Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den l''r december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

1967-01-13 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:23, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den l''r december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1967

1

Nr 23

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den

l''r december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor;

given Stockholms slott den 13 januari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av

32 § förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor.

GUSTAF ADOLF

Rnne B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att semesterersättning inte annat än i särskilda

fall skall utgöra hinder för medlem av erkänd arbetslöshetskassa att få

ersättning från kassan. 1

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 19(17

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 14 december 1956 (nr 629)

om erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 14 december 1956 om

erkända arbetslöshetskassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

32

Dagpenning må icke utgå —---—

Dagpenning må icke utgivas ---

Om särskilda skäl föranleda därtill,

äger kassa föreskriva att medlem,

som under en kalendervecka i

fyra dagar utfört arbete i sådan utsträckning,

att hel dagpenning ej

kunnat utgå för någon av dagarna,

ej heller skall ha rätt till dagpenning

för den femte dagen. Tillsynsmyndigheten

äger, om särskilda skäl

föreligga, meddela enahanda föreskrift

beträffande kassas medlemmar

eller viss grupp av dem.

(Föreslagen lydelse)

§•

den dagen.

— fyra timmar.

Om särskilda skäl föranleda därtill,

äger kassa föreskriva att medlem,

som under en kalendervecka i

fyra dagar utfört arbete i sådan utsträckning,

att hel dagpenning ej

kunnat utgå för någon av dagarna,

ej heller skall ha rätt till dagpenning

för den femte dagen samt att

dagpenning ej må utgivas för dag

för vilken medlem kan anses gottgjord

genom semesterersättning.

Tillsynsmyndigheten äger, om särskilda

skäl föreligga, meddela enahanda

föreskrifter beträffande kassas

medlemmar eller viss grupp av

dem.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

Förordningen omtryckt 1964:495.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 är 1967

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 13 januari

1967.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Myrdal, Odhnoff.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om semesterersättnings

inverkan på rätt till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa

och anför.

Inledning

Enligt semesterlagen den 17 maj 1963 (nr 114) äger arbetstagare rätt

till semester på grund av arbete som han utfört under ett kalenderår, det

s. k. kvalifikationsåret. Semestern skall utgå under året närmast efter kvalifikationsåret.

Under semestern åtnjuter arbetstagaren semesterlön. Semester

bör enligt 10 § lagen såvitt möjligt förläggas till sommartid och

utgå i ett sammanhang. Upphör anställningen innan arbetstagaren åtnjutit

semesterlön, får han i stället semesterersättning.

Förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

(omtryckt 1964:495) bygger på principen att ersättning från sådan

kassa får utgå endast till den som är arbetslös och söker arbete, dvs. står

till arbetsmarknadens förfogande. Förordningen innehåller ingen bestämmelse

som hindrar kassamedlem som fått semesterersättning och som blivit

arbetslös att omedelbart fullgöra karenstid och därefter få ersättning från

arbetslöshetskassan. Till följd av vad som förekom vid förordningens förarbeten

gäller emellertid vissa begränsningar i rätten till kassaersättning

i dessa fall.

1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen ansåg i betänkandet

»Förslag till ny förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m.» (SOU

1955: 27 s. 99) att kassaersättning till den som fått semesterersättning utgjorde

en omotiverad dubbelkompensation. Med hänsyn till de växlande förhållandena

i olika kassor och svårigheten att utforma regler föreslog utredningen

inte någon författningsbestämmelse i ämnet. Utredningen inskränkte

sig till att uttala angelägenheten av att kassorna övervägde att i sina stadgar

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 23

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1967

ta in bestämmelser som var avfattade med hänsyn till varje kassas särskilda

förhållanden och som reglerade ersättningsrätten i fall då semesterersättning

utgått. 1 prop. 1956: 144 med förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor

m. m. (s. 105) förklarade föredragande departementschefen

att han i likhet med utredningen ansåg att man bäst kunde komma

till rätta med denna fråga genom bestämmelser i arbetslöshetskassornas

stadgar. Departementschefen förutsatte att tillsynsmyndigheten skulle ha

sin uppmärksamhet riktad på frågan och att föreskrifter i ämnet skulle inflyta

i kassornas stadgar i alla de fall där det ansågs erforderligt. Riksdagen

godtog departementschefens uppfattning (L2U 58, rskr 400).

Varken i 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutrednings betänkande »Arbetslöshetsförsäkringen»

(SOU 1963:40) eller i de därpå grundade propositionerna

1964: 115 och 116 berördes den förevarande frågan. I motioner

(I: 740 och 787 samt II: 907 och 971) till 1964 års riksdag yrkades sådan

komplettering av 1956 års uttalande att rätten till kassaersättning inte behövde

påverkas av semesterersättning. Enligt motionärerna hade ofta den

regeln tillämpats att kassamedlem inte fått tillgodogöra sig karensdagar eller

ersättning från kassan förrän ett mot semesterersättningsbeloppet svarande

antal dagar förflutit, vilket haft till följd att han vid anställningens upphörande

nödgats ta ut semester omedelbart oavsett årstiden. Andra lagutskottet

ansåg (1964: 48 s. 76) önskvärt att man, utan att dubbelkompensation

skulle komma att utgå, sökte undanröja olägenheter av det slag motionärerna

påtalat. Att utan närmare utredning införa några regler syntes dock

utskottet inte möjligt. Utskottets förslag om utredning godtogs av riksdagen

(rskr 1964: 310).

