Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)
1967-02-17 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:53, Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967
1
Nr 53
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad Igdelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74); given Stockholms slott
den 17 februari 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och 40 §
2 mom. civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74).
GUSTAF ADOLF
Svante Lundkvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att länsstyrelsens överprövning av vissa byggnadslov
i fråga om skyddsrumsbyggen slopas.
Vidare föreslås en ny ordning för fördelningen av gemensamma kostnader
för kommunala civilförsvarsanläggningar, som innebär att kostnaderna skall
kunna fördelas under en längre tid än som sker f. n.
Förslagen föranleder ändring i civilförsvarslagen. Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1967.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 53
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22 april 1960
(nr 74)
Härigenom förordnas, att 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22
april 1960 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
33
I de fall, då skyldighet föreligger
att söka byggnadslov, ankommer det
på byggnadsnämnden att vid prövning
av ansökan om sådant lov tillse,
att byggnadsföretaget överensstämmer
med bestämmelserna i detta kapitel
och med stöd därav meddelade
föreskrifter. I fråga om anläggning
eller byggnad, som avses i 24- § 1
mom. 1—3, så ock i fråga om bergfast
skyddsrum skall av byggnadsnämnd
meddelat lov till nybyggnad
av nämnden underställas länsstyrelsens
prövning i de hänseenden nyss
sagts.
Vill någon,--------
Vad i---------till
(Föreslagen lydelse)
§•
I de fall, då skyldighet föreligger
att söka byggnadslov, ankommer det
på byggnadsnämnden att vid prövning
av ansökan om sådant lov tillse,
att byggnadsföretaget överensstämmer
med bestämmelserna i detta kapitel
och med stöd därav meddelade
föreskrifter.
— tillhör kronan.
nybyggnad
-
40 §.
2 mom. Därest åtgärd,----
I den mån kostnaderna icke täckas
av statsmedel, skola de årligen fördelas
mellan kommunerna i förhållande
till det antal skattekronor och
skatteören, som inom varje kommun
eller del av kommun påförts de skattskyldiga
vid nästföregående års tax
-
-----kostnaderna därför.
I den mån kostnaderna icke täckas
av statsmedel, skola kostnaderna eller,
om dessa hava bestritts genom
lån, amortering och ränta på lånet
årligen fördelas mellan kommunerna
i förhållande till det antal skattekronor
och skatteören, som inom
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967
ering till allmän kommunalskatt. Påstår
kommun, att särskilda skäl
finnas för annan fördelningsgrund,
såsom att vidtagen åtgärd kan antagas
bliva till särskilt gagn för viss
kommun, eller uppkommer eljest
tvist mellan kommunerna beträffande
skyldigheten att bidraga till kostnaderna,
äger länsstyrelsen efter
framställning förordna, hur fördelningen
skall ske. Sådan framställning
skall göras sist inom tre månader
efter det kommun anmodats erlägga
sin kostnadsandel eller, om
framställningen göres av kommun,
som förskjutit kostnaderna, efter utgången
av det kalenderår, under vilket
desamma förskjutits. Till den
kommun, som förskjutit kostnaderna,
hava övriga kommuner att i
överensstämmelse med fördelning
som nu sagts utgiva på dem belöpande
andelar.
Vad i------------nu
varje kommun eller del av kommun
påförts de skattskyldiga vid nästföregående
års taxering till allmän
kommunalskatt. Påstår kommun, att
särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund,
såsom att vidtagen
åtgärd kan antagas bliva till särskilt
gagn för viss kommun, eller uppkommer
eljest tvist mellan kommunerna
beträffande skyldigheten att
bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen
efter framställning förordna,
hur fördelningen skall ske. Sådan
framställning skall göras sist inom
tre månader efter det kommun anmodats
erlägga sin kostnadsandel eller,
om framställningen göres av
kommun, som förskjutit kostnaderna,
efter utgången av det kalenderår,
under vilket desamma förskjutits.
Till den kommun, som förskjutit
kostnaderna, hava övriga kommuner
att i överensstämmelse med fördelning
som nu sagts utgiva på dem belöpande
andelar,
sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
4
Kungl. Maj.is proposition nr 53 år 1967
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 februari
1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,
Odhnoff.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lundkvist fråga om ändring i civilförsvarslagen och anför.
Inledning
I skrivelse den 30 juni 1966 har överståthållarämbetet föreslagit att i de
fall byggnadslov enligt 33 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)
skall underställas länsstyrelsens prövning länsstyrelserna avlastas detaljprövningen
i ärendena.
över skrivelsen har yttranden avgetts av civilförsvarsstyrelsen samt länsstyrelserna
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län.
Civilförsvarsstyrelsen tillkallade genom beslut den 29 januari 1964 sju
sakkunniga1 för att utreda frågan om det administrativa förfarandet vid
byggande av allmänna skyddsrum och problem som sammanhänger därmed.
