig tomtexploatering på två av varandra

oberoende fastigheter, bör fråga anses vara om två skilda förvärvskällor.

Delegationen anför.

Om en skattskyldig äger fastigheter i skilda delar av landet och ämnar

sälja tomter från en av desamma bör frågan huruvida han driver tomtrörelse

eller icke rimligen inte påverkas av att han vid något enstaka tillfälle

sålt mark i annan del av landet. En sådan enstaka försäljning kan tänkas

ha skett till anställd på den egna gården, till kommun för angeläget kommunalt

ändamål eller liknande. Ett bortseende från fastigheternas geografiska

belägenhet skulle säkerligen i många fall få den utbudshämmande

effekt, som markvärdekommittén till varje pris vill undvika.

Makars fastighetsförsäljningar

Kommitténs förslag att schablonen skall gälla gemensamt för äkta makar

har berörts i några yttranden.

Riksskattenämnden finner förslaget välbetänkt. Regeln bör dock enligt

nämnden begränsas till att omfatta upplåtelser som skett under äktenskapet.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att den föreslagna regeln rymmer

många konfliktanledningar mellan äkta makar inbördes, och ifrågasätter

om inte regeln bör utgå. Om regeln trots delegationens invändningar

ändå får stå kvar, bör den kompletteras med möjlighet till dispensförfarande

i sådana fall, där överväganden av skatteflyktskaraktär uppenbarligen

inte föreligger. Delegationen anför.

Som exempel härpå kan nämnas makes försäljningsaktivitet före äktenskapets

ingående. Man kan vidare tänka sig situationen för en skattskyldig,

som vill undvika tomtrörelsebeskattning men helt utnyttjat sin fjortontomterkvot

i början av tioårsperioden — sådana fall torde ingalunda bli

ovanliga. Denne skattskyldige gifter sig med en villaägande kvinna, som

flyttar till mannens bostad. Hustrun kan i detta fall inte omedelbart sälja

sin villafastighet, utan att mannen hamnar i rörelsestadiet. Uppräkningen

av likartade orimligheter skulle med lätthet kunna fortsättas.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Arrendeupplåtelser m. m.

Frågan om i vilken omfattning arrendeupplåtelser skall inverka på

schablonen har tagits upp av några remissinstanser.

Riksskattenämnden finner det oklart, om avsikten är att enbart femton

arrendeupplåtelser i sig skall konstituera tomtrörelse. Inkomst genom upplåtelse

av mark utgör enligt gällande rätt inkomst av den fastighet, på vilken

upplåtelsen skett, och det saknas enligt nämndens mening anledning

att hänföra dylik inkomst till annan förvärvskälla. Upplåtelser av tomter

mot arrende bör dock liksom f. n. påverka bedömningen av frågan huruvida

en försäljning av tomtmark skall hänföras till tomtrörelse.

Om gränsdragningen mellan tomtrörelse och icke yrkesmässig verksamhet

på sätt kommittén föreslagit knyts till enbart antalet upplåtelser och

försäljningar av markområden för bebyggelse, skulle enligt nämnden möjligen

kunna hävdas, att de kommuner, som utnyttjar tomträttsinstitutet,

också är att anse som rörelseidkare. Det bör klart sägas ifrån att så inte

är fallet.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, om det är sakligt riktigt

att behandla utarrendering av mark mot t. ex. årligt arrende på samma

sätt som försäljning.

Lantbrukets skattedelegation finner den föreslagna regeln inte bara

överflödig utan även vådlig såtillvida, att den inom sig rymmer åskilliga

processanledningar.

Om regeln trots allt skall kvarstå, bör det enligt delegationen klart utsägas,

att endast förstagångsupplåtelser skall beaktas i sammanhanget. Ny

arrendeupplåtelse av tidigare utarrenderad tomt — oavsett om fråga är om

ny arrendator eller om förlängning av ett tidigare träffat arrendeavtal —

skall alltså inte medräknas bland de femton till tomtrörelse kvalificerande

tomterna. Likaså bör ej heller försäljning till arrendator av den utarrenderade

tomten beaktas. Delegationen tillägger.

Av kommittébetänkandet kan ej klart utläsas, hur upplåtelse av tomt

med byggnad skall behandlas i sammanhanget. På landsbygden uppkommer

ett allt större antal överflödiga bostadsbyggnader, vilka starkt attraherar

särskilt storstadsbefolkningen. Ofta säljs dessa byggnader, men ofta

händer också att de hyrs ut för kortare eller längre tid. Enligt delegationens

mening är parternas intresse i sistnämnda fall knutet i första hand till byggnaden

och inte till marken. Om den föreslagna regeln skall stå kvar, bör

det klarare utsägas, att den omfattar endast upplåtelse av byggnadstomt,

på vilken arrendatorn själv avser uppföra byggnad.

Överlantmätaren i Norrbottens län påpekar, att även annan upplåtelseform

än kommittén berört kan ifrågakomma, främst byte, gåva och servitutsupplåtelser.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att det bör regleras hur tom
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

ter, som lämnats i gåva, skall bedömas vid beskattning för tomtrörelse.

I de föreslagna anvisningarna till 27 och 28 §§ KL talas endast om avyttring,

upplåtelse resp. försäljning. Uttrycken »avyttring» och »försäljning»

torde förutsätta att någon form av vederlag har utgått. Uttrycket

»upplåtelse» synes länsstyrelsen, med utgångspunkt från vad de sakkunniga

anfört angående arrende (s. 312), förutsätta att markägaren behåller

äganderätten till marken, fastän upplåtelsen kan vara vederlagsfri. Men

för gåvofallen har ingen ledning getts vare sig i den föreslagna lagtexten

eller i de sakkunnigas kommentar till föreslagna regler. Om med uttrycket

»eljest för bebyggelse upplåtit» åsyftas gåvofall, synes det länsstyrelsen

angeläget att detta förhållande tydligare kommer till uttryck.

Försäljning av områden med flera tomter

Kommitténs förslag att även försäljning av större områden, innehållande

flera byggnadstomter, skall räknas som försäljning av en byggnadstomt

har föranlett erinringar i flera yttranden.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar, att en skattskyldig, som redan

avyttrat tretton tomter, skulle gå fri från rörelsebeskattning, om han

sålde ett planlagt och för exploatering färdigställt område, innehållande

ett flertal inte avstyckade byggnadstomter. En sådan bestämmelse är enligt

länsstyrelsen inte ägnad att främja en likformig och rättvis beskattning.

Länsstyrelsen anser det därför nödvändigt, att regler tillskapas, som förhindrar,

att man undgår rörelsebeskattning vid avyttring i hithörande fall.

Avyttringen av ett större område i en tomtförsäljningsverksamhet borde

enligt länsstyrelsen likställas med försäljning av så många tomter för bebyggelse,

som normalt kan beräknas utvinnas på området i fråga.

Lantbrukets skattedelegation anser, att begreppet byggnadstomt bör förbehållas

tomter och markområden, som upplåts för byggnader i traditionell

mening, dvs. bostadsbyggnad, industribyggnad, affärslokal, kontorslokal

eller liknande. En tomt på vilken uppförs en bensinstation anses som

byggnadstomt. År tomten däremot avsedd för exempelvis lastbrygga bör den

inte vara att betrakta som byggnadstomt. Delegationen anför.

Kommittén vill att som byggnadstomt skall anses även områden, som

avstyckas för sammanläggning med redan bestående tomter. Det kan icke

vara rimligt, att en gräns justering, som kanske innebär avstyckning av

blott någon eller några kvadratmeter, skall tillmätas betydelse i sammanhanget.

Avstyckningar av denna art är regelmässigt inte förenade med något

vinstintresse. Annorlunda är förhållandet om ett område avstyckas för

sammanläggning med annat område i och för bildandet av en helt ny tomt.

Sådana avstyckningar är ofta förekommande när en byggnadsplan berör

flera fastigheter, kanske med skilda ägare. Försäljning av ett sådant för

sammanläggning avstyckat område är givetvis jämförlig med försäljning

av hel tomt och bör beaktas vid gränsbestämningen.

4| Biliang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 153

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

Möjligheter till skatteflyktsåtgärder

I många yttranden framhålls att den föreslagna schablonen är så konstruerad

att man genom mycket enkla åtgärder kan undgå rörelsebeskattning.

Riksskattenämnden påpekar att en person teoretiskt skulle kunna äga

ett flertal aktiebolag, som vardera sålde fjorton tomter, utan att tomtrörelse

enligt den av kommittén föreslagna schablonen kunde anses föreligga. En

vanlig företeelse i jordstyckningssammanhang har varit, att fastighetsägaren

under en längre period avyttrat sitt tomtlager genom en eller ett par

tomtförsäljningar årligen. Med en schablon konstruerad på sätt kommittén

föreslagit skulle en sådan fastighetsägare kunna genom lämpliga intervaller

vid försäljningen av ett tomtlager om mer än fjorton tomter reglera sin

utförsäljning så, att under den senaste tioårsperioden aldrig sålts mer än

fjorton tomter.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten och ett flertal länsstyrelser.

I flera yttranden påpekas att bestämmelserna kan kringgås genom att

försäljningen formellt sker genom barn eller andra anhöriga. Sålunda framhåller

bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att vid bedömningen

av om tomtrörelse föreligger eller ej bör medräknas även försäljningar som

gjorts av fastighetsägarnas barn från fastigheter eller fastighetsdelar, som

de förvärvat av sina föräldrar. Vidare torde enligt länsstyrelsen vid denna

bedömning böra medräknas också tomtförsäljningar av aktiebolag, där

fastighetsägaren, hans hustru och barn äger aktiemajoriteten.

Länsstyrelsen i Värmlands län formulerar den ifrågasatta kompletterade

regeln sålunda.

Om från ett markkomplex tomtförsäljning gjorts av personer, som är

förenade genom släktskap, eller av aktiebolag eller andra juridiska personer,

i vilka besläktade fysiska personer har ett avgörande inflytande, skall

gränsen femton tomter räknas på nämnda fysiska och juridiska personers

sammanlagda försäljning, under förutsättning att nämnda personer förvärvat

egendomen genom köp, byte eller gåva (ej genom arv).

Införs inte en sådan regel kan enligt länsstyrelsen i Jämtlands län antalet

försäljningar som indicium på tomtrörelse inte sättas så högt som

femton.

Länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län pekar bl. a. på de möjligheter

som en skattskyldig torde ha att inför försäljningen av den femtonde

tomten sätta fastigheten på aktier och, efter hand som försäljningen

ökar, bilda nya försäljningsbolag.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer understryker att det är nödvändigt

att skapa ett hinder för det fall, att skattskyldig genom exempelvis

gåvotransaktioner överlåter tomter och tomtområden på barn eller andra

närstående.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

107

Inkomstberäkningen

Frågan om inkomstberäkningen och beräkningen av ingångsvärdet för

tomtlagret i tomtrörelse har berörts i flera yttranden.

Riksskattenämnden framhåller, att kostnaderna i tomtrörelse i princip

bör beräknas enligt de för rörelsebeskattningen i övrigt gällande reglerna.

Såsom ingångsvärde för tomtlagret i rörelsen torde emellertid enligt

nämnden av praktiska skäl kunna anses anskaffningskostnaden för

tomtlagret med den uppräkning av densamma, som kan ifrågakomma enligt

realisationsvinstbeskattningsreglerna, dock att — i motsats till vad

kommittén förordat — uppräkningen skall avslutas vid tidpunkten för

rörelsens början. Kostnader, som nedlagts för den tilltänkta rörelsen, bör

— sedan rörelsen börjat — få aktiveras och avskrivas i likhet med vad

som torde ske enligt gällande praxis, framhåller nämnden.

Näringslivets skattedelegation påpekar, att särskilda bestämmelser torde

vara erforderliga för att kostnaderna för iordningställandet under den tid

de första fjorton tomterna försäljs skall kunna förskjutas i tiden och

proportioneras ut på samtliga tomter.

Lantbrukets skattedelegation frågar sig av vilken anledning realbeskattning

skall vara förbehållen tomtrörelse och tillägger.

Krav på rätt till årlig 6-procentig uppskrivning av lagervärdet torde med

fog kunna resas av åtskilliga branscher med långsam omsättningstakt. Direkt

omotiverat synes det vara att utesluta byggnadsföretagen från de nya

reglerna, i all synnerhet som gränserna hittills ofta varit flytande mellan

byggnadsrörelse och jordstyckningsrörelse. Även i framtiden torde det bli

relativt vanligt, att en verksamhet börjar som tomtrörelse men efter hand

övergår i byggnadsrörelse.

Om försäljning sker av tomter från upprättad byggnadsplan förekommer,

påpekar delegationen, regelmässigt att den försålda tomten berörs av

förbättringskostnader, som ligger framåt i tiden. Dessa kostnader måste

enligt delegationen få beaktas vid inkomstberäkningen.

Delegationen ifrågasätter om en markägare, som någon gång då och då

säljer tomter, kan beräkna ingångsvärdet rätt. Inte nog med att han måste

hålla reda på anskaffningskostnaden och jämföra densamma med de till

buds stående schablonmetoderna, han måste dessutom beakta nedlagda förbättringskostnader

under årens lopp, räkna fram 6 % tillägg på anskaffningskostnaden

(alternativt schablonvärdet) och i förekommande fall även

på förbättringskostnaderna samt dessutom givetvis utnyttja den del av

2 000 kr.-tilläggen som faller på den avyttrade tomten. Fall torde förekomma,

då sistnämnda tillägg knappast blir mätbara i kronor.

Delegationen anser att de föreslagna reglerna för inkomstberäkningen

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

är för komplicerade för att kunna praktiskt tillämpas och att det synes

tveksamt om man i förvärvskällan rörelse skall arbeta med schablonmässiga

tillägg av olika slag.

Delegationen förordar att ingångsvärdet i en tomtrörelse i princip skall

kunna tas upp till områdets saluvärde vid den aktuella tidpunkten. Om

detta saluvärde överstiger det ingångsvärde, som fastställs enligt realisationsvinstreglerna,

skall realisationsvinstbeskattning drabba övervärdet.

Markägaren skall få behandla överföringen till tomtrörelsen i enlighet med

de regler delegationen föreslagit till lösning av realisationsvinstbeskattningen.

En lösning enligt dessa riktlinjer skulle enligt delegationen avsevärt

förenkla inkomstberäkningen i tomtrörelse. Den skattepliktiga nettointäkten

skulle direkt kunna fastställas med ledning av upprättat vinst- och förlustkonto.

Vidare skulle problemet med väntade exploateringskostnader

härigenom vara löst. Delegationen tillägger.

Grundtanken i delegationens förslag är alltså, att marken skall kunna

överföras till rörelsen efter sitt marknadsvärde. Emellertid skulle besvärande

skattekonsekvenser kunna ställa sig hindrande härför, i den händelse

realisationsvinstbeskattning utlöses, eftersom markägaren inte omedelbart

tillförs någon ökad skattekraft på sätt som skulle skett, om markområdet

i stället sålts till utomstående. För att skapa möjligheter till en

jämnare fördelad skattebelastning vill delegationen därför föreslå relativt

generösa regler för varulagervärderingen i tomtrörelse. Som en lägsta

gräns vid lagervärderingen vill delegationen föreslå 60 % av den bokförda

anskaffningskostnaden eller återanskaffningskostnaden.

Överståthållarämbetet framhåller, att de av kommittén föreslagna årliga

schablonavdragen vid realisationsvinstbeskattningen motiverats med

att skattskyldiga och myndigheter ej skall behöva betungas med taxering

av vinster på egnahem och andra småfastigheter. Det sistnämnda torde

emellertid sakna betydelse vid beskattningen av tomtrörelser. Med hänsyn

till de fördelar, som nu nämnda avdragsrätt otvivelaktigt medför vid

beskattningen för innehavare av tomtrörelser jämfört med vad som gäller

enligt nuvarande regler, förefaller det enligt ämbetet ej uteslutet, att

kommitténs förslag kan få en helt annan verkan än vad som avsetts. Kapitalplaceringar

i mark kommer ju på detta sätt att ytterligare gynnas

framför andra investeringar, häri inbegripet investeringar i aktier. Investeringsintresset

kan i än högre grad överflyttas till investeringar i mark

med prishöjande effekt, dvs. motsatsen till vad kommittén åsyftat med sitt

förslag.

Länsstyrelsen i Östergötlands och Jämtlands län betonar att ingångsvärdet

för tomtmarken inte bör få tas upp till högre belopp än det verkliga

värdet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län påpekar, att de av kommittén föreslagna

reglerna för beräkning av det belopp, som vid avyttring av mark i tomt
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj :ts proposition nr 153 år 1967

rörelse får dras av såsom anskaffningskostnad, i vissa fall synes kunna

resultera i att avdragsbeloppet blir högre än försäljningsintäkten för den

försålda marken, trots att säljarens faktiska utgifter för förvärv in. m. av

det försålda markområdet i verkligheten varit betydligt lägre än utförsälj

ningspriset. Länsstyrelsen tillägger.

Trots att affären således i verkligheten gått med en nominell vinst,

skulle markägaren med tillämpning av de föreslagna schablonreglerna för

ingångsvärdets beräkning alltså kunna tillgodoföra sig ett avdrag för ett

konstruerat underskott på affären. En sådan avdragsrätt för fiktiva förluster

synes icke tilltalande. Därest kommitténs förslag rörande schablonberäkning

av avdragsbeloppet för »anskaffningskostnad» för mark i tomtrörelse

lägges till grund för lagstiftning, synes därför skäl föreligga för

komplettering av bestämmelserna med någon form av spärregel, enligt vilken

det schablonberäknade avdraget icke skulle få överstiga köpeskillingen

vid avyttringen av marken i annan mån än säljaren visar, att hans faktiska

kostnader för förvärv, förbättring och försäljning av markområdet i verkligheten

överstigit den av honom erhållna köpeskillingen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser det rimligt, att ingångsvärdet får

beräknas på samma sätt vid rörelse som vid realisationsvinst i sådana fall

då en markförsäljningsverksamhet övergår från realisationsvinstbeskattade

till rörelsebeskattade försäljningar. Länsstyrelsen tillägger.

I och med att rörelse anses föreligga, utgör tomtmarken lager i rörelsen.

Någon uppskrivning av detta lager bör rimligen inte få göras genom

tillägg av 6 % på anskaffningskostnaden och 2 000 kr. eller på något

liknande sätt, som kommer att gälla vid realisationsvinstberäkning. Därest

fastighetsägaren nedlagt kostnader för fastighetens exploatering, vilket vid

verklig tomtrörelse regelmässigt torde ske innan försäljningarna tar sin

början, bör kostnaderna härför självfallet få aktiveras på hittills gängse

sätt. Någon uppräkning av dessa kostnader bör ej tillåtas.

Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår, att »antalsregeln» lagfästs att

gälla enbart för skattskyldig, som från tidigare ägd fastighet avyttrat ett

antal tomter utan att själv ha vidtagit några rörelsefrämjande åtgärder,

och att egentliga tomtrörelser således beskattas enligt hittills gällande

praxis eller ock att »antalsregeln» kompletteras med en presumtionsregel

om när verksamheten redan från början skall anses yrkesmässigt bedriven.

I sistnämnda fall synes ingångsvärdet böra beräknas, när fastigheten i sin

helhet tidigare uppenbarligen förvärvats i annat syfte än för exploatering,

med utgångspunkt från realisationsvinstbeskattningsvärdet och i övriga

fal! från den faktiska anskaffningskostnaden; i båda fallen utan årlig

uppräkning av ingångsvärdet.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Hallands, Gävleborgs

och Jämtlands län samt av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar, att enligt förslaget fastighetsägaren

fr. o. m. det beskattningsår, då den femtonde tomten försäljs,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

får med tillämpning av bokföringsmässiga grunder nedskriva sitt återstående

fastighetsinnehav och därmed helt eller delvis eliminera försälj ningsvinsterna.

Länsstyrelsen tillägger.

Med detta torde lian ofta kunna fortsätta, till dess han sålt ut större delen

av den exploateringsbara tomtmarken. Om han därefter icke säljer

mer mark, torde den åtnjutna nedskrivningen aldrig kunna återföras till

beskattning. Efter tioårsperiodens utgång saknar taxeringsmyndigheterna

nämligen deklarationsunderlag till bedömande av, huruvida den skattskyldige

fortfarande skall anses driva rörelse. En försäljning av återstoden av

fastigheten torde alltså kunna ske utan att lagernedskrivningen blir beskattad.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att man inte helt kan bortse

från möjligheten att en i vedertagen bemärkelse yrkesmässigt bedriven

tomtrörelse kan gå med förlust och av den anledningen upphöra innan

»femton-tomtsgränsen» uppnåtts. Ett på så sätt uppkommet underskott

skulle inte få avräknas mot i andra förvärvskällor eventuellt föreliggande

överskott. De föreslagna reglerna skulle således kunna medföra även en

skärpning av gällande praxis.

Länsstyrelsen i Örebro län konstaterar, att kommittén inte närmare berört

hur anskaffningskostnaden för benefikt förvärvade tillgångar i form

av fastigheter i en av arvlåtaren bedriven byggnadsrörelse skall beräknas.

Enligt riksskattenämndens anvisningar rörande värdesättning av byggnadsföretags

lager m. m. vid inkomsttaxeringen skall i anskaffningsvärdet för

dylika fastigheter inräknas endast vissa i anvisningen angivna direkta byggnadskostnader

men däremot inga indirekta byggnadskostnader.

Gränsen mellan tomtrörelse och byggnadsrörelse m. in.

I flera yttranden berörs gränsdragningen mellan, å ena sidan, tomtrörelse

och, å andra sidan, yrkesmässig handel med fastigheter och byggnadsrörelse.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att de regler som enligt förslaget

gäller beträffande ingångsvärdet i tomtrörelse skall gälla även annan

fastighetshandel. Enligt länsstyrelsens mening hade det varit önskvärt

med ett närmare uttalande, vid vilket antal försålda fastigheter som handel

med fastigheter får anses föreligga. Någon egentlig praxis på detta område

finns inte. Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att kommittén

inte berört gränsdragningen mellan tomtrörelse och handel med fastigheter.

En dylik handel med fastigheter utesluter enligt länsstyrelsens

mening tillämpning av realisationsvinstreglerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att förslaget synes innebära

att tomtrörelse endast kan omfatta försäljning av mark för bebyggelse.

Avyttring av bebyggda fastigheter eller av mark för annat ändamål än

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

111

bebyggelse skulle sålunda ej räknas som tomtrörelse. Om t. ex. en fastighetsägare

från en och samma fastighet ej blott försäljer obebyggd mark

utan även tomter på vilka han själv uppfört sommarstugor skulle fråga

kunna vara om såväl tomtrörelse eller realisationsvinst som byggnadsrörelse.

Länsstyrelsen tillägger.

Vid försäljningar från en och samma fastighet synes det alltså kunna

bli fråga om att tillämpa olika bedömningar och beräkningsmetoder och

detta oavsett den tidsföljd i vilken försäljningarna ägt rum. Det säger sig

självt att dylika regler måste skapa stora svårigheter i den praktiska tilllämpningen.

En uppdelning av intäkter och kostnader måste ske på olika

verksamhetsgrenar och det ligger därvid i den skattskyldiges intresse att

överföra så stora delar av vinsterna som möjligt på de verksamhetsgrenar,

för vilka beskattningsreglerna är gynnsammast. Därvid blir även av

betydelse hur en uppdelning sker tidsmässigt. Det kan vara gynnsamt att

överföra kostnader från en tidsperiod, då realisationsvinstreglerna gäller,

till en annan, då regierna för rörelse gäller. Säljes återstoden av fastighet,

på vilken tomtrörelse bedrivits, skall denna försäljning under vissa villkor

enligt förslaget inte beskattas som rörelse utan som realisationsvinst. Detta

skall gälla även om den skattskyldige äger andra fastigheter, på vilka

tomtrörelse bedrives. Detta finner länsstyrelsen ej rimligt.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter rimligheten

i de av kommittén föreslagna förmånliga reglerna för yrkesmässig tomtrörelse,

då en byggmästare skall beskattas för all vinst i samband med fastighetsför

sälj ning. Länsstyrelsen fortsätter.

Man kan också fråga sig, hur kommittén ansett sådana byggnadsföretag

böra behandlas i taxeringshänseende som vid sidan av byggnadsrörelse bedriver

tomtrörelse. Det må i detta sammanhang framhållas, att det vid undersökning

visat sig att väletablerade företag i branschen erhållit bruttovinster

på flera hundra procent vid exploatering av vissa områden i kustbandet

här i länet. Anledning synes saknas att fritaga en betydande del

av intäkter av denna art från inkomstbeskattning. Då det icke torde vara

möjligt att ha olika regler för beräkning av ingångsvärde för dem, som

yrkesmässigt uppköper fastighet för exploatering och bedriver rörelse i

stor skala å ena sidan och jordbrukare som vid sidan av sin egentliga verksamhet

bedriver exploatering av tomter på viss del av sin fastighet å den

andra, anser länsstyrelsen att någon ändring i den praxis som f. n. tilllämpas

vid beräkning av ingångsvärde icke bör ske.

Proportionering av ingångsvärdet på såld och kvarvarande mark

Flera remissinstanser framhåller att kommittén synes ha underskattat

de svårigheter som kan uppstå vid tomtförsäljning när det gäller proportionering

av den uppräknade anskaffningskostnaden på den försålda och

den kvarvarande delen av fastigheten. Lantbruks styr els en påtalar sålunda

utredningens uttalande att vid framtida delförsäljningar det ursprungliga

anskaffningsvärdet jämte tillägg skall tas till utgångspunkt. Detta värde

skall uppdelas mellan förut sålda delar, delar vilkas försäljning skall rea
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

lisationsvinstbeskattas samt den återstående delen. Åtminstone på längre

sikt torde metoden enligt styrelsens mening inte kunna tillämpas, eftersom

man då saknar det utgångsläge som den ursprungliga fastighetens taxeringsvärde

tjugu år tillbaka i tiden skall utgöra enligt schablonmetoden.

Proportioneringen synes även kräva mera bestämda regler med hänsyn

till att den uppräknade anskaffningskostnaden avser såväl mark som

byggnader och markanläggningar.

Lantbrukets skattedelegation understryker behovet av klara proportioneringsregler.

Enligt delegationens mening har kommittén helt bortsett från

de svårigheter som delförsäljningar medför. Delegationen anför.

Uppenbart är i vart fall att en proportionering enligt delarnas värderelation

vid förvärvet svårligen kan göras, eftersom ett sådant förfarande förutsätter

en ingående kännedom om saluvärdenivån över huvud taget vid en

tidpunkt som kan ligga långt tillbaka. Denna nivå lär inte med någon

grad av säkerhet kunna fastställas i det individuella fallet. Om man alltså

utgår från att vid delförsäljning utgångspunkten skall vara den aktuella

värderelationen uppkommer likväl betydande svårigheter. Det gäller då i

första hand att uppskatta den kvarvarande fastighetsdelens värde, vilket

kan vara nog så besvärligt och under alla förhållanden kräva stor tillgång

på sakkunniga värderingsmän. Man måste också räkna med att taxeringsmyndigheterna

i sin tur kan ha helt annan uppfattning om värderelationen,

stödd på deras sakkunniga. Många tvister kommer alltså att uppstå.

Härtill kommer att en felaktig fördelning kan förrycka det skattemässiga

slutresultatet och exempelvis leda till att vinst uppstår vid delförsäljning

och förlust vid slutförsäljning utan möjlighet för den skattskyldige att

företaga kvittning såsom kommittéförslaget utformats.

Delegationen framhåller vidare att kommittén inte heller lämnat någon

anvisning om hur avräkning av ingångsvärde skall ske om vid delförsäljningar

ingångsvärdet knutits den ena gången till den verkliga anskaffningskostnaden,

den andra gången till schablonregeln och den tredje

gången till arvsregeln. Med hänsyn till att de skattskyldiga enligt förslaget

har och också bör ha full valfrihet mellan metoderna blir en sådan kollision

oundviklig.

Överståthållarämbetet anser, att proportioneringen av de skattefria årliga

tilläggen mellan de olika försålda deltomterna kommer att förorsaka

svårigheter vid den praktiska tillämpningen i fråga om de stora tomtstyckningsföretagen.

Hos dessa förekommer en mängd försäljningar och

beräkningen av ingångsvärdet kanske måste ske individuellt beroende på

att olika styckningsföretag bedrivits samtidigt och hänsyn vid värderingen

dessutom måste tas till frågan från vilken del av resp. fastighet tomtförsäljning

skett. Det sistnämnda överensstämmer, påpekar ämbetet, med hittills

gällande praxis och kommittén synes ej ha ifrågasatt någon ändring härav

vid proportioneringen av ingångsvärdena.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

113

Beträffande svårigheterna att konstatera om nedskrivning av tomtlagret

i en tomtrörelse skett anför länsstyrelsen i Kristianstads län.

Om t. ex. en person förvärvar ett område på vilket kan utläggas tomter

dels i attraktivt läge i anslutning till strand dels på sämre belägen mark

får det anses att av det av köparen erlagda å-priset för kvadratmeter

mark en förhållandevis större del faller på strandområdet. En reducering

av det bokförda värdet på kvarvarande mark med mer än proportionell

del av anskaffningsvärdet kan därför vara befogad och rörelseidkaren

kan på mer eller mindre goda grunder påstå att han därigenom ej

företagit någon nedskrivning av varulagret.

Avbrytande av tomtrörelse

Riksskattenämnden anser det från principiell synpunkt riktigast att en

jordstyökningsrörelse, som en gång påbörjats, skall anses fortfara under

den skattskyldiges innehav till dess rörelsens lager av tomter slutsålts.

Nämnden tillägger.

