Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom

1967-11-03 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:165, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

1

Nr 165

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december

1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom;

given Stockholms slott den 3 november 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av

3 § lagen den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å

egendom.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om ersättning för krigsskada å egendom

ändras så att ersättning enligt lagen kan utgå även i det fall att ägare

till lcrigsskadad egendom underlåtit att teckna statlig krigsförsäkring. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 165

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december 1958 (nr 566)

om ersättning för krigsskada å egendom

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 5 december 1958 om ersättning

för krigsskada å egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 in o m. Denna lag-----

2 mom. Lagen äger icke heller

tillämpning i fråga om fartyg, luftfartyg

eller annan egendom i fall, då

försäkring mot krigsrisk kan erhållas

jämlikt lagen den 26 februari

1960 om statlig krigsförsäkring och

med stöd därav meddelade bestämmelser.

3 mom. Från lagens tillämpning

undantagas jämväl utländska fartyg

och luftfartyg samt egendom

som medföres ombord, så ock främmande

stat tillhörig egendom.

Konungen äger förordna, att från

lagens tillämpning skall undantagas

annan utländsk egendom som direkt

eller genom förmedling av juridisk

person helt eller till större delen

äges av medborgare eller juridisk

person i viss främmande stat.

(Föreslagen lydelse)

yrkesmässig verksamhet.

2 m o m. Från lagens tillämpning

undantagas jämväl utländska fartyg

och luftfartyg samt egendom

som medföres ombord, så ock främmande

stat tillhörig egendom.

Konungen äger förordna, att från

lagens tillämpning skall undantagas

annan utländsk egendom som direkt

eller genom förmedling av juridisk

person helt eller till större delen

äges av medborgare eller juridisk

person i viss främmande stat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1961:616.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1967

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i

statsrådet på Stockholms slott den H september 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Wickman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i krigsskadelagstiftningen

och anför.

Inledning

Statens krigsskadenämnd har i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt att

3 § 2 mom. lagen den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada

å egendom (här kallad krigsskadelagen) upphävs. Momentet innehåller

bestämmelse om alt krigsskadelagen inte äger tillämpning på egendom,

som kan försäkras mot krigsrisk enligt lagen den 26 februari 1960 (nr

22) om statlig krigsförsäkring (den s. k. krigsförsäkringslagen).

Över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av försäkringsinspektionen,

sjöfartsstyrelsen, luftfartsverket, kommerskollegium, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas förening och Sveriges allmänna

exportförening.

Sjöf art sstyr elsen har bifogat yttrande från Sveriges redareförening. Kommerskollegium

har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö.

Gällande lagstiftning m. m.

Som ett led i beredskapsplaneringen har redan under fredstid möjligheterna

till statligt krigsskadeskydd och till statlig krigsförsäkring reglerats

genom särskild lagstiftning. Bestämmelser härom är intagna i krigsskadelagen

(ändrad 1961:616) och krigsförsäkringslagen (ändrad 1961:

614 och 1966: 41). Dessa lagar har ersatt den lagstiftning på området som

gällde bl. a. under andra världskriget.

Krigsskadelagen anger den ram inom vilken statligt krigsskadeskydd

It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 165

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år W67

kommer att vara verksamt och fastslår huvudpunkterna i den ordning enligt

vilken ersättning skall bestämmas och utbetalas.

Området för lagens tillämpning anges i 1 och 2 §§. Lagen omfattar i

princip krigsskada på all egendom som finns här i landet. Ersättning enligt

lagen kan dessutom i två fall utgå även för krigsskada som utomlands

drabbat svensk egendom. Detta gäller dels fartyg eller luftfartyg på resa

mellan orter här i landet utan anlöpande av utrikes ort och egendom som

medförs på resan, dels fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske och egendom

som därvid medförs.

Från lagens tillämpningsområde gäller vissa i 3 § angivna undantag.

Bl. a. äger lagen enligt 3 § 2 mom. inte tillämpning i fråga om fartyg, luftfartyg

eller annan egendom i de fall då försäkring mot krigsrisk kan

erhållas enligt krigsförsäkringslagen och med stöd därav meddelade bestämmelser.

Denna undantagsbestämmelse har tillkommit för att krigsförsäkringen

skall utnyttjas i den utsträckning lagen medger (jfr prop.

1958:82 s. 76).

Beträffande den närmare utformningen av ersättningen för krigsskada

föreskrivs i krigsskadelagen (1 §) endast att sådan ersättning skall, i den

mån skadan inte gottgörs i annan ordning, utgå av statsmedel enligt grunder

som bestäms av Kungl. Maj :t och riksdagen. Sådana grunder avses bli

bestämda först sedan ersättningsfrågan blivit aktuell.

I övrigt innehåller krigsskadelagen bestämmelser om den administrativa

och organisatoriska reglering som behövs från beredskapssynpunkt. Bl. a.

föreskrivs i 7 § att ärenden rörande ersättning för krigsskada skall prövas

och avgöras av statens krigsskadenämnd.

Krigsförsäkringslagen är en beredskapslag, vars bestämmelser kan tilllämpas

under vissa närmare angivna förutsättningar. När lagen tillämpas

avses att staten skall kunna träda in som försäkringsgivare i vissa fall.

Betingelserna för lagens tillämpning anges i 1 §. Kommer riket i krig,

tillämpas lagen automatiskt. Dessutom kan Kungl. Maj :t vid krigsfara,

vari riket befinner sig, eller under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

förordna att lagens bestämmelser skall tillämpas. Sådant förordnande

skall underställas riksdagens prövning inom en månad eller, om

riksdagssession inte pågår, inom en månad från början av nästa session.