Den 26 februari 1965 uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen,

som är tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna, att verkställa

den av riksdagen begärda utredningen. Arbetsmarknadsstyrelsen har

den 25 mars 1966 lämnat förslag i frågan, över arbetsmarknadsstyrelsens

förslag har efter remiss yttranden avgivits av arbetsdomstolens ordförande,

försäkringsdomstolen, socialstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och Sveriges

arbetsledareförbund.

Nuvarande stadgebestämmelser och praxis

Av de nuvarande 44 erkända arbetslöshetskassorna har 38 semesterersättningsbestämmelser

i sina stadgar. Flertalet av dessa har generella bestämmelser,

enligt vilka kassaersättning inte utgår för dag som kassamedlem

kan anses gottgjord för genom semesterersättning. Några kassor har i

stadgarna en mindre sträng begränsning av ersättningsrätten. Medlemmar

som varit anställda i företag som helt inställer driften för att bereda semester

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1967

åt sina anställda får sålunda inte kassaersättning under den tid då sådan

gemensam semester pågår.

Semesterersättningsbestämmelser finns i ytterligare några varianter.

Gemensamt för de kassor som tillämpar en semesterersättningsbestämmelse

är att de i samband med arbetslöshet drar in kassaersättningen för så många

dagar som motsvarar antalet semesterersättningsdagar, så långt detta är

möjligt med hänsyn till utformningen av varje kassas bestämmelse. Olikheterna

hänför sig till den tidsperiod under vilken indragningen äger rum.

I stort sett räknar man med följande tre principer för tillämpning av semesterersättningsbestämmelserna.

1. Kassaersättning dras in så snart medlem blir arbetslös efter det han

uppburit semesterersättning (i det följande kallad transportarbetarnas princip).

Denna princip tillämpas av 22 kassor.

2. Kassaersättning dras in endast för medlem, som året efter det för vilket

han uppburit semesterersättning permitteras på grund av att det företag där

han är anställd stängs för semester, och endast för den tid semesterstängningen

pågår (metallindustriarbetarnas princip). Denna princip tillämpas

av 8 kassor.

3. Kassaersättning dras in under en begränsad tid, t. ex. juni—augusti,

året efter det för vilket medlem uppburit semesterersättning (skogsarbetarnas

princip). Denna princip tillämpas av 3 kassor.

Speciella bestämmelser tillämpas i 5 kassor. Några kassor utger ersättning

utan hinder av semesterersättningsbestämmelserna, om medlem visar att

han tagit semester tidigare eller vidtagit åtgärder för semester längre fram.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag

Arbetsmarknadsstyrelsen har från 33 av de 44 nuvarande erkända arbetslöshetskassorna

fått förslag till lösning av frågan om semesterersättnings

inverkan på kassaersättning. Av de 33 kassorna vill 6, nämligen arbetsledarnas,

bleck- och plåtslagarnas, musikernas, stenindustriarbetarnas, textilarbetarnas

och vägarbetarnas kassor, behålla en semesterersättningsbestämmelse

i någon form medan de övriga 27 föredrar att de nuvarande bestämmelserna

utgår ur kassastadgarna.

Vid sin granskning av skälen för att behålla semesterersättningsbestämmelser

tar arbetsmarknadsstyrelsen först upp förhållandena när ett företag

stängs för semester och vissa anställda därvid permitteras.

Några kassor har anfört att i sådant fall ett stort antal medlemmar som

tidigare fått semesterersättning kommer att besöka arbetsförmedlingen.

Eftersom förmedlingen under industrisemestern i allmänhet inte har många

arbeten att erbjuda, kommer de att söka ersättning hos kassorna. Detta

kommer att vålla administrativa besvär för arbetsförmedlingar och kassaredogörare.

Det sagda torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen vara riktigt be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1967

träffande de s. k. industrikassorna. Upphävande av bestämmelserna medför

för dessa kassor en till vanlig semestertid mera koncentrerad anhopning av

arbets- och ersättningssökande. I och för sig är ett semesterersättningsfall

från administrativ synpunkt avsevärt mera betungande än ett ersättningsärende

av vanlig typ. Farhågorna för ökad arbetsbelastning om semesterersättningsbestämmelserna

slopas är enligt arbetsmarknadsstyrelsen därför

befogade endast om antalet vanliga ersättningsärenden kommer att väsentligt

överstiga antalet semesterersättningsärenden under nuvarande förhållanden.

Som skäl för att behålla nuvarande bestämmelser har vidare anförts att en

väsentlig kostnadsökning kan uppstå om kassaersättning får utges trots uppburen

semesterersättning. Textilarbetarnas kassa räknar sålunda i ett yttrande

till arbetsmarknadsstyrelsen med att under industrisemesterperioden

3 000—4 000 medlemmar, som permitterats på grund av att de inte är berättigade

till semesterlön och som erhållit semesterersättning, kommer att uppträda

som arbetssökande och på grund av arbetsförmedlingens svårigheter

att då erbjuda dem arbete göra anspråk på kassaersättning. De kostnadsökningar

som blir en följd härav torde enligt kassan sannolikt leda till höjning

av medlemsavgifterna. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det naturligt att

slopade semesterersättningsbestämmelser genomgående kommer att medföra

ökade kostnader för kassorna. I den mån sådana konsekvenser som antyds

av textilarbetarnas kassa kan befaras även i andra kassor utgör detta givetvis

ett skäl som starkt talar för att semesterersättningsbestämmelserna behålls.

Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar emellertid att ingen av de övriga kassor

som yttrat sig till styrelsen anfört betänkligheter av detta slag. Endast två

av dem har uttalat sig i frågan från denna synpunkt, och båda anser att det

inte blir några kostnadsökningar av större betydelse om bestämmelserna

slopas.

Farhågor har även uttalats för missbruk om semestererättning inte utgör

hinder att få kassaersättning. Denna omständighet tillmäter arbetsmarknadsstyrelsen

väsentlig betydelse. Det synnerligen stora antal ersättningssökande

som textilarbetarnas kassa räknar med som följd av en reform

har emellertid inte, påpekar styrelsen, sin grund i befarat missbruk utan i

den avsevärda omsättning på arbetskraft som förekommer vid företagen i

textilbranschen.

Det huvudsakliga skälet för dem som vill behålla semesterersättningsbestämmelserna

är dock att en kassamedlem, som när hans anställning upphört

fått semesterersättning och därefter vid arbetslöshet får kassaersättning,

anses bli dubbelkompenserad. Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om

att redan 1936 års semester sakkunniga i betänkandet SOU 1937: 49 med

förslag till semesterlag uttalade, att semesterersättning är att jämställa med

upplupen lön. Denna mening har därefter hävdats i olika sammanhang vid

behandlingen av frågan om semesterersättning skulle utgå i de fall då en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ls proposition nr 23 år 1967

anställning avbrutits på grund av dödsfall eller pensionering. Senast bar

1980 års semesterkommitté i betänkandet »Ny semesterlag» (SOU 1962:44

s. 231) sagt att semesterrätten utgör en successivt genom arbete intjänad förmån,

som normalt bör utgå i form av avlönad ledighet men som i de fall då

hinder härför uppstår regelmässigt utgörs av en rent ekonomisk gottgörelse.

Med hänsyn till den syn på semesterersättningen som kommit till uttryck

i dessa och liknande uttalanden samt till det förhållandet att denna ersättning

är avsedd att användas för rekreation synes det enligt arbetsmarknadsstyrelsen

oriktigt att låta den täcka inkomstbortfall på grund av arbetslöshet.

F. ö. är det enligt styrelsens mening felaktigt att göra gällande, att

en medlem som fått såväl semesterersättning som kassaersättning utan

vidare skulle vara dubbelkompenserad. Om sådan medlem tar ut semester

någon gång under det år då han uppburit semesterersättning eller under

året därpå, har ju — får man utgå från — semesterer sättningen använts just

till det ändamål som den är avsedd för. Vid sådant förhållande torde i princip

inte finnas något att invända mot att medlem får kassaersättning under

en arbetslöshetsperiod, som han enligt nu gällande semesterersättningsbestämmelser

inte kan få sådan ersättning för. Endast i det fallet, att medlem

över huvud taget inte tar ut någon semester under den angivna tiden, kan

dubbelkompensation anses föreligga. En sådan situation kan emellertid

aldrig konstateras förrän i efterhand, och det synes därför från praktisk

synpunkt olämpligt att ta hänsyn till dubbelkompensation i detta sammanhang.

Som skäl mot att upphäva semesterersättningsbestämmelserna nämner

arbetsmarknadsstyrelsen slutligen den från psykologisk synpunkt negativa

effekt detta kan föra med sig. Som exempel härpå anförs att en kassamedlem,

som blivit uppsagd till den dag då företaget stänger för personalens gemensamma

semester och som varit anställd där även hela det föregående året,

får semesterersättning för ungefär ett och ett halvt år, dvs. ett belopp som

väsentligt överstiger den semesterlön som hans arbetskamrater uppbär under

hela semestern. Det måste för dem förefalla stötande att han trots detta

och om han inte kan få något arbete genom arbetsförmedlingen är berättigad

till ersättning från arbetslöshetskassan. Även mindre extrema fall torde

framkalla liknande reaktioner. Styrelsen anser dock att detta skäl inte bör

tillmätas någon större betydelse.

Skälen för att slopa semesterersättningsbestämmelserna är sammanfattningsvis

att man vill åstadkomma en administrativ förenkling för kassorna

och deras redogörare, skapa likställighet mellan medlemmarna i samma

kassa och mellan medlemmarna i alla kassor samt hindra att medlem måste

räkna arbetslös tid som semester på en tid av året som inte lämpar sig för

semester.

Det är enligt arbetsmarknadsstyrelsen ostridigt att semesterersättningsbestämmelserna

inom arbetslöshetsförsäkringen orsakar framför allt redo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1967

görarna de största svårigheterna, dels på grund av att de i och för sig kan

vara besvärliga att tillämpa, dels därför att de ofta föranleder arbetskrävande

utredningar. Det sistnämnda sammanhänger med att arbetsgivarintygen

ofta inte innehåller föreskrivna uppgifter om semesterersättning eller innehåller

otillräckliga eller felaktiga uppgifter. Det synes styrelsen därför angeläget

att i detta avseende sker en ändring som medför en påtaglig förenklingför

kassorna och deras redogörare.