Den av kommittén föreslagna regeln att tidigare bedriven tomtrörelse

skall anses ha upphört om dels någon försäljning eller upplåtelse inte skett

under den senaste tioårsperioden och dels vid tioårsperiodens början inte

kvarstår nedskrivning av lager i fastigheter, anser nämnden kunna medföra

vissa tillämpningssvårigheter. Huruvida dolda reserver skapats vid

tioårsperiodens början kan vara en besvärlig utredningsfråga för det fall

fastigheten består av delar med olika ingångsvärden. Nämnden ifrågasätter

också om inte den av kommittén föreslagna tioårsperioden kan verka utbudshämmande.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands,

Gotlands, Kristianstads, Hallands, Örebro och Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att vad kommittén föreslagit bör kunna

gälla som huvudregel vid avyttring av enstaka tomter eller områden. Däremot

bör rörelsen alltid anses fortgå intill dess hela den inom en plan belägna

tomtmarken försålts. Upprättas ny eller utvidgad plan eller förslag

till plan i omedelbar anslutning til! tidigare plan, bör någon ny rörelse inte

anses ha påbörjats utan fortsatt rörelse bör, oavsett tiden, även här anses

föreligga. Förslaget i denna del torde även komma att verka hämmande

på utbudet om det behålls oförändrat.

Lantbrukets skattedelegation understryker att en expropriation inte får

föranleda, att en påbörjad tioårig avvecklingsperiod avbryts.

Slutförsäljning

Kommitténs förslag, att en försäljning av hela fastigheten inte skall ingå

i rörelse om mindre än en tiondel av fastighetens markyta utgörs av områden,

som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedda för bebyggelse,

har föranlett erinringar i flera yttranden.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Riksskattenämnden framhåller, att kommitténs förslag e contrario synes

innebära att, om en tiondel eller mer av fastighetens markyta är avsedd

för dylik bebyggelse, tomtrörelse skall anses föreligga beträffande

hela fastigheten. Nämnden finner, att en dyhk regel i vissa fall kan medföra

orimliga konsekvenser för berörda skattskyldiga. Så kan exempelvis

bli fallet vid försäljning av stora jord- eller skogsegendomar, där nio tiondelar

alltjämt under överskådlig tid framöver kan förutsättas komma att

användas i förvärvskällan jordbruksfastighet. Nämnden förordar därför i

stället den regeln, att vid försäljning av hela fastigheten endast den del

av fastigheten, som enligt plan är avsedd för bebyggelse och grönområden

till bebyggelse, skall anses utgöra omsättningstillgång i rörelsen, medan

vinst som belöper på övrig del av fastigheten skall bedömas efter reglerna

för realisationsvinstbeskattning. Nämnden tillägger.

Kommittén har också föreslagit att, om en fastighet på vilken tomtrörelse

bedrivits säljs i dess helhet, skall till den skattepliktiga realisationsvinsten

läggas belopp, varmed fastighetens värde må ha nedskrivits i rörelsen

i den mån beloppet icke tidigare återförts till beskattning. Kommittén

anser att därigenom det i rörelsen avdragna beloppet slutligen blir

beskattat i sin helhet. Så blir emellertid inte fallet, därest den på dylikt

sätt framräknade realisationsvinsten kvittas mot en realisationsförlust.

Denna inadvertens sammanhänger med det förhållandet att, enligt kommitténs

förslag, en lagertillgång tillätes byta karaktär utan att avskattning

sker i förvärvskällan rörelse. Riksskattenämnden finner förslaget i denna

del icke tillfredsställande.

Kammarrätten och flera länsstyrelser är inne på samma tankegångar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län konstaterar, att — enär de återförda

nedskrivningarna skall tas upp som i realisationsvinsten ingående belopp

och ej som inkomst av rörelse — bestämmelserna i 58 § KL i fråga om

inkomstens fördelning mellan olika kommuner inte konnner att kunna tilllämpas

och ej heller blir reglerna enligt förordningen om ackumulerad inkomst

tillämpliga.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att det finns anledning anta

att kommittén med begreppet »fastighet» avser registerfastighet, och tilllägger.

Vad händer i så fall om den tillämnade köparen (ofta blir det fråga om

vederbörande kommun) vill förvärva endast en del av fastigheten? Enligt

delegationens tolkning av kommittéförslaget skulle realisationsvinstreglerna

inte vara tillämpliga. Ett köp kan omfatta avsevärda arealer även

om inte hela fastigheten säljes. Fastigheten utgöres kanske av två eller

flera, till varandra inte gränsande skiften. Det är i sådana fall ingalunda

sällsynt, att köpintresse finns blott för något enstaka av dessa skiften.

Såvitt delegationen förstår skulle regeln inte heller vara tillämplig i de ofta

förekommande fall, då hel fastighet avyttras, dock med undantag för

byggnadsbeståndet med tillhörande tomt.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Delegationen anser, att den föreslagna regeln måste utformas så, att den

blir tillämplig inte endast vid försäljning av fastighet i dess helhet utan

även vid försäljning på en gång av ett större markområde, när förutsättningar

för ytterligare markförsäljningar inom överskådlig tid saknas. Delegationen

tillägger.

Viss tvekan kan råda hur formuleringen »områden, som enligt fastställd

stadsplan eller byggnadsplan äro avsedda för bebyggelse», skall tolkas.

Avses härmed planområdet i dess helhet eller endast den del av detsamma,

som utgöres av effektiv tomtmark? Enligt delegationens mening kan

rättviseskäl åberopas för den sist angivna tolkningen. Exploateringsgraden

olika byggnadsplaneområden emellan kan variera högst avsevärt liksom

den kan variera skilda registerfastigheter emellan, som berörs av en och

samma byggnadsplan. I sistnämnda fall är det ingalunda uteslutet, att

någon enstaka fastighet beröres endast av gemensamt grönområde eller

liknande. I sammanhanget förtjänar framhållas att en villafastighet i stad

regelmässigt torde ingå i fastställd stadsplan och således till 100 % falla

under den föreslagna undantagsregeln.

Enligt delegationens mening torde det vara motiverat att i rörelsen beskatta

den del av köpeskillingen, som belöper på eventuellt osåld tomtmark.

För övrig del av köpeskillingen skall givetvis realisationsvinstreglerna

tillämpas.

Svenska stadsförbundet ifrågasätter om undantagsbestämmelsen är motiverad

och anför.

Enbart den omständigheten att en fastighet till mer än en tiondel avsetts

för bebyggelse i fastställd detaljplan synes i och för sig icke böra medföra

att en totalförsäljning av återstående fastighetsdelar betecknas såsom slutskedet

i en yrkesmässig tomtrörelse. För att en sådan skatteeffekt skall

inträda synes det enligt styrelsen rimligt att fastighetsägaren också vidtagit

vissa positiva åtgärder för att färdigställa tomtmark för försäljning. Enligt

styrelsens mening bör därför undantaget begränsas och endast avse de fall

då fastighetsägaren verkligen i syfte att överlåta ett färdigt tomtlager nedlagt

kostnader för markens exploatering.

Markpolitiska utredningen anser sig kunna biträda kommitténs förslag

att fastighet som tidigare beskattats i tomtrörelse skall kunna befrias från

s. k. smitta vid klumpförsäljning med den begränsningen att befrielsen

medges endast när försäljningen sker till kommun.

Övergångsbestämmelser

Riksskattenämnden anser, att en relativt lång övergångstid bör gälla för

sådan realisationsvinst, som enligt gällande regler skulle varit skattefri om

försäljningen skett före lagändringens ikraftträdande. En skälig övergångstid

för dessa fall finner nämnden vara fem år. Efter utgången av denna

tid bör däremot enligt nämndens mening de nya reglerna utan undantag

äga tillämpning. Nämnden tillägger.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Riksskattenämnden anser sig sålunda icke böra tillstyrka den av kommittén

i punkt 2) andra meningen föreslagna övergångsbestämmelsen.

Nämnden vill beträffande sistnämnda övergångsbestämmelse särskilt framhålla

det olämpliga i att densamma i princip skulle —- i fråga om juridiska

personer — komma att gälla för all framtid. Riksskattenämnden vill även

understryka att en omläggning av övergångsbestämmelserna i enlighet med

vad nämnden ovan föreslagit är ägnad att verka utbudsfrämjande.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar den uppfattningen, att värdestegring

som ägt rum före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i princip

ej bör träffas av den skärpta beskattningen. Man synes enligt länsstyrelsens

mening för att nå detta syfte lika väl som vid arvsfallen kunna anknyta

till taxeringsvärdena efter visst procentuellt tillägg. Länsstyrelsen

anför.

Den av kommittén föreslagna övergångsregeln att fastigheter som enligt

nu gällande regler är skattefria skall för undvikande av retroaktiv effekt

kunna försäljas skattefritt under åren 1968 och 1969, kan befaras leda till

omfattande skatteflyktstransaktioner och detta i synnerhet om inte någon

schablonregel införes som begränsar beskattningen av värdestegring före

ikraftträdandet. Det kan ej heller anses tillfredsställande att skattskyldiga

skall nödgas försälja sina fastigheter enbart av det skälet att de eljest träffas

av en beskattning som ej är materiellt motiverad. Den övergångsregel

kommittén vidare föreslagit, innebärande ett ytterligare tillägg till anskaffningskostnaden

med 40 000 kr. för »skattefria» fastigheter, kan ej heller

anses vara tillräckligt motiverad.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att de föreslagna övergångsreglerna

synes missgynna försäljning av ärvd fastighet i vissa fall. Länsstyrelsen

ifrågasätter om inte övergångsbestämmelserna i enkelhetens intresse

bör ändras så att realisationsvinster fritas från beskattning under en

viss tid, förslagsvis fem år, från de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

under samma förutsättningar som gäller vid ikraftträdandet. Därefter beskattas

vinsten fullt ut enligt de nya reglerna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att följden av sådana övergångsbestämmelser

som föreslagits torde bli försäljningar i ökad omfattning under

åren 1968 och 1969 av fastigheter till exempelvis egna aktiebolag.

Även länsstyrelsen i Örebro län anser, att lämpligheten av en respittid

av två år för s. k. skattefria fastigheter kan diskuteras från beskattningspolitisk

synpunkt. Länsstyrelsen anser sig dock av marknadspolitiska skäl

kunna tillstyrka förslaget. Länsstyrelsen tillägger.

Enligt länsstyrelsens förmenande får det däremot anses mera tveksamt,

huruvida ägare av dylika fastigheter efter utgången av berörda tidsfrist

skall beredas ytterligare förmåner i form av tillägg till anskaffningskostnaden

med 40 000 kr. samt uppräkning av taxeringsvärdet vid tillämpningen

av den i punkt 2) andra stycket av anvisningarna till 36 § KL

åsyftade schablonberäkningen med 100 % i stället för eljest 50 %. Det synes

sålunda kunna ifrågasättas, huruvida icke de nya bestämmelserna ef
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 117

ter en övergångstid av två år bör göras helt tillämpliga på även berörda

fastigheter.

Överståthållarämbetet påpekar, att speciella regler krävs för de fall då

fastighet utköpts enligt fondskatteförordningen. Skattskyldiga, som begagnat

sig av rätten att i enlighet med vad som föreskrevs i fondskatteförordningen

utköpa fastigheter från aktiebolag och föreningar, bör få räkna

tidpunkten för företagens förvärv och även dessas anskaffningskostnad såsom

sitt eget. I anskaffningspriset bör få inräknas kostnader endast för

mera betydande fastighetsförbättringar, men däremot inte mindre förbättringsarbeten,

lagfartsstämpel, förmedlingsprovision och advokathjälp i

överensstämmelse med vad som tillämpades vid fondskattetaxeringen. Vad

gäller tidpunkten för förvärvet bör den enligt ämbetet närmare preciseras

för tillämpningen av den i förslaget intagna tjugoår sregeln. Beträffande

beräkningen av anskaffningskostnaden synes det böra anges, att den skall

bestämmas till samma belopp som vid fondskattetaxeringen. Det skulle

innebära en ytterligare förmån för de skattskyldiga, om den fick tas upp

till högre belopp än vad som bestämdes vid utköpet.

Näringslivets skattedelegation anser sig böra stödja kommitténs förslag,

att alla fastigheter bör omfattas av den tillämnade lagstiftningen. Delegationens

ställningstagande i denna fråga bygger dock på förutsättningen

att före ikraftträdandedagen uppkommen värdestegring undantas från beskattning.

Någon retroaktiv beskattning kan delegationen inte under några

som helst omständigheter acceptera. Delegationen föreslår att tiden för

skattefri försäljning utsträcks till åtminstone fem år för sådana fastigheter,

som vid ikraftträdandet kunnat säljas utan beskattning. Beträffande

fastigheter, som vid ikraftträdandet kan säljas utan realisationsvinstbeskattning

bör enligt delegationen införas ytterligare en alternativregel. Såsom

anskaffningskostnad bör i sådant fall få användas det taxeringsvärde

som åsatts vid 1965 års fastighetstaxering. Eftersom taxeringsvärdet är

lägre än saluvärdet i flertalet fall och flera år gått sedan taxeringsvärdena

åsatts bör en uppräkning ske. Ett tillägg med 40 % av nyssnämnda taxeringsvärde

synes skäligt. Alternativregeln skulle således innebära att fastigheten

vid ikraftträdandet anses ha ett värde som motsvarar 140 % av

1965 års taxeringsvärde. Delegationen anför.

Markvärdekommittén har föreslagit att den som vid lagstiftningens

ikraftträdande bedriver tomtrörelse under en övergångstid av fem år, skall

äga påfordra att anskaffningskostnaden för fastigheten skall beräknas enligt

hittills tillämpade principer. Det bör emellertid i övergångsbestämmelserna

närmare klarläggas hur man skall förfara i sådana fall då fastighetens

återstående värde nedskrivits i bokföringen. Ett sätt att lösa

frågan är att stadga att anskaffningskostnaden skall anses motsvara det

bokförda värdet. Kommittén synes ha förutsatt att äldre tomtrörelser i

princip skall upphöra i och med den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Endast om mer än fjorton tomter sålts under de tio senaste åren skall tomt
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

rörelse anses bedriven efter lagstiftningens ikraftträdande. Det torde emellertid

kunna uppstå åtskilliga samordningsproblem då en äldre torntrörelse

övergår till tomtrörelse enligt den nya lagstiftningen. Bland annat bör

närmare preciseras om det i lagtexten använda uttrycket »fastighet, å vilken

tomtrörelse bedrivits» även omfattar fastighet, å vilken tomtstyckningsrörelse

enligt de äldre reglerna utövats. Dessa och vissa andra övergångsproblem

bör närmare analyseras och klarare regler tillskapas.

Liknande synpunkter anförs av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Lantbrukets skattedelegation anser det önskvärt, att för de fastigheter,

som vid lagstiftningens ikraftträdande är skattefria, ett ingångsvärde kunde

fastställas som i princip motsvarade allmänna saluvärdet vid denna tidpunkt.

Att en schablon därvid får tillgripas är uppenbart. Det finns enligt

delegationen också starka skäl som talar för att schablonen skall ges en

liberal utformning, eftersom det här blir fråga endast om en engångseffekt.

Med denna utgångspunkt borde det vara möjligt att knyta det schablonmässiga

ingångsvärdet till det taxeringsvärde som fastställts närmast före

lagstiftningens ikraftträdande. Detta taxeringsvärde förhöjt med 100 %

skulle enligt delegationen kunna anses ge ett skäligt utgångsläge vid en

evig realisationsvinstbeskattning. Delegationen tillägger.

Även för övriga fastigheter, d. v. s. sådana som icke är skattefria vid

lagstiftningens ikraftträdande, borde samma metod kunna tillämpas för

fastställande av ingångsvärde. I båda fallen bör dock fastighetsägaren

ha rätt att alternativt beräkna ingångsvärde med utgångspunkt från faktisk

förvärvskostnad, därvid de uppräkningsregler, som i fortsättningen

skulle gälla, också tillämpades för tiden från förvärvet fram till övergångsåret.

Med hänsyn till att taxeringsvärdet kan beräknas ge sämst

utslag i fråga om sådana fastigheter som står inför försäljning bör de vid

lagstiftningens ikraftträdande skattefria fastigheterna på samma sätt som

kommittén föreslår få säljas skattefritt under en övergångsperiod.

Vid tidpunkten för ikraftträdandet kommer en del fastigheter att vara

föremål för expropriation. Om denna fullbordats före ikraftträdandet, hade

skattekonsekvenser inte uppstått. Delegationen föreslår därför en övergångsbestämmelse

av innebörd att skattefrihet fortfarande skall gälla i sådana

fall.

Sveriges fastighetsägareförbund anser, att de fastigheter som vid ikraftträdandet

kan försäljas skattefritt bör undantas från den föreslagna beskattningen.

Familjeföretagens förening föreslår en skattefri period för de fastigheter,

som inte ingår i inkomstkällan rörelse och som innehafts längre än

tio år, på åtminstone sju år efter lagens ikraftträdande. Föreningen tilllägger.

Vi vågar även ifrågasätta, om man inte eventuellt skulle alternativt kunna

förenkla problemet genom att generellt medge ett ingångsvärde motsvarande

sista taxeringsvärdet, dvs. 1965 års värden, förhöjt med visst procenttal,

som statistiskt bör kunna framräknas. Såvitt vi vet, torde en sådan

siffra komma att ligga på ca 130—150 % av ifrågavarande års taxeringsvärden.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 119

Sveriges köpmannaförbund anser, att tidsgränsen två år är alltför kort,

och föreslår att densamma utsträcks till fem år. Även Kooperativa förbundet

och handelskammaren i Gävle förordar att perioden något förlängs.

Skånes handelskammare föreslår, att övergångstiden sätts till tio

år och att därvid efter utgången av de två första åren endast 30 % av realisationsvinsten

inkomstbeskattas.

Sveriges advokatsamfund framhåller, att enligt fast praxis tidpunkten

för äganderättens övergång är avgörande för skattskyldighetens inträde

vid beskattning av realisationsvinst. Enligt 40 § lagen den 12 maj 1917 (nr

189) om expropriation i dess lydelse efter 1966 års lagändring anses

vid s. k. kvalificerat förhandstillträde fastigheten övergå till den exproprierande

med samma rätt som om expropriationen fullbordats, dvs. med

äganderätt. Vid annat förhandstillträde liksom vid förhandstillträde enligt

äldre lag finns ingen motsvarande bestämmelse, påpekar samfundet.

För fastighetsägarna innebär emellertid ett förhandstillträde, kvalificerat

eller ej, i praktiken att fastigheten frångår honom på samma sätt som om

äganderätten formellt övergått på den exproprierande, men det kan sedan

dröja mycket länge — ofta flera år — innan expropriationsersättningen

slutligen fastställs i målet. Enligt samfundets mening bör i övergångsbestämmelserna

anges att den föreslagna realisationsvinstbeskattningen inte

skall tillämpas om förhandstillträde ägt rum före den föreslagna beskattningens

ikraftträdande.

Samfundet framhåller vidare, att det skulle innebära mycket stora principiella

och praktiska svårigheter, om man vid bedömandet av om tomtrörelse

föreligger måste ta hänsyn till vad som hänt före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande. Enligt samfundets mening bör i övergångsbestämmelserna

anges att de nya reglerna om tomtrörelsebeskattning inte

skall tillämpas för andra skattskyldiga än dels sådana, som vid de nya

bestämmelsernas ikraftträdande slcattemässigt idkar tomtrörelse, och dels

sådana som efter ikraftträdandet avyttrat eller upplåtit tomter på sådant

sätt att anvisningarna till 27 § KL blir tillämpliga. Samfundet är medvetet

om att detta i vissa fall kan medföra skattelindring men framhåller att

denna blir jämförelsevis ringa genom att försäljningen ändå alltid beskattas

såsom realisationsvinst och att man härigenom undviker ett stort antal

svårbedömbara och kostsamma skatteprocesser.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Departementschefen

Markvärdekommittén har i sitt betänkande framlagt förslag till ändrade

regler beträffande beskattningen av vinster vid fastighetsförsäljningar. Förslaget

avser såväl vanliga realisationsvinster som vinster genom yrkesmässig

avyttring i form av tomtrörelse. I det följande kommer jag att behandla

de två frågorna var för sig.

Realisationsvinstbeskattningen

Inledning

Enligt gällande regler är vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring

av fastighet skattepliktig inkomst vid den årliga inkomstbeskattningen

under förutsättning att säljaren förvärvat fastigheten genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång och att han innehaft fastigheten mindre

än tio år. Vinsten inkomstbeskattas alltså inte om fastigheten erhållits genom

arv, testamente, gåva eller annat vederlagsfritt förvärv eller om den

innehafts tio år eller mer. I fortsättningen använder jag ibland uttrycket

»benefik» för att beteckna vederlagsfri överlåtelse. I motsats härtill står beteckningen

»onerös».

Från den skattefrihet som gäller, när förvärvet varit vederlagsfritt, undantas

dock sådana fall, då fastigheten erhållits genom gåva av make eller

skyldeman, och vissa fall då make erhållit fastighet vid bodelning. I dessa

fall bedöms skattskyldigheten med hänsyn till närmast föregående fång av

onerös natur. Begreppet skyldeman får här anses omfatta alla släktingar.

Även inom tioårsperioden är innehavstidens längd av betydelse. Såsom

skattepliktig realisationsvinst räknas nämligen, om den avyttrade fastigheten

innehafts mindre än sju år 100 % av vinsten, om den innehafts sju

men ej åtta år 75 % av vinsten, om den innehafts åtta men ej nio år 50 %

av vinsten och om den innehafts nio men ej tio år 25 % av vinsten. För

strömfallsfastigheter föreskrivs skatteplikt även efter något längre tids innehav.

Det förslag till ändrade regler för beskattning av realisationsvinst genom

avyttring av fastigheter som framlagts av markvärdekommittén innebär i

huvudsak följande.

Vinst vid avyttring av fastighet skall i princip alltid vara underkastad

skatteplikt vid taxering för inkomst, oavsett innehavstidens längd och även

om fastigheten förvärvats genom arv eller liknande fång. För korttidsinnehav

— där fastigheten ägts mindre än två år — behålls i stort sett full

skatteplikt. Vid avyttring efter två års eller längre tids innehav blir 60 %

av vinsten beskattad som inkomst.

Enligt kommitténs förslag beräknas vinsten till skillnaden mellan för
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

121

säljningspris och inköpspris, sedan inköpspriset ökats för varje år som

fastigheten innehafts med ett belopp motsvarande 6 % av inköpspriset

och vidare med ett fast belopp om 2 000 kr. Tillägg till inköpspriset får

också göras för nybyggnads- och förbättringskostnader. Har sådana kostnader

något år uppgått till 5 000 kr. eller mera, räknas tillägget om 6 % också

på sådant belopp.

Om en egendom under lång tid befunnit sig i samma ägares hand, kan

det bli svårt att lämna tillförlitlig utredning om den skattepliktiga realisationsvinstens

storlek. Enligt kommittén skall det därför i sådana fall stå

den skattskyldige fritt att i stället för verklig köpeskilling jämte förbättringskostnader

utgå ifrån taxeringsvärdet tjugo år före försäljningen, förhöjt

med hälften. På det sålunda erhållna beloppet får räknas 6 % under

tjugo år. Dessutom tilläggs 2 000 kr. om året under tjugo år. Även

förbättringskostnader, men endast sådana som nedlagts under de senaste

tjugo åren, får vid tillämpning av detta alternativ beaktas på samma sätt

som enligt huvudregeln.

En konsekvens av att realisationsvinster beskattas oavsett innehavstidens

längd blir bl. a., att skatteplikt föreligger även om fastigheten förvärvats genom

arv, testamente eller bodelning i anledning av makes död. Den skattskyldige

har emellertid enligt kommittéförslaget möjlighet att i sådana fall

tillämpa en annan metod för vinstberäkning, om han finner detta fördelaktigt.

I stället för den köpeskilling, som erlagts av den avlidne (resp. hans

fångesman), kan den skattskyldige utgå från taxeringsvärdet året närmast

före dödsfallet (bouppteckningsvärdet) och höja detta med en tredjedel.

Förhöjningen är avsedd att utgöra kompensation för arvsskatten och att

från skatt frita åtminstone en del av den värdestegring som skett före dödsfallet.

På det erhållna beloppet beräknas procenttillägg på samma sätt som

i föregående fall men endast från tiden för dödsfallet. Även tillägg med 2 000

kr. om året görs fr. o. m. denna tidpunkt. Förbättringskostnader beaktas likaså,

om de nedlagts under samma tid.

Beträffande rätt att göra avdrag för realisationsförlust föreslår kommittén

en mindre utvidgning i förhållande till gällande rätt. Förlust, som inte

kunnat utnyttjas under beskattningsåret, skall i motsats till f. n. få dras

av under något av de tre följande beskattningsåren.

Vad markvärdekommittén föreslagit i skattefrågan bör ses som en del

av kommitténs program till lämpliga åtgärder från samhällets sida för att

komma till rätta med värdestegringsproblemet på mark. Kommittén syftade

till att hejda prisstegringen främst genom att öka utbudet. Därför

föreslogs inte bara en revision av hithörande skatteregler utan även vissa

åtgärder för att garantera kommunerna tillgång till erforderlig exploateringsmark.

I sistnämnda hänseende rekommenderade kommittén bl. a. lagstiftning

om kommunal förköpsrätt till mark. Sedan kommitténs förslag

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

i denna del ber etts inom justitiedepartementet lades proposition i ämnet

fram för årets vårriksdag (prop. 1967: 90). Behandlingen av propositionen

har uppskjutits till höstriksdagen (L3U 48).

Allmänna synpunkter

Delade meningar föreligger knappast om premisserna för kommitténs

ställningstagande till förmån för en av innehavstiden oberoende realisationsvinstbeskattning.

I fortsättningen använder jag för enkelhetens skull

beteckningen »evig» sådan beskattning. Det torde inte kunna förnekas att

de nuvarande reglerna i detta hänseende verkat utbudshämmande genom

att vinster av fastighetsförsäljning efter ett tioårigt innehav är helt skattefria.

I samma riktning verkar att kortare innehav beskattas relativt hårt,

låt vara att en avtrappning i beskattningen sedan år 1950 gäller fr. o. m.

det sjunde året. Möjligheten att göra stora skattefria vinster för den som

kan binda kapital i fastighet under tio år gör såsom kommittén vidare framhållit

fastighet till ett eftertraktat placeringsobjekt. Det bör tilläggas att

detta framför allt gäller obebyggd mark i närheten av expanderande tätorter

och saneringsfastigheter i stadskärnorna. I båda fallen gör den ökade

efterfrågan att marken stiger exceptionellt starkt i värde. Den vinst som

markägare i dessa fall skattefritt kan tillgodoräkna sig efter mer än tio

års innehav uppgår ofta till mycket stora belopp såväl absolut som relativt.

Den utomordentligt goda avkastning som ägaren härigenom ofta får på det

insatta kapitalet —- vilket från början kan vara obetydligt genom att investeringen

till största delen gjorts med lånade medel — beror i hög grad på

samhällets åtgärder och på den allmänna ekonomiska utvecklingen inom

orten. Det är därför även från rättvisesynpunkt i hög grad påkallat att nu

göra ett ingripande i syfte att tillföra det allmänna en skälig del av sådana

värdestegringar på fastigheter som väsentligen beror på samhälleliga insatser.

En lagstiftning av denna innebörd är inte motiverad av utvecklingen i

markvärdefrågan enbart under senare tid även om problemet accentuerats

under efterkrigstiden. I själva verket har, såsom kommittén påvisat, frågan

om lagstiftning i detta ämne varit aktuell under hela 1900-talet. Ett flertal

förslag till lösning har sett dagens ljus men inget har tidigare framlagts

som kunnat läggas till grund för lagstiftning. Markvärdekommittén har i

sitt förslag anvisat praktiskt framkomliga vägar för att lösa denna mycket

komplicerade lagstiftningsfråga. Enligt min mening har kommittén fullgjort

sitt uppdrag på ett förtjänstfullt sätt.

Principiella skäl mot att utvidga kapitalvinstbeskattningen på sätt som

föreslagits har knappast framförts i något remissyttrande. Även om detta

kan förklaras med att statsmakterna redan tagit ställning i denna fråga

genom 1966 års beslut rörande aktievinstbeskattningen och jag för egen

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

del kan hänvisa till vad jag i samband därmed anförde i detta ämne, anser

jag mig nu böra uppehålla mig något härvid.

Inkomstbegreppet enligt 1928 års kommunalskattelag i dess ursprungliga

lydelse vilade på uppfattningen att det råder en avgörande skillnad mellan

inkomst och kapitalvinst. Såsom inkomst skulle i princip betraktas endast

avkastning av en förvärvskälla. Att beskatta sådan avkastning var

inkomstbeskattningens syfte. Kapitalvinst däremot kunde uppkomma när

en kapitaltillgång byttes ut mot en annan. Sådan omflyttning beskattades

särskilt t. ex. genom en arvs- och gåvoskatt men ansågs inte böra underkastas

inkomstskatt. Undantag härifrån gjordes för spekulationsvinster som

betraktades ligga så nära avkastning att de borde inkomstbeskattas. För

fastigheter uppställdes presumtionen att spekulationsvinst förelåg om fastigheten

såldes inom tio år från förvärvet.

Detta betraktelsesätt kan numera inte längre upprätthållas. Samhällsutvecklingen

har medfört att större vinster, som uppkommer när tillgångar

i realkapital realiseras, inte i första hand framstår som om det från början

insatta kapitalet återfås efter skälig förräntning. Vinsten är ofta relativt

sett så stor att utbytesinomentet träder i bakgrunden. Resultatet av investeringen

ter sig ofta omotiverat fördelaktigt. Särskilt i ett läge, när samhället

begär att medborgarna skall avstå en förhållandevis stor del av sina

årliga arbetsinkomster till det allmänna i form av skatt, synes ett benhårt

fasthållande av den ursprungliga skillnaden mellan inkomst och kapitalvinst

strida mot en annan av de grundläggande principerna för vår beskattning,

nämligen skatteförmågeprincipen. Jag vill erinra om att riksskattenämnden

i sitt remissyttrande varit inne på liknande tankegångar och

ifrågasatt om det inte redan från den utgångspunkten att fastighet alltid

är en förvärvskälla enligt svensk skattelagstiftning kan göras gällande att

även inkomst vid förvärvskällans avyttring, inklusive värdestegringar på

förvärvskällan själv, bör vara skattepliktig inkomst på samma sätt som sedan

länge gäller vid avyttring av en rörelse.

