Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 6^8) såvitt avser bl. a. fordons beskaffenhet och utrustning, m. m

1967-09-22 · 56 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 52 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:166, Med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 6^8) såvitt avser bl. a. fordons beskaffenhet och utrustning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

1

Nr 166

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 6^8) såvitt avser bl. a. fordons beskaffenhet

och utrustning, m. m.; given Stockholms

slott den 22 september 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648),

2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 5 maj

1960 (nr 134) om mopeder.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

En arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet har gått igenom

våra nuvarande bestämmelser om bilars beskaffenhet och utrustning. Med

utgångspunkt i de nyligen fastställda amerikanska säkerhetsnormerna

har gruppen lagt fram förslag i en rad hänseenden, bl. a. i fråga om utformningen

av förar- och passagerarutrymmen, säkerhetsbälten, bromsar,

backspeglar samt åtkomlighet och placering av reglage och manöverorgan.

I propositionen föreslås de ändringar i vägtrafikförordningen som behövs

för att förslagen skall kunna genomföras. De skall i stor utsträckning komma

att gälla från och med 1969 års bilmodeller.

Vidare tas i propositionen upp förslag om vissa skyltar på fordon och

om instansning av chassinummer.

Frågan om bilavgaserna behandlas också. Det arbete som pågår på området

redovisas och bestämmelser föreslås om bl. a. sluten vevhusventilation

på bilar.

Slutligen föreslås att motorcyklar i fortsättningen skall indelas i lätta

och tunga med hänsyn till cylindervolym i stället för tjänstevikt. I den delen

föreslås bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1970.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 166

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 1 § 3 mom., 2 §, 3 § 1 och 2 mom., 4 § 1 och 2

mom., 21 § 2 mom., 27 § 6 mom., 57 § 3 mom., 58 §, 65 § 6 mom. och 67 §

vägtrafikförordningen den 28 september 19511 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

3 mom. För motorfordon----— 400 kilogram.

Bilar hänföras —-— -----av bil.

Motorcyklar indelas i

a. lätt motorcykel: motorcykel

med tjänstevikt av högst 75 kilogram;
b.

tung motorcykel: motorcykel

med tjänstevikt över 75 kilogram.

2

Fordon får — —---- ----

Närmare bestämmelser —---

a. lätt motorcykel: motorcykel

vars motor har en cglindervolgm

av högst 125 kubikcentimeter;
b.

tung motorcykel: motorcykel

vars motor har en cglindervohjm

som överstiger 125 kubikcentimeter.

§•

--- 3—8 §§ stadgas.

----därtill förordnar.

Konungen eller den myndighet

Konungen förordnar kan förbjuda,

att fordon förses med viss anordning,

som ej är nödvändig för fordonets

användning, om den ökar risken för

skada vid trafikolycka eller på annat

sätt minskar trafiksäkerheten.

3 §•

1 m o m . Bil skall-------—• —--utan förarhytt;

i) backspegel, så placerad, att fö- i) backspeglar; dock behöver

raren med densamma kan iakttaga chassi utan förarhytt icke vara förden

bakomvarande trafiken; dock sett med backspegel;

behöver chassi utan förarhytt icke

vara försett med backspegel;

1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. se 1955:524, av 3 § 2 mom. se 1958:222, av 27 § 6 mom. se

1961: 297, av 58 § se 1962:263, av 4 § 1 mom. se 1964:420, av 65 § 6 mom. se 1966: 390 samt av

67 § se 1966:561.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

(Nuvarande lydelse)

j) om förbränningsmotor användes,

effektiv anordning för att hindra

störande ljud från avloppsgaserna

(ljuddämpare);

k) stänkskydd, bestående ----

n) om bilen är försedd med vindruta,

effektiv vindrutetorkare.

2 mom. Förarplatsen på

Samtliga anordningar för bilens

manövrering skola vara anbragta

så, att föraren utan förväxling lätt

kan åtkomma dem utan att flytta

sig från sin plats eller vända sin uppmärksamhet

från vägen.

Förarhytt och andra för driftspersonal

avsedda utrymmen på lastbil

skola vara inrättade på ett ur säkerhetssynpunkt

såvitt möjligt betryggande

sätt.

På bil må ej finnas anbragt någon

för dess användning icke erforderlig

anordning, som kan avsevärt öka

risken för skada vid påkörning eller

sammanstötning.

(Föreslagen lydelse)

j) om förbränningsmotor användes,

avgasrör, effektiv anordning för

att hindra störande ljud från avloppsgaserna

(ljuddämpare) och,

om motorn är bensindriven, effektiv

anordning för att hindra att gaser

tränger ut från motorns vevhus (sluten

vevhusventilation) ;

(hastighetsmätare); samt

n) vindruta samt effektiv vindrutetorkare,

vindrutespolare och anordning

för borttagande av is och imma

på rutan (defroster); dock behöver

chassi utan förarhytt icke vara försett

med vindruta och därtill hörande

utrustning.

åt sidorna.

Samtliga anordningar som äro avsedda

för bilens manövrering eller

eljest för att användas av föraren

under färd skola vara inrättade och

anbragta så, att förväxling undvikes

och föraren lätt kan komma åt dem

utan att trafiksäkerheten eftersättes.

Utrymme för förare, annan driftspersonal

eller passagerare skall vara

inrättat och utrustat så, att personskada

vid trafikolycka eller inbromsning

hindras eller begränsas.

1 m o m. Motorcykel skall —--

b) minst en effektiv broms; dock

att i fråga om tung motorcykel kräves

effektiv bromsutrustning, bestående

av antingen två av varandra

oberoende system för bromsning eller

ett system, som kan påverkas av

två av varandra oberoende anordningar,

varjämte på trehjulig tung

motorcykel eller motorcykel med

sidvagn åtminstone ett system skall

kunna på sluttande mark kvarhålla

fordonet, även om föraren lämnat

detta;

— —- — effektiv styrinrättning;

b) effektiv bromsutrustning, bestående

av antingen två av varandra

oberoende system för bromsning eller

ett system, som kan påverkas av

två av varandra oberoende anordningar,

varjämte på trehjulig motorcykel

eller motorcykel med sidvagn

åtminstone ett system skall kunna

på sluttande mark kvarhålla fordonet,

även om föraren lämnat detta;

c) antingen luftringar-----— svarande anordningar.

Motorcykel på-------- bakomvarande trafiken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

yad i —---------- för motorcykel.

2 mom. Till tvåhjulig lätt motorcykel

eller till trehjulig motorcykel

får icke kopplas annat fordon. Till

tvåhjulig tung motorcykel får icke

kopplas annat fordon än sidvagn;

och får fordonens sammanlagda

tjänstevikt icke överstiga 400 kilogram.

2 mom. Till tvåhjulig motorcykel,

vars tjänstevikt ej överstiger 75

kilogram, eller till trehjulig motorcykel

får icke kopplas annat fordon.

Till tvåhjulig motorcykel med

tjänstevikt över 75 kilogram får icke

kopplas annat fordon än sidvagn.

Fordonens sammanlagda tjänstevikt

får ej överstiga 400 kilogram.

21 §.

2 m o m. På registrerat fordon

skola på lämpliga, lätt tillgängliga

platser föras skyltar av metall, upptagande

i tydlig skrift:

a) ägarens namn---—--denna; ävensom

2 m o m. På registrerat fordon

skola föras skyltar av beständigt material,

upptagande i tydlig skrift:

b) beträffande buss och lastbil,

fordonets tjänstevikt, bredd och

maximilast ävensom det största antal

passagerare fordonet är avsett

att föra;

c) beträffande motorcykel utan

tillkopplad sidvagn, fordonets tjänstevikt

och, såvitt angår trehjulig

motorcykel, som är byggd för godsbefordran,

maximilast;

d) beträffande motorcykel med

tillkopplad sidvagn, dels motorcykelns

tjänstevikt, dels ock sidvagnens

tjänstevikt och, om sidvagnen

är byggd för godsbefordran, maximilast;
e)

beträffande släpfordon, dels

fordonets registreringsnummer, dels

ock fordonets tjänstevikt, bredd och

maximilast ävensom det största antal

passagerare fordonet är avsett

att föra.

På skylt,

b) beträffande buss och lastbil,

fordonets tjänstevikt, längd, bredd

och maximilast ävensom det största

antal passagerare fordonet är avsett

att föra;

c) beträffande motorcykel utan

tillkopplad sidvagn, fordonets tjänstevikt

och motorns cylindervolym

samt, såvitt angår trehjulig motorcykel,

som är byggd för godsbefordran,

maximilast;

d) beträffande motorcykel med

tillkopplad sidvagn, dels motorcykelns

tjänstevikt och motorns cylindervolym,

dels ock sidvagnens tjänstevikt

och, om sidvagnen är byggd

för godsbefordran, maximilast;

e) beträffande släpfordon, dels

fordonets registreringsnummer, dels

ock fordonets tjänstevikt, längd,

bredd och maximilast ävensom det

största antal passagerare fordonet

är avsett att föra.

eller typintyg.

Registrerat fordon skall vidare vara

försett med tydlig och på varaktigt

sätt anbringad märkning för fordonets

identifiering.

Närmare bestämmelser om skyltar

och märkning som avses i detta moment

meddelas av Konungen eller

den myndighet Konungen bestämmer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

(Nuvarande lydelse)

27

6 m o m. Kontrollbesiktning av —

Utan hinder —■ —• ■—---— --

att bil icke behöver uppfylla föreskrifterna

i 3 § 1 mom. h), 1) och

m) om körriktningsvisare, sätt för

kopplingsanordnings fästande och

hastighetsmätare eller föreskrifterna

i 3 § 2 mom. tredje och fjärde

styckena om förarhytt och andra utrymmen

för driftspersonal samt om

förbud mot vissa anordningar; samt

att släpvagn,--- — —- •— —•

Därest fordonet — — -— —- ■—---

(Föreslagen lydelse)

§•

---samt 6 §§.

--en baklykta;

att bil icke behöver uppfylla föreskrifterna

i 3 § 1 mom. h), 1) och

in) om körriktningsvisare, sätt för

kopplingsanordnings fästande och

hastighetsmätare eller föreskrifterna

i 3 § 2 mom. tredje stycket; samt

- första stycket b).

— — bevis därom.

57

3 mom. På lätt motorcykel få ej

samtidigt färdas två eller flera personer.

På tung motorcykel får icke

medtagas mer än en passagerare.

I sidvagn få ej befordras flera passagerare

än sidvagnen är avsedd för,

dock att i dylik vagn därjämte må

medföras ett barn under tio år.

58

Förare av motordrivet fordon

skall behandla fordonet så, att det

icke åstadkommer onödigt buller,

och skall i görligaste mån tillse, att

fordonet icke utsläpper rök eller gas

i sådan mängd, att olägenhet därav

uppstår. Gaser från förbränningsmotor

få icke givas fritt avlopp. Vid

färd särskilt nattetid inom område

med bostadsbebyggelse skola färdväg,

hastighet och färdsätt i övrigt

anpassas så, att de som bo eller vistas

inom området icke onödigtvis

störas.

Vid handhavande — —- Bränsleavfall ävensom -

§•

3 in o m. På motorcykel, vars

tjänstevikt ej överstiger 75 kilogram,

får passagerare ej medtagas. På motorcykel

med högre tjänstevikt får

icke medtagas mer än en passagerare.

I sidvagn få ej medtagas flera

passagerare än vagnen är avsedd för

och därutöver ett barn under tio år.

Oavsett tjänstevikten får lätt motorcykel

eller sidvagn som kopplats

till den ej användas för befordran

av passagerare, om föraren icke

fyllt 18 år.

Förare av motordrivet fordon

skall behandla fordonet så, att det

icke åstadkommer onödigt buller,

och skall i görligaste mån tillse, att

fordonet icke utsläpper rök eller gas

i sådan mängd, att olägenhet därav

uppstår. Gaser från förbränningsmotor

få icke givas fritt avlopp.

Inom tättbebyggt område får aggregat

för uppvärmning av motorn genom

tomgång skärning ej användas.

Vid färd särskilt nattetid inom område

med bostadsbebyggelse skola

färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt

anpassas så, att de som bo eller

vistas inom området icke onödigtvis

störas,

tillfredsställande sätt.

---därigenom störes.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

65 §.

6 m o m. Den, som — —-----med dagsböter.

Till samma —- -—-----sj ätte stycket.

Förseelse mot 10 § 6 mom., 12 §

2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje

stycket eller 4 mom., 13 § 3 mom.

fjärde stycket eller 4 mom., 20 §

6 mom. andra stycket, jämväl såvitt

detta äger tillämpning enligt samma

mom. tredje stycket, 21 § 2 mom.

första stycket a—d), samma moment

första stycket e), såvitt angår

tjänstevikt, bredd, maximilast och

största antal passagerare, eller andra

stycket eller 3 mom., 24 § 3 mom.

andra stycket, jämväl såvitt detta

äger tillämpning enligt 14 § 1 mom.

andra stycket, eller 24 a § andra stycket,

27 § 4 mom. sjätte stycket eller

5 mom. fjärde stycket, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

Förseelse mot 10 § 6 mom., 12 §

2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje

stycket eller 4 mom., 13 § 3 mom.

fjärde stycket eller 4 mom., 20 §

6 mom. andra stycket, jämväl såvitt

detta äger tillämpning enligt samma

mom. tredje stycket, 21 § 2 mom.

första stycket a—d), samma moment

första stycket e), såvitt angår

tjänstevikt, längd, bredd, maximilast

och största antal passagerare, eller

andra eller tredje stycket eller med

stöd av fjärde stycket meddelade bestämmelser

eller 3 mom., 24 § 3 mom.

andra stycket, jämväl såvitt detta

äger tillämpning enligt 14 § 1 mom.

andra stycket, eller 24 a § andra stycket,

27 § 4 mom. sjätte stycket eller

5 mom. fjärde stycket, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

67 §.

Med dagsböter straffes den, som Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 53 §, 54 § åsidosätter föreskrifterna i 53 §, 54 §

4 mom. eller 57 § 2 mom. tredje styc- 4 eller 5 mom. eller 57 § 2 mom.

ket eller 3 eller 4 mom. samt annan tredje stycket eller 3 eller 4 mom.

än gående som bryter mot 40 § 2 samt annan än gående som bryter

mom. mot 40 § 2 mom. Vid överträdelse

av 57 § 3 mom. andra stycket straffes

såväl förare som passagerare.1

Med böter,----- -— --mot 40 § 2 mom.

Befordras med------fordonets brukande.

För medverkan------23 kap. brottsbalken.

De nya bestämmelserna i 1 § 3 inom., 4 § 1 och 2 mom., 21 § 2 mom.

första stycket, såvitt avser punkterna c) och d), samt 57 § 3 mom. och 67 §

träder i kraft den 1 januari 1970.

De nya bestämmelserna i 3 § 1 mom., utom i fråga om avgasrör, och

2 mom., utom såvitt fjärde stycket upphäves, 21 § 2 mom. tredje stycket och

fjärde stycket, såvitt avser meddelande av bestämmelser om märkning,

samt 65 § 6 mom., såvitt avser straff för förseelse mot 21 § 2 mom. tredje

stycket eller mot bestämmelser som meddelats med stöd av 21 § 2 mom.

fjärde stycket, tillämpas i fråga om fordon som vid registrerings- eller typbesiktning

betecknas som 1969 eller senare års modell, i den mån ej Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar undantag för

visst eller vissa fordon.

I övrigt träder förordningen i kraft den 1 januari 1968.

1 Den föreslagna lydolsen upptar även ändring som föreslagits i prop. 1967:160.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

7

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 5 maj 1960

(nr 134) om mopeder

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 5 maj 1960 om mopeder1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Med moped förstås i denna förordning

lätt motorcykel vars motor

har en cylindervolym ej överstigande

50 kubikcentimeter och vilken är

konstruerad för en hastighet av

högst 30 kilometer i timmen, så ock

tung motorcykel med tjänstevikt av

högst 100 kilogram, därest den är

inrättad som invalidfordon och i övrigt

uppfyller nyss angivna villkor.

Med moped förstås i denna förordning

motorcykel vars motor har

en cylindervolym ej överstigande 50

kubikcentimeter och vilken är konstruerad

för en hastighet av högst

30 kilometer i timmen.

Vid bedömande,

--högre hastighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1962:265.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 22 september

1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Kling, Edenman, Johansson

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående

ändrade bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning m. m.

och anför.

Inledning

Som ett led i det intensifierade trafiksäkerhetsarbetet har jag funnit en

översyn angelägen av kraven på motorfordonens beskaffenhet och utrustning.

Jag tillsatte därför hösten 1966 en arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet

för denna uppgift. Arbetsgruppen överlämnade den 12

juni 1967 en promemoria med förslag till säkerhetskrav på bilar (stencil Iv

1967:5).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av rikspolisstyrelsen,

överbefälhavaren (ÖB), medicinalstyrelsen, statens vägverk, statens

väginstitut, statens trafiksäkerhetsråd, riksrevisionsverket, kommerskollegium,

statens provningsanstalt, statens institut för konsumentfrågor, statens

konsumentråd, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation

(TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges

Bilindustri- och Bilgrossistförening, Sveriges Mekanförbund, Motorbranschens

Riksförbund, Svenska Lokaltrafikföreningen, Sveriges Trafikbilägares

Riksorganisation, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Bilinspektörernas förening,

Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF), Motororganisationernas

Samarbetsdelegation, Trafikförsäkringsföreningen, Ingeniörsvetenskapsakademiens

transportforskningskommission (IVA-TFK) samt

Sveriges Standardiseringskommission. Kommerskollegium har bifogat yttranden

från samtliga handelskammare.

Arbetsgruppens förslag kan i vissa avseenden genomföras utan ändring i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

9

vägtrafikförordningen. För överblickens och sammanhangets skull redovisar

jag ändå i korthet även sådana förslag och redogör i någon utsträckning

för sådana detaljer i förslagen som bör upptas i närmare föreskrifter

och anvisningar.

Jag behandlar i sammanhanget också en framställning från Kungliga

Automobil Klubben (KAK) om vissa skyltar på fordon och ett förslag från

rikspolisstyrelsen, som rör frågan om instansning av chassinummer på fordon.

över IvAK:s framställning har yttranden inhämtats från rikspolisstyrelsen

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Yttranden över rikspolisstyrelsens

förslag om chassinummer har avgetts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

bilregisterutredningen, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Sveriges

Bilindustri- och Bilgrossistförening samt Motorbranschens Biksförbund.

Den tilltagande emissionen av bilavgaser har blivit ett stort problem framför

allt i tätorterna. Ett mycket intensivt arbete på området pågår såväl i

vårt land som utomlands. Jag lämnar en orientering om detta arbete och tar

samtidigt upp vissa framställningar som gjorts i ämnet.

Kommunikationsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete

på bilavgasområdet har den 31 mars 1967 överlämnat en utredning med

förslag till åtgärder rörande vevhusgaser. Yttrande över utredningen har

avgetts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens luftvårdsnämnd samt

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening.