Annars förfaller förordnandet.

I 2 § första stycket ges bestämmelser om statens rätt att meddela direkt

försäkring. Sådan direkt försäkring får omfatta transport- och motorfordonsförsäkring

mot krigsrisk och vissa andra därmed jämförliga risker,

såsom risk att egendom läggs under embargo eller uppbringas. Staten

kan också meddela försäkring mot samma risker i fråga om egendom som

lagrats i utlandet för införsel till riket. Som framgår av tredje stycket

skall lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal inte äga tillämpning

på nu angivna försäkringsformer. Möjligheten för staten att meddela

direkt krigsförsäkring avsåg enligt den ursprungliga lydelsen av 2 §

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1967

första stycket endast transportförsäkring mot krigsrisk och jämförliga

risker. År 1961 vidgades statens möjlighet härntinnan att omfatta även

motorfordonsförsäkring (prop. 1961:172, L2U 70, rskr 391, SFS 1961:

614).

Enligt 2 § andra stycket har staten rätt att meddela återförsäkring åt

svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag. Återförsäkring

får avse dels sådan försäkring mot krigsrisk och jämförliga risker

som omfattas av första stycket, dels försäkring av vissa civilrisker, nämligen

transportförsäkring i övrigt, allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring

samt trafikförsäkring.

I övrigt innehåller krigsförsäkringslagen bl. a. bestämmelser om olycksfallsförsäkring

för personal, som tjänstgör på transportmedel.

Enligt 5 § meddelas tillämpningsföreskrifter till lagen av Kungl. Maj :t.

Så har skett genom kungörelsen den 15 december 1961 (nr 615 ) med föreskrifter

angående tillämpningen av lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om

statlig krigsförsäkring.

När krigsförsäkringslagens bestämmelser är i tillämpning handläggs och

avgörs ärenden rörande den statliga försäkringsverksamheten av statens

krigsförsäkringsnämnd. Nämndens åligganden och befogenheter regleras

i nyssnämnda kungörelse. Enligt 2 § i kungörelsen får nämnden bevilja

statlig krigsförsäkring endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen

eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan näring.

Nämnden har även till uppgift att förbereda lagens tillämpning och att i

samråd med statens krigsskadenämnd planlägga samordningen av statlig

krigsförsäkring med statligt krigsskadeskydd. Enligt uttalande av departementschefen

i prop. 1958: 82 s. 76 har nämnden därvid att lämna sådan

information rörande försäkringsskyddet att onödiga förluster inte uppstår

på grund av okunnighet om föreliggande försäkringsmöjligheter.

Även utanför krigsförsäkringslagens ram är staten bunden av såväl direktförsäkrings-

som återförsäkringsåtaganden avseende krigsförhållanden.

Det har nämligen i fråga om sjöfarten sedan länge ansetts viktigt

från beredslcapssynpunkt att man redan på förhand har visshet om att fartyg

och varor liksom befäl och besättning blir skyddade vid ett plötsligt

krigsutbrott genom en av staten garanterad försäkring. Redan före det

senaste kriget bemyndigades därför den dåvarande krigsförsäkringsnämnden

att sluta vissa återförsäkringsavtal. Sådant återförsäkringsavtal slöts år

1939 rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Det upphörde att gälla i

och med alt krigsförsäkringen i dessa hänseenden övertogs av staten. 1

samband med att den statliga krigsförsäkringsverksamheten efter kriget

upphörde träffade krigsförsäkringsnämnden, efter bemyndigande av Kungl.

Maj:t, i december 1946 krigsutbrottsavtal på sjöförsäkringsområdet, avsett

att ersätta 1939 års avtal. Enligt det nya avtalet skulle staten under angivna

förutsättningar vid krigsutbrott träda in som direkt försäkringsgivare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

Som ett led i krigsförsäkringsnämndens beredskapsplanläggning fick

nämnden år 1961 av Kungl. Maj :t bemyndigande att vidta ändringar i 1946

års krigsutbrottsavtal och att komplettera detsamma (prop. 1961: 172, L2U

70, rskr 391). Bemyndigandet för nämnden att ingå krigsutbrottsavtal vidgades

att omfatta även flygkaskorisker, lufttransport-, landtransport- och

lagerrisker samt nybyggnadsrisker på varv och försäkring av lastbilar i

utlandstrafik mot krigsrisk m. in. Åt nämnden uppdrogs samtidigt att utreda

möjligheterna att låta ett krigsutbrottsavtal i större eller mindre utsträckning

omfatta även lastbilar som idför transporter endast inom landet.

I enlighet med de riktlinjer som dragits upp i prop. 1961:172 ingick

krigsförsäkringsnämnden ett fr. o. m. den 1 januari 1963 gällande krigsutbrottsavtal

för transportförsäkring med svenska transportförsäkringsbolag.

Avtalet, som har godkänts av Kungl. Maj :t, ersätter 1946 års krigsutbrottsavtal

och avser förutom sjöförsäkring i princip även annan transportförsäkring.