Från rättvisesynpunkt anser arbetsmarknadsstyrelsen att transportarbetarnas

princip såtillvida är mera godtagbar än metallindustriarbetarnas

och skogsarbetarnas som den drabbar alla de medlemmar i kassan som

blir arbetslösa efter att ha erhållit semesterersättning. Enligt de sistnämnda

principerna dras kassaersättningen in bara för medlemmar som fått semesterersättning

och som råkar bli arbetslösa vid viss tid på året, nämligen

under industrisemestern eller sommaren. Inga inskränkningar i detta hänseende

gäller för övriga medlemmar. Likställighet mellan medlemmarna i en

och samma kassa synes således, bortsett från det fallet att bestämmelserna

helt slopas, kunna uppnås endast genom tillämpning av transportarbetarnas

princip.

De olika semesterersättningsbestämmelserna och inte minst frånvaron

hos vissa kassor av sådana bestämmelser har givit upphov till irritation

bland medlemmar i kassor med hårdare regler. Förutom att detta ofta

leder till anmärkningar hos redogörarna, vilket försvårar deras arbete, har

framför allt rättviseskäl åberopats för enhetlighet mellan alla kassor. Arbetsmarknadsstyrelsen

påpekar att metallindustriarbetarnas och skogsarbetarnas

principer inte kan anses fylla kraven i detta hänseende. Den förstnämnda

principen kan dessutom tillämpas bara på medlemmarna i de s. k.

industrikassorna. Om begränsningsbestämmelser anses böra behållas, skulle

sålunda även när det gäller likställighet mellan alla kassorna närmast

transportarbetarnas princip komma i fråga.

Inte heller denna princip går emellertid fri från anmärkning för orättvisa.

Den nästan starkaste kritiken mot semesterersättningsbestämmelserna

grundar sig på att kassamedlem kan bli tvungen att räkna en arbetslöshetsperiod

som semester, även om den infaller på en årstid som är ogynnsam

för semester. Detta kan inträffa bara vid tillämpning av transportarbetarnas

princip. Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att denna sociala olägenhet

var det enda som i de inledningsvis nämnda motionerna direkt åberopades

som ett missförhållande till följd av semesterersättningsbestämmelserna.

Att förorda transportarbetarnas princip för alla kassor i avsikt att åstadkomma

enhetlighet anser styrelsen därför uteslutet. Ett av transportarbetarnas

kassa framfört förslag att kassaersättning skulle innehållas så snart

arbetslöshet inträffar under det år då medlemmen fått semesterersättning

är enligt styrelsen behäftat med samma brister som å ena sidan transportarbetarnas

princip (semester på ogynnsam tid), å andra sidan metallindustriarbetarnas

och skogsarbetarnas principer (inte enhetliga bestämmelser

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 23 år 1967

9

för alla medlemmar). En förutsättning för fullständig likställighet är dessutom,

att även de kassor som inte har någon semesterersättningsbestämmelse

inför en sådan, något som knappast torde vara ett realistiskt alternativ.

Endast genom att alla övriga kassor upphäver sina semesterersättningsbestämmelser

synes fullständig likställighet kunna åstadkommas.

Alltför stor vikt bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen dock inte läggas på

rättvisesynpunkten, i synnerhet inte i fråga om förhållandet mellan medlemmar

i olika arbetslöshetskassor. Det tillkommer nämligen varje kassa

att anpassa försäkringens innehåll till medlemmarnas eller vissa medlemsgruppers

förhållanden. Till en del kan därför stadgebestämmelserna för

vissa kassor innebära skärpning i förhållande till föreskrifterna i arbetslöshetskasseförordningen

och i normalstadgarna. Så har skett i åtskilliga

fall. Många kassor har bestämmelser som är strängare än motsvarande bestämmelser

i andra kassor. Även när det gäller medlemmarna i samma kassa

finns exempel på att likställighet inte råder.

I fråga om invändningen mot en påtvingad semester vid olämplig tid konstaterar

arbetsmarknadsstyrelsen till en början att syftet med semesterersättningen

är att den skall användas för semester och att denna enligt semesterlagen

om möjligt bör förläggas till sommartid. Skogsarbetarnas princip

och i viss mån även metallindustriarbetarnas bör ses mot denna bakgrund.

Dessa principer bygger på uppfattningen att det är skäligt att medlem

som fått semesterersättning och som blir arbetslös på sommaren använder

denna ersättning till semester. Om en sådan medlem frivilligt väljer

att ta semester, uppstår inget problem; kassaersättning kan då inte komma

i fråga. Om det är olämpligt för honom att ta semester just då och han därför

föredrar att anmäla sig hos arbetsförmedlingen som arbetssökande, vilket

han givetvis är oförhindrad att göra, måste han vara beredd att när som

helst ta ett lämpligt arbete. Det synes inte rimligt att med semester jämställa

tid under vilken medlemmen väntar på arbete, dvs. en tid av påtvingad ledighet.

Dels torde han ofta inte ha kunnat planera för semestern, dels och

framför allt disponerar han inte i en sådan situation över sin tid på det sätt

som han borde kunna göra anspråk på med hänsyn till syftet med semestern,

eftersom han måste vara tillgänglig för arbetserbjudanden varje dag. Söker

medlem arbete, bör således den ledighet som uppkommit efter anställningens

upphörande betraktas som arbetslöshet och inte som semester. Att täcka

inkomstbortfall som uppstått på grund av arbetslöshet med semesterersättning

strider enligt arbetsmarknadsstyrelsen mot syftet med ersättningen.

Även om en medlem blir arbetslös på sommaren synes han alltså, om han

anmäler sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och om förutsättningarna

i övrigt föreligger härför, böra vara berättigad till ersättning från

sin arbetslöshetskassa, oaktat han uppburit semesterersättning och oavsett

om den anställning som berättigat till denna ersättning upphört året innan

eller kort tid före arbetslösheten.

