Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m

1967-03-03 · 122 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 117 av 122 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:55, Angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

1

Nr 55

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

statens trafiksäkerhetsverk, m. mgiven Stockholms

slott den 3 mars 1967

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — på grundval av ett av bilförarutredningen och

körtidsutredningen framlagt betänkande (SOU 1965:43) — att en särskild

trafiksäkerhetsmyndighet för vägtrafiken, statens trafiksäkerhetsverk, inrättas

den 1 januari 1968. Verket föreslås bl. a. överta de arbetsuppgifter,

som nu ankommer på trafikbyrån inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens bilinspektion. Vidare avses högertrafikkommissionens kvarstående

arbetsuppgifter och befogenheter föras över till trafiksäkerhetsverket

från samma tidpunkt. Verksamheten inom den centrala administrationen

föreslås fördelad på fyra byråer. För förarprov, fordonsbesiktning m. m.

föreslås en regional organisation med sju distrikt.

Verket föreslås få en lekmannastyrelse bestående av fem ledamöter med

en generaldirektör som ordförande.

Arbetarskyddsverket föreslås svara för arbetstidsinspektionen för vägtrafiken.

Utbildningen av trafikskolepersonal föreslås ske under skolöverstyrelsens

överinseende.

Statens biltrafiknämnd föreslås upphöra den 1 januari 1968. Kvarvarande

tillståndsgivning till linje- och beställningstrafik samt transportförmedling

föreslås överförd till länsstyrelserna.

Vidare föreslås, att en ny myndighet för vissa beredskapsfrågor m. in.,

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

transportnämnden, inrättas. Denna nämnd skall överta centrala civila transportkommitténs

arbetsuppgifter samt vissa av biltrafiknämndens tillståndsärenden

och beredskapsplaneringsfrågorna rörande vägtrafiken.

I propositionen redovisas slutligen på grundval av de förslag som bilförarutredningen

lagt fram i betänkandet Körkortet och trafikutbildningen (SOU

1965: 42) ställningstaganden rörande differentiering av förarbevis, kör kortsålder,

förarutbildning, förarprov, trafikundervisning i skolorna och körkortsregistrering

in. in. Körkortets närmare utformning och frågan om

eventuellt utbyte av nuvarande förarbevis bör klarläggas innan den exakta

tidpunkten för körkortsreformen fastställs. Det är av vikt att det så snart

som möjligt blir klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla

berörda får erforderlig tid för förberedelser. Riksdagen föreläggs därför

redan nu förslag rörande körkortens giltighet m. m.

För budgetåret 1967/68 begärs för angivna ändamål anslag om sammanlagt

11461 000 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för kommunikationsdepartementet statsrådet Palme anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående

inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m. och anför.

I prop. 1967: 1 (bil. 8 s. 54) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i

avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna

till trafiksäkerhetsmyndighet m. m. ett anslag av 11500 000 kr., att avräknas

mot automobilskattemedlen. Beredningen av denna fråga är nu avslutad

och jag anhåller att få redogöra för den närmare.

I. Inledning

För att utreda förarutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål

tillkallade dåvarande departementschefen den 28 september 1962, med stöd

av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 augusti 1962, särskilda sakkunniga,

nämligen landshövdingen Gösta Elfving, ordf., tekniske direktören CarlDavid

Buren, rektorn Bertil Kallerdahl, riksdagsmannen Hans Levin, ombudsmannen

Sune Persson, expeditionschefen Lars Skiöld samt direktören

Alvar Thorson (direktiv se 1963 års riksdagsberättelse s. 178).

För att utreda regleringen av arbetsförhållandena inom landsvägstrafiken

tillkallade vidare dåvarande departementschefen den 28 juni 1963, med stöd

av Kungl. Maj :ts bemyndigande samma dag, särskilda sakkunniga, nämligen

landshövdingen Gösta Elfving, ordf., direktören Erik Elmstedt, riksdagsmännen

Gösta Karlsson och Lars Schött samt ombudsmannen Hjalmar

Svensson (direktiv se 1964 års riksdagsberättelse s. 208).

De sakkunniga, som antagit benämningarna bilförarutredningen resp.

körtidsutredningen, har den 26 maj 1965 överlämnat ett gemensamt betänkande

Statens trafikverk (SOU 1965:43), i vilket föreslås inrättande av en

ny trafikmyndighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mnj:ts proposition nr 55 år 1967

Bilförar utredning en liar därjämte samma dag överlämnat betänkandet

Körkortet och trafikutbildningen (SOU 1965:42).

Yttranden över betänkandena har avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren,

arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, postverket, statens

järnvägar (SJ), väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, statens

biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission,

statskontoret, statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings- och

nppbördsnämnden, riksarkivet, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, trafikmålskommittén,

centrala civila transportkommittén (CCT), nordiska vägtrafikkommittén,

bilregisterutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Statstjänstemännens riksförbund (SR), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Svenska transportarbetareförbundet, Svenska järnvägsmannaförbundet,

Svenska kommunalarbetareförbundet, Riksförbundet landsbygdens

folk (RLF), Svenska vägföreningen, Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas

samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska

omnibusägareförbundet, Svenska taxiförbundet, Biltrafikens yrkesnämnd,

Automobilbesiktningsmännens förening, Folkrörelsernas trafikskoleförbund,

Sveriges trafikskolors riksförbund, Trafikassistenternas förening,

Sveriges läkarförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF), Trafikförsäkringsföreningen, Aktiebolaget Svensk Bilprovning,

Försvarets motorklubb, Kungl. Automobilklubben (KAK), Motorförarnas

helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens riksförbund (M), Cykel- och

mopedfrämjandet, Svenska röda korsets överstyrelse, Sveriges grossistförbund,

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Folkpartiets

ungdomsförbund (FPU) och Centerns ungdomsförbund (CUF), överståthållarämbetet

och flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. ''a.

länsskolnämnder, förste bilinspektörer, länsläkare, polismästare, bilskoleföreningar

och åkeriföreningar.

Centrala civila transportkommittén har i skrivelse den 6 september 1965

hemställt att kommitténs arbetsuppgifter för beredskapsplanering av den

civila transportreglerande verksamheten vid krig eller krigsfara överförs

till ett fristående permanent organ med myndighets ställning.

Yttranden över skrivelsen har avgetts av överbefälhavaren, postverket,

statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfart sstyrelsen, luftfartsverket,

statens biltrafiknämnd, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen

och samtliga civilbefälhavare.

Förhandlingar har förts mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer

rörande de förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster,

som redovisas i det följande. Avtal har träffats — under förbehåll av Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Maj :ts godkännande — angående löneställningen för dessa tjänster i de

föreslagna myndigheterna. Riksdagens lönedelegation har den 1 mars 1967

godkänt avtalet.

Jag kommer först att närmare behandla organisationsfrågorna och därefter

spörsmålen rörande körkort och trafikutbildning m. in.

II. Ny trafiksäkerhetsmyndighet m. m.

Nuvarande organisation

Alltsedan särskild lagstiftning angående motorfordonstrafiken kom till

stånd år 1906 har föreskrifter meddelats rörande vägar, motorfordon och

förare. Dessa föreskrifter avser att öka trafiksäkerheten och innehåller därför

till stor del regler om kontroll och besiktning. Allteftersom utvecklingen

gått framåt och trafikintensiteten stegrats har ett successivt ökat behov uppstått

av nya och effektivare åtgärder för ökad trafiksäkerhet på gator och

vägar. De nya arbetsuppgifterna har från början lagts på befintliga organ

med näraliggande verksamhet. Efter hand som ytterligare uppgifter tillkommit

har dessa organ pålagts även dessa uppgifter eller också nya organ skapats.

Följden härav har blivit att arbetet uppdelats på ett flertal händer.

Detta gäller såväl trafiksäkerhetsarbetet i stort som olika funktioner av detta,

t. ex. kontrollverksamheten i fråga om motorfordon och förare, utbildningsverksamheten,

forskningen, tillståndsprövningen och övervakningsverksamhet

av olika slag.

Denna splittring har sedan länge uppmärksammats och kritik har riktats

mot den nuvarande ordningen med bristande enhetlighet och risker för

otillfredsställande effektivitet och dubbelarbete. Olika förslag bär tidigare

lagts fram i syfte att förbättra situationen och åtgärder har också vidtagits

för att höja trafiksäkerhetsarbetets effektivitet. Åtgärderna har emellertid

hittills begränsats till partiella reformer.

Trafiksäkerhet och väghållning

En av de viktigaste funktionerna inom trafiksäkerhetsområdet är de vågtekniska

åtgärder som syftar till förbättringar av vägnätet och en säkrare

trafikmiljö. Denna de! av trafiksäkerhetsarbetet vilar till övervägande delen

på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vid sidan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fullgör statens väginstitut

vissa arbetsuppgifter av vägteknisk art.

De trafikregler ande åtgärderna syftar till att med beaktande av trafiksäkerhetens

krav och de trafikpolitiska intressena skapa goda förutsättningar

för framkomst- och uppställningsmöjligheter för fordon. Grundläggande för

trafikregleringen är stads- och byggnadsplaneringen, som inrymmer trafiktekniska

synpunkter på utformningen av gator och broar samt överväganden

rörande den kollektiva trafiken, parkeringsfrågor och frågor om eu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ändamålsenlig trafikdirigering och trafikövervakning. Trafikregleringen får

i huvudsak sitt uttryck i olika föreskrifter om vägmärken, hastighet, körriktning,

parkering, inskränkningar i trafiken o. d. Beslut om sådana föreskrifter

ankommer på skilda myndigheter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansvaret för vägmärken, vägmarkeringar

och principiella frågor om hastighetsbegränsningar.

De år 1965 inrättade trafiknämnderna i kommunerna beslutar i de frågor

om trafikreglering, som tidigare handlades av länsstyrelse eller lokal polismyndighet.

Länsstyrelse skall dock fortfarande besluta om bl. a. hastighetsbegränsningar,

vägs karaktär av motorväg eller huvudled samt meddela bestämmelser

om axeltryck och bruttovikt.

Beslut om inskränkning i trafiken beträffande särskilda slag av fordon

samt om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd och last ankommer

på länsstyrelse i den mån beslut inte skall fattas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Den offentliga kontrollen över att fordonsbeståndet från teknisk synpunkt

är i trafikdugligt skick sker genom olika slag av besiktningar av vilka de

viktigaste är registrerings- och typbesiktningarna samt genom löpande fordonskontroll.

Registrerings- eller typbesiktning är en förutsättning för att fordon tas

upp i bilregister som förs hos länsstyrelse och därmed också — med vissa

undantag — för rätten att bruka fordonet.

Den löpande fordonskontrollen sker dels genom kontrollbesiktning efter

beslut av länsstyrelse, dels genom flygande inspektion innefattande undersökning

och provkörning av motordrivet fordon eller släpfordon för

kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning. Vidare förekommer

periodisk kontrollbesiktning, särskild kopplingsbesiktning samt beträffande

begagnade fordon inspektion hos försäljare.

Fordonskontrollen har tidigare till övervägande del utförts av statens bilinspektion.

År 1965 infördes en allmän periodisk fordonskontroll. Denna

är årlig och avser registrerade motorfordon och släpfordon, äldre än

tre år. Inspektionsverksamheten handhas av AB Svensk Bilprovning med av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen särskilt förordnade besiktningsmän, vilka

har ämbetsansvar och står under tillsyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Typbesiktningsverksamheten och viss fordonskontroll ankommer på statens

bilinspektion. Flygande inspektion ankommer på bilinspektionen och

på av länsstyrelse förordnad polisman.

Kontrollen av militära fordon företas jämlikt militära vägtrafikkungörelsen

den 5 november 1954 (nr 666, ändr. senast 1966: 26) av militära besiktningsmän,

utbildade genom statens bilinspektions försorg.

I begreppet förcirprovskontroll innefattas i detta sammanhang främst proven

för körkort eller trafikkort.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Den som vill ha kör- eller trafikkort skall undergå prov, vilket som regel

avläggs inför tjänsteman hos statens bilinspektion. Förarprov för traktorkörkort

får dock avläggas inför annan, som förordnats av länsstyrelse att

anställa sådana prov. Krigsmaktens personal har möjlighet avlägga förarprov

för militär besiktningsman. På grundval av bl. a. det avlagda provet

utfärdar länsstyrelse körkort.

övningskörning med motorfordon sker i allmänhet i särskilda körskolor

som bedriver sin verksamhet med länsstyrelses tillstånd. Vid sådan skola

skall finnas en ansvarig föreståndare samt i förekommande fall lärare och

instruktörer. Personalen skall vara godkänd av länsstyrelse. Sådant godkännande

får endast meddelas den som styrkt sin kompetens genom prov

inför tjänsteman, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarats behörig

att anställa prov för körskolepersonal. Körskola skall om möjligt minst

en gång årligen inspekteras genom bilinspektionens försorg och skolan är

i övrigt underkastad den tillsyn länsstyrelsen förordnar om.

Trafikövervakningen, som praktiskt taget helt är en uppgift för polisen,

torde utgöra ett av de verksammaste medlen i ansträngningarna för bättre

trafiksäkerhet.

Bilinspektionens personal medverkar i trafikövervakningen bl. a. genom

sina befogenheter att verkställa flygande inspektion.

En annan form av trafikövervakning är den kommunala tillsynen över

efterlevnaden av gällande föreskrifter rörande parkering och annan uppställning

samt stannande av fordon.

För det allmänna arbetarskyddet inom vägtrafiken gäller arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1, ändr. senast 1966: 109). Tillsyn och övervakning

av lagens efterlevnad ankommer på arbetarskyddsmyndigheterna.

Arbetstidsförhållandena inom vägtrafikområdet regleras dels av den allmänna

bestämmelsen i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr

648, ändr. senast 1967: 5) om förbud mot förande av fordon under nttröttningstillstånd,

dels av lagen om arbetstidens begränsning den 16 maj 1930

(nr 138, ändr. senast 1964: 191) samt vissa därtill anknytande arbetstidslagar

för speciella arbetsområden, dels av arbetarskyddslagen och dels av

förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910, ändr. senast 1965: 910) angående

yrkesmässig automobiltrafik in. in. Arbetstidslagen innehåller bestämmelser

om bruttoarbetstiden, bestämd främst för vecka och dygn, arbetarskyddslagen

ger närmare regler om arbetstidens ordnande (raster, arbetspauser,

nattvila och veckovila) och förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik in. m. ger särskilda stadganden om sammanhängande

körtid samt om bruttoarbetstid och vilotid. För kontroll av efterlevnaden

av sistnämnda föreskrifter bär skapats ett system med förarböcker och

färdskrivare.

Kontrollen över arbetarskyddsbestämmelserna och de allmänna arbetstidsreglerna

utövas genom arbetarskyddsstyrelsen och den allmänna yrkes
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

inspektionen i samma former som tillämpas på andra områden. Efterlevnaden

av reglerna i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

in. in. övervakas främst genom statens biltrafiknämnd och polisen.

En särskild skyddsreglering utgör bestämmelserna i vägtrafikförordningen

om maximilast, axeltryck och bruttovikt. Bestämmelserna om maximilast

syftar till bl. a. att förhindra att fordon lastas tyngre än dess konstruktion

tillåter med hänsyn till trafiksäkerheten. Bestämmelserna angående högsta

tillåtna axeltryck och bruttovikt avser främst att skydda vägar och broar

mot alltför hög belastning —- alltså indirekt också ett trafiksäkerhetsfrämjande

syfte, övervakningen av dessa regler ankommer på polisen.

Utbildningen som en funktion inom trafiksäkerhetsarbetet innefattar ett

flertal olika områden. Dit hör utbildning för kör- och trafikkort samt annan

utbildning för yrkesmässig trafik, utbildning av körskolepersonal, av bilinspektions-

och besiktningspersonal, vidareutbildning av förare, trafikundervisningen

inom skolorna och den upplysning i trafiksäkerhetsfrågor som

ges till allmänheten.

Körkortsaspiranternas utbildning äger till övervägande delen rum A7id

körskolor enligt kursplaner som fastställs av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Styrelsen skall också meddela erforderliga föreskrifter om material för

teoretisk undervisning i körskola samt granska och godkänna läroböcker

för undervisningen.

I fråga om utbildningen för yrkesmässig trafik gäller f. n. inte några särskilda

föreskrifter. Viss utbildning för erhållande av trafikkort förekommer

vid de vanliga körskolorna. I landet finns också ett par yrkesskolor för

lastbilschaufförer. Dessutom förekommer viss annan yrkesutbildning för

yrkesförare.

Beträffande utbildningen av körskolepersonal gäller, att vederbörande,

som skall godkännas av länsstyrelse, efter prov inför tjänsteman hos

statens bilinspektion, genomgår särskild utbildning vid olika körskolor, vid

kurser anordnade av Sveriges trafikskolors riksförbund eller vid särskilda

på privat initiativ upprättade trafikinstitut. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

medverkar genom att godkänna kursplaner, ställa viss lärarpersonal till

förfogande samt vid behov biträda vid val av övrig undervisningspersonal.

Även andra former för undervisning och vidareutbildning av körskolepersonal

förekommer.

Utbildning av bilinspektionens personal sker i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

regi vid centrala kurser för bilinspektörer och trafikassistenter.

Besiktningsmännen hos AB Svensk Bilprovning utbildas vid en av bolaget

inrättad anstalt. Särskild utbildning förekommer vidare för de militära besiktningsmännen

för motorfordon samt för polismän som skall företa flygande

inspektion.

Vidareutbildningen av motorfordonsförare är praktiskt taget helt byggd

på frivillig grund och ombesörjs av olika organisationer, såsom NTF och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

vissa motororganisationer. Motsvarande gäller trafiksäkerhetspropaganda

och upplysningsverksamhet som är avsedd för allmänheten.

Trafikundervisning meddelas också inom det allmänna skolväsendets ram

och kommer i olika former förskolebarnen till del.

Tillståndsgivning ingår som ett viktigt led i trafiksäkerhetsarbetet. Förare

av fordon av olika slag måste ha tillstånd att föra fordon (körkort, trafikkort

etc.), fordonen måste vara godkända för olika slag av trafik, fordonsdetaljer

skall likaledes vara godkända, körskolor måste ha tillstånd att

bedriva sin verksamhet, lärare och instruktörer skall vara godkända för

att få utbilda förare.

Gemensamt för i stort sett all tillståndsgivning inom detta område är att

den föregås av någon form av besiktning, kontroll eller prov.

Trafiksäkerhetsforskningen består dels i att klarlägga orsakerna till trafikolyckorna

och den relativa frekvensen av de olika orsaksfaktorernas förekomst,

dels i att på grundval av en orsaksanalys undersöka vilka medel som

praktiskt kan användas för att förebygga trafikolyckor och dels i att genomföra

trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder. Inte minst Aiktig i detta sammanhang

är orsaksanalysen, som innefattar vitt skilda ämnesområden, såsom

praktisk psykologi, medicinsk forskning samt väg- och fordonsteknisk

forskning.

Statens trafiksäkerhetsråd ägnar sig främst åt att främja forskning med

huvudsaklig inriktning på problem rörande människans beteende i trafiken

medan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen svarar för tekniska, företrädesvis

trafiktekniska, rutinmässiga försök och analyser samt en fortlöpande

granskning av olycksutvecklingen. Statens väginstitut är huvudorgan för

den statliga vägforskningen.

En viktig förutsättning för trafiksäkerhetsarbetet är en tillförlitlig trafikolgcksfallsstatistik.

Denna ligger till grund för bedömanden av vägtekniska

och trafikreglerande åtgärder inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för

kontroll- och utbildningsawäganden inom bilinspektionen, för trafikforskningen

och för upplysningsverksamheten.

Riksstatistik över vägtrafikolyckor har funnits sedan 1935. Bestämmelser

i ämnet återfinns i kungörelsen den 12 november 1965 (nr 561) om statistiska

uppgifter angående vägtrafikolyckor.

På grundval av statistiken registreras inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på kartblad de på landsbygdens allmänna vägar inträffade trafikolyckorna.

Härigenom får man tidigt del av omständigheterna kring vägtrafikolyckorna

och kan vidta åtgärder för att motverka nya olyckor på

samma plats.

Yrkesmässig trafik in. m.

Gällande bestämmelser innebär att det krävs tillstånd för olika slag av

yrkesmässig trafik. Denna tillståndsgivning är i huvudsak uppdelad mellan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

statens biltrafiknämnd, länsstyrelserna och trafiknämnderna. I detta sammanhang

må endast nämnas följande. För rätt att bedriva transportförmedling

fordras med vissa undantag tillstånd av biltrafiknämnden. Nämnden

meddelar också tillstånd till internationell landsvägstrafik. Yrkesmässig uthyrning

av bil utan förare får ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen i

det län där rörelsen skall bedrivas.

För yrkesmässig trafik finns särskilda bestämmelser rörande taxor som

länsstyrelserna har att utfärda. Allmänna grunder för att beräkna taxor

fastställs av biltrafiknämnden som också fastställer vissa taxor.

Beredskapsplanläggningen ifråga om landsvägstrafiken omfattar för biltrafiknämndens

del vissa förberedelser, avsedda att underlätta det tekniska

och administrativa genomförandet av landsvägstransporter i krig.

Översikt över vissa myndigheter in. fl. och deras arbetsuppgifter inom trafiksäkerhetsområdet
Väg-

och vattenbyggnadsverkets uppgifter omfattar vägteknislca frågor såsom

projektering, byggande och underhåll av vägar och broar samt trafiksäkerhetsfrågor

inom såväl det fordonstekniska som det trafiktekniska området.

Vidare är styrelsen chefsmyndighet för statens bilinspektion och tillsynsmyndighet

för AB Svensk Bilprovning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrås främsta uppgift är att genom

inspekterande och rådgivande verksamhet verka för sådana åtgärder

inom vägväsendet som bidrar till ökad säkerhet och framkomlighet i trafiken.

Byrån arbetar på en avdelning för trafiksäkerhetsfrågor, en avdelning för

trafikärenden, en avdelning för bilinspektion och en avdelning för järnvägsärenden.

Huvuduppgiften för avdelningen för trafiksäkerhetsfrågor är att studera

vägens standard från trafiksäkerhetssynpunkt. I övrigt handhas frågor om

bl. a. säkerhetsbälten och vägbelysning.

Inom avdelningen för trafikärenden handläggs ärenden angående vägtrafik,

vägmärken samt transporttillstånd m. m.

Avdelningen för bilinspektionen handhar den verksamhet inom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen som sammanhänger med styrelsens uppgift att vara

chefsmyndighet för statens bilinspektion m. in.

På avdelningen för järnvägsärenden ankommer den verksamhet som sammanhänger

med styrelsens uppgift som tillsynsmyndighet över enskilda

järnvägar och vissa spårvägar. Därjämte handläggs på avdelningen ärenden

rörande säkerhetsanordningar vid korsningar i plan mellan järnväg och väg.

Arbetsuppgifterna för statens bilinspektion omfattar fordonskontroll, förarprovskontroll,

utbildningsverksamhet samt vissa övriga uppgifter.

Bilinspektionen är indelad i 15 distrikt.

Den årliga periodiska fordonskontrollcn utförs av AB Svensk Bilprovning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 55 år 1967

Bolaget utför alla författningsenligt reglerade besiktningar av motorfordon

med undantag av typbesiktningar. Den obligatoriska fordonsbesiktningens

syfte är att kontrollera att fordonen från trafiksäkerhetssynpunkt är i fullgott

skick och att vitala delar fungerar på avsett sätt. Endast bolaget har

rätt att utföra här angivna besiktningar. Utöver obligatorisk fordonskontroll

äger bolaget utföra annan med säkerhetsinspektion likartad verksamhet, såsom

tekniska undersökningar för polisens räkning och frivillig fordonskontroll.

Statens trafiksäkerhetsråds huvuduppgift är att utföra eller låta utföra

undersökningar om trafikolyckornas orsaker och de olika orsaksfaktorernas

relativa betydelse samt att bedriva annan trafiksäkerhetsforskning.

Statens väginstitut bedriver vägforskning och handlägger vissa vägtekniska

och vägtrafiktekniska ärenden.

Arbetarskyddsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om

arbetarskydd, utom i fråga om arbete som är att hänföra till skeppstjänst.

I fråga om tillsynen av arbetarskyddet vid trafikväsendet tillämpas den

gränsdragningen att trafikavdelningen hos styrelsen och yrkesinspektionen

för landtrafiken handhar uppgifter, som avser järnvägs- och spårvägstrafik

samt sådan buss- och biltrafik som bedrivs av järnvägs- och spårvägsföretag,

medan tillsynsverksamheten beträffande landtrafiken i övrigt faller

under den allmänna yrkesinspektionen.

Statens biltrafiknämnds uppgifter omfattar kontroll av körtider och vilotider

inom den yrkesmässiga trafiken genom efterhandsgranskning av färdskrivardiagram.

Statistiska centralbyrån handhar inom byrån för rätts- och socialvårdsstatistik

statistiken över vägtrafikolyckor. Verksamheten bygger på den

rapportering av vägtrafikolyckor som utförs genom polismyndigheternas

försorg dels i anslutning till inträffad olycka dels kvartalsvis.

Länsstyrelse skall ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt i

allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Redan härav

får anses framgå att även trafiksäkerhetsfrågor rent allmänt hör hemma

inom länsstyrelsernas verksamhetsområde. Vidare har länsstyrelse att enligt

gällande föreskrifter ta befattning med bl. a. vägväsendet och trafikväsendet.

Länsstyrelsen är vidare länets högsta polismyndighet.

I övrigt har beträffande länsstyrelsernas befattning med frågor inom trafiksäkerhetsområdet

meddelats ett flertal bestämmelser i vägtrafikförfattningarna.

Dessa avser olika förhållanden inom körskoleväsendet, som meddelande

och återkallande av tillstånd att bedriva körskoleverksamhet, godkännande

av lärare m. fl., allmän tillsyn över undervisningen samt förordnande

att anställa traktorförarprov. Körkort och trafikkort utfärdas av

länsstyrelse som också meddelar beslut om varning och återkallelse. På

länsstyrelse ankommer vidare att meddela tillstånd till tävlingar med fordon

på väg och att utfärda vissa lokala trafikföreskrifter. Länsstyrelse skall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

avgöra från trafiknämnd hänskjutna ärenden enligt lagen om trafiknämnder.

Länsstyrelse skall också bestämma om hastighetsbegränsningar, om

vägs förklarande för motorväg eller huvudled, om fordons axeltryck och

bruttovikt samt om inskränkningar i trafiken inom länet för särskilda slag

av fordon och om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd och

last. Hos länsstyrelse förs också bilregister, bilreservregister och körkortsregister.

Vidare förordnar länsstyrelse polisman att företaga flygande

inspektion samt äger förelägga fordonsägare att inställa sitt fordon för

kontrollbesiktning. Länsstyrelse handhar också vissa frågor rörande färdskrivare

och färdskrivardiagram.

Polisen medverkar i trafiksäkerhetsarbetet främst genom trafikövervakningen,

men även genom t. ex. fordonskontroll i samband med flygande inspektion.

Utöver trafikövervakning och inspektionsverksamhet har polisen vissa

andra funktioner inom trafiksäkerhetsområdet, t. ex. utfärdande av interimslicenser

och turistvagnslicenser. Polismyndighet har vidare rätt att

besluta om omhändertagande av körkort enligt 35 § vägtrafikförordningen.

Polisen utfärdar och för register över turistkörkort. I avseende på den yrkesmässiga

trafiken har polismyndighet att utfärda vissa intyg för erhållande

av trafikkort.

Enligt lagen den 4 december 1964 (nr 731) om trafiknämnder skall sådan

nämnd finnas i varje kommun. Om delar av samma kommun ingår i olika

polisdistrikt skall varje kommundel ha sin trafiknämnd. Nämnden består av

polischefen som ordförande samt två av kommunens fullmäktige utsedda

ledamöter jämte suppleanter.

Trafiknämndens viktigaste uppgift är att svara för vissa lokala trafikföreskrifter.

Inom landet verkar ett flertal olika organ i trafikforskningens tjänst. I det

föregående har statens trafiksäkerhetsråd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens väginstitut nämnts.

Forskning bedrivs dessutom av Ingeniörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission,

vars arbete är inriktat på att utbyta erfarenheter

och att definiera, initiera och i vissa fall utföra forskningsuppgifter inom

transport- och materielhanteringsområdena, vid universitet och högskolor,

olika statliga, statsunderstödda och enskilda forskningsorgan samt hos andra

statliga och kommunala verk och inrättningar. Här bör även nämnas statens

provningsanstalt, som enligt vägtrafikförfattningarna har att utföra viss

provningsverksamhet avseende fordonsutrustningar m. m. samt statens maskinprovningar,

som också utnyttjas för viss liknande verksamhet. Vidare

bör nämnas den forskning som bedrivs av enskilda företag, t. ex. hos fordonstillverkare

och andra industriföretag.

I arbetet inom trafiksäkerhetsområdet medverkar även skolöverstyrelsen,

som handhar trafikutbildningen inom det allmänna skolväsendet, samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

medicinalstyrelsen, som bl. a. meddelar föreskrifter om läkarundersökning

för erhållande av kör- och trafikkort.

En aktiv medverkan i trafiksäkerhetsarbetet lämnas genom olika frivilliga

organisationer. I Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF)

ingår f. n. ca 70 riksorganisationer, bl. a. Trafikförsäkringsföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, motororganisationerna, Sveriges

bilskolors riksförbund samt yrkesorganisationer och fackförbund.

I strävandena att skapa en säkrare trafik medverkar vidare trafikförsäkringsbolagen,

körskolorna och arbetsmarknads parterna, i första hand Svenska

arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen. Vid vissa större industrier

ordnas trafiksäkerhetskurser.

I sammanhanget bör också erinras om den verksamhet, som bedrivs av

vissa frivilliga försvarsorganisationer, nämligen Frivilliga automobilkåren,

Frivilliga motorcykelkåren och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Svenska röda korset och Rädda barnen gör också insatser på trafiksäkerhetsområdet.

Frivillig fordonskontroll utförs vid ett antal privata bilprovningsanstalter

i form av s. k. trafiksäkerhetstest, omfattande i princip de kontrollmoment,

som ingår i flygande inspektion, eller konditionstest, innefattande en mera

omfattande undersökning för fastställande av fordons allmänna skick.

Vissa myndigheter med uppgifter rörande trafiktillstånd m. m.

Statens biltrafiknämnd skall som central myndighet verka för ett ändamålsenligt

ordnande av den yrkesmässiga trafiken. Nämnden skall dessutom

planera transportledning och teknisk ransoneringsberedskap för det totala

försvarets behov av landsvägstransporter i krig.

Nämnden handlägger vidare frågor om trafiktillståndsgivning, taxesättning,

fördelning av statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden samt vissa

allmänna ärenden.

Vid sidan av statens biltrafiknämnd ankommer det i första hand på länsstyrelserna

att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga

trafiken. Länsstyrelse skall enligt förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m. godkänna motorfordon för yrkesmässig trafik, meddela

tillstånd till sådan trafik inom eget län i de fall tillståndsgivningen inte vilar

på annan myndighet, utfärda trafikkort, föra register över och besluta om

återkallelse av trafikkort. Länsstyrelse skall vidare besluta i frågor om

yrkesmässig uthyrning av bil samt i vissa fall fastställa taxor för avgifter i

yrkesmässig trafik.

Länsstyrelse skall se till att färdskrivare i förekommande fall anbringas,

motta och förvara vissa färdskrivardiagram och på begäran av biltrafiknämnden

överlämna dem till nämnden.

Ansökning om statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden skall inges

till länsstyrelse, som bär att granska och vid behov komplettera ansökning
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

arna. Därefter skall länsstyrelse insända ansökningarna till biltrafiknämnden

med eget yttrande.

Polisens medverkan inom hithörande område liänför sig huvudsakligen

till kontroller av tillstånd o. d.

Trafiknämnd meddelar- tillstånd till beställningstrafik för personbefordran

med personbil.

Förslag rörande eu statligt trafikverk

Bilförarutredningen och körtidsutredningen har i betänkandet Statens

trafilcverk (SOU 1965:43) anfört bl. a. följande.

Utvecklingen inom vägtrafiken bär skapat problem av sådan samhällelig

räckvidd att krav måste ställas på såväl största effektivitet i ledningen som

på klara ansvarsförhållanden. En förutsättning för att detta skall kunna

nås är att antalet myndigheter direkt under Kungl. Maj :t begränsas. Genom

att koncentrera den erforderliga sakkunskapen och på en hand samla de

erfarenheter och rön som skall omsättas i praktiska åtgärder skapar man

de bästa förutsättningarna för den överblick över hela verksamhetsfältet

som utgör förutsättning för ett konstruktivt handlande.

Utredningarna har av nu anförda skäl kommit fram till att verksamheten

så långt möjligt bör läggas på en enda myndighet.

Trafiksäkerhetsfunktioner

De trafiksäkerhetsfunktioner, som har samband med vägteknik resp. trafikreglering,

ankommer på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess egenskap

av central vägmyndighet och företrädare på central myndighetsnivå

för frågor rörande landsvägstrafiken.

Rent allmänt anser utredningarna att det skulle vara till hestämd nackdel

från trafiksäkerhetssynpunkt att ur väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bryta

ut sådan verksamhet inom trafiksäkerhetsområdet som har en direkt anknytning

till styrelsens funktion som den tekniskt ansvariga myndigheten

för vägarnas utformning m. m. Detta utesluter dock inte att ytterligare uppgifter,

utöver dem som sammanhänger med chefskapet för statens bilinspektion,

kan vara lämpliga att överföra från styrelsen till den särskilda trafikmyndigheten.

Bland sådana uppgifter nämns vissa frågor av trafikreglerande

natur, t. ex. ärenden rörande hastighetsbegränsningar och förbud att

föra fordon i vissa fall.

I det reformarbete som på senare tid genomförts med avseende på fordonskontrollen

har förutsatts, att kontrollverksamheten alltjämt skall stå

under central statlig ledning och tillsyn samt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall utöva ett flertal funktioner inom detta område. Emellertid

är att märka att fordonsbesiktningen inte är en angelägenhet enbart för

statens bilinspektion utan även för andra organ, såsom polismyndigheter,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1!)67

militära besiktningsmän och AB Svensk Bilprovning, med därav följande

krav på ledning och samordning av verksamheten. Det synes därför vara

lämpligt att ledningen av denna verksamhet utövas inom ramen för ett renodlat

trafiksäkerhetsorgan.

Den fordonskontroll, som ankommer på polisväsendet, bör självfallet inte

påverkas vid inrättande av en central trafikmyndighet på annat sätt än

som följer av denna myndighets ställning som chefsmyndighet för besiktningsverksamheten.

Motsvarande bör gälla i fråga om den kontrollverksamhet,

som nu utövas av de militära besiktningsmännen såvitt avser

krigsmaktens fordon.

Förar provskontrollen utgör f. n. •—- om man bortser från provtagningen

inom krigsmakten och för traktorförare — helt en arbetsuppgift för bilinspektionen.

Bilförarutredningen har också räknat med att viktiga uppgifter

inom detta område måste läggas på en central trafikmyndighet.

I begreppet förarprovskontroll har innefattats även den kontrollverksamhet,

som statsmakterna utövar över körskoleverksamheten genom statens

bilinspektion och länsstyrelserna. Bilförarutredningens förslag innefattar

en ökad kontroll och tillsyn över trafikskoleväsendet (nuvarande körskolor).

Förarprovskontroll i den vida bemärkelse, i vilken begreppet här har använts,

utgör en mycket betydelsefull faktor för trafiksäkerheten. Ett genomförande

av utredningens förslag i detta avseende skärper kraven på central

ledning och övervakning. Körkortsaspiranterna bör också ha intresse av att

veta att enhetlighet råder över hela landet i fråga om förarprov, dess utförande

och bedömning.

Betydelsen av en centralt ledd förarprovskontrollerande verksamhet framstår

än klarare i belysning av att verksamheten omfattar ca 220 000 förarprov

per år, drygt 700 körskolor och över 3 500 körskolechefer, lärare och

instruktörer.

I anslutning till det anförda finner utredningen att förarprovskontrollen

bör inordnas i arbetsuppgifterna för en central trafikmyndighet.

Den från trafiksäkerhetssynpunkt utomordentligt betydelsefulla trafikövervakningen

bör enligt utredningarna alltjämt vara en uppgift huvudsakligen

för polismyndigheterna i samverkan med andra trafikmyndigheter.

Arbetsinspektionen inom fordonsområdet utövas dels genom arbetarskyddsstyrelsen

och dess yrkesinspektionsorgan, dels genom statens biltrafiknämnd

och länsstyrelserna. Viss kontroll i nu angivna avseenden sker

också genom besiktningsorganisationens och polisens verksamhet inom trafiksäkerhetsområdet.

Körtidsutredningen, som behandlat frågorna om arbetsinspektionen och

därför erforderlig tillsynsverksamhet, har framhållit att en lösning av dessa

frågor kan nås endast om man anlägger en helt annan grundsyn än den som

ligger bakom nuvarande ordning. Denna utgår från att det ytterst gäl
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ler att uppdaga och beivra lagöverträdelser genom polisutredning, åtal och

straff i den för trafikförseelser vanliga ordningen. Denna inställning är enligt

körtidsutredningens mening inte ändamålsenlig. I stället bör grundprincipen

vara att verka efter yrkesinspektionens mönster.

Vid sina överväganden av frågan om vilken myndighet som skall svara

för tillsynen över arbetsförhållandena inom landsvägstrafiken har körtidsutredningen

funnit ett oavvisligt behov föreligga av ett tillsynsorgan med

såväl central som regional anknytning. Utredningen föreslår att ifrågavarande

verksamhet samordnas med den verksamhet som i övrigt förutsätts

åligga en blivande trafikmyndighet.

Utbildningsverksamheten är enligt utredningarna föremål för central

medverkan såtillvida, som det åvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att

svara för kursplaner samt medverka vid framtagandet av undervisningsmaterial

och läroböcker, avsedda för undervisningen i körskolorna ävensom

att anordna kurser för besiktningspersonal. Trafikundervisningen inom det

allmänna skolväsendet bedrivs enligt föreskrifter som utfärdas av skolöverstyrelsen.

I övrigt inskränker sig den statliga medverkan inom utbildningsverksamheten

till att personal i mån av tillgång ställs till förfogande som

lärare vid den privat bedrivna utbildningen.

Bilförarutredningens förslag innefattar en väsentligt ändrad syn på frågan

om det allmännas medverkan inom utbildningsarbetet. En intensifierad

utbildning för körkortsaspiranterna förutsätts. Denna utbildning skall präglas

av de förhållanden som den av utredningen föreslagna nya körkortsdifferentieringen

medför.

Mot bakgrunden av de vidgade arbetsuppgifter, som föreslås läggas på

trafikskolorna samt de höjda utbildningskraven, föreslår bilförarutredningen

för utbildningens handhavande en statlig trafikläroanstalt, underställd

en central trafikmyndighet.

Upplysningsverksamhet på trafiksäkerhetsområdet bedrivs endast i ringa

utsträckning genom statliga myndigheters försorg. I förevarande sammanhang

har anledning inte förelegat att räkna med någon principiell ändring

av vad nu gäller på upplysningsverksamhetens område. Det ter sig emellertid

enligt utredningarna naturligt att en ny trafikmyndighet bör följa hithörande

verksamhet.

Tillståndsgivningen inom biltrafikområdet hänför sig till dels tillstånd att

bruka och framföra olika typer av fordon (besiktningsinstrument, förarbevis,

licenser etc.), dels medgivande att bedriva olika slag av verksamheter

med motorfordon (främst tillstånd till yrkesmässig trafik av skilda slag).

Tillståndsgivningen utövas av ett flertal myndigheter.

Anledning synes inte föreligga att ifrågasätta några större förändringar

i delta avseende. Sålunda bör den tillståndsgivning, som inom trafikområdet

nu ankommer på polismyndigheter, trafiknämnder och länsstyrelser, alltjämt

utövas där. Undantag härifrån bör dock göras i fråga om tillståndsgiv
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ningen beträffande rätten att bedriva yrkesmässig körskoleverksamhet, återkallande

av sådant tillstånd, godkännande av lärare in. fl. inom körskoleverksamheten,

tillsynen över undervisningen vid körskolorna samt förordnande

att ordna traktorförarprov. Bilförarutredningen föreslår att denna

verksamhet överflyttas på en blivande trafikmyndighet. Härigenom skapas

förutsättningar för en likformig bedömning av hithörande verksamhet över

hela landet, något som är väsentligt med hänsyn till de vidgade befogenheter,

som föreslås tillkomma trafikskolorna.

