Med förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)
1967-10-20 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:159, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
1
Nr 159
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74); given Stockholms slott
den 20 oktober 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 24 §
1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Sven Andersson
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås att byggnad som till väsentlig del är avsedd för
barnstuga undantas från skyddsrumsbyggnadsskjddighet. Undantaget kombineras
med möjlighet för länsstyrelsen att förbjuda användningen av barnstuga
under högsta civilförsvarsberedskap.
Förslagen föranleder ändring i civilförsvarslagen. Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1968.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 159
2
Knngl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22 april
1960 (nr 74).
Härigenom förordnas, att 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22
april 1960 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
24 §.
1 mom. Enskilda skyddsrum — — — -— — — — — — och läge.
Bestämmelserna i första stycket
.3 gälla icke i fråga om byggnad som
till väsentlig del är avsedd för barnstuga
som avses i 55 § barnavårdslagen
den 29 april 1960 (nr 97).
39 §.
Om alarmering---------
Länsstyrelsen äger--- -—- •—--
Under högsta civilförsvarsberedskap
äger länsstyrelsen förordna om
förbud mot användande av samlingslokal,
såvitt för besökande i lokalen
beräknat skyddsrum icke finnes att
tillgå.
--särskilda bestämmelser.
---förordnandet inhämtas.
Länsstyrelsen äger förordna att
under högsta civilförsvarsberedskap
förbud skall gälla mot användande av
samlingslokal, såvitt för besökande
i lokalen beräknat skyddsrum icke
finnes att tillgå, och av barnstuga,
såvitt skyddsrum icke finnes att tillgå
för de personer som barnstugan
är avsedd att hysa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
3
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 29 september 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lange, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Moberg.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skyddsrumsbgggnadsskgldighet
för barnstugor och anför.
Socialstyrelsen har i skrivelse den 27 februari 1967 hemställt, att Kungl.
Maj :t till övervägande tar upp frågan om generell dispens från skyldigheten
att anordna skyddsrum i samband med byggandet av barnstuga. Över
framställningen har yttrande avgetts av civilförsvarsstyrelsen. Med anledning
av framställningen har vidare inom försvarsdepartementet i maj 1967
upprättats en promemoria med vissa synpunkter och förslag rörande
dispensgivning i samband med skyddsrumsbyggnadsskyldighet. Över promemorian
har yttranden avgetts av överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen,
socialstyrelsen, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser.
Nuvarande ordning
De grundläggande bestämmelserna för skyddsrumsbyggandet återfinns
i civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74) och civilförsvarskungörelsen
den 27 maj 1960 (nr 377).
För befolkningens skydd under krig finns allmänna skyddsrum och enskilda
skyddsrum. Allmänna skyddsrum inrättas i innerområdena och andra
särskilt riskfyllda delar av hotade orter. I övriga delar av dessa orter och i
de mindre utsatta orterna inrättas enskilda skyddsrum. De allmänna skyddsrummen
skall i första hand förläggas och dimensioneras med hänsyn till
den verksamhet, som är avsedd att fortgå inom området under krig. De
kan också utgöra katastrofskydd för dem som inte hunnit utrymma och i
väntan på transportlägenhet måste kunna beredas skydd. De enskilda
skyddsrummen är avsedda för skyddet av dem som bor eller uppehåller sig
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
inom en anläggning eller byggnad. I orter som är avsedda att praktiskt taget
helt utrymmas vid krig eller krigsfara är de enskilda skyddsrummen främst
att betrakta som katastrof skydd. Inom områden som kan antas inte komma
att vara anfallsmål behöver skyddsrum inte inrättas.
