Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

1967-01-20 · 30 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:31, Med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

1

Nr 31

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623); given Stockholms slott den

20 januari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förenkling av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet

enligt 37 § 2 mom. tredje stycket taxeringsförordningen beträffande

vissa traktamentsersättningar m. m. Vidare föreslås extraordinär besvärsrätt

för skattskyldig som inte erhållit avräkning för utländsk skatt, vartill

han är berättigad enligt avtal med främmande stat.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft omedelbart. Den förenklade

uppgiftsskyldigheten gäller dock inte kontrolluppgifter som lämnas vid

1967 års taxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 och 2 mom. samt 100 § taxeringsförordningen

den 23 november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

37 §.

I m o m. Till ledning----- — — följande uppställning:

Uppgiftsskyl
dig
l.

a) Statlig och

--- — sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften Vad uppgiften

skallavse skall avse

Den som--- Avlöning, arvode,--—

annan stiftelse. vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension, när

---år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt

icke överstiga 500

kronor, och representationsersättning,

motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande

500 kronor, samt därjämte

traktamentsersättning

vid vistelse i tjänsten utom

tjänstgöringsorten, som

sammanlagt icke överstiger

500 kronor eller icke avser

mer än 24 dagar för

år räknat, därest i kontrolluppgiften

anmärkes,

att traktamentsersättning

utgått,

h) förmån från ----

erlagt sjömansskatt. 1

1 Senaste lydelse av 37 § 1 inom. se 1963: 266 och av 37 § 2 mom. se 1964: 53.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

(Föreslagen lydelse)

3

1 in o m. Till ledning

Uppgiftsskyldig
-

—------följande uppställning:

Vem uppgiften Vad uppgiften

skallavse skall avse

l.a) Statlig och

--- sådan förvärvskälla.

Den som---Avlöning, arvode,---

annan stiftelse. vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension, när

---år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande

gjorda utlägg som sammanlagt

icke överstiga 500

kronor, och representationsersättning,

motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande

500 kronor, samt därjämte

traktamentsersättning vid

vistelse i tjänsten utom

tj änstgöringsorten, som

sammanlagt icke överstiger

500 kronor eller icke

avser mer än 24 dagar för

år räknat, därest i kontrolluppgiften

anmärkes,

att traktamentsersättning

utgått (se även 2 mom.

fiärde stycket),

h) förmån från---

erlagt sjömansskatt.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 in o in. Vid avlämnande-------iakttagas följande.

Avser sådan-------förmånen utgått.

I kontrolluppgift,----- — — under förrättningen.

Om förste taxeringsintendenten i

det län där arbetsgivarens hemortskommun

är belägen medger det, behöver

arbetsgivaren, i stället för att

lämna uppgift enligt tredje stycket

om traktamentsersättning vid förrättning

inom riket, endast anmärka

i kontrolluppgiften att sådan ersättning

utgått. Förutsättning för

medgivande är att ersättning utgår

enligt sådana grunder att den kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

antagas icke komma att överstiga

avdragsgill ökning i levnadskostna
-

Därest vid--------som f

I kontrolluppgift enligt----

I kontrolluppgift skall-----

Särskild uppgiftshandling---

Kontrolluppgift, som------

Uppgift skall-----lämpat

derna. Motsvarande medgivande kan

lämnas även beträffande resekostnadsersättning

för färd med allmänt

kommunikationsmedel. Medgivande

lämnas endast om arbetsgivaren har

ett större antal anställda, som mera

regelbundet företager tjänsteresor,

och medgivandet bedömes vara utan

olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande

gäller tills vidare. Det kan

begränsas till viss grupp av anställda.

— Ansökan om medgivande göres

hos länsstyrelsen senast den 31

oktober året före taxeringsåret. Talan

mot beslut, varigenom ansökan

om medgivande avslagits eller medgivande

återkallats, föres hos riksskattenämnden

genom besvär som

skola ha inkommit till nämnden inom

eu månad från den dag då klaganden

erhöll del av beslutet. Mot

riksskattenämndens beslut får talan

icke föras.

ivdragits.

---allmän försäkring.

--preliminär A-skatt.

--före taxeringsåret.

- åtnjuta pensionsförmånen.

I blankett.

Besvär må----

6) om han, till följd av underlåtenhet

att avgiva deklaration eller

annan uppgift eller på grund av felaktighet

i deklaration eller i annan

uppgift från honom eller i kontrolluppgift

eller i handling som legat

till grund för sådan deklaration eller

uppgift, taxerats till väsentligt

högre belopp än som svarar mot

hans inkomst eller förmögenhet,

samt

7) om han eljest —- — — —. -

100 §.

— uppenbart förbiseende,

6) om han, till följd av underlåtenhet

att avgiva deklaration eller

annan uppgift eller på grund av felaktighet

i deklaration eller i annan

uppgift från honom eller i kontrolluppgift

eller i handling som legat till

grund för sådan deklaration eller

uppgift, taxerats till väsentligt högre

belopp än som svarar mot hans

inkomst eller förmögenhet,

lägre taxering,

8) om han icke erhållit sådan avräkning

av utländsk skatt, som han

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 31 år 1967

o

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

är berättigad till enligt överenskommelse

med främmande stat.

I de----------riktig taxering.

Besvär som--------efter taxeringsåret.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ris proposition nr 31 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 20 januari 1967.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lättnad i arbetsgivares

uppgiftsskyldighet enligt taxeringsförordningen beträffande vissa

rese- och traktamentsersättningar, in. in., samt anför.

Inledning

Vid 1963 års riksdag beslöts (prop. 120, BevU 43, rskr 294, SFS 265 och

266) vissa förenklingar på lönebeskattningens område. Beslutet grundade

sig på förslag som framlagts av lönebeskattningsutredningen i dess första

delbetänkande, Beskattning av traktamenten in. m. (SOU 1962:47). Förenklingarna

innebar bl. a. en schablonisering av traktamentsbeskattningen.

Därjämte reglerades även arbetsgivarens uppgiftsskyldighet rörande utgivna

traktamentsersättningar. De förenklingar man ville uppnå gällde såväl

deklarationsbestyret som taxeringsarbetet.

I en inom finansdepartementet i juni 1966 upprättad promemoria (Stencil

Fi 1966: 6) har föreslagits ytterligare förenkling i vissa fall av arbetsgivares

uppgiftsskyldighet på detta område. I samband därmed har även

upptagits frågan om inkomsttagarens deklarationsplikt i den mån denna

berörs av förslaget om förenkling av uppgiftsskyldigheten för arbetsgivaren.

Författningsförslagen i promemorian torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av kammarrätten,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Jämtlands samt Norrbottens län, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Kooperativa förbundet (KF), Svenska arbetsgivareförening
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

eu, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

I detta sammanhang ämnar jag även ta upp en fråga som är fristående

från den nu berörda uppgiftsskyldigheten, nämligen om införande

av extraordinär besvärsrätt för skattskyldig som inte erhållit avräkning för

utländsk skatt, vartill han är berättigad enligt avtal med främmande stat.

Gällande bestämmelser

Till skattepliktig intäkt av tjänst räknas i princip enligt 32 § 1 mom.

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL) avlöning,

arvode, traktamente in. in. som utgått för tjänsten. Emellertid skall enligt

uttrycklig bestämmelse i 3 inom. av samma paragraf inte tas upp till beskattning

vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda med vissa

o

tjänster eller uppdrag förenade kostnader. Som exempel på sådana kostnader

anges bl. a. rese- och traktamentsersättningar. Däremot gällde före 1963

års nyssnämnda lagstiftning, att särskild ersättning som anvisats vid kommunal

och enskild tjänst enligt paragrafens 4 mom. skulle beskattas.

Efter 1963 års ändringar gäller i huvudsak följande.

Skattefria är även kommuners, hushållningssällskaps, skogsvårdsstyrelsers

och vissa andra offentliga institutioners traktamenten. Beträffande

traktamenten från övriga arbetsgivare föreligger däremot skatteplikt men

avdrag skall enligt punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL utan särskild utredning

schablonmässigt medges med traktamentsbeloppet, om detta inte

överstiger av riksskattenämnden fastställt »normalbelopp». Om den skattskyldige

vill ha större avdrag än som svarar mot erhållet traktamente eller

mot normalbeloppet måste han förebringa utredning om de verkliga kostnaderna.

Normalbeloppet förutsättes vara anpassat till högsta statliga traktamente.

Riksskattenämnden har liksom tidigare för åren 1964—1966 fastställt

normalbelopp för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa i enskild tjänst

även för kalenderåret 1967, se Meddelanden från riksskattenämnden Serie

I nr 1/1967 p. 3.

I samband med de nya bestämmelserna för traktamentsbeskaltningen

behandlades även frågan om de kontrolluppgifter, som arbetsgivare skall

avge till ledning för de anställdas taxering. En mera detaljerad uppgiftsslcyldighet

än som dittills förelegat ansågs nämligen erforderlig för att

taxeringsnämnderna skulle kunna tillämpa de nya schablonreglerna.

