Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)

1967-02-17 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:53, Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967

1

Nr 53

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad Igdelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74); given Stockholms slott

den 17 februari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och 40 §

2 mom. civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74).

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att länsstyrelsens överprövning av vissa byggnadslov

i fråga om skyddsrumsbyggen slopas.

Vidare föreslås en ny ordning för fördelningen av gemensamma kostnader

för kommunala civilförsvarsanläggningar, som innebär att kostnaderna skall

kunna fördelas under en längre tid än som sker f. n.

Förslagen föranleder ändring i civilförsvarslagen. Ändringen föreslås

träda i kraft den 1 juli 1967.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22 april 1960

(nr 74)

Härigenom förordnas, att 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22

april 1960 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

33

I de fall, då skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, ankommer det

på byggnadsnämnden att vid prövning

av ansökan om sådant lov tillse,

att byggnadsföretaget överensstämmer

med bestämmelserna i detta kapitel

och med stöd därav meddelade

föreskrifter. I fråga om anläggning

eller byggnad, som avses i 24- § 1

mom. 1—3, så ock i fråga om bergfast

skyddsrum skall av byggnadsnämnd

meddelat lov till nybyggnad

av nämnden underställas länsstyrelsens

prövning i de hänseenden nyss

sagts.

Vill någon,--------

Vad i---------till

(Föreslagen lydelse)

§•

I de fall, då skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, ankommer det

på byggnadsnämnden att vid prövning

av ansökan om sådant lov tillse,

att byggnadsföretaget överensstämmer

med bestämmelserna i detta kapitel

och med stöd därav meddelade

föreskrifter.

— tillhör kronan.

nybyggnad
-

40 §.

2 mom. Därest åtgärd,----

I den mån kostnaderna icke täckas

av statsmedel, skola de årligen fördelas

mellan kommunerna i förhållande

till det antal skattekronor och

skatteören, som inom varje kommun

eller del av kommun påförts de skattskyldiga

vid nästföregående års tax
-

-----kostnaderna därför.

I den mån kostnaderna icke täckas

av statsmedel, skola kostnaderna eller,

om dessa hava bestritts genom

lån, amortering och ränta på lånet

årligen fördelas mellan kommunerna

i förhållande till det antal skattekronor

och skatteören, som inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967

ering till allmän kommunalskatt. Påstår

kommun, att särskilda skäl

finnas för annan fördelningsgrund,

såsom att vidtagen åtgärd kan antagas

bliva till särskilt gagn för viss

kommun, eller uppkommer eljest

tvist mellan kommunerna beträffande

skyldigheten att bidraga till kostnaderna,

äger länsstyrelsen efter

framställning förordna, hur fördelningen

skall ske. Sådan framställning

skall göras sist inom tre månader

efter det kommun anmodats erlägga

sin kostnadsandel eller, om

framställningen göres av kommun,

som förskjutit kostnaderna, efter utgången

av det kalenderår, under vilket

desamma förskjutits. Till den

kommun, som förskjutit kostnaderna,

hava övriga kommuner att i

överensstämmelse med fördelning

som nu sagts utgiva på dem belöpande

andelar.

Vad i------------nu

varje kommun eller del av kommun

påförts de skattskyldiga vid nästföregående

års taxering till allmän

kommunalskatt. Påstår kommun, att

särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund,

såsom att vidtagen

åtgärd kan antagas bliva till särskilt

gagn för viss kommun, eller uppkommer

eljest tvist mellan kommunerna

beträffande skyldigheten att

bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen

efter framställning förordna,

hur fördelningen skall ske. Sådan

framställning skall göras sist inom

tre månader efter det kommun anmodats

erlägga sin kostnadsandel eller,

om framställningen göres av

kommun, som förskjutit kostnaderna,

efter utgången av det kalenderår,

under vilket desamma förskjutits.

Till den kommun, som förskjutit

kostnaderna, hava övriga kommuner

att i överensstämmelse med fördelning

som nu sagts utgiva på dem belöpande

andelar,

sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is proposition nr 53 år 1967

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 februari

1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lundkvist fråga om ändring i civilförsvarslagen och anför.

Inledning

I skrivelse den 30 juni 1966 har överståthållarämbetet föreslagit att i de

fall byggnadslov enligt 33 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)

skall underställas länsstyrelsens prövning länsstyrelserna avlastas detaljprövningen

i ärendena.

över skrivelsen har yttranden avgetts av civilförsvarsstyrelsen samt länsstyrelserna

i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län.

Civilförsvarsstyrelsen tillkallade genom beslut den 29 januari 1964 sju

sakkunniga1 för att utreda frågan om det administrativa förfarandet vid

byggande av allmänna skyddsrum och problem som sammanhänger därmed.

De sakkunniga som har antagit benämningen 1964 års skyddsrumskommitté

lämnade i juni 1966 ett stencilerat betänkande med förslag till ändrad

handläggning in. in. av vissa skyddsrumsärenden. I betänkandet behandlas

bl. a. frågan om fördelningen mellan kommuner inom samma civilförsvarsområde

av vissa civilförsvarskostnader som hänför sig till ändamål som är

gemensamt för dessa kommuner.

