Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648), m. m

1967-03-03 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:52, Med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

1

Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 648), m. m.; given Stockholms slott

den 3 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över lcommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 648),

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig automobiltrafik in. m.,

3) förordning angående ändring i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134)

om mopeder,

4) förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341)

om explosiva varor.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i regleringen av arbetstid för vägtrafiken

i syfte att främja trafiksäkerheten. Reglerna föreslås bli tillämpliga

på företag som driver förvärvsverksamhet, i vilken personer eller gods

befordras med motordrivet fordon, och således inte som nu bara i yrkesmässig

trafik. Med arbetstid förstås enligt förslaget inte endast tid som har

samband med körning utan även annan tid under vilken förare efter föreskriven

vilotid utför arbete i företaget före körning. Med vilotid förstås tid

under vilken förare inte arbetar i företaget. Det föreslås att arbetstiden under

tjugofyra timmar i följd efter föreskriven vilotid inte skall få överskrida

elva timmar. Förare skall inte heller få arbeta mer än sex timmar i följd

utan rast om minst trettio minuter. Vilotiden skall enligt förslaget vara

minst tio timmar under eu tjugofyratimmar speriod. Undantag från dessa

regler föreslås för vissa fall.

Vidare föreslås att tillsynen över efterlevnaden av reglerna om arbetstid

och vilotid skall ske i anslutning till den inspektionsverksamhet som yrkesinspektionen

redan bedriver enligt arbetarskyddslagstiftningen samt genom

polisens försorg.

Bestämmelserna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1968.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att i 1 § 9 mom., 10 § 6 mom., 12 § 2 och 4

mom., 13 § 4 inom., 24 a §, 27 § 4 mom., 29 § 4 inom., 37 § 2 mom. samt

57 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 19511 ordet »bilinspektör»

skall ersättas med orden »trafikinspektör, bilinspektör», dels att

1 23 §, 31 § 1 och 2 mom., 65 § 7 mom. samt 74 § förordningen2 ordet »bilinspektör»

eller form av detta ord skall ersättas med orden »trafikinspektör

eller bilinspektör» eller motsvarande former därav, dels att i 24 § 1 mom.,

30 §, 36 § 6 och 7 mom. samt 66 § 1 mom. förordningen3 ordet »körskola»

skall utbytas mot ordet »trafikskola», dels att i 45 § 7 mom. och 49 § 2 mom.

förordningen4 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» skall utbytas mot

orden »statens trafiksäkerhetsverk», dels att i 61 § 1 mom. och 63 § 1 mom.

förordningen5 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» skall utbytas mot

orden »statens vägverk», dels att 3 § 6 inom., 23 a §, rubriken omedelbart

före 36 §, 36 § 1—5, 8 och 9 mom., 40 § 2 mom., 61 § 3 mom., 62 § 1 och

2 mom. samt 66 § 2 mom., förordningen6 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges, dels att till 1 § förordningen skall fogas ett nytt moment,

12 mom., med nedan angiven lydelse, dels att i avdelning III förordningen

skall, närmast efter rubriken »2 kap. Särskilda bestämmelser om förare av

vissa motordrivna fordon», införas en ny rubrik, »Arbetstid och vilotid»,

samt två nya paragrafer, 28 a § och 28 b §, med nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lijdelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

12 mom. I denna förordning

förstås med

arbetstid: tid under vilken

förare vid tjänstgöring i företag som

avses i 28 a §

a) för motordrivet fordon,

b) utför arbete med fordonets

skötsel eller med på- eller avlast
1

Senaste lydelse av 1 § 9 mom., 10 § 6 mom., 12 § 2 och 4 mom., 13 § 4 mom., 24 a §,

27 § 4 mom., 29 § 4 mom., 37 § 2 mom. samt 57 § 2 mom. se 1964: 420.

2 Senaste lydelse av 23 §, 31 § 1 och 2 mom., 65 § 7 mom. samt 74 § se 1964:420.

3 Senaste lydelse av 24 § 1 mom. se 1964:420 samt av 30 § 1 mom. och 36 § 7 mom. se

1958:222.

4 Senaste lydelse av 45 § 7 mom. och 49 § 2 mom. se 1966: 561.

5 Senaste lydelse av 61 § 1 mom. se 1966: 561 och av 63 § 1 mom. se 1964: 732.

« Senaste lydelse av 3 § 6 mom., 23 a §, 36 § 1, 3, 4 och 8 mom. samt 40 § 2 mom. se

1964:420, av 61 § 3 mom. samt 62 § 1 och 2 mom. se 1964:732 samt av 66 § 2 mom.

se 1966: 390.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning av gods som befordras med fordonet,

c) efter sådan vilotid som föreskrives

i 28 a § antingen utför annat

arbete före färd med fordonet

eller medföljer vid sådan färd;

vilotid: annan tid än

a) arbetstid,

b) tid under vilken föraren i övrigt

utför arbete i företaget.

I arbetstid inräknas rast som understiger

trettio minuter och längre

rast under vilken föraren ej får lämna

fordonet eller arbetsstället.

3

6 m o m. På buss, som är byggd

för befordran av flera än 30 personer

(passagerare) utöver föraren,

och på lastbil, vars totalvikt överstiger

7 ton, skall, därest Konungen

så förordnar, finnas instrument, som

på ett varaktigt sätt upptecknar dels

vid varje tidpunkt under färd bilens

hastighet, dels körtiden, dels ock

den tillryggalagda våglängden (färdskrivare).

Uppteckningen skall av

bilens ägare förses med anteckningar

i enlighet med vad därom bestämmes

av myndighet som Konungen

förordnar samt bevaras under ett

år. Det åligger bilens ägare och förare

att på anmodan överlämna av

honom innehavda uppteckningar till

bilinspektör eller polisman eller i

övrigt till den myndighet Konungen

förordnar.

Färdskrivaren skall---statei

§•

6 mom. På buss, som är byggd

för befordran av flera än 30 personer

(passagerare) utöver föraren,

och på lastbil, vars totalvikt överstiger

7 ton, skall, därest Konungen så

förordnar, finnas instrument, som

på ett varaktigt sätt upptecknar

dels vid varje tidpunkt under färd,

bilens hastighet, dels körtiden, dels

ock den tillryggalagda våglängden

(färdskrivare). Uppteckningen skall

av bilens ägare förses med anteckningar

i enlighet med vad därom bestämmes

av myndighet som Konungen

förordnar samt bevaras i bilen

under en vecka. Det åligger bilens

ägare och förare att på anmodan

överlämna av honom innehavda

uppteckningar till trafikinspektör,

bilinspektör, tjänsteman vid yrkesinspektionen

eller polisman.

s provningsanstalt.

23 a §.

Bilinspektör äger företaga inspektion

hos den, som driver handel med

fordon, för kontroll av beskaffenhet

och utrustning hos begagnade motordrivna

fordon och släpfordon,

som förvaras i lager eller hållas till

salu i rörelsen (inspektion

hos försäljare).

Trafikinspektör eller bilinspektör

äger företaga inspektion hos den,

som driver handel med fordon, för

kontroll av beskaffenhet och utrustning

hos begagnade motordrivna

fordon och släpfordon, som förvaras

i lager eller hållas till salu i rörelsen

(inspektion hos försälja
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse)

För sådan inspektion skall bilinspektör

jämte av honom anlitat biträde

äga tillträde till lokaler och

områden, där fordon, som sägs i

första stycket, finnas uppställda.

Bilinspektören må i den utsträckning

han finner påkallat provköra

fordon, som inspektionen avser. Det

åligger rörelsens innehavare att tillhandagå

i den utsträckning som erfordras

för förrättningens behöriga

genomförande.

Vid förrättningen------—

Vad bilinspektör eller biträde till

denne erfarit i samband med inspektion

hos försäljare må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för

vinnande av det med inspektionen

avsedda ändamålet.

(Föreslagen lydelse)

För sådan inspektion skall förrättningsmannen

jämte av honom anlitat

biträde äga tillträde till lokaler

och områden, där fordon, som sägs

i första stycket, finnas uppställda.

Förrättningsmannen må i den utsträckning

han finner påkallat provköra

fordon, som inspektionen avser.

Det åligger rörelsens innehavare

att tillhandagå i den utsträckning

som erfordras för förrättningens behöriga

genomförande.

--motsvarande tillämpning.

Vad förrättningsmannen eller biträde

till denne erfarit i samband

med inspektion hos försäljare må

ej yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med

inspektionen avsedda ändamålet.

Arbetstid och vilotid

28 a §.

I företag, som driver förvärvsverksamhet

i vilken personer eller

gods befordras på väg med motordrivet

fordon, skola följande bestämmelser

iakttagas.

Arbetstiden får under tjugofyra

timmar i följd efter vilotid som avses

i fjärde stycket icke överstiga

elva timmar. När tjänstgöring ej kan

ordnas lämpligt på annat sätt, får arbetstiden

utsträckas till tretton timmar,

om den under fyrtioåtta timmar

i följd efter sådan vilotid icke

överstiger sammanlagt tjugotvå timmar.

Förare får ej arbeta under längre

Hd än sex timmar i följd utan minst

trettio minuters rast, under vilken

han får lämna fordonet eller arbetsstället.

I sådan sextimmarsperiod inräknas

ej Hd under vilken förare icke

utför annat arbete än att medfölja

fordonet såsom avlösare.

Vilotiden får under tjugofyra tim
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967 5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mar i följd räknat från början av

vilken tjänstgöring som helst icke

understiga tio timmar i följd. Vilotiden

får två gånger under sju tjugofyratimmarsperioder

i följd minskas

till lägst åtta timmar.

Avvikelse från bestämmelserna i

andra—fjärde styckena får ske, om

det är påkallat av olyckshändelse eller

annan sådan särskild omständighet

som icke kunnat förutses.

När särskilda skäl föranleda det

medgiver Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer undantag

från bestämmelserna i andra—

fjärde styckena.

28 b §.

Om skyldighet att föra anteckningar

för kontroll av arbetstid och

vilotid samt om skyldighet att förvara

sådana anteckningar och tillhandahålla

dem för granskning meddelas

föreskrifter av Konungen eller

den myndighet Konungen bestämmer.

Körskola 1

1 ra o m. Yrkesmässig utbildning

av bil- eller motorcykelförare (körskola)

får ej bedrivas utan tillstånd

av länsstyrelsen i det län, där

verksamheten skall äga rum.

Över ansökan om dylikt tillstånd

skall länsstyrelsen inhämta yttrande

av bilinspektör, som i 1 § 9 mom.

omnämnd chefsmyndighet förklarat

behörig avgiva sådana yttranden.

Tillstånd må meddelas viss fysisk

eller juridisk person, som med hänsyn

till vederhäftighet samt andra

på frågan inverkande omständigheter

befinnes äga förutsättningar att

bedriva körskola på sådant sätt, att

det allmännas krav på god förarutbildning

blir tillgodosett.

Tillstånd skall------

Trafikskola

1 mom. Yrkesmässig utbildning

av bil- eller motorcykelförare (trafikskola)

får ej bedrivas utan

tillstånd av statens trafiksäkerhetsverk.

Över ansökan om dylikt tillstånd

skall trafiksäkerhetsverket inhämta

yttrande av länsstyrelsen i det län,

där skolan skall drivas.

Tillstånd må meddelas viss fysisk

eller juridisk person, som med hänsyn

till vederhäftighet samt andra

på frågan inverkande omständigheter

befinnes äga förutsättningar att

bedriva trafikskola på sådant sätt,

att det allmännas krav på god förarutbildning

blir tillgodosett.

--tills vidare.

36 §.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse)

2 m o m. Vid körskola skall finnas

en för skolans utbildningsarbete

i dess helhet ansvarig föreståndare,

vilken godkänts för uppdraget

av länsstyrelsen i det län, där

skolan bedrives eller skall bedrivas.

Om så erfordras med hänsyn till

omfattningen av skolans verksamhet,

skall vid skolan, utöver föreståndaren,

finnas en eller flera av

länsstyrelsen för skolan godkända

lärare med kompetens för såväl

teoretisk som praktisk undervisning.

Uppsikt över övningskörning, varom

förmäles i 30 §, får vid körskola

icke utövas av annan än för skolan

godkänd föreståndare eller lärare

eller av särskild av länsstyrelsen

för skolan godkänd instruktör.

3 m o in. Godkännande såsom föreståndare,

lärare eller instruktör

vid viss körskola må av länsstyrelse

meddelas endast om sökandens kompetens

bestyrkts genom prov, avlagt

inför bilinspektör, som i 1 § 9 mom.

omnämnd chefsmyndighet förklarat

behörig anställa prov för körskolepcrsonal.

Vid anmälan--------

Intyg, som---—• — -— — —

För provet skall sökanden tillhandahålla

bilinspektören lämpligt

fordon.

4 m o in. Sökande må av bilinspektör

förklaras kompetent såsom

föreståndare och lärare endast om

han efter prov under olika trafikförhållanden

samt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt

god körskicklighet, sinnesnärvaro

och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med konstruktionen

och verkningssättet hos

motorfordon;

c) äga ingående kännedom om

gällande trafikföreskrifter och i de

övriga ämnen, i vilka undervisning

skall meddelas i körskola; samt

d) hava erforderlig förmåga att i

körskola meddela såväl teoretisk

som praktisk undervisning.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Vid trafikskola skall

finnas en för skolans utbildningsarbete

i dess helhet ansvarig föreståndare,

vilken godkänts av

trafiksäkerhetsverket.

Om så erfordras med hänsyn till

omfattningen av skolans verksamhet,

skall vid skolan, utöver föreståndaren,

finnas en eller flera av trafiksäkerhetsverket

godkända lärare

med kompetens för såväl teoretisk

som praktisk undervisning.

Uppsikt över övningskörning, varom

förmäles i 30 §, får vid trafikskola

icke utövas av annan än godkänd

föreståndare eller lärare eller

av särskild av trafiksäkerhetsverket

godkänd instruktör.

3 m o m. Godkännande såsom föreståndare,

lärare eller instruktör

må av trafiksäkerhetsverket meddelas

endast om sökandens kompetens

bestyrkts genom prov, avlagt inför

irafikinspektör eller bilinspektör

som verket bestämmer.

— fört bil.

och körvana.

För provet skall sökanden tillhandahålla

lämpligt fordon.

4 mom. Sökande må förklaras

kompetent såsom föreståndare och

lärare endast om han efter prov under

olika trafikförhållanden samt

förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt

god körskicklighet, sinnesnärvaro

och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med konstruktionen

och verkningssättet hos

motorfordon;

c) äga ingående kännedom om

gällande trafikföreskrifter och i de

övriga ämnen, i vilka undervisning

skall meddelas i trafikskola; samt

d) hava erforderlig förmåga att i

trafikskola meddela såväl teoretisk

som praktisk undervisning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

7

(Nuvarande lydelse)

Sökande må förklaras kompetent

såsom instruktör endast om han

efter prov under olika trafikförhållanden

samt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt

god körskicldighet, sinnesnärvaro

och omdömesförmåga,

b) vara väl förtrogen med verkningssättet

hos motorfordon;

c) äga för praktisk undervisning

i körskola nödig kännedom om gällande

trafikföreskrifter; samt

d) hava erforderlig förmåga att

i körskola meddela praktisk undervisning.

Har sökande vid avlagt prov befunnits

kompetent såsom föreståndare,

lärare eller instruktör, skall

bilinspektören meddela sökanden

bevis härom (kompetensbevis).

5 m o m. Ansökan hos länsstyrelse

om godkännande såsom föreståndare,

lärare eller instruktör skall

göras skriftligen och innehålla upplysning

om sökandens fullständiga

namn, yrke, hemvist och postadress

samt om nummer å sökandens körkort.