Statens luftvårdsnämnd har i en skrivelse den 5 december 1966 hemställt

om förbud mot användning av en viss typ av aggregat för varmhållning

av fordon genom tomgångskörning. Sedan tillverkaren av aggregatet

inkommit med utredning och synpunkter har vissa undersökningar utförts

vid bilavgaslaboratoriet i Studsvilc. Projektledaren för laboratoriet har avgett

rapport jämte yttrande i ärendet. Ärendet har därefter jämte ett förslag

till ändrad lydelse av 58 § vägtrafikförordningen, som upprättats inom

kommunikationsdepartementet, remitterats till rikspolisstyrelsen, luftvårdsnämnden,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Motorbranschens Riksförbund,

vilka samtliga inkommit med yttranden.

Överståthållarämbetet har med skrivelse den 16 juni 1966 överlämnat en

framställning från Stockholms stadsfullmäktige om bestämmelser rörande

avgasrör på tyngre dieseldrivna lastfordon och om författningsmässig reglering

av förhållandet mellan motorstyrka och fordons totalvikt. Överståthållarämbetet

har för egen del hemställt om utredning i de angivna frågorna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har yttrat sig över framställningen.

Frågan om en ändrad gränsdragning mellan lätta och tunga motorcyklar

har varit aktuell i olika sammanhang under senare år. Frågan har gällt en

indelning med hänsyn till cylindervolym i stället för tjänstevikt. Jag lägger

nu fram ett förslag i frågan med anledning av en framställning den 20

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

augusti 1964 från Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation (SMC).

Över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av rikspolisstyrelsen,

chefen för försvarsstaben, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens

trafiksäkerhetsråd, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och Västernorrlands

län, Automobilbesiktningsmännens Förening, Motorbranschens Riksförbund,

Motororganisationernas Samarbetsdelegation, NTF, Sveriges Motorcykelfabrikanters

Förening, Sveriges Motorcykelhandlares Riksförbund,

Trafikförsäkringsföreningen och Sveriges Motorcykel- och Mopedimportörers

Förbund. Länsstyrelserna bär till sina yttranden fogat yttranden från

bl. a. bilinspektörer och polismyndigheter.

Fordons beskaffenhet och utrustning

Säkerhetskrav på bilar

Gällande bestämmelser

I vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 6b8) — VTF — är

föreskrifterna om fordons beskaffenhet och utrustning — bortsett från vissa

specialbestämmelser — samlade i 2—8 §§. Som allmän regel anges i 2 §, att

fordon får tas i bruk på väg endast om det är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt

och i övrigt lämpligt för trafik. Vad som i detta hänseende gäller

för bil framgår av 3 §.

I 3 § 1 mom. anges att bil skall vara försedd med effektiv bromsutrustning,

som skall bestå av antingen två av varandra oberoende system för

bromsning eller ett system som kan påverkas av två av varandra oberoende

anordningar. Åtminstone ett system skall kunna kvarhålla bilen på sluttande

mark även om föraren lämnat den. Vidare skall finnas backspegel, placerad

så att föraren i den kan iaktta den bakomvarande trafiken. Bestämmelsen

gäller inte chassi utan förarhytt. År bilen försedd med vindruta

skall den vara utrustad med effektiv vindrutetorkare. Vidare innehåller momentet

föreskrifter om styrinrättning, backningsanordning, ringar och motsvarande,

belysnings- och reflexanordningar, apparat för ljudsignal, körriktningsvisare,

ljuddämpare, stänkskydd, kopplingsanordning och hastighetsmätare.

Enligt 3 § 2 mom. skall förarplatsen på bil vara rymlig och anordnad så

att den medger bekväm körställning samt god utsikt över vägen och åt sidorna.

Samtliga anordningar för bilens manövrering skall vara anbragta så

att föraren utan förväxling lätt kan komma åt dem utan att flytta sig från

sin plats eller vända sin uppmärksamhet från vägen. På lastbil skall förarhytt

och andra utrymmen som är avsedda för driftspersonalen vara inrättade

på ett såvitt möjligt betryggande sätt från säkerhetssynpunkt. På bil får

inte finnas någon anordning som inte behövs för dess användning och som

avsevärt kan öka risken för skada vid påkörning eller sammanstötning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

I 3 § 3 mom. sägs att motorn samt behållare och rör som innesluter flytande

eller gasformigt bränsle skall vara på bästa sätt skyddade för åverkan

och så beskaffade att vådeld såvitt möjligt förekommes. Detsamma gäller

den elektriska utrustningen. Behållare och rör för gasformigt bränsle får

inte vara placerade inom utrymme som är avsett för personbefordran.

Vissa specialföreskrifter, bl. a. för bussar, upptas i 3 § 4—6 mom.

Överträdelser av utrustningsbestämmelserna bestraffas enligt 65 § 1 och

3 mom.

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar har enligt 2 §

andra stycket att utfärda de närmare bestämmelser som erfordras om anordningar

som avses i 3—8 §§. Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen den 7 december

1951 (nr 743) — VTK —- ankommer det på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

(f. n. vägverket) att utfärda sådana närmare bestämmelser.

Med stöd av detta bemyndigande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utfärdat omfattande bestämmelser och anvisningar som bl. a. ger vägledning

för typ-, registrerings- och kontrollbesiktning.

Arbetsgruppens promemoria

Allmänna synpunkter

VTF:s bestämmelser om bils beskaffenhet och utrustning samt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens närmare föreskrifter och anvisningar innehåller

sammantagna de grundläggande krav som f. n. gäller för våra bilar. Arbetsgruppen

har prövat om det från trafiksäkerhetssynpunkt är påkallat att

ändra kraven eller att införa ytterligare föreskrifter i fråga om fordonsdetaljer

eller fordonsutrustning. Möjligheterna till mera genomgripande ändringar

i fordonskraven har gruppen ansett tämligen begränsade, om ändringarna

skall gälla även gamla motorfordon. Den har därför inriktat sig på

att pröva vilka krav som bör gälla för nya motorfordon och funnit det rimligt

att ändrade krav införs beträffande bilar av årsmodell 1969 och senare.

Arbetsgruppen har tagit hänsyn till det arbete på bilsäkerhetens område

som bedrivs inom internationella organisationer, främst inom FN:s ekonomiska

kommission för Europa (ECE), organisationen för ekonomiskt samarbete

och utveckling (OECD) och internationella standardiseringsorganisationen

(ISO). Likaså har hänsyn tagits till de amerikanska säkerhetsnormer

som fastställts den 31 januari 1967. Dessa normer träder i kraft den 1

januari 1968 och gäller alla fordon tillverkade efter detta datum som säljs i

USA. Normerna avviker i flera avseenden från resolutioner och rekommendationer

som antagits inom europeiska samarbetsorgan. Arbetsgruppens

förslag avser sådana ändringar som enligt gruppens mening med hänsyn

till nuvarande internationella föreskrifter och rekommendationer och till

de amerikanska normerna bör genomföras i ett första skede.

De hittills fastställda amerikanska normerna har tillkommit under stark

tidspress. Arbetet på att fullständiga normerna fortsätter emellertid. Vida
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

re har ett flertal undersökningar inletts som syftar bl. a. till att genom

forskning, insamling av material m. m. få ett bättre underlag för det fortsatta

normarbetet. I olika sammanhang har kontakt tagits med europeiska

trafiksäkerhetsorgan.

Inom ECE har underkommittén för vägtransporter i november 1966 uppdragit

åt arbetsgruppen för motorfordons konstruktion (WP 29) att med

förtur studera frågor rörande motorfordons inre och yttre säkerhet och att

framlägga förslag till underkommittén. WP 29 har tillsatt en rapportörgrupp

för säkerhetsfrågor. Som medlemmar i rapportörgruppen utsågs Belgien,

USA, Frankrike, Italien, Västtyskland, Storbritannien och Sverige.

Gruppen har för sitt arbete fastställt en prioriteringslista, som i huvudsak

omfattar de punkter som innefattas i de amerikanska normerna.

Arbetsgruppen framhåller att det från skilda synpunkter är angeläget att

samordna det arbete i fråga om fordonskraven som pågår i Europa och

USA. Man kan då gemensamt utnyttja de erfarenheter och forskningsresultat

som vunnits på olika håll och därigenom få bättre möjligheter att bedöma

hur kraven lämpligen bör utformas. Med vidgad giltighet får kraven

större tyngd och medför lättnader för bilindustrin som bör verka kostnadssänkande

för konsumenterna.

Placering och ntmärkning av reglage

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har utfärdat anvisningar endast för

handbromsreglage. Reglaget skall vara placerat så att det är lätt åtkomligt

för föraren.

I den amerikanska säkerhetsnormen har uppräkning skett av reglage och

anordningar som skall vara åtkomliga under färd.

Arbetsgruppen föreslår en generell föreskrift, att alla reglage och anordningar

som används under färd skall vara åtkomliga för förare som använder

ett lämpligt inställt trepunkts säkerhetsbälte. Vidare föreslås, i

överensstämmelse med den amerikanska säkerhetsnormen, att reglagen för

vindrutetorkare, vindrutespolare, defroster och choke skall vara utmärkta

på sådant sätt att deras funktion är uppenbar.

Växelväljarens lägen, lägenas utmärkning, motorbromsning, startspärr

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar skall kraftöverföringens

funktion undersökas vid besiktning. Vidare skall tillses, att växeloch

frikopplingsanordningar kan manövreras på ett trafiksäkert sätt.

Arbetsgruppen föreslår, i överensstämmelse med den amerikanska säkerhetsnormen,

att växelväljarens lägen för körning framåt och backning på

automatväxlade bilar skall vara åtskilda av ett neutralläge. Vidare skall rörelse

från neutralläge till läge för körning framåt ske medurs om växelväljaren

är av rattväxeltyp. Parkeringsläge, om sådant finns, skall placeras

i sekvensens ena ytterläge intill backväxelläget. Bestämmelser av denna typ

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1967

kan förebygga felväxlingar med olyckliga konsekvenser, inkoppling av parkeringsspärr

under färd m. m. För att undvika oväntade rörelser av bilen

när motorn startas förordar arbetsgruppen en bestämmelse liknande den

amerikanska om obligatorisk startspärr, när något läge för körning är ilagt.

Gruppen anser också, att en indikeringsanordning, som utvisar växelväljarens

läge, bör finnas på automatväxlade bilar. På manuellt växlade bilar

bör ett väl synligt schema utvisa växellägena.

Fönsterrutor

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar för typbesiktning anges,

att fönsterrutor i bil skall vara utförda av s. k. säkerhetsglas eller annat

material som inte vållar onödig skada vid eventuella olyckshändelser.

Arbetsgruppen föreslår bestämmelser om att bil skall vara försedd med

vindruta och att denna skall vara av laminerat glas med stor energiupptagningsförmåga

och kraftigt motstånd mot genomträngning. Andra rutor

i bil skall vara utförda av säkerhetsglas.

Förslaget överensstämmer i huvudsak med den amerikanska säkerhetsnormen.

Vindrutetorkare, vindr utes polare och vindrutedefroster

Den amerikanska säkerhetsnormen upptar krav på vindrutetorkare, vindrutespolare

och vindrutedefroster för vissa typer av fordon. Kraven omarbetas

f. n. och tillämpningsföreskrifter utarbetas samtidigt.

Arbetsgruppen finner det uppenbart, att defroster, vindrutetorkare och

vindrutespolare måste vara obligatorisk utrustning på bil. Anordningarna

är så betydelsefulla från trafiksäkerhetssynpunkt att man genom noggranna

förskrifter också bör skapa garantier för att de är effektiva och tillförlitliga.

Med hänsyn till vårt klimat bör långtgående krav övervägas, särskilt

när det gäller vindrutedefrosterns förmåga att snabbt och effektivt ta bort

is och imma från vindrutan. I varje fall på längre sikt bör krävas en anordning

som kan hålla inte bara vindrutan utan även andra rutor i bilen fria

från imma och is. Önskemål om i görligaste mån enhetliga krav och provningsmetoder

motiverar emellertid enligt gruppens uppfattning, att man

låter närmare regleringar anstå i avvaktan på USA:s ställningstagande till

där föreliggande förslag i dessa frågor.

Gruppen föreslår emellertid att föreskrifter införs redan nu om att bil

skall vara försedd med -— förutom effektiv vindrutetorkare — effektiv

vindrutedefroster och vindrutespolare. Med utgångspunkt i dessa föreskrifter

kan kraven och provningsförfarandet utformas närmare senare.

Bromsutrustning

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har angivit i detaljerade anvisningar

vad som skall uppfyllas för att broms skall anses effektiv i VTF:s mening.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

Efter en redovisning av bromskraven i den amerikanska säkerhetsnormen

och ECE:s rekommendation angående bromsanordning framhåller

arbetsgruppen, att enighet råder om att en effektiv och tillförlitlig bromsutrustning

är av största betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.

De svenska föreskrifterna, ECE:s rekommendation och den amerikanska

säkerhetsnormen avviker på många punkter från varandra när det gäller

såväl kraven som provningsförfarandet. Inom statens vägverk pågår en

omfattande översyn av anvisningarna för bromsar. Man strävar efter att

ge dem en utformning som överensstämmer närmare med ECE:s rekommendation.

I denna situation har arbetsgruppen ansett att den inte bör föregripa vägverkets

arbete och framlägger därför inte något detaljerat förslag till nya

bestämmelser om bromsar. De svenska föreskrifterna, ECE:s rekommendation

och den amerikanska normen innefattar emellertid regleringar på delvis

skilda områden. Arbetsgruppen begränsar sina överväganden till att avse

frågan om det i den amerikanska normen finns krav som lämpligen bör

uppställas också i vårt land.

Från denna utgångspunkt föreslår arbetsgruppen, att föreskrifter införs

om att bilars bromsutrustning skall ha ett sådant utförande att en viss

kursstabilitet garanteras och att återhämtningen efter vattenfading är god.

Vidare bör föreskrivas nödbromssystem som förhindrar förlust av all bromsverkan

när trycket på färdbromspedalen bibehålls. Nödbromssystem bör ha

en återstående bromsverkan av 2,5—3 m/s2 vid en pedalkraft av högst 50

kp. Föreskrifter bör införas om att en varningsanordning med lampa för

fel på delsystem av färdbromssystem skall finnas. Arbetsgruppen föreslår

också att hållfastheten hos samtliga komponenter i bromssystemet skall

provas genom tryckprov. Därvid bör gälla, att bromssystemet skall motstå

en pedalkraft av 125 kp.

Skydd mot störande reflexer

I den amerikanska säkerhetsnormen uppräknas vilka fordonsdetaljer

som inte får avge en speglad glans över visst värde. En komplicerad mätningsprocedur

behövs för kontrollen.

Arbetsgruppen föreslår en allmän föreskrift om att på bil inte får förekomma

sådana blanka fordonsdetaljer i förarens synfält som kan avge

störande reflexer.

I vårt land, där vi har ett offentligt besiktningsförfarande, bör det enligt

arbetsgruppen kunna ingå i besiktningspersonalens uppgifter att pröva om

fordonsdetaljer inom förarens synfält kan ge föraren störande reflexer.

Backspeglar

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar för typbesiktning m. m.

ges detaljerade föreskrifter om backspeglar. Personbil, vars totala längd inte

överstiger 6 m, skall vara försedd med minst en backspegel, under förut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 är 1967

sättning att den med hänsyn till kraven på geometriskt synfält kan placeras

invändigt i fordonet, och annars minst två. Kombinationsbil och personbil

försedd med kopplingsanordning för släpfordon skall emellertid alltid

vara försedd med minst två backspeglar. Annan bil skall vara försedd med

minst två backspeglar. I de fall fordon skall ha minst två backspeglar skall

två speglar vara placerade utvändigt på fordonet, en på vardera sidan. Backspegelns

reflekterande yta skall vara plan eller svagt konvex. I senare fallet

får glasets krökningsradie inte vara mindre än 800 mm.

I den amerikanska säkerhetsnormen föreskrivs bl. a., att personbil och

specialbyggt fordon för persontransport skall vara försedd med minst två

plana backspeglar, en invändig och en utvändig, den senare placerad på

förarens sida av fordonet. Om den invändiga backspegeln inte uppfyller

uppställda fordringar i fråga om synfält, skall en utvändig spegel finnas

också på passagerarens sida av fordonet. Om den inre spegeln sitter inom

huvudets islagsområde, skall fastsättningen kunna brytas, utan att lämna

skarpa kanter, böjas undan eller pressas ihop när spegeln utsätts för viss

kraft.

Inom ECE har antagits vissa rekommendationer i fråga om backspeglar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens föreskrifter överensstämmer i allt väsentligt

med dessa rekommendationer.

På uppdrag av statens högertrafikkommission har statens väginstitut

gjort en undersökning om behovet av yttre backspeglar på personbilar vid

högertrafik. Sammanfattningsvis konstateras i undersökningen, att den

inre spegeln inte ger ett tillräckligt stort synfält. Det uppkommer s. k. döda

vinklar snett utanför det egna fordonets bakflyglar. Dessa döda vinklar kan

i hög grad minskas genom ytterplacering av speglar.

Arbetsgruppen föreslår som grundregel, att alla bilar skall vara försedda

med inre backspegel. Undantag bör gälla bara när inre backspegel av uppenbara

skäl aldrig kan utnyttjas, t. ex. i fråga om bilar utan bakruta. Alla bilar

skall vidare ha yttre backspegel på såväl vänster som höger sida. Konvex

spegel, som inte godtas enligt den amerikanska normen, bör enligt gruppens

uppfattning godtas även i fortsättningen. I överensstämmelse med den amerikanska

normen bör gälla att den inre spegelns fäste skall brytas utan att

lämna skarpa kanter, böjas undan eller pressas ihop, när spegeln utsätts

för en viss kraft.

Skydd för åkande vid kollision med inre delarna av passagerarutrymmet i

personbilar

I vårt land finns inga speciella föreskrifter för att åkande skall skyddas

vid kollision med inre delarna av personbil.

Den amerikanska säkerhetsnormen för personbilar upptar krav på energiupptagningsförmåga

hos instrumentbräda, ryggstöd på säten, utstående detaljer,

solskydd, armstöd och fällbara armstöd.

Inom ECE har en rekommendation antagits rörande den inre säkerheten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

De delar av fordonet som de åkande kan befaras slå emot, när de kastas

framåt vid ett häftigt stopp, får inte ha några farliga hårda utstående delar

eller skarpa kanter som kan tänkas förvärra skador på de åkande. Särskilt

nämns nedre delen av instrumentpanelen, knappar och vred på instrumentpanelen,

invändigt placerade backspeglar, solskydd, fordonets tak och ram

till öppningsbar taklucka.

Arbetsgruppen anser, att den amerikanska säkerhetsnormen innebär ett

väsentligt steg mot bättre inre säkerhet i personbilar. Även i vårt land bör

krav uppställas på att utrymmet för förare och passagerare i personbilar

skall vara utformat så att åkande i möjligaste mån skyddas mot skador

vid kollision och liknande. Föreskrifterna i dessa avseenden bör i görligaste

mån anpassas till den i jämförelse med ECE-rekommendationen mer preciserade

amerikanska normen.