De sakkunniga som har antagit benämningen 1964 års skyddsrumskommitté
lämnade i juni 1966 ett stencilerat betänkande med förslag till ändrad
handläggning in. in. av vissa skyddsrumsärenden. I betänkandet behandlas
bl. a. frågan om fördelningen mellan kommuner inom samma civilförsvarsområde
av vissa civilförsvarskostnader som hänför sig till ändamål som är
gemensamt för dessa kommuner.
Civilförsvarsstyrelsen lämnade över betänkandet till Kungl. Maj :t med
begäran att de förslag som kommittén lagt fram skall genomföras. Därefter
har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren, inspektören
för rikets befästningar, fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt,
byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Sö
1
Generaldirektören Åke Sundelin, landssekreteraren Torsten Segrell, byråcheferna Ivar Muller
och Hans Hollander, t. f. kanslirådet Gösta Terstad, civilförsvarsdirektören Tore Arcadius
och förste civilförsvarsingenjören B. G. E. Bergqvist.
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967
derinanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands
och ISorrbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet. Länsstyrelserna har bifogat yttranden av
vissa kommuner. Också statstjänstemännens riksförbund (SR) har yttrat
sig över betänkandet.
Dessa två frågor bör nu på en gång tas upp till behandling.
Underställning av byggnadslov
Gällande bestämmelser
Enligt 22 § civilförsvarslagen kallas skyddsrum, med hänsyn till den användning
som avses, allmänt skyddsrum eller enskilt skyddsrum.
Skyldighet att anordna allmänt skyddsrum åligger enligt 40 § 1 mom. b)
kommun. Enskilt skyddsrum inrättas enligt 53 § 1 mom. av ägaren till den
byggnad som skyddsrummet inryms i.
Skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum eller normalskyddsrum.
Enskilt skyddsrum anordnas i allmänhet som normalskyddsrum (28 §).
I 26 § finns föreskrifter om hur bergfasta skyddsrum och normalskyddsrum
skall utföras med hänsyn till det skydd som resp. skyddsrumstyp skall ge.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen
fastställer tekniska bestämmelser för de olika slagen av skyddsrum. Sådana
bestämmelser finns i 46 § civilförsvarskungörelsen den 27 maj 1960
(nr 377) och i föreskrifter som civilförsvarsstyrelsen har utfärdat. Enligt 25 §
civilförsvarslagen skall enskilt skyddsrum anordnas på sådan plats inom
eller i närheten av anläggning eller byggnad, som det är avsett för, att det
snabbt kan nås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden. 29 §
civilförsvarslagen innehåller föreskrifter om hur många personer som skall
kunna hysas i enskilt skyddsrum. Närmare bestämmelser härom finns i
47 § civilförsvarskungörelsen och i föreskrifter eller anvisningar som civilförsvarsstyrelsen
har utfärdat.
Enskilda skyddsrum skall enligt 24 § 1 mom. civilförsvarslagen anordnas
vid vissa anläggningar och byggnader inom område eller på plats som Kungl.
Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, civilförsvarsstyrelsen bestämmer.
De anläggningar och byggnader där enskilda skyddsrum enligt
dessa bestämmelser skall anordnas är hamnar, flygplatser, järnvägsstationer
o. d., anläggningar som är av vikt för den allmänna samfärdseln»
industriella anläggningar som är av viss storlek — i regel skall minst 25
personer sysselsättas där — anläggningar som inrymmer undervisningseller
vårdanstalter eller hotell eller pensionat och är avsedda att hysa minst
25 personer (24 § 1 mom. 1.—3.), trevånings- eller högre hus som till
väsentlig del är avsedda för bostads-, kontors- eller affärsändamål med
undantag för en- eller tvåfamilj shus samt andra anläggningar eller bygg
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Kungi. Maj.ls proposition nr 53 år 1967
nader som människor bor eller vanligen vistas i, om länsstyrelsen finner
att skyddsrum behövs med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet
eller läge (24 § 1 mom. 4.—5.).
I 33 § civilförsvarslagen föreskrivs att byggnadsnämnd vid prövning av
ansökan om byggnadslov skall se till att byggnadsföretaget stämmer överens
med bestämmelserna i civilförsvarslagen och med föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen. I fråga om bergfast skyddsrum och anläggning
eller byggnad som avses i 24 § 1 mom. 1.—3. skall byggnadslov som
byggnadsnämnden har meddelat underställas länsstyrelsens prövning i de
hänseenden som har nämnts i det föregående. Föreligger i fråga om nybyggnad
som skall inrymma skyddsrum inte skyldighet att söka byggnadslov,
skall länsstyrelsen i förväg godkänna byggnadsföretaget i dessa hänseenden.
Detta gäller dock inte i fråga om byggnad som tillhör kronan.
I 80 § civilförsvarslagen föreskrivs att den som underlåter att i förväg
inhämta länsstyrelsens tillstånd enligt 33 § straffas med dagsböter. Vidare
sägs i 80 § att den som underlåtit att inhämta sådant tillstånd och den som
åsidosatt föreskrift som har meddelats av länsstyrelsen vid prövning enligt
33 § är skyldig att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som
bär utförts.