Vid ansökan skola, där annat ej

följer av nästkommande stycke fogas
a)

kompetensbevis, som angives i

4 inom.;

b) intyg, utfärdat inom tre månader

före ansökningen, av polismyndigheten

i sökandens mantalsskrivningsort,

att sökanden under de senaste

två åren gjort sig känd för

nyktert levnadssätt samt med hänsyn

till sina personliga förhållanden

i övrigt icke kan anses olämplig att

handhava undervisning i körskola;

samt

c) om sökandens körkort utfärdats

av annan länsstyrelse, utdrag

av körkortsregistret beträffande sökanden.

Där den, som är av länsstyrelse

godkänd såsom föreståndare, lärare

eller instruktör vid viss körskola,

(Föreslagen lydelse)

Sökande må förklaras kompetent

såsom instruktör endast om han efter

prov under olika trafikförhållanden

samt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt

god körskicklighet, sinnesnärvaro

och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med verkningssättet

hos motorfordon;

c) äga för praktisk undervisning i

trafikskola nödig kännedom om gällande

trafikföreskrifter; samt

d) hava erforderlig förmåga att i

trafikskola meddela praktisk undervisning.

Har sökande vid avlagt prov befunnits

kompetent såsom föreståndare,

lärare eller instruktör, skall sökanden

erhålla bevis härom (kompetensbevis).

5 in o m. Ansökan om godkännande

såsom föreståndare, lärare eller

instruktör skall göras skriftligen

och innehålla upplysning om sökandens

fullständiga namn, yrke,

hemvist och postadress.

Vid ansökan skola fogas

a) kompetensbevis, som angives

i 4 mom.;

b) intyg, utfärdat inom tre månader

före ansökningen, av polismyndigheten

i sökandens mantalsskrivningsort,

att sökanden under de

senaste två åren gjort sig känd för

nyktert levnadssätt samt med hänsyn

till sina personliga förhållanden

i övrigt icke kan anses olämplig

att handhava undervisning i trafikskola;

samt

c) utdrag av körkortsregistret beträffande

sökanden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse)

hos samma länsstyrelse söker enahanda

godkännande för annan körskola,

skola under a) och b) angivna

handlingar ingivas allenast då

länsstyrelsen så anser nödigt.

I traga-------motsvarande tillämpnin

Sökande är skyldig att, där länsstyrelse

eller polismyndighet så på
-

fordrar, förete intyg om sin mantalsskrivningsort

under tid, som avses

under b).

Efter prövning av de av sökanden

ingivna handlingarna och efter den

ytterligare utredning, som må anses

erforderlig, äger länsstyrelsen att

för sökande, som innehar gällande

körkort för bil samt i övrigt befunnits

lämplig, meddela godkännande

såsom föreståndare, lärare eller instruktör

vid viss körskola.

8 in o m. Innehavare av körskola

skall föra särskilda anteckningar

angående undervisningen vid skolan

samt årligen före februari månads

utgång till länsstyrelsen i det län,

där skolan bedrives, insända redogörelse

för undervisningen under nästföregående

år. Närmare föreskrifter

angående anteckningar och redogörelse,

som nyss sagts, meddelas av

Konungen eller den myndighet

Konungen därtill förordnar.

Körskola skall inspekteras av bilinspektör,

om möjligt minst en gång

årligen, samt vara underkastad den

tillsyn i övrigt varom länsstyrelsen

förordnar. Över verkställd inspektion

skall bilinspektören insända

rapport till länsstyrelsen.

9 mom. Befinnes innehavare av

körskola vara olämplig härtill eller

bedrives utbildning i körskola i strid

mot gällande föreskrifter eller eljest

på ett otillfredsställande sätt, eller

har undervisning vid skolan ej bedrivits

under de senaste tolv månaderna,

må länsstyrelse, som meddelat

tillstånd för körskolan, återkalla

detsamma.

Befinnes den, som av länsstyrelsen

(Föreslagen lydelse)

Sökande är skyldig att, där trafiksäkerhetsverket

eller polismyndighet

så påfordrar, förete intyg om sin

mantalsskrivningsort under tid, som

avses under b).

Efter prövning av de av sökanden

ingivna handlingarna och efter den

ytterligare utredning, som må anses

erforderlig, äger trafiksäkerhetsverket

att för sökande, som innehar

gällande körkort för bil samt i övrigt

befunnits lämplig, meddela godkännande

såsom föreståndare, lärare

eller instruktör.

8 mom. Innehavare av trafikskola

skall föra särskilda anteckningar

angående undervisningen vid

skolan samt årligen före februari

månads utgång till trafiksäkerhetsverket

insända redogörelse för undervisningen

under nästföregående

år. Närmare föreskrifter angående

anteckningar och redogörelse,

som nyss sagts, meddelas av

Konungen eller den myndighet

Konungen därtill förordnar.

Trafikskola skall stå under tillsyn

av trafilcsäkerhetsverket och om

möjligt inspekteras minst en gång

varje år.

9 m o in. Befinnes innehavare av

trafikskola vara olämplig härtill eller

bedrives utbildning i trafikskola

i strid mot gällande föreskrifter eller

eljest på ett otillfredsställande

sätt, eller har undervisning vid skolan

ej bedrivits under de senaste tolv

månaderna, må trafiksäkerhetsverket

återkalla tillståndet för skolan.

Befinnes den, som av trafiksäker
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse)

godkänts såsom föreståndare, lärare

eller instruktör vid körskola, olämplig

härtill, skall länsstyrelsen återkalla

godkännandet.

Har innehavare av körskola eller

föreståndare, lärare eller instruktör

vid sådan skola gjort sig skyldig till

förfarande eller försummelse, som

kan föranleda återkallelse av tillstånd

eller godkännande, men kan

det antagas, att han skall låta rätta

sig utan sådan åtgärd, må varning

i stället meddelas.

Beslut om återkallelse eller varning

skall genom länsstyrelsens försorg

delgivas den, som avses med

beslutet. Varning må ej överklagas.

40

2 mom. Vägtrafikant skall--

Förare av motordrivet fordon skall

åtlyda bilinspektörs tecken att stanna.

61

3 m o m. Det åligger länsstyrelse

eller trafiknämnd, vilken meddelat

föreskrift, som i denna paragraf avses

(lokal trafikföreskrift), att införa

föreskriften i en för ändamålet

avsedd liggare samt att underrätta

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

om föreskriftens innehåll. Om föreskrift

av trafiknämnd skall länsstyrelsen

omgående underrättas. Föreskrift,

som icke skall tillkännagivas

genom vägmärke, skall skyndsamt

införas i länskungörelserna eller, om

den utfärdats av trafiknämnd, i den

eller de tidningar, vari kommunala

meddelanden för orten införas.

(Föreslagen lydelse)

hetsverket godkänts såsom föreståndare,

lärare eller instruktör, olämplig

härtill, skall verket återkalla

godkännandet.

Har innehavare av trafikskola eller

föreståndare, lärare eller instruktör

vid sådan skola gjort sig skyldig

till förfarande eller försummelse,

som kan föranleda återkallelse av

tillstånd eller godkännande, men kan

det antagas, att han skall låta rätta

sig utan sådan åtgärd, må varning

i stället meddelas.

Beslut om återkallelse eller varning

skall genom trafiksäkerhetsverkets

försorg delgivas den, som

avses med beslutet. Varning må ej

överklagas.

§•

--rörande trafiken.

Förare av motordrivet fordon skall

stanna på tecken av trafikinspektör,

bilinspektör eller tjänsteman vid

yrkesinspektionen.

§•

3 mom. Det åligger länsstyrelse

eller trafiknämnd, vilken meddelat

föreskrift, som i denna paragraf avses

(lokal trafikföreskrift), att införa

föreskriften i en för ändamålet

avsedd liggare samt att underrätta

statens trafiksäkerhetsverk och statens

vägverk om föreskriftens innehåll.

Om föreskrift av trafiknämnd

skall länsstyrelsen omgående underrättas.

Föreskrift, som icke skall tillkännagivas

genom vägmärke, skall

skyndsamt införas i länskungörelserna

eller, om den utfärdats av trafiknämnd,

i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för

orten införas.

62

1 mom. Det åligger länsstyrelse

att före mars månads utgång varje

år utfärda kungörelse om vägar och

gällande lokala trafikföreskrifter

inom länet enligt de närmare grun
-

1 mom. Det åligger länsstyrelse

att före mars månads utgång varje

år utfärda kungörelse om vägar och

gällande lokala trafikföreskrifter

inom länet enligt de närmare grun
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse)

der väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer. Vad nu sagts om

länsstyrelse skall i Stockholm gälla

trafiknämnden.

Kungörelsen, vilken skall mot ersättning

tillhandahållas allmänheten,

skall översändas till våg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt chefen

för försvarsstaben. Av trafiknämnden

i Stockholm utfärdad kungörelse

skall därjämte insändas till

överståthållar ämbetet.

2 mom. För allmänheten skall i

Stockholm hos polismyndigheten och

eljest hos länsstyrelsen hållas tillgänglig

en i lämplig skala upprättad

karta, varå, enligt de närmare grunder

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer, upptagits de allmänna

vägar inom länet, vilka äro tilllåtna

för trafik med motordrivna

fordon.

Kopia av kartan skall före juni

månads utgång varje år insändas till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Om ändringar icke skett i senast insända

karta eller ändringarna äro

av ringa omfattning, må dock anmälan

därom, i sistnämnda fall innefattande

uppgift om ändringarna, vara

tillfyllest.

66

2 mom. Med dagsböter---

Den, som---------

(Föreslagen lydelse)

der statens trafiksäkerhetsverk bestämmer.

Vad nu sagts om länsstyrelse

skall i Stockholm gälla trafiknämnden.

Kungörelsen, vilken skall mot ersättning

tillhandahållas allmänheten,

skall översändas till statens trafiksäkerhetsverk,

statens vägverk,

transportnämnden samt chefen för

försvarsstaben. Av trafiknämnden i

Stockholm utfärdad kungörelse

skall därjämte insändas till överståthållarämbetet.

2 m o in. För allmänheten skall

i Stockholm hos polismyndigheten

och eljest hos länsstyrelsen hållas

tillgänglig en i lämplig skala upprättad

karta, varå, enligt de närmare

grunder vägverket bestämmer, upptagits

de allmänna vägar inom länet,

vilka äro tillåtna för trafik med

motordrivna fordon.

Kopia av kartan skall före juni

månads utgång varje år insändas till

trafiksäkerhetsverket, vägverket och

transportnämnden. Om ändringar

icke skett i senast insända karta eller

ändringarna äro av ringa omfattning,

må dock anmälan därom, i

sistnämnda fall innefattande uppgift

om ändringarna, vara tillfyllest.

--om körkort.

femhundra kronor.

Förare, som bryter mot 28 a §

eller mot föreskrift som meddelats

med stöd av 28 b §, straffes med

dagsböter. Även arbetsgivaren är

förfallen till sådant straff, om han

ej visar att han iakttagit vad på honom

ankommit för att förekomma

förseelsen.

Arbetsgivare som bryter mot föreskrift

som meddelats med stöd av

28 b §, straffes med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Tillstånd att driva körskola avser efter förordningens ikraftträdande trafikskola.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 52 år 1967

11

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig

antomolbiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, dels att 9 § 2 mom., 28 §, 29 § 6 mom. och 30 §

förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.1 skall upphöra att gälla, dels att i 27 § 2 mom. förordningen2 ordet

»bilinspektör» eller form av detta ord skall ersättas med orden »trafikinspektör

eller bilinspektör» eller motsvarande former därav, dels att i 27 §

6 mom. och 42 § förordningen3 ordet »bilinspektör» skall ersättas med orden

»trafikinspektör, bilinspektör», dels att 3, 5, 8, 13, 14, 15 och 16 §§,25 § 1,

2, 3 och 5 mom., 29 § 4 och 5 mom., 31 §, 32 § 3 och 7 mom., 33 § 1, 2 och

3 mom., 34 § 2 mom. samt 39 och 44 §§ förordningen4 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

Det ankommer på en central myndighet

— statens biltrafiknämnd

— samt länsstyrelserna

att verka för ett ändamålsenligt ordnande

av den yrkesmässiga trafiken.

Biltrafiknämnden skall bestå av

minst fem och högst sju ledamöter,

vilka förordnas av Konungen för

viss tid. Konungen utser en av ledamöterna

till ordförande samt en till

ställföreträdare för denne. För annan

ledamot än ordförande förordnar

Konungen ersättare.

Till ledamöter och ersättare skola

utses personer med insikt eller erfarenhet

i fråga om de viktigaste trafik-,

yrkes- eller näringsintressen,

som beröras av den yrkesmässiga

trafiken. Av ledamöterna skall en

vara lagkunnig.

Avgår ledamot eller ersättare, förordnar

Konungen annan för åter
-

(Föreslagen lydelse)

§■

Det ankommer på länsstyrelserna

att verka för ett ändamålsenligt ordnande

av den yrkesmässiga trafiken.

1 Senaste lydelse av 28 § 2 mom. se 1944: 606.

2 Senaste lydelse av 27 § 2 mom. se 1964: 422.

3 Senaste lydelse av 27 § 6 mom. och 42 § se 1964: 422.

4 Senaste lydelse av 5 § se 1965:910, av 14 § se 1946:224, av 15 §, 25 § 1 och 5 mom.

samt 39 och 44 §§ se 1964:733, av 16 § samt 25 § 2 och 3 mom. se 1957:474, av 32 §

3 mom. se 1964:103 och av 34 § 2 mom. se 1964: 422.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

stående delen av den tid, för vilken

den avgångne varit utsedd.

Biltrafiknämnden skall hava sitt

säte i Stockholm.

Närmare föreskrifter angående

biltrafiknämndens verksamhet meddelas

av Konungen.

5 §•

Yrkesmässig trafik--— tillstånd (trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall -----—

Släpfordon, som------

Tillstånd att bedriva linjetrafik å

vägsträcka, som är belägen i mer än

ett län, eller mellan orter inom skilda

län eller att i bestållningstrafik

för godsbefordran använda lastautomobil

med maximilast överstigande

8 000 kilogram eller att i sådan beställningstrafik

använda lastautomobil

jämte släpvagn, vilkas sammanlagda

maximilast överstiger 12 000

kilogram, meddelas av biltrafiknämnden.

Tillstånd att--------

I övriga--------- 8

-- släpfordon befordras.

---yrkesmässig trafik.

Tillstånd att bedriva linjetrafik å

vägsträcka, som är belägen i mer än

ett län, eller mellan orter inom skilda

län meddelas av länsstyrelsen i

det län, där längsta delen av vägsträckan

är belägen.

skall förläggas,

skall förläggas.

8

Över ansökan om sådant tillstånd

till linjetrafik, som det tillkommer

länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen

ej mindre höra vederbörande

polismyndighet samt trafikföretag

och sammanslutningar av utövare

av yrkesmässig automobiltrafik,

som beröras av den ifrågasatta

trafiken, än även, om förhållandena

därtill föranleda, på lämpligt sätt

lämna vederbörande vägstyrelse,

kommuner och andra, som ärendet

kan angå, tillfälle att yttra sig. Avser

ansökningen rätt till linjetrafik

med omnibus uteslutande inom viss

stad eller inom stad med dess närmaste

omgivning, skall dylikt tillfälle

alltid beredas vederbörande

kommunala förvaltningsmyndighet i

staden.