Civilförsvarsstyrelsen lämnade över betänkandet till Kungl. Maj :t med

begäran att de förslag som kommittén lagt fram skall genomföras. Därefter

har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren, inspektören

för rikets befästningar, fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt,

byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,

statskontoret, riksrevisionsverket, överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Sö
1

Generaldirektören Åke Sundelin, landssekreteraren Torsten Segrell, byråcheferna Ivar Muller

och Hans Hollander, t. f. kanslirådet Gösta Terstad, civilförsvarsdirektören Tore Arcadius

och förste civilförsvarsingenjören B. G. E. Bergqvist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967

derinanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands

och ISorrbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet

och Svenska landstingsförbundet. Länsstyrelserna har bifogat yttranden av

vissa kommuner. Också statstjänstemännens riksförbund (SR) har yttrat

sig över betänkandet.

Dessa två frågor bör nu på en gång tas upp till behandling.

Underställning av byggnadslov

Gällande bestämmelser

Enligt 22 § civilförsvarslagen kallas skyddsrum, med hänsyn till den användning

som avses, allmänt skyddsrum eller enskilt skyddsrum.

Skyldighet att anordna allmänt skyddsrum åligger enligt 40 § 1 mom. b)

kommun. Enskilt skyddsrum inrättas enligt 53 § 1 mom. av ägaren till den

byggnad som skyddsrummet inryms i.

Skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum eller normalskyddsrum.

Enskilt skyddsrum anordnas i allmänhet som normalskyddsrum (28 §).

I 26 § finns föreskrifter om hur bergfasta skyddsrum och normalskyddsrum

skall utföras med hänsyn till det skydd som resp. skyddsrumstyp skall ge.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen

fastställer tekniska bestämmelser för de olika slagen av skyddsrum. Sådana

bestämmelser finns i 46 § civilförsvarskungörelsen den 27 maj 1960

(nr 377) och i föreskrifter som civilförsvarsstyrelsen har utfärdat. Enligt 25 §

civilförsvarslagen skall enskilt skyddsrum anordnas på sådan plats inom

eller i närheten av anläggning eller byggnad, som det är avsett för, att det

snabbt kan nås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden. 29 §

civilförsvarslagen innehåller föreskrifter om hur många personer som skall

kunna hysas i enskilt skyddsrum. Närmare bestämmelser härom finns i

47 § civilförsvarskungörelsen och i föreskrifter eller anvisningar som civilförsvarsstyrelsen

har utfärdat.

Enskilda skyddsrum skall enligt 24 § 1 mom. civilförsvarslagen anordnas

vid vissa anläggningar och byggnader inom område eller på plats som Kungl.

Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, civilförsvarsstyrelsen bestämmer.

De anläggningar och byggnader där enskilda skyddsrum enligt

dessa bestämmelser skall anordnas är hamnar, flygplatser, järnvägsstationer

o. d., anläggningar som är av vikt för den allmänna samfärdseln»

industriella anläggningar som är av viss storlek — i regel skall minst 25

personer sysselsättas där — anläggningar som inrymmer undervisningseller

vårdanstalter eller hotell eller pensionat och är avsedda att hysa minst

25 personer (24 § 1 mom. 1.—3.), trevånings- eller högre hus som till

väsentlig del är avsedda för bostads-, kontors- eller affärsändamål med

undantag för en- eller tvåfamilj shus samt andra anläggningar eller bygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kungi. Maj.ls proposition nr 53 år 1967

nader som människor bor eller vanligen vistas i, om länsstyrelsen finner

att skyddsrum behövs med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet

eller läge (24 § 1 mom. 4.—5.).

I 33 § civilförsvarslagen föreskrivs att byggnadsnämnd vid prövning av

ansökan om byggnadslov skall se till att byggnadsföretaget stämmer överens

med bestämmelserna i civilförsvarslagen och med föreskrifter som har

meddelats med stöd av lagen. I fråga om bergfast skyddsrum och anläggning

eller byggnad som avses i 24 § 1 mom. 1.—3. skall byggnadslov som

byggnadsnämnden har meddelat underställas länsstyrelsens prövning i de

hänseenden som har nämnts i det föregående. Föreligger i fråga om nybyggnad

som skall inrymma skyddsrum inte skyldighet att söka byggnadslov,

skall länsstyrelsen i förväg godkänna byggnadsföretaget i dessa hänseenden.

Detta gäller dock inte i fråga om byggnad som tillhör kronan.

I 80 § civilförsvarslagen föreskrivs att den som underlåter att i förväg

inhämta länsstyrelsens tillstånd enligt 33 § straffas med dagsböter. Vidare

sägs i 80 § att den som underlåtit att inhämta sådant tillstånd och den som

åsidosatt föreskrift som har meddelats av länsstyrelsen vid prövning enligt

33 § är skyldig att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som

bär utförts.