Bestämmelserna i 33 § civilförsvarslagen stämmer i stort sett överens
med motsvarande bestämmelser i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr
536) och i den dessförinnan gällande lagen den 1 mars 1940 (nr 1191 om
skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum
in. m. I prop. 1960: 5 med förslag till 1960 års civilförsvarslag anfördes,
att tillsynen över efterlevnaden av lagens föreskrifter om hur skyddsrum
skall anordnas fortfarande bör ske genom byggnadsnämnderna även om
dessa nämnders kontroll på grund av brist på experter i skyddsrumsfrågor
ibland kan bli endast av mer formell karaktär. Vidare framhölls, att någon
inskränkning uppenbarligen inte bör ske i skyldigheten att underställa ärende
om byggnadslov länsstyrelsens prövning i fråga om sådana skyddsrum
som det kan bereda speciella problem att uppföra eller som är av mer
komplicerad beskaffenhet. I övriga fall ansågs ärendena inte vara mera
komplicerade än att kontroll genom granskning av byggnadsnämnd är
tillräcklig, om den sker med tillbörlig omsorg. En effektivering av kontrollen
förutsattes vidare ske genom att civilförsvarsstyrelsen lämnar byggnadsnämnderna
anvisningar i vilka hänseenden deras kontroll bör vara
särskilt ingående och genom att styrelsen gör klart för nämnderna att vissa
brister i kontrollen har uppmärksammats. Även från länsstyrelsernas sida
kan man vidta åtgärder för att få till stånd en effektivare kontroll genom
byggnadsnämnderna.
Länsstyrelsen handhar enligt 4 § civilförsvarslagen ledningen av civilförsvaret
inom länet. Därvid skall länsstyrelsen enligt 9 § civilförsvarskungörelsen
bl. a. se till att statliga myndigheter, kommuner och enskilda
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1967
fullgör sina skyldigheter beträffande civilförsvaret samt genom inspektioner
hålla sig underrättad om civilförsvarets tillstånd och i anslutning
därtill verka för att ett effektivt civilförsvar upprätthålls inom länet genom
att gå tillhanda med råd, anvisningar och upplysningar.
Enligt 7 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) utövar länsstyrelsen
tillsynen över byggnadsväsendet i länet.
Överståthållarämbetets förslag
Överståthållarämbetet anför, att länsstyrelsen enligt 33 § civilförsvarslagen
torde vara skyldig att i ärenden om byggnadslov som underställs
länsstyrelsen se till inte bara att skyddsrummets planering i stort är riktig
utan också att det är konstruerat i enlighet med de tekniska bestämmelser
som civilförsvarsstyrelsen utfärdar med stöd av 26 § 2 mom. civilförsvarslagen.
Värdet av en detaljerad granskning från länsstyrelsens sida i dessa
ärenden är enligt ämbetets mening från flera synpunkter tveksam. Ofta meddelas
byggnadslov utan att konstruktionsritningar ännu är färdigställda.
Lovet förknippas då i regel med ett förbehåll att det är giltigt endast under
förutsättning att konstruktionsritningar företes innan byggnadsföretaget
sätts igång. Det kan i sådana fall bli svårt att hinna med granskningen i
sådan tid att igångsättningen inte blir fördröjd. Det synes inte heller rationellt
att civilförsvarsmyndigheten prövar byggnadslovet i två etapper,
vilket måste ske i dessa fall. Ämbetet framhåller vidare att byggnadsnämndernas
tekniska tjänstemän framför allt i de större orterna numera torde
kunna anses väl kvalificerade för granskning av skyddsrummens tekniska
utformning. När så är fallet blir civilförsvarsmyndighetens prövning utan
egentligt värde.
Erfarenheten har visat, anför överståthållarämbetet vidare, att svårigheterna
vid bedömningen av ett skyddsruinsbygge hänför sig mera till
skyddsrummets storlek, placering och utformning än till dess konstruktion.
I de enstaka fall där konstruktionen kan bereda svårigheter bör
hinder inte möta för byggnadsnämnd att rådfråga länsstyrelsen eller för
länsstyrelsen att fordra in konstruktionsritningarna. Länsstyrelsen kan
vidta sådan åtgärd enligt 9 § civilförsvarskungörelsen och således utan att
skyldighet därtill föreskrivs i 33 § civilförsvarslagen.
Vad som anfördes i prop. 1960: 5 om en effektivering av kontrollen torde
enligt överståthållarämbetets mening fortfarande vara aktuellt inte minst
i kommuner där på grund av omfattande byggnadsverksamhet byggnadsnämnderna
har svårt att lösa sina uppgifter. Civilförsvarsmyndigheternas
tekniska sakkunskap bör därför mer än f. n. inriktas på att se till att
byggnadsnämnderna fullgör sina skyldigheter i fråga om skyddsrumsbyggandet
och på att ge råd till nämnderna hur skyddsrummen bör planeras
och utföras. En sådan verksamhet är värdefullare än en tidskrävande och
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967
i många fall onödig detalj granskning av den begränsade andel av byggnadsloven
som skall underställas länsstyrelsens prövning.
