Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i utsökningslagen m. in

235 sidor, varav 212 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 212 av 235 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:16, Med förslag till lag om ändring i utsökningslagen m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

1

Nr 16

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i utsökningslagen m. in.; given Stockholms

slott den 16 december 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen den 20 december

1946 (nr 808);

4) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

in. m.;

5) lag om ändring i konkurslagen;

6) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni 1934 (nr 239) om

bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag;

7) förordning om ändrad lydelse av 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till sådana ändringar i den exekutionsrättsliga

lagstiftningen som betingas av de under år 1966 antagna lagarna

om vad som är fast egendom och om företagsinteckning.

Bestämmelserna i lagen om vad som är fast egendom innebär bl. a. att

kretsen av tillbehör till s. k. industrifastigheter vidgas avsevärt. Detta har

ansetts böra medföra tämligen omfattande ändringar i utsökningslagens

bestämmelser om exekution i fast egendom. Sålunda föreslås att det skall

bli möjligt att sälja tillbehör till utmätt fastighet för sig och därefter fastigheten

i övrigt, när detta från ekonomisk synpunkt och i övrigt framstår

1 Bihang till riksdagens protokoll 11)67. 1 samt. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

som lämpligare än en försäljning av fastigheten och alla dess tillbehör

i ett sammanhang. Vidare föreslås nya regler om fastighetsägares rätt att

förfoga över utmätt fastighet och bestämmelser som gör det möjligt att

säkerställa att vad som hör till utmätt fastighet inte skingras. Förslaget

innehåller också föreskrifter, som syftar till att skapa klarhet om vilken

egendom som hör till utmätt fastighet. Föreskrifterna rör förrättningsmans

utredning om vad som är fastighetstillbehör och förfarandet när tvist om

tillbehör föreligger. Regler ges också om vilken egendom som skall anses

ingå i en exekutiv fastighetsför sälj ning.

Lagen om företagsinteckning innebär att sådan inteckning gäller i större

delen av en näringsidkares lösa egendom. Detta har medfört behov av en

reglering som möjliggör utmätning och försäljning av gäldenärens företagsintecknade

egendom till förmån för annan borgenär än den som har

inteckning utan att den sistnämnde har rätt till betalning ur köpeskillingen.

Detta skall enligt förslaget kunna ske, om betalningen måste anses obehövlig

för att trygga inteckningshavares rätt.

Utöver de ändringar som föranleds av de nya lagarna om vad som är fast

egendom och om företagsinteckning föreslås bestämmelser i syfte att motverka

att utmätt egendom säljs till underpris. Lös egendom skall sålunda

kunna säljas inte bara på auktion utan också under hand. Vidare vidgas

förrättningsmannens möjligheter att ge köparen kredit när sådan egendom

säljs exekutivt på auktion eller under hand. Dessa bestämmelser om

försäljning under hand och på kredit avses bli tillämpliga också när tillbehör

till fastighet säljs för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt.

Dessutom föreslås att den som förrättar auktion på fast eller lös egendom

skall ha rätt att vägra godta inrop, om han finner sannolikt att avsevärt

högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås.

Ändringarna i utsökningslagen föranleder vissa ändringar i inteckningsförordningen,

lagsökningslagen och konkurslagen samt i flera andra författningar.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt med lagarna om

vad som är fast egendom och om företagsinteckning, dvs. den 1 juli 1967

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

3

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, dels att 7, 136 och 164 §§ utsökningslagen skola

upphöra att gälla, dels att 56 a, 62—64, 66, 72, 79, 81, 88 b, 89—91, 93, 94,

96, 100, 101, 106, 113, 117, 119, 121, 124—126, 128, 129, 132, 137, 139, MIMS,

156, 161, 168, 206, 211 och 213 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skola införas fem nya paragrafer,

betecknade 80 a, 96 a och 100 a—c §§, av följande lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)2

56 a §.

Om utmätningsmannen ■— ■—- — av denne.

Tages viss---hemvist bestämmer.

Innan utmätningsman enligt 1 el- Innan utmätningsman enligt 1 eller

2 mom. skiljer sig från målet, ler 2 inom. skiljer sig från målet,

skall han vidtaga i 72 och 85 §§ före- skall han vidtaga i 85 § föreskrivna

skrivna åtgärder. Anmälan enligt åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1

85 § 1 mom. sker till överexekutor mom. sker till överexekutor där

där egendomen är. egendomen är.

62

Av gäldenärs tillgångar skola, där

ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först andra

lösören än luftfartyg, därnäst fordran

eller annan rättighet, som kan

överlåtas, och sist luftfartyg eller

fast egendom. Sådana obligationer eller

andra värdepapper, vilka med

lätthet kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för

deras utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund av inteckning

gäldenärens fasta egendom eller luft
-

§•

Vid utmätning bör av utmätningsbara

tillgångar i första hand tagas

i anspråk egendom som kan användas

till borgenärens förnöjande med

minsta kostnad, förlust och annan

olägenhet för gäldenären. Tillgångar

som höra samman skola om möjligt

ej skiljas.

Häftar på grund av inteckning gäldenärens

fasta egendom eller luft
-

1 Senaste lydelse av 93. 96, 113, 117, 119, 124—126, 128, 129, 132, 143, 156, 161 och 206 55

se 1912:211, av 94 § se 1920:187, av 100 § se 1920:476, av 81 § se 1921:301, av 168 6 se

1924:388, av 121 § se 1931:160, av 72 § se 1932:174, av 106 § se 1937:452, av 142 5 se

1944:68, av 213 § se 1946:814, av 63, 66, 89, 91 och 139 §§ se 1955:234, av 79 och 88 b 55

se 1963:255, av 62 § se 1964:86 samt av 90, 101, 137, 141 och 211 §§ se 1964:446.

2 Rent språkliga ändringar har i detta och följande lagförslag i regel icke utmärkts genom

kursivering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

fartyg eller reservdelar till sådant

fartyg för fordran, varför utmätning

skall ske, eller är fordringen förenad

med luftpanträtt i sådant fartyg, varde

den egendomen först utmätt, där

ej borgenären hellre vill taga betalning

ur annan egendom. Skall utmätning

på en gång ske för fleras

fordringar, må borgenär, för vars

fordran viss egendom sålunda häftar,

ej för vad därur kan utgå till

förfång för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

Vid utmätning för fordran på

grund av avbetalningsköp skall föreskriften

i 16 § andra stycket lagen

om avbetalningsköp iaktiagas.

63 §.

Ej må, med mindre borgenären det

begär, utmätning av fast egendom

eller luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg ske för

annan fordran än sådan, för vilken

egendomen på grund av inteckning

häftar eller som, där fråga är om

luftfartyg, är förenad med luftpanträtt

i fartyget.

66 §.

Ej må något, som till fartyg eller

luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes

än genom utmätning av fartyget

eller luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

jämväl reservdelar, må ej särskild av

de på viss plats förvarade reservdelarna

för sig utmätas, med mindre

inteckningshavaren därtill samtycker.

(Föreslagen lydelse)

fartyg eller reservdelar till sådant

fartyg för fordran, för vilken utmätning

skall ske, eller är fordringen

förenad med luftpanträtt i sådant

fartyg, skall den egendomen först

utmätas, om ej borgenären hellre vill

taga betalning ur annan egendom.

Skall utmätning på en gång ske för

fleras fordringar får borgenär, för

vars fordran viss egendom sålunda

häftar, ej för vad därur kan utgå till

förfång för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

Endast om borgenären begär det

får utmätning av fast egendom eller

luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg ske för annan

fordran än sådan, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller som, när fråga är om luftfartyg,

är förenad med luftpanträtt i

fartyget.

63 §.

Vad som hör till fartyg eller luftfartyg

får ej tagas i mät annat än

genom utmätning av fartyget eller

luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

även reservdelar, får ej särskild av

de på viss plats förvarade reservdelarna

utmätas för sig, om icke inteckningshavaren

samtycker därtill.

64

Av lösören skall vad gäldenär en

för sin näring behöver eller minst

kan umbära sist utmätas. Uppgiver

gäldenär viss egendom till utmätning,

bör den företrädesvis i mät tagas,

där sådant lämpligen samt utan

förfång för borgenär kan ske, och

annan ordning ej är föreskriven.

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65—67 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

72

Påstår någon, som ej har sådan

rätt, som i 71 § sägs, sig äga förmånsrätt

till betalning nr gäldenär

egendom, vare det ej hinder för egendomens

utmätande för annan gäld;

dock skall utmätningsmannen, där

utmätning sker av egendom, vari, enligt

vad för utmätningsmannen är

känt eller vid utmätningen utrönes,

förmånsrätt på grund av förlagsinteckning

eller inteckning i jordbruksinventarier

tillkommer annan,

ofördröjligen underrätta inteckningshavaren

om utmätningen.

Ej heller-----------

(Föreslagen lydelse)

Gäldenären skall lämna de uppgifter

som är tillgängliga för honom och

som fordras för utmätningsmannens

prövning av vad som bör undantagas

från utmätning. Utmätningsmannen

skall vid prövningen förfara efter

vad som är känt för honom eller kan

utrönas utan omgång.

66 §d

Vid utmätning för fordran på

grund av avbetalningsköp skall 16 §

andra stycket lagen om avbetalningsköp

iakttagas.

§•

Påstår någon, som ej har sådan

rätt som anges i 71 §, att han äger

förmånsrätt till betalning ur gäldenärs

egendom, medför det ej hinder

för egendomens utmätande för annan

gäld. De villkor under vilka sådan

borgenär äger rätt till betalning

ur egendomen anges i 5 och 6 kap.

kan ske.

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen

upprätta beskrivning

däröver; och gälle om egendomens

värdering vad förut om värdering

av lös egendom är sagt. Utmätningsmannen

avfordre ock gäldenären

de handlingar, vilka visa hans

äganderätt eller tj äna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt, återköpsrätt

eller rätt till elektrisk kraft eller

till avkomst eller annan förmån, som

skall av egendomen utgå, ävensom

uppgift å dem, vilka hava fordran eller

rättighet, som bör vid auktionen

iakttagas. Utmätas flera egendomar 1

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen

upprätta beskrivning

däröver. I denna skola tillbehör

till fastigheten anges i den mån det

är påkallat med hänsyn till tillbehörens

värde eller av annan orsak. Om

egendomens värdering gäller vad

som föreskrives om värdering av lös

egendom. Utmätningsmannen skall

även avfordra gäldenären de handlingar,

vilka visa hans äganderätt

till fastigheten eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt,

återköpsrätt eller rätt till elektrisk

kraft eller till avkomst eller annan

1 Denna paragraf motsvarar nuvarande 62 § 3 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

på en gång; varde de var för sig be- förmån, som skall utgå av egendoskrivna

och värderade. men, eller om tillbehör till fastighe
ten,

samt uppgift om vilka som ha

fordran eller rättighet som bör iakttagas

vid egendomens försäljning.

När anledning förekommer, skall utmätningsmannen

även på annat sätt

söka utröna vad som hör till fastigheten.

Utmätas flera fastigheter på

en gång, skola de beskrivas och värderas

var för sig.

Om fastighetsägaren på fastigheten

driver näringsverksamhet som

kan omfattas av företagsinteckning,

skall utmätningsmannen anskaffa

gravationsbevis angående verksamheten

och underrätta känd innehavare

av företagsinteckning om utmätningen.

Finnes å —----------— annan station.

Vad nu — —■ — ----hos överexekutor.

Är egendomen — —---—--59 § stadgas.

80 a §.

När fast egendom blivit utmätt, får

ägaren ej minska egendomens värde

genom att överlåta tillbehör eller,

annat än för husbehov, avverka skog,

bedriva grus- eller stentäkt eller på

annat sätt utnyttja naturtillgångarna

eller förändra egendomen. I övrigt

får han tillgodogöra sig normal avkastning

av egendomen, i den mån

annat ej följer av 81 §.

På ansökan av ägaren äger överexekutor

medge undantag från bestämmelserna

i 1 mom. i den mån

det kan ske utan intrång i borgenärens

rätt och i övrigt är lämpligt.

På begäran av borgenären äger

överexekutor, när det är behövligt,

förordna att utmätningsman skall

taga vård om tillbehör till fastigheten.

Är saken brådskande, äger utmätningsmannen

på borgenärens begäran

omedelbart taga vård om sådant

tillbehör. Åtgärden anmäles genast

hos överexekutor, som prövar

om den skall bestå. Kostnaden för

vården skall förskjutas av borgenä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ren, om utmätningsmannen begär

det.

81

Då utmätning---— — ------

Är fara, att egendomen av ägaren

genom vanvård eller annorledes i

större mån försämras, äge överexekutor,

där borgenären det påstår,

förordna syssloman att egendomen

om händer taga och förvalta; dock

vare i ty fall borgenären pliktig att

förskjuta den kostnad, som för egendomens

förvaltning kan vara nödig.

Bär syssloman blivit jämlikt första

eller andra stycket förordnad och

skall egendomen säljas, åligger det

sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt

102 § särskilt sammanträde skall

hållas, före det sammanträde redovisa

avrad, ränta eller hyra, som utgår

i penningar och av honom uppburits.

Lag samma vare i fråga om

utmätningsman, där han jämlikt

första stycket uppburit sådan avkastning

och icke själv skall förrätta

auktionen. Utgår avrad, ränta

eller hyra i varor, skall utmätningsmannen

föranstalta om deras försäljning

på sätt i 90 § stadgas och

redovisa därför influtna medel efter

ty nu är sagt; skolande i sådant fall

syssloman hålla de av honom uppburna

varor utmätningsmannen tillhanda.

För medel, som ej sålunda

redovisats, skall redovisning lämnas

före det sammanträde, då fördelning

av köpeskillingen skall äga rum.

Varder egendomen —--omhäi

§•

--är sagt.

Är fara att ägaren vanvårdar egendomen

eller förfogar över den i strid

mot vad som anges i 80 a § eller att

egendomen på annat sätt försämras

i större mån, äger överexekutor på

begäran av borgenären förordna

syssloman att omhändertaga och förvalta

egendomen. Kostnaden för förvaltningen

skall förskjutas av borgenären.

Har syssloman förordnats enligt 1

eller 2 mom. och skall egendomen

säljas, åligger det sysslomannen att

till auktionsförrättaren före auktionen

eller, när enligt 102 § särskilt

sammanträde skall hållas, före detta

redovisa avrad, ränta eller hyra,

som utgår i penningar och uppburits

av honom. Detsamma gäller i

fråga om utmätningsman, när han

enligt 1 mom. uppburit sådan avkastning.

Utgår avrad, ränta eller

hyra i varor, skall utmätningsmannen

föranstalta om deras försäljning

på sätt föreskrives i 90 eller 96 a §

och redovisa därför influtna medel

enligt vad som nu angivits. Syssloman

skall i sådant fall hålla de av

honom uppburna varorna utmätningsmannen

tillhanda. För medel,

som ej redovisats i angiven ordning,

skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning av köpeskilling

eller annan tillgång skall

äga rum.

derhava tvångsförvaltningen.

88 b

Har fordran i penningar utmätts,

anmode utmätningsmannen den från

vilken fordringen skall utgå att erlägga

betalning till honom; dock att

sådan anmodan ej skall ske, där enligt

vad förut är stadgat hinder för

det utmättas försäljning möter eller

Har fordran i penningar utmätts,

skall utmätningsmannen anmoda

den från vilken fordringen skall utgå

att erlägga betalning till honom;

dock att sådan anmodan ej skall

ske, där enligt vad förut är stadgat

hinder för det utmättas försälj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

eljest särskilda skäl däremot äro.

Sker betalning, skall utmätningsmannen

därom göra anteckning å

handling, som enligt 75 § må hava

tagits i förvar, så ock skyndsamt

underrätta gäldenären. Beträffande

influtet belopp gälle i tillämpliga delar

vad om köpeskilling för utmätningsvis

såld lös egendom är stadgat.

Skall sammanträde för medlens

fördelning äga rum, varde den tid

inom vilken enligt 164 § sammanträdet

skall hållas räknad från den

dag då medlen inflöto till utmätningsmannen;

där betalningen sker

i särskilda poster och utmätningsmannen

med hänsyn till de med

sammanträde förenade kostnaderna

så finner lämpligt, må dock fördelningen

uppskjutas till dess ytterligare

medel bliva tillgängliga, åliggande

det utmätningsmannen att om uppskovet

underrätta en var som skolat

kallas till sammanträdet.

Har fordran -----— ------

(Föreslagen lydelse)

ning möter eller eljest särskilda skäl

däremot äro. Sker betalning, skall

utmätningsmannen göra anteckning

därom på handling, som enligt 75 §

tagits i förvar, samt skyndsamt underrätta

gäldenären. Beträffande influtet

belopp äga föreskrifterna om

köpeskilling för utmätningsvis såld

lös egendom motsvarande tillämpning.

genom försäljningen.

89 §.

Försäljning av utmätt egendom Försäljning av utmätt egendom

skall ske genom offentlig auktion. skall ske på offentlig auktion utom

i fall som avses i 96 a §.

Om försäljning--------särskild lag.

90 §.

Skall lös egendom säljas, skall utmätningsmannen

kungöra tid och

ställe för auktionen i tidning inom

orten och på sätt som i övrigt finnes

lämpligt. Finnes för viss ort

förordnat, att auktion skall kungöras

på särskilt sätt, skall det också

lända till efterrättelse.

Är egendom--— —-----

Auktion å----—---_

Skall lös egendom säljas på auktion,

skall utmätningsmannen kungöra

tid och ställe för auktionen i

tidning inom orten och på sätt som

i övrigt finnes lämpligt. Finnes för

viss ort förordnat, att auktion skall

kungöras på särskilt sätt, skall det

också lända till efterrättelse.

- lämpligt finnes,

är sagt.

91 §.

Kungörelse om — — —---- — — är sagd.

Har gäldenären---------från ansvarighet.

Skall fartyg--------ske kan.

Vid försäljning ----—----med flygpost.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

100

Den, som skall auktionen förrätta,

anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen ävensom de för bestyrkande

av gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om

intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga

och ej redan emottagna

handlingar, vilka kunna hos rätten

eller, i fall som i 79 § andra stycket

sägs, hos kommerskollegium erhållas.

(Föreslagen lydelse)

§•

Överexekutor skall anskaffa gravationsbevis

rörande egendomen

samt de för bestyrkande av gäldenärens

äganderätt till egendomen eller

för upplysning om intecknad rättighets

beskaffenhet erforderliga och

ej redan mottagna handlingar, som

kunna erhållas hos inskrivningsdomaren

eller, i fall som anges i 79 §

3 mom., hos kommerskollegium.

100 a §.

Är det sannolikt att tillbehör till

fastighet kan med fördel säljas för

sig utan samtidig försäljning av fastigheten

i övrigt, skall överexekutor

kalla gäldenären, sökanden och envar

för överexekutor känd innehavare

av fordringsinteckning i fastigheten

eller av annan rättighet, som

kan påverkas av försäljningen, till

sammanträde. Är fastigheten avträdd

till konkurs, skall även konkursförvaltaren

kallas.

Enas de vid sammanträdet närvarande

rättsägarna om att tillbehör

bör säljas för sig, förordnar överexekutor

i enlighet härmed, om särskilda

skäl mot detta ej föreligga.

Uppnås ej enighet om särskild försäljning,

får överexekutor förordna

härom endast om synnerliga skäl

föranleda det.

Särskild försäljning sker enligt bestämmelserna

om försäljning av utmätt

lösöre. Utmätningsmannens

åligganden därvid åvila dock överexekutor.

Säljes tillbehör för sig, upphör det

att höra till fastigheten, även om det

ej skiljes från denna.

100 b §.

Vad som influtit genom särskild

försäljning av tillbehör skall tillkomma

dem som ha fordringar med rätt

i fastigheten efter det företräde mellan

dem som gäller enligt lag. Den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som för sin fordran har inteckning

kan avstå från betalning utan att det

minskar hans rätt i fastigheten i övrigt.

Avstående som inverkar på villkoren

vid fastighetens försäljning

skall ske senast vid den förhandling

om rättsägares anspråk som enligt

vad som nedan föreskrives skall äga

rum före eller vid auktionen och kan

därefter ej återkallas. Influtna medel

få icke tagas i anspråk för fordran

och kostnad, som faller inom det

efter förhandlingen bestämda lägsta

budet för försäljning av fastigheten,

i vidare mån än så angivits i den efter

förhandlingen upprättade bor genär

sförteckningen.

Förslå genom försäljning av tillbehör

influtna medel till förnöjande av

borgenär som vunnit utmätning

samt dem som ha bättre rätt och ej

avstått från betalning, skall förfarandet

avbrytas, om ej egendomen är

avträdd till konkurs. Avbry tes förfarandet,

skall sammanträde utsättas

för medlens fördelning. I fråga om

sammanträdet äga 6 kap. och bestämmelserna

om sammanträde för

förhandling om rättsägares anspråk

motsvarande tillämpning.

100 c §.

Påstår annan att han äger byggnad

eller annat som framstår som tillbehör

till utmätt fastighet och kan han

ej genast styrka sin rätt, skall överexekutor,

om sannolika skäl visas,

hänvisa honom att inom en månad

väcka talan mot borgenären och gäldenären

vid rätten i den ort där fastigheten

är. Väckes ej talan i enlighet

med hänvisningen, förlorar han

sin talan mot borgenären. Vill borgenär

själv väcka talan, står det honom

fritt.

Särskild försäljning av sådant tillbehör

får ej äga rum förrän tvisten

blivit prövad eller tiden för talans

väckande utgått. År tvistens utgång

av väsentlig betydelse för fastighe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om egendom som skall säljas svarar

för företagsinteckning, skall auktionsförrättaren

om möjligt underrätta

inteckning shav ar en om auktionen

genom särskilt kallelsebrev, som

skall sändas med posten minst två

veckor före auktionen. Upplyses senare

att företagsinteckning gäller i

egendomen, skall underrättelse genast

sändas.

Är fråga om försäljning av fartyg

som blivit infört i fartygsregister

skall auktionsförrättaren anskaffa

gravationsbevis rörande fartyget.

Skall försäljning ske av egendom

vilken hör till sådan näringsverksamhet

som kan omfattas av företagsinteckning,

skall auktionsförrättaren

anskaffa gravationsbevis angående

verksamheten.

93 §.

Utmätt lös —--------upphöre försäljningen.

Vid försäljning av annan lös egendom

än sådan som avses i 94- § 1

mom. får inrop ej godtagas, om det

är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling

än den bjudna kan uppnås.

Om inrop ej godtages och egendomen

ej säljes vid nytt utrop, skall

ny auktion utsättas eller egendomen

säljas under hand enligt 96 a §.

Är fråga om försäljning av fartyg,

som blivit i fartygsregistret infört,

anskaffe auktionsförrättaren

gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där auktionsförrättaren

det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga

kostnad.

Skall försäljning —

Innan auktionen

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs

skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under

nytt utrop. Utmätningsmannen stånde

dock fritt att på eget äventyr

lämna anstånd med betalningen.

- därom underrättelse,

för sammanträdet.

/ fråga om försäljning av egendom

vilken hör till sådan näringsverksamhet

som kan omfgttas av företagsinteckning

äger 1 mom. motsvarande

tillämpning.

Annan lös egendom än sådan som

avses i 94 § 1 mom. skall betalas genast

efter inropet. Utmätningsmannen

äger dock lämna anstånd med

betalningen av köpeskillingen utom

till viss del vilken skall erläggas som

94 §.

1-j- Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 16

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

handpenning. Egendomen skall hållas

inne till dess full betalning sker.

Sker ej betalning genast efter inropet

och lämnas e j heller anstånd,

skall egendomen gå under nytt utrop.

Har anstånd lämnats och erlägges

ej full betalning inom fastställd

tid, är köpet ogiltigt. Utmätningsmannen

skall i sådant fall ombesörja

ny försäljning av egendomen.

Kostnaderna för den första försäljningen

samt för vård och förvaltning

av egendomen under tiden mellan

försäljningarna skola gäldas ur den

handpenning som erlagts enligt 1

mom. Om köpeskillingen vid den

nya försäljningen understiger det

bud som antagits vid den första,

skall återstoden av handpenningen

användas för att, så långt den förslår,

täcka skillnaden. Vad som icke

behöver tagas i anspråk härtill skall

återbetalas.

96 a §.

Annan lös egendom än fartyg eller

gods i fartyg eller i luftfartyg

äger utmätningsmannen sälja under

hand i stället för på auktion, om

det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås därigenom.

Innan försäljning sker, skola gäldenären,

sökanden och envar annan,

vars rätt är beroende av försäljningen

och som är känd för utmätningsmannen,

om möjligt erhålla tillfälle

att yttra sig.

Innan egendom säljes under hand,

skall utmätningsmannen infordra

anbud genom kungörelse, som införes

i en eller flera tidningar inom

orten, eller på annat lämpligt sätt.

Avges ej anbud som utmätningsmannen

anser sig böra godtaga, skall

auktion utsättas.

I fråga om försäljning under hand

äga i övrigt 91 § 2 mom. och 6 mom.

sista punkten samt 92 och 96 §§ motsvarande

tillämpning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

13

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tens värde, får ej heller fastigheten

säljas dessförinnan.

101 §.

Kungörelse om tid och plats för

auktionen så ock om egendomens beskaffenhet

skall införas i allmänna

tidningarna minst fyra veckor före

auktionsdagen ävensom intagas i

länskungörelserna. Auktionen skall

jämväl kungöras i tidning inom orten

minst fjorton dagar före auktionsdagen

och i övrigt utlysas på

lämpligt sätt. Är för viss ort förordnat,

att auktion skall kungöras på

särskilt sätt, skall det också lända

till efterrättelse.

Skall försäljning

Kungörelse om tid och plats för

auktion på utmätt fastighet och om

egendomens beskaffenhet skall införas

i allmänna tidningarna minst

fyra veckor före auktionsdagen samt

intagas i länskungörelserna. Auktionen

skall även kungöras i tidning inom

orten minst fjorton dagar före

auktionsdagen och i övrigt utlysas på

lämpligt sätt. Är för viss ort förordnat,

att auktion skall kungöras på

särskilt sätt, skall det också lända

till efterrättelse.

auktionsförrättaren avlämnad.

Har förordnats om särskild försäljning

av tillbehör, får kungörelsen

icke heller utfärdas förrän försäljningen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts eller fråga om

försäljning förfallit.

106 §.

Vid början —-----— ---för försäljningen.

Har tillbehör sålts för sig, skall

särskilt upptagas till behandling, hur

den behållna köpeskillingen därför

skall användas, i den mån detta inverkar

på auktions villkor en vid fastighetens

försäljning.

Hålles sammanträde —---—----ånyo uppläsas.

113 §.

Sedan auktionsförrättaren efter ty

ovan är sagt antecknat de fordringar

och rättigheter, vilka böra vid auktionen

iakttagas, skola de fordringsbelopp,

som hava bättre rätt än den

fordran, för vars gäldande försäljningen

äger rum, samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas; och

varde i borgenärsförteckningen angivet,

ej mindre att det lägsta bud,

som, där ej annat föranledes av 126 §

2 mom., må vid auktionen antagas,

skall överstiga den sålunda erhållna

summan, än även att försäljningen

Sedan auktionsförrättaren enligt

vad som ovan föreskrivits antecknat

de fordringar och rättigheter som böra

iakttagas vid auktionen, skola de

fordringsbelopp som ha bättre rätt

än den fordran, för vars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas.

I borgenärsförteckningen skall

även anges, att det lägsta bud som

får antagas vid auktionen, när annat

ej följer av 126 § 2 eller 3 inom.,

skall överstiga den sålunda erhållna

summan, och att försäljningen sker

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. RIaj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

sker under förbehåll om beståndet av

rättighet, som enligt förteckningen

faller inom lägsta budet.

(Föreslagen lydelse)

under förbehåll om beståndet av rättighet,

som enligt förteckningen faller

inom lägsta budet.

Har särskild försäljning av tillbehör

skett, skall vid bestämmande av

lägsta budet avdrag ske för vad som

av medlen för tillbehör enligt borgenär

sförteckningen skall användas

till betalning av fordran eller kostnad

som avses i 1 mom. Finnes behållen

avkastning att tillgå, skall avdrag

ske även därför.

I avräkning å köpeskillingen skall

i egendomen innestå huvudstolen av

däri intecknad gäld, som faller inom

lägsta budet. Ej må dock sålunda innestå

gäld, som i 109 § avses, ej heller

belopp, som är i flera egendomar

gemensamt intecknat, utan så är att

egendomarna säljas vid gemensamt

utrop utan att särskilda utrop föregått

eller ock innehavaren av den gemensamma

inteckningen gjort sådant

medgivande, som i 116 § 3 mom.

sägs, eller, där allenast en av de gemensamt

intecknade egendomarna

skall säljas, givit till känna, att han

vill låta beloppet innestå i egendomen.

Är intecknad-------

Belopp, som-----------

I borgenärsförteckningen---

I avräkning på köpeskillingen skall

i egendomen innestå kapitalbeloppet

av däri intecknad gäld, som faller inom

lägsta budet, om ej i borgenärsförteckningen

angivits att den skall

betalas ur medel för tillbehör som

sålts för sig. Gäld som avses i 109 §

skall dock ej innestå, ej heller belopp

som är gemensamt intecknat i

flera egendomar, utan så är att egendomarna

säljas vid gemensamt utrop

utan att särskilda utrop föregått eller

också innehavaren av den gemensamma

inteckningen gjort sådant

medgivande som anges i 116 § 3

mom. eller, när endast en av de gemensamt

intecknade egendomarna

skall säljas, givit till känna att han

vill låta beloppet innestå i egendomen.

köpeskillingen gulden.

--skall i reda penningar gäldas.

skola i reda penningar gäldas.

119 S,

Innan utrop av egendomen sker,

skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela

fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; give

ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

Innan utrop av egendomen sker,

skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen och meddela

fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen samt ange

när köpeskillingen sist skall vara

gulden. Auktionsförrättaren skall

även, i den mån så är påkallat med

hänsyn till värdet av tillbehör till

fastigheten eller av annan orsak,

med ledning av den upprättade be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

15

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skrivningen och i övrigt tillgängliga

uppgifter ange vilken egendom som

skall åtfölja fastigheten vid försäljningen

och i vad mån egendom, som

framstår som tillbehör, ej skall åtfölja

fastigheten. Råder tvist om tillbehör,

skall det anmärkas.

Auktionsförrättaren skall upplysa,

att egendomen utropas under förbehåll

att inrop skall prövas enligt

126 § 3 mom.

121 §.

Slcola flera

Gå ej vid det gemensamma utropet

egendomarna över sammanlagda

beloppet av det, som bjudits vid de

särskilda utropen, skall vid dessa utrop

förbliva; gå egendomarna högre,

äge det gemensamma utropet företräde,

och varde överskottet på de

gemensamt utropade egendomarna

fördelat efter de uppskattningsvärden,

varefter allmän bevillning utgick

för nästföregående år. Har någon

av egendomarna blivit delad, och

finnes ej sådant uppskattningsvärde

för varje del; då skall den å egendomen

belöpande andel i överskottet

mellan delarna skiftas efter den för

varje del bjudna köpeskilling. Finnes

beträffande någon av egendomarna

att dess andel av den gemensamma

köpeskillingen icke förslår till gäldande

av de belopp, vilka falla inom

lägsta budet, och skall förty frågan

om den egendoms försäljning förfalla,

skola de övriga egendomarna

ånyo gemensamt utropas.

Har från

Vad nu -

honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet

egendomarna över sammanlagda

beloppet av det som bjudits vid de

särskilda utropen, skall förbliva vid

dessa utrop; gå de högre, äger det

gemensamma utropet företräde. Köpeskillingen

fördelas på de gemensamt

utropade egendomarna efter

nästföregående års taxeringsvärden

eller, om sådant värde saknas för någon

av egendomarna, efter de värden

som utmätningsmannen åsatt dem.

Egendoms andel i den gemensamma

köpeskillingen utgör dock minst vad

som bjudits för egendomen vid särskilt

utrop. Har någon av egendomarna

utropats med tillbehör som

ej ingick i det värde efter vilket dess

andel i köpeskillingen skall beräknas

eller utropats utan tillbehör som

omfattades därav, skall den egendomens

värde vid tillämpningen av det

sagda jämkas efter vad som finnes

påkallat av nämnda förhållande.

Finnes beträffande någon av egendomarna

att dess andel av den gemensamma

köpeskillingen icke förslår

till gäldande av de belopp vilka falla

inom lägsta budet och skall frågan

om den egendomens försäljning därför

förfalla, skola de övriga egendomarna

ånyo utropas gemensamt.

såsom avstyckat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

124

Finnes å egendom, då den säljas

skall, växande gröda, och tillhör den

ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt

till egendomen; gånge grödan

i samma utrop som egendomen,

och varde det före utropet kungjort.

125

Då inrop skett, gälde köparen genast

en sjättedel av köpeskillingen,

dock ej mer än vad enligt borgenärsförteckningen

bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet av den

kostnad, varom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller

borgen såsom för egen skuld för vad

sålunda skolat gäldas, vare det ock

gillt. Erbjuder köparen såsom pant

inteckning i egendomen, må den godkännas

endast såvitt dess huvudstol

ligger inom inropssumman, så ock

inom det av utmätningsmannen å

egendomen satta värde samt inom

det uppskattningsvärde, varefter allmän

bevillning för egendomen utgick

för nästföregående år.

Gitter ej — — — -------

(Föreslagen lydelse)

§■

Finnes växande gröda på egendom,

när denna skall säljas, och tillhör

grödan ej någon som har nyttjanderätt

till egendomen och har den ej

heller sålts för sig enligt 100 a §,

skall den gå i samma utrop som

egendomen. Detta skall anges före

utropet.

§•

När inrop skett, skall köparen genast

gälda en sjättedel av köpeskillingen,

dock ej mer än vad enligt

horgenärsförteckningen bör utgå i

reda penningar eller mindre än beloppet

av den kostnad, varom föreskrives

i 198 §. Vill köparen hellre

ställa pant eller borgen såsom för

egen skuld för vad som skolat gäldas,

skall det också gälla. Erbjuder

köparen såsom pant inteckning i

egendomen, får den godkännas endast

såvitt dess kapitalbelopp ligger

inom inropssumman och inom det av

utmätningsmannen på egendomen

satta värdet samt inom nästföregående

års taxeringsvärde.

ånyo utropad.

126 §.

Göres å •—---— ■— •— ---må ske.

Göres icke — -— -----därtill samtycka.

128

Sker ej försäljning å första auktionen,

och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion, eller varder

egendomen ej heller å den senare

auktionen såld, gånge utmätningen

åter, utan så är att egendomen efter

Oaktat bestämmelserna i 1 och 2

mom. får inrop ej godtagas, om det

är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling

än den bjudna kan uppnås.

Utropas vid samma auktion flera gemensamt

intecknade fastigheter,

skall prövningen avse den köpeskilling

som sammanlagt bjudits.

§•

Sker ej försäljning på första auktionen

och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion eller blir fastigheten

ej heller såld på den senare

auktionen, skall utmätningen gå åter,

om ej fastigheten ställes under

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning enligt 7 kap. Vad

tvångsförvaltning. som nu föreskrivits gäller ej tillbe
hör

som redan sålts för sig enligt

100 a §.

129 S.

Kommer försäljning till stånd, eller

finnes, där anbud ej gjorts eller

antagits, avkastning att redovisa,

skall auktionsförrättaren, innan auktionen

avslutas, meddela underrättelse

om tiden, då sammanträde för

fördelning av influtna medel skall

hållas, så ock om stället för sammanträdet.

Kommer försäljning till stånd,

skall auktionsförrättaren, innan auktionen

avslutas, meddela när och var

sammanträde skall hållas för fördelning

av influtna medel.

Om försäljning av fastigheten ej

skett men medel influtit genom särskild

försäljning av tillbehör eller av

annan anledning, äger 1 mom. motsvarande

tillämpning.

132 §.

Sedan köparen —--—• —• — å egendomen.

I försäljningen ingår vad som enligt

lag utgör tillbehör till fastigheten.

Har vid försäljningen beträffande

viss egendom särskilt angivits, att

den åtföljer fastigheten eller att så ej

är fallet, är dock vad sålunda angivits

avgörande för vad försäljningen

omfattar.

137

Då utmätt lös egendom blivit

såld, skall utmätningsmannen,

skyndsamligen och, där ej nedan

annorlunda stadgas, sist inom fjorton

dagar efter försäljningen, av försäljningssumman,

så långt den förslår,

tillhandahålla den, som utmätning

vunnit, betalning för hans

fordran. Hava penningar annorledes

än efter försäljning till utmätningsmannen

influtit, skola de inom

lika tid därefter hållas borgenären

till handa.

Innan dom-----— — ---

Har utmätning--— ■— —--

När utmätningsmannen efter utmätning

av lös egendom erhållit

medel genom försäljning eller på annat

sätt, skall han snarast och sist

inom två veckor därefter tillhandahålla

borgenären betalning för hans

fordran så långt medlen förslå. Är

beloppet ringa och kan antagas att

ytterligare medel skola inflyta, får

dock med redovisningen anstå under

högst tre månader utöver lid som

nyss angivits.

eller borgen.

— borgenären medlen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

139

Borgenär, som, då lös egendom

för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hava

den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för

sin fordran hålla egendomen kvar,

vare ock berättigad att ur köpeskillingen,

efter ty nedan sägs, undfå

betalning, såvida han därom hos utmätningsmannen

före auktionen

framställt yrkande. Skall under konkurs

fartyg eller gods i fartyg eller

i luftfartyg utmätningsvis försäljas,

äge jämväl borgenär, som för sin

fordran har förmånsrätt enligt 4

eller 7 § i 17 kap. handelsbalken,

den rätt, nu är sagd.

Har fartyg —

(Föreslagen lydelse)

§•

Borgenär som, när lös egendom

utmättes för annans fordran, hade

panträtt i egendomen utan att ha den

under panträtt i handom eller som

ägde rätt att kvarhålla egendomen

till säkerhet för sin fordran, är berättigad

att få betalning ur köpeskillingen

enligt vad som anges nedan,

såvida han framställt yrkande

därom före auktionen eller, om egendomen

sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Svarar utmätt

egendom för företagsinteckning, äger

inteckningshavaren erhålla betalning

ur köpeskillingen, om han framställt

yrkande därom inom tid som nyss

angivits. Vad sist sagts gäller dock

ej i den mån sådan betalning måste

anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens

och efterföljande inteckningshavares

rätt. Vid prövningen

härav skall hänsyn tagas även till

sådan egendom som gäldenären på

annat sätt än genom företagsinteckningen

ställt som säkerhet för inteckningshavarens

fordran. Skall

under konkurs fartyg eller gods i

fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis,

äger även borgenär

som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

rätt att erhålla betalning ur köpeskillingen,

om han framställer yrkande

därom före auktionen,

innestår.

141 §.

När utmätt lös egendom sålts under

hand, skall utmätningsmannen,

om det ej är uppenbart obehövligt,

utsätta sammanträde för köpeskillingens

fördelning och minst två veckor

i förväg kalla gäldenären, sökanden

och envar annan rättsägare

som är känd för utmätningsmannen.

När särskilda skäl föranleda det,

skall han också kungöra tid och

plats för sammanträdet i tidning inom

orten eller på annat lämpligt sätt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Nu har, då annan lös egendom,

ån i DO § sägs, blivit för en borgenärs

fordran utmätt, annan borgenär,

som därå jämväl vunnit utmätning,

påstått bättre förmånsrätt, än

utmätningen medför, eller har sådant

yrkande, som i 139 § sägs,

blivit av borgenär inom föreskriven

Hd framställt: finnes ej full tillgång

för borgenärerna och kunna de ej

åsämjas, huru medlen skola fördelas;

bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och

kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, varför ej utmätning

skett och för vilken ej heller borgenären

haft det utmätta i handom

såsom pant, gäldenären att med utmätningsmannen

å uppgivet ställe

sammanträda för att sin rätt i avseende

å fördelningen iakttaga och

bevaka. Sådan kallelse skall minst

tio dagar före sammanträdet införas

i allmänna tidningarna och tidning

inom orten, där ej alla rättsägare

annorledes så tidigt underrättas

om sammanträdet, att de själva

eller genom ombud kunna sig där

infinna.

Finnes i fall, som här förut är

sagt, full tillgång till alla fordringarnas

gäldande, eller åsämjas borgenärerna

om fördelningen, men gitter

ej borgenär, som efter 139 §

yrkar betalning utan att han fått

utmätning, visa att gäldenären medgivit

honom betalning ur köpeskillingen;

hålle utmätningsmannen inne

vad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ovan sägs,

honom och gäldenären till sammanträde

för att sin rätt bevaka. Ej

må därav övriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning. 1

(Föreslagen lydelse)

Bär annan lös egendom än som

avses i DO § sålts på auktion, skall

sammanträde för köpeskillingens

fördelning utsättas, om annan än

sökanden gjort anspråk på betalning

enligt vad som sägs i 139 §

eller, när flera äro sökande, någon

av dem påstått bättre förmånsrätt

än utmätningen medför. Till sammanträdet

skall utmätningsmannen

kalla gäldenären, sökanden och envar

annan rättsägare som år känd

för honom.

Sammanträde som avses i 1 eller

2 mom. skall hållas inom två veckor

efter utgången av tid som föreskrives

i 137 §i

1 Detta moment motsvarar nuvarande 164 §.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

142 §.

Sedan fast---------efter auktionen.

Har, på klagan över utmätningen

eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande av vidare

åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda

tid, varde det, såvitt ske kan,

kungjort på sätt i 105 § sägs; upphör

hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet

och låte kungörelse därom

införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten minst tio

dagar före sammanträdet, ävensom

intagas i länskungörelserna.

143

Finnes behållen avkastning av såld

fast egendom att tillgå, varde den

tillgång jämte köpeskillingen fördelad.

Har i fall, som i 95 eller 130 §

sägs, fartyg eller fast egendom försålts

efter nytt utrop, och är förre

inroparen skyldig att utgiva ersättning,

skall ock ersättningsbeloppet,

såvitt detsamma av honom guldits

eller influtit genom försäljning av

pant eller utsökande av borgen, tilllika

med köpeskillingen fördelas.

Har försäljning av fast egendom

icke kommit till stånd, skall för fördelning

av tillgång, som nu sagts,

sammanträde hållas å tid, som i

142 § är föreskriven. I ty fall skall

avkastningen av egendomen fördelas

efter de grunder, som i 7 kap. äro

stadgade för fördelning av medel,

vilka influtit under tvångsförvaltning.

Ersättningsbelopp, varom i

första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna

för förfarandet därur guldits,

användas till betalning av utmätningssökandens

fordran; uppstår

överskott, varde det fördelat på

enahanda sätt som avkastningen.

Har högre myndighet förordnat

om inställande av vidare åtgärd i

målet och kan sammanträde på

grund härav ej hållas på därför bestämd

tid, skall det om möjligt kungöras

på sätt som anges i 105 §. Upphör

hindret, skall aulctionsförrättaren

ofördröjligen utsätta ny tid för

sammanträdet och låta kungörelse

därom införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten minst tio

dagar före sammanträdet samt intagas

i länskungörelserna.

§•

Ha medel influtit genom särskild

försäljning av tillbehör eller såsom

avkastning av fast egendom, skall

sådan tillgång fördelas samtidigt

med köpeskillingen för fastigheten.

Har i fall, som avses i 95 eller 130 §,

fartyg eller fast egendom försålts efter

nytt utrop och är förre inroparen

skyldig att utgiva ersättning, skall

ersättningsbeloppet, såvitt detsamma

guldits av honom eller influtit

genom försäljning av pant eller utsökande

av borgen, fördelas tillika

med köpeskillingen.

Har försäljning av fastighet icke

kommit till stånd, skall sammanträde

för fördelning av tillgång som nu

angivits hållas på tid som föreskrives

i 142 § eller, om auktion icke hållits,

så snart som möjligt. Behållen avkastning

skall fördelas enligt de

grunder som i 7 kap. föreskrivas för

fördelning av medel vilka influtit under

tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp

som avses i 1 mom. andra

punkten skall, sedan kostnaderna

för förfarandet betalats, användas

till betalning av utmätningssökandens

fordran. Uppstår överskott,

skall det fördelas på samma sätt som

nyss angivits om avkastning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

21

(Nuvarande lydelse)

156

Är auktion å utmätt fast egendom

överklagad, må ej utan köparens

medgivande utdelning ur köpeskillingen

lyftas annorledes än mot pant

eller borgen.

(Föreslagen lydelse)

när auktion ej hållits, kungöras på

sätt föreskrives i 142 § 2 mom. andra

punkten.

Är auktion på utmätt fast egendom

överklagad, får ej utan köparens

medgivande utdelning ur köpeskillingen

lyftas annat än mot pant

eller borgen. När tillbehör till fastighet

sålts för sig, skall vad som nu

sagts äga motsvarande tillämpning

beträffande utdelning ur köpeskillingen

för tillbehöret intill dess tiden

för klagan över försäljningen utgått

eller förd klagan blivit prövad.

161

Då betalning utfallit å fordran,

varför egendomen på grund av inteckning

häftar, åligger det auktionsförrättaren

att därom göra anteckning

å inteckningshandlingen,

när denna företes för lyftning av inteckningshavaren

tillkommande belopp.

När betalning utfallit på fordran,

för vilken egendomen häftar på

grund av inteckning, skall anteckning

därom göras på inteckningshandlingen,

när denna företes för

lyftning av inteckningshavaren tillkommande

belopp.

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för

fördelning av köpeskilling för lös

egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen

pliktig att utsätta sammanträdet

att hållas inom fjorton

dagar eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra

veckor efter försäljningen.

168

Sedan laga — — --- —■ —---

Har vid fördelning av medel, som

i 143 § 2 mom. avses, likvid utfallit

å huvudstolen av intecknad fordran,

för vars gäldande egendomen skolat

säljas, åligge det den, som förrättat

fördelningen, att, sedan denna blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, därom

göra anmälan som nyss sagts och

tillika insända fördelningslängden.

--därom lämnas.

Har vid fördelning som avses i

143 § 2 mom. betalning utfallit på

kapitalbeloppet av intecknad fordran,

åligger det den som förrättat

fördelningen att, sedan denna blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, göra

anmälan därom som nyss angivits

och även insända fördelningslängden.

Säljes egendom, i vilken företags
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

206

Påstår den, som över utmätning

eller auktion klagar, att vid förrättningen

annorledes tillgått, än utmätningsmannens

protokoll utvisar, äge

överexekutor, där sådant för prövning

av klagandens talan finnes nödigt,

förordna om vittnens hörande

vid domstol.

inteckning gäller, och utfaller betalning

på kapitalbeloppet av intecknad

fordran, skall förrättningsmannen

så snart som möjligt efter det

att fördelningen godkänts eller vunnit

laga kraft göra anmälan därom

hos inskrivningsdomaren och insända

fördelningslängd eller annan

handling som visar fördelningen.

§•

Påstår den som klagar över utmätning

eller utmätt egendoms försäljning

att vid förrättningen tillgått på

annat sätt än utmätningsmannens

protokoll utvisar, äger överexekutor

förordna om vittnens hörande vid

domstol, när det är påkallat för

prövning av klagandens talan.

211

Nöjes ej part åt överexekutors beslut

i utsökningsmål, äge däröver i

hovrätten sig besvära. Har beslutet

meddelats av Konungens befallningshavande

i län, som hör under skilda

hovrätter, skall fullföljd ske i den

hovrätt, till vilken målet kan hänföras

på grund av belägenheten inom

dess domkrets av utmätningsmans

tjänstgöringsområde, av fast egendom,

som målet berör eller vars köpeskilling

eller avkastning är i fråga,

eller av ort för verkställighets- eller

handräckningsåtgärd. Kan hovrätts

behörighet ej sålunda bestämmas,

skall fullföljd ske, om den mot vilken

åtgärd sökts har att svara i tvistemål

i allmänhet vid domstol inom

länet, i den hovrätt under vilken

domstolen hör och eljest i den hovrätt

under vilken den stad hör, där

Konungens befallningshavande har

sitt säte. Det åligger överexekutor,

då slutligt utslag gives eller auktion

å fast egendom av honom hållen är,

att tillika meddela underrättelse om

vad vid ändrings sökande iakttagas

bör samt äventyret, om det försum
-

Nöjes ej part åt överexekutors beslut

i utsökningsmål, äger han besvära

sig däröver i hovrätten. Har beslutet

meddelats av Konungens befallningshavande

i län, som hör under

skilda hovrätter, skall fullföljd

ske i den hovrätt till vilken målet

kan hänföras på grund av belägenheten

inom dess domkrets av utmätningsmans

tjänstgöringsområde, av

fast egendom, som målet berör eller

vars köpeskilling eller avkastning är

i fråga, eller av ort för verkställighets-

eller handräckningsåtgärd.

Kan hovrätts behörighet ej sålunda

bestämmas, skall fullföljd ske, om

den mot vilken åtgärd sökts har att

svara i tvistemål i allmänhet vid

domstol inom länet, i den hovrätt

under vilken domstolen hör och eljest

i den hovrätt under vilken den

stad hör, där Konungens befallningshavande

har sitt säte. Det åligger

överexekutor, då slutligt utslag gives

eller då auktion hållits av honom eller

då i annan ordning särskild försäljning

av fastighetstillbehör skett,

att meddela underrättelse om vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

mas. Vad Konungens befallningshavande

i fall då länet hör under skilda

hovrätter angivit om behörig hovrätt

skall lända till efterrättelse.

Över utslag------

Ej må

(Föreslagen lydelse)

som är att iakttaga vid ändrings sökande

samt äventyret, om det försummas.

Vad Konungens befallningshavande

i fall då länet hör under

skilda hovrätter angivit om be

hörig hovrätt skall lända till efterrättelse.

--talan däremot.

utmätningsman behörig.

213 8.

Vill någon överklaga överexekutors

slutliga utslag i fråga om fördelning

av köpeskilling för fast egendom,

som blivit av överexekutor såld,

eller av medel, som i 143 § 2 mom.

eller i 7 kap. avses, eller på klagan

över utmätning, auktion å fast egendom

eller förslag till fördelning av

köpeskilling eller av medel, som i

143 § 2 mom. eller i 7 kap. avses,

åligge honom att inom tre veckor

från den dag, då utslaget muntligen

avkunnades, eller, om det blivit efter

anslag meddelat, från den dag, å vilken

utslaget är ställt, till överexekutor

inkomma med besvärsinlaga.

För klagan över auktion, som av

överexekutor hållen är, vare tid, som

nu är sagd, räknad från auktionsdagen;

dock att besvär över borgenärsförteckningen,

när de ej avse

bestämmande av lägsta budet eller

andra villkor för försäljningen, skola

anföras i den ordning, som för

klagan över överexekutors utslag i

fråga om köpeskillings fördelning är

stadgad.

Vill någon överklaga överexekutors

slutliga utslag i fråga om fördelning

av köpeskilling för fast egendom

eller av medel, som avses i 143 §

2 mom. eller i 7 kap., eller på klagan

över utmätning eller förslag till fördelning

av köpeskilling, skall han inkomma

till överexekutor med besvärsinlaga

inom tre veckor från den

dag då utslaget meddelades.

Den som vill klaga över auktion,

som överexekutor hållit, eller över

särskild försäljning av fastighetstillbehör

i annan ordning skall inkomma

till överexekutor med sin besvärsinlaga

inom tre veckor från försäljningsdagen.

Besvär över borgenärsförteckningen

skola dock, när de

ej avse bestämmande av lägsta budet

eller andra villkor för försäljningen,

anföras i den ordning som är föreskriven

för klagan över överexekutors

utslag i fråga om köpeskillings

fördelning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Vad i nya lagen föreskrives om företagsinteckning skall icke tillämpas,

när egendom som besväras av förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier

utmätts före lagens ikraftträdande.

Vad som föreskrives i 141 och 164 §-§ i deras äldre lydelse gäller alltjämt,

när försäljningen skett före nya lagens ikraftträdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

I den mån 72, 91, 94, 139 och 168 §§ nya lagen gälla företagsinteckning

skall i stället äldre lag gälla i fråga om egendom, som enligt punkt 3 b i

övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning

fortfarande häftar för beviljad eller sökt förlagsinteckning.

Har fast egendom sålts före nya lagens ikraftträdande, skall 121 § i dess

äldre lydelse fortfarande gälla.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

25

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom

Härigenom förordnas, att 23 och 32 §§ samt 36 § 1 mom. förordningen

den 16 jnni 1875 angående inteckning i fast egendom1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

23

Sker försäljning av fast egendom

i den ordning utsökningslagen bestämmer,

då skall, sedan auktionen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta

för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteckningen

faller utom vad

av köpeskillingen täckes, ej heller för

belopp, som av köpeskillingen täckes

men faller utom det för försäljningen

bestämda lägsta budet, där ej

köparen fått avräkna beloppet å köpeskillingen

såsom i 131 § utsökningslagen

sägs. Anteckning härom

skall, sedan till rätten eller domaren

inkommit handling, som visar köpeskillingens

fördelning, införas i inteckningsprotokollet,

å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting

och i stad å nästa rättegångsdag för

inteckning särenden.

(Föreslagen lydelse)

§•

Sker försäljning av fast egendom

i den ordning utsökningslagen bestämmer,

då skall, sedan auktionen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta

vare sig för intecknat belopp, som

enligt horgenärsförteckningen faller

utom vad av köpeskillingen täckes,

eller för belopp, som av köpeskillingen

täckes men faller utom det

för försäljningen bestämda lägsta

budet, där ej köparen fått avräkna

beloppet såsom sägs i 131 § utsökningslagen,

eller för belopp inom

lägsta budet, för vilket betalning enligt

100 b § samma lag utgår ur den

del av köpeskillingen som influtit

genom särskild försäljning av tillbehör.

Har försäljning av tillbehör skett

utan att återstoden av egendomen

sålts, skall, sedan försäljningen vunnit

laga kraft och köpeskillingen erlagts,

den fasta egendomen icke vidare

häfta för intecknat belopp, för

vilket betalning utgår vid köpeskillingens

fördelning.

Sedan inskrivningsdomaren mottagit

handling som visar köpeskillingens

fördelning, skall han nästa

1 Senaste lydelse av 23 och 32 §§ se 1912:213 och av 36 § 1 mom. se 1924:387.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inskrivningsdag i inteckningsprotokollet

göra anteckning om den exekutiva

försäljningens inverkan på

intecknad fordran.

32 §.

Är inteckning för fordran meddelad

i flera egendomar gemensamt,

vile ansvarigheten å var av egendomarna

till så stort belopp, som å den

faller efter förhållandet av denna

egendoms särskilda värde till sammanlagda

värdet av alla egendomarna.

Finnes ej i den handling, på

grund varav gemensam inteckning

beviljas, visst värde å varje egendom

utsatt, skall för bestämmande

av ansvarighetsbeloppet varje egendoms

värde beräknas efter den uppskattning

därå till allmän bevillning,

som var gällande året näst före den

tid, då inteckningen söktes, eller, där

sådan uppskattning för det året ej

finnes, den, som efter nämnda tid

först sker; finnes, när en eller flera

av egendomarna skola utmätningsvis

säljas, för någon av dem ej sådan

uppskattning, skall ansvarighetens

fördelning bestämmas efter de värden,

som, efter ty i utsökningslagen

stadgas, av utmätningsmannen åsättas

egendomarna.

Kan den, — •—

Är inteckning för fordran meddelad

i flera egendomar gemensamt,

skall ansvarigheten vila på var av

egendomarna till så stort belopp som

på den faller efter förhållandet av

denna egendoms särskilda värde till

sammanlagda värdet av alla egendomarna.

Finnes ej i den handling, på

grund varav gemensam inteckning

beviljas, visst värde utsatt på varje

egendom, skall för bestämmande av

ansvarighetsbeloppet varje egendoms

värde beräknas efter det taxeringsvärde

som gällde året näst före

den tid då inteckningen söktes eller,

om sådant taxeringsvärde ej fanns,

det taxeringsvärde som därefter först

fastställdes. Finnes, när en eller flera

av egendomarna skola utmätningsvis

säljas, för någon av dem

ej sådant taxeringsvärde, skall ansvarighetens

fördelning bestämmas

efter de värden som åsättas egendomarna

av utmätningsmannen enligt

utsökningslagen.

--återstående egendomarna.

36

1 mom. Har egendom, som gemensamt

med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen

bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av intecknade

beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hava fått

avräkna å köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall

innestå i egendomen; och varde därom,

efter ty i 23 § sägs, anteckning

gjord i inteckningsprotokollet.

§•

1 mom. Har egendom, som gemensamt

med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen

bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av intecknade

beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan ha fått

avräkna på köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall

innestå i egendomen. Har försäljning

av tillbehör skett utan att återstoden

av egendomen sålts, skall bestämmelsen

i 23 § andra stycket äga

motsvarande tillämpning. Anteck
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Varda av gemensamt intecknade

egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare

häfta för vad av inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de egendomar,

som sålts; skolande därom,

när det visas, huru köpeskillingen

fördelats och att fördelningen blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, göras

anteckning i inteckningsprotokollet.

(Föreslagen lydelse)

ning om den exekutiva försäljningens

inverkan skall göras i intecknings

protokollet på sätt som föreskrives

i 23 § tredje stycket.

Om en eller flera av gemensamt intecknade

egendomar sålts utmätningsvis,

skola de övriga ej vidare

häfta för vad av inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de

egendomar som sålts. När det visas,

hur köpeskillingen fördelats och att

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, skall anteckning

därom göras i inteckningsprotokollet.

Motsvarande gäller, när tillbehör

till här avsedd egendom sålts enligt

100 a § ut sökning slag en.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen

den 20 december 1946 (nr 808)

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagsökningslagen den 20 december

19461 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För fordran

Borgenär som för sin fordran har

inteckning i fast egendom eller i fartyg

eller i luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, äge ock genom

lagsökning söka betalning ur den intecknade

egendomen.

13

Äro ej sådana skäl för handen

att målet bör hänskjutas till rättegång,

skall betalningsskyldighet

åläggas gäldenären; avser lagsökningen

betalning ur intecknad fast

egendom eller intecknat fartyg eller

luftfartyg eller intecknade reservdelar

till luftfartyg, fastställe rätten

fordringen till betalning ur den

intecknade egendomen.

1 §•

—- nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har

inteckning äger också genom lagsökning

söka betalning ur den egendom

vari inteckningen gäller.

§•

Äro ej sådana skäl för handen att

målet bör hänskjutas till rättegång,

skall betalningsskyldighet åläggas

gäldenären; avser lagsökningen betalning

ur egendom vari inteckning

gäller, skall rätten fastställa fordringen

till betalning ur egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

1 Senaste lydelse av 1 och 13 §§ sel955:237.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

29

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235)

med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg in. m.

Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Auktionsförrättaren skall ----

Sedan den •— ----—--

Vid upprättande av borgenärsförteckningen

skall vad i 107 § andra

och tredje styckena, 108—110 §§,

112 § första stycket samt 118 §

utsökningslagen stadgas beträffande

borgenärsförteckning för fast egendom

äga motsvarande tillämpning;

dock skall vid försäljning under konkurs

utöver de i 107 § tredje stycket

nämnda fordringarna under där

angiven förutsättning jämväl fordran

med förmånsrätt enligt 17 kap.

7 § handelsbalken upptagas i borgenär

sförteckningen.

7

Där luftfartyg eller intecknade

reservdelar ingå i konkursbo och,

efter ty i 71 § konkurslagen sägs,

auktion skall på begäran av borgenärerna

hållas för egendomens försäljning

i den ordning, som i denna

lag är stadgad, vare borgenär, som

i konkursen bevakat fordran, för

vilken egendomen på grund av inteckning

häftar eller med vilken är

förenad luftpanträtt i egendomen eller

varmed följer rätt att såsom säkerhet

kvarhålla egendomen eller

förmånsrätt som i 17 kap. 4 eller

7 § handelsbalken sägs, berättigad

att, där hans rätt till betalning ur

egendomen är ostridig eller styrkt,

= §•

----—--- för försäljningen.

auktionsförrättaren framställt.

Vid upprättande av borgenärsförteckningen

skall vad i 107 § andra

och tredje styckena, 108—110 §§,

112 § första stycket samt 118 §

utsökningslagen stadgas beträffande

borgenärsförteckning för fast egendom

äga motsvarande tillämpning.

Där luftfartyg eller intecknade

reservdelar ingå i konkursbo och,

efter ty i 71 § konkurslagen sägs,

auktion skall på begäran av borgenärerna

hållas för egendomens försäljning

i den ordning, som i denna

lag är stadgad, vare borgenär, som

i konkursen bevakat fordran, för

vilken egendomen på grund av inteckning

häftar eller med vilken är

förenad luftpanträtt i egendomen eller

varmed följer rätt att såsom säkerhet

kvarhålla egendomen eller

förmånsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken

sägs, berättigad att, där

hans rätt till betalning ur egendomen

är ostridig eller styrkt, äska att för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

äska att försäljningen i stället sker

till gäldande av hans fordran; framställe

dock yrkande härom till auktionsförrättaren

senast vid den i 4 §

nämnda förhandlingen. Göres ej sådant

yrkande, må ej försäljning ske

till förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägarna.

(Föreslagen lydelse)

säljningen i stället sker till gäldande

av hans fordran; framställe dock yrkande

härom till auktionsförrättaren

senast vid den i 4 § nämnda

förhandlingen. Göres ej sådant yrkande,

må ej försäljning ske till

förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägarna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Vad som föreskrives i 4 och 7 §§ i deras äldre lydelse gäller alltjämt, när

luftfartyget eller reservdelarna enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna

till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning fortfarande häfta

för beviljad eller sökt förlagsinteckning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

31

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 4, 21, 26, 29 och 71 §§ konkurslagen1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges samt att i nämnda lag skall införas

en ny paragraf, betecknad 145 a §, av följande lydelse.

(Nuvarande lydelse)

4

Har lös egendom, vari förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 6 § första stycket

handelsbalken eller på grund av

förlagsinteckning eller inteckning i

jordbruksinventarier tillkommer borgenär,

blivit utmätt för annans fordran,

eller har egendom, som nyss sagts,

eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 5 § första

stycket handelsbalken, genom skriftlig

avhandling föryttrats med villkor,

att säljaren äger behålla egendomen

i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar,

gäldenären försättas i konkurs, så

framt ej gäldenären visar, att den

övriga egendom, vari borgenären

äger förmånsrätt, är tillräcklig till

gäldande av hans fordran.

(Föreslagen lydelse)

§•

Har lös egendom, vari förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 6 § första stycket

handelsbalken tillkommer borgenär,

blivit utmätt för annans

fordran,

eller har egendom, som nyss sagts,

eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 5 § första

stycket handelsbalken, genom skriftlig

avhandling föryttrats med villkor

att säljaren äger behålla egendomen

i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar,

gäldenären försättas i konkurs, såframt

ej gäldenären visar att den

övriga egendom, vari borgenären

äger förmånsrätt, är tillräcklig till

gäldande av hans fordran.

21 §.

Konkursdomaren skall — — — —----i konkurs.

Avträdes ämbets- eller--—-----närmaste förman.

Utvisar den — —----— — ur bouppteckningen.

Hör till — —--—---säkra urskiljande.

Ingår i--—----— — om konkursen.

Finnes i boet egendom vilken hör

till sådan näringsverksamhet som

kan omfattas av företagsinteckning,

skall anmälan om konkursen ofördröjligen

sändas till den inskrivningsdomare

som har att upptaga

ärenden angående inteckning i verksamheten.

Inskrivningsdomaren har

att på första inskrivningsdag i in
Senaste

lydelse av 4 § se 1932:175 och av 21, 26, 29 och 71 §§ se 1955:236.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skrivningsboken över ärenden om företagsinteckning

göra anteckning om

konkursen.

26 §.

Varder beslut —• --------

Finnes i gäldenärens bo fast egendom

eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg eller

ock luftfartyg, som blivit infört

i luftfartygsregistret, eller lott i eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg, skall vad i 21 § tredje, fjärde

och femte styckena föreskrivits

angående anteckning eller anmälan

om konkursen äga motsvarande tilllämpning

i fråga om den högre rättens

beslut.

Innan i-------— sig,

-— anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom

eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg eller

ock luftfartyg, som blivit infört i

luftfartygsregistret, eller lott i eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg eller egendom, vilken hör till

sådan näringsverksamhet som kan

omfattas av företagsinteckning, skall

vad i 21 § tredje, fjärde, femte och

sjätte styckena föreskrivits angående

anteckning eller anmälan om konkursen

äga motsvarande tillämpning

i fråga om den högre rättens beslut,

betalas.

29

Har gäldenären----------

Har borgenär under ovan angivna

tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst

sådan säkerhet ej betingats,

och är ej fråga om inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som

där avses, vare borgenären pliktig

att på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till

boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling

angående fast egendom

eller luftfartyg för verkställande

av utbyte efter ty därom är stadgat

samt handling, på grund varav

inteckning i fartyg, förlagsinteckning

eller inteckning i jordbruksinventarier

sökts, för inteckningens dödande.

Vad sålunda ----------

§•

• —— konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angiven

tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst

sådan säkerhet ej betingats,

och är ej fråga om inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som

där avses, är borgenären pliktig att

på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till

boet eller också tillhandahålla inteckningshandling

angående fast

egendom eller luftfartyg för verkställande

av utbyte enligt vad som

är föreskrivet därom samt handling,

på grund varav inteckning i fartyg

eller företagsinteckning sökts, för

inteckningens dödande.

• om konkursansökningen.

71

Vill förvaltaren —------

Lös egendom--------

Samtycke, varom i första och andra

styckena förmäles, vare ej av nö
-

§•

— kan ske.

- försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och

andra styckena fordras icke, när för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

33

(Nuvarande lydelse)

den, där förvaltaren vill genom fondkommissionär

till gällande börspris

försälja å fondbörs noterat värdepapper.

Skall helt-----------

Är fråga om försäljning av luftfartyg

eller av intecknade reservdelar

till sådant fartyg och finnes egendomen

inom riket, skall vad i 70 §

första och andra styckena sägs äga

motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren,

ehuru auktion ej ägt rum i

den ordning som för utmätt sådan

egendom är stadgad, med ombudsmannens

samtycke underlåta att föranstalta

om egendomens avyttrande,

skall dock därtill lämnas tillstånd

av de borgenärer, som i konkursen

bevakat fordran, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller med vilken är förenad luftpanträtt

i egendomen eller varmed följer

rätt att såsom säkerhet kvarhålla

egendomen eller förmånsrätt som i

17 kap. 4 eller 7 § handelsbalken

sägs. Gods i luftfartyg skall säljas i

samma ordning som gods i sjögående

fartyg.

Skall gäldenären

(Föreslagen lydelse)

valtaren vill genom fondkommissionär

sälja på fondbörs noterat värdepapper

till gällande börspris. Samtycke

enligt andra stycket fordras ej

heller för försäljning av lös egendom

genom fortsättande av gäldenärens

rörelse.

och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg

eller av intecknade reservdelar

till sådant fartyg och finnes egendomen

inom riket, skall vad i 70 §

första och andra styckena sägs äga

motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren,

ehuru auktion ej ägt rum i

den ordning som för utmätt sådan

egendom är stadgad, med ombudsmannens

samtycke underlåta att föranstalta

om egendomens avyttrande,

skall dock därtill lämnas tillstånd av

de borgenärer, som i konkursen bevakat

fordran, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller med vilken är förenad luftpanträtt

i egendomen eller varmed följer

rätt att såsom säkerhet kvarhålla

egendomen eller förmånsrätt som i

17 kap. 4 § handelsbalken sägs. Gods

i luftfartyg skall säljas i samma ordning

som gods i sjögående fartyg.

från ansvarighet.

145 a §.

Har betalning utfallit på kapitalbeloppet

av fordran, till säkerhet för

vilken företagsinteckning meddelats,

skall rättens ombudsman, sedan tiden

för klander mot framlagt utdelnings

för slag gått till ända eller

väckt klander avgjorts genom beslut

som vunnit laga kraft, göra anmälan

därom till inskrivningsdomaren och

därvid insända utdelningsf årslaget

eller annan handling som visar fördelningen.

Kan det antagas att ytterligare

betalning kommer att tilläggas

inteckningshavaren, skall dock med

anmälan anstå till dess det blivit avgjort,

om sådan betalning skall utgå.

16

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

När innehavare av inteckning som

avses i första stycket lyfter betalning,

skall anteckning härom göras

på inteckningshandlingen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Beträffande konkurs på grund av ansökan, som gjorts före nya lagens

ikraftträdande, skola dock 21, 26, 29 och 71 §§ i deras äldre lydelse gälla

och 145 a § ej tillämpas.

Vad som föreskrives i 4 § i dess äldre lydelse gäller alltjämt, när utmätningen

skett eller köpeavhandlingen upprättats före nya lagens ikraftträdande

eller utmätningen omfattar sådan egendom som enligt punkt 3 b i

övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning

fortfarande häftar för beviljad eller sökt förlagsinteckning. Ingår

sådan egendom i konkursboet, gäller också äldre lydelsen av 71 § femte

stycket.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

35

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni 1934 (nr 239)

om bulvanförliållande i fråga om aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 juni 1934 om bulvanförhållande

i fråga om aktier i vissa bolag skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

Då aktier — ■— -—---- ---

Försäljning av aktierna å offentlig

auktion skall efter överexekutors

bestämmande äga rum i Stockholm

eller annan stad, där särskild av stadens

handels- och sjöfartsnämnd antagen

mäklare finnes. Å auktionen

må bulvanen ej själv inropa aktierna.

Inflytande medel skola uppbäras

av utmätningsmannen i den stad där

försäljningen äger rum. I övrigt skall

i ärendet i tillämpliga delar så anses,

som om aktierna utmätts till

gäldande av fordran hos bulvanen.

Äro aktierna av bulvanen pantsatta,

skall försäljning ske med bibehållande

av panthavarens rätt, där ej

denne nöjes med att för sin betalning

hålla sig till köpeskillingen.

Bulvanen vare pliktig att betala kostnad

som ej kan i enlighet med 198 §

utsökningslagen gäldas ur den försålda

egendomen.

Har överexekutor

(Föreslagen lydelse)

§•

därtill visas.

Försäljning av aktierna å offentlig

auktion skall efter överexekutors

bestämmande äga rum i Stockholm

eller annan stad där särskild av stadens

handels- och sjöfartsnämnd antagen

mäklare finnes. På auktionen

får bulvanen ej själv inropa aktierna.

Inflytande medel skola uppbäras

av utmätningsmannen i den stad där

försäljningen äger rum. I övrigt skall

i ärendet i tillämpliga delar så anses,

som om aktierna utmätts till gäldande

av fordran hos bulvanen. Bestämmelserna

i 93 § 2 och 3 mom. utsökningslagen

äga dock ej tillämpning

i fråga om försäljningen. Äro aktierna

pantsatta av bulvanen, skall försäljning

ske med bibehållande av

panthavarens rätt, när ej denne nöjes

med att för sin betalning hålla

sig till köpeskillingen. Bulvanen är

pliktig att betala kostnad som ej kan

gäldas ur den försålda egendomen

i enlighet med 198 § utsökningslagen.

--till överexekutor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kangl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper

Härigenom förordnas, att 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen den

6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

4

6. Då fondpapper säljas å exekutiv

auktion, anses auktionsförr ättar en

såsom förmedlare.

7

4. För stämpel, som av förmedlaren

åsatts avräkningsnota, äger denne

utbekomma ersättning hos vilken

av kontrahenterna som helst. Stämpel

å avräkningsnota, som, efter försäljning

av fondpapper å exekutiv

auktion, av auktionsförr ättar en upprättas,

skall gäldas på sätt i 198 §

utsökningslagen om kostnad för utmätt

egendoms försäljning stadgas.

(Föreslagen lydelse)

§•

6. Då fondpapper säljas exekutivt,

anses förrättningsmannen såsom förmedlare.

§•

4. För stämpel, som av förmedlaren

åsatts avräkningsnota, äger denne

utbekomma ersättning hos vilken

av kontrahenterna som helst. Stämpel

på avräkningsnota som upprättas

efter exekutiv försäljning av fondpapper

skall gäldas på sätt i 198 § utsökningslagen

föreskrives om kostnad

för utmätt egendoms försäljning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

Senaste lydelse av 7 § 4 mom. se 1927:225.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

37

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 30 september 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i utsökningslagen

m. m. och anför.

Inledning

Lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom och lagen

samma dag (nr 454) om företagsinteckning träder i kraft den 1 januari 1967.

Den förstnämnda lagen ersätter lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående

vad till fast egendom är att hänföra och innefattar bl. a. en ändring av gränsdragningen

mellan fast och lös egendom. Genom lagen om företagsinteckning

upphävs förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning

och lagen den 21 februari 1958 (nr 54) om förlagsinteckning i

vissa oljelager samt, för jordbrukets vidkommande, lagstiftningen om inteckning

i jordbruksinventarier, om panträtt i spannmål och om panträtt i

spånadslin och hampa.

I propositionerna med förslag till lagarna om fast egendom och om företagsinteckning

framhöll jag att lagarna skulle få återverkningar på det

exekutionsrättsliga planet och att jag avsåg att senare lägga fram förslag

till de ändringar i exekutionsrättsligt hänseende som behövdes (prop.

1966: 23 s. 14 och 1966: 24 s. 7). Jag nämnde också att dessa förslag borde

föreläggas riksdagen i sådan tid, att ändringarna kunde träda i kraft samtidigt

med den lagstiftning som propositionerna avsåg.

Till grund för lagen om företagsinteckning låg ett betänkande av förlagsinteckningskommittén

(SOU 1964: 10). Detta betänkande innehåller förslag

till vissa följdändringar i utsökningslagen (UL), konkurslagen (KL) och

lagsökningslagen (LagsL). Lagberedningen, som sedan år 1960 arbetar med

en reformering av UL och därmed sammanhängande lagstiftning, tog seder
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

mera upp hela frågan vilka ändringar inom exekutionsrätten som kunde

anses påkallade med hänsyn till då föreliggande förslag till ny lagstiftning

om fast egendom och om företagsinteckning. Den 30 december 1965 — då

till lagrådet remitterade förslag till sådan lagstiftning förelåg — avgav beredningen

betänkande i ämnet, Utsökningsrätt IV (SOU 1986: 7). Betänkandet

är undertecknat av justitierådet Gösta Walin, ordförande, hovrättsrådet

Ulf Lundvik och hovrättsrådet Gösta Dyrssen.1

Beredningens betänkande innehåller förslag till författningsändringar som

föranleds av de nyssnämnda civilrättsliga reformerna. Ändringsförslagen avser

framför allt UL men även andra författningar såsom inteckningsförordningen

(IF), KL och LagsL. I betänkandet tas även upp vissa exekutionsrättsliga

frågor, som inte nödvändigtvis hör samman med de civilrättsliga

reformerna men som beredningen ändå har ansett sig böra behandla samtidigt.

Bl. a. har beredningens omarbetning av reglerna om fastighetsexekutionen

ansetts böra medföra vissa jämkningar beträffande exekution i lös

egendom. Beredningen har också föreslagit ändringar i UL som syftar till

att hindra att utmätt egendom försäljs till underpris. Åtskilliga av beredningens

förslag förutsätter att kompletterande tillämpningsföreskrifter införs

i kungörelsen den 27 november 1964 (nr 846) med vissa bestämmelser

om handläggningen hos utmätningsman (handläggningskungörelsen).

Efter remiss har yttranden över beredningens betänkande avgetts av JK,

hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, riksrevisionsverket,

kommerskollegium, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, överexekutorerna för

Göteborgs, Malmö och Norrköpings kronofogdedistrikt, Föreningen Sveriges

kronofogdar, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan

(de båda sistnämnda med gemensamt yttrande), Svensk industriförening,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges industriförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund,

Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges lantbruksförbund. Sveriges allmänna

hypoteksbank och Sveriges jordbrukskasseförbund har inskränkt sig

till att helt instämma i vad Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshypoteksinstitution har anfört i sitt yttrande.