Vissa trafikpolitiska funktioner

Vid en samordning av statens biltrafiknämnds arbetsuppgifter med den

verksamhet i övrigt, som förutsatts förlagd till en trafikmyndighet, får myndigheten

en samlad överblick över huvuddelen av trafiksäkerhetsområdet

och det trafikpolitiska området i övrigt och kommer härigenom att kunna utgöra

det centrala fackorganet för landsvägstrafikfrågor. Utredningen förordar

därför att den på biltrafiknämnden nu ankommande trafikpolitiska

verksamheten överförs på den nya trafikmyndigheten.

Biltrafiknämnden svarar också för beredskapsplanläggningen i fråga om

landsvägstrafiken.. Beredskapsuppgifterna inom transportområdet innefattar

dels planläggning av de totala transportresursernas fördelning på olika

transportbehov, transportregleringen, dels förberedelserna för det rent tekniska

genomförandet av transporterna, transportledningen. Planeringen av

den transportreglerande verksamheten har hittills skötts av centrala civila

transportkommittén, i vilken ingår företrädare för olika myndigheter som

representerar transportmedlen och transportbehoven, samt en representant

för överbefälhavaren. Förberedelsearbetet på transportledningsområdet är

däremot sedan år 1962 decentraliserat och handläggs för närvarande i central

instans av statens biltrafiknämnd i fråga om landsvägstransporter.

Utredningarna förordar att uppgiften att svara för planläggningen i fråga

om transportledningen inom landsvägstrafikens område förs över till den

nya trafikmyndigheten.

Tr af ikm yndigheten

Huvuduppgifterna för myndigheten föreslås vara att under Kungl. Maj :t

vara det statliga sakkunnigorganet inom vägtrafikens område, att svara för

allmänna trafiksäkerhetsfrågor, att bedriva kontrollerande verksamhet med

avseende på motorfordon, förare och förarutbildning, att svara för utbildning

av personal inom motorfordonstrafikens område, att utöva av trafiksäkerhetshänsyn

betingad arbetsinspektion, att vara centralt ledningsorgan

1 fråga om den yrkesmässiga fordonstrafiken samt att ansvara för beredskapsplanläggningen

inom landsvägstransportområdet. Vidare bör myndigheten

med uppmärksamhet följa förhållandena och utvecklingen inom och

2 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 55

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

utom landet på landsvägstrafikens område samt samverka med andra myndigheter

och organisationer.

Myndigheten bör enligt förslaget organiseras på en verksledning, en centralförvaltning,

en distriktsindelad regional organisation samt en trafikläroanstalt.

Med hänsyn till den inspektionsfunktion, som föreslås ankomma på

myndigheten bör prövas om inte denna skall få uppgiften som allmänt inspektionsorgan

för fordonstrafik och trafiksäkerhet.

Trafikmyndighetens arbetsuppgifter bör indelas i vissa huvudgrupper,

omfattande funktioner eller delar därav inom trafiksäkerhetsområdet och

det trafikpolitiska området. En naturlig indelning erhålls genom att på

följande sätt gruppera myndighetens uppgifter, nämligen

inspektionsverksamhet: fordonskontroll, förarprovskontroll och arbetsinspektion,

utbildningsverksamhet: utbildning och trafikupplysning samt tillståndsgivning

ifråga om rätt att bedriva trafikskoleverksamliet m. in.,

trafikpolitisk verksamhet: tillståndsgivning såvitt angår olika slag av

yrkesmässig trafik in. m. och taxesättning i sådan trafik,

administrativ verksamhet: allmänna administrativa, juridiska och kamerala

göromål, vissa till olika funktioner hörande ärenden av allmän natur

samt

speciell verksamhet: till trafikmyndighetens område hörande uppgifter i

övrigt inom de olika funktionerna.

I det följande lämnas en närmare redovisning av de uppgifter som innefattas

i de olika verksamhetsgrupperna. Redovisningen utgör en sammanfattning

av de mera väsentliga arbetsuppgifterna för den nya trafikmyndigheten.

På trafikmyndigheten kommer att vila omfattande kontroll- och inspektionsuppgifter

avseende motorfordon och förare. Denna verksamhet, som i

främsta rummet ankommer på den föreslagna regionala organisationen,

skall enligt förslaget ledas av centralförvaltningen som har ansvaret för

verksamheten.

Den fordonskontroll som faller inom trafikmyndighetens inspektionsområde

omfattar typbesiktningar, s. k. TIR-besiktningar, besiktningar av vissa

specialfordon, inspektion av begagnade motordrivna fordon och släpfordon

som förvaras i lager eller hålls till salu hos bilhandlare samt flygande inspektion.

På trafikmyndigheten hör ankomma att meddela föreskrifter och

anvisningar för samt att leda och övervaka denna kontrollverksamhet.

I trafikmyndighetens uppgifter bör vidare ingå den granskning av konstruktioner

av delar till motorfordon in. m. som pakallas hos myndigheten.

I samband därmed bör myndigheten meddela godkännanden av fordonsdelar

in. m. Myndigheten bör också ha att godkänna färdskrivare och typgranska

mopeder.

Körtidsutredningen har funnit att trafikmyndigheten även skall handha

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

och svara för den trafiksäkerhetsbetingade arbetstidsinspektionen inom vägtrafiken.

Den besiktnings- och kontrollverksamhet för vilken trafikmyndigheten

kommer att ansvara skall i stor utsträckning handhas av myndighetens egen

personal. I verksamheten deltar emellertid också annan personal, polismän

och militära besiktningsmän för motorfordon. Med den ställning myndigheten

får och med hänsyn till dess befogenheter synes det naturligt att läns^

styrelsernas rätt att förordna personal för utförande av besiktningar övertas

av trafikmyndigheten. Innan militär besiktningsman för motorfordon förordnas

bör yttrande inhämtas från trafikmyndigheten som skall ha att pröva

vederbörandes lämplighet som motorfordonskontrollant och förarprövare.

Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör trafikmyndigheten överta

skyldigheten att pröva behörigheten hos besiktningsmän vid AB Svensk

Bilprovning samt att utfärda behörighetsbevis för dessa.

Slutligen bör trafikmyndigheten utarbeta, redigera och tillhandahålla

föreskrifter, anvisningar, blanketter in. m. för inspektions-, kontroll- och

övervakningsverksamheten.

På trafikläroanstalt eu bör enligt bilförarutredningen ankomma att bedriva

utbildningsverksamhet med huvudinriktning på utbildning av trafikskolepersonal

och trafikinspektionspersonal. Även körtidsutredningen har funnit

att viss utbildning i trafikmyndighetens regi bör äga rum för den personal

som skall utöva arbetsinspektion.

Utövandet av ledningen av den utbildningsverksamhet för vilken myndigheten

har det direkta ansvaret innebär för myndigheten att den skall

planera, samordna, organisera, genomföra och kontrollera undervisningen.

På trafikmyndigheten skall ankomma vissa speciella funktioner, sammanhängande

med den yrkesmässiga trafiken. I första hand är det fråga om den

tillståndsgivning till linjetrafik, beställningstrafik, internationell landsvägstrafik

och transportförmedling som tills vidare skall ombesörjas på central

nivå. Det bör härvid beaktas att tillståndsgivningen minskar i omfattning

till följd av den fortgående liberaliseringen inom detta område.

Till trafikmyndigheten bör vidare förläggas de taxeärenden, som nu handhas

av biltrafiknämnden liksom också ärenden rörande statsbidrag till viss

linjetrafik på landsbygden.

Även beredskapsplanläggningen på landsvägstransportområdet bör förläggas

till trafikmyndigheten som också bör överta biltrafiknämndens nuvarande

uppgifter i fråga om uppföljning av tillstånd, domar, strafförelägganden

samt registreringar och statistik avseende förhållanden inom den

yrkesmässiga trafiken.

En uppgift inom trafikmyndigheten kommer att utgöras av administrativa

och kamerala funktioner samt allmän serviceverksamhet.

I sin uppgift som särskilt ämbetsverk för vägtrafiken kommer trafikmyndigheten

att få ta befattning med frågor av vitt skilda slag. En av de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Hlaj:ts proposition nr 55 år 1967

väsentligaste uppgifterna torde komma att utgöras av remissverksamhet avseende

olika frågor rörande vägtrafiken. Myndigheten skall givetvis också

ha att avge förslag samt att lämna råd och anvisningar inom sitt verksamhetsområde.

Det bör vidare ankomma på trafikmyndigheten att följa behovet av nya

eller ändrade bestämmelser inom trafiklagstiftningen och vidta de åtgärder

som befinns påkallade. Myndigheten bör även tillliandagå med anvisningar

för tillämpningen av de bestämmelser som är aktuella inom myndighetens

område.

I fråga om trafikolycksfallsstatistilcen bör trafikmyndigheten ha till uppgift

att i nära samverkan med statistiska centralbyrån, trafiksäkerhetsrådet,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt rikspolisstyrelsen dels övervaka statistikverksamheten

och följa behovet och omfattningen av tralikolycksfallsstatistik

samt vidta eller föreslå av omständigheterna betingade åtgärder,

dels utfärda föreskrifter för inhämtande av statistikuppgifter m. in.

Myndigheten skall vara rådgivande beträffande den upplysningsverksamhet

som bedrivs genom olika organisationer in. fl.

Trafikmyndighetens centralförvaltning bör utgöra besvärsinstans i vissa

frågor inom trafikområdet. Sålunda bör beslut av de lokala trafikinspektionsorganen

kunna överklagas i centralförvaltningen eller underställas dess

prövning. Vidare bör gälla att fordonsägare, som inte åtnöjs med beslut om

körförbud fattat av besiktningsman hos AB Svensk Bilprovning, skall äga

att få beslutet prövat av trafikmyndigheten.

Vid bedömandet av frågan om utformningen av ledningsorganet inom

trafikmyndigheten måste beaktas myndighetens verksamhet, vars resultat i

många avseenden blir beroende av det förtroende verket får hos dem som

har att syssla med vägtrafikfrågor men även hos den stora allmänheten.

Denna omständighet leder till att myndigheten bör ledas av en kollegialt

beslutande lekmannastgrelse, vars ledamöter inte bör nomineras av eller

betraktas som företrädare för olika myndigheter eller organisationer. Vid

valet av ledamöter bör personlig lämplighet och erfarenhet vara ensamt utslagsgivande.

Antalet ledamöter utöver myndighetens chef kan begränsas

till sex, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t.

Chef för trafikmyndigheten bör vara en generaldirektör som också är

styrelsens ordförande. Verkschefen skall besluta ensam i alla ärenden som

inte ankommer på styrelsen eller till följd av delegering ålagts annan tjänsteman

inom myndigheten.

Frågan om beslutsfunktionen på det område inom trafikmyndigheten,

som motsvarar den på statens biltrafiknämnd nu ankommande tillståndsgivningen

och vad därmed sammanhänger, bör lösas genom särskilda åtgärder

som möjliggör, att dessa ärenden alltjämt kan handläggas i nära samverkan

med företrädare för sakkunskap och erfarenhet i trafikekonomiska

frågor. Utredningen förordar därför att trafikmyndigheten före fattande av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

viktigare beslut i hithörande ärenden skall vara skyldig att höra en till verket

knuten delegation, benämnd statens biltrafikråd. Detta organs uppgift

blir att vara rådgivande i frågor rörande främst tillståndsgivning till beställningstrafik

men även i andra hithörande frågor, bl. a. rörande den på trafikmyndigheten

ankommande arbetstidsinspektionen. Rådet bör bestå av en

ordförande och ytterligare högst sex ledamöter, samtliga utsedda av Kungl.

Maj :t. Hinder bör inte föreligga att inhämta rådets synpunkter även i andra

frågor. I syfte att säkerställa rådets möjligheter att utöva sitt inflytande bör

föreskrivas skyldighet för trafikmyndigheten att underställa Kungl. Maj :ts

prövning de fall där myndigheten finner sig inte kunna följa rådets rekommendationer.

Bilförarutredningen har funnit behov föreligga av ett särskilt organ för

rådgivning vid utformningen av trafikutbildningen. Detta organ, i vilket bör

ingå en representant för trafikmyndigheten, synes lämpligen kunna knytas

till myndigheten som en särskild delegation — statens trafikutbildningsråd

— på samma sätt som föreslagits beträffande biltrafikrådét. Trafikutbildningsrådet

bör utgöras av en ordförande samt högst tolv ledamöter, samtliga

utsedda av Kungl. Maj :t.

Enligt utredningarnas mening bör trafikmyndighetens centralförvaltning

utgöras av ett under Kungl. Maj :t stående centralt ämbetsverk benämnt

trafikstyrelsen.

Centralförvaltningen bör erhålla en uppbyggnad som ansluter sig till statliga

ämbetsverk i allmänhet.

Med avseende på ledningsorganisationen understryks betydelsen av att

organisationen byggs upp från den förutsättningen att trafikverket successivt

måste beräknas växa och få nya och vidgade uppgifter. Vad som nu

organiseras måste i allt väsentligt ses som en kärna kring vilken efter hand

ytterligare funktioner kan komma att fogas.

Utredningarna föreslår att trafikmyndighetens centralförvaltning organiseras

på ett sekretariat, en utbildningsbyrå, en teknisk byrå, en arbetsinspektionsbyrå,

en yrkestrafikbyrå och en kanslibyrå. Chef för sekretariatet

bör vara en avdelningsdirektör och byråerna bör ledas av var sin byråchef.

Arbetsuppgifterna för den regionala organisationen bör i princip

utgöras av de uppgifter som nu ankommer på statens bilinspektion. På

regionalorganet avses också skola ligga uppgifter av delvis annan natur än

dem som nu handläggs av bilinspektionen. Mot denna bakgrund synes det

lämpligast att betrakta denna organisationsfråga så att statens bilinspektion

upphör och ersätts av en i den nya trafikmyndigheten ingående helt

ny regional organisation, vilken bör benämnas trafikinspektionen. Denna

bör stå under trafikverkets ledning och utgöra dess distriktsorganisation.

Den regionala organisationen föreslås indelas i 17 distrikt. Vart och ett

av distrikten bör ledas av en kvalificerad chefstjänsteman med uppgift att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

svara för trafikinspektionens verksamhet inom sitt tillsynsområde. Denne

bör vara knuten till vederbörande länsstyrelse på sätt fallet är med vägdirektören

och andra länsexperter. Chefstjänstemannen bör ha genomgått

fullständig utbildning för trafikskoleinspektör, ha teknisk utbildning motsvarande

den som krävs av besiktningsman och dessutom ha kompetens

för utförande av flygande inspektion och arbetstidstillsyn.

Inom varje distrikt bör finnas ett distrikts kontor med uppgift att under

ledning av distriktschefen svara för verksamheten inom distriktet samt

vara inspektionsstation för förläggningsorten. Under distriktskontoret bör

lyda det ytterligare antal inspektionsstationer som prövas erforderligt för

ett effektivt utövande av alla de funktioner som skall ankomma på trafikinspektionen.

Inspektionsstationernas arbete bör ledas av befattningshavare

vilka utom vad gäller arbetstidstillsyn bör ha samma utbildning som chef

för inspektionsdistrikt. Liksom fallet är inom statens bilinspektion bör vidare

i organisationen inrymmas en decentraliserad förrättningsverksamhet

på särskilt utvalda orter.

Beträffande personalbehovet beräknar utredningarna att 342 tjänster behöver

inrättas för trafikverket. Samtidigt dras 168 tjänster in hos statens

bilinspektion, 44 i statens biltrafiknämnd och 13 i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

sammanlagt 225 tjänster. Förslaget innebär sålunda en ökning

med 117 tjänstemän, vilka till stor del avses få uppgifter i samband

med fordonskontroll, förarutbildning och förarprövning samt arbetstidstillsyn.

Utredningarna har som lämplig tidpunkt för inrättandet av den nya

myndigheten föreslagit den 1 juli 1966.

För den statliga trafikutbildningen bör enligt bilförarutredningen inrättas

en särskild trafikläroanstalt som skall ingå i trafikmyndigheten. Anstalten

föreslås organiserad för utbildning vid en central skolenhet, benämnd

högre trafikläroanstalten, och tre regionskolor. Högre trafikläroanstalten

föreslås utgöra en särskild fristående skola, medan de regionala

skolorna bör organiseras som tre i trafikläroanstalten ingående skolavdelningar

med anknytning till utbildningsorgan för yrkeslärare. Trafikläroanstalten

skall enligt förslaget ledas och administreras av trafikmyndighetens

centralförvaltning och således endast ha till uppgift att undervisa.

Beträffande personaluppsättningen vid statens trafikläroanstalt har utredningen

räknat med att anstalten skall ledas av eu föreståndare med viss

undervisningsskyldigliet. Lärarbehovet i övrigt förutsätts skola tillgodoses

med nio i princip heltidstjänstgörande tjänstemän. För undervisningen

vid högre trafikläroanstalten skall timlärare och föreläsare utnyttjas.

Regionskolornas lärarbehov skall i första hand tillgodoses genom vederbörande

lärarutbildningsanstalt men utredningen förutsätter, att den högre

trafikläroanstaltens föreståndare och heltidstjänstgörande lärarpersonal

skall fullgöra tjänstgöring även vid de regionala trafikläroanstalterna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

23

Centrala civila transportkommittén

Centrala civila transportkommittén (CCT) har i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 6 september 1965 inkommit med överväganden och förslag till

omorganisation m. m. av kommittén och bl. a. anfört följande.

Kungl. Maj :t tillsatte år 1957 en utredning med uppgift bl. a. att undersöka

om dåvarande riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap organisation,

särskilt från samordningssynpunkt, var den mest ändamålsenliga.

Utredningsmannen föreslog den 21 juni 1960 att planeringen av den civila

transportreglerande verksamheten i krig borde förläggas till ett fristående

organ, som skulle arbeta under ungefär samma förutsättningar som en

kommitté. När arbetet fortskridit så långt att det mera borde bli fråga om

en uppföljning av planerna och en anpassning av dessa till ändrade förhållanden,

borde frågan om huvudansvaret för den fortsatta planeringen

kunde åläggas viss myndighet tas upp till bedömande. Föredragande departementschefen

anslöt sig (prop. 1961:84) till det av utredningsmannen

framförda förslaget. Den 1 januari 1962 överfördes ansvaret för den centrala

samordningen av den civila transportverksamheten vid krig eller krigsfara

från dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap till den

för ändamålet inrättade centrala civila transportkommittén. Kommitténs

uppdrag angavs så att sammanställning i första hand borde ske av uppgifter

från berörda myndigheter angående föreliggande transportbehov och transportresurser.

Därvid borde även prövas frågan om de uttagningar av transportmedel

som jämlikt särskilda bestämmelser sker i fredstid för olika krigstida

ändamål. Med utgångspunkt från denna kartläggning fick riktlinjer

och planer utarbetas för den transportreglerande och prioriterande verksamheten

i ett krigsläge. Kungl. Maj :t utfärdade den 25 januari 1963 kompletterande

föreskrifter för kommittén, av vilka bl. a. framgick, att CCT

skall vara central samordningsmyndighet för planläggning av åtgärder, som

syftar till att landets civila transportmedel vid krig eller krigsfara utnyttjas

så, att väsentliga transportbehov tillgodoses i största möjliga utsträckning

och i den angelägenhetsgrad som bäst tjänar totalförsvaret (transportreglering).

Beträffande kommitténs ställning i händelse av krig förklarades

att instruktion och krigsorganisation senare skulle fastställas.

Kommittén består av ordförande och ytterligare tretton ledamöter, vilka

representerar riksdagen, Kungl. Maj :ts kansli och näringslivet samt berörda

myndigheter. Till kommitténs förfogande står ett sekretariat med en

sekreterare, en biträdande sekreterare och ett halvtidstjänstgörande skrivbiträde.

För vissa speciella begränsade uppgifter har till kommittén knutits

experter, f. n. tre stycken. Kommittén har hittills i genomsnitt hållit tio

sammanträden per år. Vid dessa sammanträden behandlas mera principiella

frågor. Löpande ärenden handläggs av ordföranden och sekretariatet.

Antalet diarieförda ärenden uppgick under åren 1962—1966 till 144, 158,

226, 232 resp. 230.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Kommitténs ordförande representerar transportområdet i försvarsrådet,

totalförsvarets chefsnämnd och rådet för ekonomisk försvarsberedskap.

Av CCT:s uppgifter är endast frågan om de betingelser under vilka den

transportreglerande verksamheten skall utövas vid krig eller krigsfara av

engångsnatur. Huvuddelen av arbetsuppgifterna har visat sig vara sådana

att de kräver uppföljning och kontinuerligt arbete. Sålunda är kartläggningen

av transportbehov och transportresurser en för kommittén viktig

uppgift. De planer som upprättas måste revideras med hänsyn till förändringarna

i fråga om behov och resurser. CCT erhåller också för sitt arbete

i krig eller vid krigsfara värdefulla erfarenheter genom att delta i planering

och genomförande av övningar o. d. inom totalförsvaret. Vidare medverkar

CCT i utbildnings- och informationsverksamheten för totalförsvarets personal

och i utarbetandet av riktlinjer för uttagning av transportmedel. Som

företrädare för det civila transportområdet medverkar CCT i ett flertal av

olika myndigheter tillsatta arbetsgrupper, t. ex. för revidering av utrymningsplanerna.

Kommittén har också vissa planläggningsuppgifter för drivmedelsransonering

vid krig eller krigsfara.

Enligt CCT föreligger redan i fred behov av ett organ med en samlad

överblick av transportbehov och tillgång på transportmedel och med ansvar

för planläggningen för den civila transportregleringsverksamheten vid krig

eller krigsfara. Den helt övervägande delen av CCT:s arbetsuppgifter i fred

är av sådant slag att de bör handläggas av ett permanent organ. För en

ändring av kommittén i denna riktning talar också att transportverksamheten

vid krig eller krigsfara i allt väsentligt måste utövas med de resurser

som skapats i fred för samhällets behov. Det blir härigenom angeläget att

vid det fredstida utvecklingsarbetet inom transportområdet beredskapsförhållandena

i behörig utsträckning beaktas. Det militära försvarets ianspråktagande

av transportresurser måste redan i fred planmässigt inordnas

i den totala transportapparaten. På den civila sidan bör — liksom fallet är

på den militära — finnas en fast ledningsorganisation. Vidare finns behov

av ett organ för handläggning av frågor som t. ex. omfattar flera transportgrenar.

Det av CCT påbörjade planläggningsarbetet bör fortsätta och fördjupas

och planerna måste hållas aktuella.

CCT anser att kommittén bör ombildas till en permanent myndighet, förslagsvis

benämnd centrala civila transportnämnden. En myndighet som skall

verka vid krig eller krigsfara kan arbeta mera effektivt med ett mindre

antal ledamöter än den nuvarande kommittén. Antalet av Kungl. Maj :t utsedda

ledamöter bör därför redan i fred begränsas till fyra förutom ordföranden.

Dessa ledamöter bör vara allmänt kunniga och av totalförsvarsplanläggning

intresserade personer som står obundna av sådana myndigheter

som beredskapsplanlägger transporter. De bör dessutom om möjligt

vara disponibla för krigsplaccring i denna befattning. Med hänsyn till den

vikt kommittén fäster vid att representanter för berörda myndigheter i CCT

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

kan diskutera problem inom transportområdet och skapa en gemensam

grundsyn, finner kommittén det vara lämpligt att till den reducerade nämnden

i fred knyts ett rådgivande organ, delegation, där representanter för

bl. a. transportgivande och transportbehövande myndigheter ingår. De av

Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna bör i fred till sitt förfogande ha ett kansli

med tre kvalificerade heltidsanställda tjänstemän, förslagsvis en chef för

kansliet, en byrådirektör och en förste byråsekreterare samt ett kanslibiträde.

Den begränsade organisationen förutsätter då att kansliet för vissa servicetjänster

kan ta annan myndighets resurser i anspråk. Den föreslagna

organisationen beräknas medföra endast en mindre ökning av kostnaderna

jämfört med den nuvarande kommittén. Förslaget förutsätter inte någon

ändring ifråga om den särskilda transportorganisation, som skapats för

oljedistributionen under beredskaps- och krigsförhållanden.

GCT har framlagt förslag till instruktion för den nya nämnden.

I ett till framställningen fogat särskilt yttrande har ledamoten Danielson

framhållit att transportregleringen bör ske i samråd och inte efter samråd

med närmast berörda totalförsvarsmyndigheter, inom den civila sektorn

främst civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.

Vidare anför Danielson att svårigheterna att uppnå en klar

gränsdragning mellan transportreglering och transportledning gör att transportfrågorna

åtminstone i ett krisläge bör sammanföras till ett centralt

organ med uppgifter ungefär motsvarande dem som under 1940-talet åvilade

statens trafikkommission.

Yttranden

Bilförarutredningens och körtidsutredningens principförslag om eu

koncentration av en stor del av trafiksäkerhetsfunktionerna

till en central statlig myndighet har med få undantag tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Bland de myndigheter som mera direkt berörs av förslaget finner vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, med hänvisning till den förestående omorganisationen

av verket, en renodling av verkets arbetsuppgifter till sådana

som direkt hänför sig till vägen vara riktig. Rikspolisstyrelsen delar denna

uppfattning och finner förslaget innebära ett betydelsefullt steg mot en

bättre arbetsfördelning på trafiksäkerhetsområdet. Statens högertrafikkommission

tillstyrker att ett samordnande organ bildas för det allmännas insatser

på detta område. I detta instämmer NTF som finner förslaget väl

avvägt.

Kritiska synpunkter har anlagts av länsstyrelsen i Älvsborgs län, Svenska

stadsförbundet och Svenska omnibusågareförbundet som ifrågasätter om

inte trafikverkets föreslagna arbetsuppgifter kan utföras av redan existerande

organ efter en förstärkning av dessa.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Förslaget om ett överförande av vissa trafikpolitiska funktion

e r till statens trafikverk har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de

remissinstanser som tagit upp denna fråga. Rikspolisstyrelsen förmodar att

trafikverkets uppgifter inom trafiksäkerhetsområdet kan bli så omfattande

att det vore önskvärt att verket odelat kunde ägna sig åt trafiksäkerheten,

men anser sig inte böra göra några kraftigare erinringar mot förslaget att

överföra statens biltrafiknämnds uppgifter till trafikverket eftersom nämndens

uppgifter har visst samband med säkerheten.

I några remissyttranden framhålls att frågan om verkets inrätta nd

e sammanhänger med i vilken utsträckning bilförarutredningens och

körtidsutredningens övriga förslag genomförs. Sålunda finner postverket

att frågan måste tas upp till nytt övervägande, om inte förslagen genomförs

utan större avvikelser. Svenska taxiförbundet delar denna uppfattning.

NTF, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Svenska omnibusägareförbunded

anser att frågan om slutligt ställningstagande till inrättande av trafikverket

bör anstå med tanke på den oklarhet om verkets uppgifter som

fortfarande kvarstår.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet anser att skolöverstyrelsen bör vara

huvudman för all utbildning och arbetarskyddsstyrelsen för arbetsinspektionen.

För genomförande av förslagen i dessa delar framstår därför inte

inrättandet av en ny central myndighet som erforderligt. Vidare har den

första reformetappen i den nya trafikpolitiken avlösts av en ny tvåårsetapp

i vilken biltrafiknämnden har åtskilliga arbetsuppgifter och förbundet ifrågasätter

om det är lämpligt att i detta omställningsskede vidta administrativa

omläggningar inom nämndens arbetsområde. Dessutom anser förbundet

att verkets totala arbetsuppgifter bör bli mera uttömmande preciserade.

I fråga om trafik verkets uppgifter i stort har flertalet remissorgan

tillstyrkt utredningarnas förslag eller lämnat dem utan erinran. Överbefälhavaren

anser emellertid i likhet med bl. a. SJ att förslaget inte i tillräcklig

omfattning avgränsat och definierat trafikverkets ansvar och huvuduppgifter.

Statens trafiksäkerhetsråd finner det vara en brist att trafikverket

inte föreslagits utformat så att det skall fungera som ett allmänt

inspektionsorgan för fordonstrafik och trafiksäkerhet och föreslår att myndigheten

ges resurser att utöva sådan inspektionsverksamhet. SACO framhåller

att centraliseringen av trafikfunktionerna bör drivas så långt som

möjligt och förordar att trafikverkets arbetsområde utvidgas till att omfatta

främst vissa trafiksäkerhetsfunktioner, som handläggs av andra delar av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå än avdelningen för bilinspektionen.

Liknande synpunkter framförs av Svenska stadsförbundet. Svenska

arbetsgivareföreningen och Biltrafikens yrkesnämnd finner det angeläget

att frågan om en breddning av trafikverkets uppgifter inom trafiksäkerhetsarbetet

övervägs ytterligare. Trafikmålskommittén finner att det kan

diskuteras om inte utvecklingen nu kommit så långt att man bör överväga

att inom en nära framtid se över trafiksäkerhetsområdets hela organisation.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

Utredningarnas förslag rörande fordonskontrollens organisation

har lämnats utan erinran av remissorganen. Länsstyrelsen i Norrbottens

län finner det dock olämpligt, att trafikverket skall utöva ledning

och tillsyn över den personalgrupp inom polisväsendet som förordnats att

företa flygande inspektion. Trafikverkets uppgifter på detta område bör

begränsas till att i samråd med rikspolisstyrelsen utarbeta råd och anvisningar

för polisens ifrågavarande verksamhet.

Förslaget till trafikverkets befattning med förarprovskontrollen

har lämnats utan erinran.

Frågan om arbetstidsinspektionen diskuteras bl. a. av arbetarskyddsstyrelsen

som instämmer i förslaget att arbetstidsinspektionen för

vägtrafiken inte bör inordnas i arbetarskyddsverket, men anser att frågan

om trafikverkets framtida befattning med tillsynen över arbetarskyddsfrågorna

bör bli föremål för närmare utredning. Även postverket finner en

särskild undersökning om överförande till trafikverket av arbetarskyddsverkets

uppgifter inom yrkes- och firmatrafiken nödvändig. Statskontoret

uttalar att det inte är tillfredsställande att tillsynen över de speciella trafikreglernas

efterlevnad skall falla under en myndighet och tillsynen enligt

den allmänna arbetstidslagen under en annan. På längre sikt är det i hög

grad önskvärt att en närmare samordning av ifrågavarande tillsynsuppgifter

kommer till stånd. Denna fråga bör aktualiseras sedan en ny arbetstidslag

fastställts, varför statskontoret i nuvarande läge är berett godta den

föreslagna uppdelningen. LO understryker att det är synnerligen viktigt att

yrkesförarnas hälsoproblem beaktas från trafiksäkerhetssynpunkt. De speciella

problem, som de oregelbundna arbets- och måltidsförhållandena utgör,

är något som trafikverket bör söka finna lämpliga lösningar på. Svenska

transportarbetareförbundet anser det i nuvarande läge vara mest angeläget

att åstadkomma en samordning mellan de myndigheter som har att

handlägga yrkesförarnas trafiksäkerhets- och arbetarskyddsfrågor. Svenska

lasttrafikbilägareförbundet anser att arbetarskyddsstyrelsen bör vara huvudman

för arbetstidsinspektionen.

Beträffande utbildningsverksamheten lämnar statens trafiksäkerhetsråd

och högertrafikkommissionen förslaget i stort sett utan erinran.

Skolöverstyrelsen avstyrker däremot förslaget att utbildningen av trafiklärare,

förarprövare och utbildningsledare underställs trafikmyndigheten

dels mot bakgrund av att utbildningen är av övervägande pedagogisk karaktär,

dels därför att detta skulle bryta en av statsmakterna i olika sammanhang

angiven strävan att till skolöverstyrelsen koncentrera ledningen

för all utbildning av detta slag. Statskontoret och Svenska lasttrafikbilägareförbundet

anser likaså att huvudmannaskapet för utbildningen bör ligga

på skolöverstyrelsen.

Ett flertal remissorgan har berört trafiksäkerhetsforskninge

n och dess förhållande till trafikverket.

Uppfattningen att det skulle ha varit värdefullt att kunna ta ställning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

till transportforskningens organisation och samordning med trafiksäkerhetsarbetet

i anslutning till trafikverkets inrättande delas av bl. a. statens

trafiksäkerhetsråd, länsstyrelsen i Jönköpings län, trafikmålskommittén

och statens oäginstitut. I gemensamt yttrande av Motorbranschens riksförbund,

Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen

understryks behovet av att etablera ett intimt samarbete mellan

trafikverket och all trafik- och transportforskning. Länsstyrelsen i Stockholms

län uttalar den meningen att om 1964 års transportforskningsutredning

skulle ge som resultat att ett statligt transportforskningsinstitut inrättas

bör trafiksäkerhetsrådet inordnas under trafikverket. Enligt TCO:s

mening kunde bättre förutsättningar skapas för samarbetet mellan forskande

och verkställande organ om trafiksäkerhetsrådet ingick som en särskild

avdelning i det föreslagna trafikverket.

Rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och Cykel- och mopedfrämjandet

ifrågasätter om det inte vore lämpligt att inordna statens

trafiksäkerhetsråd och NTF i trafikverket.

Den verksamhet, som trafiksäkerhetsrådet nu bedriver, liksom ytterligare

delar av verksamheten vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbvrå

bör enligt länsstyrelsens i Skaraborgs län mening överflyttas till trafikverket.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att den direkta ledningen av det

frivilliga upplysningsarbetet inte bör ingå i trafikverkets uppgifter. Motorbranschens

riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och

Svenska vägföreningen finner mycket tala för att det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet

skall vara självständigt men att forskning och därav beroende

upplysning måste ha en viss gemensam anknytning. Det förefaller därför

naturligt att ett kontaktorgan mellan trafikmyndigheten och de många frivilligt

arbetande krafterna i en eller annan form inrättas i trafikverket.

Vad beträffar övriga frågor rörande trafik säkerhetsarbetet

kan nämnas att statistiska centralbyrån anser att samordnings- och beslutsfunktioner

i fråga om trafikolycksstatistiken bör handläggas av centralbyrån,

medan Svenska transportarbetareförbundet förordar att trafikverket

i samarbete med berörda verk och myndigheter skall ha överinseende över

olycksfallsstatistiken.

I fråga om lokaliseringen av trafikverkets centrala

förvaltning har länsstyrelsen i Östergötlands län uttalat att förvaltningen

bör förläggas till lämplig plats i landsorten.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret understryker vikten

av att organisation sförslaget ses som ett första uppbyggnadsskede

och att organisationen senare omprövas. Länsstyrelsen i Blekinge

län finner förslaget innebära en alltför stark centralisering av verksamheten

och anser att förslaget i denna del inte kan läggas till grund för

trafikverkets organisation. Länsstyrelsen anför vidare att det föreligger en

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

allmän brist på kvalificerade befattningshavare varför man måste vara mycket

försiktig vid utbyggnaden av den centrala förvaltningen. Liknande synpunkter

anlägger länsstyrelserna i Östergötlands och Västernorrlands län

samt postverket, vilket även tillråder försiktighet i fråga om fastställandet

av antalet regionala enheter. Länsstyrelsen i Värmlands län och Sveriges

grossistförbund förordar en personalminskning i förhållande till förslaget.

Förslaget om le k mannastyrelse har tillstyrkts av Näringslivets

trafikd elega tion.

I fråga om styrelsens sammansättning uttalar länsstyrelsen

i Stockholms län att vid val av ledamöter torde lämpligen vikten av ett intimt

samarbete med i första hand vägmyndigheten och polisväsendet beaktas.

Förslaget angående rådgivande organ — statens biltrafikråd och statens

trafikutbildningsråd — har mött viss kritik. Vad beträffar statens biltrafikråd

ifrågasätter postverket och SJ om rådet överhuvudtaget är

befogat. Utredningarnas förslag att rådet skulle ges viss vetorätt på så sätt

att fråga skall hänskjutas till Kungl. Maj :ts prövning om ej enighet mellan

styrelse och råd kan nås har avstyrkts av postverket, statens biltrafiknämnd,

statskontoret och SACO.

TCO, Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation

och Svenska vägföreningen är positiva till förslaget om ett trafikutbildningsråd.

Postverket, SJ samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ställer sig tveksamma till trafikutbildningsrådet. Statskontoret

har dock ingenting att erinra mot detta organ under förutsättning att det

får enbart rådgivande funktioner. Under förutsättning att trafikutbildningsrådet

anses erforderligt ifrågasätter Svenska kommunförbundet om inte

detta råd närmast bör knytas till skolöverstyrelsen i stället för till trafikverket.

Överståthållarämbetet föreslår att ett permanent sa in rådso rgan

inrättas för trafikverket och vägverket. I detta organ bör rikspolisstyrelsen

vara representerat.

SJ finner den funktions mässiga uppdelningen naturlig och

lämplig, i varje fall i initialskedet. Ifråga om den interna organisationen

i övrigt synes dock vissa oklarheter råda i vad gäller ansvars- och lydnadsförhållanden.

Den föreslagna indelningen i organisationsenheter anser

Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation

och Svenska vägf öreningen vara i hög grad tveksam. Ett flertal detalj

utredningar torde behövas innan en fullständig organisationsplan kan

upprättas.

Länsstyrelsen i Blekinge lån finner starka skäl ifrågasätta nödvändigheten

av en central handläggning inom arbetsinspektionsbyrån av

frågor om sträckkörning, körtider, vilotider, färdskrivare och arbetskort.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Om de arbetsuppgifter, som förutsätter juridisk sakkunskap, överförs till

i första hand kanslibyrån torde enligt SACO:s mening återstående arbetsuppgifter

kunna fullgöras inom yrkestrafikbyrån och därmed skulle något

behov av eu självständig byrå för inspektionsuppgifter inte längre föreligga.

Utbildningsbyrån föreslås handlägga frågor om tillstånd att driva

trafikskola samt för sådan skola att företa förarprövning, om godkännande

av personal, tillsyn över förarprövningen och trafikskolorna samt utbildningskontroll.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om inte en utbyggnad

på det regionala planet, där dessa frågor nu i allt väsentligt handläggs,

skulle ge bättre resultat än den föreslagna centraliseringen. Huvudansvaret

för trafikutbildningen bör enligt statskontorets mening vila på skolöverstyrelsen

och inte trafikverket vilket föranleder vissa organisationsändringar.

Öv er ståt hållar ämbetet förordar att tillståndsgivningen i fråga om trafikskolorna

skall ligga kvar på länsstyrelserna varför utbildningsbyråns personal

bör kunna minskas.

Förslaget till teknisk byrå har lämnats utan erinran av samtliga

remissorgan.

Postverket vill med hänsyn till den fortgående liberaliseringen av tillståndsgivningen

starkt ifrågasätta behovet av en särskild yrkestrafikbyrå.

Överbefälhavaren och CCT finner att beredskapsuppgifterna bör

överföras från yrkestrafikbyrån till sekretariatet som lämpligen förvandlas

till en planeringsbyrå. Liknande synpunkter anlägger även SACO. Enligt

statskontorets mening bör yrkcstrafikbyråns organisation omprövas sedan

klarhet nåtts om karaktären och omfattningen på längre sikt av de trafikpolitiska

ärendena. Länsstyrelsen i Blekinge län finner att alla individuella

ärenden rörande yrkesmässig trafik med fördel kan handläggas på det regionala

planet. Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation

och Svenska vågföreningen finner det tveksamt om yrkestrafikbyrån

behöver så stor personal som föreslagits med hänsyn till att

regleringar och inskränkningar inom yrkesmässiga trafiken efter hand

slopas.

Beträffande övriga uppgifter för trafikmyndigheten

förordar länsstyrelsen i Gävleborgs län att myndigheten tillförs medicinsk

expertis. Överbefälhavaren anser att trafikverket bör tillföras en militärassistent

och CCT finner det, under förutsättning att ett centralt bilregister

knyts till verket, böra övervägas om inte biluttagningsfunktionen skulle

överföras till verket. Behovet av juridisk kompetens inom verket anser

statens trafiksäkerhetsråd vara sådan att en särskild juridisk byrå bör inrättas.