Såsom jag antytt förut visar remissbehandlingen av förslaget att det stora

flertalet instanser är eniga med kommittén om att realisationsvinstbeskattningen

för fastigheter bör göras obegränsad i tiden. Från några håll invänds

att man inte enbart därigenom får ett ökat utbud av mark eller en

sänkning av prisnivån. Enligt min mening finns det i varje fall inte anledning

tro att det enda möjliga alternativet, nämligen att utsträcka den tid

som är gräns för beskattningen till tjugo år eller längre, i högre grad verkar

utbudsstimulerande eller prissänkande.

Det kan inte bestridas att en utsträckt realisationsvinstbeskattning aktualiserar

många svåra problem. De remissinstanser som ställt sig avvisande

till förslaget grundar också sitt ställningstagande i hög grad på invändningar

mot den tekniska utformningen av förslaget. Vidare reses bl. a. krav

på att förslaget bör samordnas med den numera gällande aktievinstbeskatt
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Ilungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

ningen innan det genomförs. Enligt denna uppfattning kräver samordningen

att aktievinstbeskattningen rivs upp och att hela frågan om inkomstskatt

på kapitalvinster utreds på nytt.

Vad beträffar den tekniska utformningen av kommitténs förslag anser

jag att den kritik som framkommit inte är av den art att man bör avstå

från att genomföra en lagstiftning på grundval av förslaget.

Beträffande samordningen med aktievinstbeskattningen medger jag att

vissa komplikationer inträder om man genomför en markvinstbeskattning

efter i stort sett kommitténs förslag och behåller nuvarande regler för aktievinstbeskattning

oförändrade. Genom att de båda systemen är olika utformade

blir det svårt att avväga skatteuttaget så att beskattningen blir

neutral från kapitalplaceringssynpunkt. En sådan neutralitet är givetvis

önskvärd av flera skäl — inte minst för att minska risken för skatteflyktstransaktioner

främst genom överföringar av fastigheter från bolag till dess

delägare och vice versa. Enligt min mening är det emellertid möjligt att för

den närmaste framtiden komma till rätta med svårigheterna härvidlag

genom en mer allmänt hållen bestämmelse. Å andra sidan är jag ense med

kritikerna så långt att jag finner en samordning önskvärd och kanske nödvändig

på lång sikt. Såsom jag antydde redan i samband med lagstiftningsarbetet

i fråga om aktievinstbeskattningen kan det förtjäna övervägas om

inte kapitalvinstbeskattningen bör ske proportionellt enligt ett s. k. flatratesystem

såsom på vissa håll utomlands. Redan lagstiftningen rörande

aktievinstbeskattningen bör i viss mån ses som ett provisorium. Eftersom

en evig beskattning av värdestegring även på fastigheter är en nyhet för

vårt land kan det bli nödvändigt att i belysning av gjorda erfarenheter så

småningom se över också denna lagstiftning.

Ett inte obetydligt antal remissinstanser hyser farhågor för att en lagstiftning

enligt de riktlinjer kommittén förordat kommer att ställa de skattskyldiga

och taxeringsmyndigheterna inför oöverstigliga svårigheter i utredningshänseende

med risk för rättsförluster för de skattskyldiga och en

överbelastning av taxeringsorganisationen. Kritiken mot kommitténs förslag

i denna del är delvis överdriven. Bl. a. har man inte tillräckligt beaktat

att mindre och medelstora vinster genom förslagets utformning aldrig leder

till beskattning. I viss mån finner jag dock invändningarna berättigade.

Det torde emellertid vara möjligt att med mindre jämkningar i förslaget

komma fram till en i kontroll- och utredningshänseende godtagbar lagstiftning.

Med det anförda tillstyrker jag en lagstiftning om beskattning av värdestegring

på fastigheter med den målsättning markvärdekommittén ställt

upp. Lagstiftningen bör således syfta till att åstadkomma ett ökat utbud

av fastigheter och därigenom motverka omotiverade prisstegringar på fastigheter.

Den bör framför allt träffa spekulativa investeringar i mark men

lämna ordinära vinster vid avyttring av egnahem, villor, hyreshus, industri
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

125

byggnader och jordbruk utanför. Det har vidare ansetts motiverat att undanta

vinster som beror på penningvärdets fall från denna beskattning.

När jag i fortsättningen talar om fastighet avses i förekommande fall, om

annat inte framgår av sammanhanget, även del av fastighet.

Vinstprocenten

Med en evig realisationsvinstbeskattning på fastigheter kan i och för sig

sägas följa att hela vinsten skall tas till beskattning oavsett innehavstiden.

Kommittén har inte ansett sig böra gå så långt utan tänkt sig beskattning till

100 % bara vid avyttring inom två år från förvärvet. Vid senare avyttring

skulle 60 % av vinsten beskattas.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kommitténs avvägning. Beträffande

längre tids innehav har emellertid röster höjts såväl för en sänkning

som för eu höjning av procentsatsen.

För egen del anser jag att det inte bör komma i fråga att sänka skatteprocenten

vid korttidsinnehaven i förhållande till kommitténs förslag. Jag

vill erinra om att hela vinsten tas till beskattning enligt nu gällande regler

under betydligt längre innehavstid, nämligen sju år. Full beskattning av

vinsten inom två år från förvärvet gäller f. ö. också vid aktievinstbeskattningen.

Eftersom samma regel sedan länge gäller för lös egendom i allmänhet

blir regeln gällande för all realisationsvinstbeskattning om den lagfästs

också för fastighet.

Beträffande längre tids innehav finner jag en något högre procentsats

än kommittén föreslagit skälig mot bakgrunden av att jag i det följande

förordar andra regler för uppräkning av anskaffningskostnaden (ingångsvärdet)

än kommittén. Enligt min mening bör 75 % av vinsten beskattas

vid mer än två års innehav.

Procenttillägg. Indexräkning

Enligt nu gällande bestämmelser beräknas realisationsvinsten till skillnaden

mellan försäljningspris och inköpspris. Till inköpspris läggs bl. a.

kostnader för förbättringar. Å andra sidan förekommer vissa avdrag. Till

dessa återkommer jag senare.

Kommittén har föreslagit vissa särskilda tillägg till anskaffningskostnaden

vid realisationsvinstberäkningen för fastighet, nämligen ett belopp

motsvarande 6 % av inköpspriset för varje år som säljaren ägt fastigheten

och vidare ett likaledes årligt men fast belopp om 2 000 kr. Genom procenttillägget

avses bl. a. förändringar i penningvärdet bli beaktade. Det fasta

beloppet syftar främst till att i enlighet med lagstiftningens målsättning

undanta mindre vinster från beskattning.

Det procentuella tillägget har föranlett erinringar från ett stort antal re
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

missinstanser. Från några håll yrkas att tillägget helt slopas. Det stora flertalet

anser dock att hänsyn till penningvärdeförändringar bör tas. Man anser

att tillägget bör beräknas enligt ränta-på-räntametoden. Några remissinstanser

föreslår ett indexförfarande, eventuellt olika för olika delar av

landet.

Att hänsyn på något sätt bör tas till förändringar i penningvärdet har

jag redan nämnt. Bäst sker detta onekligen genom en anknytning till något

slags index. Närmast till hands ligger i så fall att använda konsumentprisindex.

Härigenom tillgodoses automatiskt de i och för sig berättigade

önskemålen om beräkning med hänsyn till ränta på ränta. Den stora fördelen

med index är att man inte behöver göra den vanskliga bedömningen

hur penningvärdet i framtiden kommer att utvecklas. Man slipper såsom

med kommitténs förslag befara att det ger överkompensation för en framtida

penningvärdeförsämring. En indexanknytning medför att fastighetsvärdena

uppräknas till ett faktiskt nuvärde och att beskattningen träffar

reala vinster. Härtill kommer att ett indexförfarande inte stimulerar till

skatteflyktstransaktioner såsom en årlig procentuppräkning.

Mot ett sådant system talar framför allt att det strider mot hittills tillämpade

principer i beskattningen och att det kan väntas följas av krav på indexanknytning

inom andra delar av beskattningsområdet där dess användning

från bl. a. praktisk synpunkt är otänkbar. Vidare kan invändas att de

skattskyldiga har svårt att få reda på förändringar i index under den aktuella

perioden och att rätt applicera det för att kunna beräkna storleken av

eventuell realisationsvinst.

Att lagstiftningen arbetar med en indexmetod för att beräkna anskaffningsvärde

vid realisationsvinstbeskattningen för fastighet kan emellertid

enligt min mening inte med fog åberopas som skäl för att metoden skall

tillämpas över hela fältet. Metodens användning här kan motiveras med de

speciella hänsynstaganden som måste göras vid en realisationsvinstbeskattning

av detta slag. En utökning till andra områden, t. ex. ortsavdrag och

skatteskalor såsom yrkats motionsvis i riksdagen, är betydligt mer komplicerad.

Ett indexförfarande där synes dessutom vara en opraktisk metod.

Svårigheterna för de skattskyldiga att rätt tillämpa systemet bör inte

överdrivas. De ligger i allt väsentligt på det blankettekniska planet.

Jag tillstyrker således, att anskaffningsvärdet uppräknas på grundval av

konsumentprisindex. Detta index har år 1949 som basår. Tidigare fanns

levnadskostnadsindex med år 1914 såsom basår. Enligt min mening finns

ett behov av att ha en indexserie för längre tid tillbaka än år 1949. Detta erhålls

genom att utnyttja den officiella omräkningen av konsumentprisindex

till levnadskostnadsindex utan skatter och sociala förmåner. Bortsett från

de första åren i serien torde de officiella indextalen för varje år vara medeltalet

av månadstalen för åren. Enligt dessa beräkningsgrunder är konsumentprisindex

för juli 1967 543. Beträffande utvecklingen från år 1914

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

hänvisas till en uppställning som torde få fogas vid statsrådsprotokollet i

detta ärende som bilaga 2. Av uppställningen framgår att index till en början

steg hastigt till en topp strax efter första världskriget för att därefter

sjunka till ett bottenläge under 1930-talets depressionsperiod. Senare visar

index en i stort sett oavbruten stegring.

En anknytning till konsumentprisindex innebär att kostnaden för en fastighet

som förvärvats år 1914 skulle fått uppräknas med talet 5,43 om mitt

förslag varit genomfört och avyttringen skett under år 1967. Uppräkningstalet

för fastigheter som anskaffats under mellanliggande år kan inte direkt

utläsas ur serien. Talet erhålls genom att försäljningsårets index divideras

med anskaffningsårets index. Nu aktuella uppräkningstal framgår likaså

av uppställningen. Det bör emellertid beaktas att uppräkningstalen förändras

varje år eftersom index så gott som alltid undergår ändring från det ena

året till det andra. De erforderliga uträkningarna av uppräkningstalen bör

ske centralt av statlig myndighet. Lämpligen bör det ankomma på riksskattenämnden

att varje år ange aktuella uppräkningstal för alla år fr. o. in.

år 1914. Uppgifterna bör publiceras på lämpligt sätt och vidare framgå av

den särskilda deklarationsblankett som obligatoriskt bör lämnas av skattskyldiga

som avyttrat fastighet under beskattningsåret.

För att uppräkningstalen skall kunna anges i deklarationsblanketten

måste riksskattenämnden ha tillgång till beskattningsårets indextal redan

under senare hälften av beskattningsåret. Om index skall bestämmas på

samma sätt som motsvarande tal för äldre år, dvs. som medelindex av de

olika månadstalen för hela året, kan det inte offentliggöras förrän tidigast

i slutet av januari månad taxeringsåret. Detta är alltså en för sen tidpunkt.

Med hänsyn härtill bör index för juli månad under beskattningsåret vara

avgörande för beräkningen. Även detta innebär vissa nackdelar. Den som

avyttrar fastighet i början av ett år kan inte i samband med affären exakt

beräkna storleken av eventuell realisationsvinst. Även om detta är en svaghet

i systemet kan jag inte finna att det är en avgörande invändning. En

alternativ möjlighet är att anknyta till index för december månad året före

beskattningsåret eller januari månad beskattningsåret. Risk finns emellertid

att de skattskyldiga då blir underkompenserade. Jag har därför stannat

för att föreslå tillämpning av index för juli månad under beskattningsåret.

Vad beträffar möjligheterna att i det ögonblick fastighetsförsäljningen

sker veta skattekonsekvenserna vill jag framhålla att föregående års index

bör ge tillräcklig ledning. En exakt beräkning av skatten på viss realisationsvinst

är ändå inte möjlig förrän efter beskattningsårets utgång. Skatten

är ju beroende av storleken av andra inkomster och av avdragsposter

i deklarationen. Härtill kommer att statistiska centralbyrån offentliggör

uppgift om sin beräkning av konsumentprisindex för varje månad kort efter

månadens utgång och att det sålunda är lätt att bilda sig en mening om tendensen

i utvecklingen i förhållande till föregående år.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

En indexanknytning medför att förändringar i penningvärdet åt båda

håll blir beaktade. Det är emellertid inte min mening att anskaffningskostnaden

skall räknas ned under den faktiska kostnaden om index sjunker under

innehavstiden. I sådant fall bör anskaffningskostnaden tas upp till det

faktiska beloppet.

Som jag antytt förut finns inget lämpligt index att anknyta till för tiden

före år 1914. Med hänsyn härtill kan indexuppräkning inte göras för

tidigare år. För fastigheter som anskaffats före år 1914 gäller den faktiska

anskaffningskostnaden, men indexuppräkning får ske som om fastigheten

anskaffats år 1914.

Omöjligheten att räkna index för tidigare år än år 1914 föranleder mig

att föreslå en alternativregel för beräkning av anskaffningskostnaden för

äldre köp. Jag anser det sålunda skäligt att de skattskyldiga såsom anskaffningskostnad

för sådana köp alternativt får räkna det taxeringsvärde som

gällde för fastigheten för år 1914, förhöjt med 50 %. På detta värde räknas

därefter index enligt förut angivna regler. 1914 års taxeringsvärden grundar

sig i allmänhet på de värden som fastställdes vid 1913 års allmänna fastighetstaxering

och avser förhållandena den 1 januari 1913. I den mån större

ombyggnad ägt rum under år 1913 torde emellertid nytt värde ha åsatts,

hänförande sig till situationen den 1 januari 1914.

Till belysning av den åberopade indexseriens utveckling och uppräkningstalens

storlek, om 1967 års index sätts till 543, återges följande uppgifter

från bilaga 2:

Index

Uppräknlngstal

1914..........

...... 100

5,43

1924...........

...... 174

3,12

1934 ...........

...... 152

3,57

1944...........

...... 234

2,32

1954...........

...... 330

1,65

1964 ...........

...... 463

1,17

1965 ...........

...... 486

1,12

1966 ...........

...... 517

1,05

1967 juli.......

...... 543

1,00

Fast tillägg

Kommittén har vidare föreslagit att den skattskyldige skall få ett ytterligare

tillägg till anskaffningskostnaden för varje inköpt fastighet eller fastighetsdel

om 2 000 kr. per år som han innehaft fastigheten eller fastighetsdelen.

Syftet med tillägget är att undanta mindre realisationsvinster

från beskattning. Förslaget har av kommittén bedömts — tillsammans med

procentregeln —• medföra att vinster på egnahem, villor och vanliga jordbruk

blir fria från beskattning.

Förslaget har i princip godtagits av remissinstanserna men föranlett åtskilliga

invändningar beträffande den tekniska utformningen. Bl. a. har

anmärkts att konstruktionen leder till överkompensation för den som för
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

129

värvar en fastighet genom delköp och vidare att tillägget är svåradministrerat.

Svårigheter uppkommer också vid avyttring av fastighetsdelar. Det

ifrågasätts vidare om inte tillägget bör begränsas till villor och egnahem

eller åtminstone till fastigheter med byggnader.

Enligt min mening kan ett tillägg av den föreslagna typen inte undvaras

i systemet. Att beskatta mindre vinster vid försäljning av egnahem, villor

och jordbruk ligger inte i linje med förslagets markpolitiska syfte. Praktiska

skäl talar också starkt för ett sådant tillägg. Å andra sidan kan det

infe bestridas att fog finns för viss del av den kritik som riktats mot tilläggets

konstruktion.

Jag föreslår på grund härav att tillägget konstrueras så att det medges

endast för bebyggda fastigheter och i sådana fall knyts till den väsentliga

bostadsbyggnaden. Enligt min mening bör det årliga fasta tillägget beräknas

för fastigheter, som schablontaxeras enligt 24 § 2 mom. KL, dvs. egnahem,

villor och sommarstugor. Förekomsten av en bostadsbyggnad av viss

standard på fastigheten torde vara en förutsättning för att schablonen

skall vara tillämplig. Beträffande andra fastigheter av annan fastighets natur

bör tillägg få göras om byggnad som till väsentlig del innehåller bostäder

finns på fastigheten. För jordbruksfastigheter hör fordras mangårdsbyggnad

eller annan likvärdig bostadsbyggnad för den kontinuerliga skötseln

av fastigheten. Bostaden bör således vara av ej alltför obetydlig standard

med hänsyn till att det fasta tillägget — såsom framgår av det följande

— avser att kompensera för vissa fastighetsomkostnader. Av vad jag nu

anfört följer att tillägg beräknas för egnahem, villor, sommarstugor, hyreshus

och jordbruksfastigheter men däremot inte för t. ex. tomtmark, skogsmark

utan annan bebyggelse än »skogskoja» e. d. (jfr punkt 4 fjärde stycket

av anvisningarna till 9 § KL) och ej heller för industrifastigheter. För

varje taxeringsenhet räknas ett fast tillägg oavsett hur många bostadsbyggnader

den omfattar. För ideella andelar av fastighet beräknas motsvarande

del av det fasta tillägget.

Genom mitt förslag torde flertalet svårigheter av praktisk natur som

vidlåder kommitténs förslag i fråga om det fasta tillägget undvikas.

Mitt förslag innebär bl. a. att den som avstyckar en del av sin villatomt

och säljer den avstyckade delen till bebyggelse inte får tillgodoräkna sig

något fast tillägg. Likaså får en skattskyldig, som driver jordbruk på en med

mangårdsbyggnad försedd jordbruksfastighet och som köper en intilliggande

fastighet med bostadshus, alltjämt inte mer än ett fast tillägg på

detta sitt fastighetsinnehav om han sambrukar fastigheterna så att de vid

fastighetstaxeringen bildar en taxeringsenhet. Försäljer han senare den del

som han köpt till blir hans ingångsvärde för den delen inköpspriset förhöjt

endast med indextillägg.

Det förekommer att industri- och affärsbyggnader ibland innehåller bostäder.

För att fast tillägg skall beräknas i dessa fall bör fordras att bostadsdelen

inte är obetydlig i förhållande till hela byggnaden. En portvaktsbostad

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 153

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

på en fastighet, som i övrigt har större fabrikslokaler, bör således inte berättiga

till fast tillägg. Däremot bör sådant tillägg beräknas för exempelvis

byggnad som innehåller butik i bottenplanet och bostad för ägaren en trappa

upp.

Vad beträffar det fasta tilläggets belopp föreslår jag viss höjning i förhållande

till vad kommittén förordade. För att säkerställa skattefrihet för

det stora flertalet mindre realisationsvinster bör tillägget beräknas till 3 000

kr. för varje helt år som fastigheten innehafts. Av förenklingsskäl är jag

beredd att föreslå att ett fullt tillägg beräknas för varje påbörjat år som

fastigheten innehafts.

Verkningarna av mitt förslag för fastigheter som anskaffats år 1914,

1924, 1934 etc. och tänks sålda den 31 december 1967 framgår av följande

uppställning som avser fastigheter med bostadsbyggnad som antagits icke

ha undergått ombyggnad eller nämnvärd förbättring. Uppräkning har skett

med hänsyn till index och med ett årligt belopp av 3 000 kr.

Anskaffningskostnad

Skattefritt försäljningspris den 31 december 1967 för fastighet som

köpts den 1 januari

1914

1924

1934

1944

1954

10 000............

216 300

163 200

137 700

95 200

58 500

25 000............

297 750

210 000

191 250

130 000

83 250

50 000............

433 500

288 000

280 500

188 000

124 500

100 000............

705 000

444 000

459 000

304 000

207 000

200 000............

1 248 000

756 000

816 000

536 000

372 000

500 000............

2 877 000

1 692 000

1 887 000

1 232 000

867 000

1 000 000............

5 592 000

3 252 000

3 672 000

2 392 000

1 692 000

10 000 000............

54 462 000

31 332 000

35 802 000

23 272 000

16 542 000

1964

1965

1966

1967

10 000............

23 700

20 200

16 500

13 000

25 000............

41 250

37 000

32 250

28 000

50 000............

70 500

65 000

58 500

53 000

100 000............

129 000

121 000

111 000

103 000

200 000............

246 000

233 000

216 000

203 000

500 000............

597 000

569 000

531 000

503 000

1 000 000............

1 182 000

1 129 000

1 056 000

1 003 000

10 000 000............

11 712 000

11 209 000

10 506 000

10 003 000

Förbättringskostnader

Mitt förslag beträffande det fasta tilläggets belopp sammanhänger med

mitt ställningstagande i fråga om rätten att tillgodoräkna förbättringskostnader

o. d. omkostnader. I princip har den skattskyldige rätt att vid beräkning

av realisationsvinst avräkna alla omkostnader för den avyttrade

egendomen. Häri ingår vad som lagts ned på förbättring. Sådana kostnader

är i princip inte avdragsgilla vid den årliga inkomsttaxeringen.

Kommittén har inte föreslagit någon inskränkning i rätten att tillgodoräkna

förbättringskostnader men däremot ansett att dess förslag om 6 %

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

131

årlig uppräkning borde begränsas till att gälla endast förbättringar som

överstiger 5 000 kr. under ett år.

Många remissinstanser har befarat stora praktiska svårigheter vid tilllämpningen

av dessa regler med hänsyn till att det erfarenhetsmässigt är

besvärligt att utreda förbättringar som är utförda för många år sedan.

Jag instämmer i denna uppfattning. Om man godtar mitt förslag med ett

så relativt högt fast tillägg som 3 000 kr. per år bör man av praktiska

skäl kunna begränsa rätten att tillgodoräkna förbättringskostnader. Jag

föreslår att hänsyn till förbättringskostnader tas endast för år då de överstiger

3 000 kr. Det fasta tillägget skulle med andra ord inkludera smärre

årliga förbättringar. Hänsyn har därigenom tagits till att det ofta är svårt

att utreda förbättringar som dragit små kostnader. Jag återkommer senare

till frågan om vilka utredningskrav som bör ställas när det gäller förbättringar.

I det nuvarande begreppet förbättringskostnad föreslår jag i likhet

med kommittén ingen ändring.

Sådana förbättringar som beaktas vid realisationsvinstbeskattningen bör

uppräknas i förhållande till index för de år de utförts vilket i princip överensstämmer

med kommitténs förslag.

I det föregående har jag föreslagit att som anskaffningskostnad för fastigheter,

som förvärvats före år 1914, alternativt får räknas det taxeringsvärde

som gällde för nämnda år höjt med 50 %. Av detta förslag bör följa

att förbättringar före år 1914 inte bör få tas med vid beräkning av anskaffningskostnaden.

Det tekniska tillvägagångssättet för att framräkna den skattepliktiga

realisationsvinsten enligt mitt förslag kan belysas med följande exempel.

En fastighet antas ha inköpts år 1940 för 30 000 kr. Förbättringskostnader

nedlades år 1950 med 10 000 kr. och år 1960 med ytterligare 5 000 kr.

Fastigheten såldes år 1967 för 200 000 kr.

Kr. Kr.

Försäljningspris ................................ 200 000

Inköpspris år 1940, 30 000 kr.

Uppräkningstal för år 1940, 2,86.

Uppräknad köpeskilling.......................... 85 800

Förbättringskostnad år 1950, 10 000 kr.

Uppräkningstal för år 1950, 2,10.

Uppräknad förbättring för år 1950^................ 21 000

Förbättringskostnad år 1960, 5 000 kr.

Uppräkningstal för år 1960, 1,33.

Uppräknad förbättring för år 1960 ................ 6 650

Fast belopp, 3 000 kr., för åren 1940—1967 = 28 år .. 84 000

Uppräknad anskaffningskostnad .................. 197 450

Lagfartskostnader, inköps- och försäljningskostnader

m. m....................................... 500 197 950

Vinst ........................................ 2 050

Härav beskattas 75 % .......................... 1 537

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

Alternativregler

Kommittén har föreslagit att de skattskyldiga alternativt får som anskaffningskostnad

åberopa det taxeringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen,

förhöjt med 50 %. Förslaget har allmänt tillstyrkts och bör även

enligt min mening genomföras med hänsyn till utredningssvårigheterna beträffande

gamla innehav.

Såsom ingångsvärde för fastigheter som förvärvats genom arv, testamente,

gåva eller annat vederlagsfritt fång har kommittén föreslagit det värde

som skulle gällt för fångesmannen om han avyttrat egendomen. Eftersom

det vid förvärv genom arv eller testamente kan vara svårt att utreda fångesmannens

kostnader m. m. har kommittén förordat en alternativregel för

dessa fall, nämligen taxeringsvärdet vid dödsfallet förhöjt med en tredjedel.

Förslaget har i denna del godtagits av flertalet remissinstanser. Från

vissa håll har invänts att kommitténs motivering för uppräkningen, nämligen

att kompensation för arvsskatt bör ges, bör föranleda ett högre uppräkningstal

än som föreslagits för tjugoårsfallen, där någon liknande belastning

inte finns, i stället för ett lägre. Från taxeringsteknisk synpunkt

anses önskvärt med samma uppräkningstal över hela linjen när taxeringsvärdet

åberopas. Jag delar sistnämnda uppfattning och föreslår den ändringen

av kommitténs förslag att den skattskyldige får rätt att alternativt

ta upp 150 % av fastighetens värde enligt bouppteckningen. Därmed får

tillräcklig kompensation för arvsskatt anses ha getts. Att vinstberäkningen

vid försäljning av fastighet som erhållits genom arv, gåva e. d. i första hand

skall ske med utgångspunkt från föregående ägares ingångsvärde överensstämmer

med vad som gäller för aktievinstbeskattningen.

Någon anledning att vid förvärv genom gåva beräkna ingångsvärdet med

ledning av värdet enligt gåvodeklarationen torde inte finnas.

Yärdeminskningsavdrag

Regelmässigt medges skattskyldig som äger fastighet årligt avdrag vid

beskattningen för värdeminskning av byggnad på fastigheten. Avdraget beräknas

till viss procent av byggnadens värde. Om den skattskyldige säljer

fastigheten och realisationsvinstbeskattning enligt hittills gällande regler

blir aktuell, skall sådana avdrag avräknas från den skattskyldiges anskaffningskostnad

för fastigheten. I den mån försäljningssumman överstiger den

sålunda minskade anskaffningskostnaden anses den skattskyldige i första

hand ha »återvunnit» värdeminskningsavdragen genom försäljningen. Motsvarande

bestämmelser gäller för skattskyldig som åtnjutit avdrag för

värdeminskning t. ex. av skog och för substansminskning.

Kommittén har föreslagit att återvunna värdeminskningsavdrag beskattas

vid avyttring inom tio år från förvärvet men att man vid längre tids

innehav bortser därifrån.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Förslaget har mött kritik i vissa yttranden. Å ena sidan har framhållits

att dessa avdrag i allmänhet, åtminstone på byggnader, f. n. är så små att

det bör övervägas att helt bortse från dem. Å andra sidan framhålls att

värdeminskningsavdrag för skog och substansminskning bör beaktas även

efter tioårstidens utgång med hänsyn till dessa avdrags ofta betydande storlek

i förhållande till hela fastighetsvärdet.

För egen del är jag beredd att bortse från värdeminskningsavdrag för

byggnader och inventarier för år då avdraget understigit 3 000 kr. Med

en sådan regel vinner man en viss överensstämmelse med regeln att förbättringskostnader

under samma belopp inte tillgodoräknas. Värdeminskningsavdrag

på högre belopp måste däremot enligt min mening beaktas. När

någon av alternativreglerna med taxeringsvärdet som grund åberopas bör

dock återföringen begränsas till den tid som förflutit sedan taxeringsvärdet

fastställdes. Inte heller bör återföring ske av avdrag som till äventyrs kan

ha åtnjutits före år 1914.

Samma betraktelsesätt kan inte anläggas på skogs- och substansminskningsavdrag.

Såsom åtskilliga remissinstanser påpekat kan avdragen i dessa

fall gå upp till mycket stora belopp i förhållande till fastighetens värde, någon

gång fastighetens hela taxeringsvärde. Åtnjutna avdrag av denna art

måste därför alltid återföras till beskattning, i den mån de återvinns vid

eu avyttring, för att realisationsvinstbeskattningen skall bli någorlunda riktig.

En sådan lösning motiveras också av gällande bestämmelser för beskattning

av intäkt av skogsbruk. Lämnas värdeminskningsavdragen för skog

utanför realisationsvinstbeskattningen blir beskattningen av intäkt av skogsbruk

vid försäljning av skog i samband med marken lägre än som avsetts.

Jag vill erinra om att en liggare över skogsvärdeminskningsavdrag förs

hos varje länsstyrelse sedan år 1929.

Mitt förslag i denna del bör föranleda en utvidgning av möjligheterna att

få skatt beräknad enligt de särskilda reglerna om ackumulerad inkomst.

Jag återkommer till denna fråga senare.

I detta sammanhang vill jag redovisa min uppfattning i en annan skogsfråga

som uppmärksammats vid remissbehandlingen. Med hänsyn till skogsvärdeminskningsavdragens

storlek har det ifrågasatts om inte anskaffningskostnaden

bör minskas med beloppet av sådana avdrag vid indexberäkningen.

Jag anser knappast detta vara en nödvändig konsekvens av systemet.

Även praktiska skäl talar starkt emot ett sådant förfarande.