Det synes därför överståthållarämbetet önskvärt att 33 § civilförsvarslagen
ges en sådan ändrad lydelse eller — om ändring i lagen inte anses behövas
— att länsstyrelserna ges sådana direktiv att deras prövning begränsas
till att avse skyddsrums storlek, placering och utformning, en prövning
som oftast kan ske med arkitektens byggnadslovsritningar som underlag.
Den arbetskraft som skulle vinnas härigenom bör inriktas på aktiv rådgivning
och kontrollverksamhet.
Remissyttrandena
Remissinstanserna har genomgående bedömt överståthållarämbetets förslag
positivt.
Civilförsvarsstyrelsen delar överståthållarämbetets uppfattning, att en
förenkling av kontrollen av anordnandet av enskilda skyddsrum bör ske.
Samtidigt bör övervägas om inte skyldigheten att i vissa fall underställa
ärenden om byggnadslov länsstyrelsens prövning nu kan undvaras. Byggnadsnämnderna
har numera i regel tillgång till personal som är tillräckligt
insatt i konstruktionsfrågor. Det är därför mest rationellt att nämnderna
helt tar över ansvaret för kontrollverksamheten. En sådan ordning skulle
också innebära att länsstyrelsernas tjänstemän får bättre tid att ägna sig åt
andra arbetsuppgifter. Byggnadsloven i fråga om den större delen av de
skyddsrumspliktiga byggnaderna, däribland bostäderna, är undantagna
från underställning, framhåller styrelsen. De skyddstekniska problemen i
sådana byggnader som omfattas av underställningsskyldigheten skiljer sig
inte nämnvärt från dem som förekommer i andra skyddsrumspliktiga byggnader.
Samma skäl som civilförsvarsstyrelsen anför till stöd för att slopa underställningsskyldigheten
finns redovisade i yttrandena från de hörda länsstyrelserna.
Länsstyrelsen i Västmanlands län stryker under att en granskning
hos länsstyrelsen av konstruktionsritningarna till skyddsrum innebär
en påtaglig risk för fördröjning av byggnadsföretaget.
Länsstyrelserna är ense om att länsstyrelsens granskning av skyddsrumsbyggena
bör inskränkas till vissa huvudpunkter. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anför att granskningen i allmänhet bör kunna begränsas
till att omfatta enbart skyddsrummens storlek, placering och planlösning.
Länsstyrelsens praxis vid tillämpningen av 33 § civilförsvarslagen har
utformats i enlighet härmed. Länsstyrelsen har inte funnit att lagrummets
lydelse lägger hinder i vägen härför. Också länsstyrelsen i Västmanlands
län upplyser att länsstyrelsen i dessa ärenden bara fordrar in de handlingar
och uppgifter som har betydelse för skyddsrummets storlek, placering och
utformning. Oftast behövs härför inga andra ritningar än arkitektritningen.
I fråga om tillämpningen av 9 § civilförsvarsknngörelsen anför läns
-
9
Kungl. Maj:ls proposition nr 53 år 1967
styrelsen i Malmöhus län att de enstaka fall där konstruktionen av ett
skyddsrum kan bereda svårigheter torde kunna tas upp till prövning med
stöd av detta författningsrum. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser
att en alltför koncentrerad arbetsinsats på prövning av byggnadslov i fråga
om en mindre del av skyddsrumsbyggena bör ersättas av stickprovskontroll
med stöd av 9 § civilförsvarskungörelsen över hela skyddsrumsbyggandet.
Fördelningen av kostnader för gemensamma kommunala civilförsvarsåtgärder
Gällande bestämmelser
Enligt 40 § 1 mom. b)—e) civilförsvarslagen1 skall kommun inrätta och
utrusta allmänna skyddsrum, vidta andra byggnadsanordningar och reservanordningar
för brandförsvarets vattenförsörjning (främst s. k. branddammar),
våi*da och underhålla dessa anläggningar, utföra källarmursgenombrott
för allmänna och enskilda skyddsrum samt förvara och underhålla
viss civilförsvarsmateriel. Skyddsrum, andra byggnadsanordningar
och reservanordningar uppförs i allmänhet enligt organisationsplan, som
upprättas av länsstyrelsen (10 § ). Vidare skall kommun enligt 40 § 1 mom.
g) och h) svara för bl. a. avlöning till viss civilförsvarspersonal samt vid
utbildning och övning i den omfattning organisationsplanen anger ställa
materiel och annan egendom till det allmänna civilförsvarets förfogande.
För kostnad för skyddsrum, andra byggnadsanordningar, reservanordningar
och källarmursgenombrott som kommunen har utfört utgår statsbidrag.
Skyldighet att vidta sådana åtgärder får inte göras gällande förrän statsbidrag
finns tillgängligt. Bestämmelserna om statsbidrag, som finns i 42
och 43 §§ civilförsvar slagen, innebär att bidrag i allmänhet utgår med
minst två tredjedelar av kommunens kostnad.