Säkerhetsföreskrifter beträffande styrinrättningen

I den amerikanska säkerhetsnormen upptas krav som begränsar styrinrättningens

möjlighet att förskjutas bakåt i passagerarutrymmet på personbilar

vid kollision. Rattstångens och rattaxelns övre ände får inte förskjutas

horisontellt bakåt parallellt med bilens längdaxel i förhållande till

en opåverkad punkt på fordonet mer än 12,7 cm vid ett barriärkollisionsprov

vid minst 48 km/tim. För frambyggda bilar med styrinrättning som

inte uppfyller uppställda fordringar gäller, att förarplatsen skall vara utrustad

med trepunkts säkerhetsbälte.

Arbetsgruppen anser att en föreskrift om skydd mot förskjutning av styrinrättningen

i personbilar är angelägen och förordar en sådan bestämmelse

i enlighet med den amerikanska föreskriften -— en högsta tillåtna förskjutning

bakåt av 12,7 cm. På längre sikt bör även frambyggda bilar inbegripas

i bestämmelsen.

Dörrlås och gångjärn

I den amerikanska säkerhetsnormen föreskrivs, att dörrlåsen på personbil

skall motstå en belastning av 910 kp, vinkelrätt mot bilens längdriktning,

och en belastning av 1130 kp i bilens längdriktning, när låsen är i fullt

ingrepp. I låsens andra läge skall en kraft av minst 450 kp kunna upptas.

Gångjärnen på varje dörr skall motstå en högsta belastning av 1130 kp i

bilens längdriktning och en högsta belastning av 910 kp vinkelrätt mot bilens

längdriktning. Låskolv eller motsvarande del får inte rubbas från fullt

låsläge, om låsmekanismen utsätts för en acceleration (retardation) av 30 g.

Kontrollen av att komponenterna uppfyller dessa krav utförs i för ändamålet

lämpliga provjiggar.

Arbetsgruppen anser det från trafiksäkerhetssynpunkt motiverat, att

krav uppställs på dörrlås och gångjärn på personbilar. De amerikanska föreskrifterna

anses tills vidare lämpliga även i vårt land. En kontroll av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

hållfasthet hos lås och gångjärn enligt den amerikanska normen bör enligt

arbetsgruppens uppfattning senare kompletteras med en bestämmelse om

dörrarnas förmåga att uppta krafter, när de är monterade i karossen.

Fastsättning av säten

Den amerikanska säkerhetsnormen anger särskilda krav för säten i personbilar

med undantag för fällbara extrasäten och sidoriktade säten. Enligt

normen skall säten och ryggstöd samt spärr- och frigöringsanordningar

för fällbara säten och stöd uppfylla vissa hållfasthetskrav. För säten, spärranordningar

in. m. gäller, att de skall motstå en belastning av 20 gånger

sätets totala vikt.

Även om kraven i den amerikanska säkerhetsnormen kan förefalla måttliga,

innebär denna norm enligt arbetsgruppens mening en från trafiksäkerhetssynpunkt

betydelsefull reglering. Gruppen föreslår därför, att föreskrifter

av liknande innebörd nu införs i Sverige. Mycket talar emellertid

för, att en viss utvidgning av kraven bör övervägas. Denna fråga fordrar

emellertid en närmare undersökning.

Säkerhetsbälten

1 VTF finns inga föreskrifter om bältesutrustning i bilar. Ingen skyldighet

föreligger alltså att utrusta personbil med säkerhetsbälte. Den som vill

utrusta sin bil med säkerhetsbälte kan också fritt välja den typ och kvalitet

av bältet han önskar.

För att främja tillverkning, försäljning och användning av bilsäkerhetsbälten

som är lämpliga från skyddssynpunkt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

infört en ordning enligt vilken styrelsen, numera vägverket, godkänner

bälten som utan anmärkning gått igenom en frivillig typkontroll.

Godkännandet bygger på svensk standard som utarbetats inom Sveriges

standardiseringskommission. Tre typer av bälten godkänns för personbil,

nämligen trepunktsbälte för samtliga platser i bilen, diagonalbälte för alla

platser utom platser vid fordonsdörr samt höftbälte för mittplatser i bil,

där annan typ av säkerhetsbälte inte kan monteras. Bestämmelser om fästpunkter

saknas men vid godkännande av bälten granskas också monteringsanvisningar

för bälten, vilket innebär en viss kontroll av fästpunkternas

utformning och placering.

Enligt den amerikanska säkerhetsnormen skall höftbälte eller trepunktsbälte

finnas för varje plats i bilen. Utom i öppna personbilar skall trepunktsbälte

finnas för varje ytterplats vid vilken vindrutans överkant innefattas

i huvudets islagsyta. Hopfällbara extrasäten samt sidovända och

bakåtvända säten undantas från bestämmelserna. Fästpunkter för trepunktsbälten

skall finnas för alla yttre framåtriktade sittplatser och fästpunkter

för höftbälten för övriga platser.

Arbetsgruppen framhåller, att en stor de! av trafikskadorna orsakas av

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 166

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

att åkande slungas mot de inre delarna av fordonet. Erfarenhetsmässigt

vet man, att man bäst skyddar sig mot sådana skador genom att använda

säkerhetsbälten. Arbetsgruppen förordar därför, att krav uppställs på säkerhetsbälten

för alla sittplatser i personbilar. Under ett övergångsskede

kan det vara befogat att bevilja dispens från denna bestämmelse för vissa

typer av bilar. Vidare förordas, att de krav i fråga om bältestyper, bältenas

hållfasthet, inmontering m. m. som vägverket tillämpar vid det frivilliga

godkännandeförfarande som nu förekommer i huvudsak ställs upp som

obligatoriska föreskrifter.

Bränsletankar, påfyllningsrör och bränsleledningar

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har utfärdat ingående anvisningar för

bränsletankar och bränsleledningar för såväl flytande som gasformigt bränsle.

I den amerikanska säkerhetsnormen föreskrivs, att efter en rak frontalkollision

mot barriär vid hastigheten 48 km/tim vätska från bränsletank,

anslutningar mellan tank och bränsleledningar samt från påfyllningsrör till

bränsletank inte får avges i snabbare takt än en ounce (ca 30 gram) per

minut. Under själva kollisionen får inte mer än en ounce vätska avges.

Arbetsgruppen påpekar, att våra föreskrifter om bränsletankar och

bränsleledningar i första hand är ägnade att förhindra, att olyckshändelser

inträffar under normala driftbetingelser. Den amerikanska säkerhetsnormen

syftar till att höja säkerheten i samband med kollisioner. Gruppen

föreslår, att nuvarande bestämmelser kompletteras med föreskrifterna i

den amerikanska normen. På längre sikt är det emellertid önskvärt, att genom

mera omfattande krav skapa garantier för bränslesystemets brandsäkerhet

vid kollisioner. Det är därför angeläget att vidga vår f. n. relativt

begränsade kunskap om bilbränder i samband med trafikolyckor, orsakerna

till brändernas uppkomst m. m.

Kontroll av att kraven uppfglls

I Sverige sker genom typ- eller registreringsbesiktning en offentlig kontroll

av att nya motorfordon uppfyller de krav som gäller enligt VTF och

anvisningarna.

Något offentligt besiktningsförfarande för kontrollen av normkraven

tycks inte ha förutsatts i USA. I stället utgår man från ett intygsförfarande.

Fordonstillverkarna får intyga att de biltyper som släpps ut i marknaden

uppfyller de krav som ställs upp. Det ankommer alltså på fordonstillverkarna

att själva svara för de prov som anges i normerna. I fråga om vissa

normer, bl. a. de som rör styrinrättning, bränsletankar, påfyllningsrör och

bränsleledningar, förutsätts förstörande av fordonet eller likvärdigt prov.

Arbetsgruppen framhåller att den kontroll av nya fordon vi har i vårt

land genom personer med ämbetsansvar givetvis är värdefull från trafik
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

19

säkerhetssynpunkt. Realiseras arbetsgruppens förslag om nya krav på fordonen

krävs en mer omfattande kontrollinsats från typbesiktningsorganisationens

sida. En fortsatt kraftig utbyggnad av organisationen bör därför

ske. Förutom personalförstärkningar krävs mera omfattande teknisk utrustning

och anordningar som kan underlätta besiktningen, bl. a. klimatkammare

och en särskild provbana. I varje fall under en övergångstid bör

emellertid ett intygsförfarande kunna accepteras i fråga om vissa av de

nya kraven. Det gäller de krav som rör fordonens inre säkerhet, dörrlås och

gångjärn samt bränsletankar, påfyllningsrör och förbindelseledningar. På

dessa punkter gäller, att provningsförfarandet är relativt komplicerat men

också att de krav gruppen föreslagit överensstämmer med de amerikanska

normkraven. Under tidsperioder med mindre arbetsbelastning bör noggranna

kontroller av intygens riktighet kunna utföras inom typbesiktningsorganisationen

genom stickprov i efterhand.

Arbetsgruppen förordar också en väsentlig utvidgning av förfarandet med

typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon.

Garantier bör skapas för att tvivelaktiga fordonstyper inte dras undan

typbesiktning genom att inställas för en mera summarisk registreringsbesiktning.

Meddelande av utrustningsföreskrifter

Arbetsgruppen betonar, att flera av de krav som föreslagits hänför sig till

sådant som tidigare inte omfattats av några föreskrifter. Kraven har ansetts

rimliga i nuläget men måste förutsättas bli justerade exempelvis efter

fortsatt forskning. Accepteras arbetsgruppens förslag måste ändringar ske

såväl i VTF som i de anvisningar för typbesiktning m. m. som utfärdats av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det kan förutsättas att liksom hittills

dispenser från generella föreskrifter måste kunna ges i vissa fall. Det är

angeläget att bestämmelser om motorfordons konstruktion och utrustning

meddelas i former som medger, att de kan ändras på ett smidigt sätt och

utan större tidsutdräkt. I VTF bör därför ingå endast vissa grundläggande

föreskrifter om motorfordons konstruktion och utrustning, medan alla

närmare specificeringar av kraven bör tas in i anvisningar och föreskrifter

av den tekniska myndigheten.

Yttrandena

Remissinstanserna hälsar med tillfredsställelse att en allmän genomgång

av bilsäkerhetsbestämmelserna kommit till stånd.

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening yttrar att den översyn av

säkerhetskraven som arbetsgruppen utfört är välkommen, allrahelst som

den innebär en genomgång av hela bilsäkerhetsområdet med förhållandevis

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

utförliga motiveringar och kommentarer. Det är enligt föreningens uppfattning

angeläget, att utvecklingen när det gäller säkerhetskraven baseras på

liknande regelbundna genomgångar.

Några remissinstanser har tillstyrkt arbetsgruppens förslag i dess helhet.

Hit hör bl. a. ÖB, statens väginstitut, TCO och Trafikförsäkringsföreningen.

Övriga remissinstanser har också i stor utsträckning godtagit gruppens förslag

även om invändningar gjorts på en eller annan punkt.

I ett stort antal yttranden tar man upp den av arbetsgruppen framförda

synpunkten, att det är angeläget med en internationell samordning av arbetet

på säkrare motorfordon. TCO anser det vara av största vikt att man

undviker att skapa icke-tariffiära hinder för handeln genom att ha säkerhetsbestämmelser

som avviker länderna emellan. Sveriges Bilindustri- och

Bilgrossistförening finner det nödvändigt att regeringarna gör sitt yttersta

för att åstadkomma internationellt enhetliga bestämmelser och att bestämmelserna

tillämpas inom de olika länderna. Det synes enligt föreningen

orimligt att utveckla ett effektivt system för ökad bilsäkerhet utan att basera

detta på internationella överenskommelser och rekommendationer.

Längst i kravet på internationell samordning går Sveriges Mekanförbund,

som säger att ytterligare svenska bestämmelser beträffande fordonskrav bör

baseras helt på arbetet inom ECE (WP 29). Detta arbete bör i sin tur grundas

på internationell standard, dvs. ISO-rekommendationer. Många av de

remissinstanser som betonar vikten av internationellt samarbete framhåller,

att detta inte bör få hindra eller försena införandet av väl motiverade

nya säkerhetskrav i enskilda länder. Till dem som framför denna åsikt hör

medicinalstyrelsen, statens vägverk, statens konsumentråd, NTF och statens

väginstitut. IVA—TFK framhåller att VTF bör ges en mera internationell

anknytning i första hand till förhållandena i övriga nordiska länder.

Arbetsgruppens förslag, att de nya säkerhetsbestämmelserna bör gälla

fr. o. m. årsmodell 1969, bär berörts i ett fåtal yttranden. Rikspolisstyrelsen

uttalar att bestämmelserna lämpligen bör genomföras fr. o. m. årsmodell

1969. Statens institut för konsumentfrågor och statens konsumentråd

anser att de föreslagna kraven bör göras tillämpliga så snart som möjligt.

Statens trafiksäkerhetsråd och kommerskollegium betonar att de omställningssvårigheter

som bilindustrin kan ställas inför om kraven genomförs

självfallet bör beaktas genom skäliga övergångstider. Sveriges Bilindustrioch

Bilgrossistförening säger, med instämmande av Motorbranschens Riksförbund

och Sveriges Mekanförbnnd, att när det gäller genomgripande ändringar

bestämmelser med tillämpningsföreskrifter och provningsnormer

bör föreligga betydligt mer än ett och ett halvt år före bestämmelsernas

ikraftträdande. För normala ändringar bör gälla en tidsfrist på ett och ett

halvt år och för smärre ändringar undantagsvis ett halvt år. Från denna utgångspunkt

skulle de förslag arbetsgruppen framlagt inte kunna hinnas

med förrän till 1970 års modeller. Föreningen har också på åtskilliga punk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

21

ter framfört erinringar mot den föreslagna tillämpningen redan på 1969 års

modeller men har så långt det enligt dess uppfattning varit möjligt sökt att

tillmötesgå önskemålet att genomföra första etappen i säkerhetsprogrammet

så snabbt som möjligt. Det måste enligt föreningen förutsättas, att fullständiga

tillämpningsföreskrifter och provningsnormer föreligger redan

vid årsskiftet 1967/68, för att kraven skall kunna uppfyllas av 1969 års

modeller.

Vad gäller arbetsgruppens olika delförslag kan först konstateras att förslaget

i fråga om placering och utmärkning av reglage

godtas eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser. Flera

instanser, hland dem statens vägverk, AB Svensk Bilprovning, NTF, Motororganisationernas

Samarbete delegation och IVA-TFK understryker värdet

av en bestämmelse om att alla reglage och anordningar som föraren behöver

använda under färd skall vara åtkomliga. En annan åsikt framförs av

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening. Enligt föreningens uppfattning

måste det klart anges vilka reglage som avses och det förefaller rimligt

att följa de amerikanska normerna. Flyttning av reglage innebär som

regel omfattande konstruktionsändringar. Det bör också kunna godtas att

reglagen är placerade så att de kan nås med automatiskt inställda säkerhetsbälten,

om bilen normalt är utrustad med godkända sådana bälten.

Föreningen förutsätter vidare, att kraven angående reglagens utmärkning

endast skall gälla reglage som placerats på instrumentbrädan. SAF och

Sveriges Mekanförbund hänvisar på denna liksom på övriga punkter till

föreningens yttrande. Flera remissinstanser framhåller, att en standardisering

av reglagens placering är önskvärd.

Arbetsgruppens förslag i fråga om växelväljarens lägen, lägenas

utmärkning, motorbro in sning och startspärr har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i de flesta yttrandena.

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening anser att arbetsgruppens förslag

rörande växellägen bör kunna accepteras. Enligt föreningens mening

är det rimligt att acceptera även sådana växellägen moturs som förekommer

på vissa högerstyrda bilar.

Mot utredningens förslag angående fönsterrutor i bilar har

endast ett par remissinstanser framfört invändningar och invändningarna

gäller enbart kravet på laminerat glas i vindruta. Motororganisationernas

Sdmarbetsdelegation anser, att föreskrifterna bör vara utformade så att inte

bara laminerat glas får användas utan också annat material, om ännu

lämpligare material kommer fram genom den tekniska utvecklingen. Svenska

Lokaltrafikföreningen föreslår, att dubbelkrökta vindrutor av härdat glas

skall tillåtas också i fortsättningen. AB Svensk Bilprovning och Sveriges

Trafikbilägares Riksorganisation framhåller att fönsterrutor i bilar bör

kunna typgodkännas.

Förslaget att, vid sidan av vindrutetorkare, vindrutespola
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

re och vindrutede froster skall föreskrivas som obligatorisk utrustning

har inte mött någon invändning. Vad gruppen anfört om anvisningar

med specificerade krav och provningsföreskrifter har lett till vissa

kommentarer. Rikspolisstyrelsen och AB Svensk Bilprovning ansluter sig

till synpunkten att man med hänsyn till klimatet och liknande förhållanden

i landet måste ställa mycket långtgående krav på anordningar som defroster,

vindrutetorkare och vindrutespolare. Kraven kan behöva sättas

högre än den amerikanska säkerhetsnormen. Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening

förutsätter att USA-normen avvaktas innan man tar ställning

till svenska tillämpningsföreskrifter. Alltför stränga krav kommer enligt

föreningens mening ofrånkomligen att skapa bekymmer för bilar med

små motorer.

Huvudparten av remissinstanserna har inte haft några invändningar mot

arbetsgruppens förslag i fråga om bromsutrustning. Sveriges Bilindustri-

och Bilgrossistförening anser det dock olyckligt, att arbetsgruppen

genom att lägga fram vissa förslag baserade på de amerikanska bestämmelserna

splittrat arbetet på nya bromsbestämmelser. Frågan bör i stället

bedömas i sin helhet och därvid baseras helt på ECE-rekommendationen.

Enligt föreningens uppfattning förefaller de föreslagna kraven på nödbromssystem

inte vara realistiska. Föreningen avstyrker därför bestämt arbetsgruppens

förslag i denna del. De föreslagna kraven på nödbromssystem

torde för övrigt inte ha utformats med tanke på tyngre fordon och de särskilda

problemen med tomt respektive lastat fordon. Sveriges Trafikbilägares

Riksorganisation framför i huvudsak liknande synpunkter. Även Bilinspektörernas

förening och Svenska Lokaltrafikföreningen tar upp de tyngre

fordonens bromsproblem vid uppdelning av bromssystemet i två kretsar. Det

anses svårt att erhålla föreslagen minimiretardation, varför kraven på retardation

hos den »svagare» kretsen bör sänkas. Rikspolisstyrelsen ifrågasätter

däremot, om inte kraven bör skärpas i vissa avseenden. Den bromsverkan

som skall garanteras om ena bromskretsen upphör att fungera —

bör om tekniska förutsättningar finns — vara helt i paritet med den som i

normalfall krävs av det ordinarie bromssystemet. .Styrelsen ifrågasätter vidare

om man bör acceptera någon nämnvärd kursavvikelse vid inbromsning.

Motororganisationernas Samarbetsdelegation påpekar när det gäller

föreskrifter om högsta och lägsta tillåtna pedaltryck, att det med hänsyn till

nordiska förhållanden är önskvärt att pedaltrycket inte tillåts vara för litet,

eftersom det då går alltför lätt att låsa bilens hjul så att sladd framkallas.

Från några håll uttrycks önskemål om kompletterande föreskrifter angående

bl. a. bromsrör och bromsslangar.