1 Lagberedningen har samrått med följande experter hos beredningen, nämligen t. f. kronodirelctören

J. O. Beck-Friis, bankdirektören E. V. Burling, byråchefen E. B. A. Ehnbom, kronofogden

N. O. Frykholm, hypoteksdirelctören B. O. G. Gunnhagen, advokaten S. Lindskog, professorn

L. T. Welamson, kronofogden S. J. M. Wieselgren, direktören S. K. Åvall och advokaten

A. R. Öhman.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

39

Kommerskollegium har överlämnat yttranden av handelskamrarna i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle, Örebro, Borås, Jönköping,

Sundsvall och Karlstad. Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats

yttrande av direktören för Stockholms stads auktionsverk. Vidare har exekutionsväsendets

organisationsnämnd och vissa länsstyrelser bifogat yttranden

från åtskilliga kronofogdemyndigheter.

Jag anhåller nu att få ta upp lagförslagen i Utsökningsrätt IV till behandling.

I betänkandet Utsökningsrätt III (SOU 1964:57), som lagberedningen

(samma ledamöter som förut har nämnts) avgav den 20 november 1964,

lade beredningen fram förslag angående exekution i lön, beneficium m. m.

Detta betänkande har remissbehandlats och är nu föremål för övervägande

inom justitiedepartementet. Vissa av förslagen i betänkandet kan dock lämpligen

prövas redan i förevarande sammanhang. Detta gäller närmast vissa

bestämmelser i 62—64 och 66 §§ UL angående utmätningsordningen m. m.

Under remissbehandlingen av Utsökningsrätt III väcktes förslag om en uppmjukning

av kravet i 7 § UL på vittne vid exekutiv förrättning. Också det

förslaget kan prövas redan i detta sammanhang. Jag anhåller därför att nu

få behandla även dessa förslag.

Lagarna om vad som är fast egendom och om företagsinteckning

Lagen om vad som är fast egendom medför inte några

större avvikelser från gällande rätt när det gäller fastigheter i allmänhet.

Till fast egendom räknas sålunda enligt lagens 1—3 §§ dels själva jorden

med vad som stadigvarande finns i eller på denna såsom byggnader, ledningar,

träd och växter (allmänna fastighetstillbehör), dels vad som för

stadigvarande hruk finns i byggnaderna, exempelvis värme- och sanitetsanläggningar

(byggnadstillbehör).

Beträffande fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet

innebär lagen däremot en väsentlig vidgning av kretsen av s. k.

industritillbehör. Enligt gällande lag anses industriell utrustning vara fast

egendom bara om den på ett mera permanent sätt är förenad med fabriksbyggnad

e. d. Som tillbehör till fabrik eller annan för industriell verksamhet

inrättad byggnad räknas sålunda f. n. varje motor, maskin, kärl eller därmed

jämförligt redskap, som för sin användning kräver och också vilar på

fast, från grunden berett underlag. Enligt 4 § i den nya lagen hör till s. k.

industrifastighet —- förutom allmänna tillbehör och byggnadstillbehör —.

maskin och annan utrustning som har tillförts fastigheten för att användas

i verksamheten huvudsakligen på denna. Undantag har gjorts bara i fråga

om viss lätt flyttbar utrustning, nämligen fordon, kontorsutrustning och

handverktyg.

Även om ett föremål i och för sig faller under de nu återgivna reglerna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

om vad som är tillbehör, kan det vara undantaget från tillbehörskretsen

på den grunden att det tillhör annan än fastighetsägaren. I 5 § första stycket

sägs att föremål, som nyttjanderättshavare eller eljest annan än fastighetsägaren

har tillfört fastighet, inte hör till denna, om inte föremålet och fastigheten

har kommit i samme ägares hand. Om t. ex. en hyresgäst anskaffar

ett kylskåp e. 1. till sin våning, blir detta alltså inte därigenom fastighetstillbehör.

Motsättningsvis följer av bestämmelsen att varje föremål, som

fastighetsägaren själv införlivar med fastigheten så att det framstår som

fastighets- eller byggnadstillbehör, blir fast egendom utan hinder av uppställda

äganderättsförbehåll eller ingångna hyresavtal. Sådant förbehåll

eller avtal mister sin verkan mot tredje man, om egendomen införlivas med

fastigheten på sådant sätt att de framstår som tillbehör till den. I 6 § föreskrivs

vidare beträffande andra föremål än industriinventarier, att äganderättsförbehåll

förlorar sin verkan också mot fastighetsägaren i och med att

det avyttrade föremålet har tillförts en fastighet på sådant sätt att det har

fått tillbehörskaraktär.

Från de nu angivna reglerna beträffande föremål som fastighetsägaren

själv tillför sin fastighet gör lagen ett viktigt undantag. I 5 § första stycket

föreskrivs nämligen att föremål, som enligt 4 § kan höra till s. 1c. industrifastighet

och har tillförts fastigheten av fastighetsägaren utan att han ägde

det, inte utgör tillbehör. Om alltså en ägare av en industrifastighet köper

maskiner e. d. på avbetalning under äganderättsförbehåll eller hyr utrustning

till sin industri, blir vad som därigenom tillförs fastigheten inte tillbehör

till denna, förrän fastighetsägaren eventuellt har förvärvat full äganderätt

därtill.

I 8 § föreskrivs slutligen att överlåtelse av föremål som hör till fastighet

inte gäller mot tredje man, förrän föremålet skiljs från fastigheten på sådant

sätt att det inte längre kan anses tillhöra denna.

Enligt 1 § lagen om företagsinteckning kan, efter medgivande

av näringsidkare, inteckning till säkerhet för fordran meddelas i hans

näringsverksamhet. En sådan inteckning, företagsinteckning, gäller enligt

4 § i näringsidkarens lösa egendom i den mån denna hör till den intecknade

verksamheten och kan hänföras till något av de egendomsslag som anges

i paragrafen. Uppräkningen däri omfattar inventarier, varor och andra

lösören. Undantag görs för fartyg som kan inteclcnas särskilt, luftfartyg

och sådana reservdelar till luftfartyg som kan omfattas av inteckning i

luftfartyg. Vidare nämns som föremål för företagsinteckning bl. a. byggnad

och anläggning, som inte hör till tomträtt eller vattenfallsrätt, utmätningsbara

nyttjanderätter samt vissa immaterialrättigheter som t. ex. patent. Slutligen

innefattas också vissa fordringar såsom fordran på vederlag för överlåtelse

eller upplåtelse av inteclcningsbar egendom, som tidigare har nämnts,

samt fordran på vederlag för arbete. Enligt 10 § har en företagsinteckning

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

41

viss verkan vid överlåtelse av verksamhet, som omfattas av inteckningen.

Ingår i överlåtelsen egendom i vilken inteckningen gäller, svarar egendomen

i förvärvarens hand fortfarande för inteckningen. För att bevara sin rätt

måste inteckningshavaren emellertid väcka talan mot förvärvaren om betalning

ur egendomen inom ett år efter det verksamheten frånträddes och anmäla

detta till inskrivningsdomaren. I 12 § föreskrivs att egendom som

har avyttrats genom avhandling som avses i 1845 års lösöreköpsförordning,

utan hinder härav skall omfattas av företagsinteckning, som har sökts senast

30 dagar efter det att avhandlingen företeddes för rätten. Borgenär

som har företagsinteckning har enligt 13 § vid utmätning och i konkurs

rätt att erhålla betalning ur egendom som omfattas av inteckningen med

förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § andra stycket handelsbalken (HB). Rätt till

betalning ur den intecknade egendomen föreligger, även om den personliga

fordringen mot näringsidkaren har preskriberats eller prekluderats. Om vid

utmätning eller konkurs betalning utfaller på kapitalbeloppet av intecknad

fordran, är inteckningen enligt 14 § utan verkan till motsvarande belopp.

Lagen om företagsinteckning innebär sålunda, att det nuvarande förlagsinteckningsinstitutet

har blivit väsentligt utbyggt. Kretsen av inteckningsberättigade

subjekt har vidgats till att omfatta det stora flertalet näringsidkare,

däribland jordbrukare. Inteckningens objekt blir mycket omfattande.

Av den egendom som hör till intecknad näringsverksamhet är det —

förutom fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt samt inteckningsbart fartyg

och luftfartyg jämte reservdelar — i stort sett endast kontanter, banktillgodohavanden,

lånefordringar och värdepapper som faller utanför. Inteckningshavarens

ställning har man sökt förbättra genom att låta en inteckning

medföra förmånsrätt inte bara —- som när det gäller förlagsinteckning

— i näringsidkarens konkurs utan också vid utmätning.

Huvuddragen av beredningens förslag

Som jag har nämnt inledningsvis lade beredningen fram betänkandet Utsökningsrätt

IV efter det förslagen till lagar om vad som är fast egendom

och om företagsinteckning (se prop. 1966:23 s. 142 och 1966:24 s. 110)

remitterats till lagrådet. Under den fortsatta behandlingen frångicks inte

dessa förslag i något avseende som är av betydelse för behandlingen av beredningens

betänkande.

Vad först angår lagen om vad som är fast egendom konstaterar

beredningen att det är förutsett att vissa svårigheter på det exekutionsrättsliga

planet kan uppstå genom att kretsen av tillbehör till industrifastigheter

vidgas. Bl. a. uppkommer frågor, hur det skall gå till vid utmätning

av sådana fastigheter och hur försäljningsförfarandet bäst skall ordnas.

Svårigheterna anser beredningen delvis bero på att ett exekutivt förfarande,

som — liksom vårt nuvarande — är uppbyggt med tanke antingen

2f Biliang till riksdagens protokoll 1967.1 samt Nr 16

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

på lös eller på fast egendom, inte passar så väl när det gäller exekution i

egendom av karaktären industritillbehör, som rättsligt sett blir att betrakta

som fast egendom och därför kan häfta för fastighetsinteckningar men som

till sin reella natur är lös i betydelsen flyttbar.

Beredningen anser sig inte kunna förorda en metod med särskild utmätning

av fastighetstillbehör. I stället föreslås bestämmelser i UL som möjliggör

separat försäljning av utmätt fastighets tillbehör (100 a § i förslaget).

Är det sannolikt att fastighetstillbehör med fördel kan säljas för sig, skall

överexekutor ta initiativ till överläggningar mellan berörda parter om separatförsäljning.

överexekutor skall därefter kunna förordna om sådan försäljning,

när vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. Som huvudregel

skall emellertid fortfarande gälla, att tillbehören följer med fastigheten när

denna säljs exekutivt. Reglerna om separatförsäljning får därför karaktär

av undantagsregler. Beredningens förslag innebär att separat försäljning av

tillbehör skall kunna komma i fråga beträffande alla slags fastighetstillbehör

och alltså inte endast när det gäller industritillbehör.

Vad som inflyter genom separatförsäljning av fastighetstillbehör bör enligt

beredningen i första hand tilläggas innehavare av fordran med bästa

rätt i fastigheten. Beredningen vill emellertid bereda inteckningshavare möjlighet

att med bibehållen rätt i fastigheten avstå från betalning och föreslår

föreskrifter i överensstämmelse härmed (100 b § 1 mom.).

Beredningen finner det önskvärt att grunderna för fastighetsägares befogenheter

beträffande utmätt fast egendom om möjligt klarläggs genom

uttrycklig lagbestämmelse, eftersom en vidgning av industritillbehörskretsen

enligt beredningens bedömande medför ökade risker för att fastighetsägaren

vidtar åtgärder till förfång för borgenärerna. Enligt beredningens

förslag får fastighetsägare inte minska den utmätta egendomens värde genom

att avyttra tillbehör till fastigheten eller, annat än för husbehov, avverka

skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja fastighetens

naturtillgångar eller förändra denna. I övrigt får han tillgodogöra

sig fastighetens normala avkastning i den mån den inte skall uppbäras

av utmätningsman eller särskild syssloman. Undantag från bestämmelsen

skall kunna medges av överexekutor. Bestämmelserna kompletteras med

föreskrift att utmätningsman under vissa förutsättningar skall ta vård om

tillbehör till utmätt fastighet (80 a §).

För att motverka att det vid exekutiv försäljning av fastighet lämnas

öppet vilka tillbehör som åtföljer fastigheten föreslår beredningen nya regler

för utredning om fastighets tillbehör och tvist därom. Den nuvarande

regeln i 79 § UL om beskrivning av utmätt fastighet kompletteras sålunda

med föreskrift för utmätningsmannen att i den mån det anses behövligt särskilt

ange vilka tillbehör som åtföljer fastigheten. Efter mönster av bestämmelserna

i 69 § UL rörande tvist om äganderätten vid utmätning av lös

egendom föreslår beredningen vidare nya regler om det formella förfaran
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

43

det, när tredje man påstår sig vara ägare till föremål som framstår som tillbehör

till fastighet (100 c § i förslaget). I 132 § 2 mom. UL upptar beredningens

förslag som huvudregel, att en exekutiv fastighetsförsäljning omfattar

sådana tillbehör som enligt lag åtföljer fastigheten. Därjämte föreslås,

att sådant gods som vid försäljningen särskilt har angetts som tillbehör,

skall anses inbegripet i försäljningen, även om föremålet rätteligen inte

är tillbehör.

Beredningens förslag beträffande separat försäljning av fastighetstillbehör

innebär, att sådan försäljning skall ske enligt bestämmelserna för försäljning

av utmätt lösöre. Beredningen anser det motiverat att göra även

vissa ändringar i vad som nu gäller beträffande sådan försäljning. Enligt

beredningens mening är nämligen vissa av ULs regler därom för stela. Detta

gäller föreskrifterna att exekutiv försäljning av lös egendom måste ske

på offentlig auktion och att betalning för sådan egendom skall erläggas

kontant. Beredningen föreslår därför bestämmelser om försäljning under

hand av utmätt lös egendom. Som förutsättning för underhandsförsäljning

skall enligt beredningen gälla, att utmätningsmannen — eller i fråga om

fastighetstillbehör överexekutor — finner sannolikt att avsevärt bättre vederlag

kan uppnås därmed. Berörda parter, främst gäldenär och exekutionssökande,

skall få tillfälle att yttra sig över försäljningssättet (96 a § i förslaget).

Dessutom vill beredningen ändra 96 § så att det skapas större möjligheter

till försäljning på kredit. Om synnerliga skäl föreligger, skall utmätningsman

kunna lämna anstånd med betalning utan att ådra sig personligt

betalningsansvar. Kreditbestämmelserna skall kunna tillämpas vid

försäljning av lös egendom och fastighetstillbehör både när försäljningen

sker på auktion och när den sker under hand.

I syfte att hindra att utmätt lös eller fast egendom säljs till underpris förordar

beredningen bestämmelser, som tillåter auktionsförrättare att vägra

godta inrop, om det anses sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås

(93 § och 126 § 2 inom.). Beredningen framhåller, att det f. n. torde

vara regel att det högsta bud som avges på en auktion av lös egendom godtas

även om det är ett vrakpris. Beredningen anser en reform vara påkallad

i detta avseende.

Vid sin behandling av sådana exekutionsrättsliga frågor som har nödvändigt

samband med lagen om företagsinteckning finner beredningen

att man främst bör uppmärksamma att den nya ordningen innebär

att innehavare av sådan inteckning får rätt till betalning också när förlagsintecknad

egendom utmäts för annan borgenärs fordran. Beredningen föreslår

i detta avseende, att inteckningshavare skall få betalning ur köpeskilling

för intecknad egendom, som har utmätts för annans gäld, bara om han

framställer yrkande därom inom viss tid. Även om sådant yrkande har framställts,

skall utmätningssökanden emellertid ha företräde för sin fordran,

om återstoden av den egendom som gäldenären genom inteckningen eller

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

eljest har ställt som säkerhet, kan antas förslå för att täcka inteckningshavarens

och efterföljande inteckningshavares fordringar (139 § 1 inom. i

förslaget).

Lagstiftningen om företagsinteckning bör vidare enligt beredningens förslag

medföra vissa ändringar i KL och LagsL. I övrigt föreslår beredningen

ändringar i IF, lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser

om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., lagen den 30 maj 1916

(nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag, lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande

i fråga om fast egendom, lagen den 7 juni 1934 (nr 239) om

bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag samt förordningen den

6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och

byte av fondpapper.

Beträffande samtliga de nu berörda förslagen framhåller beredningen att

de avser partiella reformer och att, inte minst inom fastighetsexekutionen,

fortsatta överväganden från beredningens sida är påkallade.

Remissyttrandena (allmänna uttalanden)

Beredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande.

Bland de remissinstanser som till alla delar har tillstyrkt beredningens

förslag eller lämnat dem helt utan erinringar är kommerskollegium,

länsstyrelsen i Jönköpings län, Svenska bankföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund

samt Sveriges köpmannaförbund.

En av de allmänna synpunkter som återkommer i flera remisssvar

är att beredningens förslag måste anses vara en naturlig följd av den

nya lagstiftningen om vad som är fast egendom och om företagsinteckning.

Uttalanden av sådan innebörd görs t. ex. av länsstyrelsen i Värmlands län

och av Sveriges advokatsamfund. Exekutionsväsendets organisationsnämnd

understryker, att det måste ha förelegat svårigheter att finna rationella regler

för exekutionen både till följd av den vidgning av fastighetstillbehörskretsen

som har gjorts i lagen om vad som är fast egendom och på grund av

den utformning förslaget till lag om företagsinteckning har fått. Svårigheterna

framgår av de delvis komplicerade regler som beredningens förslag innehåller.

Vill man bibehålla en effektiv exekution, måste man dock enligt

nämndens mening acceptera förslagen. Även om anmärkningar i detaljfrågor

kan riktas mot dem, måste de under förhandenvarande omständigheter anses

mycket förtjänstfulla. Hovrätten för Västra Sverige tillstyrker att en

lagstiftning genomförs i enlighet med huvudlinjerna i beredningens förslag.

En sådan reform måste visserligen i inte ringa mån komma att komplicera

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

utmätningsförfarandet och de exekutiva myndigheternas åligganden. Samtidigt

synes emellertid ändringarna väl ägnade att tillgodose kreditlivets intressen.

De medför på samma gång starkare garantier för att utmätningsgäldenärens

intressen i rimlig mån tas till vara vid en exekution. Hovrätten

anser att den tveksamhet som i några hänseenden kan göra sig gällande

inför reformen hänger samman mera med den tidigare lagstiftning till

vilken de ändrade utsökningsbestämmelserna utgör en följd än med beredningens

förslag. Liknande synpunkter anför bl. a. länsstyrelserna i Stockholms

och Västmanlands län.

Åtskilliga remissinstanser uttrycker sin tillfredsställelse över att beredningen

har föreslagit regler som motverkar att utmätt egendom försäljs till

underpri s. Exekutionsväsendets organisationsnämnd betonar, att de föreslagna

bestämmelserna uppfyller ett sedan länge framställt önskemål.

Liknande uttalanden gör flera kronofogdar. Bankinspektionen framhåller

att nuvarande regler om exekution i fast och lös egendom allmänt har

ansetts stela och osmidiga. De har därigenom ibland lett till otillfredsställande

resultat. Önskemål om reformer har förts fram i olika sammanhang

och det har framstått som nödvändigt att ändra lagstiftningen för att åstadkomma

en bättre ordning. Vad beredningen föreslår om uppskov för att

hindra försäljning till underpris är ett steg i sådan riktning. Möjligheterna

till separat försäljning av fastighetstillbehör och till anstånd med betalning

är enligt inspektionen också ägnade att göra exekutionsförfarandet smidigare

och mer ändamålsenligt.

Riksrevisionsverket påpekar att lagstiftningen om fast egendom och om

företagsinteckning syftar till att bereda näringslivet ökade kreditmöjligheter.

För att ytterligare underlätta detta är det enligt verkets åsikt av största

vikt, att de exekutiva åtgärderna är utformade så, att exekutionen ger gynnsammast

möjliga resultat. De föreslagna ändringarna i utsökningslagstiftningen

synes vara ägnade att tillgodose detta syfte. Bland dem som har

betonat att beredningens förslag är ägnade att medföra bättre resultat vid

exekutiva försäljningar är också överståthållarämbetet, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges industriförbund, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan, Föreningen mellan ombudsmännen

hos Sveriges landshypoteksinstitution och flera handelslcamrar.

I några yttranden görs uttalanden om den lagskrivningsteknik som beredningen

har använt. Överståthållarämbetet anser att man inte kan bortse

från att de nuvarande mer strikta reglerna ersätts med bestämmelser som

ger utrymme för mer eller mindre osäkra bedömanden och som alltså kan

ge anledning till viss tvekan. Enligt ämbetets mening bör det övervägas att

i vissa avseenden ge bestämmelserna en mera strikt utformning. Liknande

synpunkter anförs av vissa kronofogdar i Stockholms distrikt. Föreningen

Sveriges kronofogdar anser att de föreslagna bestämmelserna medför

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

att ett stort antal mål, som f. n. kan handläggas summariskt, kommer att

kräva ingående utredning och prövning av domstolsmässig karaktär.

Synpunkten att beredningens förslag kommer att medföra ökad belastning

på exekutionsväsendet betonas av åtskilliga remissorgan.

När det gäller kronofogdemyndigheterna framhåller man, att större

krav kommer att ställas på dem genom att de får ökad arbetsbelastning och

genom att de ställs inför problem som de hittills inte har haft att befatta

sig med. Allmänna uttalanden i sådan riktning görs av bl. a. riksrevisionsverket

och av länsstyrelserna i Kopparbergs, Jönköpings samt Göteborgs

och Bohus län. Länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län

anser, att ett genomförande av förslagen kommer att medföra behov av personalförstärkningar

både inom överexekutorsorganisationen och kronofogdeorganisationen.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller, att förslagen

kommer att ställa mycket stora krav på utmätningsmännens kunnighet

och omdöme. Som exempel anger nämnden bestämmelserna om beskrivning

av fast egendom, avvisande av bud Arid auktion, underhandsförsäljning

och fördelning av köpeskilling för företagsintecknad egendom. Avgöranden

i dessa hänseenden torde ofta vara så svåra att kronofogden inte

kan delegera uppgifterna på lägre exekutiv tjänsteman. Enligt nämndens

mening är en ökning av den kvalificerade exekutiva personalen ofrånkomlig,

om förslagen genomförs. Hur stor personalökning som fordras anser

nämnden bli beroende av bl. a. vilken omfattning företagsinteckningsinstitutet

kommer att få. Nämnden finner för sin del att mycket talar för att

företagsinteckningen blir mycket vanlig och menar därför att man ofta

kommer att få företa utmätning av företagsintecknad egendom eller i varje

fall utredning om sådan egendom bör utmätas. Personalökningen torde

under alla omständigheter bli betydande. Liknande synpunkter anförs av

Föreningen Sveriges kronofogdar och av flera kronofogdar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar att beredningen har knutit

förhoppningar till den nya kronofogdeorganisationen med dess kvalifikationskrav

på chefstjänstemännen. Länsstyrelsen påpekar att det kommer

att ta många år ännu innan kronofogdarna i gemen har juridisk utbildning.

Mot bakgrunden av beredningens nu framlagda och tidigare förslag till

ändringar på utsökningsrättens område finner kronofogdemyndigheten i

Kristianstads distrikt det berättigat att ställa frågan om kronofogdeorganisationens

kvalitet höjs i samma takt som reformarbetet fortsätter. T. f. kronodirektören

i Stockholm framhåller emellertid å sin sida, att den kompetens

som utmätningsman enligt nu gällande bestämmelser skall ha är

tillräcklig för de föreslagna nya uppgifterna.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd har i sitt yttrande sökt beräkna

den kostnadsökning för statsverket som följer om man genomför de reformer

som beredningen har föreslagit i Utsökningsrätt IV och i det tidigare

avgivna betänkandet Utsökningsrätt III. Nämnden finner, att kostnads
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

ökningen inte torde överstiga fem procent av nuvarande personalkostnader.

Nämnden framhåller emellertid att kostnaderna med hänsyn till de många

osäkerhetsfaktorerna kan bli något större.

I ett kompletterande yttrande har nämnden beräknat att ett genomförande

av förslagen i Utsökningsrätt IV kommer att för budgetåret 1967/68 föranleda

en ökning av personalkostnaden med omkring 650 000 kr. eller en

procent av nuvarande personalkostnader. Nämnden kommer att hos Kungl.

Maj :t hemställa om extra anslag för personal med detta belopp. Förslagen

antas inte medföra behov av personalförstärkning under första halvåret

1967.

Några remissinstanser, bl. a. överståthållarämbetet och länsstyrelsen i

Stockholms län, anser att de av beredningen föreslagna reglerna om försäljning

av utmätt egendom bör medföra en översyn av bestämmelserna

i 88 c § UL om tidsfrister för de exekutiva myndigheternas åtgärder i olika

avseenden. Man finner att en tillämpning av försäljningsreglerna kommer

att medföra ökad t i d s u t d r ä 1c t vid handläggning av utmätningsmål.

Framför allt framhålls i det sammanhanget bestämmelserna om separatförsäljning

av fastighetstillbehör och om underhandsförsäljning av lös egendom.

Exekution i fast egendom

Separat försäljning av fastighetstillbehör

Gällande rätt

Enligt 78 § UL får växande gröda, växande skog eller annat som hör till

fast egendom inte tas i mät annat än genom utmätning av egendomen eller

av nyttjanderätt till jorden. Exekutiv försäljning av fast egendom måste

enligt gällande ordning omfatta fastigheten med alla dess tillbehör.

Beredningen

Beredningen framhåller att vissa svårigheter på det exekutionsrättsliga

planet följer av att de s. 1c. industrifastigheternas tillbehörskrets vidgas. En

möjlig lösning är att tillåta separat utmätning av fastighetstillbehör utan

att den i egentlig mening fasta egendomen berörs. Beredningen menar emellertid

att det inte finns anledning att införa regler om separat utmätning

beträffande föremål som enligt gällande lag räknas som tillbehör. Om man

i stället gör det möjligt med separat utmätning endast av industritillbehör,

avstår man från fördelen att ha ensartade regler för alla typer av tillbehör.

Beredningen erinrar också om att det förhållandevis vidsträckta industritillbehörsbegreppet

bygger på antagandet, att det är en betydande fördel

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

att inom fastighetspanträttens ram hålla samman vad som framstår som en

organisk enhet, nämligen de anläggningstillgångar som samverkar till produktionsresultatet.

Det kan inte komma i fråga att i utmätningssituationen

utan vidare slå sönder denna organiska enhet och därigenom riskera att

kränka fastighetskreditgivares rätt. Att kräva att vederbörande rättsägare

samtycker till separat utmätning av tillbehör skulle göra förfarandet alltför

komplicerat. En metod med separat utmätning skulle också i övrigt

vålla stora vanskligheter.

Att tanken på separat utmätning av industritillbehör avvisas medför enligt

beredningen inte att en fastighet med alla tillbehör nödvändigtvis måste

behandlas som en odelbar enhet också efter själva utmätningen. När en

rörelse har lagts ned eller minskat i omfattning, kan det vara olämpligt att

sälja all egendom i klump. Bättre resultat kan väntas om man får särskilda

köpare till maskiner o. d., som inte längre behövs på fastigheten. Även i

övrigt måste vidgningen av tillbehörskretsen föra med sig ett ökat behov att

kunna exekutivt försälja en del tillbehör för sig. Beredningen föreslår därför

att i UL införs bestämmelser om att fastighet och tillbehör skall kunna

säljas var för sig när det är påkallat. Bestämmelserna synes närmast motiverade

med tanke på industritillbehör men kan vara av värde också när det

gäller tillbehör av annat slag. Tillämpningsområdet inskränks därför inte

till industritillbehör. Beredningen framhåller, att flertalet exekutiva försäljningar

bör ske på samma sätt som nu och att reglerna om separatförsäljning

därför bör få karaktären av undantagsregler. Bestämmelserna om separatförsäljning

blir tillämpliga också på tillbehör till tomträtt och vattenfallsrätt

(jfr 4 kap. 9 och 27 §§ samt 5 kap. 2 § nyttjanderättslagen).

Som realisationsmetod vid separat tillbehör sförsäljning diskuterar beredningen

först en ordning som innebär att man först infordrar anbud på dels

fastigheten, dels viktigare inventarier och därefter bjuder ut den sammanhållna

fasta egendomen till försäljning på auktion. Efter auktionen avgörs

om underhandsanbuden eller det högsta auktionsbudet skall antas. Mot en

sådan ordning invänder dock beredningen att man inte kan vänta sig att

goda underhandsbud avges, eftersom eventuella anbudsgivare måste avvakta

resultatet av en auktion, som kan komma att hållas först efter flera

månader. En annan väg är att man söker sälja tillbehören för sig så gynnsamt

som möjligt utan kontroll av om försäljning i klump skulle ge bättre

resultat. En sådan lösning förutsätter emellertid vissa garantier för att beslut

om särförsäljning av tillbehör inte träffas utan att de som berörs av

försäljningen får tillfälle att göra sina synpunkter gällande.

Beredningen förordar följande förfarande. Innan kungörelse om fastighetshetsauktion

utfärdas, undersöker överexekutor om det finns tillbehör

som lämpligen bör säljas för sig. Överexekutor skall vara skyldig att självmant

överväga försäljningsformen, men önskemål skall också kunna fram
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

ställas av gäldenären eller annan som är intresserad av att bästa möjliga

vederlag uppnås. Finner överexekutor sannolikt att tillbehör med fördel

kan säljas för sig, skall han bereda dem som berörs av försäljningen tillfälle

att diskutera frågan på ett sammanträde. Något sammanträde behövs

dock inte om det på grund av ULs bestämmelser är osäkert om utmätt fast

egendom över huvud taget kommer att säljas. I sådant fall kan det nämligen

inte komma i fråga att i förväg sälja bort tillbehör. Som exempel på en

sådan situation nämns att någon av flera gemensamt intecknade fastigheter

skall säljas och inteckningshavaren enligt 35 § första stycket IF har begärt

att få övriga intecknade fastigheter indragna. Om i ett sådant fall den

fastighet exekutionen ursprungligen har avsett inte kan säljas, skall enligt

122 § UL frågan om de indragna fastigheternas försäljning förfalla. Beredningen

påpekar också att enligt 121 § 3 och 4 mom. UL en subsidiärt ansvarig

fastighet som har indragits i försäljning av stamfastighet inte får

säljas, om det inte uppstår brist i stamfastigheten.

Om de rättsägare som är närvarande vid sammanträdet blir eniga om att

tillbehör skall säljas för sig, bör överexekutor förordna i enlighet därmed.

Även om enighet råder om separatförsäljning, anser beredningen emellertid

att det i undantagsfall kan vara anledning för överexekutor att underlåta

sådan försäljning. Som exempel anförs att bara någon eller några av

de kallade rättsägarna har infunnit sig och det verkar ovisst om något står

att vinna genom en separatförsäljning. Blir rättsägarna vid sammanträdet

inte eniga om att tillbehör skall säljas för sig, bör sådan försäljning inte

ske annat än i rena undantagsfall, t. ex. vid obstruktion från någon rättsägares

sida. I enlighet med dessa överväganden föreslår beredningen bestämmelser

(100 a § 2 mom. UL) av innebörd att överexekutor, om rättsägarna

blir eniga därom, skall förordna om separatförsäljning, såvida inte särskilda

skäl mot detta föreligger. Även om enighet inte har uppnåtts, skall särskild

försäljning av tillbehör kunna äga rum, om överexekutor finner synnerliga

skäl föreligga. Undantagsregeln vid oenighet bland rättsägarna bör enligt

beredningen uppenbarligen användas med försiktighet. Överexekutor bör

inte förordna om separatförsäljning av tillbehör, om det föreligger betydande

risk för att själva fastigheten förblir osåld (på grund av bestämmelserna

om lägsta budet eller de föreslagna reglerna om rätt för auktionsförrättare

att vägra godta inrop på auktion) och det skulle innebära kännbara olägenheter

för gäldenären att därefter besitta fastigheten.

Vid separatförsäljning av tillbehör skall enligt beredningens förslag

(100 a § 3 mom. UL) reglerna om försäljning av utmätt lösöre tillämpas.

Medan det i UL förutsätts, att utmätt lös egendom säljs av utmätningsmannen,

dvs. kronofogdemyndigheten, bör dock enligt beredningen separatförsäljning

av fastighetstillbehör omhänderhas av överexekutor. Beredningen

framhåller emellertid också att, eftersom kronofogden i distriktet är van

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

vid denna typ av förrättningar, det kan visa sig ändamålsenligt att han enligt

1 § 3 mom. UL får i uppdrag att som överexekutor svara för försäljningen.

Har beslut meddelats om separatförsäljning av tillbehör, måste man enligt

beredningen låta anstå med försäljningen av själva fastigheten tills

det har visat sig om separatförsäljning verkligen kommer till stånd. Beredningen

föreslår därför i ett nytt 3 mom. i 101 § UL, att kungörelse om fastighetsauktion

inte får utfärdas förrän verkställd separatförsäljning har

vunnit laga kraft eller frågan därom har förfallit.

Vidare tar beredningen upp frågan hur de medel som inflyter genom

separatförsäljning skall disponeras. Beredningen framhåller därvid att separatförsäljning

alltid innebär en minskning av den fasta egendomens

substans och därmed en försämring av den rätt till betalning ur fastigheten

som kan tillkomma panthavare och andra. Man föreslår därför,

att köpeskillingen för tillbehören skall tillkomma den som har fordran

med bästa förmånsrätt i fastigheten (100 b § UL). Beredningen konstaterar

fortsättningsvis att en sådan dispositionsregel innebär ett avsteg

från en grundläggande princip för fastighetsexekutionen, nämligen att

kapitalbeloppet av intecknad gäld som faller inom lägsta budet skall

kvarstå i fastigheten, oberört av den exekutiva försäljningen (den s. k.

övertagandeprincipen). Sådant avsteg är motiverat när en försäljning av

tillbehör leder till verklig minskning av inteckningshavares säkerhet, ty

då måste denne enligt beredningen ha möjlighet att få kontant betalning.

Det kan dock innebära eu olägenhet för inteckningshavaren att behöva

ta emot betalning. För hypoteksinstitutioner och andra kreditinrättningar,

där inteckningslånen är underkastade bestämda amorteringsplaner,

är det t. ex. inte önskvärt att dessa planer rubbas genom förtida betalning.

Beredningen anser därför att det lämpligen bör ankomma på inteckningshavaren

att själv bedöma, om han önskar ta emot betalning. Inteckningshavarna

bör alltefter sin tur i förmånsrättsordningen få möjlighet att ta

emot eller avstå från betalning. Bara om betalning tas emot, skall inteckningen

bli utan verkan till motsvarande belopp. Beredningen betonar att

möjligheten att avstå från betalning syftar till att eliminera de olägenheter

som ett avsteg från övertagandeprincipen kan innebära. Det finns

därför inte någon anledning att tillerkänna en sådan rätt åt annan än den

som har fordran på grund av inteckning. I enlighet härmed föreslår beredningen,

att i det 100 b § 1 mom. UL föreskrivs att den som har fordran

på grund av inteckning får avstå från betalning ur köpeskilling för separat

sålda tillbehör utan att det minskar hans rätt i fastigheten.

Beredningen anser att det vid bestämmandet av lägsta budet skall göras

avdrag för vad som med anledning av tillbehörsförsäl]ning skall användas

till betalning av fordran med förmånsrätt framför exekutionsfordringen

och kostnaderna för förfarandet. Bestämmelser härom föreslås i 106 § 2

mom. och 113 § 2 mom. UL.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 51

Beredningen uppmärksammar vidare det fallet att genom försäljning av

fastighetstillbehör inflyter medel som förslår till förnöjande av borgenär,

som har fått utmätning till stånd, och dem som har bättre rätt och inte har

avstått från betalning. Beredningen framhåller, att det ligger i sakens natur

att man vid exekutiva försäljningar inte bör avyttra mer egendom än

som behövs för att tillgodose exekutionsändamålet, och erinrar om att

ett uttryck för denna princip när det gäller lös egendom finns i 93 § UL.

I sådana fall bör enligt beredningen förfarandet avbrytas, om inte den

fasta egendomen är avträdd till konkurs. Bestämmelse härom föreslås i

100 b § 2 mom. UL.

Avbryts förfarandet till följd av att tillräckliga medel har influtit genom

tillbehörsförsäljning, bör enligt beredningen sammanträde utsättas

för fördelning av medlen. Har det s. k. borgenärssammanträdet, som enligt

102 eller 106 § UL skall hållas före eller i anslutning till fastighetsauktion,

inte ägt rum innan förfarandet avbryts, bör rättsägarna få tillfälle

att anmäla sina anspråk och yttra sig över andras. En hänvisning till vad

som gäller om sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk anser

beredningen bör tas in i 100 b §. För sammanträdet bör i övrigt bestämmelserna

i 6 kap. om redovisning och fördelning av influtna medel

gälla.

Enligt beredningen ger bestämmelserna om särskild försäljning av fastighetstillbehör

anledning till vissa jämkningar i ULs fullföljdsregler. Beredningen

har övervägt om den som är missnöjd med överexekutors förordnande

om separatförsäljning bör få överklaga detta särskilt. Ett sådant

förordnande innebär emellertid enligt beredningen inte mera än att

ett försök skall göras att sälja tillbehöret för sig och kan därför knappast

anses som ett beslut mot vilket särskild talan bör få föras. Beredningen

har därför i detta fall inte tänkt sig något avsteg från regeln i 212 § UL,

att besvär mot överexekutors särskilda beslut i fråga som angår utsökningsmåls

behandling inte får föras annat än i sammanhang med talan mot

huvudsaken. Enligt beredningen torde den som är missnöjd med förordnandet

dock vara oförhindrad att i högre instans göra gällande att målet

onödigt uppehålls genom försäljningsförsöket. I övrigt får han vänta och se

om någon separatförsäljning kommer till stånd och i så fall överklaga

denna.

Fastän särskild försäljning av fastighetstillbehör för en köpare kan

komma att framstå som en ordinär exekutiv försäljning av lösöre, har beredningen

för tillbehörsförsäljningarnas del inte ansett det lämpligt att

— som gäller i fråga om exekutiv lösöreauktion — tillåta klagan under obegränsad

tid. Beredningen anser att man för att uppnå stabilitet i försäljningsförfarandet

i stället bör likställa separatförsäljning av fastighetstillbehör

med sådan auktion som ombesörjs av överexekutor och som får överklagas

enligt 213 § 2 mom. UL inom tre veckor från auktionsdagen. Där
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

igenom skapas förutsättning för att försäljningen kan vinna laga kraft

inom bestämd tid, vilket i sin tur möjliggör bl. a. att villkoren för den

fortsatta realisationen av fastigheten kan bestämmas med erforderlig säkerhet.

På grund härav förordar beredningen att 213 § 2 mom. UL görs tilllämplig

även på separatförsäljning av tillbehör vare sig den har skett på

auktion eller under hand. Har tillbehörsförsäljning överklagats, torde hovrätten

kunna förordna att godset inte får utlämnas till köparen innan ändringssökandet

slutligt har prövats (218 § UL). Har godset kommit i köparens

besittning och undanröjs försäljningen av högre instans, lär enligt

beredningen köparen vara skyldig att återlämna godset, varvid han skall

återfå den köpeskilling han erlagt.

Mindre följdändringar till bestämmelserna om särskild försäljning av

fastighetstillbehör föreslås i 81, 101, 117, 124, 128, 129, 142, 143, 156, 168

och 211 §§ UL. Beredningen förordar också vissa följdändringar i IF.

Remissyttrandena

Förslaget att regler om separat försäljning av fastighetstillbehör skall

införas i UL godtas eller lämnas utan erinran av det helt övervägande

antalet remissinstanser, bland dem JK, hovrätterna för Västra Sverige och

Övre Norrland, bankinspektionen, kommerskollegium, exekutionsväsendets

organisationsnämnd, överståthållarämbetet, de flesta av de hörda länsstyrelserna,

Föreningen Sveriges kronofogdar, Svenska bankföreningen och

Svenska sparbanksföreningen.

Allmänt uttalar Sveriges advokatsamfund att den föreslagna möjligheten

att sälja tillbehör och den egentliga fastigheten var för sig är ägnad

att tillgodose kravet på ett effektivt försäljningssätt. Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan framhåller att beredningens

uttalande om det ändamålsenliga i att sälja särskilda föremål i

lämpliga poster är väl förankrat i den praktiska erfarenheten när det t. ex.

gäller ett industrifastighetskomplex, som inte längre representerar en driftsduglig

enhet. Förslaget om separatförsäljning av tillbehör tillgodoser önskemål

som förts fram från olika håll, bl. a. företrädare för näringslivet.

En avvisande inställning till beredningens förslag intar endast länsstyrelsen

i Kopparbergs län. Länsstyrelsen anser det i och för sig tänkbart,

att vidgningen av tillbehörskretsen motiverar regler om separat försäljning

av tillbehör. För flertalet fall är länsstyrelsen emellertid benägen att ansluta

sig till uppfattningen, att helheten av grund, byggnader och inventarier

representerar ett större värde än summan av delarnas värde. Det förefaller

därför inte befogat att införa ett svårhanterligt system med möjligheter till

särförsäljning. Länsstyrelsen framhåller att ett sådant system bl. a. medför

att det ofta kommer att fordras att överexekutor har särskild sakkun
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

skap av teknisk och merkantil natur om han någorlunda vederhäftigt skall

kunna överväga frågan om sär försälj ning skall äga rum eller inte.

Beredningens förslag att bestämmelserna om separatförsäljning skall få

karaktären av undantagsregler biträds av länsstyrelsen i Västmanlands län.

Länsstyrelsen betonar att huvudsyftet med vidgningen av fastighetstillbehörskretsen

måste vara att man på ett organiskt sätt sammanhåller en industriell

enhet inom ramen för fastighetsinstitutet. Samtidigt medges att

det ibland kan vara av värde att ha möjligheten att sälja tillbehör för sig.

Länsstyrelsen godtar därför beredningens förslag. En liknande inställning

uttrycks av länsstyrelsen i Västerbottens län.

På några håll befarar man att regler om separat tillbehör sförsäljning kan

komplicera och försena förfarandet vid fastighetsexekution. Sådana synpunkter

anförs av bl. a. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

Svenska bostadskreditkassan samt av ett par länsstyrelser. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län anser att tillbehörsförsälj ning, för att sådana konsekvenser

i görligaste mån skall förhindras, inte bör förekomma om det

under förfarandets gång visar sig att fastigheten i sin helhet måste säljas.

Däremot anser länsstyrelsen i Västernorrlands län att några större olägenheter

knappast torde uppstå, eftersom separatförsäljningar inte torde bli

särskilt vanliga. Av samma skäl finner länsstyrelsen i Värmlands län att

bestämmelser om separatförsäljning inte kommer att medföra någon nämnvärd

ökning av överexekutors arbetsbörda.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har en uppfattning om separat

försäljning av fastighetstillbehör, som i vissa avseenden skiljer sig från

beredningens. Länsstyrelsen framhåller att utmätning av fastigheter ofta

sker för gäldande av små fordringsbelopp. I sådana fall torde utmätt fastighets

tillbehör ofta komma att representera ett värde som redan vid utmätningen

kan bedömas vara tillräckligt för att täcka utmätningsfordringen.

Ett starkt skäl för att införa möjlighet till separat försäljning av tillbehör

finner länsstyrelsen därför vara att utmätningsfordringen kan bli täckt genom

en sådan försäljning. Från denna synpunkt kan det antas att separat

tillbehörsförsälj ning efter hand kommer att bli en vanligare företeelse än

vad beredningen har tänkt sig. Enligt länsstyrelsen skulle det vara en fördel,

om utmätningsmannen redan vid utmätningen av en fastighet kunde bedöma

vilka föremål, som skulle vara tillräckliga för att täcka utmätningsfordringen,

och åsätta dem särskilda värden. Förfarandet skulle då redan

från början kunna inriktas endast på tillbehören. Länsstyrelsen anser att

det mången gång kan vara ett onödigt tungt förfarande att utmäta och

värdera en hel fastighet med tillbehör, om det redan från början kan bedömas

att utmätning av visst eller vissa tillbehör är tillräcklig för att tillgodose

vederbörande rättsägare.

Enligt beredningen bör man inte föranstalta om separat försäljning av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

tillbehör, om betydande risk föreligger för att fastigheten förblir osåld sedan

tillbehören bär blivit avyttrade. Länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker

att kännbara olägenheter särskilt för gäldenären-fastighetsägaren

utan tvekan kan följa om separatförsäljning genomförs utan att själva fastigheten

blir såld. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att en

särförsäljning i allmänhet inte behöver innebära någon nackdel för en borgenär,

om han får betalning ur köpeskillingen för separat sålt tillbehör. För

gäldenärens del torde nackdelarna i regel inte vara större än vid exekutiv

försäljning av lös egendom. Länsstyrelsen anser emellertid att av sociala

och ekonomiska skäl möjligheterna att förordna om tillbehörsför sälj ning

bör begränsas. De olägenheter av social natur som uppstår för gäldenären

vid en försäljning av fastighet i sin helhet får vägas mot de olägenheter

som en särskild tillbehörsför sälj ning kan medföra.

Den närmare utformningen av de föreslagna reglerna om särskild

tillbehörsför sälj ning lämnas utan erinran i de flesta remissvaren. I en

del yttranden framförs emellertid kritik i olika avseenden.

Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län bör man vid tillbehörsförsäljning

använda den metod som beredningen har skisserat men avvisat, nämligen

att ha ett anbudsförfarande följt av auktion med därpå grundat avgörande

vilket bud som skall antas. Den av beredningen påtalade olägenheten av

tidsutdräkt mellan anbudsförfarandet och auktionen torde kunna elimineras

genom att den ena förrättningen tillåts följa tämligen snabbt efter den

andra. Detta kan ske genom att kungörelse om anbudsförfarandet och auktionen

utfärdas samtidigt och på sådant sätt att de båda förfarandena framstår

som led i samma förrättning och alltså avhängiga av varandra. En metod

med anbudsförfarande ifrågasätts också av JK. Denne anser att överexekutor

bör ha rätt att utlysa ett anbudsförfarande före sammanträdet med

rättsägarna. Vid sammanträdet har rättsägarna då tillfälle att göra sin bedömning

med ledning av avgivna bud. Ett sådant tillvägagångssätt torde

inte komma att påverka anbudsgivningen i oförmånlig riktning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län kan inte finna att beredningen har anfört

tillräckliga skäl för förslaget att överexekutor skall ta initiativet till

separatförsäljning av tillbehör. Enligt länsstyrelsens mening bör frågan om

separatförsäljning prövas av överexekutor först efter yrkande från rättsägares

sida. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför liknande synpunkter. Riksrevisionsverket

understryker att exekutionssökande och gäldenär bör kunna

ta initiativ till separatförsäljning.

Några remissinstanser har vänt sig mot att det yttersta avgörandet i frågan

om separatförsäljning har tillagts överexekutor (100 a § UL). Föreningen

mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution anför att

ett avgörande, som rör en inteckningshavares säkerhet, i princip bör förbehållas

inteckningshavaren själv. Beredningens förslag torde regelmässigt

komma att fungera i överensstämmelse med denna princip, men man kan

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

inte utesluta möjligheten att ett i och för sig berättigat borgenärsintresse

kan tänkas komma i kläm genom en felbedömning från överexekutors sida.

Emellertid anser föreningen risken så obetydlig att den bör lämnas därhän.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

ger uttryck för en liknande uppfattning. Man framhåller att överexekutor

enligt beredningens förslag mot samtliga rättsägares bestridande kan

besluta om tillbehör sförsäljning under förutsättning att han finner synnerliga

skäl föreligga. Man finner det svårt att förstå vilka synnerliga skäl,

som kan väga tyngre än rättsägarnas intressen. Öv er ståthållar ämbetet hävdar

att överexekutor undantagslöst bör vara skyldig att förordna om separatförsäljning,

när det föreligger ett enhälligt önskemål härom från rättsägarnas

sida. Har överexekutor funnit det sannolikt att separatförsäljning

är fördelaktig och därför kallat till sammanträde, skulle det vara egendomligt

om överexekutor skulle frångå denna uppfattning, sedan han har fått

den bestyrkt av en enhällig krets av rättsägare. Den omständigheten att

en eller flera rättsägare inte är närvarande vid sammanträdet kan inte utgöra

skäl för en ytterligare prövning från överexekutors sida.

Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att beredningen inte har behandlat

frågan om skriftliga meningsyttringar från rättsägare skall tillmätas betydelse

vid sammanträdet inför överexekutor. Enligt hovrättens åsikt skall

det, även utan särskild bestämmelse, stå överexekutor fritt att ta hänsyn

till skriftliga uttalanden från rättsägare som inte har inställt sig vid sammanträdet.

Hovrätten framhåller vidare, att överexekutor i mindre tveksamma

fall bör kunna förordna om separatförsäljning, även om alla rättsägarna

har uteblivit från sammanträdet men skriftligen biträtt förslag om

sådan försäljning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län sätter i fråga, om det är påkallat att åsidosätta

övertagandeprincipen såsom beredningen har föreslagit (100 b §

1 mom. UL). Länsstyrelsen förordar i stället att vad som inflyter genom

tillbehörsförsäljning skall tillfalla exekutionssökanden. Länsstyrelsen konstaterar

emellertid, att en sådan ordning medför att särskild tillbehörsförsäljning,

om inte fordringsägare med bättre rätt medger det, bör förekomma

endast när en försäljning inte leder till minskning av framförliggande

inteckningars möjlighet till betalning ur den kvarstående egendomen.

Beredningen har föreslagit (100 b § 2 mom. UL) att separat försäljning

av tillbehör skall avbrytas när genom försäljningen influtna medel förslår

till förnöjande av borgenär, som har vunnit utmätning, och dem som har

bättre rätt och inte har avstått från betalning. Exekutionsväsendets organisationsnämnd

påpekar, att sammanträde för bevakning av fordringarna

ännu inte har hållits, när separatförsäljning sker. Överexekutor kan därför

inte veta, när försäljningen skall avbrytas. För att överexekutor inte skall

avbryta försäljningen vare sig för tidigt eller för sent måste enligt nämn
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

dens åsikt ett bevakningssammanträde hållas före försäljningen. Nämnden

anser det lämpligt att det i lagtexten utsägs att rättsägarna, när fråga uppkommer

om separatförsäljning, skall anmodas bevaka sina fordringar vid

det sammanträde som skall hållas enligt den föreslagna 100 a §. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län anser att reglerna bör utformas så att

bindande besked angående fordringsbeloppet kan krävas vid sammanträdet.

Beredningens ståndpunkt att det inte bör meddelas någon bestämmelse

om särskild fullföljd mot överexekutors förordnande om separatförsäljning

av tillbehör kritiseras av hovrätten för Övre Norrland. Hovrätten framhåller

att det kan råda delade meningar inte bara i frågan, om försäljning

av visst tillbehör över huvud taget skall ske, utan också i frågan vilket

eller vilka tillbehör som bör säljas. Hovrätten anser därför att det bör föreskrivas

i 212 § UL att särskild talan får föras mot överexekutors förordnande.

Har ett förordnande överklagats, torde enligt hovrätten med stöd

av 218 § UL kunna beslutas, att åtgärd i anledning av förordnandet inte får

äga rum, förrän ändringssökandet slutligt har prövats. Hovrätten pekar

också på det förhållandet, att ett försälj ningsavtal rörande ett tillbehör medför

skyldighet för överexekutor att låta avskilja tillbehöret från fastigheten.

Beredningens förmodan att köpare, som har fått godset i sin besittning,

automatiskt är skyldig att mot återfående av erlagd köpeskilling återlämna

godset, om försäljningen undanröjs av högre rätt, synes hovrätten något

tveksamt. I vart fall kan en sådan ordning medföra svårigheter, om det

sålda har infogats i köparens fasta egendom eller kanske har sålts vidare

till annan.

Ägarens befogenheter beträffande utmätt fast egendom m. m.

Gällande rätt

UL innehåller inte några bestämmelser som direkt anger vilka befogenheter

ägaren av en utmätt fastighet har. Av 81 § UL framgår dock att

ägaren i allmänhet får fortsätta att nyttja fastigheten. Om annat inte bestämts

i särskild ordning, anses han sålunda ha rätt till normal avkastning

av fastigheten, t. ex. att uppbära förfallna hyror eller att bärga mogen

skörd. En allmän grundsats anses vara att åtgärder till skada för borgenären

inte får vidtas. Var gränsen mellan tillåtna och otillåtna åtgärder

går är dock något tveksamt. Av särskild betydelse i det avseendet är

åtgärder som på ett mera betydande sätt reducerar fastighetens kapitalvärde

såsom avverkning av skog i större omfattning och grustäkt. Man

torde, i varje fall inom doktrinen, ha varit benägen att exempelvis medge

skogsavverkning efter avverkningsplan eller i däremot svarande omfattning.

Däremot har antagits att det är otillåtet att riva byggnad eller att avlägsna

tillbehör av väsentlig betydelse.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

57

Huvudregeln är alltså att gäldenären får omhänderha den utmätta fastighetens

förvaltning med viss rätt att tillgodogöra sig avkastning, men tre

undantag finns. För det första kan enligt 7 kap. UL anordnas tvångsförvaltning

av utmätt fast egendom. Genom att använda detta institut kan en

borgenär, som inte önskar att fastigheten säljs, i varje fall inte omedelbart,

åstadkomma att avkastningen används till betalning av hans fordringar.

Fastighetens förvaltning ombesörjs av en syssloman och dess avkastning används

för borgenärernas räkning.

Ett annat undantag är att borgenären enligt 81 § 1 mom. UL kan yrka, att

avrad, hyra eller ränta som faller av fastigheten till dess den blir såld

och tillträdd av köparen skall uppbäras av utmätningsmannen eller av

syssloman som förordnas av denne. Denna förvaltningsform brukar kallas

det mindre sysslomannaskapet. Den omständigheten att hyra o. 1. skall

uppbäras i denna ordning innebär ej, att gäldenärens besittning av fastigheten

rubbas.

Som ett tredje undantag gäller slutligen enligt 81 § 2 inom. UL, att överexekutor

på yrkande av borgenären skall förordna syssloman att omhänderta

och förvalta egendomen, när det är fara att den genom vanvård eller

på annat sätt i större mån försämras av ägaren. Detta brukar kallas det

större sysslomannaskapet.

Beredningen

Den nya lagstiftningens bestämmelser om vad som är fastighetstillbehör

skapar enligt beredningen ökade risker för att fastighetsägare vidtar åtgärder

till skada för borgenärer. Tillbehörskretsen i fråga om industrifastigheter

vidgas väsentligt och får en delvis ändrad karaktär. I motsats till vad

som nu gäller kommer tillbehörskretsen att omfatta även lätt flyttbara maskiner

o. 1. Beredningen finner det med hänsyn härtill önskvärt, att gränserna

för fastighetsägarens dispositionsrätt över utmätt fastighet klarläggs

genom en uttrycklig bestämmelse.

Enligt beredningens mening bör eu utmätning av fastighet, liksom f. n,,

inte innebära förbud för gäldenären att sälja eller inteckna fastigheten.

Däremot bör utmätningen föranleda att gäldenären inte får disponera över

fastigheten på sådant sätt att dess kapitalvärde reduceras. I övrigt bör han

kunna förfoga över fastigheten i den mån denna befogenhet inte har inskränkts

genom förordnande av syssloman enligt 81 § UL. Beredningen

föreslår att bestämmelser i ämnet tas upp i en ny paragraf i UL, betecknad

80 a §.

I 1 mom. av paragrafen föreslår beredningen till en början föreskriften

att ägaren inte får minska utmätt fastighets värde genom att avyttra dess

tillbehör. Beredningen uttalar att man inte i onödan bör hindra att förslitna

tillbehör byts ut mot nya. Förslaget innebär att sådant utbyte är möjligt,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

om fastighetens värde inte minskas därigenom. Om den nya utrustning som

skall ersätta den äldre får karaktären av tillbehör, torde fastighetsvärdet

i regel inte minskas. Om däremot en maskin som tillhör fastighetens ägare

byts ut mot en maskin som har köpts under äganderättsförbehåll och därför

inte får tillbehörsegenskap (jfr 5 § första st. andra p. lagen om vad

som är fast egendom), kan detta enligt beredningen innebära en avsevärd

minskning av fastighetens värde.

Enligt beredningens förslag får ägaren vidare inte minska fastighetens

värde genom att — annat än för husbehov — avverka skog, bedriva gruseller

stentäkt eller på annat sätt utnyttja fastighetens naturtillgångar eller

i övrigt förändra denna. I fråga om rätt att avverka skog och vidta andra

liknande åtgärder finner beredningen inte motiverat att behålla den mot

ägaren liberala ståndpunkt som gällande rätt har ansetts inta. Genom att

förbjuda sådana åtgärder, som inte avser att tillgodose husbehov, når man

bättre överensstämmelse med föreskriften i 171 § UL, att syssloman vid

tvångsförvaltning inte utan särskilt tillstånd får avverka skog annorledes

än för egendomens behov. Beredningen anser det uppenbart att grus- eller

stentäkt kan inverka avsevärt på en fastighets värde. Detta värde kan ibland

väsentligen bestå i t. ex. ett grustag. Som exempel på utnyttjande och förändring,

som kan minska fastighetsvärdet, nämns vidare bortförande av

matjord i större skala samt rivning och bortforsling av byggnader och liknande

ingrepp. Åtgärder som inte särskilt nämns i förslaget skall enligt beredningens

mening i princip vara tillåtna. Fastighetsägaren skall sålunda

få tillgodogöra sig normal avkastning av fastigheten om annat inte följer

av 81 § UL. Att bärga den årliga skörden skall alltså inte anses inverka på

fastighetens värde. Detta skall också gälla skörd som är av relativt stort

värde i förhållande till fastigheten, t. ex. fruktskörd i trädgårdsanläggning

o. 1.

Beredningen framhåller att förbudet mot skogsavverkning m. m. inte

bara innebär förbud för ägaren att själv vidta ifrågavarande åtgärder. Han

kan naturligtvis inte heller efter utmätningen upplåta åt annan att företa

sådana åtgärder. Sker sådan upplåtelse och kommer man inte utan vidare

till rätta med den som förvärvat rättigheten, kan syssloman förordnas

enligt 81 § 2 mom. UL. Beredningen påpekar att upplåtelsen inte blir ogiltig

därför att den inte får utnyttjas medan fastigheten är utmätt. Den kan

förbehållas vid fastighetens försäljning eller leva upp, om utmätningen

går åter.

Om skogsavverkningsrätt, grustäkt e. 1. har upplåtits före utmätningen,

är den nya 80 a § UL enligt beredningen inte tillämplig. Beredningen utgår

emellertid från att syssloman skall kunna förordnas enligt 81 § 2 mom. UL,

om utmätningssökanden har bättre förmånsrätt än rättighetsinnehavaren

och utövningen av rättigheten innebär att fastigheten försämras.

Beredningen anser, att bestämmelserna i 1 mom. av den föreslagna 80 a §

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

59

UL på en del punkter innebär en viss skärpning i förhållande till vad som

gäller f. n. Det förefaller därför beredningen motiverat, att avsteg från reglerna

skall kunna medges. En strikt tillämpning kan annars drabba fastighetsägaren

väl hårt och försvåra frivillig betalning. Det bör t. ex. efter omständigheterna

kunna tillåtas, att fastighetsägaren avverkar och försäljer

skog i lämplig omfattning eller avyttrar maskin, som kan undvaras, för

att kunna betala exekutionsfordringen. I 2 mom. av 80 a § UL föreslår beredningen

därför, att överexekutor på begäran av fastighetsägare skall få

medge undantag från förbuden i 1 mom. Undantag får inte medges, om

det kan medföra intrång i borgenärens rätt. Överexekutors befogenhet bör

enligt beredningen vara diskretionär. Förslaget anger därför att överexekutor

skall bedöma lämpligheten av att undantag medges. Vid prövningen

kan hänsyn tas till andra borgenärer än exekutionssökanden.

Den aktuella vidgningen av kretsen av fastighetstillbehör, främst i fråga

om industritillbehören, har föranlett beredningen att överväga ytterligare

åtgärder för att säkerställa att vad som hör till fast egendom inte skingras.

Beredningen erinrar därvid om att — frånsett reglerna om det s. k. större

sysslomannaskapet i 81 § 2 mom. UL — fast egendom inte kan omhändertas

eller sättas under förvar på sådant sätt som gäller beträffande lös egendom.

Beredningen föreslår att i 3 mom. av den föreslagna 80 a § UL föreskrivs

att överexekutor, när det anses påkallat, på begäran av borgenären skall

förordna att utmätningsman skall ta vård om fastighetstillbehör. Kostnaderna

för sådan vårdhållning skall förskjutas av borgenären, om utmätningsmannen

begär det. De nya reglerna anknyter i viss mån till reglerna

i 60 a § UL, som innebär att om utmätning av lös egendom inte kan verkställas

genast, utmätningsmannen kan säkerställa utmätningen genom att

ta vård om egendomen.

Beredningen framhåller att de föreslagna reglerna om särskild vård av

tillbehör bara avser fallet att fastigheten bär blivit eller är att anse som

utmätt. Förordnande om omhändertagande kan enligt beredningen komma

i fråga om fastighetsägaren har överskridit sina befogenheter genom att avyttra

tillbehör eller om risk för sådan åtgärd föreligger men det ändå inte

är motiverat att förordna syssloman för fastigheten.

Eftersom det ibland kan vara olämpligt att avvakta att överexekutor förordnar

om vårdhållning, föreslår beredningen att utmätningsman får befogenhet

att som interimistisk åtgärd ta vård om tillbehör när saken är

brådskande.

Beredningen föreslår vidare, att bestämmelsen i 81 § 2 mom. UL jämkas.

Gällande lydelse innebär, att det större sysslomannaskapet skall anordnas,

när det föreligger fara att ägaren genom vanvård eller på annat sätt i större

mån försämrar egendomen. Beredningen föreslår att förutsättningen för det

större sysslomannaskapet skall vara fara att ägaren vanvårdar egendomen

eller förfogar över den i strid mot 80 a § eller fara att egendomen på annat

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

sätt försämras. Både enligt gällande rätt och enligt förslaget krävs vidare att

borgenären begärt förvaltning av ifrågavarande art.

Remissyttrandena

Beredningens förslag i detta avsnitt har lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser. Till dessa bör hovrätten för Övre Norrland, bankinspektionen,

kommerskollegium, exekutionsväsendets organisationsnämnd, överståthållarämbetet,

flertalet av de börda länsstyrelserna, Föreningen Sveriges

kronofogdar och Svenska bankföreningen. I några yttranden bl. a.

i yttranden från Sveriges advokatsamfund och Föreningen mellan ombudsmännen

hos Sveriges landsligpoteksinstitution — har man gett uttryck åt

sin tillfredsställelse över att gränserna för fastighetsägares dispositionsrätt

över utmätt fastighet klarläggs.

JK uttalar, att förslaget att ägaren inte får minska utmätt fastighets värde

genom att avyttra tillbehör teoretiskt sett väl överensstämmer med de

utgångspunkter som beredningen har funnit böra gälla för reglerna om fastighetsägarens

befogenheter. Däremot förefaller det inte säkert, att de piaktiska

konsekvenserna i alla avseenden blir lyckade. Beredningens motivuttalanden

synes nämligen ge rum för den tolkningen av bestämmelsen att

avyttring av fastighetstillbehör skulle vara tillåten, om fastighetsägaren i

samband med avyttringen tillför fastigheten annat tillbehör av motsvarande

värde. De befogenheter att ändra fastigheten som fastighetsägaren däi igenom

får är enligt JK synnerligen vittgående, särskilt om fastighetens värde

väsentligen ligger i dess tillbehör. Vad som framför allt är ägnat att inge

betänkligheter är att lagligheten av eu åtgärd, varigenom tillbehöi utbyts

mot tillbehör av samma eller annat slag, blir beroende av föremålens värde

och därmed av en ekonomisk bedömning. En sådan bedömning blir ofta

mer eller mindre subjektiv och häri ligger otvivelaktigt en risk föi utmätningsborgenären.

Att ägarens befogenheter i detta hänseende avgränsas

med erforderlig tydlighet anser JK vara önskvärt också av det skälet att

straffansvar enligt 17 kap. 13 § BrB kan utkrävas vid överträdelse av befogenheterna.

Dessa synpunkter talar enligt JK för att ägaren i princip

bör förbjudas att vidta åtgärd, varigenom tillbehör frångår fastigheten.

Att överexekutor enligt beredningens förslag kan medge undantag från ett

sådant förbud förefaller i de allra flesta fall vara fullt tillräckligt för att

tillgodose behovet att kunna utbyta förslitna tillbehör och liknande. Möjligen

kan övervägas en föreskrift av innebörd att dispens är obehövlig när

tillbehör är av ringa värde eller deras avskiljande uppenbart saknar betydelse

för utmätningsborgenärens rätt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser, att beredningens förslag innebär en

kraftig inskränkning i den rätt att utnyttja en utmätt fastighet som f. n.

tillkommer fastighetens ägare. Länsstyrelsen vill emellertid inte göra några

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

invändningar, eftersom starka skäl talar för beredningens uppfattning. Liknande

uttalanden görs av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser däremot, att någon skärpning i

förhållande till vad som har ansetts vara gällande rätt inte bör komma till

stånd i fråga om fastighetsägares befogenheter att avverka skog eller vidta

andra liknande åtgärder. Enligt länsstyrelsens mening synes gällande rätt

i stället böra lagfästas. En utmätning, vars syfte endast är att säkerställa

kommande försäljning, bör inte få hindra ägaren att tillgodogöra sig vad

som kan anses vara normal avkastning av fastigheten. I vissa fall kan den

tid under vilken en fastighet är utmätt bli lång och betungande för ägaren.

Länsstyrelsen i Malmöhus län är också av den meningen att fastighetsägaren

inte bör hindras att tillgodogöra sig normal avkastning av utmätt

fastighet, även om den härrör från skogsavverkning, grus- eller stentäkt.

Borgenärens säkerhet behöver enligt länsstyrelsen inte förringas genom ett

sådant tillgodogörande.

Hovrätten för Västra Sverige behandlar beredningens uttalande, att syssloman

enligt 81 § 2 mom. UL bör kunna förordnas när fastighet efter utmätning

försämras genom utövandet av t. ex. en skogsavverkningsrätt, som

har upplåtits före utmätningen men som har sämre rätt än utmätningssöltandens

fordran. Även om en sådan princip kan vara sakligt befogad, finns

enligt hovrättens mening anledning ifrågasätta om formuleringen enligt förslaget

av 81 § 2 mom. (»eller att egendomen annorledes försämras») ger

otvetydigt stöd härför eller tillräcklig vägledning för tolkningen. Bestämmelsen

tar enligt hovrättens mening väsentligen sikte på illojala åtgärder av

ägaren i tiden efter utmätningen,. Det anslutna allmänna försämringsrekvisitet

kan därför inbjuda till tolkningen att något nytt, exempelvis ett ökat

utnyttjande från innehavaren av rättigheten, skall ha inträffat efter utmätningen.

I detta sammanhang vill hovrätten påpeka att det i en sådan situation

ofta kan vara lämpligt att i stället använda bestämmelserna i 81 §

1 mom. om det mindre sysslomannaskapet. Beträffande 81 § 2 mom. anmärker

hovrätten, att det förefaller tveksamt om man helt bör uppge gällande

rätts krav på försämring av viss styrka (»i större män»).

Utredning om fastighets tillbehör och tvist därom

Gällande rätt

UL innehåller inte några bestämmelser om hur man skall förfara när

det är tveksamt eller tvistigt huruvida visst föremål utgör tillbehör till utmätt

fastighet. Utmätningen omfattar i princip fastigheten som sådan och

i det exekutiva förfarandet prövas inte vilka tillbehör som åtföljer fastigheten.

Tvist huruvida visst föremål utgör tillbehör eller inte får prövas

i vanlig rättegång. Vanligen kommer frågan upp i mål mellan den som på
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

står sig vara ägare till föremålet och den som har inropat fastigheten på

exekutiv auktion.

När fastighet har utmätts eller är att anse som utmätt, åligger det enligt

79 § UL utmätningsman att upprätta beskrivning över fastigheten. Beskrivningen

tjänar till ledning för spekulanter vid den exekutiva auktionen. Den

brukar mer eller mindre utförligt återges i kungörelsen om auktionen (jfr

101 § UL) och skall uppläsas vid auktionstillfället (106 § UL). Beskrivningen

brukar omfatta en redogörelse för viktigare tillbehör till fastigheten,

framför allt byggnader o. 1.

Beredningen

Med hänsyn till att den nya lagen om vad som är fast egendom innebär

att man vidgar tillbehörskretsen för industrifastigheter och inför nya regler

om verkan av äganderättsförbehåll beträffande egendom som har tillförts

sådan fastighet, är det enligt beredningen inte lämpligt att det vid exekutiv

fastighetsauktion lämnas öppet vilka tillbehör som åtföljer fastigheten.

Ovisshet härom kan i hög grad vara ägnad att minska utbytet av auktionen.

Skälig hänsyn mot gäldenären, borgenär med säkerhet i företagsinteckning

och inte minst tredje man, som är ägare till maskin e. 1. i fastigheten, påkallar

också att det klargörs vad en försäljning omfattar så att onödiga

tvister undviks. Förslaget om separatförsäljning av fastighetstillbehör bidrar

också till behovet av reglering. Tillbehör bör nämligen inte säljas för sig,

om tvist råder om äganderätten.

Beredningen föreslår att bestämmelser införs i UL rörande utredning om

vilka tillbehör som åtföljer en utmätt fastighet. Beredningen anser lämpligt

att det i 79 § UL tas in föreskrift att utmätningsman, när detta behövs, i

beskrivning över fastighet skall ange vilka tillbehör som åtföljer fastigheten.

Enligt beredningens förslag skall utmätningsmannen dessutom avfordra

gäldenären sådana handlingar som tjänar till upplysning om tillbehören.

När anledning därtill förekommer skall han också på annat sätt söka utröna

vad som hör till fastigheten. Beredningen anser att det skulle bli alltför

betungande att låta beskrivningen omfatta samtliga tillbehör och menar

att det räcker om utmätningsmannen förtecknar föremål som har större

värde eller vilkas omnämnande kan vara av betydelse för framtida spekulanter.

Beredningen föreslår vidare (119 § 1 mom. UL), att auktionsförrättaren,

när så anses erforderligt, skall ange vilka tillbehör som åtföljer

fastigheten. Enligt beredningen bör detta kunna ske genom hänvisning till

utmätningsmannens beskrivning, som skall uppläsas vid auktionen. Beredningen

framhåller att det naturligtvis kan bli behövligt att auktionsförrättaren

efter undersökning och hörande av fastighetens ägare gör tillägg

till beskrivningens tillbehörsförteckning eller gör undantag från denna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

De föreslagna bestämmelserna om utredning rörande fastighets tillbehör

tar beredningen som utgångspunkt för regler om vad som skall anses åtfölja

fastigheten vid försäljningen. Beredningen påpekar att utmätningsmannen

och auktionsförrättaren inte har ålagts att lämna en uttömmande

redogörelse för fastighetens tillbehör. Det förhållandet att ett tillbehör inte

har nämnts anses givetvis inte kunna medföra att tillbehöret faller utanför

försäljningen. Som en första punkt i ett nytt 2 mom. av 132 § UL föreslår

beredningen därför den huvudregeln, att en exekutiv fastighetsför sälj ning

omfattar sådana tillbehör som enligt lag åtföljer fastigheten. För att förfarandet

skall få önskvärd fasthet när det är av betydelse om föremål är

tillbehör eller inte, tar beredningen som en andra punkt i samma mom. upp

föreskrift, att föremål, som vid auktionen särskilt har angetts som tillbehör,

skall anses inbegripet i försäljningen även om föremålet rätteligen inte är

tillbehör till fastigheten. Föremålet skall alltså anses vara sålt och gäldenären

kan, sedan auktionen har vunnit laga kraft, inte återvinna föremålet

genom att visa att det utgör lös egendom. Regeln är också avsedd att vinna

tillämpning, om det konstateras att föremålet rätteligen tillhörde tredje

man. Enligt beredningens mening får det utan särskild bestämmelse anses

stå klart, att köpare av fastighet vid exekutiv auktion inte har något anspråk

på egendom beträffande vilken det särskilt har angetts att den inte

utgör tillbehör.

Beredningen anser inte att utmätningsmannens beskrivning med förteckning

över tillbehör skall kunna överklagas särskilt. Enligt beredningen

står det emellertid sökanden, gäldenären och annan rättsägare fritt att

hos överexekutor påpeka, att till fastigheten hör ytterligare tillbehör som

bör redovisas eller att visst föremål som har tagits upp i förteckningen i

själva verket är lös egendom. Beredningen anser att överexekutor, om han

finner ett sådant påstående grundat, bör göra tillägg till eller undantag

från förteckningen och vid auktionen tillkännage detta. När överexekutor

har förordnat om separat försäljning, måste han inställa försäljningen av

objekt, som befinns vara lös egendom.

Om en rättsägare inte har vunnit gehör hos överexekutor för påstående

att ytterligare tillbehör bör redovisas eller att viss egendom i utmätningsmannens

beskrivning felaktigt har angetts som tillbehör, kan han överklaga

auktionen enligt 213 § 2 mom. UL. Den omständigheten att en fastighet

har sålts utan att det särskilt har angetts om visst föremål är tillbehör

eller inte, anser beredningen emellertid inte böra föranleda att auktionen

undanröjs annat än om det undantagsvis kan antas att förfarandet

har haft väsentlig inverkan på budgivningen. Har ett föremål däremot sålts

separat, måste försäljningen undanröjas, om det konstateras att föremålet

inte tillhör gäldenären. Har ett föremål vid försäljning av fastighet angetts

vara tillbehör till fastigheten och visar tredje man, som har överklagat försäljningen,

att föremålet tillnör honom, kan köparen enligt beredningen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

inte göra anspråk på att få behålla detta. Också i andra fall kan det vara

klart, att köparen måste avstå från visst föremål. Beredningen anser att

det i regel torde bli ofrånkomligt att undanröja auktionen i dess helhet,

om det föremål som köparen skall avstå har ett mera betydande värde

och det inte kan konstateras hur stor del av köpeskillingen som belöper

därpå. Beredningen anser dock att hinder inte möter, att berörda parter

kommer överens om lämplig form av rättelse. Även om parterna inte har

förlikts, bör enligt beredningens mening visst utrymme finnas att laga

efter lägliglieten. Köparen bör visserligen inte mot sitt bestridande nödgas

stå fast vid inropet av fastigheten, om han måste avstå från något väsentligt.

Men i övrigt förefaller reduktion av köpeskillingen kunna komma i fråga

efter en skönsmässig uppskattning, om ett sådant tillvägagångssätt inte

rimligen kan anses kränka någons rätt och ett hävande av auktionen befinns

vara en alltför ingripande åtgärd. I mer bagatellartade fall, där man

inte har skäl att anta att tillbehöret har inverkat på budgivningen, bör

köparen över huvud inte anses berättigad att angripa försäljningen eller

begära nedsättning av köpeskillingen.

Beredningen understryker att rättsägares möjligheter att göra påpekanden

hos överexekutor och att genom överklagande av fastighetsauktion få

rättelse föreligger både när ett föremål tillhör fastighetsägaren men på

grund av sin beskaffenhet är att hänföra till lös egendom och när föremålet

tillhör tredje man. Den senare situationen finner beredningen emellertid

påkalla vissa ytterligare bestämmelser. Beredningen anser situationen

vara likartad med det fallet att utmätning av lös egendom i gäldenärens

bo är aktuell men annan påstår sig vara ägare till egendomen. Om ett föremål

till det yttre framstår som fastighetstillbehör men påstås tillhöra annan

än fastighetsägaren, kan det — liksom när det gäller tvist om lös

egendom — finnas behov av att hänskjuta frågan om äganderätten till

prövning i rättegång. Beredningen anser att det inte alltid går att bedöma

ett sådant påstående inom ramen för det exekutiva förfarandet eller vid

prövning av besvär över fastighetens försäljning. Det skulle vara otillfredsställande

om försäljning behöver ske trots att det föreligger beaktansvärd

risk att ett föremål tillhör tredje man. I enlighet med det sagda föreslår

beredningen en ny paragraf i UL (100 c §) som är utformad efter

mönster av bestämmelsen i 69 § UL. Den nya paragrafen innebär att

tredje man kan erhålla domstolsprövning av sitt påstående att han äger

föremål, som framstår som tillbehör till utmätt fastighet. Förutsättningen

härför är att han i målet hos överexekutor visar sannolika skäl för påståendet

och därmed utverkar överexekutors hänvisning att väcka talan vid

domstol inom viss tid. Separat försäljning av tillbehör skall inte få äga

rum, förrän eventuell tvist om tillbehöret har blivit prövad av domstol eller

fastställd tid för väckande av talan har utgått. Inte heller får omtvistat föremål

inbegripas i försäljning av fastighet genom att det vid auktion anges

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

65

vara fastighetstillbehör. Råder ovisshet om föremåls egenskap av tillbehör,

bör auktion på fastigheten inte anordnas, om tvistens utgång är av väsentlig

betydelse för fastighetens värde. Beredningen föreslår att försäljningen av

fastigheten i sådant fall inte får ske, förrän tvisten har blivit prövad eller

tiden för väckande av talan har gått ut. I särskilda fall kan det enligt beredningen

komma i fråga att i stället sälja fastigheten med undantag av

det omtvistade föremålet. Konstateras sedermera att detta rätteligen hörde

till fastigheten, får det säljas för sig, vilket dock blir aktuellt bara om de

borgenärer som har yrkat betalning ur fastigheten inte redan har fått sina

anspråk tillgodosedda. För det fall att sådan försäljning sker föreslås en

särskild regel om fördelning av köpeskilling.