Enskilt skyddsrum, som är det slag av skyddsrum som är aktuellt i detta
sammanhang, anordnas av ägaren till den anläggning eller byggnad för vilken
skyddsrummet är avsett. Skyddsrummet skall i regel inrättas inom
anläggningen eller byggnaden. Kan närbelägna anläggningar eller byggnader
inte lämpligen förses med skyddsrum var för sig skall gemensamt
skyddsrum vara anordnat. Med hänsyn till sin beskaffenhet kan skyddsrum
inrättas som bergfast skyddsrum eller normalskyddsrum. De enskilda
skyddsrummen anordnas i regel som normalskyddsrum. Normalskyddsrum
skall ge skydd mot tryckverkan av kärnvapen eller andra vapen på
sådant sätt att det motstår ett övertryck av en atmosfär på vissa orter och en
halv atmosfär på övriga orter. Normalskyddsrum skall också kunna motstå
belastningen om byggnaden störtar samman. Är skyddsrummet avsett för
bostadshus, skall det kunna hysa minst så många personer som beräknas i
allmänhet vara bosatta inom byggnaden under fredstid. Storleken av annat
enskilt skyddsrum bestäms med utgångspunkt i det antal personer som i
fredstid i regel samtidigt uppehåller sig där. Kungl. Maj:t kan för särskilda
fall förordna att enskilt skyddsrum skall fylla större krav på utrymme.
Civilförsvarsstyrelsen har meddelat särskilda tekniska bestämmelser för
anordnande av normalskyddsrum. I dessa ges även anvisningar för beräkning
av antalet personer som skall beredas skydd i skyddsrummet. Det kan
nämnas att för undervisningsanstalt har föreskrivits skyddsrumsutrymme
för 60 % av det antal personer som anstalten är avsedd för. Motsvarande
regler har getts för sjukhus och vårdanstalter.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen
anger de områden eller platser där enskilda skyddsrum skall inrättas. I 24 §
1 mom. civilförsvarslagen regleras under fem punkter närmare vilka slag
av byggnader och anläggningar som inom dessa områden eller platser skall
förses med skyddsrum.
I första punkten upptas hamnar, flygplatser, j ärnvägsstationer och därmed
jämförliga anläggningar som är av vikt för den allmänna samfärdseln.
Enligt andra punkten skall skyddsrum anordnas för industriella anläggningar
vid vilka i regel minst 25 personer är sysselsatta samtidigt eller som
tillsammans med annan eller andra anläggningar utgör en grupp inom vilken
i regel minst 25 personer är sysselsatta.
Skyddsrum skall vidare enligt tredje punkten anordnas vid anläggningar
som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller
pensionat och är avsedda att hysa minst 25 personer. Barnstuga som regelbundet
mottar barn för begränsad del av dygnet, såsom lekskola, daghem
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
eller fritidshem, är enligt 55 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)
en särskild form av barnavårdsanstalt. Barnstugorna faller alltså under
bestämmelsen i denna punkt.
Enligt fjärde punkten skall skyddsrum anordnas för byggnader, som
är uppförda i mera än två våningar och som till väsentlig del är avsedda
för bostads-, kontors- eller affärsändamål. Från skyldigheten är undantagna
en- och tvåfamilj shus. I anvisningar till länsstyrelserna rörande tillämpningen
av punkten har civilförsvarsstyrelsen uttalat att skyddsrumsskyldiglieten
inte heller bör omfatta rad- eller kedjehus.
Slutligen kan länsstyrelsen enligt femte punkten förordna att skyddsrum
skall anordnas även för andra anläggningar och byggnader, där människor
bor eller ändå vanligen vistas, än de som nämns i de tidigare punkterna,
om länsstyrelsen finner skyddsrum behövligt med hänsyn till anläggningens
eller byggnadens beskaffenhet och läge. Som exempel på anläggningar
och byggnader, för vilka sådant förordnande kan bli aktuellt, kan nämnas
oljeanläggningar, lagerlokaler och förvaltningsbyggnader.
Enligt 30 § civilförsvarslagen kan länsstyrelsen medge undantag från
lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldighet samt skyddsrummens
beskaffenhet, läge och storlek. Förutsättningen härför är att
uppfyllandet av de uppställda fordringarna skulle medföra oskälig kostnad.
Även i andra fall kan länsstyrelsen medge undantag, dock endast i
den mån det kan ske utan att skäliga anspråk på skydd eftersatts.
Slutligen föreskrivs i 39 § civilförsvarslagen att länsstyrelsen under högsta
civilförsvarsberedskap får förordna om förbud mot att använda samlingslokal,
om skyddsrum som är beräknat för besökande i lokalen inte finns att
tillgå. Bestämmelsen bör jämföras med uppräkningen i 24 § 1 mom. civilförsvarslagen
där samlingslokal inte nämns särskilt bland de byggnader
som skall förses med skyddsrum.