Arbetsgruppens förslag i fråga om skydd mot störande reflexer

har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser men föranlett kommentarer

och invändningar från några håll. Statens vägverk framhåller, att

den av arbetsgruppen föreslagna föreskriften är formulerad så att den kan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

23

omfatta, förutom de anordningar som är upptagna i den amerikanska normen,

också motorhuvar, instrumentpaneler etc. Även om detta inte avsetts

torde olägenheter kunna uppstå på grund av svårigheten att vid besiktningar

avgöra i vilken grad reflexer från blanka föremål verkar störande för

föraren. Verket ifrågasätter om det kan anses lämpligt att utfärda nationella

bestämmelser som tvingar importörer att måla om exempelvis motorhuvar

för att minska reflexförmågan. Det synes dessutom vara svårt att

kontrollera att sådana föreskrifter efterlevs. Det bör därför övervägas, om

inte bestämmelser i detta avseende bör anstå till dess internationella föreskrifter

föreligger. Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening anser att det

svenska förslaget, som innebär en skärpning av de amerikanska normerna,

är diffust formulerat och ger utrymme för godtycke vid tillämpningen. Föreningen

förordar därför, att bestämmelserna anpassas till den amerikanska

normen. Bilinspektörernas förening anser att klara och enkla regler måste

utarbetas för besiktningspersonalen så att kravet får likartad tolkning överallt.

Enhetliga mätningsmetoder förordas också av AB Svensk Bilprovning

och Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

Arbetsgruppens förslag om mera omfattande bac k spegels utrustning

på bilarna har på något undantag när accepterats av remissinstanserna.

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening ifrågasätter, om utvidgningen

av kraven till att omfatta yttre backspegel på höger sida är motiverad.

Kravet på att inre backspegel skall finnas även på lastbilar när sådan

spegel kan utnyttjas förefaller föreningen onödigt. Vissa synpunkter anförs

också om backspeglarnas placering och fastsättning, glasets beskaffenhet

m. m. AB Svensk Bilprovning och Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation

anser att backspeglar bör bli föremål för typprovning och typgodkännande

för att möjliggöra en enhetlig bedömning av utformning, krökningsradie

m. m.

Även om arbetsgruppens förslag angående skydd för åkande vid

kollision med inre delarna av passagerarutrymmet i

personbilar i huvudsak accepteras, har vissa invändningar och tillläggsförslag

förts fram. Rikspolisstgrelsen anser att de preciserade krav

som ställts upp i den amerikanska normen tills vidare bör utgöra minimikrav.

Statens vägverk och Bilinspektörernas förening anser, att de föreslagna

bestämmelserna bör gälla alla bilar, alltså även bussar och lastbilar.

Statens trafiksäkerhetsråd förutsätter, att en revidering av kraven i fråga

om europeiska bilmärken kan komma att visa sig nödvändig inom tämligen

kort tid allteftersom kunskapsunderlaget ökar. Motororganisationernas

Samarbetsdelegation anser att kraven också bör gälla för extra tillbehör som

tillhandahålls eller godkänns av bilfabrikant eller återförsäljare. Sveriges

Bilindustri- och Bilgrossistförening påpekar att den amerikanska norm som

behandlar det inre kollisionsskyddet har återkallats tills vidare. Ett modifierat

förslag har just framlagts. Föreningen anser sig därför ännu inte kun
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

na ta ställning till arbetsgruppens förslag. Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation

har en liknande inställning.

Arbetsgruppens förslag till säkerhetsföreskrifter beträffande

styrinrättningen har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening

anser att bestämmelserna bör kunna accepteras. Med hänsyn till att

nykonstruktion krävs för flertalet fabrikat kan de emellertid inte genomföras

förrän till 1970 års modeller. Statens trafiksäkerhetsråd förordar undersökning

såväl i fråga om rattens energiupptagningsförmåga som styrinrättningens

förskjutning bakåt. I avvaktan på sådan undersökning kan arbetsgruppens

förslag accepteras. Rikspolisstyrelsen finner arbetsgruppens

synpunkter på styrinrättningens energiupptagningsförmåga välgrundade

och anser, att de bör tjäna som underlag för de undersökningar gruppen

anser nödvändiga. Föreskrifter om styrinrättningens högsta tillåtna förskjutning

bakåt kommer enligt styrelsens mening otvivelaktigt att få stor

skadeavvärjande effekt. Det angivna siffervärdet är emellertid inte lämpligt

avpassat med hänsyn till att en stor del av landets bilbestånd är småbilar.

Ett lämpligare mått bör fastställas enligt styrelsens mening.

De remissinstanser som yttrat sig över arbetsgruppens förslag i fråga om

krav på dörrlås och gångjärn har i huvudsak anslutit sig till förslaget.

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening säger att kraven är mer

genomgripande än vad de kan förefalla vid första påseendet. Om det vid

prov enligt provningsföreskrifterna framkommer att nuvarande bilmodeller

inte uppfyller kraven, krävs en betydande omkonstruktion inte bara av

själva låsen utan också av de pressade dörrkonstruktionerna. En sådan

omkonstruktion blir ofrånkomligen mycket dyrbar och kan i de flesta fall

inte göras förrän till 1970 års modeller. Rikspolisstyrelsen tillstyrker arbetsgruppens

förslag endast för en övergångsperiod. De få prov som arbetsgruppen

genomfört visar, att normen kan få avsedd effekt först när man

anger vilka krav som skall uppställas på bildörrars hållfasthet, när de är

monterade i karossen. Förslag till ytterligare föreskrifter framförs från

några håll. Bl. a. anser NTF och Motororganisationernas Samarbetsdelegation,

att krav bör uppställas på att bildörrar skall vara upphängda i framkant.

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening tillstyrker arbetsgruppens

förslag i fråga om fastsättning av säten men anser, att viss

precisering av kraven bör ske. Enligt föreningen kan de föreslagna kraven

innebära väsentliga omkonstruktioner och i sådana fall inte utföras förrän

till 1970 års modeller. Enligt Motororganisationernas Samarbetsdelegation

innebär den amerikanska normen en alltför blygsam målsättning. Den av

arbetsgruppen förordade undersökningen av belastningskrav och provningsförfaranden

är därför angelägen. Rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd

och AB Svensk Bilprovning framhåller också vikten av en sådan un
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967 25

der sökning. Tills vidare bör arbetsgruppens förslag inarbetas i de svenska

bestämmelserna.

Arbetsgruppens förslag att samtliga sittplatser i personbilar skall vara

försedda med säkerhetsbälten har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna. LO och Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation

föreslår emellertid att dispens skall kunna ges från kravet på säkerhetsbälten

i fråga om taxibilar. AB Svensk Bilprovning anser, att säkerhetsbälten

bör typgodkännas. Provningen bör även omfatta bältenas fästpunkter

i bilen. Av godkännandet bör framgå för vilka bilmodeller bältet visat sig

uppfylla fastställda krav. Alternativt kan man tänka sig en standardisering

av fästenas placering och utformning. Utredningens förslag om bältestyper

för olika sittplatser i personbil har föranlett ett par särskilda synpunkter.

I fråga om bälten i baksätet förordar Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening

att man i avvaktan på ytterligare erfarenheter av baksätesbälten

accepterar de amerikanska bestämmelserna. Diagonalbälten bör dock kunna

användas på ytterplatser bak som alternativ till höftbältena. Statens trafiksäkerhetsråd

anser, att trepunlctsbälten bör föreskrivas för alla yttersittplatser

oberoende av om dessa är belägna vid fordonsdörr eller inte.

Förslag till nya krav på bränsletankar, påfyllningsrör och

bränsleledningar har inte mött några invändningar. Sveriges Bilindustri-

och Bilgrossistförening anser det troligt, att bestämmelserna kan

tillämpas redan på 1969 års modeller. Behovet av ytterligare undersökningar

på området understryks av flera remissinstanser.

Arbetsgruppens förslag om kontroll av fordonskraven uppfylls

accepteras i stort sett i yttrandena. Statens vägverk framhåller, att

en förutsättning för att bestämmelser som kräver förstörande provning

skall kunna genomföras i vårt land är, att kontrollen på dessa punkter tills

vidare sker genom intygsförfarande på sätt som skisserats av arbetsgruppen.

Statens institut för konsumentfrågor anser, att intygsförfarande åtföljt

av provtagning och provning vid en för tillverkaren okänd tidpunkt

är en betydligt bättre metod än den nuvarande, där provexemplar till typbesiktning

tas ut av producent eller importör. Liknande synpunkter framförs

av statens konsumentråd. Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening

framhåller, att intygssystemet förutsätter ldart preciserade bestämmelser

och provningsför far anden och att detta starkt underlättas av att reglerna

anpassas till internationella krav. AB Svensk Bilprovning betonar vikten av

att normer och provningsförfaranden görs enhetliga för flera länder. Motororganisationernas

Samarbetsdelegation anser att man bör söka åstadkomma

ett kontrollsystem som bygger på ämbetsansvar så långt det är praktiskt

möjligt och inskränka användandet av intyg med stickprovskontroll

till fall där ingen annan utväg står till buds. I fråga om arbetsgruppens

åsikt att en fortsatt kraftig utbyggnad av typbesiktningsorganisationen bör

ske är det endast riksrevisionsverket som anmäler en avvikande mening.

o

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

Verket förordar att man innan definitiv ställning tas till en utbyggnad

överväger, om inte de kontrollresurser som redan finns inom landet — såväl

statliga som enskilda — skulle kunna utnyttjas i stället för att tillskapa

nya sådana inom typbesiktningsorganisationens ram. I anslutning till förslaget

om ökad besiktningskapacitet vid statens bilinspektion begär Sveriges

Bilindustri- och Bitgrossistförening, att den svenska besiktningsmyndigheten

bereds tillfälle att utföra typbesiktningar även hos utländska biltillverkare.

Föreningen säger också att ett system med typgodkännande av

fordonsdelar, baserat på överenskommelser inom ECE:s ram, utan tvekan

starkt skulle underlätta både själva besiktningsproceduren och tillverkarnas

anpassning av fordonen till de uppställda kraven. Även utanför denna

ram bör man i viss utsträckning kunna godta intyg, baserade på svenska

eller motsvarande utländska bestämmelser, från erkända provningsinstitutioner.

När det gäller rent nationellt typgodkännande av delar bör däremot

största återhållsamhet iakttas. Om godkännandet inte kan utsträckas

att gälla ett flertal modeller, innebär kravet på typgodkännande bara en

splittring av besiktningsverksamheten och ökade risker för förseningar och

andra komplikationer. En delvis annan ståndpunkt intar AB Svensk Bilprovning

som anser att en utökning av antalet fordonsdetaljer för vilka

typgodkännande är obligatoriskt skulle underlätta kontrollen väsentligt.

Dessutom skulle det medföra en från trafiksäkerhetssynpunkt önskvärd

sanering av biltillbehörshandeln.

Arbetsgruppens uppfattning, att utvecklingen bör styras så att registreringsbesiktning

av nya fordon slutligen omfattar enbart fordon som säljs i

få exemplar, delas av statens konsumentråd. Bilinspektörernas förening

framhåller behovet av att obligatorisk typbesiktning införs. Om inte detta

sker, föreligger enligt föreningen stora risker för att också i framtiden

sådana bilar som på grund av allvarliga bristfälligheter underkänts vid

typbesiktning kan komma ut i trafiken. Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening

menar att ett flertal bilmodeller och varianter säljs i så litet antal

att obligatorisk typbesiktning är orimlig.

När det gäller meddelande av utrustningsföreskrifter,

understryker statens vägverk arbetsgruppens synpunkt att bestämmelser

om motorfordons konstruktion och utrustning måste meddelas i former

som medger att de kan ändras på ett smidigt sätt och utan större tidsutdräkt.

Utvecklingen på området går snabbt och behov av ändringar i detaljbestämmelserna

kommer utan tvekan att finnas, särskilt med hänsyn

till de omfattande forskningar som påbörjats bl. a. i USA och till de fortlöpande

resultaten av det internationella samarbetet. Enligt verkets uppfattning

bör VTF därför innehålla endast grundläggande föreskrifter, medan

utarbetandet av detaljbestämmelser bör anförtros åt myndighet, lämpligen

statens trafiksäkerhetsverk. Sveriges Standardiseringskommission och

Sveriges Mekanförbund säger sig också dela arbetsgruppens uppfattning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

27

i denna fråga. De framhåller att sambandet mellan förordningen och de

mera detaljerade kraven enklast och bäst kan lösas om detaljbestämmelserna

utges som svensk standard.

Skyltar och märkning för identifiering av fordon m. m.

Gällande bestämmelser

Förutom bestämmelser om hur registrerings-, interims- eller saluvagnsskylt

skall anbringas innehåller 21 § VTF föreskrifter om vissa andra skyltar

som skall finnas på registrerade fordon. Enligt 2 mom. skall en särskild

skylt av metall föras på varje registrerat fordon och vara placerad på lämplig,

lätt tillgänglig plats. När det gäller personbil behöver skylten bara visa

uppgifter om ägaren. För andra fordon tillkommer i olika fall data om

mått, vikter, maximilast m. m.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 30 juni 1958 får plastskylt av visst

fabrikat användas i stället för metallskylt. Styrkt avskrift av beslutet skall

medföras vid färd av den som använder sådan skylt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har meddelat anvisningar om vad som skall iakttas för att

namnskylt av självhäftande tunn metallfolie skall få användas.

Straffbestämmelser till 21 § 2 mom. återfinns i 65 § 6 mom. VTF.

Om chassinummer eller annan märkning för identifiering av fordon finns

inga allmänna föreskrifter. I 9 § VTK sägs att chassinummer eller motsvarande

skall uppges i samband med registreringsbesiktning men det finns

inte någon bestämmelse som garanterar att sådant nummer verkligen finns

på fordonet. För släpfordon gäller bl. a. en särskild bestämmelse i 14 §

2 mom. VTF, varigenom besiktningsman åläggs att anbringa identifieringsmärke

när besiktningsinstrument skall utfärdas och fordonet inte har försetts

med tillverkningsnummer på godtagbart sätt.

KAK:s förslag om skyltar

KAK påpekar i sin framställning att kravet på skylt av metall i 21 § 2

mom. VTF kommit till för att hindra att skyltar av papper eller papp används.

Sedan bestämmelsen infördes har det kommit fram nya beständiga

material som lämpar sig bättre för ändamålet än de skyltar av metallfolie

som används f. n. I den angivna bestämmelsen bör därför stå »skyltar av

metall eller annat beständigt material».

Yttrandena

Förslaget har tillstyrkts i princip av rikspolisstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Rikspolisstyrelsen finner framställningen väl befogad men anser att ut
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

trycket »eller annat beständigt material» inte bör användas, eftersom det

kan leda till tolkningssvårigheter. I stället bör det anges att skyltarna skall

vara av metall eller plast.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen framhåller till en början att det särskilda

medgivandet av Knngl. Maj :t att använda plastskylt knappast gett några

erfarenheter om sådana skyltar, eftersom skyldigheten att medföra resolutionen

begränsat användningen. Styrelsen bekräftar att skyltar av metallfolie

är mindre goda och i vissa avseenden t. o. m. sämre än skyltar av papp

eller papper. En avsevärd förbättring när det gäller standarden torde kunna

förväntas om den föreslagna ändringen genomförs. Styrelsen bör bemyndigas

att meddela närmare föreskrifter om material, läsbarhet och fastsättning

av skyltar. Med hänsyn till att skyltarna i många fall inte ger sådana

uppgifter att ägaren kan spåras, ifrågasätter styrelsen emellertid om inte

hela bestämmelsen om namnskylt kan slopas. Eftersom besiktningsinstrument

skall medföras vid färd kan man få säkrare och fullständigare uppgifter

om ägaren, om dennes namn och adress införs också på fordonsägarens

exemplar av instrumentet.

Rikspolisstyrelsens förslag om märkning

Rikspolisstyrelsen redovisar en rad åtgärder som vidtagits för att bekämpa

den växande brottsligheten när det gäller bilstölder. För att betona att

snara åtgärder är angelägna hänvisar styrelsen till det mycket stora antalet

sådana brott. Enligt statistik för 1965 var antalet drygt 30 000. Brotten begås

i stor utsträckning av unga personer utan körkort. De leder ofta till

trafikfarliga körningar och utgör inte sällan det första steget mot en mera

allvarlig och bestående kriminalitet. Efterspaningen av stulna fordon är ett

viktigt led i brottsbekämpningen. Det sätt på vilket chassinummer anbringas

på bilarna är av största betydelse i sammanhanget. Vissa bilar som tillverkas

i utlandet har inte chassinummer som instansats på varaktigt sätt. Det

finns f. n. inga bestämmelser som hindrar att numret anbringas på en plåt

som skruvas eller nitas fast i någon del av bilen. Sådan plåt kan lätt bytas

ut eller vara särskilt utsatt för skada vid kollision. Identifieringsförvanskning

är vanlig i samband med biltillgreppen. För att så långt möjligt minska

risken för att chassinummer avlägsnas vid reparation eller av annan anledning

bör krävas vid registrerings- eller typbesiktning, att chassinummer

instansats på varaktigt sätt på två skilda platser i fordonet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bör bemyndigas, genom ändring i 1 § VTK, att meddela

bestämmelser som kan tillgodose dessa krav för identifiering av fordon.

Resultatet av bilregisterutredningens arbete bör inte avvaktas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

29

Yttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker att bestämmelser införs om instansning

av chassinummer. Från branschorganisationernas sida anses en ändring

påkallad bara i fråga om personbilar. Organisationerna motsätter sig

bestämt föreskrifter om placering av numret.

Väg- och vattenbyggnads styr elsen erinrar om att styrelsen förde fram

ett liknande förslag år 1959. Tillverkare och generalagenter motsatte sig

skärpta bestämmelser och hänvisade till att de skulle leda till ökat arbete

och kostnader. Kostnaderna per fordon räknat är emellertid enligt styrelsen

obetydliga och fördelarna av en säker identifiering uppenbara. Invändningarna

bör därför inte tillmätas avgörande betydelse. Motsvarande bestämmelser

finns i Danmark och övervägs i Norge. Styrelsen ifrågasätter

om någon ändring behövs i VTF. Anses det nödvändigt bör föreskrifter om

tydlig och varaktigt anbringad märkning för fordonets identifiering las upp

i envar av 3—6 §§ VTF, liksom i 3 § mopedförordningen. Genom den nuvarande

utformningen av 1 § VTK får styrelsen därigenom möjlighet att

meddela närmare bestämmelser i ämnet. Styrelsen ifrågasätter om inte

14 § 2 mom. VTF kan upphävas om förslaget genomförs.

Bilregisterutredningen instämmer i uppfattningen att det är angeläget att

fordons indentitet utmärks på sådant sätt att märkningen är svår att avlägsna,

ändra eller göra svårläslig. Nuvarande registreringsskyltar fyller

inte de kraven. Utredningen prövar möjligheterna att förbättra dessa skyltar

och handhavandet av dem. Det står emellertid redan nu klart att det inte är

praktiskt möjligt att den vägen få en betryggande identifieringsmärkning i

den mening rikspolisstyrelsen avser. En märkning genom chassinummer

eller motsvarande kommer därför att behövas oavsett hur frågorna om registreringsskylt

löses. I den mån bilregistren automatiseras i framtiden ges

bl. a. bättre möjligheter till snabba besked om samband mellan registreringsoch

chassinummer. Tekniska förutsättningar kommer antagligen också att

finnas för ett särskilt register över chassinummer. Den föreslagna författningsändringen

kan inte föregripa utredningens arbete.