Enligt förut gällande bestämmelser skulle i kontrolluppgiften anges beloppet

av utgiven traktamentsersättning. Vidare skulle anges det antal

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 år 1067

dagar för vilka traktamenten utgått. Enligt de bestämmelser, som år 1963

infördes i 37 § 2 inom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623) (TF), gäller att uppgifterna rörande traktamentsersättningar skall

uppdelas på de tre grupperna långtids-, korttids- och endagsförrättningar.

Inom varje grupp skall uppges traktamentsbelopp och den tid traktamentena

avser. I förekommande fall skall kontrolluppgiften även innehålla upplysning

om huruvida bostad, kost eller dylika utgifter för den anställdes

uppehälle under resorna bestritts direkt av arbetsgivaren. Traktamentsersättningar,

som sammanlagt inte överstiger 500 kr. är dock undantagna

från uppgiftsplikt. I detta sistnämnda fall är det tillräckligt om på kontrolluppgiften

antecknas (t. ex. genom kryssmarkering) att traktamentsersättning

utgått. Genom en sådan anteckning har taxeringsmyndigheterna

möjlighet att infordra mera fullständiga uppgifter, om de finner anledning

härtill. Samma lättnad i uppgiftsskyldigheten gäller även då antalet förrättningsdagar

för helt år räknat inte överstigit 24.

I de fall traktamentsersättningen inte behöver specificeras på kontrolluppgiften,

föreligger inte heller deklarationsplikt för mottagaren, se 25 §

första stycket 3) TF. Å andra sidan får inkomsttagaren inte göra avdrag

för kostnader som svarar mot de ersättningar som han i enlighet med

det sagda inte deklarerar såsom intäkt (jfr punkt 3 första stycket av anvisningarna

till 33 § KL).

I prop. 1963: 120 berörde jag frågan om kontrollen av traktamentsredovisningen

enligt de här angivna reglerna. Därvid anförde jag bl. a.

Det föreslagna systemet förutsätter i stor utsträckning att arbetsgivare

lämnar korrekta uppgifter till ledning för de anställdas taxering. F. n.

sker kontrollen av traktamentsredovisningen i stor utsträckning genom

granskning av den anställdes deklaration. I viss utsträckning försvåras

denna kontroll genom de föreslagna åtgärderna. Denna följd av reformen

torde i och för sig inte kunna undvikas, om någon mera betydande

förenkling av nuvarande förhållanden på området skall erhållas.

Till den del den nödvändiga kontrollen inte kan ske med utgångspunkt

från den anställdes deklaration och arbetsgivarens kontrolluppgifter, torde

kontrollen få ske direkt hos arbetsgivaren. Sålunda bör, såsom de sakkunniga

understrukit, i samband med taxeringsrevision av rörelseidkares och

andra arbetsgivares bokföring även deras redovisning av tjänsteresor på

kontrolluppgifter bli föremål för granskning. I regel kan det naturligtvis

blott bli fråga om stickprovsgranskning. Genom sådan granskning torde

dock kunna klargöras, vilka arbetsgivare som på detta område bör göras till

föremål för noggrannare tillsyn.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

9

Departementspromemorian

I departementspromemorian konstateras att det trots de år 1963 införda

förenklingarna inte kunnat undgås att redovisningen av traktamentena och

kontrollen därav alltjämt utgör en belastning för därav berörda parter.

Det är därför enligt promemorian angeläget att utnyttja de möjligheter

till ytterligare förenklingar som kan finnas. En ofrånkomlig förutsättning

är dock självfallet att man inte därvid äventyrar åstadkommandet av ett

tillfredsställande taxeringsresuitat.

Vid valet av metod för att underlätta fullgörandet av uppgiftsskyldigheten

ligger det enligt promemorian — eftersom uppgiftsskyldigheten inte

helt kan upphävas — närmast till hands att tillämpa samma förfarande

som nu används, när traktamentena tillsammans uppgått till högst 500 kr.

eller när de avsett högst 24 förrättningsdagar. Såsom förut nämnts har

uppgiftsskyldigheten i dessa senare fall inskränkts till att avse blott en

anteckning på kontrolluppgiften om att traktamentsersättning utgått.

I promemorian framhålls att en begränsning av uppgiftsskyldigheten med

tillämpning av denna metod emellertid inte kan gälla generellt för alla

arbetsgivare. En så vittgående inskränkning av det uppgiftslämnande som

är avsett att ligga till grund för beskattningen av traktamenten i enskild

tjänst skulle inte vara förenlig med intresset av ett riktigt taxeringsresuitat

och skulle ställa alltför stora krav på kontrollen. I promemorian

föreslås därför att man i stället inriktar sig på sådana fall där ett mera

påtagligt behov av ett förenklat uppgiftslämnande föreligger. Därom anförs

i promemorian.

En sådan förenkling kan vara särskilt påkallad, när fråga är om arbetsgivare

med ett förhållandevis stort antal anställda som fått traktamenten

och uppgiftsskyldighetens fullgörande för hans vidkommande därför är

mer betungande än vanligt. Men det bör inte räcka med enbart det förhållandet

att uppgiftslämnandet är betungande för arbetsgivaren på grund

av att antalet traktamentsberättigade anställda är stort. Det bör också av

omständigheterna klart framgå, t. ex. genom reglementen eller instruktioner

för personalen, allmänna anställningsvillkor m. m. dylikt, att de

traktamentsersättningar, som av företaget utbetalas till de anställda vid

resor utom den vanliga verksamhetsorten, överensstämmer med eller i vart

fall inte överstiger de av riksskattenämnden fastställda normalbeloppen. I

många fall då grunderna för traktamentsersättningarnas utbetalande sålunda

kan klarläggas och det i övrigt saknas anledning betvivla att företagets

ersättningspolitik verkligen håller sig inom den angivna ramen, kan

skyldigheten för eu arbetsgivare med ett stort antal anställda att lämna

detaljerade uppgifter angående utgivna traktamenten i enlighet med nu

gällande bestämmelser framstå som onödigt betungande i förhållande till

den praktiska nyttan av arbetet med uppgiftslämnandet och kontrollen

därav. För de anställdas vidkommande blir nämligen effekten med hänsyn

till deras rätt enligt gällande schablonregler till avdrag med traktaments
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

beloppet likväl att de i regel inte skall beskattas för traktamentsersättningarna.

I nu avsedda fall skulle enligt promemorian en väsentlig arbetsbesparing

kunna vinnas om arbetsgivaren fick tillämpa samma förfarande som nu

kan användas när traktamentena inte överstigit 500 kr. eller avsett högst

24 dagar. Han skulle alltså t. ex. genom en kryssmarkering på kontrolluppgiften

kunna ange att traktamentsersättning utgått till den anställde. Genom

en dylik anteckning skulle taxeringsmyndigheterna även i fall som de

nu diskuterade ha möjlighet att verkställa en närmare kontrollundersökning

om så skulle behövas.

I promemorian anförs.

Av det föregående framgår att en begränsning av uppgiftsskyldigheten

på nyss angivet sätt endast bör ifrågakomma i vissa mera kvalificerade

fall. Det skall såsom redan antytts vara fråga om fall där uppgiftslämnandet

avser ett förhållandevis stort antal anställda. Avsteg från nu gällande

regler bör alltså, även om utgivna traktamenten inte överstiger de av

riksskattenämnden fastställda normalbeloppen, inte göras om företaget har

blott relativt få anställda. Inte heller bör det ske om företaget visserligen

har en större personal men tjänsteresor företas av endast företagets chef

eller av ett fåtal andra personer. Som förutsättning för en förenklad uppgiftsskyldighet

bör därför i allt fall gälla att företagets personal är av viss

inte alltför obetydlig storleksordning. Således bör förslagsvis gälla att antalet

anställda i företaget uppgår till minst 100. I

I detta sammanhang upplyses i promemorian, att enligt uppgifter som

inhämtats från statistiska centralbyrån avseende år 1964 framgår bl. a. att

av 1 522 industriföretag med över 25 arbetare 799 företag hade över 100

arbetare och 432 företag hade över 200 arbetare. Av 618 större handelsföretag

utgjorde antalet företag med motsvarande antal anställda 285 resp.

123.

Enligt departementspromemorian bör vidare gälla att även omständigheterna

i övrigt talar för en lindring i arbetsgivarens uppgiftsskyldighet.

I promemorian anförs.