Socialstyrelsens framställning och departementspromemorian
Socialstyrelsen framhåller att för den som bygger en barnstuga innebär
inrättande av skyddsrum en merkostnad av 700—1 000 kr. per plats. Dessutom
blir tiden för uppförandet förlängd. Statsmakterna har för anordnande
av dag- och fritidshem ställt statsbidrag till förfogande som syftar till
att i stort sett motsvara kostnaderna för att bygga en serietillverkad barnstuga.
Skulle dessa kostnader öka med omkring 1 000 kr. per plats medför
detta en förskjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och anordnarna
av dag- och fritidshem. Det förhållandet att anordnare av barnstugor inte
har möjlighet att förutse om dispens från skyldighet att inrätta skyddsrum
kommer att beviljas synes allvarligt ha påverkat villigheten att bygga nya
barnstugor. Anordnarna har i flera fall sagt sig vara tveksamma om de skall
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
fortsätta med planerandet. Enligt socialstyrelsen hotas den lovande utvecklingen
på barnstugeområdet. Socialstyrelsen hemställer därför, att Kungl.
Maj :t överväger frågan om generell dispens från skyldigheten att anordna
skyddsrum i samband med byggandet av barnstugor.
I departementspromemorian förs fram vissa allmänna synpunkter rörande
dispens från skyddsrumsbyggnadsskyldighet. Däremot tas inte ställning
till frågan om dispens bör beviljas för barnstugor. Det konstateras emellertid
att civilförsvarslagens utformning lägger hinder i vägen för Kungl. Maj :t
att meddela sådan dispens som åsyftas i socialstyrelsens framställning. Enligt
promemorian är vissa dispensärenden, särskilt frågor om mer generella
dispenser, av sådan vikt, bl. a. med hänsyn till pågående planläggning, och
av sådan principiell innebörd att de bör avgöras av Kungl. Maj :t. Det föreslås
därför i promemorian att 30 § civilförsvarslagen ges en mera generell karaktär
samtidigt som dispensrätten läggs på, i första hand, Kungl. Maj :t så att
dispensgivningen blir sammanhållen och enhetlig. Det förutsätts att dispensgivningen
kan decentraliseras till länsstyrelserna och att Kungl. Maj :t i
samband med en eventuell decentralisering meddelar behövliga föreskrifter
i ämnet. Vidare föreslås att dispens från skyddsrumsbyggnadsskyldighet
skall kunna kombineras med förbud att använda anläggningen eller byggnaden
under civilförsvarsberedskap. Förbudet i 39 § civilförslagslagen föreslås
alltså utvidgat till att gälla också andra lokaler än samlingslokaler.
Enligt promemorian skapas härigenom ett smidigt instrument för dispensgivningen
utan att skyddssynpunkterna eftersätts.
Remissyttrandena
Civilförsvarsstyrelsen erinrar i sitt yttrande över socialstyrelsens
framställning om att själva systemet med anordnande av enskilda
skyddsrum i samband med löpande bebyggelse hittills har fungerat bra och
nu torde betraktas som en integrerande del i själva byggandet. Om generell
dispens skulle beviljas för alla barnstugor kan motsvarande krav komma att
resas för andra undervisnings- och vårdanstalter av dagkaraktär. Därmed
skulle den hittillsvarande principiella inställningen till skyddsrumsbyggnadsskyldigheten
på delta område ha frångåtts utan att konsekvenserna
härav prövats närmare. Styrelsen understryker emellertid, att tolkningssvårigheter
kan uppkomma för länsstyrelserna i fråga om reglerna för dispens.
Mycket skiftande grunder har tillämpats vid den hittillsvarande dispensgivningen
för barnstugor. Styrelsen uttalar sig för en vidgad användning av
dispensförfarandet. Tills vidare bör länsstyrelserna enligt styrelsen bevilja
dispens när barnstugor anordnas inom redan befintliga bebyggelseområden
utan att gemensamt skyddsrum kan inrättas. Betydande merkostnader kan
annars uppkomma i sådana fall. Dispens bör beviljas även när det finns närbelägna
skyddsrum som under dagtid beräknas ha utrymme också för barnstugornas
behov.
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
7
I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian har
överbefälhavaren samt länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs, Kopparbergs, Västerbottens
och Norrbottens län även berört den av socialstyrelsen väckta frågan.