Bestämmelserna i 33 § civilförsvarslagen stämmer i stort sett överens

med motsvarande bestämmelser i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr

536) och i den dessförinnan gällande lagen den 1 mars 1940 (nr 1191 om

skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum

in. m. I prop. 1960: 5 med förslag till 1960 års civilförsvarslag anfördes,

att tillsynen över efterlevnaden av lagens föreskrifter om hur skyddsrum

skall anordnas fortfarande bör ske genom byggnadsnämnderna även om

dessa nämnders kontroll på grund av brist på experter i skyddsrumsfrågor

ibland kan bli endast av mer formell karaktär. Vidare framhölls, att någon

inskränkning uppenbarligen inte bör ske i skyldigheten att underställa ärende

om byggnadslov länsstyrelsens prövning i fråga om sådana skyddsrum

som det kan bereda speciella problem att uppföra eller som är av mer

komplicerad beskaffenhet. I övriga fall ansågs ärendena inte vara mera

komplicerade än att kontroll genom granskning av byggnadsnämnd är

tillräcklig, om den sker med tillbörlig omsorg. En effektivering av kontrollen

förutsattes vidare ske genom att civilförsvarsstyrelsen lämnar byggnadsnämnderna

anvisningar i vilka hänseenden deras kontroll bör vara

särskilt ingående och genom att styrelsen gör klart för nämnderna att vissa

brister i kontrollen har uppmärksammats. Även från länsstyrelsernas sida

kan man vidta åtgärder för att få till stånd en effektivare kontroll genom

byggnadsnämnderna.

Länsstyrelsen handhar enligt 4 § civilförsvarslagen ledningen av civilförsvaret

inom länet. Därvid skall länsstyrelsen enligt 9 § civilförsvarskungörelsen

bl. a. se till att statliga myndigheter, kommuner och enskilda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1967

fullgör sina skyldigheter beträffande civilförsvaret samt genom inspektioner

hålla sig underrättad om civilförsvarets tillstånd och i anslutning

därtill verka för att ett effektivt civilförsvar upprätthålls inom länet genom

att gå tillhanda med råd, anvisningar och upplysningar.

Enligt 7 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) utövar länsstyrelsen

tillsynen över byggnadsväsendet i länet.

Överståthållarämbetets förslag

Överståthållarämbetet anför, att länsstyrelsen enligt 33 § civilförsvarslagen

torde vara skyldig att i ärenden om byggnadslov som underställs

länsstyrelsen se till inte bara att skyddsrummets planering i stort är riktig

utan också att det är konstruerat i enlighet med de tekniska bestämmelser

som civilförsvarsstyrelsen utfärdar med stöd av 26 § 2 mom. civilförsvarslagen.

Värdet av en detaljerad granskning från länsstyrelsens sida i dessa

ärenden är enligt ämbetets mening från flera synpunkter tveksam. Ofta meddelas

byggnadslov utan att konstruktionsritningar ännu är färdigställda.

Lovet förknippas då i regel med ett förbehåll att det är giltigt endast under

förutsättning att konstruktionsritningar företes innan byggnadsföretaget

sätts igång. Det kan i sådana fall bli svårt att hinna med granskningen i

sådan tid att igångsättningen inte blir fördröjd. Det synes inte heller rationellt

att civilförsvarsmyndigheten prövar byggnadslovet i två etapper,

vilket måste ske i dessa fall. Ämbetet framhåller vidare att byggnadsnämndernas

tekniska tjänstemän framför allt i de större orterna numera torde

kunna anses väl kvalificerade för granskning av skyddsrummens tekniska

utformning. När så är fallet blir civilförsvarsmyndighetens prövning utan

egentligt värde.

Erfarenheten har visat, anför överståthållarämbetet vidare, att svårigheterna

vid bedömningen av ett skyddsruinsbygge hänför sig mera till

skyddsrummets storlek, placering och utformning än till dess konstruktion.

I de enstaka fall där konstruktionen kan bereda svårigheter bör

hinder inte möta för byggnadsnämnd att rådfråga länsstyrelsen eller för

länsstyrelsen att fordra in konstruktionsritningarna. Länsstyrelsen kan

vidta sådan åtgärd enligt 9 § civilförsvarskungörelsen och således utan att

skyldighet därtill föreskrivs i 33 § civilförsvarslagen.

Vad som anfördes i prop. 1960: 5 om en effektivering av kontrollen torde

enligt överståthållarämbetets mening fortfarande vara aktuellt inte minst

i kommuner där på grund av omfattande byggnadsverksamhet byggnadsnämnderna

har svårt att lösa sina uppgifter. Civilförsvarsmyndigheternas

tekniska sakkunskap bör därför mer än f. n. inriktas på att se till att

byggnadsnämnderna fullgör sina skyldigheter i fråga om skyddsrumsbyggandet

och på att ge råd till nämnderna hur skyddsrummen bör planeras

och utföras. En sådan verksamhet är värdefullare än en tidskrävande och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967

i många fall onödig detalj granskning av den begränsade andel av byggnadsloven

som skall underställas länsstyrelsens prövning.