Till sådan försäkring räknas i avtalet även försäkring av nybyggnad

på svenskt varv och försäkring av egendom, som lagrats i utlandet

för införsel till landet. Däremot gäller avtalet inte för flygkaskoförsäkring

eller yachtförsäkring. Avtalet träder automatiskt i tillämpning om Sverige

eller vissa i avtalet uppräknade grannländer kommer i krig. Dessutom kan

Kungl. Maj:t förordna att avtalet skall träda i tillämpning, nämligen vid

krigsfara, vari Sverige befinner sig, vid krig mellan två eller flera särskilt

angivna länder, samt vid annat krig, som är ägnat att i väsentlig grad beröra

svenskt näringsliv. När avtalet träder i tillämpning, övertar staten hela

ansvaret för de av försäkringsgivarna tecknade krigsförsäkringarna, under

vissa förutsättningar med retroaktiv verkan. Staten träder således in som

direkt försäkringsgivare.

I övrigt är planeringen av ett krigsutbrottsskydd av försäkringskaraktär

i enlighet med 1961 års bemyndigande ännu inte slutförd. Beträffande

flygkaskoförsäkring föreligger dock förslag till krigsutbrottsavtal för sådan

försäkring.

Vid sidan av krigsutbrottsavtal har krigsförsäkringsnämnden, i enlighet

med de riktlinjer som angavs åren 1954, 1961 och 1966 (prop. 1954: 21 s.

10, IAU 6 s. 5, rskr 70; prop. 1961:172 s. 18, L2U 70, rskr 391; prop.

1966: 6, L2U 1, rskr 64) och med Kungl. Maj :ts godkännande träffat vissa

s. k. beredskapsavtal, vilka reglerar statens övertagande av återförsäkring

av civila risker i de fall där direktförsäkrarens normala återförsäkringsförbindelser

med utlandet blir avbrutna.

Krigsskadenämndens framställning

Ivrigsskadenämndens framställning har tillkommit efter samråd med

krigsförsäkringsnämnden och är föranledd av att undantagsbestämmelsen

i 3 § 2 mom. krigsskadelagen försvårar en tillfredsställande beredskapsplanering,

särskilt vad gäller krigsförsäkringsverksamheten under krigs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

7

förhållanden. I en till framställningen fogad skrivelse har krigsförsäkringsnämnden

redogjort för de svårigheter som uppkommit under planläggningsarbetet.

För att underlätta förståelsen av krigsskadenämndens

hemställan redogör jag först för krigsförsäkringsnämndens skrivelse.

Krigsförsäkringsnämnden

Till en början erinrar krigsförsäkringsnämnden om sin informationsskyldighet

rörande krigsförsäkringsskyddet. Skyldigheten innebär att nämnden

skali förmå praktiskt taget alla ägare av försäkringsbar egendom att

vid varje tidpunkt ha sin egendom krigsförsäkrad. I annat fall kan en ägare

om krigsskada uppkommer gå miste om den ersättning som annars står

honom till buds. Nämnden anser sig sakna möjlighet att uppfylla informationskravet

och nå den eftersträvade fullkomligheten i sin upplysningsverksamhet.

Undantagsbestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen tillkom, framhåller

krigsförsäkringsnämnden, vid en tidpunkt då man hade erfarenhet

endast av den krigsförsäkringsverksamhet som bedrevs under andra världskriget

och som omfattade huvudsakligen fartyg i utlandstrafik och fartygslaster

med anknytning till export och import. De gränsdragningsfrågor mellan

krigsförsäkringsnämndens och krigsskadenämndens verksamhetsområden

som var aktuella då hade därför en annan karaktär än de som senare

framträtt genom att krigsförsäkringsnämndens verksamhet vidgats att omfatta

vissa fiske- och kustfartyg, far tygsnybyggnader på svenska varv samt

vissa landtransporter och motorfordon. Det är på det sålunda vidgade försäkringsområdet

som svårigheter att uppnå godtagbara informationsresultat

uppkommit. Detta gäller redan under ett krig, i vilket endast främmande

länder är indragna, men har sin giltighet framför allt vid ett krigsutbrott

som direkt berör vårt land. En väsentlig anledning till de antydda

svårigheterna är enligt nämndens uppfattning att man t. ex. i fråga om

krigsförsäkring av fartygsnybyggnader samt av lastbilar och lastbilstransporter

inte kan tillämpa samma informationssystem som redan nu fungerar

i fråga om statlig krigsförsäkring av fartyg och varutransporter till

sjöss. Nämnden belyser detta genom att i fortsättningen redogöra för sin

beredskapsplanering på olika områden.

Vad först angår krigsförsäkringsskydd för fartyg och fartygslaster är,

framhåller krigsförsäkringsnämnden, förhållandena tillfredsställande från

planläggningssynpunkt, bl. a. beroende på den betydelse gällande krigsutbrottsavtal

för transportförsäkring har för informationen. Krigsutbrottsavtalet

är knutet till de krigsförsäkringar som sedvanligen tecknas redan

under fredstid hos de svenska försäkringsbolagen för fartyg och fartygslaster.

Genom avtalet har staten åtagit sig att vid krigsutbrott överta alla

då löpande krigsförsäkringar. Upplysning om statens åtagande lämnas genom

en på krigsförsäkringsbrevet tryckt eller stämplad klausul. Alla för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

säkringstagare får därmed, uttalar nämnden, en årlig eller vid varje separat

försäkrad resa eller godstransport upprepad påminnelse om förhållandet.

Informationen är således enligt nämnden i fråga om sjöförsäkring

redan under fredstid välorganiserad och fullständig. Dock kan, framhålls

det, givetvis även på detta område inträffa att bristande kännedom om försäkringsmöjligheterna

i enskilda fall förorsakar obilliga förluster.