AB Svensk Bilprovning upplyser att det kunnat konstateras under den tid

bolagets verksamhet pågått, att ett relativt stort antal fordon antingen saknar

chassinummer eller motsvarande eller också har nummer som inte

överensstämmer med uppgiften i besiktningsinstrument eller typintyg. Enligt

anvisningar som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat i samråd

med rikspolisstyrelsen skall i allmänhet besiktning vägras i sådana fall i

avvaktan på utredning om orsaken till bristen eller felet. Det är inte ovanligt

att tidsfristen för den årliga kontrollbesiktningen hinner gå ut innan utredningen

blir klar och att därför körförbud för fordonet inträder. Detta innebär

givetvis stora olägenheter för fordonsägaren, som i många fall inte är

medveten om förhållandet när han inställer sig till besiktningen. Under de

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

senaste åren bär en viss förbättring inträtt när det gäller anbringandet av

chassinummer. På personbilar är det numera vanligen instansat. Placeringen

är emellertid ofta olämplig. Sätts det på en del av fordonet som är utsatt för

skador vid kollision blir delen ofta utbytt vid reparation. I fråga om lastbilar,

bussar och släpvagnar är numret fortfarande i de flesta fall anbringat

på plåt som lätt kan tas bort. Verkstäder och tillbehörsfabriker synes ha

liten förståelse för chassinumrets betydelse. Det har hänt att chassinumret

sågats bort på 3 000 bilar av ett visst märke i samband med montering av

bilvärmare.

En undersökning som utförts inom Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening

i mars 1963 visade, att omkring 90 % av alla bilar som nyregistrerades

under 1962 hade chassinumret instansat. Föreningen har sammanställt

motsvarande uppgifter för modeller som typbesiktigats år 1966. Av

sammanställningen framgår, att 74 % av antalet nyregistrerade fordon 1966

hade instansat chassinummer. På 23 % av fordonen var numret inte instansat.

För återstående 3 % fanns uppgift inte tillgänglig. Bland de medlemsföretag

som är anslutna till föreningen var andelen fordon med instansat

nummer 93 %. Bland märken som inte har instansat nummer märks

Opel, BMC, Plymouth och Triumph. Föreningen finner önskemålet om instansning

av numret på personbilar berättigat. För lastbilar, bussar och

traktorer synes emellertid några olägenheter inte ha observerats med nuvarande

förfarande. Däremot avstyrks bestämt anvisningar om placering av

chassinummer, om inte samordning kan ske internationellt exempelvis inom

ECE:s arbetsgrupp för fordons konstruktion. Likaså avstyrker föreningen

att chassinummer skall anbringas på två platser. En sådan föreskrift skulle

leda till att nuvarande praxis för instansning måste brytas och en särskild

arbetsoperation tillkomma i fråga om importerade fordon. Motorbranschens

Riksförbund instämmer i föreningens yttrande.

Frågor om avgaser m. m.

Nuvarande förhållanden i Sverige och utomlands

Vi har inte i vårt land f. n. några bestämmelser om fordons beskaffenhet

och utrustning som begränsar utsläppet av avgaser från motorerna. En bestämmelse

som gäller hanteringen av fordonet finns i 58 § första stycket

VTF. I bestämmelsen, som är straffsanktionerad i 67 § VTF, åläggs föraren

att i görligaste mån tillse att fordonet inte släpper ut gas eller rök i sådan

mängd att olägenhet uppstår. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har utgett

anvisningar som gäller kontroll av avgaser från dieselfordon. I anvisningarna

anges särskilda värden som skall mätas enligt viss angiven metod

vid registrerings- och typbesiktning och vid flygande inspektion. Överskrids

värdena skall fordonet inte godkännas vid besiktningen. Vid flygande inspektion

skall ägaren föreläggas att avhjälpa bristen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

31

Bilavgasproblemet har varit speciellt framträdande i USA. Särskilt i

Kalifornien har bilavgaserna på grund av klimatiska förhållanden och stor

biltäthet orsakat synnerligen stora besvär för befolkningen. Kalifornien

var också först med att införa en lagstiftning på bilavgasområdet. Redan

år 1960 fastställdes vissa gränsvärden för avgasemissioner. Ett intensivt

utvecklingsarbete bedrevs de följande åren för att få fram effektiva avgasrenare.

Det visade sig vara ett mycket svårt arbete och den kaliforniska

lagen kunde tillämpas först på 1966 års bilmodeller. Sedermera har i USA

införts en federal lag om begränsning av föroreningar från bilavgaser. Också

i Europa pågår förberedelser för lagstiftning på bilavgasområdet. I bl. a.

Västtyskland och Frankrike bedrivs ett intensivt arbete. I Sverige har regeringen

tagit initiativ till ett särskilt utvecklingsarbete på bilavgasområdet.

Arbetet leds av en expertgrupp -—■ kommunikationsdepartementets ledningsgrupp

rörande utvecklingsarbete på bilavgasområdet — och bedrivs

dels i ett laboratorium vid AB Atomenergis anläggningar i Studsvik, dels

genom mätningar och prov på olika håll i landet.

Bilavgasproblemets karaktär är olika i Europa och USA. I USA är det

den fotokemiska smogen som är det största problemet, varför kontrollen

av kolväten är viktig. I Europa är det de höga koloxidhalterna i samband

med trafikstockningar som är huvudproblemet. Körförhållandena i de europeiska

storstäderna är helt olika dem som råder i de av motorvägar genomskurna

storstäderna i USA. Vidare uppvisar fordonsparkens sammansättning

väsentliga olikheter. Erfarenheter från USA visar att värden för högsta

tillåtna halter av giftiga ämnen i avgaserna bör baseras på ett körmönster,

en s. k. körcykel, som så nära som möjligt avspeglar verkliga förhållanden.

Den körcykel som ligger till grund för de amerikanska bestämmelserna avviker

väsentligt från den körcykel som är karakteristisk för stadstrafiken i

europeiska storstäder. Bl. a. med hänsyn härtill har det inte ansetts lämpligt

att införa en provisorisk lagstiftning, baserad på de amerikanska bestämmelserna,

i Sverige.

Inom ECE har en arbetsgrupp under år 1966 tagit upp frågan om kontroll

av luftföroreningar genom bilavgaser. Utskottet, i vilket Sverige är representerat,

har enats om ett förslag till en gemensam europeisk körcykel. Vid

utarbetandet av detta förslag har beaktats svenska erfarenheter som vunnits

vid prov som utförts av expertgruppen.

Ledningsgruppens förslag rörande avgaser från vevhus

Den gasmängd som tränger ut i fria luften via en förgasaremotors vevhus

utgör en ringa del av den totala avgasvolymen. I allmänhet uppgår den till

3—5 %, i extrema fall till omkring 10 %. Genom relativt enkla och billiga

anordningar på motorn är det möjligt att förhindra att vevhusgaserna

tränger ut. Merkostnaden per bil kan uppskattas till 25—50 kr. Den effekt

som uppnås gäller främst det totala utsläppet av kolväten, som reduceras

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1967

med 15—30 %, medan utsläppet av koloxid knappast påverkas alls. Viss

reduktion av utsläppet av organiska blyföreningar torde kunna påräknas.

Dessutom elimineras all eventuell obehaglig lukt som härstammar från vevhusgaserna.

I länder, där utsläppet av kolväten genom bl. a. klimatologiska förhållanden

utgör en allvarlig olägenhet, är den slutna vevhusventilationen ett nödvändigt

led i kampen mot luftföroreningarna. I andra länder åter torde

bestämmelser om sluten vevhusventilation ha varit föranledda mera av

en strävan att förebygga eventuella sådana olägenheter i framtiden än av

ett akut behov. I Kalifornien har reduktion av utsläppet av kolväten varit

det huvudsakliga ändamålet med lagstiftningen mot luftföroreningar. I

Frankrike gäller från och med år 1966 lagbestämmelser som överensstämmer

nära med de kaliforniska. I dessa bestämmelser föreskrivs ett prov

som utförs med motorn ansluten till en motorbroms och där gasutsläppet

mäts vid olika varvtal och belastningar. I Kalifornien gäller att högst 0,1 %

och i Frankrike att högst 0,15 % av de kolväten som tillförs motorn genom

bränslet får avges från vevhuset. I och med att förbättrade tekniska lösningar

kommit fram har anspråken skärpts. Enligt den amerikanska federala

lagen av den 30 mars 1966 får inga vevhusgaser släppas ut i den omgivande

atmosfären från ett nytt fordon eller en ny fordonsmotor. Lagen

kommer att gälla även i Kalifornien fr. o. m. 1968 års modell. Bestämmelser

om sluten vevhusventilation förbereds inom flera andra länder. I Västtyskland,

Holland och Italien förses redan nu alla bilar som produceras

i dessa länder med förgasaremotorer med sluten vevhusventilation. I England

sker det på bilar i de högre prisklasserna.

Vad Sverige beträffar anser sig ledningsgruppen inte kunna framlägga

några bevis för att ett omedelbart behov att införa bestämmelser om sluten

vevhusventilation skulle föreligga. Å andra sidan erhålls genom sådana bestämmelser

vissa förbättringar från luftföroreningssynpunkt för måttliga

kostnader och utan nämnvärda olägenheter för fordonsägarna. Nackdelarna

begränsar sig till att anordningen kräver regelbunden tillsyn och vid

ogynnsamma förhållanden, speciellt vid kall väderlek, kan ge driftstörningar.

Man kan heller inte bortse från möjligheten att sådana åtgärder

med hänsyn till den växande motorfordonstrafiken kan bli nödvändiga

framdeles.

Av dessa skäl förordar ledningsgruppen en bestämmelse som anger, att

bensinmotor skall vara så beskaffad eller utrustad att gaser inte tränger ut

i fria luften från motorns vevhus. Bestämmelsen bör tillämpas med viss

mjukhet så att dispens kan meddelas när skäl talar för uppskov eller befrielse.

Vad dieselmotorer beträffar anser ledningsgruppen någon motsvarande

föreskrift inte vara påkallad eller lämplig. Föreskrifter om sluten vevhusventilation

på dieselmotorer förekommer såvitt bekant inte i något land.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

Bortsett från de kolväten som finns i oljeröken påverkas inte kolväteutsläppet

i nämnvärd grad genom anordnande av sluten vevhusventilation.

Utsläppet av koloxid påverkas inte. Driftsstörningar genom anordningen

skulle heller inte kunna undvikas.

Den nya bestämmelsen bör enligt ledningsgruppen sättas i kraft snarast

möjligt, lämpligen redan från och med 1969 års modeller.

Om föreskriften införs, uppkommer frågan hur kontrollen över efterlevnaden

skall utföras. Ledningsgruppen rekommenderar samma metod som

valts i vissa andra länder, nämligen att låta vederbörande fordonstillverkare

styrka genom intyg, att motorn uppfyller föreskrifterna. Avsikten är

sålunda inte, åtminstone till en början, att någon omfattande kontrollorganisation

skall byggas ut för ändamålet. Det framhålls att lämpliga metoder

för kontrollmätningar inom kort skall tas upp till diskussion inom ECE:s

rapportörgrupp för luftföroreningar.

Yttrandena

Förslaget har tillstyrkts vid remissbehandlingen. Vissa ändringar i förslaget

när det gäller vilka fordon bestämmelsen skall gälla har förordats

i två av yttrandena.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen anser reduktionen om 15—30 % av

utsläppta kolväten vara en stor vinst i förhållande till kostnaderna för de

anordningar som krävs. Även om reduktionen av koloxid beräknats uppgå

till maximalt 1 % av det totala koloxidutsläppet, bör sluten vevhusventilation

minska risken för att koloxid tränger in i förarutrymmet från slitna

bilmotorer. Denna effekt bör inte undervärderas. Styrelsen anser att föreskriften

lämpligen bör avse alla motorer försedda med elektriskt tändningssystem,

oavsett om de drivs med bensin, fotogen eller annat drivmedel.

I fråga om tiden för ikraftträdandet har styrelsen inte någon erinran

mot förslaget.

Luftuårdsnämnden instämmer helt i uppfattningen att en åtgärd är motiverad,

även om behovet inte är bevisat, så snart förbättring från luftvårdssynpunlct

kan erhållas för måttliga kostnader och utan nämnvärda olägenheter.

Skulle man vänta med att ingripa mot en typ av luftförorening tills

det är vetenskapligt bevisat att den medför eller kommer att medföra skadliga

verkningar, skulle det kunna leda till mycket olyckliga resultat. Förslaget

bör genomföras snarast. Bensindrivna traktorer och motorcyklar bör

utan olägenhet kunna undantas från bestämmelserna.

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening finner åtgärden rimlig även

om motiven inte är fullt dokumenterade. Intygsförfarandet när det gäller

kontrollen tillstyrks. Föreningen betonar synpunkten att uppskov skall

kunna medges. Arbetet med ändring av motorerna är sådant att det inte

bör utföras efter importen. Tidpunkten för ikraftträdandet betecknar för
3

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 166

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition, nr 166 år 1967

eningen som rimlig om beslutet kommer snart och om mätningarna kommer

att ske enligt internationellt godtagna normer.

Luftvårdsnämndens förslag i fråga om varmkörningsaggregat

Nämndens framställning

I sin skrivelse den 5 december 1966 framhåller luftvårdsnämnden, att det

måste anses olyckligt om bilägarna skulle börja använda sådana aggregat

för varmhållning av bilar genom tomgångskörning som nu saluförs i Sverige.

Aggregaten fungerar så att motorn startas, när motortemperaturen

sjunker under en inställd nivå. Därefter går motorn på tomgång tills önskad

temperatur nåtts. Detta kan vid kall väderlek medföra betydande luftföroreningar.

Dessutom föreligger risk för bullerstörningar. Risk finns också

att koloxid kan komma in i förar- och passagerarutrymmen. Den enda

möjlighet som står till buds för att förhindra användningen torde vara förbud

i lokal hälsovårdsordning. Från flera synpunkter är det emellertid enligt

nämnden en mindre lämplig utväg. I stället bör inom ramen för vägtrafiklagstiftningen

meddelas bestämmelser som gör det möjligt att förhindra

att motorfordon utrustas med sådana aggregat.

Synpunkter och utredning från exploatören av aggregatet »Varmobil»

Det aggregat som föranlett luftvårdsnämndens framställning tillverkas

och försäljs numera genom AB Gylling & Co., som i början av år 1967 övertagit

AB Varmobil, den ursprunglige exploatörens företag. AB Gylling & Co.

har åberopat också den utredning som getts in av AB Varmobil. I den fortsatta

framställningen kan därför bortses från det sistnämnda företaget.

Genom bolagets försorg har en omfattande utredning lagts fram om

aggregatens funktion och om de emissioner av giftiga avgaser och det buller

som kan tänkas uppstå när aggregaten används. Aggregatet installeras i bilens

motorrum men med en helt separat elektrisk koppling, som inte påverkar

bilens normala funktion. Det styrs av en termostat på motorblocket, inställd

på så sätt att motorn startas vid cirka —40 ° C och stannar vid cirka

-(-60° C. För att sätta aggregatet i funktion måste bilens tändningsnyckel

användas. När aggregatet påkopplats kan nyckeln tas bort. En förutsättning

för aggregatets användning är att fordonets växelspak ligger i friläge samt

att fläkt- och värmesystemet är påkopplat. Iläggs en växel kopplas aggregatet

från automatiskt och kan inte kopplas på igen utan tändningsnyckel.

En signallampa på fordonets instrumentbräda anger, när aggregatet är i

funktion. Enligt bolaget har alla risker från trafiksäkerhets- och stöldsynpunkt

uteslutits genom det sätt på vilket aggregatet utförts. Tvärtom ökar

trafiksäkerheten, om aggregatet används, genom att alla rutor blir fria från

is och imma redan från starten. Användningen innebär också fördelar från

hälsosynpunkt och motverkar slitage på motorn vintertid.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

Bolaget har vidare ingett en teknisk redogörelse om skillnaden i avgasmängder

vid start och färd med kall och med varm motor. Redogörelsen

grundar sig på mätningar som utförts av professor Robert Eberan-Eberhorst

vid Tekniska högskolan i Wien. Enligt bolagets beräkningar med utgångspunkt

från mätningarna ger bl. a. en kallstart med fem minuters varmkörning

lika mycket koloxid som tio varmstarter om vardera fem minuter. De

föroreningar som uppstår vid starter med aggregaten sprids under lång tid.

Aggregaten ökar därför inte utan snarast minskar den absoluta mängden

giftiga avgaser, som uppstår genom motorfordonstrafiken. Risken för läckage

av koloxid in i förarutrymmet vid tomgångskörning med aggregaten är

enligt bolaget ringa. Vid försök som utförts har det visat sig, att någon

nämnvärd mängd koloxid inte kunnat noteras annat än om fordonet befunnit

sig i ett slutet kallgarage. I garaget uppmättes efter en halvtimmes tomgångskörning

200 ppm (= miljondelar). Inne i förarutrymmet fanns såväl

efter tio minuters som efter en halvtimmes tomgångskörning 150 ppm.

Slutligen bär undersökningar och beräkningar ingetts angående de bullerstörningar

som kan tänkas uppstå vid användning av aggregaten. Mätningar

har skett av den bullerökning som uppstår nattetid i ett rum beläget 12 eller

20 meter från en bil, som går på tomgång. Mycket små bullerökningar har

noterats. Med utgångspunkt från dessa mätningar kan enligt bolagets beräkningar

motorbullret få en störande nivå bara om en mycket stor mängd

bilar inom ett parkeringsområde samtidigt går på tomgång.

Bolaget har också principiella erinringar mot förbudslagstiftning i efterhand

i fråga om en produkt där stora kostnader lagts ned på produktutveckling,

tillverkning och marknadsföring.

Yttrandet från bilavgaslaboratoriet i Stndsvik

I en rapport från bilavgaslaboratoriet redovisas data ur en tidigare amerikansk

undersökning om avgasemissionen vid tomgång och görs jämförelser

med prov som utförts vid laboratoriet och med professor Eberan-Eberhorsts

utredning.

För kallstart erhållen »ekvivalent körtid» för koloxid ger enligt samtliga

tre källor nära nog samma värden. Koloxidemissionen motsvarar 12 å 13

minuters emission vid körning i stadstrafik. För kolväten ger de amerikanska

försöken och laboratoriets egna prov resultatet, att emissionen vid

kallstart svarar mot 8 till 14 minuters emission vid körning i stadstrafik. De

anses enligt rapporten mindre sannolika.

När det gäller varmstartuppvärmning anses i rapporten professor EberanEberhorsts

undersökning som representativ för en luftkyld motor. Fem minuters

uppvärmning ger en koloxidemission som motsvarar 1,3 å 1,4 minuters

emission vid körning i stadstrafik.

För vattenkyld motor erhålls enligt laboratorieundersökningen vid varmstartuppvärmning

av motorn från +40° C till +60° C en koloxidemission

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

som svarar mot ca 3,5 minuters och en kolväteemission som svarar mot ca

2,8 minuters emission vid körning i stadstrafik.