Det synes därför överståthållarämbetet önskvärt att 33 § civilförsvarslagen

ges en sådan ändrad lydelse eller — om ändring i lagen inte anses behövas

— att länsstyrelserna ges sådana direktiv att deras prövning begränsas

till att avse skyddsrums storlek, placering och utformning, en prövning

som oftast kan ske med arkitektens byggnadslovsritningar som underlag.

Den arbetskraft som skulle vinnas härigenom bör inriktas på aktiv rådgivning

och kontrollverksamhet.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har genomgående bedömt överståthållarämbetets förslag

positivt.

Civilförsvarsstyrelsen delar överståthållarämbetets uppfattning, att en

förenkling av kontrollen av anordnandet av enskilda skyddsrum bör ske.

Samtidigt bör övervägas om inte skyldigheten att i vissa fall underställa

ärenden om byggnadslov länsstyrelsens prövning nu kan undvaras. Byggnadsnämnderna

har numera i regel tillgång till personal som är tillräckligt

insatt i konstruktionsfrågor. Det är därför mest rationellt att nämnderna

helt tar över ansvaret för kontrollverksamheten. En sådan ordning skulle

också innebära att länsstyrelsernas tjänstemän får bättre tid att ägna sig åt

andra arbetsuppgifter. Byggnadsloven i fråga om den större delen av de

skyddsrumspliktiga byggnaderna, däribland bostäderna, är undantagna

från underställning, framhåller styrelsen. De skyddstekniska problemen i

sådana byggnader som omfattas av underställningsskyldigheten skiljer sig

inte nämnvärt från dem som förekommer i andra skyddsrumspliktiga byggnader.

Samma skäl som civilförsvarsstyrelsen anför till stöd för att slopa underställningsskyldigheten

finns redovisade i yttrandena från de hörda länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län stryker under att en granskning

hos länsstyrelsen av konstruktionsritningarna till skyddsrum innebär

en påtaglig risk för fördröjning av byggnadsföretaget.

Länsstyrelserna är ense om att länsstyrelsens granskning av skyddsrumsbyggena

bör inskränkas till vissa huvudpunkter. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anför att granskningen i allmänhet bör kunna begränsas

till att omfatta enbart skyddsrummens storlek, placering och planlösning.

Länsstyrelsens praxis vid tillämpningen av 33 § civilförsvarslagen har

utformats i enlighet härmed. Länsstyrelsen har inte funnit att lagrummets

lydelse lägger hinder i vägen härför. Också länsstyrelsen i Västmanlands

län upplyser att länsstyrelsen i dessa ärenden bara fordrar in de handlingar

och uppgifter som har betydelse för skyddsrummets storlek, placering och

utformning. Oftast behövs härför inga andra ritningar än arkitektritningen.

I fråga om tillämpningen av 9 § civilförsvarsknngörelsen anför läns
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ls proposition nr 53 år 1967

styrelsen i Malmöhus län att de enstaka fall där konstruktionen av ett

skyddsrum kan bereda svårigheter torde kunna tas upp till prövning med

stöd av detta författningsrum. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser

att en alltför koncentrerad arbetsinsats på prövning av byggnadslov i fråga

om en mindre del av skyddsrumsbyggena bör ersättas av stickprovskontroll

med stöd av 9 § civilförsvarskungörelsen över hela skyddsrumsbyggandet.

Fördelningen av kostnader för gemensamma kommunala civilförsvarsåtgärder

Gällande bestämmelser

Enligt 40 § 1 mom. b)—e) civilförsvarslagen1 skall kommun inrätta och

utrusta allmänna skyddsrum, vidta andra byggnadsanordningar och reservanordningar

för brandförsvarets vattenförsörjning (främst s. k. branddammar),

våi*da och underhålla dessa anläggningar, utföra källarmursgenombrott

för allmänna och enskilda skyddsrum samt förvara och underhålla

viss civilförsvarsmateriel. Skyddsrum, andra byggnadsanordningar

och reservanordningar uppförs i allmänhet enligt organisationsplan, som

upprättas av länsstyrelsen (10 § ). Vidare skall kommun enligt 40 § 1 mom.

g) och h) svara för bl. a. avlöning till viss civilförsvarspersonal samt vid

utbildning och övning i den omfattning organisationsplanen anger ställa

materiel och annan egendom till det allmänna civilförsvarets förfogande.

För kostnad för skyddsrum, andra byggnadsanordningar, reservanordningar

och källarmursgenombrott som kommunen har utfört utgår statsbidrag.

Skyldighet att vidta sådana åtgärder får inte göras gällande förrän statsbidrag

finns tillgängligt. Bestämmelserna om statsbidrag, som finns i 42

och 43 §§ civilförsvar slagen, innebär att bidrag i allmänhet utgår med

minst två tredjedelar av kommunens kostnad.