Möjligheten att efter ett krigsutbrott lämna nödvändig information om

sjöfartens krigsförsäkringsskydd är, konstaterar krigsförsäkringsnämnden,

helt avhängig av hur allvarligt det krigstillstånd som föranlett igångsättning

av den statliga försäkringsverksamheten är för Sveriges vidkommande.

Är läget sådant att samhällsfunktionerna mer eller mindre präglas av desorganisation,

kommer svårigheter att uppstå även i informationshänseende.

Att statliga myndigheter under sådana förhållanden skulle behöva strikt

följa krigsskadelagens uteslutningsprincip synes nämnden inte vara skäligt.

Gällande krigsutbrottsavtal omfattar även luf tf artsrisker. Vad flygkaskoriskerna

beträffar har, uttalar krigsförsäkringsnämnden, emellertid någon

slutlig beredskapsplanering ännu inte kunnat utföras. De hinder som framträtt

på detta område beror bl. a. på att det största företaget inom branschen

har sina löpande krigsförsäkringar placerade hos utländska försäkringsgivare

och att dessa i sin tur inte kan teckna krigsutbrottsavtal med

nämnden. I övrigt sägs på detta område i tillämpliga delar gälla vad i det

föregående sagts om sjöfartsrisker.

För fartygsnybyggnader på svenska varv har krigsförsäkringsnämnden,

heter det vidare i skrivelsen, genomfört ett helt nytt krigsförsäkringssystem

och fastställt därtill hörande krigsförsäkringsvillkor. Upplysning

härom har delgetts varven, rederierna och kreditgivarna i en särskild skrift.

Kostnaden för det nya krigsutbrottsskyddet består enligt nämnden endast

av registreringskostnader och premien är därför mycket låg under fredstid.

Trots dessa gynnsamma omständigheter sägs det nya automatiska krigsförsäkringsskyddet

inte på långt när ha utnyttjats hundraprocentigt, vilket

på grund av bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen kan leda till obilliga

ekonomiska förluster.

Krigsförsäkringsnämnden berör därefter beredskapsplaneringen för fiskefartyg.

Planeringen sägs vara färdig i fråga om fartyg som är försäkrade

i ömsesidiga bohuslänska lokalbolag. Krigsutbrottsskyddet bygger

här på att bolagen meddelar premiefria krigsförsäkringar, vilka vid ett

krigsutbrott kan användas som underlag för nämndens premiebelagda försäkringsåtaganden.

De ömsesidiga lokalbolag som driver endast kaskoförsäkring

kan, betonar nämnden, för sin del tillämpa metoden med premiefrihet,

eftersom de har möjlighet att genom uttaxering i efterhand få kompensation

för sådana krigsskador som inte faller under nämndens ansvarighet.

Beträffande andra fiskefartyg än de bohuslänska pågår planeringen. Det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

9

system för krigsutbrottsskydd som tillämpas för fiskefartyg i Bohuslän

kan, understryker krigsförsäkringsnämnden, inte utan vidare användas för

övriga fiskefartyg. Dessa har nämligen i stor utsträckning sitt försäkringsskydd

ordnat på så sätt att de direkttecknande bolagen träffat coassuransavlal

med riksbolag, vilka övertagit sina andelar i direktförsäkringarna för

fartygen på egna villkor som avviker från lokalbolagens. Det är inte heller

ovanligt att fiske- och kustfartygen i sin helhet direkt försäkras i riksbolag.

Anledningen till att det bohuslänska systemet inte kan tillämpas för övriga

fiskefartyg anger nämnden vara den, att riksbolagen inte har samma möjligheter

som ömsesidiga lokalbolag att tillämpa efterskottsdebitering av premier.

Vidare torde det, framhåller nämnden, stå i strid med den s. k. anskaffningsöverenskommelsen

att i ett riksbolag bereda fiske- och kustfartygsredarna

eu förmån — i detta fall i form av premiefrihet — som inte

kan beredas andra försäkringstagare i samma bolag. På grund härav kommer

den planerade utvidgningen av krigsutbrottsskyddet till att omfatta

farlygsbestånden hos flertalet lokala bolag inte att på långt när kunna tillgodose

nämndens beredskapsambitioner. Fältet står här, betonar nämnden,

ganska öppet för sådana misstag från såväl försäkringstagare- som försäkringsgivaresidan

som kan medföra förluster vid tillämpningen av 3 § 2

mom. krigsskadelagen.

Beträffande möjligheten att skapa ett krigsförsäkringsskydd för lastbilar

och varutransporter till lands berör nämnden till en början möjligheterna

att på dessa områden skapa ett automatiskt verkande skydd vid krigsutbrott.

Planläggningen av ett system med krigsutbrottsavtal för lastbilar

måste enligt nämnden bygga på att nämnden för sin premieuppbörd och

för identifiering av skadade bilar har tillgång till ett komplett och ständigt

aktuellt register över det bilbestånd som skall skyddas genom ett sådant

avtal. Detta sägs gälla även i fråga om det gods som transporteras till

lands. Eftersom krigsförsäkringar inte tecknas under fred för sådant gods

eller för fordon måste, framhåller nämnden, ett statligt krigsutbrottsskydd

för sådana objekt konstrueras på annat sätt än genom avtal som knyter

an till löpande krigsförsäkringar. Olika alternativ till en beredskapsplan

i fråga om fordons- och transportrisker inom landet har övervägts inom

nämnden. Övervägandena har lett till att nämnden f. n. finner det inte vara

realistiskt att ytterligare utreda denna fråga.