Över ansökan om tillstånd till sådan

linjetrafik, för vars bedrivande

Över ansökan om tillstånd till linjetrafik

skall länsstyrelse ej mindre

höra vederbörande polismyndighet

samt trafikföretag och sammanslutningar

av utövare av yrkesmässig

automobiltrafik, som beröras av den

ifrågasatta trafiken, än även, om

förhållandena därtill föranleda, på

lämpligt sätt lämna vederbörande

vågförvaltning, kommuner och andra,

som ärendet kan angå, tillfälle

att yttra sig. Avser ansökningen rätt

till linjetrafik med omnibus uteslutande

inom viss stad eller inom stad

med dess närmaste omgivning, skall

dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande

kommunala förvaltningsmyndighet

i staden.

Över ansökan om tillstånd som avses

i 5 § fjärde stycket skall läns
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse)

biltrafiknämndens tillstånd erfordras,

skall nämnden infordra yttranden

av vederbörande länsstyrelser,

som hava att verkställa erforderlig

utredning under tillämpning av bestämmelserna

i första stycket.

(Föreslagen lydelse)

styrelsen inhämta yttrande av länsstyrelsen

i annat län som beröres av

den ifrågasatta trafiken.

13 §.

Vid meddelande-------

Det ankommer på biltrafiknämnden

att efter länsstyrelsernas hörande

och i övrigt erforderlig utredning

indela riket i lokalområden.

Då med hänsyn till stationsortens

belägenhet samt omständigheterna i

övrigt så finnes lämpligt, äger biltrafiknämnden

med avvikelse från

den allmänna indelningen i lokalområden

bestämma särskilt lokalområde

för viss trafikutövare eller

viss grupp av trafikutövare.

Ansökan om-------medd(

--flera län.

Det ankommer på transportnämnden

att efter länsstyrelsernas hörande

och i övrigt erforderlig utredning

indela riket i lokalområden.

Då med hänsyn till stationsortens

belägenhet samt omständigheterna i

övrigt så finnes lämpligt, äger transportnämnden

med avvikelse från

den allmänna indelningen i lokalområden

bestämma särskilt lokalområde

för viss trafikutövare eller

viss grupp av trafikutövare,

a trafiktillstånd.

14

För linjetrafik bör, efter nödig

utredning, turlista i erforderlig omfattning

fastställas av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet. 1

fråga om trafik, vartill biltrafiknämnden

medgivit tillstånd, må

dock nämnden uppdraga åt länsstyrelse

att fastställa turlista.

15

Har bilirafiknämnden meddelat

trafiktillstånd, skall delgivning av

beslutet verkställas

om tillståndet avser linjetrafik,

med länsstyrelserna i de län, där

linjesträckningen framgår, samt

med polismyndighet, som biltrafiknämnden

finner böra underrättas

om tillståndet,

om tillståndet avser beställningstrafik,

med polismyndighet å stationsorten

samt med länsstyrelse i

län, inom vilket det för trafiken angivna

lokalområdet är beläget.

Har biltrafiknämnden bestämt

särskilt lokalområde, skall underrät
-

För linjetrafik bör, efter nödig utredning,

turlista i erforderlig omfattning

fastställas av den länsstyrelse,

som meddelat trafiktillståndet.

Har transportnämnden bestämt

särskilt lokalområde, skall underrät
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse)

telse därom tillställas länsstyrelse,

som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat trafiktillstånd,

skall beslutet delgivas biltrafiknämnden

samt, om tillståndet

avser beställningstrafik, polismyndigheten

å stationsorten.

Av trafiknämnd meddelat beslut

om trafiktillstånd skall delgivas biltrafiknämnden

och länsstyrelsen. I

Stockholm skall dock sådant meddelande

icke tillställas överståthållarämbetet.

Vad sålunda--

Om anslag -—- ---

(Föreslagen lydelse)

telse därom tillställas länsstyrelse

som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat tillstånd

till linjetrafik, skall beslutet

delgivas dels polismyndighet som

länsstyrelsen finner böra underrättas

om tillståndet, dels, om trafiken

berör även annat län, länsstyrelsen

i det länet.

Av länsstyrelse meddelat tillstånd

till beställningstrafik skall delgivas

polismyndigheten å stationsorten,

och, om det för trafiken angivna lokalområdet

är beläget även i annat

län, länsstyrelsen i det länet.

Av trafiknämnd meddelat beslut

om trafiktillstånd skall delgivas

länsstyrelsen. I Stockholm skall

dock sådant meddelande icke tillställas

överståthållarämbetet.

--i trafiktillstånd.

----i 44 §.

16

Hos biltrafiknämnden skall föras

register över innehavare av tillstånd

till yrkesmässig trafik, vartill tillstånd

meddelats av denna myndighet.

Hos länsstyrelserna skola på det

sätt och i den omfattning, som biltrafiknämnden

finner skäl föreskriva,

föras förteckningar över innehavare

av tillstånd till yrkesmässig

trafik samt över automobiler och

släpfordon, som godkänts i dylik trafik

eller som av tillståndshavare anmälts

jämlikt 25 § 2 mom.

25

1 mom. Automobil må icke användas

i yrkesmässig trafik för personbefordran

utan att vara för sådan

trafik godkänd av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet, eller,

i fråga om trafik, vartill tillstånd

lämnats av biltrafiknämnden, av

länsstyrelse, som nämnden bestämmer.

Då godkännande sökes skall

Hos länsstyrelserna skola på det

sätt och i den omfattning, som transportnämnden

finner skäl föreskriva,

föras förteckningar över innehavare

av tillstånd till yrkesmässig

trafik samt över automobiler och

släpfordon, som godkänts i dylik trafik

eller som av tillståndshavare anmälts

jämlikt 25 § 2 mom.

§•

1 mom. Automobil må icke användas

i yrkesmässig trafik för personbefordran

utan att vara för sådan

trafik godkänd av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet. Då

godkännande sökes skall företes intyg

av besiktningsman att automobilen

är för trafiken lämplig samt,

därest automobilen icke är registre
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

15

(Nuvarande lydelse)

företes intyg av besiktningsman att

automobilen är för trafiken lämplig

samt, därest automobilen icke är

registrerad, meddelas sådana uppgifter

om automobilens beskaffenhet,

som enligt vad därom är stadgat

skola införas i automobilregistret.

Sökes godkännande av registrerad

automobil hos annan länsstyrelse

än den, där automobilen registrerats,

skall sökanden dessutom förete

vederbörligt utdrag ur automobilregistret.

Ej heller må i yrkesmässig

trafik användas släpfordon för personbefordran

utan att fordonet blivit

i angiven ordning för trafiken

godkänt. Vid godkännande, som

(Föreslagen lydelse)

rad, meddelas sådana uppgifter om

automobilens beskaffenhet, som enligt

vad därom är stadgat skola införas

i automobilregistret. Sökes

godkännande av registrerad automobil

hos annan länsstyrelse än den,

där automobilen registrerats, skall

sökanden dessutom förete vederbörligt

utdrag ur automobilregistret. Ej

heller må i yrkesmässig trafik användas

släpfordon för personbefordran

utan att fordonet blivit i angiven

ordning för trafiken godkänt.

Vid godkännande, som ovan sägs,

skall bestämmas det högsta antal

passagerare, som må i yrkesmässig

trafik befordras med automobilen

eller släpfordonet.

ovan sägs, skal! bestämmas det högsta

antal passagerare, som må i yrkesmässig

trafik befordras med automobilen

eller släpfordonet.

För befordran------med fordonet.

Ej må------försäkringsplikten fullgjorts.

Godkännande, varom------myndighet återkallas.

2 mom. Automobil eller-------anmälan därom.

Anmälan skall göras skriftligen

och ingivas, då tillståndet avser beställningstrafik,

till länsstyrelsen i

det län, varest automobilens stationsort

är belägen, eller, då tillståndet

avser linjetrafik, till den länsstyrelse,

som meddelat trafiktillståndet eller

av biltrafiknämnden utsetts att mottaga

sådan anmälan. Anmälan skall

innehålla uppgift om fordonets registreringsnummer

samt, därest anmälan

skall göras hos annan länsstyrelse

än den, där fordonet registrerats,

åtföljas av vederbörligt utdrag

ur automobilregistret. Är fordonet

icke registrerat, skola i stället

meddelas sådana uppgifter om

fordonets beskaffenhet, som enligt

vad därom är stadgat skola införas

i automobilregistret.

Utan hinder---------skall ske.

3 m o m. I yrkesmässig--------i trafiken.

Närmare anvisningar för tillämp- Närmare anvisningar för tillämpningen

av stadgandet i första stycket ningen av stadgandet i första stycket

andra punkten meddelas av biltra- andra punkten meddelas av trans
-

Anmälan skall göras skriftligen

och ingivas, då tillståndet avser beställningstrafik,

till länsstyrelsen i

det län, varest automobilens stationsort

är belägen, eller, då tillståndet

avser linjetrafik, till den länsstyrelse,

som meddelat trafiktillståndet,

xlnmälan skall innehålla uppgift om

fordonets registreringsnummer samt,

därest anmälan skall göras hos annan

länsstyrelse än den, där fordonet

registrerats, åtföljas av vederbörligt

utdrag ur automobilregistret. Är fordonet

icke registrerat, skola i stället

meddelas sådana uppgifter om fordonets

beskaffenhet, som enligt vad

därom är stadgat skola införas i

automobilregistret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fiknämnden efter samråd med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

5 mom. Om beslut, varigenom

länsstyrelse godkänt automobil eller

släpfordon för användning i sådan

yrkesmässig trafik för personbefordran,

vartill tillstånd meddelats av

biltrafiknämnden, så ock om härutinnan

beslutade ändringar skall

länsstyrelsen underrätta nämnden.

Motsvarande underrättelse skall av

trafiknämnd, som godkänt fordon för

användning i sådan trafik, lämnas

länsstyrelsen i det län, där fordonet

skall anses hava sin hemort.

Om beslut, varigenom länsstyrelse

lämnat medgivande som avses i 3

mom. första stycket, skall länsstyrelsen

underrätta nämnden i sådant

fall, då denna meddelat trafiktillståndet.

29

4 in o in. Allmänna grunder för

uppställning av taxor fastställas av

biltrafiknämnden efter länsstyrelsernas

hörande.

5 mom. Före fastställande---

Därest lokalområde omfattar delar

av flera län, skall därjämte länsstyrelse,

som äger fastställa taxa,

över förslag till taxa höra övriga

vederbörande länsstyrelser.

31

Utövare av yrkesmässig trafik

skall vara skyldig att föra transporthandlingar

och driftstatistik i enlighet

med bestämmelser, som biltrafiknämnden

må finna skäl meddela,

ävensom att till nämnden eller myndighet,

som meddelat honom trafiktillstånd,

insända sådant sammandrag

av driftstatistiken eller de uppgifter

angående trafiken i övrigt,

som av dem infordras.

portnämnden efter samråd med statens

vägverk.

5 m o m. Trafiknämnd, som godkänt

automobil eller släpfordon för

användning i yrkesmässig trafik,

skall om beslutet underrätta länsstyrelsen

i det län, där fordonet skall

anses hava sin hemort.

§•

4 mom. Allmänna grunder för

uppställning av taxor fastställas av

transportnämnden efter länsstyrelsernas

hörande.

----- yttra sig.

Därest linjetrafik berör mer än ett

län eller lokalområde omfattar delar

av flera län, skall länsstyrelse, som

äger fastställa taxa, över förslag till

taxa höra övriga vederbörande länsstyrelser.

§•

Utövare av yrkesmässig trafik

skall vara skyldig att föra transporthandlingar

och driftstatistik i enlighet

med bestämmelser, som meddelas

av transportnämnden i fråga om

transporthandlingar och av statistiska

centralbyrån i fråga om driftstatistik.

Det åligger trafikutövare att

till statistiska centralbyrån eller

myndighet, som meddelat honom

trafiktillstånd, insända sådant sammandrag

av drift statistiken, som infordras

av dem, samt att i övrigt

lämna dessa myndigheter och transportnämnden

av dem infordrade

uppgifter om trafiken.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Allmänna grunder för uppställning

av transporthandlingar och driftstatistik

fastställas av biltrafiknämnden.

så påfordras.

Allmänna grunder för uppställning

av transporthandlingar och driftstatistik

fastställas av transportnämnden

såvitt avser transporthandlingar

och av statistiska centralbyrån såvitt

avser driftstatistik.

32 §.

3 mom. Tillstånd må-------handhava densamma.

Prövning av------- 3 500 kilogram.

Vad i----------om uthyrningsrörelse.

Tillstånd kan------ej

Innefattar beslut meddelande av

tillstånd eller ändring i eller indragning

på viss tid eller återkallelse av

förut meddelat tillstånd, skall beslutet

genom länsstyrelsens försorg delgivas

biltrafiknämnden samt vederbörande

polismyndighet.

Beslut om--------—

7 mom. Utövare av-----

Anteckningarna skola hållas tillgängliga

för granskning av biltrafiknämnden,

vederbörande länsstyrelse

eller polismyndighet när helst så påfordras.

Allmänna grunder-----

överklagas.

Innefattar beslut meddelande av

tillstånd eller ändring i eller indragning

på viss tid eller återkallelse av

förut meddelat tillstånd, skall beslutet

genom länsstyrelsens försorg delgivas

vederbörande polismyndighet.

med beslutet,

densamma infordras.

Anteckningarna skola hållas tillgängliga

för granskning av vederbörande

länsstyrelse eller polismyndighet

när helst så påfordras.

— Konungen förordnar.

33 §.

1 mom. Rörelse, varigenom någon

yrkesmässigt åt allmänheten ombesörjer

hopsamlande eller mottagande

av gods till en eller flera upplagsplatser

för transport med automobil

eller förmedling av anbud om

utförande av godstransporter med

automobil eller om tillhandahållande

av gods för sådan transport, benämnes,

därest genom dylik rörelse förmedlas

regelbundna transporter mellan

vissa orter, i denna förordning

transportförmedling.

Transportförmedling må, med undantag

som nedan under 2 mom. angivas,

drivas endast efter tillstånd av

biltrafiknämnden.

1 m o m. Rörelse, varigenom någon

yrkesmässigt åt allmänheten ombesörjer

hopsamlande eller mottagande

av gods till en eller flera upplagsplatser

för transport med automobil

eller förmedling av anbud om

utförande av godstransporter med

automobil eller om tillhandahållande

av gods för sådan transport, benämnes,

därest genom dylik rörelse

förmedlas regelbundna transporter

mellan vissa orter, i denna förordning

transportförmedling.

Transportförmedling må, med undantag

som nedan under 2 mom. angivas,

drivas endast efter tillstånd av

länsstyrelsen i det län, där rörelsen

skall drivas.

samma riktning,

en automobil.

Regelbunden transport

2 mom. Skyldighet att

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 52

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse)

I fråga om godsbefordran uteslutande

inom visst område eller å viss

vägsträcka äger biltrafiknämnden,

därest förhållandena därtill föranleda,

medgiva, att regelbunden transport

enligt denna paragraf skall anses

föreligga allenast vid större antal

turer än vad i 1 mom. angivits eller

eljest förordna, att vad om transportförmedling

är stadgat icke skall äga

tillämpning.

3 m o m. Ansökan om------

Om behandling av ansökan om

tillstånd skall gälla vad om ansökan

om linjetrafik är i 8 § sista stycket

stadgat.

(Föreslagen lydelse)

I fråga om godsbefordran uteslutande

inom visst område eller å viss

vägsträcka äger länsstyrelsen, därest

förhållandena därtill föranleda, medgiva,

att regelbunden transport enligt

denna paragraf skall anses

föreligga allenast vid större antal

turer än vad i 1 mom. angivits

eller eljest förordna, att vad om

transportförmedling är stadgat icke

skall äga tillämpning. Är området

eller vägsträckan belägen inom mer

än ett län, ankommer det på länsstyrelsen

i det län, där största delen av

området eller vägsträckan är belägen,

att besluta efter hörande av

länsstyrelsen i annat län som beröres

av transportförmedlingen.