Beträffande distriktsorganisationen lämnar överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län förslaget utan erinran men framhåller

behovet av tillräckligt antal befattningshavare inom särskilt belastade

distrikt för att bemästra arbetsuppgifterna. Länsstyrelsen i Koppar
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

bergs län anser det önskvärt att indelningen kunnat helt anpassas till länsindelningen

men vill på de av utredningen anförda skälen inte motsätta sig

förslaget. Automobilbesiktningsmännens förening finner förslaget lämpligt

från organisationssynpunkt.

Utökningen med två distrikt i förhållande till bilinspektionens nuvarande

organisation ifrågasätts av väg- och vattenbgggnadssUjrelsen som med häns}m

till distriktschefens föredragningsskyldighet i länsstyrelsen finner varje

län böra utgöra ett distrikt. Om detta inte kan genomföras genast bör

likväl en omprövning ske, så att en bättre avvägd indelning erhålls. Statskontoret

finner att en uppdelning av nuvarande distrikt bör ske först efter

det man vunnit ytterligare erfarenhet av den nuvarande indelningen. Länsstyrelserna

i Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs och Skaraborgs

län samt TCO anser att den regionala organisationen bör knytas till länen.

Några remissinstanser har berört den effekt en ändrad länsindelning kan

få för distriktsindelningen. Länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge, Hallands

och Älvsborgs län förutsätter att organisationen inte binds så att problem

uppstår med anledning av länsindelningsutredningens kommande förslag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser i likhet med Trafikassistenternas

förening att trafikmyndigheten senare bör självständigt kunna pröva lämplig

stationering av personalen med hänsyn till arbetsuppgifterna. Trafikassistenternas

förening säger vidare att en begränsning av antalet inspektionsdistrikt

är motiverad med hänsyn till kravet på likformighet och enhetlighet

inom den regionala organisationen och föreslår en ytterligare sammanslagning

av vissa mindre distrikt. Föreningen anser däremot att en

minskning av antalet stationsorter innebär en ej önskvärd försämring av

servicen till allmänheten. Länsstyrelsen i Hallands län finner det anmärkningsvärt

att inte något förrättningsställe föreslagits inom länet och anser

denna fråga böra omprövas. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser inte den

föreslagna minskningen av inspektionsstationernas antal från 23 till 13

fullt tillfredsställande.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Älvsborgs, Gävleborgs och Norrbottens

län betonar behovet av personalförstärkning om förarprövningen helt skall

förläggas till den regionala organisationen.

Utredningens förslag om teknisk kompetens för tjänst som förste

trafikinspektör och vissa tjänster som trafikinspektör motsätter sig Trafikassistenternas

förening med motiveringen att dessa befattningshavares arbetsuppgifter

till mycket ringa del kommer att avse rent tekniska frågor.

Vidare finner föreningen att titeln trafikassistent är missvisande och ger

intryck av en osjälvständig befattning. I stället föreslår föreningen titlarna

trafiköverinspektör, förste trafikinspektör, trafikinspektör och biträdande

trafikinspektör.

I fråga om den föreslagna utbildningsorganisationen avstyr
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ker skolöverstyrelsen att utbildningen av förarprövare och utbildningsledare

sker i trafikverkets regi. Något underlag för en högre trafikläroanstalt

skulle således inte komma att föreligga.

Statens trafiksäkerhetsråd föreslår att möjligheterna att inordna den

högre trafikläroanstalten i universitetssammanhang undersöks. Trafikmålskommittén

förordar att den högre trafikläroanstalten får en självständigare

ställning. Därigenom kan till den knytas kvalificerade representanter för

den pedagogiska vetenskapen. Sveriges läkarförbund ifrågasätter om det

inte borde övervägas att ge den högre trafikläroanstalten starkare sammansättning

och större självständighet i förhållande till trafikverket. Undervisningsfrågorna

är numera av sådan storlek att ett centralt organ med hög

kompetens på detta område är väl motiverat.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och A utomubilbesiktningsmännens förening

anför att utbildning av polismän för flygande inspektion samt utbildning

av förarprövare och militära fordonsbesiktningsmän kräver en tillfredsställande

fordonsutbildning, något som inte torde kunna ges utan att

större utrymme för detta bereds vid trafikläroanstalterna.

I fråga om tidpunkten för inrättandet av ett statens trafikverk

har åsikterna varit delade. Majoriteten av remissorganen har intet att

erinra mot att trafikverket inrättas redan före högertrafikreformen. Statskontoret

anser att högertrafikreformen kan medföra problem som noggrant

bör övervägas innan beslut fattas om vid vilken tidpunkt trafikverket skall

börja sin verksamhet. Denna uppfattning delas av övers tåthållarämbetet.,

Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation

och Svenska vägföreningen. De sistnämnda organisationerna har dessutom

funnit möjligheten att utnyttja högertrafikkommissionens resurser utgöra

ett argument för att skjuta upp inrättandet av ett trafikverk till en senare

tidpunkt. I detta instämmer rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd,

Näringslivets trafikdelegation och Sveriges grossistförbund. NTF uttalar att

med hänsyn till förestående genomgripande reformer och 1964 års transportforskningsutrednings

pågående arbete bör frågan om inrättandet av

ett trafikverk få anstå. Ledamoten av statskontorets styrelse Ståhl, har i

reservation till statskontorets yttrande anfört att bildandet av det föreslagna

trafikverket bl. a. med hänsyn till högertrafikreformen bör anstå och

att berörda ärendegrupper tills vidare bör handläggas på samma sätt som

f. n.

Enligt statens biltrafiknämnd, Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Svenska omnibusägareförbundet och Biltrafikens yrkesnämnd bör ytterligare

utredning av det föreslagna trafikverkets arbetsuppgifter avvaktas

innan verket organiseras. Länsstyrelsen i Jönköpings län delar denna uppfattning

och anför dessutom att ett realiserande av förslaget omedelbart

före högertrafikreformen skulle vara olämpligt.

Frågan om benämningen på den föreslagna myndigheten har be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

rörts av några remissorgan. Postverket, SJ, länsstyrelsen i Västernorrlands

län och CCT föreslår benämningen statens vägtrafikverk under det att länsstyrelsen

i Jämtlands län föreslår benämningen statens biltrafikverk och

analogt därmed biltrafikinspektionen för den regionala organisationen.

Riksarkivet har framhållit vikten av att de organ som får till uppgift att

planera omorganisationen tar upp arkivfrågorna till behandling.

Centrala civila transportkommitténs förslag till omorganisation av

kommittén till ett fristående permanent organ med myndighets

ställning delas i princip av samtliga remissinstanser med undantag av

statskontoret. Överbefälhavaren framhåller att det är angeläget att förslaget

genomförs utan tidsutdräkt, främst emedan transportregleringen både inom

totalförsvaret i dess helhet och speciellt inom den civila sektorn får

ytterligare stadga. SJ framhåller att det redan i inledningsskedet av ett krig

föreligger stora behov av för totalförsvaret betydelsefulla transporter. Detta

nödvändiggör en redan i fredstid omfattande och detaljerad planläggning

även av transportregleringsverksamheten. Med hänsyn till utvecklingen på

trafikområdet är det nödvändigt att organet får en permanent karaktär.

Liknande synpunkter anförs av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

och civilbefälhavarna i första och andra civilområdet. Civilbefälhavaren

i första civilområdet framhåller att erfarenheterna från bl. a. sambandsplanläggningen

klart visar vikten av ett centralt organ som företräder och

har ansvaret för beredskapsplanläggningen. Liknande synpunkter framförs

också av civilbefälhavarna i andra, tredje och femte civilområdet, vilka

också anser att beredskapsplanläggningen på transportregleringens område

under den tid som CCT haft ansvaret härför förts fram på ett för totalförsvaret

betydelsefullt sätt. Vidare har kommitténs medverkan vid stabstjänstövningar,

transportkonferenser, krigsspel o. d. i regional instans medfört

stora fördelar för verksamheten vid de regionala myndigheter som har

ansvar för transportfrågorna.

Statskontoret menar, att kommitténs enligt direktiven givna uppdrag

ännu inte är slutfört och att det därför är för tidigt att besluta om ändrad

form för kommitténs arbete. Först när ett slutligt resultat av kommitténs

arbete föreligger kommer hållpunkter att finnas för en närmare avvägning

av de resurser som erfordras för en mera långsiktig lösning av ifrågavarande

planeringsuppgifter, varför åtgärder i framställningens syfte inte bör

företas.

Flera remissinstanser anser det önskvärt att spörsmålet om lämplig organisation

för CCT prövas samtidigt med andra nu aktuella organisationsfrågor

inom trafikväsendets område. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet

anser att de planläggningsuppgifter beträffande landsvägstransportledning

som f. n. ligger på statens biltrafiknämnd bör överföras till det nya organ

som skall ersätta CCT.

3-—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Beträffande organisationen av det nya organet anför statens jordbruksnämnd

att det synes vara fördelaktigt att antalet ledamöter i det

centrala civila transportorganet begränsas och att i stället en rådgivande

delegation knyts till detta. Även väg- och vattenbgggnadsstgrelsen och civilbefälhavaren

i sjätte civilområdet ställer sig positiva till en rådgivande delegation.

Luftfartsverket anser att nuvarande organ är tungrott och ser

förslaget om inrättande av eu nämnd som ett steg i rätt riktning. Verket

framhåller som önskvärt att de fyra ledamöterna är insatta i de olika transportgrenarnas

organisation och arbetssätt.

Civilbefälhavaren i första civilområdet anser med ledning av erfarenheterna

från civilbefälhavarkansliet, att den förslagna fredsorganisationen är

lämplig. Även sjöfartsstyrclsen anser att ett effektivt kansli bör finnas

redan i fredstid.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet föreslår att även uppgiften att leda

den centrala utbildningen bör kunna inrymmas i transportnämndens åligganden.

I fråga om nämndens skyldighet att hålla vissa myndigheter underrättade

om beredskapsplanläggningen anser överbefälhavaren att överstyrelsen för

ekonomisk försvarsberedskap skall hållas underrättad om huvuddragen i

beredskapsplanläggningen.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och civilbefälhavarna i

fjärde och sjätte civilområdet ansluter sig till vad ledamoten Danielson

anfört i särskilt yttrande i fråga om transportregleringen, nämligen

att denna bör ske i samråd och inte efter samrad med närmast

berörda totalförsvarsmyndiglieter. Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser,

i likhet med överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen och civilbefälhavaren

i första civilområdet, inte att det naturliga och nödtvungna samrådsförfarandet

behöver inskrivas i nämndens instruktion och finner det därför tillräckligt

om nämnden ges befogenhet att efter samråd själv utfärda anvisningar

och riktlinjer för transportresursernas fördelning ävensom meddela

bindande beslut i dessa frågor.

Ett sammanförande till ett organ av både transportreglering

och transportledning enligt det särskilda yttrandet

avstyrks av överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen och civilbefälhavaren i andra

civilområdet. Överbefälhavaren nämner att förslaget väsentligen skulle

innebära en återgång till det ledningsförfarande som rådde före 1962 och

som för krigsmaktens del och — såvitt överbefälhavaren kan bedöma —

från totalförsvarssynpunkt måste betecknas som otillfredsställande jämfört

med de nu gällande och av kommittén för framtiden föreslagna principerna.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet menar att en sträng åtskillnad

måste göras mellan å ena sidan de totala transportresursernas fördelning

på olika transportbehov — transportreglering — och å andra sidan det rent

tekniska genomförandet av transporterna — transportledningen — och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

uttalar vidare att det är svårt att samla dessa artskilda uppgifter under en

och samma centrala myndighet, överbefälhavaren och sjöfartsstyrelsen

framhåller också svårigheterna att till en transportmjmdighet samla den

personal, som nu sköter transportplanläggningen vid de olika myndigheterna,

eftersom denna planläggning numera i betydande grad är invävd i verkens

övriga verksamhet på central, regional och lokal nivå. Helt naturligt

måste även i fortsättningen beredskapsåtgärderna främst åvila verken

s j älva.

Civilbefälhavaren i första civilområdet förordar, att förslaget i fråga om

ledningsorganisationen, speciellt i krig, närmare övervägs innan beslut fattas

om ombildning av CCT. Civilbefälhavaren i sjätte civilområdet säger att

nämndens krigsorganisation bör byggas upp så att tillgång till sakkunniga

i fråga om transportledning finns, men utan att nämnden övertar transportledningen,

som alltjämt bör förbehållas fackmyndigheten.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anser att de av Danielson

framförda synpunkterna förtjänar allvarligt beaktande mot bakgrund

av de stora omställningsproblem av organisatorisk och annan art som uppkommer

i krissituationer. För att denna omställning skall fungera krävs en

fast och enhetlig ledning och reglering, varför en splittring på olika myndigheter

är olycklig. Liksom transportplanläggningen -— transportregleringen

och transportledningen — är samordnad i de lokala och regionala

instanserna bör, anser civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, en likformad

ansvarsfördelning eftersträvas i den centrala instansen. Detta bör mycket

väl kunna ske vad gäller landsvägstransporter, men beträffande övriga

transportgrenar, såsom järnvägstrafik, sjöfart och luftfart förefaller det

mest naturligt att planläggningsansvaret i vad avser transportledning anförtros

resp. fackmyndighet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsframställning avseende statens bilinspektion för budgetåret

1967/68

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin anslagsframställning avseende

statens bilinspektion för budgetåret 1967/68 anfört bl. a. följande.

Vid bilinspektionen har under år 1965 utförts sammanlagt 230 463 avgiftsbelagda

förrättningar, varav 420 typbesiktningar. Övriga förrättningar

har utgjorts av körkorts- och trafikkortsprov, prov med lärarpersonal och

föreståndare vid körskola. Antalet körkorts- och trafikkortsprov (229 519)

innebär en ökning med 5,5 % i förhållande till år 1964. Den säsongmässigt

ökade efterfrågan på tider för körkorts- och trafikkortsprov har kunnat

bemästras bättre än tidigare även om köer inte kunnat helt undvikas på

enstaka orter.

Den effektivare typbesiktningen har successivt kunnat genomföras under

år 1965. Teknisk utrustning har anskaffats och detaljerade föreskrifter

för besiktningens genomförande har utfärdats. Vid typbesiktning har

endast en personbil och en släpvagn underkänts. Däremot har det ej sällan

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

förekommit att fordonet inte kunnat godkännas förrän rättelse vidtagits

i fråga om vissa fordonsdetaljer.

På 532 försäljningsställen har begagnade fordon och släpfordon inspekterats,

varvid 546 körförbud utfärdats. Antalet TIR-besiktningar har ökat

kraftigt. Kursverksamhet har bedrivits för utbildning av polispersonal i

flygande inspektion samt för egen personal. Vidare har under våren 1966

inspektion skett av lärar- och instruktörspersonalens arbete vid körskolorna.

Under anslaget Statens bilinspektion: Avlöningar är för innevarande budgetår

anvisat 1 043 000 kr. Styrelsen beräknar en ökning av medelsbehovet

med 83 000 kr. för löneomräkning.

För innevarande budgetår har under anslaget Statens bilinspektion: Omkostnader

anvisats 315 000 kr. Styrelsen föreslår att anslaget förs upp med

391 000 (+ 76 000) kr. På grund av de den 1 juli 1965 och den 1 juli 1966

höjda traktaments- och resekostnadsersättningarna samt ökat behov av att

resa föreslås en uppräkning med 58 000 kr. För prisstegringar in. in. under

delposten Övriga expenser beräknas ytterligare 18 000 kr.

Anslaget Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet är för innevarande

budgetår uppfört med 4 645 000 kr. Styrelsen beräknar det ökade medelsbehovet

till 1 194 000 kr.

A. Avlöningar ökning

1. Personalförändringar .............................. + 496 000

2. Löneomräkning ................................... + 321000

B. Omkostnader

1. Sjukvård ......................................... + 1000

2. Reseersättningar .................................. ~t~ 213 000

3. Expenser ......................................... 4~ 103 000

+ 1 194 000

A. Med hänsyn till den avsevärda ökningen av antalet TIR-besiktningar

föreslår styrelsen inrättande av en tjänst som bilinspektör (-j- 36 000 kr.).

Styrelsen föreslår vidare att uppgiften avseende TIR-besiktning överförs

från bilinspektionens allmänna verksamhet till dess uppdragsverksamhet

och att avgift för sådan förrättning skall erläggas av fordonsägaren. I särskild

skrivelse den 18 januari 1966 har styrelsen hemställt om höjning av

taxan för körkort och trafikkort för att skapa bättre förutsättningar för en

noggrannare prövning av varje körkorts- och trafikkortssökande. Härför

fordras en personalökning med 18 trafikassistenter (+460 000). Kungl.

Maj :t har den 11 november 1966 fastställt ny taxa för statens bilinspektion

att gälla fr. o. m. den 1 januari 1967.

B. På grund av höjda traktaments- och resekostnadsersättningar, ökat

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

behov av medel på grund av personalförstärkning och prisstegringar räknar

styrelsen med att för omkostnader fordras en uppräkning med 377 000 kr.

Statens biltrafiknämnds anslagsframställning för budgetåret 1967/68

Statens biltrafiknämnd har i sin anslagsframställning för budgetåret

1967/68 anfört bl. a. följande.

Verksamheten inom biltrafiknämndens arbetsområde har under de senaste

åren inte undergått några större förändringar. Det totala antalet ärenden

var år 1965 så gott som oförändrat jämfört med år 1964. Den fr. o. m.

den 1 juli 1964 höjda kompetensgränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning

från 4,5 till 6,5 ton i fråga om lastbil och från 5,5 till 8 ton i fråga om

lastbil jämte släpvagn har medfört en minskning av antalet till nämnden

inkomna beställningstrafikärenden. I enlighet med det trafikpolitiska reformprogrammet

har fr. o. m. den 1 juli 1966 denna kompetensgräns ytterligare

höjts till 8 resp. 12 ton.

Antalet ärenden angående internationell trafik har ökat starkt. Under

första halvåret 1966 kom 2 193 ärenden in mot 1 162 under motsvarande

tid år 1965. Med hänsyn till rådande kvotering beträffande vissa länder har

ställningstagandena i fördelningsfrågor beträffande trafiken på utlandet

komplicerats.

I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till de förslag, som framlagts

av körtidsutredningen och färdskrivarutredningen angående färdskrivare,

förutsätter biltrafiknämnden att granskningsarbetet med färdskrivaruppteckningar

kommer att fortsätta på hittillsvarande sätt.

Beträffande beredskapsplanering i fråga om landsvägstransporter åligger

det nämnden att planera transportledning för det totala försvarets behov

av landsvägstransporter i krig. Något ändrat medelsbehov för budgetåret

1967/68 anger nämnden f. n. inte.

Under anslaget Statens biltrafiknämnd: Avlöningar är för innevarande

budgetår anvisat 1 074 000 kr. Nämnden beräknar en ökning av medelsbehovet

med 153 000 kr. avseende löneomräkning. Nämnden har vidare hemställt

om ordinariesättning av tjänsten som kanslichef. I särskild skrivelse

den 30 augusti 1966 har nämnden vidare hemställt om ordinarie- och extraordinariesättning

av vissa ytterligare tjänster.

För innevarande budgetår har under anslaget Statens biltrafiknämnd:

Omkostnader anvisats 121 000 kr. Nämnden föreslår att anslaget förs

upp med 135 000 (+ 14 000) kr. På grund av höjda traktamentsersättningar

och prisstegringar begär nämnden en uppräkning med 14 000 kr.

Departementschefen

Under senare år har ett omfattande arbete bedrivits för att förbättra trafiksäkerheten

på vägarna. Flera betydelsefulla reformer har genomförts

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

på områden där effekten bedömts bli störst. Sålunda bär sedan år 1960

försök gjorts med tillfälliga hastighetsbegränsningar, vilka visat sig ha en

stark trafiksäkerhetsfrämjande effekt. Den årliga obligatoriska kontrollbesiktningen

av vissa motorfordon och släpfordon började den 1 januari

1965 och har från flera synpunkter varit av stort värde. Det program

beträffande kontrollbesiktning, som statsmakterna beslutade om år 1963,

är den 1 januari 1967 fullföljt. Ett annat led i strävandena för ett trafiksäkert

fordonsbestånd på vägarna är den inspektion som statens bilinspektion

utför beträffande begagnade bilar och släpfordon, som förvaras i lager

eller hålls till salu hos bilhandlare. Efter polisens förstatligande år 1965

har en avsevärd förstärkning och intensifiering skett av trafikövervakningen,

vilket i inte oväsentlig grad torde ha medverkat till att ökningen av

antalet trafikolyckor kunnat bromsas. De år 1965 inrättade trafiknämnderna

i kommunerna har vidare betydelsefulla funktioner inom trafiksäkerhetsarbetet.

Vid ingången av 1966 skärptes fordonsägares ansvar för

överträdelse av gällande bestämmelser om axel- och boggitryck. Vid senaste

årsskiftet trädde vissa ändringar i vägtrafikförordningen i kraft.

De nya reglerna är främst avsedda att skydda de gående i trafiken och

innebär en anpassning till internationella trafikregler. Ett viktigt steg för

att skapa bättre trafikförhållanden togs när statsmakterna fattade beslut

om övergång till högertrafik. Som ett resultat av det nordiska samarbetet

på vägtrafikområdet utfärdades år 1966 ny kungörelse angående vägmärken,

innebärande en anpassning till internationella regler. Effektiva

trafiksäkerhetsinsatser görs av radio, television, dags- och fackpress genom

den debatt och upplysning in. in. i trafiksäkerhetsfrågor, som där äger rum.

Konsumentupplysning rörande bilarnas säkerhet har i betydelsefull utsträckning

kunnat lämnas av AB Svensk Bilprovning. Efter samråd med

konsumentupplysningsutredningen har till departementet knutits en expert

för att göra förberedande undersökningar i fråga om konsumentupplysning

angående motorfordon.

Inom departementet arbetar en särskild arbetsgrupp för att med utgångspunkt

i bl. a. de skärpta säkerhetskrav, som snart kommer att gälla för

alla i USA försålda bilar, utarbeta förslag till nya svenska säkerhetskrav

på bilarna. Sedan undersökningar numera genomförts rörande möjligheterna

att planera för en säkrare trafikmiljö framförallt i tätorterna

kommer vissa rekommendationer i detta syfte att utfärdas av byggnadsstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Kungl. Maj :t har beslutat

inhämta lagrådets yttrande över förslag om lagstiftning rörande flyttning

av felparkerade och övergivna fordon. Tidigare denna dag hav jag föreslagit

Kungl. Maj :t att framlägga förslag rörande fråga om reglering av arbetstider

för vägtrafiken in. in. Beträffande vissa förslag rörande trafikutbildning,

körkort och därmed sammanhängande frågor kommer jag vidare

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

39

att i ett avsnitt i det följande redovisa mina principiella ställningstaganden.

.lag överväger f. n. möjligheterna att i trafiksäkerhetens intresse införa

differentierade fartgränser för fordon med hänsyn till beskaffenheten av

olika vägar. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att framlägga förslag

för riksdagen i detta ämne.

Bland andra aktuella åtgärder på trafiksäkerhetens område kan nämnas

statens trafiksäkerhetsråds förslag rörande längd- och hastighetsbestämmelser

för fordonskombinationer, vilket f. n. är under remissbehandling.

Vidare är bilregistreringssystemet under omprövning med sikte på rationalisering,

bl. a. för att möjliggöra en snabb och effektiv kontroll av fordon.

1964 års transportforskningsutredning har i uppdrag att söka samordna

resurserna på trafiksäkerhetens och transportforskningens områden.

Trafiksäkerhetsåtgärderna spänner över många olika områden vilket

medför att de olika insatserna måste samordnas i effektiva former för att

vunna erfarenheter och nya idéer skall bli systematiskt utnyttjade. Inom

kommunikationsdepartementet pågår bl. a. mot denna bakgrund en samlad

översyn av trafiksäkerhetsfrågorna.

I belysning av det omfattande arbete som lagts ned på att höja trafiksäkerheten

framstår den nuvarande organisationen på området som bristfällig

i vissa avseenden. Den statliga medverkan i trafiksäkerhetsarbetet

utövas f. n. i ett flertal former och uppgifterna är fördelade på ett stort

antal myndigheter och organisationer utan att något centralt organ under

Kungl. Maj :t har tillagts en ledande och samordnande funktion. Splittringen

i handläggningen av trafiksäkerhetsfrågorna på ett stort antal statliga

myndigheter och organ torde i hög grad ha bidragit till svårigheterna att

få ett samlat grepp om problemen och även försvårat genomförandet av i

och för sig önskvärda reformer. Det är en angelägen uppgift att söka undanröja

den nuvarande splittringen genom att uppdraga åt ett enda organ

att ansvara för trafiksäkerhetsspörsmålen inom vägtrafiken och att ge

detta organ sådana resurser, att det kan inta en ledande ställning inom

trafiksäkerhetsarbetet.

I samband med omorganisationen av väg- och vattenbyggnadsverket

(prop. 1966: 129 och 1967:44) har det ansetts önskvärt att så långt som

möjligt avgränsa arbetsuppgifterna inom det nya vägverket till att omfatta

byggande och underhåll av vägar och gator. Vägverkets ansvar för trafiksäkerheten

kommer i enlighet härmed att begränsas till trafiksäkerhetsmässiga

bedömanden vid planering, projektering och byggande av vägar,

broar, trafikplatser o. d. samt vid den väghållning vägverket svara för.

Den centrala arbetsuppgiften på trafiksäkerhetsområdet, som nu åvilar

verkets trafikbyrå och statens bilinspektion, faller därmed utanför det nya

vägverkets ansvarsområde.

Denna viktiga del av den centrala statliga organisationen på trafiksäker
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 dr 1967

hetsområdet har av bilförarutredningen och körtidsutredningen föreslagits

ingå i ett nytt ämbetsverk, statens trafikverk. Till detta verk föreslår utredningarna

att även de uppgifter som nu åvilar statens biltrafiknämnd

förläggs. Vidare föreslås att verket skall ha hand om frågor rörande trafikutbildning

och arbetsinspektion för vägtrafiken.

Utredningarnas förslag har remissbehandlats. De drygt 80 myndigheter

och organisationer, som yttrat sig, har i allmänhet tillstyrkt eller lämnat

utan erinran förslaget att på ett effektivare sätt samordna trafiksäkerhetsarbetet.

I några remissyttranden har framförts kritiska synpunkter rörande

de arbetsuppgifter myndigheten bör ha. Statskontoret och skolöverstyrelsen

finner sålunda att utbildningsfrågorna i första hand bör handläggas inom

det allmänna skolsystemets ram och vissa remissinstanser ifrågasätter förslaget

att till den nya myndigheten förlägga arbetsinspektionsfrågor.

På centrala civila transportkommittén (CCT) ankommer att i fred svara

för den centrala samordningen av åtgärder avseende den civila transportverksamheten

i händelse av krig. Kommittén tillsattes år 1962, då dessa

arbetsuppgifter överfördes från dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

(prop. 1961:84, SU 118, rskr 301). Kommittén består av

ordförande och tretton ledamöter vilka representerar riksdagen, Kungl.

Maj :ts kansli, näringslivet och berörda myndigheter. Kommitténs ordförande

representerar transportområdet i försvarsrådet, totalförsvarets chefsnämnd

och rådet för ekonomisk försvarsberedskap.

CCT har föreslagit att kommittén organiseras som en permanent myndighet.

Redan i fred föreligger behov av ett permanent organ med en samlad

överblick av transportbehov och tillgång på transportmedel och med

ansvar för planläggningen för den civila transportregleringsverksamheten

vid krig eller krigsfara. Huvuddelen av kommitténs arbetsuppgifter har

enligt CCT visat sig vara av sådan natur att de kräver uppföljning och

kontinuerligt arbete. Sålunda måste kartläggningen av transportbehov och

transportresurser revideras med hänsyn till förändringar på transportområdet.

CCT föreslår att kommittén ombildas till en nämnd av permanent

natur med fyra ledamöter jämte ordförande. Vidare bör nämnden ha en

rådgivande delegation knuten till sig med representanter för bl. a. transportgivande

och transportbehövande myndigheter.

Kommitténs skrivelse har remissbehandlats. De 17 myndigheter som

yttrat sig delar nästan utan undantag kommitténs synpunkter på omorganisationen.

Jag övergår nu till att närmare redovisa mina överväganden i de angivna

organisationsfrågorna.

Vad först gäller frågan om handläggningen av trafiksäkerhetsspörsmålen

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

har jag funnit att förbättrad samordning, ökad effektivitet och ökat ansvar

på detta viktiga område bäst kan åstadkommas genom en särskild myndighet.

Jag anser, att säkerheten i vägtrafiken är en så viktig fråga att myndighetens

arbetsuppgifter så långt detta låter sig göra bör koncentreras

uteslutande till detta verksamhetsfält. Följaktligen bör frågor rörande trafiktillstånd

in. m. eller av arbetarskyddskaraktär inte inrymmas i en sådan

organisation. Ej heller synes dit böra föras utbildning av trafikskolornas

personal. Jag föreslår, att en central myndighet tillskapas för trafiksäkerhetsfrågorna.

Myndigheten bör heta statens trafiksäkerhetsverk. Till verket

bör i första hand hänföras sådana centrala arbetsuppgifter inom trafiksäkerhetens

område som från organisatorisk och funktionell synpunkt med

fördel kan sammanföras.

De närmare förslagen rörande trafiksäkerhetsmyndigheten avser följande.

Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå överförs de arbetsuppgifter

byrån nu har med de undantag för vilka jag redogjort i prop.

1967: 44 (s. 23). De arbetsuppgifter som förs över avser i huvudsak besiktningsärenden,

körkorts- och utbildningsärenden samt ärenden rörande trafikreglering

och vägmärken. Till trafiksäkerhetsverket överförs också statens

bilinspektion i sin helhet. Jag föreslår vidare att trafiksäkerhetsverket

övertar högertrafikkommissionens kvarstående uppgifter och befogenheter

vid årsskiftet 1967/68. Kostnaderna för uppföljning och slutförande av

kommissionens arbetsuppgifter bör få bestridas i den ordning som nu gäller

för högertrafikkommissionen. Beträffande trafiksäkerhetsverkets arbetsuppgifter

i övrigt föreslår jag att till verkets förfogande ställs resurser

för information till allmänheten i trafiksäkerhetsfrågor. På den statliga

sektorn har resurserna för detta ändamål hittills varit synnerligen knappa.

Jag fäster betydande vikt vid att verket ges möjligheter till aktiv information

och medverkan i det allmänna trafiksäkerhetsarbetet. Härigenom torde

förutsättningarna för initiativ t. ex. i fråga om åtgärder beträffande särskilt

olycksbelastade vägsträckor och ledning av trafiksäkerhetsarbetet

vara för handen. Verket bör i detta syfte på lämpligt sätt samverka med

myndigheter och enskilda organisationer, t. ex. rikspolisstyrelsen och NTF.

Verkets ledning bör utgöras av en kollegialt beslutande lekmannastyrelse

och en generaldirektör som chef. I styrelsen bör ingå fyra ledamöter

jämte verkets generaldirektör som föreslås vara självskriven som

ledamot och ordförande.

Vid uppbyggnaden av trafiksäkerhetsverket kan arbetsuppgifterna

delas upp i allmänna trafiksäkerhetsuppgifter, fordonskontrolluppgifter,

förarprovsuppgifter och administrativa uppgifter. I enlighet med

denna indelning bör uppgifterna fördelas på fyra huvudenheter. Dessa bör

heta trafik- och informationsbyrån, fordonsbyrån, körlcortsbyrån och kanslibyrån.

Den nuvarande statens bilinspektion inpassas i verksamheten som

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

regional organisation. Med hänsyn till det nära samarbetet mellan den nya

trafiksäkerhetsmyndigheten och vägverket har jag ansett det angeläget

att avpassa distriktsorganisationen med beaktande av vägverkets organisation.

I enlighet härmed föreslår jag att sju distrikt inrättas i överensstämmelse

med statens vägverks byggnadsdistrikt. En tablå över den av mig

föreslagna huvudorganisationen för statens trafiksäkerhetsverk torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

För att tjäna som underlag för bedömningen av anslagsbehovet bör riksdagen

lämnas en redogörelse för hur verket bör vara organiserat på byråer

och sektioner samt hur arbetet bör fördelas mellan byråerna.

Jag föreslår att byråerna indelas i sektioner och att arbetsuppgifterna

fördelas mellan byråerna och sektionerna enligt följande.

Trafik- och informationsby rån föreslås uppdelad på en trafiksektion och

en informationssektion.

Trafiksektionen skall utarbeta föreskrifter och anvisningar i fråga om

vägmärken, markeringar på vägbana, trafiksignaler, andra trafikanordningar

och trafikreglering samt ha uppsikt över tillämpningen av bestämmelserna

rörande vägmärken in. m.

Informationssektionens uppgift skall vara att informera allmänheten i

trafiksäkerhetsfrågor, biträda andra myndigheter i sådana frågor, besvara

förfrågningar rörande trafiksäkerhet från allmänhet och organisationer samt

samverka med andra myndigheter och enskilda organisationer i trafiksäkerhctsfrämjande

syfte.

Fordonsbyrån bör bestå av tre sektioner, nämligen en inspektionssektion,

en utredningssektion och en typbesiktningssektion.

Inspektionssektionen skall leda verksamheten i fråga om typbesiktning,

inspektion av begagnade motorfordon och släpfordon, som förvaras i lager

eller hålls till salu hos bilhandlare, granskning av invalidfordon, undersökning

av att fordon och godsbehållare för internationell godsbefordran uppfyller

gällande tullbestämmelser (TIR), flygande inspektion, värdering av

fordon in. m. på begäran av annan myndighet och tekniska undersökningar

av i trafikolyckor inblandade fordon. Sektionen skall utarbeta tilllämpningsföreskrifter

och utveckla metoder och normer för dessa verksamheter.

Vidare skall den utföra inspektion och besiktning av angiven art.

Slutligen bör det åligga inspektionssektionen att utfärda anvisningar för

och utöva tillsyn över AB Svensk Bilprovnings besiktningsverksamhet, pröva

av bolaget meddelade beslut angående körförbud jämlikt 55 § 5 mom.

vägtrafikkungörelsen, utfärda förordnanden för besiktningspersonal samt

föra register över godkänd besiktningspersonal.

Utredningssektionen föreslås få tekniska arbetsuppgifter bestående av

frågor rörande fordons tekniska konstruktion, funktionella system och fordonsdetaljer

samt utredningar som underlag för tekniska bestämmelser,

anvisningar, m. m. Sektionen skall vidare följa den tekniska utvecklingen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

inom och utom landet varvid den bör upprätthålla kontakt och samverka

med fabrikanter och importörer inom fordonsområdet. Slutligen bör det

åvila utredningssektionen att utfärda säkerhetsmässiga anvisningar för

statlig upphandling av bilar.

Inom typbesiktningssektionen skall utföras sådana arbetsuppgifter i fråga

om typbesiktning som i dag åvilar statens bilinspektion. Sektionen skall

sålunda utföra typbesiktning av motorfordon och mopeder samt utrustning

och delar till sådana fordon, utfärda typbesiktningsinstrument samt kontrollera

typbesiktningsföreskrifternas efterlevnad. Någon formell bundenhet

till besiktningsstället bör liksom f. n. inte komma ifråga.

Körkortsbyråns arbetsuppgifter är av sådan enhetlig natur att någon

sektionsindelning inte är erforderlig.

På byrån skall ankomma att leda verksamheten i fråga om uppläggning

och genomförande av prov för förarbevis, leda och medverka vid kontroll

av all förarprovsverksamhet, svara för föreskrifter och anvisningar för

trafikskolornas verksamhet, utöva tillsyn över trafikskolor — nuvarande

körskolor — samt föra register över trafikskolor och personal med godkänd

utbildning för trafikskoleverksamhet och förarprövning. Då bilinspektionen

redan i dag prövar trafikskolepersonal synes det mig vidare av praktiska

skäl och för att åstadkomma största möjliga enhetlighet i bedömandet

lämpligt, att de arbetsuppgifter rörande tillståndsgivning för trafikskoleverksamhet

och utfärdande av förordnanden för lärare och instruktörer,

som f. n. åvilar länsstyrelserna, överförs till körkortsbyrån i trafiksäkerhetsverket.

Tillstånden och förordnandena föreslås därvid få giltighet i

hela riket.

Kanslibyrån föreslås uppdelad på en allmän sektion och en förvaltningssektion.

Den allmänna sektionen skall ha juridisk sakkunskap för att följa upp

och granska trafikförfattningar samt utarbeta författningsförslag, arbetsordningar,

tjänste- och förvaltningsföreskrifter. Förutom ärenden av juridisk

natur avses sektionen handlägga vissa administrativa frågor.

Förvaltningssektionen skall handlägga personaladministrativa och kamerala

ärenden. Vidare skall sektionen handha materielupphandling, registrering

av ärenden och arkiv.

Den regionala organisationen skall överta statens bilinspektions nuvarande

arbetsuppgifter, med den avvikelse som följer av att jag föreslagit

att typbesiktningsverksamheten förläggs centralt. Den skall vidare i erforderlig

utsträckning biträda vid de uppgifter i övrigt som faller inom

verkets arbetsområde. Prövning av beslut på regional nivå får påkallas hos

den centrala förvaltningen i verket.

I enlighet med vad jag anfört i det föregående bör den regionala organisationen

omfatta följande sju distrikt: Östra distriktet omfattande Stockholms

stad, Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Got
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kurigl. Maj ds proposition nr 55 år 1967

lands län med centralort i ort inom storstockholmsområdet; sydöstra distriktet

omfattande Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län med

centralort i Jönköping; södra distriktet omfattande Blekinge, Kristianstads

och Malmöhus län med centralort i Kristianstad; västra distriktet omfattande

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län med

centralort i Göteborg; nordvästra distriktet omfattande Värmlands, Örebro

och Kopparbergs län med centralort i Karlstad; nedre norra distriktet omfattande

Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län med centralort i

Härnösand; övre norra distriktet omfattande Västerbottens och Norrbottens

län med centralort i Luleå.

Det bör ankomma på statens trafiksäkerhetsverk att fastställa stationsoch

mottagningsorter inom distrikten.

Jag övergår nu till att närmare redovisa mina överväganden i fråga om

den centrala organisationen för beredskapsplaneringen på transportområdet.

Vid den år 1962 genomförda omorganisationen av transportplaneringsberedskapen

valde man att lägga ansvaret för den centrala samordningen

av den civila transportverksamheten vid krig eller krigsfara på en för ändamålet

särskilt inrättad kommitté, centrala civila transportkommittén.

Därigenom tillgodosågs det sedan länge framförda önskemålet om en så

långt möjligt fristående ställning för det organ som skulle ha att handlägga

frågor rörande transportregleringen. Det ansågs vidare på förevarande

områden vara en fördel att en relativt fritt arbetande kommitté undersökte

de lämpligaste formerna för sitt eget arbete och även föreslog den på

längre sikt erforderliga fastare organisationen.

De skäl som CCT nu framlagt för en omorganisation av kommittén till

en självständig myndighet har jag i likhet med flertalet berörda instanser

funnit övertygande. Jag föreslår därför, att en särskild nämnd inrättas

för att handha de frågor som nu åvilar CCT och att till denna nämnd även

överförs vissa arbetsuppgifter som nu ankommer på biltrafiknämnden. Jag

föreslår att nämnden kallas transportnämnden. Vidare bör en rådgivande

delegation stå till nämndens förfogande.

I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om statens biltrafiknämnds

ställning. Enligt körtidsutredningens förslag skulle — i samband med överförande

av biltrafiknämndens arbetsuppgifter till den av bilförarutredningen

och körtidsutredningen föreslagna myndigheten — tillsynen över arbetstiderna

för den yrkesmässiga fordonstrafiken förstärkas. Vid mina överväganden

i fråga om utredningens förslag rörande arbetstider och arbetstidstillsyn

för vägtrafiken har jag kommit till den uppfattningen att den allmänna

yrkesinspektionen bör handha de uppgifter som har samband härmed.