Samtliga dessa myndigheter avstyrker generell dispens för barnstugor.
Överbefälhavaren biträder civilförsvarsstyrelsens ståndpunkt. Länsstyrelserna
i Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Skaraborgs län anser likaledes,
att det inte finns någon anledning att i dispenshänseende skilja barnstugor
från andra undervisnings- och vårdanstalter av dagkaraktär. Länsstyrelsen
i Skaraborgs län finner det i princip angeläget att barn och vårdpersonal som
vistas i barnstugor så långt det är ekonomiskt rimligt bereds motsvarande
skydd mot skada av fientlig verksamhet som de vilka vistas i andra undervisnings-
och vårdanstalter. Även länsstyrelsen i Östergötlands län anser
att generell dispens för barnstugor inte bör meddelas med hänsyn till de
konsekvenser sådan dispens sannolikt skulle få beträffande andra intressegrupper
av samma slag.
Länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Kopparbergs
och Västerbottens län erinrar vidare om barnstugornas betydelse
ur beredskapssynpunkt. Enligt länsstyrelserna i Jönköpings och Västerbottens
län är det angeläget att barnstugorna är i drift under civilförsvarsberedskap.
Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar, att barnstugorna måste
kunna användas för sitt ändamål till dess högsta civilförsvarsberedskap
eller utrymning anbefallts. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller liksom
länsstyrelsen i Kronobergs län, att behovet av barnstugor troligen blir större
under beredskap och krig än i fred. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar
att barnstugor med skyddsrum otvivelaktigt ger statsmakterna större
handlingsfrihet i en krissituation där frågan om utrymning aktualiserats.
Avvägningen gäller enligt länsstyrelsen således om man skall bygga billigare
barnstugor uteslutande för fredsändamål eller något dyrare sådana
som är användbara även under beredskap och krig.
Länsstyrelsen i Norrbottens län uppger sig inte kunna biträda socialstyrelsens
strävan att ge generell dispens för en första typ av hus som ligger
innanför skyddsrumsbestämmelserna. Enligt länsstyrelsen bör socialstyrelsen
snarare söka ge kommuner och andra som bygger barnstugor sådana
resurser att gällande skyddsrumsbestämmelser kan följas.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att dispensgivningen i fråga
om enskilda barnstugor bör vara liberal. Enligt länsstyrelsen i Skaraborgs
län synes det däremot inte lämpligt att särskilda regler om liberal dispensgivning
meddelas just för barnstugor. Länsstyrelsen anser att nu aktuella
önskemål om en liberal behandling i huvudsak har kunnat tillgodoses med
tillämpning av gällande lag. Länsstyrelsen i Kalmar län anser likaledes
att någon principiell ändring av gällande dispensregler inte synes motiverad.
Länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads och Västerbottens län
framhåller att barnstugor bör kunna befrias från skyddsrumsbyggnads
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1967
skyldighet om de är belägna inom rimligt gångavstånd —■ ca 100 m — från
byggnad med tillräckligt antal disponibla skyddsrumsplatser. Det bör dock
enligt länsstyrelserna i Jönköpings och Västerbottens län inte komma i fråga
att sända hem barnen för att söka upp skyddsrum i anslutning till bostaden.
Även länsstyrelsen i Kalmar län anser att gångavståndet till närbeläget
skyddsrum inte bör överstiga 100 m. Länsstyrelsen i Västerbottens län tilllägger,
att det kan ifrågasättas att generellt befria barnstuga med mindre än
40 platser från skyddsrumsbyggnadsskyldighet.
Förslaget i departementspromemorian att ge Kungl. Maj :t
en generell rätt att ge dispens från skyddsrumsbyggnadsskyldighet och
därmed möjlighet att sammanhålla dispensgivningen avstyrks av överbefälhavaren,
civilförsvarsstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands och Norrbottens län. Civilförsvarsstyrelsen anser, att en
allmän möjlighet att i administrativ väg ge dispens från skyddsrumsbyggnadsskyldighet
betänkligt kan rubba lagstiftningens ändamål att ge
den enskilde individen ett visst angivet skydd. Styrelsen har emellertid
tillkallat en utredningsman för att biträda med utarbetande av vissa anvisningar
till ledning för dispensbedömningen. Överbefälhavaren är av
samma uppfattning som civilförsvarsstyrelsen men anser det angeläget att
centrala anvisningar utfärdas för länsstyrelserna vilket ankommer på civilförsvarsstyrelsen.