Den sålunda framförda uppfattningen skulle enligt arbetsmarknadssty
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1967

relsen närmast motivera förbud för kassorna att över huvud taget ha semesterersättningsbestämmelser

i sina stadgar. Den nyss beskrivna situationen

för en arbetssökande medlem har emellertid inte helt sin motsvarighet

i verkligheten. Sålunda är arbetsförmedlingens möjligheter att erbjuda

arbete under semestertid ofta mycket begränsade, i synnerhet för vissa kategorier

av arbetssökande. Under tiden för den allmänna industrisemestern

gäller detta t. ex. dem som permitterats i samband därmed, särskilt på orter

där det inte finns andra arbetstillfällen. Även möjligheterna att då erhålla

arbete på annan ort för bara den tid företagssemestern pågår torde vara

obetydliga. Samma är under semestertider förhållandet för arbetssökande

som är bosatta på orter där arbetstillfällen över huvud taget saknas. I sådana

fall kan arbetsansökan ofta bli enbart en formalitet och den rådande

situationen kan ge utrymme för viss spekulation i möjligheterna att få ersättning

från försäkringen.

På grund av det anförda föreslår arbetsmarknadsstyrelsen att kassorna

generellt får rätt att ur sina stadgar ta bort de bestämmelser, genom vilka

kassamedlems rätt att tillgodoräkna karens och få kassaersättning inskränks

på grund av att han fått semesterersättning. Kassa som önskar behålla eller

införa begränsande bestämmelser bör dock äga rätt till det. En sådan möjlighet

för kassorna star i överensstämmelse med den förut nämnda principen,

att en kassa får ha bestämmelser som är strängare än vad som kan anses

vara huvudregeln, och synes motiverad av t. ex. det fallet att slopade semesterersättningsbestämmelser

skulle medföra ökade utbetalningar av ersättning

i sådan omfattning att medlemsavgifterna måste höjas.

Arbetslöshetskassor som upphäver semesterersättningsbestämmelserna

eller som redan f. n. saknar sådana bör enligt styrelsen likväl ha möjlighet

att i vissa fall dra in kassaersättningen för medlem som fått semesterersättning.

Detta synes erforderligt för kassor, inom vilkas verksamhetsområden

mera speciella typer av semesterersättning förekommer. Som exempel nämns

s. k. läsårsdaglön och däremot svarande timarvode, dvs. löneformer som

tillämpas för extralärare och timlärare vid allmänna skolor och yrkesskolor

m. fl. Sådan lärare bör inte vara berättigad till kassaersättning för den tjänstefria

delen av året.

Också i andra fall bör arbetslöshetskassa, vars stadgar inte innehåller någon

bestämmelse om semesterersättning, kunna ta hänsyn till sådan ersättning

vid bedömning av rätten till kassaersättning. Detta bör i första hand

gälla vid uppenbart missbruk av den situation som uppkommer om semesterersättningsbestämmelserna

slopas. Följande exempel på missbruk anförs.

En kassamedlem säger upp sin anställning i avsikt att få ut intjänad semesterersättning,

vilken också utbetalas. I nära anslutning härtill tar han emellertid

ny anställning hos samma arbetsgivare. När företaget stänger för semester,

är han följaktligen inte berättigad till semesterlön utan permitteras

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1967

11

för semestertiden och söker på grund härav kassaersättning. Om det kan

anses uppenbart att han har sagt upp sig i syfte att få semesterersättningen

och med den baktanken att sannolikt inget lämpligt arbete skall kunna erbjudas

under den tid företaget är stängt för semester, bör han avstängas

från rätt till kassaersättning.

Även i fall där uppenbart missbruk inte föreligger bör kassa ha möjlighet

att avstänga medlem, som fått semesterersättning, från rätt till kassaersättning.

Det gäller fall där uppbärande av kassaersättning kan anses som

obehörigt utnyttjande av försäkringen eller där det annars kan anses klart

att medlems ar betsansökan såväl i subjektivt som objektivt hänseende saknar

reellt underlag. Exempel härpå är att en medlem blir uppsagd till den

dag då företaget stänger för personalens gemensamma semester och får semesterersättning.

Han är lokalt bunden och han vet att arbetsförmedlingen

inte har något arbete att erbjuda honom på hemorten. I stället för att ta

semester — som han brukar vid denna tid — anmäler han sig därför som

arbetssökande och söker ersättning hos kassan. Under tiden vistas han under

semesterliknande förhållanden på sitt sommarställe nära hemorten. I

detta fall bör medlemmens arbetsansökan betraktas som en ren formalitet

och han får anses i realiteten ha valt att — med eller utan användande av

semesterersättningen — ta semester. Kassan bör följaktligen kunna vägra

ersättning för det antal dagar som semesterersättningen avser. Arbetsmarknadsstyrelsen

erinrar om att medlem i fall som dessa, liksom i alla avstängningsärenden,

har rätt att anföra besvär mot kassans beslut.

Vidare föreslår arbetsmarknadsstyrelsen att tillsynsmyndigheten får möjlighet

att ålägga kassa att för samtliga medlemmar, viss grupp av medlemmar

eller enskild medlem inskränka rätten till kassaersättning med hänsyn

till utgiven semesterersättning, om tillsynsmyndigheten på grund av speciella

omständigheter skulle finna en sådan åtgärd nödvändig. Så kan vara

fallet t. ex. om en kassa utger ersättning till medlem som uppburit läsårsdaglön.