Beredningen betonar att metoden att sälja fastighet med undantag för

omtvistat föremål kan vålla komplikationer. Metoden bör därför tillämpas

med försiktighet. Enligt förslaget får förfarandet användas bara om det

kan ske utan avsevärd olägenhet för rättsägare.

Beredningen berör vidare den situation som uppkommer när tredje man

påstår sig vara ägare till ett föremål, som har angetts som tillbehör vid

fastighetsförsäljning, men inte lyckas hindra försäljning och inte heller vinner

bifall till besvär över försäljningen. Beredningen konstaterar, att olika

meningar har uttalats när det gäller liknande problem vid utmätning av

tredje man tillhörigt gods, som finns i gäldenärens bo.

Enighet råder enligt beredningen om att tredje man inte kan vända sig

mot köpare, om han har försummat att efterkomma given hänvisning att

stämma till domstol eller om förd talan vid domstol har ogillats. I vad mån

tredje man i övrigt kan återvinna föremål anser beredningen vara ovisst.

Det antas emellertid att köparen alltid kan åberopa reglerna om godtrosförvärv.

Om köparen har fått godset i sin besittning och varken har känt

till eller bort känna till tredje mans rätt, behöver han alltså i varje fall inte

lämna föremålet från sig utan lösen. Tredje mans ställning bör enligt beredningen

vara densamma vare sig egendom har sålts som fastighetstillbehör

eller behandlats som lös egendom, och beredningen anser därför att

det inte föreligger anledning att särskilt reglera frågan om tredje mans rätt,

när fastighetstillbehör har sålts. Någon praktisk olägenhet av att rättsläget

f. n. i viss mån är ovisst har enligt beredningen inte yppats. Köparen åtnjuter

under alla förhållanden ett vittgående skydd genom reglerna om

godtrosförvärv. Beredningen anser att det torde finnas anledning att i det

fortsatta arbetet med revideringen av UL återkomma till skyddet för tredje

mans rätt vid utmätning.

Beredningen framhåller slutligen att tvist huruvida visst föremål är fastighetstillbehör

eller inte också uppkommer när föremål har tagits i mät

som lös egendom och gäldenären eller annan rättsägare påstår att det utgör

fastighetstillbehör. Beredningen anser att särskilda bestämmelser inte behövs

för detta fall. Genom besvär kan gäldenären få frågan under pröv3

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

ning av högre instans. Klagorätt torde också tillkomma inteckningshavare

i fastigheten.

Remissyttrandena

I de flesta remissvaren har beredningens olika förslag i denna del lämnats

utan erinran. Bland dem som inte har gjort några invändningar är hovrätten

för Västra Sverige, hovrätten för Övre Noi-rland, bankinspektionen, kommerskollegium,

exekutionsväsendets organisationsnämnd, överståthållarämbetet,

flertalet hörda länsstyrelser, Svenska bankföreningen och Svenska

s parbanksf öreningen.

Beredningens förslag (79 § UL) att utmätningsman vid upprättande av

beskrivning över utmätt fastighet särskilt skall ange vilka tillbehör

som åtföljer fastigheten och i anslutning därtill företa viss utredning om

tillbehören har i några remissyttranden ansetts kunna medföra svårigheter

för utmätningsmännen. Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller

att de utredningar som utmätningsmännen enligt förslaget har att

företa torde bli ganska omfattande och att svåra juridiska spörsmål torde

kunna uppkomma. Nämnden anser att detta särskilt kommer att bli fallet

vid beskrivning av industrifastigheter, där det kan vara av avgörande betydelse

om ett tillbehör skall hänföras till industritillbehör eller inte. Utredningsarbetet

torde enligt nämndens uppfattning i regel inte kunna delegeras

till personal i lägre tjänsteställning, varför man måste räkna med

ökad arbetsbelastning för kronofogdarna. Liknande synpunkter anläggs av

Föreningen Sveriges kronofogdar och flera kronofogdemyndigheter. JK påpekar

att utmätningsmannens beskrivning får central betydelse enligt förslaget.

Detta skulle i och för sig kunna motivera att beskrivningen i slutligt

skick görs tillgänglig för granskning av berörda rättsägare viss tid

före försäljningen och får överklagas särskilt. JK anser emellertid att sådana

anordningar skulle verka tyngande på förfarandet och knappast är

nödvändiga.

Den föreslagna bestämmelsen i 119 § 1 mom. UL, att i viss utsträckning

vid fastighetsauktion skall anges vilka tillbehör

som åtföljer fastigheten, finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

vara befogad. Enligt länsstyrelsen torde det vara värdefullt för spekulanterna

att före utropet få veta vilka tillbehör som åtföljer fastigheten. Enligt

länsstyrelsen i Malmöhus län förefaller det vara tillfyllest, att överexekutor

vid en auktion endast hänvisar till utmätningsmannens beskrivning över

den utmätta fastigheten, överexekutor har enligt länsstyrelsens mening inte

större möjligheter än utmätningsmannen att avgöra vad som är tillbehör

till fastigheten. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte mera

stadga bör ges åt förfarandet genom att bestämmelserna i stället utformas

så, att utmätningsmannens beskrivning av fastigheten ensam är normgivan
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 67

de för vad som skall anses som tillbehör, tredje man dock obetaget att

efter särskild framställning till överexekutor få frågan härom prövad vid

domstol på det sätt som beredningen har föreslagit.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån godtar förslaget (132 § 2 mom.

UL) att föremål, som vid auktion särskilt har angetts som tillbehör, skall

anses inbegripet i försäljningen av fastigheten även om det inte rätteligen

var sådant tillbehör. Länsstyrelsen finner det rimligt, att överexekutor —

trots att äganderättsutredningen i regel är summarisk — får befogenhet

att ange vad som vid fastighetsauktion ingår i köpet. Länsstyrelsen framhåller

att tredje man genom kungörandet av auktionen bereds särskilt

skydd. I kungörelsen beskriver man f. n. regelmässigt byggnader och tillbehör

till byggnader i ungefärlig överensstämmelse med utmätningsmans

beskrivning av utmätt fastighet. I kungörelsen anmodas också envar med

fordran eller annan rätt, som bör iakttas vid auktionen, att bevaka sin

rätt vid denna. Någon preklusion av tredje mans rätt torde enligt länsstyrelsen

inte förekomma.

Hovrätten för Övre Norrland tillstyrker beredningens förslag angående

vad som skall ingå i försäljningen såsom tillbehör till den utmätta fastigheten

och i fråga om tredje mans rätt. Förslagen tar enligt hovrätten tillbörlig

hänsyn till de viktigaste av de berörda intressena. Detta gäller i

första hand köparens intresse av att säkert veta vad hans köp omfattar,

något som är av väsentlig betydelse för att utbytet av försäljningen skall

bli så gott som möjligt. Vidare torde beredningens förslag beakta, att det

för borgenärerna i allmänhet är av betydelse att inte gäldenären tillhörig

lös egendom av misstag följer med vid försäljningen och därigenom oriktigt

kommer den till godo som har förmånsrätt i fastigheten. Det är emellertid

enligt hovrätten angeläget att utmätningsmannen och överexekutor

ägnar stor uppmärksamhet åt frågan, vad som skall gå med i försäljningen,

i all synnerhet när det gäller fastighet med industritillbehör. Genom att

klagan över försäljningen skall föras inom viss tid föreligger annars viss

fara för att rättsförlust tillfogas tredje man som är ovetande om försäljningen.

JK anser att förslaget medför att prövningen av frågan, om viss

egendom utgör fastighetstiilbehör, i viss utsträckning flyttas över från

domstol till exekutiv myndighet. Detta kan väl någon gång innebära en

försämring från rättssäkerhetssynpunkt. Men denna olägenhet måste anses

ringa i jämförelse med den avsevärda vinning för exekutionsförfarandet

som följer av förslaget, dvs. de vidgade möjligheterna att före försäljningen

få fastställt vilken egendom som den utmätta fastigheten omfattar.

Förslaget i denna del kritiseras av länsstyrelsen i Västerbottens län och

av Östergötlands och Södermanlands handelskammare. Länsstyrelsen finner

det liksom beredningen otillfredsställande att det vid exekutiv auktion

lämnas öppet vilka tillbehör som åtföljer fastigheten. Från rättssäkerhetssynpunkt

anser länsstyrelsen emellertid inte den av beredningen före
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

slagna ordningen acceptabel. Länsstyrelsen finner det inte rimligt att en

tredje man, som äger viss lös egendom, kan förlora denna enbart därför

att en auktionsförrättare — med stöd av ett bristfälligt eller kanske rent

felaktigt protokoll från en beskrivning enligt 79 § UL — har angett egendomen

som tillbehör. Görs vid auktion invändning från sakägares sida beträffande

tillbehörs karaktär, kan besvärande och kanske olösliga situationer

uppstå. Det måste enligt länsstyrelsens mening fortfarande finnas

möjlighet att få frågan rättsligt prövad. Handelskammaren ställer för

sin del frågan om det verkligen kan vara rimligt, att avgörandet om vissa

föremål tillhör en fastighet eller inte skall kunna påverkas av vad som

har upptagits i beskrivningen över fastigheten och av vad auktionsförrättaren

uppger vid auktionen. Genom de föreslagna bestämmelserna skulle

enligt handelskammaren lagen om vad som är fast egendom mer eller

mindre sättas ur spel.

Beredningens förslag till reglering av förfarandet vid tvist om

äganderätten till fastighetstillbehör (100 c § UL) godtas av Föreningen

mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Föreningen

antar emellertid att sådana tvister i mer eller mindre hög grad kommer

att fördröja den slutliga fastighetsförsäljningen.

JK ifrågasätter om inte regleringen av tredje mans rättsliga ställning vid

utmätning av fast egendom bör anstå tills vidare. JK framhåller att tredje

mans rättsliga ställning när det gäller honom tillhörig egendom, som har

dragits in i utmätning för annans gäld, ytterst beror på reglerna om godtrosförvärv.

Gällande rätts innehåll i det avseendet torde vara i viss mån

oklart och i varje fall svåröverskådligt. Med hänsyn därtill och då reglerna

i 69 § UL ännu inte har varit föremål för översyn anser JK det vara

tveksamt om man beträffande fastighetstillbehör nu bör införa en motsvarighet

till dessa regler.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att beredningens olika förslag

i det aktuella avsnittet kan medföra olägenheter för en gäldenär.

Sedan auktionen på hans fastighet har vunnit laga kraft, kan han inte

återvinna föremål som han påstår utgör lös egendom men som har sålts

som fastighetstillbehör. Enligt beredningen har gäldenären visserligen möjlighet

att före auktionen hos överexekutor påpeka att visst föremål, som

i utmätningsmannens beskrivning är redovisat som fastighetstillbehör, i

själva verket utgör lös egendom. Görs ett sådant påpekande först i samband

med auktionen, kan emellertid svårigheter uppkomma för gäldenären att

förebringa sådana bevis, att överexekutor anser sig kunna frångå beskrivningen.

Gäldenären kan visserligen anföra besvär över auktionen, men

detta förefaller länsstyrelsen vara en onödig omgång. Länsstyrelsen föreslår

därför, att gäldenär — sedan kungörelse om auktion har utfärdats

— skall äga vända sig till överexekutor, som i uppenbara fall skall vidta

rättelse och i andra fall skall kunna hänvisa gäldenären till domstol enligt

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

grunderna för den föreslagna 100 c § UL. Kronofogdemyndigheten i Karlstads

distrikt är av samma uppfattning.

Sveriges advokatsamfund betvivlar lämpligheten av den föreslagna bestämmelsen

(100 c § 2 mom. UL), att försäljning av fastighetstillbehör

varom tvist råder inte får äga rum förrän tvisten slutligt har avgjorts av

domstol. Samfundet påpekar att beredningens övriga förslag i flera fall

innehåller bestämmelser, som förutsätter samråd mellan överexekutor och

intressenter vid exekutionsåtgärder. Samfundet anser att regler av innebörd,

att vid åsämjande mellan exekutionsintressenterna försäljning får

äga rum och köpeskillingen nedsättas för utbetalning till den som visar

sig vara rätt ägare, kan effektivisera exekutionen och hindra värdeförluster.

Den föreslagna metoden att sälja fastighet med undantag för tillbehör,

varom tvist råder, torde enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

i praktiken knappast komma att tillgripas i andra fall än när tillbehöret

har så obetydligt värde i förhållande till fastigheten att tillbehöret förutses

vara utan betydelse för köpeskillingens storlek. Länsstyrelsen framhåller

vidare, alt det måste anses vanskligt att i förväg bedöma om undantagandet

av ett föremål vid fastighetsförsäljning medför att lägsta budet

inte uppnås. Om ett undantagande av ett tillbehör medför att ett försäljningsförsök

beträffande fastigheten misslyckas, blir kostnaderna för kungörelsen

av fastighetsauktionen onyttiga. Eventuellt kan utmätningen komma

att gå åter.

Beredningens uttalanden om förfarandet när tredje man vid klagan

över exekutiv fastighetsförsäljning visar att föremål rätteligen tillhör honom,

kritiseras av exekutionsväsendets organisationsnämnd. Nämnden framhåller

att auktionen enligt beredningen skall undanröjas om föremålet är av

betydande värde och det inte kan konstateras, hur stor del av köpeskillingen

som belöper på föremålet. Nämnden är emellertid av den uppfattningen,

att man måste undanröja auktionen även om man kan konstatera

hur stor del av köpeskillingen som belöper på föremålet. Inteckningshavare,

som på grund av det sänkta p?iset inte får täckning för sin inteckning,

hade kanske varit villig att bjuda högre belopp för fastigheten;

vid auktionen. Även i övrigt förefaller det nämnden som beredningens

resonemang i frågan när auktion skall undanröjas borde bli föremål för

närmare överväganden och förtydliganden. Föreningen Sveriges kronofogdar

och överexekutor för Malmö kronofogdedistrikt finner det också

önskvärt med mer bestämda regler för det fall att en köpare måste avstå

från föremål som har angetts som tillbehör till fastighet. Föreningen anser

att beredningens uttalanden kan ge upphov till alltför skönsmässiga värderingar.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Vägran att godkänna inrop av fast egendom

Gällande rätt

Enligt ULs bestämmelser om exekutiv auktion får fastighet i princip inte

försäljas om inte det s. k. lägsta budet uppnås. Lägsta budet skall i regel

överstiga summan av fordringsbelopp, som har bättre rätt än exekutionsfordringen,

och kostnaderna för förfarandet. Huvudbestämmelserna i ämnet

är 113 och 126 §§ UL men vissa modifierande föreskrifter finns i andra

lagrum.

Lägsta budets storlek är inte beroende av vilket saluvärde fastigheten

beräknas ha. Enligt gällande rätt kan auktionsförrättaren alltså inte vägra

att godta ett bud av den anledningen att budet anses oskäligt lågt.

Beredningen

Beredningen erinrar om att man i utländsk rätt på flera håll har bestämmelser,

vilkas syfte är att hindra exekutiva fastighetsförsäljningar till priser

som står i missförhållande till fastighetsvärdena. Exempelvis gäller enligt

norsk rätt att försäljning inte får ske, när det bud som har avgetts

vid auktionen är alltför lågt i förhållande till egendomens saluvärde.

Bestämmelsen får emellertid tillämpning endast vid de två första auktionerna

och kan därför i längden inte hindra försäljning till underpris. I vissa

andra länder gäller att exekutiv försäljning inte får ske om erbjudet pris

understiger särskilt angiven del av fastighetens uppskattade värde.

Beredningen konstaterar att frågan, hur realisation av utmätt fast egendom

lämpligen bör ordnas för att ett gott utbyte skall erhållas, under senare

år kanske inte har uppmärksammats lika mycket som motsvarande

fråga beträffande lös egendom. Beredningen framhåller emellertid, att det

ibland har förekommit att fast egendom har sålts till betydande underpris.

Åtgärder häremot efterlystes från vissa håll när det gjordes en förberedande

utredning inför översynen av UL. Bl. a. framhöll länsstyrelsen i

Älvsborgs län, att det borde undersökas, om inte bestämmelserna angående

lägsta budet kunde kompletteras med föreskrift att egendomen inte fick

säljas, om vid försäljningen inte uppnåddes ett pris som motsvarade t. ex.

75 % av det värde som utmätningsmannen har satt.

Beredningen anser det angeläget att möjlighet ges att hindra försäljning

av fastighet till alltför lågt pris. Det är visserligen sant att olägenheter

kan följa av en ordning som ger auktionsförrättare rätt att stoppa en

försäljning därför att avgivna bud inte når upp till fastighetens saluvärde.

Beredningen menar emellertid att det vid exekutiv försäljning av fastighet

ofta står så stora värden på spel att man måste göra ökade ansträngningar

för att uppnå gott resultat, även om det skulle tynga förfarandet en

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

71

del. Förutom bestämmelser som är direkt inriktade på att hindra försäljning

till underpris bör kanske också andra åtgärder prövas. Beredningen finner

en möjlighet vara att — i likhet med vad som föreslås i fråga om lös egendom

— försöka sälja fastigheten under hand. En annan metod är att införa

bestämmelser om skyldighet för auktionsförrättare att före auktionen

infordra anbud på fastigheten, t. ex. från statliga och kommunala myndigheter,

samt att ge möjlighet att efter auktionen godta ett sådant bud,

om det är förmånligare än det resultat som uppnås vid auktionen.

Beredningen har dock hittills inte undersökt frågan i hela dess vidd utan

avser att senare återkomma till saken. Detta anses inte böra hindra att en

mer begränsad reform genomförs utan uppskov. Om man nu inför regler

om rätt för auktionsförrättare att avvisa alltför låga inrop vid auktion på

lös egendom och fastighetstillbehör, förefaller det beredningen lämpligt

att samtidigt ge den som förrättar exekutiv fastighetsauktion motsvarande

befogenhet. En sådan lagändring utesluter inte att man senare går längre

och inför bestämmelser om andra skyddsåtgärder i samma riktning eller

jämkar bestämmelsen i belysning av gjorda erfarenheter. Beredningen

förordar därför att i 2 mom. av 126 § UL tas in föreskrift, att inrop av fastighet

inte får godtas, om auktionsförrättaren finner sannolikt att avsevärt

bättre vederlag kan uppnås. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer

med den nyss berörda norska bestämmelsen i så måtto att den ger

exekutionsorganen befogenhet att efter omständigheterna pröva ett buds

skälighet. Någon anvisning att inrop får avvisas bara om inropssumman

står i viss angiven disproportion till egendomens uppskattade värde föreslås

alltså inte. Beredningen finner det inte lämpligt att inskränka regelns

tillämplighet till det första auktionstillfället. En prövning av avgivet bud

skall enligt förslaget ske också vid nya försäljningsförsök. Om ett inrop har

avvisats vid första auktionstillfället och det vid nästa auktion inte har

avgetts högre eller nämnvärt högre bud, torde i allmänhet det inrop som

har skett vid den senare auktionen få godtas, eftersom det efter de upprepade

försöken lär vara föga sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan

uppnås.

Som nämnts framlägger beredningen f. n. inte något förslag om försäljning

under hand av utmätt fastighet. Enligt beredningen bör därför en

auktionsförrättare inte vägra att godkänna ett pris som bjuds vid auktion

annat än om han anser sig kunna räkna med bättre bud vid ett senare

auktionstillfälle. När fråga uppkommer om att avvisa inrop, bör det vidare

beaktas, att utmätning enligt 128 § UL i allmänhet går åter, om inte fastigheten

blir såld vid en andra auktion. Beredningen anser sig inte böra

föreslå någon ändring i detta avseende. Beredningen menar att en auktionsförrättare

får söka göra klart för sig, vad det kan bero på att man

har fått dåliga bud, och söka bedöma om omständigheterna kan väntas

vara mer gynnsamma vid ett senare tillfälle.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

Beredningen finner att det behövs en särskild bestämmelse i fråga om

sådana auktioner vid vilka flera gemensamt intecknade fastigheter utropas.

Om ett inrop som gäller någon av fastigheterna i komplexet avvisas,

skulle detta kunna medföra att ansvaret för den gemensamma inteckningen

övervältras på övriga fastigheter. Eftersom en sådan, konsekvens inte

kan godtas, bör enligt beredningen föreskrivas att vid auktion på flera

gemensamt intecknade fastigheter frågan om avvisning av hud skall prövas

med hänsyn till det vederlag som har bjudits sammanlagt. En bestämmelse

med detta innehåll föreslår beredningen i 126 § 2 mom. UL.

Summan av vad som har bjudits för de utbjudna fastigheterna skall alltså

jämföras med fastigheternas sammanlagda värde. Om auktionsförrättaren

finner den bjudna summan alltför oförmånlig, skall han vägra godkänna

inropen i fråga om alla fastigheterna. Relationen mellan ett bud för viss

enskild fastighet och värdet på just denna fastighet skall alltså inte vara

utslagsgivande. Att ett uppenbart underpris bjudits för en fastighet, anser

beredningen emellertid kunna vara ett tecken på att det sammanlagda priset

för alla fastigheterna bör kunna bli högre.

Den föreslagna regeln om befogenhet för auktionsförrättare att vägra

godkänna inrop medför enligt beredningen behov av följdändringar i 113 §

1 mom. samt i 116, 119 och 127 §§ UL.

Remissyttrandena

Beredningens förslag i nu behandlad del godtas eller lämnas utan erinran

av bl. a. JK, bankinspektionen, kommerskollegium, exekutionsväsendets

organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings,

Värmlands, Gävleborgs, Västmanlands och Västernorrlands län,

Föreningen Sveriges kronofogdar, Svenska bankföreningen samt Svenska

sparbanks f ören ingen.

Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslaget och förklarar i samband

därmed, att varje lagstiftningsåtgärd som syftar till att hindra att utmätt

fastighet säljs till alltför lågt pris hälsas med tillfredsställelse. Samfundet

understryker önskvärdheten av fortsatt lagstiftningsarbete i avsikt

att tillgodose kravet på rimliga försäljningsresultat. Överexekutor för Malmö

kronofogdedistrikt anser det vara ytterst angeläget att överexekutor får

möjlighet att vägra godkänna inrop av fast egendom.

Hovrätten för Övre Norrland framhåller att om beredningens förslag

genomförs det torde bli möjligt att överklaga en exekutiv försäljning på den

grund att inropet hade bort avvisas av överexekutor. Sådana överklaganden

kan kanske medföra svårigheter vid en prövning i efterhand. Hovrätten har

därför övervägt om inte en reform med syfte att hindra försäljning till

underpris borde tas upp till behandling först i samband med en fullständig

översyn av formerna för försäljning av fast egendom. Hovrätten anser

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 73

emellertid reformen vara av sådant värde att den bör genomföras redan nu.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att beredningen inte

har redovisat någon utredning i frågan, om det har förekommit att fast

egendom vid auktion bär sålts till underpris, och än mindre i frågan, vilka

orsakerna till underprisen i så fall har varit. Länsstyrelsen anser också

att det bör klargöras vad som menas med underpris. Enligt överexekutor

för Göteborgs kronofogdedistrikt är det obestridligt att det alltjämt kan

förekomma att fast egendom säljs exekutivt till underpris men sådana fall

har till följd av stigande insikter hos intressenterna och ökade möjligheter

till sakkunnig hjälp säkerligen blivit alltmer sällsynta. Överexekutor sätter

därför i fråga, om behov av nya bestämmelser föreligger. Vidare kritiseras

att beredningen har tänkt sig en ordning som med hänsyn till ofullständigt

underlag närmast är att betrakta som en etapp på vägen eller

som ett försök. Överexekutor avstyrker därför förslaget.

Några remissinstanser anser att man före en reform bör avvakta den

ytterligare utredning som beredningen har förutskickat beträffande formerna

för försäljning av utmätt fast egendom. Länsstyrelsen i Stockholms

län finner att de föreslagna reglerna medför vissa uppenbara olägenheter

med hänsyn till gällande bestämmelser om försäljning av gemensamt intecknade

fastigheter. Om förslaget genomförs torde allmänheten i ännu

högre grad än f. n. berövas möjligheten att överblicka konsekvenserna av de

bud som avges vid en auktion. Om en reform av vårt inteckningsväsen

med syfte att avskaffa det gemensamma inteckningsansvaret genomförs,

torde emellertid dessa olägenheter i allt väsentligt undanröjas. I varje

fall finner länsstyrelsen frågan inte vara av sådan angelägenhetsgrad att

den inte kan anstå. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller

att beredningen inte förefaller ha gjort någon bedömning i vad mån det

föreslagna förfarandet kan inverka negativt på fastighetskrediten. Det

väsentliga vid en exekutiv fastighetsauktion måste vara den möjlighet

som fordringsägare har att driva in sin fordran. Denna viktiga synpunkt

bör inte annat än rent undantagsvis stå tillbaka för andra intressen, t. ex.

intresset av att fastigheten inte säljs till underpris. De föreslagna reglerna

medför enligt länsstyrelsen vidare att spekulanter inte får möjlighet att

vid auktionen bygga sin budgivning på vissa säkra fakta såsom exempelvis

att ett högsta bud som överstiger det i förväg bestämda lägsta budet godtas.

Reglerna kan också medföra att spekulanternas intresse för en auktion

minskar. Länsstyrelsen framhåller slutligen att frågan om införande

av bestämmelser med sådant syfte som de förordade bör anstå tills beredningen

har utrett möjligheten att sälja utmätt fast egendom under

hand. Länsstyrelsen i Västerbottens län förklarar sig inte ha någon erfarenhet

av att fast egendom har sålts till betydande underpris men delar

i princip beredningens uppfattning att möjlighet bör finnas att, om det

anses uppenbart påkallat, hindra försäljning till alltför lågt pris. Läns
3f

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

styrelsen betonar emellertid att det är en komplicerad fråga hur realisation

av fast egendom skall ordnas för att ett så förmånligt pris som möjligt

skall uppnås och att frågan bör utredas ytterligare innan gällande

ordning ändras. Också länsstgrelsen i Malmöhus län och överexekutor för

Norrköpings kronofogdedistrikt anser att den vidare utredningen om formerna

för försäljning av fast egendom bör avvaktas innan någon ändring

genomförs.

Länsstgrelsen i Kopparbergs län ansluter sig i princip till tanken att nu

införa bestämmelser som motverkar försäljningar till underpris men anser

att de föreslagna bestämmelserna är alltför obestämda. Länsstyrelsen är

benägen att i stället ansluta sig till tanken att fastighet inte bör säljas

om man vid auktionen inte når upp till ett pris motsvarande exempelvis

75 % av det värde som utmätningsman har åsatt. Genom eu sådan regel

får enligt länsstyrelsens åsikt både auktionsförrättare och rättsägare mer

bestämda utgångspunkter för sitt handlande, något som är önskvärt, i all

synnerhet vid realisation av gemensamt intecknad egendom. Länsstgrelsen

i Västerbottens län vill inte tillstyrka bestämmelser av det slag beredningen

har förordat. Länsstyrelsen anser att reglerna bör vara precisa och tilllämpliga

på alla exekutiva fastighetsauktioner. Möjligen kan reglerna om

lägsta budet kompletteras med en bestämmelse, att försäljning inte får

ske om man inte uppnår visst pris, bestämt i relation till det av utmätningsman

åsatta värdet.

Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att beredningens förslag innebär,

att auktionsförrättaren skall vara skyldig att under angivna omständigheter

avvisa inrop. För att bestämmelsen skall få avsedd effekt bör

uppenbarligen en sådan plikt för auktionsförrättaren föreligga. Beredningens

motiv förefaller emellertid ibland antyda en friare prövningsrätt för

honom. För bestämmelsens tillämpning synes angeläget att auktionsförrättarens

skyldighet i nämnt avseende ytterligare belyses. Om möjligt

bör man undvika att göra prövningsskyldigheten så omfattande att förfarandet

i rutinärenden tyngs avsevärt. Överexekutor för Norrköpings kronofogdedistrikt

hävdar emellertid att beredningens förslag går utöver önskemålet

att hindra försäljning av fastighet till alltför lågt pris genom att

det är utformat så, att bud inte får godtas, om auktionsförrättaren finner

sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås. Överexekutor menar att

en sådan formulering kan ställa auktionsförrättaren inför ett mycket vanskligt

bedömande, särskilt som inga närmare regler till ledning för bedömandet

ges. Meningen får väl anses vara, att närvarande rättsägare skall

få tillfälle att yttra sig i frågan om ett anbud skall godlas eller avvisas.

Om rättsägarna då inte är eniga, uppstår stora svårigheter i fall som inte

är uppenbara. Enligt överexekutors mening bör det övervägas att mjuka upp

huvudbestämmelsen och tillfoga regler till ledning för bedömandet. Över
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

75

exekutor för Göteborgs kronofogdedistrikt anser för sin del, att avgörandet

om bud skall antas eller inte på ett klart sätt bör hänskjutas till auktionsförrättarens

skönsmässiga bedömning. En vägran att godta inrop bör

falla inom överexekutors befogenhet men inte under hans uttalade plikt.

Konungariket Sveriges stadshgpotelcskassa och Svenska bostadskreditkassan

anser att rättsägarna bör tillerkännas stort inflytande när det gäller

att avgöra, om ett inrop skall avvisas. Man framhåller att den av beredningen

föreslagna regeln kan komma att försätta innehavare av inteckning

med god prioritet i ett sämre läge än vad nuvarande regler ger honom.

Det kan mycket väl inträffa att en auktionsförrättare finner anledning att

avvisa inrop som skulle förslå till täckande av en exekutionssökandes

fordran mot säkerhet av botteninteckning i fastighet. Om auktionsförrättaren

vid senare försäljningsförsök skulle vara tvungen att anta ett bud,

som är lägre än det tidigare avvisade och som till skillnad från detta inte

täcker sökandens fordran, synes auktionsförrättaren ha försatts i en lindrigt

sagt ömtålig situation. Man framhåller också att en felbedömning från

auktionsförrättarens sida drar med sig ökade ränteförluster för sökanden

och ökade kostnader för kungörelseförfarandet m. m.

Hovrätten för Övre Norrland påpekar att den föreslagna ordningen kan

innebära, att försäljningen av en fastighet hindras mot borgenärens önskan

och att utmätningen går åter, fastän borgenären hade kunnat förnöjas genom

en försäljning. Förfarandet kan också medföra att borgenären förlorar

den förmånsställning som han har vunnit genom utmätningen. Allt detta

kan enligt hovrätten inträffa utan att egentlig säkerhet föreligger för att

bättre vederlag kan uppnås vid en senare auktion, eventuellt efter ett förnyat

utmätningsförfarande. Hovrätten anser emellertid att man bör hålla

fast vid principen att borgenären inte får tillgodoses på sådant sätt att gäldenären

drabbas av onödig värdeförstöring.

Den särskilda regeln för utrop vid samma auktion av flera gemensamt

intecknade fastigheter kritiseras av överexekutor för Göteborgs kronofogdedistrikt.

Beredningens motiv för ordningen att vägran att godta anbud i

sådant fall skall gälla alla fastigheterna förefaller inte överexekutor övertygande.

Tillämpningen av en sådan bestämmelse kan leda till olyckliga

resultat, om underpris har bjudits endast för en fastighet medan de övriga

har inropats till priser som i och för sig ter sig acceptabla. Risken för försämrade

försäljningsresultat beträffande dessa fastigheter vid en ny auktion

förefaller inte ha beaktats tillräckligt.

I många remissyttranden framhålls behovet av ytterligare lagändringar,

som kan åstadkomma högre försäljningssummor vid exekutiva

fastighetsförsäljningar. Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser att auktionsförrättaren bör ha större frihet att bestämma tidpunkten

för auktionen än vad bestämmelserna i 88 c § UL medger. Länsstyrelsen

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

framhåller också att auktionsförrättaren bör ha större möjligheter att i

olika orts- och rikstidningar kungöra en auktion en eller flera gånger och

på ett mer affärsmässigt sätt.

Liknande synpunkter i fråga om kungörelseförfarandet anförs av Svensk

industriförening, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska

bostadskreditkassan.

Fördelningen av köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter

Gällande rätt

Är två eller flera gemensamt intecknade fastigheter, som skall säljas

samtidigt på exekutiv .auktion, i samme ägares hand och helt lika belastade

med inteckningar och andra gravationer skall de alltid ropas ut gemensamt.

För försäljningen kan sedan i övrigt tillämpas samma bestämmelser

som vid auktion på en enda fastighet.

Annorlunda blir förhållandena så snart det finns något särintresse i någon

av flera gemensamt intecknade fastigheter, som skall säljas samtidigt,

dvs. så snart inte alla fastigheterna har samma ägare eller är helt lika graverade.

För att särintressena i fastigheterna skall kunna tillgodoses har man

för sådana fall ansett särskilda regler påkallade. Dessa regler återfinns i

121 § UL.

Reglerna i 1 mom. av sistnämnda paragraf innebär, att fastigheterna

skall ropas ut var för sig. I vissa fall skall emellertid därefter ett gemensamt

utrop följa. Blir fordran för vilken fastigheterna är gemensamt intecknade

inte helt täckt genom buden vid särutropen, skall fastigheterna

sålunda i allmänhet bjudas ut gemensamt. Är två eller flera av de gemensamt

intecknade fastigheterna i samme ägares hand, skall vidare på hans

begäran gemensamt utrop alltid ske av de fastigheter som tillhör honom.

Genom bestämmelserna om gemensamt utrop ges möjlighet att kräva ut

det gemensamma inteckningsansvaret till fullo. Dessutom tillgodoses en

gemensam ägares intressen. I praktiken torde det oftast bli ett gemensamt

utrop efter särutropen.

Blir budet vid det gemensamma utropet inte högre än vad som sammanlagt

har bjudits vid särutropen, skall enligt 121 § 2 mom. UL särutropen

gälla. Överstiger å andra sidan det högsta gemensamma budet summan av

de högsta buden vid särutropen, blir det gemensamma budet gällande.

Har särutrop först företagits och har det därefter skett ett gemensamt

utrop som har blivit gällande, måste den gemensamma köpeskillingen fördelas

på de olika fastigheterna. Fördelningsreglerna finns i 121 § 2 mom.

UL. Enligt dem skall den gemensamma köpeskillingen först delas upp så,

att varje fastighet räknas till godo vad som högst har bjudits för den vid

särutropet. överskott som återstår sedan denna första fördelning har skett

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

skall delas mellan fastigheterna efter »de uppskattningsvärden, varefter

allmän bevillning utgick för nästföregående år», dvs. taxeringsvärdena. Har

någon av fastigheterna blivit delad och finns inte taxeringsvärde för varje

del, skall i överskottet skiftas mellan fastigheterna efter vad som bjöds för

dem när de ropades ut för sig.

Beredningen

Den nya bestämningen av vad som skall räknas som fastighetstillbehör

medför enligt beredningen behov att jämka bestämmelserna i 121 § 2 mom.

UL. Detta gäller regeln att taxeringsvärdena på samintecknade fastigheter

utgör fördelningsgrund för köpeskilling som har uppnåtts vid gemensamt

utrop av fastigheterna. Beredningen påpekar att man får räkna med att

taxeringsvärden på fastigheter kommer att anknyta till 1895 års lag ang.

vad till fast egendom är att hänföra, åtminstone under en övergångstid

efter det att den nya lagstiftningen om vad som är fast egendom har trätt

i kraft. Den bristande överensstämmelse mellan de civilrättsliga och skatterättsliga

fastighetsbegreppen som uppkommer medför bl. a. att taxeringsvärdet

på industrifastigheter inte kommer att hänföra sig till andra

industritillbehör än sådana som för sin användning kräver och också vilar

på fast, från grunden berett underlag (3 § i 1895 års lag). Annan industriell

utrustning kommer inte att omfattas av taxeringsvärdena, även om

den enligt den nya lagen är att betrakta som fastighetstillbehör. Försäljning

av en industrifastighet kan alltså i fortsättningen komma att omfatta

tillbehör som inte ingår i fastighetens taxeringsvärde.

Emellertid anser beredningen att man inte bör stanna vid att bara

genomföra den ändring i 121 § 2 mom. UL som, enligt vad som nyss har

sagts, är direkt påkallad av att industritillbehörskretsen vidgas. Beredningen

framhåller, att regeln att varje särskild fastighet av den gemensamma

köpeskillingen i första hand skall tillgodoräknas vad som har bjudits vid

särutropen har ansetts gälla även om det över huvud taget inte har avgetts

något bud för viss fastighet, t. ex. därför att ingen har ansett fastighetens

värde uppgå till lägsta budet. Denna ordning är enligt beredningen

uppenbarligen vådlig för intressenterna i den fastigheten, vilken bara får

del i det överskott som den gemensamma köpeskillingen representerar i

förhållande till summan av de bud som har lämnats med anledning av

särutropen. Även om någon djupare revision av hithörande bestämmelser

inte kan genomföras nu, kan därför regleringen i gällande lag enligt beredningens

mening inte gärna bibehållas, om man av andra orsaker anser

sig föranledd att jämka bestämmelserna. Beredningen betonar i sammanhanget

också, att den nuvarande regleringen står mindre väl samman med

beredningens förslag (jfr 126 § 2 mom. UL) att överexekutor skall pröva

skäligheten av vad som bjuds för fastigheterna och, om bättre vederlag

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj ds proposition nr 16 år 1967

kan förväntas, avvisa försäljning till det bjudna priset. Om vid särutrop

bud inte avges för viss fastighet eller ett oskäligt lågt bud lämnas, kan det

-—- om gällande ordning bibehålls — leda till att viss fastighet efter gemensamt

utrop säljs utan att intressenterna i den fastigheten får rimligt vederlag
För

att söka åstadkomma en mera rimlig fördelning föreslår beredningen,

att fördelningen av den gemensamma köpeskillingen i första hand grundas

på fastigheternas taxeringsvärden för nästföregående år. Om någon av

fastigheterna saknar sådant taxeringsvärde, bör köpeskillingen fördelas

på fastigheterna efter de värden som utmätningsmannen satt på dem. Den

senare regeln överensstämmer med en fördelningsregel som finns i 32 §

första stycket IF.

En sådan grundläggande princip om fördelning efter fastigheternas värden

finner beredningen emellertid inte kunna upprätthållas utan inskränkning.

Vid särutropen kan för viss fastighet ha bjudits mer än som vid den

föreslagna fördelningen efter antagna värden skulle belöpa på den fastigheten.

Eftersom det knappast bör komma i fråga att fastighet vid det

gemensamma utropet anses vara såld till lägre pris än som vid samma

auktion i anledning av särutrop bjöds för fastigheten, förordar beredningen

den tilläggsbestämmelsen, att fastighetens andel i den gemensamma köpeskillingen

skall utgöra minst vad som vid särskilt utrop bjudits för fastigheten.

Det kan enligt beredningen visserligen befaras, att denna inskränkning

i huvudprincipen leder till att en mindre andel anses belöpa

på någon annan av fastigheterna än som kan synas skäligt i betraktande

av fastigheterna åsatta värden, men de nya bestämmelserna förefaller ändå

beredningen erbjuda ett bättre resultat än gällande lag. Beredningen påpekar,

att överexekutor vid tillämpning av 126 § 2 mom. UL i viss utsträckning

kan förebygga, att fastighet som ingår i ett gemensamt intecknat

komplex slumpas bort. Enligt den bestämmelsen skall överexekutors

prövning av prisets skälighet, när det gäller gemensamt intecknade fastigheter,

hänföras till det vederlag som sammanlagt har bjudits. Har emellertid

ett uppenbart underpris bjudits för viss fastighet vid särutrop, kan

detta enligt beredningens mening vara ett indicium på att det sammanlagda

priset för alla fastigheterna borde kunna bli högre.

Om den köpeskilling som har uppnåtts vid gemensamt utrop av flera

fastigheter fördelas enbart efter taxeringsvärdena, finner beredningen att

mycket otillfredsställande resultat kan bli följden i fall när försäljningen

beträffande viss fastighet omfattar också dyrbara tillbehör som inte ingår

i fastighetens taxeringsvärde. Regeln att på fastigheten skall anses belöpa

minst vad som har bjudits vid särutrop kan inte i tillräcklig mån avvärja

ett sådant resultat. Å andra sidan kan det inträffa, att tillbehör som har

ingått i fastighetens taxeringsvärde har gått förlorat. En byggnad har t. ex.

brunnit. Tillbehör kan också ha frångått fastighet genom att det i enlig
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

het med beredningens förslag har sålts separat eller t. v. undantagits från

försäljning. Om värdefullt tillbehör, som har ingått i taxeringsvärdet, på

ena eller andra sättet har frångått fastigheten eller undantagits från försäljningen,

är taxeringsvärdet enligt beredningen inte tjänligt som grundval

för en rättvis fördelning av den gemensamma köpeskillingen, om fastigheten

har ingått i gemensamt utrop av flera fastigheter.

På de skäl som nu har anförts föreslår beredningen en bestämmelse av

innebörd att om någon av de gemensamt sålda fastigheterna har utropats

med tillbehör, som inte ingick i det värde som förut har angetts, eller utropats

utan tillbehör som omfattades därav, den fastighetens värde skall vid

tillämpning av de föreslagna fördelningsreglerna jämkas efter vad som

finns påkallat av nämnda förhållande. Tillämpning av de föreslagna reglerna

kan enligt beredningens mening väntas bli sällsynt och funktionen är

väsentligen att förekomma enstaka olyckshändelser. Mindre betydelsefulla

ändringar i tillbehörsbeståndet måste självfallet lämnas därhän, och bara

sådana ändringar som har verklig betydelse vid en värdering på längre sikt

förtjänar att komma i betraktande.

Remissyttrandena

Beredningens förslag i denna del har godtagits eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det vara angeläget, att reglerna

om fördelning av köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter ändras

på det sätt beredningen har föreslagit. Bestämmelserna kommer förmodligen

i praktiken inte att vara i mera frekvent bruk. När de någon gång

aktualiseras, är det emellertid angeläget att de oberäkneliga följder som

den nuvarande utformningen kan innebära så långt som möjligt elimineras.

Beredningens förslag synes tillgodose detta. Fråga uppkommer dock hur

och av vem egendomens värde skall jämkas för den händelse utrop sker

med tillbehör som inte ingår i taxeringsvärdet eller utan tillbehör som

omfattas därav.

Exekution i lös egendom

Försäljning under hand

Gällande rätt

Försäljning av utmätt lös egendom skall enligt 89 § 1 mom. UL alltid

ske genom offentlig auktion. I 93 § UL föreskrivs att auktionen skall ske

i uppslag och att de yppersta varorna skall sparas så länge, att mesta

folket är samlat. Auktionsförrättare är i allmänhet utmätningsmannen

(jfr 90 § 1 mom. UL), men denne har rätt att anlita auktionsverk för

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

försäljningen (49 § andra st. handläggningskungörelsen). Utmätta aktier

eller obligationer får säljas genom fondkommissionär eller mäklare (49 §

tredje st. handläggningskungörelsen). Auktion på fartyg som avses i 94 §

UL samt på luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg förrättas

av överexekutor (90 § 3 mom. UL resp. 2 § 1955 års lag om försäljning

av utmätt luftfartyg m. m.).

Beredningen

Beredningen påpekar inledningsvis att det i främmande länder i allmänhet

gäller som huvudregel, att utmätt lös egendom skall säljas på auktion.

På flera håll finns dock undantagsbestämmelser som ger de exekutiva

myndigheterna rätt att sälja egendomen under hand. T. ex. gäller enligt

norsk rätt att utmätningsmannen äger besluta om underhandsförsäljning

av lösöre, om det finns anledning anta att utbytet härigenom blir bättre

än vid auktion. Utmätningsmannen skall före sitt beslut lämna parterna

tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan menligt dröjsmål.

Beredningen konstaterar att man också i Sverige har fört fram önskemål,

att underhandsförsäljning av utmätt lös egendom skall införas. Beredningen

redogör för vad som i det avseendet anfördes av myndigheter

och organisationer år 1960 i yttranden till utredningen för förberedande av

översyn av UL. Ett stort antal remissinstanser ansåg då att det var en god

tanke att införa regler om underhandsförsäljning. En del av dem angav

vissa förutsättningar som borde gälla, såsom att parterna lämnar sitt

samtycke eller godkänner priset. Försäljning efter anbudsförfarande förordades

i åtskilliga yttranden. Tanken på en kombination av auktions- och

anbudsförsäljning fördes fram av ett par instanser. Bl. a. förordades att

anbud skulle få infordras under hand men att auktion därefter skulle

hållas med underhandspriset som ett lägsta bud. Några remissinstanser

motsatte sig emellertid varje form av försäljning under hand, varvid bl. a.

anfördes att ett sådant förfarande skulle vara förenat med praktiska svårigheter

och bli omständligt och tidskrävande.

Vid de överläggningar med representanter för näringsliv och kreditinstitutioner

som beredningen har haft i frågan om separat försäljning av fastighetstillbehör

har som ett väsentligt önskemål förts fram, att tillbehören

skulle få säljas under hand. Underhandsförsäljning förefaller också beredningen

vara en realisationsform som lämpar sig särskilt väl för fastighetstillbehör,

i all synnerhet när fråga är om industritillbehör. Beredningen

hänvisar i detta sammanhang till ett yttrande som överståthållarämbetet

avgav till första lagutskottet år 1945 (L1U 1945:39 s. 7) och vari framhålls

att försäljning på auktion av specialmaskiner kan leda till att dessa

slumpas bort till priser som ligger långt under deras verkliga värde. Enligt

beredningens mening kan emellertid regler om underhandsförsäljning inte

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

inskränkas till egendom som utgör fastighetstillbehör. Sådana regler behövs

också för maskiner, som inte är tillbehör till fastighet, och för åtskillig annan

lös egendom. Beredningen framhåller att det måste verka stötande, om

ett förfarande som visar sig ändamålsenligt beträffande fastighetstillbehör

inte skulle få användas i andra fall.

Beredningen betonar att en befogenhet att sälja utmätt lös egendom

under hand ställer särskilda krav på utmätningsmannens förmåga och omdöme.

En sådan befogenhet förutsätter också, att försäljningen genomförs

omsorgsfullt och utan slentrian. Enligt upplysningar om erfarenheterna

i Norge har reglerna om underhandsförsäljning av utmätt gods tillämpats

i begränsad omfattning och främst beträffande egendom, som är svår att

sälja på auktion eller kräver snabb försäljning. Detta anses bl. a. ha sin

grund i att exekutionsmyndigheterna inte gärna vill bära ansvaret för att

tillräckligt högt pris uppnås vid underhandsförsäljning.

Trots de antydda svårigheterna med ett sådant system föreslår beredningen

att bestämmelser om underhandsförsäljning införs beträffande lös

egendom liksom beträffande fastighetstillbehör, som skall säljas för sig.

Det är enligt beredningen av vikt att ett sådant förfarande finns att tillgå,

när auktionsförsälj ning inte väntas ge tillfredsställande resultat. Beredningen

utgår emellertid från att försäljning på auktion blir det mest

frekventa förfarandet och att en reform därför inte skall leda till någon

kännbar ökning av de exekutiva organens arbetsbelastning.

Enligt beredningens mening bör underhandsförsäljning av lös egendom

ankomma på utmätningsmännen, dvs. kronofogdarna. I vad mån befogenheten

skall kunna delegeras till vikarier och andra ersättare anser beredningen

vara en tveksam fråga, som bör uppmärksammas instruktionsvis.

Beredningen erinrar om förslaget att försäljning av fastighetstillbehör skall

ankomma på överexekutor som dock äger förordna annan (t. ex. kronofogde)

att som överexekutor genomföra försäljningen.

Beredningens överväganden leder till förslaget, att bestämmelsen i 89 §

UL om försäljning av utmätt lös egendom genom offentlig auktion jämkas

så, att även underhandsförsäljning kan komma i fråga som realisationsform.

Vidare föreslås att huvudbestämmelsen om underhandsförsäljning

tas in i en ny paragraf i UL, betecknad 96 a §. Enligt denna får utmätt lös

egendom säljas under hand i stället för på auktion, om utmätningsmannen

finner sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås därmed.

Genom hänvisning i det föreslagna 3 mom. i 100 a § UL görs bestämmelserna

om underhandsförsäljning tillämpliga även på separatförsäljning av

fastighetstillbehör.

Beredningen framhåller att den föreslagna regeln i 96 a § UL innebär

att så snart fråga har uppkommit om exekutiv försäljning av lös egendom,

utmätningsmannen har att efter bästa förmåga bedöma vilket pris som kan

förväntas vid en underhandsförsäljning och jämföra detta med vad man kan

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

hoppas på vid en auktionsför sälj ning. Prövningen underlättas självfallet,

om egendomen förut har bjudits ut på auktion utan att försäljning har

kommit till stånd till följd av att bud inte har avgetts eller inrop har

avvisats (jfr de föreslagna bestämmelserna i 93 § 2 mom. UL). Beredningen

betonar att prövningen inte får inskränka sig till en jämförelse mellan avgivna

eller beräknade anbud och auktionsbud. Hänsyn måste tas också till

andra omständigheter som kan påverka exekutionens slutresultat. Beredningen

pekar i sammanhanget främst på de kostnader som uppkommer vid

olika alternativ och som inte skall inräknas i fastställd exekutionsavgift,

t. ex. kungörelsekostnader, transportkostnader och provision till auktionskammare.

Underhandsförsäljning skall enligt beredningens förslag kunna komma

i fråga både vid försäljning av lösöre och vid försäljning av annan lös

egendom, t. ex. fordringar och rättigheter. Uttryckligt undantag har i den

föreslagna 96 a § UL gjorts för fartyg och för gods i fartyg och i luftfartyg.

Därigenom bortfaller också luftfartyg och intecknade reservdelar

till luftfartyg (89 § 2 mom. UL och 1 § i 1955 års lag om försäljning av utmätt

luftfartyg m. m.). Dessa undantag motiveras bl. a. av att man inte

vill förorda åtgärder som kan minska det särskilda skydd mot rättsförluster

som bestämmelserna i 91 § 3 och 4 mom. UL erbjuder innehavare

av sjö- och luftpanträtter. Frågan om underhandsförsäljning av dessa specialobjekt

anser beredningen kunna tas upp till övervägande i samband

med den fortsatta revisionen av reglerna om exekutiva fastighetsförsäljningar.

Beredningen föreslår vidare att utmätt egendom inte skall få säljas under

hand utan att gäldenären, utmätningssökanden och envar annan, vars

rätt är beroende av försäljningen och som är känd för utmätningsmannen,

om möjligt har fått tillfälle att yttra sig. Beredningen påpekar att utmätningsmannen

kan få kännedom om företagsinteckning i egendomen genom

upplysningar av gäldenären och genom det gravationsbevis han skall anskaffa

före försäljning av egendom, som kan vara föremål för företagsinteckning

(91 § 6 mom. och 96 a § 3 mom. UL). Utmätningsmannen kan

sätta sig i förbindelse med rättsägarna beträffande eventuell underhandsförsäljning

vid den tidpunkt som han finner lämplig. Rån anbud införskaffas

utan särskilda kostnader, kan utmätningsmannen alltså vänta med

att diskutera försäljningsfrågan med rättsägarna till dess anbud har inkommit.

Har borgenären redan i utmätningsansökningen gett utmätningsmannen

fria händer i fråga om försäljningssättet, synes det inte påkallat

att höra borgenären på nytt. Gäldenären kan enligt beredningen få tillfälle

att yttra sig redan vid utmätningen eller i samband med att bevis om denna

enligt 84 § 2 mom. UL tillställs honom. Beredningen understryker att utmätningsmannen

vid sin prövning av frågan om försäljningssättet självfallet

skall fästa stor vikt vid vad rättsägarna har anfört. Beredningen finner

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967 83

det inte lämpligt att binda utmätningsmannen till vad någon eller några

rättsägare yrkar. Om gäldenären kräver försäljning på auktion, anser beredningen

emellertid att utmätningsmannen knappast annat än i uppenbara

fall bör genomföra en underhandsförsäljning utan att försök till

auktionsförsäljning först har gjorts.

Beredningen framhåller att det är betydelsefullt att underhandsförsäljningar

genomförs så, att något otillbörligt gynnande av vissa uppköpare

inte sker och så att part inte heller i övrigt får anledning till anmärkning.

Försäljningen bör därför föregås av lämpligt anbudsförfarande. Skulle

i särskilt fall berörda rättsägare vara ense om att godta ett bud, som har

inkommit utan anbudsförfarande, anser beredningen emellertid, att det

bör kunna konfirmeras av exekutionsmyndigheten utan att andra anbud

infordras. Beredningen betonar att försiktighet är påkallad i sådana fall.

Någon särskild bestämmelse om förfarandet, när alla är ense om att

godta visst bud, anses inte behövlig. I övrigt har bestämmelse om anbudsförfarande

tagits in i 96 a § 2 mom. i beredningens förslag. Förslaget innebär

att anbud skall infordras genom kungörelse i en eller flera ortstidningar

eller på annat lämpligt sätt. Kungörelsens utförlighet och antalet

annonser får enligt beredningen bero av omständigheterna i det enskilda

fallet. När lokal marknad för visst gods inte finns, kan det vara lämpligt

att infordra anbud genom annonsering i riks- eller fackpress. Utmätningsmannen

bör vidare kunna rikta sig direkt till tänkbara spekulanter

och uppmana dem att komma in med anbud. Om utmätning sker av vara

som ordinärt säljs till viss uppköpare, bör utmätningsmannen kunna vända

sig direkt till denne och sälja till dagspris när så är lämpligt. Varan

bör om möjligt hållas tillgänglig för besiktning. Närmare bestämmelser

om anbudsförfarandet bör enligt beredningen meddelas i administrativ

ordning.

Vissa av ULs bestämmelser om försäljning på auktion bör enligt beredningen

vara tillämpliga också vid underhandsförsäljning. Hänvisning

till dessa bestämmelser ges i det föreslagna 3 mom. av 96 a § UL. Utan

särskild föreskrift härom bör vidare vissa ytterligare bestämmelser i UL

anses tillämpliga vid underhandsförsäljning. Beredningen anser det sålunda

vara klart att försäljning skall avbrytas när ändamålet med försäljningen

har uppnåtts (jfr 93 § UL). Vidare måste panthavares och retinents

anspråk beaktas (jfr 71 § UL). Besväras egendom av företagsinteckning,

kan hänsyn behöva tas till inteckningshavare på sätt beredningen föreslår i

139 § UL.

Enligt beredningens förslag i 96 § 2 mom. UL skall egendom som har

sålts på auktion utropas på nytt, om inroparen inte genast fullgör sin

betalningsskyldighet och inte heller får anstånd med betalningen. Detsamma

bör utan särskild bestämmelse gälla vid underhandsförsäljning. Det anses

från flera synpunkter olämpligt att ålägga utmätningsmannen att vid
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

hålla köpet, om köparen inte vill eller kan betala. Utmätningsmannen bör

i stället häva köpet och göra ett nytt för säljningsförsök antingen under

hand eller på auktion. I fråga om läget när betalning uteblir efter underhandsförsäljning

på kredit hänvisar beredningen till vad som anförs i

anslutning till förslaget om kreditförsäljning av utmätt lös egendom.

Beredningen betonar slutligen att försäljning under hand av utmätt

egendom självfallet bör avse egendomen i befintligt skick. Beredningen anser

att detta regelmässigt torde framgå av omständigheterna. Även om

särskilt förbehåll inte har gjorts vid försäljningen, bör köparen inte kunna

tala å fel i godset. Förhållandet blir därmed detsamma som om godset

hade sålts på auktion (jfr 48 § köplagen). Beredningen framhåller emellertid,

att regeln i köplagen inte är ovillkorlig när det gäller auktionsförsäljningar

och att den inte heller bör vara det i fråga om försäljningar under

hand. Om godset inte motsvarar den beteckning varunder det har utbjudit

s till försäljning i annons eller på annat sätt och om felet inte är att

anse som ringa, torde således utmätningsmannens förbiseende berättiga köparen

att med stöd av 42 § köplagen häva köpet eller fordra avdrag på köpeskillingen.

Remissyttrandena

De föreslagna bestämmelserna om försäljning under hand av utmätt

lös egendom tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Allmänt betonas att en reform i föreslagen riktning är väl

ägnad att motverka att utmätt egendom säljs till underpris. Det övervägande

flertalet av remissinstanserna godtar också detaljutformningen av förslaget.

JK finner det i viss mån tveksamt, om reglerna bör ges den vida omfattning

som beredningen har föreslagit, önskemålen om möjlighet till underhandsförsäljning

torde främst hänföra sig till mera värdefulla maskiner

o. d., alltså egendom som i regel kommer att utgöra fastighetstillbehör eller

kan bli föremål för företagsinteckning. Emellertid finner JK att varje gränsdragning

måste bli otillfredsställande, eftersom förhållandena i de enskilda

fallen är så skiftande. Vidare torde olägenheterna av att reglerna blir tilllämpliga

över ett vidsträckt område bli förhållandevis ringa, JK förordar

därför inte någon begränsning.

Några remissinstanser uttalar sig för en i viss mån annorlunda ordning

än den som beredningen föreslår. Hovrätten för Västra Sverige sätter

i fråga om möjligheterna till underhandsför sälj ning av lös egendom och

fastighetstillbehör kan väntas komma till användning i någon omfattning

av betydelse. Hovrätten antar att exekutionsmyndigheterna blir ytterst obenägna

att träffa avgörandet, att en underhandsförsäljning sannolikt kommer

att ge avsevärt bättre pris, och därmed riskera kritik i efterhand

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

för sitt ställningstagande. Det förefaller hovrätten ha funnits anledning att

närmare redovisa övervägandena kring den av beredningen nämnda möjligheten

att kombinera underhands- och auktionsför sälj ning. Även om det

självfallet är komplicerat att finna lämpliga regler för en sådan kombination

anser hovrätten att frågan är förtjänt av ytterligare överväganden. Enligt

hovrättens mening är det inte något som hindrar att man inför en

sådan ordning vid sidan om den av beredningen förordade och får frågorna

praktiskt prövade. Ett system med anbudsförfarande och auktion som

två led i samma förrättning föreslås av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ger uttryck för liknande tankegångar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att underhandsförsäljning bör ombesörjas

av annan än överexekutor eller utmätningsman, då dessa inte

torde ha kompetens att genomföra en sådan affärsmässig försäljning. På

yrkande av borgenär eller gäldenär bör överexekutor i stället förordna

en person som är lämpad, t. ex. advokat. Reglerna om försäljning kan enligt

länsstyrelsens mening utformas i likhet med vad som gäller enligt

lagen om samäganderätt.

Hovrätten för övre Norrland biträder förslaget men förutsätter att underhandsförsäljning

skall utgöra undantagsfall. Hovrätten förutsätter vidare

att underhandsförsäljning skall förekomma bara när det är uppenbart

att bättre resultat kan väntas genom sådan försäljning. Överståthållarämbetet

anser det kunna ifrågasättas om inte som förutsättning för underhandsförsäljning

bör föreskrivas att utmätningsmannen finner det uppenbart

— och alltså inte bara sannolikt — att avsevärt bättre vederlag kan

uppnås därmed. Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt ger uttryck

åt liknande uppfattning.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd betonar att försäljning under

hand ofta kan kräva stor erfarenhet, omdöme och kunnighet. Nämnden

anser därför att delegering av befogenheten måste ske med största varsamhet

och i regel inte till personal i lägre tjänsteställning än kronofogdesekreterare

och kronokommissarie. En liknande inställning har Föreningen

Sveriges kronofogdar och flera kronofogdemyndigheter.

Ett genomförande av förslaget kommer att medföra en inte obetydlig

ökning av de exekutiva myndigheternas och då främst kronofogdarnas

arbetsbörda enligt vad som framhålls av flera kronofogdemyndigheter. Kronofogdemyndigheterna

i Malmö och Lunds distrikt delar inte beredningens

uppfattning, att försäljning på auktion blir det mest frekventa förfarandet

och att pa grund därav arbetsbelastningen för de exekutiva organen

inte ökas nämnvärt. Visserligen blir det nog så, att den slutliga försäljningen

kommer att äga rum på auktion. Men denna försäljning kommer

med all sannolikhet att i mycket stor omfattning föregås av försök till

underhandsförsäljning, Så torde under alla förhållanden bli fallet så snart

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

fråga är om gods av mer speciell natur. Erfarenheten visar att försäljning

på auktion mycket ofta sker till låga priser. Det finns inte anledning

att anta att detta förhållande kommer att ändras därför att möjlighet

till underhandsförsäljning införs. Det kan därför förväntas att de

flesta exekutiva försäljningarna kommer att inledas med ett försök till

underhandsförsäljning. Liknande synpunkter förs fram av kronofogdemyndigheten

i Göteborgs distrikt. Föreningen Sveriges kronofogdar finner

det svårt att bedöma vilken omfattning underhandsförsäljning kommer att

få men anser det sannolikt att sådan försäljning kommer att yrkas i ganska

stor utsträckning. Med den föreslagna utformningen av 96 a § UL finns

inga garantier för att inte underhandsförsäljning — med därav följande

merarbete — blir lika vanlig som försäljning på auktion.

Från flera håll uttalas att förfarandet kommer att bli tidskrävande särskilt

när försök att sälja under hand företas före en auktion eller när

ett inrop på auktion avvisas och försök till underhandsförsäljning följer.

Föreningen Sveriges kronofogdar framhåller att underhandsförsäljning i

föreslagen ordning blir mer tidskrävande än försäljning på auktion.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

sätter i fråga om inte rättsägarna bör få större inflytande när det

gäller valet av försäljningsform. Innan beslut fattas skall visserligen

enligt beredningen rättsägarna få tillfälle att yttra sig. Men avgörandet ligger

ändå helt i förrättningsmannens hand. Eu riktig förhandsbedömning

av det förutsebara priset vid underhandsförsäljning eller vid auktion

kräver ofta ingående kännedom om bl. a. marknadsmässiga förhållanden

och hela den kår av förrättningsmän som det här gäller kan knappast

presumeras ha sådan kännedom.

I anslutning till beredningens uttalande att försäljning under hand självfallet

bör avse egendomen i befintligt skick väcker exekutionsväsendets organisationsnämnd

frågan om det inte bör anges i 48 § köplagen, att dess

bestämmelser om gods som har sålts på auktion äger tillämpning på utmätningsmans

underhandsförsäljning. Nämnden anser att det under alla

förhållanden bör föreskrivas i handläggningskungörelsen, att vid sådan

försäljning skall göras förbehåll, att godset säljs i befintligt skick.

Försäljning på kredit

Gällande rätt

Vid exekutiv auktion på lös egendom i allmänhet gäller som betalningsvillkor

att inroparen skall erlägga köpeskillingen genast efter inropet (96 §

UL). Om betalning inte sker, skall egendomen ropas ut på nytt. Utmätningsmannen

kan dock på eget ansvar lämna anstånd med betalningen.

Lämnas kredit, blir utmätningsmannen alltså skyldig att redovisa köpe
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

skillingen i laga ordning oberoende av om eller när köparen betalar. När

lös egendom av speciell karaktär — fartyg, luftfartyg och intecknade reservdelar

till sådant fartyg (95 § UL resp. 1 § i 1955 års lag om försäljning

av utmätt luftfartyg m. m.) — säljs exekutivt, gäller emellertid

i fråga om betalningsvillkoren regler som är likartade med vad som föreskrivs

beträffande exekutiv auktion på fastighet. Detta innebär att inroparen

genast skall erlägga viss del av köpeskillingen som handpenning

eller också ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för motsvarande

belopp. Den återstående delen av köpeskillingen skall därefter erläggas inom

viss tid efter auktionen (125, 130 och 142 §§ UL).

Beredningen

Beredningen framhåller att det i utländsk rätt finns flera exempel på

att kredit medges vid exekutiv auktion på lös egendom. Bl. a. gäller i Danmark

som huvudregel, att vederhäftig auktionsköpare lämnas sådan kredit

som är vanlig vid frivilliga auktioner. Betalningsanståndet får dock inte

utan särskilt medgivande avse längre tid än tre månader. Vidare gäller att

försäljning skall ske i särskild ordning mot kontant betalning, om godsets

värde understiger 200 kronor. Enligt norsk rätt får vederhäftig köpare kredit

under sex veckor, i vissa fall längre tid. Förutsättningen synes dock

vara antingen att godset inte skall levereras förrän köparen har erlagt

betalning eller att utmätningsmannen (eller den s. k. oppkreveren) ansvarar

personligen för att betalningen inflyter. Beredningen påpekar emellertid

att någon regel om ovillkorlig skyldighet att ge kredit vid lösöreauktion

inte har tagits in i framlagt utkast till ny norsk lov om tvangsfullbyrdelse

och att det i motiven till utkastet har framhållits, att utvecklingen

inte minst vid auktioner har gått i riktning mot kontant köp.

Beredningen konstaterar beträffande de svenska förhållandena att kritik

i skilda sammanhang har anförts mot gällande ordning för betalning

av köpeskilling vid exekutiv försäljning av vanlig lös egendom. Det har

ansetts att utmätningsmannen bör få möjlighet att bevilja auktionsköpare

kredit utan att därigenom behöva ådra sig personligt ekonomiskt ansvar.

Andra har dock ställt sig avvisande till regler av sådan innebörd, varvid

bl. a. gjorts gällande att sådana regler skulle leda till ett omständligt inkasseringsförfarande

och knappast ge åsyftat resultat.

Beredningen erinrar om att i UL inte längre finns några regler om

skadestånd för utmätningsman, som inte har genomfört utmätning och försäljning

inom föreskriven tid (prop. 1963: 52 s. 138). I motiven till förslaget

om upphävande av dessa regler anfördes, att reglerna var otidsenliga och

att det inte kunde anses tillräckligt motiverat att ha en särregel om skadeståndsansvar,

sonr saknade motsvarighet för andra tjänstemän. Enligt beredningens

mening kan man aberopa samma skäl för att upphäva regeln

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ls proposition nr 16 år 1967

i 96 § UL om utmätningsmans skyldighet att svara för köpeskillingen,

när han har beviljat kredit.

Såvitt beredningen har sig bekant tillämpas den nuvarande kreditbestämmelsen

sällan eller aldrig, eftersom utmätningsmännen knappast anser

sig ha anledning att utsätta sig för ekonomiska risker. Beredningen anser att

det otvivelaktigt är ägnat att höja priserna vid exekutiva försäljningar (på

auktion eller under hand) om det finns lämpliga regler, som tillgodoser

gäldenärs och borgenärs berättigade anspråk på trygghet mot riskabla krediter.

Sannolikheten för att priserna skulle höjas förefaller beredningen vara

störst när försäljningen gäller mera värdefull egendom, t. ex. stora

maskiner. Beredningen framhåller emellertid att den kredit som kan komma

i fråga inte kan få bli en långsiktig finansieringsmetod för förvärv vid

exekutiva försäljningar. Hänsyn till borgenären kräver regelmässigt att

det inte får bli fråga om några längre anstånd. Tiden för anstånd torde inte

utan rättsägarnas medgivande böra utsträckas utöver någon månad. Även

sådana förhållandevis korta krediter anser beredningen kunna inverka fördelaktigt

på priserna, bl. a. genom att de ger rådrum för spekulanter att

hos reguljära kreditgivare skaffa långfristig kredit.

I enlighet med dessa överväganden förordar beredningen att 96 § UL

ändras så, att utmätningsmannen får möjlighet att lämna anstånd med

betalning för lös egendom som har sålts på auktion, om synnerliga skäl

föranleder det. Beredningen föreslår dessutom att kreditbestämmelserna

genom hänvisningar skall bli tillämpliga också vid underhandsförsäljning

av lös egendom och vid separat försäljning av fastighetstillbehör (96 a § 3

mom. och 100 a § 3 mom. UL). Undantag från kreditbestämmelserna görs

för fartyg, som avses i 94 § UL, och därigenom också för luftfartyg och intecknade

reservdelar till luftfartyg, eftersom särskilda betalningsregler redan

gäller för dessa specialobjekt.

Regeln om betalningsanstånd bör enligt beredningen kompletteras med

relativt utförliga bestämmelser om skydd för rättsägarnas intressen. Beredningens

förslag innefattar i det avseendet att utmätningsman, som lämnar

anstånd, skall förbehålla gäldenären äganderätten till det sålda. Vidare

skall det åligga köparen att ställa pant eller borgen. Beredningen framhåller

att bestämmelserna i 48 § UL medför, att ställd säkerhet skall prövas

av utmätningsman, om den inte har godkänts av rättsägarna, och att borgen

av två eller flera skall vara solidarisk. Borgen, som köpare skall ställa, bör

vara s. k. proprieborgen, dvs. gälla som för borgensmannens egen skuld.

Beredningen föreslår inte någon bestämmelse om skyldighet för köpare

att lämna handpenning men framhåller, att detta självfallet inte innebär

att utmätningsmannen är förhindrad att kräva omedelbar betalning av

viss del av köpeskillingen samtidigt som kredit medges för återstoden.

Handpenning bör enligt beredningens mening i stället vara regel, i synnerhet

när det i vanliga affärsförhållanden vid liknande köp är brukligt att

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

handpenning lämnas. Om det undantagsvis bedöms som fördelaktigt att

betalningsanståndet avser hela köpeskillingen, skall utmätningsmannen dock

kunna medge detta.

Underlåter köpare att i rätt tid erlägga köpeskilling, som omfattas av betalningsanstånd,

skall utmätningsmannen enligt beredningens förslag kunna

utsöka fordringen hos köparen, återta godset, sälja panten i den ordning

som föreskrivs om utmätt lös egendom eller utsöka borgensförbindelsen.

Beredningens tanke är att utmätningsmannen skall företa bara den åtgärd

som fordras för att gäldenären och borgenärerna skall komma till sin

rätt. Utmätningsmannen har därvid att beakta, att köparen genom sin

underlåtenhet kan bli skyldig att gälda dröjsmålsränta. Väljer utmätningsmannen

att utsöka fordringen hos köparen, bör han vända sig till domstol

för att få betalningsskyldigheten fastställd, varefter utmätning vid behov

kan ske. Samma förfarande får utnyttjas, om borgensförbindelse skall utsökas.

Återtagande av gods kan ske utan att exekutionstitel först förvärvas.

När fråga är om lösöre som har sålts mot betalning i särskilda poster, av

vilka minst en enligt köpevillkoren skall erläggas efter det att godset har

utgetts till köparen, har utmätningsmannen att vid återtagandet följa reglerna

i lagen om avbetalningsköp.

Om betalning vid auktion inte sker omedelbart efter inrop och anstånd

inte heller lämnas, skall egendomen enligt beredningsförslaget (96 § 2 mom.

UL) gå under nytt utrop. Bestämmelsen är inte avsedd att tillämpas om

anstånd har lämnats men egendomen på grund av utebliven betalning har

återtagits, Enligt beredningens mening ligger det i sakens natur att utmätningsmannen

i en sådan situation får göra ett nytt försäljningsförsök.

Slutligen påpekar beredningen att de föreslagna kreditbestämmelserna

inte bör hindra utmätningsman att låta inropare få kortvarigt anstånd för

att ge denne möjlighet att skaffa fram kontanter eller ställa erforderlig

säkerhet för betalning. I sådana fall anser beredningen att det är självklart,

att godset innehålls tills inroparen har betalt eller ställt säkerhet. Beredningen

framhåller i sammanhanget, att check bör kunna godtas som betalningsmedel,

om trassatbanken utfäster sig att svara för checkbeloppet.

Remissyttrandena

De remissinstanser som särskilt har uttalat sig om beredningens förslag

i denna del tillstyrker i allmänhet detta. I flera yttranden framhålls att

den nu gällande bestämmelsen om betalningsanstånd i 96 § UL inte är tillfredsställande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län säger att det länge har känts

som en brist att sådana bestämmelser som de föreslagna bär saknats. Liknande

uttalanden görs från andra håll.

I åtskilliga yttranden har emellertid anförts kritiska synpunkter.

Det är dock bara länsstyrelsen i Västerbottens län som avstyrker förslaget i

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

dess helhet. Länsstyrelsen anser det olämpligt att bevilja kredit vid exekutiv

försäljning av lös egendom. Länsstyrelsen framhåller att den möjlighet

utmätningsmannen f. n. bär att »på eget äventyr» lämna anstånd med

betalning i praktiken torde tillämpas ytterst sällan. Länsstyrelsen hai inte

något emot att bestämmelsen upphävs.

En tveksam hållning till de föreslagna bestämmelserna intar länsstyrelserna

i Västernorrlands och Västmanlands län. Man kan visserligen enligt

den förstnämnda länsstyrelsen anta att den föreslagna möjligheten att lämna

anstånd med betalning inte kommer att begagnas särskilt ofta, efteisom

det krävs synnerliga skäl för anstånd. Oavsett hur det kommer att förhålla

sig med frekvensen, kan det emellertid inte anses ligga i utmätningsinstitutionen

att utmätningsmannen »skall verka som affärsman i begagnat

gods» med det hänsynstagande till vinst och risk som ligger i sådan verksamhet.

Om möjlighet till betalningsanstånd skall finnas, anses denna

böra utformas efter ungefärligen samma principer som gäller vid exekutiv

försäljning av fast egendom med fasta regler för handpenning och

köpeskillingslikvid. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner beredningens

förslag diskutabelt i varje fall när det gäller försäljning på auktion. Auktionsförrättaren

har inte något nämnvärt rådrum och det kan vara vanskligt

för honom att på stående fot avgöra, om kredit kan medges och i sa fall

på vilka villkor. Vid underhandsför sälj ning har den exekutiva myndigheten

däremot gott om tid att pröva kreditfrågan. Länsstyrelsen förordar

därför att den föreslagna möjligheten att bevilja köpare kredit inskränks

till att avse försäljning under hand.

JK anser att det bör vara möjligt för vederhäftig köpare av lösöre eller

fastighet stillbehör att få betalningsanstånd. JK framhåller att kreditmöjligheten

torde vara av betydelse främst beträffande egendom som säljs

genom anbudsförfarande, eftersom sådant förfarande regelmässigt kommer

att avse jämförelsevis kapitalkrävande egendom. Reglerna om betalningsanstånd

bör emellertid enligt JKs mening ha större fasthet än de av

beredningen föreslagna. JK anser att uttrycklig bestämmelse bör meddelas

om viss kortare tid, förslagsvis en vecka, varunder köparen äger

åtnjuta anstånd med såväl betalning som ställande av säkerhet. Sedan

denna frist utlöpt bör kredit kunna beviljas i enlighet med vad beredningen

har föreslagit. Viss maximitid bör emellertid utsättas i lagen.

Flera kronofogdemyndigheter, som i och för sig godtar beredningens

förslag, framhåller att kreditförsäljning, på grund av den föreslagna utformningen

av 96 § UL, i praktiken kommer att bli en sällsynt företeelse.

Man pekar därvid framför allt på att synnerliga skäl skall föreligga för

betalningsanstånd. Emellertid uttalas också från något håll, att bestämmelserna

är så utformade att utmätningsmännen genom att lämna betalningsanstånd

riskerar att dra på sig extra arbete och komplikationer.

Flera av de remissinstanser som ställer sig positiva till beredningens

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 16 år 1967 91

förslag framför synpunkter på detaljutformningen av de föreslagna

bestämmelserna.