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län
finner att Kungl. Maj :ts inflytande helt synes vara tillgodosett genom att
Kungl. Maj :t i regeringsrätten är högsta besvärsinstans och i statsrådet
kan utfärda bindande anvisningar till länsstyrelserna. Länsstyrelsen i
Östergötlands län anser, att en enhetligare bedömning och samtidigt en
smidig handläggning av hithörande ärenden bör säkras genom centralt
utfärdade anvisningar men inte genom centralisering av dispensgivningen.
Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att skyddsrumsfrågan för
barnstugor bör lösas utan lagändring i avvaktan på resultatet av den utlovade
angelägna utredningen om tekniska och ekonomiska skyddsrumsfrågor
samt skyddsrumsbyggandets anslutning till moderna byggmetoder.
Det i departementspromemorian framlagda förslaget att vidga rätten att
meddela förbud att använda anläggning eller byggnad under civilförsvarsberedskap
och därmed öppna möjlighet att kombinera undantag från
skyddsrumsbyggnadsskyldighet med sådant förbud avstyrks av överbefälhavaren,
civilförsvarsstyrelsen samt länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands och Norrbottens län. Civilförsvarsstyrelsen uttalar,
att det i praktiken inte är möjligt att annat än i bestämda fall kombinera
befrielse från skyddsrumsbyggnadsskyldighet med användningsförbud.
Överbefälhavaren är av samma uppfattning. En dylik kombination
kan enligt överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen få allvarliga konsekvenser
för samhällslivet under beredskap, exempelvis i fråga om trafikanläggningar
och skollokaler. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är det
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1967
9
angeläget ur såväl skyddssynpunkt som rättssäkerhetssynpunkt att förbudet
begränsas till särskilda slag av byggnader som anges i civilförsvarslagen.
Länsstyrelsen i Kalmar län hävdar, att dispenser som grundas på
förbud att använda lokaler under beredskap skapar så stora problem att
sådana dispenser inte bör ges. Länsstyrelsen i Hallands län anser, att
kombinationen av dispens med förbud alltför mycket kommer att påverka
bedömningen av dispensfrågan och att det är svårt att avgöra om en
byggnad behövs under beredskap och krig. Länsstyrelsen i Norrbottens län
menar som förut sagts att skyddsrumsfrågan för barnstugor bör lösas utan
lagändring. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att vad som behövs
i första hand är centralt utfärdade anvisningar.
I övrigt tillstyrker remissinstanserna de framlagda förslagen eller lämnar
dem utan erinran. Enligt socialstyrelsen är det angeläget att möjlighet
öppnas för Kungl. Maj :t att hålla samman dispensgivningen och i samband
med en eventuell decentralisering av denna till länsstyrelserna utfärda förenlietligande
föreskrifter i ämnet. Länsstyrelsen i Uppsala län anser möjligheten
att lämna generella dispenser kunna bli ett smidigt instrument för
att anpassa skyddsrumsbyggnadsbestämmelserna till utvecklingen inom
byggnadsområdet. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att bättre möjligheter
skapas för en enhetlig tillämpning över hela riket av dispensregeln.
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att det
är angeläget att dispens från skyddsrumsbyggnadsskyldighet kan kombineras
med förbud att använda byggnaden eller anläggningen under civilförsvarsberedskap.
Flera av de myndigheter som tillstyrker den föreslagna möjligheten till
centralisering av dispensgivningen gör dock vissa reservationer. Länsstyrelsen
i Kalmar län anser sålunda som förut sagts att någon principiell ändring
av de gällande dispensreglerna i och för sig inte synes motiverad. Enligt
länsstyrelsen i Södermanlands län bör dispens från skyldighet att anordna
skyddsrum lämnas endast i undantagsfall. Länsstyrelserna i Gotlands,
Göteborgs och Bohus samt Värmlands län förutsätter att dispensrätten
delegeras till länsstyrelserna, enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län dock med undantag av dispenser av generell karaktär. Länsstyrelserna
i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands
län understryker behovet av centralt utfärdade anvisningar för dispensgivningen.
Länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län tillstyrker
förslaget i promemorian endast under förutsättning att tillämpningsföreskrifter
meddelas. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län är det likgiltigt
om dessa meddelas av Kungl. Maj :t eller civilförsvarsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att anvisningar behövs
även för tolkningen av bestämmelserna i 24 § 1 mom. civilförsvarslagen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att det är av största vikt atf
man snarast kommer till rätta med sådana oformligheter i 24 § 1 mom.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
civilförsvarslagen som att exempelvis skyddsrumsbyggnadsskyldighet föreligger
för en barnstuga eller industriell anläggning rymmande 25 personer,
medan motsvarande skyldighet inte föreligger för ett kontors- eller varuhus
i en eller två våningar med 200 anställda.
Departementschefen
Nuvarande riktlinjer för anordnande av skyddsrum till skydd för befolkningen
i krigstid antogs av riksdagen år 1956 (prop. 1956: 185; L2U 52;
rskr. 376). I stort sett grundas bestämmelserna på de principer för allmänt
och enskilt skyddsrumsbyggande som tillkom redan åren 1940 och
1944, då de första civilförsvarsförfattningarna utformades. Den översyn
som gjordes år 1956 var eif led i förnyelsen av civilförsvaret efter förslag av
1953 års civilförsvarsutredning. Översynen avsåg främst anpassning av
skyddsrumsbyggandet till de nya riktlinjerna för en omfattande planläggning
av utrymning. De grundläggande bestämmelserna återfinns i civilförsvarslagen
och civilförsvarskungörelsen.
Allmänna skyddsrum skall finnas i innerområdena och andra särskilt
riskfyllda delar av utsatta orter. I övrigt skall enskilda skyddsrum finnas
i fastigheterna. De allmänna skyddsrummen förläggs och dimensioneras
i första hand med hänsyn till den verksamhet som är avsedd att fortgå
inom området under krig. I den mån belägenheten medger det, kan de
också användas av dom som av olika skäl inte har utrymt området (katastrofberedskap).
De enskilda skyddsrummen är avsedda för dem som
bor, arbetar eller annars vistas i anläggningen eller byggnaden. Det ankommer
på ägaren att inrätta skyddsrummet. Enskilt skyddsrum inrättas i
regel som normalskyddsrum. Inom områden som antas inte komma att
Arara anfallsmål inrättas inte skyddsrum. Den närmare prövningen av var
skyddsrum skall anordnas görs av Kungl. Maj :t. Enskilda skyddsrum skall
inrättas företrädesvis i orter av storleken 5 000 invånare och däröver, f. n.
ca 200 orter. Skyddsrum skall i princip anordnas för bostads- och kontorsfastigheter
med mer än två våningar, industrier med mer än 25 anställda,
undervisnings- och vårdanstalter som är avsedda att hysa mer än 25 personer,
vissa kommunikationsanläggningar m. m. Skyddsrummen inrättas
endast i byggnader som nyuppförs. Den äldre bebyggelsen berörs alltså
inte av skyddsrumsåtgärderna även om den formellt omfattas av skyldigheten
i fråga. Undantag från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten får medges
av länsstyrelsen om anordnandet skulle medföra oskäliga kostnader. Undantag
får även medges i annat fall, om det kan ske utan att skäliga anspråk
på skydd eftersätts.
Med stöd av dessa bestämmelser bär ett förhållandevis stort antal enskilda
skyddsrum tillkommit i nya byggnader sedan år 1940. Årligen tillkommer
ca 200 000 skyddsrumsplatser. Sammanlagt finns det f. n. inemot 3 milj.
platser. Kostnaden för att inrätta normalskyddsrum i en fastighet beräknas
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
11
motsvara ca 2 % av kostnaden för byggnaden i dess helhet. Ersättning
av statsmedel kan utgå, om någon ålagts att anordna enskilt skyddsrum av
särskild beskaffenhet eller storlek. Statsbidrag utgår vidare till kommunerna
för bl. a. skyddsrum i undervisningsanstalter. I motion till årets riksdag
(1967:11:919) har föreslagits att statsbidrag skall utgå även när kommun
åläggs att anordna skyddsrum vid barnstugor. Riksdagen har ännu
inte tagit ställning till motionen.