Nämnden anser sig ej heller kunna göra något bestämt uttalande om

möjligheterna alt förverkliga önskemålet om ett krigsutbrottsskydd för

lastbilar i utlandstrafik. Förutsättningarna för en godtagbar lösning på

detta mera begränsade område sägs visserligen vara gynnsammare än vad

fallet är i fråga om den inrikes trafiken. Antalet fordon i utlandstrafik

är nämligen förhållandevis litet. Vidare är de lastbilar som används i denna

trafik även under fredstid underkastade licensierings- och kvoteringstvång,

vilket medför att de redan nu är systematiskt registrerade hos statlig myn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1967

dighet (biltrafiknämnden). Dessa omständigheter gynnar även planläggningen

av den information som kan vara nödvändig. Svårigheterna att ordna

ett krigsförsäkringsskydd på detta område beror enligt nämnden delvis

på att nämnden inte har befogenhet att redan under fredstid driva sina

förberedelser så långt att nämnden själv tecknar krigsförsäkringsavtal med

enskilda intressenter. Det synes nämnden ej heller vara realistiskt att räkna

med att lastbilsägarna skulle vara villiga att åta sig nödvändig tilläggskostnad

för den förhandsregistrering som fordras för en sådan lösning.

Effektiviteten i fråga om förhandsinformation till intressenterna är helt

avhängig av att en försäkringsmässig registrering i förväg kan ordnas.

Krigsförsäkringsnämnden behandlar därefter ingående frågan om krigsförsäkringsskydd

för lastbilar och varutransporter till lands i tiden efter

ett krigsutbrott. Även här sägs informations- och andra administrativa

problem försvåra en tillfredsställande planering. Vidare tillkommer svårigheter

av försäkringsteknisk natur såsom i fråga om premiesättning och

premiedebitering. Nämnden erinrar dessutom om att nämnden får bevilja

krigsförsäkring endast om det kan vara av väsentlig betydelse för

folkförsörjningen eller näringslivet. Detta förutsätter att nämnden vid behandlingen

av försäkringsansökningar har tillgång till ett av försörjningsmyndigheterna

upprättat, effektivt prioriteringssystem. Försörjningsmyndigheterna

ställer sig emellertid enligt nämnden tveksamma inför möjligheten

att tillgodose detta önskemål och anför praktiska skäl som talar

mot att myndigheterna under en även i övrigt arbetstyngd tid skall sysselsätta

sig med talrika prioriteringsfrågor och med att utfärda licenser för

försäkringsändamål.

Nu antydda svårigheter ävensom samhällsekonomiska överväganden sägs

ligga bakom krigsförsäkringsnämndens beslut att i princip inte meddela

krigsförsäkring för lastfordon eller landtransporter inom Sverige. Endast i

undantagsfall när ett centralt försörjningsorgan kan intyga att synnerliga

skäl talar för att viss transport bör få krigsförsäkringsskydd anser sig

nämnden kunna bevilja krigsförsäkring.

Krigsförsäkringsnämnden förklarar i detta sammanhang att sådana varutransporter

till lands som utgör för- eller eftertransporter i anslutning

till export eller import i viss mån intar en särställning. För dessa transporter

finns redan krigsförsäkringsvillkor fastställda, avsedda att användas

för försäkring som tecknas från fall till fall efter ett krigsutbrott. Även

detta planerade krigsförsäkringsskydd medför dock, framhålls det, planerings-

och informationsproblem som inte torde kunna lösas praktiskt på

annat sätt än att undantagsbestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen

slopas. Om denna bestämmelse bibehålls, måste enligt nämnden antingen

krigsförsäkring tecknas i direkt anslutning till licensgivningen eller också

licensen som sådan förklaras ogiltig intill dess att försäkring tecknats. I

förra fallet inför man i systemet nya organ som saknar erfarenhet av för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1067

1

säkringsrisker, taidffering o. d., i senare fallet kommer störningar och

tidsutdräkt sannolikt att prägla transporterna och godshanteringen. Om

licensernas giltighet görs beroende av att krigsförsäkring tecknas, krävs att

överenskommelser träffas i förväg med försörjningsmyndigheterna om export-

och importlicensernas utformning. Nämnden är inte övertygad om att

licensernas lydelse i varje förekommande fall kan bringas att korrespondera

med nämndens önskemål. På detta område skulle undantagsbestämmelsens

borttagande undanröja risken för att nämnden och försörjningsmyndigheterna

skulle kunna göras ansvariga för bristande information,

formella försummelser, brist på kundservice in. in.

Avslutningsvis framhåller krigsförsäkringsnämnden bl. a., att ett slopande

av undantagsbestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen skulle i hög grad

underlätta planeringen på krigsförsäkringsområdet, att 1 § nämnda lag

synes utgöra ett fullgott hinder mot dubbelersättning och att, då alla torde

vara överens om att krigsförsäkringssystemet förmår lämna bättre och

snabbare utbetald ersättning än den som kan åstadkommas enligt krigsskadelagen,

det finns ett starkt incitament för de intressenter som kan

komma i fråga att utnyttja den statliga krigsförsäkringen i den utsträckning

som ansetts önskvärd.