I detta krav ligger framför allt att man har garantier för att de traktamentsersättningar

som utbetalas av företaget inte överstiger de av riksskattenämnden

fastställda normalbeloppen. Det måste därför bli fråga om

en tillståndsgivning för det enskilda fallet och det ligger i sakens natur att

prövningen måste vara av diskretionär natur. Tillståndet måste följaktligen

bli beroende av den prövande instansens uppfattning om den ersättningspolilik

som tillämpas av sökanden och om hans förmåga och vilja att lämna

korrekta uppgifter i detta hänseende. Stor hänsyn måste även tas till att

intresset av ett riktigt taxeringsresultat inte äventyras och att inte kontrollmöjligheterna

försvåras i alltför hög grad. Även om dessa hänsyn inte heller

får överdrivas, måste man emellertid räkna med en viss återhållsamhet

i tillståndsgivningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

11

Såsom lämplig tillståndsmyndighet föreslås förste taxeringsintendenten i

det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen. Enligt promemorian

kan tillståndsgivningen härigenom centraliseras inom varje län, vilket

bör vara till fördel från olika synpunkter. Bl. a. kan man vinna en ökad

enhetlighet vid bedömningen av ansökningar från olika arbetsgivare. Det

ligger i sakens natur, framhålls det i promemorian, att, om arbetsgivarens

ansökan om medgivande som här avses berör anställda inom mer än ett län,

förste taxeringsintendenten i det län där arbetsgivarens hemortskommun

är belägen skall underrätta förste taxeringsintendenten i det eller de övriga

länen angående medgivande som lämnats.

Medgivet tillstånd bör enligt promemorieförslaget gälla tills vidare och

får givetvis inte utesluta möjligheterna till kontroll av uppgifternas riktighet.

Om det vid en kontroll, t. ex. i samband med en taxeringsrevision eller

i annat sammanhang, framkommer att traktamentsersättningar i verkligheten

utgått med högre belopp än vad anteckningen på kontrolluppgiften

gett anledning anta, bör enligt promemorian självfallet gälla att det medgivna

tillståndet skall kunna återkallas. Om tillstånd till en begränsning

av uppgiftsskyldigheten vägras eller återkallas, får besvär anföras hos riksskattenämnden.

Besvären skall enligt förslaget vara inkomna till nämnden

inom en månad från den dag, då klaganden fick del av beslutet. Däremot

får besvär inte föras över riksskattenämndens beslut.

Eftersom de kontrolluppgifter, om vilka här är fråga, enligt gällande bestämmelser

skall avlämnas till vederbörande myndighet och till inkomsttagaren

senast den 31 januari under taxeringsåret, är det givetvis angeläget

att eventuella tillstånd till en begränsad uppgiftsskyldighet meddelats arbetsgivaren

i god tid före nämnda dag. I promemorian föreslås därför att

ansökan om tillstånd skall ha ingetts till länsstyrelsen senast den 31 december

före taxeringsåret.

Beträffande inkomsttagaren föreslås i promemorian att, när arbetsgivaren

fått dispens från den skyldighet att lämna detaljerade uppgifter om

utgivna traktamenten som annars åligger honom, inkomsttagaren automatiskt

skall vara befriad från deklarationsplikt beträffande traktamentsersättningarna

i fråga i likhet med vad som gäller beträffande sådana traktamentsersättningar

som sammanlagt inte överstiger 500 kr. eller som avser

högst 24 dagar. I promemorian framhålls, att en sådan befrielse följer av

bestämmelsen i 25 § första stycket 3) TF. Som ytterligare kommentar anförs.

Att inkomsttagaren inte behöver deklarera traktamentena i fråga bör

framgå av kontrolluppgiften, som i likhet med den nu befintliga uppgiften

angående bl. a. traktamenten om högst 500 kr. bör innehålla motsvarande

uppgift angående traktamenten beträffande vilka arbetsgivaren erhållit dispens

i fråga om uppgiftsskyldigheten, t. ex. genom att en särskild ruta för

kryssmarkering ifyllts. Om inkomsttagaren på grund av en sådan uppgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

inte deklarerar traktamentena, får han givetvis inte heller avdrag för de

kostnader som svarar mot dessa icke deklarerade traktamenten (p. 3 första

stycket anv. till 33 § KL). Den omständigheten att arbetsgivaren fått

sin uppgiftsskyldighet förenklad på sätt här föreslagits bör dock inte betaga

den skattskyldige hans rätt att, om han anser det vara till sin fördel, på

vanligt sätt i deklarationen uppta erhållna traktamenten och yrka avdrag

för sina verkliga merkostnader.

Enligt promemorian bör de föreslagna bestämmelserna om förenklat uppgiftslämnande

bli tillämpliga första gången vid 1968 års taxering beträffande

kontrolluppgifter avseende år 1967.

Remissyttrandena

Promemorieförslaget har fått ett i stort sett positivt mottagande. Invändningar

har dock gjorts beträffande förslagets utformning i vissa delar. På

några håll har man även ifrågasatt en mera allmän omprövning av traktamentsbeskattningen.

Till förespråkarna för en sådan allmän omprövning hör länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, som anser att reglerna angående traktamentsbeskattningen

enligt gjorda erfarenheter visat sig i vissa fall medföra

en avdragsrätt som materiellt framstår som alltför generös. Enligt

länsstyrelsen inger särskilt bestämmelsen om befrielse från att uppge utbetalad

traktamentsersättning för lägre antal resdagar än 24 stora betänkligheter.

Liknande iakttagelser har gjorts av länsstyrelsen i Norrbottens

län, som förordar restriktivare linjer vid behandlingen av ansökningar om

befrielse från uppgiftsskyldigheten än enligt förslaget. Även länsstyrelsen i

Kronobergs län har observerat, att traktamenten i många fall utbetalas där

ersättning för fördyrade levnadskostnader ej utgått före de nya bestämmelsernas

tillkomst. Enligt länsstyrelsen torde de ändrade reglerna emellertid

ha lämnat övervägande goda erfarenheter. Möjligheter till ytterligare

förenklingar bör prövas, framhåller länsstyrelsen, särskilt som därmed

större förutsättningar för införande av definitiv källskatt kanske kan vinnas.

Också riksskattenämnden framhåller önskvärdheten av att de nuvarande

reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa i enskild

tjänst blir föremål för omprövning i syfte att åstadkomma materiella

förenklingar och större rättvisa.

Angelägenheten av ytterligare och längre gående förenklingar understryks

starkt av näringsorganisationerna. Så t. ex. påpekar Sveriges industriförbund

och Svenska arbetsgivareföreningen att den detaljerade uppgiftsskyldigheten,

såsom framhållits i promemorian, vållar arbetsgivarna

stora olägenheter, särskilt när antalet anställda är stort. De båda organisationerna

anför i detta sammanhang att, som reglerna är utformade, det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

13

är svårt att få dem att passa in i databehandlingssystem samt att, trots de

lättnader som infördes år 1963 i vissa fall, ett ökat arbete uppstått för

många företag genom att i övriga fall mer detaljerade uppgifter än tidigare

måste lämnas.

Även LO framhåller att trots den förenkling det föreliggande förslaget

innebär, ytterligare förenklingar beträffande schablonisering i traktamentsbeskattningen

borde närmare övervägas.

I fråga om förslagets detaljer vänder sig de flesta remissinstanserna mot

att dispensmöjligheten gjorts beroende av villkoret att arbetsgivaren i sin

verksamhet sysselsätter minst 100 anställda. I flertalet yttranden

förordas att man släpper fixeringen till ett visst antal anställda. Om

en sådan fixering likväl anses behövlig, anser man att förutsättningen för

dispens i stället bör anknytas till ett visst minsta antal traktamentstagare.

En sådan uppfattning uttalas av t. ex. riksskattenämnden, som anser att

gränsdragningen bör knytas till antalet anställda som mera regelbundet

företar tjänsteresor, därvid antalet förslagsvis kan sättas till minst 50. Enligt

nämnden skulle det emellertid inte vara lämpligt att på sätt föreslagits

fixera antalet i taxeringsförordningen. I denna bör enligt nämnden i stället

intas en mera allmänt formulerad bestämmelse, kompletterad med vägledande

uttalanden i propositionen. Därigenom skulle möjliggöras en smidigare

tillämpning av dispensregeln. Även länsstyrelsen i Kronobergs län

ifrågasätter om inte t. ex. 50 traktamentstagare skulle berättiga arbetsgivaren

till förenklad uppgiftsskyldighet, oavsett antalet anställda. Länsstyrelsen

förordar dock att den föreslagna förenklingen anknyts till både antalet

anställda, som sätts till lägst 100, och antalet traktamentstagare, förslagsvis

minst 25. En sådan lösning förordas också av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län.

Kammarrätten, som i sitt yttrande diskuterar om dispensmöjligheten bör

göras beroende av antalet anställda över huvud taget eller av antalet anställda,

som är traktamentsberättigade, kommer till resultatet att, vilken

väg man än väljer, befogenhet kanske bör ges den tillståndsgivande myndigheten

att göra avsteg från föreskriften om ett minsta antal anställda

för det fall att antalet traktamentstagare är stort, både absolut och relativt,

och en begränsning av uppgiftsskyldigheten därför ter sig angelägen. Risken

med en sådan anordning är emellertid enligt kammarrätten att framställningar

kan komma att inges även från sådana arbetsgivare som uppenbarligen

aldrig varit åsyftade med förslaget. Denna invändning synes

dock enligt kammarrättens mening väga mindre tungt än erinringarna mot

en ordning enligt promemorians författningstext.