Undersökningen ger som resultat, att vid de genomsnittliga förhållandena

vid försöken emissionen av koloxid vid kallstart från -(-7° C till +60° C

motsvarar 3,5 uppvärmningsperioder från +40° C till +60° C. Motsvarande

siffra för kolväteemissionen är 4,9 uppvärmningsperioder. Enligt

de av bolagen åberopade mätningarna av professor Eberan-Eberhorst blir

motsvarande siffra för koloxidemissionen 9 och för kolväteemissionen 7,3,

när tiden antagits vara fem minuter för såväl kallstart som uppvärmning.

Dessa siffror kan troligen anses vara representativa för luftkylda motorer.

Sammanfattningsvis uttalas, att varje kallstart förorsakar utsläpp av

avsevärda mängder koloxid och kolväten. Genom varmhållning av motorn

minskas dessa utsläpp avsevärt. Vid ett större antal varmstarter avges

emissioner som visserligen kan spridas i tiden men ändå är av en storleksordning

som kan förorsaka obehag och vid dåligt ventilerade utrymmen

kan ge icke accepterbara föroreningsnivåer. Medel för varmhållning av bilar

rekommenderas men sådana anordningar bör främst komma i fråga som

inte ger skadliga luftföroreningar.

Departementsför slaget

Vid ärendets remiss fogades till handlingarna ett inom departementet

upprättat förslag till ändrad lydelse av 58 § VTF. Enligt förslaget skulle i

paragrafens första stycke intas en föreskrift av innebörd att aggregat för

varmhållning av fordon genom tomgångskörning inte får användas inom

tättbebyggt område.

Yttrandena

Motorbranschens Riksförbund anser någon inskränkning i rätten att använda

aggregaten inte vara motiverad. I övriga yttranden tillstyrks ett förbud

i en eller annan form.

Rikspolisstyrelsen uttalar att problemen med luftförorening och bullerstörning

från motorfordon under senare år blivit allt större inom tättbebyggda

områden. Forskning är nödvändig bl. a. om förbättrad rening av avgaserna

och förbättrade ljuddämpare. Det är emellertid naturligt att under

tiden överväga temporära åtgärder mot onödigt brukande av de källor som

alstrar föroreningar och buller. Departementsförslaget tillstyrks därför.

Ett förbud mot att använda aggregaten som begränsar sig till tättbebyggt

område är enligt luftvårdsnämndcn tillfredsställande från strikt luftvårdssynpunkt.

Risken för direkt förgiftning genom koloxidutsläpp vid tomgångskörning

får emellertid inte underskattas. Den föreligger också utom

tätbebyggelse. Nämnden anser sig inte behörig att bedöma sådana risker.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppehåller sig särskilt vid de risker från

trafiksäkerhetssynpunkt som användningen av aggregatet kan medföra.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

37

Aggregatet måste vara försett med särskild anordning som på ett tillförlitligt

sätt förhindrar att motorn startas, om föraren lämnat fordonet med någon

växel ilagd. En sådan anordning måste bli ganska komplicerad om hög grad

av säkerhet skall nås. Eftersom aggregat av detta slag säljs som extra tillbehör

kan det antas, att säkerhetsanordningarna utförs för att passa olika

biltyper och växlingssystem med relativt enkla monteringsmetoder. Aggregaten

kommer heller inte att bli föremål för någon besiktning förrän fordonet

uppnått sådan ålder att det skall kontrollbesiktigas. Det finns också en risk

för att parkeringsbromsen skakar loss genom motorvibrationen om spärrmekanismen

är försliten, så att fordonet av den anledningen kommer i rörelse.

Styrelsen förordar därför i första hand att aggregat av den avsedda

typen förbjuds helt. Om emellertid det föreslagna tillägget till 58 § första

stycket VTF antas, bör det förenas med en föreskrift, att aggregatet skall

vara av typ som godkänts av myndighet som Kungl. Maj :t förordnar.

Motorbranschens Riksförbund anser att gällande formulering av 58 §

första stycket VTF i och för sig ger möjlighet att lokalt motverka olägenheter

som beror på olämpligt utnyttjande eller hantering av fordon. Efterlevnaden

av dessa regler synes emellertid inte vara sådan att syftet med

bestämmelsen är nått. Behovet av ett förbud i detta fall bör därför bedömas

med hänsyn till att andra bullerstörningar alltjämt förekommer. Ett förbud

kan vidare hindra bättre problemlösningar av samma eller jämförlig art.

Slutligen understryker förbundet att, om förslaget genomförs, en klar definition

av begreppet »tättbebyggt område» måste ges.

Överståthållarämbetets framställning angående bl. a. avgasrör på vissa

dieseldrivna fordon

Som nämnts i inledningen grundar sig överståthållarämbetets framställning

på en skrivelse från Stockholms stadsfullmäktige. Skrivelsen hänvisar

till en framställning, där fullmäktige åberopar ett utlåtande av stadskollegiet

och hemställer om utfärdande av en föreskrift, att dieseldrivet lastfordon

skall vara försett med avgasrör uppdraget till takhöjd, samt om författningsmässig

reglering av förhållandet mellan motorstyrka och fordons

totalvikt. Fullmäktige anhåller i skrivelsen att framställningen skall överlämnas

till Kungl. Maj :t.

I det åberopade utlåtandet från stadskollegiet redovisas bl. a. en rapport

av den särskilda arbetsgrupp för frågor angående luftföroreningar från motorfordon

som tillsatts inom stadskollegiets luftvårds- och antibullerkommitté.

I rapporten påpekas att avgasutsläppet på låg höjd försvårar utspädningen

genom vind och luftrörelser särskilt i trånga och hårt belastade

trafikleder. Det hänvisas till att man i Finland har föreskrivit uppåtriktade

avgasrör och att bl. a. Stockholms spårvägar med goda resultat försett

ca 200 bussar med avgasutsläpp i takhöjd. Gruppen rekommenderar därför

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

en föreskrift för tyngre dieselfordon, att avgasröret skall dras upp till fordonets

tak utom i sådana fall när det skulle verka uppenbart hindrande

på fordonets funktioner. Vidare anför gruppen, att plomberingen av bränslepumparna

vid dieselmotorer vanligen bryts av den anledningen, att förarna

med hänsyn till stor last försöker erhålla större kraft ur motorerna. Därför

bör det finnas fastställt ett relationstal mellan motorstyrka och fordons totalvikt.

Överståthållarämbetet har som förut nämnts för sin del funnit att lämpligheten

av de föreslagna åtgärderna kan ifrågasättas och har därför överlämnat

framställningen utan annan hemställan än att frågorna görs till

föremål för utredning.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsens yttrande

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställer i sitt yttrande att framställningen

inte skall föranleda någon åtgärd.

När det gäller frågan om avgasrören hänvisar styrelsen till de anvisningar

som utfärdats för kontroll av avgaser från dieselfordon. Styrelsen lade också

år 1965 fram ett förslag med bestämmelser om avgasrörs riktning. Enligt

förslaget skulle avgasrör på bil med totalvikt över 7 000 kg och på traktor

och motorredskap med totalvikt över 1 000 kg mynna ut upptill minst i

höjd med förarhyttens högsta punkt. Förslaget möttes av bestämda invändningar

från branschorganisationerna. I yttrandena åberopades konstruktiva

svårigheter, nedsmutsning av lasten, hygieniska olägenheter vid arbete med

lastkran placerad bakom hytten och vid transport av levande djur, risk för

brand i last av lättantändligt gods, nedsmutsning av tak på servicestationer

och andra byggnader m. m. Eftersom argumenten huvudsakligen hänför

sig till olägenheter för tillverkare och brukare utgör de enligt styrelsens

uppfattning i och för sig inte hinder för en bestämmelse om uppåtriktade

avgasrör, om påtagliga fördelar står att vinna för andra trafikanter.

Styrelsen anser emellertid att en sådan åtgärd inte är tillräckligt effektiv

utan att en lösning i första hand måste sökas i en metod för att åstadkomma

renare avgaser. Däremot bör tillverkare, importörer och köpare av fordonen

genom rekommendationer förmås att i så stor utsträckning som möjligt

förse fordonen med uppåtriktade avgasrör.

En föreskrift om viss motoreffekt per ton av fordonets totalvikt saknar

enligt styrelsens mening praktisk betydelse för minskning av rökigheten

hos avgaser från dieselmotorer. En mera noggrann kontroll i samband med

flygande inspektion och kontrollbesiktning, förenad med vissa föreskrifter

i fråga om justeringsanordning för insprutningsmängden och om köldstartanordningen

måste anses vara den mest effektiva åtgärden.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

39

Indelningen i lätta och tunga motorcyklar

Gällande bestämmelser

Motorcyklar indelas enligt 1 § 3 mom. VTF i lätta motorcyklar, med

tjänstevikt av högst 75 kg, och tunga motorcyklar, med tjänstevikt över 75

kg. Med motorcykels tjänstevikt förstås enligt 1 § 6 mom. VTF sammanlagda

vikten av dels motorcykeln i normalt, fullt driftfärdigt skick, oberäknat

sidvagn, dels verktyg som hör till motorcykeln, dels bränsle, smörjolja

och vatten.

Olika regler gäller i flera hänseenden för lätt och tung motorcykel.

I fråga om utrustningen föreskrivs i 4 § 1 mom. VTF bl. a., att tung motorcykel

skall vara försedd med två effektiva system för bromsning som är

oberoende av varandra eller ett effektivt system som kan påverkas av två

sinsemellan oberoende anordningar. För lätt motorcykel är endast en effektiv

broms nödvändig. På trehjulig tung motorcykel och tvåhjulig motorcykel

med sidvagn skall en av bromsarna vara parkeringsbroms.

Enligt 4 § 2 mom. gäller, att annat fordon inte får kopplas till tvåhjulig

lätt motorcykel eller till trehjulig motorcykel. Till tvåhjulig tung motorcykel

är det tillåtet att koppla sidvagn, om fordonens sammanlagda tjänstevikt

inte överskrider 400 kg.

Rätten att medföra passagerare regleras i 57 § 3 mom. VTF. Två eller

flera personer får inte färdas på lätt motorcykel. På tung motorcykel får

en passagerare tas med. I sidvagn får befordras, utöver det antal personer

vagnen är avsedd för, ett barn under tio år.

I 29 § 3 mom. VTF föreskrivs att körkort för motorcykel kan meddelas

den som fyllt 16 år. Om körkortsinnehavaren inte fyllt 18 år gäller körkortet

endast för lätt motorcykel.

För att underlätta kontrollen av bestämmelserna har föreskrivits i 21 §

2 mom. första stycket VTF, att på motorcykel skall finnas skylt som visar

bl. a. fordonets tjänstevikt.

Särskilda bestämmelser gäller för mopeder enligt förordningen den 5 maj

1960 (nr 134-) om mopeder (mopedförordningen). Med moped förstås lätt

motorcykel, vars motor har en cylindervolym som inte överstiger 50 cm3

och som har en högsta konstruktiv hastighet på 30 km/tim. Som moped

betecknas också tung motorcykel med en tjänstevikt av högst 100 kg om

den är inrättad som invalidfordon och i övrigt uppfyller de nyss angivna

villkoren.

Straffbestämmelser som anknyter till de nämnda bestämmelserna återfinns

i 65 § 1 och 3 mom. (i fråga om utrustningsföreskrifterna i 4 §) samt

6 mom. (i fråga om skylt enligt 21 § 2 mom.), 67 § första stycket (i fråga

om rätten att ta med passagerare enligt 57 § 3 mom.) samt i 3 § lagen den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj ds proposition nr 166 år 1967

28 september 1951 (nr 649) om straff för vissa trafikbrott (i fråga om olovlig

körning).

Även utanför vägtrafiklagstiftningens ram har indelningen i lätta och

tunga motorcyklar betydelse. Enligt 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr

260) om automobilskatt utgår årlig skatt för tvåhjulig lätt motorcykel med

45 kr, för tvåhjulig tung motorcykel utan sidvagn med 60 kr och för tvåhjulig

motorcykel med sidvagn och trehjulig motorcykel med 90 kr. I förordningen

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall den 23 november

1956 (nr 545) har omsättningsskattens storlek gjorts beroende av

motorcykels tjänstevikt. Skatten är f. n. 255 kr om tjänstevikten inte överstiger

75 kg, 335 kr om den är högre men inte överstiger 160 kg och i övrigt

505 kr. Någon formell anknytning till indelningen i lätta och tunga motorcyklar

finns inte i förordningen. Premien för trafikförsäkring är lägre för

lätt motorcykel än för tung.

Vissa tidigare förslag och uttalanden

Nu gällande indelning av motorcyklar infördes med VTF. 1944 års trafikförfattningssakkunniga,

vars betänkande låg till grund för bestämmelserna,

anförde som grund för klassificeringen efter vikt att olikartade regler

i vissa hänseenden hade funnits böra gälla för motorcyklar med en tjänstevikt

av högst 75 kg och för tyngre motorcyklar. Det framgår av betänkandet,

att de hänseenden som avsågs rörde rätten att tilllcoppla sidvagn och

föra passagerare samt skatte- och försäkringsförhållanden.

1953 års trafiksäkerhetsutrednings betänkande Trafiksäkerhet II (SOU

1957:18) innehöll ett förslag om indelning efter cylindervolym. Enligt utredningen

hade utvecklingen sedan början av 1950-talet medfört att de lätta

motorcyklarna försetts med allt tyngre och kraftigare motorer, vilket haft

till följd att man för att inte överskrida tjänstevikten 75 kg varit tvungen

att minska vikten av ramkonstruktion, fälgar, bromssystem, ljuddämpare

m. m. Utredningen betecknade de lätta motorcyklar som då förekom som

överdimensionerade i fråga om motorn men underdimensionerade beträffande

åtskilliga detaljer av betydelse för trafiksäkerheten. Utredningen

föreslog därför, att gränsen mellan lätt och tung motorcykel skulle bestämmas

efter motorns cylindervolym och inte efter tjänstevikten. En lämplig

gräns ansåg utredningen vara en cylindervolym om 125 cm3. Med en sådan

motor beräknade utredningen att en topphastighet av 80—90 km/tim. skulle

kunna nås. I prop. 1958: 69 (s. 61) betecknade föredragande departementschefen

utredningens förslag som välfunnet från trafiksäkerhetssynpunkt

men ansåg sig inte beredd att framlägga ett konkret förslag i frågan,

med hänsyn till bl. a. att det rådde viss oenighet bland remissinstanserna

och att därför ytterligare utredning och öwerväganden måste ske.

I samband med en framställning i ämnet år 1956 anmodades väg- och

vattenbyggnadsstgrelsen av dåvarande kommunikationsministern att verk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

ställa en översyn av vägtrafikförordningens bestämmelser i fråga om gränsdragningen

mellan lätta och tunga motorcyklar. Inom envar av dessa fordonskategorier

borde gälla utrustningsbestämmelser och trafikregler som

tillgodosåg trafiksäkerheten och samtidigt var i möjligaste mån enhetliga för

båda kategorierna. Styrelsen framhöll i skrivelse den 30 september 1958 att

eftersom motoreffekten i praktiken huvudsakligen är bestämd av cylindervolymen,

denna volym kommer att bli avgörande också för maximihastigheten.

Om gränsdragningen mellan lätt och tung motorcykel är avsedd som

ett medel att särskilja två fordonskategorier, för vilka fordonens maximihastighet

är det huvudsakliga kännetecknet, är det därför naturligt att använda

cylindervolymen som gränsmarkering. Ett studium av katalogmaterial

över befintliga moderna bruksmotorcyklar hade gett vid handen, att

med en motor på 100 cm3 uppnås en toppfart som inte överstiger 80 km/tim.

Endast i specialutförande kan högre hastigheter nås. En motorcykel av

hrukstyp, utrustad med en motor på 100 cm3, kommer därför att ha en

måttlig maximihastighet. Motorstyrkan tillåter ändå normal acceleration

t. ex. vid omkörningar. Utvecklingen på kontinenten pekar också mot lägre

volymgränser, företrädesvis 125 cm3. Motorcyklar av denna storlek i bruksversion

har emellertid redan nått så höga topphastigheter att fordonen från

trafiksäkerhetssynpunkt inte bör anses som lätta. Styrelsen anförde vidare,

att endast en motorcykel med en tjänstevikt av minst 85 kg kunde anses

lämplig att föra passagerare eller sidvagn. Styrelsen förordade två bromssystem

också för lätt motorcykel.

Under åren 1960—1963 utförde statens trafiksäkerhetsråd en undersökning

av olycksfrekvensen för lätta resp. tunga motorcyklar. Undersökningen

avsåg aren 1955—1962 och gav bl. a. vid handen, att såväl lätta som tunaa

o

motorcyklar visade en sjunkande relativ olycksfallsfrekvens och att de

tunga motorcyklarnas olycksfallsfrekvens var ungefär dubbelt så stor som

de lätta motorcyklarnas.

Framställningen från SMC

SMC har i den skrivelse jag berört i inledningen hemställt om ändring

i vägtrafikförordningen såvitt avser klassificeringen av motorcyklar. Organisationen

har framhållit, att det visat sig möjligt att konstruera lätta motorcyklar,

vars motorer relativt sett har mycket stor effekt. Dessa fordon

får en kraftig accelerationsförmåga och kan hålla mycket hög hastighet.

Motorns tyngd medför emellertid att — för att fordonets sammanlagda vikt

inte skall överstiga 75 kg — delar som är vitala från trafiksäkerhets- och

hållfasthetssynpunkt måste tillverkas i dimensioner som är lättare och

mindre slitstarka än vad som egentligen är behövligt. Därför föreslås att

motorns cylindervolym läggs till grund för klassificeringen. Därjämte bör

bestämmelser om minimivikt för fordonen införas. Enligt förslaget bör en

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 166

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

motorcykel klassificeras som lätt, om dess motor har en cylindervolym om

högst 175 cm3, medan motorcykel med större cylindervolym bör klassificeras

som tung. En minimivikt av 75 kg bör föreskrivas för lätt motorcykel

med cylindervolym över 100 cm3. Tung motorcykel bör väga minst 90 kg.

SMC anser att man med sådana bestämmelser vinner större trafiksäkerhet

och dessutom praktisk och ekonomisk nytta för de enskilda ägarna eftersom

de lätta motorcyklarna kan göras mera driftsäkra och oömma. Ändringen

skulle också vara till betydande gagn för försvaret. Fler motorcyklar som

är lämpliga för försvarets ändamål skulle komma att finnas tillgängliga för

rekvisition. Slutligen skulle vinnas större överensstämmelse med reglerna

i andra länder som har en utvecklad motorcykelmarknad.

Yttrandena

Praktiskt taget samtliga remissinstanser har ställt sig i princip positiva

till att motorns cylindervolym bör vara den viktigaste faktorn vid klassificeringen

av motorcyklar. Endast Sveriges Motorcykelfabrikanters Förening

anser, att de nuvarande bestämmelserna bör bibehållas i avvaktan på resultatet

av arbetet på att förenhetliga trafikbestämmelser m. in. i olika länder.