Jag har föreslagit Kungl. Maj :t att för riksdagen lägga fram förslag

om en viss revidering av de nuvarande bestämmelserna rörande arbetstid

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

in. m. inom den förvärvsmässiga biltrafiken. Mina ställningstaganden

innebär att jag inte kan biträda utredningarnas förslag om en i ett statligt

trafikverk inlagd särskild arbetstidsinspektion. Denna uppgift bör i stället

ankomma på arbetarskyddsverket, vilket redan enligt gällande instruktion

har tillsynsskyldighet över arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningens

efterlevnad inom trafikväsendet. För att ge arbetarskyddsverket möjligheter

att fullgöra dessa ökade uppgifter föreslår jag i det följande efter

samråd med chefen för socialdepartementet en särskild förstärkning av

arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser.

Jag har vidare i anslutning till ställningstagandet till arbetstidsreglerna

för vägtrafiken kommit till den uppfattningen att den centrala efterhandsgranskningen

av färdskrivardiagram för kontroll av överträdelse av hastighets-

och arbetstidsföreskrifter inte fungerar tillfredsställande och därför

bör slopas. Genom den fortgående liberaliseringen av tillståndsgivningen

för yrkesmässig trafik enligt statsmakternas beslut med anledning av prop.

1965: 172 (L3U 35, rskr 456) har biltrafiknämndens arbetsuppgifter minskats

och i samband med den förestående tredje reformetappens genomförande

väntas ytterligare arbetsuppgifter bortfalla.

Enligt min mening bör de av biltrafiknämndens kvarstående uppgifter,

som har samband med tillståndsgivningen till transportförmedling,

linjetrafik och beställningstrafik, överföras till länsstyrelserna. Någon

personalförstärkning härför bedöms inte vara erforderlig. Vid meddelande

av tillstånd till linjetrafik mellan orter i skilda län bör den länsstyrelse

vara beslutande inom vars område den längsta delen av vägsträckan

är belägen. Vid tillstånd i övrigt bör länsstyrelse i det län besluta, där

rörelsen skall bedrivas.

Återstående funktioner inom biltrafiknämnden, vilka av praktiska skäl

bör handläggas centralt eller inte lämpligen kan överföras till annan myndighet,

föreslår jag ombesörjas av transportnämnden. Transportnämnden

bör sålunda sörja för beredskapsplanläggningen i fråga om landsvägstransporter

med tyngdpunkten lagd på planering av transportledning och teknisk

samordning, handha tillståndsgivningen för internationella landsvägstransporter,

fastställa allmänna grunder för taxor för yrkesmässig trafik,

fastställa rikets indelning i lokalområden m. m. samt handha statsbidragsgivningen

till viss linjetrafik på landsbygden jämlikt kungörelsen

den 7 maj 1965 (nr 201). Det bör åligga statistiska centralbyrån att meddela

bestämmelser — om byrån så finner erforderligt — rörande driftstatistik

enligt 31 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.

Beträffande transportnämndens ledning förordar jag i likhet

med CCT att nämnden skall bestå av fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter,

varav en utses till ordförande. I den rådgivande delegationen bör

Ingå företrädare för överbefälhavaren, postverket, statens järnvägar, sta
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kimgl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

tens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap och civilförsvarsstyrelsen. Delegationens

ledamöter bör efter förslag av vederbörande myndighet förordnas

av Kungl. Maj :t.

Till sitt förfogande bör transportnämnden ha ett kansli för vilket jag i

det följande föreslår att medel skall beräknas för elva tjänster. En tablå

över den av mig föreslagna organisationen för transportnämnden torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

I fråga om personalbehovet för de föreslagna myndigheterna vill jag anföra

föjande.

Vid beräkningen av behovet av tj änstemän för statens trafiksäkerhetsverk

har jag utgått från nuvarande arbetsstyrka för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

trafikbyrå och statens bilinspektion. Därjämte har viss personalförstärkning

förutsatts för bl. a. de ledande och samordnande funktionerna

och kansliuppgifterna. Min beräkning av antalet tjänstemän i trafiksäkerhetsverket

och det förslag till detalj organisation på vilket beräkningarna

bygger framgår av en sammanställning som torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 3. Förslaget innebär att centralförvaltningen

ökar i förhållande till nuvarande organisation med 15 tjänstemän.

Jag föreslår att en tjänst som generaldirektör i lönegraden Cp 5 inrättas.

För cheferna för byråerna bör fyra tjänster som byråchef i C 1 inrättas.

Vidare beräknar jag medel för följande tjänster som sektionschefer, nämligen

fyra tjänster som avdelningsdirektör i B 5, en som byrådirektör i A 30,

en som trafikinspektör i A 28 och en som byrådirektör i A 28. För cheferna

i distrikten bör finnas sju tjänster som trafikinspektör i A 26.

I övrigt beräknar jag för centralförvaltningen medel för tre byrådirektörer

i A 30, två byrådirektörer i A 28, tre byrådirektörer i A 26, en trafikinspektör

i A 26, tre förste byråingenjörer i A 23, två bilinspektörer och en

byråingenjör i A 21, en byråinspektör, två byråassistenter och en kamrerare

i A 19, två amanuenser/byråsekreterare i A 18/22, tre assistenter i A 17,

en ingenjör i högst A 17, en biträdande bilinspektör och en tekniker i A 15,

en tekniker och tre kontorsskrivare i A 13, en tekniker, en expeditionsförman

och fem kansliskrivare i All, en tekniker i A 9, en expeditionsvakt i

högst A 9 och åtta kontorsbiträden i befordringsgång.

För distriktsorganisationen beräknar jag medel för åtta bilinspektörer

i A 23, 14 bilinspektörer i A 21, sju bilinspektörer i A 17, 22 förste trafikassistenter

i A 17, 53 trafikassistenter i A 15, 18 trafikassistenter i A 13,

sju kansliskrivare i A 11 och 41 kontorsbiträden i befordringsgång.

Transportnämndens kansli bör förestås av en avdelningsdirektör i lönegraden

B 6. Vidare beräknar jag medel för två byrådirektörer i A 30, en

byrådirektör i A 26, tre förste byråsekreterare i A 23, en assistent i A 17,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 47

en kontor sskrivare i A 13, en kansliskrivare i A 11 och ett kontorsbiträde i

befordringsgång.

För förstärkningen inom arbetarskyddsverket har jag beräknat medel för

två tjänster som byrådirektör i A 26 inom arbetarskyddsstyrelsen och för

15 tjänster som förste distriktsingenjör i A 21 inom yrkesinspektionen. Vidare

har jag beräknat medel för skrivhjälp motsvarande fyra årsanställda

kontorsbiträden.

Förhandlingar har förts mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer

i fråga om lönegradsplaceringen av vissa av ifrågavarande

tjänster. Förhandlingsöverenskommelsen har den 1 mars 1967 godkänts av

riksdagens lönedelegation. Anställningsformen för tjänstemän bör vara

extra ordinarie.

Mina förslag innebär, att medel beräknats för 237 tjänster inom trafiksäkerhetsverket,

11 inom transportnämnden och 21 för arbetsinspektionen

eller sammanlagt 269. Detta motsvaras av det antal tjänster som indras

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå, statens bilinspektion,

statens biltrafiknämnd och centrala civila transportkommittén.

De av mig föreslagna omorganisationerna bör genomföras den 1 januari

1968 då jag räknar med att det centrala administrativa arbetet i anslutning

till genomförandet av omläggningen till högertrafik i huvudsak skall vara

avslutat. Den 1 januari 1968 bör statens biltrafiknämnd, statens bilinspektion,

statens högertrafikkommission och centrala civila transportkommittén

upphöra.

Förslag till de ändringar i vägtrafikförordningen och i förordningen angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m., som föranleds av vad jag i det

föregående anfört rörande statens trafiksäkerhetsverk, upphörande av statens

biltrafiknämnd och överförande av kvarstående arbetsuppgifter till

transportnämnden och länsstyrelserna, har utarbetats inom kommunikationsdepartementet

och redovisats i prop. 1967:52.

Kungl. Maj :t bör äga att i samband med genomförandet av de av mig

i det föregående förordade förslagen uppföra tjänster på övergångsstat och

utfärda övergångsbestämmelser i övrigt.

I fråga om anslagsbehov och anslagstekniska frågor vill jag anföra följande.

I likhet med vad som gäller för statens bilinspektion bör statens trafiksäkerhetsverks

kostnader i viss utsträckning finansieras med avgifter. Avgift

utgår f. n. för förarprov, prov med körskolepersonal och typbesiktningar.

Dessa avgifter tillförs riksstatens inkomsttitel Förrättningsavgifter

vid statens bilinspektion.

I sin anslagsframställning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit

att undersökning av att fordon och godsbehållare för internationell

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

godsbefordran uppfyller gällande tullbestämmelser fått en sådan omfattning

att ifrågavarande besiktning bör överföras från bilinspektionens allmänna

verksamhet till dess uppdragsverksamhet och i samband därmed avgiftsbeläggas.

Jag biträder styrelsens förslag och jag kommer att föreslå

Kungl. Maj :t att dessa besiktningar avgiftsbeläggs fr. o. m. den 1 juli 1967.

Enligt min mening bör i princip förrättningsavgifterna i fortsättningen

täcka kostnaderna för förarprövning, inspektion och besiktning av fordon

samt därmed sammanhängande uppgifter. Det torde från redovisningstekniska

synpunkter vara ändamålsenligt att betrakta dessa delar av statens

trafiksäkerhetsverks arbetsuppgifter som uppdragsverksamhet. För verket

innebär detta större möjligheter att smidigt anpassa personalresurserna

efter förändringarna i arbetsvolymen. Kungl. Maj :t bör utfärda bestämmelser

om avgifterna. Avgifterna torde under budgetåret 1967/68 få tillföras

riksstatens inkomsttitel Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion.

Till trafiksäkerhetsverkets allmänna verksamhet bör i princip hänföras

uppgifterna i samband med vägmärken, trafiksignaler och andra trafikanordningar,

trafikreglering, trafiksäkerhetsinformation samt trafiksäkerhetslagstiftning,

medan verksamheten i övrigt torde hänföras till uppdragsverksamhet.

Med hänsyn till vad jag föreslagit i det föregående angående överförande

den 1 januari 1968 av verksamheterna inom bilinspektionen till statens

trafiksäkerhetsverk och inom biltrafiknämnden till bl. a. länsstyrelserna

och transportnämnden avser beräkningarna av anslagsbehovet för statens

bilinspektion och statens biltrafiknämnd endast första hälften av budgetåret

1967/68. Jag har vid dessa beräkningar utgått från nu gällande anslag.

För budgetåret 1966/67 finns för bilinspektionens verksamhet följande

anslag uppförda på riksstaten, nämligen Statens bilinspektion: Avlöningar,

Statens bilinspektion: Omkostnader och Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet.

Anslagen är uppförda med 1 043 000 kr., 315 000 kr. resp.

4 645 000 kr.

Under anslaget Statens bilinspektion: Avlöningar beräknar jag en minskning

av anslagsbehovet motsvarande halva lönen för en bilinspektör, 20 000

kr., till följd av att arbetsuppgifterna avseende de s. k. TIR-besiktningarna

föreslås överförda till uppdragsverksamheten. För löneomräkning tar jag

upp 83 000 kr. Mitt förslag innebär sålunda en medelsanvisning av (1 043 000

— 20 000 + 83 000 = 1 106 000) 553 000 kr.

I fråga om statens bilinspektions omkostnader för allmän verksamhet

föreslår jag en ökning av medelsbehovet med 13 000 kr. under posten till

reseersättningar och en minskning med 6 000 kr. under delposten till övriga

expenser. Medelsanvisningen skulle härigenom gå upp till (315 000 +

7 000 = 322 000) 161 000 kr.

Jag beräknar vidare i fråga om statens bilinspektions uppdragsverksamhet

en ökning av medelsbehovet med 480 000 kr. för personalförändringar,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 49

nämligen 18 trafikassistenter för körkortsprov och halva lönen för en bilinspektör

för TIR-besiktning. För löneomräkning beräknar jag 321 000 kr.

Beträffande medel för omkostnader förordar jag en uppräkning av följande

poster, nämligen till sjukvård med 1 000 kr., till reseersättningar med

151000 kr. och till expenser med 46 000 kr. Sammanlagt förordar jag

sålunda en medelsanvisning av (4 645 000 + 480 000 + 321 000+ 1000 +

151 000 + 46 000 = 5 644 000) 2 822 000 kr.

Föx budgetåret 1966/67 finns för statens biltrafiknämnds verksamhet anslag

uppförda på riksstaten till avlöningar och omkostnader med 1 074 000

kr. resp. 121 000 kr.

I fråga om statens biltrafiknämnds avlöningar beräknar jag 153 000 kr.

för löneomräkning. Sammanlagt bör anvisas (1 074 000 + 153 000 =

1 227 000) 613 000 kr.

Beträlfande medel till statens biltrafiknämnds omkostnader förordar jag

att posten till sjukvård m. m. och delposten till bränsle, lyse och vatten

räknas upp med vardera 1 000 kr. och att delposten till övriga expenser

minskas med 2 000 kr. Mitt förslag innebär sålunda oförändrad medelsanvisning

(121 000 + 1 000 + 1 000 - 2 000 = 121 000) eller 61 000 kr.

Då verksamheten inom statens trafiksäkerhetsverk i enlighet med vad

jag anfört i det föregående delas upp på allmän verksamhet och uppdragsverksamhet

bör två anslag kallade Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader

och Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet föras

upp på riksstaten under sjätte huvudtiteln. Medelsberäkningarna avser

andra hälften av budgetåret 1967/68.

Från anslaget Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader bör

följande kostnader bestridas, nämligen för verkets styrelse, verkschefens

sekreterare, trafik- och informationsbyran och kanslibyråns allmänna sektion.

Jag beräknar medelsbehovet för avlöningar till tjänstemän till 487 000

kr., för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t till

9 000 kr. och för omkostnader till 411 000 kr. Omkostnaderna har beräknats

enligt följande: till sjukvård m. in. 2 000 kr., till reseersättningar

30 000 kr., till bränsle, lyse och vatten 12 000 kr., till övriga expenser

116 000 kr., varav 75 000 kr. utgör engångskostnader, till information

250 000 kr. samt till övriga utgifter 1 000 kr.

Under särskilda uppbördsmedel bör redovisas inkomster från uppdrag

av tillfällig karaktär på informationsområdet och inkomster vid försäljning

och uthyrning av informationsmateriel m. in. Jag föreslår att ersättningar

för uppdrag in. m. förs upp med ett nominellt belopp av 1 000 kr.

Den sammanlagda medelsanvisningen beräknas sålunda till (487 000 +

9 000 + 411 000 — 1 000) 906 000 kr.

Från anslaget Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet bör följande

kostnader bestridas, nämligen för fordonsbyrån, kör kortsbyrån, den

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

regionala organisationen, kanslibyråns chef och förvaltningssektion samt

kostnader för anskaffning och underhåll av utrustning för fordonsbesiktning

och utbildningsändamål. Jag beräknar medelsbehovet för avlöningar

till tjänstemän till 2 951 000 kr. och för omkostnader till 1 042 000 kr. Omkostnaderna

har beräknats enligt följande, till sjukvård m. m. 6 000 kr.,

till reseersättningar m. m. 530 000 kr., till bränsle, lyse och vatten 35 000

kr., till övriga expenser 440 000 kr., varav 75 000 kr. utgör engångskostnader,

till utrustning 30 000 kr. och till övriga utgifter 1 000 kr.

Sammanlagt uppgår sålunda medelsanvisningen till (2 951 000 +

1 042 000) 3 993 000 kr.

Jag har i det föregående föreslagit att CCT organiseras som en permanent

myndighet och att statens biltrafiknämnds centrala trafikpolitiska arbetsuppgifter

i samband med att nämnden upphör överförs till denna nya

myndighet. På riksstaten bör den 1 januari 1968 uppföras ett nytt anslag

kallat Transportnämnden: Förvaltningskostnader. Jag beräknar anslagsbehovet

för avlöningar till tjänstemän till 225 000 kr., för arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t till 14 000 kr. och för

omkostnader till 35 000 kr., varav till sjukvård m. m. 1 000 kr., reseersättningar

9 000 kr. och expenser 25 000 kr. Totalt bör anslaget sålunda tas

upp med (225 000 + 14 000 + 35 000) 274 000 kr.

Vid bifall till mina förslag angående arbetstidsinspektion för vägtrafiken

uppkommer ett ökat medelsbehov för arbetarskyddsverket. Kostnaderna för

arbetstidsinspektion för vägtrafiken avseende andra hälften av budgetåret

1967/68 beräknas till 478 000 kr., varav för avlöningar 352 000 kr., for

sjukvård 1 000 kr., för reseersättningar 75 000 ler., för expenser 10 000 kr.

och engångskostnader 40 000 kr. Jag förordar, att på riksstaten under

sjätte huvudtiteln för budgetåret 1967/68 förs upp ett förslagsanslag av

478 000 kr. kallat Vissa kostnader för arbetstidsinspektion.

Av praktiska skäl bör emellertid arbetarskyddsverkets kostnader för avlöningar

och omkostnader bestridas från ifrågakommande anslag för dessa

ändamål. Dessa anslag kommer härigenom att belastas med högre belopp

än som beräknats i statsverkspropositionen. Det av mig här förordade anslaget

kommer i fråga om dessa kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag.

Samtliga anslag bör avräknas mot automobilskattemedlen, dock att kostnaden

för transportnämnden med hänsyn till den i viss mån allmänna inriktningen

av dess arbetsuppgifter avräknas till tre fjärdedelar.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

51

III. Körkort och trafikutbildning m. m.

Differentiering av körkort

Bilförarutredningen

Enligt nu gällande system för indelning av förarbevis finns fyra olika

slag, nämligen körkort för bil, körkort för motorcykel och körkort för traktor

samt trafikkort. Vissa bevis berättigar till förande även av andra slag av

fordon. Sålunda gäller att körkort för bil berättigar till förande även av

motorcykel och traktor samt att körkort för motorcykel även gäller för traktor.

Om innehavare av körkort för motorcykel inte fyllt 18 år gäller körkortet

endast för lätt motorcykel och traktor.

Den nuvarande ordningen är behäftad med vissa brister från trafiksäkerhetssynpunkt.

Bl. a. innebär denna ordning att den som har vanligt bilkörkort

får föra tunga lastbilar och bussar, bara det inte sker i yrkesmässig

trafik. Industriföretagen anskaffar numera i stor utsträckning egna lastbilar

för tunga eller skrymmande transporter. Det är då befogat att ställa

samma krav på förare av sådana fordon som på dem som för fordon i yrkesmässig

trafik. Utredningen förordar att förarbevisen i stället principiellt

differentieras med hänsyn till den svårighet det innebär att föra olika fordonstyper

samt till graden av trafikfarlighet hos fordonstyperna.

Nämnda bedömningsgrunder har varit vägledande vid den indelning av

nationella och internationella körkort som gjorts i 1949 års vägtrafikkonvention.

Utredningen föreslår att särskilda körkort utfärdas för följande fyra fordonsklasser,

nämligen

A. personbil och lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil),

B. lastbil med en totalvikt överstigande 3 500 kg (tung lastbil) och buss,

C. motorcykel,

D. traktor.

Beträffande de olika körkortens giltighet föreslår utredningen vidare dels

att körkort för klass B skall gälla även för klass A och dels att traktor skall

få föras även av innehavare av annat körkort. Däremot föreslås att motorcykel

får föras endast av den som innehar C-körkort.

Vidare föreslås körkort för fordonsklass B berättiga till yrkesmässig personbefordran

samt förande av fordon med tyngre släpfordon. Körkort för

fordonsklass A föreslås gälla för sadan trafik endast om körkortsmyndigheten

gjort särskild anteckning härom på körkortet.

Till förslaget har utredningen fogat bl. a. följande kommentar.

Sammanförandet av personbil och lätt lastbil till en från körkortssynpunkt

gemensam fordonsklass -— vilket överensstämmer med bestämmelserna i

1949 års vägtrafikkonvention — medför att man undgår det besvärliga av
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

görandet till vilket slag av bil de allt vanligare s. k. stationsvagnarna enligt

vägtrafikförordningens (VTF) definitioner är att hänföra.

Förare av personbil i yrkesmässig trafik utsätts många gånger för starka

påfrestningar, exempelvis vid ogynnsamma väderleks- och trafikförhållanden.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att körkort för fordonsklass A

inte skall berättiga till yrkesmässig personbefordran utom när vederbörande

erhållit särskilt tillstånd till det. Detta skall meddelas i form av en av körkortsmyndighet

verkställd anteckning på körkortet. För erhållande av sådant

tillstånd skall fordras att vederbörande undergått viss prövning inför

bilinspektör. Prövning bör få ske endast om föraren löreter intyg om minst

ett års vana vid förande av fordon tillhörande nämnda klass.

Ett motsvarande prövnings- och anteckningsförfarande bör komma till

användning innan den som har körkort för personbil och lätt lastbil berättigas

föra sådant fordon med tillkopplat släpfordon, vars totalvikt överstiger

1 500 kg (tyngre släpfordon).

Tung lastbil, dvs. lastbil med en totalvikt överstigande 3 500 kg, kräver

bl. a. genom sin tyngd speciell körteknik och särskild noggrannhet i trafiken.

Samma är förhållandet med buss. I fråga om båda dessa fordonstyper

bör ställas större krav på förarnas körskicklighet och lämplighet i övrigt

än beträffande förare av personbil och lätt lastbil. Utredningen anser

därför att tung lastbil och buss bör utgöra en gemensam fordonsklass.

De stora krav, vilka bör gälla för fordonsklass B, medför enligt utredningens

mening att förare, som uppfyller kraven, utan kompletterande prov

kan betros med rätten att föra fordon med tyngre släp ävensom att utöva

yrkesmässig personbefordran.

I fråga om motorcykel anser utredningen att krav på särskilt körkort för

sådant fordon bör bibehållas och att andra slag av körkort inte längre skall

berättiga till förande av motorcykel. Utredningen har motiverat sitt förslag

med att en motorcykel har andra köregensltaper än en bil.

Vad slutligen beträffar traktor innebär utredningens förslag om särskilt

traktorkörkort att sådant fortfarande skall krävas för den som kör traktor

på väg. För gårdsltörslor och tillfälligt förande av traktor kortare sträcka på

väg vid färd till eller från arbetsplats etc. skall liksom f. n. inte krävas körkort.

Rätt att föra traktor bör även den äga som innehar något av de i det

föregående angivna körkorten.

Enligt utredningen har under årens lopp en inte avsedd utvidgning av

traktorbegreppet kommit till stånd. Det har blivit allt vanligare att lastbil,

försedd med draganordning för påhängsvagn, ombyggs till traktor enbart

genom alt man ändrar fordonets utväxling så att fordonets konstruktiva

hastighet inte överstiger 30 km/tim. Under senare tid har det även blivit

vanligt att helt fabriksnya lastbilar byggs om till traktorer på angivet sätt.

Utredningen, som inte haft att gå in på frågan om klassificering av före
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

varande fordon, anser det nödvändigt att de från körkortssynpunkt hänförs

till den kategori där de rätteligen hör hemma. Utredningen föreslår därför

att för rätt att föra bil, som på sådant sätt ombyggts till traktor, skall fordras

körkort för fordonsklass A resp. B, beroende på den totalvikt fordonet

hade före ombyggnaden.

Utredningen tar även upp frågan om kompetenskraven för förande av

utryckningsfordon och skolskjutsar.

I vissa av kommunal myndighet utfärdade reglementen för polis- och

brandväsende m. m. har intagits bestämmelser om kompetenskrav för förare

av utryckningsfordon. För flertalet sådana förare saknas emellertid

sådana krav.

Även om starka skäl kan anföras för att ställa särskilda fordringar, synes

dock enligt utredningen välgrundade invändningar mot en sådan ordning

kunna resas. Utredningen finner det inte vara realistiskt att räkna med att

•— om sådana krav uppställs — flertalet brandmän vid en brandkår på

landsbygden skulle komma att undergå särskilt prov för förare av utryckningsfordon.

Följden härav skulle kunna bli att vissa brandkårer inte kom

att ha ett tillräckligt antal förare med föreskriven kompetens. Ett liknande

förhållande skulle särskilt på landsbygden kunna uppstå vid ambulansutryckningar.

Utredningen framhåller även att tveksamhet synes råda om

straffansvar för förandet av utryckningsfordon utan förarbevis alltid skulle

kunna utkrävas. Ej sällan torde en förare med framgång kunna hävda,

att han i uppkommen nödsituation haft rätt att föra fordonet.

Utredningen har stannat för att inte föreslå införande av särskilda krav

på förare av utryckningsfordon men erinrar om att den nya klassindelningen

av körkorten innebär en inte oväsentlig skärpning av kraven på t. ex. förare

av större brandbilar eftersom körkort för fordonsklass B krävs för sådana

bilar. Utredningen understryker också kraftigt behovet av förbättrad utbildning

för förarna.

Inte heller när det gäller förare av skolskjutsar, beträffande vilka enligt

utredningen i tillämpliga delar gäller vad som anförts om förare av utryckningsfordon,

föreslås några särskilda kompetenskrav. Utredningen pekar

på den allmänna höjning av samtliga förares standard som kommer att ske

om utredningens förslag genomförs och framhåller vidare det önskvärda i

att det lämpligen i kommunal regi anordnas särskilda kurser för förare av

skolskjutsar.

Utredningen behandlar även frågan om medicinska krav på motorfordonsförarna.

Den ändring i nu gällande medicinska krav som utredningen finner påkallad

sammanhänger med utredningens förslag till differentiering av förarbevisen

och avser kraven på syn- och hörselförmåga.

Utredningens förslag innebär följande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj ds proposition nr 55 år 1967

Körkort för fordonsklass A. Utredningen föreslår inte någon skärpning

av syn- och hörselkraven för A-körkortet i förhållande till vad som nu

gäller i 31 § 1 mom. andra stycket VTF.

Körkort för fordonsklass B. För körkort för fordonsklass B föreslår utredningen

i vad avser synkraven samma bestämmelser som nu gäller för

trafikkort som berättigar till förande även av buss. För sökande som inte

uppfyller dessa strängare krav torde körkortet få förses med påskrift att

det inte gäller för buss. Beträffande hörselförmågan föreslår utredningen

att för B-körkort skall gälla samma bestämmelser som nu gäller för trafikkort.

Trots vetskapen att detta för många kommer att innebära en skärpning

i förhållande till nuvarande ordning har utredningen velat uppställa

detta krav som huvudregel.

Körkort för fordonsklass C. För detta körkort föreslår utredningen samma

syn- och hörselkrav som för körkort avseende fordonsklass A.

Körkort för fordonsklass D. Utredningen föreslår att för D-körkortet

skall gälla samma regler som nu finns i 31 § 1 mom. sista stycket VTF, dvs.

samma regler som för nuvarande traktorkörkort.

Särskilda behörighetsbevis. För sådana innehavare av A-körkort som

önskar erhålla påteckning, berättigande till yrkesmässig personbefordran,

föreslår utredningen att nuvarande bestämmelser för trafikkort (ej för buss)

skall gälla. Beträffande påteckning, berättigande till förande av fordon med

tillkopplat tyngre släpfordon, föreslås inga särskilda bestämmelser i förevarande

hänseenden.

Slutligen föreslår utredningen att giltighetstiden för läkarintyg, som skall

företes vid anmälan till förarprov, skall utsträckas från nuvarande tre till

sex månader.

Utredningen behandlar även frågan om införande av provisoriska körkort.

Denna fråga har övervägts i olika sammanhang dock utan att leda till

någon regeländring. Tanken på provisoriska körkort avvisades av bl. a.

1962 års riksdag beroende bl. a. på att man ville avvakta erfarenheterna av

vissa andra åtgärder. Det gällde framför allt beslut om utökad rapporteringsskyldighet

för polismyndigheterna och skärpning i reglerna om körkortsåterkallelser.

Efter redovisning av vissa statistiska uppgifter m. m. på

förevarande område anför utredningen att det är vanskligt att dra några

bestämda slutsatser rörande verkan av de åtgärder som genomförts i form

av intensifierad rapportering och skärpningen i reglerna om körkortsåterkallelse.

Erfarenheterna hänför sig till en relativt kort tidsperiod och bygger

på förhållanden inom polisorganisationen som nu väsentligt förändrats.

Enbart den omständigheten att genom polisens förstatligande en successivt

stegrad trafikövervakning kan påräknas talar enligt utredningen mot att

man nu tar ställning till frågan.

Utredningen anser att ett system med provisoriska körkort måste förknippas

med någon form av precisering av villkoren för att vederbörande skall

betros med slutgiltigt förarbevis.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

På något sätt måste därjämte enligt utredningen vederbörande styrka att

lian under prövotiden i en någorlunda rimlig omfattning verkligen fört motorfordon.

Hur än denna prövning skall gå till uppkommer för såväl den

enskilde som för det allmänna olägenheter och kostnader.

Sammanfattningsvis finner utredningen inte tillräckliga skäl föreligga

att nu sätta igång den stora och komplicerade apparat som införandet av

provisoriska körkort skulle innebära. Utredningen förklarar sig ingalunda

övertygad om att värdet av en sådan anordning står i rimlig proportion till

de kostnader och olägenheter i övrigt för alla berörda parter som institutet

måste medföra.

Yttranden

Alla remissinstanser som berört frågan om ändrad indelning av

körkorten delar utredningens allmänna inställning att den nuvarande

indelningen inte är lämplig. I allmänhet ansluter man sig även till utredningens

metod för en ändrad differentiering.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner det vara en stor fördel att det

föreslagna systemet så nära ansluter till det internationella.

De kvarstående avvikelserna från vägtrafikkonventionen har föranlett

vissa kritiska uttalanden bl. a. från KAK, M och MHF, vilken senare organisation

inte godtar den avvikelse från vägtrafikkonventionen som utredningen

föreslagit genom att sammanföra lastbil och buss.

De svenska ledamöterna av nordisk vägtrafikkommitté ifrågasätter om

man inte bör söka få åtminstone nordisk enhetlighet.

I några remissyttranden finner man å andra sidan ytterligare avvikelser

från 1949 års vägtrafikkonvention påkallade. Sålunda ifrågasätter rikspolisstyrelsen

om inte viktgränsen mellan lätt och tung lastbil bör kunna höjas

till förslagsvis 5 000 kg totalvikt. Även trafikmålskommittén är tveksam om

den angivna gränsen mellan de två lastbilskategorierna numera är lämplig.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Svenska droskbilägareförbundet

föreslår att för buss, som inte väger över 3 500 kg, inte skall krävas högre

kompetens än körkort för fordonsklass A.

Det skärpta kompetenskravet för förare av bussar och tyngre lastbilar i

icke yrkesmässig trafik anses medföra olägenheter för vissa trafikutövare.

Dispens från kravet på körkort för fordonsklass B föreslås därför av poststyrelsen

och Svenska lokaltrafikföreningen kunna ges för personal som i

sin verksamhet har att föra tyngre lastbilar och bussar inom garageområden

m. m. Samma uppfattning har även järnvägsstyrelsen, som anser dispens

även böra ifrågakomma för transport av ersättningsbuss till plats för bussbyte.

I några remissyttranden föreslås eller ifrågasätts avvikelser från den föreslagna

differentieringen. Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Örebro län om

inte för rätt att framföra tyngre släpfordon den föreslagna påteckningen på

A-körkortet bör ersättas med krav på körkort för fordonsklass B.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Överbefälhavaren finner vissa undantag från kompetensföreskrifterna

nödvändiga beträffande värnpliktiga som inkallats till repetitionsövning.

Sådan värnpliktig, som vid tidigare militärtjänstgöring fått utbildning på

fordon motsvarande fordonsklasserna B eller C, bör under inkallclseperioden

får framföra fordon av fordonsklass B eller G trots att han endast innebar

körkort för fordonsklass A. Vidare bör sådan värnpliktig, som har körkort

för fordonsklass A men ej tidigare fått militär förarutbildning, under

inkallelseperioden få föra fordon av fordonsklass B eller C, sedan han fått

viss kompletteringsutbildning. Även utan sådan utbildning bör dock dylik

förare få med begränsad hastighet flytta fordon från utrustningsplats till

utbildningsplats. Nu nämnda förare bör enligt överbefälhavaren tilldelas

kompetensbevis enligt överbefälhavarens närmare bestämmande, överbefälhavaren

finner vidare nödvändigt att vid beredskapstillstånd och krig

sådan förare inom totalförsvaret, som innehar körkort för fordonsklass A,

får framföra det fordon i fordonsklass B eller C, som han på grundval av

sin krigsbefattning tilldelats.

Förslaget att andra slag av körkort inte längre skall berättiga till förande

av motorcykel tillstyrks av Försvarets motorklubb. Flera remissinstanser

avstyrker förslaget och framhåller att köregenskaperna hos motorcykel

inte är så speciella att ett särskilt körkortsprov alltid är motiverat.

Denna uppfattning framföres av bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Örebro, Västmanlands,

Gävleborgs och Norrbottens län, Automobilbesiktninqsmännens föreninq,

SSU och CUF.

Frågan om kompetens för mopedförare har inte behandlats

av utredningen men berörs av flera remissorgan. Bl. a. föreslås att frågan

löses genom undervisning i grundskolan. Denna mening företräds av bl. a.

länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län, NTF, Folkrörelsernas trafikskoleförbund

och FPU.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att samma regler som föreslagits

för traktorkörkort bör införas för mopedförarna. NTF menar att det

inte längre är försvarbart att inte kräva någon form av utbildning och kompetensbevis.

I fråga om körkort för traktor går åsikterna isär. RLF uttalar

sig positivt om förslaget att bibehålla nuvarande gränsdragning beträffande

körkortskrav för traktorkörning och anser att ett körkortskrav för alla

traktorförare skulle medföra betydande komplikationer. NTF anser det vara

ett trafiksäkerhetskrav att framförande av traktor alltid blir beroende av

körkort. Liknande uppfattning har rikspolisstyrelsen.

Statens trafiksäkerhetsråd och arbetarskyddsstyrelsen ifrågasätter, om

inte körkort för fordonsklass A i princip bör krävas för förare av traktor.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges läkarförbund. Svenska kommunalarbetareförbundet

finner att minst lika stora kvalifikationskrav bör

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

gälla för att föra traktor på väg som för att föra motorcykel. På traktor med

lastat släpfordon bör gälla samma krav som för lastbil.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker förslaget angående till traktor

ombyggd lastbil. Detta förslag har uppmärksammats även av

andra remissinstanser. Svenska lasitrafikbilägareförbundet förordar en närmare

precisering av kravet på körkort av fordonsklass A eller B för lastbil

som ombyggts till traktor. Dessutom framhåller förbundet att det finns

andra fordonstyper än till traktorer ombyggda lastbilar som kan vara hänförliga

till traktorer utan att kunna anses vara konventionella, t. ex. den

s. k. traktordumpern. Länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och

Bohus län anser att traktordumpern bör hänföras till klass A. Domänstyrelsen

vill inte ansluta sig till utredningens förslag beträffande ombyggda

lastbilar.

KAK, MHF och M ifrågasätter om inte generell lcörkortsplikt bör införas

för samtliga typer av motordrivna fordon vid färd på väg. Undantag bör göras

endast då trafiksäkerheten inte äventyras.

Den av utredningen ej behandlade frågan om kompetenskrav för att föra

motorredskap tas för övrigt upp av flera remissinstanser som i allmänhet

förordar en utökning av körkortsplikten till att avse även dessa.

Arbetarskyddsstyrelsen finner det böra övervägas om inte bilkörkort bör

fordras även för att framföra motorredskap på väg. Dock skulle motsvarande

undantag från en sådan körkortsplikt gälla som nu finns för traktorer. Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen finner samma motiv för körkortsplikt föreligga

beträffande motorredskap som utredningen framfört beträffande till traktor

ombyggd bil. Styrelsen föreslår att för att på väg framföra motorredskap

med en fordonsvikt av högst 3 500 kg skall fordras körkort för fordonsklass

D och för tyngre motorredskap för fordonsklass B.

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs

och Bohus samt Jämtlands län ävensom Trafikassistenternas förening

förordar körkortstvång för fordonsklass D för motorredskapen.

Utredningens kompetenskrav ifråga om förare av utryckningsfordon

har mött vissa invändningar. Sålunda finner statens trafiksäkerhetsråd,

länsstyrelsen i Örebro län, Svenska transportarbetareförbundet, KAK,

MHF, M, Biltrafikens yrkesnämnd, Trafikassistenternas förening och

Svenska järnvägsmannaförbundet att kompetensen bör avse fordonsklass B.

Överståthållarämbetet, NTF och Svenska omnibusägareförbundet föreslår

däremot att kompetenskravet skall begränsas till körkort för fordonsklass A

men med påteckning om rätt att yrkesmässigt befordra personer. TCO yrkar

att dessa förare skall ges samma utbildning som polisutbildningskommittén

föreslagit för polismän. För en ökad kompetens talar även skolöverstyrelsen

och Svenska droskbilägareförbundet utan att ta definitiv ställning för något

av de två nyssnämnda körkortsalternativen.

Flertalet av de remissinstanser som berör kompetensen för förare av

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

skolskjutsar framför samma kompetenskrav för dessa förare som

de redovisat i fråga om utryckningsfordonen.

Svenska transportarbetareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet,

Biltrafikens grkesnämnd och Svenska järnvägsmannaförbundet vill inte godta

den föreslagna ordningen att en förlust av rätten att yrkesmässig

befordra personer skall antecknas på körkortet. Rimligt är att

i stället utfärda ett nytt körkort för fordonsklass A. Motsvarande bör gälla

vid återkallelse av en på sistnämnda körkortstyp gjord anteckning om rätt

till yrkesmässig personbefordran.

I förevarande sammanhang ifrågasätter länsstyrelsen i Östergötlands län

om inte utfärdande av körkort efter återkallelse bör ankomma på den körkortsmyndighet,

som utfärdat det återkallade körkortet.

Utredningens förslag angående de medicinska kraven på förarna

har berörts i endast ett ringa antal yttranden.

Arbetar sky dds styr ds en och domänstyrelsen anser att samma syn- och

hörselkrav bör gälla för traktorförare som för förare av personbil.

Av motororganisationerna tillstyrker M utredningens förslag angående

syn- och hörselkrav medan KAK konstaterar att utredningen inte redovisat

de medicinska rön som kan ligga bakom kraven på en skärpning i detta avseende.

I England har gjorts en undersökning som visar att avvikelser från

det normala färgsinnet inte påverkar trafiksäkerheten. Därför ifrågasätter

KAK om det är lämpligt att skärpa kraven på färgsinne.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner önskvärt att läkarintyget uppvisas

redan vid utbildningens början.

Utredningens förslag att inte införa provisoriska körkort har

lämnats utan erinran eller tillstyrkts i de flesta remissyttrandena. Direkt

tillstyrkan föreligger från poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statistiska centralbyrån, rikspolisstyrelsen, förste bilinspektören i Stockholm,

länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Örebro och Kopparbergs län,

TCO och MHF. Rikspolisstyrelsen tillägger att man först bör avvakta ytterligare

erfarenhet av andra föreslagna säkerhetsbefrämjande åtgärder,

främst utfallet av den förbättrade förarutbildningen.

Statens trafiksäkerhetsråd anser att frågan om olycksriskerna för de

yngre förarna bör ägnas skärpt uppmärksamhet och att frågan om ett provisoriskt

körkort har sitt särskilda intresse i detta sammanhang. Samma inställning

redovisas av Sveriges läkarförbund, som tillägger att man kunde

överväga att låta det provisoriska körkortet berättiga till körning med viss

lägre hastighet eller enbart inom tättbebyggt område.

En mera positiv inställning till ett system med provisoriska körkort redovisas

av länsstyrelserna i Kalmar och Malmöhus län, de svenska ledamöterna

av nordisk vägtrafikkommitté, trafikmålskommittén, Automobilbesiktningsmännens

förening, Trafikförsäkringsföreningen, KAK och M. Flera av dessa

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 59

finner inte de av utredningen åberopade kostnaderna och olägenheterna vara

tillräckliga skäl mot provisoriska körkort.