— och utövas.

Om behandling av ansökan om

tillstånd skall gälla vad om ansökan

om linjetrafik är i 8 § stadgat.

34 §.

2 m o m. Bryter någon —■ — -—- — —- — åligger honom,

eller bryter förare mot vad i 28 §

är stadgat eller mot föreskrift, som

meddelats med stöd av samma paragraf,

eller använder innehavare av

trafiktillstånd förare till arbete i

strid mot vad i samma paragraf eller

i dylik föreskrift är stadgat,

eller åsidosätter------med dagsböter.

39

Finner biltrafiknämnden, länsstyrelse

eller polismyndighet anledning

till återkallelse eller indragning på

viss tid av trafiktillstånd eller trafikkort

eller tillstånd till uthyrningsrörelse

eller transportförmedling

eller godkännande eller medgivande,

varom i denna förordning förmäles,

skall myndigheten, därest befogenhet

i sådant avseende icke tillkommer

denna, därom göra framställning

hos den myndighet, som har att

besluta i ärendet.

Biltrafiknämnden äger med iakt
-

Finner länsstyrelse eller polismyndighet

anledning till återkallelse eller

indragning på viss tid av trafiktillstånd

eller trafikkort eller tillstånd

till uthyrningsrörelse eller transportförmedling

eller godkännande eller

medgivande, varom i denna förordning

förmäles, skall myndigheten,

därest befogenhet i sådant avseende

icke tillkommer denna, därom göra

framställning hos den myndighet,

som har att besluta i ärendet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tagande av stadgad besvärstid under

vederbörande besvärsinstans’ prövning

draga beslut, som av länsstyrelse

eller trafiknämnd enligt denna

förordning meddelats.

44

Talan mot beslut av trafiknämnd

enligt denna förordning föres hos

länsstyrelsen genom besvär. Mot beslut

av biltrafiknämnden eller länsstyrelse

med stöd av förordningen

och mot länsstyrelses beslut i ärende

angående yrkesmässig trafik, vilket

från trafiknämnd hänskjutits till

länsstyrelse, föres talan hos Konungen

genom besvär. Beslut som nu

sagts, skall, med nedan angivna undantag,

gälla utan hinder av besvär,

intill dess annorlunda förordnas.

Beslut, som----------

Beslut om ----------

§•

Talan mot beslut av trafiknämnd

enligt denna förordning föres hos

länsstyrelsen genom besvär. Mot

beslut av transportnämnden eller

länsstyrelse med stöd av förordningen

och mot länsstyrelses beslut i

ärende angående yrkesmässig trafik,

vilket från trafiknämnd hänskjutits

till länsstyrelse, föres talan hos

Konungen genom besvär. Beslut som

nu sagts, skall, med nedan angivna

undantag, gälla utan hinder av besvär,

intill dess annorlunda förordnas.

--beslutets dag.

— erhållit del.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Sådant trafiktillstånd eller tillstånd till transportförmedling som meddelats

av statens biltrafiknämnd men enligt 5 och 33 §§ i deras nya lydelse

skall prövas av länsstyrelse anses efter ikraftträdandet vara meddelat av

länsstyrelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

3) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134) om mopeder

Härigenom förordnas, dels att i 5 § 1 och 2 mom., samt 6 § förordningen

den 5 maj 1960 om mopeder1 orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen»

skall utbytas mot orden »statens trafiksäkerhetsverk», dels att i 9 § förordningen

och i övergångsbestämmelsen till förordningen2 ordet »bilinspektör»

skall ersättas med orden »trafikinspektör, bilinspektör».

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

4) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341) om

explosiva varor

Härigenom förordnas, att i 51 § förordningen den 10 juni 1949 om explosiva

varor3 orden »statens biltrafiknämnd» skall utbytas mot orden »statens

trafiksäkerhetsverk».

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1964: 421.

2 Senaste lydelse av 9 § och övergångsbestämmelsen se 1964: 421.

3 Senaste lydelse av 51 § se 1963: 185.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

21

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

reglering av arbetstid för vägtrafiken, m. m. och anför.

Inledning

Körtidsutredningen,1 som tillsattes år 1963, har den 30 juni 1965 avlämnat

betänkandet »Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken» (SOU

1965: 48). I betänkandet föreslås bl. a. en regel om längsta tillåtna körtid,

eu skärpt bestämmelse om obligatorisk vilotid och en väsentlig utvidgning

av tillämpningsområdet för regleringen i förhållande till vad som nu gäller

i fråga om den yrkesmässiga trafiken. Vidare föreslås att kontrollen över att

reglerna efterlevs skall utövas genom arbetsinspektion i första hand. Syftet

med förslagen är att öka trafiksäkerheten.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern

(JK), riksåklagaren (RÅ) -— efter hörande av länsåklagarna i Östergötlands,

Malmöhus, Västernorrlands och Jämtlands län — Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen,

överbefälhavaren, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

postverket, statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens

väginstitut, statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission,

statskontoret, statistiska centralbyrån, kontrollstyrelsen,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium — efter hörande

av åtta handelskammare — statens provningsanstalt, arbetsmarknadsstyrelsen,

överståthållarämbetet (ÖÄ) — efter hörande av polischefen

i Stockholm, Stockholms stads och läns åkeriförening, Aktiebolaget Stockholms

spårvägar och Taxi trafikförening — länsstyrelserna i Östergötlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands

1 Ledamöter landshövdingen Gösta Elfving, ordf., verkställande direktören i Biltrafikens

arbetsgivareförbund Erik Elmstedt, riksdagsmännen Göran Karlsson och Lars

Schött samt ombudsmannen i Svenska transportarbetareförbundet Hjalmar Svensson.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

län, 1963 års arbetstidskommitté, de svenska ledamöterna av nordisk vägtrafikkommitté,

trafikmålskommittén, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande (NTF), Landsorganisationen i Sverige (LO),

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska taxiförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska omnibusägareförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen,

Svenska transportarbetareförbundet, Biltrafikens arbetsgivareförbund,

Kungl. automobilklubben, Motorbranschens riksförbund, Motormännens

riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Försvarets motorklubb,

Aktiebolaget Svensk Bilprovning, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Kooperativa förbundet, Handelns arbetsgivareorganisation,

Handelsanställdas förbund, Svenska järnvägsmannaförbundet,

Svenska kommunalarbetareförbundet och Sveriges lantbruksförbund.

Arbetarskyddsstyrelsen har bifogat yttranden från tre yrkesinspektörer.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden från bilägareföreningar inom länen.

Flera länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. a. länsläkare och länsåklagare

eller polismyndigheter samt bilinspektörer.

Jag kommer nu att ta upp utredningens förslag om reglering av arbetstiden

och de tillsynsfrågor som sammanhänger med dess förslag om arbetsinspektion.

Frågan om organisation för arbetsinspektionen kommer jag att

behandla vid anmälan senare i dag av fråga om inrättande av statens trafiksäkerhetsverk,

m. in.

Jag kommer också att nu anmäla färdskrivarutredningens1 den 9 maj

1966 avlämnade betänkande »Utredning angående de tekniska möjligheterna

att utnyttja maskinella hjälpmedel för efterhandsgranskning av färdskri - vardiagram samt därmed sammanhängande organisatoriska och andra frågor»

(Stencil K 1966: 1).

Efter remiss har yttranden över färdskrivarutredningens betänkande avgetts

av rikspolisstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens väginstitut, statens biltrafiknämnd, statskontoret,

statens provningsanstalt, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands

län, Biltrafikens arbetsgivareförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska transportarbetareförbundet och Aktiebolaget

Svensk Bilprovning.

På uppdrag av färdskrivarutredningen har Aktiebolaget Svensk Bilprovning

utfört en stickprovsundersökning av tillförlitligheten hos färdskrivarapparater.

Utredningen har redovisat resultatet av undersökningen med skrivelse

den 2 december 1966.

i Ledamöter kanslichefen Åke Odén, ordf., polisintendenten Helge Rydberg och överingenjören

Gösta Kullberg.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

23

Reglering av arbetstid

Gällande rätt

Arbetsförhållandena inom vägtrafiken regleras i första hand genom den

allmänna sociala lagstiftningen.

Lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning (ArbTL)

innehåller bestämmelser om bruttoarbetstiden, bestämd främst för vecka

och för dygn. Lagen är enligt 1 § första stycket i princip tillämplig på varje

rörelse. Vidsträckta undantag föreskrivs dock, bl. a. för arbete som bedrivs

av staten, för skogsarbete, för arbete som utförs under sådana förhållanden

att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över hur

arbetet anordnas och för arbete som till sin natur är så oregelbundet att det

inte kan förläggas till bestämda tider. Vidare är lagen tillämplig endast på

rörelse eller företag där flera än fyra arbetare i regel används till arbete

för arbetsgivarens räkning. Den ordinarie arbetstiden var tidigare enligt huvudregeln

i 4 § högst 45 timmar i veckan och högst 9 timmar för dygn. Genom

ändring av 4 §, som trädde i kraft den 1 februari 1967 (SFS 1966: 616),

bar veckoarbetstiden nedsatts till 42 timmar 30 minuter. Nedsättningen skall

ske successivt fram till den 1 januari 1969. I arbetstiden inräknas inte

raster. Avsteg från begränsningarna av arbetstiden kan enligt 4 a § göras

genom kollektivavtal. Arbetarskyddsstyrelsen kan också enligt 5 § medge

undantag från bestämmelserna i 4 §.

Vid sidan av ArbTL finns speciella arbetstidslagar för bl. a. detaljhandeln,

för hotell, restauranger och kaféer samt för lantarbete.

Närmare bestämmelser om arbetstidens anordnande ges i arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1) — ArbSkL. Lagen är tillämplig på varje

verksamhet, i vilken arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning

(1 § första stycket). Undantag finns men de är betydligt färre än enligt

ArbTL. I detta sammanhang är av intresse endast undantaget för arbete

som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över hur arbetet anordnas (3 §). Med arbetstagare

förstås enligt 1 § andra stycket var och en som utför arbete för annans räkning

utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare.

Av de materiella reglerna i ArbSkL kan i detta sammanhang nämnas

de som avser rast (17 §), nattvila (19 §) och veckovila (21 §). Arbetstagare,

som arbetar under minst 6 timmar om dygnet, skall i den utsträckning som

behövs få en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet.

Med rast förstås sådant avbrott i arbetstiden vars varaktighet är på förhand

bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är

skyldig att stanna på arbetsstället. Arbetstagare skall vidare få behövlig

ledighet för nattvila. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 24

och klockan 5. Ytterligare skall arbetstagare få 24 timmars sammanhäng
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

ande ledighet för varje period om sju dagar, om möjligt på söndag. Från

samtliga dessa regler medges undantag under vissa förhållanden.

Utöver denna allmänna reglering av arbetstiden ges speciella regler för

yrkestrafiken i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig

automobiltrafik m.m. (YTF).

Med yrkesmässig trafik förstås enligt 1 § YTF trafik i vilken bil och

förare tillhandahålls allmänheten för person- eller godsbefordran mot ersättning.

Från tillämpningsområdet undantas i 2 § transporter med ambulans

som ägs av det allmänna, vissa jordbrukstransporter, samåkning till

eller från arbetsplats, renhållningstransporter, transporter av snö och is i

samband med snöröjning, vissa transporter med traktortåg i skogsbruket

samt transporter med bärgningsbil.

Arbetstidsförhållandena inom den yrkesmässiga trafiken regleras i 28 §

YTF. Denna inleds med en regel som avser att hindra olämplig sträckkörning.

Förare får inte köra under längre tid än 5 timmar utan uppehåll om

minst 30 minuter. Kortare uppehåll räknas som körtid. Undantag medges

för linjetrafik med buss och körningar uteslutande inom stationsort (1

mom.). De egentliga arbetstidsreglerna finns i 2 mom. Huvudregeln är att

förares arbetstid under 24 timmar i följd inte får överstiga It timmar.

Arbetstiden kan emellertid utsträckas till 13 timmar, om tjänstgöringen inte

kan ordnas lämpligt på annat sätt och arbetstiden under 48 timmar inte

överskrider 22 timmar. I arbetstiden inräknas all den tid som föraren till

följd av sin tjänstgöring tillbringar på bil som används i trafiken. Dessutom

inräknas tid som föraren använder för bilens skötsel och för på- eller avlastning

samt rast som är kortare än 30 minuter eller under vilken föraren inte

får avlägsna sig från bilen. Dessa arbetstidsregler kompletteras av vilotidsregler.

Förare skall ha minst 9 timmars sammanhängande vila under varje

period om 24 timmar, räknad från början av vilken tjänstgöring som helst.

Två gånger under varje period om sju sammanhängande dygn får vilotiden

minskas till lägst 7 timmar.

Sträckkörningsregeln, arbetstidsreglerna och vilotidsreglerna får frångås

om olyckshändelse eller annan oförutsedd särskild omständighet föranleder

det. Statens biltrafiknämnd får medge avvikelse från arbetstids- och vilotidsreglerna,

om synnerliga skäl föranleder det.

Ansvar för överträdelse av bestämmelserna i 28 § YTF föreskrivs i 34 §

2 mom. Både förare och innehavare av trafiktillstånd, som använder förare

i strid mot bestämmelserna, kan straffas med dagsböter.

Huvudsyftet med reglerna om arbetsförhållandena för förare i yrkesmässig

trafik är att motverka den fara för trafiksäkerheten som orsakas av

förares nttröttning. Denna fara har beaktats också i den allmänna trafiklagstiftningen.

I 28 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648) — VTF — föreskrivs bl. a. att fordon inte får föras på väg av nå
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

gon som på grund av uttröttning saknar nödiga förutsättningar att på betryggande

sätt kunna föra fordonet. Om polisman anser att någon uppenbarligen

saknar nödiga förutsättningar att föra fordon, kan han enligt 28 §

2 mom. förbjuda honom och, om förbudet inte följs, hindra honom att föra

fordonet. VTF saknar bestämmelser om ansvar för överträdelse av förbudet

i 1 mom. Sådan överträdelse kan emellertid beivras enligt bestämmelserna

om vårdslöshet i trafik i 1 § lagen den 28 september 1951 (nr 6A9) om

straff för vissa trafikbrott.

Det bör också nämnas att en Europeisk överenskommelse rörande arbetsförhållanden

för besättningar på fordon vid internationella transporter på

väg (AETR) för Sveriges del undertecknades den 19 juni 1962. Diskussioner

pågår om åtgärder för att sätta överenskommelsen i kraft. Den äger

tillämpning på sådana internationella vägtransporter som utförs med fordon

vars högsta tillåtna totalvikt överstiger 3,5 t. Av de materiella reglerna

kan följande nämnas i detta sammanhang.

Förare skall ha haft minst 10 timmars sammanhängande vila under varje

tidrymd av 24 timmar räknat bakåt från vilken som helst tidpunkt då han

för fordonet. Vilotiden kan förkortas till 8 sammanhängande timmar högst

en gång under sju dagar (art. 6). Förare får inte föra fordon under längre

sammanhängande tid än 5 timmar. Körtid i vilken längre avbrott än 30

minuter i följd inte skett anses såsom sammanhängande. Den sammanlagda

körtiden får inte för någon förare överstiga 9 timmar under vilken

som helst tidrymd av 24 timmar (art. 7).