Förslaget att köparen vid kreditförsäljning skall vara skyldig ställa

pant eller borgen för sina åtaganden kan enligt hovrätten för Övre Norrland

vara något omständligt i vissa situationer. Hovrätten sätter i fråga

om inte rättsägarnas intressen enklast tillgodoses genom att utmätningsmannen

håller godset inne till dess full betalning har skett. Ett sådant förfarande

förefaller hovrätten inte behöva medföra nämnvärda risker för

rättsägarna, i varje fall inte när handpenning lämnas. Föreningen Sveriges

kronofogdar ger uttryck för en liknande uppfattning. Kronofogdemyndigheten

i örnsköldsviks distrikt anser att man för att komma ifrån den av

beredningen föreslagna tyngande inkasseringen bör föreskriva att handpenning

skall lämnas och att godset inte får utlämnas förrän det är till

fullo betalt. Om full betalning inte sker inom viss kortare anståndstid, bör

godset kunna försäljas på nytt och handpenningen användas för att täcka

de uppkomna kostnaderna. Kronofogdemyndigheten i Huddinge distrikt

förordar också bestämmelse om skyldighet att erlägga handpenning och

anför i det sammanhanget bl. a. att lagen om avbetalningsköp därigenom

skulle bli klart tillämplig.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd uttalar att om utmätningsmannen

skall återta lösöre enligt de av beredningen föreslagna bestämmelserna,

lagen om avbetalningsköp bör gälla endast i tillämpliga delar.

Sålunda torde t. ex. bestämmelserna i lagens 10 § om skriftlig ansökan och

kontantpris inte behöva följas. De föreslagna bestämmelserna i 96 § UL

förefaller Sveriges advokatsamfund innebära att egendom, som har återtagits

på grund av bristande prestation från köparens sida, fortfarande

skall anses utmätt. Samfundet ifrågasätter om inte regler härom bör tas in

i lagförslaget.

Kritik riktas vidare mot beredningens uttalande att utmätningsmannen,

om han väljer att utsöka fordran hos köpare, har att vända sig till domstol

för att få betalningsskyldigheten fastställd. Exekutionsväsendets organisationsnämnd

anser att utmätningsmans protokoll vid försäljning på

auktion eller under hand bör kunna utgöra exekutionsurkund under samma

förutsättningar som protokoll över annan offentlig auktion. Detta bör

också gälla när fastighetstillbehör har sålts för sig. Nämnden hänvisar till

55 § UL, som föreskriver att utmätning under vissa förutsättningar får

ske för fordran som enligt protokoll över offentlig auktion härleder sig

från inrop av lös egendom, fastän betalningsskyldighet inte har ålagts.

Liknande synpunkter framförs av hovrätten för Övre Norrland, Föreningen

Sveriges kronofogdar samt flera kronofogdemyndigheter. Beredningens uttalande

att check under vissa förutsättnigar bör kunna godtas som betalningsmedel

kommenteras av kronofogdemyndigheterna i Stockholms och

Karlstads distrikt. De framhåller att betalning genom check kan medföra

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

mer arbete för utmätningsmannen och att försiktigheten torde bjuda att

check godtas bara i undantagsfall.

Enligt JK bör uppmärksammas, att den som vid exekutiv auktion inropar

lös egendom men inte betalar köpeskillingen enligt gällande rätt i

allmänhet inte är bunden av sitt bud. Inroparen är alltså inte pliktig att,

om köpeskillingen vid ny auktion blir lägre än den summa som han har

bjudit, betala skillnaden mellan beloppen. I avsaknad av särskilda bestämmelser

i beredningens förslag förefaller det JK troligt att dessa grundsatser

också kommer att gälla den, som efter ett anbudsförfarande frånträder

sitt bud, innan betalning har erlagts eller säkerhet har ställts. Enligt

JKs mening är det önskvärt att anbudsgivare blir bunden av sitt bild.

Vägran att godkänna inrop av lös egendom

Gällande rätt

Som tidigare har framhållits skall försäljning av utmätt lös egendom

enligt nuvarande bestämmelser alltid ske på offentlig auktion. Inom doktrinen

råder delade meningar om auktionsförrättare har befogenhet att avvisa

slutbud som han finner uppenbart för lågt (betänkandet s. 98 n. 2).

I praxis torde någon sådan befogenhet inte utövas. Regelmässigt blir det

högsta budet antaget utan hänsyn till om det motsvarar egendomens värde.

Om rättsägarna vill hindra att egendomen slumpas bort, får de själva bjuda

vid auktionen.

Beredningen

Enligt beredningen finns det på några håll utomlands regler som syftar

till att hindra att utmätt lös egendom säljs till pris som står i missförhållande

till egendomens värde. Sådana bestämmelser finns sålunda i norsk,

tysk, österrikisk och engelsk rätt. De norska reglerna innebär att en av

exekutionssökanden antagen tredje man, den s. k. oppkreveren, skall vara

närvarande vid auktionen och därvid anta eller förkasta avgivet bud.

Beredningen erinrar om att gällande svensk rätt inte tillåter den som förrättar

auktion på utmätt fastighet att avvisa ett bild, som uppenbarligen

är för lågt, men att beredningen i annat sammanhang föreslår att detta

förhållande ändras. Beredningen anser det önskvärt att också den som förrättar

auktion på lös egendom skall kunna avvisa ett alltför lågt bud. En

reform av sådan innebörd har förordats i flera yttranden till den förberedande

utredningen för översynen av UL, då man härigenom kan motverka

att egendom, som nu ibland sker, avyttras till uppenbart underpris. Beredningen

framhåller att en ändring i den riktningen inte kan förväntas äga

rum utan lagstiftning. Frågan om en sådan reform står också i samband

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

93

med reglerna om underhandsför sälj ning av lös egendom. Om man nämligen

inför regler, som förutsätter att underhandsbud kan avvisas, eventuellt i

förening med infordrande av nya anbud eller beslut om försäljning på

auktion, anses det lämpligt att man också medger en mera fri prövning av

bud, som har avgetts på auktion.

Beredningen föreslår att i ett nytt 2 mom. i 93 § UL föreskrivs, att inrop

vid exekutiv auktion på lös egendom inte får godtas, om det finns sannolikt

att avsevärt bättre vederlag kan uppnås. När inrop inte godtas, bör

auktionsförrättaren enligt förslaget vara oförhindrad att senare under

samma auktion ropa ut egendomen på nytt. Gör han inte det eller får han

inte heller vid senare utrop antagbart bud, skall enligt bestämmelser som

föreslås i 93 § 3 mom. ny auktion sättas ut eller försök göras att sälja

egendomen under hand. Rätten att fatta beslut om lämplig åtgärd tillkommer

utmätningsmannen eller, om försäljningen ankommer på överexekutor,

denne.

Beredningen begränsar inte befogenheten att avvisa anbud till att gälla

viss slags lös egendom. Även vid auktion på fastighetstillbehör, som säljs

separat, bör auktionsförrättaren enligt beredningen ha sådan befogenhet

(jfr 100 a § 3 mom. i förslaget).

Den i 93 § 2 mom. UL föreslagna bestämmelsen överensstämmer, säger

beredningen, i det väsentliga med den befogenhet att avvisa inrop vid fastighetsauktion

som beredningen förordar (126 § 2 mom. UL). Rörande tilliämpningen

av sistnämnda befogenhet har anförts vissa synpunkter, som

beredningen finner i tillämpliga delar gälla också i fråga om auktion på

lös egendom. Till det nu behandlade förslaget fogar beredningen emellertid

ytterligare synpunkter.

Det medges att det kan vara förenat med svårigheter för auktionsförrättaren

att bedöma avgivna bud. Auktionsförrättaren synes i första hand

få utgå från det värde som har åsatts egendomen vid utmätningen (73 §

UL). Denna värdering kommer alltså genom förslaget att få ökad betydelse.

Möjligheten att anlita sakkunnig vid värderingen kan därför behöva

tillgripas oftare än hittills. Beredningen påpekar att denna omständighet

med nuvarande bestämmelser om avgifter i utsökningsmål inte påverkar

de kostnader som parterna skall svara för. Beredningen betonar i

sammanhanget också att förslaget om avvisning av auktionsbud och om underhandsförsäljning

indirekt kan komma att påverka den värdering som

skall göras vid utmätningen. Enligt beredningen synes värdena f. n. bestämmas

med hänsyn till vad det utmätta objektet kan väntas inbringa

vid auktion, vilket betyder att de sätts mycket lågt. Förbättras försäljningsmetoderna

för utmätt egendom, kan det bli realistiskt att sätta högre

värden.

Beträffande vanlig lös egendom fungerar utmätningsmannen som auktionsförrättare,

om han inte låter försäljningen verkställas av auktionsverk

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

eller, i fråga om aktier och obligationer, av fondkommissionär eller mäklare.

När auktionsverk, fondkommissionär och mäklare får försälj ningsuppdrag,

skall de åläggas att följa föreskrifterna om utmätt egendoms försäljning

i 5 kap. UL. Enligt beredningen synes något hinder inte möta

mot att sådana organ avvisar alltför låga inrop. Utmätningsmannen bör

emellertid anses oförhindrad att i samband med försäljningsuppdraget ge

de direktiv i fråga om lägsta antagbara bild som han finner påkallade. Föreskrift

härom torde kunna utfärdas i administrativ ordning. Att direktiv

om priset har meddelats torde enligt beredningens åsikt inte i och för sig

behöva innebära, att den fungerande auktionsförrättaren före utropet måste

meddela direktivens innehåll. Har direktiven lämnats i offentlig handling,

torde upplysning på begäran få lämnas därom.

Befogenheten att vägra godkänna inrop begränsas inte till vissa slag av

lös egendom utan är avsedd att gälla även vid auktion på fartyg och luftfartyg

m. m. Detta ger bl. a. anledning till förslag om följdändringar i 1955

års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.

Remissyttrandena

Beredningens förslag, att auktionsförrättaren skall få befogenhet att avvisa

inrop vid exekutiv auktion på lös egendom, godtas eller lämnas utan

erinran av remissinstanserna. Överexekutor för Norrköpings kronofogdedistrikt

anser dock att reformen bör anstå i avvaktan på närmare utredning.

Flera remissinstanser framhåller att det sedan länge har förelegat behov

av sådana bestämmelser som de föreslagna, Från olika håll betonas

också att det aktuella förslaget i förening med beredningens förslag om

försäljning under hand och kreditförsäljning av lös egendom, är väl ägnat

att hindra försäljning till pris som står i missförhållande till egendomens

värde.

De remissinstanser som behandlar förslaget närmare riktar framför allt

sitt intresse mot vad beredningen har angett som förutsättning för en

vägran att godta inrop, nämligen att auktionsförrättaren finner det sannolikt

att avsevärt bättre vederlag kan uppnås. Man understryker därvid de

svårigheter som är förenade med en sådan bedömning. Länsstyrelsen i Kopparbergs

lön säger att den som handlägger en försäljning kommer att få

göra marknadsmässiga värderingar av sådant slag som inte tidigare har

förekommit i detta sammanhang. Reglerna innebär enligt länsstyrelsen, att

egendomens värdering måste ägnas största omsorg och att särskilt tillkallade

sakkunniga måste biträda i sannolikt betydligt större utsträckning än

f. n. Behovet av sakkunnigt biträde vid värdering av egendom understryks

också av exekutionsväsendets organisationsnämnd, länsstyrelsen i Väster
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 95

bottens län, Föreningen Sveriges kronofogdar och flera kronofogdemyndigheter.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller att de föreslagna

bestämmelserna torde medföra ett väsentligt merarbete för kronofogdarna.

Säljs godset på auktion som hålls av utmätningsman, torde endast den mer

kvalificerade personalen kunna anlitas härför. Säljs godset genom auktionskammare,

kan utmätningsmannen i samband med försälj ningsuppdraget

ge de direktiv i fråga om lägsta antagbara bud som han finner påkallade.

Den prövning som i varje särskilt fall måste föregå sådana direktiv

torde ofta inte kunna delegeras. Liknande synpunkter framförs av flera

kronofogdemyndigheter.

Direktören för Stockholms stads auktionsverk säger att den föreslagna

metoden kan jämföras med den möjlighet säljare vid frivillig auktion har

att »göra återrop». När det gäller tvångsförsäljning behövs dock eu bedömning

om det inom en ganska begränsad tid kan gå att få ett avsevärt bättre

auktionsbud, vilket i de flesta fall blir svårt att avgöra.

Några remissinstanser framhåller att kostnaderna för värdering av egendom

som skall säljas kan bli stora och att bestämmelserna om utsökningsavgift

därför måste överses. Sådana uttalanden görs av exekutionsväsendets

organisationsnämnd och av kronofogdemyndigheterna i Malmö och

Lunds distrikt. Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar att förslaget sannolikt

innebär inte oväsentligt ökade kostnader för statsverket, något som

i sin mån bidrar till att länsstyrelsen ställer sig tveksam till de föreslagna

reglerna.

Hovrätten för Västra Sverige finner det vara oklart i vid mån utmätningsman

skall vara skyldig att lämna direktiv vid försäljning genom auktionsverk.

Det anses angeläget, att denna fråga blir ytterligare belyst.

Hovrätten för Övre Norrland behandlar särskilt de föreslagna ändringarna

i 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt

luftfartyg in. m. Hovrätten motsätter sig inte att auktionsförrättare vid auktion

enligt lagen får befogenhet att avvisa inrop. Förslaget innebär emellertid

att utmätningssökanden får rätt att begära ny auktion, om den första

inte leder till försäljning. I så fall krävs ytterligare bestämmelser om hur

den nya auktionen skall kungöras. Hovrätten erinrar om att tanken på att

tillåta flera auktionsförsök var uppe under förarbetena till 1955 års lag men

då avvisades. Bl. a. åberopades därvid att den konvention som ligger till

grund för lagen innehåller föreskrifter om att ett speciellt kungörelseförfarande

skall föregå auktion.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Exekution i företagsintechnad egendom,

Gällande rätt m. m.

Den förmånsrätt som förlagsinteckning och inteckning i jordbruksinventarier

medför (17 kap. 7 § HB) kan göras gällande bara i konkurs och

alltså inte vid utmätning. Inteckningshavaren är därför tvungen att kontinuerligt

följa utvecklingen i gäldenär ens rörelse och noggrant uppmärksamma

ev. förändringar i gäldenärens ekonomiska situation. Om förhållandena

ger anledning därtill, har inteckningshavaren att till sitt skydd begära

gäldenären försatt i konkurs. Utöver de konkursgrunder som kan åberopas

av borgenärer i allmänhet är för inteckningshavarens vidkommande två

särskilda konkursgrunder meddelade i 4 § KL. Den ena av dessa avser just

det fall att egendom som är föremål för förlags- eller inventarieinteckning

har blivit utmätt för annans fordran. Om så har skett, äger inteckningshavaren

få gäldenären försatt i konkurs. Visar gäldenären emellertid att

den övriga egendom vari inteckningshavaren har förmånsrätt är tillräcklig

för gäldande av dennes fordran skall konkursbeslut inte meddelas. Den

andra särskilda konkursgrunden avser det fall, att den intecknade egendomen

görs till föremål för s. k. lösöreköp. I likhet med vad som gäller i

utmätningsfallet undgår dock gäldenären konkurs, om han visar att övrig

egendom vari inteckningshavaren har förmånsrätt förslår till betalning av

fordringen.

Bestämmelser är vidare meddelade i syfte att inteckningshavaren skall

få kännedom om verkställd utmätning. Enligt 72 § UL åligger det utmätningsman

att, om utmätning sker av egendom, vari — enligt vad för utmätningsmannen

är känt eller vid utmätningen utröns — förmånsrätt på

grund av förlags- eller inventarieinteckning tillkommer annan, ofördröjligen

underrätta inteckningshavaren om utmätningen. För att vara säker

på att få sådan underrättelse kan inteckningshavaren anmäla sig hos vederbörande

utmätningsman. Över dem som har gjort sådana anmälningar

skall utmätningsman föra register (10 § första st. handläggningskungörelsen).

Den nya lagen om företagsinteckning får återverkningar av olika slag på

det exekutionsrättsliga planet. Av särskild betydelse är 13 § i lagen, som bl. a.

innebär att företagsinteckning medför rätt till betalning ur den intecknade

egendomen med förmånsrätt inte bara i konkurs utan också vid utmätning.

I sammanhanget kan vidare nämnas att s. k. lösöreköp av företagsintecknad

egendom enligt 12 § i lagen i regel är utan verkan mot innehavare

av företagsinteckning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

97

Beredningen

Beredningen framhåller att företagsinteckning enligt det nya systemet

medför väsentligt ökade svårigheter för dåligt prioriterade och oprioriterade

borgenärer att komma till sin rätt. Beredningen har prövat olika möjligheter

att — när utmätning söks av annan än inteckningshavaren —

begränsa inteckningshavarens betalningsrätt vid utmätning så att inte

andra borgenärers intressen otillbörligt åsidosätts och har därvid kommit

till följande resultat.

Beträffande själva utmätningen anses det från praktisk synpunkt nödvändigt

att den får äga rum snabbt och utan att utmätningsmannen alltid

i förväg skall behöva beakta om företagsinteckningar eventuellt förekommer.

Utmätningsmannen bör alltså inte vara skyldig att undersöka om

utmätningen kan ge någon valuta åt utmätningssökanden sedan inteckningshavaren

har tillgodosetts. Under det fortsatta förfarandet får bestämmas

i vad mån inteckningshavaren skall ha betalt före utmätningssökanden.

Beträffande förutsättningarna för att inteckningshavaren skall erhålla

betalning anser beredningen det alltför betungande, om utmätningsmannen

självmant skall söka tillägga inteckningshavare betalning. Beredningen

föreslår i stället att inteckningshavaren får betalning bara om han yrkar

detta före auktionen eller, vid försäljning under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Enbart ett yrkande om betalning bör dock inte vara tillräckligt

för att inteckningshavaren skall tränga undan utmätningssökanden.

Utan hinder av den förmånsrätt som annars följer av inteckningen bör

utmätningssökanden äga företräde för sin fordran i vissa fall. Detta gäller,

om återstoden av den egendom som gäldenären genom inteckningen eller

på annat sätt har ställt som säkerhet kan antas förslå till inteckningshavarens

och efterföljande inteckningshavares förnöjande. Beredningen föreslår

att en bestämmelse av sådant innehåll tas upp i 139 § UL. Hänsyn

skall alltså tas till hur mycket som efter försäljningen finns kvar av den

företagsintecknade egendomen och till värdet av realsäkerhet som gäldenären

kan ha ställt i annan form, t. ex. genom fastighetsinteckning. Utmätningsmannen

skall enligt förslaget inte vara skyldig att redan före utmätningen

införskaffa gravationsbevis för att förvissa sig om hur det förhåller

sig med egendomens inteckningsbelastning. Utmätningsmannen bör

emellertid, om det ändå upplyses att företagsinteckning finns, i första hand

utmäta egendom som inte omfattas av denna. Utmätningen bör i övrigt inte

omfatta mera än som fordras för betalning åt utmätningssökanden och täckning

av kostnaderna. Beredningen förutsätter att utmätning t. ex. för skatt

— som av praktiska skäl måste ske ganska schablonmässigt — äger rum

i den enkla ordning som nu har angetts. För att utmätningssökandens möjligheter

att erhålla betalning inte skall riskeras, anser beredningen emel4

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

lertid att det ibland kan vara nödvändigt att utmätningsmannen redan i förväg

gör mera ingående undersökningar och bedömningar. Om utmätningsmannen

med hänsyn till utmätningsfordringens storlek eller tidigare erfarenheter

har anledning anta att utmätningen måste fullföljas till försäljning

och att eventuell inteckningshavare därvid kommer att kräva betalning,

bör utmätningsmannen redan före utmätningen försöka ta reda på

hur det förhåller sig med inteckningsbelastningen. Yrkar inteckningshavaren

betalning, måste förfarandet anpassas därefter. Beredningen understryker

att det i en sådan situation över huvud blir svårt att komma någon vart

med specialexekution. Utmätningssökanden torde då ofta bli nödsakad att

begära gäldenären i konkurs.

I 91 § 5 mom. UL tar beredningen upp bestämmelse om skyldighet för

utmätningsmannen att underrätta innehavare av företagsinteckning om

förestående auktion så att denne får tillfälle att bevaka sin rätt. Däremot

anser beredningen sig inte böra föreslå någon bestämmelse om att förfarandet

skall avbrytas, om det visar sig ogörligt att utmäta så mycket som

fordras för att sökanden skall få någon betalning. Beredningen påpekar att

den omständigheten att förfarandet kan drivas till försäljning innebär en

press på gäldenären att göra rätt för sig, eventuellt genom att företagsinteckningshavaren

ställer medel til! förfogande, om företaget är livsdugligt.

Annars torde inteckningshavare eller annan få tillse att företaget

försätts i konkurs.

Beredningen föreslår vidare att det i 91 § 6 mom. UL föreskrivs skyldighet

för auktionsförrättaren att införskaffa gravationsbevis innan försäljning

sker av egendom som hör till näringsverksamhet och kan vara föremål

för företagsinteckning (jfr ang. försäljning under hand 96 a § 1 och 3

mom. UL).

I fråga om förfarandet när annan än utmätningssökanden framställer

anspråk på betalning ur köpeskillingen för utmätt egendom, föreslår beredningen

att utmätningsmannen skall sätta ut sammanträde för köpeskillingens

fördelning och kalla parterna till detta (141 § UL). Vid sammanträdet

skall i enlighet med föreskriften i 139 § bedömas, om återstoden

av den egendom som gäldenären genom inteckning eller på annat sätt har

ställt som säkerhet kan antas förslå till inteckningshavarens och efterföljande

inteckningshavares förnöjande. Bedömningen om kvarvarande egendom

kan antas förslå bör ske med ledning av dess beräknade försäljningsvärde.

För att få en uppfattning om detta kan det bli nödvändigt att utmätningsmannen

besiktigar egendomen i anslutning till fördelningssammanträdet.

Eftersom det är vanskligt att förutse, hur mycket en framtida

exekutiv försäljning kan komma att inbringa, måste värderingen ske så att

en betryggande säkerhetsmarginal lämnas. Beredningen säger sig med uttrycket

»kan antagas förslå» inte ha avsett att en lös förmodan skall vara

nog utan förmenar att antagandet skall vara sakligt grundat. Om företagsin
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungi Maj:ts proposition nr 16 år 1067

99

teckningshavaren finner uppskattningen orealistisk och anser återstående

säkerhet otillräcklig, kan han överklaga utmätningsmannens beslut eller

överväga att söka gäldenären i konkurs.

Beredningen framhåller att de nya bestämmelserna i 139 § i första hand

avser det fallet att företagsinteckningshavaren inte har annan säkerhet för

sin fordran än inteckningen. Situationen är emellertid inte alltid så enkel.

Långivaren kan ha säkerställt sig på flera sätt. Frågan är vilken hänsyn

som i så fall vid tillämpningen av 139 § bör tas till annan säkerhet än företagsinteckningen.

Till en början torde det vara uppenbart, säger beredningen,

att hänsyn inte skall tas till borgen som kan finnas för den företagsintecknade

fordringen. Företagsinteckning avser att erbjuda realsäkerhet

och borgen ger inte sådan säkerhet. Vidare har en borgensman i princip

rätt att, om han infriar fordringen, inträda i långivarens rätt. Beredningen

anser att man inte heller bör ta någon hänsyn till en av tredje man

ställd pant. Frågan blir enligt beredningen brännande om det är gäldenären

själv som har ställt realsäkerhet i olika former för viss gäld. Beredningen

belyser vad 139 § innebär genom att ange följande typfall, i vilka olika

säkerheter har kombinerats.

Gäldenären har t. ex. för en skuld på 200 000 kr. lämnat som pant statsobligationer

till värde av 100 000 kr. och företagsinteckning till ett belopp

av 200 000 kr. Här liksom i det följande bortses för enkelhetens skull från

ränta och kostnader. Det vore föga realistiskt, om en företagsinteckningshavares

anspråk på betalning i detta fall skulle vid köpeskillingsfördelning

efter exekutiv försäljning respekteras på samma sätt som om han endast

haft säkerhet i företagsinteckningen. Man kan inte om man vill åstadkomma

en realiter likartad bedömning av likartade fall, bortse från panten

i obligationer. Om en näringsidkare har företagsintecknad egendom till

värde av 200 000 kr., vore det t. ex. ej rimligt att avvisa företagsinteckningshavares

anspråk på betalning, när han har företagsinteckning på samma

belopp som är belånad för 150 000 kr., men ge honom företrädesrätt till

betalning, om han har både pant i obligationer på 100 000 kr. och företagsinteckning

på 200 000 kr. till säkerhet för en skuld på 200 000 kr. Vid tilllämpning

av 139 § bör som företagsintecknad gäld betraktas allenast det

belopp varmed skulden överstiger obligationernas värde. Till stöd för en

sådan tillämpning talar också, att man i motsatt fall blir beroende av om

långivaren formellt delat upp sin kredit på två lån eller slagit ihop krediten

till ett lån.

En annan kombination av olika säkerheter — som torde vara ganska

vanligt förekommande — är att gäldenären för viss skuld lämnat i pant

fastighetsinteckningar i en industrifastighet på t. ex. 500 000 kr. och företagsinleckningar

på förslagsvis samma belopp. Fastighetsinteckningarna

torde då betraktas om icke formellt så dock realiter som bottensäkerhet.

Antag att skulden vid tiden för köpeskillingsfördelning med anledning av

den exekutiva försäljningen uppgår till 650 000 kr. Om annan borgenär

sökt utmätning av företagsintecknad egendom, bör det vid prövning, huruvida

företagsinteckningshavarens rätt är i fara, beaktas att han har även

fastighetsinteckningarna som säkerhet. I den mån dessa är goda bör sålunda

vid tillämpning av reglerna i 139 § som företagsintecknad gäld be
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kuncjl. Maj ds proposition nr 16 år 1967

handlas allenast det belopp varmed skulden överstiger fastighetsinteckningarnas

värde. Företagsinteckningarna bör in. a. o. ej anses realiter belastade

med högre skuldbelopp än 150 000 kr. Om motsatt princip skulle

tillämpas, d. v. s. att företagsinteckningarna i förevarande sammanhang

skulle anses belastade med skulden utan avdrag för fastighetsinteckningarnas

värde, borde långivaren vara pliktig att av fastighetsinteckningarna

släppa till ett avsevärt ägarhypotek. Då det praktiskt kan generellt förutsättas

att långivaren hellre avstår från en del av säkerheten i företagsintecknad

egendom än från goda fastighetsinteckningar, synes den ur alla

synpunkter rimliga lösningen vara, att skulden anses i första hand belöpa

på fastighetsinteckningarna som bottensäkerhet.

I anslutning till dessa exempel uttalar beredningen att omständigheterna

i större förhållanden uppenbarligen kan genom generell pantförskrivning

m. m. bli så komplicerade att utmätningsmannen inte kan komma fram till

något positivt resultat ur utmätningssökandens synpunkt. Det kan då bli

påkallat att söka företaget i konkurs. I mindre förhållanden bör det vara

lättare att komma fram och, som förut har antytts, är det också i mindre

förhållanden som det torde vara mest angeläget att utmätningsvägen inte i

praktiken är stängd, t. ex. för underhåll, leverantörsfordringar hos handlande,

lantbrukare o. a., skatter in. in.

Hur de föreslagna bestämmelserna kommer att verka belyses ytterligare

genom några exempel i betänkandet (s. 131).

Beredningen behandlar vidare den i 4 § KL intagna bestämmelsen om

konkursgrund i det fallet att egendom som besväras av förlagsinteckning

eller inteckning i jordbruksinventarier blir utmätt eller avyttrad genom

lösöreköp. Beredningen framhåller att denna bestämmelse hänger

samman med att förlagsinteckning, liksom inteckning i jordbruksinventarier,

inte medför rätt till betalning, om egendomen utmäts för annan gäld,

och att sådan inteckning inte heller gäller i egendom som gäldenären har

avhänt sig genom lösöreköp som har fullbordats enligt reglerna i 1845 års

förordning. I dessa båda hänseenden bryter emellertid den nya lagen om

företagsinteckning med gällande rätt (12 och 13 §§ i lagen). Beredningen

påpekar att redan förlagsinteckningskominittén med hänsyn till det skydd

som innehavare av företagsinteckning skulle få vid utmätning och lösöreköp

förordade att den här berörda bestämmelsen skulle utgå som obehövlig.

För egen del vill beredningen ansluta sig till kommitténs förslag. Även om

beredningens förslag om villkor för inteckningshavares rätt att njuta betalning

vid utmätning genomförs, anses den här ifrågavarande bestämmelsen

i 4 § KL inte längre behövlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

101

Remissyttrandena

Den avvägning mellan företagsinteckningshavares samt dåligt prioriterade

och oprioriterade borgenärers intressen, som beredningen har gjort,

tillstyrks eller lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser.

Hit hör bl. a. JK, de båda hörda hovrätterna, åtskilliga länsstyrelser och

exekutionsväsendets organisationsnämnd. Enligt kommerskollegium bör

avvägningen som den har kommit till uttryck i tillägget till 139 § UL inte

minska företagsinteckningsinstitutets betydelse som underlag för kredit.

Sveriges grossistförbund anser att beredningen på ett tillfredsställande sätt

har löst de problem som hänger samman med den föreliggande intressekollisionen.

Förbundet framhåller emellertid att det finns anledning överväga,

om inte utmätningsman bör ha skyldighet att ex officio ta hänsyn

till företagsinteckningshavares rätt. Även bankinspektionen intar en närmast

positiv hållning till förslaget. Inspektionen säger sig ha förståelse för

de synpunkter, som beredningen har anfört såsom motiv för bestämmelserna.

Inspektionen hyser emellertid någon tvekan om bestämmelserna har

fått lämplig utformning. Enligt inspektionens mening är uttrycket »kan

antagas förslå» för vagt för att lämna tillräckliga garantier för inteckningshavarnas

säkerhet. Lagtexten sägs knappast svara mot motiven i denna del.

Man bör enligt inspektionen eftersträva en mera koncis formulering som

bättre återspeglar synpunkterna i motiven. Inspektionen anser det angeläget

att utmätningsmannen vid sin bedömning begagnar sig av möjligheten

att anlita särskilda sakkunniga.

Några remissinstanser befarar att ett godtagande av förslaget kan komma

att minska företagsinteckningens kreditvärde. Sveriges advokatsamfund

framhåller att detta blir följden om en inteckningshavare måste räkna med

att hans säkerhet kan komma att förringas genom att andra borgenärer

vid utmätning förklaras äga företräde framför honom. Även om eu prövning

skall göras av förrättningsmannen, kan man i det enskilda fallet inte

bortse från risken för missbedömning. En sådan kan åstadkomma att

kvarvarande egendom, i vilken företagsinteckning skall fortsätta att gälla,

blir otillräcklig för att tillgodose inteckningshavarna. Advokatsamfundet

avstyrker att företagsinteckningens kreditvärde undergrävs genom bestämmelser

som de föreslagna. Liknande synpunkter anförs av Svenska sparbanksföreningen

och av några handelskammare.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar en annan ordning än den som

beredningen har föreslagit. Länsstyrelsen framhåller att förrättningsmännen

genom de föreslagna bestämmelserna kommer att ställas inför vanskliga

ekonomiska bedömanden. Det torde inte vara möjligt att undgå felkalkyler.

Länsstyrelsen önskar därför en regel, som är enklare och mera

ändamålsenlig för rättsägares och förrättningsmans överväganden. En så
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

dan regel finns redan lagfäst i 14 § lagen med särskilda bestämmelser om

försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Flera remissinstanser kommenterar beredningens förslag att utmätningsmannen

i vissa fall, även om egendomen kan tänkas omfattas av företagsinteckning,

i en enklare ordning skall kunna utmäta så mycket av

egendomen som fordras för att ge betalning åt utmätningssökanden och

för att täcka kostnaderna. Exekutionsväsendets organisationsnämnd sätter

i fråga om detta enkla förfarande i praktiken kommer att tillämpas annat

än när skuldbeloppet är relativt obetydligt. Nämnden delar inte beredningens

uppfattning, att utmätning för skatt sker schablonmässigt och att

man därför vid utmätning för sådan fordran regelmässigt skulle kunna använda

den enklare ordningen. Skattefordringarna har, säger nämnden, under

senare år ändrat karaktär så att de i de enskilda tallen i stor utsträckning

avser betydande belopp. Tillkomsten av varuskatterna och arbetsgivaravgifterna

är den främsta orsaken till detta. Nämnden undrar om utmätningsman

vid utmätning i rörelse för skattefordran vågar utmäta enligt

den enklare ordningen med den risk detta medför, att kronans möjligheter

till betalning minskar. Enligt nämndens mening får man räkna med

att så snart utmätning skall ske för en fordran, som inte är obetydlig i förhållande

till rörelsens storlek, utmätningsmannen före utmätningen söker

bilda sig en uppfattning om eventuella företagsinteckningar och de realsäkerheter

som har lämnats dessutom. Utmätningen kan då inte genomföras

så snabbt som f. n. och innebär en väsentlig ökning av kronofogdarnas

arbetsbörda. När det gäller enskilda fordringar framhåller nämnden,

att man av beredningens motiv inte får full klarhet i när det enklare

förfarandet skall tillämpas. Eftersom förfarandet kan medföra rättsförluster,

skulle det, säger nämnden, vara värdefullt med ett klart uttalande

i detta avseende. Uppfattningen att den av beredningen behandlade enkla

ordningen kan tillämpas endast vid utmätning för smärre belopp delas av

Föreningen Sveriges kronofogdar och kronofogdemyndigheten i Solna distrikt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar helt allmänt, att den

inte anser att den enklare ordningen kan komma att användas i den utsträckning,

som beredningen har tänkt sig.

Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att beredningen har utgått från

att utmätningsmannen, när utmätning begärs av annan än innehavare av

företagsinteckning, i första hand skall söka utmäta egendom som inte omfattas

av företagsinteckning. Möjligen skulle det ha varit av visst värde,

säger hovrätten, om denna princip uttryckligen inskrivits i 62 § UL. Hovrätten

anmärker vidare på beredningens uttalande att vid bedömningen enligt

det föreslagna tillägget till 139 § UL hänsyn inte skall tas till borgen

eller pant, som har ställts av annan än gäldenären. Hovrätten finner det

oklart om detta skall anses följa av ordalagen i paragrafen. Vanligen torde

man, framhåller hovrätten, använda lokutionen att säkerhet ställs av gäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 103

denären, även om tredje man träder till (jfr formuleringen i förslaget till

96 § UL).

För att de föreslagna reglerna skall få avsedd verkan är det enligt JK

viktigt att utmätningsmannen vet vilken egendom som omfattas av företagsinteckning.

Ofta torde gäldenären vara den ende som kan lämna tillförlitliga

upplysningar härom. Enligt JK bör lagen om utmätningsed, även

om den är skriven för andra situationer, kunna tillämpas om gäldenären

vägrar att medverka vid utredningen eller misstänks lämna ofullständiga

eller felaktiga uppgifter.

Från flera håll betonar man att de föreslagna bestämmelserna kommer

ait ställa utmätningsmannen inför svåra värderings- och bedömningsfrågor

och att deras arbetsbörda kommer att ökas. Hovrätten för

Västra Sverige sätter i fråga om det inte är lämpligare och mera förenligt

med principerna för fördelningen av uppgifterna vid exekution att utmätningsärendet

överlämnas till överexekutor så snart innehavare av företagsinteckning

anmäler anspråk på betalning. En sådan överflyttning torde, säger

hovrätten, ofta inte komma att medföra någon tidsförlust, eftersom besvär

över utmätningsmannens fördelningsbeslut annars måste bli vanliga

i komplicerade ärenden.

Förslaget att utmönstra de särskilda konkursgrunderna i 4 § KL

tillstyrks i allmänhet eller lämnas utan erinran. Sveriges advokatsamfund

och Sveriges grossistförbund hävdar dock att den något svaga ställning som

företagsinteckningshavare enligt deras mening får motiverar att man behåller

inteckningshavares rätt att i särskild ordning fordra att gäldenären

försätts i konkurs.

Övriga frågor

Inom justitiedepartementet bereds f. n. beredningens betänkande Utsökningsrätt

III (SOU 1964: 57). Som jag har nämnt i inledningen har jag

ansett det lämpligt att redan nu behandla ett par reformfrågor som har

aktualiserats i det sammanhanget. Den ena frågan gäller ett under remissbehandlingen

väckt förslag om viss jämkning av regeln om vittne vid exekutiv

förrättning (7 § UL). Den andra frågan avser en av beredningen förordad

över arbetning av utmätningsordningen. Det kan redan från början

nämnas att beredningens förslag i den delen allmänt har godtagits under

remissbehandlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1961

Förslag om ändring av 7 § UL

Enligt 7 § UL skall utmätningsman vid sin förrättning ha med sig trovärdigt

vittne. Vid remissbehandlingen av betänkandet Utsökningsrätt III

förklarade kronodirektören i Stockholm i ett yttrande till exekutionsväsendets

organisationsnämnd, att det finns starka skäl att kräva vittnes närvaro

vid förrättning bara när det med hänsyn till omständigheterna kan

anses påkallat. Enligt kronodirektören kan ändring lämpligast ske på det

sättet att 7 § UL upphävs och att i administrativ ordning lämnas anvisning

om när vittne skall närvara. Organisationsnämnden tillstyrkte i sitt

yttrande en reform efter de riktlinjer som iörordades av kronodirektören

och framhöll vidare följande.

Huvudregeln bör även i fortsättningen vara att vittne skall närvara vid

förrättning. Betydelsen av att utmätningsmannen har vittne med sig framträder

i olika situationer. Detta gäller t. ex. om gäldenärer eller andra, mot

vilka exekution företas, är bråkiga eller i stark affekt. Detsamma kan vara

förhållandet om gäldenär påstår att det vid förrättningen har tillgått på

annat sätt än som anges i protokollet eller att utmätningsmannen vid förrättningen

har tillgripit onödigt våld, vållat skada på egendom e. 1. Från

ulbildningssynpunkt torde det också vara betydelsefullt, att ny anställd

exekutiv personal genom att tjänstgöra som vittne får tillfälle att lära

sig det praktiska förfarandet vid exekutiva förrättningar. Som exempel

på fall då vittneskravet bör kunna efterges nämner organisationsnämnden

utmätningsförsök, när gäldenären är känd och förrättningsmannen vet

att han saknar utmätningsbara tillgångar och vidare när utmätning skall

verkställas av överskjutande preliminär skatt. Vittneskravet bör också enligt

nämnden kunna efterges vid vissa förrättningar enligt lagen om avbetalningsköp,

t. ex. när gäldenären i mål om återtagning frivilligt avlämnar

godset till kronofogdemyndighet.

Förslag om ändring av utmätningsordningen

I 62—64 och 66 §§ UL meddelas f. n. vissa bestämmelser om utmätningsordningen

m. in. Enligt 62 § 1 mom. skall, om inte gäldenären och

borgenären kommer överens om annat, först tas i mät andra lösören än

luftfartyg, därnäst fordran eller annan rättighet som kan överlåtas och sist

luftfartyg eller fast egendom. Sådana obligationer eller andra värdepapper

som med lätthet kan förvandlas i reda pengar skall i fråga om ordningen

för deras utmätande anses lika med lösören. Härefter meddelas i 2 mom.

av paragrafen bestämmelser bl. a. för det fall att utmätning skall ske för

fordran för vilken fast egendom, luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg

häftar på grund av inteckning. I paragrafens 3 mom. anmärks att vid utmätning

för fordran på grund av avbetalningsköp skall iakttas vad som

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

105

är föreskrivet i 16 § andra stycket lagen om avbetalningsköp. Sistnämnda

lagrum innehåller att det gods avbetalningsköpet avser inte får tas i mät

för fordran på grund av samma köp.

I 63 § föreskrivs att fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg inte — om inte borgenären begär det — får utmätas

för annan fordran än sådan, för vilken egendomen häftar på grund

av inteckning eller som, när fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt

i fartyget. Denna bestämmelse får ses mot bakgrunden av att utmätningssökanden

själv får betala kostnaderna för den händelse egendom

av ifrågavarande slag utmäts men försäljning inte kommer till stånd därför

att lägsta budet inte uppnås.

I 64 § meddelas föreskrift att av lösören sist skall utmätas vad gäldenären

behöver för sin näring eller minst kan undvara. Uppger gäldenär

viss egendom till utmätning, bör den företrädesvis tas i mät, där sådant

iämpligen och utan förfång för borgenären kan ske och annan ordning inte

är föreskriven.

Slutligen innehåller 66 § att vad som hör till fartyg eller luftfartyg inte

får tas i mät annorledes än genom utmätning av fartyget eller luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg också reservdelar, får särskild av de på

viss plats förvarade reservdelarna inte utmätas för sig, om inte inteckningshavaren

samtycker därtill.

Beredningen framhåller att den nuvarande utmätningsordningen i stort

sett är lämplig. Beredningen anser emellertid att bestämmelserna bör ges

en mera allmän utformning än f. n. Som grundläggande princip föreslår

beredningen att det i 62 § 1 mom. slås fast att av utmätningsbara tillgångar

i första hand bör tas i anspråk egendom som kan användas till borgenärens

förnöjande med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för

gäldenären. Som en annan grundregel föreslår beredningen föreskrift, att

tillgångar som hör samman om möjligt inte bör skiljas. Beredningen säger

vidare att de särskilda regler som nu gäller om ordningen för utmätning

av fast egendom, luftfartyg och reservdelar till luftfartyg i varje fall

t v. bör lämnas oförändrade i sak. I beredningsförslaget behålls därför,

med smärre redaktionella jämkningar, bestämmelserna i 62 § 2 mom. samtidigt

som den nuvarande föreskriften i 63 § flyttas till 62 § 3 mom. och den

där upptagna hänvisningen till lagen om avbetalningsköp flyttas till 66 §

6 mom. Det nu under 66 § upptagna förbudet mot särskild exekution av

tillbehör till fartyg och luftfartyg och bestämmelsen i 2 mom. i samma

paragraf om utmätning av intecknade reservdelar till luftfartyg tar beredningen

med oförändrat innehåll upp som 63 § i sitt förslag. Ifrågavarande

bestämmelser innefattar, liksom bestämmelsen i 78 § UL beträffande

fastighet, i skärpt form en tillämpning av principen att tillgångar som hör

samman om möjligt inte bör utmätas för sig.

41 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 16

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

I fortsättningen förklarar beredningen, att med 64 § i förslaget inleds

bestämmelserna om vilken egendom som får tas i mät. I 1 mom. hänvisas

härvid till 65—67 e §§ i beredningens förslag. I paragrafens 2 mom. föreslår

beredningen en föreskrift att det skall ankomma på gäldenären att så långt

som möjligt lämna de uppgifter som behövs för utmätningsmannens prövning

av vad som bör tas undan från utmätning. Beredningen säger att det

inte kan begäras att utmätningsmannen, innan han tar viss egendom i

mät, skall göra någon grundligare utredning om gäldenärens rätt därtill

eller behov av densamma. Han måste av praktiska skäl förfara efter vad

som framstår som sannolikt. Beredningen föreskriver härom att utmätningsmannen

vid tillämpning av bestämmelserna i 65—67 e §§ skall förfara

efter vad som för honom är känt eller kan utrönas utan omgång.

D epar tementseliefen

Allmänna synpunkter

En bärande tanke bakom den nya lagen om vad som är fast egendom är

önskemålet att åstadkomma större möjligheter för näringsidkare att utnyttja

sina tillgångar som kreditunderlag. Genom att kretsen av tillbehör

till industrifastigheter har vidgats kommer maskiner och annan utrustning,

som representerar stora kapitalvärden, att tillsammans med den

egentliga fastigheten kunna utnyttjas som ohjekt för belåning på fastighetskreditmarknaden.

Även lagen om företagsinteckning tillgodoser näringslivets

intressen på kreditområdet. Kretsen av inteckningsberättigade subjekt

har vidgats och omfånget av den egendom som kan besväras av inteckning

har breddats. Dessutom har inteckningshavarens ställning förbättrats,

vilket är ägnat att göra lån mot företagsinteckning mer attraktiva

för kreditgivare.

De nämnda lagarna medför inte bara fördelar av nu skisserad art. Som

framhölls när lagförslagen lades fram medför de också vissa problem på

det exekutionsrättsliga området.

Lagberedningen har nu lagt fram förslag till lösningar av de exekutionsrättsliga

frågor som har uppkommit som följd av de nya civilrättsliga lagarna.

Eftersom förslagen i det föregående har redovisats både översiktligt

i inledningsavsnittet och därefter mer i detalj, inskränker jag mig till att

nu peka på några huvudpunkter. Enligt beredningens förslag skall det bli

möjligt att sälja utmätt fastighet och tillbehör till denna var för sig, när

detta ur ekonomisk synvinkel och i övrigt framstår som lämpligare än en

gemensam försäljning. Vidare föreslås nya regler om fastighetsägares rätt

att förfoga över utmätt fastighet. Dessa är betingade främst av att den

fasta egendomen kommer att omfatta även lätt flyttbara tillbehör. Reglerna

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

107

innebär en viss skärpning i förhållande till gällande rätt. De kompletteras

med bestämmelser som gör det möjligt att säkerställa att vad som hör till

utmätt fastighet inte skingras. Andra föreskrifter som föreslås syftar till

att skapa klarhet i frågan vilken egendom som hör till en utmätt fastighet.

Bland dessa kan nämnas föreskrifter angående förrättningsmans utredning

om vad som är fastighetstillbehör och angående handläggningen av tvist

om tillbehör. Lagen om företagsinteckning har gett beredningen anledning

att särskilt uppmärksamma vilken ställning inteckningshavare bör ha, när

utmätning för annans fordran — med sämre förmånsrätt — sker i den företagsintecknade

egendomen. I det avseendet innebär beredningsförslaget en

avvägning mellan inteckningshavarens och utmätningssökandens intressen

så att den sistnämnde under särskilda förutsättningar men inte annars får

företräde för sin fordran.

Utöver de ändringar som direkt föranleds av den nya civilrättsliga lagstiftningen

lägger beredningen fram förslag som syftar till att motverka

att utmätt egendom säljs till underpris. Underhandsförsäljning av lös egem

dom skall sålunda kunna komma i fråga som alternativ till auktion. Vidare

föreslås nya regler som ger vidgat utrymme för försäljning på kredit. Bestämmelserna

om försäljning under hand och på kredit avses bli tillämpliga

också vid separat försäljning av fastighetstillbehör. Dessutom föreslår beredningen

att den som förrättar auktion på fast eller lös egendom skall ha

rätt att vägra godta inrop, om han finner sannolikt att avsevärt bättre vederlag

kan uppnås,.

Beredningens förslag har fått ett övervägande gynnsamt mottagande

under remissbehandlingen. På vissa punkter har det dock mött en del

erinringar. Som närmare kommer att framgå av det följande anser jag mig

kunna godta förslagen i huvudsak. Endast på vissa punkter finner jag anledning

till avvikelser.

Beredningen har enligt min mening lyckats finna ändamålsenliga lösningar

på de exekutionsrättsliga problem som de nyssnämnda civilrättsliga

lagarna föranleder. Delvis har beredningen därvid använt metoden

att låta utmätningsman eller överexekutor mera fritt — i regel dock med

ledning av vissa angivna rekvisit — avgöra om åtgärd av det ena eller andra

slaget skall komma i fråga. Eftersom omständigheterna i enskilda fall

kan skifta avsevärt, synes det ofrånkomligt att använda en sådan metod.

De exekutiva myndigheterna får emellertid härigenom vissa nya utredningsoch

prövningsuppgifter. Det måste därför, som flera remissinstanser har

anfört, antas att dessa myndigheters arbetsbörda kommer att öka i viss utsträckning.

Det är dock att märka att flertalet av förslagen rör exekutionsfall

som inte hör till den allra vanligaste typen, nämligen exekution i fast

egendom och i företagsintecknad egendom. Det finns inte anledning att

räkna med att de föreliggande förslagens genomförande kommer att få så

omedelbara effekter på de exekutiva myndigheternas arbete att det blir nöd
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

vändigt med förstärkningar av exekutionsväsendets resurser under innevarande

budgetår. För det kommande budgetåret har exekutionsväsendets

organisationsnämnd i ett tillägg till sitt remissvar uttalat att ett genomförande

av de här aktuella förslagen bör föranleda en anslagsökning med

650 000 kr. för personalförstärkningar och att framställning härom kommer

att göras till chefen för inrikesdepartementet. Det kan nämnas att det

angivna kostnadsbeloppet motsvarar ungefär 1 % av nuvarande kostnader

för personal. Ställning till eventuella personalökningar inom exekutionsväsendet

torde få tas i samband med budgetbehandlingen.

En annan konsekvens av förslagen, som har framhållits i några remissyttranden,

är att en del av de nya förfarandena, t. ex. underhandsförsäljning

och utredning om fastighets tillbehör, kommer att kräva viss tid och därmed

att föranleda att exekutionen som helhet ibland kan bli mer utdragen.

Det är dock angeläget att man oavsett detta upprätthåller de principiella

kraven på snabbhet i förfarandet. Med hänsyn härtill anser jag, att de bestämmelser

om tidsfrister för olika åtgärder som finns i 88 c § UL inte bör

ändras. Det bör erinras om att tidsfristerna enligt paragrafen kan förlängas,

om det föreligger särskilda skäl till detta.

Ett förhållande som jag vill understryka särskilt är att beredningen i

förslagen har tagit speciell hänsyn till intresset att exekutiva försäljningar

skall ge så goda resultat som möjligt. Detta är viktigt från enskilda borgenärers

synpunkt och därmed för kreditmarknaden i allmänhet. Minst lika

viktigt är det från social synpunkt att gäldenärer inte drabbas av värdeförstöring

genom att deras tillgångar säljs till underpris.

Förslagen innebär att fem nya paragrafer införs i UL och att tilllägg

och jämkningar behövs i ett stort antal andra paragrafer. Det kan inte

förnekas att UL formellt mer och mer framstår som ett lappverk och att

den har blivit alltmer svåröverskådlig. Behovet av en omredigering gör sig

gällande med allt större styrka.

Om de föreslagna ändringarna i UL genomförs, blir det nödvändigt att

se över och komplettera handläggningsbestämmelser och föreskrifter om

avgifter m. in. som utfärdas av Kungl. Maj :t. Dessa frågor torde få anmälas

i annat sammanhang men för att ge ett tillräckligt underlag för att

bedöma mina lagförslag kommer jag i det följande att lämna vissa redogörelser

för mina synpunkter även i dessa delar.

Separat försäljning av fastighetstillbehör

De nuvarande reglerna om utmätning av fastighet bygger på principen att

allt vad som rättsligt sett är fast egendom anses inbegripet i exekutionen

(jfr 78 § UL). Fastigheten med alla tillbehör utgör en odelbar enhet och

det är f. n. inte möjligt att under exekution sälja något eller några tillbehör

till fastighet för sig.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

109

Den viktigaste nyheten i lagen om vad som är fast egendom är att kretsen

av tillbehör till industrifastighet väsentligt vidgas. Lagen räknar som industritillbehör

inte bara— som f. n. — föremål som har visst mekaniskt och

mer permanent samband med fastigheten utan också egendom, som till sin

natur är lös i betydelsen lätt flyttbar. Denna vidgning av industritillbehörskretsen

har medfört önskemål att jämka på principen att fastighet och alla

dess tillbehör vid exekution skall räknas som en odelbar enhet. Man räknar

nämligen med att, om man kan sälja lätt avskilj bara industritillbehör som

t. ex. maskiner till särskilda köpare, som är intresserade av att förvärva sådan

egendom, detta i eu del fall kan komma att ställa sig mer fördelaktigt

än att sälja dem tillsammans med den egentliga fastigheten.

Beredningen har föreslagit möjlighet att under fastighetsexekution sälja

fastighetens tillbehör separat. Detta förslag har mottagits positivt under

remissbehandlingen. En enda remissinstans avstyrker med motiveringen

att vid försäljning av fast egendom helheten av grund, byggnader och inventarier

representerar ett större värde än summan av delarnas värde och

att denna helhet därför inte bör uppdelas i exekutionssammanhanget. Redan

i prop. 1966:24 (s. 70) ställde jag mig tämligen tveksam till detta argument.

Jag ansåg dock att man i vissa fall bör kunna få ett bättre pris vid

försäljning av den samlade produktionsenheten än vid särförsäljning.

I likhet med det alldeles övervägande antalet remissinstanser ansluter jag

mig till den principiella ståndpunkten att det skall finnas möjlighet till

separat försäljning av tillbehör. Även om en sådan möjlighet främst får

betydelse när det gäller industritillbehör, kan det antas få praktiskt värde

även i fråga om andra tillbehör. Separat försäljning bör därför kunna tillgripas

beträffande alla slag av tillbehör.

Beredningens uppfattning är att nuvarande ordning dock bör vara huvudregel

och att möjligheten till separat försäljning bör få karaktär av undantagsregel.

Jag delar denna uppfattning. Fråga om separat försäljning bör i

det enskilda fallet tas upp till prövning bara om det verkligen är sannolikt

att sådan försäljning medför fördelar framför gemensam försäljning av all

den fasta egendomen. Detta bör som beredningen har föreslagit komma till

uttryck i lagtexten. I det enskilda fallet bör alltså ske en lämplighetsprövning

om fördelar står att vinna genom separat försäljning av tillbehör. Därvid

måste hänsyn tas till alla omständigheter som talar för och emot separat

försäljning. Det bör beaktas att ett tillbehör kan vara av sådan betydelse

för en ändamålsenlig användning av fastigheten att denna efter en försäljning

av tillbehöret får ett betydligt mindre värde. Detta kan t. ex. bli fallet

om vid exekution i en industrifastighet särskilt viktiga delar av den maskinella

utrustningen säljs för sig så att fastigheten förlorar sitt värde som del

i en driftsenhet. När man bedömer om en tillbehörsförsäljning blir gynnsam

eller inte, måste man alltså beakta dess följder för själva fastigheten

och återstoden av tillbehören.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

Beredningens förslag innebär, att separat försäljning kommer i fråga endast

om överexekutor finner det sannolikt att tillbehör med fördel bör kunna

säljas för sig. Överexekutor skall då kalla rättsägare, vilkas rätt kan påverkas

av försäljningen, till sammanträde för förhandling om saken (100 a §

1 mom. UL). Avsikten är att rättsägarna skall få tillfälle att uttala sig i

frågan, huruvida tillbehörsförsäljning över huvud skall ske, och beträffande

tillvägagångssättet vid försäljningen. Om en sär för sälj ning bedöms bli fördelaktig,

skall försök göras att sälja tillbehören så gynnsamt som möjligt.

Efter tillbehörsförsäljningen skall enligt förslaget fastigheten och återstående

tillbehör säljas i vanlig ordning.

Det bästa underlaget för en bedömning om separat försäljning är motiverad

får man givetvis, om man före avgörandet prövar både särutbud och

gemensamt utbud. Beslut i frågan om separat försäljning får i så fall fattas

först sedan man har jämfört dels de anbud som har avgetts på viktigare inventarier

för sig och återstående fast egendom för sig, dels de bud som erhålls

på den sammanhållna fasta egendomen. Beredningen har diskuterat en

sådan realisationsmetod men betvivlar att goda bud på tillbehören skulle

avges med en sådan ordning. Förfarandet anses därför bli onödigt omständligt.

I likhet med det övervägande flertalet remissinstanser ansluter jag mig

till denna uppfattning. Jag anser således att det inte bör krävas att överexekutor

prövar både särutbud och gemensamt utbud, innan beslut om tillbehörsförsäljning

fattas.

Under remissbehandlingen har JK fört fram en tanke som innebär att i

vissa fall en utbyggnad av förfarandet skall kunna förekomma. Enligt denna

tanke skulle Överexekutor kunna få rätt att före sammanträdet med rättsägarna

anordna ett anbudsförfarande, så att avgivna bud kan tjäna till ledning

för bedömningen vid sammanträdet. Beträffande detta förslag vill jag

påpeka, att om det föreligger förutsättningar att tillämpa den av beredningen

föreslagna bestämmelsen i 96 a § UL om försäljning under hand,

det i och för sig inte finns något formellt hinder att infordra anbud på tillbehör

redan före sammanträdet. Jag vill emellertid framhålla att — enligt

vad som kommer att framgå vid min behandling av frågan om underhandsförsäljning

av utmätt egendom — det är förutsatt att förrättningsmannen

inte skall vidta några mera kostsamma åtgärder för att få in anbud innan

rättsägarna har kontaktats. Detta medför att det endast undantagsvis torde

bli möjligt att infordra anbud före sammanträdet.

Enligt beredningens förslag skall överexekutor självmant föranstalta om

sammanträde, när han finner sannolikt att tillbehör till fast egendom med

fördel kan säljas för sig. Under remissbehandlingen har från ett par håll

riktats kritik mot att initiativet skall ligga hos överexekutor och gjorts

gällande att överexekutor borde pröva frågan bara efter framställning från

rättsägare. Bl. a. har arbetsbesparingssynpunkter åberopats till stöd för

denna mening. Jag vill i anslutning till detta erinra om den undantagska
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 111

raktär som institutet separat tillbehör sförsäljning skall ha. I flertalet exelcutionsfall

som gäller fast egendom torde utan någon närmare prövning

från överexekutors sida stå klart att det inte finns anledning att vidta några

åtgärder för en särförsäljning av tillbehör. En initiativrätt för överexekutor

kan därför inte antas föra med sig att hans arbetsbörda ökas nämnvärt. Vidare

är att märka att överexekutor vid sin bedömning har tillgång till den

beskrivning över fastigheten, som skall upprättas enligt 79 § UL och vilken

— enligt vad jag föreslår i det följande — vid behov skall innehålla uppgift

om de tillbehör som åtföljer fastigheten. På det tidiga stadium av förfarandet

när frågan om eventuell separatförsäljning skall avgöras kommer

däremot den enskilde rättsägaren ofta att sakna förutsättningar att bedöma

om något eller några tillbehör med fördel bör kunna avyttras särskilt, och

vissa rättsägare kan f. ö. sakna kännedom om att exekution har inletts. Från

den synpunkten torde det vara lämpligast att överexekutor har att agera

självmant. Detta hindrar inte att en rättsägare genom anmälan till överexekutor

kan fästa dennes uppmärksamhet på att visst tillbehör med fördel

bör kunna säljas för sig. I likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser

ansluter jag mig alltså till beredningens förslag, att överexekutor

skall på eget initiativ ta upp fråga om separat försäljning när anledning

därtill föreligger.

Det sammanträde som skall hållas inför överexekutor har till ändamål

att ge rättsägarna tillfälle att föra fram sina synpunkter i frågan, om separat

tillbehör sförsäljning är lämplig eller inte. Vid sammanträdet bör detta

vara huvudfrågan. Emellertid bör också andra spörsmål som prisfrågor,

försäljningsform m. in. kunna diskuteras.

Om de rättsägare som har kommit till sammanträdet blir eniga om att

tillbehör skall säljas för sig, skall överexekutor enligt beredningens förslag

(100 a § 2 mom. UL) förordna i enlighet härmed, om det inte föreligger

särskilda skäl mot sådant förordnande. Blir de närvarande rättsägarna

däremot inte eniga om särförsäljning, får sådan försäljning äga rum bara

om överexekutor finner synnerliga skäl föranleda det. I några remissyttranden

har gjorts gällande att bestämmelserna inte ger rättsägarna tillräckligt

inflytande. Man har inte velat godta att överexekutor får det yttersta

avgörandet. Från något håll har också hävdats att överexekutor undantagslöst

bör vara skyldig att förordna om separat försäljning, när rättsägarna

enhälligt önskar detta.

Jag delar uppfattningen att rättsägarna bör få stort inflytande på valet

av försälj ningsform. Emellertid anser jag beredningens överväganden ha

goda skäl för sig. Särskilt vill jag fästa uppmärksamheten på att de föreslagna

bestämmelserna tar sikte på önskemålen hos de rättsägare som är

närvarande. För frånvarande rättsägare är det av värde att överexekutor

inte är helt bunden av vad de närvarande yrkar. Bl. a. bör överexekutor

kunna ta hänsyn till vad frånvarande rättsägare har anfört skriftligen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Om det vid ett sammanträde finns en enhällig opinion för en separat tillbehörsförsälj

ning, bör överexekutor regelmässigt förordna därom. Bara

om särskilda skäl föreligger får han frångå en enig uppfattning bland de

närvarande rättsägarna. Ett särskilt skäl kan, som redan har antytts, vara

att bara någon eller några av flera kallade rättsägare har inställt sig och

att det därför är osäkert om den mening som har kommit till uttryck är

representativ. Är rättsägarna å andra sidan inte eniga om separat försäljning,

skall någon åtgärd för sådan försäljning i allmänhet inte vidtas. Som

beredningen har framhållit kan dock inte heller denna regel vara undantagslös.

Har flertalet närvarande rättsägare begärt separatförsäljning och

framstår sådan som klart lämplig, bör någon eller några enstaka rättsägares

invändningar kunna lämnas åsido. Särför sälj ning bör dock så gott som

alltid vara utesluten, om rättsägarna enhälligt motsätter sig en sådan. Jag

kan alltså ansluta mig till beredningens överväganden på denna punkt.

Skall fastighetstillbehör säljas för sig, bör som beredningen har föreslagit

försäljningen ske enligt de regler som gäller för försäljning av utmätt

lösöre (100 a § 3 mom. UL). Liksom beredningen anser jag att försäljningen

i första hand bör ombesörjas av överexekutor. Att överexekutor för

särskilt fall kan överlåta åt annan lämplig person, t. ex. kronofogde, att

som överexekutor svara för en beslutad tillbehörsförsälj ning framgår av

1 § 3 mom. UL. Till förfarandet vid separat tillbehörsförsäljning vill jag

återkomma i specialmotiveringen.

Under remissbehandlingen har uttryckts vissa farhågor för att särskild

försäljning av tillbehör kommer att medföra att det exekutiva förfarandet

fördröjs. Jag kan hålla med om att en ökad tidsutdräkt i allmänhet knappast

kan undvikas. Detta är emellertid en nackdel som både överexekutor

och berörda rättsägare får beakta, innan beslut om särförsäljning träffas.

Självfallet är det önskvärt att den exekutiva försäljningen av fastigheten

inte försenas onödigtvis. Vid sammanträdet inför överexekutor bör därför

frågan tas upp, inom vilken tid en särförsäljning skall vara slutförd. Vad

överexekutor i samråd med rättsägarna bestämmer i detta avseende bör

iakttas under det fortsatta förfarandet. Har sådant beslut inte fattats, bör

försäljningen ske snarast möjligt. Bestämmelser härom föreslås i 100 a § 4

mom. UL.

Jag delar beredningens uppfattning (100 b § 1 mom. UL) att vad som

flyter in genom en tillbehörsförsäljning i första hand skall tillkomma den

som har fordran med bästa rätt i fastigheten. Detta är en nödvändig konsekvens

av att särförsäljning minskar den fasta egendomens substans och

därmed den rätt till betalning ur fastigheten som kan tillkomma inteckningshavare

och andra. Genom denna regel görs ett visst avsteg från den

s. k. övertagandeprincipen, som innebär att kapitalbeloppet av intecknad

gäld som faller inom lägsta budet skall stå kvar i fastigheten vid exekutiv

försäljning (117 § UL). I något remissvar har framhållits att vissa nack
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

113

delar är förenade med ett sådant avsteg från övertagandeprincipen. I likhet

med beredningen anser jag emellertid att sådana nackdelar väsentligen

kan elimineras genom att inteckningshavare får möjlighet att avstå från

betalning ur köpeskilling för separat sålda tillbehör utan att det minskar

hans rätt i fastigheten. En inteckningshavare, som anser att säkerheten för

hans fordran är tillräcklig även efter en tillbehörsförsäljning, kan alltså

låta sin fordran stå kvar i den återstående fasta egendomen. Belopp som

avstås — av en eller flera inteckningshavare — skall tillkomma den som

därnäst har bästa rätt och som inte har avstått från betalning.

Förfarandet vid exekution i fastighet är komplicerat och tidsödande. Det

drar också betydande kostnader. Det är därför angeläget att ha en ordning

som gör det möjligt att inställa förfarandet så snart ändamålet med

exekutionen har uppnåtts. Beredningen har föreslagit regler i detta syfte

(100 b § 2 mom. UL). De innebär, att förfarandet skall avbrytas om det

genom särskild tillbehörsförsälj ning har flutit in medel som förslår till

förnöjande av exekutionssökanden och de borgenärer som har bättre rätt

och som inte har avstått från betalning. Under remissbehandlingen har

inte gjorts någon invändning mot regler av sådan innebörd, och jag vill

också ansluta mig till beredningens förslag i denna del.

En remissinstans har fört fram synpunkten att det redan före en tillbehörsförsälj

ning bör stå klart vilka borgenärer som vill ha betalning ur

influtna medel, eftersom det annars är risk att förfarandet avbryts för

tidigt eller för sent. I det sammanhanget har framkastats tanken att ett

särskilt bevakningssammanträde bör anordnas före försäljningen. Jag

vill framhålla att regler av innebörd, att rättsägare för att få betalning ur

köpeskillingen för tillbehör skall åläggas att bevaka sina anspråk, skulle

bli komplicerade och medföra ökad tidsutdräkt vid tillbehörsförsälj ning.

Bl. a. skulle det bli nödvändigt med ett kungörelseförfarande före varje

försäljning så att varje rättsägare verkligen kan presumeras få kännedom

om exekutionen. Detta måste nämligen vara en förutsättning för att man

skall vara berättigad att tillerkänna borgenärens passivitet — dvs. den underlåtna

bevakningen — rättsverkan. Jag anser mig inte kunna förorda

en sådan ordning.

Intresset av att få klarhet i frågan vilka borgenärer som vill ha betalning

ur influtna medel får tillgodoses genom att överexekutor är verksam för att

snarast möjligt klarlägga den saken. Överexekutor bör därför söka få besked

i saken redan vid det sammanträde som skall hållas enligt den föreslagna

100 a § UL, innan beslut om särförsäljning av tillbehör fattas.

De föreslagna bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för separat

sålda tillbehör och om avstående från betalning gör det möjligt att helt

inrikta förfarandet vid en fastighetsexekution på försäljning av tillbehör.

Denna möjlighet kan bli av särskild betydelse när en borgenär med en fordran,

som är relativt obetydlig i förhållande till fastighetens värde, har

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

tvingats begära utmätning av hela fastigheten. Har en fastighet utmätts för

t. ex. smärre skattefordringar eller leverans- eller lönefordringar av begränsad

storlek, torde förfarandet ofta kunna inskränkas till en tillbehörsförsäljning.

En förutsättning härför är dock att de som har fordringar i

fastigheten på grund av inteckning finner det förenligt med sina intressen

att avstå från betalning ur köpeskillingen för tillbehören.

Om ett förfarande avbryts efter en tillbehörsför sälj ning, måste sammanträde

för fördelning av influtna medel hållas. Bestämmelser om detta föreslås

i 100 b § 2 mom. UL. Till dessa vill jag återkomma i specialmotiveringen.

När det exekutiva förfarandet inte kan avbrytas efter särskild tillbehörsförsäljning,

måste återstoden av den fasta egendomen säljas. Offentlig auktion

är f. n. den enda försäljningsmetod som därvid kommer i fråga.

Innan auktion hålls, skall det s. k. lägsta budet bestämmas. Detta skall

enligt gällande bestämmelser överstiga, förutom kostnaderna för förfarandet,

summan av de fordringar som har förmånsrätt framför exekutionsfordringen.

Är det så att särskild tillbehör sförsäljning har föregått auktionen,

måste vid bestämmandet av lägsta budet hänsyn tas till hur fördelning skall

ske av medel som har influtit genom särförsäljningen. Om dessa medel skall

användas till betalning av fordran med bättre rätt än exekutionsfordringen

eller av kostnaderna för förfarandet, måste lägsta budet nämligen sänkas

i motsvarande mån. Frågan om fördelningen av köpeskillingen för tillbehören

måste alltså prövas, innan lägsta budet bestäms. Jag föreslår i likhet

med beredningen att bestämmelser härom tas in i 113 § 2 mom. och i ett

nytt 2 mom. i 106 § UL.

Vad jag nyss har sagt ger vid handen att fastighetsauktion inte kan äga

rum, förrän man vet om en särförsäljning av tillbehör till fastigheten skall

ske eller inte. Kommer försäljning av tillbehör till stånd, kan auktionsvillkoren

påverkas. Om cn tilltänkt försäljning däremot av någon anledning inte

blir av, skali de tillbehör som har varit aktuella för särskild försäljning

ingå i utropet på auktionen. I överensstämmelse med beredningens förslag

förordar jag därför att i 101 § 3 mom. UL föreskrivs, att kungörelse om

fastighetsauktion inte får utfärdas förrän en beslutad tillbehörsförsäljning

har vunnit laga kraft eller frågan om sådan försäljning har förfallit.

Detta förslag föranleder att man behöver kunna fastställa om och när en

tillbehörsförsäljning vinner laga kraft. Det bör m. a. o. — i motsats till vad

som gäller i fråga om exekutiv auktion på lös egendom — bestämmas en

frist för klagan över tillbehörsförsäljning. Fristen bör naturligen anknyta

till nu gällande regler om besvär över auktion som hålls av överexekutor.

Besvärsinlaga bör alltså inkomma till överexekutor inom tre veckor från

försälj ningsdagen. Samma besvär stid bör gälla vare sig försäljningen sker

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

på auktion eller under hand. Jag föreslår att bestämmelser i ämnet införs

i 213 § 2 mom. UL i enlighet med vad beredningen har föreslagit.

Beredningen anser att själva förordnandet om separat försäljning inte bör

kunna överklagas särskilt. De skäl som beredningen har anfört för denna

ståndpunkt anser jag bärkraftiga och jag ansluter mig därför till beredningens

förslag på denna punkt. I sammanhanget bör erinras om att de föreslagna

bestämmelserna i 100 a § UL ger den enskilde rättsägaren ganska

effektiv möjlighet att vid sammanträdet motverka tillbehör sförsäljning om

han så vill. Motsätter han sig sådan försäljning, får överexekutor nämligen

förordna därom bara om synnerliga skäl föreligger.

I enlighet med vad jag nu har anfört föreslår jag att i UL upptas de två

nya paragraferna 100 a och 100 b och vidare att ändringar genomförs i

101, 106, 113 och 213 §§. Som kommer att framgå av specialmotiveringen

föranleder förslaget vissa följdändringar i andra bestämmelser.

Ägarens befogenheter beträffande utmätt fast egendom m. m.

Det exekutiva förfarandet beträffande fastighet avser i princip allt som

hör till den fasta egendomen när exekutionen inleds. Att fastigheten och allt

vad som hör till den tas i anspråk för borgenärernas räkning, hindrar emellertid

inte att fastighetsägaren har kvar åtskilliga befogenheter beträffande

fastigheten. Det är från både praktisk och principiell synpunkt viktigt att

gränserna för dessa befogenheter är så klart fastställda som möjligt.

I UL finns f. n. inte några direkta bestämmelser om hur ägaren får utnyttja

fastighet som har utmätts. Lagen förutsätter emellertid att ägaren

får sitta kvar på fastigheten och sköta dess förvaltning. Allmänt anses att

ägaren får tillgodogöra sig »normal avkastning» men att han inte får vidta

åtgärder till förfång för borgenärerna. Detta har setts som en följd

framför allt av bestämmelserna i 81 § 2 mom. UL om det s. k. större sysslomannaskapet.

Ett sådant sysslomannaskap skall nämligen på begäran av

borgenären anordnas av överexekutor, om fara föreligger för att fastigheten

»av ägaren genom vanvård eller annorledes i större mån försämras». Det

är dock i övrigt något ovisst var de närmare gränserna skall anses gå för

ägarens befogenheter beträffande utmätt fastighet.

Den nya lagen om vad som är fast egendom medför att en stor grupp lätt

flyttbara föremål blir industritillbehör och alltså kommer att höra till den

fasta egendomen. Detta förhållande gör att olägenheterna av att inte klart

veta vilka befogenheter fastighetsägaren har vid förvaltningen av fastigheten

blir större. Det är därför angeläget att gränserna såvitt möjligt klarläggs

genom lagregler. Beredningens förslag upptar sådana regler.

Till en början föreslår beredningen att det i en ny paragraf i UL, betecknad

80 a §, föreskrivs att en fastighetsägare inte får minska ut
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Iiungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

mätt fastighets värde genom att avyttra tillbehör eller genom att, annat än

för husbehov, avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt

utnyttja fastighetens naturtillgångar eller i övrigt förändra denna. Andra

åtgärder än de som särskilt nämns skall i princip vara tillåtna, när de

innebär att fastighetsägaren tillgodogör sig normal avkastning av fastigheten.

I paragrafen tar beredningen också upp bestämmelse att överexekutor

på begäran får medge undantag från de nämnda inskränkningarna i fastighetsägarens

befogenheter.

Bestämmelsen att fastighetsägaren inte får minska fastighetens värde

genom att avyttra dess tillbehör har godtagits eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Även jag biträder beredningens förslag i denna del.

I fråga om den närmare innebörden av bestämmelsen har beredningen

menat, att förbudet att överlåta tillbehör inte får anses hindra en fastighetsägare

att byta förslitna tillbehör mot nya, om fastighetens värde inte

minskas genom utbytet. Mot denna ståndpunkt har JK ställt sig kritisk och

framhållit att det är en synnerligen vittgående befogenhet att ändra fastigheten

som beredningen vill ge fastighetsägaren. JK påpekar, att om

beredningens mening godtas, lagligheten av ett utbyte kommer att bli beroende

av värdena på de föremål som byts ut mot varandra och därmed av

en ekonomisk bedömning som blir mer eller mindre subjektiv.

I likhet med beredningen anser jag att det inte bör vara uteslutet fölen

fastighetsägare att byta ut tillbehör, om detta är nödvändigt för ett

ändamålsenligt brukande av fastigheten och det ur ekonomisk synvinkel

framstår som försvarligt. En sådan möjlighet är av betydelse främst med

hänsyn till att en fastighetsexekution ofta drar ut på tiden och att den

inte alltid leder till försäljning av fastigheten. Jag vill emellertid med

hänsyn till vad som har anförts under remissbehandlingen uttala att ett

utbyte regelmässigt måste förutsätta, att överexekutor ger sådant tillstånd

som avses i 2 mom. av den föreslagna 80 a § UL. Jag vill framhålla, att

tillstånd bör kunna utverkas snabbt om utmätningsgäldenären hos överexekutor

preciserar vilket tillbehör han vill avyttra samt pris och andra

villkor i fråga om det föremål som skall ersätta tillbehöret. Utan tillstånd

bör fastighetsägaren kunna överlåta bara sådana föremål som är utslitna

eller av annan anledning har så ringa värde att överlåtelsen uppenbarligen

saknar betydelse för utmätningsborgenärens rätt. Denna innebörd av bestämmelsen

anser jag inte behöva medföra någon ändring i den av beredningen

föreslagna lagtexten.

Genom regeln att fastighetsägaren —- utöver husbehov — inte får ta fastighetens

naturtillgångar i anspråk genom skogsavverkning m. m. vill beredningen

hindra sådana åtgärder från fastighetsägarens sida som är ägnade

att reducera fastighetens kapitalvärde till skada för borgenärerna.

Regeln måste, som beredningen också framhåller, i vissa avseenden anses

utgöra en skärpning i förhållande till gällande rätt. T. ex. torde det f. n.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 117

vara så, att avverkning av skog även för annat än husbehov är tillåten, om

avverkningen ligger inom ramen för vad som kan bedömas vara ett normalt

utnyttjande av fastigheten. Den föreslagna regeln har i allmänhet

godtagits under remissbehandlingen. Några remissinstanser har dock ansett,

att fastighetsägaren lika litet som f. n. bör hindras att tillgodogöra

sig normal avkastning av fastigheten, även om den härrör ur skogsavverkning

e. 1.

Om en fastighets naturtillgångar utnyttjas under en exekution, medför

detta alltid risker för intrång i borgenärernas rätt. Ä andra sidan kan ett

förbud mot sådant utnyttjande medföra svårigheter för fastighetsägaren,

om han därigenom avskärs från möjligheterna att bruka fastigheten på ett

normalt sätt under ett utdraget exekutivt förfarande och från möjligheterna

att genom sådant brukande skaffa medel för frivillig betalning. Enligt

min mening innebär den ordning som föreslås av beredningen en rimlig

avvägning. Den omfattar sålunda dels ett förbud för fastighetsägaren att

minska egendomens värde genom att ta dess naturtillgångar i anspråk annat

än för husbehov, dels en möjlighet för honom att genom hänvändelse

till överexekutor utverka undantag från förbudet. Jag biträder beredningens

förslag i denna del. Jag vill i sammanhanget erinra om att förbudet

ej avses inbegripa bärgandet av mogen skörd.