Departementschefen

Nuvarande ordning för indelning av förarbevisen är behäftad

med vissa brister från trafiksäkerhetssynpunkt. Jag delar utredningens

principiella uppfattning att förarbevisen bör vara differentierade med hänsyn

till i första hand den svårighet det innebär att föra olika fordonstyper.

Den indelning av nationella och internationella körkort i särskilda klasser,

som förekommer i 1949 års vägtrafikkonvention, har skett med beaktande

härav.

En sådan indelning av förarbevisen innebär påtagliga fördelar i jämförelse

med nuvarande system, enligt vilket den som innehar körkort för bil

i princip är berättigad att framföra motorfordon utan begränsning till

fordonsslag och storlek. Visserligen gäller enligt förordningen angående

yrkesmässig automobiltrafik m.m. att bil inte får framföras i yrkesmässig

trafik om föraren inte har trafikkort. Trafikkortsplikten utgör dock intet

hinder för en artonåring med nyförvärvat körkort att exempelvis köra s. k.

långtradare åt industriföretag.

Utredningens förslag till indelning av förarbevisen innebär en anpassning

till motsvarande föreskrifter i 1949 års vägtrafikkonvention. Till skillnad

från konventionen föreslår utredningen samma körkort för tung lastbil

och buss. Jag anser att avvikelser från konventionsbestämmelserna bör

ifrågakomma endast då vägande skäl kan anföras härför. Med denna utgångspunkt

bör i likhet med konventionens bestämmelser skilda körkort

gälla för tung lastbil och för buss.

Jag föreslår att körkort skall utfärdas för personbil och lastbil med en

totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil), för lastbil med en totalvikt överstigande

3 500 kg (tung lastbil), för buss, för motorcykel eller för traktor.

Jag föreslår vidare att körkort för buss skall gälla även för övriga fordon,

körkort för tung lastbil för övriga fordon utom buss och körkort för personbil

och lätt lastbil skall gälla även för motorcykel och traktor samt slutligen

att körkort för motorcykel skall gälla även för traktor.

Härav framgår att jag i likhet med flertalet remissinstanser inte funnit

skäl att acceptera en reglering som innebär att andra slag av körkort inte

längre skall berättiga till förande av motorcykel.

Jag föreslår vidare att körkort för buss och tung lastbil utan särskild

prövning skall berättiga till yrkesmässig personbefordran samt förande av

fordon med tillkopplat släpfordon. Kraven för erhållande av körkort för

buss och för tung lastbil förutsätts bli så höga och förarproven så utformade

att den som förvärvat körkort av ifrågavarande slag utan särskild

prövning bör få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran samt föra

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

fordon med tillkopplat släpfordon oavsett vilken totalvikt släpfordonet har.

Å sådant körkort bör i enlighet med 1949 års vägtrafikkonvention anges

att det berättigar körkortshavaren att till buss resp. tung lastbil koppla

släpfordon, vars totalvikt överstiger 750 kg.

Jag föreslår tillika att innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil

utan prövning skall äga rätt att föra fordon av angivet slag med tillkopplat

släpfordon med en högsta totalvikt av 750 kg eller — under förutsättning

att den sammanlagda totalvikten ej överstiger 3 500 kg — 1 500 kg.

Det sistnämnda fallet förutsätter tillika en särskild regel om förhållandet

mellan dragfordonets vikt och släpfordonets vikt. Denna fråga torde få

lösas när ställning tas till betänkandet »Fordonskombinationer» (SOU

1966: 41). Innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil bör däremot

få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran och med tillkopplat släpfordon

med totalvikt överstigande vad ovan angivits först efter särskild

prövning och angivande härav på körkortet.

En del remissinstanser har uttalat sig för vissa dispenser från de kompetenskrav

som föreslagits för att framföra tung lastbil och buss. överbefälhavaren

anser vissa undantag från kompetenskraven nödvändiga beträffande

värnpliktiga som inkallats till repetitionsövning. Vidare måste enligt

överbefälhavaren vid beredskapstillstånd och krig sådan förare inom totalförsvaret,

som har körkort för personbil och lätt lastbil, få framföra det

fordon, som han på grund av sin krigsbefattning tilldelats. Även statens

järnvägar, postverket och Svenska lokaltrafikföreningen har ifrågasatt vissa

dispenser från kraven på kvalificerade förarbevis. Det gäller personal som

i sin verksamhet har att föra tunga lastbilar och bussar inom garageområden

liksom ersättningsbussar till plats för bussbyte.

Undantag från de för framförande av tung lastbil och buss föreslagna

kompetenskraven bör kunna ske men undantagen bör begränsas till verkligt

angelägna fall.

Utredningen bär inte behandlat frågan om kompetensen för

mopedförare. Frågan bär emellertid uppmärksammats av remissinstanserna.

Mopedförarens teoretiska kunskaper är ofta bristfälliga. Ofta

saknas också insikt om det nödvändiga i att följa gällande trafikföreskrifter

och att iakttaga varsamhet och hänsyn i trafiken. Jag anser i likhet med ett

flertal remissinstanser att ett led i grundskolans trafikundervisning bör vara

att ge eleverna erforderliga kunskaper om gällande trafikföreskrifter och

om uppträdandet i trafiken för såväl gång- och cykel- som mopedtrafikanter.

Utredningens förslag i fråga om körkort för traktor innebär

den ändringen i nuvarande ordning att för rätten att föra till traktor ombyggd

bil skall fordras innehav av körkort för personbil eller lastbil beroende

på den totalvikt fordonet hade före ombyggnaden. Jag ansluter mig

till detta förslag. Bland remissinstanserna har röster höjts för att framförande

av traktor alltid skall vara beroende av körkort liksom att körkort:

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

för personbil och lätt lastbil i princip bör krävas för förare av traktor. I ett

flertal yttranden har vidare framförts krav på bestämmelser om någon

form av körkort för motorredskap.

Ändringar i lagstiftningen rörande motorredskap har under senare tid

påkallats också i en rad andra hänseenden. Detta gäller såväl begreppsbestämningen

i förhållande till andra fordon som utrustningsbestämmelserna,

rätten att använda motorredskap på väg och rätten att bruka sådana

som dragfordon. Även frågorna om registrerings-, skatte- och försäkringsplikt,

om fortlöpande kontroll av motorredskapens beskaffenhet och om körkort

har aktualiserats i sammanhanget. En särskild framställning rör frågan

om skadeståndsansvaret vid olyckor med motorredskap. Jag har funnit en

revision av lagstiftningen angelägen också i övrigt. Jag avser att senare

denna dag hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en sakkunnig

med uppgift att överse bestämmelserna om motorredskap och utreda

vissa närliggande frågor. I utredningsuppdraget skall ingå att undersöka

körkortsfrågan även när det gäller traktorerna.

I fråga om kompetensen för förare av utryckningsfordon vill

jag anföra följande.

Av brandväsendets utryckningsfordon har det övervägande antalet sådan

totalvikt att körkort för tung lastbil krävs för att få framföra dem. Förarna

av polisens utryckningsfordon får enligt nu föreliggande utbildningsplan

för utryckningsverksamheten särskilt avpassad utbildning. En tredje stor

grupp förare av utryckningsfordon är ambulansförarna. Man söker nu

att i allt större utsträckning ge ambulanspersonalen en utbildning som gör

den mera skickad att ge den skadade första hjälpen på olycksplatsen. Från

läkarhåll bedöms detta i flertalet fall vara till betydligt större nytta för den

skadade än snabba sjuktransporter. Jag förutsätter att utryckningsfordonsförarnas

huvudmän tillser att förarna får de kunskaper och instruktioner

som behövs för att rätt kunna sköta utryckningsverksamheten. Liksom

utredningen anser jag att särskilda krav i fråga om körkort inte bör uppställas

för förare av utryckningsfordon.

Inte heller när det gäller förare av skolskjutsar anser jag att särskilda

krav bör uppställas i fråga om körkort.

Av utredningen föreslagna ändringar i nnvarande krav på syn- och

hörselförmåga hos förare av olika slags fordon sammanhänger i

huvudsak med utredningens förslag till indelning av förarbevisen. Mitt förslag

om skilda körkort för tung lastbil och buss gör det möjligt och lämpligt

att för dessa kategorier uppställa samma föreskrifter om syn- och hörselförmåga

som nu gäller i fråga om vanligt trafikkort resp. trafikkort för buss.

Utredningen har vid behandlingen av frågan om provisoriska körkort

inte funnit tillräckliga skäl föreligga att nu sätta i gång den stora och

komplicerade apparat som införandet av provisoriska körkort skulle innebära.

Då jag ansluter mig till detta utredningens ställningstagande är det av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

flera skäl. Effektivare förarutbildning och förarprov kan i sig sägas minska

behovet av provisoriska körkort. Den effektivare trafikövervakningen tjänar

samma syfte som den provisoriska körkortsgivningen i så måtto att

den påverkar trafikanterna till ett mera regelenligt och varsamt färdsätt.

Vidare är körkorten såtillvida provisoriska att de kan återkallas av körkortsmyndigheten.

Jag ifrågasätter om man inte bör bättre klargöra körkortens

obeständighet genom ändring i reglerna för körkortsåterkallelser..

Enligt vad jag inhämtat kommer trafikmålskommittén, som har till uppgift

att utreda bl. a. frågan om körkortsåterkallelser, att undersöka lämpligheten

av ett återkallelsesystem med bl. a. tidsbestämda kortare körkortsåterkallelser

vid sådana trafikförseelser som inte bör föranleda en mera

långvarig förlust av förarbevisen.

Utredningen har vid behandlingen av körkortens indelning inte gått in

på frågan om körkortens närmare utformning. Utredningen har förutsatt

att denna fråga kommer att bli föremål för närmare överväganden om beslut

fattas om ny körkortsindelning.

Jag har tidigare denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig

för att utreda spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens

närmare utformning in. m. Den sakkunnige skall i vad avser frågan om

körkortens utformning enligt utredningsdirektiven utreda denna fråga i

hela dess vidd och därvid särskilt beakta 1949 års vägtrafikkonventions

föreskrifter på förevarande område. Körkorten bör ges en utformning som

så långt möjligt hindrar förfalskning. Den sakkunnige bör överväga huruvida

anteckning bör ske på körkorten om ökad kompetens, återkallelse

m. m. eller om körkortsutbyte i stället bör ifrågakomma. Nya villkor för

erhållande av duplettkörkort bör övervägas. Den sakkunnige bör även pröva

om nuvarande förarbevis bör utbytas eller om de skall få finnas kvar vid

sidan av de nya.

Körkortets närmare utformning och frågan om eventuellt utbyte av nuvarande

förarbevis bör klarläggas innan den exakta tidpunkten för körkortsreformen

fastställs. Det är av vikt att det så snart som möjligt blir

klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla berörda får erforderlig

tid för förberedelser. Riksdagen bör därför redan nu beredas tillfälle

att avge yttrande med anledning av de förslag jag i detta sammanhang

förordar rörande körkortens giltighet m. m.

Körkortsålder ni. m.

Bilförarutredningen

Enligt gällande föreskrifter får körkort för bil meddelas den som fyllt

18 år och för motorcykel eller för traktor den som fyllt 16 år. Körkort för

traktor får dock meddelas den som fyllt 15 år om särskilda skäl därtill är.

Beträffande motorcykelkörkortet stadgas att detta endast gäller för lätt

motorcykel och traktor, om innehavaren inte fyllt 18 år. För trafikkort krävs

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

att sökanden skall ha fyllt 21 år. Trafikkort som berättigar till förande i yrkesmässig

trafik enbart av lastbil för befordran av, förutom fordonets besättning,

uteslutande gods, får dock utfärdas för den som fyllt 18 men ej 21 år.

Då innehavare av sådant trafikkort uppnått 21 års ålder gäller kortet som

tillstånd att utan begränsning föra lastbil ävensom personbil i yrkesmässig

trafik. Bestämmelser om obligatorisk efterhandskontroll av motorfordonsförares

lämplighet finns inte i svensk lagstiftning.

Vetenskapliga undersökningar beträffande ålderns betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt

visar enligt utredningen att de nya och orutinerade

förarna utgör en speciell risk i trafiken och att skäl föreligger att i första

hand inrikta sig på de unga trafikanterna om man vill åstadkomma en påtaglig

ökning av trafiksäkerheten. Övriga åldersgrupper anses från nu avsedd

synpunkt inte bereda några mera väsentliga problem.

När det gäller minimiåldern för körkort anför utredningen.

Körkort för fordonsklass A. För A-körkortet, som närmast motsvarar

nuvarande körkort för bil, föreslås att åldersgränsen sätts till 18 år. Under

hänvisning till redovisade utredningar hävdar utredningen att en sänkning

av bilkörkortsåldern, för vilket röster höjts, från trafiksäkerhetssynpunkt

inte bör ifrågakomma. Snarare bör man från denna synpunkt kunna diskutera

en höjning av åldern. En sådan höjning skulle dock, enligt utredningens

mening, medföra betydande nackdelar bl. a. för den allmänna produktionen.

Med hänsyn härtill och då utredningen anser sig kunna räkna med en

förbättrad trafiksäkerhetssituation beträffande inte minst de unga förarna

om utredningens olika förslag genomförs, vill utredningen inte föreslå någon

höjning av körkortsåldern.

Körkort för fordonsklass B. Detta körkort avses ersätta det nuvarande

trafikkortet. Utredningen har vid sina överväganden rörande minimiåldern

för rätt att föra tyngre fordon å ena sidan ansett tidigare åberopade motiv

för trafikkortsåldern — avseende mognad, omdöme och ansvar — i och

för sig äga oförminskad giltighet. Å andra sidan har utredningen inte funnit

belägg för att de unga förarna under utövande av yrkesmässig trafik

utgör någon påtaglig trafiksäkerhetsrisk. Från både arbetsgivar- och arbetstagarhåll

har vidare uttalats behov av att kunna tidigare än vad nu

är fallet använda sina bilförare som förare även av buss.

Utredningen föreslår i annat sammanhang att för att få avlägga prov

(för nu ifrågavarande körkort skall krävas bl. a. innehav av körkort för

fordonsklass A samt minst ett års vana vid förande av fordon, tillhörande

sistnämnda klass. Utredningen har stannat för att föreslå 19 år som minimiålder

för B-körkortet.

Körkort för fordonsklasserna C och D. Utredningen har inte funnit skäl

att föreslå någon ändring i gällande bestämmelser.

Särskilda behörighetsbevis. Enligt utredningens i det föregående redovisade

förslag skall innehavare av A-körkort efter viss kompletteringsutbildning

kunna förklaras berättigad att utöva yrkesmässig personbeford
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

rån samt att föra fordon med tillkopplat tyngre släp. Behörighetsbeviset

skall meddelas genom särskild anteckning på körkortet. Utredningen har

funnit samma skäl, som redovisas i fråga om ålderskrav för B-körkort,

kunna åberopas för att fastställa minimigränsen för erhållande av de berörda

bevisen till 19 år.

Periodisk för ar kontroll. Utredningen konstaterar att i skilda sammanhang

förts fram tanken att åstadkomma en förbättrad trafiksäkerhet genom

en obligatorisk omprövning av körkort sinnehavarnas lämplighet såsom

förare antingen periodvis under hela eller större delen av tiden för körkortsinnehavet

eller vid uppnåendet av vissa åldrar. Omprövningen bär i första

hand diskuterats utifrån ett behov att kontrollera förarnas hälsotillstånd,

men även behov av kontroll av körskickligheten har framhållits. Utredningen

har för sin del inte blivit övertygad om att tillräckliga skäl kan åberopas

till stöd för en så genomgripande åtgärd som en periodisk kontroll av alla

motorfordonsförare. De undersökningar, som utredningen redovisar, ger enligt

utredningens mening inte något underlag som pekar på ett behov av

periodiska kontroller av förarna. Däremot framstår fullt klart att stora olägenheter

av skilda slag skulle vara förenade med ett kontrollsystem av nu

avsedd typ. Utredningen har sålunda inte ansett sig kunna förorda en allmän

periodisk kontroll av alla innehavare av förarbevis,

i Utredningen anser det emellertid vara av intresse att mera generella

undersökningar framför allt av hälsotillståndet hos motorfordonsförare i

olika åldrar i allt fall stickprovsvis sker eftersom det statistiska materialet

visar att man i landet efter hand kommer att få en alltmer ökande kader

av körkortsinnehavare i högre åldrar. I syfte att åstadkomma en trafiksäkerhetsbetingad

kontroll av de äldre förarna och för att dessutom skapa

förutsättningar för att berika forskningen på hithörande områden föreslår

utredningen att vissa tillfälliga kontroller av motorfordonsförare kan få

äga rum exempelvis genom att man stickprovsvis plockar ut olika grupper

av fordonsförare med t. ex. 10, 15, 20 och 30 år gamla körkort för läkarundersökning

och prov av körskicklighet.

I anslutning till frågan om bl. a. hälsokontroll av motorfordonsförare berör

utredningen frågan om läkarnas medverkan i trafiksäkerhetsarbetet

genom att till körkortsmijndigheterna anmäla upptäckta defekter hos patienter

med körkort.

Medicinalstyrelsen har i cirkidär den 1 november 1953 (nr 116) uppmanat

samtliga läkare i riket att till förste provinsialläkare (förste stadsläkare)

göra anmälan då de hos patient, vilken har eller kan antas ha körkort,

upptäcker sådana sjukdomar eller defekttillstånd som uppenbarligen

kan medföra synnerlig fara för trafiksäkerheten vid förande av motorfordon.

I cirkuläret har angetts vissa sjukdomstillstånd, som särskilt bör beaktas.

Däremot föreligger ingen lagfäst skyldighet för läkare att till körkortsmyndighet

anmäla sjukdomstillstånd som kan medföra fara för trafiksäkerheten.

Utredningen redovisar att förslag härom framlagts av bl. a.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

1953 års trafiksäkerhetsutredning, som funnit att ett stort antal läkare

underlåtit att efterfölja uppmaningen i medicinalstyrelsens cirkulär. Kommittén

föreslog att en tvingande föreskrift för tjänsteläkare skulle tas in

i den allmänna läkarinstruktionen. Föredragande departementschefen anförde

i prop. 1958:69 att trafiksäkerhetsutredningens förslag inte borde

förverkligas innan ytterligare erfarenheter förelåg av vad som kunde uppnås

utan författningsbestämmelser.

Spörsmålet har sedermera ånyo aktualiserats genom en till bilförarutredningen

överlämnad framställning från överståthållarämbetet. Efter viss

exemplifiering säger sig ämbetet erfarenhetsmässigt ha övertygats om att

rapporteringen från läkarnas sida är otillfredsställande.

Utredningen har kommit till den uppfattningen att någon allmän anmälningsplikt

i förevarande hänseende inte bör genomföras. Sitt ställningstagande

grundar utredningen i allt väsentligt på de föga positiva resultat

som kan förutsättas stå att vinna genom en obligatorisk anmälningsplikt.

En anmälningsplikt kan också enligt utredningen medföra en synnerligen

omfattande rapporteringsverksamhet med därav följande administrationsproblem.

Utredningen har också beaktat den från läkarhåll åberopade synpunkten

att en anmälningsplikt skulle kunna få sjuka att avstå från att

söka läkarbehandling av rädsla för att därigenom deras körkortsinnehav

äventyrades. Utredningen har därför inte föreslagit en allmän anmälningsplikt

för vare sig läkare eller tjänsteläkare. Däremot understryker utredningen

starkt vikten av att medicinalstyrelsens rekommendation följs av

läkarna i en helt annan utsträckning än f. n. Om så inte blir fallet, bör

enligt utredningen på nytt övervägas om de anförda skälen mot en generell

anmälningsplikt trots allt inte måste få vika för nödvändigheten att pröva

alla vägar för att höja trafiksäkerheten.

Utredningen tar även upp frågan om maximiålder för körkortsinnehav.

Utredningen har inte funnit tillräckliga skäl för att trafiksäkerhetssynpunkter

skulle kunna åberopas för bestämmelser om en högsta ålder för rätt att

föra motorfordon. Uppenbart är emellertid att människans fysiska och psykiska

kondition nedgår med stigande ålder och att denna nedgång gör sig

särskilt märkbar i de högsta åldrarna. Utredningen anser därför skäl tala

för att man från trafiksäkerhetssynpunkt inför en bestämmelse om att ett

körkort automatiskt skall upphöra att gälla, då innehavaren av körkortet

uppnått viss ålder, förslagsvis 80 år. För det ringa antal, som efter 80-årsåldern

fortfarande skulle vilja bruka sitt körkort som fordonsförare, bör

emellertid finnas möjlighet att få förarbeviset förlängt för ett år i taget

genom att undergå läkarundersökning och, om vederbörande myndighet så

skulle finna behövligt, även viss kontroll avseende körskickligheten.

Ett särskilt avsnitt har utredningen ägnat frågan om minimiålder för

övningskörning. Körkort för bil får utfärdas för den som fyllt 18 år och

övningskörning utan innehav av körkort får ske under förutsättning att

vederbörande fyllt 18 år. För övningskörning med motorcykel krävs att

5—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 55

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

vederbörande fyllt 18 år eller, om körningen sker med lätt motorcykel, 16

år. Den som fyllt 16 men inte 18 år får dock föra tung motorcykel i körskola

under förutsättning att den som utövar uppsikt över körningen medföljer

på motorcykeln eller i sidvagn till denna.

Utredningen anser det inte helt konsekvent att den stadgade minimiåldern

för övningskörning och för erhållande av körkort är densamma. Förhållandet

torde för övrigt medföra att körkortsaspiranter frestas övningsköra privat

före fyllda 18 år och därigenom göra sig skyldiga till olovlig körning.

Utredningen menar att stora fördelar skulle vinnas med en sänkning av

den nu gällande åldersgränsen för övningskörning. De betänkligheter från

trafiksäkerhetssynpunkt som kan resas mot en sådan sänkning synes utredningen

kunna till stor del elimineras om övningskörning före 18 års ålder

fick bedrivas endast i trafikskola.

Enligt utredningens i annat sammanhang framlagda förslag avseende

trafikundervisningen i skolan skall den som genomgått grundskolan ha sådana

teoretiska trafikkunskaper som motsvarar vad som krävs för erhållande

av körkort. För att markera sammanhanget med trafikundervisningen

i grundskolan och stimulera skolelevernas intresse föreslår utredningen

att för att få övningsköra i trafikskola före fyllda 18 år skall fordras anteckning

på skolbetyget om godkänt trafikanlprov i grundskolans avgångsklass.

Utredningens förslag innebär att minimiåldern för övningskörning med

fordon tillhörande fordonsklass A sätts till 17 år. För övningskörning med

fordon tillhörande klass B har utredningen ansett den nuvarande åldersgränsen

18 år fortfarande böra gälla. Även B-körkorts-aspiranten får härigenom

ett års övningstid före uppnådd körkortsålder, under vilket år han

därjämte har att skaffa sig erforderlig vana vid förande av fordon, tillhörande

klass A.

Någon ändring i nuvarande ordning avseende övningskörning med motorcykel

har utredningen inte föreslagit.

Yttranden

Nästan alla remissinstanser som berör frågan om minimiåldern för

de olika typerna av körkort tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget

om 18 års ålder för körkort för fordonsklass A. Så uttalar

sig bl. a. poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd,

statistiska centralbyrån, domänstyrelsen, länsstyrelserna i

Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, NTF, RLF, Näringslivets

trafikdelegation, Folkrörelsernas trafikskoleförbund, KAK, MHF och M,

Biltrafikens yrkesnämnd, FPU och SSL1.

Statens trafiksäkerhetsråd och Sveriges läkarförbund finner redovisade

undersökningar närmast tala för en höjd körkortsålder. Rikspolisstyrelsen

vill inte motsätta sig att 18-årsåldcrn bibehålls, även om trafikriskerna

skulle kunna motivera en höjning.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Förslaget om 19 år såsom minimiålder för körkort för

fordonsklass B och för det särskilda behörighetsbeviset

för innehavare av körkort för fordonsklass A har mött tämligen

omfattande kritik. Ett mindre antal remissinstanser bl. a. poststyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, NTF, statens biltrafiknämnd, Svenska

lokaltrafikförbundet, Svenska omnibusägareförbundet och M tillstyrker

dock förslaget. Svenska kommunalarbetareförbundet anser sig med hänsyn

till rekryteringssvårigheterna inte böra avstyrka sänkningen till 19 års

ålder.

Svenska transportarbetareförbundet framhåller att en absolut förutsättning

för att förbundet skall kunna godkänna förslaget är att åtgärder

omedelbart vidtas för en snabb utbyggnad av yrkesutbildningen av förare

i yrkesmässig trafik.

Svenska stadsförbundet godtar 19-årsgränsen men förutsätter viss dispens

för kommunala trafikföretag.

SAF och Svenska lasttrafikbilägareförbundet vill inte motsätta sig höjningen

från 18 till 19 år men hyser vissa farhågor för att rekryteringen av

förare till den yrkesmässiga lastbilstrafiken i omställningsskedet kan

komma att äventyras.

Direkt avstyrkande yttranden föreligger från rikspolisstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Jämtlands

län, LO, Trafikförsäkringsf öreningen och Svenska järnvägsmannaförbundet.

I några yttranden godtas åldern 19 år utom för bussförare. Länsstyrelserna

i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och Västernorrlands

län anser att en bussförare bör vara myndig.

Sveriges bilskolors riksförbund förordar 21-årsgränsen för all yrkesmässig

personbefordran. Folkrörelsernas trafikskoleförbund föreslår 19 år

för den som utbildas i yrkesskola men i övrigt 21 år.

NTF uttalar att 18 års ålder bör krävas för framförande av både lätt och

tung motorcykel.

Beträffande åldern för traktorkörkort föreslår arbetarskyddsslyrelsen

att en absolut minimiålder för traktorförare införes.

Länsstyrelsen i Kristianstads län och CUF förordar en generell sänkning

till 15 år för traktorkörkort.

Utredningens förslag angående periodisk förar kontroll har

såtillvida rönt allmän anslutning att man i remissyttrandena är tämligen

ense om att någon allmän periodisk kontroll inte bör införas. Direkt motsatt

mening framförs endast av FPU, som rekommenderar att förarkontroll

sker vart femte år.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar betänkligheterna mot en fullständig

periodisk förarkontroll men föreslår prov om gällande trafikförfattningar

och vägmärken med viss periodicitet. Inte heller statens trafiksäkerhetsråd

vill ha någon allmän kontroll men ifrågasätter om inte en efter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(58

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

kontroll, t. ex. av synskärpan, borde genomföras vid exempelvis 45—50

års ålder. Denna uppfattning delas av Sveriges läkarförbund.

Utredningens förslag angående stickprovskontroll av förarna

godtas av poststyrelsen, Svenska kommunalarbetareförbundet,

Svenska järnvägsmannaförbundet samt länsstyrelserna i Hallands och

Kopparbergs län.

Tvekan angående lämpligheten att stickprov framförs av SAF, länsstyrelserna

i Jönköpings och Örebro län samt Svenska droskbilägareförbundet.

Förslaget om stickprovskontroller avstyrks av länsstyrelserna i Stockholms,

Gotlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län,

KAK, MHF och Biltrafikens yrkesnämnd. MHF anför att man kan överväga

en obligatorisk läkarkontroll vid förslagsvis 60 eller 70 års ålder, som därefter

eventuellt kan utbyggas att bli periodisk med femårsintervall.

Svenska transportarbetareförbundet förordar stickprov för andra än yrlcesförare.

Hälsokontrollen för yrkesförarna bör däremot ske i form av en

allmän periodisk kontroll.

Frågan om skyldigheten för läkare att anmäla sjukdomstillstånd

har behandlats i ett begränsat antal yttranden. Medicinalstyrelsen

noterar endast att utredningen inte föreslagit någon ändring

av gällande ordning. Sveriges läkarförbund har inte berört frågan. Frågan

har behandlats av sju länsstyrelser. Av dem är det endast länsstyrelsen i

Kristianstads län som förordar utredningens förslag. Länsstyrelsen i Kronobergs

län vill ha en skärpning av rekommendationen i medicinalstyrelsens

cirkulär till läkarna. Översiåthållarämbetet vidhåller sin i betänkandet

redovisade uppfattning alt övervägande skäl talar för en anmälningsskyldighet

för läkarna. Länsstyrelsen i Kalmar län delar överståthållarämbetets

uppfattning. Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter anmälningsskyldighet.

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår anmälningsplikt för tjänsteläkare.

Sveriges bilskolors riksförbund anser tiden nu vara mogen för att ålägga

läkarna anmälningsskyldighet.

Bland de remissinstanser som behandlar förslaget om maxim iålder

för körkortsinnehav väger det tämligen jämnt mellan dem som tillstyrker

förslaget helt eller med någon modifikation och dem som avstyrker.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att efter 80 års ålder en omprövning

vartannat år är tillräcklig. Länsstyrelsen i Uppsala län finner det tveksamt

om man inte för rätten att föra fordon av fordonsklass B bör sätta

en maximiålder av 70 år.

Medicinalstyrelsen föreslår undersökning av hälsotillstånd och körskicklighet

vid 75 års ålder, varefter omprövning bör ske varje år. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anser att åldersgränsen ej är vetenskapligt styrkt

och att den förefaller godtycklig och väl hög. Statistiska centralbyrån uttalar

att föreliggande statistik inte ger underlag för någon bestämd åldersgräns.

Rikspolisstyrelsen förklarar att 80-årsgränsen är utan betydelse. Trafik
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

69

försäkringsföreningen finner 75 år vara en lämplig gräns. Av motororganisationerna

tillstyrks förslaget av KAK och M medan MHF knyter sitt tillstyrkande

till förbundets förslag om läkarkontroll från 60 års ålder. CUF

vill sätta åldern till 75 år med rätt till tvåårig förlängning efter läkarundersökning.

Förslaget angående till 17 år sänkt ålder för övningskörning

har behandlats i 33 yttranden. Av dessa kan åtta yttranden sägas innehålla

ett oreserverat godtagande av förslaget.

Av fyra remissinstanser föreslås en högre ålder än 17 år. Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen

anser att åldern inte bör sättas lägre än 17V2 år. Styrelsen

anser begränsning av övningskörningen till trafikskola inte nödvändig, om

man i enlighet med utredningens förslag kan åstadkomma en bättre kvalitet

på privatutbildningen. Länsstgrelsen i Gävleborgs län godtar på grund

av eljest föreliggande risk för olovlig körning övningskörning först vid

en ålder av 17 år och 9 månader. Sveriges bilskolors riksförbund förordar

nuvarande åldersgräns. För att ge en lugnare utbildningstakt och för att

minska frestelsen till olovlig körning bör körkort inte få utfärdas tidigare

än två månader efter 18-årsdagen. Sveriges läkarförbund anför liknande

synpunkter men vill sätta körkortsåldern till I8V2 år.

Statens högertrafikkommission avstyrker förslaget av allmänna trafiksäkerhetsskäl

men finner att, om en sänkning under 18 år anses böra ske,

man bör stanna för endast tre månader före 18 års ålder. Man får därigenom

nordisk enhetlighet.

Statens biltrafiknämnd föreslår att villkoret om godkänt betyg från

grundskolan utgår samt att tillsynsmyndigheten får fastställa villkoren för

övningskörning mellan 17 och 18 års ålder. Skolöverstyrelsen — som inte

godtar förslaget att grundskolans trafikundervisning skall syfta till teoretiska

kunskaper för körkort för fordonsklass A — anser att övningskörning

bör tillåtas ett år före uppnåendet av vederbörlig körkortsålder under förutsättning

att övningskörningen sker under skolmässigt betryggande former.

Tveksamhet om förslagets lämplighet framföres av länsstyrelserna i

Älvsborgs och Örebro län samt Trafikförsäkringsf öreningen.

KAK och MHF anser att även privat övningskörning bör tillåtas vid 17

års ålder, eventuellt under förutsättning att viss grundutbildning i körskola

föregått.

Tiden mellan grundskolans slut och 17-årsåldern är enligt länsstyrelsen

i Kronobergs län för lång för att i nämnvärd grad göra trafikundervisningen

i skolan mera lockande för eleverna.

Förslaget om 17 år som åldersgräns för övningskörning avstyrks av

statens trafiksäkerhetsråd, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Kalmar, Kristianstads, Västernorr lands, Västerbottens och Norrbottens län,

Försvarets motorklubb och M.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner att man bör överväga en höjning

av åldern för privatutbildaren från 21 till 25 år.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj ris proposition nr 55 år 1967

Departementschefen

Bestämmandet av lägsta ålder för innehav a a olika typer

av körkort skall självklart ske med största möjliga beaktande av

vad trafiksäkerheten kräver.

Åldersgränsen 18 år för erhållande av bilkörkort har gällt ända sedan vi

år 1906 fick föreskrifter på förevarande område. Samma gräns är vanligast

förekommande i utlandet även om vissa länder har lägre aldei sgräns.

Utredningens förslag om 18 år som nedre gräns för körkort för personbil

och lätt lastbil har godtagits av den helt övervägande delen av remissinstanserna.

Jag ansluter mig till utredningens förslag.

Undersökningar som utförts angående förarålder och olycksfallsfrekvens

ger vid handen att de yngre fordonsförarna oftare än de äldre invecklas i

trafikolyckor. En fjärdedel av de olyckor som drabbar personbilförarna beräknas

gälla ungdomar under 22 år, dvs. de fyra yngsta årsgrupperna av

personbilförarna. Uet är en mycket angelägen uppgift att söka få ner de

höga olyckstalen för unga förare. Hittillsvarande undersökningar ger inte

något entydigt svar på om den främsta orsaken är bristande mognad och

andra åldersbelingade faktorer eller bristande trafikerfarenhet. Av denna

anledning har statens trafiksäkerhetsråd satt i gång en omfattande undersökning

med målsättningen att söka utröna skillnaden i olycksfrekvens

mellan olika åldersgrupper bilförare då man tagit hänsyn till avvikelser i

fråga om körvanor, erfarenhet in. in. Undersökningen väntas bli klar till

sommaren. Frågan om vidare åtgärder får i första hand bli beroende av vad

som kommer fram vid undersökningen. Statens trafiksäkerhetsråd har till

hösten planerat att i samarbete med trafikmålskommittén anordna ett

symposium som helt skall ägnas åt frågan om de unga fordonsförarna. Avsikten

är att belysa denna fråga från bl. a. sociologisk, socialmedicinsk och

psykologisk-pedagogisk synpunkt.

Vad angår åldern för det av utredningen föreslagna B-körkortet vill jag

erinra om att jag tidigare föreslagit särskilda körkort för tung lastbil resp.

buss. Remissinstanserna har beträffande åldern för förare av tung lastbil

inte någon samstämmig mening även om flertalet delar utredningens uppfattning.

I vissa yttranden understryks att en förbättrad utbildning är en

nödvändig förutsättning för att 19-årsgränsen skall kunna godtas.

Enligt nuvarande ordning får innehavare av bilkörkortet vid 18 års

ålder föra även tung lastbil om det inte sker i yrkesmässig trafik. Sådan

lastbil får dessutom av person mellan 18 och 21 år som innehar trafikkort

framföras i yrkesmässig trafik, om utöver bilens besättning endast gods

befordras med bilen. När trafikkortsinnehavaren uppnått 21 års ålder bortfaller

denna begränsning och trafikkortet gäller även för personbefordi an.

Vad angår godstransporter innebär sålunda förslaget om 19 års ålder för

B-körkort en viss skärpning av ålderskravet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

71

Invändningarna mot den föreslagna 19-årsgränsen hänför sig i viss utsträckning

till att man vill ha högre åldersgräns för bussförare. Jag finner

goda skäl tala för denna uppfattning och förordar att åldern för det tidigare

av mig föreslagna busskörkortet bestäms till 21 år. I övrigt godtar jag utredningens

förslag och förordar sålunda att nedre åldersgränsen för förare

av tung lastbil sätts till 19 år. Samma åldersgräns anser jag i likhet med

utredningen bör gälla för de särskilda behörighetsbevisen för innehavare

av körkort för personbil och lätt lastbil att föra fordon i yrkesmässig personbefordran

eller fordon med tillkopplat tungt släpfordon.

För motorcykelkörkortet föreslår utredningen ingen ändring i gällande

ålder 16 år för lätt motorcykel och 18 år för tung motorcykel. Jag ansluter

mig till utredningen.

Jag föreslår bibehållande av nuvarande 16-årsgräns för traktorkörkort.

En periodisk för arkon troll har vid flera tidigare tillfällen

diskuterats men avvisats. Utomlands tillämpas en sådan ordning på vissa

håll. Erfarenheterna därav uppges inte vara särskilt goda. Utredningen åberopar

som skäl för sitt avstyrkande att det inte kunnat påvisas att man från

trafiksäkerhetssynpunkt skulle ha något mera väsentligt att vinna genom

en sådan kontroll. Vid en kontroll vart femte år kan man uppskatta det

årliga antalet omprövningar till minst 400 000. En administrativt och kostnadsmässigt

så omfattande reform måste motiveras av mycket starka skäl.

Remissinstanserna delar nästan undantagslöst utredningens uppfattning.

Även jag ansluter mig till utredningens avstyrkande av en periodisk kontroll.

Till detta ställningstagande bidrar även det förhållandet att den intensifierade

trafikövervakningen innebär en ökad kontroll av förarna.

Utredningens förslag angående en stickprovsvis prövning av

hälsotillstånd och körskicklighet efter beslut av Kungl.

Maj :t avstyrks av flertalet remissinstanser. Jag kan inte finna att förhållandena

nu är sådana att en dylik prövning bör genomföras. Jag är emellertid

inte främmande för att, om förhållandena framdeles ger anledning

därtill, förorda beslut härom.

Utredningen finner inte skäl föreslå skyldighet för läkare att till körkortsinyndighet

anmäla sjukdomar eller defekttillstånd

som kan medföra fara för trafiksäkerheten. Därvid understryks emellertid

starkt vikten av att medicinalstyrelsens rekommendation om sjukdomsanmälan

följ s av läkarna i en helt annan utsträckning än f. n.

Medicinalstyrelsen utfärdade den 26 april 1965 ett nytt cirkulär angående

ifrågavarande anmälningar. Det innebär alltjämt endast en rekommendation

till läkarna att anmäla vissa sjukdomstillstånd. Det nya cirkuläret

kan antas hos många läkare ha aktualiserat det angelägna i att i betydligt

vidgad omfattning göra anmälan. Det har emellertid gått alltför kort tid för

att man skall kunna bedöma huruvida en sådan effekt är att påräkna. Medicinalstyrelsen

bör få i uppdrag att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet och

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kiingl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

om inte en förbättring sker, hos Kungl. Maj :t anmäla förhållandet eller

själv överväga en anmälningsskyldighet.

Vad härefter angår förslaget att införa en maxim iålder för körkortsinnehavare,

vid vilken årlig omprövning av tillståndet skall

ske, har utredningens och remissinstansernas uttalanden inte givit mig anledning

att förorda förslaget. Problemet torde vara av relativt ringa omfattning.

Det är ytterst en medicinsk fråga, där avgörandet bör träffas från fall

till fall. Körkortsmyndigheterna har även enligt 33 § 1 mom. VTF möjligheter

att i förekommande fall ingripa.

Beträffande minimiåldern för övningskörning delar jag

den av utredningen och vissa remissinstanser uttalade uppfattningen att

samma ålder för rätt till övningskörning och för körkort för personbil och

lätt lastbil frestar till olovlig körning och bör motverkas genom en regeländring.

Det har även uppgivits att ansökningar om bilkörkort stundom ges in

till körkortsmyndigheterna endast kort tid efter det sökanden uppnått 18 års

ålder.

Utredningen föreslår i annat sammanhang att eleverna i grundskolans

högstadium bör meddelas kunskaper motsvarande kraven för det teoretiska

provet för A-körkort. Som jag i det följande kommer att redovisa godtar jag

inte detta förslag. Därmed har motivet för utredningens förslag om övningskörning

i trafikskola redan vid 17 års ålder försvagats.

Jag finner en tidsskillnad av tre månader vara tillräcklig och föreslår sålunda

att övningskörning med personbil och lätt lastbil tillåts vid en ålder

av 17 år och 9 månader. Därigenom uppnås även större nordisk enhetlighet.