I vissa fall kan åtgärd som avses i 40 § 1 mom. b)—e) civilförsvarslagen
hänföra sig till flera kommuner eller delar av kommuner som ingår i samma
civilförsvarsområde (gemensamma åtgärder). Enligt 22 § andra stycket
civilförsvarskungörelsen skall av organisationsplan framgå vilka åtgärder
som skall vara gemensamma för flera av kommunerna i civilförsvarsområdet
eller för området i dess helhet. Civilförsvarsstyrelsen har i
skrivelse den 25 november 1961 till bl. a. samtliga länsstyrelser föreskrivit
att följande anordningar och åtgärder skall vara gemensamma för samtliga
kommuner i civilförsvarsområdet, nämligen ledningscentraler (som alltid
inryms i skyddsrum), skyddsrum och andra byggnadsanordningar för förläggning,
gruppering och skydd för det lokala allmänna civilförsvarets personal,
observationsplatser och andra mätställen, skyddsanordningar för materiel
som är avsedd för det lokala allmänna civilförsvaret samt förvaring
och underhåll av gemensam utrustning för vissa tjänstegrenar inom det lo
-
1 Första momentet ändrat 1966: 103.
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1967
kala civilförsvaret. Gemensamma för några men inte för alla kommunerna
i civilförsvarsområde kan vara bl. a. befolkningsskyddsrum och branddammar.
Enligt 40 § 2 mom. civilförsvarslagen skall länsstyrelsen i fråga om åtgärd
som enligt organisationsplan är gemensam bestämma vilken kommun
som skall vidta åtgärden och förskjuta kostnaden för denna. I den mån
kostnaden inte täcks av statsmedel skall den årligen fördelas mellan
kommunerna i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som
inom varje kommun eller del av kommun har påförts de skattskyldiga vid
förra årets taxering till allmän kommunalskatt. Om kommun påstår att det
finns särskilda skäl för annan fördelningsgrund, t. ex. därför att en åtgärd
kan tänkas bli till särskilt gagn för viss kommun, eller om annars tvist uppkommer
mellan kommuner om fördelningen av bidragsskyldigheten, bestämmer
länsstyrelsen efter framställning hur fördelningen skall ske. Dessa
bestämmelser om fördelningsgrund och ordningen i vissa fall för att fastställa
bidragsskyldigheten gäller också i fråga om kostnad som kommun får
på grund av bestämmelserna i 1 mom. g) och h) under förutsättning att
kostnaden har uppstått under civilförsvarsberedskap och hänför sig till
ändamål som enligt organisationsplan är gemensamt för flera kommuner.
1964- års skijddsrumskommittés förslag
Kommittén framhåller, att de kostnader för gemensamma åtgärder som
här är i fråga är dels kapitalkostnader såsom investeringar för skyddsrum,
dels löpande kostnader såsom underhåll. Kommittén ger exempel på hur
kommunala indelningsändringar kan påverka fördelningen av kapitalkostnader
mellan kommunerna. En kommun som förs över från ett civilförsvarsområde
till ett annat kan sålunda ha varit med om att betala gemensamma
anordningar i det ursprungliga området och kan därefter få delta i kostnaden
för sådana anordningar av samma slag i det nya området. I så fall får kommunen
bära dubbla kostnader. En kommun kan vidare föra med sig anordningar
till det nya området. De andra kommunerna i området får därigenom
ett ekonomiskt tillskott medan de kommuner som är kvar i det gamla
området i stället tvingas att nyanskaffa motsvarande anordningar. Inom
ett civilförsvarsområde till vilket förs en eller flera kommuner kan det också
bli nödvändigt att skaffa gemensamma anordningar som inte hade behövts
om området liade varit oförändrat. En tillämpning av huvudregeln om
kostnadsfördelning mellan kommunerna i förhållande till kommunernas
skatteunderlag kan vid indelningsändringar ge betydande variationer i de
faktiska bördor som läggs på kommunerna. Det är enligt kommittén oklart
i vilken utsträckning det är möjligt att med stöd av de bestämmelser som
gäller f. n. få till stånd en rättvisare fördelning.
11
Kungl. Maj: is proposition nr 53 år 1967
Enligt vad kommittén upplyser har civilförsvarsstyrelsen i samband med
ändringar år 1960 i civilförsvar sområdesindelningen rekommenderat länsstyrelserna
ett förfarande i syfte att jämna ut de ekonomiska bördorna
mellan kommunerna. Förfarandet innebär att varje kommun tilläggs en
kvot som motsvarar den kostnad kommunen före den 1 juli 1960 har lagt
ned på gemensamma anläggningar som bedöms kunna få motsvarande
användning i den nya organisationen. När nya anläggningar skall bekostas,
används i första hand denna kvot som betalning av den kostnadsdel som
enligt huvudregeln skulle falla på kommunen. På detta sätt kompenseras de
kommuner som tidigare har haft utgifter för gemensamma anläggningar
inom civilförsvarsområdet.