Körtidsutredningen

Utredningen konstaterar i sina allmänna synpunkter på frågan

att begreppet arbetstid i vägtrafik inrymmer arbetstids- och delvis även

arbetarskyddsförhållanden för vägtrafikens arbetstagare, kör- och vilotiders

inverkan på motorförares körförmåga och därmed på trafiksäkerheten

m. m. Olika sociala synpunkter och trafiksäkerhetssynpunkter gör

sig gällande. Även ekonomiska faktorer måste uppmärksammas, främst de

som avser konkurrensförutsättningarna för olika trafikmedel.

Vid valet mellan olika typer av system för lagreglering av arbetstid i

vägtrafik har utredningen tagit hänsyn till det uppdrag som lämnats 1963

års arbetstidskommitté. Denna utreder möjligheterna till en allmän arbetstidsförkortning

och skall därutöver framlägga förslag till en ny allmän

arbetstidslag. Utredningen uttalar att den självfallet inte kunnat gå in på

arbetstidskommitténs område. Hela den sociala regleringen i ArbTL har

därför lämnats åt sidan. Regleringen av ordinarie arbetstid och övertidsarbete

för dygn, vecka eller längre begränsningsperioder är lösningar, som

typiskt faller inom ArbTL:s ram och därmed inom området för arbetstids
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

kommitténs uppdrag. Av uppställda olika typer av lagregler om arbetstid

i vägtrafik återstår endast speciell trafikreglering.

En speciell arbetstidslag för vägtrafiken skulle, anser utredningen, passa

mindre väl samman med arbetstidskommitténs direktiv. I dessa sägs nämligen

att det bör eftersträvas att avskaffa de nu gällande speciella arbetstidslagarna

och föra in de områden som berörs av dessa lagar under en ny

allmän arbetstidslag.

Enligt utredningen är en grundläggande social reglering en förutsättning

för dess förslag. Utredningen understryker särskilt att den har räknat

med att arbetstidslcommittén kommer att föreslå slopande av den nu gällande

begränsningen av antalet arbetare för ArbTL:s tillämpning. Utredningen

har därför utgått från att för ifrågavarande arbetstagare inom ett

fåtal år kommer att gälla en arbetstidslag med regler om högst 45 timmars

arbetsvecka, högst 200 timmar »ordinarie» övertid etc.

Efter denna avgränsning av utredningens uppgift redovisar utredningen

frågan om vilka synpunkter som varit vägledande vid utarbetandet av dess

förslag. Utredningen anser att det inte förekommer sådana sociala förhållanden

inom trafikens arbetsområde, som motiverar en längre gående social

arbetstidsreglering än enligt ArbTL och ArbSkL. Utredningen framhåller

att den grundat sina förslag på trafiksäkerhetssynpunkter och inte

på några fristående sociala synpunkter.

Utredningen berör också de ekonomiska synpunkternas betydelse och

fäster uppmärksamhet på konkurrenshänsynen. Ett viktigt led i den av

1963 års riksdag antagna nya trafikpolitiken är strävan efter friare konkurrens.

Detta förutsätter lika villkor bl. a. i fråga om arbetstidsregleringen,

anför utredningen. Även de ekonomiska faktorerna har därför kunnat

positivt påverka utredningens förslag.

Förslaget bör enligt utredningen uppfattas såsom en del i ett större regelsystem,

som i övrigt avses omfatta en allmänt-social arbetsreglering i arbetstidslag

och arbetarskyddslag för berörda arbetstagare.

Regelsystemet bör enligt utredningen vara enkelt, gå lätt att tekniskt

passa samman med den allmänt-sociala regleringen i ArbTL och ArbSkL

samt innebära största möjliga enhetlighet mellan olika trafikområden.

Enligt utredningens mening är önskvärdheten av en sträckkorningsregel

uppenbar. Att man inte bör kunna föra ett motorfordon

hur lång tid som helst utan ett avbrott, anser utredningen självklart. De

vetenskapliga utredningar som hittills gjorts om trötthet i trafik har också,

anför utredningen, gett klara belägg för behovet av en sträckkörningsregel.

Utredningen uppfattar en sträckkörningsregel såsom en ordningsregel,

som förare borde iaktta av sig själva. Den utgör för yrkesförare en konkretisering

av ArbSkL :s föreskrifter om raster och arbetspauser. En sådan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

konkretisering synes utredningen vara väl motiverad på vägtrafikens område,

särskilt när yrkestrafiken liberaliseras och konkurrensen skärps. Utredningen

förordar att en sträckkörningsregel av huvudsakligen samma

innebörd som enligt YTF skall gälla för all trafik med personbil, lastbil

och buss.

Utredningen erinrar om att vilotidsregler infördes i svensk rätt

först i samband med YTF:s tillkomst. Reglerna synes då, anför utredningen,

ha uppfattats närmast som ett slags säkerhetsanordning, en logiskt nödvändig

komplettering, vilken s. a. s. »låste bakdörren» genom att hindra

en olämplig spridning av den tillåtna dygnsarbetstiden. Utredningen har

för sin del velat tillägga en vilotidsreglering större betydelse. En vilotidsregel

anser utredningen vara lättare att övervaka och upprätthålla än en

som direkt reglerar arbetstiden, och problemet »blandade arbetare», dvs.

förare som vid sidan av sin tjänst har annat arbete, finner utredningen

utomordentligt svårt att lösa på annat sätt än genom en vilotidsregel.

Beträffande de gällande vilotidsreglerna i 28 § YTF anser utredningen

att 9 timmars dygnsvila är en för kort tidsperiod att ställa upp som huvudregel,

särskilt om man beaktar att förarens färd till och från bostaden in. m.

avgår från den effektiva vilotiden. I AETR har som huvudregel upptagits

10 timmars dygnsvila. Utredningen förordar att detta timantal anges som

huvudregel. Det bör emellertid vara tillåtet att minska dygnsvilan från 10

till 8 timmar två gånger varj e vecka.

Utredningen har fäst stor vikt vid att en vilotidsdefinition införs. Sådan

saknas i YTF. Definitionen anses böra utformas snävt. Föraren bör i princip

åläggas att helt avstå från förvärvsarbete under den föreskrivna vilotiden.

Sådant arbete som uppenbarligen saknat inverkan på förarförmågan

skall dock inte anses avbryta vilotiden.

Utredningen diskuterar vidare frågan om körtids- och arbetstidsregler.

Med körtidsregel avses en regel som begränsar den tid under

vilken fordon framförs, och med arbetstidsregel avses en regel som

begränsar bruttoarbetstiden. Båda dessa bestämningar gäller dock bara i

princip, framhåller utredningen. Vissa variationer kan följa av det sätt på

vilket begreppen körtid resp. arbetstid definieras.

Utredningen, som erinrar om att svensk lagstiftning upptagit arbetstidsmen

inte körtidsregler, har kommit till den uppfattningen, att en av dessa

bör tas upp men inte båda. Man bör ha någon lagbestämmelse som positivt

begränsar det aktiva arbetet. Flera bestämmelser skulle ge ett alltför invecklat

system som inte skulle kunna vare sig efterlevas eller övervakas.

En körtidsregel anser utredningen vara otjänlig för en social reglering.

Skall sociala synpunkter beaktas, talar dessa alltså för en arbetstidsregel.

Begränsar man sig däremot såsom utredningen gjort till att endast anlägga

trafiksäkerhetssynpunkter, anser utredningen en körtidsregel klart över
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

lägsen. Utredningen redovisar vissa anmärkningar mot en arbetstidsregel.

Det är enligt utredningens mening ologiskt att reglera vissa trötthetsskapande

faktorer, när man ändå inte kan komma åt mer än ett fåtal. En arbetstidsregel

kan komma att till övervägande del reglera annat än körtid, dvs.

den risktid som är det från trafiksäkerhetssynpunkt centrala, och den kan

dessutom medföra inskränkningar i handlingsfriheten utan att något som

helst trafiksäkerhetsintresse påkallar det. Vidare påpekar utredningen att

en arbetstidsregel i sak kommer nära ArbTL:s regler, varför det med visst

fog kan sägas att en sådan dygnsbegränsning borde ske inom ArbTL:s ram,

om den anses behövlig.

Ingen av dessa anmärkningar kan, anför utredningen, göras mot en körtidsregel.

En sådan riktar sig endast mot själva risktiden i trafiken och är

genom sin konstruktion oberoende av tillämpningsområdet och artskild

från sociallagstiftningens regeltyper.

Att utredningen funnit sig böra avvisa möjligheten av en fortsatt arbetstidsreglering

efter mönster av den nuvarande 28 § YTF är, anför utredningen,

högst naturligt med hänsyn till bestämmelsens bakgrund och förutsättningar.

Den har tillskapats uteslutande med sikte på yrkestrafik^].. Vad

lagstiftaren haft för ögonen har varit sådan trafik där förarnas huvudsysselsättning

är att köra. Problemet »blandade arbetare» har inte särskilt beaktats

vid avfattningen. Bestämmelsen har också fungerat som social reglering

för ett stort antal yrkesförare i företag där ArbTL inte är tillämplig. I

den mån dessa förutsättningar inte ändras, finns det enligt utredningens

mening knappast bärande skäl för att avskaffa 28 § YTF. Vill man begränsa

sig till att bara reglera yrkestrafiken, kan man behålla den nuvarande arbetstidsregeln

t. v. Efter tillkomsten av en ny arbetstidslag, som omfattar alla

yrkestrafikens arbetstagare, bör man emellertid gå över till en körtidsregel.

Och om även annan trafik anses böra regleras synes det utredningen ofrånkomligt

att välja en körtidsregel.

Utredningen föreslår alltså en körtidsregel. Härvid hänvisas också till

AETR, som har en sådan regel. Den upptar 9 timmar som längsta körtid per

dygn. Detta timantal förefaller utredningen välawägt och föreslås därför.

Som körtid skall enligt utredningens förslag räknas även sådant kortare

avbrott i förandet, som beror av trafiken.

För övergångstiden, tills den allmänt-sociala arbetstidslagstiftningen

kommer att omfatta även hela den yrkesmässiga trafiken, förordar utredningen

att den nuvarande arbetstidsregeln i 28 § YTF fortfarande skall gälla

för anställda förare såsom en socialt motiverad regel.

I fråga om tillämpningsområdet för de föreslagna reglerna föreslår

utredningen, såsom förut nämnts, att sträckkörningsregeln skall gälla

för all trafik med personbil, lastbil och buss.

Beträffande vilotids- och körtidsreglerna framhåller utredningen bl. a.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

29

att en gränsdragning mellan firmatrafik — dvs. annan i materiell mening

yrkesmässig trafik än den som faller under YTF — och yrkesmässig trafik,

enligt vilken den ena lämnas helt oreglerad medan den andra regleras efter

ett enhetligt mönster, är konstlad och utan trafiksäkerhetsmotivering. Utredningen

anser att en sådan gränsdragning inte bör behållas och föreslår

därför att firmatrafik med buss och lastbil skall föras in under samma regelsystem

som gäller för yrkesmässig trafik med buss, lastbil och personbil.

Utredningen anser att det närmast är en lagteknisk fråga om vilotids- och

körtidsreglerna bör gälla även privattrafiken med buss och lastbil. Ytterst

är det en fråga om var reglerna skall placeras. Vill man föra in dem i VTF,

måste de göras generella och således omfatta all trafik med buss och lastbil.

En begränsning till yrkes- och firmatrafik förutsätter enligt utredningen en

särskild förordning, vilket utredningen anser vara en nackdel.

Remissyttrandena

Utredningens allmänna synpunkter på frågan hur reglerna om

arbetstid för vägtrafiken bör utformas berörs av flera remissinstanser.

Statens trafiksäkerhetsråd anser att de frågor som utredningen behandlat

är av stor betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt och att en väl avvägd lösning

av dem är ägnad att bidra till en ökad säkerhet på vägarna. Utredningens

förslag innebär enligt rådets mening i huvudsak en godtagbar lösning

av frågorna.

1963 års arbetstidskommitté anser det uppenbart att en allmän arbetstidslagstiftning

inte bör belastas med specialföreskrifter med begränsad tillämpning

och med andra syften än huvudreglerna. Man bör inte heller bryta ut

trafiken ur denna allmänna lagstiftning och sammanföra såväl de av sociala

skäl som de av trafiksäkerhetsskäl betingade arbetstidsreglerna i en särskild

lag. I den mån man anser det motiverat att begränsa fordonsförares arbetstid

utöver den reglering som finns i en allmän arbetstidslag för att därigenom

tillgodose trafiksäkerhetsfaktorer som föranleds av förarnas uttröttning,

bör man enligt kommitténs mening följa körtidsutredningens förslag

att föra in sådana bestämmelser i trafiklagstiftningen. Kommittén framhåller

vidare att vissa skäl numera kan anföras för att gällande, tämligen

stränga reglering inte längre behöver vidmakthållas. Med anledning av körtidsutredningens

förmodan att arbetstidskommittén kommer att föreslå att

den nuvarande begränsningen av antalet arbetare slopas anför kommittén

att den inte kan lämna bestämda besked om sina kommande förslag. Vid

prövning av frågan om arbetstiden för vägtrafiken bör man inte överskatta

värdet av att den sociala arbetstidslagstiftningen utsträcks till arbetstagare

inom vägtrafiken, påpekar kommittén. Möjligheten att denna lagstiftning

kommer att sakna t.ex. begränsning av den dagliga arbetstidens längd kan

f. n. inte uteslutas. Reglerna om den ordinarie arbetstiden kommer också

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

att — liksom redan är fallet — vara dispositiva med möjlighet för parterna

att avtala om avsteg. Kommittén anför att den för sin del inte vill hålla för

uteslutet att inordnandet av trafiken under den sociala arbetstidslagstiftningen

kan bli en tämligen betydelselös reform från trafiksäkerhetssynpunkt.

Arbeiarskyddsstyrelsen framhåller att man inte kan komma ifrån att

frågan om säkerhet i trafiken också bör betraktas från arbetarskyddssynpunkt.

Det är enligt styrelsens mening en avgjord fördel att utredningen

försökt mönstra ut socialt betingade arbetssynpunkter och byggt uteslutande

på vad trafiksäkerheten kan fordra. Även LO är positiv till principen

att trafiksäkerhetssynpunkterna skall vara avgörande för lagstiftningen om

arbetstiden för vägtrafiken, medan medicinalstyrelsen menar att man inte

alltför strängt kan tillämpa indelningen i trafiksäkerhetssynpunkter och

sociala synpunkter. Inte endast under körtiden utan under arbetstiden i

dess helhet ökar tröttheten och påverkas körförmågan, påpekar styrelsen.

JK anser det vara en brist att en betydande del av yrkestrafiken faller

utanför den allmänna sociala arbetstidslagstiftningen. Det är enligt JK:s

mening uppenbart att särskilda regler utöver de i allmänhet gällande kan

motiveras endast av hänsyn till trafiksäkerheten. JK påpekar vidare att den

s. k. trötthetsfaktorn redan i och för sig är något ytterligt svårbestämt, att

dess betydelse som olycksorsak är föga utredd och att dess beroende av

arbetstidens längd är inmängt med en rad ovissa faktorer. Att på ett så

diffust område genomföra en lagreglering anser JK både fruktlöst och svårt.

Han avvisar därför tanken på en sådan reglering. Om en lagstiftning likväl

skall komma till stånd, anser JK att tillämpningen bör begränsas till ett

fåtal särskilda områden. De internationella transporterna och fj ärrtrafiken

inom landet är de områden som då närmast kommer i blickfältet. Även

kommerskollegium är negativt till utredningens förslag och framhåller att

det måste bli vanskligt att upprätthålla respekten för de föreslagna reglerna.

Kollegiet anser att svagheterna i förslaget är så påtagliga att det inte bör

genomföras.

Av liknande skäl som de JK anför anser länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län att det är mycket problematiskt om ett genomförande av utredningens

förslag i någon nämnvärd grad kommer att råda bot på missförhållandena

på området. LO anser sig inte kunna ta ställning till utformningen

av den föreslagna lagstiftningen förrän arbetstidskommitténs förslag föreligger.