Överexekutors befogenhet atl medge undantag från förbuden att förändra

eu fastighet genom överlåtelse av tillbehör m. m. måste utnyttjas med varsamhet,

så att exekutionssökandens eller övriga borgenärers intressen

inte åsidosätts. Härutöver kan närmare riktlinjer för överexekutors bedömanden

i detta avseende svårligen anges. Överexekutor får bedöma en

framställning om undantag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda

fallet.

Beredningen har vidare föreslagit ändring av bestämmelserna i 81 §

2 mom. UL om förutsättningarna för att anordna det s. k. större sysslomannaskapet.

Enligt beredningen bör överexekutor på begäran av exekulionssökanden

kunna förordna syssloman, om det är fara att ägaren vanvårdar

fastigheten eller förfogar över den i strid mot vad som sägs i den

föreslagna 80 a § UL eller att egendomen försämras på annat sätt. Jag

kan ansluta mig till förslaget med en jämkning. I likhet med hovrätten

för Västra Sverige anser jag att det inte finns anledning att uppge det nu

gällande kravet att försämring av viss styrka (»i större mån») skall föreligga

för att sysslomannaskap skall kunna anordnas,

De nu berörda förslagen i fråga om 80 a § och 81 § kan få betydelse också

för den som har nyttjanderätt till utmätt fastighet. De förbud mot skogsavverkning

m. m. som föreslås i 80 a § UL riktar sig visserligen i första

hand mot fastighetsägaren men avser också innehavare av nyttjanderätt

(t. ex. en avverkningsrätt) som har upplåtits efter det att exekution i fastigheten

har inletts. Om sådan nyttjanderättshavare vidtar åtgärder i strid

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

mot förbud, kan sysslomannaskap enligt 81 § 2 mom. UL komma i fråga.

För innehavare av nyttjanderätt, som har upplåtits före exekutionen blir

däremot ställningen under det exekutiva förfarandet en annan. Om innehavaren

av sådan nyttjanderätt har bättre rätt än exekutionssökanden, skall

nyttjanderätten regelmässigt stå kvar i fastigheten, även om denna säljs

exekutivt (jfr 123 § UL). Hans ställning bör vara densamma under exekutionstiden

som dessförinnan. Om nyttjanderättshavaren däremot har sämre

rätt än exekutionssökanden och utövningen av nyttj anderätten innebär

att fastigheten försämras i större mån, bör ett sysslomannaförordnande

kunna komma till stånd, även om nyttj and er ätten inte utövas på annat

sätt under exekutionen än dessförinnan. Jag delar beredningens uppfattning,

att ett sådant betraktelsesätt är förenligt med lagtexten i 81 § 2 mom.

UL. Jag vill f. ö. instämma i vad en remissinstans anfört angående möjligheten

att i situationer som nu har berörts använda bestämmelsen om det

s. k. mindre sysslomannaskapet i 81 § 1 mom. UL, som endast innefattar

ett förordnande att avrad, hyra och ränta skall omhändertas av syssloman.

Beredningen har slutligen övervägt vilka ytterligare åtgärder som fordras

för att säkerställa att vad som hör till utmätt fastighet inte skingras.

Beredningen har i det avseendet föreslagit (80 a § 3 inom. UL) att överexekutor,

när det finnes påkallat, på begäran av utmätningssökanden skall

kunna förordna afl utmätningsman skall ta vård om tillbehör till fastigheten.

Med hänsyn till att det ibland kan vara olämpligt att avvakta ett

sådant förordnande får utmätningsman enligt beredningens förslag befogenhet

att, när saken är brådskande, som interimistisk åtgärd omedelbart

ta vård om tillbehör. Anmälan om åtgärden skall enligt förslaget genast

göras hos överexekutor, som prövar om åtgärden skall bestå.

Det är tydligt att den vidgning av tillbehörskretsen som nu är förestående

medför behov av regler av det slag som beredningen har förordat i 80 a §

3 mom. I tillbehörskretsen kan i betydligt större utsträckning än nu ingå

föremål, som en illojal fastighetsägare lätt kan föra från den utmätta fastigheten.

Jag finner beredningens förslag ändamålsenligt och kan därför

ansluta mig till detta. Liksom beredningen anser jag att kostnaderna för

vården skall förskjutas av utmätningssökanden, om utmätningsmannen

begär det. En sådan ordning gäller redan enligt 60 a § UL i fråga om lös

egendom. Om utmätningssökanden inte vill förskjuta kostnaderna, bör frågan

om vården anses förfallen.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

119

Utredning om fastighetstillbehör och tvist därom

Som jag har nämnt i det föregående anses utmätning och efterföljande fastighetsförsäljning

i princip inbegripa allt som från rättslig synpunkt utgör

fast egendom. De exekutiva myndigheterna har dock inte att träffa något

avgörande om visst eller vissa föremål är att anse som fastighetstillbehör

eller inte.

Med nuvarande tillbehörsbegrepp uppkommer inte några större olägenheter

av att det vid exekutionen lämnas öppet vilka tillbehör som åtföljer

fastigheten. Den nya lagen om vad som är fast egendom förändrar emellertid

läget. Lagens vida tillbehörskrets och relativt komplicerade regler om

verkan av äganderättsförbehåll beträffande tillbehör gör det önskvärt att

man inom det exekutiva förfarandets ram vinner större klarhet om vilken

egendom som hör till en utmätt fastighet.

Det är tydligt att regler, som är ägnade att klargöra vilka tillbehör som

åtföljer en utmätt fastighet, i första hand måste ta sikte på någon form

av utredning om befintliga tillbehör. Liksom beredningen anser jag därför

att bestämmelser om sådan utredning bör införas i UL.

Föreskrifter om utredning beträffande tillbehör bör enligt beredningens

förslag införas dels i 79 § UL, som nu innehåller bestämmelser om utmätningsmans

beskrivning och värdering av utmätt fastighet, dels i 119 § UL,

som f. n. anger vissa åtgärder som skall vidtas från auktionsförrättarens

sida, innan fastigheten utropas på auktion.

De nuvarande bestämmelserna i 79 § UL bör enligt beredningen kompletteras

med föreskrifter att utmätningsmannen, i den mån det anses behövligt,

i sin beskrivning över utmätt fastighet särskilt skall ange vilka tillbehör

som åtföljer denna och att han skall avkräva gäldenären sådana

handlingar som tjänar till upplysning om tillbehören. När anledning förekommer

därtill, skall han också på annat sätt söka utröna vad som hör till

fastigheten. Detta förslag har allmänt godtagits eller lämnats utan erinran

under remissbehandlingen,. Från exekutionshåll har emellertid betonats att

regler av denna art ställer utmätningsmännen inför krävande uppgifter.

Sådana bestämmelser som beredningen vill införa i 79 § förefaller mig

vara en nödvändig konsekvens av de nya tillbehörsreglerna i lagen om vad

som är fast egendom. Det måste anses påkallat att en viss tillbehörsutredning

företas redan i inledningsskedet av en fastighetsexekution så att den kan

ligga till grund för den beskrivning som utmätningsmannen upprättar och

som i viss utsträckning utgör grundval för det fortsatta förfarandet. Jag

kan alltså ansluta mig till beredningens förslag i den delen. Med anledning

av de farhågor för ett betydande merarbete som har uttryckts under remissbehandlingen

vill jag betona att de föreslagna bestämmelserna inte

ålägger utmätningsmannen att i beskrivningen ta upp fastighetens samtliga

tillbehör. De torde därför inte förutsätta någon särskilt krävande utredning

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Muj. ts proposition nr 16 år 1.967

i normala fall. Beskrivningens ändamål är i första hand alt ge ledning för

framtida spekulanter på fastigheten. Den behöver därför avse bara sådana

tillbehör som är av särskild betydelse för fastighetens värde och som det

finns speciella skäl att uppmärksamma. Utredningen bör hållas inom rimliga

gränser. Jag vill framhålla att det här delvis är fråga om att lagfästa

vad som nu gäller. Redan f. n. tar utmätningsmännen nämligen regelmässigt

upp viktigare fastighetstillbeliör i sin beskrivning.

Jag nämnde nyss att utmätningsmannens beskrivning i viss utsträckning

utgör grundval för det fortsatta förfarandet. I allmänhet hämtas t. ex.

uppgifterna i kungörelsen om fastighetsauktion ur beskrivningen (jfr

101 § UL). Beskrivningen skall också läsas upp vid auktionen (jfr 99 och

106 §§ UL). Emellertid kan en viss komplettering av beskrivningen behövas

ibland.. Beredningen vill därför göra ett tillägg till 119 § UL. Detta innebär

att auktionsförrättaren i den mån det anses erforderligt skall ange vilka

tillbehör som åtföljer fastigheten enligt utmätningsmannens beskrivning

eller andra tillgängliga upplysningar. Ytterligare skall anmärkas ifall tvist

råder om tillbehör. Det är avsett att auktionsförrättarens tillkännagivanden

i praktiken skall kunna ske i anslutning till att han läser upp beskrivningen.

Vid behov kan då göras tillägg till eller undantag från beskrivningens tillbehörsförteckning.

Anser auktionsförrättaren att beskrivningen är riktig

och tillräckligt detaljerad, kan han nöja sig med en hänvisning till den.

Jag ansluter mig till förslaget att ett tillägg görs till 119 § i syfte att

säkerställa att besked i fråga om tillbehören lämnas vid auktionen, när det

behövs. Med hänsyn särskilt till det ändringsförslag beträffande 132 § som

jag strax skall beröra, är det viktigt att beskedet föregås av noggranna överväganden

och att dess innebörd antecknas i protokollet. Enligt sakens natur

kan det inte komma i fråga att kräva någon uttömmande redogörelse för

en fastighets tillbehör. Tillägg till beskrivningen torde komma i fråga huvudsakligen

när auktionsförrättaren anser att tillbehörets omnämnande

är ägnat att påverka försäljningsresultatet eller minska riskerna för framtida

tvister.

Korrigeringen av utmätningsmannens beskrivning kan föranledas av

att tredje man visas vara ägare till föremål, som har tagits upp i utmätningsmannens

förteckning eller som på annat sätt framstår som tillbehör

till fastigheten. Tredje man hör självfallet kunna vända sig till överexekutor

med begäran att få föremålet undantaget från försäljningen av fastigheten.

Kan han då styrka, att han har sådan rätt till föremålet att det inte

kan anses höra till fastigheten, bör hans framställning bifallas och överexekutor

vid auktionen ange att föremålet inte följer med fastigheten vid

försäljningen. Finner överexekutor däremot att tredje man saknar skäl för

sin begäran, bör denna avvisas. Inte sällan torde läget emellertid bli det,

att tredje man visserligen inte kan styrka sin rätt men ändå visar sådana

skäl att hans framställning inte framstår såsom ogrundad. Beredningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

121

har med tanke på sådana situationer föreslagit (100 c § UL) att överexekutor

skall hänvisa honom att inom en månad väcka talan vid domstol vid äventyr

att han förlorar sin talan mot utmätningssökanden. Förutsättningen

för sådan hänvisning är att tredje man inte genast kan styrka sitt påstående

om att han äger föremål som framstår som fastighetstillbehör men väl

visar sannolika skäl för sitt påstående. I beredningens förslag, som har utformats

i nära överensstämmelse med 69 § UL, anges vidare att det står

utmätningssökanden fritt att själv väcka talan mot tredje man.

Remissinstanserna har allmänt lämnat detta förslag utan erinran. Det

är bara JK som sätter i fråga om inte regleringen av tredje mans rättsliga

ställning bör anstå t. v.

Det kan inte bestridas, att — som JK åberopar — det råder viss oklarhet

beträffande tredje mans rättsliga ställning när egendom som tillhör honom

dras in i fastighetsutmätning. Beredningen bär också förklarat att den under

sitt fortsatta arbete torde få anledning att ta upp frågan om skyddet för

tredje mans rätt vid utmätning. Enligt min mening utgör emellertid den

föreslagna bestämmelsen i 100 c § 1 mom. UL ett så värdefullt komplement

till de förut behandlade reglerna angående utredning om utmätt fastighets

tillbehör, att det skulle framstå som en brist om man t. v. lämnade oreglerat

vad som skall gälla i den aktuella situationen. Det synes mig också naturligt

att anknyta till vad som enligt 69 § gäller i motsvarande fall vid utmätning

av lös egendom. Jag biträder alltså beredningens förslag i denna del.

Under remissbehandlingen har dessutom förts fram tanken att också

gäldenären borde kunna utverka överexekutors hänvisning att väcka talan

vid domstol. En sådan ordning skulle dock avvika från vad som gäller beträffande

lös egendom, och jag anser det inte vara skäl att förorda något sådant.

Jag vill i sammanhanget erinra om att gäldenären har goda möjligheter

att bevaka att föremål, som enligt hans mening ej är fastighetstillbehör,

inte oriktigt dras in i exekutionen. Hans medverkan är sålunda förutsatt

när utmätningsmannen upprättar beskrivning enligt 79 § UL. Om utmätningsmannen

i det sammanhanget tar upp ett föremål som tillbehör,

kan gäldenären om han har annan mening ta upp saken med överexekutor.

Han kan slutligen också överklaga försäljningen.

Jag delar beredningens uppfattning, att när tredje man har hänvisats att

stämma till domstol separat försäljning av det omtvistade tillbehöret inte bör

ske förrän tvisten har prövats av rätten eller tiden för talans väckande har

gått ut. Vidare anser jag i likhet med beredningen, att försäljningen av fastigheten

bör anstå, om det råder sådan tvist om tillbehör och tvistens utgång

är av väsentlig betydelse för fastighetens värde. Mot beredningens förslag i

dessa delar har jag alltså inte något att erinra. Den förordade ordningen

innebär att om tvisten om tillbehöret inte kan antas inverka på priset i väsentlig

mån, fastigheten får säljas under tillkännagivande av den pågående

tvisten (119 § 1 mom. sista punkten). Vem som slutligen får tillbehöret blir

opaginerad Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

därefter i praktiken en sak mellan inroparen och tredje man. Det bör tillläggas

att om auktionsförrättaren har missbedömt vilken betydelse tvisten

får för buden på fastigheten, detta kan repareras genom den rätt att vägra

godta inrop som jag enligt det följande vill föreslå att auktionsförrättare

skall få.

Fråga uppkommer vidare vad som skall gälla, om tvist om tillbehör bedöms

bli av väsentlig betydelse för priset på fastigheten. Beredningen har i

det avseendet föreslagit, att man under särskilda förutsättningar skall få

sälja fastigheten med undantag för ett omtvistat tillbehör (100 c § 2 mom.

UL). Beredningens förslag innebär vidare, att om tillbehöret därefter befinns

höra till fastigheten, det vid behov får säljas separat, varefter köpeskillingen

fördelas enligt särskilda regler mellan rättsägare i fastigheten.

Beredningen framhåller att metoden att sälja fastigheten med undantag för

visst tillbehör kan vålla komplikationer. Det kan sålunda inträffa, att undantaget

medför att det för auktionen bestämda lägsta budet inte uppnås

med påföljd att försäljning inte kommer till stånd. Beredningen framhåller

vidare, att — om fastigheten säljs och köpeskillingen inte täcker samtliga

inteckningar — det inträder ett svävande tillstånd beträffande sådana inteckningar

som har blivit nödlidande men kanske kommer att få likvid vid

en senare försäljning av tillbehöret. Detta sägs kunna medföra missförstånd

och andra olägenheter. Beredningen anser de nämnda förhållandena föranleda

att förfarandet bör få användas bara om det kan ske utan olägenhet för

rättsägare till fastigheten.

Enligt min mening skulle det bli mycket svårt för auktionsförrättaren

att överblicka om en försäljning av aktuellt slag för med sig sådana olägenheter

för rättsägare som beredningen har nämnt. Med all sannolikhet skulle

förfarandet — som också har påpekats under remissbehandlingen — i

praktiken komma till användning bara i fall när tillbehörets värde är så

obetydligt att det kan bedömas vara utan eller av ringa betydelse för eventuella

spekulanter på fastigheten. Med en sådan tillämpning skulle den förordade

metoden emellertid knappast fylla någon funktion vid sidan av den

nyss behandlade regeln, att fastigheten inte får säljas, om tvistens utgång

är av väsentlig betydelse för fastighetens värde. En nackdel är vidare att

metoden förutsätter speciella regler om fördelningen av köpeskillingen för

tillbehör som säljs senare än fastigheten.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört vill jag inte föreslå en ordning

som öppnar möjlighet att sälja fastighet med undantag för omtvistat tillbehör.

Detta innebär att när tvist om tillbehör bedöms bli av väsentlig betydelse

för fastighetens värde, man alltid får vänta med fastighetsauktionen

tills tvisten har prövats eller tiden för talans väckande har gått ut.

Jag förordar sålunda att beredningens förslag i 100 c § 2 mom. UL genomförs

med den modifikationen att den föreslagna möjligheten att vid

fastighetsförsäljning undanta omtvistat tillbehör får utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

123

Den utredning om en utmätt fastighets tillbehör som de exekutiva myndigheterna

åläggs genom de bestämmelser som jag föreslår är, som jag förut

har framhållit, inte avsedd att resultera i en fullständig redogörelse för fastighetens

alla tillbehör. Vid en fastighetsauktion kommer därför regelmässigt

bara en del av fastighetens tillbehör att omnämnas uttryckligen.

Men även övriga föremål som enligt lag har karaktären av fastighetstillbehör

måste uppenbarligen anses ingå i försäljningen. Beredningen har föreslagit

att i 132 § 2 mom. UL tas in en uttrycklig föreskrift härom. Jag ansluter

mig till beredningens förslag i den delen.

För att förfarandet skall få önskvärd fasthet har beredningen ytterligare

föreslagit, att föremål som vid fastighetsauktion särskilt har angelts som

tillbehör skall anses inbegripet i försäljningen, även om det inte rätteligen

var tillbehör till fastigheten. Förslaget har i allmänhet godtagits eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Några remissinstanser invänder

dock att en sådan bestämmelse åsidosätter tredje mans intressen på ett inte

godtagbart sätt.

För min del vill jag framhålla att starka skäl talar för en bestämmelse av

föreslagen innebörd. Den som ropar in en fastighet på auktion bör kunna

förlita sig på att uttryckliga besked i tillbehörsfrågan inte rubbas efter det

att auktionen har vunnit laga kraft. Dolda riskmoment för inroparna skulle

otvivelaktigt verka oförmånligt på aulctionspriserna. Det skulle också från

allmänna synpunkter vara uppenbart otillfredsställande, om en inropare

i god tro kanske lång tid efter auktionen skulle kunna frånvinnas ett föremål

som auktionsförrättaren uttryckligen har angett ingå i köpet.

Mot den aktuella bestämmelsen talar att en rätt, som gäldenären eller

tredje man i själva verket har, kan gå förlorad. Betänkligheterna mot en

sådan ordning kan dock vika i den mån gäldenären eller tredje man har

godtagbara möjligheter att skydda sig genom att bevaka sin rätt medan

tid är. Detta får anses vara förhållandet i förevarande avseende. Bakom ett

omnämnande av ett föremål som tillbehör vid en auktion skall ju ligga en

utredning som visar att föremålet hör till fastigheten. Under tiden från utmätningen

och fram till auktionen har rättsägare till fastigheten och tredje

man möjligheter att hävda sina intressen. Visar de att viss egendom inte är

tillbehör till fastigheten utan lös egendom, skall detta beaktas av de exekutiva

myndigheterna. Därtill kommer att en förutsättning för att ett föremål

enligt den förordade bestämmelsen skall anses ingå i en fastighetsförsäljning

är, att försäljningen har vunnit laga kraft. Anförs besvär mot försäljningen

och gör klaganden — gäldenären eller tredje man — gällande att ett

föremål som vid auktionen har angetts som tillbehör i själva verket är lös

egendom, skall vid överprövningen iakttas att huvudregeln är att i försäljningen

bara ingår egendom som enligt lag åtföljer fastigheten. Möjlighet att

skydda sig mot rättsförlust saknas emellertid för sådan tredje man som inte

har kännedom om att fastighetsutmätning har förekommit. Det kan lcnap
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

past hävdas, att kungörelsen om auktionen skall presumeras bli eller böra bli

uppmärksammad av tredje man, vars mellanhavande med gäldenären avser

lös egendom (t. ex. försäljning av maskin under äganderättsförbehåll). Risker

av sådan art bör dock inte överskattas. De torde nämligen uppkomma

bara om gäldenären illojalt förtiger tredje mans rätt och denna inte heller

på annat sätt blir känd i de sammanhang som avses i 79, 102 och 106 §§.

Jag anser inte risker av nämnd art ha sådan betydelse i praktiken att de

uppväger de skäl som talar för beredningens förslag. Jag vill tillägga, att

beredningens synpunkter på frågan i vad mån tredje man efter fastighetsförsäljningen

kan vända sig mot köparen (bet. s. 79—80) inte föranleder

några invändningar från min sida.

I enlighet med de överväganden, som nu har angetts, ansluter jag mig

till beredningens förslag i 132 § 2 mom. UL.

Besvär över auktion kan leda till att det fastslås att visst föremål inte

utgör tillbehör och alltså inte omfattas av försäljningen. Frågan i vad mån

detta bör föranleda att auktionen undanröjs kan inte besvaras generellt

utan får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.

Jag anser att denna fråga bör överlämnas till rättstillämpningen. Beredningen

har i betänkandet (s, 77) gjort vissa uttalanden som bör kunna

vara vägledande för praxis.

Vägran att godkänna inrop av fast egendom

I det föregående har jag föreslagit bestämmelser om separat försäljning

av fastighet stillbehör. Sådan försäljning skall enligt förslaget kunna ske

på auktion eller under band. I övrigt föreslår jag f. n. inte någon ändring i

sättet för försäljning av fastighet. Sådan skall alltså även i fortsättningen

kunna säljas endast på auktion.

Gällande regler för exekutiv fastighetsauktion innebär bl. a., att auktionsförrättaren

i princip är skyldig att godta det högsta pris som bjuds, om detta

överstiger lägsta budet (126 § UL). Någon prövning av slutbudets skälighet

får inte äga rum. Mot gällande ordning kan framför allt anmärkas, att

man riskerar att en utmätt fastighet säljs till pris som påtagligt understiger

dess verkliga värde. Visserligen kan det fastställda lägsta budet komma

att utgöra ett faktiskt binder mot att fastigheten slumpas bort. Lägsta budet

fastställs emellertid utan hänsyn till fastighetens värde (113 och 116 §§

UL). Någon garanti mot försäljning till alltför lågt pris kan bestämmelserna

om lägsta budet därför inte erbjuda. Beredningen uttalar att det då och dä

inträffar att fastigheter säljs exekutivt till underpris. Detta har bekräftats

av många remissinstanser.

I ett tidigare avsnitt har jag framhållit det angelägna i att få bestämmelser

som motverkar att utmätt egendom avyttras till uppenbart underpris.

Detta finner jag vara av särskild betydelse när det gäller fast egendom;

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

125

som ju ofta utgör ett särskilt riktigt förmögenhetsobjekt. Enbart det förhållandet

att det förekommer att utmätt fast egendom blir såld till underpris

är enligt min mening tillräckligt skäl för att genomföra en reform, även om

den — med hänsyn till att en samlad översyn av försäljningsreglerna är

förestående — i viss mån måste få karaktären av ett provisorium.

Beredningens förslag i förevarande del innebär, att inrop på exekutiv auktion

av fastighet inte får godtas, om auktionsförrättaren finner sannolikt

att avsevärt bättre vederlag kan uppnås. När flera gemensamt intecknade

fastigheter utropas på samma auktion, skall enligt förslaget frågan, om anbud

bör avvisas, emellertid prövas med hänsyn till det vederlag som sammanlagt

har bjudits för fastigheterna. De föreslagna bestämmelserna har

beredningen tagit in i ett nytt 2 mom. i 126 § UL.

Den utformning beredningen har gett bestämmelserna har godtagits eller

lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Under remissbehandlingen

har emellertid också anförts kritik i vissa avseenden.

Enligt beredningens förslag får auktionsförrättaren befogenhet att efter

omständigheterna pröva ett buds skälighet. Ett par remissinstanser menar

att reglerna därigenom blir alltför obestämda och förordar att inrop får

avvisas bara om inropssumman understiger ett visst belopp, som bestäms

i relation till det värde som utmätningsman har åsatt fastigheten. Enligt

min mening är det inte lämpligt att låta det av utmätningsmannen satta

värdet vara direkt avgörande för frågan, om ett inrop skall godtas eller inte.

Utmätningsmannens värdering kan nämligen vara missvisande. Betydelsefulla

tillbehör kan efter värderingen ha frångått fastigheten, t. ex. genom

att de har sålts för sig. Det kan också tänkas att egendom, som inte har inräknats

i värdet, efteråt konstateras utgöra tillbehör till fastigheten. Även

av andra orsaker kan utmätningsmannens värdering slå fel. Det nu sagda

hör dock inte hindra att auktionsförrättaren tar utmätningsmannens värde

som utgångspunkt, när han vid en diskretionär prövning bedömer om ett

bud skall godtas eller inte.

Från något håll har hävdats att auktionsförrättaren bör ha möjlighet men

inte skyldighet att avvisa inrop. En sådan ordning torde dock i praktiken

knappast medföra någon saklig skillnad i förhållande till beredningens för-,

slag. Auktionsförrättaren är ju även med detta förslag tämligen obunden i

sin prövning. Jag anser mig därför inte ha anledning att frångå beredningens

förslag att auktionsförrättaren skall avvisa ett inrop, om han finner det

sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås för fastigheten.

Några remissinstanser anser att bestämmelserna kan få otillfredsställande

konsekvenser för rättsägare till den fastighet som skall säljas. Tydligt

är att fordringsägare, som har rätt till betalning ur en fastighet och som

vid exekutiv auktion på denna får sina fordringar täckta genom ett inrop,

kan finna det otillfredsställande, om inropet avvisas. Jag vill emellertid

betona, att bestämmelserna inte är avsedda att tillämpas i annat fall än

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

när man kan räkna med att inropssumman vid nytt utrop skulle bli avsevärt

högre. Fordringsägare, vilkas fordringar täcks av det avvisade inropet,

torde därför knappast löpa någon risk att deras fordringar inte skulle

bli täckta också vid ett nytt försäljningsförsök. För fordringsägare som

inte har fått sina fordringar täckta genom ett inrop kan det uppenbarligen

inte sägas vara till nackdel om inropet avvisas och nytt försälj ningsförsök

görs.

Jag vill i sammanhanget påpeka att rättsägarnas uppfattning i frågan

om inrop skall godtas eller inte bör kunna tjäna till ledning för auktionsförrättarens

avgörande. Auktionsförrättaren är oförhindrad att i tveksamma

fall överlägga med rättsägare, som är närvarande vid auktionen.

Under remissbehandlingen har från något håll gjorts gällande att reglerna,

som ger auktionsförrättare befogenhet att vägra godta inrop, kan

komma att medföra olägenheter genom att rättsägare får svårt att överblicka

konsekvensen av avgivna bud. Jag anser inte att denna uppfattning

bör vara vägledande för lagstiftningen. Så länge budgivningen vid en

auktion pågår har ju varje rättsägare att utgå från att slutbudet kan komma

att godtas. Det förhållandet att ett slutbud ev. kommer att avvisas bör

inte påverka hans bedömning av vad ett avgivet bud har för följder för

hans del.

Fn olägenhet av de föreslagna bestämmelserna är att de måste medföra

att förfarandet drar ut på tiden. Självfallet är det önskvärt att tidsutdrakten

inte ökas utöver vad som är påkallat för att syftet med avvisningen

av inrop skall kunna uppnås. Jag vill framhålla att avsikten med bestämmelserna

inte är att det skall göras mångfaldiga försälj ningsförsök. Om

inrop avvisas och ny auktion utsätts, får — som beredningen påpekar —

inrop på den senare auktionen i allmänhet godtas, även om inropssumman

inte nämnvärt skiljer sig från den tidigare. Sannolikheten för att

man skall kunna uppnå avsevärt högre vederlag måste då ofta anses vara

så ringa att den får lämnas ur räkningen. I detta sammanhang bör vidare

nämnas att någon ändring inte föreslås i den ordning som gäller enligt

128 § UL och som innebär att utmätning i allmänhet går åter om fastigheten

inte blir såld vid en andra auktion. Detta bör mana till försiktighet

vid prövningen om ett inköp skall avvisas.

Av vad jag nu har anfört framgår att jag i allt väsentligt anser mig kunna

godta beredningens bedömningar i denna del.

Liksom beredningen anser jag att en särregel behövs för det fallet att

gemensamt intecknade fastigheter utropas på samma auktion. Om huvudregeln

tillämpades i sådant fall skulle reglerna om fördelning av ansvaret

för gemensamma inteckningar och om fördelning av gemensam köpeskilling

för samintecknade fastigheter kunna sättas ur spel (jfr 121 § UL och 32 §

IF). Jag återkommer senare till dessa regler.

De föreslagna bestämmelserna i 126 § 2 mom. föranleder vissa följdändringar

i 113, 116 och 119 §§ UL.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

127

Fördelningen av köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter

I 121 § 2 mom. UL regleras hur man skall fördela gemensam köpeskilling

för samintecknade fastigheter, när de — efter att vid auktion ha ropats

ut var för sig — säljs efter gemensamt utrop. Som beredningen framhåller

kan bestämmelserna medföra otillfredsställande resultat. Detta gäller

framför allt när vid särutropet av fastigheterna bud avges för någon eller

några av dem men inte för alla. Om något bud inte har avgetts på en fastighet,

får denna nämligen inte någon del i den första fördelningen av

den gemensamma köpeskillingen, eftersom denna fördelning skall ske

med utgångspunkt från vad som har bjudits för fastigheterna vid särutropen.

Fastigheten får då bara tillgodoräknas andel i det belopp varmed

den gemensamma köpeskillingen överstiger vad som sammanlagt har bjudits

vid särutropen. Detta kan medföra att de som har särintressen i fastigheten

blir utan betalning. En liknande situation kan uppstå, om det

vid särutropen för någon eller några av de samintecknade fastigheterna

har avgetts bud som ligger långt under det verkliga värdet, medan buden

för övriga fastigheter bättre svarar mot värdet.

I viss mån kan de som har intressen att bevaka i samintecknade fastigheter

förebygga otillfredsställande resultat av det slag som jag nyss har

antytt. De kan redan vid särutropen av fastigheterna tillse att bud avges,

som är avpassade så, att deras intressen skyddas. Även om olägenheterna

av gällande regler därför i praktiken inte behöver bli så framträdande,

är det motiverat med en reform.

I och för sig kan göras gällande att en mer genomgripande översyn bör

anstå i avvaktan på den vidare behandlingen av det förslag till jordabalk

som nu har remitterats till lagrådet. Emellertid gör den aktuella vidgningen

av industritillbehörskretsen det nödvändigt att redan nu genomföra en

viss jämkning av dessa bestämmelser. När alltså en ändring av bestämmelserna

ändå måste ske, kan det vara lämpligt att se över dem i sin helhet.

Jag vill dock understryka, att en förnyad översyn av de ifrågavarande bestämmelserna

behövs, om de regler om gemensamma inteckningar som finns

i jordabalksförslaget genomförs.

Beredningens ändringsförslag innebär, att de samintecknade fastigheternas

taxeringsvärden för nästföregående år i första hand skall utgöra

jämförelsetal vid fördelning av gemensam köpeskilling för dem. Saknas

sådant värde för någon av dem, skall i stället de värden som utmätningsmannen

enligt 79 § har satt på fastigheterna ligga till grund för fördelningen.

Vidare innehåller förslaget, att en fastighets andel i köpeskillingen

aldrig får understiga det belopp som har bjudits för den vid föregående

särutrop.

Remissinstanserna har allmänt godtagit förslaget. Enligt min mening är

det ägnat att skapa större fasthet i förfarandet och att minska de risker

för rättsägarna till samintecknade fastigheter som de nuvarande reglerna

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

medför. Jag kan därför ansluta mig till förslaget i stort. Jag anser emellertid,

att det samtidigt bör öppnas möjligheter att vid behov jämka de

värden som skall vara jämförelsetal vid fördelningen.

Den vidgning av tillbehörskretsen för industrifastigheter som följer av

den nya lagen om vad som är fast egendom kommer t. v. inte att förändra

taxeringsvärdena (SFS 1966: 136). Dessa kommer alltså att avse vad som är

fast egendom enligt 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra.

Detta medför att taxeringsvärdena beträffande industrifastigheter

kommer att sämre än hittills motsvara värdet på vad som från civilrättslig

synpunkt är fast egendom. Detta får i sin tur till följd att taxeringsvärdena

inte alltid blir lämpliga som jämförelsetal vid fördelning av gemensam

köpeskilling för samintecknade fastigheter. Härtill kommer att det, sedan

taxeringsvärdet för en fastighet har fastställts, kan ha inträffat förändringar

i dess tillbehörskrets som gör att fastighetens värde i förhållande till

övriga fastigheter i det samintecknade komplexet är högre eller lägre än

vad taxeringsvärdena utvisar. Här kommer också reglerna om separat försäljning

av utmätt fastighets tillbehör in i bilden. Har värdefulla föremål

som hör till en fastighet sålts för sig, innan fastigheten utropas gemensamt

med andra samintecknade fastigheter, kan dess andel i den gemensamma

köpeskillingen inte utan vidare beräknas med utgångspunkt från taxeringsvärdet.

Det värde som utmätningsmannen sätter på en fastighet kan också visa

sig mindre lämpligt som grundval för fördelning av gemensam köpeskilling.

Efter det att en fastighet har värderats, kan ändringar inträda i dess tillbehörsbestånd.

Tillbehör kan säljas separat eller frångå fastigheten på annat

sätt före utropet på auktion. Det kan också vara så att betydelsefulla föremål,

som inte har beaktats vid värderingen, senare konstateras vara tillbehör.

För att fördelningsreglerna skall bli ändamålsenliga bör de kompletteras

med en bestämmelse som medger jämkning av de värden — taxeringsvärden

eller saluvärden — som skall utgöra jämförelsetal vid fördelningen. 1

det avseendet anser jag värdet böra jämkas, om fastigheten har ropats ut

med tillbehör som inte ingick i värdet eller utan tillbehör som omfattades

därav. Med denna utformning, som delvis skiljer sig från beredningens förslag,

är meningen att klarlägga att jämkning kan komma i fråga inte bara

när det gäller taxeringsvärde utan också beträffande värde, som utmätningsmannen

har åsatt.

Jag delar beredningens uppfattning, att j ämkningsbestämmelsen inte bör

tillämpas i andra fall än då ändringen i en fastighets tillbehörsbestånd är av

betydelse för fastighetens värde på längre sikt. Mindre betydelsefulla ändringar

bör alltså lämnas därhän.

Frågan om jämkning av en fastighets värde bör självfallet avgöras vid det

fördelningssammanträde som enligt 142 § skall hållas inför överexekutor

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

(auldionsförrättaren). Det står då varje rättsägare i det samintecknade

komplexet fritt att påkalla jämkning. Överexekutor kan också självmant

ta upp fråga om jämkning.

Försäljning under hand av läs egendom

I det föregående har jag från allmänna synpunkter framhållit, att det är

angeläget att de exekutiva försäljningarna av lös egendom ger så gott resultat

som möjligt. Försäljningar till underpris bör om möjligt undvikas. I

skilda sammanhang har gjorts gällande att bättre försäljningsresultat ibland

bör kunna uppnås om underhandsförsäljning införs som ett alternativ till

auktion, som f. n. är den enda försäljningsformen. Frågan har fått ökad

aktualitet genom att kretsen av tillbehör till industrifastighet vidgas genom

ny lagstiftning. Bl. a. har representanter för näringsliv och kreditinstitutioner

till beredningen fört fram som ett väsentligt önskemål att tillbehör skall

lå säljas under hand. Ett praktiskt behov av en reform har sålunda visat

sig föreligga.

Beredningen har funnit att de nya bestämmelsernas räckvidd t. v. bör begränsas

till fastighetstillbehör och lös egendom med undantag för vissa specialobjekt.

De undantagna objekten är fartyg och gods i fartyg, luftfartyg

och gods i luftlartyg samt intecknade reservdelar till luftfartyg. Enligt beredningens

mening lämpar sig underhandsförsäljning särskilt för fastighetstillbehör,

men behov av denna försälj ningsf orm anses föreligga också

när det gäller annan lös egendom.

Beredningens förslag innebär vidare att försök till underhandsförsäljning

får inledas bara när förrättningsmannen finner sannolikt att avsevärt bättre

vederlag kan uppnås på det sättet. Auktionsför sälj ning avses alltså även i

fortsättningen bli normalfallet.

En reform i överensstämmelse med dessa principiella riktlinjer stöds av

en så gott som enhällig remissopinion. Även jag anser starka skäl föreligga

för en sådan reform.

När det gäller detaljutformningen av bestämmelserna har vissa frågor

kommit under diskussion vid remissbehandlingen. Huvudbestämmelsen

(96 a § UL) skall enligt beredningens förslag bl. a. ange den nyssnämnda

förutsättningen för underhandsförsäljning, nämligen att förrättningsmannen

skall finna sannolikt att man genom sådan försäljning kan uppnå avsevärt

bättre vederlag. Från några håll har förordats den skärpningen att det

skall vara uppenbart att avsevärt bättre resultat kan uppnås. Bakom detta

önskemål ligger framför allt farhågor för att försök till underhandsförsäljning

annars kan bli alltför vanliga och medföra ökad arbetsbelastning på de

exekutiva myndigheterna. En sådan skärpning anser jag inte lämplig. Därmed

skulle det praktiska värdet av reformen bli alltför ringa. En utmätningsman

skulle säkerligen dra sig för att våga göra gällande att det är uppenbart att

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:is proposition nr 16 år 1967

den ena realisationsformen kommer att ge bättre utbyte än den andra. Det

måste enligt sakens natur föreligga risker för att en kommande utveckling

kan vederlägga hans bedömning. För utmätningsmannen skulle det då vara

olustigt att ha gjort en tvärsäker förutsägelse. Beredningens förslag bör

därför inte frångås. Jag vill erinra om att bestämmelsen ger underhandsförsäljning

företräde framför auktion bara när avsevärt bättre vederlag är

sannolikt. Detta villkor torde medföra att auktion blir det mest frekventa

förfarandet. Underhandsförsäljning får antas bli vanlig huvudsakligen i

fråga om specialmaskiner och andra föremål som intresserar bara en begränsad

krets spekulanter.

Inman underhandsförsäljning sker skall utmätningsmannen enligt beredningens

förslag om möjligt bereda gäldenären, sökanden och andra kända

rättsägare tillfälle att yttra sig. Detta anser jag vara en lämplig ordning,

som kan bidra till att bedömningen i fråga om valet av försäljningsmetod

blir säkrare. Bl. a. är det ett intresse att rättsägarna får möjlighet att uttala

sin uppfattning i prisfrågan. Att rättsägarna inkopplas är också ägnat

att skapa förtroende för utmätningsmannens åtgärder i underhandsförsäljningsfrågan.

Enligt beredningen bör försäljningen föregås av lämpligt anbudsförfarande.

I regel förutsätts kungörelse, men direkta hänvändelser till tänkbara

spekulanter anses kunna komma i fråga i vissa fall. Beredningens överväganden

i den delen har inte mött några invändningar under remissbehandlingen,

och jag ansluter mig också till synpunkterna. Av bestämmelsen i

96 a § 2 mom. bör framgå att anbud alltid skall infordras innan försäljning

sker. Förfarandet vid anbuds infordrande bör dook inte bindas i UL.

Några remissinstanser har satt i fråga om inte förfarandet borde byggas

ut så att man både infordrar anbud under hand och prövar auktion. Först

därefter skulle bestämmas vilket bud som skall godtas. En sådan ordning

skulle dock enligt min mening bli alltför komplicerad och delvis förfela

ändamålet med underhandsförfarandet. Man kan också fråga sig varför en

spekulant alls skulle ge ett underhandsbud, om han ändå kan ropa på

auktion senare och då kanske få ett lägre pris. Jag anser därför att en utbyggnad

av antydd art inte bör komma i fråga.

Om det vid underhandsförfarandet inte avges sådant bud som utmätningsmannen

anser sig böra godta, skall givetvis auktion utsättas. Uttrycklig

bestämmelse härom bör tas in i 96 a §.

Åtskilliga av ULs bestämmelser om auktionsförsäljning reglerar frågor

som uppkommer också vid underhandsförsäljning. Det bör därför, som

beredningen föreslår, i 96 a § 3 mom. göras en hänvisning till sådana bestämmelser.

Hänvisningen innebär att reglerna om utbrytning av utmätt

ägarhypotek och om friskrivning av gäldenären från personligt betalningsansvar

vid utmätning av inteckningshandling (91 § 2 mom. UL) blir tilllämpliga

vid underhandsförsäljning. Vidare hänvisas till de nya bestäm
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

131

melserna i 91 § 6 mom. och 96 § UL om skyldighet att i vissa fall anskaffa

gravationsbevis och om formerna för betalning. Hänvisning föreslås

också till reglerna om försäljning av egendom, vari någon har handpanträtt

och av lott i fartyg eller luftfartyg (92 § UL), Vissa andra bestämmelser

i UL som formellt tar sikte på auktion bör, som beredningen anför,

utan särskild hänvisning anses tillämpliga vid underhandsförsäljning, eftersom

de ger uttryck för allmänna grundsatser vid exekutivt förfarande. Som

exempel kan nämnas 93 § UL som föreskriver, att auktionsförsäljning av

utmätt lös egendom skall upphöra när så mycket har sålts att exekutionsfordringen

och kostnaderna täcks.

Jag vill instämma i beredningens uttalande att det regelmässigt torde

framgå av omständigheterna att egendomen säljs i befintligt skick vid försäljning

under hand. Om detta i det enskilda fallet inte är uppenbart så att

risk för missförstånd från spekulanternas sida kan föreligga, bör utmätningsmannen

ge besked som undanröjer sådan risk. Närmare bestämmelser

härom kan meddelas av Kungl. Maj :t.

I det föregående har talats om att underhandsförsäljning ombesörjs av

utmätningsman. Detta är avsett att vara fallet vid försäljning av lös egendom

som är föremål för regleringen i 96 a §. Jag vill emellertid erinra om

att jag i avsnittet om separat försäljning av fastighetstillbehör föreslog att

överexekutor vid sådan försäljning skall överta utmätningsmannens uppgifter

(100 a § 3 inom.). Överexekutor har följaktligen att sköta även underhandsförsäljning

av tillbehör. Enligt 1 § 3 mom. UL kan dock annan förordnas

för särskild förrättning. T. ex. kan det när fastighet skall säljas exekutivt

under konkurs vara lämpligt att förvaltaren förordnas att ombesörja

tillbehörsför sälj ning inom de gränser som beredningen anger (bet. s. 61).

Förslaget om underhandsförsäljning ger anledning till jämkning av 89 §

UL, så att det där framgår att offentlig auktion inte är den enda formen för

försäljning av utmätt egendom. Andra följdändringar återkommer jag till i

special motiveringen.

Kreditförsäljning av lös egendom

Önskemålet, att exekutiva försäljningar av lös egendom skall ge bättre

resultat, har också föranlett beredningen att föreslå ändrade regler om kredit

vid sådana försäljningar. Utmätningsmannens nuvarande befogenhet

enligt 96 § UL att ge kredit på egen risk torde av naturliga skäl praktiskt

taget aldrig utnyttjas.

Vid sin behandling av frågan om en revision av 96 § UL har beredningen

ansett, att man kan lämna vissa specialobjekt utanför diskussionen, nämligen

fartyg, som avses i 94 § UL, luftfartyg och intecknade reservdelar till

luftfartyg. Detta har inte gett anledning till invändning från något håll.

Beträffande lös egendom i övrigt föreslår beredningen att huvudregeln i

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

96 § UL visserligen fortfarande skall vara att betalning skall erläggas genast

efter inropet. Men vidare föreslås att utmätningsmannen skall få befogenhet

att lämna köpare anstånd med betalningen, om synnerliga skäl

föreligger härför. Befogenheten att ge kredit avses bli tillämplig både vid

auktion och vid under handsförsäljning, och den förordas också vid separat

försäljning av fastighetstillbehör.

Till skydd för rättsägarnas intressen föreslår beredningen i huvudsak

följande. Äganderätten till det sålda skall förbehållas gäldenären. Köparen

har att ställa pant eller borgen som för egen skuld. Beredningen förutsätter

att utmätningsmannen skall äga ställa upp andra villkor —- t. ex.

angående handpenning — som han i det enskilda fallet finner lämpliga.

Som sanktioner mot köpare, som underlåter att inom föreskriven tid betala

köpeskillingen, föreslår beredningen utsökning av fordringen hos köparen,

återtagande av godset, försäljning av panten i den ordning som föreskrivs

beträffande utmätt lös egendom eller utsökning av borgensförbindelsen. Utmätningsmannen

skall alltså företa den åtgärd som fordras för att gäldenären

och borgenären skall komma till sin rätt.

Bemissinstanserna har ställt sig övervägande positiva till förslaget att

i princip införa vidgad möjlighet till kredit vid de försäljningstyper som

avses i beredningens förslag. I fråga om villkoren för kredit och övriga föreslagna

bestämmelser till skydd för rättsägarnas intressen har emellertid

kritik anförts på flera punkter. Liksom flertalet remissinstanser vill jag

i princip ansluta mig till beredningens förslag. När det gäller den närmare

utformningen anser jag mig dock böra beakta vissa kritiska synpunkter.

Särskilt är jag benägen att fästa avseende vid den kritik som går ut på att

exekutionsmyndigheterna kan bli betungade med uppgifter för inkassering

vid utebliven betalning och återtagning av försålt gods. Det är enligt min

mening angeläget att undvika sådana komplikationer i utmätningsmännens

arbete. Det vore olyckligt från effektivitetssynpunkt, om enstaka utsökningsmål

skulle förrycka arbetet. Risken för komplikationer kan också

medföra, att utmätningsmännen blir restriktiva med att ge kredit, och att

reformtanken förfelas därigenom.

Beredningens förslag synes därför böra jämkas i vissa delar. Riktpunkten

för dessa jämkningar bör vara en ordning som ställer mindre krav

på exekutionsmyndigheterna när det gäller bedömningen av en köpares

kreditvärdighet men också eliminerar risken att myndigheterna skall belastas

med inkasseringsverksamhet efter skedd försäljning. Bestämmelserna

i 95 och 130 §§ torde i viss mån kunna tjäna som förebilder. Enligt

dessa tankegångar bör 96 § få följande innebörd.

Utmätningsmannen får befogenhet att efter fri prövning medge kredit.

Något villkor, att synnerliga skäl e. d. skall föreligga, uppställs inte. Att

villkor av sådan art anses kunna bortfalla sammanhänger med de garantier

som ligger i de bestämmelser som jag strax skall beröra.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Lämnas anstånd, skall köparen alltid erlägga viss del av köpeskillingen

som handpenning. Betalning av handpenning kan inte ersättas genom pant

eller borgen. Vidare skall, om betalningsanstånd lämnas, utmätningsmannen

hålla egendomen inne till dess full betalning sker. Utan att detta torde

behöva anges i lagtexten bör anses gälla att egendomen efter kreditförsäljningen

fortfarande skall betraktas som utmätt till dess full betalning sker.

Därav följer att utmätningsmannen med tillämpning av 74 § UL kan sätta

godset i förvar på annat håll än hos exekutionsmyndigheten. Behov av sådan

åtgärd torde ofta komma att föreligga när det gäller separatförsålda tillbehör.

Att föreskrifterna i 74 § om lösöre i den aktuella situationen gäller

även fastighetstillbehör får anses följa av 100 a § 3 mom.

Genom stipulationerna om handpenning och innehållande av egendomen

kan förfarandet förenklas vid utebliven betalning. Det torde böra föreskrivas

— liksom i 95 och 130 §§ — att köpet då är ogiltigt. Det blir aldrig

fråga om att utmätningsmannen behöver utsöka fordringen hos köparen,

återta godset, sälja pant eller vidta andra åtgärder av indrivningskaraktär.

Utmätningsmannen skall i stället ombesörja ny försäljning av egendomen.

Om köpet inte fullföljs, bör den erlagda handpenningen användas på

följande sätt. Ur handpenningen betalas kostnaderna för den första försäljningen

samt för vård och förvaltning av egendomen under tiden mellan

de båda försäljningarna. Om köpeskillingen vid den nya försäljningen

blir lägre än vid den första, skall återstoden av handpenningen, så långt

den försiar, användas för att täcka skillnaden. Även detta överensstämmer

i huvudsak med vad som gäller enligt 130 § vid ny försäljning av fast

egendom.

Handpenningens storlek bör bestämmas så att den kan beräknas räcka

för de ändamål som den skall användas till om inroparen inte fullföljer

köpet. I varje fall bör den täcka de nämnda kostnaderna. Har handpenningen

tagits till så att ett överskott uppkommer, skall detta återlämnas

till inroparen. Om handpenningen inte förslår fullt ut, anser jag att man

av praktiska skäl får acceptera att inroparen inte skall behöva svara för

vad som brister. Utmätningsmannen bör inte betungas med att i ett sådant

läge tvingas sätta igång ett inkasseringsförfarande mot inroparen. Risken

för en inropare att gå förlustig handpenningen torde f. ö. kunna antas utgöra

en effektiv press på honom att fullfölja köpet.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som redan nu gäller föreslår

jag att det i 96 § 2 mom. UL tas in en bestämmelse av innehåll, att om betalning

inte sker genast efter inropet och anstånd inte heller lämnas,

egendomen skall gå under nytt utrop.

De ändringar som det anförda innebär i förhållande till beredningsförslaget

medför att vissa frågor som har diskuterats vid remissbehandlingen

inte längre är aktuella. Jag anser mig därför inte behöva gå in på sådana

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

frågor som att utmätningsmannens protokoll vid kreditförsäljning bör

kunna utgöra exekutionsurkund eller att tillämpligheten av lagen om avbetalningsköp

på kreditförsäljningar kan inskränkas m. in.

Allmänt vill jag slutligen understryka beredningens uttalande, att kredit

vid exekutiva försäljningar inte är avsedd att vara en långsiktig finansieringsmetod.

Avsikten är bara att en köpare skall ges visst rådrum

att få fram de medel som behövs, ev. genom att skaffa mera långfristig

kredit hos reguljära kreditgivare. Anståndstidens längd anser jag, liksom

beredningen, inte böra utsträckas utöver någon månad.

Kreditbestämmelserna i UL synes böra kompletteras med vissa tillämpningsföreskrifter.

Det torde bl. a. vara önskvärt att utmätningsmannen får

närmare ledning för sitt bestämmande av handpenningens storlek i det enskilda

fallet. Vidare torde vissa föreskrifter böra meddelas om den tid

betalningsanstånd får förekomma. Tänkbart är att även andra frågor

t. ex. om check som medel för betalning av handpenning — bör behandlas.

Det får senare övervägas vilka ytterligare föreskrifter i dessa ämnen som

behövs. Föreskrifterna torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

Vägran att godkänna inrop av lös egendom

Förslaget att den som förrättar auktion på lös egendom skall kunna

vägra godta inrop står, som beredningen understryker, i visst samband

med de föreslagna reglerna om underhandsförsäljning. Dessa förutsätter

nämligen att underhandsbud kan avvisas. Det framstår som naturligt

att en motsvarande befogenhet finns vid auktionsförsäljning.

Beredningens förslag i denna del avser all lös egendom, medan de förut

behandlade förslagen undantar vissa specialobjekt. Vid behandlingen av

det nu aktuella förslaget bortser jag till en början från fartyg som avses i

94 § UL, luftfartyg och intecknade reservdelar därtill.

Beredningen föreslår att nya regler om befogenhet att vägra godta inrop

skall införas i två nya moment i 93 § UL. I 2 mom. föreslås en bestämmelse

av innebörd att inrop inte får godtas, om det anses sannolikt att avsevärt

bättre vederlag kan uppnås. Godtas inte inrop och säljs egendomen inte vid

nytt utrop på samma auktion, skall enligt 3 mom. ny auktion sättas ut eller

egendomen säljas under hand.

Under remissbehandlingen har man så gott som enhälligt anslutit sig

till att sådana bestämmelser införs. Jag vill också för egen del biträda förslaget.

De nya reglerna om befogenhet att avvisa inrop ansluter nära till motsvarande

bestämmelser i fråga om fast egendom (126 § 2 mom. UL i förslaget).

I tillämpningen torde det finnas anledning att beakta denna överensstämmelse.

Av särskilt intresse är därvid att förrättningsmannen i båda

fallen och alltså oavsett egendomens karaktär föreslås få befogenhet att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

135

efter omständigheterna pröva avgivna buds skälighet. Som framgår av vad

jag har anfört i anslutning till de föreslagna reglerna beträffande fastighet

kommer härigenom utmätningsmannens värdering vid utmätningen att få

större betydelse än f. n. Värderingen, som i första hand syftar till bestämning

av hur mycket som skall utmätas, torde nämligen komma att ligga

till grund för bedömningen av skäligheten hos avgivna bud. Några remissinstanser

har understrukit detta förhållande och uttalat, att behovet av sakkunnigt

biträde vid värdering av egendom kommer att bli större än nu.

Denna bedömning torde vara riktig. Beredningen har inte heller varit främmande

för möjligheten av en sådan utveckling. Den har nämligen framhållit

att en ökad användning av sakkunniga biträden med nuvarande bestämmelser

om avgifter i utsökningsmål inte påverkar de kostnader som parterna

skall svara för. Huruvida anledning finns att ändra gällande avgiftsbestämmelser

i detta hänseende torde få övervägas i senare sammanhang.

Liksom i fråga om övriga reformer angående förfarandet vid försäljning

av utmätt lös egendom får antas att förslaget om befogenhet att vägra

godta inrop kommer att föra med sig viss ökning av arbetet för kronofogdemyndigheterna.

Denna arbetsökning torde dock inte behöva bli så stor

att förslaget på grund härav kan sättas i fråga.

Det torde i regel vara lämpligt att utmätningsmannen, när han låter försäljningen

verkställas av auktionsverk eller, i fråga om aktier och obligationer,

av fondkommissionär eller mäklare, ger direktiv om lägsta antagbara

bud. Bestämmelser i frågan kan meddelas av Kungl. Maj :t.

Som jag nyss antydde avser beredningens förslag om befogenhet för

auktionsförrättare att avvisa inrop alla former av lös egendom. Förslaget

omfattar alltså även fartyg som avses i 94 § UL samt vidare luftfartyg och

intecknade reservdelar till sådant fartyg. Som eu följd härav har beredningen

utarbetat förslag till vissa följdändringar i 1955 års lag med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m .m.

Det är emellertid tveksamt om något behov föreligger av regler om befogenhet

för auktionsförrättaren att avvisa bud vid försäljning av dessa

specialobjekt. I fråga om fartyg och luftfartyg m. m. är exekutiva försäljningar

sällsynta. Enligt min mening bör man t. v. utesluta dessa specialobjekt

från tillämpningsområdet för de nya reglerna. Dessa får därmed

samma räckvidd som de föreslagna bestämmelserna om kreditköp. Härmed

vinns också att man kan undvika mera ingripande följändringar i 1955

års lag, som grundar sig på en internationell konvention.

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Exekution i företagsintecknad egendom

Om utmätning i egendom, som omfattas av förlags- eller jordbruksinventarieinteckning,

sker på begäran av annan än inteckningshavare, är

denne f. n. hänvisad till att söka få gäldenären försatt i konkurs för att

kunna utnyttja sin förmånsrätt. På denna punkt bryter den nya lagen

om företagsinteckning med gällande rätt. Företagsinteckning skall sålunda

medföra förmånsrätt inte bara i konkurs utan också vid utmätning (13 §

lagen om företagsinteckning). Denna omständighet innebär en viktig förstärkning

av inteckningsinstitutet men nödvändiggör också vissa ändringar

i exekutionsreglerna. Dessa ändringar får, som jag anförde redan

vid remissen till lagrådet av förslag till lag om företagsinteckning (prop.

1966:23 s. 73), i viss utsträckning till följd att det exekutiva förfarandet

blir tyngre och omständligare. Denna omständighet ansåg jag dock inte

böra hindra den civilrättsliga reformen.

Beredningen har nu i sitt betänkande övervägt de exekutionsrättsliga

ändringarna närmare. Den centrala frågan har därvid varit hur rättsläget

i fortsättningen skall gestaltas, när borgenärer utan förmånsrätt eller

med svagare förmånsrätt (t. ex. underhålls- och skadeståndsberättigade, staten

med sina skattekrav) konkurrerar med dem som har företagsinteckning,

Förstärkningen av inteckningsinstitutet har inte ansetts i alltför hög

grad böra gå ut över sådana borgenärer med sämre förmånsrätt.

Företagsinteckningens objekt blir mycket omfattande och utgörs av

näringsidkarens lösa egendom i den mån den hör till den intecknade verksamheten,

t. ex. inventarier, varor eller andra lösören samt vissa s. k. bokfordringar

och andra rättigheter. Av den egendom som hör till näringsverksamhet

är det — förutom fastighet, tomträtt, vattenfallsrätt samt inteckningsbart

fartyg och luftfartyg jämte reservdelar — i stort sett bara

kontanter, banktillgodohavanden, lånefordringar och värdepapper som faller

utanför. För dåligt prioriterade och oprioriterade borgenärer kan detta

förhållande bli ogynnsamt. När utmätning eller konkurs förestår, är sålunda

kontanter och liknande tillgångar ofta förbrukade.

Förlagsinteckningskommittén synes inte ha ansett det behövligt med

särskilda bestämmelser för att tillgodose intresset hos borgenärer med dåligt

prioriterade eller oprioriterade fordringar att kunna framtvinga betalning

genom utmätning. Kommittén tänkte sig nämligen att inteckningshavarens

rätt i regel skulle beaktas automatiskt vid utmätning. Det skulle

i allmänhet inte fordras att inteckningshavaren framställde anspråk på

betalning. Inte heller skulle krävas någon utredning för att klargöra om

den återstående intecknade egendomen var tillräcklig för att täcka inteckningshavarens

fordran.

Beredningen anser däremot att kommittéförslaget i allför hög grad beaktar

företagsinteckningshavarens intressen. Om utmätningsman automa
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 137

tiskt och ovillkorligt skall ta hänsyn till inteckningshavarens fordran, blir

det enligt beredningen i praktiken ofta svårt eller omöjligt att ta något av

den intecknade egendomen i anspråk för betalning åt annan borgenär.

Beredningen anser dock att också annan borgenär än inteckningshavare

skall kunna få utmätning i och betalning ur intecknad egendom.

Beredningen föreslår därför att innehavare av företagsinteckning inte

utan vidare skall få betalning ur köpeskillingen för intecknad egendom som

har utmätts för annan gäld. Enligt beredningen skall krävas, att yrkande

om betalning framställs inom viss tid. Och även om yrkande framställs

skall enligt förslaget utmätningssökanden äga företräde för sin fordran,

om återstoden av den intecknade egendomen och annan realsäkerhet som

gäldenären har ställt, kan antas förslå till inteckningshavarens och efterföljande

inteckningshavares förnöjande. Utmätningsmannen bör enligt beredningen

i regel kunna företa själva utmätningen utan hänsyn till förekomsten

av företagsinteckningar. Först om utmätningen leder till försäljning

kommer inteckningshavaren in i bilden. Han skall då av utmätningsmannen

underrättas om den förestående försäljningen. Om inteckningshavaren

med anledning därav yrkar att få betalt och det kan antas att återstående

egendom är otillräcklig som säkerhet för hans fordran, får han

uppbära betalning, I annat fall får utmätningssökanden företräde.

Beredningens förslag har i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran

vid remissbehandlingen. Man anser på de flesta håll att förslaget utgör

en lämplig avvägning mellan inteckningshavares och andra borgenärers

intressen. I några remissutlåtanden kritiseras förslaget emellertid under

åberopande av att företagsinteokningens kreditvärde skulle försvagas.

Enligt min mening har beredningens förslag påtagliga förtjänster. Av

särskild betydelse är att beredningsförslaget i större utsträckning än förlagsinteckningskommitténs

förslag tar hänsyn till andra borgenärer än

inteckningshavarna. Man måste beakta att företagsinteckningen kommei

att stå till förfogande för en mycket vidsträckt krets näringsidkare, varvid

inbegrips också företagare som driver relativt oansenliga rörelser, låt

vara att krav på bokföringsskyldighet uppställs i 2 § lagen om företagsinteckning.

Vidare bör beaktas att annan egendom än intecknad ofta inte torde

kunna påträffas när utmätning förestår. Det kan under sådana förhållanden

inte vara försvarligt att i exekutionssammanhanget låta borgenärer, som

har dålig prioritet eller ingen prioritet alls, stå tillbaka alltför mycket. Jagbiträder

därför beredningens bedömning att dessa borgenärer måste ha

möjlighet att i någorlunda smidiga former få intecknad egendom utmätt och

också få betalning ur köpeskillingen för sådan egendom.

En tänkbar möjlighet är att utforma bestämmelser i ämnet efter mönster

av 14 § i 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt

luftfartyg m. in. Där föreskrivs bl. a. att när reservdelar till luftfartyg

skall säljas på begäran av borgenär som inte har inteckning i reservde5f

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 16

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

larna, inteckningshavare inte till förfång för sådan borgenär får göra

sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av

köpeskillingen för reservdelarna minskat med kostnaderna för förfarandet.

Beredningen har övervägt möjligheten av ett liknande arrangemang i förevarande

sammanhang. Det framhålls emellertid att några praktiska erfarenheter

från tillämpningen av bestämmelsen i 14 § av 1955 års lag

inte är kända och att bestämmelsen hittills har framstått som ett utpräglat

undantag. Beredningen har därför stannat för att inte framlägga något

förslag i denna riktning. Några kärande skäl att frångå beredningens

ståndpunkt anser jag inte föreligga.

Ett positivt drag hos beredningsförslaget är att det så långt som möjligt

medger ett enkelt och smidigt exekutionsförfarande. Beredningen har

sålunda utgått från att utmätningsmannen normalt skall kunna tillämpa

en s. k. enklare ordning, som innebär att utmätningsmannen utmäter

egendom hos gäldenären utan att i förväg göra mera ingående undersökningar

och bedömningar. Ståndpunkten äger samband med det förhållandet

att utmätningar, enligt vad erfarenheten visar, i allmänhet inte leder

till försäljning. Bara om utmätningsmannen på grund av utmätningsfordringens

storlek eller tidigare erfarenheter har anledning anta att utmätningen

måste fullföljas till försäljning och att eventuell inteckningshavare

därvid kommer att kräva betalning, bör utmätningsmannen redan före utmätningen

söka ta reda på hur det förhåller sig med inteckningsbelastningen

in. in. för att få klarhet i hur mycket han behöver utmäta.

På några håll har man visserligen ansett, att beredningen har överdrivit

möjligheterna att använda den enklare ordningen i utmätningsmålen,

Exekutionsväsendets organisationsnämnd har sålunda uttalat, att den enklare

ordningen inte torde kunna tillämpas i andra fall än när skuldbeloppet

är relativt obetydligt. Även om beredningen kanske har varit alltför

optimistisk i sin bedömning av möjligheterna för utmätningsmannen att

utan omgång kunna företa utmätning, får förslaget, som syftar till en

enklare ordning i vissa fall, anses ha goda skäl för sig. Något annat har

inte heller gjorts gällande av de remissinstanser som på denna punkt har

varit kritiskt inställda. F. ö. torde utmätningsmannen utan större tidsutdräkt

kunna bilda sig en preliminär uppfattning om gäldenärens ekonomiska

situation, så att han kan rätta utmätningsförfarandet efter vad som

därvid framkommer. Ett sådant förfaringssätt torde inte behöva innebära

att möjligheterna till snabb utmätning utesluts.

Under remissbehandlingen har föreslagits att man i G2 § UL föreskriver

att egendom, som inte omfattas av företagsinteckning, i vissa fall skall utmätas

före intecknad egendom, om annan än inteckningshavare begär utmätningen.

En sådan föreskrift skulle dock kunna inbjuda till missförståndet,

att utmätningsmannen i de åsyftade fallen skulle vara skyldig att noggrant

utreda inteckningsförhållandena innan han får företa utmätning.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

139

Emellertid anser jag alt i fall, då utmätningsmannen får reda på att egendom

besväras av företagsinteckning och utmätningen har begärts av annan

än inteckningshavaren, han i första hand bör ta i anspråk sådan egendom

som inte häftar för företagsinteckningen. Detta torde med tillräcklig

tydlighet följa av den allmänna bestämmelse som jag föreslår i 62 §

1 mom. UL. Denna anger nämligen bl. a., att i första hand egendom som

kan användas till borgenärens — dvs. utmätningssökandens — förnöjande

bör tas i anspråk.

Beredningens förslag synes när det gäller att uppehålla företagsinteckningens

kreditvärde klart överlägset det nyss berörda alternativet med en

anordning efter mönster av bestämmelsen i 1955 års lag om försäljning av

utmätt luftfartyg m. m. Den omständigheten att inteckningshavares rätt inte

beaktas automatiskt utan bara om han framställer yrkande därom, anser

jag inte motivera farhågor för att inteckningens kreditvärde skulle försvagas.

Inte heller torde det behöva spela någon roll för kreditvärdet att inteckningshavaren

kan komma att få stå tillbaka för utmätningssökanden, om

återstoden av den egendom som gäldenären genom inteckningen eller på annat

sätt har ställt som säkerhet kan antas förslå till inteckningshavarens

och efterföljande inteckningshavares förnöjande. Jag måste emellertid medge

att den sista bedömningen inte är självklar. Detta sammanhänger med att

vanskliga värderingar, som ankommer på utmätningsmannen, i viss utsträckning

kan bli avgörande. Utmätningsmannen skall nämligen vid sammanträde

för köpeskillingens fördelning fatta beslut i ämnet, om rättsägarna

inte träffar överenskommelse om hur fördelningen skall ske.

Beredningen har varit väl medveten om de praktiska olägenheter som

kan vara förenade med dess förslag. Olägenheterna bör dock inte överdrivas.

Jag vill erinra om att utmätningsmannen äger tillkalla sakkunniga att

biträda vid värderingen (73 § 1 mom. UL). Vidare bör beaktas att, som jag

nyss har nämnt, det är jämförelsevis få utmätningar som leder till försäljning.

Det finns inte anledning anta att det skulle bli någon ändring i det avseendet

efter de nya reglernas ikraftträdande. Beträffande de försäljningar

av företagsintecknad egendom som kan komma i fråga kan förmodas att

de allra flesta kommer att avse relativt enkla förhållanden. Om förhållandena

är komplicerade, torde det ofta bli nödvändigt med konkurs. Det är

mot bakgrunden av sådana antaganden som man enligt min mening bör

bedöma beredningens förslag. Resultatet av en sådan bedömning blir för

min del att detta förslag i sak bör godtas.

Den lagtekniska utformningen av beredningens förslag har under remissbehandlingen

kritiserats i vissa avseenden. Även enligt min mening torde

vissa jämkningar böra övervägas. Härom vill jag anföra följande.

Enligt beredningens förslag skall utmätningssökanden äga företräde framför

inteckningshavaren, om återstoden av den egendom som gäldenären genom

inteckningen eller eljest har ställt som säkerhet kan antas förslå till

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares förnöjande. Uttrycket

»kan antagas förslå» har från något håll kritiserats som alltför vagt

för att lämna tillräckliga garantier för inteckningshavarnas säkerhet. Denna

kritik synes ha visst fog för sig. Därtill kommer att beredningens formulering

knappast medger att vad som har influtit delas upp mellan inteckningshavaren

och utmätningssökanden. Men av motiven att döma har beredningen

inte varit främmande för en sådan fördelning. För att tillgodose

de anförda synpunkterna torde lagtexten böra få det innehållet att utmätningssökanden

skall ha företräde framför inteckningshavaren beträffande

sådan egendom som måste anses obehövlig som säkerhet för inteckningshavaren

och efterföljande inteckningshavare. Vid prövningen av om egendomen

är obehövlig skall hänsyn tas även till sådan egendom som gäldenären

på annat sätt än genom företagsinteckningen har ställt som säkerhet

för inteckningshavarens fordran.

Viss kritik har också anförts beträffande uttrycket »egendom som gälde
nären---ställt

som säkerhet». På denna punkt delar jag emellertid

beredningens uppfattning, att det valda uttrycket får anses innebära att

vid bedömning av den ställda säkerheten hänsyn inte skall tas till borgen

eller pant, som har ställts av annan än gäldenären.

Den lagtext som jag förordar är väl också oklar så till vida att den inte

anger i vilken utsträckning hänsyn skall tas till annan egendom än den

företagsintecknade, alltså fastighetsinteckningar o. 1. I denna del synes det

emellertid knappast möjligt att nå fullständig klarhet. Beredningen har till

belysning av hur förslaget skulle komma att verka i det anmärkta hänseendet

anfört eu del exempel (bet. s. 130 ff). Jag finner inte anledning till

invändningar mot de uttalanden som beredningen har gjort i anslutning

till dessa exempel utan förutsätter att de blir vägledande för tillämpningen.

I överensstämmelse med beredningens förslag bör auktionsförrättaren

vara skyldig att dels införskaffa gravationsbevis innan försäljning sker av

egendom som hör till näringsverksamhet och kan besväras av företagsinteckning

och dels underrätta känd innehavare av inteckning om auktionen

(91 § 5 och 6 mom. UL). Härigenom blir det onödigt att behålla bestämmelsen

i 72 § UL, att utmätningsmannen skall underrätta inteckningshavare

när utmätning sker av egendom vari inteckningen gäller. Denna bestämmelse

torde därför böra utgå. Det särskilda registret över inteckningshavare som

har anmält sig hos utmätningsman torde inte heller ha någon funktion att

fylla i fortsättningen. Bestämmelser om dess avskaffande kan utfärdas

av Kungl. Maj :t.

En hovrätt har satt i fråga om inte utmätningsmål bör överlämnas till

överexekutor så snart innehavare av företagsinteckning gör anspråk på betalning.

Denna fråga torde vara föranledd av att förhållandena genomgående

antas bli komplicerade, när inteckningshavare yrkar betalning och alltså vill

konkurrera om köpeskillingen med utmätningssökanden. Jag är inte över
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mn j:ts proposition nr 16 år 1967

141

tygad om att denna förmodan är riktig utan är snarare benägen att anta att

flertalet av dessa konkurrenssituationer kan göras upp i godo. Jag anser mig

i allt fall inte ha anledning att frångå beredningens förslag, i synnerhet som

utmätningsmannen numera får förutsättas ha större kompetens än tidigare.

De ändringar i KL som föranleds av lagen om företagsinteckning är föga

genomgripande. Beredningens förslag i ämnet har fått ett gynnsamt mottagande

vid remissbehandlingen. Från ett par håll har dock kritiserats att två

särskilda konkursgrunder i 4 § KL, som kan åberopas av innehavare av förlagsinteckning

eller inteckning i jordbruksinventarier, skall slopas utan att

innehavare av företagsinteckning får en motsvarande möjlighet att få gäldenären

försatt i konkurs. De åsyftade konkursgrunderna föreligger när

det har förekommit utmätning eller s. k. lösöreköp enligt 1845 års förordning

av egendom, som omfattas av borgenärens säkerhet, och gäldenären

inte visar, att den övriga egendom vari borgenären äger förmånsrätt

är tillräcklig för hans fordran. Beredningens förslag står i samband med

att företagsinteckning, till skillnad från förlagsinteckning och inteckning i

jordbruksinventarier, skall kunna göras gällande vid utmätning och vid

vissa lösöreköp. Innehavare av företagsinteckning får därigenom enligt beredningen

en så stark ställning att de särskilda konkursgrunderna anses

obehövliga. De kritiska remissinstanserna har däremot gjort gällande att

de båda konkursgrunderna trots allt har en funktion att fylla också i fortsättningen.

Jag delar beredningens uppfattning att de nu aktuella konkursgrunderna

kan utmönstras. Den omständigheten att inteckningshavare vid utmätning

på begäran av dåligt prioriterad eller oprioriterad borgenär kan få stå tillbaka

för utmätningssökanden (jfr föreslagna regler i 139 § UL) leder enligt

min mening inte till ett annat betraktelsesätt. Som jag har uttalat i det

föregående torde f. ö. nämnda omständighet inte behöva försvaga kreditvärdet

hos företagsinteckningen.

Lagen om företagsinteckning föranleder även vissa andra ändringar än de

nu föreslagna. Till dessa som rör inte bara UL och KL utan också annan

lagstiftning — LagsL och 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning

av utmätt luftfartyg in. in. — vill jag återkomma i specialmotiveringen.

Övriga frågor

Under remissbehandlingen av beredningens betänkande Utsökningsrätt

III uttalades från ett par håll önskemål att det inte undantagslöst skall

krävas vittne vid utmätningsmans förrättning. Enligt

7 § UL gäller f. n. att vittne måste närvara.

Förslagsställarna har nämnt flera förrättningstyper vid vilka vittne

uppenbarligen kan undvaras, t. ex. utmätning av överskjutande preliminär

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

skatt som sker på utmätningsmannens kontor i gäldenärens frånvaro. Jag

anser det motiverat att inte längre upprätthålla undantagslöst krav på

vittnes närvaro. Lämpligast är att i bestämmelser som utfärdas av Kungl.

Maj :t ange att vittne skall närvara men att vissa förrättningar kan få företas

utan vittne,. Jag föreslår därför att 7 § UL upphävs.

I 62—64 och 66 §§ UL finns vissa bestämmelser om utmätningsordningen

m. m. De reglerar i vilken ordning olika slag av egendom

skall tas i anspråk och hur det skall förfaras i fråga om vissa tillbehör eller

andra föremål som ekonomiskt eller funktionellt hör samman.

Beredningen har i sitt betänkande Utsökningsrätt III föreslagit, att man

skall modernisera de nämnda och även vissa andra bestämmelser om utmätningsordningen

och om vilken egendom som får utmätas. Några av de

föreslagna föreskrifterna står i samband med reformer angående utmätning

i lön m. in. som inte är under prövning i förevarande sammanhang.

Man kan emellertid mycket väl t. v. bortse från de sistnämnda föreskrifterna

och redan nu pröva förslaget i övrigt. Det synes lämpligt att nu göra

en sådan partiell prövning, eftersom de aktuella bestämmelserna behöver

moderniseras.

Beredningsförslaget går ut på att utmätningsordningen skall få en mera

allmän utformning än f. n. och att vissa grundprinciper skall komma till

klart uttryck. En genomgående princip tas upp i 62 § 1 mom. i förslaget, där

det anges att av utmätningsbara tillgångar i första hand bör tas i anspråk

egendom som kan användas till borgenärens förnöjande med minsta kostnad,

förlust eller annan olägenhet för gäldenären. Som en annan grundregel

upptas i samma mom. att tillgångar som hör samman om möjligt inte

bör skiljas. De föreslagna bestämmelserna har vid remissbehandlingen så

gott som helt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Särskilt från kronofogdehåll

har framhållits, att nuvarande stela regler ibland vållar svårigheter

i tillämpningen. En uppmjukning av utmätningsordningen har därför

varit en länge önskad reform. För egen del anser jag beredningens förslag

ändamålsenligt för såväl borgenären som gäldenären, samtidigt som det

ger utrymme för en friare bedömning av utmätningsmannen.

Utöver nämnda regler om utmätningsordningen innebär beredningens

förslag följande. I 62 § 2 och 3 mom. samt 63 § upptas vissa specialbestämmelser

om hur man skall förfara vid utmätning, när det är fråga om

föremål som ekonomiskt eller funktionellt hör samman. Beredningens förslag

i den delen ansluter i sak nära till vad som nu gäller. Med 64 § i beredningens

förslag inleds bestämmelserna om vilken egendom som får tas

i mät. Enligt 1 mom. i nämnda paragraf skall om undantag från utmätning

av lös egendom gälla vad som föreskrivs i de närmast följande paragraferna.

I 2 mom. slås fast att utmätningsmannen ex officio skall iaktta att

utmätningsförbud respekteras. Till 66 § överförs den föreskrift som f. n.