Krigsskadenämnden

Inledningsvis redogör krigsskadenämnden för bakgrunden till undantagsbestämmelsen

i 3 § 2 mom. krigsskadelagen. Nämnden framhåller därefter

att vid samråd mellan nämnden och krigsförsäkringsnämnden olika

gränsdragningsproblem tagits upp till behandling. För krigsförsäkringsnämnden

har huvudproblemet därvid uppenbarligen varit att — med beaktande

av föreskrivna villkor för beviljande av statlig krigsförsäkring —

precisera vilken omfattning krigsförsäkringen inte minst av praktiska skäl

kan ges. Planläggningen är för vissa egendomsgrupper i princip slutförd

medan den för andra pågår. Krigsskadenämnden har intagit ståndpunkten

att det med hänsyn till krigsförsäkringens påtagliga företräden framför

det skydd, som krigsskadelagen ger, är i och för sig önskvärt att krigsförsäkringssystemet

täcker så mycket som över huvud taget är möjligt. För

såväl myndigheter som egendomsägare är, understryker krigsskadenämnden,

det väsentliga i sammanhanget emellertid att det blir klarlagt, vilken

form av ekonomiskt krigsskadeskydd som står till buds.

Krigsskadenämnden erinrar om att vid krigsskadelagens tillkomst behandlingen

av gränsdragningen mellan krigsförsäkringslagen och krigsskadelagen

och därmed även av den aktuella undantagsregeln torde ha

skett enbart mot bakgrunden av den praxis som tillämpats och de gynnsamma

erfarenheter som vunnits av krigsförsäkringen under andra världskriget.

Däremot har knappast kunnat förutses och än mindre beaktas

olika praktiska konsekvenser av undantagsregeln vid en nyplanering av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 196i

krigsförsäkringsverksamheten. Förutsättningarna för en mera allsidig bedömning

av frågan är nu andra. Nämnden ansluter sig i det väsentliga till

de synpunkter krigsförsäkringsnämnden lagt på frågan.

I och för sig är det, fortsätter krigsskadenämnden, visserligen högst angeläget

att stimulera egendomsägare med möjlighet därtill att teckna statlig

krigsförsäkring, något som också varit huvudmotivet bakom den aktuella

undantagsbestämmelsen i krigsskadelagen. Med hänsyn till de komplikationer

som uppenbarligen kan riskeras genom bestämmelsen — redan

ordalydelsen »då försäkring mot krigsrisk kan erhållas jämlikt lagen om

statlig krigsförsäkring» torde efter vad numera framkommit kunna ge anledning

till tolkningsbekymmer — och som kan medföra att vissa egendomsägare

kommer att stå utanför båda formerna av ekonomiskt krigsskadeskydd

får emellertid en ändring av undantagsregeln anses motiverad.

Även nämnden anser f. ö. att den statliga krigsförsäkringen erbjuder så påtagliga

fördelar i förhållande till det på förhand ovissa skyddet enligt krigsskadelagen

att redan detta förhållande som regel torde vara tillräckligt för

att vederbörande skall ansluta sig till krigsförsäkringen och inte i »spekulationssyfte»

underlåta detta.

Inom krigsskadenämnden har vid ärendets behandling olika lösningar

diskuterats. Ett förslag, som närmare övervägts, har gått ut på att behålla

undantagsbestämmelsen men att i denna ta in förbehållet »där inte Kungl.

Maj :t annorlunda förordnar». Innebörden av en sådan bestämmelse skulle

vara att huvudregeln i princip gäller men möjlighet tillskapas för Kungl.

Maj :t att, om förhållandena i framtiden kräver del, föreskriva exempelvis

att den som under viss angiven tid (på grund av rådande utomordentliga

förhållanden med kommunikationsavbrott e. d.) inte tecknat krigsförsäkring,

trots att han varit formellt berättigad därtill, får ersättning enligt

krigsskadelagen. Även om bärande motiv kan anföras till förmån för en

sådan lösning, anser nämnden likväl att övervägande skäl, inte minst av

praktisk natur, talar för att ett upphävande av undantagsbestämmelsen är

det mest ändamålsenliga. Därvid har nämnden beaktat att enligt 1 § krigsskadelagen

ersättning enligt denna lag inte kan utgå till skadelidande, som

har sin egendom krigsförsäkrad.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker krigsskadenämndens framställning.

Frågan om den verkan ett upphävande av den aktuella undantagsbestämmelsen

kan få på utnyttjandet av försäkring enligt krigsförsäkringslagen

berörs i några remissyttranden. Luftfartsverket och Sveriges redareförening

delar krigsskadenämndens uppfattning att den föreslagna lagändringen

inte kommer att minska egendomsägares intresse av att teckna sådan

försäkring.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1967

13

Sjöfartsstyrelsen erinrar om sitt yttrande över betänkandet »Krigsskada

å egendom» (SOU 1957:5), i vilket styrelsen framhöll, att krigsskadelagen

svårligen kunde ge ett med krigsförsäkring jämförligt skydd för

egendomsägarna, att krigsförsäkring därför kunde förutsättas bli utnyttjad

i den omfattning det var möjligt och att i den mån detta inte kunde

ske krigsskadelagen borde vara tillämplig. I överensstämmelse med detta

yttrande finner styrelsen alltjämt skyddet enligt krigsförsäkringslagen vara

mest ändamålsenligt. Ett slopande av den aktuella undantagsbestämmelsen

innebär åt! krigsskadelagen får generell giltighet. Detta medför enligt

styrelsens mening inte någon risk för att redare skulle underlåta att i den

omfattning detta är möjligt täcka sina krigsrisker genom krigsförsäkring.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap understryker vikten av