Proportionering av anskaffningskostnad

När delar av fastighet säljs uppkommer fråga om proportionering av anskaffningskostnaden

jämte tillägg för beräkning av säljarens realisationsvinst.

Denna fråga har berörts i några remissyttranden. Man framhåller att

proportioneringen inte kan ske direkt efter areal och inte heller utan vidare

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

efter nedlagda kostnader. Oklarhet råder om från vilken värdenivå proportioneringen

bör ske, inköpsårets eller försäljningsårets. Det uppkommer

givetvis också svårigheter att hålla reda på säljarens »skattemässiga restvärde»

för framtida avyttringar.

Genom mitt förslag att det fasta tillägget skall räknas endast för bebyggd

fastighet och följa bostadsbyggnaden minskas otvivelaktigt de antydda

svårigheterna. I samma riktning verkar det förslag till beskattningen av engångsersättningar

vid upplåtelser av nyttjanderätter som jag förordar i det

följande. Det kan emellertid inte förnekas att här föreligger ett problem.

Att i lagtexten ge föreskrifter till lösning av dessa praktiska problem är

knappast möjligt. Denna uppgift lämpar sig bättre för riksskattenämnden

som allmänt har att meddela anvisningar till de skattskyldigas och taxeringsmyndigheternas

ledning. Yad beträffar svårigheterna att hålla reda på

hur mycket av anskaffningskostnaden, som för varje skattskyldig återstår

outnyttjad vid beskattningen, kan det som någon remissinstans förordat

övervägas att tillskapa en särskild liggare på länsstyrelsen för detta ändamål.

En bättre metod synes dock vara att undersöka möjligheterna att bevara

deklarationsmaterialet längre än nu är fallet — en fråga som jag

skall beröra mera senare. Det bör emellertid beaktas att det alltid finns

möjlighet att hos lantmäteri- och inskrivningsmyndigheter kontrollera i vad

mån försäljningar tidigare förekommit från en fastighet. Med ledning härav

bör taxeringsmyndigheterna kunna bedöma, om de skattskyldigas uppgifter

om hur mycket av anskaffningskostnaden som tagits i anspråk tidigare

framstår som sannolika. I sista hand lär en rekonstruktion vara möjlig med

ledning av de uppgifter som inhämtats från nyssnämnda myndigheter och

de handlingar den skattskyldige bevarat.

Enligt min mening bör anskaffningskostnaden proportioneras med utgångspunkt

från den ursprungliga värdenivån, således den tidpunkt till vilken

kostnaden hänför sig, dvs. i allmänhet inköpsåret resp. det år förbättringar

bekostats.

I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som några remissinstanser

ställt, nämligen i vad mån taxeringsvärdet enligt någon av de hjälpregler

jag tillstyrkt i det föregående bör påverkas av att den ursprungliga anskaffningskostnaden

delvis konsumerats genom delförsäljningar. Jag anser

att taxeringsvärdet i dessa fall måste anses representera fastighetens värde

i det skick den befann sig vid den tidpunkt som taxeringsvärdet hänför sig

till. Tidigare delförsäljningar måste förutsättas vara beaktade och bär inte

reducera det officiella värdet. Detta gäller givetvis bara om försäljningarna

ligger före den fastighetstaxering då taxeringsvärdet åsattes. Senare försäljningar

måste däremot givetvis påverka taxeringsvärdet i sänkande rikt
-

ning.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

135

Tvångsförsäljningar

F. n. stadgas undantag från skatt för realisationsvinst i vissa speciella

situationer. Sålunda gäller skattefrihet för den som förlorar sin fastighet

genom expropriation eller som säljer under hot därom eller över huvud

taget under tvång. Skatt för realisationsvinst erläggs inte heller vid s. k.

arronderingsför sälj ning, dvs. fastighetsavyttring som ett led i jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering. Genom nyligen genomförd lagändring

gäller samma sak om fastighet säljs till staten därför att den inte kan

bebos på grund av flygbuller.

Kommittén har inte haft anledning att beröra den sistnämnda skattebefrielsegrunden.

Beträffande de övriga har kommittén föreslagit att skattefriheten

vid expropriation och avyttring under tvång upphävs som konsekvens

av att man nu går in för en evig realisationsvinstbeskattning. Däremot

har man ansett skälen för skattebefrielse i arronderingsfallen så vägande

att man velat behålla den.

Gentemot denna olikhet i beskattningen har ett stort antal remissinstanser

rest invändningar. Jag delar uppfattningen att någon skillnad inte bör

upprätthållas i nu nämnda fall. Vad beträffar arronderingsförsäljningar är

motivet för den nuvarande skattebefrielsen att underlätta jordbrukets och

skogsbrukets rationalisering. Fastighetsägarna har nämligen varit obenägna

att sälja mark förrän den innehafts under den tioårsperiod som hittills

varit gränsen för skatteplikt. Mitt förslag om evig realisationsvinstbeskattning

medför ett ändrat läge. Fortsatt total skattebefrielse för arronderingsförsäljningar

innebär i detta ändrade läge inte som tidigare närmast en

dispens från en tidsregel utan en betydligt mera långtgående skattefavör.

Därtill kommer att de regler jag föreslagit i motsats till tidigare gällande

innebär att vinster som beror på penningvärdeförsämring inte beskattas

och att de därutöver i allmänhet har en betydande marginal innan beskattning

kommer i fråga. Härigenom torde skattskyldighet i allmänhet inte bli

aktuell vid försäljning av jordbruksfastigheter i rationaliseringssyfte. Detsamma

gäller vid försäljning på grund av flygbuller.

I detta sammanhang vill jag påpeka att ett annat fång av liknande beskaffenhet

som de nu berörda, nämligen ägoutbyte, i praxis ansetts inte utlösa

eller grunda realisationsvinstbeskattning. Inte heller denna praxis kan

enligt min mening upprätthållas oförändrad i det nya läget, särskilt som

Kungl. Maj :t i dagarna i lagrådsremiss framlagt förslag om ett i hög grad

utvidgat användningsområde för ägoutbytesinstitutet.

Vid ägoutbyte gäller f. n. som huvudprincip att de ägor som byts mot varandra

skall vara av lika uppskattningsinnehåll. I viss utsträckning tillåts

emellertid att uppskattningsinnehållet av fastighets marktilldelning avviker

från fastighetens ägokrav, varvid skillnaden i princip utjämnas med pengar.

Villkoren härför är emellertid f. n. ganska snäva. Vid frivillig överenskom
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

raelse mellan de berörda fastighetsägarna får deltagande fastighets uppskattningsinnehåll

inte minskas med mera än 10 %.

Enligt det framlagda förslaget kan under vissa förutsättningar möjligheterna

till frivilliga storleksförändringar genom ägoutbyte bli obegränsade.

Detta innebär att också s. k. ensidigt ägoutbyte, dvs. ägoutbyte utan markvederlag,

möjliggörs. Markområde kommer således att kunna överföras till

ny ägare genom ägoutbyte i stället för genom köp, vilket av förrättningstekniska

skäl ibland är önskvärt.

Användningsområdet för ägoutbytesinstitutet kan således i fortsättningen

komma att ligga nära och delvis sammanfalla med området för försäljning.

På grund härav bör ägoutbyte enligt de nya regler, som föreslås i 8 kap.

4 a § och 13 kap. 2 a § den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet,

inte medföra skattefrihet vid realisationsvinstbeskattningen, vilket bör

framgå av särskild bestämmelse i KL. Däremot bör ägoutbyte enligt äldre

regler behandlas på samma sätt som hittills.

Vad jag nu anfört förutsätter givetvis att de i lagrådsremissen framlagda

förslagen genomförs.

I likhet med kommittén anser jag emellertid att vinst i alla nu avsedda fall

aldrig bör beskattas hårdare än efter 75 %. Den strängare skatteprocenten

vid korttidsinnehav bör alltså inte komma i fråga.

Det kan ifrågasättas om särskild hänsyn bör tas till skattskyldig som anskaffar

ny fastighet till ersättning för den som frångått honom på sådant

sätt som nyss nämnts. Kommittén, som föreslog total skattefrihet för arronderingsfallen,

hade inte tänkt sig särskilda regler av denna typ. Enligt min

mening talar emellertid starka skäl för att beskattningen uppskjuts i hithörande

fall om den skattskyldige skaffar ny fastighet av motsvarande beskaffenhet.

Vad beträffar rena tvångssituationer bör uppskov medges under samma

villkor som f. n. motiverar undantag från realisationsvinstbeskattningen.

När staten inlöser fastighet på grund av flygbuller bör uppskov kunna

beviljas utan någon prövning från beskattningsmyndigheternas sida av omständigheterna

vid försäljningen.

När det gäller arronderingsfallen är den nuvarande skattefriheten beroende

av beslut av beskattningsmyndighet som dock regelmässigt torde inhämta

yttrande från lantbruksnämnden beträffande frågan om överlåtelsen

är ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. Detta system

torde kunna behållas.

Marköverföring genom ägoutbyte eller vid laga skifte bör medföra uppskov

i den mån försäljning i motsvarande situation skulle ha gett detta

resultat.

Uppskov bör medges endast för det fall att ersättningsfastighet av jämförlig

art anskaffas. En jordbruksfastighet bör ersättas med en liknande fastighet.

En villa för bostad året om bör likaså ersättas med en villa för permanent

bruk och inte t. ex. med en sommarstuga. Vidare bör större delen av

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967 137

köpeskillingen investeras i den nya fastigheten. Hinder bör ej möta att skaffa

flera fastigheter som ersättning för en.

Den skattskyldige måste givetvis beredas visst rådrum för att kunna skaffa

ersättningsfastighet. Tre år torde få anses tillräckligt.

Det slutliga beslutet bör innebära att realisationsvinsten på den gamla fastigheten

(beräknad enligt vanliga regler) tas till beskattning endast i den

mån vinsten överstiger anskaffningskostnaden för ersättningsfastigheten och

att denna anskaffningskostnad vid framtida realisationsvinstbeskattning

minskas med realisationsvinsten på den gamla fastigheten. Den del av realisationsvinsten

för den gamla fastigheten som skall beskattas taxeras omedelbart

efter treårstidens utgång.

Som förutsättning för uppskov bör gälla att den skattskyldige ställer

bankgaranti för ett belopp som motsvarar den beräknade skatten på den

skattepliktiga delen av realisationsvinsten för den gamla fastigheten. Skatten

bör schablonmässigt kunna beräknas till 50 % av det skattepliktiga beloppet.

De uppskovsregler jag nu skisserat bör innefattas i en särskild förordning

av samma slag som förordningen den 8 maj 1959 (nr 129) om uppskov i

vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk. Tillämpningen av de nya

uppskovsreglerna blir inte aktuell förrän vid 1969 års taxering. Om riksdagen

antar de nu föreslagna realisationsvinstbeskattningsreglerna avser

jag att senare föreslå Kungl. Maj :t att framlägga proposition till 1968 års

riksdag med förslag till uppskovsförordning.

Ett annat reinvesteringsfall uppmärksammades särskilt av kommittén

som dock inte ansåg det behövligt med särregler. Det gäller villaägare som

måste sälja villan på grund av flyttning från orten och som skaffar ny

villa på den nya orten. I likhet med kommittén finner jag att tillräcklig

hänsyn har tagits till dessa fall genom lagstiftningens grundläggande utformning

och är därför inte beredd att frångå kommitténs ståndpunkt i

denna fråga.

Däremot kan jag biträda önskemålen om en reinvesteringsrätt för industrifastigheter

för att underlätta ändamålsenliga företagsflyttningar och

pågående strukturrationalisering. Förslaget innefattas i en särskild förordning.

Jag behandlar denna fråga i ett senare avsnitt.

Försäkringsersättningar

Ett särskilt problem erbjuder beskattningen av försäkringsersättning för

skada på fastighet. F. n. gäller att mottagen försäkringsersättning inte beskattas

som realisationsvinst. Frågan om denna regel bör behållas oförändrad

om realisationsvinstbeskattningen utsträcks har berörts av några remissinstanser.

Sf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 153

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

1 och för sig skulle kunna göras gällande att t. ex. brandförsäkringsersättning,

åtminstone om den avser totalförstörd byggnad, är likställd med

avyttring av byggnaden och att en sådan ersättning skulle beskattas som

vanlig köpeskilling. Med hänsyn till att en sådan beskattning skulle försvåra

möjligheterna att återuppföra byggnaden, vilket i praktiken är det

vanligaste fallet, är denna lösning olämplig, särskilt som vissa fastighetsförsäkringar

av s. k. fullvärdestyp innebär att den utbetalade ersättningen

just är avpassad för att motsvara den aktuella kostnaden för att uppföra

en byggnad motsvarande den nedbrunna. Även andra skäl kan anföras,

bl. a. att skadeförsäkring ofta avser endast delskador på byggnad, t. ex.

vattenskada, och skadans avhjälpande utgör förutsättning för att ersättning

utbetalas.

Mot bakgrunden av att flertalet skadeförsäkringsfall torde vara sådana

där försäkringsföretaget betalar kostnaderna för skadans avhjälpande, synes

det vara lämpligt att till en början bestämma att förbättringskostnad är

avdragsgill vid realisationsvinstbeskattningen endast i den mån kostnaden

överstigit utgående försäkringsersättning. För det motsatta fallet, nämligen

att försäkringsersättningen överstigit kostnaderna för att avhjälpa skadan,

bör gälla att fastighetens ingångsvärde, uppräknat med index och — i förekommande

fall — fast tillägg, minskas med skillnaden mellan försäkringsersättningen

och kostnaderna. Vad som därefter återstår av ingångsvärdet

bör ligga till grund för den fortsatta indexräkningen.

I praktiken innebär dessa regler att t. ex. försäkringsersättning för en

vattenskada inte påverkar realisationsvinstbeskattningen för fastigheten.

Om byggnad på en fastighet brinner ned utan att återuppföras och fastigheten

därefter säljs skall vidare enligt mitt förslag vid beräkningen av om

skattepliktig realisationsvinst uppkommit försälj ningslikviden minskas

med den del av det uppräknade ingångsvärdet för fastigheten som återstår

sedan försäkringsersättningen räknats av. Om viss tid förflutit mellan

brandskadan och försäljningen kan indexberäkning komma i fråga på det

sålunda nedräknade beloppet. Om det uppräknade ingångsvärdet inte täcker

försäkringsersättningen bör skattskyldighet för fastighetsägaren inte

inträda för det överskjutande beloppet. Kostnaderna för t. ex. en senare

företagen nybyggnad bör emellertid inte få räknas som förbättringskostnad

i samband med en eventuell senare försäljning till den del de motsvarar

sådant överskjutande belopp. Detta följer av regeln att förbättringskostnad

är avdragsgill endast i den mån den överstiger försäkringsersättning.

En konsekvens av systemet är att man upphör att räkna fast tillägg om

3 000 kr. per år för fastighet där byggnaden förstörts genom brand och

inte ersatts. Detsamma bör givetvis gälla om byggnad rivs. Någon anledning

att reducera ingångsvärdet på grund av att byggnad rivits ned finns enligt

min mening inte. Uppförs en ny byggnad till ersättning för den nedrivna bör

kostnaden såsom förbättringskostnad öka anskaffningsvärdet och fast tilllägg

på nytt beräknas.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

139

Upplåtelser mot engångsersättning

Ytterligare en fråga erbjuder speciella komplikationer. Jag tänker på

upplåtelser av nyttjanderätt eller liknande rättigheter för all framtid mot

engångsersättning. Sådana ersättningar är vanliga i samband med vattenregleringar,

framdragande av vägar m. m. Hittills har sådana ersättningar

likställts med avyttring och beskattats enligt realisationsvinstbeskattningsreglerna

för fastighet. Kommittén föreslår ingen ändring i ersättningarnas

rubricering vilket innebär att ersättningarna skulle träffas av beskattning

enligt de nya reglerna, dvs. utan tidsbegränsning.

Förslaget har kritiserats av näringslivets och lantbrukets skattedelegationer,

som påvisat att den föreslagna ordningen rymmer åtskilliga praktiska

problem. Jag delar i viss mån skattedelegationernas farhågor beträffande

tillämpningssvårigheterna.

Enligt min mening är det motiverat att göra skillnad vid beskattningen

mellan engångsersättningar för sådana upplåtelser, som innebär ett totalt

ianspråktagande av mark, och andra engångsersättningar. Såsom exempel

på de förra kan nämnas vägrätt och flertalet upplåtelser enligt vattenlagen.

Sådana ersättningar kan också utgå t. ex. enligt expropriationslagen, byggnadslagen

den 30 juni 1947 (nr 385) och lagen den 16 december 1966 (nr

700) om vissa gemensamhetsanläggningar. Engångsersättningar av nu

nämnt slag bör alltjämt vara likställda med avyttring av själva fastigheten

och beskattas enligt samma regler som kommer att gälla för vinster

genom fastighetsförsäljning.

Beträffande engångsersättningar för sådana upplåtelser som innebär att

fastighetsägaren alltjämt kan förfoga över marken, låt vara med viss begränsning,

anser jag mig kunna gå längre än vad skattedelegationerna föreslagit

som allmän regel. Av förenldingsskäl förordar jag att sådana engångsersättningar

vid realisationsvinstbeskattningen betraktas som avyttring av

vanlig lös egendom. Detta medför skattefrihet för ersättningarna efter utgången

av en femårsperiod från fastighetsförvärvet och således en lättnad i

förhållande till nuläget. Detta kan i och för sig synas omotiverat. Med mitt

förslag finns dock inte längre skäl att behålla tioårsregeln som beskattningsgräns

för några andra tillgångsslag medan femårsgränsen måste stå kvar

för vanlig lös egendom. I regel bör inte någon del av anskaffningskostnaden

för fastigheten avräknas i dessa fall.

Realisationsförluster

Beträffande avdrag för realisationsförluster har kommittén inte föreslagit

någon ändring av den hittillsvarande principen, som också upprätthållits

när det gäller aktievinstbeskattningen, nämligen att realisationsförlust

är avdragsgill endast mot realisationsvinst. Däremot har kommittén ansett

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

sig böra föreslå att kravet att förlusten skall ha uppkommit samma år som

vinsten upphävs. Kommittén förordar en rätt att avräkna förlust under

något av de tre närmast följande åren.

Remissinstanserna tillstyrker allmänt en utvidgning av möjligheterna att

utjämna realisationsförluster i det nya systemet. Flera instanser menar att

begränsningen av avdragsrätten till avdrag endast mot realisationsvinst inte

längre bör upprätthållas.

Jag delar uppfattningen att en utvidgad avdragsrätt i detta hänseende

är motiverad när man övergår till en evig realisationsvinstbeskattning. Jag

anser emellertid inte att man bör gå så långt att man likställer realisationsförluster

med förluster i mer normala förvärvskällor. Mitt ställningstagande

härvidlag överensstämmer med det som gjordes när aktievinstbeskattningen

beslöts. Däremot finner jag i likhet med bl. a. ett stort antal

länsstyrelser inget skäl att motsätta mig att avräkning av realisationsförlust

får ske under samma tidrymd som föreskrivs för förlustavdrag enligt

förordningen om rätt till förlustutjämning. Det innebär att tiden utsträcks

till sex år i stället för tre år enligt kommittén.

Givetvis bör realisationsförlust beräknas med utgångspunkt från de faktiska

beloppen. Anskaffningskostnaden bör således inte räknas upp med

indextillägg eller fast belopp. Inte heller bör realisationsförlust få beräknas

med utgångspunkt från fiktiva anskaffningsvärden på grundval av taxeringsvärdet

enligt någon av de hjälpregler jag berört i det föregående. Beträffande

egendom som förvärvats genom arv eller gåva eller annat benefikt

fång blir närmast föregående onerösa fång avgörande på samma sätt

som gäller vid aktievinstbeskattningen.

En evig realisationsvinstbeskattning aktualiserar, såsom jag berört i samband

med lagstiftningen om beskattning av aktievinster, frågan om avdrag

vid arvs- och gåvobeskattningen och möjligen också vid förmögenhetsbeskattningen

för den skatteskuld som belastar skatteobjektet. Jag är inte

beredd att nu ta ställning till denna komplicerade fråga men vill erinra om

att den nyligen tillsatta kapitalskatteberedningen har i uppdrag att närmare

pröva möjligheterna att införa en avdragsrätt i detta hänseende.

Ackumulerad inkomst m. m.

Reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst har hittills

inte varit tillämpliga på realisationsvinst om man bortser från ett speciellt

undantag för realisationsvinst vid aktieförsäljning. Kommittén föreslår

härutinnan ingen ändring, vilket godtagits av det helt övervägande antalet

remissinstanser. Lantbrukets skattedelegation m. fl. har dock en annan

uppfattning. Delegationen anser att de särskilda beräkningsreglerna

bör tillämpas bl. a. när återvunna värdeminskningsavdrag beloppsmässigt

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

överstiger realisationsvinsten och när fastighetsägaren med personlig arbetsinsats

utfört betydande förbättringsarbeten. Jag är medveten om att

sistnämnda fall fordrar särskilt beaktande men anser att de av mig föreslagna

tämligen fördelaktiga grunderna för beräkning av skattemässig anskaffningskostnad

tar tillräcklig hänsyn till att värdet av eget arbete inte

i och för sig är avdragsgillt. Vad angår återvunna värdeminskningsavdrag

har jag i det föregående förordat att dessa i vissa fall tas upp till beskattning

under längre tid än kommittén tänkt sig. Häremot bör svara att särskild

skatteberäkning medges om de återvunna avdragen utgör en större del

av realisationsvinsten. Delegationens förslag synes mig innebära en lämplig

avvägning.

Realisationsvinst tas f. n. till beskattning det år då köpeskillingen börjat

betalas. Eftersom detta kan leda till alltför stora påfrestningar på den

skattskyldiges likviditet i sådana fall då betalningen av köpeskillingen är

utsträckt över längre tid föreslår jag en bestämmelse i 48 § uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272) av innebörd att skatten får fördelas på

tre år om för säljningslikviden skall erläggas under minst denna tid. Samma

regel bör gälla om rörelse försäljs under motsvarande förhållanden.

Anstånd bör kunna medges inte bara när den del av försälj ningslikviden

som skall betalas kontant förfaller till betalning under minst tre år utan

också t. ex. om viss del erläggs genom avbetalning på köpeskillingsrevers

under minst motsvarande tid.

Kontrollfrågor m. m.

Ett stort antal remissinstanser har tagit upp kontrollsvårigheterna till

diskussion. Man har därvid vänt sig mot bl. a. kommitténs förslag om en

summarisk deklaration från skattskyldiga som anser att realisationsvinst

vid en försäljning inte uppkommit. En sådan ordning betraktas som otillfredsställande

från kontrollsynpunkt av t. ex. riksskattenämnden och flertalet

länsstyrelser. Lantbrukets skattedelegation anser att en evig realisationsvinstbeskattning

fordrar ett slags fastställelsetalan på grundval av en

årlig uppgiftsskyldighet för de skattskyldiga angående faktorer som är av

betydelse för denna beskattning även om ingen försäljning skett.

Enligt min uppfattning är det system jag förordat ägnat att väsentligt

minska kontrollsvårigheterna jämfört med kommitténs förslag. F. ö. bör

kontrollsvårigheterna inte överdrivas. Särskilt måste beaktas att det stora

flertalet fastighetsaffärer inte kommer att leda till beskattning — något

som torde framgå redan vid eu ytlig granskning av den skattskyldiges

uppgifter. Å andra sidan bör det inte förnekas att utredningssvårigheter

föreligger med den ordning vi f. n. har för bevarande av deklarationshandlingar

och av andra skäl. Aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas

deklarationer utgallras visserligen inte om inte företaget likvideras, men

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

enskilda personers självdeldarationer sparas bara i sex år och fastighetsdeklarationer

i tio år. Genom särskilda förordnanden kan dock annan tid

föreskrivas, vilket skett särskilt beträffande fastighetsdeklarationer. Sålunda

finns 1928, 1938 och 1952 års fastighetsdeklarationer bevarade. Jag avser

vidare att senare i år framlägga förslag om att 1957 års fastighetsdeklarationer

t. v. inte makuleras, vilket annars sker på nyåret 1968. Sådana

deklarationer kan användas för kontroll av nybyggnader, förbättringar o. d.

Det är inte uteslutet att vetskapen om taxeringsmyndigheternas begränsade

möjligheter att skaffa fram äldre deklarationer kan fresta mindre

nogräknade personer att försöka olika skatteflyktsåtgärder. Jag är emellertid

inte beredd att gå så långt som lantbrukets skattedelegation föreslagit

för att tillgodose kontrollsynpunkterna. Ett fastställelseförfarande innebär

-— som delegationen själv framhåller — en mycket stor belastning på deklaranter

och taxeringsmyndigheter. Enligt min mening är en sådan ordning

inte rimlig om man har uppfattningen att det stora flertalet försäljningar

aldrig leder till beskattningsbar realisationsvinst. Jag är emellertid

liksom delegationen angelägen att taxeringarna i framtiden skall grundas

på ett så riktigt och fullständigt material som möjligt. Jag avser därför att

närmare pröva möjligheterna med något slags aktsystem för förvaring av

deldarationshandlingarna för varje skattskyldig. Det bör också övervägas

om moderna hjälpmedel i form av mikrofilmning o. d. kan användas för

ändamålet i syfte att spara utrymme. Ställning till dessa spörsmål behöver

dock inte tas för dagen.

I likhet med bl. a. riksskattenämnden anser jag inte tillrådligt att begränsa

de skattskyldigas uppgiftsplikt till en summarisk deklaration. Har

fastighet avyttrats under beskattningsåret bör erforderliga uppgifter till

ledning för bedömningen av frågan om skattepliktig realisationsvinst uppkommit

eller ej finnas i deklarationen redan från början. Om sådan vinst

föreligger bör givetvis deklarationen innehålla alla de uppgifter som behövs

för vinstberäkningen. Som jag framhållit förut bör uppgifterna lämnas

på särskild bilaga och på blankett enligt formulär som riksskattenämnden

fastställer och som innehåller uppgifter om aktuella uppräkningstal med

hänsyn till index o. d. Eftersom index torde undergå åtminstone någon

förändring för varje år fordras årligen nytt formulär. Bestämmelse av denna

innebörd bör såsom kommittén föreslagit meddelas i en ny paragraf i

taxeringsförordningen, 25 b §. I detta sammanhang föreslår Jag några andra

ändringar i taxeringsförordningen som jag berör närmare under rubriken

»Speciella frågor».

Även om jag hyser förhoppningen att genom olika åtgärder kunna skapa

erforderliga garantier i kontrollhänseende är jag på en punkt övertygad om

att en särskild bestämmelse behövs för att hindra skatteflykt. Det gäller

som förut antytts metoden att överföra en fastighet, som avses skola försäljas,

till eget aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, varefter

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

143

aktierna eller andelarna i stället avyttras. Med hänsyn till att skattebelastningen

genom aktieförsäljningar kan bli avsevärt mindre än vid en direktförsäljning

av fastigheten — åtminstone om aktierna innehafts längre tid

— kan ett sådant förfarande te sig lämpligt från den skatt skyl di ges synpunkt.

Om syftet är att undkomma realisationsvinstskatten på fastigheten

bör emellertid sådana förfaranden inte godtas. Jag föreslår därför

en särskild bestämmelse som möjliggör för taxeringsmyndigheterna att ingripa

häremot. Bestämmelsen förutsätter för sin tillämpning att fastigheten

överförts efter den 31 december 1967 och att en eller flera fastigheter utgör

företagets väsentliga tillgång. Om företaget driver rörelse av ej alltför obetydlig

omfattning kan bestämmelsen således inte åberopas. På vilket sätt

fastighetsöverföringen skett är utan betydelse.

Realisationsvinsten med anledning av aktieförsäljningen bör beräknas

som om avyttringen gällt motsvarande del av företagets fastighet. Om överföringen

från aktie- eller andelsägaren till företaget skett genom oneröst

fång bör som anskaffningskostnad anses det belopp vartill fastigheten

överfördes till företaget. Detta värde bör få uppräknas med index och fast

tillägg enligt vanliga regler. En spärregel bör emellertid gälla om den på

detta sätt beräknade realisationsvinsten skulle understiga den realisationsvinst

som uppkommer om beräkningen sker enligt aktievinstbeskattningsreglerna.

Även om realisationsvinsten beräknas på grundval av bestämmelserna om

beskattning av vinst vid fastighetsförsäljning gäller överlåtelsen formellt

sett aktier eller andelar. De för beskattning av vinst vid aktieförsäljning

gällande reglerna om t. ex. beskattningsort vid den kommunala beskattningen

blir därför tillämpliga i dessa fall.

Den bestämmelse som jag nu berört bör lämpligen placeras bland de föreskrifter

som reglerar realisationsvinstbeskattningen av aktier. Dessa har

sammanförts i 35 § 3 mom. KL och är i övrigt sakligt oförändrade, bortsett

från att den nuvarande begränsningen av skattefriheten för överlåtelser

i koncernförhållanden utsträckts att gälla aktier som innehafts kortare tid

än fem år.

Några remissinstanser har berört frågan hur taxering skall åsättas om

den skattskyldige inte lämnar tillfredsställande uppgifter om förbättringskostnader

m. m. Det ifrågasätts att ge taxeringsmyndigheterna rätt att åberopa

alternativmetod för beräkning av anskaffningskostnad om utredningen

är ofullständig. Enligt min mening bör kraven på bevisning kunna ställas

tämligen högt vad gäller kostnader som läggs ned på fastighet sedan

lagstiftningen trätt i kraft. För äldre tid måste hänsyn tas till att de skattskyldiga

inte haft lika stor anledning att bevara verifikationer o. d. för framtiden.

Det bör emellertid för avdragsrätt åtminstone fordras att den skattskyldige

gör sannolikt att förbättringar skett och att han haft kostnader på

minst 3 000 kr. med anledning härav. Brister bevisningen t. ex. beträffande

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

inköpsår bör taxeringsmyndigheterna kunna åberopa den alternativregel

som kan vara tillämplig. Någon skyldighet för taxeringsmyndigheterna att

efterforska rätt inköpsår och inköpspris kan inte rimligen föreskrivas.

Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang nämna att den lagstiftning

jag nu föreslår kan få aktualitet vid försäljning av utländska staters konsulatsfastigheter

i Sverige om inte särskilda åtgärder vidtas. Till denna

fråga avser jag att återkomma vid ett senare tillfälle i samband med att jag

tar upp vissa beskattningsspörsmål som sammanhänger med lagen den

16 december 1966 (nr 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.

Tomtrörelsebeskattningen

Inledning

I den allmänna diskussionen på skatteområdet används vanligen uttrycket

tomtmark för att beteckna markområden som är föremål för försäljning

i sådan rörelse. Likaså förekommer ofta uttrycken tomter eller byggnadstomter.

Dessa uttryck, som också använts av markvärdekommittén, begagnas

jämsides med andra likartade uttryck utan någon direkt anknytning

till tomtbegreppet i gällande lagstiftning om fastighetsbildning. Deras innebörd

är därför enligt sakens natur ganska tänjbar. När jag i fortsättningen

använder dessa uttryck gör jag det av praktiska skäl och i enkelhetens intresse.

Helt allmänt kan sägas, att uttrycket tomt eller byggnadstomt oftast

avser att beteckna ett markområde som är så stort att det lämpar sig för

att bebyggas med t. ex. en villa, en sportstuga, en fabriksfastighet e. d. Frågan

om vad som är att hänföra till tomt eller byggnadstomt kompliceras

emellertid bl. a. av att även försäljning av större markområden, som i och

för sig kan innefatta flera »tomter», kan komma in i bilden. Till frågan om

hur sådana markförsäljningar skall bedömas återkommer jag senare.

Enligt nu gällande regler skall inkomst av tomtrörelse i princip beskattas

på samma sätt som annan rörelse. Inkomsten skall alltså beräknas enligt

bokföringsmässiga grunder. Detta innebär bl. a. att hänsyn skall tas till

in- och utgående lager, fordringar och skulder. Anmärkas bör dock att den

allmänna regeln om rätt till nedskrivning av lagret vid beskattningsårets

utgång till lägst 40 % av anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet i regel

inte anses tillämplig här. De fastigheter som ingår i »lagret» skall i stället

upptas till vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. m. framstår

såsom skäligt. Dolda reserver i vanlig bemärkelse kan således i princip inte

uppkomma vid en värdering enligt dessa grunder, såvida inte de angivna

riskerna överskattas vid värderingen. Om den fastighet på vilken tomtrörelse

bedrivs förvärvats innan rörelsen påbörjades, skall vid inkomstberäkningen

som ingångsvärde på tomtmarken i rörelsen upptas dess värde

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

145

då rörelsen tog sin början, även om detta värde skulle överstiga fastighetens

verkliga anskaffningsvärde.

Det ligger i sakens natur att inkomst av tomtrörelse i praktiken ofta redovisas

mera summariskt än vad som borde följa av en strikt tillämpning av

bokföringsmässiga grunder enligt det nu sagda. Detta är vanligt t. ex. när en

jordägare verkställer några enstaka tomtförsäljningar som han själv inte

anser innebära tomtrörelse men som av skattemyndigheterna bedömts vara

sådan rörelse.

Av den redogörelse för tillämpningen av nu gällande bestämmelser, som

jag inledningsvis lämnat, framgår att det i viss utsträckning fått ankomma

på rättspraxis att i tveksamma fall åstadkomma en gränsdragning mellan

realisationsvinst och tomtrörelse. Svårighet uppkommer särskilt när enstaka

försäljningar tid efter annan sker från en fastighet på vilken jordbruk bedrivs.

I sitt betänkande konstaterar markvärdekommittén att gällande bestämmelser

inte lämnar full klarhet om när tomtrörelse skall anses föreligga

och att rättspraxis på området är svår att överblicka för den enskilde jordägaren.

Av dessa och andra skäl anses reglerna och deras tillämpning hindra

utbudet av mark. Med tanke härpå föreslår kommittén vissa förenklingar

och preciseringar av reglerna i fråga. Kommitténs förslag i denna del innebär

i huvudsak.

Rörelse skall enligt förslaget anses föreligga först när den skattskyldige

och hans make sålt tillhopa femton tomter eller andra för bebyggelse avsedda

områden. Enligt kommittén skulle tomtrörelsebeskattningen därigenom

begränsas till de affärsmässigt arbetande tomtstyckningsföretagen och

andra som bedriver tomtförsäljningar i större skala. Om en markägare, som

bedrivit tomtrörelse, vill sälja hela återstoden av sin fastighet, skall en sådan

affär under vissa förutsättningar kunna anses inte ingå i rörelsen utan betraktas

som realisation. Vidare skall, om uppehåll gjorts i en förut bedriven

tomtrörelse under tio år, tomtförsäljningar som därefter sker bedömas

utan hänsyn till de tidigare gjorda försäljningarna, när det gäller att bedöma

om tomtrörelse föreligger eller ej. Slutligen skall, när vinst av tomtrörelse

framräknas, enligt förslaget ingångsvärdet beräknas på samma sätt

som vid realisationsvinst. Detta innebär att vinstberäkningen inte som nu

skall grundas på fastighetens värde vid tomtrörelsens påbörjande utan i

stället på den verkliga anskaffningskostnaden för fastigheten. Liksom vid

realisationsvinstberäkningen skall emellertid även här få göras tillägg för

varje år som fastigheten ägts av den skattskyldige med dels 6 % av köpeskilling,

som erlagts vid förvärvet, dels ett belopp av 2 000 kr.

Enligt kommitténs förslag skall de nya bestämmelserna även i fråga om

tomtrörelse tillämpas på avyttringar den 1 januari 1968 eller senare. Dock

skall den som bedriver tomtrörelse vid tiden för de nya bestämmelsernas

ikraftträdande, om han enligt dessa anses bedriva tomtrörelse, ha rätt att vid

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

1968—1973 års taxeringar påfordra att anskaffningskostnaden för avyttrad

fastighet, som vid ikraftträdandet ingått i rörelsen, skall beräknas med

ledning av förut gällande bestämmelser. Fastighetens ingångsvärde skall

alltså enligt förslaget i sådana fall liksom hittills kunna beräknas på grund

av tomtmarkens värde vid rörelsens påbörjande.

Allmänna synpunkter

Frågan om tomtrörelsebeskattningen har nära samband med frågan om

realisationsvinstbeskattningen, som jag förut behandlat.

När jag förra året lade fram förslag till nya regler för aktievinsternas beskattning

erinrade jag bl. a. om den kraftiga värdestegring, som ägt rum för

olika slag av reala förmögenhetsobjekt under efterkrigstiden och som delvis

är en följd av den allmänna prisstegringen under högkonjunkturen. Jag

framhöll då även att värdestegringen på reala förmögenhetsobjekt tidvis

förstärkts av spekulativa tendenser. Som exempel på faktorer som också

spelat in härvid pekade jag på att den ökade takten i urbaniseringen framkallat

en starkt stigande efterfrågan på fastigheter i och omkring de större

tätorterna. Vidare pekade jag på det ökade behovet av fritidsfastigheter som

föranletts av den längre semestertiden och de fria lördagarna, faktorer som

medfört betydande värdestegringsvinster för ägare av sådana fastigheter.

Det är givet att värdestegringen på fastigheter utgjort ett starkt incitament

för den mer eller mindre yrkesmässigt bedrivna försäljningen av byggnadstomter

i form av tomtrörelse. Där man förut inskränkt sig till enstaka försäljningar,

har man på grund av den ökade efterfrågan övergått till en

mera regelmässig för sälj ningsverksamhet i vinstsyfte.

När man tar upp beskattningsfrågan i detta sammanhang måste som allmän

utgångspunkt fastslås att det är angeläget att alla värdestegringsvinster

på fastigheter blir beskattade. Detta gäller både den icke yrkesmässiga och

den yrkesmässiga försäljningen. Med de regler för vinstbeskattningen som

vi f. n. har föreligger en avsevärd ojämnhet i beskattningen som inte kan

anses tillfredsställande. En person som haft sin fastighet minst tio år, kan

helt undgå vinstbeskattning på sina tomtförsäljningar så länge antalet försäljningar

håller sig inom en viss gräns. Överskrider han denna gräns så

att rörelse föreligger, blir vinsten däremot fullt beskattad. Det säger sig

självt att, som framhållits av markvärdekommittén, en sådan skillnad mellan

beskattningseffekten i det ena och det andra fallet måste vara ägnad

att hämma utbudet på fastigheter och motverka en ändamålsenlig markpolitik.

De ändrade regler jag föreslagit för realisationsvinstbeskattningen vid

icke yrkesmässig avyttring av fastigheter kommer att medföra en icke oväsentlig

utjämning av den angivna skillnaden mellan den icke yrkesmässiga

och den yrkesmässiga fastighetsför sälj ningen. Den föreslagna realisations
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

vinstbeskattningen innebär nämligen, som jag tidigare närmare utvecklat,

bl. a. att en del av försäljningsvinsten skall beskattas, oavsett hur länge

fastigheten innehafts av säljaren. Därmed bör också den utbudshämmande

effekten av tröskeln mellan realisationsvinstbeskattningen och rörelsebeskattningen

relativt sett få mindre betydelse.

Även beskattningen av den yrkesmässiga tomtförsäljningen behöver emellertid

regleras närmare. Detta kan, såsom markvärdekommittén föreslår,

ske genom att komplettera gällande bestämmelser i vissa delar. För annan

yrkesmässig handel med fastigheter än tomtrörelse, t. ex. byggnadsrörelse,

torde däremot de allmänna reglerna för rörelsebeskattningen t. v. få anses

fungera tillfredsställande.

Den allmänna riktlinjen för de förbättringar som man eftersträvar i fråga

om tomtrörelsebeskattningen måste enligt min mening vara att åstadkomma

en skälig beskattning av markvinsterna inom ramen för de regler som

gäller för beskattningen av annan rörelse. Samtidigt måste man i viss utsträckning

tillgodose de markpolitiska strävandena.

»Kvalificerad» tomtrörelse

Markvärdekommittén har framhållit behovet av klarare regler för bedömningen

av frågan när tomtrörelse skall anses föreligga.

Jag kan ansluta mig till tanken att frågan om tomtrörelse föreligger skall

kunna avgöras med ledning av en schablonregel av den typ kommittén föreslår.

Ofta är emellertid omständigheterna sådana att det är alldeles klart att

fastighetsägaren bedriver yrkesmässig tomtförsäljningsverksamhet av så

kvalificerad art att tomtrörelse i princip måste anses föreligga fr. o. m. den

första t. o. m. den sista försäljningen. I likhet med vissa remissinstanser

anser jag att man i sådana fall inte har anledning att från den fulla vinstbeskattning

som gäller för rörelseinkomst undanta ett visst antal »initialförsäljningar»,

på vilka den i princip lindrigare realisationsvinstbeskattningen

skulle tillämpas. Jag syftar här på sådana fall i vilka det är uppenbart

att fastigheten förvärvats för att av ägaren användas för tomtrörelse.

Så är t. ex. fallet, när ägaren är ett tomtbolag eller liknande företag för exploatering

av tomtmark. Däremot bör givetvis inte enbart det förhållandet

att ägaren av en fastighet är en juridisk person föranleda till antagande

att fastigheten förvärvats i sådant syfte. Men vare sig ägaren är en enskild

eller juridisk person kan omständigheterna vara sådana att hans förvärv

av fastigheten måste anses betyda att han avsett att från första början bedriva

yrkesmässig tomtförsäljning. Detta fall föreligger i allmänhet, när

det redan vid fastighetens förvärvande funnits en för fastigheten fastställd

stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken fastigheten är avsedd för

bebyggelse. Jag förutsätter härvid att det planlagda området inte är alltför

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

obetydligt. Jag anser det inte lämpligt att i lagen fixera ett visst lägsta antal

tomter som planen skall innehålla för att tomtrörelse skall anses föreligga.

Det får i stället ankomma på de tillämpande myndigheterna att bedöma

förhållandena i det enskilda fallet. Det synes mig dock som den praktiska

gränsen snarare torde ligga över än under tio tomter.

Jag är alltså inte benägen att, som man på många håll förordat, utan

vidare tillmäta det förhållandet, att en fastighet eller en del därav under

tiden för ägarens innehav blivit planlagd, den betydelsen att tomtrörelse

skall anses föreligga så snart en försäljning sker av tomtmark i enlighet

med planen. En regel av denna innebörd skulle enligt min mening vara

ägnad att icke oväsentligt motverka benägenheten att medverka till sådan

planering av tomtmark som kan vara önskvärd från markpolitisk synpunkt.

Den omständigheten att ett område på fastigheten planlagts behöver f. ö.

inte alltid betyda att ägaren har för avsikt att omedelbart driva tomtrörelse

på sin fastighet. Däremot är läget ett annat för den som köpt en fastighet

som i viss omfattning redan ingår i fastställd plan. Han måste, som jag förut

framhållit, antas ha gjort detta i avsikt att bedriva tomtrörelse på fastigheten.

När denne börjar sälja tomter på fastigheten i enlighet med planen

måste han anses bedriva tomtrörelse. Förutsättningen att det vid fastighetens

förvärvande funnits en fastställd plan innefattar enligt min mening

även t. ex. det inte ovanliga fallet att, när förvärvet skett genom köp, fastställelsen

föreligger först vid köpebrevets utfärdande och inte redan vid tiden

för köpekontraktets undertecknande.

I enlighet med det anförda föreslår jag alltså en regel, enligt vilken

tomtrörelse skall anses föreligga, när någon säljer mark som huvudsakligen

är avsedd för bebyggelse (byggnadstomt) från fastighet, som han

uppenbarligen förvärvat för att på denna bedriva yrkesmässig tomtförsäljning,

såsom när fastigheten förvärvats av ett tomtbolag e. d. eller när förvärvet

avsett fastighet, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan

är avsedd för bebyggelse. Även andra fall när fastighet uppenbart förvärvats

i nu angivet syfte kan givetvis tänkas.

Schablonregel

I andra fall än de nu nämnda är det inte lika uppenbart att tomtröreise

från början varit avsedd. Här kommer de mera sporadiska försäljningarna

av tomtmark in i sammanhanget. Visserligen kan man kanske urskilja

fall i vilka inriktningen på en yrkesmässig tomtförsäljningsverksamhet är

mera påtaglig än annars, t. ex. när åtgärder för planläggning vidtagits in. m.

Men omständigheterna varierar ofta och gränsdragningen kan, som tillämpningen

av de nuvarande reglerna utvisar, stundom bli godtycklig. En

schablonregel skulle därför i hög grad underlätta den ofta ganska svåra

gränsdragningen.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 149

För min del är jag beredd godta den av markvärdekommittén föreslagna

schablonen, enligt vilken tomtrörelse — i andra än de förut nämnda mera

kvalificerade fallen — skall anses föreligga, när den skattskyldige under

loppet av tio år sålt minst femton byggnadstomter. Jag föreslår därför en

sådan regel.

Visserligen kan, såsom kammarrätten framhållit, redan en gränsdragning

vid tionde försäljningen anses innebära en klar liberalisering i förhållande

till nuvarande praxis. Men, om man i likhet med vad jag nyss

föreslagit intar en något strängare ståndpunkt beträffande de mera kvalificerade

fallen av tomtrörelse än kommittén gjort, bör man enligt min

mening kunna acceptera en »fjortontomterskarens» för de övriga fallen.

Denna »karens» anser jag väl kunna försvaras med att den inte såsom

hittills varit fallet kommer att innebära möjlighet till skattefrihet för försäljningsvinsterna.

Dessa blir i stället beskattade till minst 75 % enligt de

föreslagna reglerna för realisationsvinster. Därtill kommer att den angivna

tioårsperioden förutsätter en relativt låg försäljningstakt, varför det torde

vara svårt för den som verkligen driver en mer omfattande tomtrörelse att

inte tämligen snart överskrida den gräns efter vilken full rörelsebeskattning

inträder. Å andra sidan får fjortontomterskarensen anses rimlig för

t. ex. en jordbrukare som gör enstaka försäljningar av tomtmark från sin

jordbruksfastighet. I

I fråga om äkta makar bör i likhet med vad kommittén föreslagit hänsyn

tas till deras sammanlagda tomtförsäljningar under tiden för äktenskapet.

För vardera maken bör dessutom enligt huvudregeln givetvis gälla att samtliga

de försäljningar som gjorts från den fastighet han eller hon själv äger

skall beaktas, således även de försäljningar som kan ha gjorts före eller

efter tiden för äktenskapet.

Har tomtförsäljning skett från olika fastigheter eller olika delar av en

fastighet, anser jag att man vid bedömningen av antalet tomtförsäljningar

skall medräkna endast försäljning av sådana tomter som normalt kan anses

ingå i en och samma tomtrörelse. Enligt kommittéförslaget skulle hänsyn

tas till den skattskyldiges samtliga tomtförsäljningar, oavsett belägenheten.

En sådan ståndpunkt skulle enligt min mening lätt leda till mindre

tillfredsställande resultat, något som också framhållits i vissa remissyttranden.

Jag anser därför att viss hänsyn skall tas till de försålda tomternas

inbördes geografiska läge. Om någon äger fastigheter belägna långt

från varandra, kanske i olika delar av landet, skall antalet tomtförsäljningar

bedömas för de olika fastighetsinnehaven var för sig. Detsamma

bör gälla om någon äger en till ytan mycket stor fastighet. Som exempel

kan här nämnas de stora skogsbolagens fastigheter. Har försäljningar skett

på någon del av fastigheten behöver bedömningen av om tomtrörelse föreligger

inte utan vidare påverkas av eu enstaka försäljning av en tomt, långt

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

från området för de andra försäljningarna. Sker en mer koncentrerad

tomtför sälj ning på båda sidor om gränsen mellan en och samme ägares

intilliggande fastigheter, skall däremot hänsyn tas till samtliga försäljningar

på det som framstår som ett naturligt tomtområde. Jag föreslår en

regel av den innebörd jag här angett.

Av vad jag inledningsvis anförde om tomtbegreppet i sammanhang som

detta framgår att någon skillnad i princip inte kan göras mellan små och

stora tomter. Med den schablonregel jag föreslår kan därför inte uteslutas

att försäljning av ett större markområde, som i och för sig kan inrymma

flera tomter, räknas som en tomtför sälj ning, om syftet med försäljningen

kan antas vara att bebygga marken. Så länge avstyckning inom området inte

skett eller tomtindelning inte fastställts inom området måste nämligen hela

det försålda området ses som en enhet. Om det genom köpebrevet sålda

området avser mark som avstyckats såsom flera fastigheter, bör dock enligt

min mening försäljningen anses gälla flera tomter, även om köpekontraktet

avsett ett enda markområde. Avser ett och samma köp flera registerfastigheter

eller områden som kan betecknas såsom tomter i den mening

som avses här, bör försäljningen anses avse flera tomter. Av det sagda

följer att man däremot bör kunna bortse från fall då avyttringen avser

endast några få kvadratmeter mark för sammanläggning med annan bestående

tomt, t. ex. som ett led i en gränsjustering. En sådan avstyckning

kan knappast anses avse en byggnadstomt i egentlig mening.

Även i övrigt bör gälla att markförsäljningar som har ett helt annat syfte

än det som förutsätts vid tomtförsäljningar i princip inte skall bedömas

som tomtrörelse eller som inledning till en sådan. Som exempel kan nämnas

t. ex. det fallet att en jordbrukare överlåter sin jordbruksfastighet eller

en del därav till en annan jordbrukare för att också av denne användas för

jordbruksändamål eller när ett fabriks- eller ett handelsföretag, som ej

sysslar med tomtförsäljning, säljer sin fastighet till ett annat företag för

att användas i dess rörelse. Detta gäller även om marken i och för sig

skulle kunna utnyttjas för bebyggelse. Likaså utgör en försäljning av ett

område för t. ex. grustag knappast en tomtförsäljning. Många andra sådana

exempel finns. Däremot är en jordägares försäljning av sin fastighet

till kommunen eller till ett tomtexploateringsföretag i och för sig att betrakta

som en »tomtförsäljning», om det på kortare eller längre sikt är avsett

att marken skall bebyggas. En annan sak är att en sådan försäljningkan

bli att bedöma såsom en sådan slutförsäljning som enligt de föreslagna

reglerna skall realisationsvinstbeskattas.

Frågan om tomtförsäljning skall anses föreligga måste alltså bedömas

med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. I de vanligaste fallen

torde dock några större svårigheter inte behöva uppkomma. Som framgår

av vad jag förut anfört är någon närmare precisering av det tomtbe
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

151

grepp man här rör sig med knappast möjlig utöver den jag föreslagit, dvs.

att fråga är om mark för bebyggelse. I mitt förslag till lagtext har jag i likhet

med markvärdekommittén använt det enklare uttrycket byggnadstomt.

I likhet med vad t. ex. lantbrukets skattedelegation påpekat föreslår jag

vidare att expropriation och liknande tvångsförsäljning inte skall inräknas

i det antal tomter som skall vara avgörande för att tillämpa reglerna för

rörelsebeskattning. Med expropriationsfall bör här likställas avyttring för

jordbrukets yttre rationalisering och avyttring till staten på grund av flygbuller.

Inte heller bör, såsom framhållits av ett par remissinstanser, som tomtrörelse

betecknas ett företags avyttring av tomter till de anställda för bostadsändamål.

Detsamma bör gälla annan avyttring av tomter, t. ex. till

kommun, för att i huvudsak tillgodose de anställdas gemensamma behov

för fritiden. Som exempel härpå kan anföras mark som säljs för att möjliggöra

uppförandet av idrottsanläggning, bibliotek m. m. Jag föreslår en undantagsbestämmelse

härom.

För att beskattning av tomtrörelse inte alltför lätt skall kunna uppskjutas

föreslår jag, liksom kommittén, att vid beräkningen av tomtförsäljningarnas

omfattning skall beaktas även upplåtelse av tomter i annan form

än försäljning, t. ex. genom arrende. Givetvis åsyftar jag bär inte vanliga

jordbruksarrenden utan endast upplåtelse av byggnadstomt på vilken nyttjanderätt

sh avaren kan uppföra en byggnad, t. ex. en fritidsstuga. För undvikande

av missförstånd vill jag även framhålla, att gåva av mark eller

vederiagsfri upplåtelse av mark inte bör medräknas i det antal avyttringar

som medför tillämpning av reglerna för rörelsebeskattning.

I enlighet med vad riksskattenämnden påpekat föreslår jag att kommunernas

tomträttsupplåtelser inte skall likställas med avyttring av byggnadstomter.

Dessa upplåtelser skall alltså inte hänföras till tomtrörelse.

Det är emellertid inte bara genom att välja nyttjanderättsupplåtelser i

stället för avyttringar som en fastighetsägare skulle kunna undgå eller uppskjuta

rörelsebeskattningen. I flera remissyttranden påpekas, att den av

kommittén föreslagna schablonregeln inbjuder till kringgående av reglerna

om rörelsebeskattning genom att försäljningen formellt sker genom barn

eller andra anhöriga. Vidare kan markförsäljning ske genom bolag, där

t. ex. fastighetsägaren och övriga medlemmar av hans familj äger ett dominerande

inflytande. Av t. ex. riksskattenämnden har framhållits, att en person

skulle kunna äga ett flertal aktiebolag som vartdera sålde fjorton tomter,

utan att tomtrörelse skulle anses föreligga. Enligt min mening kan en

sådan ordning inte godtas. Även om det möjligen kan hävdas att, om man

ser det hela i stort, effekten av ett sådant kringgående inte bör överdrivas

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

med hänsyn till den realisationsvinstbeskattning som ändock måste ske

enligt de föreslagna nya reglerna, måste det från rättvisesynpunkt framstå

som otillfredsställande att de som har tillräckligt stora arealer mark skall

ha bättre möjlighet än andra att undgå den fulla beskattningen av vad som

egentligen är rörelsevinst.

Jag anser det därför nödvändigt att föreslå en komplettering av schablonregeln

som innebär att, om äganderätten till en fastighet helt eller delvis

överförs till en nära besläktad person eller till en juridisk person, i vilken

överlåtaren ensam eller tillsammans med anhöriga, har ett bestämmande

inflytande, man skall lägga ihop både överlåtarens och den nye ägarens

avyttringar för att avgöra om tomtrörelse föreligger.

Den krets av anhöriga, som i detta sammanhang jämte överlåtaren måste

betraktas som en enhet, föreslår jag — med anknytning till den definition

av begreppet »huvudaktieägare» som i enlighet med prop. 1967: 83 införts

i den nyligen antagna lagen om tryggande av pensionsutfästelser — omfatta

föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings

make. Den juridiska person, i vilken överlåtaren och hans anhöriga inom

den nu angivna kretsen kan ha ett bestämmande inflytande, kan vara

aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening. Bedömningen av hur

pass stort det bestämmande inflytandet över ett bolag eller en förening är

får ske med ledning av det samlade innehavet av aktier eller andelar hos

överlåtaren och de anhöriga. På samma sätt som den angivna kretsen av

anhöriga bör man behandla ett dödsbo, om den skattskyldige eller sådan

anhörig är delägare i boet.

Jag förutsätter att den överlåtelse, genom vilken äganderätten till en

fastighet på antytt sätt överförts till någon anhörig eller till ett närstående

bolag, skett genom köp, byte eller liknande fång eller genom gåva. Av naturliga

skäl kommer överföring genom arv och testamente inte i betraktande

i detta sammanhang.

Enligt kommittéförslaget skall tomtrörelse anses ha tagit sin början vid

ingången av det beskattningsår, under vilket den femtonde byggnadstomten

försålts. Häremot har lantbrukets skattedelegation invänt att detta

kan leda till att många kommer att välja ett räkenskapsår, som börjar efter

försäljningen av den fjortonde men före försäljningen av den femtonde

tomten. Jag kan för min del godta att de fjorton första avyttringarna alltid

skall beskattas efter realisationsvinstreglerna. Här är nämligen inte fråga

om de typer av mera kvalificerad tomtrörelse, där verksamheten enligt de av

mig föreslagna reglerna skali anses påbörjad i och med den första tomtförsäljningen.

Det finns därför knappast anledning att här stimulera till

en omläggning av räkenskapsåret endast av det skälet att fastighetsägaren

tidigare under samma år råkat sälja någon eller några tomter. Med den av

mig föreslagna utformningen skall alltså schablonregeln innebära, att tomtrörelsen

anses påbörjad först i och med avyttringen av den femtonde bygg
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

nadstomten. En förutsättning härför är dock, som framgått av vad jag

förut anfört, att de femton tomterna sålts inom tio år.

Om man inte vet vilken avyttring som skall anses avse den femtonde

tomten, därför att den skattskyldige samtidigt avyttrat flera tomter, får

schablonregeln enligt min mening anses innebära, att den skattskyldige

själv kan bestämma turordningen och därmed välja vilken eller vilka försäljningar

som skall rörelsebeskattas. En förutsättning är givetvis att sammanlagda

antalet tomtförsäljningar som skall följa reglerna för realisationsvinstbeskattningen

inte får överstiga fjorton.

Jag övergår nu till ett par betydelsefulla undantag eller inskränkningar

i tomtrörelsebeskattningen enligt kommittéförslaget. Jag åsyftar här vad

kommittén föreslår i fråga om avbrott i tomtrörelsen och i fråga om slutförsäljning

av den fastighet, på vilken tomtrörelse bedrivits.

Avbrytande av tomtrörelse

Vad först beträffar frågan om avbrytande av tomtrörelse uttalar kommittén

som sin uppfattning att det, för att beskattningen av tomtrörelse

inte skall verka utbudshämmande, är betydelsefullt att »nedsmittningen»

av marken inte kvarstår alltför länge. Med hänvisning till att redan i nuvarande

praxis en tendens kan skönjas att anse en tomtrörelse avslutad, om

tomtförsäljningar inte ägt rum under ett tiotal år, föreslår kommittén en

bestämmelse som innebär att, om den skattskyldige och hans make under

de senast förflutna tio åren inte upplåtit någon byggnadstomt, upplåtelse

av tomt som därefter sker inte skall anses utgöra fortsättning på den tidigare

rörelsen. Först när den skattskyldige och hans make sålt minst femton

nya tomter skulle alltså enligt kommittén rörelse åter föreligga. En förutsättning

för uppehållets avbrytande effekt på tomtrörelsen är dock enligt

kommittéförslaget, att någon nedskrivning av fastighetslagret inte kvarstår

obeskattad vid uppehållsperiodens början.

I fråga om kommitténs förslag beträffande avbrott i tomtrörelsen delar

jag den uppfattning riksskattenämnden uttalat i sitt yttrande, nämligen

att det från principiell synpunkt är riktigast att en tomtrörelse, som en

gång påbörjats, skall anses fortfara till dess rörelsens lager av tomter slutsålts.

Enligt min mening bör man därför inte göra något avsteg från denna

ståndpunkt, när det gäller sådana som bedriver tomtrörelse av mer kvalificerad

typ, dvs. s. k. tomtbolag och andra som uppenbarligen förvärvat fastighet

i avsikt att bedriva tomtrörelse. Denna kategori bör således anses

driva sin verksamhet så länge fastighetslagret består och rörelsen inte avvecklats.

Är det däremot fråga om annan tomtrörelse av mindre kvalificerad art,

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

bör man enligt min mening kunna anknyta till den tendens som enligt

kommittén kommit till uttryck i praxis. I likhet med vad flera länsstyrelser

uttalat anser jag dock, att uppehåll i försäljningarna inte skall verka avbrytande

på en redan påbörjad tomtrörelse, när det gäller mark som ingår

i fastställd stadsplan eller byggnadsplan. Har tomtrörelse väl kommit i gång

på en fastighet och omfattar rörelsen planlagd mark, finns ingen anledning

att i detta sammanhang göra någon skillnad mellan det fallet att den som

bedrivit rörelsen anskaffat en fastighet som från början varit planlagd

och det fallet att fastigheten planlagts först efter förvärvet. Rörelserna får

i själva verket anses vara lika kvalificerade i båda fallen. Jag föreslår därför

att den av kommittén föreslagna regeln angående uppehåll i rörelsen

skall gälla endast sådan mark som inte omfattas av en fastställd stadsplan

eller byggnadsplan. Det får inte heller vara fråga om en sådan tomtrörelse

som från början varit kvalificerad i förut angiven mening.