Kommittén framhåller att detta system dock inte ger kompensation åt
kommun, som förs över från ett civilförsvarsområde till ett annat, för
kostnad för gemensamma anläggningar i det gamla området. Enligt kommitténs
mening skulle det vara möjligt att bygga upp ett system som gav
full rättvisa. Kommun som förs över från ett civilförsvarsområde till ett
annat skulle sålunda kunna få räkna sig till godo en kvot som motsvarar
kommunens kostnader för gemensamma anläggningar i det gamla området.
Ett rättvist system som grundar sig på nuvarande regler skulle dock
sannolikt bli administrativ betungande. Härtill kommer att den börda som
ligger i att kapitalkostnader skall betalas på en gång inte kan undvikas.
En smidig lösning av frågan om kapitalkostnadernas fördelning skulle
enligt kommitténs mening vara att dessa — på samma sätt som sker i fråga
om driftkostnaderna — slås ut på det antal år anläggningen beräknas vara
i drift. Kostnaderna får bestridas med årsavgifter från de kommuner som
under året hör till civilförsvarsområdet. För kommun som förs över till
annat civilförsvarsområde upphör alltså ersättningsskyldigheten och kommun
som införlivas med området blir betalningsskyldig på samma sätt som
de andra kommunerna inom området. Avgifternas storlek beräknas på
grundval av kommunernas skatteunderlag. Detta system uppfyller enligt
kommitténs mening kraven på rättvisa och smidighet. Det förutsätts att
medel för att bestrida kapitalkostnaden för gemensamma anläggningar kan
skaffas genom lån eller annars förskjutas av staten.
Kommittén föreslår att ett sådant system med årliga betalningar av kapitalkostnader
införs. Kostnaderna för anläggningar som redan är färdiga
och betalade bör dock inte fördelas om. I fråga om anläggningar söm är
under byggnad och för vilka den kommunala kostnadsandelen ännu inte
har fördelats mellan kommunerna kan det sättas i fråga om inte en utjämning
bör ske i sådana fall där en fördelning enligt huvudregeln skulle
framstå som särskilt orättvis. Det system med tillgångskvoter som civilförsvarsstyrelsen
har förordat skulle kunna tillämpas i dessa fall. Om
någon kommun skulle belastas av en påtaglig merkostnad som inte rimligen
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967
kan jämnas ut genom hårdare belastning av övriga kommuner inom samma
civilförsvarsområde, bör staten kunna träda in med ett lämpligt avpassat
bidrag.
Remissyttrandena
Av de remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag i fråga
om fördelningen av vissa gemensamma civilförsvarskostnader avstyrker
riksrevisionsverket förslaget. De övriga tillstyrker förslaget eller lämnar
det utan erinran, nämligen överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, SR, stadskollegierna i Stockholm,
Hälsingborg och Göteborg, drätselkamrarna i Solna och Malmö samt
civilförsvarsnämnderna i Eskilstuna och Karlstad.
I de positiva yttrandena heter det att förslaget är ägnat att undanröja de
orättvisor som följer av det nuvarande systemet och att förslaget har fördelar
från administrativ synpunkt.
Stadskollegierna i Stockholm och Malmö samt stadsfullmäktige i Borås
anför att en förutsättning för att förslaget skall kunna genomföras synes
vara att kapitalkostnaderna för gemensamma civilförsvarsanläggningar
förskjuts av staten i den mån de inte kan anskaffas genom lån. Stadskollegiet
i Hälsingborg anser att betydelsen av statens medhjälp vid finansieringen
förtjänar att understrykas.
Stadskollegiet i Göteborg uppger att i staden de gemensamma kostnaderna
•—- efter avdrag för statsbidraget — fördelas årligen med en slutavräkning
i fråga om anläggningskostnader i samband med slutregleringen av statsbidraget.
Kostnaderna betalas alltså inte på en gång utan fördelas på
hela anläggningstiden. Kollegiet förordar ändå att kommitténs förslag
genomförs under förutsättning att den kommun som skall förskottera kostnaden
får räntefria lån som täcker kostnaden eller att kostnaden förskjuts
av staten. En sådan ordning skulle med hänsyn till de likviditetssvårigheter
som råder väsentligt underlätta igångsättningen av skyddsrumsbyggen.
Kostnader för projektering, bergborrning in. in. torde dock under alla förhållanden
få under viss tid förskotteras av den kommun som skall utföra
anläggningen.
Riksrevisionsverket anför i sitt avstyrkande yttrande att statsverket inte
bör lämna finansiellt stöd för skyddsrumsbyggandet utöver vad som föranleds
av statsbidragsgivningen. Det finansieringssystem som tillämpas
f. n. bör därför behållas.
Stadskollegiet i Göteborg anser att kommun som skall förskottera kostnader
bör i fråga om både löpande kostnader och kapitalkostnader få gottgörelse
för ränteförluster och administration. Pålägg för sådana kostnader
har föranlett erinringar från vissa kommuner. Med hänsyn härtill bör i
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967 13
civilförsvarslagen införas en bestämmelse att den kommun som förskotterar
kostnaden är berättigad till sådan gottgörelse.