I vissa fall kan åtgärd som avses i 40 § 1 mom. b)—e) civilförsvarslagen

hänföra sig till flera kommuner eller delar av kommuner som ingår i samma

civilförsvarsområde (gemensamma åtgärder). Enligt 22 § andra stycket

civilförsvarskungörelsen skall av organisationsplan framgå vilka åtgärder

som skall vara gemensamma för flera av kommunerna i civilförsvarsområdet

eller för området i dess helhet. Civilförsvarsstyrelsen har i

skrivelse den 25 november 1961 till bl. a. samtliga länsstyrelser föreskrivit

att följande anordningar och åtgärder skall vara gemensamma för samtliga

kommuner i civilförsvarsområdet, nämligen ledningscentraler (som alltid

inryms i skyddsrum), skyddsrum och andra byggnadsanordningar för förläggning,

gruppering och skydd för det lokala allmänna civilförsvarets personal,

observationsplatser och andra mätställen, skyddsanordningar för materiel

som är avsedd för det lokala allmänna civilförsvaret samt förvaring

och underhåll av gemensam utrustning för vissa tjänstegrenar inom det lo
-

1 Första momentet ändrat 1966: 103.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1967

kala civilförsvaret. Gemensamma för några men inte för alla kommunerna

i civilförsvarsområde kan vara bl. a. befolkningsskyddsrum och branddammar.

Enligt 40 § 2 mom. civilförsvarslagen skall länsstyrelsen i fråga om åtgärd

som enligt organisationsplan är gemensam bestämma vilken kommun

som skall vidta åtgärden och förskjuta kostnaden för denna. I den mån

kostnaden inte täcks av statsmedel skall den årligen fördelas mellan

kommunerna i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som

inom varje kommun eller del av kommun har påförts de skattskyldiga vid

förra årets taxering till allmän kommunalskatt. Om kommun påstår att det

finns särskilda skäl för annan fördelningsgrund, t. ex. därför att en åtgärd

kan tänkas bli till särskilt gagn för viss kommun, eller om annars tvist uppkommer

mellan kommuner om fördelningen av bidragsskyldigheten, bestämmer

länsstyrelsen efter framställning hur fördelningen skall ske. Dessa

bestämmelser om fördelningsgrund och ordningen i vissa fall för att fastställa

bidragsskyldigheten gäller också i fråga om kostnad som kommun får

på grund av bestämmelserna i 1 mom. g) och h) under förutsättning att

kostnaden har uppstått under civilförsvarsberedskap och hänför sig till

ändamål som enligt organisationsplan är gemensamt för flera kommuner.

1964- års skijddsrumskommittés förslag

Kommittén framhåller, att de kostnader för gemensamma åtgärder som

här är i fråga är dels kapitalkostnader såsom investeringar för skyddsrum,

dels löpande kostnader såsom underhåll. Kommittén ger exempel på hur

kommunala indelningsändringar kan påverka fördelningen av kapitalkostnader

mellan kommunerna. En kommun som förs över från ett civilförsvarsområde

till ett annat kan sålunda ha varit med om att betala gemensamma

anordningar i det ursprungliga området och kan därefter få delta i kostnaden

för sådana anordningar av samma slag i det nya området. I så fall får kommunen

bära dubbla kostnader. En kommun kan vidare föra med sig anordningar

till det nya området. De andra kommunerna i området får därigenom

ett ekonomiskt tillskott medan de kommuner som är kvar i det gamla

området i stället tvingas att nyanskaffa motsvarande anordningar. Inom

ett civilförsvarsområde till vilket förs en eller flera kommuner kan det också

bli nödvändigt att skaffa gemensamma anordningar som inte hade behövts

om området liade varit oförändrat. En tillämpning av huvudregeln om

kostnadsfördelning mellan kommunerna i förhållande till kommunernas

skatteunderlag kan vid indelningsändringar ge betydande variationer i de

faktiska bördor som läggs på kommunerna. Det är enligt kommittén oklart

i vilken utsträckning det är möjligt att med stöd av de bestämmelser som

gäller f. n. få till stånd en rättvisare fördelning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj: is proposition nr 53 år 1967

Enligt vad kommittén upplyser har civilförsvarsstyrelsen i samband med

ändringar år 1960 i civilförsvar sområdesindelningen rekommenderat länsstyrelserna

ett förfarande i syfte att jämna ut de ekonomiska bördorna

mellan kommunerna. Förfarandet innebär att varje kommun tilläggs en

kvot som motsvarar den kostnad kommunen före den 1 juli 1960 har lagt

ned på gemensamma anläggningar som bedöms kunna få motsvarande

användning i den nya organisationen. När nya anläggningar skall bekostas,

används i första hand denna kvot som betalning av den kostnadsdel som

enligt huvudregeln skulle falla på kommunen. På detta sätt kompenseras de

kommuner som tidigare har haft utgifter för gemensamma anläggningar

inom civilförsvarsområdet.

Kommittén framhåller att detta system dock inte ger kompensation åt

kommun, som förs över från ett civilförsvarsområde till ett annat, för

kostnad för gemensamma anläggningar i det gamla området. Enligt kommitténs

mening skulle det vara möjligt att bygga upp ett system som gav

full rättvisa. Kommun som förs över från ett civilförsvarsområde till ett

annat skulle sålunda kunna få räkna sig till godo en kvot som motsvarar

kommunens kostnader för gemensamma anläggningar i det gamla området.