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen konstaterar

i sitt yttrande, att enligt deras beräkningar ca 2 000 företag skulle ha

möjlighet att erhålla dispens om gränsen sätts vid 100 anställda. Enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

organisationerna torde gränsen utan nämnvärda olägenheter från kontrollsynpunkt

kunna sänkas betydligt. I yttrandet erinras om att företag med

förhållandevis få anställda likväl kan ha en betungande uppgiftsskyldighet

beroende pa att en onormalt stor del av personalen företar resor i tjänsten.

Någon fix gräns bör därför enligt de båda organisationerna inte inskrivas

i författningen utan det bör räcka med en allmän bestämmelse om rätt att

ge dispens då skäl föreligger därtill.

Sveriges köpmannaförbund påpekar likaledes att det bland de större arbetsgivarna

finns ett mycket stort antal, som utger traktamentsersättningar

till endast ett fåtal personer, medan bland företag med mindre än 100

anställda finns många, som bedriver sådan verksamhet, t. ex. agenturer,

konsulterande verksamhet, försäljning en gros eller i övrigt genom försäljare,

att de utger traktamentsersättningar till en betydande del av sina

anställda. Det totala antalet anställda i ett företag är därför enligt förbundets

mening ingen rättvisande grund utan avgörande bör vara antalet anställda,

som erhållit traktamentsersättning. Förslagsvis bör därför enligt

förbundet förenklad uppgiftsskyldighet medges, om antalet anställda, som

erhållit traktamentsersättningar med mer än 500 kr. per år eller haft mer

än 24 förrättningsdagar per år, överstiger tio. Förbundet ifrågasätter emellertid

om inte en förenkling av uppgiftsskyldigheten i stället bör ske så, att

man inför en ruta för kryss, när utgivna ersättningar icke överstigit riksskattenämndens

normalbelopp. Fullständig uppgift skulle behöva lämnas

endast i de fall, då utgivna ersättningar överstiga normalbelopp. Ett särskilt

tillståndsförfarande skulle bli obehövligt och en verklig förenkling

skulle vinnas, framhåller förbundet.

Även Sveriges lantbruksförbund, som föreslår att dispensrätten knyts till

antalet anställda som mera regelbundet företar tjänsteresor — antalet kan

enligt förbundet lämpligen sättas till 25 — anser att det kan diskuteras om

en absolut bestämd antalsgräns bör anges, eftersom en sådan gräns lätt

leder till en stelbent praktisk tillämpning.

Ett slopande av antalsgränsen förordas också av löntagarorganisationerna.

LO anser att det för dispens bör räcka att det av resereglementen, allmänna

anställningsvillkor eller liknande framgår att traktamentsersättningarna

överensstämmer med eller i vart fall inte överstiger de av riksskattenämnden

fastställda normalbeloppen. Samma uppfattning uttalas av

TCO, som erinrar om att taxeringsmyndigheterna, när dispens beviljats,

alltid har möjlighet att kontrollera de av arbetsgivaren utbetalda traktamentsersättningarna

och i förekommande fall återkalla det medgivna tillståndet.

I

I några yttranden diskuteras det för dispens enligt förslaget uppställda

villkoret, att det kan antas att traktamentsersättningarna inte överstiger

av riksskattenämnden fastställda normalbelopp.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen påpekar,

att det kan förekomma att för någon personalkategori i ett företag tillämpas

en sådan ordning för bestämmande av traktamentsersättningar att normalbeloppen

inte gäller. Vidare kan för ett och samma företag olika regler

tillämpas vid olika driftställen. Enligt organisationernas mening bör därför

möjlighet finnas att kunna efterge uppgiftsskyldigheten beträffande ett av

dessa driftställen om företaget så önskar. Även länsstyrelsen i Jämtlands

län ifrågasätter om inte medgivande till den förenklade redovisningsmetoden

kan lämnas också för det fall företaget till viss antalsmässigt mycket

begränsad grupp av anställda utbetalat traktamentsersättningar, som överstiger

normalbeloppen.

Vidare erinrar Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen

om att åtskilliga företag tillämpar traktamentsersättningar som

överensstämmer med de statliga. I vissa hänseenden skiljer dessa sig från

vad som skulle följa enligt normalbeloppen. Så har t. ex. traktamentet för

en endagsförrättning enligt de statliga traktamentsbestämmelserna varit

högre än som är avdragsgillt enligt det av riksskattenämnden fastställda

normalbeloppet. Enligt organisationerna bör självfallet ett företag som

strikt tillämpar de statliga bestämmelserna också kunna befrias från uppgiftsskyldigheten

.

Ett liknande påpekande görs av Sveriges lantbruksförbund, enligt vilket

det ofta förekommer inom lantbrukets föreningsrörelse att företagens resereglemente

helt anslutits till statens resereglemente. Förbundet tillägger

i anslutning härtill.

Det innebär, som tidigare framhållits, att, då det statliga resereglementet

justeras per 1 juli, den i promemorian uttalade förutsättningen för erhållande

av dispens icke föreligger under andra halvåret. Vidare kommer

traktamentsersättning enligt ett sådant reglemente att utgå för tid som icke

beaktas enligt schablonregeln ehuru ingen torde bestrida att den anställde

har kostnader under tiden i fråga. Delegationen har kommit till den uppfattningen

att företag som utformat sitt resereglemente i anslutning till

statens inte skulle kunna ifrågakomma för dispens enligt det nu framlagda

förslaget. Det kan icke vara rimligt att företag som lojalt tillämpar det

statliga resereglementet skulle ställas utanför dispensförfarandet.

RF framhåller med hänvisning till sitt eget gällande resereglemente, som

tillkommit redan före år 1963 och som behållits trots de då införda bestämmelserna

om uppgiftsskyldigheten, såsom sin uppfattning att det inte kan

göras gällande att grunderna för traktamentsersättning enligt KF:s resereglemente

är fördelaktigare för den anställde än de, efter vilka riksskattenämnden

fastställer normalbeloppen. Enligt KF inträffar trots detta i vissa

fall att den totala ersättningen under visst år, enligt KF:s resereglemente,

överstiger det belopp som erhålls om antalet övernattningar multipliceras

med fastställt normalbelopp. Detta kan t. ex. bero på att resa påbörjats

eller avslutats så att antalet övernattningar blivit mindre än antalet 24-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

timmarsperioder. Givetvis kan även motsatt förhållande uppstå. Enligt KF

kan dessa uppkomna differenser inte anses vara av sådan art att materiellt

fog finns för avvikelse i den anställdes deklaration.

KF understryker alt den föreslagna lagtexten inte får tolkas så restriktivt

att de föreslagna möjligheterna att erhålla lättnader blir illusoriska.

Av uttalandena i promemorian synes framgå att så icke varit avsikten,

framhåller förbundet, utan att dispens skall kunna medges i sådana fall

där företagets resereglemente eller motsvarande är så utformat, att ersättningsgi

underna i stort inte kan antas leda till ett förmånligare resultat än

avsikten varit med de bestämmelser i taxeringsförordningen, som bemyndigar

riksskattenämnden att fastställa de s. k. normalbeloppen.

LO ifrågasätter om inte de arbetsgivare, som erhåller dispens från uppgiftsskyldighet

beträffande traktamentsersättningar, borde kunna få dispens

även från skyldigheten att lämna uppgifter om resekostnadse rsättning.

Som krav bör gälla att arbetsgivarens interna resereglemente

eller liknande är så utformat att resekostnadsersättning utgår med

belopp motsvarande verkligt utlägg. Även överståthållarämbetet föreslår att

uppgiftsbefrielsen eventuellt utsträcks att omfatta sådan resekostnadsersättning

som endast utgjort gottgörelse för faktiska biljettkostnader vid

färd med allmänna kommunikationsmedel.

Sveriges grossistförbund går något längre och anser att uppgiftsbefrielsen

skall avse över huvud taget fall, då den anställde inte får traktamentsersättning

utan i stället ersättning som direkt motsvarar erlagda utlägg

mot att han lämnar kvitto, förutsatt att arbetsgivaren i övrigt fyller nödvändiga

kvalifikationer. Det är vidare enligt förbundet inte ovanligt att

företag tillämpar direkt betalning till hotell för logikostnader men utger

kontant ersättning till den anställde för måltider. Det föreslagna villkoret

för dispens bör enligt förbundets uppfattning anses uppfyllt även i detta

fall, under förutsättning givetvis att traktamentsersättningen inte överstiger

dagdelen av normalbeloppet.

LO framhåller, att ett speciellt problem för organisationer av LO:s typ

är att traktamentsersättningar utgår till ett stort antal icke anställda personer,

tör vilka uppgiftsplikt föreligger. Dispens från uppgiftsskyldighet

i sådana fall, som för LO:s del kan uppgå till 1 000 eller flera under ett år,

skulle innebära betydande lättnader. Organisationen föreslår därför att

dispens skall kunna medges för arbetsgivare även i dylika fall.