Frågan om kvarstående obeskattade nedskrivningar torde enligt min mening

sakna praktisk betydelse i detta sammanhang. Det villkor för uppehållets

avbrytande effekt som kommittén uppställt med avseende på kvarstående

nedskrivningar får därför anses obehövligt.

Som framhållits av ett par remissinstanser bör den omständigheten att

en fastighet eller en del därav blivit föremål för expropriation o. d. under

tioårsperioden inte föranleda att uppehållet i rörelsen skall anses ha avbrutits.

Jag föreslår därför ett förtydligande av denna innebörd.

Med expropriation o. d. bör även här likställas avyttring för jordbrukets

yttre rationalisering och avyttring på grund av flygbuller.

Slutförsäljning av tomtlager

Det andra av kommittén föreslagna undantaget från tomtrörelsebeskattningen

avser rörelseidkarens slutförsäljning av den fastighet som omfattas

av rörelsen.

Även denna undantagsregel är enligt kommittén förestavad av intresset

att ta bort de utbudshämmande verkningarna av tomtrörelsebeskattningen.

Enligt de allmänna reglerna för rörelsebeskattningen gäller nämligen

att en försäljning av den eller de fastigheter som återstår i en tomtrörelse anses

utgöra den sista affärshändelsen i rörelsen. Denna försäljning skall inkomstbeskattas

i vanlig ordning. För att bl. a. underlätta kommunernas förvärv

av exploateringsmark föreslår kommittén att, om en fastighet, på

vilken tomtrörelse bedrivits, säljs i sin helhet, vinst vid försäljningen inte

skall anses ingå i rörelsen utan betraktas som realisationsvinst. En förutsättning

härför skall enligt kommittén dock vara, att mindre än en tiondel av

fastighetens markyta utgörs av områden, som enligt fastställd stadsplan eller

byggnadsplan är avsedda för bebyggelse. För att tidigare nedskrivna belopp

skall kunna återföras till beskattning föreslår kommittén vidare, att

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 155

sådana belopp i fall som detta skall läggas till den skattepliktiga delen av

realisationsvinsten.

Vad jag förut anfört i samband med frågan om uppehåll i tomtrörelse

gäller i stort sett även beträffande en slutförsäljning. Tanken att en påbörjad

tomtrörelse skall inkomstbeskattas såsom rörelse ända till dess att

de fastigheter som utgör »lagertillgångar» i rörelsen försålts bör tillämpas

också när det gäller den sista försäljningen. Det finns därför inte anledning

föreslå något undantag beträffande de s. k. tomtbolagen och de med

dem jämställda som bedrivit en från början kvalificerad tomtrörelse. Detsamma

bör gälla även annan ofta enklare tomtrörelse, såvitt angår slutförsäljning

av den del av fastigheten som omfattas av mark som ingår i

fastställd plan. Reglerna för rörelsebeskattningen bör enligt min mening

alltid tillämpas på sådan mark. Man undgår då bl. a. den av riksskattenämnden

påtalade konsekvensen av kommitténs förslag när fråga är om

försäljning av stora jord- eller skogsegendomar. Det synes mig inte rimligt

att man i ett sådant fall skall beskatta hela försälj ningsvinsten som

rörelseinkomst, om den planlagda marken uppgår till en tiondel av hela

egendomens areal. Till den del slutförsäljningen omfattar mark, som inte

ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan, bör den därför — förutsatt

att säljaren inte är ett s. k. tomtbolag e. d. — beskattas enligt reglerna för

realisationsvinst.

För att en avyttring skall kunna anses innebära en slutförsäljning bör

avyttringen avse allt vad som återstår av »tomtlagret», dvs. återstående delar

av den eller de fastigheter som ingått i tomtrörelsen. Genom att slutförsäljningen

behöver avse endast kvarvarande lager och alltså inte hela den

kvarvarande fastigheten, även om den till en del inte ingått i rörelsen, är

det möjligt att ta rimlig hänsyn till det inte ovanliga fallet att slutförsäljningen

avser hela den återstående delen av en jordbruksfastighet utom

mangårdsbyggnader med tillhörande tomt eller att försäljningen omfattar

en sådan del av fastighet som över huvud taget inte är användbar såsom

tomtmark och som därför inte är föremål för köpintresse. Om det däremot

— utan att fråga är om fall som de nu nämnda — i övrigt förhåller sig så

att en försäljning inte omfattar hela det återstående lagret utan kanske endast

en av flera fastigheter, som ingått i rörelsen, kan man inte tala om någon

slutförsäljning. Då kan det i stället bli fråga om avbrott i rörelsen i

enlighet med vad jag förut anfört. Frågan om beskattningen i fortsättningen

skall följa reglerna om rörelsebeskattningen eller reglerna om beskattningen

av realisationsvinst blir beroende av bl. a. hur långt uppehållet blir.

I enlighet med det anförda föreslår jag alltså en bestämmelse, innebärande

att, om en avyttring avser allt vad som återstår av den eller de fastigheter,

som utgjort lagertillgång i sådan tomtrörelse som bedrivits av annan

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

än s. k. tomtbolag och liknande, den del av försäljningsvinsten, som inte

belöper på mark som ingår i fastställd stads- eller byggnadsplan, skall behandlas

såsom realisationsvinst i stället för såsom rörelseinkomst. Praktiskt

bör denna beskattning i allmänhet tillgå så att det som ingångsvärde i tomtrörelsen

fastställda å-priset på kvarvarande mark uppräknas med index från

den tidpunkt till vilken ingångsvärdet hänför sig. I förekommande fall bör

3 000 kr.-tillägg beräknas från samma tidpunkt. Vidare beskattas givetvis

vinsten efter 75 %.

Genom att på detta sätt medge en lindrigare beskattning — 75 % av vinsten

i stället för 100 % — i samband med utförsäljning av mark som, fastän

den inte är planlagd, likväl kan vara lämplig för bebyggelse får man enligt

min mening en möjlighet att i hög grad stimulera markägare, som börjat bedriva

tomtrörelse i viss utsträckning men kanske mer eller mindre sporadiskt

och planlöst, till en sådan försäljning av hela markområdet som har

till syfte att bättre än förut möjliggöra fastighetens exploaterande för t. ex.

bostadsändamål. Den lindrigare beskattningen av sådana utförsäljningar

bör vara ägnad att underlätta både kommuners och andra exploatörers förvärv

av tomtmark. Det ökade utbudet av tomtmark, som härigenom kan förväntas,

innebär enligt min mening en inte oväsentlig faktor i strävandena

att förbättra den allmänna bostadspolitiken.

Kommittén har befarat att särskilda svårigheter kan föranledas av att den

skattskyldige verkställt nedskrivning av fastighetens värde i sina räkenskaper

och fått avdrag härför vid beskattningen av tomtrörelsen. Även här torde

det emellertid enligt min mening förhålla sig så att frågan om den kvarstående

dolda reserven i form av obeskattade nedskrivningar saknar större

praktisk betydelse, särskilt som den särskilda regeln angående slutförsäljning

föreslås begränsad till de mera enkla formerna av tomtrörelse. I undantagsfall

kan dock vara fråga om större nedskrivningar som bör beskattas.

Så kan vara fallet om t. ex. den risk för förlust eller prisfall som föranlett

nedskrivningen visat sig vara överskattad. Med tanke på sådana speciella

fall föreslår jag en bestämmelse, enligt vilken belopp varmed nedskrivning

kan ha skett i rörelsen skall upptas till beskattning. Jag föreslår

att beloppet av sådan nedskrivning på vanligt sätt skall redovisas i deklarationen

såsom rörelseinkomst, även om försäljningsvinsten skall upptas såsom

realisationsvinst.

Om man, i enlighet med vad jag nu föreslagit, inför rätt till lindrigare beskattning

av försäljningsvinst vid slutförsäljning än annars, kan det emellertid

inte uteslutas att förmånen utnyttjas på ett sätt som inte är avsett.

Man kan exempelvis tänka sig att den som börjat bedriva tomtrörelse överför

den eller de fastigheter som omfattas av rörelsen till ett eller flera av

honom själv bildade bolag. Samtidigt som han själv kan få en lindrigare

beskattning, i gynnsamma fall kanske ingen alls, kan det nya bolaget få ett

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

fördelaktigare ingångsvärde för vinstberäkningen i den fortsatta rörelsen.

Samma effekt kan åstadkommas även genom försäljningar till släktingar

och andra närstående personer eller till bolag i vilka säljaren indirekt genom

sådana personer har ett väsentligt intresse. För att taxeringsmyndigheterna

skall ha möjlighet att ingripa mot sådana transaktioner, vilkas huvudsakliga

syfte måste antas vara att bereda parterna eller någon av dem

obehöriga skatteförmåner, föreslår jag därför en uttrycklig regel som möjliggör

sådant ingripande. Det ligger i sakens natur att en sådan bestämmelse

kan tillämpas endast i mera uppenbara fall av missbruk. Det kan

dock vara anledning påpeka att ett överförande av marken i en tomtrörelse

till ett eget bolag kan vara föranlett av en önskan att fortsätta rörelsen i en

mera ändamålsenlig form, med bättre personella resurser m. m., och därför

inte alltid behöver vara motiverad av skatteskäl.

Tomtrörelse efter dödsfall

Frågan om markförsäljningar, som verkställs av dödsboet efter en person

som bedrivit tomtrörelse eller — sedan boet skiftats — av dennes arvingar,

skall beskattas såsom rörelse eller ej har inte närmare berörts av kommittén.

Detta är ett spörsmål som inrymmer många problem. Av rättsfallen på

området framgår att man vid tillämpning av nuvarande bestämmelser i hög

grad måste ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Detta är

något som måste gälla också vid tillämpningen av de regler för tomtrörelsebeskattningen

jag nu föreslår. Även om det i och för sig är önskvärt att ha

regler för de olika fallen, är jag inte nu beredd att framlägga förslag härom.

Liksom hittills får det ankomma på praxis att lösa uppkommande problem

med beaktande av de särskilda omständigheterna. Det sagda gäller närmast

förhållandena efter ett skifte av boet. I fråga om oskiftat dödsbo bör

som allmän regel gälla, att dödsboets avyttringar skall bedömas på samma

sätt som om det varit den avlidne som verkställt avyttringen. En sådan

regel, som torde överensstämma med de allmänna grunderna för rörelsebeskattningen,

är i fråga om tomtrörelse av särskild betydelse t. ex. när det

gäller att tillämpa femtontomtersregeln, regeln om avbrott i rörelsen och

om slutför sälj ning. Jag föreslår därför en uttrycklig bestämmelse av denna

innebörd.

Tomtmarkens ingångsvärde

En fråga av väsentlig betydelse för vinstberäkningen, när det gäller tomtrörelse,

är frågan om hur ingångsvärdet för de fastigheter som ingår såsom

lagertillgång i tomtrörelsen skall beräknas.

Kommitténs förslag innebär, som jag inledningsvis nämnt, att man vid

vinstberäkningen skall utgå från den verkliga anskaffningskostnaden för

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1967

den fastighet från vilken avyttring skett. Detta innebär att man, även om

fastigheten förvärvats innan rörelsen påbörjats, skall gå tillbaka till köpeskillingen

vid förvärvet i stället för att som enligt nu gällande regler utgå

från det beräknade värdet på fastigheten vid rörelsens påbörjande. Även i

övrigt skall enligt kommittéförslaget ingångsvärdet för den avyttrade marken

beräknas på samma sätt som vid beräkning av realisationsvinst enligt de

av kommittén föreslagna reglerna. Till fastighetens inköpspris skall alltså

enligt kommittén för varje år fastigheten ägts av den skattskyldige göras

tillägg med 6 % av inköpspriset och med ett belopp av 2 000 kr. I fråga om

äldre fastighetsinnehav och ärvda fastigheter gäller alternativt att man får

som ingångsvärde använda taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen resp.

vid dödsfallet, i båda fallen förhöjt på sätt kommittén föreslagit.

Jag har tidigare framhållit att i detta sammanhang den allmänna utgångspunkten

måste vara att alla värdestegringsvinster på fastigheter i princip

blir beskattade i skälig omfattning. De regler vi f. n. har kan inte sägas

tillgodose detta intresse i tillräcklig grad. Kommittén har i sitt betänkande

påvisat den ojämnhet i beskattningen av tomtrörelse som kan uppkomma

genom att man som ingångsvärde på lager i rörelsen använder värdet

vid rörelsens början. I det nyssnämnda fallet, då fastigheten förvärvats

före rörelsens påbörjande, blir ingen del av värdestegringen mellan förvärvet

och rörelsens början beskattad. Har däremot fastigheten anskaffats

samtidigt med eller efter den tidpunkt, då rörelsen började, blir hela värdestegringen

beskattad. Denna olikhet, som blir särskilt markerad när förvärvet

skett långt innan rörelsen börjat, kan, såsom kommittén framhållit,

inte anses tillfredsställande. Det från skattesynpunkt fundamentala felet är

givetvis att man i de fall då rörelsen tillförs en fastighet, som förvärvats före

rörelsens påbörjande, inte beskattar den före överförandet uppkomna värdestegringen.

En beskattning av orealiserad värdestegring strider emellertid

mot principerna för våra skatteregler och det föreligger ingen anledning

att i detta sammanhang föreslå en regel som strider mot dessa principer.

Kommittén har, som jag redan nämnt, löst problemet så, att anskaffningskostnaden

för den avyttrade fastigheten skall beräknas på samma sätt som

vid realisationsvinstbeskattningen med de förut nämnda årliga tilläggen.

Detta innebär att man — frånsett de fall då man som ingångsvärde använder

något av de taxeringsvärden jag nämnt — i princip beskattar markvärdestegringen

under hela innehavet. Å andra sidan medför de nyssnämnda

årliga tilläggen enligt kommitténs förslag, att rörelseidkaren i princip

kompenseras även för den värdestegring som svarar mot penningvärdeförändringen

m. in. under samma innehavstid.

Jag kan för min del ansluta mig till kommitténs förslag såtillvida att,

när det är fråga om sådan fastighet i en tomtrörelse som anskaffats innan

rörelsen börjat, ingångsvärdet för fastigheten vid rörelseinkomstens beräknande

skall bestämmas med utgångspunkt från den verkliga anskaffnings
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

kostnaden för fastigheten, när den förvärvades. Jag erinrar här om att

detta förvärv, när den som bedriver rörelsen själv fått fastigheten genom

t. ex. arv eller gåva, kan vara arvlåtarens eller givarens förvärv. Likaså

skall ingångsvärdet på samma sätt som vid beräkning av realisationsvinst

kunna beräknas på grundval av något av de taxeringsvärden som alternativt

skall stå till buds som grund för vinstberäkningen enligt de regler jag föreslagit

beträffande realisationsvinstbeskattningen.

Men när det gäller den uppräkning efter konsumentprisindex och i förekommande

fall det årliga tillägg av 3 000 kr., som enligt mitt förslag skall

verka förhöjande pa anskaffningskostnaden eller på det taxeringsvärde

som alternativt kan användas som ingångsvärde enligt mitt förslag, är jag

inte beredd att gå lika långt som kommittén gjort i fråga om sina motsvarande

tillägg.

Här måste man nämligen enligt min mening ta hänsyn till vad som gäller

vid beskattningen av annan rörelse än tomtrörelse. Enligt de allmänna reglerna

för beräkning av rörelseinkomst finns ingen rätt för rörelseidkaren

att verkställa en uppräkning av anskaffningskostnaden för sitt varulager efter

index för att därigenom kompensera sig för penningvärdeförändringen.

En reform i denna riktning är inte heller aktuell. Om man vill hålla sig inom

ramen för de allmänna reglerna för rörelsebeskattningen, kan det inte

gärna komma i fråga att på tomtrörelsebeskattningens område införa en

helt ny princip för beräkningen av den inkomst som uppkommit under den

tid verksamheten bedrivits, dvs. under rörelseperioden. Det skulle skapa

orättvisa i förhållande till andra rörelser. Detta förhållande har påtalats av

flera remissinstanser.

Jag kan emellertid gå med på att anskaffningsvärdet på fastighetslagret

i en tomtrörelse i viss utsträckning får uppräknas efter index, om lagret

anskaffats före rörelsens påbörjande. I likhet med den mening som uttalats

av riksskattenämnden anser jag dock att uppräkningen skall avslutas vid

tidpunkten för rörelsens början. Därigenom åstadkommer man principiell

likställighet med rörelse av annat slag. I enlighet härmed föreslår jag en

bestämmelse av innebörd att, om en fastighet som utgör lagertillgång i

tomtrörelse förvärvats innan rörelsen påbörjats, ingångsvärdet vid tiden

för rörelsens påbörjande skall beräknas på samma sätt som skulle ha skett

vid beräkning av realisationsvinst, om fastigheten vid nämnda tidpunkt

sålts utanför rörelsen.

Eftersom detta ingångsvärde i vissa fall kan beräknas på olika sätt med

hänsyn till de alternativa schablonvärden som står till buds och det är

angeläget att ingångsvärdet vid de olika tomtförsäljningar som sker från

samma fastighet under den tid rörelsen pågår —'' kanske med ett eller

annat års mellanrum — beräknas på samma sätt, föreslår jag vidare,

att det ingångsvärde för fastigheten, som godtagits vid första taxeringen

efter rörelsens början, i princip skall ligga till grund för inkomstberäk
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

ningen även vid senare års taxeringar så länge fastigheten ingår i tomtrörelsen.

Denna regel får anses nödvändig om man vill undvika t. ex. att ingångsvärdet

beräknas en gång efter den verkliga anskaffningskostnaden

och en annan gång efter taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen. En viss

kontinuitet vid inkomstberäkningen är enligt min mening önskvärd i detta

hänseende.

Vad jag nu anfört angående det ingångsvärde för fastigheter, som valts

första gången, bör enligt min mening inte utesluta möjlighet att vid en senare

taxering rätta ett uppenbarligen felaktigt beräknat ingångsvärde. I

samband med en sådan rättelse kan det visa sig lämpligare att välja en

annan metod för ingångsvärdets bestämmande än den först använda.

Det ingångsvärde, som enligt det nu sagda skall gälla för den eller de

fastigheter som omfattas av tomtrörelsen, skall således ligga till grund för

vinstberäkningen i samband med de olika tomtförsäljningar som sker under

den tid tomtrörelsen bedrivs. Intet hindrar enligt min mening att detta

ingångsvärde, på samma sätt som nu torde ske i praktiken, slås ut på de

olika tomterna inom tomtområdet så att man får fram ett visst ingångsvärde

per kvadratmeter. Tomtmarkens sålunda beräknade ingångsvärde

jämte de kostnader som skall anses falla på denna mark får därefter vid

vinstberäkningen i vanlig ordning ställas mot den försäljningssumma som

erhålls för varje såld tomt.

Vad jag här föreslagit beträffande ingångsvärdet bör, såsom kommittén

föreslagit, gälla även annan handel med fastigheter.

Såsom riksskattenämnden framhållit, bör kostnader för den tilltänkta rörelsen

■— sedan denna börjat — kunna aktiveras och avskrivas i likhet med

vad som torde ske enligt gällande praxis. Med anledning av ett uttalande som

gjorts av näringslivets skattedelegation vill jag framhålla, att det sagda

enligt min mening får anses gälla även sådana kostnader för iordningställandet

som uppkommit under den tid de första fjorton tomterna sålts, till den

del kostnaderna faller på de fortsatta tomtförsäljningarna i rörelsen. Någon

särskild bestämmelse angående de ifrågavarande kostnaderna torde inte

behövas.

Tomtförsäljning i byggnadsrörelse

Då i en del remissyttranden framförts den uppfattningen att reglerna för

ingångsvärdets bestämmande borde gälla även beträffande byggnadsrörelse,

har detta givetvis skett mot bakgrund av kommitténs förslag, som innebär

bl. a. att anskaffningsvärdet får uppräknas med årliga tillägg för hela

innehavstiden ända fram till avyttringen. Med den utformning av tomtrörelsebeskattningen

som jag föreslår och som betyder att, om den fastighet

på vilken tomtrörelse bedrivs förvärvats innan rörelsen påbörjades, upp
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

räkning av anskaffningskostnaden med hänsyn till konsumentprisindex

m. m. får ske för tiden fram till rörelsens början men inte för tiden därefter,

torde frågan om motsvarande rätt till uppräkning av anskaffningskostnaden

för fastigheter i byggnadsrörelse få mindre praktisk betydelse.

Enligt min mening bör dock samma regel angående ingångsvärdets bestämmande

gälla beträffande all yrkesmässig fastighetshandel och således även

i fråga om byggnadsrörelse.

Vad så beträffar de av vissa remissinstanser antydda svårigheterna att

tillämpa olika bedömningar och beräkningsmetoder i rörelser som omfattar

både byggnadsrörelse och tomtrörelse vill jag framhålla följande.

Att tomtrörelsebeskattningen ansetts vara i behov av närmare reglering

i vissa avseenden sammanhänger bl. a. med svårigheterna i många fall

att dra gränsen mellan yrkesmässig och icke yrkesmässig försälj ningsverksamhet.

Denna svårighet föreligger knappast när det gäller byggnadsrörelse.

De särskilda regler som jag anser mig böra föreslå i fråga om tomtrörelsebeskattningen

är i princip avsedda att tillämpas endast på skattskyldiga

som inte bedriver annan yrkesmässig handel med fastigheter än tomtrörelse.

Reglerna behövs i första hand beträffande sådana mer eller mindre

enstaka tomtförsäljningar som efter hand utvecklar sig till tomtrörelse.

För sådan tomtförsäljning som från början är yrkesmässigt inriktad,

t. ex. därför att säljaren är ett tomtbolag, skall däremot de allmänna reglerna

för rörelseinkomstens beräknande vara fullt ut tillämpliga, frånsett att

indexberäkning och eventuellt fast tillägg om 3 000 kr. per år får ske, när

det är fråga om fastighet som anskaffats före rörelsens påbörjande. Tomtrörelse

skall här anses föreligga när verksamheten huvudsakligen avser försäljning

av mark för bebyggelse. I fråga om byggnadsrörelse och annan

yrkesmässig handel med fastigheter skall likaledes tillämpas de allmänna

reglerna för rörelseinkomstens beräknande. Även här skall enligt mitt förslag

föreligga rätt till uppräkning efter index och i förekommande fall till

fast tillägg, när fastighet anskaffats innan rörelsen påbörjats. I princip skall

således samma regler för rörelseinkomstens beräknande komma att gälla

för den mera kvalificerade fastighetshandeln.

Därmed reduceras frågan om gränsdragningen mellan olika rörelseformer

till att i huvudsak avse sådana fall, då någon som driver byggnadsrörelse

eller t. ex. handel med hyresfastigheter därjämte avyttrar tomtmark i sådan

mindre omfattning att de särskilda reglerna jag föreslår för tomtrörelse av

enklare slag i och för sig kan bli tillämpliga.

Om tomtmark under sådana förhållanden säljs av någon som redan bedriver

yrkesmässig fastighetshandel i form av byggnadsrörelse e. d., bör

emellertid enligt min mening även avyttringen av tomtmarken anses yrkesmässigt

bedriven och ingå i den övriga rörelseverksamheten. Det bör alltså

6 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 153

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

inte ifrågakomma att den som på en fastighet bedriver byggnadsrörelse

och därjämte säljer tomter, under åberopande av fjortontomtersregeln, skall

ta de fjorton första tomterna beskattade enligt reglerna för realisationsvinst

samtidigt som byggnadsrörelsen rörelsebeskattas. Jag föreslår en uttrycklig

bestämmelse som avser att klargöra detta. Det sagda hindrar inte att, om

tomtmarken förvärvats innan byggnadsrörelsen börjat, tomtmarkens ingångsvärde

räknas upp efter index för tiden fram till byggnadsrörelsens

början.

Proportionering av ingångsvärde

Flera remissinstanser diskuterar frågan om proportionering av ingångsvärdet

på tomtlagret mellan såld och kvarvarande mark — en fråga som

berörts något i det föregående. Även beträffande de s^righeter som här

påtalats gäller att de måste ses mot bakgrund av de regler för ingångsvärdet

som kommittén föreslagit. Med den av mig förordade lösningen

torde dessa svårigheter ha väsentligen reducerats. De problem beträffande

proportioneringen som kan uppkomma torde i princip inte skilja sig från

dem som kan uppkomma med nu gällande bestämmelser. Det synes därför

liksom hittills få ankomma på de tillämpande myndigheterna att lösa dessa

problem med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.

Avsättning till återanskaffningsfond

Jag övergår härefter till frågan om möjlighet till avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättning till särskild fond för återanskaffning av fastighet

i rörelse.

I den allmänna diskussionen angående realisationsvinstbeskattningen

bär stundom aktualiserats frågan om och i vad mån en särställning är

motiverad för sådana försäljningsvinster som återinvesteras i liknande

objekt. Man har därvid ifrågasatt införandet av en möjlighet att uppskjuta

vinstbeskattningen till dess att en slutlig realisation äger rum utan att

vinsten återinvesteras.

Denna frågeställning berördes något av aktievinstutredningen, som dock

inte fann anledning föreslå någon skattefrihet vid återinvestering av aktievinster.

Även markvärdekommittén är inne på denna fråga. Med den utformning

av realisationsvinstbeskattningen, som kommittén föreslår med olika

årliga tillägg till anskaffningskostnaden, anser sig kommittén emellertid

automatiskt ha nått en lösning av önskemålet om att en egnahemsägare

vid bostadsbyte i samband med flyttning inte skall drabbas av realisationsvinstbeskattning.

Även vid remissbehandlingen har spörsmålet tagits upp i vissa yttranden.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Vad som närmast föranlett mig att i detta sammanhang anknyta till

återinvesteringstanken genom att ta upp frågan om en möjlighet till avdrag

vid inkomsttaxeringen för avsättning av en särskild fond för återanskaffning

av fastighet som används i rörelse är närmast vad näringslivets skattedelegation

i sitt yttrande anfört angående återinvesteringarna.

Med anledning av kommitténs förslag befarar delegationen bl. a., att om

detta genomförs risk kommer att föreligga att företag, som vill flytta från

de centrala delarna i en större stad till en mindre ort, kommer att bli beskattade

för en del av den vinst de gör på fastighetsförsäljningen. Delegationen

föreslår möjlighet till uj)pskov med beskattningen under viss tid

för att förvärva annan fastighet. Ett sådant uppskov föreslås också för anskaffning

av maskiner och andra anläggningstillgångar. I detta sammanhang

hänvisar delegationen till de bestämmelser om avsättning till särskild

nyanskaffningsfond, som då var föreslagna och som nu återfinns i den särskilda

förordningen därom den 7 april 1967 (nr 96).

Med tanke på bl. a. den strukturrationalisering som pågår inom industrin

och handeln anser jag att det finns starka skäl att pröva metoden

med fondavsättningar även i fråga om fastigheter. Däremot anser jag inte

tillräcklig anledning föreligga att nu utsträcka bestämmelserna att gälla

även inkomst av jordbruksfastighet. Såsom fallet är med förordningen om

avsättning till särskild nyanskaffningsfond får även de bestämmelsei'' jag nu

föreslår ses som ett provisoriskt arrangemang som det kan vara anledning

att senare ompröva. Skulle erfarenheterna ge vid handen att en utvidgning

av tillämpningsområdet är önskvärd får detta tas under övervägande vid

omprövningen.

Rätten att avsätta till särskild ateranskaffningsfond bör alltså begränsas

till inkomst av rörelse. Tekniskt måste avdragsrätten knytas till detta inkomstslag

fastän den vinst som föranleder avsättningen, dvs. realisationsvinsten,

redovisas såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Den avdragsrätt jag föreslår för sådan fondavsättning skall föreligga,

när en rörelseidkare avyttrar fastighet som han använt i rörelsen för att

i stället anskaffa en annan fastighet för samma rörelse eller annan rörelse

som han bedriver eller ämnar bedriva. Vinsten genom fastighetsförsäljningen

kan alltså härigenom skattefritt avsättas till fonden. Fondmedlen

kan härefter inom viss tid användas för avskrivning av byggnad på den

nyanskaffade fastigheten. Detta innebär alltså att t. ex. ett företag som

säljer sin fastighet i en stad och förvärvar en ny fastighet för rörelsen på

annat håll kan använda försäljningsvinsten på den gamla fastigheten för

avskrivning på en ny byggnad på den nya fastigheten, vare sig företaget

självt uppfört byggnaden eller ej. Till byggnaden räknas i detta sammanhang

även sådana fasta maskiner och andra till byggnaden hörande inventarier,

vilkas värde ingår i det taxerade byggnadsvärdet utan att ha

asatts särskilt maskinvärde. Däremot kan jag inte förorda att fondavsätt
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

ningen används för avskrivning av marken, eftersom gällande regler för

inkomstbeskattningen inte medger sådan avskrivning. Inte heller anser jag

lämpligt att avsättningen, såsom föreslagits av näringslivets skattedelegation,

skall få användas för avskrivning på andra maskiner och inventarier

än de nyss nämnda. Den lagstiftning jag nu föreslår åsyftar i princip företagens

ersättningsanskaffning av fastigheter. I enlighet med det anförda

föreslår jag en bestämmelse om fondens ianspråks tagande för avskrivning

av byggnad som i princip överensstämmer med 4 § förordningen den

19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg.

Avdragsrätten föreslås bli prövad vid inkomsttaxeringen på samma sätt

som övriga taxeringsfrågor. Avdragsyrkandet bör således framställas i självdeklarationen.