att lagstiftningen om krigsskadeskydd inte ger utrymme för sådan tolkning

att vissa egendomsägare kan komma att slå utanför båda de nu förefintliga

formerna av ekonomiskt krigsskadeskydd. Likartade synpunkter

framförs av Sjöassuradörernas förening, som finner det otillfredsställande

att det med tillämpning av nuvarande lagstiftning kan uppstå förlust för

egendomsägare som av olika anledningar inte tillvaratagit sin möjlighet att

teckna försäkring mot krigsrisk.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser — under hänvisning till

de utomordentliga förhållanden som kan komma att råda under krigstid,

inte minst den närmaste tiden efter ett krigsutbrott, när samhällsfunktionerna

mer eller mindre präglas av desorganisation — det vara synnerligen

angeläget att beredslcapsförfattningarna är utformade på ett sådant

sätt att de uppfyller skäliga krav på klarhet och smidighet i tillämpningen.

Den föreslagna lagändringen synes förbundet vara ägnad att tillgodose detta

intresse.

Departementschefen

För den händelse Sverige kommer i krig eller en liknande krisartad situation

uppstår kan enligt särskilda bestämmelser ekonomiskt skydd mot krigsskada

beredas genom statens medverkan. Skyddet är uppbyggt efter två

principiellt olika linjer. Dels kan ersättning utgå direkt av statsmedel, statligt

krigsskadeskydd, dels kan vissa intressen skyddas genom försäkring,

statlig krigsförsäkring. Bestämmelser i förstnämnda hänseende finns upptagna

i krigsskadelagen medan det försäkringsmässiga skyddet regleras i

krigsförsäkringslagen.

Krigsskadelagen avser — med vissa särskilt angivna undantag — endast

egendom som finns här i landet. Krigsförsäkringslagen åter saknar territoriell

begränsning. Enligt denna lag kan staten meddela direkt försäkring

mot krigsrisk o. d. på vissa områden, huvudsakligen inom transport- och

inotorfordonsförsäkringsområdena. Försäkringsskydd får dock lämnas endast

åt intressen som är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1967

näringslivet. Lagen tillämpas automatiskt om Sverige kommer i krig och

efter förordnande av Kungl. Maj :t vid krigsfara eller under andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Kungl. Maj ds förordnande

skall underställas riksdagen för att bli giltigt.

De båda lagarnas tillämpningsområden kan således delvis sammanfalla.

En gränsdragning mellan statligt krigsskadeskydd och statlig krigsförsäkring

har gjorts genom bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen. Bestämmelsen

innebär att statligt krigsskadeskydd inte omfattar försäkringsbar

egendom även om skadan uppkommit inom landet.

Krigsförsäkringsnämnden har till uppgift att i samråd med krigsskadenämnden

planlägga samordningen a\ statlig krigsförsäkring med statligt

krigsskadeskydd.

Krigsskadelagen reglerar inte närmare normerna för den ersättning som

kan utgå. Lagen föreskriver endast att, om skadan inte gottgörs i annan

ordning, ersättning utgår enligt grunder som bestäms av Kungl. Maj:t och

riksdagen. Avsikten är att ersättning i princip skall bestämmas först sedan

krigstillståndet upphört och att ersättningens storlek får bli beroende av

landets ekonomiska resurser vid denna tid. Ersättning på grund av krigsförsäkring

utgår däremot efter försäkringsmässiga grunder och i princip så

snart skada uppkommit.

På de försäkringsområden där staten kan meddela krigsförsäkring kan

genom särskilda avtal, s. k. krigsutbrottsavtal, skapas garantier för att löpande

krigsförsäkringar med enskilda försäkringsgivare inte avbryts genom

ett krigsutbrott. Ett sådant avtal föreligger på transportförsäkringsområdet,

i praktiken avseende huvudsakligen sjöförsäkring och luftfartsförsäkring.

Enligt avtalet övertar staten under vissa förhållanden, som närmare anges

i avtalet, automatiskt ansvaret för hela den krigsrisk avseende svenska

intressen som är täckt av vederbörande försäkringsgivare genom då löpande,

direkt tecknade transportförsäkringar. Även andra intressen omfattas

av avtalet, t. ex. nybyggnad på svenskt varv och egendom som lagrats

i utlandet för införsel till Sverige. Krigsutbrottsavtalet utgör såtillvida ett

statligt åtagande utöver försäkring enligt krigsförsäkringslagen, att statens

skyldigheter enligt avtalet kan automatiskt inträda även innan förordnande

meddelats att krigsförsäkringslagen skall äga tillämpning.

Den gräns som dragits mellan statligt krigsskadeskydd och statlig krigsförsäkring

genom bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen har, såsom

framgår av redogörelsen för krigsskadenämndens framställning och skrivelsen

från krigsförsäkringsnämnden, skapat problem vid beredskapsplaneringen

och kan i vissa fall medföra att egendomsägare står utan ekonomiskt

skydd mot krigsskada. Krigsskadenämnden har därför efter samråd med

krigsförsäkringsnämnden hemställt att bestämmelsen upphävs. Framställningen

har tillstyrkts av remissinstanserna.