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

finns i 62 § 3 mom. och som innebär en hänvisning till utmätningsförbudet

i 16 § andra stycket lagen om avbetalningsköp.

De förslag som beredningen sålunda har lagt fram har godtagits under

remissbehandlingen, och jag förordar att de genomförs med ett par redaktionella

jämkningar.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till författningsändringar. De mera ingripande ändringarna

avser, som har framgått, framför allt UL men också andra författningar

berörs,. Flertalet av dessa har nämnts i det föregående, men smärre följdändringar

krävs i ytterligare några författningar. Sammanfattningsvis föreligger

till prövning förslag till

1) lag om ändring i ntsökningslagen,

2) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen den 20 december

1946 (nr 808),

4) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955

(nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

in. m.,

5) lag om ändring i konkurslagen,

6) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag,

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 18 juni 1925 (nr 221)

om bulvanförhållande i fråga om fast egendom,

8) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni 1934 (nr 239)

om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag,

9) förordning om ändrad lydelse av 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga 1. I fråga om det under 9) nämnda förslaget har jag samrått med

chefen för finansdepartementet.

För att belysa de punkter där mera betydelsefulla skillnader föreligger

mellan beredningens förslag och departementsförslaget torde förstnämnda

förslag i dessa delar få bifogas som bilaga 2.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

7 §•

Enligt vad som har anförts i den allmänna motiveringen föreslås att denna

paragraf upphävs.

(48 §.)

Beredningens förslag till ändring av 48 § saknar motsvarighet i departementsförslaget.

Denna ändring blir onödig med den lösning som jag förordar

i fråga om kredit vid försäljning.

62—64 och 66 §§.

De ändringar som föreslås i dessa paragrafer rör utmätningsordningen

in. m. Förslagen grundar sig på överväganden som har redovisats i avsnittet

»Övriga frågor». Den grundläggande principen är att av de utmätningsbara

tillgångarna i första hand bör tas i anspråk vad som kan användas till

borgenärens förnöjande med minsta kostnad, förlust och annan olägenhet

för gäldenären. Denna princip kommer till uttryck i 62 § 1 mom. Vid avvägningen

vilken egendom som skall utmätas, skall hänsyn alltså tas till

både borgenärens och gäldenärens intresse. I förhållande till vad som nu

gäller enligt 64 § bör den nya bestämmelsen i 62 § 1 mom inte anses innebära

någon försämring för gäldenären.

Som jag har uttalat i den allmänna motiveringen utmönstras den nu i 1

mom. intagna bestämmelsen, att utmätningsman ofördröjligen skall underrätta

innehavare av förlags- eller inventarieinteckning, när utmätning sker

av egendom vari inteckningen gäller. Ändringen bör ses i samband med de

föreslagna bestämmelserna i 91 § 5 och 6 mom. Den förmånsrätt som

företagsinteckning innebär får utan någon särregel anses omfattad av den

allmänna bestämmelsen i 72 § 1 mom. första punkten om verkan av förmånsrätter.

I överensstämmelse med beredningens förslag har jag intagit

en erinran om att borgenär, som åtnjuter förmånsrätt i gäldenär egendom,

under närmare angivna villkor kan erhålla betalning vid exekutiv försäljning.

Bestämmelsen är inte inskränkt till förmånsrätt på grund av företagsinteckning

utan omfattar även annan förmånsrätt, som inte är förenad med

sådan pant- eller retentionsrätt som avses i 71 §.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

79 §.

Nuvarande bestämmelser i 1 mom. om utmätningsmans beskrivning och

värdering av utmätt fastighet har kompletterats med föreskriften att utmätningsmannen

vid sin beskrivning av fastigheten särskilt skall ange tillbehör

till fastigheten i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde

eller av annan orsak. Det krävs alltså inte att utmätningsmannens tillbehörsförteckning

tar upp alla fastighetens tillbehör. Vid sin bedömning om

ett tillbehör bör nämnas särskilt eller inte har utmätningsmannen att beakta

syftet med beskrivningen. Denna är liksom värderingen i första hand

avsedd att ge ledning för blivande spekulanter på fastigheten. Beskrivningen

bör innehålla sådana uppgifter att kungörelsen om fastighetsauktion

kan upprättas med ledning av den (jfr 101 §). Genom de nya reglerna om

separat försäljning av tillbehör får beskrivningen emellertid ett vidgat syfte.

Utmätningsmannen bör sålunda hålla i minnet att beskrivningen skall kunna

tjäna till ledning inte bara vid överexekutors prövning huruvida tillbehör

skall säljas för sig utan även i sådana sammanhang som avses i

119 § och 132 § 2 mom.

För att beskrivningen skall kunna fylla sitt ändamål måste den grundas

på viss utredning. I ytterligare ett tillägg till 1 mom. i paragrafen föreskrivs

därtör, att utmätningsmannen skall avfordra gäldenären handlingar som

tjänar till upplysning om fastighetstillbehören och att han, när anledning

finns, också på annat sätt skall söka ta reda på vad som hör till fastigheten.

Utmätningsmannen måste alltså vara verksam för att skapa klarhet i frågan

vilka mera betydelsefulla tillbehör som åtföljer en utmätt fastighet. Han

bör besöka fastigheten för att bilda sig en uppfattning härom. Vidare har

han att undersöka om föremål, som annars är att betrakta som tillbehör,

till följd av äganderättsförbehåll eller av annan anledning tillhör tredje man.

Sådan utredning kan ske genom granskning av handlingar som han har

fordrat in eller genom förfrågningar hos gäldenären, leverantörer och andra.

Skapar utredningen inte klarhet i frågan, om visst föremål är tillbehör

eller inte, bör detta förhållande lämpligen redovisas i beskrivningen. Sådant

påpekande kan vara av värde under det fortsatta förfarandet.

När det gäller flyttbar maskinell utrustning, måste utmätningsmannen bedöma

om den fastighet där utrustningen finns är helt eller delvis inrättad

för industriell verksamhet och om utrustningen har tillförts fastigheten för

att användas i sådan verksamhet (jfr 4 § lagen om vad som är fast egendom

och prop. 1966: 24 s. 72).

I ett nytt 2 mom. föreskrivs att utmätningsmannen — om fastighetsägaren

driver sådan näringsverksamhet på fastigheten som kan besväras av företagsinteckning

— skall skaffa gravationsbevis angående verksamheten

och underrätta känd innehavare av företagsinteckning om utmätningen.

Även om företagsinteckning inte gäller i fast egendom, kan det vara av

betydelse för den som har en sådan inteckning att få reda på utmätning

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

av den fastighet på vilken den intecknade verksamheten drivs. Säljs fastigheten

exekutivt, måste nämligen gäldenären i allmänhet upphöra med verksamheten.

Inteckningshavaren måste då kunna vidta åtgärder, innan gäldenären

avyttrar föremål som ingår i verksamheten. Inteckningshavaren kan

vidare ha anledning att bevaka att lös egendom, som besväras av inteckningen,

inte betraktas som tillbehör och därmed dras in i det exekutiva förfarandet.

80 a §.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om fastighetsägarens befogenheter

beträffande utmätt fastighet och om exekutiv myndighets omhändertagande

av tillbehör till sådan fastighet. Bestämmelserna har behandlats

i den allmänna motiveringen. Därutöver vill jag framhålla följande.

Enligt 2 mom. äger överexekutor på fastighetsägarens begäran medge undantag

från de förbud att förändra en utmätt fastighet som har ställts upp

i 1 mom. Undantag får medges, om det kan ske utan intrång i exekutionssökandens

rätt och i övrigt är lämpligt. Det blir här fråga om en avvägning

dels mellan fastighetsägarens och övriga rättsägares intressen, dels

mellan de olika borgenärsintressena. Om det exekutiva förfarandet drar

ut på tiden, t. ex. på grund av en pågående tillbehörstvist, kan detta utgöra

ett särskilt skäl att medge undantag från 1 mom:s förbud. Ett i praktiken

ganska vanligt fall kan bli att fastighetsägaren begär tillstånd att företa en

åtgärd, t. ex. skogsavverkning eller tillbehörsförsäljning, som kan sätta honom

i stånd att betala exekutionssökandens fordran. Om garantier föreligger

att åtgärden inte medför speciellt intrång i övriga borgenärers rätt,

torde den kunna tillåtas. Ett särskilt skäl för att meddela tillstånd kan

vara att därigenom det exekutiva förfarandet kan avbrytas utan fastighetens

försäljning.

När tillstånd begärs att ett tillbehör skall få säljas för att ersättas med

nytt föremål som blir tillbehör, torde tillståndsfrågan kunna prövas snabbt,

om fastighetsägaren själv tillhandahåller tillfredsställande utredning. Denna

bör avse priset på resp. föremål och köpevillkoren beträffande det avsedda

nyförvärvet.

En länsstyrelse framhåller i sitt remissvar att ett utnyttjande av en

jordbruksfastighets skogskapital ofta är den enda utvägen för ägaren att

skaffa fram kontanter i en utmätningssituation. Det är enligt denna länsstyrelse

en nackdel att det kan dra ut på tiden innan man hinner skaffa

utredning som behövs för att kunna pröva framställningar om undantag

från avverkningsförbndet. Det är riktigt att en framställning om överexekutors

tillstånd till skogsavverkning i regel torde kräva utredning. Sålnnda

bör utmätningssökanden regelmässigt beredas tillfälle att yttra sig över

framställningen. Det kan ibland också behövas yttrande från sakkunnig

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

person eller myndighet. Jag vill emellertid betona att utredningen måste

genomföras så, att onödig tidsutdräkt undviks. Både prövningen och gäldenärens

åtgärd bör vara genomförda så att tidsfristerna i 88 c § 2 inom.

inte behöver överskridas. Jag vill dock också erinra om att 3 mom. i samma

paragraf medger att överexekutor, om synnerliga skäl föreligger, kan

medge uppskov med försäljning av fastighet på viss tid, om inte exekutionssökandens

rätt till betalning äventyras eller hans rätt i övrigt blir otillbörligt

åsidosatt. Ett uppskov i enlighet med dessa regler bör inte vara

uteslutet, om det med stor sannolikhet kan leda till att en fastighetsägare

därigenom kan företa en åtgärd som kan sätta honom i stånd att betala

exekutionsfordringen. Utmätningssökandens inställning till ett uppskov bör

dock i sådana fall tillmätas stor betydelse.

Reglerna om omhändertagande av tillbehör till utmätt fastighet finns i

paragrafens 3 mom. Reglerna innebär att överexekutor äger förordna att

utmätningsmannen skall ta vård om tillbehör till fastigheten, när det är

påkallat. När saken är brådskande, äger utmätningsmannen omedelbart vidta

sådan åtgärd. 1 detta fall anmäls åtgärden genast till överexekutor, som

har att pröva om den skall bestå. Förutsättningen både för överexekutors

och för utmätningsmans ingripande är att borgenären begärt åtgärden. Kostnaden

för vården skall nämligen förskjutas av borgenären, om utmätningsmannen

begär det.

Förordnande att omhänderta tillbehör kommer främst i fråga, när fastighetsägaren

överskrider eller befaras överskrida sina befogenheter enligt paragrafens

1 mom. men det ändå inte anses motiverat att genomföra en så

ingripande åtgärd som att förordna syssloman enligt 81 § 2 mom.

Hur ett förordnande om omhändertagande skall verkställas får bli beroende

av omständigheterna. Föreskrifterna i 74 § hur utmätning av lös

egendom tryggas ger härvid ledning. Genom bestämmelser av Kungl. Maj :t

bör föreskrivas att gäldenären skyndsamt skall underrättas om åtgärden,

om den har vidtagits i hans frånvaro (jfr 60 a § 1 mom. sista p.).

Om borgenär inte har begärt omhändertagande men utmätningsman får

kännedom om att skäl till sådan åtgärd föreligger, bör denne anses oförhindrad

att underrätta borgenären. Det kan också vara lämpligt att gäldenären

erinras om vad han har att iaktta och om att straffansvar kan följa

vid överträdelser.

81 §.

Paragrafen innehåller föreskrifter om sysslomannaskap beträffande utmätt

fastighet. Ingen ändring föreslås i 1 mom. om det s. k. mindre sysslomannaskapet,

vilket inte rubbar gäldenärens besittning av fastigheten. I

2 mom. regleras det s. k. större sysslomannaskapet, som innebär att

syssloman förordnas att omhänderta och förvalta egendomen. Som förutsättning

för detta gäller f. n., att det är fara för att egendomen försämras

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

av ägaren i större mån genom vanvård eller på annat sätt. Enligt den

lydelse som nu loreslås skall som förutsättning för det större sysslomannaskapet

gälla, att fara föreligger att ägaren vanvårdar egendomen eller förfogar

över denna i strid med vad som föreskrivs i 80 a § eller att egendomen

på annat sätt försämras i större mån. I jämförelse med vad som

nu gäller innebär förslaget sålunda den utvidgningen att sysslomannaskap

skall kunna anordnas, om ägaren sätter sig över de i den nämnda paragrafens

1 mom. föreskrivna förbuden mot att överlåta tillbehör eller att i

övrigt förändra fastigheten. Dessutom innebär förslaget att syssloman kan

förordnas även när annan än fastighetsägaren åstadkommer faran att

egendomen försämras i större mån.

Om syssloman har förordnats enligt 1 eller 2 mom. och fastigheten skall

säljas, gäller enligt 3 mom. att medel som sysslomannen har uppburit

skall redovisas till auktionsförrättaren. Detta skall ske före auktionen

resp. före borgenärssammanträde enligt 102 § om sådant förekommer.

För medel som inte redovisas före auktionen — t. ex. därför att de flyter

in efter denna men innan köparen har tillträtt fastigheten — skall redovisning

lämnas före sammanträdet för fördelning av köpeskillingen för fastigheten

(jfr 142 §).

De nuvarande bestämmelserna om redovisning ger inte upplysning om

hur man skall förfara när fastighetens försäljning inställs men tillbehör

redan har sålts under hand. Förfarandet kan t. ex. ha avbrutits till följd

av att tillräckliga medel har flutit in genom tillbehör sförsäljning (100 b §

2 inom.). Förevarande paragrafs 3 mom. sista punkten har med tanke härpå

omformulerats så att det framgår, att avkastning i sådana fall skall

redovisas till överexekutor för att enligt 143 § 2 mom. fördelas samtidigt

med köpeskillingen för tillbehöret.

Eftersom utmätningsman i denna sin egenskap numera aldrig förrättar

auktion på utmätt fastighet, behöver det inte längre anges att bestämmelsen

om utmätningsmannens redovisningsskyldighet gäller bara fall då

utmätningsmannen inte själv skall förrätta auktionen. Föreskriften i 3

mom. andra punkten har jämkats i enlighet härmed. En jämkning har

också vidtagits i tredje punkten så att det framgår att när avkastning av

utmätt fastighet utgörs av varor, dessa kan säljas inte bara på exekutiv

auktion utan också under hand enligt reglerna i den nya 96 a §.

88 b §.

I 1 mom. av paragrafen ges specialregler för det fall att fordran i penningar

har utmätts. Enligt dessa skall man inte omedelbart sälja utmätt

fordran utan i första hand söka driva in fordringen hos sekundogäldenären.

Beträffande belopp som flyter in genom indrivning skall i tillämpliga

delar gälla vad som är föreskrivet om köpeskilling för utmätningsvis såld

lös egendom. Skall sammanträde äga rum för fördelning av influtna me
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

149

del (141 §), gäller i fråga om tidpunkten för sammanträdet vissa föreskrifter

i fjärde punkten i momentet. Dessa föreskrifter blir obehövliga

genom de nya bestämmelser om tidpunkten för redovisning och fördelning

av köpeskilling för utmätt lös egendom som tas upp i 137 § 1 mom. och

141 § 3 mom. Föreskrifterna i fjärde punkten utgår därför.

89 och 90 §§.

I 89 § 1 mom. tillfogas en erinran om att försäljning av utmätt egendom

enligt 96 a § kan ske även på annat sätt än genom auktion. I 90 § 1 mom.

föreslås en redaktionell jämkning som en följd av de nya reglerna i 96 a §

om försäljning under hand.

91 §.

Förevar ande paragraf innehåller regler om ordningen för kungörandet av

auktion på lös egendom in. in. Enligt beredningens förslag har till paragrafen

fogats bestämmelser om skyldighet för auktionsförrättare att dels underrätta

innehavare av företagsinteckning, när företagsintecknad egendom

skall säljas (5 mom.), och dels anskaffa gravationsbevis inför försäljning

av egendom som hör till näringsverksamhet och kan besväras av företagsinteckning

(6 mom.). Auktionsförrättaren äger erhålla gravationsbevis

utan kostnad, varför man kan undvara den nuvarande föreskriften -— som

gäller gravationsbevis rörande fartyg — om skyldighet för borgenären att

förskjuta sådan kostnad. Vid remissbehandlingen har viss kritik av formell

natur riktats mot beredningens förslag. En remissinstans framhåller

bl. a. att det vore lämpligt att samordna tidpunkten, då kallelsebrev till inteckningshavare

skall sändas enligt 5 mom. och tidpunkten för kungörande

av auktion enligt 1 mom.

Jag har inte funnit anledning att frångå beredningens förslag. Särskilt vill

jag anmärka att den ifrågasatta samordningen av tidsbestämningarna i 1

och 5 mom. knappast är till fördel. Bestämmelserna i 1 mom. skiljer nämligen

mellan lösöre och fordran eller rättighet men företagsintecknad egendom

kan bestå av båda dessa egendomstyper. Jag vill emellertid gärna medge

att det är svårt att överblicka paragrafen, både i den nuvarande och i

den föreslagna utformningen. Det är emellertid att förvänta att beredningen

i sitt fortsatta arbete med revision av UL skall ägna uppmärksamhet åt förhållanden

av detta slag.

93 §.

I ett nytt 2 mom. i denna paragraf förs in de i det föregående berörda bestämmelserna

om rätt för auktionsförrättare att vägra godkänna inrop av

utmätt lös egendom. Som förutsättning för avvisning av inrop skall gälla,

att det är sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås vid ny försälj
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

ning. Godtas inte inrop och blir egendomen inte heller såld vid nytt utrop

vid samma auktionstillfälle, skall enligt 3 mom. ny auktion sättas ut eller

egendomen säljas under hand.

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen ansluter sig bestämmelserna

nära till motsvarande regler i fråga om fast egendom i 126 § 2

mom. Vad som i anslutning till sistnämnda paragraf anförs i den allmänna

motiveringen och specialmotiveringen äger i allt väsentligt giltighet också

när det gäller lös egendom.

94 §.

Till paragrafen fogas ett nytt 3 inom., enligt vilket paragrafens 1 mom.

skall äga motsvarande tillämpning beträffande egendom som hör till näringsverksamhet

och kan besväras av företagsinteckning. Innebörden härav

är att, när sådan egendom skall säljas, auktionsförrättaren skall läsa upp

gravationsbevis, ange när köpeskillingen skall betalas, anmana sakägare att

anmäla sina fordringar och meddela underrättelse om anmäld fordran.

96 §.

I paragrafen föreslås nya bestämmelser om betalning vid exekutiv försäljning

av lös egendom i allmänhet. Vid sidan om kontantbetalning skall det

vara möjligt för utmätningsmannen att lämna köpare anstånd med betalningen.

Utmätningsmannen äger fritt bestämma om kreditförsäljning skall komma

i fråga eller inte. Enligt sakens natur bör dock kreditförsäljning inte bli

aktuell annat än när det kan antas att resultatet av försäljningen därigenom

blir bättre än om kontantbetalning ovillkorligen krävs. Kreditför sälj ning

kommer uppenbarligen främst i fråga när det gäller mera värdefull egendom.

Anstånd skall enligt förslaget alltid vara beroende av att handpenning

lämnas. I den allmänna motiveringen har jag berört hur och i vad mån

handpenningen skall tas i anspråk om köpet inte fullföljs. I det sammanhanget

har jag också behandlat bestämmelsen om att godset skall hållas

inne till dess full betalning sker och vidare uttalat att egendomen under

samma tid fortfarande är att anse som utmätt.

Om utmätningsmannen redan på förhand bedömer att kreditför sälj ning

kan medföra fördelar, bör möjlighet för köpare att få kredit och villkoren

härför lämpligen tillkännages innan egendomen ropas ut vid auktion eller,

när försäljning under hand skall ske, i samband med att anbud infordras.

Det är dock inte något hinder att en spekulant själv väcker fråga om anstånd.

En särskild fråga är i vad mån utmätningsmannen vid underhandsförsäljning

bör kunna välja mellan att godta ett högre bud, som har avgetts

under förbehåll att kredit erhålls, och ett lägre bud, avseende kontant be
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

151

talning. Eftersom underhandsförsäljning är avsedd att kunna försiggå i

tämligen obundna former, torde få förutsättas att en sådan valfrihet skall

föreligga. I tveksamma fall bör utmätningsmannen dock samråda med rättsägarna.

Liksom f. n. skall betalning ske genast, när kredit inte begärs eller beviljas.

Kravet på omedelbar betalning torde dock inte behöva tolkas alltför bokstavligt.

En inropare bör sålunda — utan hinder av de nya kreditbestämmelserna

— kunna få ett kortvarigt anstånd för att skaffa fram kontanter

(jfr bet. s. 97). Ett sådant anstånd får dock inte vara längre än att egendomen

vid behov kan ropas ut på nytt vid samma auktionstillfälle. Det är angeläget

att några speciella kostnader inte uppkommer i fall av sådan art.

96 a §.

Paragrafen är ny och innehåller de grundläggande bestämmelserna om

underhandsförsäljning av lös egendom.

Förutsättningen för att underhandsförsäljning skall få ske är enligt 1

mom. alt det är sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås genom

sådan försäljning än genom försäljning på auktion. I samma mom. ges

också föreskrift om skyldighet för utmätningsmannen att om möjligt bereda

rättsägarna tillfälle att yttra sig. Av 2 mom. framgår bl. a., att anbud

alltid skall infordras på ett eller annat sätt. I 3 mom. npptas hänvisning

till vissa bestämmelser i UL som avser auktionsförsäljning men som bör

vara tillämpliga också på underhandsförsäljning. Till vad jag har anfört i

den allmänna motiveringen om dessa bestämmelser vill jag foga följande.

Vid bedömningen, om underhandsförsäljning kan väntas ge avsevärt bättre

resultat än auktionsförsäljning, bör utmätningsmannen ta hänsyn också

till de kostnader för kungörelser och annat som kan uppkomma med den

ena och andra metoden.

Rättsägarnas synpunkter måste tillmätas stor vikt, när de är sakligt

grundade. År alla berörda rättsägare ense om försäljningsformen, torde

utmätningsmannen inte ha anledning att frångå deras önskemål. Detsamma

gäller om de alla är villiga att anta ett givet underhandsbud. Om gäldenären

yrkar auktion, torde sådan i regel böra prövas (jfr 93 §), innan försök

görs med underhandsförsäljning.

Fråga om underhandsförsäljning av fastighetsiillbehör bör tas upp när

sammanträde hålls enligt 100 a §. I övrigt står det förrättningsmannen

fritt att sätta sig i förbindelse med rättsägarna vid vilken tidpunkt som

helst före försäljning och i vilken form som helst. Anteckning om vad som

förekommer i sådant sammanhang bör ske i dagbok eller protokoll. Några

kostsamma åtgärder för underhandsförsäljnings förberedande bör inte vidtas

innan rättsägarna har varskotts. Kan anbud infordras utan större kostnader,

kan utmätningsmannen avvakta anbuden innan rättsägarna kontaktas.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Viss utredning om vilka som är rättsägare får förrättningsmannen genom

handlingar som han har att infordra enligt 91 § 6 mom. sista punkten eller

— beträffande tillbehör — enligt 79 och 100 §§. Ytterligare upplysningar

får vid behov inhämtas från gäldenären.

Hur anbud skall infordras får bedömas med hänsyn till omständigheterna

i varje särskilt fall. Kungörelse i en eller flera ortstidningar torde ofta

vara den naturliga åtgärden och nämns därför uttryckligen i bestämmelsen.

Andra förfaringssätt kan dock ibland vara motiverade (jfr bet. s. 90).

I senare sammanhang bör övervägas i vad mån ytterligare bestämmelser

beträffande anbudsförfarande! kan behöva utfärdas av Kungl. Maj:t.

100 §.

Denna paragraf har jämkats redaktionellt.

100 a §.

Paragrafen är ny och innehåller de grundläggande bestämmelserna om

separat försäljning av fastighetstillbehör.

Förutsättningen för att separat försäljning skall komma i fråga är enligt

paragrafens 1 inom. att det är sannolikt att tillbehör till fastighet med fördel

kan säljas för sig. Vid sin prövning av frågan om förutsättningen föreligger

har överexekutor i första hand ledning av den beskrivning över den utmätta

fastigheten som utmätningsmannen har upprättat och som enligt

79 § skall innehålla uppgifter om mer värdefulla tillbehör, överexekutor

kan vid behov skaffa sig ytterligare uppgifter om befintliga tillbehör. Det

kan t. ex. hända att rättsägare hos överexekutor påpekar, att det finns tillbehör

av värde som inte har tagits upp i beskrivningen men som med fördel

bör kunna säljas för sig.

Sammanträde bör inte utsättas om det är mindre sannolikt att det exekutiva

förfarandet kommer att leda till försäljning av fastigheten. Beredningen

har gett ett par exempel på sådana situationer (bet. s. 58).

Paragrafens 1 mom. anger vidare vilka rättsägare som skall kallas till

sammanträdet inför överexekutor. Om egendomen är avträdd till konkurs,

skall även konkursförvaltaren kallas. Det är viktigt att alla som kan beröras

av en tillbehörsförsälj ning får tillfälle att framföra sina synpunkter

innan beslut fattas.

De uppgifter som överexekutor behöver för att kalla till sammanträdet

får han i första hand genom det gravationsbevis rörande fastigheten som

skall skaffas enligt 100 §. I detta skall anges vilka som sist har antecknats

som innehavare av inteckning. Utmätningsmannens utredning enligt 79 §

blir också av betydelse, eftersom utmätningsmannen vid denna skall avfordra

fastighetsägaren de handlingar som tjänar till upplysning om rättigheter

i fastigheten, som t. ex. servitut, nyttjanderätt och avkomsträtt. Upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

gifter om vilka som har fordran eller rättighet, som bör iakttas vid fastighetens

försäljning, skall därvid också avkrävas fastighetsägaren. Behövs

kompletterande upplysningar, kan överexekutor föranstalta om ytterligare

undersökning.

Vid sammanträdet skall i första hand diskuteras, om särskild försäljning

av tillbehör bör genomföras eller inte. I den allmänna motiveringen har jag

behandlat vilket inflytande rättsägarna resp. överexekutor bör ha i frågan.

Bestämmelserna i 2 mom. i förevarande paragraf är utformade i enlighet

med dessa synpunkter. Som jag nämnde i det sammanhanget bör skriftliga

meningsyttringar kunna tillmätas betydelse vid sammanträdet.

Vid sammanträdet bör rättsägarna få tillfälle att yttra sig om det mest

ändamålsenliga sättet att sälja tillbehören och om det pris som bör kunna

uppnås. Frågan, om försäljning bör ske inom viss tid, bör också behandlas,

liksom frågan hur man skall fördela de medel som kan inflyta genom tillbehör

sförsälj ning. Överexekutor bör vidare utreda om närvarande innehavare

av fordringsinteckningar önskar avstå från betalning ur sådana medel

enligt 100 b §. Denna fråga har nämligen avgörande betydelse för överexekutors

bedömning om förfarandet kan avbrytas efter en tillbehörsförsäljning

(2 mom. av sistnämnda lagrum). Av betydelse för den frågan är

vidare hur stora belopp inteckningshavare, som ej vill avstå från betalning,

avser att bevaka. Även den frågan bör därför tas upp vid sammanträdet.

Det föreligger inte något hinder mot att under samma fastighetsexekution

hålla fler än ett sammanträde. Har efter sammanträde fattats beslut

om separatförsäljning av något eller några tillbehör, kan frågan om andra

tillbehör bör säljas för sig komma upp och ge överexekutor anledning att

kalla till nytt sammanträde. Om överexekutor efter diskussion på ett sammanträde

har funnit att beslut om separatförsäljning av visst tillbehör inte

bör meddelas, kan han vidare — om nya vägande skäl för sådan försäljning

av tillbehöret kommer fram — se sig föranlåten att kalla till ytterligare

ett sammanträde. Emellertid bör, bl. a. av hänsyn till den ökade tidsutdräkten

och av kostnadsskäl, fler sammanträden än ett bara komma i

fråga i rena undantagsfall.

I paragrafens 3 mom. föreskrivs, att särskild tillbehörsförsäljning skall

ske enligt reglerna om försäljning av utmätt lösöre och att de åligganden

som annars ankommer på utmätningsman i stället skall åvila överexekutor.

Bestämmelserna medför att försäljningen kan ske antingen på auktion eller

under hand enligt de nya regler som har tagits in i 96 a §. Vidare blir regeln

i 93 § om rätt för auktionsförrättare att vägra godta inrop på auktion

tillämplig. Oavsett vilken för sälj ningsf orm som kommer till användning,

blir det möjligt att ge kredit enligt 96 §. Eftersom tillbehör sförsäljningen i

allmänhet bara utgör ett led i försäljningen av hela den fasta egendomen

och denna försäljning inte bör fördröjas, skall betalningsanstånd under

längre tid inte komma i fråga. Köpeskillingen för tillbehör måste vara be
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

tald, innan borgenär sförteckning upprättas enligt 107 §. Villkoren för fastighetsauktion

kan annars inte bestämmas på ett tillförlitligt sätt.

Uppnås inte godtagbart pris vid försök att sälja tillbehör för sig, förfaller

förordnandet om sådan försäljning. Tillbehöret får då ingå i auktionen på

själva fastigheten. Vid auktionen bör detta lämpligen tillkännages så att

missförstånd undviks (jfr 119 § 1 inom.).

När fast egendom som skall säljas exekutivt är avträdd till konkurs, torde

det i regel vara naturligt att konkursförvaltaren biträder vid särförsäljning

av tillbehör. Särskilt är detta lämpligt om tillbehörsförsäljning kan ske samtidigt

med att förvaltaren säljer konkursboets lösa egendom under hand.

Beträffande reglerna i 4 mom. i paragrafen vill jag hänvisa till vad jag

har anfört i den allmänna motiveringen.

Det bör senare prövas vilka ändringar av bestämmelserna om avgifter i

utsökningsmål som föranleds av de nya reglerna om separat försäljning av

tillbehör. Även i handläggningskungörelsen behövs nya bestämmelser i anslutning

till den föreslagna ordningen med separatförsäljning av tillbehör.

Bl. a. bör därvid övervägas vilka regler som bör gälla om delgivning av kallelse

till sådant sammanträde som avses i 100 a §.

Som har angetts i den allmänna motiveringen föreslås eu ändring i 213 §

2 mom. av innebörd att den som vill klaga över en tillbehörsförsäljning,

vare sig denna har skett på auktion eller under hand, skall göra det inom

tre veckor från försäljningsdagen. Sker tillbehörsförsäljning på auktion,

torde rättsägare inte behöva underrättas särskilt om försäljningsdagen,

eftersom auktionen har kungjorts (91 § 1 mom.). Om försäljning

sker under hand, bör emellertid rättsägarna få underrättelse om vilken dag

försäljningen har ägt rum för att de skall kunna beräkna när besvär stiden

går ut. I detta avseende bör föreskrifter kunna utfärdas av Kungl. Maj :t.

100 b §.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om fördelningen av medel som

har flutit in vid särskild tillbehörsförsäljning. Vidare anges när det exekutiva

förfarandet skall avbrytas med anledning av sådan försäljning.

I paragrafens 1 mom. föreskrivs, att medel som flyter in genom en tillbehörsförsäljning

i första hand tillkommer den som har bästa rätt i fastigheten.

Vidare anges att den som har fordran på grund av inteckning får avstå

från betalning ur köpeskilling för tillbehör utan att det minskar hans

rätt i den övriga fasta egendomen. Belopp som inteckningshavare avstår skall

tillkomma den som efter honom har bästa rätt.

Kostnaderna för tillbehörsförsälj ningen skall täckas genom köpeskillingen

för tillbehören. När det i lagtexten talas om medel, som har flutit in genom

en tillbehörsförsäljning, avses nettointäkten efter avdrag av kostnaderna.

Kostnaderna utgörs i första hand av försälj ningsavgift enligt 4 § kungörelsen

den 4 december 1964 (nr 861) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 155

I vissa fall blir det också aktuellt med utsökningsavgift enligt 3 § i kungörelsen.

Bestämmelserna i 96 § om kredit vid försäljning av lös egendom blir till

följd av föreskriften i 100 a § 3 mom. tillämpliga också vid tillbehör sförsäljning.

Om köparen inte fullföljer kreditköp, skall handpenningen användas

för att täcka kostnader m. m. Handpenning, som skall användas på det sättet,

är att jämställa med köpeskilling vid tillbehörsförsälj ning.

Genom bestämmelserna i 1 mom. får inteckningshavarna möjlighet att efter

sin tur i förmånsordningen avstå från betalning. Ett avstående innebär

inte någon minskning av rätten att få betalning ur fastigheten i övrigt. Som

beredningen har anfört kan det dock inträffa att den som innehar en inteckning

i flera fastigheter kan fä sin ställning försämrad, om han avstår

från betalning ur köpeskilling för separat sålt tillbehör till en av de gemensamt

intecknade fastigheterna. Han går nämligen miste om sin möjlighet att

ur de andra fastigheterna ta ut vad som hade kunnat utgå till följd av tillbehörsförsäljningen.

Denna situation berörs i det följande under 36 § IF.

Gäldenär, som har ägarhypotek till följd av att inteckning är helt eller

delvis obelånad, har liksom inteckningshavare möjlighet att avstå från betalning

ur köpeskilling för tillbehör (jfr 25 § andra och tredje st. IF).

Huruvida inteckningshavare vill eller inte vill ha del i betalning som flyter

in genom tillbehör sförsäljning kan ha betydelse för bestämmandet av

lägsta budet vid en ev. kommande auktion på själva fastigheten. Avstående

måste därför i sådant fall ske senast vid den förhandling som enligt 102 eller

106 § skall hållas vid eller i anslutning till fastighetsauktionen och vid

vilken lägsta budet bestäms. Anmälan om avstående kan dock göras redan

vid det sammanträde som skall hållas enligt 100 a §. Överexekutor bör också

helst ta upp frågan vid detta sammanträde för att så tidigt som möjligt få

underlag för eu bedömning om exekutionen möjligen kommer att kunna avbrytas

redan efter en tillbehör sförsäljning.

Om förfarandet inte kan avbrytas efter en tillbehör sförsäljning, kommer

auktion på den återstående fasta egendomen regelmässigt att följa. Vid den

förhandling om rättsägares anspråk som enligt 102 och 106 §§ skall hållas

före eller vid fastighetsauktionen bör diskuteras hur den behållna köpeskillingen

för tillbehören skall användas, eftersom avgörandet i denna fråga i

allmänhet får betydelse för auktionsvillkoren. Bestämmelser härom har

meddelats i 106 § 2 mom. Själva fördelningen av köpeskillingen för tillbehören

skall enligt 143 § 1 mom. ske i samband med fördelningen av köpeskillingen

för fastigheten. Blir fastigheten inte såld, får särskilt fördelningssammanträde

hållas (143 § 2 mom.).

I 2 mom. i förevarande paragraf föreskrivs, att förfarandet skall avbrytas

om genom försäljningen har flutit in medel som förslår till förnöjande av

borgenär som har vunnit utmätning och dem som har bättre rätt än han

och inte har avstått från betalning. Det ligger i sakens natur att bestäinmel
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

serna inte kan gälla, om den fasta egendomen säljs exekutivt under konkurs.

En erinran härom har tagits in i lagtexten. Kostnaderna för förfarandet

måste vara täckta, innan det får avbrytas. Om belopp har flutit in dels i

form av behållen avkastning dels genom tillbehör sförsäljning, måste observeras

att medlen inte kan disponeras på samma sätt. Medel som har kommit

in genom tillbehör sförsäljning skall i första hand tillfalla den som har fordran

med bästa förmånsrätt i fastigheten till betalning av både ränta och kapital.

Beträffande avkastning framgår av 143 § 2 mom., jämfört med 172 §,

att den skall fördelas på det sättet att, sedan kostnaderna har betalats, de

borgenärer som har prioritet framför exekutionssökanden får betalning efter

inbördes förmånsrätt, varefter sökanden får utdelning på sin fordran till

ränta och kapital. Men i fråga om inteckningar och köpeskillingsfordringar,

för vilka fastigheten inte bär utmätts, gäller den betydelsefulla inskränkningen,

att utdelning skall beräknas bara för räntor och andra annuiteter.

Avbryts förfarandet till följd av att tillräckliga medel har flutit in genom

tillbehörsförsäljningen, skall enligt 2 mom. sammanträde hållas för medlens

fördelning. För sammanträdet skall reglerna om redovisning och fördelning

av medel i 6 kap. gälla. Har bor genär ssammanträde enligt 102 och

106 §§ inte hållits, bör rättsägarna vid fördelningssammanträdet få tillfälle

att anmäla egna anspråk och yttra sig över andras. Kan överenskommelse

om medlens fördelning inte träffas enligt 145 §, skall överexekutor

verkställa fördelningen med ledning av vad som har förekommit vid sammanträdet

(144 och 147 §§). Någon formell borgenär sförteckning behöver

inte göras upp vid sammanträdet, eftersom hela förrättningen kan slutföras

i ett sammanhang och det inte kommer i fråga att fastställa villkor

för fastighetsförsäljning.

Vid sammanträde för fördelning av köpeskilling kan det visa sig att förfarandet

har avbrutits för tidigt. I sådant fall får förfarandet tas upp igen,

ev. genom att försäljningen av tillbehör fortsätter.

100 c §.

Paragrafen är ny och innehåller i 1 mom. regler för det fallet att tredje

man påstår sig vara ägare till föremal, som framstar som fastighetstillbehör,

men inte genast kan styrka sin rätt. Om tredje man visar sannolika

skäl för sitt påstående, skall överexekutor hänvisa honom att inom en månad

väcka talan mot borgenären och gäldenären vid domstol. Väcks ej

talan i enlighet med hänvisningen, förlorar han sin talan mot borgenären.

Det skall vidare stå borgenären fritt att själv väcka talan. Talan skall väckas

vid rätten i den ort där fastigheten är belägen.

Överexekutor bör kunna hänvisa tredje man att väcka talan vid domstol

så länge föremål som denne påstår sig äga inte har sålts. Hänvisning bör

kunna lämnas också av överinstans i besvär smål.

Har tredje man hänvisats att väcka talan beträffande ett tillbehör, får

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

detta inte säljas särskilt, förrän tvisten har blivit prövad eller tiden för att

väcka talan har gått ut. Föreskrift härom finns i paragrafens 2 mom. 1

samma moment finns vidare regeln, att inte heller fastigheten får säljas

dessförinnan, om tvistens utgång är av väsentlig betydelse för fastighetens

värde.

För att tvist skall anses prövad krävs att domstols dom eller slutliga beslut

har vunnit laga kraft.

Möjligheten att sälja fastigheten utan hänsyn till pågående tvist är avsedd

att användas när det finns skäl att anta att budgivningen inte påverkas

av att det råder tvist om tillbehör. Har det omtvistade föremålet ett mera

betydande värde, torde det i regel bli ofrånkomligt att vänta med auktionen.

I frågan huruvida auktion skall hållas trots pågående tvist kan överexekutor

lämpligen samråda med berörda rättsägare.

Råder det tvist om tillbehör, skall detta enligt 119 § 1 mom. anmärkas

vid auktionen.

101 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörande av fastighetsauktion.

I paragrafens 1 mom. har vidtagits eu redaktionell ändring, som är påkallad

av att underhandsförsäljning av fastighetstillbehör kan komma i

fråga.

I ett nytt 3 mom. har intagits föreskrift om att kungörelse inte får utfärdas,

förrän en tillbehörsförsäljning har vunnit laga kraft eller frågan

därom förfallit. Utöver vad jag anfört i den allmänna motiveringen vill jag

nämna följande. Att frågan om särskild försäljning förfaller kan bero på

att någon spekulant inte har uppträtt eller att ett godtagbart pris inte har

uppnåtts. Vidare kan det vara så att en försäljning av tillbehör har upphävts

av högre instans efter besvär (jfr 213 § 2 mom.) och att det i samband

därmed har sagts att sådan försäljning över huvud inte får ske. Har den

högre instansen visserligen upphävt försäljningen men i och för sig godtagit

heslutet därom, kan nytt försäljningsförsök emellertid bli aktuellt. I så fall

skall kungörelse om fastighetsauktion t. v. anstå enligt förevarande moment.

106 §.

Till denna paragraf har fogats ett nytt 2 mom. Paragrafen innehåller

f. n. regler om borgenärssammanträde som skall hållas före eller i samband

med en fastighetsauktion. Vid sammanträdet får rättsägare tillfälle

alt anmäla sina anspråk och framställa anmärkningar mot varandras bevakningar.

Rättsägarna kan också träffa överenskommelse om försäljningsvillkoren

enligt 118 §. Med ledning av vad som har förekommit vid sammanträdet

upprättas borgenärsförteckning och de närmare villkoren för

auktionen fastställs.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen måste man, om en

tillbehörsförsäljning har föregått en fastighetsauktion, ta hänsyn till hur

köpeskillingen för tillbehöret eller tillbehören skall fördelas innan man kan

fastställa villkoren för auktionen. Lägsta budet kan exempelvis få sättas

lägre (113 § 2 mom.). Vid borgenärssammanträdet bör alltså särskilt behandlas

hur köpeskillingen skall disponeras. Föreskrift härom har upptagits

i det nya 2 mom.

Nuvarande 2 mom. har i oförändrad lydelse intagits som 3 mom.

113 §.

Paragrafen innehåller f. n. bestämmelser om lägsta budet vid fastighetsauktion.

Enligt 1 mom. skall lägsta budet fastställas så, att det överstiger,

förutom kostnaderna för förfarandet, summan av fordringarna med förmånsrätt

före exekutionsfordran. Det föreskrivs också, att det i borgenärsförteckningen

skall anmärkas att hud som avges under auktionen, om annat

inte föranleds av bestämmelsen i 126 § 2 inom., måste överstiga lägsta

budet för att kunna antas. I paragrafens 2 mom. föreskrivs f. n. att behållen

avkastning av fastigheten skall dras av när lägsta budet beräknas.

I paragrafens 1 mom. har gjorts en mindre redaktionell jämkning, föranledd

av att 126 § ändras.

Frågorna om fördelning av köpeskilling för tillbehör, som har sålts

särskilt, skall enligt 106 § 2 mom. behandlas på det borgenär ssammanträde

som skall föregå fastighetsauktionen. Om därvid konstateras att köpeskillingen

skall användas till betalning av fordran som har bättre rätt än

exekutionsfordran och av kostnader för förfarandet, måste detta inverka

på lägsta budets beräkning. I den mån sådana fordringar och kostnader

skall betalas ur köpeskillingen för tillbehöret, skall de sålunda ej medräknas

när lägsta budet bestäms. Föreskrift härom har upptagits i 2 mom. Avfattningen

skiljer sig något från motsvarande bestämmelse i beredningens

förslag.

116 §.

De föreslagna ändringarna i 126 § har föranlett en redaktionell jämkning

i 2 mom. i denna paragraf.

117 §.

I denna paragraf kommer den s. k. övertagandeprincipen till uttryck.

Principen innebär i korthet, att kapitalbeloppet av intecknad gäld som faller

inom lägsta budet skall kvarstå i fastigheten, om denna säljs exekutivt. Som

jag har nämnt i det föregående innebär bestämmelserna i 100 b § ett visst

avsteg från övertagandeprincipen. En erinran om detta bär tagits in i

117 §.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 159

119 §.

I denna paragraf har gjorts ett tillägg av innebörd att auktionsförrättaren

vid fastighetsauktion skall ange tillbehör som enligt utmätningsmannens

beskrivning eller i övrigt tillgängliga upplysningar åtföljer fastigheten,

i den mån detta är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller

av annan orsak (jfr specialmotiveringen till 79 §).

Auktionsförrättaren bör i regel kunna nöja sig med att i anslutning till

uppläsningen av beskrivningen (106 §) göra de tillägg till eller undantag

från tillbehörsförteckningen i denna som föranleds av kompletterande utredning.

Behövs inte något tillägg eller undantag, räcker det med en hänvisning

till beskrivningen.

Även om tvist råder om tillbehör, får fastighet under viss förutsättning

säljas på auktion (100 c § 2 mom.). Råder tvist, bör detta anmärkas vid auktionen.

Föreskrift härom ges i denna paragraf.

Även utan särskilda föreskrifter, bör auktionsförrättaren ge upplysningar

som är av betydelse för spekulanterna. Har tillbehör sålts för sig före auktionen,

bör detta framhållas. Ett särskilt påpekande torde också vara på sin

plats, om ett tidigare beslut om särförsäljning av tillbehör av någon anledning

inte har fullföljts och det tillbehör som har avsetts med beslutet ingår

i försäljningen.

I ett nytt 2 mom. i paragrafen har föreskrivits, att auktionsförrättaren

före utrop av fastighet skall påpeka, att utropet sker under villkor att ett

inrop kan godtas enligt 126 § 2 mom.

121 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särutrop och gemensamt utrop

av gemensamt intecknade fastigheter och om fördelning av gemensam

köpeskilling för sådana fastigheter. Beträffande fördelningsreglerna, som

finns i 2 inom., föreslås vissa ändringar. Dessa ändringar har behandlats i

ett särskilt avsnitt i den allmänna motiveringen, till vilket jag får hänvisa.

124 §.

Paragrafen innehåller f. n. föreskrift om att växande gröda, som finns på

fastighet och som inte tillhör nyttjanderättshavare, vid exekutiv auktion

på fastigheten skall ropas ut tillsammans med denna.

Växande gröda, som — om den inte tillhör nyttjanderättshavare — utgör

fastighetstillbehör, kan bli föremål för separatförsäljning enligt bestämmelserna

i 100 a §. Förevar ande paragraf har jämkats så att det framgår att

gröda skall gå i samma utrop som fastigheten endast om grödan inte sålts

för sig.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

125 §.

I 1 mom. i denna paragraf har uttrycket »det uppskattningsvärde, varefter

allmän bevillning för egendomen utgick» ändrats till »taxeringsvärde»

(jfr 121 § 2 inom.).

126 §.

I ett nytt 2 mom. har i denna paragraf tagits in de föreslagna bestämmelserna

om rätt för auktionsförrättare att vägra godta inrop vid fastighetsauktion.

De bestämmelser som nu finns i paragrafens 2 mom. har med ett smärre

tillägg överförts till ett nytt 3 mom. I övrigt har gjorts endast några

smärre redaktionella ändringar.

Det nya 2 mom. innebär att inrop inte får godtas, om det är sannolikt att

avsevärt bättre vederlag kan uppnås. Utropas vid samma auktion flera gemensamt

intecknade fastigheter, skall prövningen avse det vederlag som har

bjudits sammanlagt.

Det bör erinras om att utmätning enligt 128 § i allmänhet förfaller om

fastighet — efter att ha ropats ut på en auktion utan att försäljning har

skett — förblir osåld också vid ny auktion. Denna bestämmelse bör auktionslörrättaren

beakta, när han bedömer bud som avges på en andra auktion.

Om inrop har avvisats, är det ingenting som hindrar att fastigheten på

nytt bjuds ut vid samma auktionstillfälle. Man bör därvid kunna skjuta upp

ett nytt utrop till senare på dagen. Genom sådant förfarande undviks de extra

kostnader som är förenade med en ny auktion. Nås inte högre eller nämnvärt

högre inropssumma efter nytt utrop, kan ny auktion sättas ut.

Den särskilda bestämmelsen för utrop av gemensamt intecknade fastigheter

är avsedd att tillämpas så snart flera gemensamt intecknade fastigheter

ropas ut vid samma auktion och alltså oavsett om det gäller prövning

av vad som bjudits vid särutrop eller vid gemensamt utrop (jfr 121 §).

De regler som nu föreslås kan komma att medföra att överexekutor ibland

behöver anlita sakkunnig värderingshjälp. Exekutionsväsendets organisationsnämnd

har satt i fråga, om kostnaden härför verkligen bör ingå i utsökningsavgiftens

grundbelopp även i framtiden (jfr 3 § första och andra

st. kungörelsen om vissa avgifter i utsökningsmål m. in.). Denna fråga får

övervägas i samband med den allmänna översyn av avgiftsbestämmelserna

som de nu föreslagna ändringarna i UL påkallar.

En fråga som bör uppmärksammas instruktionsvis är om kronofogde

eller hans ställföreträdare bör åläggas att närvara vid auktion på fastighet

som har utmätts för kronans fordran. Som beredningen bär påpekat med

instämmande från flera remissinstanser är det angeläget att kronans rätt bevakas

vid sådan auktion inte minst med tanke på bestämmelsen i 128 § att

utmätning av fastighet går åter, om fastigheten inte blir såld vid auktionen

och sökanden underlåter att yrka ny auktion.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(127 §.)

Blir fastighet som ropas ut på auktion inte såld därför att bud »icke göres

eller antages», skall enligt bestämmelserna i paragrafens första punkt på

yrkande av utmätningssökanden ny auktion hållas vid senare tillfälle. Enligt

min mening ger bestämmelserna redan med sin nuvarande utformning

klart vid handen att utmätningssökanden skall kunna yrka ny auktion också

när auktionsförrättare avvisar inrop med stöd av 126 § 2 mom. Den jämkning

av bestämmelserna i förtydligande syfte som beredningen har föreslagit

finner jag alltså inte vara påkallad.

128 §.

F. n. gäller att om fastighet inte blir såld på auktion därför att bud inte

avges eller antas, ny auktion skall hållas, om utmätningssökanden begär det.

Säljs fastigheten inte heller vid ny auktion, skall utmätningen gå åter, om

inte tvångsförvaltning på sökandens begäran anordnas.

Bestämmelsen om att utmätningen i allmänhet går åter, om fastigheten

inte blir såld vid en andra auktion, kan inte gälla utan inskränkningar,

om tillbehör redan dessförinnan har sålts för sig enligt 100 a §. Utmätningen

måste bestå när det gäller sådant tillbehör. En erinran härom har tagits

in som en sista punkt i paragrafen. En smärre redaktionell ändring bär vidtagits

samtidigt.

129 §.

F. n. föreskrivs i denna paragraf att om en fastighet säljs på auktion

auktionsförrättaren före auktionens slut skall underrätta om tid och plats

för det sammanträde som skall hållas för fördelning av köpeskillingen (jfr

142 §). Detsamma skall gälla om fastigheten visserligen inte blir såld därför

att bud inte har avgetts eller antagits, men avkastning ändå finns att

redovisa.

Enligt vad som föreslås i 143 § 2 mom. skall särskilt sammanträde hållas

för fördelning när medel har flutit in genom en särförsäljning av tillbehör

men själva fastigheten inte blir såld. Liksom när det gäller avkastning av

fastighet, bör auktionsförrättaren i sådant fall meddela när och var fördelningssammanträde

skall hållas. Paragrafens 1 mom. skall enligt förslaget

alltjämt innebära att underrättelse skall lämnas om tid och plats för fördelningssammanträde

när fastigheten har sålts på auktionen. I ett nytt 2 mom.

föreskrivs att motsvarande underrättelse skall lämnas, om försäljning av

fastigheten inte har skett men medel har influtit genom försäljning av tillbehör

eller av annan anledning.

132 §.

I ett nytt 2 mom. har i denna paragraf tagits in regler om vad som skall

anses ingå i försäljning av utmätt fastighet. Reglerna har behandlats i den

allmänna motiveringen.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 16

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

136 §.

Förevarande paragraf innehåller f. n. förbud för den som förrättar auktion

på utmätt egendom att själv köpa något av det som säljs på auktionen.

De nya reglerna om försäljning under hand av lös egendom aktualiserar frågan

om att utsträcka förbudet att gälla även den som ombesörjer utmätt

egendoms försäljning på annat sätt än genom auktion. Emellertid är förbud

sbestämmelsen enligt min mening av den karaktären att den inte bör ha

sin plats i UL. Jag föreslår därför att bestämmelsen utgår ur UL. Bestämmelser

i ämnet torde i stället böra utfärdas av Kungl. Maj :t. I samband därmed

bör vidare övervägas en av beredningen väckt fråga, om förbudet att köpa

utmätt egendom bör gälla även för andra tjänstemän hos de exekutiva myndigheterna

än dem som direkt ombesörjer egendomens försäljning.

137 §.

Enligt nuvarande lydelse av 1 mom. i förevarande paragraf åligger det utmätningsman

att, när utmätt lös egendom har blivit såld, skyndsamt och,

om inte annat föreskrivs, sist inom fjorton dagar efter försäljningen tillhandahålla

borgenären betalning för hans fordran ur köpeskillingen så långt

denna förslår. Om pengar har influtit till utmätningsmannen på annat sätt

än genom försäljning, skall de hållas borgenären till handa inom samma tid.

Beredningen föreslår — i väsentlig överensstämmelse med vad som redan

har föreslagits i betänkandet Utsökningsrätt III — den ändringen, att utmätningsman

får låta anstå med redovisningen under högst tre månader utöver

den normala tiden under förutsättning att belopp som har influtit är

ringa och det med skäl kan antas att ytterligare medel skall inflyta. Förslaget

innebär vidare att redovisningstiden alltid knyts till den dag när betalning

har influtit.

Som beredningen har anfört i Utsökningsrätt III medför de nuvarande bestämmelserna

om redovisning inom viss tid olägenheter, när mindre avbetalningar

inflyter eller överskott från ett visst utmätningsmål överförs till ett

annat mål. Önskemål har också framförts om att redovisningen i sådana

fall skall kunna skjutas upp till dess mera har influtit. Härigenom skulle

arbete besparas såväl utmätningsmannen som sökanden. Olägenheterna av

nuvarande ordning blir ännu mera framträdande med de nya reglerna i

96 § om försäljning på kredit. Dessa framtvingar i vart fall den ändringen

att redovisningstiden, när försäljning har ägt rum, kan knytas till annan

dag än försäljningsdagen.

Bestämmelserna om utmätningsmannens redovisning har utformats i enlighet

med beredningens förslag.

139 §.

I paragrafens första punkt föreslås en jämkning. Denna innebär att borgenärs

yrkande om betalning skall, om egendomen har sålts under hand,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

163

framställas före köpeskillingsfördelningen. Jämkningen äger samband med

förslaget i 141 § 1 mom. att fördelningssammanträde alltid skall hållas

efter underhandsförsäljning, om det inte är uppenbart obehövligt.

I paragrafen har vidare tagits in bestämmelser om rätt för innehavare av

företagsinteckning att efter därom framställt yrkande få betalning ur köpeskillingen,

när intecknad egendom säljs exekutivt för annans fordran. Utmätningssökanaen

skall dock äga företräde beträffande sådan egendom som

måste anses obehövlig som säkerhet för inteckningshavaren och efterföljande

mteckningshavare. Vid prövningen av frågan, om egendomen är obehövlig,

skall hänsyn tas också till sådan egendom som gäldenären på annat

sätt än genom företagsinteckningen har ställt som säkerhet för inteckningshavarens

fordran. När mteckningshavare gör anspråk på betalning, blir det

obligatoriskt med fördelningssammanträde. Beroende på försäljningsformen

— försäljning under hand eller på auktion — skall sammanträde

hållas enligt 141 § 1 resp. 2 mom.

Hänvisningen till 17 kap. 7 § HB i 1 mom. andra punkten enligt lagrummets

nuvarande lydelse har utmönstrats som obehövlig. Företagsinteckning,

som får förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § andra stycket HB, skall ju kunna beaktas

inte bara i konkurs utan även vid exekutiv försäljning i annat fall. Det

fordras därför inte någon tilläggsbestämmelse om att under konkurs, i

motsats till andra fall, förmånsrätt enligt andra stycket i 17 kap. 7 § HB

skall beaktas. Vad härefter angår sådan förmånsrätt, som tillkommer redare

enligt 17 kap. 7 § första punkten HB, så är den förenad med panträtt

enligt 17 § sjölagen och skall av denna anledning beaktas vid all exekutiv

försäljning. Någon bestämmelse om att det vid konkurs föreligger rätt till

betalning enligt 17 kap. 7 § första stycket HB bör därför inte meddelas.

141 §.

I överensstämmelse med beredningens förslag har i ett nytt 1 mom. tagits

upp bestämmelser om sammanträde för köpeskillingsfördelning, när utmätt

lös egendom har sålts under hand. Sådant sammanträde skall alltid utsättas,

om det inte är uppenbart obehövligt. Sammanträde bör anses uppenbart obehövligt

när utmätningsmannen har kunnat förvissa sig om att inte någon

annan än sökanden kan göra anspråk på betalning ur köpeskillingen. Till

sammanträde skall samtliga kända rättsägare kallas. När särskilda skäl föreligger,

skall sammanträdet dessutom kungöras. Föreskriften om kungörande

hänger samman med att vissa panthavare m. fl. äger erhålla betalning

ur vad som har influtit vid underhandsförsäljning under förutsättning

att de framställer yrkande därom före köpeskillingsfördelningen (139 § 1

mom.). Om utmätningsman har anledning att räkna med att det finns sådana

rättsägare, som inte är kända för honom, skall han alltså låta kungöra

sammanträdet så att vederbörande får möjlighet att tillvarata sin rätt.

I 2 mom. har införts en motsvarighet till gällande lags regler om köpeskil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

lingsfördelning efter auktion på annan lös egendom än fartyg som avses i

94 §. Sammanträde för köpeskillingsfördelning i här avsedda fall skall liksom

f. n. hållas om annan än sökanden har gjort anspråk på betalning enligt

vad som anges i 139 § eller, när flera är sökande, någon av dem har påstått

bättre förmånsrätt än utmätningen medför. Emellertid föreslås en betydande

förenkling av bestämmelserna i ämnet. Sålunda bortfaller föreskrifter

om att sammanträde skall anordnas bara när borgenärerna konkurrerar

med varandra om betalning eller, om sådan konkurrens inte föreligger,

när någon i 139 § nämnd borgenär inte har gäldenärens godkännande

av sin fordran och inte heller har fått utmätning. Förenklingen torde i

och för sig inte behöva medföra en ändrad rättstillämpning. I sakens natur

och i överensstämmelse med grunderna för bestämmelserna om redovisning

i 137 § torde nämligen ligga, att fördelningssammanträde skall sättas

ut bara när det verkligen är nödvändigt. Dock blir, som beredningen påpekar,

sammanträde obligatoriskt i något fler fall än enligt gällande lag.

Detta är en konsekvens av att företagsinteckning skall kunna medföra betalningsrätt

vid utmätning. Också till sammanträde som avses i detta moment

bör samtliga kända rättsägare kallas. Det har emellertid inte, vare sig

beträffande 1 eller 2 mom., ansetts behövligt att ange i lagen hur kallelsen

skall ske. Bestämmelser härom bör meddelas av Kungl. Maj :t.

Fördelningssammanträde som avses i denna paragraf skall f. n. enligt

164 § utsättas att äga rum inom fjorton dagar eller, om sammanträdet skall

kungöras i allmänna tidningarna, inom fyra veckor efter försäljningen. Inflyter

medel på annat sätt än genom försäljning, anses sammanträdet böra

hållas inom samma tid från det medlen inflyter. De föreslagna ändringarna

i 137 § om tidpunkten, då influtna medel skall redovisas till borgenären, gör

det nödvändigt att ompröva möjligheterna att låta anstå med fördelningssammanträde.

Jag föreslår — i överensstämmelse med beredningsförslaget

— att sammanträde skall hållas inom två veckor efter utgången av den tid

som anges i 137 §. Samtidigt föreslår jag att bestämmelsen i ämnet flyttas

från 164 § till 3 mom. i förevarande paragraf.

142 §.

De föreslagna reglerna om sepiaratförsäljning av fastighetstillbehör har

föranlett en jämkning av 2 mom. i paragrafen.

143 §.

Paragrafen innehåller f. n. bestämmelser om fördelning av behållen avkastning

av fastighet. Olika regler gäller när fastigheten har sålts på auktion

och när försäljning av fastigheten inte har kommit till stånd. I det

förra fallet skall avkastningen enligt 1 mom. fördelas jämte köpeskillingen

för fastigheten, dvs. på det fördelningssammanträde som skall hållas enligt

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

142 §. I det senare lallet skall enligt 2 mom. i förevar ande paragraf ett särskilt

fördelningssammanträde hållas och fördelningen ske efter samma

grunder som gäller för fördelning av medel som har flutit in under tvångsförvaltning

(172 §). I paragrafen finns också regler om fördelning av ersättningsbelopp,

som en försumlig inropare av fartyg eller fastighet har att

erlägga enligt 95 eller 130 §§. Reglerna härom ansluter sig till bestämmelserna

om fördelning av behållen avkastning i fråga om det formella förfarandet.

I paragrafens 2 inom. finns emellertid särskilda fördelningsgrunder

när det gäller sådana ersättningsbelopp.

I ett nu föreslaget tillägg till paragrafens 1 mom. anges att medel som

har flutit in genom separat försäljning av tillbehör skall fördelas samtidigt

med köpeskillingen för fastigheten när denna har blivit såld, dvs. i den ordning

enligt vilken avkastning av fastigheten skall fördelas. Det bör anmärkas

att reglerna i 100 b § 1 mom. skall tillämpas när det gäller fördelning

av medel som finns att tillgå efter tillbehörsförsäljning. Vid sammanIräde

får alltså olika regler tillämpas för fördelningen, när det finns köpeskilling

både för själva fastigheten och för särskilt sålda tillbehör. För att

markera detta har föreskrivits att medel som finns att tillgå genom tillbehörsförsäljning

skall fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten.

Beredningen har i anslutning till paragrafens 2 mom. framhållit att bestämmelserna

däri otvivelaktigt är tillämpliga, när det har hållits en resultatlös

auktion. Om de också kan tillämpas när någon auktion över huvud

taget inte har ägt rum, har däremot enligt beredningen varit föremål för

delade meningar. När auktionen har inställts därför att ansökningen har

återkallats eller därför att gäldenären har betalat exekutionsfordran jämte

kostnader, förefaller man i praktiken ha brukat redovisa behållen avkastning

till gäldenären. Enligt beredningsförslaget skall köpeskilling för tillbehör

samt avkastning och sådana ersättningsbelopp som i övrigt nämns i

momentet alltid fördelas, vare sig resultatlös auktion på fastigheten har

föregått eller inte. I det förra fallet skall fördelningssammanträde hållas

inom den tid efter auktionen som föreskrivs i 142 § 1 mom. I det senare

fallet skall sammanträde hållas snarast möjligt.

Som jag tidigare har anfört ansluter jag mig till beredningens förslag i

de avseenden som jag nu har nämnt. I 2 mom. kommer fördelningsgrunderna

för avkastning och ersättningsbelopp att finnas kvar oförändrade. Jag

vill påpeka att belopp som har flutit in genom tillbehörsförsäljning och belopp

i form av behållen avkastning vid tillämpning av 2 mom. i paragrafen

inte kan likställas annat än i fråga om det formella förfarandet. När det gäller

fördelningen på olika rättsägare gäller skilda regler. Köpeskilling för tillbehör

skall disponeras enligt 100 b §, medan behållen avkastning skall

fördelas på samma sätt som medel som har flutit in under tvångsförvaltn*n§

(jfr specialmotiveringen till 100 b §). Jag vill vidare erinra om vad

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

jag anförde under 100 b § om att handpenning vid ett ej fullföljt kreditköp,

som har gällt tillbehör, är att jämställa med köpeskilling.

Bestämmelserna i 142 § 2 mom. andra punkten om kungörande av tid

för sammanträde skall gälla, när sammanträde enligt vad som nyss har

sagts skall hållas snarast möjligt. Kungörelse om sammanträde för fördelning

av köpeskilling för tillbehör eller avkastning skall alltså, om auktion

på fastigheten inte har hållits, föras in i Post- och Inrikes Tidningar och

i ortstidning och dessutom tas in i länskungörelserna. Reglerna i detta avseende

finns i ifrågavarande paragrafs 3 mom. Skall sammanträde hållas

efter en resultatlös auktion, skall tid och plats för sammanträdet meddelas

vid auktionen (129 § 2 inom.).

156 §.

Om auktion på utmätt fastighet är överklagad, får enligt gällande bestämmelser

i denna paragraf utdelning ur köpeskillingen inte utan köparens

medgivande lyftas annat än mot pant eller borgen. Bestämmelsen avser

att garantera köparens rätt att återfå köpeskilling som han har betalt,

om auktionen upphävs av högre instans.

När en separat tillbehörsförsäljning har föregått försäljning av själva

fastigheten, kan någon utdelning ur köpeskillingen för tillbehören inte ske

förrän tillbehörsförsäljningen har vunnit laga kraft. Köpeskillingen för

tillbehör skall nämligen i sådant fall fördelas samtidigt med köpeskillingen

för fastigheten, och fastigheten får inte säljas förrän tillbehörsförsäljningen

har vunnit laga kraft (101 § och 143 § 1 inom.). Emellertid kan det inträffa

att tillbehör säljs för sig utan att något försäljningsförsök görs beträffande

den egentliga fastigheten. Det kan exempelvis vara så, att exekutionsändamålet

uppnås genom tillbehörsförsäljningen och förfarandet därefter avbryts

(jfr 100 b §). Köpeskillingen för tillbehör får då fördelas för sig.

Med tanke på sådana fall har i ett tillägg till förevarande paragraf föreskrivits,

att utdelning ur köpeskillingen inte utan köparens medgivande får

lyftas annat än mot pant eller borgen förrän tiden för klagan över tillbehörsförsäljningen

har gått ut eller förd klagan har prövats.

En förutsättning för att klagan som har förts skall anses prövad är att

överinstansens avgörande har vunnit laga kraft.

161 §.

Paragrafen har jämkats med anledning av de nya reglerna om försäljning

under hand.

164 §.

Bestämmelsen i förevarande paragraf bör — med viss jämkning — flyttas

till 3 mom. i 141 §. Jag får härom hänvisa till vad jag har anfört under

141 §. Paragrafen utgår sålunda.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

167

168 §.

Paragrafens 1 inom. innehåller föreskriften att den som har förrättat

fastighetsauktion, sedan auktionen har vunnit laga kraft och den erlagda

köpeskillingen har fördelats på sammanträde enligt 142 §, genast skall göra

anmälan därom till inskrivningsdomaren och samtidigt sända in borgenärsförteckning

och sammanträdesprotokoll. I 2 mom. föreskrivs att sådan

anmälan också skall göras om avkastning av utmätt fastighet enligt 143 §

2 mom. har fördelats utan att fastigheten har sålts och likvid därvid har

fallit ut på kapitalbeloppet av intecknad fordran. I 23 § och 36 § 1 mom IF

och 15 § lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden finns föreskrifter om de anteckningar

inskrivningsdomaren har att göra med anledning av anmälan.

Beredningen har föreslagit en jämkning i förevarande paragrafs 2 mom.

Förslaget sammanhänger med vad beredningen har föreslagit i 100 c § 2

mom. om försäljning av fastighet med undantag för omtvistat tillbehör och

den följ dbestämmelse härtill som beredningen har tagit in i ett nytt 3 mom.

i 143 §. Som framgår av det föregående har nämnda bestämmelser i beredningsförslaget

inte tagits med i departementsförslaget. Till följd härav föreligger

inte skäl för sådan jämkning som beredningen har föreslagit.

Hänvisningen som i paragrafens 2 mom. görs till 143 § 2 mom. medför att

skyldigheten att göra anmälan till inskrivningsdomare vidgas. De ändringar

som föreslås i 143 § innebär nämligen, att anmälan till inskrivningsdomaren

också skall göras, om medel som har influtit genom en särskild tillbehörsförsäljning

har fördelats utan att själva fastigheten har sålts och likvid därvid

har fallit ut på kapitalbeloppet av intecknad fordran.

Om egendom i vilken företagsinteckning gäller säljs exekutivt och betalning

faller ut på kapitalbeloppet av intecknad fordran, är inteckningen enligt

14 § lagen om företagsinteckning utan verkan till motsvarande belopp.

Enligt 29 § i lagen skall inskrivningsdomaren, sedan handling angående fördelning

av köpeskilling efter exekutiv försäljning har kommit in, göra anteckning

om fördelningen i den särskilda inskrivningsboken över ärenden

om företagsinteckning. Med hänsyn till dessa bestämmelser är det nödvändigt

att i UL ta in föreskrift om att inskrivningsdomaren skall underrättas,

om efter försäljning av företagsintecknad egendom betalning har fallit ut

på kapitalbeloppet av intecknad fordran. Föreskrifter härom har tagits in i

ett nytt 3 mom. i förevarande paragraf.

Underrättelsen enligt det nya 3 mom. skall lämnas av förrättningsmannen

så snart det kan ske efter det att fördelning av köpeskilling för företagsintecknad

egendom har godkänts eller vunnit laga kraft. Att märka är emellertid

att särskilt fördelningssammanträde inte alltid kommer att hållas när

företagsintecknad egendom har sålts. Har försäljningen skett på auktion,

behöver enligt vad som har föreslagits i 141 § 2 mom. sammanträde inte

hållas, om inteckningshavaren själv är sökande och annan borgenär inte har

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Mcij:ts proposition nr 16 år 1967

framställt anspråk på betalning. Enligt 141 § 1 mom. kan utmätningsmannen

vidare när egendomen har sålts under hand underlåta att sätta ut sammanträde,

om ett sådant är uppenbart obehövligt. Uppenbart obehövligt kan

det vara om sökanden är innehavare av alla uttagna företagsinteclmingar.

Inskrivningsdomaren skall alltid underrättas, om inteckningshavare får sin

kapitalfordran helt eller delvis täckt och detta oavsett om fördelningssammanträde

har hållits eller inte. Har fördelning skett utan att sammanträde

har hållits, hör underrättelsen sändas så snart som möjligt efter det att

redovisning har skett till inteckningshavare.

206 §.

Den föreslagna möjligheten att sälja utmätt lös egendom även under hand

har föranlett en följdändring i förevarande paragraf.

211 §.

Enligt paragrafen gäller nu att talan mot överexekutors slutliga utslag i

utsökningsmål och mot fastighetsauktioner och andra auktioner, som överexekutor

håller, regelmässigt kan föras genom besvär till hovrätt. Enligt paragrafens

1 mom. åligger det överexekutor att meddela besvärshänvisning

när slutligt utslag ges eller auktion å fast egendom har hållits.

Beredningen anser att bestämmelsen om besvärshänvisning skall utsträckas

att gälla också efter auktion på fastighetstillbehör som överexekutor

bär hållit enligt reglerna i 100 a §. Beredningen påpekar vidare att bestämmelsen

med sin nuvarande utformning inte täcker auktioner som överexekutor

håller på fartyg, som avses i 94 §. Beredningen kan inte finna någon

saklig grund för detta. På grund av vad som nu har sagts föreslår beredningen

att bestämmelsen skall utformas så, att det framgår att besvärshänvisning

skall lämnas vid varje auktion som överexekutor håller.

Jag delar beredningens uppfattning. Syftet nås genom att orden »å fast

egendom» får utgå ur bestämmelsen.

Liksom beredningen anser jag det självklart att överexekutor efter en

underhandsförsäljning av fastighetstillbehör skall underrätta den som kan

tänkas vilja klaga över försäljningen om vad han har att iaktta. Någon särskild

föreskrift i det avseendet torde inte behövas i UL (jfr vad som anfördes

avslutningsvis under 100 a §).

213 §.

Förevarande paragrafs 1 mom. innehåller f. n. bestämmelser om besvärstid

när det gäller överexekutors utslag dels i fråga om fördelning av köpeskilling

för fast egendom, som överexekutor har sålt, eller av behållen avkastning

av utmätt fastighet, dels till följd av klagan över utmätning, auktion

på fast egendom eller över förslag till fördelning av köpeskilling eller

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967 169

av behållen avkastning av utmätt fastighet. Besvärstiden är tre veckor från

utslaget.

Beredningen har föreslagit ett tillägg till paragrafens 1 mom. som innebär

att bestämmelserna om besvärstid skall tillämpas också i fall när överexekutor

har meddelat utslag i fråga om fördelning av köpeskilling för tillbehör

som har avyttrats först efter det att själva fastigheten har sålts (jfr

100 c § 2 mom. och 143 § 3 mom. i beredningsförslaget). Detta tillägg saknar

aktualitet, eftersom bestämmelserna om sådan fördelning inte har tagits

med i departementsförslaget.

Tidigare har framhållits, att en separatförsäljning av tillbehör vare sig den

sker på auktion eller under hand bör kunna vinna laga kraft inom bestämd

tid och att ett tillägg till 2 mom. i paragrafen därför bör göras. I enlighet

häi med har föreskrivits, att den som vill klaga över auktion, som överexekutor

har hållit, eller över särskild tillbehörsförsäljning i annan ordning

skall komma in med sin besvärsinlaga inom tre veckor från försäljningsdagen.

Utöver de ändringar som nu har nämnts har i pragrafen företagits vissa

redaktionella jämkningar i överensstämmelse med beredningens förslag.

Övergångsbestämmelserna

De föreslagna ändringarna i UL bör träda i kraft samtidigt med de nya lagarna

om vad som är fast egendom och om företagsinteckning, dvs. den 1

januari 1967.

Övergångsbestämmelserna till lagen om vad som är fast egendom innehåller

inte någon särskild regel beträffande fastighet som är utmätt när lagen

träder i kraft. När det gäller sådana fastigheter föreslås inte heller några

särskilda övergångsbestämmelser i UL. Detta innebär att man i och med

den nya lagstiftningens ikraftträdande får anse att en utmätt fastighet omfattar

all egendom som hör till fastigheten enligt den nya lagen om vad som

är fast egendom (jfr prop. 1966: 24 s. 124). Föremål, som enligt äldre lag är

lös egendom, övergår till att bli tillbehör till den utmätta fastigheten, om föremålet

omfattas av den nya lagstiftningens vidsträcktare tillbehörsbegrepp.

De nya reglerna om exekution i fast egendom blir tillämpliga också på fastigheter,

som utmätts innan reglerna träder i kraft.

Som lagrådet uttalade i sitt utlåtande över förslaget till lagen om vad som

är fast egendom kan föremål, som före lagens ikraftträdande har utmätts

som lös egendom, inte omvandlas till fastighetstillbehör så länge utmätningen

består, även om föremålet enligt lagen skulle utgöra tillbehör (prop.

1966: 24 s. 124). Genom utmätningen får egendomen nämligen anses skild

från fastigheten så, att den inte kan vara tillbehör till denna (jfr 8 § i lagen).

Detta medför att reglerna om exekution i lös egendom skall tillämpas

på egendom som redan är utmätt som lös egendom när den nya lagstiftningen

träder i kraft. Detta gäller även de nya reglerna om underhandsförsäljning,

om kreditförsäljning och om vägran att godta inrop av lös egendom.

6f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Av vad jag nu har sagt framgår, att reglerna om separatförsäljning av tillbehör

skall kunna tillämpas beträffande fastighet, som har utmätts innan

ULs nya regler träder i kraft. Emellertid bör reglerna i sådana fall tillämpas

med försiktighet. Har redan före ikraftträdandet utfärdats kungörelse om

auktion på utmätt fastighet, bör separatförsäljning av tillbehör i allmänhet

inte komma i fråga. Som beredningen framhåller bör det inledda försäljningsförfarandet

oftast fortgå enligt planerna, eftersom kostnader och extra

tidsutdräkt annars kan uppkomma. Om lös egendom har utmätts och auktion

har utsatts innan ULs nya regler om underhandsförsäljning träder i

kraft, torde det i allmänhet inte heller vara lämpligt att ställa in auktionen

för att göra en underhandsförsäljning möjlig.

Bestämmelsen i 119 § 1 inom., att auktionsförrättare skall ange vilken

egendom som hör till fastigheten, kan påkalla komplettering av utmätningsmannens

beskrivning över fastigheten, om fastigheten har utmätts före

ikraftträdandet. Detta gäller särskilt beträffande industrifastigheter, eftersom

dessas tillbehörskrets vidgas väsentligt i och med att lagen om vad som

är fast egendom träder i kraft.