KF anser att dispens, under i övrigt angivna förutsättningar, bör lcunna

avse förekommande resor utom riket. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län ifrågasätter däremot om sådan dispens bör medges. Beträffande dylika

förrättningar föreligger nämligen, framhåller länsstyrelsen, inte lika fast

praxis, som för förrättningar på ort inom landet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

17

Vad beträffar den föreslagna ansökningstidens utgång —

senast den 31 december året före taxeringsåret — föreslår flera remissinstanser

att denna skall tidigareläggas. Riksskattenämnden anser att ansökningen

bör inges väsentligt tidigare, förslagsvis den 30 september året

före taxeringsåret, med hänsyn till den utredning, som förste taxeringsintendenten

kan behöva verkställa innan han meddelar beslut, och till ett

eventuellt besvärsförfarande. Även Sveriges lantbruksförbund föreslår samma

datum med skyldighet för förste taxeringsintendenten att avge svar

senast den 15 november. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt

Kronobergs län anser att den 31 oktober året före taxeringsåret skall vara

sista dag för ingivande av ansökningar av angiven art. Länsstyrelsen i

Jämtlands län föreslår att motsvarande sista dag bestäms till den 30 november.

Detsamma föreslår Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

som framhåller att det även för arbetsgivarna kan vara fördelaktigt om tillståndet

i förekommande fall erhålls före taxeringsårets ingång, då härigenom

kontrolluppgifternas färdigställande kan påbörjas tidigare.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tar upp frågan om dispensens giltighetstid

och yttrar.

Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att låta medgivet tillstånd

gälla tills vidare, varmed måste förstås att detsamma i princip skulle hli

tillämpligt utan begränsning framåt i tiden, därest tillståndet inte av särskild

anledning finnes böra återkallas. Att föreskriva ett årligt ansökningsförfarande

framstår å andra sidan såsom otympligt. Såsom en kompromiss,

som kan tillfredsställa såväl det allmännas som arbetsgivarens och de anställdas

intressen, torde kunna komma i fråga en årlig anmälningsskyldighet,

innebärande en allmänt hållen försäkran av arbetsgivaren att samma

förhållanden, som andragits i den ursprungliga ansökningen, alltjämt råder.

En anmälan av nu åsyftat innehåll skulle givetvis i normalfallet inte

föranleda annan åtgärd hos myndigheten än registrering. Den föreslagna

bestämmelsen att medgivet tillstånd skall kunna återkallas bör dock bibehållas

även vid ett anmälningsförfarande som här åsyftas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län är inte övertygad om lämpligheten av

att förste taxeringsintendenterna i länen blir tillstånds myndighet

för ärendena om befrielse från uppgiftsskyldighet. Länsstyrelsen anför.

Då sådan befrielse får avgörande betydelse för den skattemässiga behandlingen

av de anställdas traktamentsersättningar, är det enligt länsstyrelsens

åsikt angeläget att tillståndsgivningen sker efter enhetliga linjer för hela

landet. Detta torde endast kunna åstadkommas, om beslutanderätten ligger

hos en central myndighet. Närmast till hands synes ligga att riksskattenämnden

blir tillståndsmyndighet. En sådan ändring av förslaget torde

även böra medföra att ansökningstiden framflyttas till förslagsvis den 15

december året före taxeringsåret, eftersom yttrande över ansökningarna

väl regelmässigt skulle komma att inhämtas från vederbörande förste taxeringsintendent.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

Beträffande den underrättelseplikt, som i promemorian förutsätts

föreligga för vederbörande taxeringsintendent gentemot hans kolleger

i andra län, inom vilka företagets anställda är bosatta, anför kammarrätten.

Att fullgöra en sådan skyldighet kan väl stundom komma att kräva nog

så tidskrävande undersökningar, särskilt i fråga om företag med anställda

över hela landet. Bosättningsorterna för de anställda kan ju också i viss

omfattning skifta från år till år. Därtill kommer, såsom nyss antytts, att

tillståndet inte är avsett att gälla för bara ett år i sänder. Det vill förefalla

som om problemet lämpligast löses på så sätt, att för den ruta i kontrolluppgiften

som avses »kryssad» anges såsom tryckt text, att medgivande av

ifrågavarande slag lämnats. De lokala taxeringsorganen kan ju sedan vid

behov på lämpligt sätt kontrollera uppgiftens riktighet.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om något underrättelseförfarande

alls är erforderligt, då taxeringsnämndens ordförande alltid har

rätt att undersöka förhållandena, om han finner anledning därtill. Om

emellertid någon form av underrättelse av meddelade dispenser skall finnas,

bör detta underrättelseförfarande, framhåller länsstyrelsen, ske centralt

genom riksskattenämndens försorg. I

I fråga om den besvärs rätt och den besvär sinstans som

föreslagits anför överståthållarämbetet följande.

I promemorian föreslås att förste taxeringsintendents beslut rörande befrielse

från ifrågavarande uppgiftsskyldighet skall kunna överklagas hos

riksskattenämnden, överståthållarämbetet vill här ifrågasätta huruvida

behov av besvärsrätt över beslut av denna art verkligen skall anses föreligga.

I fråga om andra beslut av förste taxeringsintendent exempelvis rörande

anstånd med avgivande av självdeklaration stadgas sålunda i taxeringsförordningen

att talan emot besluten inte må föras. Så synes utan

större olägenhet kunna ske även i här berörda hänseende.

Ämbetet vill emellertid ifrågasätta även valet av besvärsinstans, vilket

inte närmare motiverats i promemorian. Riksskattenämnden skulle genom

de föreslagna bestämmelserna komma att tillföras uppgifter av helt annan

natur än dess hittillsvarande åligganden. Med hänsyn till att nämnden bl. a.

skall meddela anvisningar i taxeringsfrågor synes viss tvekan kunna råda

om lämpligheten av att den jämväl skulle fungera såsom besvärsinstans.

Därest behov av besvärsrätt verkligen skulle anses föreligga anser ämbetet

kammarrätten här såväl som i fråga om övriga stadganden i TF böra fungera

som besvärsinstans.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte besvär

i stället bör prövas av länsstyrelsen i resp. län.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 31 år 1967

19

Departementschefen

Som framgår av min redogörelse gjordes redan år 1963 vissa förenklingar

i traktamentsbeskattningen. Man utsträckte den skattefrihet som

gäller för statliga traktamenten till vissa andra offentliga traktamenten.

Däremot bibehöll man skatteplikten för privata traktamenten men föreskrev

å andra sidan att avdrag utan särskild utredning skulle medges med

traktamentsbeloppet, om detta inte översteg av riksskattenämnden fastställt

normalbelopp.

I samband med de nya bestämmelserna reglerades också frågan om de

kontrolluppgifter som arbetsgivaren har att lämna till ledning för de anställdas

taxering. I likhet med vad som redan tidigare gällde behöver traktamentsersättningar

som sammanlagt för en anställd inte överstiger 500

kr. inte uppges. Det är tillräckligt med t. ex. en kryssmarkering på kontrolluppgiften

att traktamentsersättning utgått. Emellertid togs år 1963

ännu ett steg mot förenkling genom att man från uppgiftsskyldighet undantog

även de fall då antalet förrättningsdagar för en anställd inte överstigit

24 för helt år räknat.

I de fall traktamentsersättningen inte behöver specificeras på kontrolluppgiften

föreligger inte heller deklarationsplikt för mottagaren. Därigenom

har man fått överensstämmelse mellan arbetsgivarens uppgiftsskyldighet

och den anställdes deklarationsplikt.

Otvivelaktigt innebar 1963 års lagstiftning väsentliga förenklingar både

för de skattskyldiga och för taxeringsmyndigheterna samt i någon mån

även för arbetsgivarna. Trots detta har det inte kunnat undgås att traktamentsredovisningen

och kontrollen därav alltjämt utgör en betydande

belastning för därav berörda parter.

Med hänsyn härtill och i betraktande av att erfarenheterna av de hittills

genomförda förenklingarna i allmänhet visat sig goda har i departementspromemorian

föreslagits vissa ytterligare lättnader i arbetsgivarens uppgiftsskyldighet

i fråga om utgivna traktamentsersättningar med därav följande

lindring av mottagarens deklarationsplikt Det är i promemorieförslaget

dock inte fråga om en generell lättnad i uppgiftsskyldigheten. Denna

skall i stället vara beroende av att arbetsgivaren av förste taxeringsintendenten

i länet erhåller dispens från den uppgiftsskyldighet som annars

åligger honom.