Ett rättvist system som grundar sig på nuvarande regler skulle dock

sannolikt bli administrativ betungande. Härtill kommer att den börda som

ligger i att kapitalkostnader skall betalas på en gång inte kan undvikas.

En smidig lösning av frågan om kapitalkostnadernas fördelning skulle

enligt kommitténs mening vara att dessa — på samma sätt som sker i fråga

om driftkostnaderna — slås ut på det antal år anläggningen beräknas vara

i drift. Kostnaderna får bestridas med årsavgifter från de kommuner som

under året hör till civilförsvarsområdet. För kommun som förs över till

annat civilförsvarsområde upphör alltså ersättningsskyldigheten och kommun

som införlivas med området blir betalningsskyldig på samma sätt som

de andra kommunerna inom området. Avgifternas storlek beräknas på

grundval av kommunernas skatteunderlag. Detta system uppfyller enligt

kommitténs mening kraven på rättvisa och smidighet. Det förutsätts att

medel för att bestrida kapitalkostnaden för gemensamma anläggningar kan

skaffas genom lån eller annars förskjutas av staten.

Kommittén föreslår att ett sådant system med årliga betalningar av kapitalkostnader

införs. Kostnaderna för anläggningar som redan är färdiga

och betalade bör dock inte fördelas om. I fråga om anläggningar söm är

under byggnad och för vilka den kommunala kostnadsandelen ännu inte

har fördelats mellan kommunerna kan det sättas i fråga om inte en utjämning

bör ske i sådana fall där en fördelning enligt huvudregeln skulle

framstå som särskilt orättvis. Det system med tillgångskvoter som civilförsvarsstyrelsen

har förordat skulle kunna tillämpas i dessa fall. Om

någon kommun skulle belastas av en påtaglig merkostnad som inte rimligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967

kan jämnas ut genom hårdare belastning av övriga kommuner inom samma

civilförsvarsområde, bör staten kunna träda in med ett lämpligt avpassat

bidrag.

Remissyttrandena

Av de remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag i fråga

om fördelningen av vissa gemensamma civilförsvarskostnader avstyrker

riksrevisionsverket förslaget. De övriga tillstyrker förslaget eller lämnar

det utan erinran, nämligen överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, SR, stadskollegierna i Stockholm,

Hälsingborg och Göteborg, drätselkamrarna i Solna och Malmö samt

civilförsvarsnämnderna i Eskilstuna och Karlstad.

I de positiva yttrandena heter det att förslaget är ägnat att undanröja de

orättvisor som följer av det nuvarande systemet och att förslaget har fördelar

från administrativ synpunkt.

Stadskollegierna i Stockholm och Malmö samt stadsfullmäktige i Borås

anför att en förutsättning för att förslaget skall kunna genomföras synes

vara att kapitalkostnaderna för gemensamma civilförsvarsanläggningar

förskjuts av staten i den mån de inte kan anskaffas genom lån. Stadskollegiet

i Hälsingborg anser att betydelsen av statens medhjälp vid finansieringen

förtjänar att understrykas.

Stadskollegiet i Göteborg uppger att i staden de gemensamma kostnaderna

•—- efter avdrag för statsbidraget — fördelas årligen med en slutavräkning

i fråga om anläggningskostnader i samband med slutregleringen av statsbidraget.

Kostnaderna betalas alltså inte på en gång utan fördelas på

hela anläggningstiden. Kollegiet förordar ändå att kommitténs förslag

genomförs under förutsättning att den kommun som skall förskottera kostnaden

får räntefria lån som täcker kostnaden eller att kostnaden förskjuts

av staten. En sådan ordning skulle med hänsyn till de likviditetssvårigheter

som råder väsentligt underlätta igångsättningen av skyddsrumsbyggen.

Kostnader för projektering, bergborrning in. in. torde dock under alla förhållanden

få under viss tid förskotteras av den kommun som skall utföra

anläggningen.

Riksrevisionsverket anför i sitt avstyrkande yttrande att statsverket inte

bör lämna finansiellt stöd för skyddsrumsbyggandet utöver vad som föranleds

av statsbidragsgivningen. Det finansieringssystem som tillämpas

f. n. bör därför behållas.

Stadskollegiet i Göteborg anser att kommun som skall förskottera kostnader

bör i fråga om både löpande kostnader och kapitalkostnader få gottgörelse

för ränteförluster och administration. Pålägg för sådana kostnader

har föranlett erinringar från vissa kommuner. Med hänsyn härtill bör i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967 13

civilförsvarslagen införas en bestämmelse att den kommun som förskotterar

kostnaden är berättigad till sådan gottgörelse.