Körtidsutredningens förslag om arbetstidsfrågorna böi därför enligt

LO:s mening inte f. n. läggas till grund för lagstiftning. Detsamma anser

Svenska lokaltrafikföreningen såvitt lagstiftningen skulle omfatta lokaltrafiken.

Föreningen anser nämligen att en lagstiftning enligt förslaget skulle

medföra betydande svårigheter för lokaltrafikföretagen att inom ramen för

hittillsvarande personalstyrka uppehålla tillfredsställande trafik inom de

större tätorterna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

31

Ingen av remissinstanserna har någon invändning mot att en sträcklcörningsregel

fortfarande skall finnas. I fråga om tillämpningsområdet

för en sådan regel är dock meningarna delade. Jag återkommer längre

fram till detta.

Utredningens förslag om vilotidsregler tillstyrks eller lämnas utan

erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Utvidgningen av huvudregeln

från 9 till 10 timmars sammanhängande vila godtas av samtliga instanser,

medan Svenska järnvägsmannaförbundet anser att möjligheterna

att nedsätta vilotiden till 8 timmar två gånger i veckan inte är tillfredsställande.

Enligt förbundet visar erfarenheten att föraren måste ta i anspråk

två eller tre timmar av vilotiden för resor, personlig hygien och förtäring.

Endast om föraren övernattar på annan ort än hemorten, bör vilotiden

enligt förbundets mening kunna nedsättas, eftersom bilen då normalt uppställs

i anslutning till övernattningsställe.

Den föreslagna definitionen av begreppet vilotid kritiseras av Svea hovrätt,

arbetarskyddsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, Svenska stadsförbundet

och Svenska transportarbetareförbundet. Kritiken går ut på att det kan bli

svårt att avgöra vad för slags arbete som enligt definitionen skall anses tilllåtet

under vilotid. Hovrätten påpekar också att vilotidsbestämmelsen inte

hindrar någon att köra privat bil längre sträckor eller att utföra ett ansträngande

fritidsarbete omedelbart innan han börjar köra i förvärvsmässig trafik.

Flera remissinstanser framhåller att de godtar förslaget om vilotidsregler

under förutsättning att det kommer att finnas möjlighet att få dispens från

reglerna.

Utredningens förslag i fråga om körtids- och arbetstidsreg1

e r, dvs. att införa en körtidsregel och att slopa den gällande arbetstidsregeln,

tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom tre.

Svenska transportarbetareförbundet anser att den samlade arbetstiden

måste tillmätas avgörande betydelse för säkerheten i trafiken. Möjligheterna

att genom en allmän arbetstidslagstiftning reglera de speciella problem

som sammanhänger med arbetstiden i trafiken torde enligt förbundet vara

ytterligt begränsade. Förbundet anser att utredningens förslag till körtidsregel

inte är tillräckligt underbyggt. Vidare påpekas att förslaget medger

ett maximalt arbetstidsuttag inom trafiken på 13 timmar per dygn och två

gånger i veckan på 15 timmar per dygn, vilket enligt förbundets mening är

en från trafiksäkerhetssynpunkt icke oväsentlig försämring av gällande arbetstidsregler

inom den yrkesmässiga trafiken. Handelsanställdas förbund

anser att även tidsåtgången för andra arbetsuppgifter än körtiden bör medräknas

vid fastställandet av »risktiden» i trafiken och avstyrker en körtidsregel.

Svenska stadsförbundet avstyrker också men endast i fråga om buss

i linjetrafik.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

Domänstyrelsen anser att en arbetstidsregel skulle få många olämpliga

konsekvenser. Inom många näringsgrenar, bl. a. skogsbruket, skulle de

ekonomiska återverkningarna bli betydande.

Viss kritik riktas mot körtidsregelns utformning. Svenska stadsförbundet

påpekar att körtidsregeln inte skulle medge t. ex. två 5-timmarspass,

det ena kl. 12—17 en dag och det andra kl. 7—12 nästa dag. Inte heller

skulle en förare kunna börja förararbetet förrän kl. 12 om han dagen innan

kört buss 9 timmar mellan kl. 12 och kl. 22. Förbundet påpekar vidare vissa

inkonsekvenser i förslaget. En arbetare skulle efter 9 timmars arbetsdag i

ansträngande industriarbete, t. ex. nattetid vid skiftgång, få tj änstgöra 5 ä 6

timmar som förare, medan en bussförare efter 9 timmars körtid — med

lämpligt inlagda raster — inte skulle få utföra någon som helst körning

inom 24 timmar. Däremot skulle bussföraren kunna utföra motsvarande

industriarbete i 5 å 6 timmar per dygn, vilket också skulle kunna utföras

omedelbart före körtiden. Svenska järnvägsmannaförbundet anmärker att

körtidsregeln genom anknytningen till 24 timmar i följd kommer att medföra

betydande svårigheter vid skiftning från kvälls- till morgontjänst.

Svenska taxiförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska

omnibusägareförbundet är tveksamma om lämpligheten av att arbetstidsregeln

i 28 § YTF under en övergångstid skall gälla vid sidan av körtidsregeln.

Även i fråga om körtidsregeln framhåller flera remissinstanser behovet

av dispensmöjlighet.

I fråga om tillämpningsområdet för regelsystemet har förslaget

att utvidga sträckkörningsregeln till all trafik med personbil, lastbil och

buss tillstyrkts endast av Svenska transportarbetareförbundet, Motormännens

riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund. De två motororganisationerna

anser att en sådan utvidgning skulle minska svårigheterna

att bevisa uttröttning hos en förare och att tillämpa bestämmelserna om

uttröttning i 28 § VTF.

Av övriga remissinstanser avstyrker ett tjugotal att sträckkörningsregeln

görs tillämplig på privatbilismen. RÅ åberopar som skäl för sitt avstyrkande

svårigheterna att kontrollera efterlevnaden av en sådan regel för privatbilismen.

Författningsbestämmelser som inte kan kontrolleras bör enligt

RÅ inte införas. Regeln kan också enligt RÅ:s mening leda till att trafiksäkerhetskravet

anses uppfyllt även vid dygnslånga körningar, om bara

30 minuters rast tas efter varje körpass om 5 timmar. Samma eller liknande

skäl anförs av Svea hovrätt, postverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

kommerskollegium, statens trafiksäkerhetsråd, trafikmålskommittén,

rikspolisstyrelsen och NTF.

Alla remissinstanser utom tre tillstyrker eller lämnar utan erinran att

vilotids- och körtidsreglerna tillämpas även på firmatrafik. RÅ anser att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

reglerna bör gälla endast för sådan firmatrafik som utövas av bokföringsskyldig

företagare. Svea hovrätt och Handelsanstålldas förbund anser att

firmatrafiken helt bör ställas utanför regelsystemet.

Departementschefen

I kampen för en ökad trafiksäkerhet är det naturligt att man söker avlägsna

den olycksfaktor som uttröttning innebär. En allmän regel om

förbud att i uttröttat tillstånd föra fordon finns också i 28 § VTF. Bestämmelserna

om arbetstid och vilotid för förare i all slags förvärvsmässig

trafik bör utformas med dessa förhållanden i sikte. De gällande

bestämmelserna i 28 § YTF avser endast yrkesmässig trafik, dvs. trafik

i vilken bil och förare mot ersättning tillhandahålls allmänheten för person-

eller godsbefordran. Flera slags yrkesmässiga transporter är dessutom

undantagna. Det har under senare år ofta framhållits att bestämmelserna

i 28 § YTF tillkommit vid en tidpunkt när trafikintensiteten inte var så

stark som nu och att trafiksäkerheten kräver skärpta regler. En utvidgning

av regiernas tillämpningsområde har också krävts.

Körtidsutredningen har grundat sina förslag på trafiksäkerhetssynpunkter

och även fäst uppmärksamheten på de ekonomiska synpunkterna. Däremot

har utredningen inte tagit upp fristående sociala synpunkter. Enligt

min mening är det uteslutande intresset att öka trafiksäkerheten som bör bli

avgörande för en särskild reglering av arbetstiden för vägtrafiken. Andra

synpunkter på denna fråga beaktas i andra författningar, främst ArbTL

och ArbSkL.

Arbetstidsreglerna för vägtrafiken måste anpassas efter utvecklingen på

trafikens område och den ökade betydelse för trafiksäkerheten som arbetsförhållandena

fått. Av skäl som jag kommer att ange i det följande anser

jag också att dessa regler i princip bör gälla all trafik i förvärvsverksamhet,

vare sig den är yrkesmässig i YTF:s mening eller ej.

I utredningens regelsystem ingår en sträckkörningsregel av i huvudsak

samma utformning som den i 28 § YTF. Utredningen föreslår att sträckkörningsregelns

tillämpningsområde skall utvidgas till att omfatta all motorfordonstrafik.

Detta förslag har från flera håll blivit starkt kritiserat under

remissbehandlingen. Enligt min mening är regeln redan sådan den nu

föreligger mindre lämpligt utformad. Det uppehåll om minst 30 minuter som

skall ske efter 5 timmars körning behöver inte vara en rast i egentlig mening.

Ingenting hindrar att föraren då utför annat arbete. Enligt min mening

kräver trafiksäkerheten en föreskrift om obligatorisk rast både vid

körning och under annat arbete som föraren utför före körning. Sträckkörningsregeln

bör alltså göras om till en regel om längsta sammanhängande

tid för arbete. Eftersom allt arbete bör beaktas anser jag att regeln,

med viss anknytning till bestämmelsen i 17 § ArbSkL, bör utvidgas till 6

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 52

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

timmar. I praktiken torde detta innebära att själva körtiden ofta inte blir

mer än ungefär 5 timmar. Uppehållet enligt sträckkörningsregeln bör ändras

till en rast om minst 30 minuter. Under rasten skall föraren få lämna

fordonet eller annat arbetsställe.

Principerna bakom de överväganden jag nu gjort kan tillämpas också

vid valet mellan en körtids- och en arbetstidsregel. Utredningen föreslår eu

körtidsregel därför att en sådan riktar sig mot själva risktiden i trafiken

och genom sin konstruktion är oberoende av tillämpningsområdet och artskild

från sociallagstiftningens regeltyper. Majoriteten av remissinstanserna

har godtagit detta förslag men några har ställt sig avvisande till att betrakta

endast körtiden som en risktid. Även jag anser att man måste utgå

från arbetstiden i dess helhet. Arbete som utförs före körning kan skapa

ett trötthetstillstånd som ger sig till känna under körningen. Härtill kommer

att det enligt arbetstidskommitténs yttrande inte alls är säkert att

sociallagstiftningen kommer att föreslås innehålla en effektiv spärr mot en

daglig arbetstid som överstiger vad som kan anses försvarligt från trafiksäkerhetssynpunkt.

Jag anser det med hänsyn till det anförda inte möjligt

att undvara en arbetstidsregel för vägtrafiken. I likhet med utredningen anser

jag det vidare inte lämpligt att ha ett regelsystem byggt på såväl arbetstider

som körtider.

Jag föreslår att arbetstidsregeln liksom enligt 28 § YTF skall innebära

att arbetstiden under en tjugofyratimmar speriod får uppgå till högst 11

timmar med viss möjlighet att öka den till 13 timmar. Tjugofyratimmarsperioden

bör räknas från utgången av föreskriven vilotid, för att undvika

de olägenheter vid skiftarbete som Svenska stadsförbundet och Svenska

j ärnvägsmannaförbundet påpekat.

Med utgångspunkt från principen att allt arbete som föregår körning

kan inverka menligt på förarens körförmåga, bör definitionen av arbetstid

inte behållas med den innebörd begreppet har enligt 28 § YTF. I första hand

skall givetvis i arbetstid ingå själva körtiden och den tid föraren använder

för de göromål som vanligen åvilar honom i egenskap av förare. I arbetstiden

bör därför liksom enligt 28 § YTF inräknas tid för bilens skötsel och

för på- och avlastning av gods som befordras med bilen. Även vanligt avslutningsarbete

efter slutad körning bör inräknas. Härutöver bör arbetstiden

omfatta tid under vilken föraren efter föreskriven viloperiod före färd med

fordonet utför annat arbete i samma verksamhet. Sådant arbete — det kan

bestå t. ex. i arbete på lager eller expedition — kan inverka menligt på förarens

körförmåga. Om arbete av detta slag utförs efter körning men före viloperiod

torde det däremot i regel inte kunna inverka på förmågan att efter

viloperioden föra fordon och bör därför inte tas med i arbetstidsberäkningen.

Den tid under vilken förare under sin tjänstgöring medföljer fordon

bör liksom enligt 28 § YTF inräknas i arbetstiden.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

35

I den mån en förare före körning utför annat arbete i samma verksamhet

bör det vara ganska lätt att kontrollera att arbeistidsbestämmelserna

iakttas. Förhållandet är ett helt annat i fråga om bisysslor och fritidssysselsättning.

Även i dessa fall kan det inträffa att förare före körning utför

annat arbete som kan inverka menligt på hans körförmåga. Det är givetvis

önskvärt att arbetstidsbestämmelserna tillämpas även i sådana fall. Förutsättningarna

att effektivt kontrollera att så sker är emellertid f. n. mycket

små. Att trots detta nu göra bestämmelserna formellt tillämpliga också på

bisysslor och fritidssysselsättningar, skulle enligt min mening inte främja

respekten för reglerna och därmed inte heller gagna trafiksäkerheten. Jag

återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Såsom utredningen påpekar fordras bestämmelser om vilotid inte minst

för att förhindra en olämplig spridning av den tillåtna dygnsarbetstiden.

I 28 § YTF föreskrivs minst 9 timmars sammanhängande vila under varje

tidrymd av 24 timmar räknad från början av vilken tjänstgöring som helst.

Vilotid får två gånger under varje period av sju sammanhängande dygn

minskas till lägst 7 timmar.

Utredningen anser att 9 timmars dygnsvila är alltför kort som huvudregel,

särskilt om man beaktar att förarens färd till och från bostaden m. m.

avgår från den effektiva vilotiden. I AETR har upptagits 10 timmars dygnsvila.

Utredningen förordar detta timantal som huvudregel med möjlighet

att två gånger under sju sammanhängande dygn nedsätta vilotiden till 8

timmar.

Genom en förlängning av vilotiden motverkas en icke önskvärd splittring

av arbetstiden på flera tjänstgöringspass. Den sammanhängande fritiden och

därmed tiden för vila och rekreation blir längre, vilket uppenbarligen är till

fördel för trafiksäkerheten. Under remissbehandlingen har framhållits att

en skärpt vilotidsregel skulle medföra svårigheter för busstrafiken, framför

allt i de större tätorterna. De torde dock inte bli av sådan betydelse att de

bör få hindra en skärpning som är motiverad från trafiksäkerhetssynpunkt.

Jag förordar därför att vilotidens längd bestäms enligt utredningens förslag.

Däremot kan jag liksom flera remissinstanser inte godta den föreslagna

definitionen av vilotid. För att undvika besvärliga tillämpningsproblem

måste definitionen vara så entydig som möjligt. Föraren bör under vilotiden

vara fri från allt arbete i verksamheten. Av samma skäl som anförts i fråga

om arbetstidsregeln anser jag det inte tillrådligt att låta bestämmelserna

omfatta bisysslor och fritidssysselsättning.