Dispensmöjligheten tar sikte på arbetsgivare med ett förhållandevis stort

antal anställda, vilka fått traktamentsersättning som inte överstiger de

normalbelopp som fastställts av riksskattenämnden. Dessa normalbelopp

är anpassade efter de statliga traktamentena. I dessa fall framstår den

detaljerade uppgiftsskyldighet som följer av de vanliga reglerna som onödig

och betungande, eftersom inkomsttagaren ändå får tillgodoräkna sig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

avdrag med samma belopp som traktamentsersättningen och följaktligen

i realiteten slipper skatta för ersättningen. Även här bör enligt förslaget en

kryssmarkering på kontrolluppgiften vara tillräcklig som ledning för taxeringsarbetet.

För att begränsa dispensmöjligheten till fall, där den är av större praktisk

betydelse, föreslås i promemorian att dispens skall kunna medges

arbetsgivare som i sin verksamhet sysselsätter minst 100 anställda. Som

förutsättning för dispens skall enligt promemorieförslaget vidare gälla, förutom

att traktamentsersättningen inte får överstiga de nyssnämnda normalbeloppen,

att det med hänsyn till omständigheterna i övrigt framstår

som sannolikt att medgivandet är utan olägenhet för taxeringsarbetet.

Ansökan om lättnad i uppgiftsskyldigheten i fall som nu avses skall enligt

förslaget inges till länsstyrelsen senast den 31 december året före taxeringsåret.

Medgivandet skall gälla tills vidare, om det inte återkallas, över

beslut i anledning av ansökan skall enligt förslaget besvär få anföras hos

riksskattenämnden.

Enligt promemorian skall det föreslagna förenklade uppgiftslämnandet

tillämpas första gången vid 1968 års taxering beträffande kontrolluppgifter

som avser inkomståret 1967.

Promemorieförslaget har, såsom framgår av redogörelsen för remissyttrandena,

fått ett i stort sett positivt mottagande. Några remissinstanser

har i detta sammanhang förordat en allmän omprövning av de materiella

reglerna för traktamentsbeskattningen. Jag delar i och för sig den uppfattningen.

1963 års reform av traktamentsbeskattningen var av så pass

långt gående natur att en översyn av bestämmelserna bör ske i belysning av

vunna erfarenheter. För att en sådan översyn skall vara av värde fordras

dock att de nya bestämmelserna tillämpats några år, så att inte mera tillfälliga

övergångssvårigheter får prägla den justering av bestämmelserna

som åsyftas. Hittills har schablonreglerna tillämpats vid 1965 och 1966 års

taxeringar, dvs. blott ett år utom själva övergångsåret. Enligt min mening

bör erfarenheterna under ytterligare någon tid inhämtas, innan översynen

av de materiella reglerna för traktamentsbeskattningen sker.

I fråga om den uppgiftsskyldighet för arbetsgivare som föranleds av

schablonbeskattning av traktamenten har framförts önskemål såväl om

en begränsning av nu gällande lättnader i uppgiftsskyldigheten som om en

förenkling av uppgiftslämnandet som går längre än promemorieförslaget.

I det förra hänseendet har man pekat på de möjligheter till missbruk som

de nuvarande bestämmelserna enligt gjorda erfarenheter lämnar utrymme

för. I det senare hänseendet har man, under hänvisning till att även med

de föreslagna ändringarna en betungande uppgiftsskyldighet kvarstår i

många andra fall, ansett att de föreslagna förenklingarna inte gått tillräckligt

långt. För egen del vill jag framhålla följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1967

Vår inkomstbeskattning förutsätter i princip exakta uppgifter om de

skattskyldigas inkomster och utgifter. Detta har i sin tur fört med sig en

långt driven uppgiftsskyldighet för såväl arbetsgivare som arbetstagare.

Denna uppgiltsskyldighet har, inte minst på traktamentsbeskattningens

område, framstått som komplicerad och betungande. Det har därför efter

band blivit alltmer angeläget för alla parter, inklusive taxeringsmyndigheterna,

att genomföra förenklingar i skattereglerna. De schablonmässiga lättnader

i uppgiftsskyldigheten som redan genomförts på detta område — jag

syftar här på den befrielse från detaljerat uppgiftslämnande som gäller när

för en anställd traktamentsersättningarna sammanlagt inte överstiger 500

kr. eller förrättningsdagarnas antal inte överstiger 24 för helt år räknat —

är att betrakta såsom ett led i dessa förenklingssträvanden. Det ligger i

sakens natur att man genom sådana schablonlösningar ger avkall på den

exakthet som man annars eftersträvar i taxeringsförfarandet och därmed

också öppnar vissa möjligheter till ett icke avsett utnyttjande. Detta

är emellertid det pris man får betala för den enkelhet i tillämpningen

som man vill vinna. Jag vill åter erinra om att erfarenheterna av de hittills

genomförda lättnaderna i uppgiftsskyldigheten i allmänhet bedömts

som goda. Jag anser mig därför inte ha anledning att i detta sammanhang

föreslå någon inskränkning av de förenklingar som redan uppnåtts. Enligt

min mening talar tvärtom starka skäl för att man bör fortsätta på den inslagna

vägen.

Gentemot dem som hävdat att de i promemorian föreslagna åtgärderna i

förenklingssyfte inte varit tillräckligt omfattande vill jag å andra sidan

framhålla, att man enligt min uppfattning på detta område måste pröva

sig fram i etapper. Först sedan man vunnit tillräcklig erfarenhet av de

olika delreformerna kan en mera allmän omprövning av de materiella beskattningsreglerna

och den därmed sammanhängande uppgiftsskyldigheten

möjligen bli aktuell. Jag finner mig därför i princip inte ha anledning att

nu i större utsträckning vidga ramen för de förenklingar som föreslås i

promemorian. I det följande inskränker jag mig således till att behandla promemorieförslaget,

till vilket jag i det väsentliga ansluter mig.

Beträffande utformningen av de nu föreslagna förenklingarna i uppgiftsskyldigheten

får jag anföra följande.

Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen att det förenklade

uppgiftslämnandet i princip bör begränsas till sådana fall, då fråga är om

arbetsgivare med ett förhållandevis stort antal anställda, dvs. fall då skyldigheten

att lämna uppgifter om utgivna traktamenten är betungande för

arbetsgivaren. Det kan emellertid diskuteras om det är lämpligt att man,

för att förenkla den gränsdragning som härvid skall ankomma på tillståndsmyndigheten,

gör tillståndet beroende av att arbetsgivaren sysselsätter ett

•vasst minsta antal arbetstagare — i likhet med promemorieförslaget — eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.is proposition nr 31 år 1967

gör tillståndet direkt beroende av ett minsta antal traktamentstagare på sätt

några remissinstanser föreslagit. Om man gör tillståndet beroende av ett i

författningen fixerat antal anställda eller traktamentstagare försvåras nämligen

en smidig tillämpning av dispensgivningen i vissa gränsfall som man

ofrånkomligen måste räkna med. Såsom t. ex. riksskattenämnden förordat

synes därför en mera allmänt formulerad bestämmelse vara att föredra.

Eftersom dispensmöjligheten är avsedd för sådana fall, i vilka uppgiftsskyldighetens

fullgörande på vanligt sätt är mer betungande än annars,

bör det vara tillräckligt att begränsa den krets inom vilken dispens kan

ges till sådana arbetsgivare som i sin verksamhet sysselsätter ett större antal

anställda, vilka mera regelbundet företar tjänsteresor. Uppfattningen om

vad som i detta sammanhang skall anses utgöra ett »större antal» ersätlningstagare

kan givetvis variera efter företagets storlek. Om dispensmöjligheten

skall ha praktisk betydelse även för de medelstora företagen, bör enligt

min mening dispens i vart fall kunna ges företag med 3(1—40 anställda

som mera regelbundet företar tjänsteresor. Är antalet anställda av denna

kategori lägre, blir dispensfrågan mera diskutabel. Kravet att vederbörande

»mera regelbundet» företar tjänsteresor får givetvis inte tolkas alltför strängt

med avseende på regelbundenheten. Sålunda bör man kunna acceptera att

någon eller några av de anställda reser mindre regelbundet än de andra om

blott övriga förutsättningar är uppfyllda.

I några remissyttranden har påpekats att det kan förekomma att företag

till en antalsmässigt mycket begränsad grupp av anställda utbetalar traktamentsersättningar

som överstiger normalbeloppen. Med anledning härav

vill jag framhålla att den omständigheten att för en till antalet begränsad

personalkategori, t. ex. företagsledningen, tillämpas särskilda från normalbeloppen

avvikande traktamentsersättningar inte i och för sig behöver utesluta

möjligheten av att företaget genom dispens får rätt att använda det

förenklade uppgiftslämnande som här avses beträffande övriga anställda

som uppburit traktamenten, vilka inte överstigit normalbeloppen. Bedömningen

får då ske med hänsyn till antalet anställda som tillhör denna senare

kategori. I samband med sin dispensansökan bör företaget i fall som

detta lämpligen inge en förteckning över de personer, vilkas traktamentsersättningar

överstiger normalbeloppen och därför inte kan omfattas

av de förenklade uppgifterna. I likhet med den mening som uttalats av vissa

näringsorganisationer bör det förenklade uppgiftslämnandet efter dispens

kunna tillämpas också beträffande ett driftställe av flera inom ett företag,

när förutsättningarna härför föreligger för driftstället i fråga.