Barnstuga som regelbundet tar emot barn för begränsad del av dygnet,
såsom lekskola, daghem eller fritidshem, är en särskild form av barnavårdsanstalt
och omfattas alltså av skyddsrumsbyggnadsskyldighet om den
är avsedd att hysa mer än 25 personer. Socialstyrelsen har nu tagit upp
frågan om generell dispens från skyldigheten att anordna skyddsrum i
samband med byggande av barnstugor. Civilförsvarsstyrelsen har i yttrande
över framställningen avstyrkt generell dispens men uttalat sig för en vidgad
användning av den i civilförsvarslagen medgivna dispensmöjligheten. I anslutning
till framställningen har en promemoria upprättats inom försvarsdepartementet.
I denna tas inte ställning till frågan om skyddsrum för barnstugor.
Däremot föreslås att Kungl. Maj :t får en allmän rätt att ge dispens
och därmed möjlighet att hålla samman dispensgivningen i skyddsrumsärenden.
Vidare föreslås att dispens skall kunna kombineras med förbud
att använda den berörda anläggningen eller byggnaden under civilförsvarsberedskap.
Vid remissbehandlingen av promemorian har åtskilliga
myndigheter även berört socialstyrelsens framställning. Samtliga dessa
myndigheter avstyrker generell dispens för barnstugor.
Frågan om skyldighet att anordna skyddsrum i samband med byggande
av barnstuga har redan avhandlats vid årets riksdag. I anledning av en
fråga i andra kammaren (prot. nr 5 s. 3) rörande vikten av att utbyggnaden
av barnstugor inte utsätts för förseningar på grund av att skyddsrumsbyggnadsskyldighet
föreligger meddelade statsrådet Lundkvist som då
handlade frågor rörande civilförsvaret, att han avsåg att begära bemyndigande
att tillkalla en utredning om vissa tekniskt-ekonomiska skyddsrumsfrågor
och att det senare kunde bli aktuellt med en principdiskussion
om det var riktigt att kräva skyddsrumsanordningar för anläggningar
av detta slag. Andra lagutskottet har därefter hänvisat till denna utredning
i ett av riksdagen godkänt utlåtande (L2U 1967:43) över två motioner
med förslag om översyn av bl. a. omfattningen av skyldigheten att anordna
enskilda skyddsrum. Inom försvarsdepartementet kartläggs f. n. olika
tekniskt-ekonomiska alternativ för skyddsrumsbyggandet. Därvid övervägs
också de mer principiella frågorna om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens
omfattning.
Skyddsrumsbyggandet har ansetts vara en av de väsentliga åtgärderna
för att ge befolkningen skydd i krigstid. De grundläggande principerna
för skyddsrumspliktens omfattning bör inte ändras utan att konsekvenserna
av en sådan ändring blivit utredda. Det kan därför vara ägnat
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
att inge betänkligheter att nu ta upp frågan om generell dispens för en
grupp av byggnader som omfattas av skyddsrumsbyggnadsskyldigheten. Å
andra sidan intar barnstugorna i vissa hänseenden en särställning bland
de anläggningar och byggnader som omfattas av skyddsrumsbyggnadsskyldighet.
Frågan om dispens för barnstugor synes därför kunna prövas utan
att den principiella inställningen till skyddsrumsplikten rubbas, och dispens
för sådana byggnader synes inte heller kunna åberopas som skäl för undantag
för andra slag av anläggningar eller byggnader för vilka skyddsrumsskyldighet
föreligger.
Barnstugorna uppförs numera i regel som källarlösa paviljongbyggnader
i anslutning till befintlig bostadsbebyggelse. Kostnaden för att uppföra
skyddsrum i sådana barnstugor har av socialstyrelsen angetts till 700—
1 000 kr. per skyddsrumsplats. Som jämförelse kan nämnas att normalkostnaden
för skyddsrumsplats i normalskyddsrum av lägre skyddsklass
är beräknad till ca 250 kr. och i normalskyddsrum av högre skyddsklass
till ca 300 kr. Det bör i detta sammanhang erinras om att redan enligt nuvarande
bestämmelser dispens kan medges om anordnandet av skyddsrum
medför oskäliga kostnader.