Jag övergår nu till att behandla tillämpningsområdet för det regelsystem

jag förordat. Av särskilt intresse är den s. k. firmatrafiken, dvs. annan

i materiell mening yrkesmässig trafik än den som avses i YTF. Mot utredningens

förslag att regleringen av arbetstiden för vägtrafiken skall gälla

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

även firmatrafik har endast tre remissinstanser haft invändningar. Firmatrafik

torde ofta drivas på sådant sätt och i sådan omfattning, att trafiken

inte till sin karaktär avviker från vad som förekommer inom den yrkesmässiga.

Även jag anser att den arbetstidsreglering som är motiverad av trafiksäkerhetsskäl

bör gälla inte bara yrkesmässig trafik i YTF:s mening utan

också annan förvärvsmässig trafik för befordran av personer eller gods. Jag

vill också erinra om att vissa transporter, som enligt definitionen i 1 § YTF

är att anse som yrkesmässig biltrafik, enligt 2 § YTF är undantagna från

tillämpningen av bestämmelserna om yrkesmässig trafik. Den som utför sådan

transport är alltså inte skyldig att iaktta bestämmelserna i 28 § YTF.

Vid tillämpningen av 28 § behöver man inte heller ta med i beräkningen tid

som använts för transporter för vilka bestämmelserna i YTF inte gäller,

t. ex. transporter av vissa jordbruksprodukter. Föreskrifterna i 28 § kan i

sådana fall bli mer eller mindre illusoriska.

Förvärvsmässigt bedriven trafik med buss och lastbil bör enligt min mening

således behandlas lika i fråga om arbetstidsregleringen, oavsett om YTF

är tillämplig eller ej. Jag anser emellertid att tillämpningsområdet inte kan

begränsas till — förutom droskbilar —• bussar och lastbilar. Det är nämligen

inte ovanligt att skåpbilar eller s. k. herrgårdsvagnar, som kan vara

klassificerade som personbilar, eller personbilar i vanlig mening används

för transport av gods i viss verksamhet. Lämnades sådana transporter utanför

tillämpningsområdet, skulle syftet med arbetstidsregleringen kunna förfelas

i icke oväsentlig grad. Jag vill också framhålla att regleringen bör omfatta

även transport med traktor till vilken släpfordon har kopplats. Bestämmelserna

bör därför utformas så att de blir tillämpliga i fråga om alla

slags motordrivna fordon.

Reglerna om arbetstid och vilotid för vägtrafiken riktar sig inte bara till

föraren utan också till hans arbetsgivare. Båda kan enligt 34 § 2 mom. YTF

straffas för överträdelse. Ansvar torde inträda redan vid bevisad oaktsamhet,

och det kan ifrågasättas om inte t. o. m. strikt ansvar föreligger. Straffbestämmelserna

bör enligt min mening vara formulerade så att ingen tvekan

behöver uppkomma om deras räckvidd. Med hänsyn framför allt till den

betydelse reglerna har för trafiksäkerheten, är det vidare angeläget att ansvarskonstruktionen

inte är sådan att många överträdelser måste lämnas

obeivrade på grund av bevissvårigheter. Arbetsgivarens ansvar för att gällande

föreskrifter följs är härvid av särskilt intresse. Liknande problem

förelåg tidigare i fråga om överträdelse av föreskrifterna om maximilast på

fordon. Fr. o. m. den 1 januari 1966 har dessa föreskrifter ändrats bi. a. så

att fordonsägaren skall straffas, när han inte visar att han gjort vad som

ankommit på honom för att förekomma förseelsen. Ändringen motiverades

huvudsakligen av sådana skäl som jag nu anfört (prop. 1965: 170 s. 17).

Jag anser att arbetsgivarens ansvar för överträdelse av reglerna om arbetstid

och vilotid bör utformas på motsvarande sätt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

37

Tillsynsfrågorna

Gällande rätt

Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i ArbTL utövas av yrkesinspektionens

tjänstemän. Arbetarskyddsstyrelsen och under dess överinseende

och ledning yrkesinspektionens tjänstemän och kommunala tillsynsmän

utövar tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i ArbSkL.

Övervakningen av att de särskilda reglerna om arbetstid för vägtrafiken

efterlevs sker genom biltrafiknämnden och polisen med färdskrivare och

förarböcker som hjälpmedel.

Den grundläggande bestämmelsen om skyldighet att på vissa fordon föra

färdskrivare finns i 3 § 6 mom. VTF. Om Kungl. Maj :t förordnar det, skall

färdskrivare finnas på buss som är byggd för flera än 30 passagerare och

på lastbil vars totalvikt överstiger 7 t. Med färdskrivare förstås ett instrument

som på ett varaktigt sätt upptecknar dels vid varje tidpunkt under

tärd bilens hastighet, dels körtiden, dels den tillryggalagda vägsträckan.

Bilens ägare skall förse färdskrivaruppteckning med anteckningar enligt

särskilda bestämmelser och bevara uppteckningen under ett år. Ägaren och

förare skall på anmodan överlämna uppteckning till bilinspektör eller polisman

eller till den myndighet som Kungl. Maj :t förordnar. Färdskrivare skall

vara av typ som godkänts av statens provningsanstalt.

Med stöd av denna bestämmelse har utfärdats kungörelsen den 29 juni

1956 (nr 427) om skyldighet att å vissa motorfordon föra färdskrivare.

Sådan skyldighet föreligger enligt 1 § under vissa förutsättningar för bussar

och lastbilar som avses i 3 § 6 mom. VTF. I fråga om bussar skall färdskrivare

föras bl. a. om bussen godkänts för användning i beställningstrafik

eller i sådan linjetrafik som går fram inom mera än ett län. Beträffande lastbilar

föreligger färdskrivarplikt om bilen är införd i bilregistret och dessutom

dess egen maximilast överstiger 6 t. eller sammanlagda maximilasten

för bilen med släpfordon överstiger 10 t. och bilens egen totalvikt överstiger

7 t. I 3 § föreskrivs bl. a. att färdskrivare skall vara sådan att dess uppteckning

endast med svårighet kan göras missvisande genom yttre påverkan och

att de tidpunkter när förarbyte sker kan registreras på uppteckningen genom

anordning på färdskrivaren. Färdskrivaruppteckning skall enligt 5 § ges in

till och granskas av biltrafiknämnden eller länsstyrelsen. I 6 § har biltrafiknämnden

bemyndigats att efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statspolisintendenten meddela de ytterligare föreskrifter om färdskrivare

som kan behövas. Sådana har meddelats i statens biltrafiknämnds

föreskrifter den 26 januari 1957 (nr 15) angående färdskrivaruppteckningar

i yrkesmässig trafik. Där ges främst en närmare reglering av skyldigheten

att tillhandahålla sådana uppteckningar. Bestämmelser om handhavande av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

färdskrivare och uppteckningar ges i statens biltrafiknämnds samt väg- och

vattenbgggnadsstyrelsens föreskrifter den 15 juni 1957 (nr 388) om färdskrivare.

I 65 § 1 och 3 inom. VTF meddelas ansvarsbestämmelser i fråga om både

ägare och förare vid överträdelse av föreskrifterna om färdskrivare. Straffet

o

är dagsböter.

Enligt 30 § YTF meddelar Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl.

Maj:t förordnar bestämmelser om skyldighet att i yrkesmässig trafik föra

anteckningar angående förares arbetstid och om skyldighet att uppvisa

sådana anteckningar för offentlig myndighet och förvara dem under viss

tid. Bestämmelser av detta slag har meddelats genom statens biltrafiknämnds

kungörelse den 20 juni 1951 (nr 603) angående skyldighet för vissa

förare av automobil i yrkesmässig trafik att föra anteckningar angående

arbetstid m.m.

Enligt 1 § skall föraren anteckna arbets- och körtid i en särskild förarbok,

och mer än en sådan bok får inte samtidigt användas. I 2 § medges

undantag från skyldigheten vid körningar dels med buss eller personbil

i linjetrafik enligt turlista, som fastställts av offentlig myndighet, dels med

bil huvudsakligen inom stad eller dess närmaste omgivning enligt trafiktillstånd

som meddelats av polismyndighet i stad (numera trafiknämnd)

för beställningstrafik för personbefordran. Bestämmelser om förarboks utseende

ges i 3 §. Föraren skall enligt 4 § ha med sig förarboken under färd

vid vilken det kan finnas anledning att göra anteckning. På begäran skall

han tillhandahålla boken åt tillståndsbeviljande myndighet, besiktningsman

(numera bilinspektör) eller polismyndighet. Enligt 5 § skall föraren

förvara boken under minst ett år från den dag som den sista anteckningen

avser.

För överträdelse av bestämmelserna om förarbok kan förare straffas med

dagsböter enligt 34 § 2 mom. YTF.

Det kan i detta sammanhang också nämnas att förare av motordrivet

fordon enligt 40 § 2 mom. VTF är skyldig att lyda polismans och bilinspektörs

tecken att stanna.

Körtidsutredningen

Utredningen påpekar att samma skäl som anförts till förmån för de föreslagna

reglerna om arbetstiden, dvs. hänsynen till trafiksäkerheten, talar

för behovet av en effektiv tillsyn över efterlevnaden. Enligt utredningens

mening föreligger sådana brister i det nuvarande tillsynssystemet att det

är nödvändigt att försöka finna en bättre ordning. Utredningen anser att

en lösning av tillsynsfrågorna kan nås bara om man anlägger en helt annan

grundsyn än den som ligger bakom den nuvarande ordningen, vilken utgår

från att det ytterst gäller att uppdaga och beivra lagöverträdelser genom

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

polisutredning, åtal och bötesstraff. Denna inställning är enligt utredningens

mening inte fruktbar. Enda utvägen för att komma till rätta med problemen

är enligt utredningens uppfattning att angripa dem från mera positiva

synpunkter än f. n. Grundprincipen bör vara att verka efter yrkesinspektionens

mönster, ar betsinspektions principen.

I fråga om underlag för tillsynsverksamheten framhåller utredningen att

varje arbetstillsyn normalt förutsätter ett visst underlag i handlingar.

Utredningen anser att färdskrivarna t. v. bör finnas kvar i ungefär

samma utsträckning som nu. Vissa detalj justeringar föreslås dock i

fråga om färdskrivarpliktens närmare avgränsning. För busstrafikens del

innebär bestämmelserna i 1 § färdskrivarkungörelsen bl. a. en särreglering

av linjetrafik, som går fram inom mera än ett län. Bärande skäl för en sådan

ordning förligger enligt utredningens uppfattning inte. Vidare innebär bestämmelserna

att skyldighet att föra färdskrivare föreligger så snart en buss

är godkänd för användning i beställningstrafik, alltså oavsett den faktiska

användningen. Denna konstruktion är enligt utredningens mening felaktig.

Utredningen påpekar också att det för färdskrivarplikten i fråga om lastbil

kan bli avgörande om släpfordon kopplats till den eller ej. Enligt utredningens

mening är bestämmelsen härom principiellt oriktig och dessutom illa utformad

och svår att övervaka. Den föreslås därför utgå. Utredningen rekommenderar

ett förbättrat typprovnings- och hesiktningsförfarande av

färdskrivarna och anser att man bör överväga att införa bestämmelser om

plombering av färdskrivare. Vidare föreslår utredningen en bättre ordning

för förvaring av färdskrivaruppteckningar samt en förkortning av den

obligatoriska förvaringstiden till tre månader.

I fråga om förarboken anser utredningen att allvarliga brister föreligger.

Bl. a. framhålls att förarbokspliktens innebörd och konstruktion är

sådan att boken inte har någon positiv funktion alls för vare sig förare eller

trafikutövare. Den har helt och hållet karaktär av »syndaregister». En annan

allvarlig brist hos förarbokssystemet anser utredningen vara svårigheterna

att granska böckerna, bl. a. därför att föraxma inte ålagts att föra anteckningarna

löpande och att alltid ha boken med under färd.

Utredningens slutsats i fråga om förarbokssystemet är att förarböckerna

måste avskaffas till följd av alla de brister som vidlåder dem, men att man

måste finna någon ersättning för dem. Vid sina överväganden i denna del

har utredningen stannat för ett kombinerat system, som främst går ut på

alt uppgiftsplikten bör inskränkas till det för tillsynen nödvändiga och

att uppgiftslämnarna ges största möjliga frihet vid uppgiftspliktens fullgörande.

Utredningen förordar att tillsynen skall utgå från företagens vanliga

interna handlingar, varav följer att företagskontakter genom företagsbesök

blir en av tillsynsorganets viktigaste uppgifter. Där tillsynsorganet

inte kan nöja sig med dessa interna handlingar bör man så långt som möj
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

ligt söka uppfylla uppgiftsbeliovet genom en utbyggnad av den ordinära

internbokföringen. Detta skall enligt förslaget ske genom ett system med

blanketter, s. k. arbetskort. I systemet skulle som det väsentliga ligga att

korten skulle uppta vissa obligatoriska för arbetsinspektionen nödvändiga

uppgifter men att varje företag skulle ha rätt att detalj utforma sina kort

på det sätt som bäst passar dess egna behov för den interna redovisningen.

För vissa fall skulle föreskrivas skyldighet att föra arbetskort av visst utseende,

s. k. standardkort.

Färdskrivarutredningen

Utredningen anser att färdskrivarna utgör ett mycket betydelsefullt instrument

för att förbättra trafiksäkerheten. Fordonsägarnas kostnad för

färdskrivare och diagramblad är betydande. De trafikövervakande organen

bör därför få tillräckliga resurser för att utvinna den bästa effekten av

färdskrivarsystemet.

Utredningen föreslår att granskning i efterhand av hastighetsuppteckningar

slopas. Hastighetskontroll bör i stället ske på vägen genom polisens

försorg. Däremot anser utredningen att den i efterhand verkställda granskningen

av färdskrivardiagrammen i fråga om kör-, arbets- och vilotid bör

intensifieras. Statsverkets kostnad för denna granskning uppgår enligt utredningen

till mindre än 1 % av det totala investerade beloppet för anskaffning

av färdskrivare och till 4 % av fordonsägarnas kostnader för underhåll och

diagram.

Utredningen framhåller att ingen nu existerande färdskrivare är konstruerad

för maskinell avläsning. Om man önskar ett system med maskinell

avläsning, är det nödvändigt att en ny färdskrivare konstrueras. Eftersom

körtidsutredningens förslag till regelsystem kan påverka sättet för

granskning av färdskrivaruppteckningar, anser utredningen att beslut om

regelsystemets utformning bör avvaktas innan slutlig ställning tas till frågan

om maskinell bearbetning av färdskrivaruppteckningarna.

Remissyttrandena

Ett stort antal remissinstanser ansluter sig till körtidsutredningens uppfattning

att tillsynsfrågorna bör lösas efter arbetsinspektionsprinc

i p e n.

Kommerskollegium anser däremot att det föreslagna kontrollsystemet

måste leda till krångel och för långt gående ingripanden i enskild rätt samt

till besvär och kostnader som inte står i rimlig proportion till syftet med

systemet.

Övriga remissinstanser lämnar förslagen i denna del utan erinran. Statens

trafiksäkerhetsråd framhåller dock att man inte bör överskatta värdet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

av principen. Den bygger liksom förarbokssystemet på medverkan av förare

och enskilda företag, påpekar rådet.

Ingen av remissinstanserna har någon invändning mot att f ä r d s 1c r ivarna

behålls t. v. Rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Kronobergs län

understryker färdskrivarnas betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.

Statens biltrafiknämnd anser att färdskrivaruppteckningarna bör förvaras

minst ett år. Övriga remissinstanser har ingen erinran mot den föreslagna

förkortningen av förvaringstiden.