Jag föreslår som en särskild övergångsbestämmelse att vad som föreskrivs

i UL om företagsinteckning inte skall tillämpas, när före lagens ikraftträdande

utmätning har skett av egendom som besväras av förlags- eller jordbruksinventarieinteckning.

Bestämmelsen står i samband med övergångsreglerna

till lagen om företagsinteckning. I dessa föreskrivs nämligen bl. a.,

att bestämmelsen i lagens 13 § angående förmånsrätt vid utmätning inte

skall tillämpas, om utmätning har skett före lagens ikraftträdande. I övergångsreglerna

till lagen om företagsinteckning sägs vidare att föreskrift i

annan författning om företagsinteckning skall tillämpas också på förlagseller

jordbruksinventarieinteckning, om annat inte föreskrivs.

De nya bestämmelserna i 141 § 1 mom. kan enligt sakens natur inte vinna

tillämpning annat än om försäljningen har skett efter nya lagens ikraftträdande.

Däremot skulle det kunna komma i fråga att tillämpa 2 mom. i samma

paragraf, när auktion har hållits före ikraftträdandet. En sådan tillämpning

skulle dock kunna medföra oreda och svårigheter i särskilda fall. Jag

har därför — i överensstämmelse med beredningens förslag — ansett mig

böra föreslå att äldre lydelse av 141 § alltjämt skall gälla när försäljningen

har skett före nya lagens ikraftträdande. Som en följd härav bör även den

nuvarande bestämmelsen om tidpunkten för fördelningssammanträde i 164 §

UL (jfr 141 § 3 mom. i förslaget) i den angivna situationen ges motsvarande

giltighet under en övergångstid.

Företagsinteckning skall inte gälla i fartyg som kan intecknas för fordran

eller i luftfartyg eller sådan reservdel till luftfartyg som kan omfattas av

inteckning i luftfartyg. Enligt gällande lag kan däremot förlagsinteckning

omfatta sådan egendom, om egendomen har karaktär av tillbehör till en inteckningsbar

rörelse. Förhållandet har föranlett en övergångsbestämmelse

(punkt 3 b) till lagen om företagsinteckning. En korresponderande över
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungi. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

gångsbestämmelse bör finnas i UL. I denna anges att i den mån 72, 91, 94,

139 och 168 §§ nya lagen angår företagsinteckning, äldre lag i stället skall

gälla beträffande egendom som enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna

till lagen om företagsinteckning fortfarande häftar för beviljad eller sökt

förlagsinteckning.

Förslaget till lag om ändring i inteckningsförordningen

23 §.

Paragrafen reglerar f. n. vilken verkan som exekutiv försäljning av fast

egendom bär på enkla fordringsinteckningar. Vidare ges föreskrifter om inskrivningsdomarens

skyldighet att göra anteckning därom.

I ett nytt andra stycke har tagits in regler om vilken inverkan en separat

försäljning av tillbehör har på enkla fordringsinteckningar. Reglerna innebär

att fast egendom inte vidare skall svara för belopp, som enligt 100 b § 1

mom. UL har tillagts inteckningshavare i avräkning på inteckningens kapitalbelopp.

I 24 § 2 mom. IF anges hur fordringsinteckning påverkas av att det vid

fastighetsexekution faller ut medel, t. ex. avkastning, som skall fördelas

mellan rättsägare, fastän fastigheten inte har sålts (jfr 143 § 2 mom. UL).

Liksom beredningen anser jag att det utan föreskrift är klart, att dessa bestämmelser

inte är tillämpliga på köpeskilling för tillbehör som har sålts för

sig, eftersom särskilda regler för sådan köpeskilling ges i förevarande paragraf.

I ett tredje stycke i paragrafen har tagits in föreskrift att inskrivningsdomaren,

sedan anmälan om fördelning av köpeskilling har kommit in (jfr

168 § UL), skall göra anteckning i fastighetsboken om den inverkan som

exekutiv försäljning har haft på intecknad fordran. Det föreslagna tredje

stycket motsvarar med vissa jämkningar nuvarande sista punkten i paragrafen.

32 §.

I första stycket i denna paragraf finns f. n. regler om fördelningen av ansvaret

för gemensam inteckning på de intecknade fastigheterna. Enligt dessa

regler skall det primära ansvaret fördelas i förhållande till fastigheternas

värde, som därvid kan bestämmas efter tre olika grunder. Har värden satts

ut i inteckningshandlingen, skall dessa i första hand utnyttjas. I andra hand

skall varje fastighets värde beräknas efter »den uppskattning därå till allmän

bevillning» (dvs. taxeringsvärde) som gällde året innan inteckningen

fastställdes. Saknar någon av de gemensamt intecknade fastigheterna sådant

värde och skall en eller flera av dem säljas exekutivt, skall fördelningen ske

efter de värden som utmätningsmannen sätter på fastigheterna (jfr 79 §

sista st. UL).

Som jag har nämnt tidigare föreslås nu vissa ändringar i de regler som

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

enligt 121 § 2 mom. UL gäller för fördelning av gemensam köpeskilling, som

har uppnåtts när flera samintecknade fastigheter har sålts efter gemensamt

utrop på exekutiv auktion. Ändringarna innebär att fördelningen av den gemensamma

köpeskillingen i första hand skall grundas på taxeringsvärdena

för året före auktionen eller, om någon fastighet saknar sådant taxeringsvärde,

efter de värden som utmätningsmannen har satt på fastigheterna. På

skäl som jag har anfört i samband med behandlingen av 121 § 2 mom. UL

har jag föreslagit att i den paragrafen skall tas in en bestämmelse som innebär

att taxeringsvärde eller värde som utmätningsman satt på fastighet skall

jämkas, om fastigheten har ropats ut med tillbehör som inte ingick i värdena

eller utan tillbehör som omfattades av dem.

Det finns skäl att överväga en motsvarande j ämkningsregel i förevarande

paragraf i IF. Emellertid anser jag liksom beredningen att det inte är påkallat

med en sådan j ämkningsregel. Som beredningen påpekar syftar bestämmelserna

i 32 § IF till att åstadkomma eu fördelning på lång sikt,

baserad på förhållandena vid den gemensamma inteckningens tillkomst. Det

är därför mindre lämpligt att man genom en j ämkningsregel tvingar fram

en undersökning huruvida visst tillbehör omfattades av taxeringsvärdet

på en fastighet vid den kanske avlägsna tidpunkt när den intecknades

gemensamt med andra fastigheter. Jag delar också beredningens uppfattning

att regeln om fördelning efter taxeringsvärde är lätt att tillämpa och

inte leder till stötande resultat, när intressenterna i en samintecknad fastighet

har känt till den.

Paragrafens första stycke har i enlighet med beredningens förslag jämkats.

Bl. a. har termen taxeringsvärde förts in i lagtexten.

36 §.

I paragrafens 1 mom. finns f. n. regler om den inverkan som exekutiv

försäljning av fast egendom har på gemensamma inteckningar.

I 1 mom. andra punkten har intagits hänvisningar till de bestämmelser

som föreslås i de nya andra och tredje styckena i 23 §. Genom hänvisningarna

kommer beträffande gemensam inteckning att gälla, att den intecknade

egendomen inte vidare häftar för vad inteckningshavare till följd av

en separat tillbehörsförsäljning har fått uppbära i avräkning på inteckningens

kapitalbelopp. Inskrivningsdomaren skall göra anteckning i fastighetsboken

om vad som på det sättet har avräknats.

Som jag har påpekat tidigare måste det förhållandet, att em innehavare

av gemensam inteckning avstår från betalning av medel som flyter in till

följd av att tillbehör säljs från någon av de samintecknade fastigheterna,

ha till konsekvens att han går miste om möjligheterna att ur de övriga

fastigheterna ta ut vad han kunnat få genom tillbehörsförsäljningen (jfr

specialmotiveringen till 100 b § UL),. I likhet med beredningen anser jag

att det i ett tillägg till andra stycket i denna paragrafs 1 mom. bör tas in

en erinran därom.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 16 år 1967

173

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen

Enligt 1 och 13 §§ LagsL kan borgenär, som för sin fordran har inteckning

i fast egendom, fartyg eller luftfartyg eller i reservdelar till luftfartyg,

genom lagsökning utverka att fordringen fastställs till betalning ur

den intecknade egendomen. Företagsinteckning anses medföra rätt till betalning

ur den intecknade egendomen, även om inteckningshavaren inte

kan åberopa någon personlig fordran mot egendomens ägare (jfr 10—13 §§

lagen om företagsinteckning).

Beredningen framhåller att innehavare av företagsinteckning, som inte

har någon personlig fordran mot den intecknade egendomens ägare, inte

kan utverka betalningsåläggande för ägaren utan bara få inteckningsbeloppet

fastställt till betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

Inteckningshavaren kan vinna sådan fastställelse genom vanlig rättegång.

Det måste enligt beredningen anses lämpligt att inteckningshavaren också

kan använda sig av lagsökning. För att också innehavare av företagsinteckning

skall få möjlighet att genom lagsökning vinna betalningsfastställelse

föreslår beredningen att 1 § LagsL ändras så, att där generellt

föreskrivs, att borgenär som har inteckning för sin fordran genom lagsökning

får söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller. Motsvarande

ändring föreslås i 13 § LagsL.

Beredningens förslag har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen

och de föreslagna bestämmelserna har utan ändring tagits upp i departementsförslaget.

De nya bestämmelserna blir tillämpliga också på inteckningar

som har sökts före ikraftträdandet. De gäller följaktligen även förlagsinteckningar

och inteckningar i jordbruksinventarier.

Förslaget till ändringar i lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av

utmätt luftfartyg m. m.

Förlagsinteckning kan enligt gällande lag omfatta även luftfartyg och reservdelar

till sådant fartyg, om fartyget eller reservdelarna har karaktär av

tillbehör till en inteckningsbar rörelse. När luftfartyg eller intecknade reservdelar

säljs i exekutiv ordning under konkurs skall enligt 4 § i 1955

års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m. i borgenärsförteckningen på yrkande tas upp även fordran med förmånsrätt

enligt 17 kap. 7 § HB. Dit hör fordran för vilken förlagsinteckning

har meddelats. Vidare innehåller 7 § i 1955 års lag föreskrifter om viss rätt

för borgenär med förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § HB att vid exekutiv auktion

under konkurs påkalla att försäljningen sker till gäldande av hans

fordran.

Företagsinteckning skall i motsats till vad som gäller i fråga om förlagsinteckning

inte omfatta luftfartyg eller sådana reservdelar som kan omfattas

av inteckning i luftfartyg (4 § första st. 1 lagen om företagsinteck
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

ning). Eftersom företagsinteckning inte skall omfatta luftfartyg eller sådana

reservdelar som kan omfattas av inteckning i luftfartyg, kan hänvisningarna

till 17 kap. 7 § HB i 4 och 7 §§ av 1955 års lag utgå som obehövliga.

Ändringarna föranleder en särskild övergångsbestämmelse. Denna

innebär att om förlagsinteckning efter den 1 januari 1967 alltjämt omfattar

luftfartyg eller reservdelar till sådant (jfr 3 b i övergångsbestämmelserna

till lagen om företagsinteckning), äldre lydelse av 4 och 7 §§ i 1955 års lag

fortfarande skall gälla.

Beredningens förslag till ändring av 5 och 11 §§ i 1955 års lag saknar

motsvarighet i departementsförslaget.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

4 §•

Ur förevarande paragraf har utmönstrats den nuvarande bestämmelsen

om att konkursgrund under vissa förutsättningar föreligger om egendom,

som besväras av förlagsinteckning eller inteckning i jordbrulcsinventarier,

utmäts eller avyttras genom lösöreköp. Skälen härtill har berörts i den

allmänna motiveringen.

21 och 26 §§.

I 21 § föreslås att det i ett nytt stycke föreskrivs att, om i konkursbo

finns egendom som hör till näringsverksamhet och kan besväras av företagsinteckning,

anmälan om konkursen genast skall sändas till den inskrivningsdomare

som har att ta upp ärenden angående inteckning i verksamheten.

Det får nämligen anses lämpligt att man sörjer för att inskrivningsdomaren

hålls underrättad om inträffade konkurser. I sammanhanget bör

erinras om att ansökan om företagsinteckning omedelbart skall avslås,

om den som har medgett inteckningen är i konkurs eller försätts i konkurs

den dag när inteckningen söks (18 § första st. 3 lagen om företagsinteckning).

Skulle inteckning ändå meddelas, är den utan verkan (18 § tredje st.

samma lag). Inskrivningsdomaren skall i inskrivningsbokens anmärkningslcolumn

anteckna anmälan om att näringsidkare, för vilken inteckning har

sökts eller meddelats, har försatts i konkurs (10 § p. 11 kung. den 29 juli

1966, nr 455, med tillämpningsföreskrifter till lagen om företagsinteckning).

Över sådana näringsidkare som är försatta i konkurs men för vilka upplägg

i inskrivningsboken inte finns skall inskrivningsdomaren föra särskild förteckning

(20 § samma kung.).

Som en följd av den nya bestämmelsen i 21 § föreslås vidare en ändring

i 26 §, som innehåller bestämmelser för det fallet att ett konkursbeslut

upphävs av högre rätt. överinstansen skall i sådant fall sända underrättelse

till inskrivningsdomaren.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

175

29 §.

I paragrafens andra stycke föreslås en redaktionell jämkning.

71 §■

Om konkursgäldenären har idkat rörelse, äger förvaltaren enligt 60 § KL

under vissa förutsättningar låta rörelsen fortsättas för konkursboets räkning.

Första stycket i förevarande paragraf föreskriver f. n. för sådant fall

ett avsteg från kravet på att försäljning av lös egendom normalt skall ske

på auktion, och underhandsförsäljning får följaktligen ske. Av andra stycket

i paragrafen följer dock, att lös egendom vari borgenär har panträtt

eller annan särskild förmånsrätt inte utan hans samtycke får säljas annat

än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Eftersom företagsinteckning,

i motsats till vad som nu gäller om förlagsinteckning, skall

kunna meddelas i vanlig handelsrörelse, kan denna regel i fortsättningen

komma att bli till olägenhet. Om en företagare inom t. ex. detaljhandeln

måste avträda sina tillgångar till konkurs, kan det ofta vara lämpligt, att

rörelsen får fortgå någon tid för konkursboets räkning, I allmänhet torde

inteckningshavarna inte ha något att erinra häremot, men det kan ta tid

för förvaltaren att spåra upp dem och utverka deras samtycke. För att inte

rörelsen skall behöva nedläggas under mellantiden, bör därför inte krävas

att företagsinteckningshavaren samtycker till försäljning av lös egendom

under hand, om den sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse. Föreskrift

att sådan försäljning inte kräver samtycke av inteckningshavare eller

annan har intagits i paragrafens tredje stycke.

I paragrafens femte stycke föreslås en jämkning som hänger samman

med att företagsinteckning, i motsats till förlagsinteckning, inte skall kunna

omfatta luftfartyg eller inteckningsbara reservdelar till sådant fartyg.

145 a §.

Inskrivningsdomaren bör underrättas när betalning i konkurs har utfallit

på kapitalbeloppet av företagsinteckningshavares fordran (jfr 14 och

29 §§ lagen om företagsinteckning samt 10 § p. 8 kung. med tillämpningsföreskrifter

till samma lag). I förevarande paragraf, som är ny, föreslås

därtör att rättens ombudsman skall underrätta inskrivningsdomaren om

att betalning har utfallit på intecknings kapitalbelopp och även sända

in utdelningsförslag eller annan handling som visar fördelningen. Underrättelsen

skall lämnas sedan tiden för klander mot framlagt utdelningsförslag

har gått till ända eller väckt klander har avgjorts genom beslut som

har vunnit laga kraft. Inteckningshavaren kan under vissa förutsättningar

påkalla förskottslyftning (se 143 § KL) eller s. k. interimsutdelning (se

126 § KL). Enligt förslaget bör anmälan i sådana fall lämpligen få vänta

till dess det har blivit klart att vidare betalning inte kommer att tillfalla

inteckningshavaren i konkursen. Om han inte har fått full betalning under

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

konkursens lopp, skall alltså anmälan normalt göras först när slututdelningsförslag

har framlagts och vunnit laga kraft. I likhet med vad som gäller

enligt 161 § UL föreslås vidare att, när inteckningshavaren lyfter betalning,

anteckning härom skall göras på inteckningshandlingen. Förvaltaren

skall göra anteckningen.

övergångsbestämmelserna

Ändringarna i KL bör träda i kraft samtidigt som lagen om företagsinteckning

eller den 1 januari 1967. I konkurs som har börjat före ikraftträdandet

kan företagsinteckning inte tänkas bli åberopad. Däremot kan i

sådan konkurs liksom i senare konkurs förekomma att borgenär gör gällande

fordran för vilken har meddelats förlagsinteckning eller inteckning i

jordbruksinventarier. Förlags- och inventarieinteckning medför enligt övergångsbestämmelserna

till lagen om företagsinteckning i princip samma verkan

som företagsinteckning, och föreskrift i annan författning om företagsinteckning

skall tillämpas också på förlags- och inventarieinteckning,

om annat inte föreskrivs. Vad nya lagen om företagsinteckning föreskriver

om intecknings omfattning och om betalningsrätt i konkurs m. in. skall dock

inte tillämpas när näringsidkaren är försatt i konkurs på grund av ansökan

som har gjorts före lagens ikraftträdande. Med hänsyn härtill föreslås i förevarande

övergångsbestämmelser att om konkursansökan gjorts före ikraftträdandet

21, 26, 29 och 71 §§ i deras äldre lydelse skall gälla och att den

nya bestämmelsen i 145 a § inte skall tillämpas.

Från regeln att lagen om företagsinteckning skall tillämpas också på förlags-

och j ordbruksinventarieinteckning gör övergångsbestämmelserna till

lagen om företagsinteckning det undantaget, att lagens bestämmelser om

förmånsrätt vid utmätning och om intecknings bestånd utan hinder av lösöreköp

inte gäller, när utmätning har skett eller lösöreköpsavhandlingen

har upprättats före lagens ikraftträdande. För sådana fall bör äldre lydelse

av 4 § KL alltjämt gälla. Bestämmelse härom har tagits upp i förevarande

sammanhang.

Äldre lydelse av 4 § torde också böra gälla när fartyg, luftfartyg eller reservdelar

till luftfartyg, som enligt 3 b i övergångsbestämmelserna till

lagen om företagsinteckning besväras av förlagsinteckning, har tagits i

mät. Ingår luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg i konkursbo,

bör också, om egendomen besväras av förlagsinteckning, äldre lydelse

av 71 § femte stycket KL gälla. Bestämmelser i dessa hänseenden har tagits

in i övergångsbestämmelserna.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

177

Förslagen till ändringar i 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag samt i 1925 års lag

om bulv anför hållande i fråga om fast egendom

De bestämmelser om befogenhet för auktionsförrättare att vägra godkänna

inrop av fast egendom som föreslås i 126 § 2 mom. UL bör medföra

följdändringar i nu ifrågavarande lagar (bet. s. 85).

När det gäller 1916 års lag är att märka, att lagens bestämmelser om inskränkning

i vissa rättssubjekts möjligheter att förvärva bl. a. fast egendom

inte utgör hinder mot fastighetsförvärv genom inrop på exekutiv auktion.

Inropas fastighet på exekutiv auktion, måste emellertid fastigheten avyttras

inom viss tid, om inte inroparen dessförinnan får tillstånd att behålla egendomen.

Avyttras inte egendomen när det skall ske, skall länsstyrelsen förordna

om egendomens försäljning på offentlig auktion. Därvid skall enligt

7 § andra stycket i lagen förfaras på samma sätt som om fastigheten hade

utmätts för fordran med bästa förmånsrätt, dock utan befogenhet för innehavare

av en sådan fordran att hindra försäljning. De nya bestämmelserna

om rätt för auktionsförrättare att vägra godkänna inrop bör inte bli tilllämpliga

på dessa auktioner, då en sådan ordning skulle strida mot syftet

med 1916 års lag. En uttrycklig undantagsbestämmelse har därför upptagits

i 7 § andra stycket i lagen.

Vad jag nu har sagt om 1916 års lag gäller också 1925 års lag. Denna

innehåller bestämmelser som nära överensstämmer med de nu nämnda bestämmelserna

i 1916 års lag. En motsvarande undantagsbestämmelse har

därför tagits in i 2 § i 1925 års lag.

Liksom beredningen anser jag att det inte behövs någon motsvarande

ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290). Denna lag innehåller

visserligen bestämmelser om försäljning på offentlig auktion av

fastigheter, som tidigare har inropats på exekutiv auktion. Vid försäljning

som sker på grund av jordförvärvslagens föreskrifter finns det emellertid,

som beredningen påpekar, knappast något utrymme för tillämpning av reglerna

om rätt för auktionsförrättaren att vägra godkänna inrop. Enligt 13 §

andra stycket i lagen får nämligen försäljning inte ske, om inte den bjudna

köpeskillingen täcker inte bara lägsta budet utan också det värde fastigheten

har åsatts av utmätningsman eller särskilt tillkallade värderingsmän.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj ris proposition nr 16 år 1967

Förslaget till lag om ändring i 1934 års lag om bulvanförhållande ifråga om

aktier i vissa bolag

De nya bestämmelserna i UL om rätt för auktionsförrättare att vägra godta

inrop av lös egendom föranleder en följdändring i denna lag.

Innehar någon aktier såsom bulvan för att kringgå förbudet för utländsk

medborgare m. fl. att förvärva aktier, skall domstol enligt 2 § i lagen förordna,

att aktierna skall säljas på sätt överexekutor bestämmer, om inte

bulvanen inom viss tid visar att aktierna har sålts till någon som har rätt

att förvärva dem. Försäljning skall enligt 3 § första stycket ske på offentlig

auktion och det skall förfaras på samma sätt som om egendomen utmätts

till gäldande av fordran hos bulvanen. Emellertid bör bestämmelserna i 93 §

2 mom. UL om rätt att vägra godta inrop inte gälla vid försäljning på sådan

auktion. Med anledning härav har en undantagsregel intagits i 3 § andra

stycket i förevarande lag. Det skulle strida mot lagens syfte om bestämmelserna

om rätt alt vägra godta inrop kunde tillämpas vid offentlig auktion

på aktier enligt 3 § andra stycket.

Förslaget till ändringar i 1908 års förordning angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper

Enligt denna förordning skall stämpelavgift utgå vid överlåtelse av fondpapper

genom köp eller byte. Med hänsyn härtill skall särskild avräkningsnota

upprättas samma dag som köp- eller bytesavtal avslutas och notan beläggas

med föreskriven stämpel. När någon vid överlåtelse av fondpapper,

utan att själv uppträda vare sig som säljare eller köpare, har förmedlat avtalet

mellan kontrahenterna, åligger det förmedlaren att fullgöra vad nu

sagts.

Vad särskilt angår exekutiv försäljning av fondpapper föreskrivs i förordningen

att, när fondpapper säljs på exekutiv auktion, auktionsförrättaren

skall anses som förmedlare. Stämpel på avräkningsnota, som efter försäljning

på exekutiv auktion upprättas av auktionsförrättaren, skall gäldas på

det sätt som föreskrivs i 198 § UL i fråga om kostnad för utmätt egendoms

försäljning. Dessa bestämmelser har i förslaget jämkats med hänsyn till de

nya reglerna i UL om försäljning under hand av lös egendom.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

179

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad som har anförts i det föregående föreligger inom justitiedepartementet

upprättade förslag1 till

1) lag om ändring i utsökningslagen,

2) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lag sökning slag en den 20 december

1946 (nr 808),

4) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.,

5) lag om ändring i konkurslagen,

6) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag,

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om

bulvanförhållande i fråga om fast egendom,

8) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni 1934 (nr 239)

om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag,

9) förordning om ändrad lydelse av 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen under

1)—8) måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Per Bylén

1 Av förslagen har här uteslutits de under 3), 4), 5) utom 21 och 26 §§ jämte övergångsbestämmelserna

samt 8) och 9). De uteslutna förslagen är likalydande med de motsvarigheter

till dem som är fogade vid propositionen.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Bilaga 1

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, dels att 7, 136 och 164 §§ utsökningslagen1 skola

upphöra att gälla, dels att 62—64, 66, 72, 79, 81, 88 b, 89—91, 93, 94, 96,

100, 101, 106, 113, 116, 117, 119, 121, 124—126, 128, 129, 132, 137, 139, 141—

143, 156, 161, 168, 206, 211 och 213 §§ samma lag skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges dels att i lagen skola införas fem nya paragrafer,

betecknade 80 a, 96 a och 100 a—c §§, av följande lydelse.

(Nuvarande Igdelse)

62

Av gäldenärs tillgångar skola, där

ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först andra

lösören än luftfartyg, därnäst fordran

eller annan rättighet, som kan

överlåtas, och sist luftfartyg eller

fast egendom. Sådana obligationer eller

andra värdepapper, vilka med

lätthet kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för

deras utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund av inteckning

gäldenärens fasta egendom eller luftfartyg

eller reservdelar till sådant

fartyg för fordran, varför utmätning

skall ske, eller är fordringen förenad

med luftpanträtt i sådant fartyg, varde

den egendomen först utmätt, där

ej borgenären hellre vill taga betalning

ur annan egendom. Skall utmätning

på en gång ske för fleras

fordringar, må borgenär, för vars

fordran viss egendom sålunda häftar,

ej för vad därur kan utgå till

(Föreslagen lydelse)2

§•

Vid utmätning bär av utmätningsbara

tillgångar i första hand tagas

i anspråk egendom som kan användas

till borgenärens förnöjande med

minsta kostnad, förlust och annan

olägenhet för gäldenären. Tillgångar

som höra samman skola om möjligt

ej skiljas.

Häftar på grund av inteckning gäldenärens

fasta egendom eller luftfartyg

eller reservdelar till sådant

fartyg för fordran, för vilken utmätning

skall ske, eller är fordringen

förenad med luftpanträtt i sådant

fartyg, skall den egendomen först

utmätas, om ej borgenären hellre vill

taga betalning ur annan egendom.

Skall utmätning på en gång ske för

fleras fordringar, får borgenär, för

vars fordran viss egendom sålunda

häftar, ej för vad därur kan utgå till

1 Senaste lydelse av 93, 96, 113, 116, 117, 119, 124—126, 128, 129, 132, 143, 156, 161 och

206 §§ se 1912:211, av 94 § se 1920:187, av 100 § se 1920:476, av 81 § se 1921:301, av 168 §

se 1924:388, av 121 § se 1931:160, av 72 § se 1932:174, av 106 § se 1937:452, av 142 § se

1944:68, av 213 § se 1946:814, av 63, 66, 89, 91 och 139 §§ se 1955:234, av 79 och 88 b §§ se

1963:255, av 62 § se 1964:86 samt av 90, 101, 137, 141 och 211 §§ se 1964:446.

2 Rent språkliga ändringar har i detta och följande lagförslag i regel icke utmärkts genom

kursivering.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

181

(Nuvarande lydelse)

förfång för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

Vid utmätning för fordran på

grund av avbetalningsköp skall föreskriften

i 16 § andra stycket lagen

om avbetalningsköp iakttagas.

63 §.

Ej må, med mindre borgenären det

begär, utmätning av fast egendom

eller luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg ske för

annan fordran än sådan, för vilken

egendomen på grund av inteckning

häftar eller som, där fråga är om

luftfartyg, är förenad med luftpanträtt

i fartyget.

66 §.

Ej må något, som till fartyg eller

luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes

än genom utmätning av fartyget

eller luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

jämväl reservdelar, må ej särskild av

de på viss plats förvarade reservdelarna

för sig utmätas, med mindre

inteckningshavaren därtill samtycker.

64

Av lösören skall vad gäldenär en

för sin näring behöver eller minst

kan umbära sist utmätas. Uppgiver

gäldenär viss egendom till utmätning,

bör den företrädesvis i mät tagas,

där sådant lämpligen samt utan

förfång för borgenär kan ske, och

annan ordning ej är föreskriven. 1

(Föreslagen lydelse)

förfång för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

Endast om borgenären begär det

får utmätning av fast egendom eller

luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg ske för annan

fordran än sådan, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller som, när fråga är om luftfartyg,

är förenad med luftpanträtt i

fartyget.

63 §.

Vad som hör till fartyg eller luftfartyg

får ej tagas i mät annat än

genom utmätning av fartyget eller

luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

även reservdelar, får ej särskild av

de på viss plats förvarade reservdelarna

utmätas för sig, om icke inteckningshavaren

samtycker därtill.

§•

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65—67 §§.

Gäldenären skall lämna de uppgifter

som är tillgängliga för honom och

som fordras för utmätningsmannens

prövning av vad som bör undantagas

från utmätning. Utmätningsmannen

skall vid prövningen förfara efter vad

som är känt för honom eller kan utrönas

utan omgång.

66 §.i

Vid utmätning för fordran på

grund av avbetalningsköp skall 16 §

1 Denna paragraf motsvarar nuvarande 62 § 3 mom.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 ar 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

andra stycket lagen om avbetalnings
-

72

Påstår någon, som ej har sådan

rätt, som i 71 § sägs, sig äga förmånsrätt

till betalning ur gäldenärs

egendom, vare det ej hinder för egendomens

utmätande för annan gäld;

dock skall utmätningsmannen, där

utmätning sker av egendom, vari, enligt

vad för utmätningsmannen är

känt eller vid utmätningen utrönes,

förmånsrätt på grund av förlagsinteckning

eller inteckning i jordbruksinventarier

tillkommer annan,

ofördröjligen underrätta inteckningshavaren

om utmätningen.

Ej heller---------

köp iakttagas.

§•

Påstår någon, som ej har sådan

rätt som anges i 71 §, att han äger

förmånsrätt till betalning ur gäldenärs

egendom, medför det ej hinder

för egendomens utmätande för annan

gäld. De villkor under vilka sådan

borgenär äger rätt till betalning

ur egendomen anges i 5 och 6 kap.

kan ske.

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen

upprätta beskrivning

däröver; och gälle om egendomens

värdering vad förut om värdering

av lös egendom är sagt. Utmätningsmannen

avfordre ock gäldenären

de handlingar, vilka visa hans

äganderätt eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt, åter köpsrätt

eller rätt till elektrisk kraft eller

till avkomst eller annan förmån, som

skall av egendomen utgå, ävensom

uppgift å dem, vilka hava fordran eller

rättighet, som bör vid auktionen

iakttagas. Utmätas flera egendomar

på en gång; varde de var för sig beskrivna

och värderade.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen

upprätta beskrivning

däröver. 1 denna skola tillbehör

till fastigheten anges i den mån det

är påkallat med hänsyn till tillbehörens

värde eller av annan orsak. Om

egendomens värdering gäller vad som

föreskrives om värdering av lös

egendom. Utmätningsmannen skall

även avfordra gäldenären de handlingar,

vilka visa hans äganderätt

till fastigheten eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt,

återköpsrätt eller rätt till elektrisk

kraft eller till avkomst eller annan

förmån, som skall utgå av egendomen,

eller om tillbehör till fastigheten,

samt uppgift om vilka som ha

fordran eller rättighet som bör iakttagas

vid egendomens försäljning.

När anledning förekommer, skall utmätningsmannen

även på annat sätt

söka utröna vad som hör till fastigheten.

Utmätas flera fastigheter på

en gång, skola de beskrivas och värderas

var för sig.

Om fastighetsägaren på fastigheten

driver näringsverksamhet som

kan vara föremål för företagsinteck
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

183

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning, skall utmätningsmannen anskaffa

gravationsbevis angående

verksamheten och underrätta känd

innehavare av företagsinteckning om

utmätningen.

Finnes å------ ---annan station.

Vad nu-------hos överexekutor.

År egendomen------59 § stadgas.

80a§.

När fast egendom blivit utmätt, får

ägaren ej minska egendomens värde

genom att överlåta tillbehör eller,

annat än för husbehov, avverka skog,

bedriva grus- eller stentäkt eller på

annat sätt utnyttja naturtillgångarna

eller förändra egendomen. 1 övrigt

får han tillgodogöra sig normal avkastning

av egendomen, i den mån

annat ej följer av 81 §.

På ansökan av ägaren äger överexekutor

medge undantag från förbud

som anges i 1 mom. i den mån

det kan ske utan intrång i borgenärens

rätt och i övrigt är lämpligt.

På begäran av borgenären äger

överexekutor, när det är påkallat,

förordna att utmätningsman skall

taga vård om tillbehör till fastigheten.

Är saken brådskande, äger utmätningsmannen

på borgenärens Degäran

omedelbart taga vård om sådant

tillbehör. Åtgärden anmäles genast

hos överexekutor, som prövar

om den skall bestå. Kostnaden för

vården skall förskjutas av borgenären,

om utmätningsmannen begär

det.

81

Då utmätning —- — — —- —- ---

Är fara, att egendomen av ägaren

genom vanvård eller annorledes i

större mån försämras, äge överexekutor,

där borgenären det påstår,

förordna syssloman att egendomen

om händer taga och förvalta; dock

vare i ty fall borgenären pliktig att

§•

-— är sagt.

Är fara att ägaren vanvårdar egendomen

eller förfogar över den i strid

mot vad som anges i 80 a § eller att

egendomen på annat sätt försämras

i större mån, äger överexekutor på

begäran av borgenären förordna syssloman

att omhändertaga och förval
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

förskjuta den kostnad, som för egendomens

förvaltning kan vara nödig.

Har syssloman blivit jämlikt första

eller andra stycket förordnad och

skall egendomen säljas, åligger det

sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt

102 § särskilt sammanträde skall

hållas, före det sammanträde redovisa

avrad, ränta eller hyra, som utgår

i penningar och av honom uppburits.

Lag samma vare i fråga om

utmätningsman, där han jämlikt

första stycket uppburit sådan avkastning

och icke själv skall förrätta

auktionen. Utgår avrad, ränta

eller hyra i varor, skall utmätningsmannen

föranstalta om deras försäljning

på sätt i 90 § stadgas och

redovisa därför influtna medel efter

ty nu är sagt; skolande i sådant fall

syssloman hålla de av honom uppburna

varor utmätningsmannen tillhanda.

För medel, som ej sålunda

redovisats, skall redovisning lämnas

före det sammanträde, då fördelning

av köpeskillingen skall äga rum.

Varder egendomen--— omhi

(Föreslagen lydelse)

ta egendomen. Kostnaden för förvaltningen

skall förskjutas av borgenären.

Har syssloman förordnats enligt 1

eller 2 mom. och skall egendomen

säljas, åligger det sysslomannen att

till auktionsförrättaren före auktionen

eller, när enligt 102 § särskilt

sammanträde skall hållas, före detta

redovisa avrad, ränta eller hyra,

som utgår i penningar och uppburits

av honom. Detsamma gäller i

fråga om utmätningsman, när han

enligt 1 mom. uppburit sådan avkastning.

Utgår avrad, ränta eller

hyra i varor, skall utmätningsmannen

föranstalta om deras försäljning

på sätt föreskrives i 90 eller 96 a §

och redovisa därför influtna medel

enligt vad som nu angivits. Syssloman

skall i sådant fall hålla de av

honom uppburna varorna utmätningsmannen

tillhanda. För medel,

som ej redovisats i angiven ordning,

skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning av köpeskilling

eller annan tillgång skall

äga rum.

derhava tvångsförvaltningen.

88 b

Har fordran i penningar utmätts,

anmode utmätningsmannen den från

vilken fordringen skall utgå att erlägga

betalning till honom; dock att

sådan anmodan ej skall ske, där enligt

vad förut är stadgat hinder för

det utmättas försäljning möter eller

eljest särskilda skäl däremot äro.

Sker betalning, skall utmätningsmannen

därom göra anteckning å

handling, som enligt 75 § må hava

tagits i förvar, så ock skyndsamt

underrätta gäldenären. Beträffande

influtet belopp gälle i tillämpliga delar

vad om köpeskilling för utmätningsvis

såld lös egendom är stadgat.

Skall sammanträde för medlens

fördelning äga rum, varde den tid

inom vilken enligt 164 § samman
-

Har fordran i penningar utmätts,

skall utmätningsmannen anmoda

den från vilken fordringen skall utgå

att erlägga betalning till honom;

dock att sådan anmodan ej skall

ske, där enligt vad förut är stadgat

hinder för det utmättas försäljning

möter eller eljest särskilda skäl

däremot äro. Sker betalning, skall

utmätningsmannen göra anteckning

därom på handling, som enligt 75 §

tagits i förvar, samt skyndsamt underrätta

gäldenären. Beträffande influtet

belopp äga föreskrifterna om

köpeskilling för utmätningsvis såld

lös egendom motsvarande tillämpning.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

trädet skall hållas räknad från den

dag då medlen inflöto till utmätningsmannen;

där betalningen sker

i särskilda poster och utmätningsmannen

med hänsyn till de med

sammanträde förenade kostnaderna

så finner lämpligt, må dock fördelningen

uppskjutas till dess ytterligare

medel bliva tillgängliga, åliggande

det utmätningsmannen att om uppskovet

underrätta en var som skolat

kallas till sammanträdet.

Har fordran---------genom försäljningen.

89

Försäljning av utmätt egendom

skall ske genom offentlig auktion.

Om försäljning-------

90

Skall lös egendom säljas, skall utmätningsmannen

kungöra tid och

ställe för auktionen i tidning inom

orten och på sätt som i övrigt finnes

lämpligt. Finnes för viss ort

förordnat, att auktion skall kungöras

på särskilt sätt, skall det också

lända till efterrättelse.

Är egendom-------—

Auktion å---■—• ---—■

§•

Försäljning av utmätt egendom

skall ske på offentlig auktion utom

i fall som avses i 96 a §.

--särskild lag.

§•

Skall lös egendom säljas på auktion,

skall utmätningsmannen kungöra

tid och ställe för auktionen i

tidning inom orten och på sätt som

i övrigt finnes lämpligt. Har för viss

ort förordnats, att auktion skall

kungöras på särskilt sätt, skall det

också lända till efterrättelse.

— lämpligt finnes,

är sagt.

91 §.

Kungörelse om--------är sagd.

Har gäl den är en------— — från ansvarighet.

Skall fartyg----—-----ske kan.

Vid försäljning--------- med flygpost.

Om egendom som skall säljas besväras

av företagsinteckning, skall

auktions förrättar en om möjligt underrätta

inteckning slmv ar en om auktionen

genom särskilt kallelsebrev,

som skall sändas med posten minst

två veckor före auktionen. Upplyses

senare att företagsinteckning gäller

i egendomen, skall underrättelse genast

sändas.

Är fråga om försäljning av far- Är fråga om försäljning av fartyg

tyg, som blivit i fartygsregistret in- som blivit infört i fartygsregistret,

fört, anskaffe auktionsförrättaren skall auktionsförrättaren anskaffa

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kangl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där auktionsförrättaren

det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande

nödiga kostnad.

93 §.

Utmätt lös —

(Föreslagen lydelse)

gravationsbevis rörande fartyget.

Skall försäljning ske av egendom

som hör till näringsverksamhet och

kan besväras av företagsinteckning,

skall auktionsförrättaren anskaffa

gravationsbevis angående verksamheten.

upphöre försäljningen.

Vid försäljning av annan lös egendom

än sådan som anges i 94 § 1

mom. får inrop ej godtagas, om det

är sannolikt att avsevärt bättre vederlag

kan uppnås.

Om inrop ej godtages och egendomen

ej säljes vid nytt utrop, skall

ny auktion utsättas eller egendomen

säljas under hand enligt 96 a §.

94

Skall försäljning--------

Innan auktionen-------

- — därom underrättelse.

— för sammanträdet.

I fråga om egendom som hör till

näringsverksamhet och kan besväras

av företagsinteckning äger 1 mom.

motsvarande tillämpning.

96

Annan lös egendom än i 94 § sägs

skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under

nytt utrop. Utmätningsmannen stånde

dock fritt att på eget äventyr

lämna anstånd med betalningen.

Annan lös egendom än sådan som

anges i 94 § 1 mom. skall betalas

genast efter inropet, om utmätningsmannen

ej lämnar anstånd med

betalningen. Lämnas anstånd, skall

köparen erlägga viss del av köpeskillingen

som handpenning. Utmätningsmannen

skall hålla egendomen

inne till dess full betalning sker.

Sker ej betalning genast efter inropet

och lämnas ej heller anstånd,

skall egendomen gå under nytt utrop.

Har anstånd lämnats och erlägges

ej full betalning inom fastställd

tid, är köpet ogiltigt. Utmätningsmannen

skall i sådant fall ombesörja

ny försäljning av egendomen.

Kostnaderna för den första försäljningen

samt för vård och förvaltning

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

100

Den, som skall auktionen förrätta,

anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen ävensom de för bestyrkande

av gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om

intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga

och ej redan emottagna

handlingar, vilka kunna hos rätten

eller, i fall som i 79 § andra stycket

sägs, hos kommerskollegium erhållas.

av egendomen under tiden mellan

de båda försäljningarna skall gäldas

ur den handpenning som erlagts enligt

1 mom. Om köpeskillingen vid

den nya försäljningen understiger

det bild som antagits vid den första,

skall återstoden av handpenningen,

så långt den förslår, användas

för att täcka skillnaden.

96 a §.

Annan lös egendom än fartyg eller

gods i fartyg eller i luftfartyg

äger utmätningsmannen sälja under

hand i stället för på auktion, om

det är sannolikt att avsevärt bättre

vederlag kan uppnås därmed. Innan

försäljning sker skola gäldenär en,

sökanden och envar annan, vars

rätt är beroende av försäljningen

och som är känd för utmätningsmannen,

om möjligt erhålla tillfälle

att yttra sig.

Innan egendom säljes under hand

skall utmätningsmannen infordra

anbud genom kungörelse, som införes

i en eller flera tidningar inom

orten, eller på annat lämpligt sätt.

Avges ej anbud som utmätningsmannen

anser sig böra godtaga, skall

auktion utsättas.

I fråga om försäljning under

hand äga i övrigt 91 § 2 mom. och

6 mom. sista punkten, 92 § samt

96 § motsvarande tillämpning.

Överexekutor skall anskaffa gravationsbevis

rörande egendomen

samt de för bestyrkande av gäldenärens

äganderätt till egendomen eller

för upplysning om intecknad rättighets

beskaffenhet erforderliga och

ej redan mottagna handlingar, som

kunna erhållas hos inskrivningsdomaren

eller, i fall som anges i 79 §

3 mom., hos kommerskollegium.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

100 a §.

Är det sannolikt att tillbehör till

fast egendom kan med fördel säljas

för sig, skall överexekutor kalla

gäldenären, sökanden och envar för

överexekutor känd innehavare av

fordringsinteckning i fastigheten eller

av annan rättighet, som kan påverkas

av försäljningen, till sammanträde.

Är egendomen avträdd till

konkurs, skall även konkursförvaltaren

kallas.

Bli de vid sammanträdet närvarande

rättsägarna eniga om att tillbehör

bör säljas för sig, förordnar

överexekutor i enlighet härmed, om

särskilda skäl mot detta ej föreligga.

Uppnås ej enighet om särskild försäljning,

får överexekutor förordna

härom endast om synnerliga skäl

föranleda det.

Särskild försäljning sker enligt bestämmelserna

om försäljning av utmätt

lösöre. Utmätningsmannens

åligganden åvila därvid i stället överexekutor.

Försäljning skall ske snarast möjligt

eller inom tid som bestämts vid

sammanträdet.

100 b §.

Vad som influtit genom särskild

försäljning av tillbehör tillkommer

den som har fordran med bästa rätt

i fastigheten. Den som har fordran

på grund av inteckning får dock avstå

från betalning utan alt det minskar

hans rätt till betalning ur fastigheten.

Sådant avstående skall ske

senast vid den förhandling om rättsägares

anspråk som enligt vad som

nedan föreskrives skall äga rum före

eller vid auktionen. Belopp som

avståtts tillkommer den som därnäst

har bästa rätt.

Ha genom försäljning av tillbehör

influtit medel, vilka förslå till förnöjande

av borgenär som vunnit utmätning

samt dem som ha bättre

rätt och ej avstått från betalning,

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall förfarandet avbrytas, om egendomen

ej är avträdd till konkurs. Avbrytes

förfarandet, skall sammanträde

utsättas för medlens fördelning.

I fråga om sammanträdet äga 6 kap.

och bestämmelserna om sammanträde

för förhandling om rättsägares

anspråk motsvarande tillämpning.

100 c §.

Påstår annan att han äger byggnad

eller annat som uppförts på eller

eljest framstår som tillbehör till

utmätt fastighet och kan han ej genast

styrka sin rätt, skall överexekutor,

om sannolika skäl visas, hänvisa

honom att inom en månad väcka

talan mot borgenären och gäldenären

vid rätten i den ort där fastigheten

är belägen. Väckes ej talan i

enlighet med hänvisningen, förlorar

han sin talan mot borgenären. Vill

borgenär själv väcka talan, står det

honom fritt.

Särskild försäljning av sådant tillbehör

får ej äga rum förrän tvisten

blivit prövad eller tiden för talans

väckande utgått. År tvistens utgång

av väsentlig betydelse för fastighetens

värde, får ej heller fastigheten

säljas dessförinnan.

Kungörelse om tid och plats för

auktionen så ock om egendomens beskaffenhet

skall införas i allmänna

tidningarna minst fyra veckor före

auktionsdagen ävensom intagas i

länskungörelserna. Auktionen skall

jämväl kungöras i tidning inom orten

minst fjorton dagar före auktionsdagen

och i övrigt utlysas på

lämpligt sätt. År för viss ort förordnat,

att auktion skall kungöras på

särskilt sätt, skall det också lända

till efterrättelse.

Skall försäljning--

101 §.

Kungörelse om tid och plats för

auktion på utmätt fastighet och om

egendomens beskaffenhet skall införas

i allmänna tidningarna minst

fyra veckor före auktionsdagen samt

intagas i länskungörelserna. Auktionen

skall även kungöras i tidning inom

orten minst fjorton dagar före

auktionsdagen och i övrigt utlysas på

lämpligt sätt. Har för viss ort förordnats,

att auktion skall kungöras på

särskilt sätt, skall det också lända

till efterrättelse,

auktionsförrättaren avlämnad.

Har förordnats om särskild försäljning

av tillbehör, får kungörel
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sen icke heller utfärdas förrän försäljningen

vunnit laga kraft eller

fråga därom förfallit.

106 §.

Vid början------------för försäljningen.

Har tillbehör sålts för sig, skall

särskilt upptagas till behandling, hur

den behållna köpeskillingen därför

skall användas, i den mån detta inverkar

på auktionsvillkoren vid fastighetens

försäljning.

Hålles sammanträde-----------ånyo uppläsas.

113

Sedan auktionsförrättaren efter ty

ovan är sagt antecknat de fordringar

och rättigheter, vilka böra vid auktionen

iakttagas, skola de fordringsbelopp,

som hava bättre rätt än den

fordran, för vars gäldande försäljningen

äger rum, samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas; och

varde i borgenärsförteckningen angivet,

ej mindre att det lägsta bud,

som, där ej annat föranledes av 126 §

2 inom., må vid auktionen antagas,

skall överstiga den sålunda erhållna

summan, än även att försäljningen

sker under förbehåll om beståndet av

rättighet, som enligt förteckningen

faller inom lägsta budet.

Finnes behållen------

§•

Sedan auktionsförrättaren enligt

vad som ovan föreskrivits antecknat

de fordringar och rättigheter som böra

iakttagas vid auktionen, skola de

fordringsbelopp som ha bättre rätt

än den fordran, för vars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas.

I borgenärsförteckningen skall

även anges, att det lägsta bud som

får antagas vid auktionen, när annat

ej följer av 126 § 2 eller 3 mom.,

skall överstiga den sålunda erhållna

summan, och att försäljningen sker

under förbehåll om beståndet av rättighet,

som enligt förteckningen faller

inom lägsta budet.

När lägsta budet bestämmes, medräknas

ej fordran och kostnad i den

mån de skola betalas ur köpeskilling

för tillbehör som sålts för sig.

---— därför ske.

116

Skola flera---------

Skola egendomarna säljas för gäldande

av samma fordran, och har

den gemensamma inteckningen bättre

rätt än denna, varde lägsta budet

för en var av egendomarna så

bestämt, som om försäljningen ägde

rum för gäldande av den gemensam
-

§•

- ---de andra.

Skola egendomarna säljas för gäldande

av samma fordran och har den

gemensamma inteckningen bättre

rätt än denna, skall lägsta budet för

envar av egendomarna bestämmas

som om försäljningen ägde rum för

gäldande av den gemensamma in
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ma inteckningen. Dock skall jämväl

beträffande de egendomar, för vilka

lägsta fonden uppnåtts, frågan om

försäljning, utom i fall som i 128 §

2 mom. avses, förfalla, där försäljningen

ej skulle lända till gäldande

av någon del av förstnämnda fordran;

och varde detta förhållande i

borgenärsförteckningarna anmärkt.

Medgiver innehavaren----

(Föreslagen lydelse)

teckningen. Dock skall även beträffande

de egendomar, för vilka lägsta

buden uppnåtts, frågan om försäljning,

utom i fall som avses i 126 §

3 inom., förfalla, när försäljningen

ej skulle leda till gäldande av någon

del av förstnämnda fordran. Detta

förhållande skall anmärkas i borgenärsförteckningen.

----— buden bestämda.

117

I avräkning å köpeskillingen skall

i egendomen innestå huvudstolen av

däri intecknad gäld, som faller inom

lägsta budet. Ej må dock sålunda innestå

gäld, som i 109 § avses, ej heller

belopp, som är i flera egendomar

gemensamt intecknat, utan så är att

egendomarna säljas vid gemensamt

utrop utan att särskilda utrop föregått

eller ock innehavaren av den gemensamma

inteckningen gjort sådant

medgivande, som i 116 § 3 mom.

sägs, eller, där allenast en av de gemensamt

intecknade egendomarna

skall säljas, givit till känna, att han

vill låta beloppet innestå i egendomen.

Är intecknad--- --------

Belopp, som —-------

I borgenärsförteckningen -— ---

I avräkning på köpeskillingen skall

i egendomen innestå kapitalbeloppet

av däri intecknad gäld som faller inom

lägsta budet, om annat ej följer

av 100 b §. Gäld som avses i 109 §

skall dock ej innestå, ej heller belopp

som är gemensamt intecknat i

flera egendomar, utan så är att egendomarna

säljas vid gemensamt utrop

utan att särskilda utrop föregått eller

också innehavaren av den gemensamma

inteckningen gjort sådant

medgivande som anges i 116 § 3

mom. eller, när endast en av de gemensamt

intecknade egendomarna

skall säljas, givit till känna att han

vill låta beloppet innestå i egendomen.

— köpeskillingen gulden.

---penningar gäldas.

penningar gäldas.

119

Innan utrop av egendomen sker,

skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela

fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; give

ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

Innan utrop av egendomen sker,

skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen och meddela

fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen samt ange

när köpeskillingen sist skall vara

gulden. Auktionsförrättaren skall

även ange de tillbehör som enligt

upprättad beskrivning och i övrigt

tillgängliga upplysningar åtfölja fastigheten,

i den mån detta är påkallat

med hänsyn till tillbehörens värde eller

av annan orsak. Råder tvist om

tillbehör, skall det anmärkas.

Auktionsförrättaren skall upplysa,

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. May.ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att egendomen utropas under villkor

att inrop kan godtagas enligt 126 § 2

mom.

Skola flera

Gå ej vid det gemensamma utropet

egendomarna över sammanlagda

beloppet av det, som bjudits vid de

särskilda utropen, skall vid dessa utrop

förbliva; gå egendomarna högre,

äge det gemensamma utropet företräde,

och varde överskottet på de

gemensamt utropade egendomarna

fördelat efter de uppskattningsvärden,

varefter allmän bevillning utgick

för nästföregående år. Har någon

av egendomarna blivit delad, och

finnes ej sådant uppskattningsvärde

för varje del; då skall den å egendomen

belöpande andel i överskottet

mellan delarna skiftas efter den för

varje del bjudna köpeskilling. Finnes

beträffande någon av egendomarna

att dess andel av den gemensamma

köpeskillingen icke förslår till gäldande

av de belopp, vilka falla inom

lägsta budet, och skall förty frågan

om den egendoms försäljning förfalla,

skola de övriga

ånyo gemensamt utropas

egendomarna

Har från--

Vad nu —--

121 §.

honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet

egendomarna över sammanlagda

beloppet av det som bjudits vid de

särskilda utropen, skall förbliva vid

dessa utrop; gå de högre, äger det

gemensamma utropet företräde. Köpeskillingen

fördelas på de gemensamt

utropade egendomarna efter

nästföregående års taxeringsvärden

eller, om sådant värde saknas för någon

av egendomarna, efter de värden

som utmätningsmannen satt på dem.

Egendoms andel i den gemensamma

köpeskillingen utgör dock minst vad

som bjudits för egendomen vid särskilt

utrop. Har någon av egendomarna

utropats med tillbehör som

ej ingick i det värde efter vilket dess

andel i köpeskillingen skall beräknas

eller utropats utan tillbehör som

omfattades därav, skall den egendomens

värde vid tillämpningen av det

sagda jämkas efter vad som finnes

påkallat av nämnda förhållande.

Finnes beträffande någon av egendomarna

att dess andel av den gemensamma

köpeskillingen icke förslår

till gäldande av de belopp vilka falla

inom lägsta budet och skall frågan

om den egendomens försäljning därför

förfalla, skola de övriga egendomarna

ånyo utropas gemensamt.

- ur området,

såsom avstyckat.

124

Finnes å egendom, då den säljas

skall, växande gröda, och tillhör den

ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt

till egendomen; gånge grödan

i samma utrop som egendomen,

och varde det före utropet kungjort.

Finnes växande gröda på egendom,

när denna skall säljas, och tillhör

grödan ej någon som har nyttjanderätt

till egendomen och har den ej

heller sålts för sig enligt 100 a §,

skall den gå i samma utrop som

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

egendomen. Detta skall anges före

utropet.

Då inrop skett, gälde köparen genast

en sjättedel av köpeskillingen,

dock ej mer än vad enligt borgenärsförteckningen

bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet av den

kostnad, varom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller

borgen såsom för egen skuld för vad

sålunda skolat gäldas, vare det ock

gillt. Erbjuder köparen såsom pant

inteckning i egendomen, må den godkännas

endast såvitt dess huvudstol

ligger inom inropssumman, så ock

inom det av utmätningsmannen å

egendomen satta värde samt inom

det uppskattningsvärde, varefter allmän

bevillning för egendomen utgick

för nästföregående år.

Gitter ej--------ånyo

126

Göres å auktion sådant bild, att

det enligt 113 och 125 §§ må antagas,

skall försäljning av egendomen ske,

utan så är att köpeskillingen ej förslår

till fulla gäldandet av utmätningssökandens

fordran och han bestrider

att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning

ändock ske, där sådant yrkas

av utmätningssökanden och innehavarne

av de fordringar, vilka

äga företräde framför hans fordran

men icke fullt täckas av den bjudna

köpeskillingen, därtill samtycka. 7

När inrop skett, skall köparen genast

gälda en sjättedel av köpeskillingen,

dock ej mer än vad enligt

borgenärsförteckningen bör utgå i

reda penningar eller mindre än beloppet

av den kostnad, varom föreskrives

i 198 §. Vill köparen hellre

ställa pant eller borgen såsom för

egen skuld för vad som skolat gäldas,

skall det också gälla. Erbjuder

köparen såsom pant inteckning i

egendomen, får den godkännas endast

såvitt dess kapitalbelopp ligger

inom inropssumman och inom det av

utmätningsmannen på egendomen

satta värdet samt inom nästföregående

års taxeringsvärde.

utropad.

§■

Även om på auktion göres sådant

bild som enligt 113 och 125 §§ får

antagas, skall försäljning icke ske,

om köpeskillingen ej förslår till full

betalning av utmätningssökandens

fordran och han bestrider att försäljning

får äga rum.

Ej heller får inrop godtagas, om

det är sannolikt att avsevärt bättre

vederlag kan uppnås. Utropas vid

samma auktion flera gemensamt intecknade

fastigheter, skall prövningen

avse det vederlag som sammanlagt

bjudits.

Även om det för försäljningen bestämda

lägsta budet icke uppnås,

skall försäljning äga rum, om utmätningssökanden

yrkar det och innehavarna

av de fordringar som äga

företräde framför hans fordran men

icke fullt täckas av den bjudna köpeskillingen

samtycka därtill samt hinder

enligt 2 mom. icke möter.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Majds proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

128 S.

Sker ej försäljning å första auktionen,

och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion, eller varder

egendomen ej heller å den senare

auktionen såld, gånge utmätningen

åter, utan så är att egendomen efter

ty i 7 kap. stadgas ställes under

tvångsförvaltning.

Sker ej försäljning på första auktionen

och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion eller blir fastigheten

ej heller såld på den senare auktionen,

skall utmätningen gå åter, om

fasiigheten ej ställes under tvångsförvaltning

enligt 7 kap. Vad som nu

föreskrivits gäller ej tillbehör som

redan sålts för sig enligt 100 a §.

129 S.

Kommer försäljning till stånd, eller

finnes, där anbud ej gjorts eller

antagits, avkastning att redovisa,

skall auktionsförrättaren, innan auktionen

avslutas, meddela underrättelse

om tiden, då sammanträde för

fördelning av influtna medel skall

hållas, så ock om stället för sammanträdet.

Kommer försäljning till stånd,

skall auktionsförrättaren, innan auktionen

avslutas, meddela när och var

sammanträde skall hållas för fördelning

av influtna medel.

Om försäljning av fasiigheten ej

skett men medel influtit efter försäljning

av tillbehör eller av annan

anledning, äger 1 mom. motsvarande

tillämpning.

132 §.

Sedan köparen------å egendomen.

I försäljningen ingå sådana tillbe
-

137

Då utmätt lös egendom blivit

såld, skall utmätningsmannen,

skyndsamligen och, där ej nedan annorlunda

stadgas, sist inom fjorton

dagar efter försäljningen, av försäljningssumman,

så långt den förslår,

tillhandahålla den, som utmätning

vunnit, betalning för hans

fordran. Hava penningar annorledes

än efter försäljning till utmätningsmannen

influtit, skola de in
-

hör som enligt lag åtfölja fastigheten.

Har vid försäljningen viss egendom

särskilt angivits som tillbehör,

skall egendomen anses inbegripen i

försäljningen, även om den ej rätteligen

var tillbehör.

När utmätningsmannen efter utmätning

av lös egendom erhållit

medel genom försäljning eller på annat

sätt, skall han snarast och, om

annat ej föreskrives nedan, sist inom

två veckor därefter tillhandahålla

borgenären betalning för hans fordran

i den mån medlen förslå. Är beloppet

ringa och kan antagas att ytterligare

medel skola inflyta, får

dock med redovisningen anstå under

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

om lika tid därefter hållas borgenären

till handa.

Innan dom —-------

Har utmätning------

(Föreslagen lydelse)

högst tre månader utöver tid som

nyss angivits.

eller borgen.

--borgenären medlen.

139 S.

Borgenär, som, då lös egendom

för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hava

den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för

sin fordran hålla egendomen kvar,

vare ock berättigad att ur köpeskillingen,

efter ty nedan sägs, undfå

betalning, såvida han därom hos utmätningsmannen

före auktionen

framställt yrkande. Skall under konkurs

fartyg eller gods i fartyg eller

i luftfartyg utmätningsvis försäljas,

äge jämväl borgenär, som för sin

fordran har förmånsrätt enligt 4

eller 7 § i 17 kap. handelsbalken,

den rätt, nu är sagd.

Har fartyg

Borgenär som, när lös egendom

utmättes för annans fordran, hade

panträtt i egendomen utan att ha den

under panträtt i handom, eller som

ägde rätt att kvarhålla egendomen

till säkerhet för sin fordran, är berättigad

att få betalning ur köpeskillingen

enligt vad som anges nedan,

om han framställt yrkande därom

före auktionen eller, om egendomen

sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Besväras utmätt

egendom av företagsinteckning,

äger inteckningshavaren erhålla betalning

ur köpeskillingen, om han

framställt yrkande därom inom tid

som nyss angivits. Utan hinder av

den förmånsrätt som följer av inteckningen

äger dock utmätningssökanden

företräde beträffande sådan

egendom som måste anses obehövlig

som säkerhet för inteckningshavaren

och efterföljande inteckningshavare.

Vid prövningen av

om egendomen är obehövlig som

säkerhet skall hänsyn tagas även till

sådan egendom som gäldenären på

annat sätt än genom företagsinteckningen

ställt som säkerhet för inteckningshavarens

fordran. Skall

under konkurs fartyg eller gods i

fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis,

äger även borgenär

som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

rätt att erhålla betalning ur köpeskillingen,

om han framställer yrkande

därom före auktionen,

tid innestår.

141 §.

När utmätt lös egendom sålts under

hand, skall utmätningsmannen,

om det ej är uppenbart obehövligt,

7f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Nu har, då annan lös egendom,

än i HO § sägs, blivit för en borgenärs

fordran utmätt, annan borgenär,

som därå jämväl vunnit utmätning,

påstått bättre förmånsrätt, än

utmätningen medför, eller har sådant

yrkande, som i 139 § sägs,

blivit av borgenär inom föreskriven

tid framställt: finnes ej full tillgång

för borgenärerna och kunna de ej

åsämjas, huru medlen skola fördelas;

bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och

kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, varför ej utmätning

skett och för vilken ej heller borgenären

haft det utmätta i handom

såsom pant, gäldenären att med utmätningsmannen

å uppgivet ställe

sammanträda för att sin rätt i avseende

å fördelningen iakttaga och

bevaka. Sådan kallelse skall minst

tio dagar före sammanträdet införas

i allmänna tidningarna och tidning

inom orten, där ej alla rättsägare

annorledes så tidigt underrättas

om sammanträdet, att de själva

eller genom ombud kunna sig där

infinna.

Finnes i fall, som här förut är

sagt, full tillgång till alla fordringarnas

gäldande, eller åsämjas borgenärerna

om fördelningen, men gitter

ej borgenär, som efter 139 §

yrkar betalning utan att han fått

utmätning, visa att gäldenären medgivit

honom betalning ur köpeskillingen;

liålle utmätningsmannen inne

vad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ovan sägs,

utsätta sammanträde för köpeskillingens

fördelning och minst två veckor

i förväg kalla gäldenären, sökanden

och envar annan rättsägare

som är känd för utmätningsmannen.

När särskilda skäl föranleda det,

skall han också kungöra tid och

plats för sammanträdet i tidning inom

orten och på sätt som i övrigt

finnes lämpligt.

Har annan lös egendom än som

anges i HO § sålts på auktion, skall

sammanträde för köpeskillingens

fördelning utsättas, om annan än

sökanden gjort anspråk på betalning

enligt vad som sägs i 139 §

eller, när flera äro sökande, någon

av dem påstått bättre förmånsrätt

än utmätningen medför. Till sammanträdet

skall utmätningsmannen

kalla gäldenären, sökanden och envar

annan rättsägare som är känd

för honom.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

honom och gäldenären till sammanträde

för att sin rätt bevaka. Ej

må därav övriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

Sammanträde som avses i 1 eller

2 mom. skall hållas inom två veckor

efter utgången av den tid som föreskrives

i 137 §.

142 S.

Sedan fast —■ —• -------

Har, på klagan över utmätningen

eller auktionen, högre myndighet förordnat

om inställande av vidare åtgärd

i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda

tid, varde det, såvitt ske kan,

kungjort på sätt i 105 § sägs; upphör

hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröj ligen ny tid för sammanträdet

och låte kungörelse därom

införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten minst tio

dagar före sammanträdet, ävensom

intagas i länskungörelserna.

efter auktionen.

Har högre myndighet förordnat

om inställande av vidare åtgärd i

målet och kan sammanträde på

grund härav ej hållas på därför bestämd

tid, skall det om möjligt kungöras

på sätt som anges i 105 §.

Upphör hindret, skall auktionsförrättaren

utsätta ny tid för sammanträdet

och låta kungörelse därom

införas i allmänna tidningarna och

tidning inom orten minst tio dagar

före sammanträdet samt intagas i

länskungörelserna.

143 S.

Finnes behållen avkastning av såld

fast egendom att tillgå, varde den tillgäng

jumte köpeskillingen fördelad.

Har i fall, som i 95 eller 130 § sägs,

fartyg eller fast egendom försålts

efter nytt utrop, och är förre inroparen

skyldig att utgiva ersättning,

skall ock ersättningsbeloppet, såvitt

detsamma av honom guldits eller influtit

genom försäljning av pant eller

utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen

fördelas.

Har försäljning av fast egendom

icke kommit till stånd, skall för fördelning

av tillgång, som nu sagts,

sammanträde hållas å tid, som i 142 §

är föreskriven. I ty fall skall avkastningen

av egendomen fördelas

efter de grunder, som i 7 kap. äro

stadgade för fördelning av medel,

vilka influtit under tvångsförvalt
-

Ha medel influtit genom försäljning

av tillbehör enligt 100 a § eller

såsom avkastning av fast egendom,

skall sådan tillgång fördelas samtidigt

med köpeskillingen för fastigheten.

Har i fall, som avses i 95 eller

130 §, fartyg eller fast egendom försålts

efter nytt utrop och är förre inroparen

skyldig att utgiva ersättning,

skall ersättningsbeloppet, såvitt detsamma

guldits av honom eller influtit

genom försäljning av pant eller

utsökande av borgen, fördelas tillika

med köpeskillingen.

Har försäljning av fastighet icke

kommit till stånd, skall sammanträde

för fördelning av tillgång som nu

angivits hållas på tid som föreskrives

i 142 § eller, om auktion icke hållits,

så snart som möjligt. Behållen avkastning

skall fördelas enligt de

grunder som i 7 kap. föreskrivas för

fördelning av medel vilka influtit un
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning. Ersättningsbelopp, varom i

första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna

för förfarandet därur gnidits,

användas till betalning av utmätningssökandens

fordran; uppstår

överskott, varde det fördelat på

enahanda sätt som avkastningen.

156

Är auktion å utmätt fast egendom

överklagad, må ej utan köparens

medgivande utdelning ur köpeskillingen

lyftas annorledes än mot pant

eller borgen.

161

Då betalning utfallit å fordran,

varför egendomen på grund av inteckning

häftar, åligger det auktionsförr

ättar en att därom göra anteckning

å inteckningshandlingen,

när denna företes för lyftning av inteckningshavaren

tillkommande belopp.

168

Sedan laga-----------

Har vid fördelning av medel, som

i 143 § 2 mom. avses, likvid utfallit

å huvudstolen av intecknad fordran,

för vars gäldande egendomen skolat

säljas, åligge det den, som förrättat

fördelningen, att, sedan denna blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, därom

göra anmälan som nyss sagts och

tillika insända fördelningslängden.

der tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp

som avses i 1 mom. andra punkten

skall, sedan kostnaderna för förfarandet

betalats, användas till betalning

av utmätningssökandens

fordran. Uppstår överskott, skall det

fördelas på samma sätt som nyss angivits

om avkastning.

I fråga om kungörande av tid för

sammanträde som enligt 2 mom.

skall hållas snarast möjligt äger

H2 § 2 mom. andra punkten motsvarande

tillämpning.

Är auktion på utmätt fast egendom

överklagad, får ej utan köparens

medgivande utdelning ur köpeskillingen

lyftas annat än mot pant

eller borgen. När tillbehör till fastighet

sålts för sig, gäller detsamma

intill dess tiden för klagan över försäljningen

utgått eller förd klagan

blivit prövad.

§■

När betalning utfallit på fordran,

för vilken egendomen häftar på

grund av inteckning, skall anteckning

därom göras på inteckningshandlingen,

när denna företes för

lyftning av inteckningshavaren tillkommande

belopp.

------därom lämnas.

Har vid fördelning som avses i

143 § 2 mom. betalning utfallit på

kapitalbeloppet av intecknad fordran,

åligger det den som förrättat

fördelningen att, sedan denna blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, göra

anmälan därom som nyss angivits

och även insända fördelningslängden.

Såljes egendom, i vilken företagsinteckning

gäller, och utfaller betalning

på kapitalbeloppet av intecknad

fordran, skall förrättningsmannen

så snart som möjligt efter det

att fördelningen godkänts eller vun
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

199

(Nuvarande lydelse)

206

Påstår den, som över utmätning eller

auktion klagar, att vid förrättningen

annorledes tillgått, än utmätningsmannens

protokoll utvisar, äge

överexekutor, där sådant för prövning

av klagandens talan finnes nödigt,

förordna om vittnens hörande

vid domstol.

(Föreslagen lydelse)

nit laga kraft göra anmälan därom

hos inskrivningsdomaren och insända

fördelningslängd eller annan

handling som visar fördelningen.

§•

Påstår den som klagar över utmätning

eller utmätt egendoms försäljning

att vid förrättningen tillgått på

annat sätt än utmätningsmannens

protokoll utvisar, äger överexekutor

förordna om vittnens hörande vid

domstol, när det är påkallat för prövning

av klagandens talan.

211 §.

Nöjes ej part åt överexekutors beslut

i utsökningsmål, äge däröver i

hovrätten sig besvära. Har beslutet

meddelats av Konungens befallningshavande

i län, som hör under skilda

hovrätter, skall fullföljd ske i den

hovrätt, till vilken målet kan hänföras

på grund av belägenheten inom

dess domkrets av utmätningsmans

tj änstgöringsområde, av fast egendom,

som målet berör eller vars köpeskilling

eller avkastning är i fråga,

eller av ort för verkställighets- eller

handräckningsåtgärd. Kan hovrätts

behörighet ej sålunda bestämmas,

skall fullföljd ske, om den mot vilken

åtgärd sökts har att svara i tvistemål

i allmänhet vid domstol inom

länet, i den hovrätt under vilken

domstolen hör och eljest i den hovrätt

under vilken den stad hör, där

Konungens befallningshavande har

sitt säte. Det åligger överexekutor,

då slutligt utslag gives eller auktion

å fast egendom av honom hållen är,

att tillika meddela underrättelse om

vad vid ändrings sökande iakttagas

bör samt äventyret, om det försummas.

Vad Konungens befallningshavande

i fall då länet hör under skilda

hovrätter angivit om behörig hovrätt

skall lända till efterrättelse.

Över utslag----------

Ej må-------------

Nöjes ej part åt överexekutors beslut

i utsökningsmål, äger han besvära

sig däröver i hovrätten. Har beslutet

meddelats av Konungens befallningshavande

i län, som hör under

skilda hovrätter, skall fullföljd

ske i den hovrätt till vilken målet kan

hänföras på grund av belägenheten

inom dess domkrets av utmätningsmans

tj änstgöringsområde, av fast

egendom, som målet berör eller vars

köpeskilling eller avkastning är i

fråga, eller av ort för verkställighetseller

handräckningsåtgärd. Kan hovrätts

behörighet ej sålunda bestämmas,

skall fullföljd ske, om den mot

vilken åtgärd sökts har att svara i

tvistemål i allmänhet vid domstol

inom länet, i den hovrätt under vilken

domstolen hör och eljest i den

hovrätt under vilken den stad hör,

där Konungens befallningshavande

har sitt säte. Det åligger överexekutor,

då slutligt utslag gives eller då

auktion hållits av honom, att meddela

underrättelse om vad som är att

iakttaga vid ändrings sökande samt

äventyret, om det försummas. Vad

Konungens befallningshavande i fall

då länet hör under skilda hovrätter

angivit om behörig hovrätt skall lända

till efterrättelse.

---talan däremot.

— utmätningsman behörig.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Iiungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

213 §.

Vill någon överklaga överexekutors

slutliga utslag i fråga om fördelning

av köpeskilling för fast egendom,

som blivit av överexekutor såld,

eller av medel, som i 143 § 2 mom.

eller i 7 kap. avses, eller på klagan

över utmätning, auktion å fast egendom

eller förslag till fördelning av

köpeskilling eller av medel, som i

H3 § 2 mom. eller i 7 kap. avses,

åligge honom att inom tre veckor

från den dag, då utslaget muntligen

avkunnades, eller, om det blivit efter

anslag meddelat, från den dag, å vilken

utslaget är ställt, till överexekutor

inkomma med besvärsinlaga.

För klagan över auktion, som av

överexekutor hållen är, vare tid, som

nu är sagd, räknad från auktionsdagen;

dock att besvär över borgenärsförteckningen,

när de ej avse

bestämmande av lägsta budet eller

andra villkor för försäljningen, skola

anföras i den ordning, som för

klagan över överexekutors utslag i

fråga om köpeskillings fördelning är

stadgad.

Vill någon överklaga överexekutors

slutliga utslag i fråga om fördelning

av köpeskilling för fast egendom eller

av medel, som avses i 143 § 2 mom.

eller i 7 kap., eller på klagan över

utmätning eller förslag till fördelning

av köpeskilling, skall han inkomma

till överexekutor med besvärsinlaga

inom tre veckor från den

dag då utslaget meddelades.

Den som vill klaga över auktion,

som överexekutor hållit, eller över

särskild försäljning av fastighetstillbehör

i annan ordning skall inkomma

till överexekutor med sin besvärsinlaga

inom tre veckor från försäljningsdagen.

Besvär över borgenärsförteckningen

skola dock, när de

ej avse bestämmande av lägsta budet

eller andra villkor för försäljningen,

anföras i den ordning som är föreskriven

för klagan över överexekutors

utslag i fråga om köpeskillings

fördelning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

Vad i nya lagen föreskrives om företagsinteckning skall icke tillämpas,

när före lagens ikraftträdande utmätning skett av egendom som besväras av

förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier.

Äldre lydelse av 141 och 164 §§ gäller alltjämt, när försäljningen skett

före nya lagens ikraftträdande.

I den mån 72, 91, 94, 139 och 168 §§ nya lagen gälla företagsinteckning

skall i stället äldre lag gälla i fråga om egendom, som enligt punkt 3 b i

övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning

fortfarande häftar för beviljad eller sökt förlagsinteckning.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

201

Förslag

till

Lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom

Härigenom förordnas, att 23 och 32 §§ samt 36 § 1 mom. förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

23

Sker försäljning av fast egendom

i den ordning utsökningslagen bestämmer,

då skall, sedan auktionen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta

för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteckningen

faller utom vad

av köpeskillingen täckes, ej heller för

belopp, som av köpeskillingen täckes

men faller utom det för försäljningen

bestämda lägsta budet, där ej

köparen fått avräkna beloppet å köpeskillingen

såsom i 131 § utsöltningslagen

sägs. Anteckning härom

skall, sedan till rätten eller domaren

inkommit handling, som visar köpeskillingens

fördelning, införas i inteckningsprotokollet,

å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting

och i stad å nästa rättegångsdag för

inteckning särenden.

§■

Sker försäljning av fast egendom

i den ordning utsökningslagen bestämmer,

då skall, sedan auktionen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta

för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteckningen

faller utom vad

av köpeskillingen täckes, ej heller för

belopp, som av köpeskillingen täckes

men faller utom det för försäljningen

bestämda lägsta budet, där ej

köparen fått avräkna beloppet å köpeskillingen

såsom sägs i 131 § utsökningslagen.

Om försäljning av fastighetstillbehör

enligt 100 a § utsökningslagen har

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, skall den fasta egendomen

icke vidare häfta för belopp som enligt

100 b § samma lag tillagts inteckningshavare

i avräkning på inteckningens

kapitalbelopp.

Sedan inskrivningsdomaren mottagit

handling som visar köpeskillingens

fördelning, skall han nästa

inskrivningsdag i inteckningsprotokollet

göra anteckning om den exe
-

1 Senaste lydelse av 23 och 32 §§ se 1912:213 och av 36 § 1 mom. se 1924:387.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kutiva försäljningens inverkan på

intecknad fordran.

32

Är inteckning för fordran meddelad

i flera egendomar gemensamt,

vile ansvarigheten å var av egendomarna

till så stort belopp, som å den

faller efter förhållandet av denna

egendoms särskilda värde till sammanlagda

värdet av alla egendomarna.

Finnes ej i den handling, på

grund varav gemensam inteckning

beviljas, visst värde å varje egendom

utsatt, skall för bestämmande

av ansvarighetsbeloppet varje egendoms

värde beräknas efter den uppskattning

därå till allmän bevillning,

som var gällande året näst före den

tid, då inteckningen söktes, eller, där

sådan uppskattning för det året ej

finnes, den, som efter nämnda tid

först sker; finnes, när en eller flera

av egendomarna skola utmätningsvis

säljas, för någon av dem ej sådan

uppskattning, skall ansvarighetens

fördelning bestämmas efter de värden,

som, efter ty i utsökningslagen

stadgas, av utmätningsmannen åsättas

egendomarna.