Vad härefter angår åldern för rätt att övningsköra med tung lastbil bör

gälla att eleven skall inneha körkort för personbil och lätt lastbil, vilket innebär

att eleven måste ha uppnått 18 års ålder. Annan åldersbegränsning av

denna rätt till övningskörning finner jag inte påkallad.

I konsekvens med det senast anförda, som innebär att övningskörning

kan ske under ett år före körkortstagning, finner jag att övningskörning

med buss bör tillåtas vid 20 års ålder. Krav på innehav av körkort för tung

lastbil synes inte befogat. Däremot bör krav på innehav av körkort för personbil

och lätt lastbil gälla även för övningskörning med buss.

Vad slutligen beträffar åldern för övningskörning med motorcykel finner

jag inte anledning föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser. Härvidlag

har jag beaktat de möjligheter till övningskörning under relativt

likartade betingelser som föreligger genom mopedkörning från 15 års ålder.

Förarutbildning

Bilförarutredningcn

Förarutbildningens målsättning framgår av bestämmelserna i 31 § VTF

och 27 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik in. in.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 ur 1967

73

Utredningen förordar viss utvidgning av de allmänna krav som nu gäller

för förarutbildningen. Utredningen framhåller bl. a. att det måste vara ett

fundamentalt mål för förarutbildningen att eleven får erforderliga insikter

om utvecklingen inom motortrafikens område, om allvaret i den bristande

trafiksäkerheten samt om de krav på ansvar och hänsyn som gäller varje

trafikant. Utredningen föreslår även en utvidgning av de mål som f. n. finns

uppställda för förarutbildningen beträffande undervisning i landsvägskörning,

körning under mörker och körning i halt väglag. I utbildningen måste

enligt utredningen ingå en relativt omfattande övning i landsvägskörning.

Utredningen ger även en rekommendation om vikten av träning i mörkerkörning

i samtliga de fall då sådan är praktiskt genomförbar. Avsaknad av

eller ringa övning i mörkerkörning måste enligt utredningen alltid kompenseras

av en väsentligt förbättrad teoretisk undervisning om de med sådan

körning sammanhängande problemen.

Det är enligt utredningen av stor vikt att man i möjligaste mån söker

effektivisera och rationalisera förarutbildningen för att därigenom motverka

de negativa konsekvenser i form av kostnadsstegringar in. in., som annars

skulle uppkomma till följd av de ökade kraven.

De krav som utredningen utifrån sina överväganden rörande körkortsdifferentieringen

och den allmänna målsättningen för förarutbildningen

anser böra ställas på innehavare av olika slag av förarbevis är följande.

Körkort för fordonsklass A. För erhållande av kompetens att framföra

fordon tillhörande fordonsklass A — personbil och lätt lastbil — anser

utredningen det nödvändigt att kräva insikter om motorismens utveckling,

om trafiksäkerhetsfrågornas vikt, om vissa av de naturlagar som påverkar

körning av motordrivet fordon, om trafikolyckornas orsaker, omfattning

och karaktär samt om vikten av ett ansvarsmedvetet och hänsynsfullt uppträdande

hos varje enskild trafikant. Körkortsaspiranten skall ha nödiga

kunskaper om gällande trafikföreskrifter och förmåga att rätt tillämpa kunskaperna

i praktiken. Vidare skall han ha nödig kännedom om den verkan

från trafiksäkerhetssynpunkt som sjukdom, uttröttning och alkoholhaltiga

drycker in. m. medför på den mänskliga organismen. Vad körskickligheten

angår skall han visa sig kunna behärska sitt fordon och dess manöverorgan

under olika situationer i trafiken. Han skall också äga erforderlig kunskap

om fordonets instrumentering, verkningssätt och konstruktion. I likhet

med vad nu gäller skall han också visa sig besitta från trafiksäkerhetssynpunkt

erforderlig sinnesnärvaro och omdömesförmåga för att säkert kunna

föra sitt fordon i olika trafiksituationer.

Körkort för fordonsklass B. För förarprov avseende fordonsklass B —

tung lastbil och buss — bör gälla att sökanden redan innehar körkort för

fordonsklass A och dessutom förvärvat viss körvana. Sistnämnda villkor

bör styrkas genom intyg av polismyndighet eller av två trovärdiga personer

om att sökanden under det senaste året i betydande omfattning fört fordon

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

tillhörande klass A under olika trafikförhållanden. I intyget bör närmare

anges i vilken omfattning och under vilka omständigheter vederbörande

fört fordon som nyss sagts. De för förarprovet erforderliga reglerna bör i

väsentliga delar ansluta sig till vad som f. n. gäller vid förarprov för trafikkort

samt i övrigt utformas i anslutning till de bestämmelser som gäller

körkort för fordonsklass A.

Körkort för fordonsklass C. För behörighet att föra fordon tillhörande

fordonsklass C — motorcykel — bör gälla samma regler som ovan föreslagits

för körkort avseende fordonsklass A.

Körkort för fordonsklass D. För behörighet att föra traktor av konventionell

typ bör krävas att sökanden, vid ett teoretiskt såväl muntligt som

skriftligt förhör, visar sig i stort sett äga de insikter och kunskaper som

utredningen föreslagit skola fordras för godkänt prov för A-körkort. Detta

innebär en skärpning av nuvarande krav.

Särskilda behörighetsbevis. Vad angår de särskilda prov, som innehavare

av körkort för fordonsklass A enligt utredningens förslag skall avlägga för

att bli berättigad att utöva yrkesmässig personbefordran eller att föra fordon

med tillkopplat tungt släpfordon, förordar utredningen att krav på sådana

prov intas i VTF och att närmare föreskrifter om provens omfattning

meddelas av tillsynsmyndigheten. För förare av bil i yrkesmässig personbefordran

bör provet få ett innehåll och en utformning, som i huvudsakliga

delar överensstämmer med vad som föreslagits om sådant prov beträffande

fordonsklass B.

Övergångsbestämmelser. Utredningen framhåller att tidpunkten för ikraftträdandet

av de nya reglerna beträffande olika körkort och kompetenskrav

torde få bestämmas med beaktande av vad som kan befinnas praktiskt

lämpligt för ett genomförande av utredningens i det följande framlagda

förslag beträffande körkortsregistreringen. Utredningen föreslår att den

som bär förarbevis, utfärdat före bestämmelsernas ikraftträdande, under

en övergångstid av två år utan föregående prov skall kunna utfå nytt körkort

av närmast motsvarande slag mot återställande av sitt förarbevis. Ansökan

härom skall enligt utredningen vara inkommen till körkortsmyndigheten

senast tre månader före övergångstidens utgång. Försummelse härutinnan

medför förlust av tidigare rätt att föra fordon.

Utredningen föreslår vidare att den, som vid bestämmelsernas ikraftträdande

innehar körkort för bil, skall utan att behöva undergå prov kunna

på ansökan erhålla körkort för fordonsklass B, om han med intyg av polismyndighet

eller arbetsgivare eller eljest av två trovärdiga personer kan

styrka, att han under de senaste tre åren i betydande omfattning fört tung

lastbil eller buss. Härigenom krävs inte att bl. a. industriföretagens chaufförer

med flerårig vana att framföra tunga lastbilar- undergår särskilt prov.

Även vid ansökan om sådan anteckning på körkortet, som ger rätt att

föra fordon vartill kopplats släpfordon med en totalvikt överstigande 1 500

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

kg, bör körvana beträffande sådan fordonskombination styrkas med intyg.

Intyg om körvana bör dock inte i något fall krävas av den som med hänsyn

till särskild utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet och körvana

beträffande det slag av fordon, varom fråga är.

Riktlinjer för och anvisningar om hur undervisningen i körskolorna skall

bedrivas finns intagna i av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda

kursplaner. I ett avsnitt om förarutbildningens innehåll redovisar utredningen

gällande kursplaner för praktisk och för teoretisk utbildning och framhåller

att till kursplanerna är fogade råd beträffande kursplanernas tilllämpning.

Enligt utredningen förefaller de utfärdade kursplanerna med däri ingående

ämnen och övningsmoment i stort sett vara tillfyllest för förarutbildningen.

Att frågan uppkommit om en genomgripande revision av gällande

kursplaner för undervisningen i körskolorna torde sålunda inte sammanhänga

så mycket med de nuvarande planerna som sådana utan mera bero på

att man i körskolorna i alltför ringa utsträckning anpassat undervisningen

till den ordning som förutsätts i kursplanerna.

Uppläggningen av förarutbildningen And en körskola är f. n. merendels

ordnad så att elevens praktiska utbildning startar omedelbart — ibland

innan någon som helst teoriundervisning meddelats. Eleven börjar också

i de flesta fall snarast att följa teoriundervisning, oavsett vilken av de vanligen

åtta lektionerna som då ges i skolan, varefter eleven följer undervisningen

tills han genomgått kursplanens samtliga ämnen.

De väsentligaste bristerna i förarutbildningens nuvarande uppläggningär

sålunda att hänföra dels till den omständigheten att man inte låter den

teoretiska och praktiska undervisningen följas åt, och dels till det förhållandet

att den teoretiska utbildningen för den enskilde eleven inte sker i en

pedagogiskt lämplig ordningsföljd mellan de i undervisningen ingående

ämnena.

Utredningen anser vidare att förarutbildningen inte som nu bör meddelas

efter en kursplan för teoretisk och en för praktisk utbildning utan efter

en enda kursplan för förarutbildning, där teori och praktik är sammanförda

på ett från pedagogisk synpunkt tillfredsställande sätt.

Vad angår utbildningens uppläggning för framtiden bör en elev innan

han får påbörja sin praktiska utbildning i körning ha erhållit en viss del

av den teoretiska undervisningen. Eftersom körutbildningen i första hand

avser att bibringa eleven erforderlig skicklighet i att manövrera sitt fordon

bör han dessförinnan ha meddelats den del av teoriundervisningen, som

avser bl. a. fordonskännedom och vägtrafikförordningens inledande definitioner

och bestämmelser angående utrustning.

Eleven bör vidare fortlöpande under utbildningens gång bibringas kännedom

om olika trafikpsykologiska problem på sådant sätt att han får en

verklighetsbetonad bild av den enskilde förarens roll i trafiken. Det ämne

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

i nuvarande kursplan för teoriundervisningen som har rubriken »Föraren

i trafiken — Trafikpsykologi» bör därför utbytas mot ämnet »Den enskilda

förarens roll i trafiken».

Den grundläggande körutbildningen skall enligt utredningen enbart avse

att lära in fordonets manövrering. Den bör därför bedrivas inom ett område

som är fritt från annan trafik, t. ex. en trafikgård.

Samtidigt med denna praktiska utbildning bör bedrivas teoriundervisning

rörande de avsnitt av vägtrafikförordningen och vägmärkeskungörelsen

in. m. som innehåller de regler och anvisningar, som en bilförare har

att rätta sig efter vid körning i trafik. Under denna del av utbildningen skall

alltså teoriundervisningen i huvudsak ha till uppgift att inlära kunskaper

medan den följande praktiska undervisningen särskilt skall ta sikte på att

inlära tillämpning av och förståelse för de inlärda teorikunskaperna.

Den fortsatta teoriundervisningen i detta utbildningsskede skall omfatta

mer avancerade avsnitt, som stadskörningens teknik, landsvägskörning,

mörkerkörning och körning under andra mer svårbemästrade förhållanden,

avkörning av och inkörning på väg, fordonets plats på vägen under

olika trafikförhållanden, hastighetsanpassning in. m.

Utredningen utgår från att som nu är fallet vid körskolorna för varje

elev skall föras ett utbildningskort, som visar omfattningen av den genomgångna

utbildningen. Kortet bör utgöras av en av tillsynsmyndigheten

fastställd blankett. Det bör lämpligen ersätta nuvarande bevis om förarutbildning.

Nu gällande förbud mot övningskörning på motorväg bör enligt utredningens

mening bibehållas. Däremot bör som ett väsentligt inslag i förarutbildningen

ingå ett bibringande av kunskaper om motorvägen, de syften

och de särskilda regler som gäller för motorvägens utnyttjande. De svåraste

momenten vid körning på motorväg är inkörning på och avkörning från

densamma. Det är därför enligt utredningen angeläget att söka i annan

ordning än genom övning på motorväg ge körkortsaspiranten insikt i den

speciella tekniken vid nu avsedda moment.

Utredningen framhåller vidare den utomordentliga vikten av att undervisningen

genomgående tar fasta på människans beteendemönster i trafiken.

Utredningen utgår från att det liksom hittills skall ankomma på tillsynsmyndigheten

att fastställa kursplan. I anslutning därtill bör tillsynsmyndigheten

även få utfärda råd och bindande anvisningar för utbildningen.

Till vägledning för tillsynsmyndigheten framlägger utredningen ett förslag

till allmän kursplan.

Förslaget till kursplan bar uppgjorts med utgångspunkt i undervisning

meddelad vid trafikskola. Med hänsyn till att förslaget beträffande förarutbildningen

enligt utredningen syftar till en allmän höjning av standarden

på utbildningen oavsett var och i vems regi den genomförs bör den fast
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

77

ställda kursplanen och utbildningsföreskrifterna tillämpas även vid annan

utbildning än den som meddelas vid trafikskolorna.

Utredningen tar även upp frågan om kurslitteratur och framhåller vikten

av att den kurslitteratur, som används vid förarutbildningen, helt ansluter

till gällande kursplan. Utredningen förutsätter att såväl kurslitteraturen

som specialhjälpmedel av olika slag inom trafikundervisningens område

framtas och fastställs genom den blivande tillsynsmyndigheten och att

sådan materiel genom allmänna handeln görs tillgänglig för envar.

Beträffande formerna för förarutbildningen anför utredningen att den

grundläggande förarutbildningen i stor utsträckning sker i körskolor. Av de

192 443 kör kortssökande, som avlade förarprov under år 1963, hade sålunda

176 693 utbildats vid körskola. F. n. finns i landet 720 körskolor av varierande

storlek, därav ett fåtal s. k. enmansskolor. De flesta har tillkommit

på privat initiativ i syfte att lämna innehavaren ekonomisk avkastning och

alla är med några få undantag medlemmar i Sveriges bilskolors riksförbund.

Vid sidan härav finns ett femtontal i Folkrörelsernas trafikskoleförbund

sammanslutna körskolor, vilka drivs av vissa folkrörelseorganisationer

utan vinstsyfte. Ytterligare sker viss förarutbildning genom privat

övningskörning.

Utredningen anser att man från samhällets sida skall medverka till att

allmänheten bereds goda möjligheter till utbildning i trafikskolor. Det är

därför angeläget att närmare överväga vem som bör ha rätt att driva sådan

skola. Enligt utredningens mening är det orealistiskt att tänka sig att i dagens

läge avvara den omfattande privata körskoleorganisation som under

årens lopp vuxit fram. Det är emellertid av betydelse att tillförsäkra de

körkortssökande så god utbildning som möjligt till rimligt pris och detta

sker bl. a. genom konkurrens mellan skilda typer av trafikskolor. Även om

utredningen avvisar tanken att man från det allmännas sida skall svara

för all trafikskoleutbildning innebär detta inte att utredningen är negativ

till tanken på en trafikskoleverksamhet i kommunal regi. Förekomsten av

kommunala och landstingsägda trafikskolor, som arbetar under samma

villkor som de privatägda skolorna, bör stimulera en utveckling mot en

mera effektiv och ändamålsenligt uppbyggd utbildning. Från allmänna

synpunkter är det därför i hög grad angeläget med kommunala engagemang

på förevarande område.

På trafikskolorna bör enligt utredningen, oavsett i vems regi de verkar,

ställas samma krav och gälla samma förutsättningar i frågor som rör rätten

att bedriva yrkesmässig förarutbildning, sättet för utbildningens genomförande

samt skyldigheten att följa utfärdade bestämmelser och anvisningar

och att underkasta sig tillsyn från statens sida.

Liksom hittills bör enligt utredningen alltid krävas särskilt tillstånd för

rätt att bedriva yrkesmässig förarutbildning. Tillståndet bör meddelas av

den statliga trafikmyndighet, som utredningen föreslagit i annat samman
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Knngl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

hang. För erhållande av tillstånd att bedriva trafikskoleverksamhet bör

i princip gälla samma regler som f. n.

Med hänsyn till de ökade krav som måste ställas på utbildningen finner

utredningen det nödvändigt att kraven på utbildningspersonalen skärps.

I fråga om den privata förarntbildningen framhåller utredningen att de

skäl som tidigare anförts mot ett förbud, nämligen främst glesbygdsbefolkningens

problem, i avvaktan på en mer utbyggd trafikskoleorganisation alltjämt

är gällande. Utredningen finner angeläget att i görligaste mån eliminera

de nackdelar från trafiksäkerhetssynpunkt som onekligen i många fall den

privata övningskörningen för med sig. Utredningens förslag i andra sammanhang

i fråga om skärpta krav för erhållande av förarkompetens och

noggrannare förarprov bedöms minska riskerna för att privatutbildade

förare med bristfällig utbildning släpps ut i trafiken. I syfte att åstadkomma

förutsättningar för den privatutbildade körkortsaspiranten att bedriva

sin utbildning efter samma grunder som gäller i trafikskola föreslår utredningen

att fastställda kursplaner, anvisningar och kursböcker görs tillgängliga

för envar.

Den militära förarntbildningen bör enligt utredningen vara så upplagd

att den i första hand motsvarar den grundutbildning som meddelas i trafikskola.

De speciella färdigheterna bör ses som en vidareutbildning anpassad

till de militära kraven.

Utredningen framhåller vad beträffar frågan om de framtida formerna

för vidareutbildning för högre förarkompetens följande.

Utredningens förslag att bestämmelserna om trafikkort skall slopas och

att rätten att föra tung lastbil och buss skall göras beroende av innehav av

körkort för fordonsklass B får bl. a. den verkan att detta kvalificerade

förarbevis framdeles måste förvärvas av envar som vill föra sådant fordon.

En konsekvens härav måste enligt utredningens mening bli att den som

fyllt 18 år och har körkort för fordonsklass A skall äga rätt att övningsköra

med tung lastbil eller buss, därvid som förutsättning bör gälla att

han står under uppsikt av person, som fyllt 21 år och som sedan minst ett

år är innehavare av körkort för klass B samt har vana och skicklighet att

köra fordon av angiven klass.

Då det i allt väsentligt rör sig om utbildning av yrkesförare är det följdriktigt

och lämpligt att utbildningen i största möjliga utsträckning meddelas

inom ramen för yrkesskolornas verksamhet. Utredningen förordar en

mera omfattande utbildningsverksamhet på detta område. Utredningen

påpekar också de möjligheter som finns att bl. a. i större företag ordna

särskilda skolor för anställd transportpersonal.

Enligt utredningen skulle det vara till stor fördel om i princip all ifrågavarande

utbildning kunde bedrivas inom yrkesskolans ram.

Utredningen förutsätter dock med hänsyn till det stora utbildningsbehovet

att vidareutbildning för erhållande av B-körkort eller särskilt behö
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

79

righetsbevis alltjämt skall förekomma — förutom i yrkesskolor och i militär

regi — även i trafikskolor, i trafik- och åkeriföretag samt i privat regi av

annat slag. Oavsett den form i vilken den ifrågavarande utbildningen anordnas,

bör den så långt ske kan bedrivas i enlighet med de kursplaner

och anvisningar som utfärdas av trafikmyndigheten. Samma kompetenskrav

bör gälla för den personal i yrkesskolor och i försvaret som skall meddela

utbildning för erhållande av förarbevis som föreslagits för lärarverksamhet

inom trafikskolorna i övrigt.

Den allmänna fortbildning som syftar till att uppöva och öka eller bibehålla

körkortsinnehavares färdigheter och kunskaper förekommer enligt

utredningen i skilda former t. ex. genom speciallektioner vid körskolor, i

korrespondensundervisningens form samt genom vissa organisationer och

sammanslutningar, exempelvis Biltrafikens yrkesnämnd, NTF, motororganisationerna,

trafikförsäkringsbolagen, folkbildningsorganisationerna, arbetsmarknadsparterna

samt Sveriges bilskolors riksförbund.

Det är enligt utredningens mening högst betydelsefullt att möjligheter

finns för varje förare att genomgå vidareutbildning och att möjligheterna

härför är lättillgängliga och lockande.

Enligt utredningen bör ytterligare möjligheter skapas att stödja fortbildningsverksamlieten.

Detta kan lämpligen ske genom att särskilda medel

ställs till förfogande för såväl teoretisk som praktisk vidareutbildning. Medlen

bör enligt närmare bestämmande av den blivande trafikmyndigheten få

utgå vid kursverksamhet anordnad av olika organisationer. Trafikmyndigheten

bör sålunda vara huvudman för den föreslagna stödverksamheten.

Verksamheten bör enligt utredningen till en början få försökskaraktär. Utredningen

föreslår att för den nytillkommande verksamheten anvisas 1

milj. kr. för första budgetåret. Utredningen skisserar även en organisationsform

för denna fortbildningsverksamhet.

Yttranden

Utredningens överväganden och förslag angående förarutbildningen har

helt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statens väginstitut, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Blekinge och Jämtlands län, RBF,

Näringslivets trafikdelegation, Trafikförsäkringsföreningen samt Cykeloch

mopedfrämjandet.

Utredningens principiella synpunkter på målsättningen

för förarutbildningen föranleder i allmänhet inte

någon erinran från remissinstanserna.

Förslaget om en mera omfattande landsvägs k örnin g

vid utbildningen hälsas med tillfredsställelse av alla remissinstanser som berört

denna fråga.

Kör ning i mörker och på halt underlag bör enligt domänstyrelsen

göras till obligatoriskt övningsmoment. Det bör vidare under
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

sökas om ej formell övningskörning på artificiellt underlag kan genomföras.

Simulatorer förordas bl. a. av trafikmålskommittén. Kommittén

finner även att en med hänsyn till elevernas studieförmåga differentierad

utbildning bör övervägas. I avvägningen mellan teori och praktik har utredningen

underskattat den teoretiska undervisningen.

Motororganisationerna KAK, MHF och M ansluter sig i stort till målsättningen

för förarutbildningen. Trafikreglernas innehåll är ett viktigt moment

i utbildningen, men reglerna bör vara så språkligt utformade att de

är klara och entydiga. Vikten av att eleverna tränas i undanmanövrer vid

kritiska situationer framhålls. KAK föreslår att aspirant som fått körkort

utan att ha undervisats i mörker- eller halkkörning skall stimuleras att

snarast komplettera sitt kunnande i trafikskola eller i kurs anordnad av

motororganisationerna.

Utredningens allmänna påpekande av behovet att genom rationaliseringar

motverka risken för kostnadsfördyring av undervisningen som en

följd av en höjd målsättning har föranlett några kommentarer. Automobilbesiktningsmännens

förening framhåller att utredningens förslag fördyrar

utbildningen. Kostnadssänkande rationaliseringar kan knappast påräknas

i fråga om mörker kör ningen. Denna måste som regel förläggas till tider,

då personalen har rätt till övertidsersättning.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund framhåller att förutsättningen för

kostnadssänkande rationaliseringar är att lagstiftning och tillsyn — i motsats

till vad som hittills i vissa fall varit förhållandet — inte lägger hinder

i vägen.

TCO framhåller det värdefulla i ökad rådgivning rörande förarens uppträdande

vid akut olycksrisk, t. ex. i samband med olika fel på fordonet.

Utredningen har sökt att uppställa en närmare precisering av

målsättningen för förarutbildningen.

Beträffande kraven för fordonsklass A finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skäl till viss erinran. Kravet på fordonskunskap har alltför vidsträckt

omfattning. Det är fullt tillräckligt att känna till hur de olika organen

i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter

i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Förste bilinspektören

i Stockholm finner att kravet på kunskap om fordonets konstruktion inte

är realistiskt.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund ifrågasätter om inte träning i mörker-

och halkkörning borde vara förutsättning för körkort för fordonsklass

B.

Svenska lokaltrafikföreningen anser att det krav på intyg om körning

under det senaste året som uppställts för fordonsklass B bör, som nu sker

när det gäller trafikkort, bortfalla om aspiranten på grund av särskild

utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller de svårigheter och olägen
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

81

heter för yrkeschaufförer som kan uppstå vid återkallelse av körkort för

fordonsklass B och förordar dispens från kravet på ett års körvana under

det senaste året på fordon av fordonsklass A.

Förslaget till övergångsbestämmelser har berörts av

relativt få remissinstanser. Utbyte av nuvarande förarbevis anses i några

yttranden inte erforderligt. Statens biltrafiknämnd förordar att man låter

nuvarande bevis gälla tills vidare, dock med rätt att få dem utbytta. Statskontoret

godtar i och för sig motiven för ett utbyte men anser kostnaderna

— 0,8 milj. kr. enbart för själva förarbevisen — så stora att förslaget genomförande

ifrågasätts. Länsstyrelsen i Örebro län finner att man beträffande

i gott stånd varande körkort kunde nöja sig med påstämpling eller perforering

medan länsstyrelsen i Gävleborgs län i fråga om bilkörkort finner

syftet kunna nås genom att efter en viss övergångstid förklara dessa giltiga

endast i den omfattning, som gäller för de föreslagna körkorten för fordonsklass

A.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund finner utbytet inte i och för sig nödvändigt

men vill inte motsätta sig detta då en inventering av förarbeståndet,

en aktualisering av körkortsregistren och en utmönstring av inte legala

körkort synes önskvärda.

För att få en jämn frekvens i utbyten av körkort bör enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen den föreslagna 2-årstiden utsträckas.

Beträffande tidsfristen för giltighet av nuvarande körkort förordar TCO

och länsstyrelsen i Älvsborgs län en förlängning till tre år. Överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Örebro län tror att utbytet kanske inte hinns

med på två år och att tiden därför bör förlängas. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län förordar att ansökningstiden tre månader förlängs till sex

månader.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppehåller sig vid frågan om utbildning av de

yrkesförare som inte enligt förslaget har rätt att utan särskild prövning

få körkort för fordonsklass B. Styrelsen finner att utbildningskapaciteten

under övergångstiden behöver betydande extraresurser. Annars riskerar

man att bristen på förare kan leda till att en väsentlig del av nyttotrafiken

inställs. För att motverka svårigheterna bör den av utredningen föreslagna

kvalifikationstiden tre år sänkas till två år. KAK, MHF och M föreslår att

tiden sätts till ett år. Detta bör gälla även för det särskilda behörighetsbeviset

för tyngre släpfordon. Svenska lasttrafikbilägarcförbundet och

Svenska omnibusägareförbundet ifrågasätter en reduktion av tiden till

två år. Förslaget om intyg angående körvana har mött viss kritik. Svenska

lastlrafikbilägareförbundet finner att viss skepsis erfarenhetsmässigt föreligger

mot intygsgivning i dylika sammanhang. Länsstyrelsen i Örebro län

konstaterar svårigheten att rättvist bedöma sådana intyg medan länsstyrelsen

i Norrbottens län anser att endast polismyndighet bör få utfärda intygen.

6—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Utredningens synpunkter på förar utbildningens innehåll

delas helt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De överensstämmer med

styrelsens syn på utbildningen och styrelsen bär strävat att genomföra dem

inom den nuvarande utbildningen.

Ett flertal remissinstanser har uppehållit sig vid förslaget om en samordnad

teoretisk och praktisk undervisning. Antomobilbesiktningsmännens

förening anser att det kommer att bli betydligt svårare att organisera körutbildningen

om föreslagen ordningsföljd för undervisningen skall iakttas.

Personal och bilar måste utnyttjas helt för att inte kostnaderna skall

stiga. Förste bilinspektören i Stockholm anför liknande synpunkter liksom

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. KAK och MHF framhåller att det

måste vara grundskolan som fostrar eleverna till trafikmedvetna medborgare.

I trafikskolorna skall eleverna främst bibringas erforderlig körskicklighet.

I fråga om förslaget till allmän kursplan understryker Folkrörelsernas

trafikskoleförbund att tidsförhållandet mellan de olika utbildningsskedena

kan skapa problem som inte kan lösas utan en ytterligare

fördyring av körkortet.

Utredningen föreslår att förbudet mot övningskörning på motorväg

skall bibehållas. Här anmäler flera remissinstanser avvikande mening.

Sveriges bilskolors riksförbund och Trafikassistenternas förening

förordar att förbudet upphävs. Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar

tillstånd till övningskörning i slutskedet av utbildningen. NTF framför

samma uppfattning med tillägg att bilen bör vara försedd med dubbelkommando.

TCO, MHF och M anser att förbudet inte bör gälla när körningen sker

i trafikskola.

KAK finner sig, på grund av angelägenheten av internationell enighet,

inte kunna förorda att förbudet avskaffas.

Medicinalstyrelsen yrkar att undervisningen även skall omfatta inverkan

av vissa mediciner.

Svenska röda korsets överstyrelse finner det motiverat att någon fråga

om åtgärder vid trafikolycka ingår även i teoriprovets skriftliga del. CUF

anser det naturligt att utbildning i olycksfallsvård ingår i den teoretiska

delen av undervisningen vid trafikskola.

För den grundläggande förar utbildningen föreslår

utredningen i princip samma former som nu. Remissinstanserna godtar i

allmänhet förslaget. Många anser det lämpligt att det allmänna i stigande

omfattning engagerar sig i förarutbildningen. Statens biltrafiknämnd finner

dock ett bibehållande av de privata trafikskolorna tillfredsställande.

Domänstyrelsen anser det orealistiskt att tänka sig att frångå den privata

trafikskoleorganisationen. Liknande synpunkter framförs av trafilcmålskommittén,

SAF och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj ds proposition nr 55 år 1967

Skolöverstyrelsen anser förarutbildningen vara en naturlig uppgift för

det allmänna. Målet bör vara att så stor del som möjligt av förarutbildningen

etableras i det allmännas, närmast kommunernas regi.

Svenska stadsförbundet framhåller att frågan om kommuns rätt att inrätta

trafikskola numera syns avgjord. Regeringsrätten har nämligen avvisat

anförda besvär över ett beslut av stadsfullmäktige i Borlänge stad att

bevilja anslag för inrättande av en kommunal körskola.

Stadsförbundet finner att verksamheten bör kunna samordnas med den

av primärkommunerna bedrivna yrkesskoleverksamheten. Där bör i varje

fall yrkesförare i största möjliga utsträckning utbildas men eftersom årsbehovet

av utbildade förare uppgår till mellan 4 000 och 8 000 måste denna

utbildning tills vidare ske även i privata trafikskolor. Liknande synpunkter

framförs av Svenska kommunförbundet och av TCO.

LO och Folkrörelsernas trafikskoleförbund finner att förarutbildningen

på längre sikt bör ske i samhällets regi.

MHF och FPU anser att kommunala trafikskolor bör inrättas endast

under förutsättning att de arbetar under samma villkor som de privata.

Mera definitiva uttalanden till förmån för trafikskolor i allmän regi görs

av tre remissinstanser. Svenska järnvägsmannaförbundet finner det följdriktigt,

mot bakgrunden av utredningens förslag att kostnaderna för utbildningen

av trafikskolepersonal skall åvila staten, att trafikskolorna drivs

i allmän regi. Svenska kommunalarbetareförbundet och SSU anser att körutbildningen

lika väl som övrig skolundervisning bör vara en angelägenhet

för stat och kommun.

I fråga om tillståndsgivningen för trafikskoleverksamhet tillstyrker

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förslaget att den överflyttas från länsstyrelserna

till trafikmyndigheten. Man ernår större enhetlighet genom

att samma organ prövar ansökningarna, lämnar tillstånd och kontrollerar

verksamheten. TCO anser att den tillståndsgivande myndigheten bör ha

rätt att ge tillämpningsföreskrifter för att på ett smidigare sätt kunna anpassa

sig till lokala förhållanden.

Frågan om konkurrensbegränsning för trafikskoleverksamhet berörs i

några yttranden. Folkrörelsernas trafikskoleförbund finner det mycket

tillfredsställande att sådan begränsning inte föreslagits. Enligt Automobilbesiktningsmännens

förening kan utvecklingen leda till ett nät av filialer

som griper in i varandras områden, medförande ekonomiska svårigheter. Fri

konkurrens kan vara bra från prisregleringssynpunkt men kan ha negativ

effekt för utbildningens kvalitet.

Remissinstansernas yttranden angående den privata förarutbildningen

domineras av tanken att den inte nu kan undvaras men att

man måste skapa en bättre kontroll över utbildningen. Bland de instanser

som direkt tillstyrker bibehållande av nuvarande ordning kan nämnas

Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Sveriges droskbilägareförbund

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

samt — ifråga om utbildning för fordonsklass A — Biltrafikens yrkesnämnd.

Väg- och vatienbyggnadsstyrelsen föreslår vid privatutbildning

anmälningsskyldighet till trafikmyndighetens lokala organ, som utfärdar

bevis härom att medföras vid körning. Beviset skall ange skyldigheten att

följa kursplan och föra utbildningskort.

Anmälan till polismyndighet föreslås av länsstyrelsen i Kronobergs län

och förste bilinspektören i Stockholm.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar att all utbildning förläggs till

trafikskolorna. Automobilbesiktningsmännens förening anser privatutbildningen

godtagbar endast när det gäller den grundläggande körtekniken.

Man bör därför överväga om inte privatelev skall genomgå viss kompletteringskurs

i trafikskola.

Sveriges bilskolors riksförbund är tveksamt om privatutbildning bör

tillåtas men anser det vara ett oeftergivligt krav att läraren kan stanna

bilen. Anmälan till polisen bör föreskrivas.

NTF anser alt privatutbildning inte bör få förekomma för den viktiga

utbildningen av yrkesförare. Dock bör företag få utbilda förare, om de har

godkänd trafiklärare.

Åtskilliga remissinstanser föreslår att övningsbil vid privat utbildning

skall vara försedd med skylt eller annan markering som anger att övningskur

ning pågår.

Överbefälhavaren förutsätter att nu gällande bestämmelser om rätt att

i militär regi dels utbilda personal för körkortskompetens, dels verkställa

förarprov utvidgas att gälla även körkort för fordonsklass B och C.

Med hänsyn till konsekvenserna för krigsmakten är det nödvändigt med

minst ett års förvarningstid innan kraven på körkort för fordonsklasserna

B och C träder i kraft, så att tid finns för utbildning av instruktörer och

besiktningsmän utan att pågående militär utbildningsverksamhet störs.

Utredningens uttalande att det är följdriktigt och lämpligt att vidareutbildningen

för högre förar kompetens meddelas inom

ramen för yrkesskolornas verksamhet har vunnit allmän anslutning bland

de remissinstanser som berört frågan.

Skolöverstyrelsen framhåller vikten av att yrkesutbildningen ges ökade

resurser för att utveckla och utöka förarutbildningen. SAF och Svenska

droskbilägareförbundet finner att statsmakternas aktiva medverkan i denna

strävan är ett starkt trafiksäkerhetsintresse.

Flera remissinstanser konkretiserar sitt yrkande om förstärkning av yrkesskoleundervisningen

för bilförare till att på sikt gälla minst en yrkesskola

i varje län. Denna åsikt framföres av domänstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings

län, SAF, Svenska lasttrafikbilägareförbundet och Biltrafikens

yrkesnämnd samt av Svenska transportarbetareförbundet, som även uttalar

att från förbundets synpunkt alla andra utbildningsvägar måste betraktas

som provisorier och nödlösningar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Skolöverstyrelsen framför att ett ökat samhällsengagemang motiveras

även av intresset att ge samhället en på rätt sätt fungerande transportapparat.

Det är inte nu möjligt att föreskriva obligatorisk utbildning vid yrkesskola

konstaterar Folkrörelsernas trafikskoleförbund. Däremot bör man

kunna föreskriva att ifrågavarande utbildning skall ske vid yrkesskola

eller trafikskola eller genom undervisning anordnad av större trafikföretag

eller arbetsmarknadsparterna.

KAK och MHF kan inte biträda förslaget att av den som skall ha uppsikt

över övningskörning för yrkesförare skall krävas under tre års körning

förvärvad vana och skicklighet.

Utredningens förslag angående allmän fortbildning tillstyrks

av alla remissinstanser, som yttrat sig i denna del, utom av länsstyrelsen i

Norrbottens län, som är tveksam om värdet av ifrågavarande kurser.

Motiveringen för ett särskilt anslag till allmän fortbildning synes enligt

statskontoret väsentligen vara att trafikmyndigheten bör få disponera

över ett eget anslag för att kunna samordna olika åtgärder för förbättringav

förarnas skicklighet. Detta är enligt statskontoret lämpligt men behöver

inte leda till ett särskilt anslag på riksstaten. I stället bör ges sådana bestämmelser

för det nu utnyttjade anslagets disposition att även trafikmyndigheten

får dispositionsrätt över anslaget till den del det bör användas

för ifrågavarande kursverksamhet.

MHF ifrågasätter om inte skolöverstyrelsen är det bäst lämpade organet

för att fastställa reglerna och fördela bidragen.

Beträffande fö rarutbildning för polispersonal framhåller

rikspolisstyrelsen att, sedan styrelsen numera leder polisverksamheten i

riket och svarar för all annan polisutbildning, det är följdriktigt att även

denna utbildningslinje leds och genomförs av polispersonal i samråd med

bilinspektionen.

Departementschefen

Motorfordonsparkens kraftiga tillväxt och utvecklingen mot snabbare

fordon ställer ökade krav på fordonsförarna. Det är därför nödvändigt med

en god och allsidig förarutbildning där trafiksäkerhetssynpunkterna särskilt

beaktas. En viktig uppgift för det trafiksäkerhetsverk jag förordar

blir att svara för tillsynen över förarutbilduingen. Jag finner det särskilt

angeläget att erforderlig del av utbildningen ägnas åt landsvägskörning och

att möjligheterna till körning i mörker och halt väglag tillvaratas. Simulatorer

och andra hjälpmedel, som kan underlätta utbildningen, bör utnyttjas.

Tillsynsmyndigheten bör verka härför och bl. a. sörja för att lämplig kurslitteratur

liksom specialhjälpmedel finns tillgängliga i allmänna handeln.

Jag fäster särskild vikt vid att förarutbildningen även omfattar undervisning

i första hjälp vid trafikolycksfall. Relativt enkla hjälpåtgärder, som

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

på rätt sätt vidtas i nära anslutning till skadetillfället, kan få stor betydelse

för flertalet skadade och verka livsräddande. Enligt uppgift skulle sådana

åtgärder kunna rädda livet för ca 10 % av de skadade som nu avlider efter

trafikolyckor.

Vad utredningen anfört om förarutbildningens målsättning

kan jag i huvudsak godta.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande kraven på fordonskunskap

för körkort för fordonsklass A funnit att dessa fått en alltför vidsträckt

omfattning och att det är fullt tillräckligt att känna till hur de olika

organen i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter

i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Jag delar denna uppfattning.

Jag har tidigare föreslagit annan indelning av förarbevisen än utredningen.

De av utredningen för B-körkort uppställda kraven bör gälla för såväl

körkort för tung lastbil som körkort för buss.

Utredningen har föreslagit krav på intyg om viss körvana när förarprov

avser kvalificerat förarbevis. Jag anser att sådant intyg inte bör fordras om

sökanden med hänsyn till särskild utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet

och körvana för förande av det fordon varom fråga är. Undantag

från intygsskyldigheten bör gälla också för den som efter återkallelse på nytt

söker få kvalificerat förarbevis.

Jag ansluter mig till utredningens förslag om skärpning av de teoretiska

kunskapskraven för traktorkörkort.

Utredningen utgår från att genomförandet av de nya reglerna om körkortsindelning

kräver ett utbyte a v n u v arande kör- o c h t r af

i k k ort. En del remissinstanser ifrågasätter nödvändigheten av sådant

utbyte. För ett utbyte talar bl. a. att härigenom ernås en sedan länge önskad

inventering av förarbeståndet och utmönstring av inte legala förarbevis samt

aktualisering av körkortsregistren. Tidpunkten för införandet av de nya

föreskrifterna om körkortsindelning och kompetenskrav är emellertid beroende

av lösningen av spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens

utformning. Som jag tidigare anfört har jag erhållit bemyndigande

att tillkalla en sakkunnig för att utreda dessa frågor. I avvaktan på resultatet

av denna utredning kan jag inte ta ställning till frågan om tidpunkten

för en körkortsreforms genomförande. När utredningen slutförts och beretts

på sedvanligt sätt bör riksdagen föreläggas förslag till författningsändringar

som föranleds härav, liksom av mina principiella ställningstaganden

i förevarande avsnitt av denna proposition.