Föredraganden

Underställning av byggnadslov

Skyldighet att bygga enskilda skyddsrum föreligger f. n. i huvudsak bara

i orter med omkring 5 000 eller flera invånare. Regleringen i civilförsvarslagen,

civilförsvarskungörelsen och civilförsvarsstyrelsens föreskrifter av

hur enskilda skyddsrum skall anordnas innefattar både detaljerade tekniska

bestämmelser och mera allmänna föreskrifter, t. ex. om var skyddsrum skall

placeras, hur många personer det skall rymma och vilken grad av skydd det

skall ge. Enligt 33 § civilförsvarslagen utövar byggnadsnämnden, när byggnadslov

måste sökas, den närmaste tillsynen av att dessa bestämmelser följs.

I fråga om vissa skyddsrum skall emellertid nämndens byggnadslov också

underställas länsstyrelsens prövning.

Denna skyldighet att underställa byggnadslov, som saknar motsvarighet

i andra författningar, har varit motiverad av att byggnadsnämnderna inte

alltid har haft tillgång till den expertis som behövs för att i mer komplicerade

fall bedöma ärendena. Överståthållarämbetet anför nu att byggnadsnämnderna

i dag i allmänhet har sådan expertis för granskning av skyddsrummens

tekniska konstruktion. Ämbetet föreslår därför att länsstyrelsens

prövning begränsas till att avse skyddsrummens storlek och placering samt

deras utformning i stort.

Även jag anser, i likhet med samtliga remissinstanser, att byggnadsnämndernas

förutsättningar att fullgöra sin tillsynsskyldighet i fråga om

skyddsrummen har väsentligt förbättrats sedan statsmakterna år 1960

senast tog ställning till skyldigheten att i vissa fall underställa byggnadslov

länsstyrelsens prövning. Enligt min mening gäller detta alla de frågor som

i denna ordning överprövas av länsstyrelsen. Med hänsyn härtill anser

jag i likhet med civilförsvar sstyrelsen att det bör övervägas om inte underställningsskyldigheten

kan slopas helt.

För en sådan reform talar vidare att underställningsskyldigheten ofta fördröjer

ärendena och att den är administrativt betungande för länsstyrelserna.

I länsstyrelsens uppgift att handha ledningen av civilförsvaret i länet

ingår att se till att enskilda på rätt sätt fullgör sina skyldigheter att anordna

skyddsrum. Det kan ske bl. a. genom att länsstyrelsen i fråga om sådana

skyddsrumsbyggen som bereder problem lämnar råd och anvisningar till

byggnadsnämnderna och ställer sin expertis på området till nämndernas

förfogande samt följer nämndernas arbete i stort. Frigörs länsstyrelserna

från överprövningen av byggnadsloven får de ökade möjligheter till sådan

verksamhet. Det synes mer ändamålsenligt att länsstyrelserna bereds sådana

möjligheter än att de binds vid en prövning av en viss grupp av byggnads
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967

lovsärenden, i synnerhet som enligt vad som har sagts under remissbehandlingen

de största problemen inte hänför sig enbart till denna grupp.

Man har enligt min mening anledning att räkna med att byggnadsnämnderna,

när prövningen av ärende om byggnadslov bereder verkliga problem,

tillgodogör sig den sakkunskap som länsstyrelserna på detta sätt finge tillfälle

att ställa till förfogande. Med hänsyn härtill behöver man inte befara

några menliga verkningar av att underställningsskyldigheten slopas.

För vissa skyddsrum som enligt nuvarande bestämmelser underställs

länsstyrelsens granskning i byggnadslovsärendet utgår statsbidrag. I dessa

fall gör civilförsvarsmyndigheterna en granskning i samband med statsbidragsgivningen.

Denna granskning måste anses fullt tillräcklig.

På grund av vad jag nu har anfört föreslår jag att 33 § civilförsvarslagen

ändras så, att byggnadslov i fråga om skyddsrumsbyggen inte längre skall

underställas länsstyrelsens prövning.

Fördelningen av kostnader för gemensamma kommunala civilförsvarsåtgärder
Enligt

40 § 2 mom. civilförsvarslagen skall vissa kostnader för kommunala

civilförsvarsåtgärder som hänför sig till två eller flera kommuner i

samma civilförsvarsområde förskjutas av en av kommunerna samt årligen

fördelas mellan kommunerna, i regel i förhållande till skatteunderlaget i

varje kommun. Kostnader för gemensamma anläggningar — dvs. i huvudsak

vissa skyddsrum och andra byggnadsanordningar vilka nästan utan

undantag brukar vara gemensamma för hela civilförsvarsområdet — fördelas

i allmänhet i samband med att anläggningen är färdig och slutligt beslut

om statsbidrag för anläggningen meddelas. Kommunerna betalar därvid

i ett belopp ersättning till den kommun som har förskjutit kostnaden.

Det förekommer emellertid också att kostnaden fördelas under hela anläggningstiden

så att ersättning betalas allt eftersom olika kostnadsbelopp förfaller

till betalning.