Kan den,----återstående ege

§•

Är inteckning för fordran meddelad

i flera egendomar gemensamt,

skall ansvarigheten vila på var av

egendomarna till så stort belopp som

på den faller efter förhållandet av

denna egendoms särskilda värde till

sammanlagda värdet av alla egendomarna.

Finnes ej i den handling, på

grund varav gemensam inteckning

beviljas, visst värde utsatt på varje

egendom, skall för bestämmande av

ansvarighetsbeloppet varje egendoms

värde beräknas efter det taxeringsvärde

som gällde året näst före

den tid då inteckningen söktes eller,

om sådant taxeringsvärde ej fanns,

det taxeringsvärde som därefter först

fastställdes. Finnes, när en eller flera

av egendomarna skola utmätningsvis

säljas, för någon av dem

ej sådant taxeringsvärde, skall ansvarighetens

fördelning bestämmas

efter de värden som åsättas egendomarna

av utmätningsmannen enligt

utsöknin gslagen.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt

med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen

bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av intecknade

beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hava fått

avräkna å köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall

innestå i egendomen; och varde därom,

efter ty i 23 § sägs, anteckning

gjord i inteckningsprotokollet.

1 mom. Har egendom, som gemensamt

med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen

bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av intecknade

beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan ha fått

avräkna på köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall

innestå i egendomen. 1 fråga om försäljning

enligt 100 a § utsökningslagen

av tillbehör till egendom som

nu angivits äger 23 § andra stycket

motsvarande tillämpning. Anteckning

om den exekutiva försäljning
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

203

(Nuvarande lydelse)

Varda av gemensamt intecknade

egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare

häfta för vad av inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de egendomar,

som sålts; skolande därom,

när det visas, huru köpeskillingen

fördelats och att fördelningen blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, göras

anteckning i inteckningsprotokollet.

(Föreslagen lydelse)

ens inverkan skall göras i inteckningsprotokollet

på sätt som föreskrivas

i 23 § tredje stycket.

Om en eller flera av gemensamt intecknade

egendomar sålts utmätningsvis,

skola de övriga ej vidare

häfta för vad av inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de

egendomar som sålts. När det visas,

hur köpeskillingen fördelats och att

fördelningen blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, skall anteckning därom

göras i inteckningsprotokollet.

Motsvarande gäller, när tillbehör till

här avsedd egendom sålts enligt

100 a § utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Förslag

till

Lag om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 4, 21, 26, 29 och 71 §§ konkurslagen1 skola erhållna

ändrad lydelse på sätt anges i det följande samt att i nämnda lag

skall införas en ny paragraf, betecknad 145 a §, med följande lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Konkursdomaren skall —

Avträdes ämbets- eller —

Utvisar den-----

Hör till-------

Ingår i------

(Föreslagen lydelse)

21 §.

------i konkurs.

-------närmaste förman.

---ur bouppteckningen.

— säkra urskiljande.

— om konkursen.

Finnes i boet egendom som hör

till näringsverksamhet och kan besväras

av företagsinteckning, skall

anmälan om konkursen genast sändas

till den inskrivningsdomare som

har att upptaga ärenden angående

inteckning i verksamheten.

26

Varder beslut-------

Finnes i gäldenärens bo fast egendom

eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg eller

ock luftfartyg, som blivit infört

i luftfartygsregistret, eller lott i eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg, skall vad i 21 § tredje, fjärde

och femte styckena föreskrivits

angående anteckning eller anmälan

om konkursen äga motsvarande tilllämpning

i fråga om den högre rättens

beslut.

Innan i---------sig,

§•

— anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom

eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg eller

luftfartyg, som blivit infört i

luftfartygsregistret, eller lott i eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg eller egendom, som hör till

näringsverksamhet och kan besväras

av företagsinteckning, skall vad

i 21 § tredje, fjärde, femte och sjätte

styckena föreskrivits angående

anteckning eller anmälan om konkursen

äga motsvarande tillämpning

i fråga om den högre rättens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Har konkursansökan gjorts

före ikraftträdandet, skola dock 21, 26, 29 och 71 §§ i deras äldre lydelse

gälla och 145 a § ej tillämpas.

1 Senaste lydelse av 4 § se 1932:175 och av 21, 26, 29 och 71 §§ se 1955:236.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Äldre lydelse av 4 § gäller alltjämt, när utmätningen skett eller köpeavhandlingen

upprättats före nya lagens ikraftträdande eller utmätningen

omfattar sådan egendom som enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna

till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning fortfarande häftar

för beviljad eller sökt förlagsinteckning. Ingår sådan egendom i konkursboet,

gäller också äldre lydelse av 71 § femte stycket. 8

8 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. May.ts proposition nr 16 år 1967

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa

bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Fast egendom,

----- exekutiva auktionen.

Av Konungens befallningshavande

meddelat förordnande, som nu är

nämnt, vare gällande, ändå att egendomen

finnes hava varit av inroparen

avyttrad eller sedermera avyttras.

I övrigt skall så anses samt med

ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som hade enligt 28 § utsökningslagen

meddelats förordnande om

egendomens försäljning till gäldande

av fordran, som däri äger bästa

förmånsrätt; och skall försäljning

ske, ändå att innehavaren av den

fordran sådant bestrider. Vad i fråga

om fast egendoms försäljning och

köpeskillingens fördelning nämnda

lag stadgar beträffande gäldenären

skall i ärende, som nu sägs, lämpas

till egendomens ägare, och skall denne

vara pliktig att betala kostnad,

som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen

gäldas ur den försålda

egendomen.

Av Konungens befallningshavande

meddelat förordnande om egendomens

försäljning skall gå i verkställighet,

trots att egendomen av inroparen

avyttrats eller senare avyttras.

I övrigt skall så anses och med

ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som om egendomen utmätts för

fordran med bästa förmånsrätt däri,

dock utan befogenhet för innehavaren

av sådan fordran att hindra försäljning.

Vad utsökningslagen i fråga

om fast egendoms försäljning och

köpeskillingens fördelning stadgar

beträffande gäldenären skall i ärende

som nu avses gälla egendomens ägare.

Denne skall även vara pliktig att

betala kostnad som ej kan gäldas ur

den försålda egendomen i enlighet

med 198 § utsökningslagen. 126 §

2 mom. samma lag äger icke tillämpning

i fråga om egendomens försäljning
-

I avseende----------motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

1 Senaste lydelse se 1948:275.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

207

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 18 juni 1925 (nr 221)

om bulvanförliållande i fråga om fast egendom

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande

i fråga om fast egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

2

Av överexekutor i enlighet med

bestämmelserna i 1 § meddelat beslut

om egendomens försäljning vare

gällande, ändå att egendomen finnes

hava varit avyttrad eller sedermera

avyttras. I övrigt skall så anses

samt med ärendet i tillämpliga delar

så förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen

meddelats förordnande

om egendomens försäljning till

gäldande av fordran, som däri äger

bästa förmånsrätt; och skall försäljning

ske, ändå att innehavaren av

den fordran sådant bestrider. Å auktionen

må egendomen ej inropas av

bulvanen eller den, för vars räkning

bulvanförhållandet ingåtts. Vad i

fråga om fast egendoms försäljning

och köpeskillingens fördelning utsökningslagen

i övrigt stadgar beträffande

gäldenären skall i ärende,

varom nu sägs, lämpas till bulvanen;

och skall denne vara pliktig att

betala kostnad, som ej kan i enlighet

med 198 § utsökningslagen gäldas ur

den försålda egendomen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Av överexekutor enligt 1 § meddelat

beslut om egendomens försäljning

skall gå i verkställighet, trots

att egendomen avyttrats eller senare

avyttras. I övrigt skall så anses och

med ärendet i tillämpliga delar så

förfaras, som om egendomen utmätts

för fordran med bästa förmånsrätt

däri, dock utan befogenhet

för innehavaren av sådan fordran

att hindra försäljning. På auktionen

får egendomen ej inropas av bulvanen

eller den, för vars räkning bulvanförhållandet

ingåtts. Vad utsökningslagen

i fråga om fast egendoms

försäljning och köpeskillingens fördelning

i övrigt stadgar beträffande

gäldenären skall i ärende som nu

avses gälla bulvanen. Denne skall

även vara pliktig att betala kostnad

som ej kan gäldas ur den försålda

egendomen i enlighet med 198 § utsökningslagen.

126 § 2 mom. samma

lag äger icke tillämpning i fråga om

egendomens försäljning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Bilaga 2

Utdrag av

Lagberedningens förslag till lagtext

Förslag

till

Lag om ändring i utsökningslagen

48 §.

Skall någon för verkställighet av dom eller eljest enligt denna lag ställa

pant eller borgen, och är ej säkerheten godkänd av vederparten, skall den

prövas av myndighet hos vilken säkerheten ställes. Löftesmän skola borga

en för alla och alla för en. För menighet eller för utländsk man, så ock i

fall varom sägs i 95, 96 och 125 §§, skall borgas såsom för egen skuld. Den

som bjuder pant skall, när myndighet som skall pröva den föreskriver det,

vara pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig man som åtager sig

att vårda den. Löftesskrift må omhändertagas av den till vars säkerhet den

gäller.

Den, som----ställande fri.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § / mom. sägs skall betalas genast efter inropet.

Om sgnnerliga skäl äro därtill, må dock utmätningsmannen lämna

anstånd med betalningen. Lämnas anstånd, skall äganderätten förbehållas

gäldenären och köparen ställa pant eller borgen såsom för egen skuld. Det

ankommer på utmätningsmannen att, om det erfordras, utsöka fordringen

hos köparen, återtaga godset, sälja panten i den ordning som stadgas om

utmätt lös egendom eller utsöka borgensförbindelsen.

Sker ej betalning genast efter inropet och lämnas ej heller anstånd, skall

egendomen gå under nytt utrop.

100 c §.

Påstår annan att han äger bgggnad eller annat som uppförts på eller

eljest framstår som tillbehör Ull utmätt fastighet och kan han ej genast

styrka sin rätt, skall öuerexekutor, om sannolika skäl visas, hänvisa honom

att inom en månad väcka talan mot borgenären och gäldenären vid den

domstol där fastigheten är belägen, vid äventyr att han förlorar sin talan

mot borgenären. Vill borgenär själv väcka talan, står det honom fritt.

Särskild försäljning av sådant tillbehör må ej äga rum förrän tvisten

blivit prövad eller tiden för talans väckande utgått. År tvistens utgång av

väsentlig betydelse för fastighetens värde, må ej heller fastigheten säljas

dessförinnan. Om det kan ske utan avsevärd olägenhet för rättsägare till

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

209

fastigheten, må dock denna utan hinder av anhängig tvist säljas med undantag

för sagda tillbehör. Detta skall i sådant fall, om det finnes höra till

fastigheten, därefter säljas för sig på sätt i 100 a § stadgas, såframt någons

rätt alltjämt är beroende av att egendomen säljes. 1 stället för vad som

sägs i 100 b § gäller, att behållen köpeskilling skall tillkomma innehavare

av fordringar, vilka icke blivit täckta vid försäljningen av fastigheten.

121 §.

Skola flera---honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna över sammanlagda beloppet

av det som bjudits vid de särskilda utropen, skall förbliva vid dessa

utrop; gå de högre, äger det gemensamma utropet företräde. Köpeskillingen

fördelas på de gemensamt utropade egendomarna efter nästföregående års

taxeringsvärden eller, om sådant värde saknas för någon av egendomarna,

efter de värden som utmätningsmannen satt på dem. Egendoms andel i

den gemensamma köpeskillingen skall dock utgöra minst vad som vid särskilt

utrop bjudits för egendomen. Om någon av egendomarna utropats

med tillbehör som ej ingick i värdet eller utropats utan tillbehör som omfattades

därav, skall vid tillämpning av det sagda den egendomens värde

jämkas efter vad som finnes påkallat av nämnda förhållande. Finnes beträffande

någon av egendomarna att dess andel av den gemensamma köpeskillingen

icke förslår till gäldande av de belopp vilka falla inom lägsta

budet och skall fördenskull frågan om den egendomens försäljning förfalla,

skola de övriga egendomarna ånyo utropas gemensamt.

Har från---ur området.

Vad nu---såsom avstyckat.

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd därför att vid auktionen lägsta budet

icke uppnås eller eljest skett inrop avvisas, då skall, om utmätningssökanden

framställer yrkande därom före färättningens slut, ny auktion hållas

på tid och plats som aulctionsförrättaren bestämmer. Auktionsförrättaren

skall låta införa kungörelse om den nya auktionen i länskungörelserna och

tidning inom orten sist fjorton dagar före auktionen samt i övrigt utlysa

denna på lämpligt sätt. Han skall också i god tid avsända underrättelser

enligt vad i 103 § 2 inom. sägs.

136 §.

Den som förrättar auktion å utmätt egendom eller eljest ombesörjer

egendomens försäljning må ej själv köpa något av det som säljes.

139 §.

Borgenär som, när lös egendom utmättes för annans fordran, hade panträtt

i egendomen utan alt hava den under panträtt i handom, eller som

ägde rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för sin fordran, är berättigad

att få betalning ur köpeskillingen enligt vad som sägs nedan, såvida

han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts

under hand, före köpeskillingsfördelningen. Besväras utmätt egendom av

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

företagsinteckning, äger inteckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen,

om han framställt yrkande därom inom tid som nyss sagts.

Utan hinder av den förmånsrätt som eljest följer av inteckningen skall dock

utmätningssökanden äga företräde, om återstoden av den egendom som

gäldenären genom inteckningen eller eljest ställt som säkerhet kan antagas

förslå till inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares förnöjande.

Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg

säljas utmätningsvis, äger jämväl borgenär som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 4 § i 17 kap. handelsbalken rätt att erhålla betalning ur

köpeskillingen, om han framställer yrkande därom före auktionen.

Har fartyg---tid innestår.

164 §.

Sammanträde som avses i Hl § skall hållas inom två veckor efter utgången

av den i 137 § stadgade tiden.

Förslag

till

Lag om ändring i lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

5 §•

Sedan auktionsförrättaren enligt vad i 4 § sagts antecknat de fordringar

som böra iakttagas vid auktionen, skola de fordringsbelopp som hava bättre

rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen äger rum samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas. I borgenärsförteckningen skall tilllika

angivas, att det lägsta bud som må antagas vid auktionen, när ej annat

föranledes av 11 § andra eller tredje stycket, skall överstiga den sålunda

erhållna summan.

Är fråga ----satta värdet.

11 §•

Även om på auktion göres sådant bud som enligt 5 § må antagas och

köparen uppfyller vad som enligt 95 § första stycket utsökningslagen och

10 § denna lag åligger honom, skall försäljning icke ske, om köpeskillingen

ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och han

bestrider att försäljning må äga rum.

Ej heller må inrop godtagas, om auktionsförrättaren finner sannolikt

att avsevärt bättre vederlag kan uppnås. Vad nu sagts äger dock icke tillläimpning

i fall som avses i 5 § andra stycket, om den bjudna köpeskillingen

uppgår till två tredjedelar av det på reservdelarna satta värdet.

Oaktat det för försäljningen bestämda lägsta budet icke uppnåtts, skall

försäljning äga rum, om det yrkas av utmätningssökanden och innehavarna

av de fordringar som äga företräde framför hans fordran men icke fullt

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

211

täckas av den bjudna köpeskillingen samtycka därtill samt hinder enligt

andra stycket icke möter.

Sker ej försäljning på första auktionen och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion eller blir egendomen ej heller såld på den senare auktionen,

skall utmätningen gå åter.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 15 december 1966.

Närvarande:

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

justitierådet

Edling,

Hegrelius,

Petrén,

JOACHIMSSON.

Enligt lagrådet den 20 oktober 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 30 september 1966 hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om ändring i utsökningslagen,

2) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42

s. 12) angående inteckning i fast egendom, 3) lag om ändrad Igdelse av 1

och 13 §§ lag sökning slag en den 20 december 1946 (nr 808), 4) lag angående

ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., 5) lag om ändring

i konkurslagen, 6) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 30 maj

1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag, 7) lag angående ändrad lydelse

av 2 § lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om

fast egendom och 8) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni

1934 (nr 239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, liade inför lagrådet föredragits

av kanslirådet Arne Wilhelmsson och hovrättsassessorn Björn Orrhede.

Lagförslagen föranledde följande lagrådets yttrande:

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

Förslaget i allmänhet

Det remitterade förslaget avser i första hand att genomföra sådana ändrade

exekutionsrättsliga regler som betingas av den nya lagstiftningen om

vad som är fast egendom och om företagsinteckning. Lagen om vad som

är fast egendom innebär hl. a., att kretsen av den egendom, vilken såsom tillbehör

är att anse som fast, i betydande mån utvidgas, något som får sin

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr lfi år 1967

största praktiska betydelse i fråga om industrifastigheter. Som en följd

av det utvidgade fastighetsbegreppet föreslås nu bl. a. den nyheten i fråga

om exekution i fast egendom, att tillbehör till fastighet för vinnande av

ett bättre försäljningsresultat skall kunna säljas för sig.

Vid sin granskning av förslaget till lag om vad som är fast egendom uttalade

lagrådet tvekan om förslagets lämplighet, i samband varmed lagrådet

särskilt påpekade, att underlag för en bedömning av förslagets återverkningar

på det exekutionsrättsliga planet saknades. Nu, när förslag till

nya exekutionsregler föreligger, har denna lagrådets tvekan närmast förstärkts.

De nya reglerna om särskild tillbehör sförsäljning — mot vilka lagrådet

i och för sig icke har någon erinran — innebär nämligen ett betydande

ingrepp i ett förut noga utmejslat system och låter sig endast med

svårighet infogas i detta. Tekniska brister, bl. a. i form av vacklande terminologi,

har inte kunnat undvikas vid de föreslagna nya reglernas infogande

i den ålderdomliga utsökningslagen. Ej heller de exekutionsregler

som betingas av den nya lagen om företagsinteckning har utan nackdelar

låtit sig införlivas med utsökningslagen. Nu anförda omständigheter medför,

att en redan tidigare invecklad materia blir än mer svåröverskådlig

och svårtillämpad, något som ytterst kan medföra rättsförluster. Dessa invändningar

minskar dock i viss mån i betydelse, eftersom en ny utsökningsbalk

kan väntas inom en nära framtid.

Vid tidpunkten för lagrådets granskning av förslaget till lag om rrad som

är fast egendom förelåg icke heller något förslag till därav betingad ändring

i skattelagstiftningen. Sådant förslag har sedermera framlagts (prop.

1066:87) och antagits. Ändringen innebär emellertid endast, att det nuvarande

skatterättliga fastighetsbegreppet, som grundar sig på 1895 års lag

angående vad till fast egendom är att hänföra, tills vidare bibehålies i kommunalskattelagen,

trots att 1895 års lag skall upphöra att gälla samtidigt

med att den nya lagen om vad som är fast egendom träder i kraft. Självfallet

är nackdelar förenade med att på detta sätt, låt vara endast under en

övergångsperiod, ha två olika fastighetsbegrepp, ett civilrättsligt och ett

skatterättsligt. Anmärkas må för övrigt, att bestämmelserna om det skatterättsliga

fastighetsbegreppet utformats så, att det kan ifrågasättas om de

erhållit avsedd räckvidd och blivit tillämpliga t. ex. inom arvsskattelagstiftningen.

I de fall utanför skattelagstiftningens område, där en fastighets värde

skall anses sammanfalla med taxeringsvärdet, blir resultatet missvisande,

eftersom det senare icke tar sikte på fastigheten med allt vad därtill

hör enligt den nya lagen om vad som är fast egendom. Lagrådet återkommer

senare till denna fråga såvitt angår 32 § inteckningsförordningen.

Oaktat sålunda den tvekan rörande lämpligheten av den nya lagstiftningen

om vad som är fast egendom, åt vilken lagrådet gav uttryck vid

sin granskning av förslaget härtill, närmast ökat sedan lagrådet numera

granskat de för lagen erforderliga exekutionsrättsliga reglerna, finner lag3f

Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 saml. Nr 16

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

rådet dock i lagstiftningsfrågans nuvarande läge övervägande skäl tala för

att den redan antagna lagen får bestå och kompletteras med exekutionsregler

i huvudsak utformade i enlighet med förslaget.

Lagen om vad som är fast egendom och lagen om företagsinteckning skall

enligt numera föreslagna lagändringar (prop. 1966: 158) träda i kraft först

den 1 juli 1967. Som följd härav bör även ändringarna i utsökningslagen,

liksom de övriga ändringar vartill förslag nu föreligger hos lagrådet, träda

i kraft samma dag.

56 a §.

Med anledning av det föreslagna innehållet i 72 §, varemot lagrådet icke

har någon erinran, bör hänvisningen i förevarande paragraf till nämnda

lagrum utgå och i följd härav även ingressen till lagen ändras.

93 §.

Enligt lagrådets mening skulle den situation, då inrop ej får godtagas,

lämpligen kunna beskrivas med orden »om det är sannolikt att avsevärt

högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås».

Motsvarande ändring i uttryckssättet torde böra vidtagas även i 96 a och

126 §§.

96 §.

Enligt förslaget skall, när anstånd lämnas, köparen erlägga viss del av

köpeskillingen som handpenning. Departementschefen uttalar, att om handpenningen

tagits till så stor att, sedan kostnader och skillnad som avses i 3

mom. täckts, ett överskott uppkommer, detta skall återlämnas till inroparen.

Någon regel härom upptages dock ej i lagförslaget. Det synes kunna

ifrågasättas, huruvida det, med hänsyn till vad sålunda avsetts, är helt

lämpligt att beteckna den del av köpeskillingen som skall erläggas genast

såsom handpenning. Härmed torde nämligen, åtminstone i vissa situationer,

avses ett belopp som i sin helhet skall tillfalla säljaren, även om köpet

ej fullföljes. Lagrådet förordar, att till undvikande av missförstånd

beteckningen handpenning får utgå ur förslaget.

Lagrådet vill vidare föreslå viss omformulering av 1 mom., så att icke,

såsom enligt ordalagen i förslaget, lämnat anstånd med betalning skall avse

hela köpeskillingen men ändock viss del skall erläggas genast. Även i övrigt

torde vissa jämkningar av redaktionell natur böra ske i paragrafen.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att 1 och 3 mom. av förevarande

paragraf måtte erhålla följande lydelse:

96 §. Annan lös egendom än sådan som avses i 94 § 1 mom. skall betalas

genast efter inropet. Utmätningsmannen äger dock lämna anstånd med

betalningen utom såvitt gäller viss del av köpeskillingen. Egendomen skall

hållas inne till dess full betalning sker.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

215

Har anstånd lämnats och erlägges ej full betalning inom fastställd tid,

är köpet ogiltigt. Utmätningsmannen skall i sådant fall ombesörja ny försäljning

av egendomen. Kostnaderna för den första försäljningen samt för

vård och förvaltning av egendomen under tiden mellan försäljningarna

skola gäldas ur den erlagda delen av köpeskillingen. Om köpeskillingen vid

den nya försäljningen understiger det bud som antagits vid den första,

skall återstoden av den erlagda köpeskillingen användas för att, så långt den

förslår, täcka skillnaden.

Med anledning av vad departementschefen vid behandlingen av förevarande

paragraf uttalat angående innebörden av omedelbar betalning vill lagrådet

framhålla, att utrymmet för att medge uppskov med kontantbetalning

utan att auktionen skall anses avbruten måste vara mycket begränsat.

EU sådant uppskov kan nämligen medföra, att om egendomen måste gå

under nytt utrop, kretsen av spekulanter då kan ha minskat (jfr N. J. A.

1955 s. 396).

96 a §.

Jämkning torde böra vidtagas i denna paragraf enligt vad lagrådet förordat

vid 93 §.

100 a §.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser rörande separat försäljning

av tillbehör till fastighet. Den huvudsakliga innebörden av dessa är,

att tillbehör skall — var för sig eller tillsammans — kunna säljas utan att

fastigheten säljes på samma gång. Detta torde komma till tydligare uttryck,

om i paragrafens 1 mom., som inrymmer det grundläggande stadgandet

i ämnet, anges att tillbehör skall kunna säljas för sig utan samtidig

försäljning av fastigheten i övrigt.

En särskild försäljning av tillbehör bör, för att köparen skall få tillbörlig

trygghet, uppenbarligen medföra, att vad han köpt förlorar egenskapen

att höra till fastigheten och blir lös egendom. Denna verkan bör inträda,

oavsett om vad han förvärvat skiljes från fastigheten eller om det av en

eller annan anledning kommer att kvarbli på denna. Enligt lagen om vad

som är fast egendom är emellertid avgörande för att ett föremål skall förlora

karaktären av fastighetstillbehör, att föremålet skiljes från fastigheten.

Med hänsyn härtill är det för att den nyss nämnda verkan skall inträda

nödvändigt med en särskild regel därom. Om placeringen av en sådan

regel kan hysas olika meningar. Då regeln utgör ett undantag från

den ordning som gäller enligt lagen om vad som är fast egendom, talar

mycket för att regeln upptages i denna. Å andra sidan tar regeln sikte på

en mycket speciell situation, och att belasta nyssnämnda lag — som avses

framdeles skola inflyta som ett kapitel i jordabalken — med regler för skilda

undantagsfall är mindre tillfredsställande. Övervägande skäl talar en
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

ligt lagrådets mening för att regeln upptages i utsökningslagen, där den

lämpligen kan införas i förevarande paragraf. Lagrådet förordar därför,

att sist i paragrafen införes ett nytt moment av innehåll, att om tillbehör

säljes för sig, det upphör att höra till fastigheten, även om det ej skiljes från

denna.

Enligt paragrafens 3 mom. skall vid särskild försäljning av tillbehör bestämmelserna

om försäljning av utmätt lösöre följas. Jämlikt 96 § i förslaget

skall således anstånd kunna lämnas med erläggandet av köpeskillingen.

Någon begränsning av tiden för anståndet stadgas icke.

Det är att märka, att om tillbehör sålts för sig, villkoren för en följande

försäljning av själva fastigheten icke kan bestämmas, förrän det

blivit klarlagt hur medel, som inflyter genom tillbehör sförsäljningen, skall

fördelas. Såsom lagberedningen anfört måste betalningen för tillbehören

därför erläggas senast när borgenärsförteckningen skall upprättas, dvs.

antingen omedelbart före auktionen eller vid det särskilda sammanträde

som omförmäles i 102 §. Emellertid skall kungörelse om auktionen införas

i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auktionsdagen. Har så långt

anstånd lämnats, att kungörelse utfärdats innan medlen influtit, kan således

— om anståndstiden därefter går till ända utan att betalning erlägges

— den situationen uppstå, att auktionen ej kan hållas och nytt kungörelseförfarande

måste inledas. För att undvika detta synes anstånd icke

böra kunna medgivas längre än till den dag, då kungörelse skall utfärdas.

I regel torde en sådan förkortning av kredittiden vara utan betydelse. Skulle

det emellertid i något fall vara av vikt, att köparen får längre kredit, lämnar

bestämmelserna i 88 c § auktionsförrättaren möjlighet att tillgodose

detta intresse genom att låta fastighetsauktionen anstå. Lagrådet förordar

därför, att i förevarande paragrafs 3 mom. införes en undantagsregel av innebörd,

att anstånd med betalning av köpeskilling icke får medgivas för

längre tid än till den dag, då kungörelse om auktion å fastigheten skall

införas i allmänna tidningarna.

Vidare kan ifrågasättas, huruvida bestämmelsen i paragrafens 4 mom. är

behövlig. Att särskild försäljning av tillbehör skall ske snabbt följer redan

av stadgandet i 88 c §, enligt vilkel det alltid åligger utmätningsman resp.

överexekutor att, sedan utmätning skett, utan onödigt uppehåll vidtaga

erforderliga åtgärder för försäljning. Indirekt framgår detta även vid jämförelse

mellan de i nämnda lagrum angivna tidsfristerna för försäljning

och det föreslagna tillägget till 101 §, vilket innehåller förbud mot att utfärda

kungörelse om tid och plats för auktion på utmätt fastighet, förrän

särskild försäljning av tillbehör till fastigheten vunnit laga kraft eller frågan

därom förfallit. Att hänsyn skall tagas till rättsägarnas önskemål rörande

tiden för den särskilda försäljningen ligger i sakens natur, och bestämmelserna

i 88 c § ger utrymme för sådant hänsynstagande. Särskilt

stadgande torde därför icke erfordras om att försäljning skall ske inom tid,

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

som bestämts vid sammanträde enligt 1 mom. av förevarande paragraf.

Lagrådet förordar vid nu angivna förhållanden, att paragrafens sista moment

i förslaget utgår.

100 b §.

Huvudregeln om hur köpeskillingen för tillbehör skall fördelas skulle

enligt lagrådets mening komma till klarare uttryck med formuleringen, att

vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör skall tillkomma

dem som har fordringar med rätt i fastigheten efter det företräde mellan

dem som gäller enligt lag.

Enligt förslagets förevarande paragraf skall gälla, att innehavare av intecknad

fordran kan avstå från betalning utan att det minskar hans

rätt till betalning ur fastigheten. Varken av lagtexten eller av remissprotokollet

framgår hur långt verkningarna av ett avstående sträcker sig. Till

belysning av spörsmålet må anföras, att när frågan om avstående uppkommer,

situationen kan vara den att det framstår icke som säkert men dock

sannolikt, att tillbehörsmedlen skall förslå till exekutionssökanden och

sådana fordringsägare med bättre rätt än denne som önskar erhålla kontant

likvid för sina fordringar. Om inteckningshavaren i ett sådant läge

avstår från betalning ur tillbehörsmedlen, kan detta ha sin grund i att

han, ehuru han hyser viss tvekan huruvida den återstående panten utgör

tillräcklig säkerhet för hans fordran, likväl vill begränsa exekutionen.

Skulle det visa sig, att förfarandet trots avståendet ej kan avbrytas utan

att det måste fortsätta med försäljning även av fastigheten, kan inteckningshavaren

ha goda skäl att ompröva sin ståndpunkt. Möjlighet att då

yrka kontant betalning torde ej behöva anses vara inteckningshavaren betagen

genom det tidigare avståendet. I ett avstående torde nämligen ej

böra inläggas mera än att det är en förklaring som i princip gäller endast

tills vidare; verkan får avståendet genom att det lägges till grund för avgörande

i saken.

Såsom framgår av remissprotokollet är frågan om hur influtna tillbehörsmedel

disponeras av betydelse för de villkor som skall gälla för auktionen

på själva fastigheten. Före utropet på auktionen skall ha upprättats

borgenärsförteckning samt, enligt 113 § 1 inom., genom sammanräkning

av fordringar med bättre rätt än utsökningsfordringen och kostnaderna

för förfarandet bestämts det lägsta bud som får antagas vid auktionen.

Det är tydligt, att i den mån kostnad eller fordran, som faller inom lägsta

budet, kommer att erhålla gottgörelse ur tillbehörsmedlen, vad spekulanten

på fastigheten lägst måste bjuda skall i motsvarande mån sänkas. I

fråga om fordringar som tages i betraktande vid bestämmandet av vad

fastighetsinroparen lägst kan bjuda måste det följaktligen vara klart före

auktionen, huruvida de skall få betalning ur tillbehörsmedlen. Detta leder

till att, om innehavare av fordran av nyss angiven art vill avstå från be
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

talning ur tillbehörsmedlen, sådant avstående måste ske senast vid borgenärssammanträdet.

En regel som tillgodoser detta syfte har också upptagits

1 det remitterade förslaget.

I detta sammanhang må beröras innebörden av uttrycket lägsta budet.

Därmed menas på sätt framgår av det redan förut återgivna stadgandet i

113 § 1 mom. summan av fordringarna med bättre rätt än exekutionsfordringen

och kostnaderna för förfarandet; lägsta budet utgör det lägsta

pris som kan antagas. Uttrycket begagnas också för att ange en fordrans

läge i borgenär sförteckningen; fordringen kan falla inom eller utom lägsta

budet, dvs. över eller under det streck på borgenärsförteckningen som sättes

genom bestämmandet av lägsta budet. Redan enligt gällande lagstiftning

kan andra medel än köpeskillingen stå till förfogande, såsom avkastning

eller medel som härrör från tidigare auktion. Enligt uttryckssättet i 113 §

2 mom. och 135 § 2 mom. skall i sådant fall vid bestämmandet av lägsta

budet avdrag ske för det tillgängliga beloppet. Innebörden härav torde vara,

att det pris spekulanten har att lägst bjuda skall minskas med beloppet.

Däremot avses icke att härigenom göra någon ändring i fråga om läget av

det streck som före avdraget satts på borgenärsförteckningen. En fordran,

som visserligen icke täckes av det pris köparen lägst kan bjuda men som

täckes av summan av nämnda pris och eljest tillgängliga medel faller alltså

inom lägsta budet. Lagens terminologi måste anses mindre tillfredsställande,

och olägenheterna härav kan antagas bli större genom tillkomsten av tillbehörsförsäljningarna.

Tillräckliga skäl att vid en provisorisk reform sådan

som den förevarande frångå hittills tillämpat uttryckssätt synes dock

ej föreligga. Lagrådet, som återkommer till frågan vid 113 §, vill här endast

anmärka, att när i det följande sägs att en fordran faller inom lägsta budet

därmed avses att den täckes av summan av det pris köparen av själva

fastigheten har att lägst bjuda och i övrigt tillgängliga medel, däribland

tillbehörsmedlen.

Förslagets regel om att avstående från betalning ur tillbehörsmedlen skall

ske senast på borgenärssammanträdet har ej begränsats till fordringar inom

lägsta budet utan fått generell räckvidd. Reglerna beträffande auktionen,

betalningen av köpeskillingen samt fördelningen av denna synes emellertid

ej göra det nödvändigt att tvinga innehavaren av en inteckning utom

lägsta budet att redan före auktionen — och alltså innan han vet huruvida

inteckningen kommer att täckas av köpeskillingen för fastigheten taga

ställning till om han skall avstå från betalning ur tillbehörsmedlen. Hinder

synes ej möta att låta härmed anstå till fördelningen av köpeskillingen för

särskilt sålda tillbehör och för fastigheten, vilken fördelning ju sker i ett

sammanhang. Genom en sådan ordning beredes inteckningshavaren, om inteckningen

täckes av köpeskillingen för själva fastigheten, möjlighet att,

utan den risk som skulle följa med ett ställningstagande redan före auktionen,

låta fordringen stå inne i fastigheten, vilket samtidigt innebär att

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

han avstår från betalning ur tillbehörsmedlen. Med hänsyn till det anförda

förordas — för övrigt i nära anslutning till lagberedningens förslag — att

förbudet att göra ett avstående senare än vid auktionsvillkorens fastställande

inskränkes att gälla blott i den mån avståendet inverkar på villkoren

för försäljning av själva fastigheten.

Lägsta budet har betydelse för hur köpeskillingen skall erläggas. Kapitalbeloppet

av intecknad gäld som faller inom lägsta budet skall, med vissa

undantag, kvarstå i fastigheten, och motsvarande del av köpeskillingen alltså

ej erläggas kontant. Återstoden av köpeskillingen skall däremot i princip

betalas i reda pengar. Härmed sammanhänger att även reglerna om

och i vad mån fordringsinteckningar skall kvarstå anknyter till lägsta

budet.

Genom de nu anförda reglerna är vad inroparen av fastigheten har att

erlägga kontant beroende av vilka fordringar som beräknats skola bliva

gottgjorda ur tillbehörsmedlen. Har exempelvis en innehavare av en inteckning

avstått från tillbehörsmedel, såvitt gäller inteckningens kapitalbelopp,

kan det friställda beloppet i stället ha angivits utgå till räntefordringar

som ändock skulle utgå kontant. Avståendet har alltså föranlett

en däremot svarande minskning av vad fastighetsköparen haft att erlägga

kontant. Uppenbarligen kan ej tillåtas att inteckningshavaren senare skall

äga att kräva kontant likvid med påföljd att köparen skulle få en vidgad

skyldighet att utgiva köpeskillingen kontant. Avstående, som avser fordringar

inom lägsta budet, måste därför vara för fordringshavaren bindande,

så snart borgenärsförteckningen upprättats. En uttrycklig regel härom

torde för undanröjande av tvekan böra upptagas i förslaget.

Avgörandet rörande borgenärsförteckning och lägsta bud grundas delvis

på antaganden. När tillbehörsmedlen och köpeskillingen för fastigheten definitivt

fördelas, kan förhållandena ha förändrats. Som exempel härpå må

nämnas, att en i borgenärsförteckning upptagen fordran med förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, som däri angivits skola få betalning ur

tillbehörsmedlen, vid tiden för den slutliga fördelningen gottgjorts med

andra medel än sådana som härflyter från fastigheten. Självfallet skall denna

fordran ej erhålla betalning vid köpeskillingsfördelningen. Fråga blir då

om det sålunda friställda beloppet av tillbehörsmedlen skall, enligt vad ordalagen

i förslagets förevarande paragraf kan synas ge vid handen, kunna

tilläggas fordran som därnäst har bästa rätt, även om den faller inom

lägsta budet för själva fastigheten.

Skulle en sådan ordning medgivas, skulle det innebära, att fastighetsköparens

köpeskilling i större utsträckning än som antagits vid auktionen

skulle användas till betalning av fordringar utom lägsta budet. Till följd av

de förut angivna reglerna om sättet för betalningen av köpeskillingen kan

detta leda till att köparen skulle bli skyldig att erlägga köpeskillingen kontant

till större del än som angivits i auktionsvillkoren. Det ligger i sakens

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

natur, att en sådan rubbning av förutsättningarna för auktionen icke kan

godtagas, i ail synnerhet som köparen kan ha fullgjort vad på honom ankommer

enligt auktionsvillkoren redan innan det är klart att tillbehörsmedel

blir friställda. Vad nu anförts leder till att innehavare av sådan fordran

inom lägsta budet, om vilken det ej i borgenärsförteckningen angivits att

den skall betalas ur köpeskillingen för tillbehör, måste frånkännas rätt att

erhålla gottgörelse ur tillbehörsmedel, även om sådana, mot vad som antagits

vid borgenärssammanträdet, senare i och för sig skulle kunna stå till

förfogande. Lagrådet förordar, att i förevarande paragraf upptages en regel

härom; denna kan sägas innefatta ett undantag från huvudregeln att

tillbehörsmedlen skall tillfalla fordringsägarna med det företräde mellan

dem som gäller enligt lag. Av huvudregeln följer å andra sidan utan vidare,

att friställt belopp skall med förmånsrätt enligt borgenärsförteckningen tillkomma

innehavare av fordringar utom lägsta budet.

På grund av vad nu anförts förordar lagrådet, att 100 b § 1 mom. erhåller

följande lydelse:

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör skall tillkomma

dem som ha fordringar med rätt i fastigheten efter det företräde mellan

dem som gäller enligt lag. Den som för sin fordran har inteckning kan avstå

från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt. Avstående,

som inverkar på villkoren för fastighetens försäljning, skall ske

senast vid den förhandling om rättsägares anspråk, som enligt vad nedan

sägs skall äga rum före eller vid auktionen, och må därefter ej återkallas.

Influtna medel må ej tagas i anspråk för fordran och kostnad, som faller

inom det vid förhandlingen bestämda lägsta budet för försäljning av fastigheten,

i vidare mån än så angivits i den vid förhandlingen upprättade borgenärsförteckningen.

113 §.

Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid 100 b § förordas, att — i

nära anslutning till vad lagberedningen föreslagit — i 2 inom., motsvarande

förslagets 2 och 3 inom., upptages stadganden av följande lydelse:

Har särskild försäljning av tillbehör skett, skall vid bestämmande av

lägsta budet avdrag ske för vad som av medlen för tillbehör enligt borgenärsförteckningen

skall användas till betalning av fordran eller kostnad

som avses i 1 mom. Finnes behållen avkastning att tillgå, skall avdrag ske

även därför.

116 §.

Godtages vad lagrådet föreslår vid behandlingen av 126 §, erfordras ej

ändring i förevarande paragraf. I sådant fall bör jämkning ske av ingressen

till lagen.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

117 §.

Vad som skall avräknas på köpeskillingen och innestå i egendomen skulle

enligt lagrådets mening framgå med större klarhet genom uttrycket »kapitalbeloppet

av däri intecknad gäld, som faller inom lägsta budet, såvida ej

i borgenärsförteckningen angivits att den skall betalas ur medel för tillbehör

som sålts för sig».

119 §.

Vad lagrådet i det följande förordar i fråga om 132 § föranleder, att andra

punkten i förslagets 1 mom. bör jämkas så att den erhåller följande lydelse:
Auktionsförrättaren

skall även, i den mån så är påkallat med hänsyn till

värdet av tillbehör till fastigheten eller av annan orsak, med ledning av den

upprättade beskrivningen och i övrigt tillgängliga uppgifter ange vilken

egendom som skall åtfölja fastigheten vid försäljningen och i vad mån

egendom, som framstår som tillbehör, ej skall åtfölja fastigheten.

Godtages lagrådets ändringsförslag beträffande 126 §, skall hänvisningen

i förevarande paragrafs 2 mom. avse 126 § 3 mom.

126 §.

I 1 mom. i dess nuvarande lydelse upptages som huvudregel, att om å

auktion göres sådan bud att det enligt 113 och 125 §§ må antagas, försäljning

av egendomen skall ske. Denna huvudregel kommer endast indirekt till

uttryck i förslaget. Enligt lagrådets mening skulle den nya bestämmelsen

om rätt för auktionsförrättare att vägra godtaga inrop enklast infogas i

lagrummet genom att — med bibehållande av 1 och 2 mom. oförändrade —

upptagas i ett nytt 3 mom. I samband härmed kan lämpligen, i anslutning

till vad lagrådet föreslagit beträffande 93 §, ordet vederlag utbytas mot

köpeskilling. Regeln i 3 mom. föreslår lagrådet få följande lydelse:

Oaktat bestämmelserna i 1 och 2 inom. får inrop ej godtagas, om det är

sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås. Utropas

vid samma auktion flera gemensamt intecknade fastigheter, skall

prövningen avse den köpeskilling som sammanlagt bjudits.

Ett godtagande av lagrådets förslag om den nya regelns upptagande i ett

3 mom. medför, att förslaget om ändring i 116 § kan utgå samt att momentbeteckningen

ändras i 119 §, i förslaget till ändrad lydelse av lagen om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag och i förslaget angående ändrad lydelse av lagen om bulvanförhållande

i fråga om fast egendom.

132 §.

För närvarande anses exekutiv försäljning av en fastighet i princip omfatta

allt som från rättslig synpunkt utgör den fasta egendomen. Det ankommer

icke på de exekutiva myndigheterna att avgöra, om visst föremål

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

utgör tillbehör till fastigheten eller ej. I och med tillkomsten av lagen om

vad som är fast egendom har tillbehörskretsen, i synnerhet såvitt angår

industrifastigheter, vidgats högst avsevärt, och man har framdeles att

räkna med att en sådan fastighets värde icke sällan till väsentlig del ligger

i tillbehören. Vidare har tillbehörsbegreppet blivit mera komplicerat än

förut, bl. a. till följd av de nya reglerna om verkan av äganderättsförbehåll.

Med hänsyn härtill är det angelägnare än tidigare, att man redan före försäljningen

så långt möjligt gör klart vad som hör till den utmätta fastigheten.

Enligt förslaget skall också den nuvarande försäljningsordningen utbyggas

med ett system av regler, syftande till att undanröja tvekan om vad

försäljningen omfattar. De föreslagna reglerna återfinnes i 79, 100 c och

119 §§ ävensom förevarande paragraf.

Överexekutors angivande att ett föremål inbegripes i eller icke inbegripes

i försäljningen är avgörande för frågan om försäljningen omfattar eller

icke omfattar föremålet. I den mån överexekutor icke särskilt yttrar sig

om ett föremål, ingår detta i försäljningen, om det enligt lag är tillbehör

men eljest icke. Överexekutors angivande av vad som inbegripes eller icke

inbegripes i försäljningen kan överklagas i samband med klagan över försäljningen.

Prövningen i exekutiv ordning leder dock ej till något avgörande

huruvida föremålet verkligen har egenskap av tillbehör. En felbedömning

kan emellertid medföra, att försäljningen avser ett annat egendomskomplex

än det som enligt lag motsvarar fastigheten. Det synes icke erforderligt

att här mera fullständigt utreda konsekvenserna av en sådan bristande

överensstämmelse mellan omfattningen av vad som säljes och vad

som rätteligen utgör tillbehör till fastigheten. Följande må dock anföras.

Om försäljningen omfattar föremål, som i verkligheten ej är tillbehör,

kommer den del av köpeskillingen, som kan antagas belöpa på föremålet,

att behandlas såsom medel, som influtit vid försäljning av fast egendom,

och därmed att komma inteckningshavarna till godo, oaktat föremålet icke

omfattas av deras panträtt. Föremålets värde kommer därmed att undandragas

den som har särskild rätt till föremålet och oprioriterade borgenärer

samt i sista hand — i den mån personligt betalningsansvar ej föreligger —

gäldenären. Om åter föremål, som rätteligen är tillbehör, undantages från

försäljningen, kan — såvida dess värde ej är ringa — antagas att lägre pris

uppnås vid försäljningen med påföljd, att fastighetsinteckning till motsvarande

belopp kan bli utan täckning och därmed utan verkan. Efter försäljningen

har innehavare av sådan inteckning icke annan möjlighet att tillgodogöra

sig föremålets värde än den som en eventuell personlig fordran

hos gäldenären kan medföra. Intill dess föremålet skilts från fastigheten

på sådant sätt att det enligt lagen om vad som är fast egendom upphört att

vara fastighetstillbehör, besväras det emellertid av sådana inteckningar,

som efter försäljningen skall stå kvar i fastigheten, liksom även av inteckningar,

som efter försäljningen fastställes i denna.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

De föreslagna reglerna är tämligen komplicerade och synes innebära viss

risk för rättsförluster. De torde förutsätta ett avsevärt mått av vaksamhet

från såväl borgenärernas som gäldenär ens sida. De möjligheter att skydda

sin rätt, vilka anvisats tredje man, hygger på att denne får kännedom om

fastighetsutmätningen. Såsom departementschefen framhållit kan det dock

knappast förutsättas, att kungörelse om försäljning av utmätt fastighet blir

uppmärksammad av den, vars mellanhavande med gäldenären avser endast

lös egendom. Möjligheterna att sedan försäljningen vunnit laga kraft

vända sig mot köparen är också begränsade.

Å andra sidan gör den starka utvidgningen av tillbehörskretsen det ofta

angelägnare än tidigare att köparen, för att icke försäljningen skall ske

till underpris, före budgivningen får besked om försäljningens omfattning

i huvudsakliga delar. För den som gör gällande rätt till föremål, vilket

framstår som tillbehör, är det också av intresse, att föremålet kan uttryckligen

undantagas från försäljningen och därmed fredas från anspråk, som

köparen skulle ha kunnat grunda på denna. Vissa regler, som ger auktionsförrättaren

möjlighet att, då så finnes vara av betydelse, bestämma vad som

skall innefattas i utbudet synes därför vara påkallade. Med beaktande jämväl

av att enligt uppgift lagberedningen under sitt fortsatta arbete torde

få anledning att återkomma till frågan om tredje mans rätt vid utmätning,

finner lagrådet sig därför kunna godtaga att den föreslagna ordningen genomföres.

Överexekutors uttalande bör emellertid avse ej vad som är tillbehör

till fastigheten utan vad som åtföljer denna vid försäljningen.

Mot utformningen av lagtexten kan anmärkas, att den behandlar endast

det fall att auktionsförrättaren särskilt angiver ett visst föremål såsom inbegripet

i försäljningen men däremot icke det motsatta fallet att han undantager

ett föremål. Enligt lagrådets mening bör båda fallen uttryckligen angivas

i lagtexten.

Under hänvisning till vad ovan anförts hemställer lagrådet, att 2 mom.

i förevarande paragraf erhåller följande lydelse:

I försäljningen ingår vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten.

Har vid försäljningen beträffande viss egendom särskilt angivits, att den åtföljer

fastigheten eller att så ej är fallet, är dock vad sålunda angivits avgörande

för vad försäljningen omfattar.

139 §.

Prövningen av om egendomen är obehövlig som säkerhet sker först efter

försäljningen, och det synes därför lämpligare att anknyta bedömningen till

köpeskillingen än till den då sålda egendomen. Stadgandet därom torde bli

lättillgängligare, om samtliga däri ingående regler utformas med inteckningshavarens

rätt som utgångspunkt. Med hänsyn till det anförda förordar

lagrådet, att tredje punkten i 1 mom. erhåller lydelsen att vad sist

sagts dock ej skall gälla i den mån sådan betalning — dvs. den betalning

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

som avses i föregående punkt — måste anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens

och efterföljande inteckningshavares rätt. Fjärde punkten

torde som följd av en sådan ändring böra jämkas i så måtto, att uttrycket

»Vid prövningen av om egendomen är behövlig som säkerhet» utbytes

mot orden »Vid prövningen härav».

141 §.

Bestämmelsen i 1 mom. sista punkten synes böra innehålla, att utmätningsmannen,

när särskilda skäl föranleder det, också skall kungöra tid

och plats för sammanträdet i tidning inom orten eller på annat lämpligt

sätt. Lagrådet hemställer, att bestämmelsen får denna avfattning.

142 §.

Enligt det remitterade förslaget ändras 2 mom. — förutom i visst avseende,

som utmärkts med kursivering — även såtillvida att man tar bort

nu gällande föreskrift att utsättande av ny tid för sammanträde skall ske

ofördröjligen. Lagrådet hemställer, att lagrummet får behålla sitt nuvarande

innehåll i denna del.

143 §.

Har auktion på fastigheten icke kommit till stånd, skall enligt förslaget

kungörelse om sammanträde för fördelning av köpeskilling för tillbehör eller

av avkastning ske i den ordning, som föreskrives i 142 § 2 mom. andra

punkten. Vad sålunda avsetts torde komma till tydligare uttryck, om 3

mom. av förevarande paragraf erhåller den lydelsen, att sammanträde enligt

2 mom. skall, när auktion ej hållits, kungöras på sätt föreskrives i 142

§ 2 mom. andra punkten.

211 §.

Enligt den föreslagna ändringen i näst sista punkten i 1 mom. skall överexekutor

ha att lämna fullföljdshänvisning bl. a. när auktion hållits på fastighetstillbehör.

Någon motsvarande bestämmelse föreslås ej för det fall att

fastighetstillbehör sålts på annat sätt. Meningen synes vara att frågan därom

skall regleras i föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t. Enligt lagrådets

mening bör regleringen ske i lag, lämpligen i anslutning till bestämmelserna

om fullfölj dshänvisning i denna paragraf. Lagrådet förordar därför

att näst sista punkten i 1 mom. får sådan lydelse att den omfattar även

det fall att försäljning av fastighetstillbehör skett i annan ordning än på

auktion.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungi. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

Övergångsbestämmelserna

I 121 § 2 mom. föreslås ändrade bestämmelser om fördelning av köpeskilling

för gemensamt intecknade fastigheter, som påverkar fastighetsintressenternas

rättsställning. Avgörande för vilka regler som skall gälla är

enligt förslaget huruvida fördelningen sker före eller efter nya lagens ikraftträdande.

Har exekutivt förfarande inletts före ikraftträdandet, kan det bli

beroende av tillfälligheter om dagen för fördelningen infaller på ena eller

andra sidan om tidpunkten för ikraftträdandet. Det måste anses olämpligt,

att fastighetsintressenternas rättsställning på detta sätt kan påverkas av

ovidkommande omständigheter. Lagrådet föreslår därför, att nuvarande bestämmelser

alltjämt får gälla, om fördelning sker under förfarande, som

inletts före nya lagens ikraftträdande. Därvid bör dock undantag göras för

de föreslagna jämkningsreglerna, vilka utan olägenhet torde kunna tilllämpas

vid fördelning av överskott enligt nu gällande bestämmelser. Lagrådet

förordar på grund härav att sist bland övergångsbestämmelserna upptages

ett nytt stycke av följande lydelse:

Har fast egendom sålts i anledning av utmätning, som skett före nya lagens

ikraftträdande, eller konkurs på grund av ansökan, som gjorts dessförinnan,

skall 121 § i dess äldre lydelse fortfarande gälla, dock att å det

värde efter vilket fördelning av överskott skall ske vad i 121 § nya lagen

är stadgat om jämkning skall äga motsvarande tillämpning.

Förslaget till lag om ändring i förordningen angående inteckning

i fast egendom

23 §.

Paragrafen behandlar den inverkan exekutiv försäljning av en fastighet

har med avseende på giltigheten av fordringsinteckningar, som belastar endast

den sålda fastigheten. I stadgandet anges, när fastigheten ej vidare svarar

för inteckningarna; i den mån intet sägs gäller alltså inteckningarna

även efter försäljningen.

Försäljning av fast egendom kan enligt förslaget ske genom att fastigheten

i sin helhet säljes i ett sammanhang, genom att först tillbehör säljes och

därefter återstoden av fastigheten eller genom att tillbehör säljes, medan

förfarandet sedan avbrytes och återstoden förblir osåld. Med den beträffande

förevarande paragraf valda dispositionen framgår ej klart, i vilket samband

första och andra styckena står till varandra, när en fastighetsförsäljning

föregåtts av försäljning av tillbehör. Frågan har betydelse för avgörandet

av vad som i första stycket skall avses med köpeskilling.

Lagrummet torde vinna i klarhet, om första stycket utbygges så att det

otvetydigt omfattar, utom det fall att fastigheten sålts i ett sammanhang,

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

även det fallet att fastighetsförsäljningen föregåtts av tillbehörsförsäljning

— i vilket senare fall med köpeskilling uppenbarligen kommer att avses

köpeskillingen för all den sålda egendomen — medan andra stycket inskränkes

att gälla tillbehörsförsäljning, som ej följts av försäljning av själva

fastigheten. I sådant syfte torde paragrafens två första stycken kunna givas

följande lydelse:

Sker försäljning av fast egendom i den ordning utsökningslagen bestämmer,

då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,

egendomen icke vidare häfta vare sig för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteckningen

faller utom vad som täckes av köpeskillingen, eller för

belopp, som av köpeskillingen täckes men faller utom det för försäljningen

bestämda lägsta budet, där ej köparen fått avräkna beloppet såsom sägs i

131 § utsökningslagen, eller för belopp inom lägsta budet, för vilket betalning

enligt 100 b § samma lag utgår ur den del av köpeskillingen som må

ha influtit genom särskild försäljning av tillbehör.

Har försäljning av tillbehör skett utan att återstoden av egendomen sålts,

skall, sedan försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, den

fasta egendomen icke vidare häfta för intecknat belopp, för vilket betalning

utgår vid köpeskillingens fördelning.

32 §.

Regeln i förevarande paragraf om fördelning av det primära ansvaret för

en gemensam inteckning efter de taxeringsvärden som gällde året näst före

den tid då inteckningen söktes tager ej hänsyn till förändringar, som inträffat

i fråga om fastigheterna under tiden från det taxeringsvärdena

åsattes och till dess inteckning söktes. Regeln är, om också enkel och lätttillämpad,

redan med hittills gällande ordning ej helt tillfredsställande.

Genom ändring av 4 § kommunalskattelagen har givits en regel av innehåll,

att avgörande för vad som enligt kommunalskattelagen skall betraktas

som fast egendom fortfarande skall vara 1895 års lag angående vad

till fast egendom är att hänföra. Detta innebär, att sådan maskinutrustning

på en fastighet, som enligt den civilrättsliga lagstiftningen framdeles utgör

tillbehör till fastigheten och alltså omfattas av inteckningshavarens

panträtt, icke skall beaktas vid bestämmandet av taxeringsvärdet på fastigheten.

I dessa fall kommer taxeringsvärdet att vara missvisande ej blott

vad angår inteckningar, sökta innan nytt taxeringsvärde åsättes, utan även

beträffande inteckningar som sökes allt framgent. Regeln måste därför anses

som bristfällig. Emellertid möter svårighet att på ett enkelt sätt få fastställt

ett värde på de föremål som civilrättsligt men ej skatterättsligt är

tillbehör till fastigheten. Svårigheterna ökar genom att behovet att få värdet

fastställt föreligger först när eu exekutiv auktion, kanske årtionden

efter inteckningens tillkomst, är aktuell, medan värdet skall avse tiden då

inteckningen söktes. Med hänsyn till dessa svårigheter och till det förhål
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

landet att regeln blott är supplementär, torde den trots sina brister få anses

kunna godtagas. Till stöd härför kan ytterligare anföras, att om — såsom

förutskickats vid antagandet av den nyss angivna ändringen i kommunalskattelagen

— det skatterättsliga fastighetsbegreppet tämligen snart

bringas att överensstämma med det civilrättsliga, den genom tillbehörsreformen

åstadkomna ökningen av regelns brister blir av relativt kort varaktighet.

36 §.

I 1 mom. första stycket regleras den inverkan försäljning av fast egendom,

som gemensamt med annan fast egendom häftar för fordringsinteckning,

har på den försålda egendomens ansvar för sådan inteckning. Stadgandet,

som tar sikte på det fall att en fastighet i sin helhet sålts, är så utformat

att en inteckning skall kvarstå endast i de fall så anges i stadgandet.

Intet av dessa fall avser den situation som föreligger, då en inteckning

erhållit betalning ur tillbehörsmedel. I den mån så skett, kommer alltså

redan enligt lagrummets gällande lydelse inteckningen att upphöra att belasta

fastigheten — vilket också är vad som bör ske — och någon jämkning

erfordras alltså ej för det fall att icke blott tillbehör utan även fastigheten

i övrigt sålts. Om emellertid tillbehörsförsäljningen ej efterföljs

av försäljning av själva fastigheten och alltså endast den inverkan som föranledes

av tillbehörsförsäljningen skall inträda, erfordras en regel som gäller

just denna inverkan. Regeln skall till innehållet överensstämma med

det stadgande som lagrådet för motsvarande fall förordat i fråga om inteckning,

som gäller i endast en fastighet, och föreslagit skola upptagas i 23 §

andra stycket. På grund av det anförda hemställes, att tillägget till förevarande

stycke erhåller den utformningen, att om försäljning av tillbehör

skett utan att återstoden av egendomen sålts, bestämmelsen i 23 § andra

stycket skall äga motsvarande tillämpning.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

21 §.

Inskrivningsdomaren skall vara skyldig att göra anteckning om förhållande,

varom enligt den här föreslagna bestämmelsen anmälan inkommer

till honom. Skyldigheten bör såsom i liknande fall enligt paragrafen fastslås

i lagen. Detta kan ske genom ett tillägg till bestämmelsen om anmälan

av innehåll att inskrivningsdomaren har att å första inskrivningsdag i inskrivningsboken

över ärenden om företagsinteckning göra anteckning om

konkursen. För vinnande av bättre överensstämmelse med motsvarande uttryckssätt

förut i paragrafen bör därjämte i den föreslagna texten ordet

genast bytas mot ofördröjligen.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag

I den tillagda sista punkten bör momentbeteckningen ändras till 3 mom.,

om lagrådets förslag till lydelse av 126 § utsökningslagen vinner bifall.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen om bulvanförkållande

i fråga om fast egendom

Erinringen vid nästföregående lagförslag äger motsvarande tillämpning

beträffande det nu förevarande lagförslaget.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1967

229

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

16 december 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson, Geijer.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 15 december

1966 avgivna utlåtande över de den 30 september 1966 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen den 20 december

1946 (nr 808);

4) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.;

5) lag om ändring i konkurslagen;

6) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag;

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 18 juni 1925 (nr 221)

om bulvanförhållande i fråga om fast egendom;

8) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni 1934 (nr 239)

om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Föredraganden redogör för innehållet i lagrådets utlåtande och anför.

Den vidgning av tillbehörskretsen för industrifastigheter som följer av

den nya lagen om vad som är fast egendom kommer, som jag tidigare har

påpekat, tills vidare inte att förändra taxeringsvärdena. Dessa kommer enligt

4 § kommunalskattelagen fortfarande att avse vad som är fast egendom

enligt 1895 års lag om vad till fast egendom är att hänföra (prop

1966:87, SFS 1966: 136 och 650). Lagrådet har helt allmänt i sitt utlåtande

anmarkt, att nackdelar är förenade med att man på detta sätt får två

olika fastighetsbegrepp, ett civilrättsligt och ett skatterättsligt. Med anled
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

ning härav vill jag nämna, att avsikten är att förslag till nya regler om det

skatterättsliga fastighetsbegreppet skall läggas fram i god tid före nästa

allmänna fastighetstaxering. Lagrådet har vidare anfört, att bestämmelserna

om det skatterättsliga fastighetsbegreppet har utformats så, att det kan ifrågasättas

om de har blivit tillämpliga inom arvsskattelagstiftningen. I anslutning

härtill vill jag nämna, att frågan om en översyn av arvsskatteförordningens

regler om fastighetsvärdering har tagits upp inom finansdepartementet.

Lagrådets yttrande över det remitterade förslaget till lag om ändring i

utsökningslagen (UL) innehåller åtskilliga påpekanden av övervägande formell

natur, som i huvudsak bör iakttas. I övrigt vill jag i anslutning till

yttrandet anföra följande.

Lagrådet har under 96 § uttalat farhågor för att beteckningen handpenning

kan föranleda missförstånd, eftersom uttrycket åtminstone ibland innebär

att det erlagda beloppet skall i sin helhet tillfalla säljaren om köpet

ej fullföljs. Jag anser att denna synpunkt bör beaktas men inte behöver

föranleda så omfattande omskrivning av paragrafen som lagrådet förordat.

Den nämnda risken för missförstånd torde kunna undvikas genom ett tilllägg

till paragrafens 3 mom. av innehåll att vad som inte tas i anspråk av

handpenningen skall betalas åter. Det finns enligt min mening anledning

anta att man i det praktiska rättslivet kommer att använda uttrycket handpenning

för den del av köpeskillingen som skall erläggas genast.

Under 100 a § har lagrådet anfört, att en särskild försäljning av tillbehör

bör medföra att det sålda förlorar egenskapen att höra till fastigheten och

i stället blir lös egendom, oavsett om egendomen skiljs från fastigheten

eller om den av en eller annan anledning blir kvar på denna. Lagrådet föreslår,

att bestämmelse härom införs sist i paragrafen som ett nytt moment.

Har under ett exekutivt förfarande tillbehör till en fastighet sålts för sig,

bör enligt min mening även utan särskild bestämmelse gälla att det sålda

förlorar egenskapen att höra till fastigheten. Jag vill emellertid inte motsätta

mig att det i enlighet med lagrådets förslag förs in en uttrycklig regel

om detta. Som lagrådet har menat torde man kunna nöja sig med att regeln

tas in i förevarande paragraf i UL utan att någon anmärkning därom görs i

lagen om vad som är fast egendom.

Lagrådet har vidare föreslagit, att det i 3 mom. av 100 a § införs en

regel om att betalningsanstånd vid tillbehörsför sälj ning inte bör kunna

medges längre än till den dag då kungörelse om fastighetsauktion skall utfärdas.

Jag är ense med lagrådet om att kungörelse angående fastighetsauktion

inte bör utfärdas, innan köpeskilling för särskilt sålt tillbehör till

fullo har betalts, och att en uttrycklig bestämmelse härom bör införas. Bestämmelsen

bör dock enligt min mening få en annan placering än den lagrådet

har förordat. I 101 § 2 mom. i det remitterade förslaget föreskrivs,

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

att kungörelse om fastighetsauktion inte får utfärdas förrän en föregående

tillbehörsförsäljning har vunnit laga kraft. Jag föreslår, att denna regel

kompletteras med föreskrift om att kungörelsen inte heller får utfärdas

förrän köpeskillingen för särskilt sålt tillbehör har erlagts. Som lagrådet

har påpekat ger bestämmelserna i 88 c § UL auktionsförrättaren möjlighet

att låta fastighetsauktion anstå, om det i något fall är av vikt att köpare

av tillbehör som säljs för sig får särskilt lång kredit.

I enlighet med vad lagrådet anfört torde sista mom. i 100 a § i det remitterade

förslaget kunna utgå. Jag vill dock framhålla det angelägna i att varje

tillbehörsförsälj ning genomförs så, att det exekutiva förfarandet fördröjs så

litet som möjligt.

Jag biträder vad lagrådet har anfört i anslutning till regeln i 100 b § 1

mom. om rätt för innehavare av intecknad fordran att avstå från betalning

ur tillbehörsmedel. Jag finner det också vara av värde om det, i enlighet

med lagrådets förslag, i lagtexten fastslås att betalning ur tillbehörsmedel

inte får tilläggas innehavare av fordran, som ligger inom det för en fastighetsauktion

bestämda lägsta budet, i vidare män än som har angetts i den

upprättade borgenärsförteckningen. Jag förordar därför, att 100 b § 1 mom.

utformas i överensstämmelse med lagrådets förslag.

Lagrådet har i anslutning till 100 b § uttalat sig i frågan hur lägsta budet

bör bestämmas, när en fastighetsauktion har föregåtts av tillbehörsförsälj

ning och medel till följd därav finns tillgängliga för fördelning. Med

utgångspunkt från sina överväganden har lagrådet föreslagit en annan lydelse

av 113 § 2 mom. än den i det remitterade förslaget.

Regeln i 113 § 2 mom. innehåller enligt det remitterade förslaget, att vid

bestämmandet av lägsta budet inte skall medräknas fordran och kostnad

i den man de skall betalas ur köpeskilling för tillbehör som har sålts för

sig. Denna regel har bl. a. den fördelen, att det fastställda lägsta budet också

blir det lägsta pris som skall uppnås vid auktionen för att fastigheten skall

bli såld. Den klargör vidare, att fordringar som beräknas få betalning ur

tillbehörsmedel inte längre kommer att räknas in bland de fordringar som

ligger inom lägsta budet. Detta kan vara ägnat att skapa större klarhet

när det gäller att bestämma vilka fordringar som skall stå kvar i fastigheten

när denna har sålts och vilka inteckningar som då skall upphöra att

galla i fastigheten. Regeln innebär emellertid också, att uttrycket lägsta

budet får en i viss mån annan innebörd än det nu har genom att lydelsen

avviker från uttryckssättet i nuvarande 113 § 2 inom. och 135 § 2 mom.

UL. Där regleras nu den likartade situation som uppkommer vid bestämmandet

av lägsta budet när avkastning resp. medel, som härrör från tidigare

auktion, står till förfogande. Lagrådet har för sin del funnit, att _

aven om lagens nuvarande terminologi måste anses mindre tillfredsställande

tillräckliga skäl inte föreligger att vid en provisorisk reform som den

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

förevarande frångå det där tillämpade uttryckssättet. Lagrådet har därför

förordat att den nya bestämmelsen i 113 § 2 mom. ges en lydelse, som ansluter

sig till nu gällande bestämmelser om hur lägsta budet skall beräknas

när avkastning eller medel från tidigare auktion finns tillgängliga.

Som lagrådet närmare har utfört måste den nuvarande terminologin anses

mindre tillfredsställande. Även om olägenheterna härav kan väntas bli

större genom tillkomsten av tillbehör sförsäljningar, torde frågan om en

ändring i denna del kunna anstå till den revision av bestämmelserna om

exekution i fast egendom som kan väntas komma till stånd på grundval

av förslag från lagberedningen. I likhet med lagrådet anser jag att man

lills vidare kan nöja sig med en regel som till sin lydelse ansluter sig

till nuvarande uttryckssätt i UL. Jag kan därför biträda lagrådets förslag

till utformning av bestämmelserna i 113 § 2 inom., vilket nära överensstämmer

med lagberedningens förslag. Någon oklarhet om innebörden torde

inte behöva uppstå med den belysning hithörande frågor fått i lagrådets

yttrande.

I 119 § 1 mom. i det remitterade förslaget föreskrivs, att den som förrättar

fastighetsauktion skall ange de tillbehör som åtföljer fastigheten, i

den män detta är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan

orsak. Till denna föreskrift anknyter bestämmelsen i 132 § 2 mom.

i förslaget, att egendom som vid auktionen särskilt har angetts som tillbehör

skall anses inbegripen i försäljningen, även om den rätteligen inte var

tillbehör. Att auktionsförrättaren anger visst föremål som tillbehör kan

självfallet inte ha den betydelsen att föremålet enbart därigenom rättsligt

sett blir att anse som tillbehör. Auktionsförrättarens uppgifter tjänar endast

syftet att fastställa vad som inbegrips i fastighetsförsäljningen. Lagrådet

föreslår att de nu nämnda bestämmelserna avfattas i närmare överensstämmelse

med detta betraktelsesätt. Utom att lagrådets förslag ger klarare

uttryck åt den avsedda innebörden bar det den fördelen att det uttryckligen

reglerar även det fallet att auktionsförrättaren särskilt anger

att ett föremål undantas från försäljningen. Jag förordar därför, att lagrådets

förslag följs.

Lagrådet förordar under 211 § att näst sista punkten i paragrafens 1

mom. får sådan lydelse att föreskriften för överexekutor att lämna fullfölj

dshänvisning kommer att omfatta också det fall att fastighetstillbehör

har sålts på annat sätt än genom auktion. Vid remissen till lagrådet ansåg

jag, liksom lagberedningen, det vara självklart att överexekutor skall underrätta

den som vill klaga över underhandsförsäljning av tillbehör om vad

han har att iaktta. Min avsikt var att bestämmelse i det avseendet skulle

meddelas av Kungl. Maj :t. Jag vill emellertid inte motsätta mig att en bestämmelse

av det innehåll lagrådet förordar införs i 211 §.

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

Det remitterade förslaget innehåller inte någon särskild övergångsbestämmelse

beträffande de nya reglerna i 121 § 2 mom. om fördelning av köpeskilling

för gemensamt intecknade fastigheter. Det innebär alltså att de nya

reglerna skall tillämpas också vid fördelning i fall då det exekutiva förfarandet

har inletts före nya lagens ikraftträdande. Lagrådet har framhållit,

att det i sådant fall kan bli beroende av tillfälligheter om dagen för fördelningen

infaller före eller efter det att nya lagen har trätt i kraft. Enligt lagrådet

måste det anses olämpligt att fastighetsintressenternas ställning på

detta sätt kan påverkas av ovidkommande omständigheter. Lagrådet föreslår

därför en särskild övergångsbestämmelse av innebörd att äldre bestämmelser

alltjämt får gälla, om fördelning sker under förfarande som inletts

före nya lagens ikraftträdande.

För fastighetsintressenternas bedömning av vilka åtgärder de bör vidta

för att skydda sina intressen vid en försäljning av gemensamt intecknade

fastigheter är det av betydelse att veta om äldre eller nya regler skall gälla

för fördelningen av köpeskilling för fastigheterna. För att fastighetsintressenterna

vid sådan försäljning skall med säkerhet kunna avgöra vilka fördelningsregler

som kommer att tillämpas torde en särskild övergångsbestämmelse

böra införas. Det synes emellertid inte vara nödvändigt att som

lagrådet har föreslagit låta de äldre reglerna gälla så snart förfarandet har

inletts före nya lagens ikraftträdande. Enligt min mening bör dagen för försäljningen

vara avgörande, så att de äldre reglerna om fördelningen tillämpas

när försäljning har skett före ikraftträdandet. Jag föreslår därför en

övergångsbestämmelse med detta innehåll.

Beträffande 23 § och 36 § 1 mom. i det remitterade förslaget till lag om

ändring i förordningen angående inteckning i fast egendom har lagrådet

föreslagit ändrad lydelse. Lagrummens innebörd blir klarare och tillämpningen

av dem torde underlättas, om lagrådets förslag följs. Jag ansluter

mig därför till lagrådets förslag.

Utöver vad som följer av det anförda torde vissa redaktionella jämkningar

böra vidtas i lagtexten.

Samtliga författningsförslag står i samband med lagen den 29 juli 1966

(nr 453 ) om vad som är fast egendom och lagen samma dag (nr 454) om

företagsinteckning. Ikraftträdandet av dessa båda lagar har genom lagändiing

(SFS 1966: 645 och 646) flyttats fram till den 1 juli 1967. De nu ifrågavarande

författningarna bör träda i kraft samma dag.

till lagrådet har den 9 december 1966 remitterats förslag att bl. a. 7 §

lagen den 30 december 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag och 2 § lagen

den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

skall ändras i andra hänseenden än som avses med de här under punkter
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

na 6) och 7) omnämnda förslagen till ändringar i samma paragrafer. Avsikten

är att även de den 9 december 1966 remitterade förslagen skall föreläggas

riksdagen i sådan tid att de kan behandlas under vårsessionen 1967

och, om riksdagen bifaller förslagen, träda i kraft den 1 juli 1967. Det synes

lämpligt, att de olika förslagen till ändringar samordnas på så sätt att

de förslag som togs upp i den nu närmast ifrågavarande remissen den 30

september 1966 inte görs till föremål för vidare behandling förrän lagrådets

utlåtande över de senaste remitterade förslagen föreligger. Något förslag rörande

de båda nu nämnda lagarna bör därför inte föreläggas riksdagen i

detta sammanhang.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår

1967 års riksdag att antaga

dels förslag till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen den 20 december

1946 (nr 808);

4) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.;

5) lag om ändring i konkurslagen;

6) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni 1934 (nr 239)

om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag;

och dels det vid statsrådsprotokollet den 30 september 1966 fogade förslaget

till förordning om ändrad lydelse av 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

235

Innehållsförteckning

Propositionen ..................................................

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................

Författningsförslag .............................................

Utdrag av statsrådsprotokollet den 30 september 1966 ..............

Inledning ................................................

Lagarna om vad som är fast egendom och om företagsinteckning

Huvuddragen av lagberedningens förslag......................

Remissyttrandena (allmänna uttalanden)......................

Lagberedningens förslag och remissyttranden....................

Separat försäljning av fastighetstillbehör......................

Ägarens befogenheter beträffande utmätt fast egendom m. m.....

Utredning om fastighets tillbehör och tvist därom..............

Vägran att godkänna inrop av fast egendom ..................

Fördelningen av köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter

...................................................

Försäljning under hand av lös egendom ......................

Försäljning på kredit av lös egendom ........................

Vägran att godkänna inrop av lös egendom....................

Exekution i företagsintecknad egendom ......................

Övriga frågor ..............................................

Departementschefen ..........................................

Allmänna synpunkter ......................................

Separat försäljning av fastighetstillbehör......................

Ägarens befogenheter beträffande utmätt fast egendom m. m.....

Utredning om fastighetstillbehör och tvist därom ..............

Vägran att godkänna inrop av fast egendom....................

Fördelningen av köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter

.................................................

Försäljning under hand av lös egendom........................

Kreditförsäljning av lös egendom ............................

Vägran att godkänna inrop av lös egendom....................

Exekution i företagsintecknad egendom ......................

Övriga frågor ..............................................

Specialmotivering ............................................

Departementschefens hemställan ..............................

Bilaga 1. Författningsförslagen ................................

Bilaga 2. Utdrag av lagberedningens förslag till lagtext............

Utdrag av lagrådets protokoll den 15 december 1966 ................

1

1

3

37

37

39

41

44

47

47

56

61

70

76

79

86

92

96

103

106

106

108

115

119

124

127

129

131

134

136

141

144

179

180

208

212

Utdrag av statsrådsprotokollet den 16 december 1966

229

MARCUS BOKTR. STHLMI967 660526

Doktrin (2)

  1. Spörsmål angående fastighetsexekutionen, SvJT 1973 s. 814 · Fritt tillgänglig
  2. Utsökning, SvJT 1973 s. 236, på s. 237 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:132 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående familjebeskattningen. a1 i texten
  2. 3LU 1967:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i ut sökning slag en m. m. s. 1 i texten

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. RH 1994:98 ur registret · dokumentnivå
  2. RH 1994:35 ur registret · dokumentnivå

Myndighetsavgöranden (1)

1 koppling.

  1. JK 2020-07-01 dnr 7570-18-4.3 i texten

Doktrin (4)

4 kopplingar i 3 dokument.

  1. JT 2015/16 s. 15 s. 19 · s. 20 i texten · dokumentnivå
  2. SvJT 1973 s. 236 Utsökning s. 237 i texten
  3. SvJT 1973 s. 814 Spörsmål angående fastighetsexekutionen s. 814 i texten