De synpunkter som utredningen lagt på frågan om förarutbildningens

innehåll kan jag i huvudsak ansluta mig till.

Kursplan och anvisningar bör utformas så att den teoretiska och den

praktiska utbildningen samordnas på ett från pedagogisk synpunkt lämpligt

sätt. Självfallet bör inte tiden för övningskörning disponeras för sådan

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 55 år 1967

87

teoriundervisning som bättre kan lämnas i lektionssal. Tillsynsmyndigheten

bör tillse att förarutbildningen bättre anpassas till den undervisningsordning

som föreskrivs.

Tillsynsmyndigheten måste emellertid i sin planering av förarutbildningen

beakta att det vid trafikskolorna t. v. kommer att finnas personal vars uppgift

är begränsad till att meddela praktisk undervisning.

Såsom utredningen framhåller bör utbildningsko rf föras för

varje elev oavsett om utbildning sker i trafikskola eller ej. Tillsynsmyndigheten

på vilken det skall ankomma att fastställa blankett för utbildningskort

bör tillse att utformningen blir sådan att vederbörande utbildare tvingas

intyga att alla kursplanens olika moment genomgåtts och behärskas av körlcortssökanden.

Utredningen har i fråga om övningskörning på motorväg

ansett att gällande förbud bör bestå. Det är förklarligt att åsikterna bland

remissinstanserna här bryter sig starkt eftersom goda skäl kan förebringas

såväl för som mot ett sådant förbud. Jag ansluter mig till utredningens

förslag och förutsätter därvid att körkortsaspiranten i annan ordning än

genom direkt övningskörning på motorväg ges insikt i den speciella tekniken

vid körning och inte minst vid inkörning på och avkörning från motorväg.

Formerna för förarutbildningen behandlar utredningen i

ett särskilt avsnitt. Utredningens ställningstaganden när det gäller den

grundläggande utbildningens uppläggning synes i huvudsak välgrundade.

Den privata körskoleorganisationen kan i dag inte avvaras. Konkurrens mellan

skilda typer av trafikskolor behövs emellertid för att garantera en god

utbildning till rimlig kostnad. Inte minst av denna anledning är det angeläget

med kommunala engagemang på förevarande område. En sådan utveckling

bör underlättas av att tidigare tveksamhet om kommuns författningsenliga

rätt att engagera sig i körskoleverksamheten nu undanröjts.

Förbud mot privat förarutbildning bör f. n. inte uppställas. Av väsentlig

betydelse är emellertid att tillse att även den privata förarutbildningen inte

koncentreras till bara det praktiska handhavandet av fordonet utan även

omfattar de bl. a. från trafiksäkerhetssynpunkt viktiga teoretiska kunskaperna.

Utredningens förslag att fastställda kursplaner, anvisningar och kursböcker

görs lättillgängliga för envar är väl ägnat att främja detta syfte

liksom förslaget att utbildningskort skall föras även vid privatutbildning.

Jag finner det också angeläget att prövningen av privatutbildade aspiranter

sker med beaktande av att denna utbildningsform i vissa hänseenden inte

kan väntas ge samma kunskap och färdighet som undervisning i trafikskola.

När det gäller vidareutbildningen för högre för arkompetens är det givetvis

viktigt att goda möjligheter till en rationell utbildning under ledning

av skolad personal står de blivande lastbils- och bussförarna till buds. För

närvarande sker sådan utbildning förutom i trafik- och åkeriföretag och

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

trafikskolor även i några yrkesskolor. Det har framförts önskemål från

bl. a. de fackliga organisationernas sida om en utbyggnad av yrkesskoleverksamheten

på detta område. De ekonomiska konsekvenserna av en

sådan utbyggnad är emellertid inte klarlagda. Frågan får därför prövas i

vanlig ordning vid behandlingen av myndigheternas årliga begäran om

anslag.

Den av skilda organisationer, skolor m. fl. bedrivna fortbildningsverksamhet,

som syftar till att öva upp, öka eller vidmakthålla förarens

färdigheter, är från trafiksäkerhetssynpunkt betydelsefull. Ett värdefullt

arbete bl. a. på frivillig basis pågår på detta område. Detta arbete bör

fortgå och vidareutvecklas. Jag finner det angeläget att trafiksäkerhetsverket

står till tjänst med råd och anvisningar för att främja en lämplig uppläggning

av fortbildningsverksamheten.

Förarprov

Bilförarutredningen

Nuvarande förhållanden rörande förarprövningen är enligt utredningen

inte fullt tillfredsställande. Utredningen redovisar bl. a. att av väg- och

vattenbyggnadstyrelsen utfärdade anvisningar att tillämpas av bilinspektören

vid körkorts- och trafikkortsprov är knapphändigt utformade, att körkortsproven

varierat starkt i svårighetsgrad bl. a. till följd av att en och

samma prestation bedömts olika av olika förrättningsmän och att färdigutbildade

elever i många fall inte kunnat beredas tillfälle till uppkörning

inom rimlig tid.

För att komma tillrätta med problemen har man enligt utredningen att

välja mellan två olika former för avläggande av förarprov.

Det första alternativet innebär att man även i fortsättningen låter all

förarprövning omhänderhas av offentlig myndighet — den av utredningen

föreslagna tillsynsmyndigheten, som förutsätts överta bilinspektionens

åligganden i fråga om trafikskoleväsendet — men att denna myndighet tillförs,

förutom de nuvarande bilinspektörerna, en kraftig personalförstärkning.

Det andra alternativet innebär att trafikskolorna — ävensom yrkesskolorna

— ges rätt att verkställa vissa förarprov.

Trafikskola skulle enligt detta alternativ efter särskild prövning kunna

meddelas tillstånd att på eget ansvar examinera sådana aspiranter på körkort

för fordonsklasserna A och C som erhållit sin förarutbildning i skolan.

Motsvarande examinationsrätt skulle tillkomma yrkesskolorna med avseende

på den yrkesförarutbildning, som enligt i annat sammanhang framlagt

förslag skall kunna förläggas till sådana skolor. Detta alternativ skapar

enligt utredningen goda betingelser för en uppdelning av förarprovet på ett

antal delprov, vilka kan fullgöras vid olika tidpunkter under utbildningen.

Enligt utredningens mening skulle förarprovet i trafikskola och yrkes
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

skola liksom övriga prov ske i enlighet med föreskrifter meddelade i VTF

och därtill anslutande kursplan och anvisningar. Emellertid skulle man

i trafikskola och yrkesskola ha möjlighet att ta tillvara de fördelar, som det

från bedömningssynpunkt innebär att eleven är under observation under en

längre tid. Prövningen skulle endast anförtros skolpersonal med särskild

kompetens och ske vid speciellt arrangerade prov. Dessa prov skulle emellertid

med fördel kunna konstrueras så att eleven fick redovisa sina kunskaper

och färdigheter allt efter som utbildningen fortskred.

Överflyttningen av prövningsrätten till trafikskolorna medför bl. a. att

tillsynsmyndigheten får bättre möjligheter att utöva tillsyn över trafikskolorna.

Systemet med examensberättigade trafikskolor förutsätts även

kraftigt bidra till en sanering av branschen.

Utredningen redovisar även vissa betänkligheter mot att trafikskolorna

tillerkänns examensrätt. Bl. a. uttalas att ett sådant system inte är förenligt

med den enskilda företagsform i vilken de allra flesta trafikskolor drivs.

Risk föreligger för att obehöriga ekonomiska överväganden skulle kunna

spela en inte obetydlig roll vid prövningen. Fara skulle också kunna föreligga

för att trafikskolorna nedbringar elevernas utbildningskostnader genom

att sänka kraven på utbildningen. Skolor med sämre utbildning skulle

därvid under löften om kortare utbildningstid kunna få ökad elevtillströmning.

Detta skulle i sin tur kunna medföra, att de noggranna och ansvarsmedvetna

skolorna av ekonomiska skäl såg sig nödsakade att ge avkall på

utbildningskraven.

Med förutsatt höjning av standarden på trafikskolorna bör man dock

enligt utredningen inte behöva räkna med förekomsten av sådana missförhållanden

som här berörts.

Utredningen föreslår att hithörande bestämmelser i VTF ändras så, att

förarprov skall kunna avläggas även inför behörig befattningshavare vid

sådan trafikskola som i vederbörlig ordning erhållit examinationsrätt. Motsvarande

bör gälla i fråga om yrkesskola.

Det är viktigt att man skaffar sig ingående erfarenheter av den nya ordningen.

Därför bör till en början tillståndsgivningen vara restriktiv och det

hela få karaktären av försöksverksamhet.

Utredningens förslag i nu förevarande avseende innebär att förarprov skall

få avläggas dels, såsom nu, inför tjänsteman vid tillsynsmyndigheten och

inför militär besiktningsman, dels ock inför särskilt utbildade och behöriga

tjänstemän hos trafikskola och yrkesskola.

Utredningen föreslår att trafikskolepersonal och tjänstemän vid yrkesskolorna

som får till uppgift att verkställa förarprövning skall i denna verksamhet

i likhet med tjänsteman vid tillsynsmyndigheten vara underkastade

ämbetsansvar.

Förarprov inför bilinspektör och inför traktorförarprövare förutsätts ske

på i huvudsak samma villkor som f. n.

Angående förarprovens närmare utformning anför utredningen att väg
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat anvisningar om förfarandet vid förarprov

in. in. Anvisningarna hänför sig till ett skriftligt teoriprov, ett muntligt

förhör och ett lcörprov.

Enligt utredningen skall förarprovet vara en garanti för att fordonsförarna

på våra gator och vägar uppfyller av samhället uppställda krav i

fråga om kunskaper om trafikregler, körfärdighet in. m. Utredningen är för

sin del övertygad om att öppnandet av möjligheten att låta trafikskolorna

verkställa den slutliga kontrollen av sina elever har betydande fördelar.

Emellertid bör åtskilligt kunna göras för att även provet inför tjänsteman

vid tillsynsmyndigheten skall bli säkrare samt mera utslagsgivande

och objektivt än vad det är i dag. Utredningen framhåller särskilt en utökning

av den tid som förarprövaren har körkortsaspiranten under observation

och ett mera konkret innehåll i anvisningarna rörande förarproven

samt erinrar tillika om sitt förslag till förbättrad utbildning av trafikskolepersonalen

och tillsynsmyndighetens personal.

För rätt att föra fordon, tillhörande de av utredningen föreslagna fordonsklasserna,

har uppställts olika fordringar, varav enligt utredningen följer

att proven för de skilda förarbevisen måste variera i svårighetsgrad. Enligt

utredningens mening är vidare ofrånkomligt att ge provet för den privatutbildade

en annan utformning och ett annat innehåll än för sökande, som

genomgått utbildning i trafikskola.

Utredningen behandlar först prov med trafikskolentbildad körkortsaspirant

och börjar med fordonsklass A (personbil och lätt lastbil). Om det

skriftliga förhör som ingår i det teoretiska provet äger rum inför tjänsteman

vid tillsynsmyndigheten bör det ges ungefär samma utformning och

innehåll som det prov som f. n. avläggs inför bilinspektör. Bedömningen av

sökandens kunskaper bör även ske efter samma principer som f. n. Samma

principer för bedömning bör gälla då prövningen sker i trafikskola. Detta

skriftliga prov, som inte anses böra uppdelas, föreslås äga rum då den grundläggande

utbildningen i trafikskolan är avslutad.

Beträffande det muntliga provet säger sig utredningen i stort kunna ansluta

sig till de principer för genomförandet, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

angivit i sina anvisningar till bilinspektionen. En översyn av anvisningarna

är emellertid nödvändig med hänsyn till de av utredningen rekommenderade

skärpta kraven på förarutbildningen samt på grund av den föreslagna

ändrade körkortsindelningen.

Om det muntliga förhöret äger rum inför tjänsteman vid tillsynsmyndigheten

bör det ske efter samma principer, som nu gäller vid prov inför

bilinspektör. Den nu anslagna tiden, 20—30 minuter för åtta elever, är

emellertid för knappt tillmätt. Utredningen anser erforderligt med en utökning

av tiden till 45 minuter för fem aspiranter. För att bedömningen av

aspiranterna skall bli så likformig som möjligt bör förarprövaren föra pro
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

tokoll över aspirantens prestationer under förhöret enligt ett bedömningsschema

som fastställts av tillsynsmyndigheten.

Det muntliga förhöret i trafikskola föreslår utredningen uppdelat i två

delprov, ett i anslutning till det skriftliga förhöret efter den grundläggande

utbildningen och ett i anslutning till körprovet i slutet av utbildningen.

Något formellt slutförhör behöver inte anställas om tjänsteman vid trafikskolan

genom fortlöpande kontroll under utbildningens gång bildat sig

en säker uppfattning om elevens kunskaper på de områden, som normalt

prövas vid det muntliga förhöret.

Utredningen framför även sina synpunkter på det praktiska provet. Vad

först angår körprov inför tjänsteman vid tillsynsmyndigheten framhåller

utredningen att större enhetlighet i bedömningen måste åstadkommas.

Härför krävs att man genom mera konkreta anvisningar föreskriver de olika

detaljprov som skall ingå i körprovet. Vidare krävs att man tillser att olika

förarprövare bedömer aspiranterna efter samma normer. För bedömning av

körprovet bör användas ett av tillsynsmyndigheten fastställt bedömningsschema.

Utredningen framför vissa synpunkter på ett sådant bedömningsschema

och redovisar även sin syn på förarprovets närmare fullgörande. Då

så är möjligt bör körprovet fullgöras i mörker. Med hänsyn till att även

landsvägskörning enligt utredningens mening bör ingå i varje prov måste

tiden för körprovet utsträckas utöver de 10—15 minuter som nu är det vanliga.

Tiden för landsvägskörning bör uppgå till minst 10 minuter. Utredningen

anser det därför realistiskt att räkna med en tid av 25—30 minuter

för körprovet för trafikskoleelever inför tjänsteman vid tillsynsmyndigheten.

Om körprovet avläggs i trafikskola, bör enligt utredningens mening körkortsaspiranten

allt efter som utbildningen fortskrider få redovisa sina färdigheter

genom olika delprov. Varje delprov bör kunna ges relativt lång

varaktighet. Härigenom blir bedömningen oberoende av tillfälliga händelser

under uppkörningen. Tillsynsmyndigheten bör meddela närmare anvisningar

rörande det praktiska provet i trafikskola.

Prov för trafikskoleutbildad aspirant på körkort för fordonsklasserna B

och C (tung lastbil och buss resp. motorcykel) anser utredningen i allt väsentligt

kunna läggas upp och ges en utformning som ansluter sig till motsvarande

prov avseende fordonsklass A med undantag dock för de utvidgningar

och begränsningar som kan föranledas av de speciella slag av fordon

det här rör sig om.

Prov avseende fordonsklass D (traktor), där praktisk prövning inte förutsätts,

anser utredningen i stort sett böra ske efter de regler, som finns föreslagna

för teoriprovet avseende fordonsklass A med de modifikationer som

föranleds av skillnaden mellan fordonstyperna.

När det sedan gäller särskilda behörighetsbevis tar utredningen först upp

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kimgl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

sådan anteckning på körkort, som berättigar till yrkesmässig personbefordran

med fordon tillhörande fordonsklass A. Utredningen konstaterar att

kravet på taxiförarna är detsamma som för sökande av körkort för tung

lastbil och buss varför provet för ifrågavarande aspiranter bör få en utformning

och ett innehåll, som nära ansluter till vad som gäller beträffande

sistnämnda slag av körkort. Självfallet skall emellertid körprovet för den

blivande taxiföraren ske med personbil.

För erhållande av sådan anteckning på körkort som berättigar till förande

av fordon, vartill kopplats släpfordon med en totalvikt överstigande 1 500

kg, bör den teoretiska delen av provet ha ett innehåll, som nära anknyter

till motsvarande prov för sökande av körkort för tung lastbil och

buss. Aspiranten skall ha klart för sig, vilka olycksrisker som kan uppstå

om fel uppkommer i släpfordonets bromssystem, kopplingsanordning, fjädrar

etc. Vid det muntliga förhöret bör sökanden kunna redogöra för de

särskilda riskmoment, som alltid är förenade med körning av en fordonskombination.

Vid det praktiska provet, som bör ha en längd av omkring

15 minuter, bör särskild vikt fästas vid aspirantens förmåga att under olika

trafik- och vägförhållanden på ett säkert sätt manövrera en fordonskombination.

Den blivande lastbils- eller bussföraren skall enligt utredningens förslag

kunna erhålla sin utbildning i yrkesskola och också under vissa förutsättningar

kunna få avlägga prov för B-körkort vid sådan skola. Prövningen

av yrkesskoleutbildad körkortsaspirant bör i vad avser såväl den teoretiska

som den praktiska delen ske efter samma principer, som föreslagits gälla

för i trafikskola förrättat prov avseende fordonsklass A. Tillsynsmyndigheten

bör samråda med skolöverstyrelsen vid den närmare utformningen av

riktlinjerna för provet för B-körkort.

Utredningen har vidare räknat med att någon jämkning inte skall ske

beträffande nu gällande ordning för förarutbildning i militär regi och

provtagning inför militär besiktningsman. Erforderliga föreskrifter och

riktlinjer för provens genomförande torde få utfärdas av tillsynsmyndigheten

i samråd med vederbörliga militära myndigheter.

Enligt vad utredningen föreslagit kommer prov med privatntbitdad körkortsaspirant

att utföras av tjänsteman vid tillsynsmyndigheten. Provet

bör i princip ha samma utformning och innehåll som provet för den i trafikskola

utbildade eleven. Såväl det muntliga förhöret som körprovet föreslås

emellertid bli mera ingående. Enligt utredningen bör sålunda sökanden vid

det muntliga förhöret prövas under en tid av åtminstone 15 minuter och

körprovet utsträckas till minst 45 minuter.

Yttranden

Den av utredningen framförda kritiken mot nuvarande ordning understryks

helt eller i vissa delar av flera remissinstanser.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

93

De långa väntetiderna har enligt MHF haft den konsekvensen att eleverna

vid val mellan olika trafikskolor främst intresserat sig för inom vilken tid

skolorna kunnat utlova körkortsprov medan kvaliteten på undervisningen

kommit i andra hand. Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen anför dock att

långa väntetider för körkortsaspiranter, som anmält sig till förarprov, efter

bilinspektionens omorganisation den 1 januari 1965 förekommer endast i

undantagsfall på enstaka orter, beroende på vakanser och temporära förhinder.

Även anmärkningen om subj ektiv bedömning torde tillhöra en svunnen

tid eftersom styrelsen gjort stora ansträngningar för att få enhetlighet

och tillförlitlighet i bedömningen.

Även Automobilbesiktningsmännens förening bemöter kritiken om provens

varierande svårighetsgrad och oenhetliga bedömning men finner utredningens

förslag innebära betydande förbättringar.

Utredningens förslag om ett grundligare förarprov tillstyrks

av NTF, TCO och Svenska transportarbetareförbundet samt av M.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund understryker starkt skälen för en

förlängd provtid.

Synpunkter angående förslaget att tillägga trafikskolor

och yrkesskolor rätt att verkställa förarprov har framförts

av nästan samtliga remissinstanser.

Tillstyrkande av förslaget i vad det avser trafikskolor föreligger

från poststyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs och Jämtlands

län, Motorbranschens riksförbund och Näringslivets trafikdelegation. TCO

och Svenska transportarbetareförbundet förordar att alla trafikskolor ges

examensrätt.

Tveksamhet av varierande styrka mot förslaget framförs av ett flertal

remissinstanser, bl. a. ett tiotal länsstyrelser samt SAF, Folkrörelsernas trafikskoleförbund,

Sveriges läkarförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska droskbilägareförbundet och LO.

Sveriges bilskolors riksförbund finner det mera tilltalande att prövningen

även i framtiden utförs av personer utan anknytning till trafikskolorna.

LO anser i princip att examensrätten liksom förarutbildningen på längre

sikt bör utövas i allmän regi men med hänsyn till av utredningen anförda

skäl vill organisationen inte motsätta sig förslaget.

Statskontoret förordar försöksverksamhet.

Direkt avstyrkande föreligger bl. a. från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

som åberopar risken för att ekonomiska intressen — såväl hos trafikskolan

som hos eleven -— kan inverka på proven. Den hårda konkurrensen kan

medföra att man frestas att göra trafikskolan populär genom lägre fordringar.

Nu gäller som riktpunkt för utbildningen de krav som bilinspektionen

uppställer för godkänt prov. Om denna riktpunkt bortfaller talar

starka skäl för att kraven i utbildningen kommer att sjunka.

Styrelsen finner det bli en svår avvägningsfråga vil ka skolor som skall

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

få tillstånd. Ännu besvärligare blir det att besluta om återkallande av ett

tillstånd. För konkurrensen måste examinationsrätten få avgörande betydelse.

Styrelsen har vidare svårt att inse att enhetligheten i bedömningen

kan bli större om examinationsrätten sprids enligt förslaget.

Beroendeställningen till eleverna åberopas även av rikspolisstyrelsen, som

bestämt avstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i likhet med tre andra länsstyrelser

bestämt avstyrker förslaget, finner det principiellt betänkligt att ge företag,

som drivs kommersiellt i vinstsyfte, uppgifter som skall fullgöras under

ämbetsansvar.

Avstyrkande föreligger även från NTF, Försvarets motorklubb, KAK och

M samt Automobilbesiktningsmännens förening och Biltrafikens yrkesnämnd.

Motiveringen härför ansluter sig nära till de tidigare anförda.

Vad härefter angår förslaget om prövningsrätt för yrkesskolor är

remissinstanserna tämligen genomgående positiva. Direkta avstyrkanden

föreligger endast från rikspolisstyrelsen, KAK och Trafikassistenternas

förening.

Remissinstanser som tillstyrker eller inte vill motsätta sig detta förslag är

poststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen,

TCO, SAF, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska transporiarbetareförbundet,

MHF, Svenska lasttrafikbilågareförbundet, Svenska droskbilägareförbundet

och Biltrafikens yrkesnämnd. Av framförda motiveringar

kan anföras att man inte finner invändningarna mot trafikskolornas exaImensrätt

gälla för yrkesskolorna samt att yrkesskolorna redan nu har

vana vid elevprov.

Skolöverstyrelsen förordar att, om yrkesskolorna skall sköta även annan

förarutbildning än för fordonsklass B, skolorna även får examensrätt för

sålunda utbildade. Svenska lokaltrafikföreningen utgår från att den vid

flera av de stora trafikföretagen befintliga, ofta mycket omfattande utbildningen

av bussförare skall anses motsvara yrkesskola.

Frågan om förarprovets närmare utformning berörs av

ett fåtal remissinstanser, vilka i allmänhet tillstyrker utredningens förslag.

Dock uttalar Trafikassistenternas förening att fastare former för förarprovet

inte är nödvändiga. De nuvarande formerna ger ett gott underlag

för bedömningen. Däremot krävs förlängning av provtiden.

Automobilbesiktningsmännens förening finner de föreslagna provtiderna

tillräckliga medan Folkrörelsernas trafikskoleförbund inte tror att landsvägskörningen

kan rymmas inom föreslagna 25—30 minuter utan att provet

bör utsträckas till minst 45 minuter. Förbundet framlägger en egen

förarprovsplan som anses sammanföra likartade provmoment mera logiskt

än utredningens.

NTF och FP 11 kräver praktiskt prov även för traktorförare. Skolöverstyrelsen

finner det otillfredsställande att inte uppställa krav på att aspi
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungi. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

rant på traktorkörkort skall kunna praktiskt handha fordonet. Därför bölden

som lett utbildningen intyga att sökanden bär viss körvana.

Departementschefen

Utredningen redovisar flera skäl som talar för att trafikskola skall tillläggas

rätt att pröva sådana aspiranter på körkort för personbil och lätt

lastbil och för motorcykel, som fått sin förarutbildning vid skolan. Mot

förslaget talar enligt utredningen risken för att examensberättigade trafikskolor

frestas att av konkurrensskäl sänka kraven på utbildning eller att

under perioder med minskad elevtillströmning oskäligt förlänga utbildningstiden.

Flertalet remissinstanser uttalar tveksamhet om utredningens förslag eller

avstyrker det. Därvid anknyter man särskilt till den av utredningen nämnda

ekonomiska beroendeställningen till eleverna.

Jag anser inte att man kan bortse från de påtalade riskerna.

Jag kan inte förorda att trafikskolor tillerkänns examensrätt. Detta ställningstagande

avser även det av några remissinstanser framförda förslaget

att förlägga det teoretiska provet till trafikskola.

Jag har i tidigare sammanhang bedömt det som sannolikt att kommunerna

i framtiden kommer att inrätta trafikskolor av liknande slag som de nuvarande

privata skolorna. När denna typ av trafikskolor blir mera vanligt

förekommande, bör frågan om examensrätt för dessa prövas.

Utredningens förslag i fråga om examensrätten omfattar även yrkesskolorna.

Remissinstanserna har nästan undantagslöst tillstyrkt förslaget i denna

del. De skäl som anförts mot en examensrätt för trafikskolor föreligger

inte i fråga om yrkesskolorna. Jag ansluter mig därför i princip till förslaget

att yrkesskolorna får examinationsrätt. Yrkesskolorna bör sålunda få examinera

egna elever som är aspiranter på körkort för tung lastbil eller

buss. I den mån yrkesskolorna kommer att upptaga annan utbildning, exempelvis

för de särskilda behörighetsbevisen, bör examensrätten gälla även

för dessa. Skolöverstyrelsen bör efter samråd med trafiksäkerhetsverket

svara för utformningen och kontrollen av utbildning och förarprov vid

yrkesskolorna.

Beträffande den militära förarprövningen föreslår utredningen att nuvarande

ordning bibehålls, vilket jag tillstyrker.

Förarprovets närmare utformning har ingående behandlats av utredningen.

Förarprovet skall vara en garanti för att fordonsförarna uppfyller av samhället

uppställda krav i fråga om kunskaper om trafikregler och körfärdighet

m. m. Jag kan ansluta mig till de förslag utredningen framlagt för att tillgodose

detta syfte. Jag vill emellertid understryka angelägenheten av att

landsvägskörning eller liknande körning ingår såsom ett moment i provet.

På trafiksäkerhetsverket skall ankomma att meddela anvisningar om

förfarandet vid förarprov. Yad utredningen anfört om förarprovets närmare

utformning bör härvid t. v. vara vägledande.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Personalutbildning

Bilförarutredningen

Utredningen konstaterar att en förbättrad förarutbildning kräver en höjd

utbildning sstandard främst för trafikskolepersonal och de tjänstemän inom

tillsynsmyndigheten som skall utöva utbildningskontroll och verkställa förarprövning.

Samma krav måste ställas på trafikutbildningspersonal inom

yrkesskoleväsendet och krigsmakten. Viss särskild utbildning erfordras även

för den personal som skall handa arbetsinspektion. Även för polispersonal

och lärare inom det allmänna skolväsendet tillkommer nya utbildningsbehov.

Enligt gällande ordning skall i körskola finnas en för utbildningsarbetet

i dess helhet ansvarig föreståndare samt vanligen en eller flera lärare med

kompetens för såväl teoretisk som praktisk undervisning. Uppsikt över

övningskörning vid körskola får, förutom av föreståndare och lärare, utövas

endast av instruktör. Föreståndare, lärare och instruktör skall vara godkända

av länsstyrelse efter prov inför bilinspektör och viss ytterligare lämplighetsprövning.

Nuvarande utbildning av föreståndare och lärare är övervägande koncentrerad

till ett fåtal platser. Vid Trafildärarinstitutet i Lidingö, som drivs i

privat regi, utbildas såväl lärare som föreståndare från hela landet. Körundervisning

förekommer inte. Göteborgs trafikinstitut drivs av en ekonomisk

förening med körskolor som medlemmar och utbildar lärare från hela landet.

I Malmö anordnar Tjänstemännens bildningsverksamhet i samarbete

med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Svenska handelstj änstemannaförbundet

kurser för körskollärare som står öppna för instruktörer med

minst ett års praktik. Slutligen anordnar Sveriges bilskolors riksförbund

vissa kurser av fortbildningskaraktär.

Utbildning av körskoleinstruktörer sker dels genom i Sveriges bilskolors

riksförbunds regi anordnad utbildning i Uppsala, Lund och Göteborg, dels

vid Göteborgs trafikinstitut, dels av Folkrörelsernas trafikskoleförbund och

dels av olika körskolor.

Utredningen konstaterar att den nuvarande utbildningen av körskolepersonal

på intet sätt är samordnad. Utbildningen saknar enhetlighet och torde

i vissa avseenden vara av otillfredsställande kvalitet. Utredningen finner

nödvändigt med radikala grepp för att råda bot på nuvarande förhållanden.

Hos statens bilinspektion finns anställda bilinspektörer och trafikassistenter,

av vilka assistenterna i princip avses endast för utbildnings- och provverksamhet

medan bilinspektörerna också har hand om de tekniska uppgifter

som åvilar bilinspektionen. För bilinspektörerna gäller därför vissa behörighetskrav

som inte har någon motsvarighet för assistenterna. Bilinspektionspersonalen

utbildas i bilinspektionens egen regi. Viss vidareutbildning

finns anordnad.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 97

Utredningen har sökt beräkna utbildningsbehovet om dess förslag rörande

förarutbildningen godtas.

Det årliga nyutbildningsbehovet av trafiklärare uppskattas till 200 personer.

Härtill kommer ett årligt nyutbildningsbehov av utbildningsledare

om 50 personer.

Vidareutbildning vid särskilda fortbildningskurser för att ta del av nyheter

inom trafiksäkerhets- och trafikutbildningsområdet bör ske åtminstone

en gång vart femte år. Trafikskolepersonal till ett antal av ca 400 (100 trafikskolechefer

och utbildningsledare samt 300 lärare) per år beräknas genomgå

sådana kurser.

Trafikmyndighetens personalbehov för utbildningskontroll och förarprövningsverksamhet

beräknas under de två första åren till ca 100 tjänstemän

och utbildningsbehovet till 5—10 personer.

Fortbildningskurser för trafikmyndighetens personal bör anordnas så att

personalen kan genomgå sådana kurser vart tredje år. Kurserna bör därigenom

omfatta 25—30 tjänstemän årligen.

Målsättningen för utbildningen behandlas utförligt av utredningen, som

ingående redovisar kraven på de olika personalkategorierna bl. a. beträffande

undervisningsförmåga, körskicklighet, fordonskunskap, författningskännedom

samt sinnesnärvaro och omdöme.

Vid sina överväganden om olika former för utbildningens genomförande

stannar utredningen för utbildning i statlig regi genom ett under trafikmyndigheten

lydande organ.

Utbildningsverksamheten kan sägas innefatta tre uppgifter, nämligen

ledning och planering, undervisning samt utbildningskontroll. Härvidlag

har utredningen övervägt olika alternativ och förordar en uppdelning av

uppgiftsfunktionerna så att ledning och planering inordnas i trafikmyndighetens

centralförvaltning, den undervisande verksamheten förläggs till

en särskilt upprättad utbildningsanstalt och utbildningskontrollen i princip

anförtros trafikmyndighetens regionala organisation.

Utredningen föreslår att trafiklärarutbildningen fördelas på tre regionskolor

(i södra, mellersta och norra Sverige) och att i princip all övrig

utbildningsverksamhet koncentreras till en central utbildningsanstalt.

Den centrala utbildningen bör bedrivas vid en särskilt organiserad, i trafikläroanstalten

ingående skola. De tre regionskolorna bör utgöras av i trafikläroanstalten

ingående, till yrkespedagogiska institut anknutna avdelningar.

Dessa skall, såvitt angår själva utbildningen, vara underställda trafikmyndigheten,

medan däremot instituten i princip skall svara för det förvaltningsmässiga,

det praktiska genomförandet av undervisningen, anskaffandet

av lärarkrafter, administration m. m.

Utbildningsbehovet per skola och år beräknar utredningen till ca 70 elever

i grundutbildning och 150 elever i vidareutbildning.

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Den tekniska utbildningen av trafikinspektionspersonalen föreslår utredningen

förlagd till AB Svensk Bilprovnings utbildningsanstalt.

Utredningen föreslår att utbildningsorganisationen benämnes statens trafikläroanstalt,

den centrala enheten högre trafikläroanstalten och regionskolorna

södra, mellersta och norra trafikläroanstalten.

Beträffande utbildningens uppläggning och innehåll inskränker utredningen

sina överväganden till att avse frågor rörande trafikskolepersonal

och trafikinspektionspersonal eller alltså utbildningsledare och trafiklärare

samt trafikskoleinspektörer och förarprövare.

För tillträde till grundläggande utbildning uppställer utredningen krav

på genomgång av 9-årig grundskola samt innehav av A-körkort.

Utbildningen börjar med en 15 veckor lång grundläggande kurs gemensam

för trafikskolepersonal och trafikinspektionspersonal. Utbildningen ger

kompetens som trafiklärare.

Den som godkänts i den grundläggande utbildningen äger efter en praktiktid

om minst ett år söka till fortsatt utbildning för kompetens som

förarprövare. Denna utbildning föreslås omfatta sju veckor och är likaså

gemensam för båda personalkategorierna.

Efter förarprövarutbildningen bör utbildningen differentieras i en linje

för högre trafikskolepersonal och en linje för högre trafikinspektionspersonal.

För båda linjerna bör som villkor för tillträde gälla en praktiktid om

minst ett år antingen som förarprövare eller som trafiklärare vid trafikskola.

För den kurs som leder till kompetens som utbildningsledare föreslår utredningen

en kurstid av sex veckor. För kompetens som trafikskoleinspektör

föreslås en kurs om åtta veckor.

Utredningen redovisar detaljerat kursernas närmare uppläggning.

Den föreslagna utbildningen tar sikte på den som framdeles avser att söka

anställning vid trafikskola. Uppenbarligen måste förutsättas att huvuddelen

av de skolor som nu finns kommer att övergå till att utöva trafikskoleverksamhet

i de former som utredningen åsyftar. Det är inte rimligt att som

villkor uppställa att den anställda körskolepersonalen för behörighet att

fungera som utbildningsledare och trafiklärare genomgår fullständig utbildning

härför enligt utredningens förslag. Utredningen föreslår särskilda övergångsanordningar

för nu anställd körskolepersonal. Den som vid viss tidpunkt

är godkänd som föreståndare eller instruktör vid körskola bör efter

godkänd genomgång av kompletteringskurs förklaras behörig som utbildningsledare

respektive trafiklärare. Någon motsvarande anordning ansesdäremot

inte erforderlig för nu godkända körskolelärare.

Den kurs som syftar till behörighet som dispenserad utbildningsledare bör

omfatta ca fyra veckor.

För tillträde till den kurs som syftar till behörighet som dispenserad trafiklärare

föreslår utredningen krav på att vederbörande godkänts vid särskilda

urvalsprov. Totala antalet instruktörer som kan ifrågakomma för

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

dessa prov uppskattas till 2 500. Från proven bör undantas den som efter

godkända urvalsprov utbildats vid bilskolornas trafikinstitut.

Kompletteringskursen som leder till behörighet som dispenserad trafiklärare

bör omfatta ca 150 timmar uppdelad på två skeden. Den som efter

genomgång av det första skedet inte visar godtagbara förutsättningar som

teorilärare bör skiljas från kursen. Han får dock, om han prövas ha förmåga

att meddela praktisk undervisning i bilkörning, godkännas som trafiklärare

med behörigheten begränsad att avse endast praktisk undervisning.

Nyetablering av trafikskola bör inte få ske om inte all personal fått den

föreslagna ordinära utbildningen.

Utredningen berör avslutningsvis några ekonomiska frågor. Utbildningen

för den hos trafikmyndigheten anställda personalen bör vara kostnadsfri.

Personalen bör ha oavkortad lön samt ersättning för resor och förhöjda

levnadsomkostnader.

Utredningen anser det rimligt att undervisningen även för trafikskolepersonalen

är kostnadsfri. Om eleverna bör ha ersättning under kurstiden har

utredningen inte gått in på i detalj. Utredningen framhåller dock angelägenheten

av att rekrytering av välutbildad trafikpersonal inte hämmas av kostnadshänsyn.

Ekonomiskt stöd bör därför ges åt elever vid de föreslagna kompletteringskurserna

liksom kompensation för det inkomstbortfall i rörelsen

som föranleds av bortovaro för genomgång av kurs. Vid överväganden rörande

formerna för sådan bidragsgivning kan, utöver bestämmelser om studiehjälp

och utbildningsbidrag, även bestämmelserna om t. ex. näringsbidrag

inom försvaret och civilförsvaret måhända tjäna som ledning.

Elever i kurser för trafiklärarpersonal vid regionskolorna bör få samma

förmåner som tillkommer eleverna i de yrkesskolor, dit undervisningen är

förlagd. Skäl talar för att motsvarande skall gälla under tid för genomgång

av utbildning vid högre trafikläroanstalten.

Yttranden

Utredningens förslag i fråga om personalutbildning har rönt tämligen

allmän anslutning bland remissinstanserna och de särskilt framförda synpunkterna

rör oftast detaljfrågor. Förslaget tillstyrks helt av rikspolisstyrelsen,

statens biltrafiknämnd, statens högertrafikkommission, länsstyrelserna

i Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens

län, NTF, Motorbranschens riksförbund, Näringslivets trafikdelegation,

Automobilbesiktningsmännens förening, Försvarets motorklubb, M

och Svenska droskbilägareförbundet. Dock ifrågsätter Motorbranschens

riksförbund huruvida inte dispensmöjligheter bör finnas i fråga om skolformerna.

Beträffande utredningens beräkning av utbildningsbehovet anför

KAK och MHF att detta behov måste beräknas inte oväsentligt högre.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalar sin tillfredsställelse med förslå
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

get om utbildning av trafikskolornas personal men tillägger följande. Personalen

skall ha såväl teoretisk som praktisk kompetens. Teoretiska kunskaper

bör enligt utredningen meddelas inte bara i lektionssalen utan också

under körutbildningen. Detta bör enligt styrelsen förstås så att den praktiska

utbildningen i bilen skall kunna anknytas till den teoretiska undervisning

eleven tidigare erhållit. Det får inte vara fråga om att i bilen hålla en

föreläsning, som bättre kan ges i lektionssalen. Följden blir att det även i

fortsättningen kommer att finnas en grupp utbildare som huvudsakligen

ger praktisk undervisning i bilen. Därför kan ifrågasättas om båda kategorierna

skall behöva ha samma utbildning. Detta kan få konsekvenser i löneliänseende

med ökade kostnader för eleverna. Även rekryteringssvårigheter

kan uppstå. Bland de för yrket intresserade håller många inte måttet i vad

avser förmåga att föreläsa men har goda förutsättningar att utöva praktisk

undervisning. Liknande synpunkter framförs av domänstyrelsen samt av

Folkrörelsernas trafikskoleförbund, som understryker att den höjda målsättningen

inte kan nås utan en fördyring av körkortet.

Målsättningen är enligt statens trafiksäkerhetsråd i vissa avseenden

väsentligt högre ställd än vad som är rimligt med hänsyn till den tid

som står till förfogande.

Förslaget att staten skall omhänderha utbildningen

tillstyrks av Folkrörelsernas trafikskoleförbund. Enligt statskontoret

kan i och för sig synas naturligt att staten har ansvaret för utbildningen.

Å andra sidan bör beaktas att kostnaderna härför blir inte obetydliga.

Utredningen har inte redovisat några synpunkter som gör det möjligt att

säkert bedöma, om inte nuvarande utbildning, som är grundad på både statliga

och privata insatser, kan anpassas till de uppställda kraven.

Sveriges bilskolors riksförbund anmäler betänkligheter mot förslaget.

Elevtillströmningen växlar starkt och situationer kan uppstå då utbildningskapaciteten

hos den statliga myndigheten blir otillräcklig. Bl. a. i sådana

fall bör det finnas möjlighet att låta utbildning ombesörjas av trafikskolor.

Beträffande utbildningsorganisationen i stort tillstyrker

skolöverstyrelsen visserligen förläggning av utbildningen av trafiklärare

till befintliga yrkespedagogiska institut men avstyrker att utbildningen där

skall ske vid särskilda avdelningar direkt underställda trafikmyndigheten.