Vidare har några remissinstanser framhållit att åtskilliga företag tilllämpar

traktamentsersättningar som överensstämmer med de statliga. Enligt

dessa remissinstanser bör den omständigheten att de statliga traktamentena

i vissa hänseenden något skiljer sig från de av riksskattenämnden

fastställda normalbeloppen inte utesluta möjlighet till befrielse från

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

23

uppgiftsskyldighet för sådana företag som följer de statliga traktamentsbestämmelserna.

Också enligt min mening bör i dessa fall dispens från den

mera fullständiga uppgiftsskyldigheten kunna medges. Lagstiftningens bärande

tankegång är ju att de statliga traktamentena är en norm för vad

som kan godkännas i beskattningshänseende utan närmare prövning. Att

de fastställda normalbeloppen i vissa hänseenden avviker från motsvarande

statliga traktamente är närmast en teknisk fråga. Avvikelserna betingas

dels av behovet av att ha samma normalbelopp under hela inkomståret

och dels av att de statliga traktamentsbestämmelserna ofta är så detaljrika

att de inte lämpar sig som allmän schablon utan betydande förenklingar.

Det torde inte vara realistiskt att av arbetsgivare i gemen begära

att de skall tillämpa det statliga resereglementet. I de fall arbetsgivaren

verkligen tillämpar ersättningsbestämmelser som i allt väsentligt överensstämmer

med de statliga torde det helt falla inom lagstiftningens grunder

att godkänna traktamentena i beskattningshänseende. Anknytningen till de

statliga bestämmelserna måste dock gå längre än att traktamentenas dygnseller

delbelopp överensstämmer med de statliga traktamentsbeloppen. Även

de statliga reglerna om förutsättningarna för traktamente och om reduktion

av traktamente bör i huvudsak följas eller i varje fall icke tillämpas nämnvärt

gynnsammare av arbetsgivare, som vill kunna påräkna dispens.

Vad beträffar det i något remissyttrande påpekade fallet att ett företag

tillämpar direkt betalning till hotell för logikostnader men utger kontant

ersättning till den anställde för måltider, får jag här erinra om att riksskattenämnden

i samband med fastställandet av normalbeloppen anger hur

stor del därav som avser bostad resp. kost m. in. Har hotellkostnaden betalats

direkt av arbetsgivaren gäller alltså att det totala normalbeloppet skall

minskas med bostadsfaktorn. Om det traktamente som utbetalats till den

anställde i fall som detta inte överstigit det sålunda reducerade normalbeloppet,

kan alltså det förenklade uppgiftsförfarandet tillämpas.

De synpunkter jag nu framhållit beaktas, om möjligheten till dispens

knyts till förutsättningen att traktamentena utgår enligt sådana grunder att

de kan antas inte överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. I flertalet

fall innebär detta givetvis att traktamentena inte överstiger normalbeloppen.

På sätt överståthållarämbetet förordat kan enligt min mening den förenklade

uppgiftsskyldigheten utsträckas att omfatta sådan resekostnadsersättning

som endast utgjort gottgörelse för faktisk resekostnad vid färd

med allmänt kommunikationsmedel. Sådana kostnader i samband med

resor i tjänsten är utan vidare avdragsgilla enligt KL:s bestämmelser.

Det finns därför inte någon anledning att undanta ersättningar för kostnader

av detta slag från den förenklade uppgiftsskyldigheten. Däremot anser

jag inte att densamma kan omfatta resekostnadsersättning för tjänsteresa

med egen bil, även om ersättningen skulle uppges följa de statliga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

grunderna för sådana ersättningar. Man kan nämligen inte komma ifrån

att en subjektiv bedömning av dessa grunder i vissa fall kan leda till högre

ersättningar än som bort utgå. En öppen redovisning av ersättningsbeloppen

måste därför anses nödvändig i fråga om bilersättningarna.

Likaså får en öppen redovisning av ersättningar som avser resor utom

riket enligt min mening alltjämt anses önskvärd. Visserligen kan en förenklad

redovisning i och för sig vara godtagbar, om ersättningarna inte

överstiger de avdrag som i enlighet med riksskattenämndens anvisningar

kan medges enligt de traktamentsregler som gäller för högsta traktamentsklassen

enligt det statliga utlandsresereglementet. Men i många fall måste

taxeringsmyndigheterna ändå särskilt bedöma om och i vad mån den utlandsresa

för vilken ersättning utgått verkligen är en tjänsteresa, för vilken

kostnaderna är avdragsgilla. En sådan bedömning, som ofta måste göras

med ledning bl. a. av de avdrag som yrkas, skulle försvåras om ersättningsoch

avdragsbeloppen inte redovisades öppet vid taxeringen. Därtill kommer

att antalet tjänsteresor utomlands torde vara förhållandevis litet i förhållande

till resorna inom landet. Uppgiftsskyldigheten beträffande utlandsresorna

torde därför i allmänhet inte vara alltför betungande för företagen.

Vad remissinstanserna anfört i fråga om den tidpunkt, då ansökningshandlingarna

senast skall inges, föranleder mig att föreslå den 31 oktober

före taxeringsårets ingång som sista dag. Därmed skulle hänsyn tas både

till att tillståndsmyndigheten kan behöva införskaffa viss utredning och

till arbetsgivarens intresse av besked i sådan tid att han kan förbereda

kontrolluppgifternas färdigställande.

En länsstyrelse har på tal om dispensens giltighetstid ifrågasatt en årlig

anmälningsskyldighet, varvid arbetsgivaren skulle avge en allmänt hållen

försäkran att de i den ursprungliga ansökningen angivna förhållandena

alltjämt var för handen. Emellertid kan taxeringsmyndigheterna när som

helst hos arbetsgivare som fått dispens begära de uppgifter som är erforderliga

för en bedömning av de utgivna ersättningarna i de hänseenden

det här gäller. Om förutsättningarna för lämnad dispens då skulle visa sig

brista kan denna omedelbart återkallas. Jag anser mig därför kunna tillstyrka

att meddelad dispens skall gälla tills vidare, så mycket mer som

dispensförfarandet i princip bygger på ett förtroendefullt samarbete med

arbetsgivarna.

Inte heller finner jag anledning att, som på något håll ifrågasatts, frångå

departementspromemorians förslag att förste taxeringsintendenterna i länen

skall vara beslutande myndighet i dessa ärenden. Även i andra sammanhang

har förste taxeringsintendenten anledning till viss kontakt med

arbetsgivaren, t. ex. i samband med anstånd med avgivande av företagets

självdeklaration. Det förtroendefulla samarbete på det lokala planet som

jag nyss berörde talar därför starkt för att även frågan om dispens från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 31 år 1967 25

företagens uppgiftsskyldighet beträffande arbetstagarna anförtros åt förste

taxeringsintendenten och inte åt en central myndighet.

Man bör emellertid tillse att dispensgivningen sker efter i stort sett samma

principer i olika län. Arbetsgivaren bör därför ha möjlighet att få dispensfrågan

omprövad i vissa fall, då förste taxeringsintendenten inte ansett

sig kunna bevilja dispens eller då han återkallat dispens. Denna prövning

bör lämpligen ligga hos en central myndighet och någon annan myndighet

än riksskattenämnden kan knappast komma i fråga. Nämnden som

förklarat sig inte ha något att erinra mot förslaget i denna del är väl lämpad

att medverka till den enhetlighet i tillståndsgivningen som är önskvärd.

Formellt gör man på detta sätt riksskattenämnden till en besvärsinstans och

vissa betänkligheter kan, som överståthållarämbetet framhållit, anföras

mot detta. Den prövning som skall ske hos nämnden är emellertid främst

om dispens kan godtas från kontrollmässiga synpunkter. Det bör därför

i regel vara nämndens ordförande i sin egenskap av chef för kontrollverksamheten

som avgör dessa frågor och inte nämnden i plenum. Jag ansluter

mig till promemorieförslaget även i denna del.

I promemorian har förutsatts att, om dispens berör anställda inom mer

än ett län, förste taxeringsintendent som medger dispens skall underrätta

förste taxeringsintendent i annat berört län om medgivandet. Ett par remissinstanser

har ifrågasatt om sådana underrättelser behövs. För min del

framstår det som naturligt att den som ger dispens underrättar dem som

svarar för taxeringsarbetet i andra län som berörs av dispensen. Sådan underrättelse

bör därför lämnas, men underrättelseförfarandet bör givetvis

ordnas så rutinmässigt och enkelt som möjligt. Tänkbart är att det kan

visa sig mest praktiskt att underrättelse om varje dispensbeslut lämnas

samtliga län. Det ankommer på riksskattenämnden att vid behov utfärda

föreskrifter härom.