I detta avseende skiljer sig förslaget från vad som gäller beträffande

nyanskaffningsfonderna. I fråga om dessa bär nämligen avdragsrätten

gjorts beroende av i första hand Kungl. Maj :ts medgivande. Enligt

min mening är frågan om avdrag för avsättning till återanskaffningsfond

av beskaffenhet att kunna prövas av taxeringsmyndigheterna liksom motsvarande

avsättningar enligt nyssnämnda förordning och förordningen den

15 maj 1959 (nr 168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar.

På samma sätt som gäller beträffande avsättning till fartygsfond föreslår

jag att som förutsättning för avdragsrätten skall gälla att bankgaranti

ställs för den beräknade skatten på det avsatta beloppet. En förutsättning

för de föreslagna reglerna bör nämligen, liksom i fråga om avsättning till

fartygsfond, vara att det allmänna får garantier mot förluster i sådana fall,

då de medel som genom skatteuppskovet ställs till företagens förfogande

inte används till avsett ändamål. Det är med andra ord inte godtagbart med

regler, som kan utnyttjas så att beskattningen endast skjuts framåt i tiden

och till en tidpunkt då medel till skattens betalning saknas. Jag föreslår

därför att som förutsättning för rätten till avdrag för avsättningen krävs, att

den skattskyldige ställer en bankgaranti motsvarande halva det avsatta beloppet.

Bankgarantins syfte skall vara att gentemot det allmänna garantera

den skatt som — om någon återanskaffning inte görs — måste påföras på

grund av att fondmedlen återförs till beskattning. Tekniskt får detta utformas

på samma sätt som enligt förordningen om fartygsfonder. Garantin

skall alltså avse den kvarstående eller tillkommande skatt, som den skattskyldige

kan ha att erlägga för beskattningsår, under vilket fondmedel

återförs till beskattning utan att ha disponerats för sitt ändamål. Bankgarantin

skall ändå vara maximerad till fondavsättningens halva belopp.

Genom garantiförfarandet möjliggör man på ett smidigt sätt för den

skattskyldige att frigöra medel för erläggande av delbetalningar avseende

den nya fastigheten.

Den bestämmelse angående garantin och garantiförfarandet jag föreslår

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 165

är i princip densamma som finns i 2 och 12 §§ förordningen om fartygsfonder.

Jag föreslår emellertid att avdragsrätten även skall stå i relation till realisationsvinsten.

Eftersom den skattepliktiga realisationsvinstens belopp

kan vara olika vid den statliga och den kommunala taxeringen, föreslår jag

i enkelhetens intresse, att avdraget inte får överstiga den vid den statliga

inkomsttaxeringen skattepliktiga realisationsvinsten genom avyttringen.

I likhet med vad som gäller beträffande särskild nyanskaffningsfond bör

föreskrivas, att återanskaffningsfond skall tas i anspråk senast under det

beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det,

då avdrag för avsättningen medgavs. Vidare bör även här finnas möjlighet

till förlängning av denna tid med ytterligare högst tre år. Beslut om förlängningen

bör meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t

bestämmer.

Den bestämmelse jag nu angett och övriga bestämmelser om återanskaffningsfond

bör utformas i nära anslutning till motsvarande bestämmelser

i 4—8 samt 10 och 11 §§ förordningen angående särskild nyanskaffningsfond.

I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på de föreskrifter

angående beskattningen av återvunnen avskrivning på fastighet som finns i

9 § förordningen om särskild nyanskaffningsfond och i 23 § förordningen

den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunktur utjämning.

Det gäller här sådana avskrivningar som skett genom ianspråktagande

av fondmedel och som återvunnits i samband med senare avyttring

av fastigheten. Med hänsyn till den icke tidsbegränsade beskattning av realisationsvinst

på fastigheter som jag samtidigt härmed föreslår bör de

ifrågavarande bestämmelserna om beskattning av återvunna belopp i de

båda nämnda förordningarna utgå. Enligt de av mig föreslagna reglerna för

realisationsvinstbeskattningen kommer nämligen de återvunna avskrivningarna

att i princip alltid vara skattepliktiga. Jag föreslår att särskilda författningar

om upphävandet av de nämnda bestämmelserna utfärdas.

Om man inför regler om avsättning till återanskaffningsfond i enlighet

med vad jag föreslagit, kräver detta en ändring av förordningen den 8 april

1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Liksom

när investeringsfond eller särskild nyanskaffningsfond återförs till beskattning,

bör nämligen den omständigheten att en återanskaffningsfond återförs

till beskattning inte i och för sig hindra skattskyldig att utnyttja sin

rätt till förlustavdrag enligt förlustutjämningsförordningen.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Övergångsbestämmelser m. m.

Vad först beträffar realisationsvinstbeskattningen har kommittén föreslagit

att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1968 men

att fastigheter som skulle varit skattefria om de sålts vid ikraftträdandet

skall få försäljas skattefritt under ytterligare två år. För att mildra övergången

till de nya reglerna föreslås för dessa fall särskilda tillägg vid beräkning

av ingångsvärdet efter utgången av den tvååriga skattefrihetstiden.

Några remissinstanser anser att en längre övergångstid bör föreskrivas

och att ytterligare uppräkningsregler bör tillskapas så att värdestegring

före lagstiftningens ikraftträdande inte beskattas. Från andra håll framhålls

å andra sidan att en så lång övergångstid som två år, bl. a. med hänsyn

till risken för skatteflyktstransaktioner, inte bör medges.

Jag delar uppfattningen att lagstiftningen bör träda i kraft så snart som

möjligt. Jag anser inte särskilda övergångsbestämmelser nödvändiga med

hänsyn till de fördelaktiga generella uppräkningsregler jag föreslagit. Enligt

min mening bör lagstiftningen gälla i sin helhet fr. o. in. den 1 januari

1968.

Såsom överståthållarämbetet framhållit bör en speciell bestämmelse meddelas

för fastigheter som delägare i fastighetsaktiebolag och liknande företag

förvärvat av företaget enligt fondskatteförordningen. Advokatsamfundet

har pekat på de särskilda komplikationer, som föreligger när det gäller

expropriation. Jag föreslår att äldre bestämmelser får gälla i expropriationsfall

om talan väckts hos expropriationsdomstol före den 1 januari 1968

eller om den exproprierande tagit egendomen i besittning före nämnda dag.

Bestämmelsen innebär att alla former av förhandstillträde enligt expropriationslagen

får den verkan att avhändelsen undantas från de nya

reglerna om tillträdet skett före lagstiftningens ikraftträdande.

I fråga om beskattningen av tomtrörelse anser kommittén att de föreslagna

nya reglerna i princip bör tillämpas på alla tomtförsäljningar efter

lagstiftningens ikraftträdande, som enligt kommittén förutsätts ske den 1

januari 1968. För att kunna lindra övergången i vissa fall föreslår kommittén,

att den, som vid tiden för ikraftträdandet bedriver tomtrörelse och

som även enligt de nya reglerna anses bedriva sådan rörelse, skall ha rätt

att under en övergångstid av fem år påfordra att anskaffningskostnaden för

fastighet som vid ikraftträdandet ingått i rörelsen skall beräknas enligt

hittills tillämpade principer.

De regler jag föreslagit angående tomtrörelsebeskattningen bör i likhet

med kommitténs motsvarande förslag i princip gälla alla tomtförsäljningar

efter ikraftträdandet. Tidpunkten för ikraftträdandet bör givetvis här vara

densamma som jag föreslagit beträffande realisationsvinstreglerna, dvs.

den 1 januari 1968.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

I likhet med vad jag förordat beträffande sistnämnda reglers ikraftträdande

anser jag det vara angeläget att de nya reglerna även beträffande

tomtrörelse görs tillämpliga över hela linjen utan större dröjsmål. Jag anser

mig därför inte kunna förorda en övergångsregel av den typ kommittén

föreslagit. Däremot behövs, såsom framhållits i några remissyttranden, en

närmare reglering av vad som skall gälla i vissa olika fall i samband med

övergången. Jag föreslår därför övergångsbestämmelser i fråga om tomtrörelse

av följande innebörd.

Liksom beträffande den föreslagna lagstiftningen i övrigt skall äldre bestämmelser

fortfarande gälla i fråga om avyttring av fastighet som ägt rum

under år 1967 eller tidigare.

Den som före de nya bestämmelsernas ikraftträdande bedrivit verksamhet,

som enligt äldre bestämmelser varit hänförlig till tomtrörelse (jordstyckningsrörelse)

och som även enligt de nya reglerna anses driva tomtrörelse,

bör, om han efter ikraftträdandet avyttrar fastighet i samma rörelse,

såsom ingångsvärde för de fastigheter som vid ikraftträdandet finns

kvar i rörelsen få räkna deras skattemässiga restvärde vid ikraftträdandet.

Om han efter ikraftträdandet verkställer en sådan avyttring av fastighet

som inte är hänförlig till tomtrörelse enligt de nya bestämmelserna men

som enligt de äldre reglerna kan anses innebära fortsättning av den tidigare

bedrivna rörelsen, bör han efter eget val få avyttringen behandlad antingen

enligt de äldre reglerna eller enligt de nya bestämmelserna.

Av det sagda följer — utan att någon särskild bestämmelse fordras —•

att den som enligt äldre regler inte anses bedriva tomtrörelse inte heller

efter ikraftträdandet skall beskattas för tomtrörelse, om inte förutsättningarna

härför enligt de nya bestämmelserna är för handen.

Skatteutfallet

Beträffande det finansiella utfallet av den ifrågasatta lagstiftningen beräknade

kommittén att de årliga inkomsterna skulle öka med ca 60 milj. kr.

varav ca 35 milj. kr. för staten och ca 25 milj. kr. för kommunerna.

Mitt förslag kan beräknas medföra något ökade inkomster, nämligen

ca 80 milj. kr. Härav torde 45 å 50 milj. kr. tillkomma staten och 30 å 35

milj. kr. kommunerna. Med hänsyn till de omfattande försäljningar som

i avvaktan på de väntade nya beskattningsreglerna ägt rum bör emellertid

inkomsterna för de första åren antas mera överensstämma med de belopp

kommittén angett.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Speciella frågor

I detta sammanhang vill jag avslutningsvis ta upp några frågor som inte

har något direkt samband med markvärdebeskattningen.

Skyldemansregeln

Den första gäller den s. k. skyldemansregel, som finns intagen i andra

stycket av punkt 4 av anvisningarna till 22 § KL. Motsvarande regel finns

vid realisationsvinstbeskattningen, f. n. i 35 § 2 mom. andra stycket KL.

Sistnämnda bestämmelse ändrades i samband med att de nya reglerna för

aktievinstbeskattningen infördes på förslag av skatteflyktskommittén i

betänkande SOU 1963:52. Kommittén påpekade att regeln i sin dåvarande

utformning lämnat möjlighet till kringgående. Detta berodde på att regelns

tillämpning förutsatte att fångesmannens förvärv var av onerös karaktär.

Om fånget var benefikt kunde regeln däremot inte åberopas. Förhållandet

hade enligt vad kommittén erfarit stundom utnyttjats för att

undgå den med skyldemansregeln avsedda beskattningseffekten.

En liknande möjlighet att undgå den avsedda beskattningseffekten är

emellertid också förenad med den nuvarande skyldemansregeln i andra

stycket av punkt 4 av anvisningarna till 22 § KL, som avser beräkningen

av ingångsvärde på skog. Även denna bestämmelse bör ändras.

Den av mig föreslagna ändringen innebär att skyldemansregeln i detta

sammanhang skall bli tillämplig även när den skattskyldiges fångesman

förvärvat fastigheten genom gåva från skyldeman eller genom bodelning

från make.

Enligt ordalagen gäller skyldemansregeln i den nämnda anvisningspunkten

bara i fall då skogsvärdeminskningsavdraget beräknas med utgångspunkt

från skogens för ägaren gällande ingångsvärde, dvs. enligt den s. k.

värdemetoden. Redan koinmunalskatteberedningen gav emellertid i sitt betänkande

om inkomstbeskattningen av skogsbruk, SOU 1942: 35, uttryck åt

den uppfattningen att skyldemansregeln är tillämplig även när avdraget beräknas

enligt den s. k. förrådsmetoden. Det är också min åsikt att så är fallet.

Till undanröjande av varje tvekan om bestämmelsernas rätta innebörd

föreslår jag dock en komplettering av fjärde stycket av anvisningspunkten.

I punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL hänvisas till punkt 4 i fråga om

beräkningen av skogens för ägaren gällande ingångsvärde. Någon motsvarande

hänvisning finns däremot inte till föreskrifterna i punkt 4 om det för

ägaren gällande ingående virkesförrådet. Efter den föreslagna kompletteringen

av anvisningspunkten 4 kan en sådan hänvisning dock inte undvaras.

Jag föreslår därför ett tillägg till föreskrifterna i punkt 5 i enlighet

härmed.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

169

Ränta på bostadslån m. m.

Vidare bör uppmärksammas frågan om avdragsrätt för ränta på lån enligt

bostadslånekungörelsen den 1 september 1967 (nr 552) och för sådan

ränta på vissa statliga lån enligt äldre kungörelser för vilken räntelån kan

utgå enligt räntelånekungörelsen den 1 september 1967 (nr 553) samt för

ränta på sådant räntelån. Det system för statligt bostadslån och räntelån,

som godkändes av 1967 års vårriksdag (prop. 1967: 100, SU 100, rskr 265),

innebär att räntekostnad, som debiterats för dessa lån för vissa år, kan läggas

till kapitalskulden i stället för att betalas kontant under året. Ränta på

de äldre lånen kan i viss omfattning betalas med hjälp av räntelån. Betalningen

av skuldökning och räntelån kommer att ske först vid en framtida

tidpunkt.

I allmänhet är ränta avdragsgill vid beskattningen det år då räntan betalats

kontant. Tveksamhet kan med hänsyn till konstruktionen av bostads-

och räntelånen uppkomma om vilket år avdrag bör göras vid beskattningen

för ränta på sådana lån och för ränta på äldre lån som betalas med

hjälp av räntelån. Enligt min mening bör räntan i dessa fall vara avdragsgill

vid taxering för det beskattningsår då den debiterats eller räntelånet

betalats ut. I fråga om icke statliga lån i berörda fastigheter blir enligt

huvudregeln räntekostnaderna avdragsgilla de år då de faktiskt betalas,

oavsett om kostnaderna delvis kompenseras genom räntelån eller skuldökning

på bostadslånet. Likaså bör givetvis sådan ränta på statliga lån som

skall betalas i vanlig ordning följa hittills gällande regler. Jag föreslår sådan

ändring av punkt 5 av anvisningarna till 25 § KL som betingas av de

nya lånens utformning.

Nämnda anvisningspunkt innehåller f. n. i andra stycket bestämmelser

om hur ränta på vissa äldre statliga lån skall behandlas vid beskattningen.

Er. o.m. 1968 års ingång lämnas i regel inte lån av något av de slag som

nämns i lagrummet. De nuvarande bestämmelserna synes dock vara aktuella

under viss övergångstid och bör stå kvar oförändrade t. v.

Ändringar i taxeringsförordningen

I det föregående har jag berört bestämmelsen i 25 b § taxeringsförordningen

som är den enda ändring i denna förordning som föreslås som följd

av förslaget till evig realisationsvinstbeskattning av fastigheter. I övrigt föreslås

de ändringar, som i nämnda författning betingas av statsmakternas beslut

att Stockholms stad och Stockholms län den 1 januari 1968 skall läggas

samman till ett nytt län, kallat Stockholms län, och att som följd härav

överståthållarämbetet (ÖÄ) och länsstyrelsen i nuvarande Stockholms

län skall slås samman till en länsstyrelse. Vidare föreslås ett tillägg till

42 § som avser uppgiftsskyldigheten för garageförening och liknande före6t

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 153

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

tag. Sådant företag beskattas fr. o. m. nästa års taxering på samma sätt

som bostadsrättsförening och bör ha samma uppgiftsskyldighet även i det

fall att garageplats e. d. hyrs ut av medlem. Härför torde erfordras uttrycklig

föreskrift.

Vad beträffar nödvändiga författningsändringar med anledning av sammanslagningen

av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms

län har Kungl. Maj :t tidigare denna dag på föredragning av chefen för

kommunikationsdepartementet beslutat förelägga riksdagen förslag härom

1 särskild proposition, nr 162, utom såvitt avser taxeringsförordningen. Ändringarna

i sistnämnda förordning är av i huvudsak formell natur. Angående

ändringarnas innebörd kan framhållas.

Bestämmelser om landskamrerare finns i 12 § 1 och 2 mom., 60, 85 och

93 §§, 143 § 1 och 2 inom., 144 § 1, 2 och 3 mom. samt 150 § 3 mom. och om

förste taxeringsintendent i 15 §, 16 § 1 mom., 17 §,30 § 2 mom., 33 §, 34 §

2 mom., 37 § 2 inom., 46 och 51 §§, 56 § 3 mom., 57 och 59 §§, 61 § 5 mom.,

67, 109, 118 och 125 §§, 135 § 1 inom., 145 §, 148 § 3 mom. samt 168 §. Enligt

3 § skall bestämmelse om landskamrerare i Stockholm gälla skattedirektören

hos ÖÄ.

De funktioner som landskamrerarcn — vid ÖÄ skattedirektören — har

enligt dessa bestämmelser fylls i det nya länet av den landskamrerare som

är chef för prövningsnämndsavdelningen. Den nyssnämnda bestämmelsen

i 3 § bör därför ersättas med en föreskrift att vad som sägs om landskamrerare

i Stockholms län skall gälla landskamreraren vid prövningsnämndsavdelningen.

Förste taxeringsintendent är chef för en sektion inom landskontoret (vid

ÖÄ skatteavdelningen), nämligen taxeringssektionen. Inom denna finns detaljer

och kontor som förestås av taxeringsintendenter. I den nya länsstyrelsen

kommer taxeringssektionen att motsvaras av en avdelning, taxeringsavdelningen,

som förestås av taxeringsdirektören. Inom avdelningen finns

bl. a. sex taxeringskontor som förestås av förste taxeringsintendenter. Bland

personal som är gemensam för hela avdelningen finns också en förste taxeringsintendent.

Taxeringsdirektören i det nya länet motsvarar alltså förste

taxeringsintendent i annat län. Bestämmelserna om förste taxeringsintendent

bör därför i det nya länet gälla taxeringsdirektören. Detta bör föreskrivas

i 3 §. Med hänsyn till storleken av taxeringsorganisationen i den nya

länsstyrelsen bör taxeringsdirektören kunna delegera uppgift som härigenom

läggs på honom. Delegation bör lämpligen kunna ske till förste taxeringsintendent

som inte är chef för kontor. En bestämmelse härom bör tas

in i 3 §.

En bestämmelse i 3 § att med län skall förstås också Stockholms stad

och med länsstyrelse också ÖÄ bör upphävas.

Enligt 34 § skall ansökan om anstånd med att lämna in självdeklaration

göras till förste taxeringsintendent. I Stockholm skall dock ansökan

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1967

göras till taxeringsintendent vid vederbörande taxeringskontor. Särbestämmelsen

för Stockholm bör ändras så att ansökan skall göras till förste taxeringsintendenten

vid vederbörande taxeringskontor.

Beslut om taxeringsrevision meddelas av förste taxeringsintendent. I

Stockholm får dock denne delegera uppgiften till revisionsintendenten. I

den nya länsstyrelsen bör uppgiften att besluta om taxeringsrevision enligt

vad jag redan har förordat ligga på taxeringsdirektören med rätt för denne

att delegera uppgiften till förste taxeringsintendent som inte är chef för

kontor. Dessa tjänstemän bör också kunna delegera uppgiften till förste

revisionsintendent. 57 § 1 mom. bör ändras i enlighet härmed.

Enligt 11 § 1 mom. taxeringsförordningen utgör varje län — varmed avses

också Stockholms stad — ett prövningsdistrikt. För varje prövningsdistrikt

skall finnas en prövningsnämnd. Kungl. Maj :t får medge att prövningsnämnd

sammanträder på två avdelningar. Enligt 12 § 1 mom. är landskamreraren

prövningsnämndens ordförande. Prövningsnämnd skall bestå

av ytterligare minst fyra och högst åtta ledamöter eller, om nämnden sammanträder

på avdelningar, fyra ledamöter på varje avdelning. För dessa ledamöter

skall finnas lika många suppleanter. Dessa ledamöter och suppleanter

utses av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år.

Prövningsnämnden i Stockholm och i Stockholms län arbetar f. n. på

två avdelningar vardera. I det nya länet skall finnas bara en prövningsnämnd.

Vid uppbyggandet av organisationen för den nya länsstyrelsen har

förutsatts att prövningsnämnden skall arbeta på fem avdelningar, varvid

en förste länsassessor vid prövningsnämndsavdelningen skall kunna förordnas

till ordförande på varje avdelning. Detta bör komma till uttryck i It §

1 mom. och 12 § 1 mom.

Andra ledamöter och suppleanter i prövningsnämnderna i Stockholms

stad och län än landskamreraren har förordnats för tiden t. o. in. den 30

juni 1969. Dessa uppdrag bör upphöra vid utgången av år 1967. Föreskrift

härom bör tas in i övergångsbestämmelserna till ändringarna i taxeringsförordningen.

Det ankommer då på Kungl. Maj :t att fr. o. m. den 1 januari

1968 förordna nya ledamöter i den nya prövningsnämnden. Förordnandet

bör avse tiden t. o. m. den 30 juni 1969.

Nuvarande särbestämmelser för Stockholm i avdelningen om allmän fastighetstaxering

kan behållas oförändrade i avvaktan på närmare överväganden

om hur frågan om allmän fastighetstaxering skall bedrivas i Stockholms

län. Redan nu bör dock en bestämmelse i 134 § att prövningsnämnden

i Stockholm är fastighetsprövningsnämnd i staden upphävas.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623);

3) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272);

4) förordning om ändrad Igdelse av 3 § 4 mom. förordningen den 30 november

1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst;

5) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond

för återauskaffning av fastighet i rörelse;

6) förordning angående ändrad Igdelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna

till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst;

7) förordning angående upphävande av 23 § förordningen den 27 maj

1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning;

8) förordning angående upphävande av 9 § förordningen den 7 april 1967

(nr 96) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild nganskaffningsfond,

m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

173

Bilaga 1

Markvärdekommitténs förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35, 36, 58 och 61 §§ kommunalskattelagen den

28 september 1928 ävensom anvisningarna till 27 §, punkt 1 av anvisningarna

till 28 §, punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 35 § samt anvisningarna

till 36 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

35

1 m o m. Till intäkt--—---

2 m o m. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas, i den omfattning nedan

sägs, vinst å icke-yrkesmäs

s i g avyttring av fast eller lös

egendom, som förvärvats genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång

och varit i den skattskyldiges ägo

under nedan angiven tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig

erhållit såsom gåva av make eller

skyldeman, av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frå
-

§•

-----av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

räknas, i den omfattning

nedan sägs, vinst å icke yrkesmässig

avyttring (realisationsvins

t).

Såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

behandlas jämväl lotterivinst,

som icke jämlikt 19 § är frikallad

från beskattning, så ock intäkt

genom restitution, avkortning

eller avskrivning av sådan i slutlig

eller tillkommande skatt ingående

pensionsavgift, för vilken den skattskyldige

erhållit avdrag vid tidigare

års taxering.

2 mom. Avyttras fastighet,

är allenast 60 procent av uppkommen

realisationsvinst skattepliktig.

Om fastigheten innehafts av den

skattskyldige mindre än två år, är

dock vinsten skattepliktig i dess helhet.

Beträffande fastighet, som erhållits

genom arv, testamente eller gåva

eller vid bodelning, skall så anses

som om egendomen förvärvats genom

senast dessförinnan skett köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

1 Senaste lydelse av 35 § 1 och 3 mom., p. 2 av anv. till 35 § samt p. 2 av anv. till 36 § se

SFS 1951: 761, av 35 § 2 och 4 mom. se SFS 1959:127, av 35 § 5 mom. se SFS 1959: 564, av 58 §

se SFS 1963: 303, av p. 1 av anv. till 28 § se SFS 1959:170, av p. 4 av anv. till 35 § se SFS

1946: 109, av p. 1 av anv. till 36 § se SFS 1960: 64, av p. 3 av anv. till 36 § se SFS 1945: 408

samt av p. 4 av anv. till 36 § se SFS 1948: 204.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

gan om och i vad mån skattepliktig

realisationsvinst skall anses föreligga

bedömas med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla

om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnde make

före äktenskapets ingående eller

under äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning

av annan anledning än andra makens

död erhållit egendom, som någondera

maken före äktenskapets ingående

eller under äktenskapet förvärvat

genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall, med i 3 och 4 mom. angivna

undantag, räknas:

a) då fråga är om vinst

genom avyttring av fastighet:
om

den innehafts

mindre än 7 år 100 % av vinsten

7 år men mindre än 8 år 75 % av

vinsten

8 år men mindre än 9 år 50 % av

vinsten

9 år men mindre än 10 år 25 % av

vinsten

b) då fråga är om vinst

genom avyttring av annan

egendom än fastighet:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år 100 % av vinsten

2 år men mindre än 3 år 75 % av

vinsten

3 år men mindre än 4 år 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år 25 % av

vinsten

Vad ovan sagts beträffande fastighet

skall även äga tillämpning å

tomträtt.

Har jordbruksfastighet eller del

därav avyttrats såsom led i åtgärder

för jordbrukets eller skogsbrukets

yttre rationalisering och har i samband

därmed inom två år annan

jordbruksfastighet eller del därav

(Föreslagen lydelse)

Har fastighet tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande

förfarande eller eljest avyttrats under

sådana förhållanden, att tvångsförsäljning

som nyss sagts måste

anses vara för handen, och kan det

icke skäligen antagas att avyttringen

skulle ägt rum även om tvång

icke förelegat, är endast 60 procent

av realisationsvinsten skattepliktig

oaktat fastigheten innehafts mindre

än två år.

Vinst, vilken uppkommit genom

sådan avyttring av fastighet eller

fastighetsdel som utgör led i åtgärder

för jordbrukets eller skogsbrukets

yttre rationalisering, är fri från

skatteplikt.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande hjdelse)

förvärvats, skall, om den sist förvärvade

egendomen därefter avyttrats,

frågan huruvida denna förvärvats

genom sådant fång och varit i

den skattskyldiges ägo under sådan

tid, att vinst vid avyttringen utgör

skattepliktig realisationsvinst, bedömas

med hänsyn till det fång,

varigenom den först avyttrade egendomen

förvärvats. Om allenast en

del av den sist avyttrade egendomen

kan anses ha ersatt den först avyttrade,

skall vad nu sagts gälla nämnda

del.

3 mom. Såsom skattepliktig realisationsvinst

vid avyttring av strömfall

eller rättighet till vattenkraft

skall räknas:

om egendomen innehafts

mindre än 12 år 100 % av vinsten

12 år men mindre än 13 år 75 %

av vinsten

13 år men mindre än 14 år 50 %

av vinsten

14- år men mindre än 15 år 25 %

av vinsten

4 mom. Vinst, som uppkommit

genom att fast eller lös egendom tagits

i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest

avyttrats under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är icke

i något fall att anse som skattepliktig

realisationsvinst, dock att skatteplikt

enligt eljest gällande regler

föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

(Föreslagen lydelse)

Lika med avyttring av fastighet

skall anses upplåtelse för obegränsad

tid av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet mot engångsersättning.

Vad i denna lag stadgas om realisationsvinst

vid avyttring av fastighet

skall gälla, oavsett om egendomen

är belägen inom eller utom riket,

och skall även äga tillämpning

å realisationsvinst vid avyttring av

tomträtt, strömfall och rättighet till

vattenkraft.

3 mom. (Om aktier.)

4 mom. Avyttras annan

egendom än i 2 och 3 mom. sägs

och har egendomen av den skattskyldige

innehafts mindre än två år,

blir hela vinsten skattepliktig. När

fråga är om egendom, som innehafts

längre tid, beskattas tre fjärdedelar

av vinsten, om egendomen innehafts

mindre än tre år, hälften, om egendomen

innehafts tre men ej fyra år,

och en fjärdedel, om den innehafts

fyra men ej fem år. Har egendomen

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisationsvinst

vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersättning.

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall ej heller anses vinst, vilken

uppkommit genom sådan avyttring

av fastighet eller fastighetsdel

som utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering.

5 in o m. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning

av sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

för vilken avdrag av den skattskyldige

åtnjutits vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

Från bruttointäkten

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

innehafts fem år eller mera, är vinsten

fri från skatteplikt.

Skatteplikt enligt första stycket inträder

endast om egendomen förvärvats

genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång eller genom gåva av

make eller skyldeman eller ock vid

bodelning, därest den skattskyldige

själv förvärvat egendomen före bodelningen

eller denna företagits av

annan anledning än dödsfall. När

egendomen förvärvats genom gåva

eller bodelning som nyss sagts, blir

vinsten skattepliktig, om och i den

mån fångesmannen förvärvat egendomen

genom sådant fång att vinsten

skulle hava varit skattepliktig,

därest avyttringen gjorts av honom,

och skall i övrigt så anses som om

egendomen förvärvats genom därvid

eller senast dessförinnan skett köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Föreligga beträffande annan egendom

än i 2 och 3 mom. sägs förutsättningar

som angivas i 2 mom.

tredje stycket, är uppkommen realisationsvinst

icke skattepliktig.

(Se vidare anvisningarna.)

i förvärvskällan.

Vid beräkning av bruttointäkt genom

avyttring av fastighet skall hänsyn

tagas till innehavstidens längd

på sätt närmare framgår av anvisningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

58 §.