Gemensamma anläggningskostnader betalas alltså i deras helhet senast i

samband med att anläggningen är färdig. Sedan anläggningen har börjat

betalas eller sedan den har slutbetalats kau emellertid kretsen av de kommuner

som en anläggning skall betjäna förändras genom att kommuner eller

kommundelar förs över från ett civilförsvarsområde till ett annat. Sker

sådana förändringar innan anläggningen tas ur bruk, kan det sägas att

kommun som lämnar kretsen gör en ekonomisk förlust medan kommun

som träder in i kretsen gör en vinst. Särskilt för en kommun som lämnar

kretsen kan detta te sig orättvist, i synnerhet om kommunen i ett annat

civilförsvarsområde på nytt drabbas av kostnader för eu motsvarande anläggning.

Olägenheter av det slag som jag nu har berört kan tänkas i något

fall påverka en kommuns inställning till frågan om att genomföra en planerad

ändring i kommunindelningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1967

15

För att undanröja sådana olägenheter föreslår nu 1964 års skyddsrumskommitté

att kostnader för gemensamma anläggningar inte längre skall

betalas på en gång utan att de skall slås ut under en längre tid, som motsvarar

den under vilken anläggningen beräknas vara i drift, och att de

skall bestridas med årsavgifter från de kommuner som under året hör till

civilförsvarsområdet.

Kommitténs förslag bygger på principen att varje kommun skall delta

bara i den del av kostnaden för en gemensam anläggning som svarar mot

den nytta kommunen har av anläggningen. Bland remissinstanserna har

ingen annan mening kommit till uttryck än att detta förslag är ägnat att

leda till en rättvisare ordning för kostnadsfördelningen vid ändringar av

indelningen i civilförsvarsområden.

Sedan år 1965 har vid indelningen av landet i civilförsvarsområden i allmänhet

planerna för länens indelning i kommuner följts. Det innebär att i

områdena ingår antingen hela kommuner som avses komma att bestå oförändrade

eller kommuner och kommundelar som avses tillsammans komma

att bilda en eller flera kommuner (kommunblock). Bara när kommuner

eller kommundelar som hör till samma kommunblock ligger i olika län skär

gräns för civilförsvarsområde kommunblocksgräns. Detta är fallet i fråga

om 15 kommuner och 16 delar av kommuner.1

Så länge det nuvarande sambandet mellan indelningen i civilförsvarsområden

och planerna för kommunindelningen upprätthålls kommer alltså

överföringar av kommuner och kommundelar från ett civilförsvarsområde

till ett annat att bli relativt sällsynta. Jag anser det emellertid ändå vara

angeläget att i enlighet med kommitténs förslag få till stånd en rättvisare

kostnadsfördelning mellan kommuner som berörs av ändringar i civilförsvar

sområdesindelningen.

Om det skall ske måste emellertid, som kommittén och remissinstanserna

framhåller, de medel som behövs för att bestrida anläggningskostnader

antingen kunna lånas upp eller kunna förskjutas av staten. Det synes nämligen

uteslutet att den kommun som i första hand svarar för kostnaden

skall förskjuta de andra kommunernas andel av denna under någon längre

tid efter det att anläggningen har blivit färdig.

I likhet med riksrevisionsverket anser jag att staten inte bör svara för

finansieringen. I allmänhet lär emellertid den kommun som skall förskjuta

kostnaden kunna få lån som dels täcker hela kostnaden och dels får amorteras

under en tid som i stort sett svarar mot hela den tid anläggningen

beräknas vara i bruk. Genom att sålunda bestrida kostnaden med lånemedel

får kommunen anses ha fullgjort sin skyldighet att förskjuta kostnaden.

Kommunen torde kunna påräkna Kungl. Maj :ts tillstånd att ta upp

lån för ändamålet i samma utsträckning som för övriga kommunala in
1

Jfr kungörelsen den 30 december 1966 (nr 757) om rikets indelning i civilförsvarsområden

och kungörelsen den 21 maj 1964 (nr 162) om fastställda planer för länens indelning i kommuner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1967

vesteringar som enligt gällande grunder brukar bedömas som lånetillståndsberättigande.

Jag anser det därför vara tillräckligt att hänvisa kommunerna till att

lånevägen finansiera kostnaderna för gemensamma anläggningar. I de fall

där denna möjlighet utnyttjas bör fördelningen mellan kommunerna avse

amorteringarna och räntan på lånet och inte som f. n. hela anläggningskostnaden.

Jag förordar att 40 § 2 mom. civilförsvarslagen ändras så att en fördelning

i enlighet härmed kan ske.

Den föreslagna ordningen kan tillämpas också på anläggningar som redan

har påbörjats när den föreslagna ändringen i civilförsvarslagen träder i kraft.

Som kommittén förordat bör emellertid någon omfördelning inte ske av

kostnader som redan har fördelats vid nämnda tidpunkt.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och JO § 2 mom. civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 7fr). Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1967.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

anta lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

ESSELTE AB. STHLM 67

714576

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och J/.0 § 2 mom. civilförsvarsl a1 i texten
  2. 2LU 1967:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och 40 § 2 mom. civilförsvarslagen den 22 april s. 1 i texten