Trots en positiv inställning i huvudfrågan ställer sig vidare väg- och vattenbgggnadsstgrelsen

tveksam till om ett behov av ändrade regler föreligger nu

med hänsyn till att antalet motorcyklar och motorcykelolyckor gått ned

påtagligt under de senare åren. Länsstgrelserna i Malmöhus och Västernorrlands

län, Motororganisationernas Samarbetsdelegation och NTF godtar

huvudtanken i SMC:s förslag men förordar att frågan utreds ytterligare.

I frågan vilken cylindervolym som bör utgöra gräns mellan lätt

och tung motorcykel råder delade meningar. Chefen för försvarsstaben instämmer

med SMC:s förslag om 175 cm3. Det skulle innebära att krigsorganisationen

vid uttagning kan tillföras motorcyklar som är mera lämpade

och hållbara för militärt bruk och på vilka också passagerare kan medföras.

Också Sveriges Motorcgkelhandlares Riksförbund instämmer i denna

fråga med SMC och framhåller bl. a., att det från flera synpunkter synes

lämpligt att ha den nu i Sverige för lätta motorcyklar gängse cylindervolymen

på 175 cm3 som gräns.

För en gräns vid 125 cm3 uttalar sig länsstyrelserna i Uppsala och Malmöhus

län, medan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Automobilbesiktningsmännens

Förening finner 100 cm3 vara en lämplig cylinderstorlek, eftersom

den förmodligen skulle styra utvecklingen mot lätta motorcyklar med

mindre motorer, robustare konstruktion och lägre toppfarter. Redan en

cylindervolym på 125 cm3 möjliggör nämligen sådana topphastigheter att

fordonen inte bör accepteras som lätta med hänsyn till trafiksäkerheten.

Rikspolisstyrelsen, Motororganisationernas Samarbetsdelegation och NTF

anser, utan att själva förorda någon speciell volymstorlek, att den av SMC

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

föreslagna volymen är för stor. NTF ifrågasätter också om inte frågan om

en högsta tillåten konstruktiv hastighet för lätta motorcyklar bör utredas.

Chefen för försvarsstaben tillstyrker också förslaget om viss m i n i in ivikt

för motorcyklar och anser, från de synpunkter krigsmakten

har att företräda, att motorcykel med cylindervolym under 100 cm3 bör ha

en minsta vikt av 75 kg, motorcykel med en volym mellan 100 och 175 cm3

en minsta vikt av 90 kg och motorcykel med en volym över 175 cm3 en

minsta vikt av 100 kg. Också länsstyrelsen i Malmöhus län och Motororganisationernas

Samarbetsdelegation finner bestämmelsen om cylindervolym

höra kombineras med bestämmelser angående lägsta vikt.

Länsstyrelsen i Uppsala län avstyrker förslaget om införande av minimivikt.

Rikspolisstyrelsen ifrågasätter behovet av sådana regler. Automobilbesiktningsmännens

Förening finner förslaget i denna del orealistiskt. En

viktbestämmelse som anknyter till rätten att ta med passagerare bör däremot

övervägas men kräver ytterligare utredning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som avstyrker att bestämmelser om minimivikt införs, hänvisar

till sitt förslag ar 1958. Styrelsen framhöll då att ett fordons allmänna byggnad,

dess hållfasthet och bromsförmåga i främsta rummet är avgörande för

om det är lämpligt att föra passagerare eller tillkopplad sidvagn. För detta

ändamål bör därför en viktbestämmelse finnas. Gränsen bör sättas vid 85 kg,

eftersom det med gällande viktgräns på 75 kg visat sig svårt att utforma

vissa konstruktionsdetaljer på ett fullt tillfredsställande sätt. Motororganisationernas

Samarbetsdelegation anser att det bör övervägas att införa ett

typbesiktningsförfarande som är grundat på praktiska prov av trafikmässig

art. Rätten att medföra passagerare på motorcykel bör prövas med hänsyn

till fordonets allmänna utförande från trafiksäkerhetssynpunkt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Automobilbesiktningsmännens

Förening förordar en föreskrift om två skilda bromssystem för lätt

motorcykel.

Departementschefen

Säkerhetskrav på bilar

Frågan om fordonens beskaffenhet och utrustning från säkerhetssynpunkt

har tilldragit sig ett ökande intresse under senare år. Inte minst den uppmärksammade

debatten i USA har bidragit till detta. I vårt land har frågan

fått ny belysning genom de nu relativt omfattande erfarenheterna från den

periodiska kontrollbesiktningen som infördes för några år sedan. Strävandena

att genom förbättrade fordonskonstruktioner minska olyckorna i trafiken

och deras följder har också intensifierats hos biltillverkarna. Hos

konsumenterna kan man märka att säkerhetsfrågorna fått ökad betydelse

vid valet av bil.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om åtgärder för att hindra

skador vid den s. k. »andra kollisionen». Genom prov och studier här och

utomlands söker man klarlägga vad som händer när förare och passagerare

genom egen »levande kraft» slungas mot bilens inre delar eller träffas av

föremål som slits loss i fordonet när det kolliderar. Det har visat sig möjligt

att förebygga eller mildra skador i betydande omfattning genom i

många fall enkla åtgärder när det gäller fordonens inre konstruktion och

utrustning.

Den arbetsgrupp jag tillsatte hösten 1966 har särskilt undersökt vilka

åtgärder som bör föreskrivas redan nu i fråga om bilarnas inre säkerhet.

Samtidigt har utrustningsbestämmelserna i sin helhet översetts. Gruppen

föreslår en råd ändringar avsedda att gälla bilar av 1969 och senare års

modell. Förslaget bygger på de nyligen fastställda amerikanska säkerhetsnormerna,

vilka gäller alla fordon som tillverkas efter den 1 januari 1968

och säljs i USA. Föreskrifter och rekommendationer från internationella

samarbetsorgan inom Europa har också beaktats.

Det är uppenbart att vi i vårt land inte kan behandla frågan vilka krav

som bör ställas på fordonen som ett isolerat nationellt problem. De amerikanska

normerna får givetvis direkta återverkningar på fordonsbeståndet

i vårt land. Nya normer kan väntas följa. Inom ECE bedrivs sedan länge

ett värdefullt samarbete på området. Flera betydelsefulla resultat av detta

arbete har redan omsatts i föreskrifter som tillämpas i besiktningsverksamheten

hos oss. Aktiviteten inom ECE har ökat betydligt på senare tid. Man

inriktar sig bl. a. på att samordna arbetet mellan olika organ som arbetar

med frågorna.

Jag bedömer det som angeläget att vi i vårt land medverkar i arbetet på

att få till stånd väl avvägda säkerhetsföreskrifter med största möjliga internationella

förankring. Vid den europeiska transportministerkonferensen

(CEMT) i juni i år hade jag tillfälle att redovisa det arbete som pågår i vårt

land i fråga om bilarnas säkerhet. Jag betonade bl. a. att arbetet på att få

till stånd en enhetlig internationell reglering på området måste intensifieras.

Konferensens trafiksäkerhetsgrupp fick i uppdrag att studera frågan

närmare och avge rapport till nästa ministermöte i december i år.

önskemålet om internationell enhetlighet får emellertid inte medföra att

vi helt frånhänder oss möjligheten till nationell särlagstiftning. Speciella

föreskrifter kan exempelvis motiveras av vårt lands klimat. En alltför lång

väntan på resultat av internationellt arbete bör inte heller få fördröja eller

förhindra åtgärder som är angelägna från trafiksäkerhetssynpunkt.

En skärpning av utrustningsbestämmelserna i linje med vad gruppen

föreslagit har i huvudsak tillstyrkts vid remissbehandlingen och bör enligt

min mening snarast komma till stånd. Gruppens avvägning av vilka reformer

som bör kunna komma i fråga i ett första skede finner jag i allt väsentligt

riktig. De föreslagna ändringarna får ses som ett steg i ett fortlöpande

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1967

reformarbete, där underlag för vidare bestämmelser måste vinnas genom

fortsatt forskning och utredning.

Det är angeläget att bestämmelser om motorfordons konstruktion och

utrustning meddelas i former som medger att de kan ändras på ett smidigt

sätt. Den tekniska utvecklingen går snabbt och nya lösningar och erfarenheter

bör kunna tas tillvara utan omgång. Det bör därför i stor omfattning

överlämnas åt den centrala tekniska myndigheten — dvs. från den 1 januari

1968 statens trafiksäkerhetsverk — att med stöd av allmänna bestämmelser

i VTF inom relativt vida gränser precisera de krav som bör gälla.

Myndigheten kan därvid i kontakt med företrädare för berörda parter efter

hand bedöma vilka undantag som i det konkreta fallet kan vara rimliga.

Kungl. Maj :t betages inte genom en sådan ordning möjligheten att exempelvis

av internationella hänsyn meddela bestämmelser på området.

Enligt 1 § VTK meddelar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmare

föreskrifter om alla utrustningsdetaljer för bil som är föreskrivna i 3 §

VTF. Uppgiften bör givetvis efter den 1 januari 1968 anförtros trafiksäkerhetsverket.

Jag förutsätter i det följande en sådan författningsändring.

Bestämmelserna i 3 § 1 mom. om bromsar och om behållare och rör för

flytande bränsle är redan nu sådana att arbetsgruppens förslag i dessa delar

kan genomföras av trafiksäkerhetsverket.

Bestämmelserna i 3 § 1 mom. innehåller vidare krav på backspegel, utom

när det gäller chassi utan förarhytt, och på effektiv vindrutetorkare för

bilar som är försedda med vindrutor. Som arbetsgruppen föreslagit bör en

inre och två yttre backspeglar normalt krävas. Kravet på inre backspegel

måste emellertid kunna efterges när en sådan inte skulle ha någon funktion,

exempelvis på bil utan bakruta. I VTF bör föreskrivas att bil skall vara

utrustad med backspeglar, med undantag som hittills för chassi utan förarhytt.

I enlighet med gruppens förslag bör det vidare föreskrivas, att bil skall

vara försedd med vindruta samt effektiv vindrutetorkare, vindrutespolare

och vindrutedefroster. Anordningarna ingår redan nu som regel i bilarnas

standardutrustning. Chassi utan förarhytt bör också i dessa avseenden undantas.

I 3 § 2 mom. andra stycket sägs, att alla anordningar för bilens manövrering

skall vara anbragta så att föraren inte riskerar att förväxla dem och

lätt kan komma åt dem utan att flytta sig eller vända uppmärksamheten

från vägen. Det har stor betydelse för trafiksäkerheten att motsvarande

bestämmelser införs i fråga om alla anordningar som föraren kan behöva

använda under färd, oavsett om användningen är knuten till framförandet

av bilen eller avser uppvärmning av bilen, inkoppling av radiomottagare

eller annat. Viktigare reglage bör utmärkas på tydligt sätt. På sikt bör eftersträvas

en så fullständig enhetlighet när det gäller placering och utmärkning

att hanteringen kan bli rent rutinmässig för varje förare oavsett hans

vana vid biltypen. Av stor vikt är att misstag vid växlingen förebyggs. Som

opaginerad Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

gruppen föreslagit bör därför föreskrifter meddelas om växelvälj arens lägen,

startspärr m. in. Jag föreslår att 3 § 2 mom. andra stycket ändras så

att det föreskrivs om alla anordningar, som är avsedda att användas av

föraren under färd, att de skall vara inrättade och anbragta så att föraren

ej förväxlar dem och lätt kommer åt dem utan att trafiksäkerheten eftersätts.

Arbetsgruppen har ansett att placeringen av reglage och övriga anordningar

bör bestämmas från förutsättningen att föraren använder ett

lämpligt inställt trepunkts säkerhetsbälte. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen

kan trafiksäkerhetsverket tillgodose denna synpunkt i de närmare

föreskrifterna.

I fråga om lastbil gäller enligt 3 § 2 mom. tredje stycket, att förarhytt

och andra utrymmen som är avsedda för driftspersonalen skall vara inrättade

på ett såvitt möjligt betryggande sätt från säkerhetssynpunkt. Arbetsgruppen

har lagt fram en rad förslag till bestämmelser som avses minska

riskerna för att bilförare och passagerare skadas vid sammanstötning med

hilens inre delar. Förslagen rör utformningen av inre detaljer såsom knappar

och vred, invändiga backspeglar och solskydd, skydd mot förskjutning

av styrinrättningen, hållfasthet hos lås och gångjärn och sätenas fastsättning.

Vidare förordas bl. a. krav på säkerhetsbälten för alla sittplatser i

personbilar. För att trafiksäkerhetsverket skall kunna meddela sådana bestämmelser

bör den angivna bestämmelsen om lastbil i VTF utvidgas till

att avse alla bilar och omfatta också passagerarutrymmen. Det bör krävas

att utrymmena skall vara inrättade och utrustade så att personskada vid

trafikolycka eller inbromsning hindras eller begränsas.

Arbetsgruppens förslag angående skydd mot störande reflexer är enligt

min mening inte tillräckligt underbyggt för att kunna läggas till grund för

några föreskrifter. De mer preciserade amerikanska kraven i detta hänseende

fordrar ett dyrbart och omständligt provningsförfarande som jag

inte f. n. är beredd att förorda. Det tillhör trafiksäkerhetsverkets arbetsområde

att uppmärksamma bl. a. denna fråga och inkomma med de förslag

som senare kan visa sig möjliga och befogade att genomföra.

De nya utrustningsföreskrifter jag förordat bör tillämpas i fråga om bilar

av 1969 och senare års modell. Det har redan framgått av vad jag anfört att

trafiksäkerhetsverket med mitt förslag får vittgående befogenhet att precisera

hur de olika anordningarna skall vara beskaffade. Särskilt i fråga om

de föreslagna allmänt hållna bestämmelserna i 3 § 2 mom. beror det också

av verkets föreskrifter vilka anordningar som skall krävas. Det ankommer

på verket att anpassa kraven efter vad som är möjligt och rimligt i varje

tidsskede och ta de initiativ till ändringar som erfarenheterna och den tekniska

utvecklingen motiverar.

I eu övergångsbestämmelse bör anges, att Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer kan medge undantag från de nya bestämmelserna i

3 § VTF. Avsikten är att trafiksäkerhetsverket skall pröva sådana frågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

Behov av en ytterligare frist för exempelvis något eller några bilmärken

behöver, om undantag kan ges, inte hindra att preciserade krav ställs upp

för övriga fordon. Verket kan också från fall till fall avgöra, om de nya

bestämmelserna och närmare föreskrifter i anslutning till dem bör omfatta

alla bilar eller exempelvis bara personbilar.

Enligt utrustningsföreskrifterna för motorcykel, traktor och motorredskap

skall bestämmelserna i 3 § 2 mom. i tillämpliga delar avse sådana fordon.

Formellt kommer detta att gälla också i fråga om de nya bestämmelser

i 3 § 2 mom. som jag förordat. De angivna fordonsslagen omfattas inte i

något fall av arbetsgruppens förslag. Jag anser det ändå befogat att trafiksäkerhetsverket

får bedöma, om de bör innefattas i något hänseende.

Genom bestämmelser i 27 § 6 mom. VTF har i flera fall gjorts undantag

från utrustningsbestämmelserna för utländska fordon som brukas tillfälligt

i Sverige med stöd av turistvagnslicens. Numera förekommer sådana

licenser i mycket liten omfattning. Enligt min mening kan lämpligen trafiksäkerhetsverket

bedöma också vilka undantag från de nya bestämmelserna

som påkallas för sådana fordon.

Jag anser liksom arbetsgruppen och de flesta remissinstanserna att åtminstone

till en början kontrollen över att bilarna fyller de nya kraven kan

ske i betydande utsträckning genom att intyg från tillverkarna företes vid

registrerings- eller typbesiktningen. För att detta skall bli möjligt fordras

vissa ändringar i VTK. Om riksdagen finner att utrustningskraven bör skärpas

i huvudsaklig överensstämmelse med mina förslag avser jag att föreslå

Kungl. Maj :t de författningsändringar som behövs. När det gäller frågan

om utökning av antalet fordonsdetaljer som skall typgodkännas fick vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen år 1964 i uppdrag att forlöpande följa denna

fråga och inkomma med de förslag styrelsen fann lämpliga. Uppdraget övergår

den 1 januari 1968 på trafiksäkerhetsverket. Om de nu föreslagna nya

kraven genomförs, ger det givetvis verket anledning att överväga, om särskilt

typgodkännande bör föreskrivas för någon eller flera av de utrustningsdetaljer

som omfattas av förslagen.

Till frågan om formerna för besiktning som grund för registrering och

till frågan om en utbyggnad av typbesiktningsorganisationen är jag inte

beredd att ta ställning i detta sammanhang.

Vägverket har i sitt remissvar hemställt om sådan ändring i VTF att den

tekniska myndigheten får möjlighet att om det påkallas från trafiksäkerhetssynpunkt

förbjuda användningen av vissa anordningar på fordon eller

föreskriva att en anordning endast under vissa förutsättningar får användas.

Jag finner det vara en brist att VTF inte ger en sådan möjlighet annat än

när det gäller yttre utrustningsdetaljer som kan avsevärt öka risken för skada

vid påkörning eller sammanstötning. I 2 § VTF bör därför tas upp en

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

allmän bestämmelse om rätt för Konungen eller myndighet som Konungen

förordnar att förbjuda anordning, som inte är nödvändig för fordonets användning

och som ökar risken för skada vid trafikolycka eller på annat sätt

minskar trafiksäkerheten. I samband därmed bör 3 § 2 mom sista stycket

VTF upphävas. Bestämmelsen i 27 § 6 mom. VTF om undantag för turistvagnar

från 3 § 2 mom. sista stycket skall med mitt förslag utgå. Motsvarande

undantag får medges i förbud som meddelas med stöd av den nya

bestämmelsen i 2 §. Ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1968.

Skyltar och märkning för identifiering av fordon

KAK:s förslag, att skyltar som avses i 21 § 2 mom. VTF skall godtas

också om de är av annat beständigt material än metall, har tillstyrkts vid

remissbehandlingen och bör genomföras redan från den 1 januari 1968. Det

bör ankomma på trafiksäkerhetsverket att meddela närmare bestämmelser

både om materialet och om utformningen och placeringen av skyltarna. I

paragrafen bör på samma sätt som i 2 § VTF anges att sådana föreskrifter

får utfärdas av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer. Intill

dess närmare bestämmelser meddelats och trätt i kraft måste givetvis de

nu allmänt förekommande skyltarna av metallfolie godlas.

Frågan om obligatorisk instansning av chassinummer på bilar har flera

gånger tidigare behandlats inom departementet. Frivilliga åtaganden från

bilbranschens sida har lett till att instansning på personbilar nu sker i betydligt

större omfattning än tidigare. Vad rikspolisstyrelsen och remissinstanserna

anfört visar emellertid att förhållandena fortfarande är otillfredsställande

framför allt när det gäller sättet för instansningen men också

i fråga om omfattningen. Enligt min mening bör det föreskrivas i 21 §

2 mom. VTF att registrerat fordon skall vara försett med tydlig och på varaktigt

sätt anbringad märkning för identifiering av fordonet och att Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar närmare föreskrifter

om märkningen. Instansning torde böra föreskrivas för personbilar

fr. o. m. 1969 års modeller. Frågan om var instansning skall ske på fordonet

och formerna för märkning av andra fordon än personbilar bör

avgöras genom de närmare föreskrifterna. Frågan om undantag bör prövas

på motsvarande sätt som jag förordat i fråga om undantag från utrustningsföreskrifterna.