Där inkomst--— — fråga om: Där inkomst---fråga om:

jordstyckningsföretag

till fem procent i kommun, där huvudkontor

funnits, samt i övrigt i

kommun, där fastighet, som varit

föremål för styckning, är belägen,

eller, därest fastigheter i olika kommuner

varit föremål för styckning, i

en var av dessa kommuner till så stor

del, som belöper å köpeskillingarna

för inom kommunen belägna, under

beskattningsåret försålda fastigheter

i förhållande till köpeskillingarna

för samtliga under samma år

försålda fastigheter;

rörelse av-- —• — inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

tomtrörelse till fem procent

i kommun, där huvudkontor funnits,

samt i övrigt i kommun, där fastighet,

som varit föremål för styckning,

är belägen, eller, därest fastigheter i

olika kommuner varit föremål för

styckning, i en var av dessa kommuner

till så stor del, som belöper å

köpeskillingarna för inom kommunen

belägna, under beskattningsåret

försålda fastigheter i förhållande

till köpeskillingarna för samtliga

under samma år försålda fastigheter;
-

rörelse av— ---inom kom
munen.

(Se vidare anvisningarna.)

61 §•

Såsom fast driftställe i

rörelse skall anses plats, å vilken för

stadigvarande bruk vid rörelsens utövande

funnits särskild anläggning

eller vidtagits särskild anordning,

såsom kontor, fabrik, verkstad, verk,

bruk, handelsbod eller annat stadigvarande

försäljningsställe. Med fast

driftställe likställes gruva eller annan

fyndighet, som varit föremål för

bearbetning, stenbrott eller torvmosse,

fastighet, som varit föremål för

jordstyckning, samt plats, där entreprenadarbete

av större omfattning

drivits under lokal ledning.

Såsom fast driftställe i

rörelse skall anses plats, å vilken för

stadigvarande bruk vid rörelsens utövande

funnits särskild anläggning

eller vidtagits särskild anordning, såsom

kontor, fabrik, verkstad, verk,

bruk, handelsbod eller annat stadigvarande

försäljningsställe. Med fast

driftställe likställes gruva eller annan

fyndighet, som varit föremål för

bearbetning, stenbrott eller torvmosse,

fastighet, som varit föremål för

tomtrörelse, samt plats, där entreprenadarbete

av större omfattning

drivits under lokal ledning.

Anvisningar

till 27 §.

Av punkt 2 av anvisningarna till

21 § framgår, att en förvärvsverksamhet,

som utövas vid sidan av

jordbruk, i vissa fall är att anse som

en jordbrukets binäring, eventuellt

som skogsbruk, men i andra fall bör

räknas som särskild rörelse.

1. Av punkt 2 av anvisningarna

till 21 § framgår, att en förvärvsverksamhet,

som utövas vid sidan

av jordbruk, i vissa fall är att anse

som en jordbrukets binäring, eventuellt

som skogsbruk, men i andra

fall bör räknas som särskild rörelse.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2. Rörelse för försäljning av markområden

för bebyggelse (tomtrörelse)

skall anses föreligga, om den

skattskyldige och hans make inom

tio år tillhopa avyttrat eller eljest

för bebyggelse upplåtit minst 15 för

bebyggelse avsedda områden (byggnadstomter).

Rörelsen skall anses

hava tagit sin början vid ingången

av det beskattningsår, under vilket

den femtonde byggnadstomten upplåtits.

Har tomtrörelse bedrivits men har

den skattskyldige och hans make

under de senast förflutna 10 åren

icke upplåtit någon byggnadstomt

och kvarstår icke vid tioårsperiodens

början nedskrivning av lager i fastigheter,

skall upplåtelse av byggnadstomt,

som därefter sker, icke

anses utgöra fortsättning på den tidigare

rörelsen.

Säljes i dess helhet fastighet, å vilken

tomtrörelse bedrivits, och utgöres

mindre än en tiondel av fastighetens

markyta av områden, som enligt

fastställd stadsplan eller byggnadsplan

äro avsedda för bebyggelse,

skall vinst vid försäljningen icke anses

ingå i rörelsen utan betraktas såsom

realisationsvinst, varvid emellertid

till den skattepliktiga vinsten

skall läggas belopp varmed fastighetens

värde må hava nedskrivits och

som icke tidigare återförts till beskattning.

Vinst vid avyttring eller upplåtelse

av byggnadstomt i annat fall än

ovan sagts skall, om avyttringen icke

ingår i byggnadsrörelse, anses såsom

realisationsvinst och annan

upplåtelse såsom intäkt av den fastighet

å vilken upplåtelsen skett.

till 28 §.

1. Till intäkt--------stadgade grunder.

Intäkt vid----------av rörelse.

Vid avyttring------realisationsvinst föreligga.

I enlighet med det anförda skall I enlighet med det anförda skall

en skattskyldig, som driver jord- en skattskyldig, som driver tomtröstyökningsrörelse

eller eljest idkar relse eller eljest idkar handel med

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

179

(Nuvarande lydelse)

handel med fastigheter, såsom intäkt

av rörelsen upptaga vad som

influtit vid försäljning av sådan fastighet

eller del därav, oberoende av

sättet för fastighetens förvärvande

och tiden för dess innehavande, varefter

frågan om och i vad mån nettointäkt

uppstått genom försäljningen

kommer att bero på resultatet

av rörelsen i dess helhet under

beskattningsåret. Om en skattskyldig,

som utövar industriell verksamhet,

avyttrar någon för denna verksamhet

avsedd fastighet, skall vad

av försäljningssumman belöper å

sådana till fastigheten hörande maskiner

och andra inventarier, vilka

icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad,

upptagas såsom intäkt av rörelse,

varemot återstående delen av försäljningssumman

skall upptagas såsom

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

därest de i 35 § angivna förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

Då skattskyldig,

(Föreslagen lydelse)

fastigheter, såsom intäkt av rörelsen

upptaga allt vad som influtit vid försäljning

av sådan fastighet eller del

därav, oberoende av sättet för fastighetens

förvärvande och tiden för

innehavet, varefter frågan om och i

vad mån nettointäkt uppstått genom

försäljningen kommer att bero på

resultatet av rörelsen i dess helhet

under beskattningsåret. Därvid skall

emellertid, utöver vad som framgår

av anvisningarna till 27 §, iakttagas,

att anskaffningskostnaden för avyttrad

fastighet skall, utom i fråga om

byggnadsrörelse, beräknas såsom vid

realisationsvinst med tillämpning av

punkt 1 och 2 av anvisningarna till

36 §, varvid dock till vinsten lägges

belopp varmed fastighetens värde

må hava nedskrivits. Om en skattskyldig,

som utövar industriell verksamhet,

avyttrar någon för denna

verksamhet avsedd fastighet, skall

vad av försäljningssumman belöper

å sådana till fastigheten hörande

maskiner och andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till

byggnad, upptagas såsom intäkt av

rörelse, varemot återstående delen

av försäljningssumman skall upptagas

såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån de i 35 §

angivna förutsättningarna för skattepliktig

realisationsvinst föreligga.

--för överlåtaren.

till 35 §.

2. I det------ — —--

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år

efter förvärvet en jordbruksfastighet

med därå växande skog. Han

erhåller därvid en realisationsvinst

å 5 000 kronor. Av denna utgör 25

procent eller 1 250 kronor skattepliktig

realisationsvinst. Om den å

skogen belöpande delen av köpeskillingen

i stället upptages såsom intäkt

av skogsbruk, skulle för den

- dess helhet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år

efter förvärvet en jordbruksfastighet

med därå växande skog. Därvid uppkommer

en realisationsvinst, som

enligt de i punkt 1 och 2 av anvisningarna

till 36 § angivna grunder

uppgår till 5 000 kronor. Av denna

utgör 60 procent eller 3 000 kronor

skattepliktig realisationsvinst. Om

den å skogen belöpande delen av

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skattskyldige efter åtnjutande av

bl. a. avdrag, som avses i 22 § 1 mom.

tredje stycket, uppkomma en behållen

intäkt av skogsbruk å 4 000 kronor.

Under sådana förhållanden

skall den skattskyldige uppgiva

1 250 kronor såsom skattepliktig

realisationsvinst och 2 750 kronor

såsom intäkt av jordbruksfastighet.

Om den behållna intäkten av

skogsbruk i stället uppgått till 6 000

kronor, skulle den skattskyldige i

det angivna exemplet uppgiva 1 250

kronor såsom skattepliktig realisationsvinst

och 3 750 kronor såsom

intäkt av skogsbruk.

4. Lika med avyttring av fast

egendom skall anses upplåtelse av

nyttjanderätt eller servitutsrätt till

fastighet för obegränsad tid mot

engångsersättning, vilken därvid är

att betrakta som köpeskilling (jfr

punkt 5 andra meningen av anvisningarna

till 21 §). Avyttringen

skall i sådant fall anses hava omfattat

så stor del av fastigheten som

ersättningsbeloppet utgör av fastighetens

hela värde vid tiden för upplåtelsen.

Därest förutsättningar därför

i övrigt föreligga skall alltså i dylikt

fall skattepliktig realisationsvinst

respektive avdragsgill realisationsförlust

anses hava uppkommit.

till

1. Vid beräkning av realisationsvinst

upptages såsom intäkt vad

som erhållits för den avyttrade egendomen.

Avdrag får ske för alla omkostnader

för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling,

för vad som nedlagts på förbättring

av egendomen, för inköpsoch

försäljningsprovision, för stämpelkostnadcr

m. m. Hit räknas jämväl

kostnad, som under tid, då intäkt

av avyttrad annan fastighet eller

i förekommande fall del därav

beräknats enligt 24 § 2 eller 3 mom.

köpeskillingen i stället upptages såsom

intäkt av skogsbruk, skulle för

den skattskyldige efter åtnjutande

av bl. a. avdrag, som avses i 22 § 1

mom. tredje stycket, uppkomma en

behållen intäkt av skogsbruk å 4 000

kronor. Under sådana förhållanden

skall den skattskyldige uppgiva

3 000 kronor såsom skattepliktig

realisationsvinst och 1000 kronor

såsom intäkt av jordbruksfastighet.

Om den behållna intäkten av

skogsbruk i stället uppgått till 6 000

kronor, skulle den skattskyldige i

det angivna exemplet uppgiva 3 000

kronor såsom skattepliktig realisationsvinst

och 2 000 kronor såsom

intäkt av skogsbruk.

4. Vid upplåtelse för obegränsad

tid av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet mot engångsersättning

är denna att betrakta som köpeskilling

(jfr punkt 5 andra meningen

av anvisningarna till 21 §).

Avyttringen skall i sådant fall anses

hava omfattat så stor del av

fastigheten som ersättningsbeloppet

utgör av fastighetens hela värde vid

tiden för upplåtelsen.

36 §.

1. Bruttointäkten vid realisationsvinst

utgöres av skillnaden mellan

vad som erhållits för den avyttrade

egendomen, å ena, samt erlagd köpeskilling

jämte vad som nedlagts på

förbättring av egendomen, å andra

sidan. Såsom förbättringskostnad

anses jämväl kostnad, som under

tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet

eller i förekommande fall de!

därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3

mom., nedlagts på reparation och

underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,

i den mån den avyttrade

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

181

(Nuvarande lydelse)

nedlagts på reparation och underhåll

av fastigheten eller fastighetsdelen^

i den mån den avyttrade egendomen

på grund därav vid avyttringen befunnit

sig i bättre skick än vid förvärvet.

Har den skattskyldige tidigare

fått åtnjuta avdrag för värdeminskning

av den avyttrade egendomen

eller dyk, skall å andra sidan, i

den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna beloppen

inräknas i intäkt av rörelse,

omlcostnadsbeloppet minskas med

detta avdrag, därvid stadgandet i 29 §

1 mom. andra stycket angående i

beskattningsavseende åtnjutet värdeminskningsavdrag

skall äga motsvarande

tillämpning. Vidare får vid

vinstberäkningen den skattskyldige

åtnjuta avdrag för under beskattningsåret

utbetalda förvaltningskostnader

och räntor, därest dessa ej

böra hänföras till annan förvärvskälla.

2. För att förlust å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös

egendom skall få avdragas erfordras,

att förlusten under beskattningsåret

uppkommit genom avyttring av fast

eller lös egendom, som förvärvats genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång och varit i säljarens ägo,

om det är fastighet, under mindre

än tio år och eljest under mindre än

fem år, eller, i fråga om strömfall

eller rättighet till vattenkraft, under

mindre än femton år. Realisationsförlust

beräknas efter samma regler,

som gälla för beräkning av realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen innehafts

under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vinsten

jämlikt 35 § skolat allenast till

viss del hava räknats till skattepliktig

realisationsvinst, må avdrag åtnjutas

endast för däremot svarande

del av förlusten.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust,

som uppkommit då

egendom avyttrats eller då upplåtel
-

(Föreslagen lydelse)

egendomen på grund därav vid avyttringen

befunnit sig i bättre skick än

vid förvärvet. Har den skattskyldige

under de tio senast förflutna beskattningsåren

fått åtnjuta avdrag för

värdeminskning av den avyttrade

egendomen eller dyl., skall å andra

sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna

beloppen inräknas i intäkt

av rörelse, beloppet av detta avdrag

läggas till bruttointäkten, därvid

stadgandet i 29 § 1 mom. andra stycket

angående i beskattningsavseende

åtnjutet värdeminskningsavdrag

skall äga motsvarande tillämpning.

Avdrag från bruttointäkten får ske

för alla omkostnader vid förvärvet

och avyttringen, så ock för förvaltningskostnader

och räntor, som erlagts

under beskattningsåret och som

icke böra hänföras till annan förvärvskälla.

2. Till erlagd köpeskilling vid förvärv

av fastighet lägges för varje helt

år som fastigheten innehafts av den

skattskyldige 2 000 kronor jämte ett

belopp motsvarande sex procent av

köpeskillingen. Har å fastighet under

ett år nedlagts kostnader för

förbättringar om lägst 5 000 kronor,

skola jämväl förbättringskostnaderna

ökas med sex procent för varje

påföljande helt år på sätt nu angivits.

Om fastighet innehafts av den

skattskyldige mera än 20 år, må denne

i stället för verklig köpeskilling

vid förvärvet upptaga ett belopp motsvarande

det taxeringsvärde som

gällde 20 år före avyttringen förhöjt

med hälften, varvid tillägg enligt

nästföregående stycke beräknas för

allenast 20 år och kostnader för förbättringar

beaktas endast i den mån

de nedlagts inom 20 år före avyitringen.

Fanns taxeringsvärde ej

åsatt 20 år före avyttringen, må motsvarande

värde uppskattas med ledning

av taxeringsvärdet för egen
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

(Nuvarande lydelse)

se av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet skett under sådana

förhållanden att, därest vinst i stället

uppstått, denna enligt bestämmelserna

i 35 § 4 mom. icke skulle

hava utgjort skattepliktig realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet

för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser

i lotteri.

3. I punkt 6 av anvisningarna till

18 § angives vad som beträffande

icke yrkesmässig avyttring av fast

eller lös egendom ävensom deltagande

i lotteri utgör en särskild förvärvskälla.

Avdrag enligt punkt 2

här ovan för realisationsförlust får

göras från realisationsvinst eller lot
-

(Föreslagen lydelse)

dom, vari den avyttrade egendomen

ingått, eller senare åsatt taxeringsvärde.

Har fastighet förvärvats genom

arv eller testamente eller erhållits

från make vid bodelning i anledning

av dennes död, må den skattskyldige,

i stället för köpeskilling som erlagts

av den avlidne eller som beräknats

enligt nästföregående stycke, upptaga

egendomens taxeringsvärde året

näst före dödsfallet förhöjt med en

tredjedel, varvid tillägg enligt första

stycket beräknas för tiden från dödsfallet

och kostnader beaktas endast

i den mån de nedlagts under samma

tid.

Avyttras tomträtt, som icke förut

gått i handel, skall fast belopp, som

dessförinnan erlagts till upplåtaren,

likställas med köpeskilling, som erlagts

av den skattskyldige, dock

utan rätt att göra tillägg som avses

i första, andra och tredje styckena.

3. Förlust å icke yrkesmässig avyttring

må avdragas endast om och

i den mån vinst till motsvarande belopp

skulle hava varit skattepliktig

enligt 35 §. Realisationsförlusten beräknas

med motsvarande tillämpning

av punkt 1 och 2, dock utan tillägg

som avses i första, andra och tredje

styckena av punkt 2. Kan realisationsförlust

icke utnyttjas under beskattningsåret,

må, därest den skattskyldige

förebringar tillfredsställande

utredning därom, förlusten avdragas

under något av de följande

tre beskattningsåren.

Avdrag är icke i något fall medgivet

för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser

i lotteri.

h. I punkt 6 av anvisningarna till

18 § angives vad som beträffande

icke yrkesmässig avyttring av egendom

ävensom deltagande i lotteri utgör

en särskild förvärvskälla. Avdrag

enligt punkt 3 här ovan för realisationsförlust

får göras från realisationsvinst

eller lotterivinst, som upp
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

183

(Nuvarande lydelse)

terivinst, som uppkommit i samma

förvärvskälla som realisationsförlusten.

Av 46 § 1 mom. framgår, att,

om härvid underskott uppstår, detta

icke får avdragas från inkomst av

annan förvärvskälla.

4. Därest sådan organisation, varom

förmäles i punkt 13 av anvisningarna

till 29 §, bedrivit verksamhet

av det slag, som i nämnda anvisningspunkt

avses, och intäkten därav

är hänförlig till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet, må från

bruttointäkten av verksamheten avdrag

njutas enligt de i samma anvisningspunkt

angivna grunder.

(Föreslagen lydelse)

kommit i samma förvärvskälla som

realisationsförlusten. Av 46 § 1 mom.

framgår, att, om härvid underskott

uppstår, detta icke får avdragas från

inkomst av annan förvärvskälla.

5. Därest sådan organisation, varom

förmäles i punkt 13 av anvisningarna

till 29 §, bedrivit verksamhet

av det slag, som i nämnda anvisningspunkt

avses, och intäkten

därav är hänförlig till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet, må från

bruttointäkten av verksamheten avdrag

njutas enligt de i samma anvisningspunkt

angivna grunder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Därvid skall iakttagas följande.

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om vinst vid försäljning

av fastighet under 1967 eller tidigare år, så ock vid realisationsförlust

under något av nämnda år.

2) Har den skattskyldige före ikraftträdandet innehaft fastighet tio år

eller mera eller förvärvat fastighet genom arv eller testamente eller ock

genom gåva eller bodelning under andra förhållanden, än som angivas i 35 §

4 mom. andra stycket i dess nya lydelse, skall vinst, som uppkommer vid

avyttring av fastigheten under 1968 eller 1969 icke beskattas. Avyttras sådan

fastighet senare, skall till erlagd köpeskilling för fastigheten, utöver

tillägg enligt punkt 2 första, andra och tredje styckena av anvisningarna

till 36 § i nya lydelsen, läggas ett belopp av 40 000 kronor, varjämte vid tilllämpning

av andra stycket av nämnda anvisningspunkt beräkningen skall

grundas på där avsett taxeringsvärde, förhöjt med 100 procent i stället för

med hälften.

Avyttras under år 1968 eller 1969 fastighet, som av den skattskyldige innehafts

under nio men ej tio år och ej förvärvats genom fång som i nästföregående

stycke sägs, skall, om den skattskyldige det yrkar, vinsten beskattas

enligt förut gällande bestämmelser.

Vad i första och andra styckena härovan stadgas om fastighet skall äga

motsvarande tillämpning å annan enligt 35 § 2 mom. sista stycket i dess

nya lydelse därmed jämställd egendom, dock att bestämmelserna i nästföregående

stycke, såvitt avser strömfall eller rättighet till vattenkraft, skola

avse sådan egendom i den mån den innehafts 14 men ej 15 år.

3) Bedriver någon jordstyckningsrörelse vid tiden för denna lags ikraftträdande

och anses han enligt denna lag bedriva tomtrörelse, äger han vid

1968—1973 års taxeringar påfordra att anskaffningskostnaden för avyttrad

fastighet, som vid ikraftträdandet ingått i rörelsen, skall beräknas med

ledning av förut gällande bestämmelser.

Vad i annan lag eller författning stadgas om jordstyckningsrörelse eller

tomtstyckningsrörelse skall i stället avse tomtrörelse.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Markvärdekommitténs förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att i taxeringsförordningen den 23 november 1956

skall efter 25 a § införas en ny paragraf, betecknad 25 b §, av nedan angiven

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25 b §.

Har den skattskyldige under beskattningsåret

avyttrat fastighet,

skall han vid självdeklarationen foga

erforderlig utredning å fastställt formulär

för beräkning av skattepliktig

realisationsvinst. Anser han att

skattskyldighet för sådan vinst ej

uppkommit, må han i stället lämna

uppgift allenast om dagen för avyttringen,

avtalad köpeskilling, tidpunkten

för senast dessförinnan

skett köp, byte eller därmed jämförligt

fång av fastigheten, samt, om så

kan ske utan olägenhet, uppgift om

därvid avtalad köpeskilling eller annat

vederlag och, om åbyggnad skett

efter sistnämnda tidpunkt, ungefärliga

kostnaden och tidpunkten härför.

Vad i första stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om egendom, som enligt 35 § 2 mom.

sista stycket kommunalskattelagen

beträffande realisationsvinst är jämställd

med fastighet, så ock å upplåtelse

för all framtid av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet

mot engångsersättning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 men skall icke tilllämpas

vid 1968 års taxering eller vid eftertaxering för år 1968 eller tidigare

år.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

185

Bilaga 2

Prisindex för åren 1914*—1966 och juli 1967 samt uppräkningstal vid

realisationsvinstbeskattningen av fastighet enligt förslag

i prop. 1967:153

År

Index

Uppräkningsfaktor

År

Index

Uppräkningsfaktor

1914

100

5,43

1941

215

2,53

1915

115

4,72

1942

232

2,34

1916

130

4,18

1943

235

2,31

1917

164

3,31

1944

234

2,32

1918

232

2,34

1945

233

2,33

1919

268

2,03

1946

234

2,32

1920

269

2,02

1947

240

2,26

1921

231

2,35

1948

252

2,15

1922

187

2,90

1949

256

2,12

1923

174

3,12

1950

259

2,10

1924

174

3,12

1951

300

1,81

1925

177

3,07

1952

324

1,68

1926

171

3,18

1953

328

1,66

1927

169

3,21

1954

330

1,65

1928

170

3,19

1955

339

1,60

1929

168

3,23

1956

356

1,53

1930

163

3,33

1957

372

1,46

1931

158

3,44

1958

388

1,40

1932

155

3,50

1959

391

1,39

1933

151

3,60

1960

407

1,33

1934

152

3,57

1961

416

1,31

1935

155

3,50

1962

436

1,25

1936

157

3,46

1963

449

1,21

1937

161

3,37

1964

463

1,17

1938

165

3,29

1965

486

1,12

1939

169

3,21

1966

517

1,05

1940

190

2,86

1967 juli 543

1,00

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Bilaga 3

Exempel utvisande beskattning av vinst vid fastighetsförsäljning enligt

förslag i prop. 1967: 153

Exemplen avser fastighet med bostadsbyggnad som inte förbättrats efter inköpet

och som säljs den 31 december 1967

Inköpspris

50 000 kr.

100 000 kr

200 000 kr.

500 000 kr.

1 000 000 kr.

1 Försäljningspris 1967..........

100 000

200 000

400 000

1 000 000

2 000 000

Avgår om inköpet skett 1957..

106 000

179 000

325 000

763 000

1 493 000

Vinst........................

0

21 000

75 000

237 000

507 000

Härav beskattas 75 %........

0

15 750

56 250

177 750

380 250

2 Försäljningspris 1967..........

100 000

200 000

400 000

1 000 000

2 000 000

Avgår om inköpet skett 1947..

176 000

289 000

515 000

1 193 000

2 323 000

Vinst........................

0

0

0

0

0

Härav beskattas 75 %........

0

0

0

0

0

3 Försäljningspris 1967..........

200 000

500 000

600 000

2 000 000

5 000 000

Avgår om inköpet skett 1957..

106 000

179 000

325 000

763 000

1 493 000

Vinst........................

94 000

321 000

275 000

1 237 000

3 507 000

Härav beskattas 75 %........

70 500

240 750

206 250

927 750

2 630 250

4 Försäljningspris 1967..........

200 000

500 000

600 000

2 000 000

5 000 000

Avgår om inköpet skett 1947..

176 000

289 000

515 000

1 193 000

2 323 000

Vinst................''''......

24 000

211 000

85 000

807 000

2 677 000

Härav beskattas 75 %........

18 000

158 250

63 750

605 250

2 007 750

5 Försäljningspris 1967..........

200 000

500 000

600 000

2 000 000

5 000 000

Avgår om inköpet skett 1917..

318 500

484 000

815 000

1 808 000

3 463 000

Vinst........................

0

16 000

0

192 000

1 537 000

Härav beskattas 75 %........

0

12 000

0

144 000

1152 750

6 Försäljningspris 1967..........

500 000

1 000 000

1 000 000

10 000 000

10 000 000

Avgår om inköpet skett 1957 ..

106 000

179 000

325 000

763 000

1 493 000

Vinst........................

394 000

821000

675 000

9 237 000

8 507 000

Härav beskattas 75 %........

295 500

615 750

506 250

6 927 750

6 380 250

7 Försäljningspris 1967..........

500 000

1 000 000

1 000 000

10 000 000

10 000 000

Avgår om inköpet skett 1947..

176 000

289 000

515 000

1 193 000

2 323 000

Vinst................: ......

324 000

711 000

485 000

8 807 000

7 677 000

Härav beskattas 75 %........

243 000

533 250

363 750

6 605 250

5 757 750

8 Försäljningspris 1967..........

500 000

1 000 000

1 000 000

10 000 000

10 000 000

Avgår om inköpet skett 1917..

318 500

484 000

815 000

1 808 000

3 463 000

Vinst ........................

181 500

516 000

185 000

8 192 000

6 537 000

Härav beskattas 75 %........

136 125

387 000

138 750

6 144 000

4 902 750

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967 187

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Författningsförslag ............................................ 3

Inledning ...................................................... 37

Gällande rätt .................................................. 39

Realisationsvinstbeskattningen ................................ 39

Tomtrörelsebeskattningen .................................... 44

Kommitténs förslag ............................................ 47

Realisationsvinstbeskattningen ................................ 48

Tomtrörelsebeskattningen ........... 53

Övergångsbestämmelser in. m................................. 57

Remissyttrandena .............................................. 58

Realisationsvinstbeskattningen ................................ 58

Allmänna synpunkter ...................................... 58

Sambandet med aktievinstbeskattningen ...................... 61

Sambandet med förmögenhetsbeskattningen .................. 63

Vinstbeskattning oberoende av innehavstiden .................. 64

Beskattning vid korttidsinnehav.............................. 66

Beskattning vid längre tids innehav .......................... 67

Beskattning med fixerad skattesats .......................... 68

Procenttillägget ............................................ 69

2 000 kronorstillägget ...................................... 72

Proportionering av anskaffningskostnad m. m................. 76

Värdeminskningsavdrag i allmänhet .......................... 77

Skogsfastighet .............................................. 79

Förbättringskostnader ...................................... 81

Förvärv genom arv, gåva och andra fång utan vederlag.......... 84

Schablonregeln vid tjugo års innehav.......................... 86

Förlustavdrag .............................................. 87

Tomträtt .................................................. 89

Arronderingsförsäljning m. m............................... 89

Tvångsförsäljning .......................................... 90

Engångsersättningar ........................................ 92

Ackumulerad inkomst ...................................... 93

Kontrollsvårigheter ........................................ 93

Övriga frågor angående realisationsvinstbeskattningen.......... 95

Tomtrörelsebeskattningen .................................... 96

Allmänna synpunkter ...................................... 96

Antalet sålda tomter som gräns.............................. 99

Försäljning av fastigheter i olika delar av landet.............. 102

Makars fastighetsförsäljningar .............................. 103

Arrendeupplåtelser m. m................................... 104

Försäljning av områden med flera tomter .................... 105

Möjligheter till skatteflylctsåtgärder .......................... 106

Inkomstberäkningen ........................................ 107

Gränsen mellan tomtrörelse och byggnadsrörelse m. m......... 110

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1967

Proportionering av ingångsvärdet på såld och kvarvarande mark 111

Avbrytande av tomtrörelse .................................. 113

Slutförsäljning ............................................ 113

Övergångsbestämmelser ...................................... 115

Departementschefen ............................................ 120

Realisationsvinstbeskattningen ................................ 120

Inledning .................................................. 120

Allmänna synpunkter ...................................... 122

Vinstprocenten ............................................ 125

Procenttillägg. Indexräkning ................................. 125

Fast tillägg ................................................ 128

Förbättringskostnader ...................................... 130

Alternativregler ............................................ 132

Värdeminskningsavdrag .................................... 132

Proportionering av anskaffningskostnad ...................... 133

Tvångsförsäljningar ........................................ 135

Försäkringsersättningar ..................................... 137

Upplåtelser mot engångsersättning............................ 139

Realisationsförluster ........................................ 139

Ackumulerad inkomst m. m.......................... 140

Kontrollfrågor in. m......................................... 141

Tomtrörelsebeskattningen .................................... 144

Inledning ................................................... 144

Allmänna synpunkter ...................................... 146

»Kvalificerad» tomtrörelse .................................. 147

Schablonregel .............................................. 148

Avbrytande av tomtrörelse .................................. 153

Slutförsäljning av lomtlager .......................... 154

Tomtrörelse efter dödsfall .................................. 157

Tomtmarkens ingångsvärde.................................. 157

Tomtförsäljning i byggnadsrörelse............................ 160

Proportionering av ingångsvärde ............................ 162

Avsättning till återanskaffningsfond ............................ 162

Övergångsbestämmelser m. m................................. 166

Skatteutfallet ................................................ 167

Speciella frågor .............................................. 168

Skyldemansregeln .......................................... 168

Ränta på bostadslån m. m................................... 169

Ändringar i taxeringsförordningen............................. 169

Hemställan .................................................. 172

Bilaga 1 173

Bilaga 2 185

Bilaga 3 186

AIARCUS BO<TR. STHLM 1967 670464

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1967:64 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten

Rättsfall (3)

3 kopplingar.

  1. RÅ 2002 ref. 73 ur registret · dokumentnivå
  2. RÅ 1993 ref. 51 ur registret
  3. RÅ 1993 ref. 1 ur registret