Föredraganden
Underställning av byggnadslov
Skyldighet att bygga enskilda skyddsrum föreligger f. n. i huvudsak bara
i orter med omkring 5 000 eller flera invånare. Regleringen i civilförsvarslagen,
civilförsvarskungörelsen och civilförsvarsstyrelsens föreskrifter av
hur enskilda skyddsrum skall anordnas innefattar både detaljerade tekniska
bestämmelser och mera allmänna föreskrifter, t. ex. om var skyddsrum skall
placeras, hur många personer det skall rymma och vilken grad av skydd det
skall ge. Enligt 33 § civilförsvarslagen utövar byggnadsnämnden, när byggnadslov
måste sökas, den närmaste tillsynen av att dessa bestämmelser följs.
I fråga om vissa skyddsrum skall emellertid nämndens byggnadslov också
underställas länsstyrelsens prövning.
Denna skyldighet att underställa byggnadslov, som saknar motsvarighet
i andra författningar, har varit motiverad av att byggnadsnämnderna inte
alltid har haft tillgång till den expertis som behövs för att i mer komplicerade
fall bedöma ärendena. Överståthållarämbetet anför nu att byggnadsnämnderna
i dag i allmänhet har sådan expertis för granskning av skyddsrummens
tekniska konstruktion. Ämbetet föreslår därför att länsstyrelsens
prövning begränsas till att avse skyddsrummens storlek och placering samt
deras utformning i stort.
Även jag anser, i likhet med samtliga remissinstanser, att byggnadsnämndernas
förutsättningar att fullgöra sin tillsynsskyldighet i fråga om
skyddsrummen har väsentligt förbättrats sedan statsmakterna år 1960
senast tog ställning till skyldigheten att i vissa fall underställa byggnadslov
länsstyrelsens prövning. Enligt min mening gäller detta alla de frågor som
i denna ordning överprövas av länsstyrelsen. Med hänsyn härtill anser
jag i likhet med civilförsvar sstyrelsen att det bör övervägas om inte underställningsskyldigheten
kan slopas helt.
För en sådan reform talar vidare att underställningsskyldigheten ofta fördröjer
ärendena och att den är administrativt betungande för länsstyrelserna.
I länsstyrelsens uppgift att handha ledningen av civilförsvaret i länet
ingår att se till att enskilda på rätt sätt fullgör sina skyldigheter att anordna
skyddsrum. Det kan ske bl. a. genom att länsstyrelsen i fråga om sådana
skyddsrumsbyggen som bereder problem lämnar råd och anvisningar till
byggnadsnämnderna och ställer sin expertis på området till nämndernas
förfogande samt följer nämndernas arbete i stort. Frigörs länsstyrelserna
från överprövningen av byggnadsloven får de ökade möjligheter till sådan
verksamhet. Det synes mer ändamålsenligt att länsstyrelserna bereds sådana
möjligheter än att de binds vid en prövning av en viss grupp av byggnads
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967
lovsärenden, i synnerhet som enligt vad som har sagts under remissbehandlingen
de största problemen inte hänför sig enbart till denna grupp.
Man har enligt min mening anledning att räkna med att byggnadsnämnderna,
när prövningen av ärende om byggnadslov bereder verkliga problem,
tillgodogör sig den sakkunskap som länsstyrelserna på detta sätt finge tillfälle
att ställa till förfogande. Med hänsyn härtill behöver man inte befara
några menliga verkningar av att underställningsskyldigheten slopas.
För vissa skyddsrum som enligt nuvarande bestämmelser underställs
länsstyrelsens granskning i byggnadslovsärendet utgår statsbidrag. I dessa
fall gör civilförsvarsmyndigheterna en granskning i samband med statsbidragsgivningen.
Denna granskning måste anses fullt tillräcklig.
På grund av vad jag nu har anfört föreslår jag att 33 § civilförsvarslagen
ändras så, att byggnadslov i fråga om skyddsrumsbyggen inte längre skall
underställas länsstyrelsens prövning.
Fördelningen av kostnader för gemensamma kommunala civilförsvarsåtgärder
Enligt
40 § 2 mom. civilförsvarslagen skall vissa kostnader för kommunala
civilförsvarsåtgärder som hänför sig till två eller flera kommuner i
samma civilförsvarsområde förskjutas av en av kommunerna samt årligen
fördelas mellan kommunerna, i regel i förhållande till skatteunderlaget i
varje kommun. Kostnader för gemensamma anläggningar — dvs. i huvudsak
vissa skyddsrum och andra byggnadsanordningar vilka nästan utan
undantag brukar vara gemensamma för hela civilförsvarsområdet — fördelas
i allmänhet i samband med att anläggningen är färdig och slutligt beslut
om statsbidrag för anläggningen meddelas. Kommunerna betalar därvid
i ett belopp ersättning till den kommun som har förskjutit kostnaden.
Det förekommer emellertid också att kostnaden fördelas under hela anläggningstiden
så att ersättning betalas allt eftersom olika kostnadsbelopp förfaller
till betalning.