De föreslagna befogenheterna dels för kassor som slopar sina semesterersättningsbestämmelser

och för kassor som nu saknar sådana, dels för tillsynsmyndigheten

bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen skrivas in i arbetslöshetskasseförordningen,

såsom ett fjärde stycke i 32 § med följande lydelse:

»Om särskilda skäl föranleda därtill, äger kassa föreskriva, att dagpenning

ej må utges för dag, för vilken medlem kan anses gottgjord genom semesterersättning.

Tillsynsmyndigheten äger, om särskilda skäl föreligga, meddela

enahanda föreskrift beträffande kassas medlemmar eller viss grupp av dem.»

Remissyttrandena

Alla remissinstanser utom SAF biträder arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1967

SAF anser att man i allmänhet kan utgå från att arbetstagare, som blir

arbetslösa under en årstid som är olämplig för semester och som söker arbete

hos arbetsförmedlingen, inte tillbringar den arbetslösa tiden på ett sätt

som kan jämföras med semesterfirande, att de önskar spara semestermedlen

för att ta semester senare samt att de verkligen kan få ett nytt arbete. Transportarbetarnas

princip, som inte tar hänsyn till den tid på året under vilken

arbetslösheten inträffar, synes föreningen därför alltför restriktiv.

Förhållandet är emellertid enligt SAF ett annat om en arbetstagare blir

arbetslös på sommaren och då har semesterersättning att tillgå. Då finns

i praktiken för många arbetstagare även under den tid de söker arbete

hos arbetsförmedlingen goda möjligheter att åtminstone tillbringa sin ledighet

på ett i hög grad semesterliknande sätt. Skyldigheten för dem som vill

kvalificera sig för kassaersättning att besöka arbetsförmedlingen utgör för

många endast en obetydlig inskränkning i möjligheterna att disponera ledigheten.

För de arbetstagare som så snart som möjligt önskar få ett nytt arbete

kan ledigheten visserligen komma att bli avbruten. Hänsyn måste emellertid

tas till att särskilt vid de tider då en betydande del av industrin brukar

ha stängt för semester arbete ofta inte kan beredas de arbetssökande. Dessa

är givetvis medvetna härom och kan planera sin ledighet i enlighet därmed.

De arbetstagare som brukar tillbringa semester på eller i närheten av hemorten

kan därför i praktiken i stort sett använda ledigheten så som de avsett

att använda semestern. Även den som avsett att resa bort under semestern

och därför skulle vilja spara sina semestermedel till en senare tidpunkt får

emellertid om han blir arbetslös under sommaren i många fall möjligheter

att utnyttja den visserligen påtvingade ledigheten på ett sätt som till stor

del motsvarar syftet med en vanlig semester.

SAF anser sålunda att dubbelkompensation skulle uppstå, ofta helt och

i flertalet fall åtminstone delvis, om kassaersättning även sommartid får

utgå vid sidan av semesterersättningen. Härtill kommer så de i förslaget

nämnda möjligheter till direkt missbruk av försäkringen som skulle öppnas

om semesterersättningsbestämmelserna slopas. De föreslagna befogenheterna

för kassorna och tillsynsmyndigheten att ingripa i särskilda fall synes SAF

endast i viss mån vara ägnade att undanröja betänkligheterna mot att i

övrigt slopa semesterersättningsbestämmelserna. Det förefaller vidare sannolikt

att det vid en sådan lösning skulle vara svårt att åstadkomma en

enhetlig tillämpning av bestämmelserna.

SAF förordar därför en bestämmelse enligt vilken, om arbetslösheten inträffat

under sommaren, kassaersättning inte skall utgå och karensdagar

inte tillgodoräknas under tid som motsvaras av semesterersättningen. En

allmän bestämmelse härom bör tas in i förordningen. Det bör emellertid ankomma

på tillsynsmyndigheten att meddela de närmare föreskrifter som

behövs.

Som skäl för sitt tillstyrkande anför socialstyrelsen att semesterersätt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 23 år 1967

13

ningen är en redan intjänad löneförmån, som inte hänför sig till någon tid

efter anställningens upphörande. De nuvarande semesterersättningsbestämtaielserna

leder däremot enligt styrelsen till samma resultat som om det

föreskrivits att anställningen inte skall anses ha upphört förrän den tid utgått

som belöper på semesterersättningen. Styrelsen erinrar om att det inte

finns någon skyldighet att ta ledigt under nämnda tid. Vidare påpekar styrelsen

att sjukpenning av allt att döma betalas till den som blir sjuk i samband

med att hans anställning upphör oavsett om semesterersättning då

utgår. Styrelsen anser på grund av det anförda tveksamt om det är berättigat

att tala om dubbelkompensation i förevarande fall.

Enligt LO är det framför allt angeläget att undanröja nuvarande bestämmelser

så att kassamedlemmarna inte tvingas att ta ut semester under de

delar av året som är helt olämpliga och som inte ger dem fullvärdiga möjligheter

till vila och rekreation. Vidare anser LO det vara felaktigt att täcka

inkomstbortfall som har sin grund i arbetslöshet med semesterersättning

även om arbetslösheten inträffar under sommaren. Den tid som medlem

söker och väntar på arbete bör inte jämställas med semester, eftersom han

under denna tid är skyldig att stå till arbetsmarknadens förfogande och regelbundet

kontakta arbetsförmedlingen. Förslaget innebär enligt LO också

väsentliga fördelar från administrativa synpunkter, eftersom semesterersättningsbestämmelsen

är en av de regler som förorsakar redogörarna de

största olägenheterna.