Vidare bör beträffande skyddssynpunkten följande framhållas. Barnstugor,
dvs. lekskolor, daghem och fritidshem, är avsedda för mottagning
av barn under dagtid. Behovet av särskilt skyddsrumsskydd för barnen
och personalen vid barnstugorna är alltså begränsat till denna del av
dygnet. De fristående barnstugorna är — i motsats till skolor och vissa
andra vårdanstalter — vanligen ganska små institutioner, i de flesta fall
inte avsedda för fler än 30—45 barn. De är i regel uppförda i nära anslutning
till bostadsbebyggelse där skyddsrum finns. Det bör därför inte
möta svårigheter att bereda barnen och den tjänstgörande personalen plats
i skyddsrum i närbeläget bostadshus under de tider barnstugorna är öppna.
Beaktas bör även att skyddsrumsbyggnadsskyldighet överhuvudtaget inte
föreligger för barnstugor som är avsedda att hysa mindre än 25 personer.
För min del anser jag övervägande skäl tala för att byggnader som till
väsentlig del är avsedda för barnstugor undantas från skyddsrumsbyggnadsskyldighet.
Jag förutsätter då att man vid planerandet av barnstugor
tar all hänsyn till skyddssynpunkten så att barnstugorna — såsom redan
nu i regel torde vara fallet — blir uppförda inom rimligt gångavstånd, 100
—200 in, från närmaste skyddsrum.
Undantag från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten enligt här angivna riktlinjer
torde i och för sig kunna medges av länsstyrelserna inom ramen för
gällande bestämmelser i civilförsvarslagen. Det har emellertid framgått
att den hittillsvarande dispensgivningen skett efter skiftande grunder och
att det förhållandet, att det inte kunnat förutses om dispens skulle komma
att beviljas, verkat allvarligt hämmande på den från sociala synpunkter
önskvärda fortsatta utbyggnaden av barnstugeverksamheten. Med hänsyn
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
ilärtill bör i civilförsvarslagen tas in bestämmelse att ifrågavarande barnstugor
är undantagna från skyddsrumsbyggnadsskyldighet. Undantaget
bör kombineras med en bestämmelse som ger länsstyrelserna rätt att redan
i fred förbjuda användningen av skyddsrumslösa barnstugor under högsta
civilförsvarsberedskap. Möjlighet måste finnas att stänga en barnstuga om
fientligt anfall väntas och skydd inte finns att tillgå i närheten. F. n. gäller
enligt 39 § civilförsvarslagen att länsstyrelse kan utfärda motsvarande förbud
beträffande samlingslokal. Denna bestämmelse är emellertid så utformad
att förbudet kan ges först sedan högsta civilförsvarsberedskap inträtt.
Det synes lämpligt att i detta sammanhang sådan ändring vidtas i
bestämmelsen att förbudet skall — i enlighet med vad som förordats beträffande
barnstugor — kunna utfärdas redan innan högsta civilförsvarsberedskap
råder.
Av det anförda framgår att jag inte ansluter mig till den i promemorian
väckta tanken att centralisera dispensgivningen i skyddsrumsfrågor i allmänhet
till Kungl. Maj :t. Dispenser bör även i fortsättningen ges av länsstyrelserna.
I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian
har emellertid åtskilliga myndigheter understrukit behovet av
centralt meddelade anvisningar för dispensgivningen. Föreskrifter har ansetts
nödvändiga även till ledning för tillämpningen av civilförsvarslagens
bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens omfattning. Erforderliga
anvisningar och föreskrifter bör meddelas av civilförsvarsstyrelsen. Bestämmelserna
i civilförsvar skungörelsen om styrelsens skyldigheter i dessa
hänseenden är emellertid inte alldeles entydiga. Jag ämnar därför senare
föLeslå Kungl. Maj :t ändringar i dessa bestämmelser.
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet utarbetats
förslag till lag om ändrad lydelse av 2b § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 7b). Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari
1968.
Lagförslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga.1
Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget inhämtas för det i
87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1967
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 20 oktober 1967.
Närvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,
regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Westerlind.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet den 29 september 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 24 §
1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 7k).
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn C.-I. Skarstedt.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1967
15
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 20 oktober 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande
över förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagcn
den 22 april 1960 (nr 74).
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- 2LU 1967:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 s. 1 i texten
- SU 1967:177 Utlåtande i anledning av motion om statsbidrag för anordnande av skyddsrum m. m. s. 1 i texten