Syftet med den aktuella bestämmelsen har varit främst att statlig krigs
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

15

försäkring skulle utnyttjas i största möjliga utsträckning. Bestämmelsen

bygger på förutsättningen att krigsförsäkringsnämnden sörjer för att alla

egendomsägare, som kan få statlig krigsförsäkring, nås av information om

möjligheten till sådan försäkring. Svårigheter med denna information ansågs

vid krigsskadelagens tillkomst inte behöva uppkomma. Detta får ses

närmast mot bakgrunden av de erfarenheter man då hade av krigsförsäkringsverksamheten

under andra världskriget, en verksamhet som bedrevs

huvudsakligen på sjöförsäkringsområdet. Informationssvårigheter har uppstått

först i samband med den beredskapsplanering som ägt rum efter kriget

och som avser även andra grenar av transportförsäkring än sjöförsäkring

och dessutom motorfordonsförsäkring. Inom dessa senare områden kan

nämligen informationen inte som fallet är för sjöförsäkringens del bygga

på att krigsförsäkring tecknas redan i fredstid hos svenska försäkringsbolag.

Krigsförsäkringsnämnden har utförligt beskrivit beredskapsplaneringen

inom olika områden av nämndens verksamhet och de problem som därvid

uppkommit genom bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen. Jag får i

dessa delar hänvisa till redogörelsen för nämndens skrivelse. Det skall här

endast framhållas att också problem av försäkringsteknisk art uppstått.

Detta har sin grund i bl. a. den begränsning av nämndens verksamhet som

ligger i att krigsförsäkring får beviljas endast om det är av väsentlig betydelse

för folkförsörjningen eller näringslivet.

Det är av stor vikt att beredskapsplaneringen av krigsförsäkringsverksamheten

— beträffande såväl krigsutbrottsskydd som försäkringsskydd

för tiden efter ett krigsutbrott — kan bedrivas på ett sådant sätt att verksamheten

i ett krigsläge får den omfattning som ansetts nödvändig från landets

synpunkt. Lagstiftningen om ekonomiskt skydd mot krigsskada bör ej heller

vara utformad så att den praktiska tillämpningen kan leda till obilliga

resultat i det enskilda fallet. Det förhållandet att statlig krigsförsäkring

efter krigsskadelagens tillkomst ansetts böra täcka fler områden än tidigare

bär medfört att gränsdragningsbestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen

vållar problem för planeringen och inte uppfyller skäliga krav på

klarhet och smidighet i tillämpningen. En förutsättning för att bestämmelsen

skall verka tillfredsställande är, som jag förut antytt, att de som kan

komma i åtnjutande av försäkringsskydd får kännedom om möjligheten

härtill. Krigsförsäkringsnämnden har förklarat att den numera inte kan

lämna en helt täckande information inom alla områden av sin verksamhet.

Detta kan i enskilda fall leda till obilliga verkningar i ersättningshänseende.

Jag anser därför starka skäl tala för en lagändring i föreslagen riktning.

Om man såsom föreslagits helt slopar gränsdragningsbestämmelsen i 3 §

2 mom. krigsskadelagen, får egendomsägare en i princip fri valrätt mellan

att antingen teckna krigsförsäkring eller nöja sig med ersättning enligt

krigsskadelagen. Möjlighet skulle alltså finnas för egendomsägare att i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1967

spekulationssyfte eller av andra skäl underlåta att utnyttja krigsförsäkringen.

Krigsskadenämnden och krigsförsäkringsnämnden liksom de remissinstanser

som yttrat sig särskilt på denna punkt har bedömt risken

för en sådan spekulation som ringa. Även jag är av denna uppfattning. Det

försäkringsmässiga skyddet erbjuder så påtagliga fördelar i förhållande till

det på förhand ovissa skyddet enligt krigsskadelagen att det bl. a. av företagsekonomiska

skäl föreligger starkt intresse av att försäkra egendom där

så kan ske. F. ö. torde blivande grunder för ersättning enligt krigsskadelagen

kunna få sådan utformning att fall där uppenbart spekulationssyfte

ligger bakom underlåtenhet att teckna krigsförsäkring utesluts helt eller

delvis från ersättning.

Ej heller föreligger, om bestämmelsen upphävs, möjlighet för skadelidande,

som har sin egendom försäkrad, att få ersättning både enligt krigsskadelagen

och på grund av försäkringen. Bestämmelsen i 1 § krigsskadelagen

om att ersättning enligt lagen inte utgår om skadan gottgörs i annan

ordning hindrar dubbelersättning.

Krigsskadenämnden har diskuterat även en annan lösning, som innebär

att den aktuella bestämmelsen bibehålls men att möjlighet öppnas för

Kungl. Maj :t att under vissa förhållanden göra undantag från bestämmelsen

i syfte att undvika stötande resultat. Nämnden har dock avvisat en sådan

lösning med motivering att övervägande skäl, inte minst av praktisk natur,

talar för att ett slopande av bestämmelsen är det mest ändamålsenliga. Jag

ansluter mig helt till nämndens uppfattning i detta avseende.

Jag förordar alltså att bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen upphävs.

Jag utgår därvid från att krigsförsäkringsnämnden även i fortsättningen

lämnar berörda intressenter information om försäkringsmöjligheter

i den omfattning som är praktiskt genomförbar.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december 1958 (nr

566) om ersättning för krigsskada å egendom. Förslaget torde få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Den föreslagna lagen bör träda i kraft omedelbart efter det att den utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget för det i 87 §

regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

17

Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 23 oktober 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Westerlind.

Enligt lagrådet den 19 oktober 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 14 september 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av

3 § lagen den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å

egendom.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsrådet Åke Widding.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 3 november 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Palme, Sven-Erig Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag angående ändrad Igdelse av 3 § lagen den 5 december 1958

(nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

MARCUS BOK7R. STHLM 1967 670525

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1967:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december 1958 s. 1 i texten