TCO belyser sitt tillstyrkande med följande exempel, som utgår från två

personer som slutar sin anställning på grund av att företaget upphör, varvid

båda erhåller semesterersättning. Den ene får omedelbart ny anställning,

medan den andre är arbetslös en månad innan han får ett nytt arbete. Den

förstnämnde kan reservera sin semesterersättning för att använda den vid

oavlönad ledighet från den nya arbetsplatsen under årets semestersäsong.

Den andre måste däremot, enligt de regler som gäller för vissa arbetslöshetskassor,

konsumera sin semesterersättning under den tid han söker arbete.

TCO erinrar vidare om att semesterlagen föreskriver att semestern bör förläggas

till sommartid. Semesterns ändamål är att arbetstagarna skall beredas

tillfälle till rekreation och vila, inte att de skall söka arbete. Under alla

förhållanden är det felaktigt att semesterersättning som intjänats under det

år då anställningen upphört skall förbrukas redan samma år. Denna ersättning

avser att ge arbetstagarna möjlighet till ledighet påföljande år.

Liknande synpunkter anför Sveriges arbetsledareförbund och anger som

exempel en kassamedlem som blir arbetslös den 1 mars och får ny anställning

den 1 maj i ett företag som stänger för semester under juli. Han har

inte rätt till semesterlön och om han inte får förskottssemester blir han nödsakad

att anmäla sig som arbetssökande och ta ut arbetslöshetsersättning

för att klara sin försörjning trots att han egentligen inte är arbetslös i vanlig

bemärkelse. Hade han i mars månad inte nödgats konsumera semester
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1967

ersättningen för att klara sin försörjning, kunde han nu ha använt semesterersättningen

för dess ändamål och sålunda tagit semester på härföc

lämplig tid och samtidigt som övriga anställda vid företaget. Han var alltså

arbetslös i mars månad men fick då använda semesterersättningen för att

,klara sin försörjning. I juli månad, då han borde ha tagit semester med

hjälp av semesterer sättningen, utgick i stället arbetslöshetsersättning. Det

borde självfallet vara tvärtom. Semesterersättningen skall användas för semester

och arbetslöshetsersättningen för sitt ändamål. Nuvarande bestämmelser

skapar endast förvirring och medför att de enskilda kassorna i syfte

att lindra verkningarna tillämpar olika praxis vilket är av ondo.

Ingen remissinstans har uttalat farhågor för ökade kostnader och medlemsavgifter

i kassorna om förslaget genomförs.

Förslagen att kassorna själva i vissa fall skall äga avstänga medlem från

kassaersättning och att tillsynsmyndigheten på särskilda skäl skall kunna

ålägga kassa att inskränka kassaersättningen lämnas utan erinran i remissyttrandena.

LO betonar dock att tillämpningen inte får bli sådan att inkomstbortfall

som orsakas av arbetslöshet måste täckas med semesterersättning.

Departementschefen

Som jag nämnt inledningsvis innehåller arbetslöshetskasseförordningen

inga uttryckliga bestämmelser om semesterersättnings inverkan på kassaersättning

inom arbetslöshetsförsäkringen. Vad som förekom vid förordningens

tillkomst ger emellertid vid handen att statsmakterna i detta hänseende

avsett att restriktivitet skulle iakttas för att hindra vad som betraktades

som dubbelkompensation. I enlighet härmed ser tillsynsmyndigheten

till att nödvändiga bestämmelser i nämnda syfte tas in i kassastadgarna.

Eu ändring av nuvarande ordning fordrar mot denna bakgrund riksdagens

medverkan — arbetslöshetsförsäkringen bekostas f. ö. till ungefär

hälften av staten — och riksdagen har också år 1964 hemställt om utredning

som underlag för ett ställningstagande.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att de nuvarande semesterersättningsbestämmelserna

skall slopas grundas bl. a. på uppfattningen hos en stark

majoritet av arbetslöshetskassorna. Förslaget biträds också av alla remissinstanser

utom en.

Jag anser att grunderna för semesterlagen bör vara avgörande när man

tar ställning till förevarande fråga. Semester skall användas för rekreation

och vila, vilket förutsätter bl. a. att arbetstagaren under semesterledigheten

kan fritt förfoga över sin tid (jfr prop. 1964: 58 s. 17). Reglerna om kassaersättning

bör därför vara sådana att de inte tvingar arbetstagaren att ta

semester på en tid som är oförmånlig för honom, på grund av årstiden eller

till följd av att ledigheten inträffar under sådana omständigheter att han

inte kunnat planera för den på sådant sätt som numera är vanligt inför en

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1967 15

semester. Vidare bör inte som semestertid behandlas tid då kassamedlem

söker arbete och står till arbetsmarknadens förfogande. Grundsatsen att

semestern skall användas för vila och rekreation har kommit till särskilt

tydligt uttryck genom 1964 års ändring i semesterlagen. Ändringen innebär

att sjukdagar inte behöver inräknas i semester ens om sjukdomen inträffar

efter semesterns början.