Tills vidare bör bestämmelsen i 14 § 2 mom. VTF om

märkning i vissa fall av släpfordon genom besiktningsmannens försorg stå

kvar.

Med anledning av mitt förslag i prop. 1967: 160 till en bestämmelse om

maximilängd för fordon och fordonståg bör skyltarna på sådana fordon

som avses i 21 § 2 mom. b) och e) från den 1 januari 1968 visa fordonets

längd.

De föreslagna bestämmelserna i 21 § 2 mom. föranleder vissa tillägg till

straffbestämmelserna i 65 § 6 mom. VTF.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

49

Frågor om avgaser m. m.

Jag har i det föregående lämnat en översikt över det arbete som pågår i

Sverige och internationellt för att komma till rätta med de problem som

sammanhänger med den tilltagande emissionen av bilavgaser. Som jag hade

tillfälle att klargöra vid en interpellationsdebatt i riksdagen i våras är det

min uppfattning att vi inte i vårt land bör söka en provisorisk lösning efter

mönster av exempelvis USA. Utgångspunkten är där en annan när det gäller

gasernas farlighet från hälsosynpunkt och det körmönster som bör läggas

till grund för bestämmelser i ämnet. En sådan provisorisk lösning skulle

kunna hämma utvecklingen och försämra möjligheterna att finna de för oss

mest lämpliga och rationella metoderna.

Departementets expertgrupp, ledningsgruppen för utvecklingsarbete på

bilavgasområdet, bedriver ett intensivt arbete för att få underlag för förslag

till lämpliga åtgärder. En utredning med förslag rörande dieselavgaser är

färdig och kommer att överlämnas inom kort. Jag har också fått sådana

uppgifter om arbetet i övrigt vid bilavgaslaboratoriet i Studsvik, att jag har

anledning räkna med att det relativt snart skall föreligga sådant tekniskt

underlag som behövs för bestämmelser om obligatorisk avgasrening på

bensindrivna bilar.

Ledningsgruppens förslag till en bestämmelse som hindrar utsläpp av

förbränningsgaser från motorns vevhus är en delfråga i sammanhanget.

Även om vinsterna med en sådan bestämmelse totalt sett kan förefalla små

har förslaget vunnit gehör hos samtliga remissinstanser. Från bilbranschens

sida är man beredd att, om uppskov kan medges i särskilda fall, genomföra

de ändringar som krävs på 1969 års bilmodeller i den mån de inte redan

har sluten vevhusventilation.

Jag ansluter mig till luftvårdsnämndens uttalande i sammanhanget, att

åtgärder som leder till en förbättring av förhållandena och som kan genomföras

till rimlig kostnad och utan nämnvärda olägenheter bör vidtas, även

om det tekniska underlaget inte är tillräckligt omfattande för ett bestämt

påstående att åtgärden är nödvändig från hälsovårdssynpunkt. Nämnden

har ansett att bensindrivna traktorer och motorcyklar kan undantas utan

olägenhet. Jag föreslår att föreskriften införs endast i fråga om bensindrivna

bilar. Vägverkets förslag om en utvidgning till alla fordon med motorer

försedda med elektriskt tändningssystem, oavsett vilket drivmedel

som används, är jag alltså inte beredd att biträda.

Den nya bestämmelsen bör lämpligen tas upp i 3 § 1 mom. j) VTF med

tillämpning på 1969 års och senare bilmodeller och med sådan möjlighet

till undantag som jag förordat i anslutning till utrustningsföreskrifterna.

Med stöd av hälsovårdsstadgan har i Stockholm utfärdats ett förbud mot

tomgångskörning av bilar under längre tid än tre minuter. Motsvarande fö
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1967

reskrift har enligt vad jag känner till i vart fall övervägts också i vissa andra

städer. Med hänsyn till min nyss angivna principiella ståndpunkt när det

gäller åtgärder som kan begränsa luftföroreningarna ligger det nära till

hands att överväga en mer generell bestämmelse i ämnet. En sådan bestämmelse

skulle kunna ge vissa fördelar också i andra hänseenden. Ett förbud

utformat så att förare inte tillåts lämna sin bil med motorn gående kan antas

i någon mån minska antalet bilstölder och förebygga vissa barnolyckor.

Frågan måste emellertid utredas ytterligare.

En särskild fråga om rätt till tomgångskörning har som framgår av den

tidigare redogörelsen väckts av luftvårdsnämnden. Det gäller ett särskilt

aggregat för varmhållning av bilar genom tomgångskörning som började

försäljas under vintern 1965/66. Aggregatet är styrt av en termostat som

startar motorn vid ca -f40° C och stannar den vid ca +60° C.

Omfattande undersökningar angående aggregatets verkningar från luftföroreningssynpunkt

har lagts fram av det bolag som exploaterar aggregatet

och av projektledaren för hilavgaslaboratoriet i Studsvik. Undersökningarna

visar att varje kallstart förorsakar utsläpp av avsevärda mängder

koloxid och kolväten. Genom att motorn hålls varm minskas dessa utsläpp

betydligt. Medel för varmhållning av motorfordon är alltså i sig en positiv

faktor i strävandena att minska luftföroreningar. Det är också givet med

hänsyn till vårt kalla vinterklimat att mycket står att vinna från hälsovårdssynpunkt

om bilen är varm från starten. Driftsekonomiska synpunkter

främjas också, liksom trafiksäkerheten. Nedisade rutor är med all säkerhet

orsak till många olyckor. Med det sagda är emellertid inte givet, att varmhållningen

bör ske genom tomgångskörning om denna metod har väsentliga

olägenheter, eftersom aggregat av annan typ finns i marknaden.

Bolaget gör gällande att om en jämförelse görs mellan den totala emissionen

avgaser vid start och körning när aggregatet används och motsvarande

start och körning av kall motor resultatet talar till fördel för aggregatets

användning. De undersökningar och beräkningar som utförts vid bilavgaslaboratoriet

visar att detta kan vara riktigt vid gynnsamma förhållanden.

Jag anser det emellertid klarlagt genom bilavgaslaboratoriets undersökningar

att det föreligger betydande risk för att luftföroreningarna ökar

om aggregatet får användas. Mängden föroreningar beror helt av i vilken

utsträckning och under vilka förhållanden det skulle komma att utnyttjas.

Dessa förhållanden är inte möjliga att förutse eller kontrollera. Vid bedömningen

av risken för ökat avgasutsläpp kan man heller inte utan vidare

utgå från att, om aggregatet inte får användas, det blir fråga om ett motsvarande

antal kallstarter. Bilägarna kan som nämnts anordna uppvärmning

på annat sätt än genom tomgångskörning. Jag anser alltså att övervägande

skäl talar för en begränsning av rätten att använda aggregatet. Eu

begränsning är enligt min mening motiverad även om man bortser från

bullerfrågan och från de särskilda risker som vissa remissinstanser fram
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

hållit för förgiftning inom slutna garage och för att fordon okontrollerat

kommer igång, om säkerhetsanordningarna inte skulle fungera. I sistnämnda

hänseende ger f. ö. den tidigare föreslagna nya bestämmelsen i 2 § VTF

tillräcklig möjlighet att tillgodose trafiksäkerheten, eftersom särskilda

krav på säkerhetsanordningarna kan ställas upp som villkor för att förbud

enligt bestämmelsen inte skall meddelas.

Luftvårdssynpunkten talar inte med samma styrka mot att aggregatet

används utanför tättbebyggda områden. Sådan användning bör därför vara

tillåten om inte ett förbud med stöd av 2 § VTF är motiverat av trafiksäkerhetsskäl.

Jag föreslår alltså att i enlighet med det remitterade departementsförslaget

en föreskrift införs i 58 § VTF som förbjuder att aggregat av denna

typ används inom tättbebyggt område. Frågan om att närmare bestämma

begreppet tättbebyggt område — vilket begrepp redan nu förekommer i VTF

— kommer att tas upp i ett större sammanhang när betänkandet av nordisk

vägtrafikkommitté med förslag till gemensamma nordiska trafikregler behandlas.

Frågan om uppåtriktade avgasrör för dieseldrivna fordon har ofta återkommit

i den allmänna debatten om avgasproblemen. Den framställning

från stadsfullmäktige i Stockholm som överståthållarämbetet ingett med

begäran om utredning bygger som nämnts på en rapport från en expertgrupp

inom stadskollegiets luftvårds- och antibullerkommitté. I rapporten

hänvisas bl. a. till föreskrifter i Finland om uppåtriktade avgasrör och till

att ett stort antal bussar i kollektivtrafik i Stockholm med gott resultat försetts

med avgasutsläpp i takhöjd.

I det förut redovisade yttrandet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhålls en råd olägenheter som skulle vara förenade med en obligatorisk

föreskrift om uppåtriktade avgasrör. Det bör nämnas att man i Finland

med hänsyn till olägenheter av den art styrelsen nämnt — risk för brand i

lättantändiig last, olägenheter för driftspersonal, nedsmutsning av byggnader

etc. — numera upphävt de bindande föreskrifter som funnits. Departementets

ledningsgrupp för utvecklingsarbete på bilavgasområdet har tagit

upp frågan i den utredning om dieselavgaser som nu är avslutad och avstyrker

i princip att generella föreskrifter meddelas.

På en del äldre dieselfordon mynnar avgasröret ut på fordonets högra

sida. Efter övergången till högertrafik innebär det att avgaserna strömmar

ut mot vägkanten och de gång- och cykelbanor som kan finnas där i stället

för som i vänstertrafiken mot vägbanans mitt. Detta har medfört ökade

olägenheter för gång- och cykeltrafikanterna. Avgasrör har inte tagits upp

bland de utrustningsdetaljer som enligt 3 § VTF skall finnas på bil. För att

ge den tekniska myndigheten befogenhet att meddela föreskrifter i fråga

om avgasrörens riktning i sidled anser jag att avgasrör uttryckligen bör

anges i utrustningsbestämmelserna. Det är tänkbart att ledningsgruppens

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

utredningsarbete kan ge underlag för bestämmelser om uppåtriktade avgasrör

på vissa slag av fordon. Trafiksäkerhetsverket kan i så fall meddela

sådana föreskrifter med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen om avgasrör,

som bör tas in i 3 § 1 mom. j) och träda i kraft den 1 januari 1968.

En särskild anledning till att avgaserna från dieselfordon kan vara besvärande

är att man ofta söker erhålla större kraft ur motorerna genom

att bryta plomberingen till bränslepumpen. Framställningen från stadsfullmäktige

i Stockholm, att ett relationstal därför bör fastställas mellan motorstyrka

och totalvikt, avstyrks i yttrandet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som anser att åtgärden skulle vara betydelselös för ändamålet.

I yttrandet förordas i stället vissa föreskrifter om justeringsanordningen

för insprutningsmängden in. in. Frågan om sådana föreskrifter behandlas i

ledningsgruppens förslag angående avgaser från dieselfordon.

Indelningen i lätta och tunga motorcyklar

Som jag tidigare anfört har förslag om cylindervolym i stället för tjänstevikt

som grund för indelningen i lätta och tunga motorcyklar lagts fram

vid flera tillfällen. Det kan som vägverket anfört tyckas att antalet motorcyklar

nu har gått ned så kraftigt att en ändring inte längre ter sig angelägen.

Enligt min uppfattning har de fördelar från trafiksäkerhetssynpunkt

som kan vinnas med en ändrad indelningsgrund inte oväsentlig betydelse i

det arbete med insatser på hela trafiksäkerhetsområdet som måste fortsätta

om trafikolyckornas antal skall knnna minskas.

Så gott som samtliga remissinstanser delar uppfattningen att cylindervolymen

bör bestämma gränsen mellan lätta och tunga motorcyklar. Det

råder däremot delade meningar om vilken gräns som bör fastställas. Enligt

min uppfattning utgör en gräns vid 125 cm3 en lämplig avvägning mellan de

synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen av SMC:s och tidigare

förslag i ämnet. Jag föreslår att 1 § 3 mom. tredje stycket YTF ändras

i enlighet härmed.

SMC har i sin framställning dessutom föreslagit att en minsta tillåten

vikt bör gälla för lätt motorcykel med cylindervolym över 100 cmR och för

tung motorcykel. Förslaget har fått stöd av vissa remissinstanser. För min

del anser jag mycket tveksamt om en sådan regel skulle vara av något

större värde från trafiksäkerhetssynpunkt. Någon garanti för att en viktökning

läggs på anordningar som ökar fordonets stabilitet och hållfasthet

finns knappast. Jag framlägger alltså inte något förslag till sådana viktbestämmelser.

F. n. gäller i flera avseenden olika bestämmelser för lätta och tunga motorcyklar.

En ändring av indelningsgrunden synes inte behöva medföra

några genomgripande ändringar i dessa bestämmelser.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kiingl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

Ungdomar som fyllt 16 år bör också i fortsättningen ha rätt att — efter

erhållet körkort —- föra lätt motorcykel, medan för rätt att föra tung motorcykel

alltjämt bör krävas att föraren fyllt 18 år.

När det gäller möjligheterna att koppla sidvagn till motorcykel och att

befordra passagerare på cykeln eller i sidvagnen finns det enligt min uppfattning

inte underlag för att frångå de nuvarande principerna. Bestämmelserna

bör utformas så att den nuvarande viktgränsen — tjänstevikten

75 kg —- blir avgörande i båda hänseendena också i fortsättningen. Dessutom

bör rätten att ta med passagerare på lätt motorcykel begränsas till

förare som fyllt 18 år. Någon motsvarande begränsning när det gäller möjligheten

att koppla sidvagn till lätt motorcykel torde däremot inte vara påkallad.

Nu gällande bestämmelser om rätt att ta med passagerare på lätt motorcykel

har enligt förarbetena avfattats med hänsyn till att straff för överträdelse

av bestämmelserna skall drabba inte bara föraren utan också den

eller de passagerare som färdas på cykeln. Det har ansetts angeläget att

motverka försök att övertala ungdomar under 18 år till överträdelse mot

föreskrifterna. Jag föreslår att detta syfte tillgodoses genom en särskild

straffbestämmelse.

De ändringar jag förordat i fråga om motorcyklar föranleder jämkningar

i och tillägg till 4 § 2 inom., 57 § 3 mom. och 67 § VTF.

Enligt 21 § 2 mom. skall finnas särskilda skyltar på motorcykel med

uppgift om bl. a. tjänstevikten. Skyltarna bör visa också motorns cylindervolym,

om den ändring i indelningsgrunden genomförs som jag förordat.

Vid remissbehandlingen av SMC:s framställning har förslag framförts

om ändring i 4 § 1 mom. b) VTF så att lätt motorcykel jämställs med tung

när det gäller bromssystemet. Det har upplysts, att de lätta motorcyklarna

i allmänhet redan har sådant dubbelt bromssystem som är föreskrivet för

tung motorcykel. Jag ansluter mig till detta förslag. Med hänsyn till mitt

förslag att slopa viktgränsen som indelningsgrund bör vidare trehjulig lätt

motorcykel liksom tung vara utrustad med parkeringsbroms.

Mitt förslag i fråga om indelningen av motorcyklar föranleder, att särbestämmelsen

i 1 § mopedförordningen om invalidfordon, vars tjänstevikt

överstiger 75 men inte 100 kg, inte längre behövs. Frågan om motorcykel

skall hänföras till kategorin mopeder kommer, om förslaget i övrigt genomförs,

att bero enbart på cylindervolymen och den konstruktiva hastigheten

oavsett om motorcykeln är invalidfordon eller ej.

Bestämmelserna om ändrad indelning av motorcyklar kan av flera skäl

inte införas omedelbart. Hänsyn måste tas till den befintliga motorcykelparken,

till att fabrikanter och importörer behöver tid för omställningen

och till verkningarna av ändringen när det gäller skatt och försäkring. Om

övergångstiden bestäms till två år, lär några väsentliga problem inte uppkomma.

De 16-åringar som nu skaffat sig en lätt motorcykel med större

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967

cylindervolym än 125 cm3 hinner under denna tid fylla 18 år och får alltså

föra sin motorcykel även efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft. Jag

föreslår att bestämmelserna i denna del skall träda i kraft den 1 januari

1970.

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t inhämtar riksdagens yttrande över inom kommunikationsdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648),

2) förordning angående ändrad Igdelse av 1 § förordningen den 5 maj

1960 (nr 134) om mopeder.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kunglig Höghet Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1967 55

Innehållsf örte eko ing

Inledning ...................................................... 8

Fordons beskaffenhet och utrustning.............................. 10

Säkerhetskrav på bilar........................................ 10

Gällande bestämmelser ...................................... 10

Arbetsgruppens promemoria.................................. 11

Allmänna synpunkter..................................... 11

Placering och utmärkning av reglage........................ 12

Växelväljarens lägen, lägenas utmärkning, motorbromsning och

startspärr.............................................. 12

Fönsterrutor............................................. 13

Vindrutetorkare, vindrutespolare och vindrutedefroster........ 13

Bromsutrustning ......................................... 13

Skydd mot störande reflexer............................... 14

Backspeglar.............................................. 14

Skydd för åkande vid kollision med inre delarna av passagerarutrymmet

i personbilar .................................. 15

Säkerhetsföreskrifter beträffande styrinrättningen............ 16

Dörrlås och gångjärn...................................... 16

Fastsättning av säten..................................... 17

Säkerhetsbälten .......................................... 17

Bränsletankar, påfyllningsrör och bränsleledningar .......... 18

Kontroll av att kraven uppfylls............................ 18

Meddelande av utrustningsföreskrifter...................... 19

Yttrandena ................................................ 19

Skyltar och märkning för identifiering av fordon m. m........... 27

Gällande bestämmelser...................................... 27

KAK:s förslag om skyltar......................... 27

Yttrandena................................................. 27

Rikspolisstyrelsen förslag om märkning....................... 28

Yttrandena................................................. 29

Frågor om avgaser m. m....................................... 30

Nuvarande förhållanden i Sverige och utomlands.............. 30

Ledningsgruppens förslag rörande avgaser från vevhus ........ 31

Yttrandena................................................. 33

Luftvårdsnämndens förslag i fråga om varmkörningsaggregat .... 34

Nämndens framställning .................................. 34

Synpunkter och utredning från exploatören av aggregatet »Var
mobil»

................................................ 34

Yttrandet från bilavgaslaboratoriet i Studsvik................ 35

Departementsförslaget .................................... 36

Yttrandena .............................................. 36

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1967

Överståthållarämbetets framställning angående bl. a. avgasrör på

vissa dieseldrivna fordon.................................. 37

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande.................. 38

Indelningen i lätta och tunga motorcyklar.......................... 39

Gällande bestämmelser...................................... 39

Vissa tidigare förslag och uttalanden.......................... 40

Framställningen från SMC .................................. 41

Yttrandena................................................. 42

Departementschefen ............................................ 43

Säkerhetskrav på bilar........ 43

Skyltar och märkning för identifiering av fordon.............. 48

Frågor om avgaser m. m..................................... 49

Indelningen i lätta och tunga motorcyklar..................... 52

Hemställan .................................................... 54

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670607

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1967:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 s. 1 i texten