Angående fortsatt valutareglering
1967-02-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:45, Angående fortsatt valutareglering
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1967
1
Nr 45
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt valutareglering;
given Stockholms slott den 24 februari
1967.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed
1) begära riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;
2) inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning
om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt
valutareglering för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968. För riksdagens
yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt
giltighet av valutaförordningen under samma tid.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 45
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1967
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)
Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt
förordning den 29 april 1966 (nr 127) gäller till och med den 30 juni 1967,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1968.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1967
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
24 februari 1967.
N är varande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Kling, Edenman, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt valutareglering
och anför.
Enligt valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) kan Kungl. Maj :t på framställning
av fullmäktige i riksbanken under vissa förutsättningar förordna
om valutareglering i enlighet med närmare bestämmelser i lagen. I allmänhet
får sådant förordnande meddelas för högst ett år i sänder och endast
efter riksdagens samtycke. Därvid skall även de valutareglerande föreskrifter
som Kungl. Maj :t avser att utfärda föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter
är intagna i valutaförordningen.
Förordnande om valutareglering har senast meddelats för tiden den 1 juli
1966—den 30 juni 1967.
Angående det närmare innehållet av bestämmelserna i valutalagen och
de hitintills gällande bestämmelserna i valutaförordningen hänvisas till
prop. 1966: 43 s. 3—8.
Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 18 januari 1967 hemställt
om fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968.
Enligt riksbanksfullmäktige bör valutaregleringen avse samma lagrum i
valutalagen, som nu äger tillämpning, nämligen 2 § första stycket 1), 2)
och 4)—7), 5 § 1) och 3) samt 9 §.
I sin skrivelse hänvisar fullmäktige till de allmänna synpunkter på valutaregleringen
och dess uppgifter som redovisas i prop. 1963: 139 (s. 49).
Anledning synes alltjämt föreligga att ta valutalagens gällande fullmakter
i anspråk och att samtidigt ge valutaförordningen fortsatt giltighet.
Enligt vid skrivelsen fogat protokollsutdrag har herrar Kollberg och
Holmberg reserverat sig mot fullmäktiges beslut. Reservanterna anser att
fullmäktige bort omedelbart överväga en väsentlig uppmjukning av de va
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr i5 år 1967
lutareglerande författningarna och deras tillämpning i syfte att, efter särskild
utredning, avveckla valutaregleringen.
Över riksbanksfullmäktiges framställning har, efter remiss, yttranden
avgetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen och
Svenska sparbanksföreningen.
Fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten) och Svenska sparbanksföreningen
har inte haft något att erinra mot framställningen om fortsatt
valutareglering. En reservant i riksgäldsfullmäktige, herr Östman, har
dock ansett att fullmäktige bort framhålla önskvärdheten av en väsentlig
uppmjukning av valutaregleringen.
Bankföreningen framhåller att valutaregleringen f. n. huvudsakligen används
för att hålla tillbaka kapitalrörelser över gränserna. I dagens läge,
med dess betydande svårigheter att finansiera de industriinvesteringar som
allmänt erkänns vara nödvändiga, skulle det emellertid vara av stort värde
för det svenska näringslivet att ha fri kontakt med utländska kapitalmarknader.
Under åberopande av detta och under erinran att bankföreningen
ända sedan år 1962 vid upprepade tillfällen framfört önskemål om valutaregleringens
upphävande avstyrker bankföreningen den ifrågasatta förlängningen.
Departementschefen. Valutaregleringens författningsmässiga grundval utgörs
av 1939 års valutalag, vilken numera gäller tills vidare. Valutalagen
är en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj :t möjlighet att under vissa i lagen
angivna betingelser utfärda valutareglerande bestämmelser inom vissa i
lagen angivna gränser. Under fredsförhållanden får ett sådant förordnande
i princip ges endast med riksdagens samtycke och för en tid av högst
ett år i sänder. Samtidigt skall riksdagen föreläggas de valutareglerande bestämmelser
som Kungl. Maj :t ämnar utfärda med stöd av den begärda fullmakten.
Sedan år 1959 finns dessa bestämmelser i valutaförordningen.
Varje gång riksdagen lämnat samtycke till fortsatt valutareglering har valutaförordningen
förlängts för motsvarande tid.
Förordnande om valutareglering har med riksdagens samtycke senast
meddelats för tiden den 1 jidi 1966—den 30 juni 1967. Valutaförordningen
gäller för samma tid. Riksbanksfullmäktige har funnit valutareglering behövlig
även efter den 30 juni i år och har därför hemställt om fortsatt sådan
reglering för tiden t. o. m. den 30 juni 1968. En fortsatt valutareglering
har även accepterats av majoriteten i riksgäldsfullmäktige samt av Svenska
sparbanksföreningen men avstyrkts av Svenska bankföreningen.
Jag har tidigare år, när frågan om fortsatt valutareglering prövats, redovisat
mina synpunkter på behovet av en sådan reglering.
Den svenska valutaregleringen begränsar f. n. främst värdepappershandeln
över gränserna. I denna funktion utgör den enligt min uppfattning ett vä
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1967
sentligt ekonomiskt-politiskt instrument i den uppsättning av sådana medel
som står samhället till buds för att uppnå de allmänt omfattade målen
för den ekonomiska politiken.
Beträffande andra betalningar än sådana som sammanhänger med värdepappershandel
vill jag även detta år erinra om att de i mycket stor utsträckning
i praktiken ej är underkastade någon begränsning genom valutaregleringen.
De löpande betalningarna är undantagna från regleringen. I
fråga om kapitalrörelserna gäller att ansökningar om direkta investeringar
i utlandet har bifallits så gott som undantagslöst under senare år. Förhållandet
har varit detsamma beträffande ansökningarna om utländska direkta
investeringar i Sverige. Tillstånd till finansiell upplåning utomlands
har vidare till mycket betydande belopp lämnats för fartygsbyggen och
finansiering av svenska investeringar i utlandet liksom till utländska dotterbolag
i Sverige. Under år 1964 genomfördes därjämte en väsentlig liberalisering
av valutaregleringens tillämpning i fråga om de kommersiella
krediterna.
Av det anförda framgår således att bärande skäl fortfarande föreligger för
ett bibehållande av valutaregleringen. Riksdagens samtycke bör därför inhämtas
till förordnande om valutareglering för ytterligare ett år. I enlighet
med riksbanksfullmäktiges förslag bör förordnandet omfatta samma
bestämmelser i valutalagen som f. n.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t
1) begär riksdagens samtycke till att Kungl. Maj :t med
stöd av 1 § tredje stycket valutalagen förordnar, att vad som
föreskrivs i 2 § första stycket 1), 2) och 4)—7), 5 § 1) och
3) samt 9 § samma lag skall äga fortsatt tillämpning under
tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968;
2) inhämtar riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om fortsatt
giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264-).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670199
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1967:157 Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning. a1 i texten
- BU 1967:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner i ämnet. s. 1 i texten