Gemensamma anläggningskostnader betalas alltså i deras helhet senast i
samband med att anläggningen är färdig. Sedan anläggningen har börjat
betalas eller sedan den har slutbetalats kau emellertid kretsen av de kommuner
som en anläggning skall betjäna förändras genom att kommuner eller
kommundelar förs över från ett civilförsvarsområde till ett annat. Sker
sådana förändringar innan anläggningen tas ur bruk, kan det sägas att
kommun som lämnar kretsen gör en ekonomisk förlust medan kommun
som träder in i kretsen gör en vinst. Särskilt för en kommun som lämnar
kretsen kan detta te sig orättvist, i synnerhet om kommunen i ett annat
civilförsvarsområde på nytt drabbas av kostnader för eu motsvarande anläggning.
Olägenheter av det slag som jag nu har berört kan tänkas i något
fall påverka en kommuns inställning till frågan om att genomföra en planerad
ändring i kommunindelningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1967
15
För att undanröja sådana olägenheter föreslår nu 1964 års skyddsrumskommitté
att kostnader för gemensamma anläggningar inte längre skall
betalas på en gång utan att de skall slås ut under en längre tid, som motsvarar
den under vilken anläggningen beräknas vara i drift, och att de
skall bestridas med årsavgifter från de kommuner som under året hör till
civilförsvarsområdet.
Kommitténs förslag bygger på principen att varje kommun skall delta
bara i den del av kostnaden för en gemensam anläggning som svarar mot
den nytta kommunen har av anläggningen. Bland remissinstanserna har
ingen annan mening kommit till uttryck än att detta förslag är ägnat att
leda till en rättvisare ordning för kostnadsfördelningen vid ändringar av
indelningen i civilförsvarsområden.
Sedan år 1965 har vid indelningen av landet i civilförsvarsområden i allmänhet
planerna för länens indelning i kommuner följts. Det innebär att i
områdena ingår antingen hela kommuner som avses komma att bestå oförändrade
eller kommuner och kommundelar som avses tillsammans komma
att bilda en eller flera kommuner (kommunblock). Bara när kommuner
eller kommundelar som hör till samma kommunblock ligger i olika län skär
gräns för civilförsvarsområde kommunblocksgräns. Detta är fallet i fråga
om 15 kommuner och 16 delar av kommuner.1
Så länge det nuvarande sambandet mellan indelningen i civilförsvarsområden
och planerna för kommunindelningen upprätthålls kommer alltså
överföringar av kommuner och kommundelar från ett civilförsvarsområde
till ett annat att bli relativt sällsynta. Jag anser det emellertid ändå vara
angeläget att i enlighet med kommitténs förslag få till stånd en rättvisare
kostnadsfördelning mellan kommuner som berörs av ändringar i civilförsvar
sområdesindelningen.
Om det skall ske måste emellertid, som kommittén och remissinstanserna
framhåller, de medel som behövs för att bestrida anläggningskostnader
antingen kunna lånas upp eller kunna förskjutas av staten. Det synes nämligen
uteslutet att den kommun som i första hand svarar för kostnaden
skall förskjuta de andra kommunernas andel av denna under någon längre
tid efter det att anläggningen har blivit färdig.
I likhet med riksrevisionsverket anser jag att staten inte bör svara för
finansieringen. I allmänhet lär emellertid den kommun som skall förskjuta
kostnaden kunna få lån som dels täcker hela kostnaden och dels får amorteras
under en tid som i stort sett svarar mot hela den tid anläggningen
beräknas vara i bruk. Genom att sålunda bestrida kostnaden med lånemedel
får kommunen anses ha fullgjort sin skyldighet att förskjuta kostnaden.
Kommunen torde kunna påräkna Kungl. Maj :ts tillstånd att ta upp
lån för ändamålet i samma utsträckning som för övriga kommunala in
1
Jfr kungörelsen den 30 december 1966 (nr 757) om rikets indelning i civilförsvarsområden
och kungörelsen den 21 maj 1964 (nr 162) om fastställda planer för länens indelning i kommuner.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967
vesteringar som enligt gällande grunder brukar bedömas som lånetillståndsberättigande.
Jag anser det därför vara tillräckligt att hänvisa kommunerna till att
lånevägen finansiera kostnaderna för gemensamma anläggningar. I de fall
där denna möjlighet utnyttjas bör fördelningen mellan kommunerna avse
amorteringarna och räntan på lånet och inte som f. n. hela anläggningskostnaden.
Jag förordar att 40 § 2 mom. civilförsvarslagen ändras så att en fördelning
i enlighet härmed kan ske.
Den föreslagna ordningen kan tillämpas också på anläggningar som redan
har påbörjats när den föreslagna ändringen i civilförsvarslagen träder i kraft.
Som kommittén förordat bör emellertid någon omfördelning inte ske av
kostnader som redan har fördelats vid nämnda tidpunkt.
I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och JO § 2 mom. civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 7fr). Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1967.
Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
anta lagförslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
ESSELTE AB. STHLM 67
714576
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1967:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och J/.0 § 2 mom. civilförsvarsl a1 i texten
- 2LU 1967:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22 april s. 1 i texten