Jag övergår så till att behandla ett spörsmål som inte har något samband

med den nu berörda uppgiftsskyldigheten. Det gäller frågan om extraordinär

besvärsrätt i vissa fall.

Möjligheten att anföra besvär i extraordinär ordning enligt 100 § TF

framstår som oklar, när det gäller tillämpningen i vissa fall av avtal

som vårt land ingått med andra länder till undvikande av internationell

dubbelbeskattning. Det gäller här närmare bestämt fall, då skattskyldig på

grund av sådant avtal är berättigad att från den svenska skatten på sin

sammanlagda inkomst eller förmögenhet avräkna den inkomst- eller förmögenhetsskatt

som erlagts i den andra avtalsslutande staten men då sådan

avräkning av någon anledning ändå inte skett. Frågan har fått ökad

aktualitet genom de avtal Sverige ingått på senare tid.

Tidigare avtal är i princip baserade på den s. k. exempt-metoden. Denna in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

nebär att, om beskattningsrätten till viss inkomst eller förmögenhet förbehållits

den andra staten, samma inkomst eller förmögenhet skall undantas från

taxering i Sverige. I nyare avtal har man i allmänhet övergått till att eliminera

dubbelbeskattningen genom den s. k. credit of tax-metoden. Enligt denna

metod taxeras skattskyldig i vanlig ordning i Sverige även för inkomst och

förmögenhet som enligt avtalet skall beskattas i den andra staten. Från den

svenska skatten på den sammanlagda inkomsten eller förmögenheten avräknas

dock den motsvarande skatt, soin den skattskyldige erlagt i den andra

staten. Som exempel på avtal i vilket denna credit of tax-metod föreskrivits

kan jag nämna 1965 års avtal med Schweiz (SFS 1966:554).

Trots förefintligheten av ett avtal kan den situationen inträffa att en

skattskyldig person på grund av förbiseende, feltolkning e. d. blir beskattad

här i riket i strid med avtalet. Vidare får man räkna med att den utländska

skattens belopp, som skall uppges vid taxeringen i och för avräkning mot

den svenska skatten, i vissa fall inte blir slutgiltigt fastställt förrän efter den

ordinarie besvärstidens utgång. Med hänsyn till de speciella förhållanden

som det ofta är fråga om i samband med tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalen

kan den skattskyldige i sådana fall ofta komma i ett läge där

han är beroende av att genom extraordinär besvärsrätt få rättelse i en avtalsstridig

beskattning. Med de nuvarande bestämmelserna i 100 § TF torde

emellertid hans möjligheter att få sådan rättelse ställa sig olika allteftersom

de avtalsregler han kan åberopa förutsätter en tillämpning av exemptmetoden

eller av credit of tax-metoden. I det förra fallet kan den skattskyldige

stödja en extraordinär besvärsrätt på den i paragrafens första stycke

vid 2) angivna grunden att »han taxerats för inkomst eller förmögenhet för

vilken han icke är skattskyldig». Med stöd av denna besvärsgrund kan den

skattskyldige anföra besvär inom fem år efter taxeringsåret. I det senare

fallet, dvs. då credit of tax-metoden är tillämplig, kan han möjligen tänkas

kunna åberopa den i samma stycke vid 7) angivna besvärsgrunden, nämligen

att »han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda

väsentligt lägre taxering». Det är dock inte säkert att rättelsen, hur

befogad den än är, skulle leda till en så »väsentlig» nedsättning som bestämmelsen

förutsätter. Därtill kommer att uttrycket »lägre taxering» närmast

torde åsyfta eu nedsättning av det taxerade beloppet och alltså inte

eu nedsättning av den uträknade skatten, som skatteavräkningen innebär.

Enligt min mening bör det inte ifrågakomma att en person som beskattats

här i riket i strid med ett sådant avtal som bygger på credit of tax-metoden

skall ha sämre möjligheter att vinna rättelse i beskattningen än den som kan

åberopa ett avtal enligt exempt-metoden. Visserligen föreskriver avtalen

regelmässigt att en person med hemvist i Sverige, som blir underkastad en

mot avtalet stridande beskattning, kan göra framställning om rättelse hos

Kungl. Maj :t utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de i taxeringsförordningen

angivna rättsmedlen. En sådan framställning får emel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

27

lertid ses som en nödfallsåtgärd. I princip bör enligt min mening redan

reglerna om extraordinär besvärsrätt medge samma möjligheter till rättelse

av beskattningen, oberoende av om avtalsreglerna följer den ena eller andra

metoden. Jag föreslår därför att i 100 § TF som en ytterligare besvärsgrund

uttryckligen anges den omständigheten att den skattskyldige inte erhållit

sådan avräkning av utländsk skatt, vartill han är berättigad enligt

överenskommelse med främmande stat.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft snarast möjligt. Det förenklade

uppgiftslämnandet på kontrolluppgifter som föreslås kan dock inte tillämpas

förrän vid 1968 års taxering.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen den

23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande Igdelse)

1 in o in. Till ledning

37 §.

---följande uppställning:

Uppgiftsskyl
dig
1.

a) Statlig och

--— sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften

skall avse

Vad uppgiften skall

avse

Den som —---— Avlöning, arvode----

annan stiftelse. vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och--

— år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande

gjorda utlägg som sammanlagt

icke överstiga 500

kronor, och representationsersättning,

motsvarande

gj orda utlägg, sammanlagt

icke överstigande

500 kronor, samt därj ämte

traktamentsersättning vid

vistelse utom tjänstgöringsorten,

som sammanlagt

icke överstiger 500

kronor eller icke avser

mer än 24 dagar för år

räknat, därest i kontrolluppgiften

anmärkes, att

traktamentsersättning utgått,

h) förmån från---

erlagt sjömansskatt.

1 Senaste lydelse av 37 § 1 mom. se 1963: 266 samt av 37 § 2 mom. se 1964: 53.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

(Föreslagen lydelse)

29

1 mom. Till ledning-------följande uppställning:

Uppgiftsskyl- Vem uppgiften Vad uppgiften skall

dig slcallavse avse

1. a) Statlig och Den som--- Avlöning, arvode--

---sådan för- annan stiftelse. — vederlaget lämnas.

värvskälla. Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och--

— år räknat,

g) ersättning för resa i

tj änsten, motsvarande

gj orda utlägg som sammanlagt

icke överstiga 500

kronor, och representationsersättning,

motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande

500 kronor, samt därjämte

traktamentsersättning vid

vistelse utom tjänstgöringsorten,

som sammanlagt

icke överstiger 500

kronor eller icke avser mer

än 24 dagar för år räknat,

eller ock som enligt medgivande

jämlikt 2 mom.

fjärde stycket icke behöver

redovisas på sätt i

tredje stycket sägs,

därest i kontrolluppgiften

anmärkes, att traktamentsersättning

utgått,

h) förmån från---

erlagt sjömansskatt.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

37 §.

2 in o m. Vid avlämnande------iakttagas följande.

Avser sådan------------förmånen utgått.

I kontrolluppgift,--------under förrättningen.

Förste taxeringsintendenten i det

län, där arbetsgivarens hemortskommun

är belägen, äger dock medgiva

arbetsgivare som i sin verksamhet

sysselsätter minst 100 anställda

att, i stället för uppgifter enligt tredje

stycket om traktamentsersättning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Därest vid —--------

I kontrolluppgift-------

I kontrolluppgift--------

Särskild uppgiftshandling---

Kontrolluppgift, som----—

Uppgift skall —------—--

ar för förrättningar inom riket, i

kontrolluppgiften blott anmärka att

traktamentsersättning utgått. Sådant

medgivande får lämnas endast

när det kan antagas, att traktamentsersättningarna

inte överstiga

av riksskattenämnden fastställda

normalbelopp och det med hänsyn

till omständigheterna i övrigt framstår

som sannolikt alt medgivandet

är utan olägenhet för taxeringsarbetet.

Ansökan om sådant medgivande

skall ingivas till länsstyrelsen senast

den 31 december året före taxeringsåret.

Erhållet medgivande skall

gälla tills vidare, därest det ej återkallas.

Klagan över beslut i anledning

av ansökan som nu sagts eller

om återkallelse av medgivande enligt

detta stycke må föras hos riksskattenämnden

genom besvär, som

skola vara inkomna till nämnden

inom en månad från den dag, då

klaganden erhöll del av beslutet,

över riksskattenämndens beslut i

anledning av besvären må talan icke

föras.

— som avdragits,

allmän försäkring,

preliminär A-skatt.

---före taxeringsåret.

- åtnjuta pensionsförmånen.

--lämpad blankett.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola tillämpas i fråga om kontrolluppgifter avseende

år 1966 eller tidigare år.

MAACUS BGKTR. STHLMi967 670039

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1967:44 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till folkbokföringsförordning, in. in., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet s. 2 i texten
  2. Rskr. 1967:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1967/68 till statens sjöhistorisk a1 i texten
  3. BevU 1967:19 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 s. 1 i texten