Kontrollstyrelsen framhåller att färdskrivaruppteckningarna skulle bli

värdefulla för skattekontrollen, om de försågs med nödvändiga identifieringsuppgifter

och instrumentet plomberades. Aktiebolaget Svensk Bilprovning

påpekar att bolaget redan kontrollerar färdskrivarnas funktion vid

registreringsbesiktning och framhåller att bolaget utan extra arrangemang

kan påtaga sig att i samband med kontrollbesiktning pröva funktionsdugligheten

av färdskrivarna och även plombera dem. Bolaget förutsätter att

den extra kostnad som detta kan föranleda får debiteras fordonsägaren.

Övriga förslag av lcörtidsutredningen i fråga om färdskrivare föranleder

ingen erinran från remissinstanserna.

I samtliga yttranden över färdskrivarutredningens betänkande tillstyrks

förslaget att efterhandsgranslcningen av hastighetsuppteckningarna slopas.

Några remissinstanser tillstyrker att kontrollen över efterlevnaden av reglerna

om arbetstid intensifieras, medan några andra anser att beslut i anledning

av lcörtidsutredningens förslag bör avvaktas innan ställning tas

till den frågan. Färdskrivarutredningens uppfattning i fråga om maskinell

bearbetning av färdskrivaruppteckningarna delas av samtliga remissinstanser.

Körtidsutredningens förslag att avskaffa förarboken tillstyrks eller

lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom Svenska transportarbetareförbundet.

Förbundet anser att det föreslagna systemet med arbetslcort

knappast torde medföra sådana fördelar att det skulle vara att föredra

framför andra former av uppgiftsplilct. Den kontroll av dubbelarbete som

föranleds av att det förekommer s. k. blandade arbetare i trafikarbete

torde inte i någon större utsträckning kunna ske genom användningen

av arbetslcort. Däremot synes det förbundet mera sannolikt att personligt

utfärdade förarböclcer i kombination med en konsekvent genomförd

färdskrivarplikt skulle ge större möjligheter till insyn i arbetsförhållandena

och dessutom ge likartade möjligheter till sådan insyn inom olika företagstyper.

Förbundet anser att detta skulle vara av väsentlig betydelse

inom ifrågavarande arbetsområde. Inte minst bör systemet enligt förbundets

mening innebära väsentliga fördelar i fråga om kontroll och tillsyn

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

vid små företag, där överträdelse mot arbetstidsbestämmelserna i trafiken

sannolikt liar en större frekvens.

Mot förslaget om arbetskort har i övrigt inte gjorts invändningar annat

än av arbetarskyddsstyrelsen, som anser det tveksamt om arbetskortet kommer

att bli ett någorlunda effektivt kontrollmedel.

Departementschefen

Körtidsutredningen anser att övervakningen av att reglerna om arbetstiden

för vägtrafiken efterlevs bygger på en grundsyn som inte leder till

önskad effektivitet. Det gäller nämligen enligt nuvarande ordning ytterst

att uppdaga och beivra överträdelser. I stället bör tillsynen enligt utredningens

mening verka efter yrkesinspektionens mönster. Jag ansluter mig

till denna uppfattning. Det är enligt min mening av stor betydelse att den

principella utformningen av tillsynen kan påräkna stöd och förståelse från

dem som berörs av regleringen. Att det kan bli fallet om arbetsinspektionsprincipen

läggs till grund för tillsynen, visar remissinstansernas positiva

inställning.

Som jag anfört i inledningen kommer jag att senare i dag behandla den

organisatoriska sidan av tillsynsfrågan. Jag avser att då förorda att tillsynsverksamheten

förläggs inom den nuvarande yrkesinspektionens ram.

Arbetstidsinspektionen bör normalt ske i anslutning till den inspektionsverksamhet

på arbetsställena som yrkesinspektionen redan bedriver enligt arbetarskyddslagstiftningen.

För att ge arbetarskyddsverket möjligheter att

fullgöra dessa uppgifter kommer jag också att föreslå en särskild förstärkning

av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser. Tillsynen

över efterlevnaden av de trafiksäkerhetsfrämjande arbets- och vilotidsreglerna

bör också ske genom polisens försorg i anslutning till dess allmänna

åligganden i fråga om trafikövervakningen och i samband med flygande

inspektion.

I likhet med körtidsutredningen anser jag att färdskrivarna bör behållas

t. v. De har betydelse vid hastighetskontroller och kan också fylla en uppgift

för stickprovskontroll av arbetstiden. I fråga om förvaringstiden för

färdskrivaruppteckningar bygger både nuvarande bestämmelser och utredningens

förslag på att tillsynen över arbetstiderna sker huvudsakligen genom

efterhandskontroll av uppteckningarna. Detta innebär att sådan överträdelse

av arbetstids- eller hastighetsbestämmelserna, som uppdagas vid

granskningen av färdskrivaruppteckningarna, ofta inte kan beivras förrän

mycket lång tid efter förseelsen. En sådan ordning anser jag otillfredsställande.

Efterhandskontroll är inte heller förenlig med ett tillsynssystem

som bygger på arbetsinspektionsprincipen. Jag förordar därför att efterhandskontrollen

upphör. Kontrollen bör ske i första hand genom avläsning

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

av löpande diagram. Det finns då ingen anledning att föreskriva förvaringsskyldighet

i fråga om färdskrivaruppteckningar ens för den kortare tid som

utredningen föreslår. Främst för att hindra att kontrollmöjligheterna

omintetgörs genom att löpande diagram tas ut och ersätts med ett nytt,

bör fordonsägaren dock vara skyldig att förvara färdigskrivet diagram i

fordonet under en vecka.

Vad körtidsutredningen föreslagit i fråga om färdskrivarpliktens närmare

utformning anser jag välmotiverat. Jag delar också utredningens

uppfattning att ett förbättrat typprovnings- och besiktningsförfarande bör

övervägas liksom möjligheterna att föreskriva skyldighet att plombera färdskrivare.

Det föreligger emellertid inte nu underlag för något förslag i dessa

ämnen.

Vid sidan av färdskrivarna utgör f. n. förarböckerna underlag för tillsynen

av reglerna om arbetstid för vägtrafiken. Körtidsutredningen riktar

skarp kritik mot förarböckerna och föreslår att de slopas. Någon form av

anteckningar är emellertid nödvändig från kontrollsynpunkt. Detta är

ännu mer angeläget med ett sådant regelsystem som jag tidigare förordat

och som berör ett betydligt vidare område än det som omfattas av den yrkesmässiga

trafiken. I viss utsträckning bör förare åläggas att föra anteckningar

om arbetstid och vilotid. För många förare bör dock kontroll kunna

ske även utan sådana anteckningar. För vissa fall kan det visa sig lämpligt

att ålägga arbetsgivaren skyldighet att i annan form registrera arbetstiden.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer

att meddela föreskrifter om skyldighet att föra anteckningar m. m.

för kontroll av arbetstid och vilotid.

Specialmotivering

Reglerna om arbetstid för vägtrafiken kommer med den av mig förordade

ordningen att gälla inte bara för trafik som är yrkesmässig i YTF:s

mening. I själva verket utgör den yrkesmässiga trafiken en betydligt mindre

del än den som enligt förslaget skall föras in under regelsystemet. Med

hänsyn härtill och till att bestämmelserna grundas på trafiksäkerhetsskäl

anser jag att de bör placeras i VTF och inte i YTF. 28 § YTF bör därför

upphävas.

Bestämmelserna om arbetstid och vilotid bör lämpligen placeras i en

ny paragraf efter 28 § VTF, som innehåller förbud bl. a. mot att i uttröttat

tillstånd föra fordon. För att göra den nya paragrafen, 28 a §, kortare

och överskådligare torde det vara en fördel att placera de nödvändiga

definitionerna av arbetstid och vilotid i 1 § som ett nytt moment, 12 mom.

Utöver vad som framgår av det föregående vill jag anföra följande i

fråga om arbetstid och vilotid.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

Reglerna bör omfatta företag som driver förvärvsverksamhet i vilken personer

eller gods befordras på väg med motordrivet fordon. Härigenom fångar

man in det område av trafiken inom vilket förarna kan antas mer än på

andra löpa risk att bli uttröttade. Dit torde utan tvivel höra den befordran

av personer eller gods med motordrivna fordon som ingår i förvärvsmässigt

driven verksamhet.

Med företag avses inte bara sådant som drivs med anlitande av anställda

förare utan även enmansföretag, där innehavaren av företaget själv för fordonet.

Den som driver affärs- eller agenturrörelse faller under begreppet

företag. Begreppet är alltså vidsträckt men betydelsen härav begränsas genom

att endast vissa företag skall omfattas av bestämmelserna, nämligen de

som driver förvärvsverksamhet i vilken ingår befordran av personer eller

gods.

Med förvärvsverksamhet avses sådan verksamhet som drivs i förvärvssyfte.

Det är uppenbart att den trafik som drivs yrkesmässigt i YTF:s mening

vanligen blir att hänföra till förvärvsverksamhet. Undantagslöst gäller

detta inte. Avgörande för om trafik faller under begreppet yrkesmässig

är inte om trafiken utövats i förvärvssyfte eller ej, utan den omfattningtrafiken

haft. Enligt min mening bör emellertid syftet vara avgörande. Den

som mot ersättning tar med sig arbetskamrater i sin bil vid färd till eller

från arbetsstället bör inte anses utöva förvärvsverksamhet även om det

sker regelbundet och befordringen hänförs till yrkesmässig. Tydligt är att

vanlig handelsrörelse bör falla inom tillämpningsområdet, om förutsättningar

i fråga om person- eller godsbefordran föreligger. Detsamma bör

gälla byggnadsverksamhet samt industri- och fabriksrörelse. Den omständigheten

att verksamheten drivs i statlig eller kommunal regi kan inte få

medföra att den skall vara undantagen. Drivs den förvärvsmässigt, såsom

av de affärsdrivande verken, bör den vara underkastad regleringen.

Sådan verksamhet i vilken befordringen av personer eller gods är mera

ovidkommande bör inte anses falla inom tillämpningsområdet. Om eu handelsresande

i sin bil tar med sig varuprover, kan detta inte anses som befordran

av gods. Detsamma bör gälla om bil används i reparationstjänst

och föraren tar med sig maskindelar o. d. som behövs för reparationsarbete,

eller om den som i sitt hem tillverkar produkter för annans räkning vid

leveransen transporterar dessa i sin bil.

Som jag tidigare antytt i fråga om begreppet arbetstid anser jag att denna

liksom enligt gällande rätt skall omfatta även den tid under vilken förare

på flerbemannat fordon följer med i detta medan annan kör. Tid under vilken

förare inte utför annat arbete än att följa med fordonet som avlösare

bör dock inte inräknas i den sextimmarsperiod som jag föreslagit såsom

maximum för arbete i en följd utan minst 150 minuters rast. Med denna

ordning tillgodoses trafiksäkerhetssynpunkterna samtidigt som svårigheter

för långtradartrafiken undviks.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1967

Kortare rast eller annan rast under vilken föraren inte får lämna fordonet

eller annat arbetsställe bör inräknas i arbetstiden. Motsvarande gäller

nu enligt 28 § YTF.

Att avvikelse från reglerna om arbetstid och vilotid bär få ske om det påkallas

av olyckshändelse eller liknande omständighet som inte kunnat förutses,

torde vara klart utan särskild föreskrift. Bestämmelser av detta slag

finns emellertid i 28 § YTF, och om frågan nu lämnades oreglerad skulle

det möjligen kunna leda till missförstånd. Jag förordar därför en bestämmelse

av detta innehåll. Likaså bör Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer kunna medge undantag från reglerna när särskilda

skäl föranleder det.

Reglerna om arbetstid och vilotid bör, som jag förut anfört, anknyta till

arbetet inom det företag där föraren är anställd, beroende på svårigheterna

att annars effektivt kunna kontrollera efterlevnaden. Arbete som utförs i

annan verksamhet kan alltså inte beaktas vid bedömningen om reglerna i

visst fall överträtts. Av förbudet i 28 § VTF att i uttröttat tillstånd föra fordon

följer emellertid att körning inte får ske när det finns risk att arbete

eller annan verksamhet som föraren utfört dessförinnan kan ha lett till uttröttning.

Detta bör beaktas även av arbetsgivaren, bl. a. vid anställning av

extraförare. En undersökning av frågan om särskilda bestämmelser i syfte

att hindra från trafiksäkerhetssynpunkt olämpligt dubbelarbete bör närmare

övervägas.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör arbetsgivaren kunna straffas

för överträdelse av reglerna om arbetstid och vilotid, om han inte visar alt

han gjort vad som ankommit på honom för att förekomma förseelsen. Ofta

har arbetsgivaren ingen möjlighet att personligen kontrollera att hans förare

inte överträder reglerna. Har t. ex. en förare brutit mot bestämmelserna

om längsta tillåtna tid för arbete i en följd utan rast, bör åkaren undgå

ansvar om han kan visa att han otvetydigt och med tillräcklig skärpa tillhållit

föraren att följa bestämmelserna. Ansvarig ledning i transportföretag

bör på motsvarande sätt kunna undgå ansvar genom att konsekvent och

uttryckligen tillhålla sina förare att följa reglerna om arbetstid och vilotid.

Straffbestämmelserna bör fogas in som ett nytt stycke i 66 § 2 mom. VTF.

Vad jag föreslagit i fråga om skyldigheten att förvara färdskrivaruppteckning

föranleder ändring i 3 § 6 mom. VTF. De ändringar i färdskrivarkungörelsen

som föranleds av vad jag i övrigt anfört beträffande färdskrivarna

kommer jag senare att anmäla för Kungl. Maj :t.

Bestämmelserna om skyldighet att bl. a. föra anteckningar för kontroll

av arbetstid in. in., motsvarande dem i 30 § YTF, torde lämpligen placeras i

eu särskild paragraf, 28 b § VTF, alltså omedelbart efter bestämmelserna

om arbetstid och vilotid. 30 § YTF skall då upphävas. De närmare föreskrifterna

om formen för sådana anteckningar och om skyldighet att upp
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1967

visa och förvara dem kräver ej riksdagens medverkan. Jag avser att i senare

sammanhang föreslå sådana föreskrifter för Kungl. Maj :t.

Förare av motordrivet fordon är enligt 40 § 2 mom. VTF skyldig att stanna

på tecken av polisman och bilinspektör. Som framgår av det föregående

skall yrkesinspektionens tillsyn i fråga om arbetstiden normalt bedrivas i

samband med den inspektion av arbetsställena som yrkesinspektionen utövar

enligt arbetarskyddslagstiftningen. Detta bör dock inte utesluta att

yrkesinspektionens tjänstemän får möjlighet att stanna fordon för kontroll.

Den nämnda bestämmelsen bör kompletteras så att förare blir skyldig

att stanna även på tecken av tjänsteman hos yrkesinspektionen. För att

skyldigheten skall inträda måste krävas att det fullt tydligt framgår att

den som ger tecknet är sådan tjänsteman.

Jag har i inledningen anfört att jag senare i dag kommer att ta upp frågan

om inrättande av statens trafiksäkerhetsverk. Förutom förslag härom kommer

jag även att föreslå att biltrafiknämnden skall upphöra och att dess

kvarstående uppgifter överförs till en ny myndighet, transportnämnden, och

till länsstyrelserna. Förslagen föranleder vissa författningsändringar. Jag

har ansett lämpligt att i förevarande sammanhang anmäla dessa för Kungl.

Maj :t.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1968.

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag att Kungl.

Maj :t måtte inhämta riksdagens yttrande över förslag som upprättats inom

kommunikationsdepartementet till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28

september 1951 (nr 648),

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik in. m.,

3) förordning angående ändring i förordningen den 5 maj

1960 (nr 134) om mopeder,

4) förordning angående ändring i förordningen den 10

juni 1949 (nr 341) om explosiva varor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOXTR. STHLMI96? 670228

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:210 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 a1 i texten
  2. 3LU 1967:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 s. 1 i texten