Semesterersättning är intjänad lön och belöper inte på någon tid efter

upphörande av den anställning som grundat semesterersättningen. Under

förutsättning att den tid då en kassamedlem är arbetslös enligt vad jag nyss

har anfört faktiskt inte är att anse som semestertid, kan därför semesterersättning

och kassaersättning inte sägas ge medlemmen dubbelkompensation.

Något principiellt hinder mot arbetsmarknadsstyrelsens förslag anser

jag alltså inte finnas.

Vad det här i själva verket gäller är att rätt tillämpa arbetslöshetsförsäkringens

bestämmelser om att förutsättningen för kassaersättning är att

medlemmen är arbetslös och beredd att varje dag anta erbjudet lämpligt

arbete. Det ligger i öppen dag att svårigheter i detta hänseende uppkommer

när hela det företag där medlemmen varit anställd eller alla företag på

orten stänger för semester. Detta och liknande fall har beskrivits av arbetsmarknadsstyrelsen.

Den lösning arbetsmarknadsstyrelsen föreslår synes mig på anförda skäl

vara den principiellt riktiga. Styrelsen framhåller i sin utredning att slopade

semesterersättningsbestämmelser medför ökade kostnader för kassorna

men anser att detta inte talar mot en reform. Vid remissbehandlingen

har inte uttalats några farhågor för ökade kostnader och medlemsavgifter.

Jag har från arbetsmarknadsstyrelsen inhämtat att det är svårt att med

någon större exakthet ange den kostnadsökning som skulle bli en följd av

förslagets genomförande. Stickprov som styrelsens försäkringsbyrå tagit i

några kassor visar att de nuvarande avdragen för semesterersättning varierar

i hög grad till följd av bestämmelsernas olika utformning i skilda kassor

och arbetslöshetens skiftande natur inom dessas områden. Till osäkerheten

bidrar att det inte går att beräkna det antal dagar som kassamedlemmar,

vilka fått semesterersättning, underlåtit att anmäla sig som arbetslösa

i vetskap om att de inte kunnat få ersättning enligt gällande bestämmelser.

På grundval av stickprovsundersökningen och med hänsyn till olika faktorer

uppskattar arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsbyrå, enligt uppgifter

som jag har inhämtat, kostnadsökningen vid en reform enligt styrelsens

förslag till mellan 0,5 och 1 % av nuvarande kostnad. Det bör understrykas

att fråga är om en ungefärlig beräkning. Anslaget på riksstaten

för bidrag till erkända arbetslöshetskassor är för innevarande budgetår

uppfört med förslagsvis 85 milj. kr. För nästa budgetår har föreslagits 90

opaginerad Kontrollera mot PDF

tf)

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1967

milj. kr., vilket motsvarar ca 47 % av kassornas samlade inkomster. Av

deras övriga inkomster beräknas medlemsavgifterna utgöra 39 % och räntor

in. in. 14 %. Under ett år med sådana förhållanden skulle således kostnadsökningen

för statsverket ligga mellan ungefär 500 000 och 1 milj. kr.

Denna ökning är tämligen obetydlig i jämförelse med de kostnadsändringar

som kan påverka statsbidraget och som till följd av växlande konjunkturer

kan uppgå till 20—30 % under loppet av ett par år.

Jag har förut nämnt att jag finner arbetsmarknadsstyrelsens förslag

innebära en principiellt riktig lösning av förevarande fråga. Kostnadsökningen,

som blir förhållandevis obetydlig, utgör inte skäl att avstå från den

föreslagna lösningen. Jag biträder därför arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Förslaget innebär att kassorna medges rätt att slopa semesterersättningsbestämmelserna.

Eftersom arbetslöshetskasseförordningen f. n. inte innehåller

något härom, föreslår jag att den ändring jag sålunda förordar får

komma till indirekt uttryck genom en bestämmelse som gör det möjligt för

kassan och tillsynsmyndigheten att föreskriva att kassaersättning inte får

utges i speciella fall då semesterersättning utgått. Det kan här bara bli fråga

om sådana fall där det framstår som klart att arbetslöshetsförsäkringen

utnyttjas obehörigt. Den nämnda bestämmelsen bör dels ge kassorna möjlighet

att ge sådan föreskrift för sina medlemmar, dels ge tillsynsmyndigheten

befogenhet att meddela motsvarande föreskrifter.

Bestämmelsen bör som arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit fogas in i

32 § arbetslöshetskasseförordningen. Den torde lämpligen inarbetas i

paragrafens tredje stycke.

Majoriteten av arbetslöshetskassorna har uttalat sig för en ändring av

nuvarande ordning och torde vara angelägen om att ändringen kommer till

stånd snarast möjligt. Viss förberedelsetid behövs för att den föreslagna

ordningen skall kunna genomföras, bl. a. för ändring av kassastadgarna.

Det synes, efter vad jag inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen, tillräckligt

om ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1967. Den nya ordningen kommer

då att kunna tillämpas på kassaersättning som skall betalas för nämnda dag

och därefter, även om semesterersättning mottagits eller arbetslöshet inträtt

dessförinnan.

Med hänsyn till vad jag förut anfört om kostnaderna för statsverket vid

en reform enligt mitt förslag och då detta inte påverkar medelsbehovet under

hela nästa budgetår, saknas anledning att gå ifrån den beräkning av anslaget

Bidrag till erkända arbetslöshetskassor som gjorts i prop. 1967:1

(bil. 13 s. 81).

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den

14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1967 17

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den december 1956 a1 i texten
  2. 2LU 1967:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den H december 1956 a1 i texten