Det synes helt opåkallat att lägga ansvaret för denna kvantitativt jämförelsevis

blygsamma lärarutbildning på annan myndighet än skolöverstyrelsen

och därmed bryta en av statsmakterna angiven strävan att till överstyrelsen

koncentrera ledningen för all yrkesskoleutbildning med tillhörande lärarutbildning.

Även förarprövarutbildningen, som måste anses vara en med trafiklärarutbildningen

starkt integrerad vidareutbildning, bör ledas av överstyrelsen

och ske vid samma institut. Också utbildningen av utbildningsledare

är övervägande pedagogisk och bör ske antingen vid nämnda institut

eller under ledning av överstyrelsens fortbildningsinstitut. Utbildningen av

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

trafikinspektionspersonal är däremot närmast att betrakta som en intern

verksutbildning. Fortbildningen kan sägas motsvara 20 kurser per år. Eftersom

skolöverstyrelsen vid fortbildningsinstituten redan genomför närmare

300 sådana kurser per år och möjligheter finns till utökning, ligger det närmast

till hands att dit förlägga även den av utredningen föreslagna fortbildningen.

Skolöverstyrelsen finner att den högre trafikläroanstalten enligt utredningens

förslag skulle få mellan 1500 och 2 000 lärartimmar, vilket underlag

synes mycket svagt. För en enda 33-veckors kurs för blivande yrkeslärare

beräknas en något större omfattning. Överstyrelsen föreslår att man för de

föreslagna kvantitativt sett föga omfattande utbildningsändamålen utnyttjar

redan befintliga organ, närmast de yrkespedagogiska instituten. Genom

skolöverstyrelsens förslag kommer underlag för en högre trafikläroanstalt

att saknas.

Även statskontoret finner att skolöverstyrelsen bör bära huvudansvaret

för ifrågavarande utbildning. Dock bör myndighetens egen personal utbildas

i myndighetens regi. Liknande uppfattning uttalar Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Biltrafikens grkesnämnd och Svenska transportarbetareförbundet har annan

mening. De anser det riktigt att utbildningen av trafikskolepersonal står

under överinseende av trafikmyndigheten. Detta bör även gälla den personal

som i yrkesskolor meddelar undervisning.

Vad sedan angår utbildningens uppläggning och innehåll

förordar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att redan vid tillträde till

trafiklärarkurs någon form av lämplighetsprövning sker. De generella kompetenskraven

finner styrelsen mycket allmänt hållna. Skolöverstyrelsen

kan inte godta fordringarna för tillträde till trafiklärarkurs. Förslagsvis bör

krävas bl. a. tre års väl vitsordad praktik samt körkort för fordonsklass B.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att nuvarande krav på 21 års ålder

för kompetens som tjänsteman i körskola bör bibehållas.

Beträffande läroplanerna förordar skolöverstyrelsen att de pedagogiska

avsnitten ges ökad tyngd, särskilt i fråga om läroplanen för den

grundläggande trafiklärarutbildningen. Statens trafiksäkerhetsråd ifrågasätter

om inte i läroplanerna den tekniska sidan av utbildningen fått ett

alltför stort utrymme.

I fråga om de föreslagna övergångsanordningarna ifrågasätter

SAF om det inte skulle vara möjligt att genom smidigare övergångsanordningar

få kravet på tillräckligt god standard hos den nuvarande personalstammen

vid skolorna tillfredsställt. Särskilt egendomligt synes förslaget

i fråga om instruktörerna. Den föreslagna testningen av dessa innebär en

oriktig nedklassning av den nuvarande personalgruppen. En automatisk

övergång till den nya ordningen bör kunna ges instruktörer, om de har en

viss tids -— förslagsvis två års — väl vitsordad erfarenhet av yrket. Anled
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

ning finns inte att frångå den nuvarande personalindelningen vid skolorna.

Som instruktörer bör godtas personer med praktiskt utbildningshandlag.

Domänstijrelsen delar uppfattningen om en automatisk behörighet för instruktörer

med viss tids erfarenhet.

Beträffande provet för instruktörer uttalar Folkrörelsernas trafikskoleförbund

att detta kan leda till att en arbetstagare, som länge oklanderligt

skött ett arbete, kan komma att uteslutas från sitt yrke eller bli utpekad

som den som inte klarade det näst sista provet. Förbundet förutsätter att

förslaget allmänt avvisas. I stället bör instruktörerna erbjudas att utan testning

och av fri vilja få genomgå antingen en kurs, som leder fram till

dispens som trafikskolelärare med full kompetens eller till dispens som

trafikskolelärare med begränsad kompetens. I detta sammanhang uttalar

förbundet även att det är självklart att tillsynsmyndighetens personal skall

genomgå en grundlig kompletterande utbildning.

TCO understryker kraftigt behovet av ekonomiskt stöd åt eleverna i kompletteringskurserna

och hänvisar till de bidrag som arbetsmarknadsstyrelsen

ger i sin omskolningsverksamliet liksom till möjlighet att i vissa fall få

ersättning från arbetslöshetskassa under kurstid. Folkrörelsernas trafikskoleförbund

finner det inte rimligt att helt övervältra omställningskostnaderna

på några årgångar körkortsaspiranter och därför bör samhället ikläda

sig övergångskostnaderna för bättre trafikutbildning i framtiden.

Svenska kommunalarbetareförbundet konstaterar att kostnaderna för utbildning

av lärare och instruktörer kommer att åvila staten. Dessa tjänstgör

sedan vid privata skolor. Därigenom kommer de privata företagarna att

dra nytta av de kostnader för utbildning som bestrids av allmänna medel.

Det är mer rimligt att man har skolor i allmän regi.

Departementschefen

En bättre och mera enhetlig utbildning är angelägen särskilt för trafikskolornas

personal. Utbildningen av denna personal bedrivs nu i huvudsak

i privat regi och är inte samordnad. Utbildningsstandarden behöver förbättras.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet föreslår jag att

utbildning av trafikpersonal etableras i det allmännas regi. Jag kan dock

inte förorda utredningens förslag om särskild trafikläroanstalt. Den grundläggande

utbildningen av trafikskolornas personal företer inte några principiella

skillnader i förhållande till den yrkesutbildning som sker inom

det allmänna skolväsendets ram. En medveten strävan under senare år har

varit att dit förlägga all yrkesutbildning som inte har så speciell karaktär

att den bedömts med bättre resultat kunna bedrivas av statliga myndigheter

eller andra organ. Jag finner det sålunda lämpligt att grundutbildningen av

trafikskolepersonalen förläggs till yrkesskolorna. Utbildningen skall syfta

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

till att ge eleverna kompetens att såsom trafiklärare meddela såväl teoretisk

som praktisk undervisning.

Den organisatoriska anknytningen till yrkesskolorna innebär att kommun

blir huvudman för utbildningen. Den lokala ledningen kommer att åvila

vederbörande skolstyrelse, den regionala tillsynen länsskolnämnderna och

den centrala tillsynen och ledningen skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen

bör sörja för att vid yrkesskolorna finns tillgång till för pedagogisk undervisning

utbildade lärare.

Det är uppenbart att den föreslagna utbildningen bör etableras endast på ett

begränsat antal orter. Det ankommer på skolöverstyrelsen att bedöma denna

fråga i samband med medgivande att inrätta här avsedda kurser.

Skolöverstyrelsen bör vidare meddela anvisningar om krav för tillträde

till utbildningen, varvid de sökandes tidigare utbildning och föregående

praktiska verksamhet bör beaktas. Elever som genomgår trafiklärarutbildning

bör få studiesocialt stöd enligt studiehjälpsreglementet.

Statsbidrag för utbildning av här angivet slag utgår enligt för central

yrkesskola gällande grunder dvs. till driftkostnader enligt kungörelsen den

4 mars 1966 (nr 115) angående statsbidrag till driftkostnader för gymnasiala

skolor samt för anskaffande av skollokaler och stadigvarande undervisningsmateriel

enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbidrag

till yrkesskolor.

I fråga om anskaffande av undervisningsmateriel i form av mera speciella

och dyrbara fordon m. m. bör tillvaratas möjligheter till besparing genom

att hyra i stället för att köpa sådan materiel. Statsbidrag bör då kunna

utgå till hyreskostnaderna efter grunder som motsvarar statsbidrag till

första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Sistnämnda statsbidrag

bör i så fall inte utgå. Kungl. Maj :t bör bemyndigas att utfärda erforderliga

bestämmelser om statsbidrag till dessa hyreskostnader.

Även nuvarande körskoleinstruktörer (ca 2 500) bör enligt min mening beredas

tillfälle att erhålla utbildning för trafiklärarkompetens, dvs. rätt att

meddela såväl teoretisk som praktisk undervisning. Skolöverstyrelsen har i

sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68 föreslagit att viss kompletteringsutbildning

sker i den av bilförarutredningen och körtidsutredningen

föreslagna trafikinspektionens regi och att i övrigt allmänna yrkespedagogiska

kurser om ca fem veckor genomförs vid yrkespedagogiskt institut.

Jag anser att allmänna yrkespedagogiska kurser bör anordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag men förläggas

till yrkesskolorna. Denna kursverksamhet bör genomföras under tre budgetår,

vilket innebär att ca 700 instruktörer behöver utbildas per år. Viss

kompletteringsutbildning torde därvid kunna ske i bilinspektionens regi i

form av veckoslutskurser, kvällsföreläsningar m. m. Sådan kompletteringsutbildning

inom bilinspektionen har ägt rum under budgetåret 1966/67

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

med ca 1 500 instruktörer soin deltagare. Kompletteringsutbildningen torde

kunna organiseras som fyraveckorskurser.

Först efter en tid blir det möjligt att som kompetenskrav på trafikskolepersonalen

uppställa godkänd genomgång av förevarande kurs. Den föreslagna

utbildningen får ses som ett första steg på vägen mot detta mål.

Utredningen har även föreslagit viss utbildning som syftar till kompetens

som utbildningsledare. Beträffande sådan vidareutbildning av trafikskolepersonal

bör det uppdragas åt skolöverstyrelsen att efter samråd med

trafiksäkerhetsverket avge förslag.

Vad slutligen gäller erforderlig utbildning av trafiksäkerhetsverkets personal

torde denna liksom hittills kunna bedrivas som intern verksutbildning.

Inom ramen för den organisation jag föreslår för det nya trafiksäkerhetsverket

bör det vara möjligt att meddela en utbildning som leder till

en inte oväsentlig höjning av nivån för kunskaper och färdigheter.

Vid bifall till mitt förslag om trafikskoleutbildning uppkommer ett ökat

medelsbehov för skolöverstyrelsen.

För utbildning av trafikskolepersonal beräknar jag 1 600 000 kr. avseende

lärararvoden, studiemateriel m. m. Jag förordar att på riksstaten under sjätte

huvudtiteln för budgetåret 1967/68 förs upp ett förslagsanslag av 1 600 000

kr., kallat Vissa kostnader för utbildning av trafikskolepersonal. Av praktiska

skäl bör emellertid dessa kostnader bestridas från för ändamålet ifrågakommande

anslag, dvs. Bidrag till driften av kommunala gymnasiala skolor

samt Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet in. m. Dessa anslag

kommer härigenom att belastas med högre belopp än som beräknats i statsverkspropositionen.

Det av mig här förordade anslaget kommer i fråga om

dessa kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten.

Anslaget bör avräknas mot automobilslcattemedlen.

Körkortsrcgistrcring

Bilförarulredningen

Enligt gällande föreskrifter skall körkort registreras vid respektive länsstyrelser.

Registerorganisationen är sålunda spridd på 25 olika håll. Verksamheten

kännetecknas av åtskilliga brister. Utredningen sammanfattar

dessa på följande sätt.

Det kan inte utan avsevärd omgång fastställas om en person har körkort

och hos vilken länsstyrelse innehavet är registrerat. Registren är redan nu

och blir alltmer inaktuella. De upptar exempelvis avlidna personer. Namnbyten

och adressförändringar anmäls inte. Registren upptar vidare körkortsinnehav,

som inte utnyttjas på grund av sjukdom, ålder m. m. De avspeglar

heller inte körkortsinnehaven länsvis, eftersom flyttningar i regel

inte föranleder ny registrering. För körkortsinnehav från tiden före den 1

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

januari 1952 saknas uppgifter om innehavarens folkbokföringsnummer. Registren

blir för varje år allt mer omfattande och svårhanterliga.

Med hänsyn härtill har utredningen övervägt förbättringar på området.

Tre alternativ har diskuterats, nämligen ett centralt körkortsregister, ett

centralt sökregister samt bibehållen decentraliserad registrering men med

förbättring härav genom utnyttjande av uppgifterna i de länsvisa datakontoren,

datakontorsregistrering.

Utredningen anför att ett centralregister i sin fulländning sannolikt erbjuder

de bästa möjligheterna att uppspåra och sammanhålla körkortsinnehavarna.

Även om ett dylikt centralregister grundas på ADB-system kräver

det dock omfattande och tidsödande transporter av underlagsmaterial från

andra myndigheter och förutsätter dessutom vissa grundläggande noteringar

på länsdatakontoren. Ett centralregister kommer vidare enligt utredningen

att bli omfattande, svårt att hålla aktuellt och bedöms mindre fördelaktigt

från beredskapssynpunkt. Utredningen förordar alternativet med datakontorsregistrering.

Detta anses enklare, kräver endast en måttlig administrativ

insats och kan bygga på befintliga eller planerade register. Vidare anses det

ge väl så god effekt som de andra alternativen.

Yttranden

Huvuddelen av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller

lämnat dessa utan erinran. Flera har dock mer eller mindre direkt förordat

ett centralregister, bl. a. statens trafiksäkerhetsråd, rikspolisstyrelsen, statskontoret,

statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

trafikmålskommittén, NTF, SAF, Biltrafikens yrkesnämnd och

Sveriges läkarförbund. I allmänhet finner dessa instanser argumenten mot

ett centralregister överdimensionerade. Det betecknas som en brist att utredningen

byggt sina förslag på ett bibehållande av den manuella registerföringen

och att förutsättningarna för ett centralregister inte prövats systemtekniskt.

Vidare efterlyses kostnadsberäkningar för de skilda alternativen. Krav

framförs på förnyad prövning med sikte på att tillskapa ett centralt, dygnsbevakat

körkortsregister uppbyggt på ADB-system och integrerat med andra

register, som har anknytning till kör kortsväsendet.

Departementschefen

Olägenheterna med det nuvarande körkortsregistreringssystemet har

länge varit uppenbara. Ställningstagande till tidigare i skilda sammanhang

framlagda förslag till förbättringar har ansetts böra anstå i avvaktan på

bl. a. viss omläggning inom folkbokföringen. En sådan omläggning håller

nu på att genomföras. Med hänsyn härtill och även till de numera genom

datatekniken väsentligt förbättrade betingelserna för rationell registerteknik

är det motiverat att nu ompröva systemet för körkortsregistrering.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Utredningens förslag om datakontorsregistrering har mött invändningar

från vissa remissinstanser som finner övervägande fördelar förknippade

med ett centralregister och därför har framfört krav på förnyad prövning av

frågan.

Jag har vid mina överväganden funnit åtskilliga skäl tala för en prövning

av frågan med sikte på ett centralregister. På skilda håll inom statsförvaltningen

pågår f. n. omläggning till eller utreds förutsättningarna för omläggning

till central registrering med utnyttjande av ADB-system. Detta gäller

bl. a. fordonsregistreringen. Väntade reformer på länsförvaltningens område

kan vidare komma att inte oväsentligt förändra den organisation, på

vilken utredningen grundat sitt förslag i registerfrågan. För prövning av

utredningens förslag beträffande körkortsregistreringen erfordras under

alla förhållanden vissa ytterligare utredningar om arbetsrutiner, registerakternas

uppläggning och innehåll, kostnader m. in. Jag har tidigare i dag

erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för förnyad prövning av

registerfrågan och i samband därmed även frågan om körkortens utformning.

I fråga om körkortsregistreringen skall utredningen enligt direktiven

sikta på en lösning med ett centralt körkortsregister. Som ett krav på

registret anges att det skall ge möjlighet att utan alltför stor omgång få reda

på om en person har körkort och vilken länsstyrelse som utfärdat detsamma.

Registret skall kunna tjäna i första hand polisen men även länsstyrelser,

åklagare, domstolar, nykterhets- och socialvårdsorgan in. m.

Utredningen bör pröva om och i vilken omfattning ADB-teknik bör användas

och vilka ömsesidiga fördelar, som kan ernås genom integration

mellan körkortsregistret och andra register. Av vikt är att utredningen belyser

hur samverkan skall ske mellan körkortsregistret och länsstyrelserna.

Utredningen bör också undersöka möjligheterna att centralt registrera sådana

brott och förseelser av körkortslösa som för dem som har körkort

föranleder anteckning i körkortsregistret.

Utredningens överväganden avses utmynna i förslag till huvudmannaskap

och organisation för registret samt till arbetsrutiner, jourtider och

bemanning för detsamma. Vägar för rapportutväxling mellan registret och

uppgiftslämnande myndigheter skall av utredningen kartläggas. Utgångspunkten

bör därvid vara arbetsinsatser av minsta möjliga omfattning utan

att kravet på aktualitet hos registret eftersätts.

Trafikundervisningen i skolan

Bilförarutredningen

Trafikundervisning skall meddelas i alla skolor under skolöverstyrelsens

inseende i den omfattning och enligt de grunder som anges i Kungl. Maj :ts

cirkulär den 17 april 1959. Efter redovisning av cirkulärets innehåll samt

läroplaner, anvisningar m. m. för de olika skolformerna konstaterar ut
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

redningen med utgångspunkt i bl. a. en av utredningen gjord enkätundersökning

att trafikundervisningen i skolorna på flera håll uppvisar brister.

Inte minst gäller detta lärarutbildningsanstalterna och grundskolans högstadium.

Bristerna hänför sig främst till planeringen, samordningen och

det metodiska genomförandet av trafikundervisningen.

I fråga om mål och innehåll för och utformning av trafikundervisningen

i skolan anför utredningen.

Målsättningen för 5—6-åringarnas trafikundervisning i hemmet och i

förskolan bör avse en allmän försiktighet på gator och vägar samt övningar

som gångtrafikant i sådana trafiksituationer som förekommer i deras närmaste

omgivning. För förskolorna har NTF och Barnpsykologiska forskningslaboratoriet

vid Stockholms universitet framställt en lärarhandledning.

Målsättningen för utbildningen i grundskolan bör vara

för lågstadiet

att skapa ett allmänt försiktigt uppträdande i trafiken,

att öva eleverna som gångtrafikanter i olika trafikmiljöer och trafiksituationer,

att öva dem som cyklister i enklare situationer,

för mellanstadiet

att fullborda elevernas utbildning till gångtrafikanter,

att fullborda deras utbildning till cyklister,

för högstadiet

att befästa deras färdigheter som cykel- och mopedtrafikanter,

att meddela dem kunskaper motsvarande kraven i det teoretiska förarprovet.

I grundskolan bör såvitt avser årskurserna 1-—6 klassläraren alltjämt ha

huvudansvaret för trafikundervisningen. Trafikundervisningen bör på lågstadiet

ha sin tyngdpunkt inom ämnet hembygdskunskap. Det torde vara

ändamålsenligt att fortfarande låta huvudmomentet Trafikundervisning

ingå även i ämnet gymnastik.

På mellanstadiet bör trafikundervisning ingå i ämnet samhällskunskap.

Trafikundervisning bör även ingå som huvudmoment i ämnet gymnastik.

För grundskolans högstadium där trafikundervisningen f. n. förekommer

som huvudmoment endast i ämnet gymnastik föreslås trafikundervisningen

införd som huvudmoment även i samhällskunskap. Trafikundervisningsmoment

bör även behandlas i ämnena biologi, fysik och teknisk orientering.

I de gymnasiala skolformerna måste trafikfrågorna aktualiseras i betydligt

större utsträckning än vad som nu vanligen är fallet. En undervisning

som berör denna för alla medborgare väsentliga samhällsfunktion måste

beredas utrymme i framför allt de samhällsorienterande ämnena samt i

psykologi och i gymnastik. Här bör självfallet trafikundervisningens teoretiska

moment fördjupas. Med hänsyn till elevernas ålder och mognad torde

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 55 år 1967

det vara särskilt lämpligt att behandla exempelvis sådana moment som

trafikpsykologi, alkohol och olyckor samt ansvarsfrågor och liknande. Nyheter

i trafiklagstiftningen måste särskilt uppmärksammas.

Utredningen framhåller att redovisade trafikundervisningsmoment ingående

i olika ämnen bör på lämpligt sätt inarbetas i avsnitten »anvisningar

och kommentarer» samt i »förslag till disposition av en studieplan» för

resp. ämnen och årskurser i läroplan för grundskolan. Det är också angeläget

att lärarhandledningen i trafikundervisning (skolöverstyrelsens skriftserie

nr 8) omarbetas så att den ansluter till nämnda undervisningsmoment.

Utredningen tar även upp frågan om tiden för trafikundervisningen. I

grundskolan omfattar denna undervisning i varje klass 5—7 lektioner och

två halva friluftsdagar per termin samt ges därutöver i lämplig omfattning

i anslutning till vissa ämnen. I årskurs 8 är dock under den ena terminen

trafikundervisningen på friluftsdagarna utbytt mot en sammanhängande

kurs i trafikkunskap omfattande tolv lektioner.

Utredningen anser att den för trafikundervisning i grundskolan nu anslagna

tiden bör vara tillfyllest om tiden utnyttjas effektivt och den av

utredningen föreslagna planeringen och samordningen kommer till stånd.

I olika gymnasiala skolor bör trafikfrågorna behandlas i samband med

undervisningen inom respektive ämnen. Vissa delar av trafikundervisningen

på detta stadium kan med fördel ges på »timmar till förfogande». Huvudläraren

i samhällskunskap eller annan för uppgiften särskilt intresserad

och lämplig lärare bör svara för att en tidsmässig samordning av de till

olika ämnen hörande trafikundervisningsmomenten kommer till stånd.

Då det är synnerligen angeläget att alla åtgärder vidtas som kan stärka

och ge stadga åt trafikundervisningen samt medverka till att den bedrivs

under varje årskurs, bör enligt utredningen föreskrifter om betygsanteckning

utfärdas. Särskilda trafikantprov till ledning för bedömning av elevernas

kunskaper och färdigheter bör utarbetas centralt för årskurserna 3, 6

och 9 och, i likhet med nuvarande standardprov, ställas till lärarnas förfogande.

Provet för årskurs 3 bör i huvudsak avse uppträdandet som gångtrafikant,

för årskurs 6 färdigheter som cykeltrafikant och därtill hörande

allmänt trafikkunnande samt för årskurs 9 teoretiska kunskaper motsvarande

vad som krävs för erhållande av körkort. De elever som med tillfredsställande

resultat genomgått prov får således anteckning därom i respektive

termins- och slutbetyg. Särskilda krav på utformningen av trafikantprovet

i årskurs 9 ställs. De elever som klarar detta prov skulle enligt

utredningens förslag få rätt att påbörja förarutbildning i trafikskola

vid fyllda 17 år. Elever som inte med tillfredsställande resultat genomgått

fastställda prov men deltagit i trafikundervisningen får anteckning om deltagandet

på vårterminsbetygen. Även eleverna i årskurserna 2, 4, 5, 7 och 8

bör erhålla sådan anteckning på respektive vårterminsbetyg.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Utredningen tar i ett särskilt avsnitt upp lärarfrågor m.m.

Då enligt utredningens förslag trafikundervisningen av pedagogiska skäl

bör ingå i flera ämnen avvisar utredningen tanken på särskilda lärare för

denna undervisning som alltså huvudsakligen bör åvila ordinarie klassoch

ämneslärare.

Under hänvisning till den vid flertalet lärarutbildningsanstalter otillräckliga

trafikundervisningen föreslår utredningen att åtgärder snarast vidtas

i syfte att åstadkomma en allsidig förstärkning av undervisningen i trafikfrågor

med sikte på såväl ämnesfördjupning som metodik och praktik. Det

bör ankomma på skolöverstyrelsen att avgöra hur en förstärkt trafikundervisning

skall inordnas i lärarutbildningen samt i samråd med trafikmyndigheten

uppgöra och fastställa planer för undervisningen. Trafikutbildningen

förutsätts medtagen i läroplan för lärarutbildningen. Enligt utredningen

är det även önskvärt att på avgångsbetyget vid lärarutbildningsanstalterna

anteckning sker om genomgången godkänd utbildning i ämnet

trafikkunskap.

Med hänsyn till att den trafikfostrande verksamheten särskilt inom

grundskolan inte bara är omfattande utan också synnerligen mångskiftande

föreslår utredningen vidare att inom varje rektorsområde — alternativt

skolenhet, beroende på lokala förhållanden — inrättas en tjänst som

huvudlärare för trafikundervisning (skolans trafiklärare). Denne lärare

skall svara för samordning och planering av trafikundervisningen.

Vid sidan av lärarpersonalen måste medverkan i trafikundervisningen

ske från viss expertis. Utredningen uppmärksammar här särskilt polisens

medverkan och framhåller att polisens insatser måste samordnas med lärarnas

undervisning och bör omfatta minst en timme per termin och klass.

I årskurserna 6 och 9 dock minst det dubbla. En god information och en

fortlöpande samverkan mellan hem och skola är förutsättningar för att

undervisningen skall resultera i fasta trafikvanor och ett hänsynsfullt uppträdande

i trafiken. Lämpligt informationsmaterial härför bör utarbetas.

Utredningen uppmärksammar även behovet av hjälpmedel m.m. för såväl

de teoretiska studierna som för de praktiska övningarna. Lärarna måste

ha tillgång bl. a. till alla de olika författningar som på ett eller annat sätt

berör trafiken och trafikförhållandena. En lärobok i trafikkunskap bör

tillhandahållas eleverna på samma villkor som gäller för övriga läroböcker.

I en sammanställning redovisas hjälpmedel som anses nödvändiga i skolornas

utrustning för trafikundervisning. Det är enligt utredningens mening

angeläget att kommunerna uppmärksammar behovet av permanenta trafikgårdar.

Utredningen framhåller vidare att skolradion och skoltelevisionen

med stor effektivitet bör kunna användas i trafikundervisningens tjänst.

När det gäller högre skolmyndigheters medverkan konstaterar utredningen

att den intensifiering av trafikundervisningen som utredningen förordat

kräver insatser på regional och central nivå inom skolväsendets område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

En konsultativ verksamhet i sammanhanget bör sålunda åvila länsskolnämnderna

genom deras konsulentorganisation. För ändamålet anses böra

beräknas en arbetsinsats motsvarande en halvtidstjänst.

Det yttersta ansvaret för trafikundervisningen i skolorna anser utredningen

självfallet böra åvila skolöverstyrelsen. På överstyrelsen bör i anslutning

härtill ankomma att nogsamt följa trafikens utveckling och förhållanden

samt att hålla sig väl underrättad om rön och erfarenheter på området.

Skolöverstyrelsen bör också i samverkan med trafikmyndigheten ha att

utfärda bestämmelser, anvisningar och handledningar för undervisningen

samt att tillse att lämplig undervisningsmateriel står till förfogande.

På skolöverstyrelsen bör ankomma att framlägga förslag till erforderliga

kompletteringar till kursföreskrifterna. Styrelsen bör vidare i lämplig

omfattning inarbeta trafikundervisningsmoment för vederbörliga ämnen

i olika studieplaner in. in. samt därtill hörande anvisningar och kommentarer.

Nu gällande anvisningar och handledning i trafikundervisning bör omarbetas

så att de ansluter till de nya riktlinjerna för trafikundervisningen.

En väsentlig uppgift för skolöverstyrelsen bör vidare vara att verka för

framställande och tillhandahållande av hjälpmedel i undervisningen. Med

hänsyn till de väsentliga uppgifter såvitt avser trafikundervisningen som

bör åvila skolöverstyrelsen föreslår utredningen att det inom skolöverstyrelsen

inrättas en konsulenttjänst för ifrågavarande uppgifter.

Slutligen förordar utredningen, att under en övergångsperiod av förslagsvis

två år särskilda utbildningskurser (kompletteringskurser) anordnas.

Detta bör ske i sådan omfattning att minst en lärare från varje rektorsområde/

skolenhet erhåller en lämpligt avpassad påbyggnad på tidigare

genomgången utbildning i trafikkunskap.

Då många av nu verksamma lärare visat intresse för fortbildning i

trafikkunskap men synes ha svårigheter med trafikundervisningens uppläggning

och genomförande bör enligt utredningen fortbildningsverksamhet

av olika slag på detta område erhålla prioritet.

Yttranden

Utredningens förslag angående skolans trafikundervisning har helt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av väg- och vattenbyggnadsstgrelsen,

länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs och Västerbottens län, SAF, Svenska

transportarbetareförbundet, RLF, Svenska droskbilägareförbundet, Svenska

kommunalarbetareförbundet och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Tillstyrkan föreligger även från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

län samt Kristianstads län ävensom KAK, MHF och M, vilka dessutom finner

starka skäl för att trafikundervisningen görs till särskilt ämne på skolschemat.

Statens högertrafikkommission anför att ett av skolöverstyrelsen inför

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

genomförandet av högertrafik avgivet förslag i huvudsak överensstämmer

med utredningens.

Den helt övervägande delen av övriga remissinstanser har tillstyrkt föreslagna

principer och målsättning även om de framfört avvikande

synpunkter i vissa avseenden. Sålunda uttalar skolöverstyrelsen att

målen för grundskolan i stort sett är acceptabla. Emellertid pågår översyn

av grundskolans läroplan varför styrelsen — som i och för sig godtar förslagen

angående de ämnen, i vilka trafik bör ingå som huvudmoment och

behandlas i råd och anvisningar -—- avstyrker att frågan behandlas i förevarande

sammanhang isolerad från övrigt läroplansarbete.

Enligt rikspolisstyrelsen bör trafikkunskap utgöra särskilt undervisningsämne

och därför schemaläggas. Svenska röda korset ifrågasätter om splittringen

på en mångfald läroämnen är nödvändig.

Kritik förekommer mot förslaget att trafikundervisningen i grundskolan

skulle syfta till att eleverna i årskurs 9 avlägger prov motsvarande de teoretiska

kunskaperna för körkort för fordonsklass A. Statens biltrafiknämnd

finner att man därigenom inte uppnår den åsyftade integrationen mellan

teori och praktik i körkortsundervisningen. Det räcker om man i skolan

lär in de allmänna trafikreglerna som varje medborgare bör känna till medan

för körkort erforderliga teoretiska kunskaper bör hänföras till trafikskoleutbildning.

Svenska stadsförbundet framför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, Svenska kommunalarbetareförbundet och

Näringslivets trafikdelegation anser det inte nödvändigt att ge eleverna all

den mera speciella kunskap om bilar som behövs för körkortsprov. Motorbranschens

riksförbund anser att undervisningen tills vidare endast bör

avse allmänna trafikregler.

Några remissinstanser, som tillstyrker målsättningen för grundskolans trafikundervisning,

uttalar tvivel om den anslagna tiden är tillräcklig. Så är

fallet med KAK, MHF, M, Svenska lasttrafikbilågareförbundet och FPU.

Skolöverstyrelsen däremot uttalar att den för grundskolan föreslagna tiden

är tillräcklig.

Beträffande den sammanhängande kursen i årskurs 8 konstaterar skolöverstyrelsen

att den på grund av svårigheterna att på högstadiet anordna

insprängda särskilda kurser genomförts i endast ett fåtal kommuner. De

tolv lektionerna bör därför fördelas över hela läsåret.

NTF som i princip tillstyrker förslaget föreslår att i målsättningen redan

på lågstadiet bör ingå beteendet som bilpassagerare. CUF förordar att undervisningen

även omfattar framförande av moped i de åldrar där detta är

tillåtet.

KAK och MHF finner önskvärt att den frivilliga verksamheten i trafiklekskolorna

utvidgas genom utökat stöd, exempelvis från kommunernas

sida. M förordar ökat stöd åt undervisning av barn på förskolestadiet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1967

Beträffande trafik undervisningens utformning godtar

skolöverstyrelsen ämnesinnehållet på låg- och mellanstadierna. Men på högstadiet

är målet teoretiska kunskaper för körkort för fordonsklass A för

högt satt. Den teoretiska delen är indelad i tre skeden, varav skedena II

och III skall kunna anknytas till tillämpningsövningar under körutbildningen.

Flera avsnitt därav bör för att bli meningsfyllda anknytas till tilllämpningsövningar

med bil. Därförutan kan vissa avsnitt bli ointressanta

för många elever. Förslaget om centralt utarbetade trafikantprov för årskurserna

3, 6 och 9 anser sig skolöverstyrelsen inte utan vidare överväganden

kunna godta. Skolans trafikfoslrande undervisning bör — utom meddelande

av kunskaper och färdigheter — lära eleverna hänsyn till medtrafikanter

genom respekt och förståelse för lag och förordning. Elevernas

allmänna trafikbeteende kan sålunda ej mätas vid trafikprov. Även om proven

kan utformas som standardprov eller liknande, avstyrker överstyrelsen

att proven utformas och används för att ge eleverna differentierade betyg

i trafikfärdighet. Förslaget är inte förenligt med för grundskolans arbete

gällande principer. Betygen skall nämligen ange elevernas kunskaper och

färdigheter i förhållande till riksmedeltalet för resp. årskurs. Utredningens

förslag innebär återgång i ett av skolans moment till betygsättning enligt

en s. k. absolut skala. Överstyrelsen är däremot villig överväga förslaget

om särskilda betygsanteckningar om genomgången trafikundervisning. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter som skolöverstyrelsen

på betygsättningen och anser att godtagbara resultat bör

kunna uppnås på låg- och mellanstadierna utan särskilda prov.

Utredningens förslag i lärar frågor vinner tämligen allmän anslutning.

Skolöverstyrelsen konstaterar behov av en väsentlig förbättring av

lärarutbildning och undervisningsmetoder. Lärarutbildningssakkunniga har

även i sitt betänkande »Studieplaner för lärarutbildning» föreslagit en utvidgad

utbildning i trafikkunskap och föreslår bl. a. under två år särskilda

utbildningskurser i trafik så att minst en lärare från varje rektorsområde/

skolenhet får lämplig påbyggnad. Skolöverstyrelsen erinrar även om att

den hos högertrafikkommissionen begärt att inför övergången till högertrafik

1 800 kontaktlärare i trafik utbildas.

Sveriges läkarförbund och statens trafiksäkerhetsråd finner lämpligt att

de erfarenheter, som vinns vid trafikutbildning i trafikskolorna, nyttiggörs

vid undervisningen i de allmänna skolorna. Försvarets motorklubb anser

det vara en grundförutsättning för undervisningen att läraren har körkort

för fordonsklass A.

KAK och MHF finner den föreslagna tiden för lärarutbildning vara för

knapp.

TCO anser att de särskilda trafikkunskaper som behövs för lärare i olika

ämnen bör ingå som obligatoriska delar i utbildningen i dessa ämnen.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Beträffande de föreslagna fortbildningskurserna för lärare

framhåller TCO att det alltid är samhällets skyldighet att tillse att erforderliga

fortbildningsmöjligheter finns. Därför bör begränsning av tiden för

dessa kurser till en övergångstid av två år inte ske.

Beträffande förslaget om en huvudlärare inom varje rektorsområde/skolenhet

finner statskontoret att en sådan lärare skulle innebära

ökad stadga och effektivitet åt undervisningen. Däremot anser statens biltrafiknämnd

att behovet av huvudlärare kan ifrågasättas, särskilt om trafikundervisningen

begränsas i förhållande till utredningens förslag. Länsstyrelsen

i Östergötlands län ifrågasätter också detta förslag och uttalar

att polispersonal i viss utsträckning torde kunna ersätta huvudlärare. Även

Motorbranschens riksförbund är negativt till förslaget.

Medverkan av polis i undervisningen tillstyrks av flera remissinstanser.

Så är fallet med skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Kristianstads

län, TCO och Folkrörelsernas trafikskoleförbund. Länsstyrelsen i Värmlands

län föreslår att uppgiften överflyttas från polisdistriktens trafikavdelningar

till länstrafikgrupperna som har större resurser. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anför att omorganisationen av polisväsendet har spolierat

den uppbyggda verksamheten och hittills medfört avsevärt försämrade förhållanden

för trafikundervisningen.

Skolöverstyrelsen och TCO understryker behovet av hjälpmedel.

Cykel- och mopedfrämjandet ifrågasätter om inte hjälpmedel även

för förskolebarnens trafikundervisning bör framtagas genom skolöverstyrelsen

och dess trafikkonsulenter. Svenska röda korset finner att komplettering

för utbildningen i första hjälp bör ske med den materiel som Röda

Korset i samarbete med motororganisationerna framtagit.

Beträffande trafikgårdar finner länsstyrelsen i Jämtlands län önskvärt

med en eller flera permanenta sådana i varje kommun, öppna för skolor

och trafikskolor men även för enskilda personers träning.

Vad angår förslaget om trafik konsulenter vid länsskolnämnderna

och skolöverstyrelsen finner statskontoret att det är nödvändigt att det

inom länsskolnämnderna finns en särskild befattningshavare som har ansvaret

för trafikundervisningen. Statskontoret anser dock att tillräckligt

underlag saknas för att bedöma om inte göromålen kan läggas på någon

redan befintlig befattningshavare. Om detta inte är möjligt vill statskontoret

inte motsätta sig att den föreslagna konsulentorganisationen successivt

byggs ut. Mot en konsulent vid skolöverstyrelsen har statskontoret ingen

erinran.

Skolöverstyrelsen anför att den i sin framställning till högertrafikkommissionen

angående åtgärder inför övergången till högertrafik begärt ifrågavarande

konsulentorganisation. Dock vill överstyrelsen inte för närvarande

ta ställning till om varje länsskolnämnd även efter uppföljningen

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 55

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

av övergången till högertrafik bör ha en särskild konsulent speciellt avdelad

för trafikfrågor. Ytterligare överväganden krävs i samband med ny

länsindelning.

Departementschefen

I vårt motoriserade samhälle behöver varje trafikant redan vid tidig ålder

ett betydande mått av trafikkunskap. Redan i förskolan och i hemmet bör

barnen därför få viss trafikfostran. Under skolgången bör sedan eleverna

fortlöpande ges en ändamålsenlig till elevernas mognad anpassad trafikundervisning.

Härför behövs en för ändamålet utbildad lärarkår men också

medverkan av expertis utifrån. Jag tillmäter bl. a. polisens medverkan vid

trafikundervisningen i skolan stor vikt. Hjälpmedel av skilda slag bör

användas. En särskild lärobok i trafikkunskap, ett bättre utnyttjande av

skoltelevisionen och skolradion vid trafikundervisningen och bättre tillgång

till trafikgårdar är sådant som i väsentlig grad kan underlätta skolans trafikundervisning.

Såsom utredningen påvisat är den trafikutbildning som

nu ges i skolorna skiftande och delvis bristfällig.

Utredningens förslag i fråga om mål och innehåll för och

utformning av trafikundervisningen i skolan kan

förutsättas leda till att eleverna får en mera omfattande och meningsfylld

trafikundervisning. Utredningen anger kunskapskraven i grundskolans

sista klass till vad som krävs i det teoretiska förarprovet. Som jag tidigare

anfört bör åldersgränsen för övningskörning sänkas från 18 år till 17 år

och 9 månader. Torts att övningskörning sålunda får börjas tidigare skulle

Utredningens förslag om teoriundervisning för körkort i grundskolans sista

klass innebära att tiden mellan teoriundervisning och övningskörning i allmänhet

skulle bli minst två år. Detta finner jag inte lämpligt. Körkortsteorin

innehåller därtill åtskilliga moment som naturligen bör anknytas

till tillämpningsövningar med bil och som kan inläras på ett meningsfyllt

sätt enbart vid integration mellan teori och praktik. Jag föreslår i likhet

med ett flertal remissinstanser att trafikutbildningen på grundskolans högstadium

ges en mera allmän inriktning utan någon mera omfattande ändring

av det mått av kunskaper som utredningen ansett att eleverna skall

ha då de lämnar grundskolan. Vad utredningen i övrigt föreslagit under

förevarande punkt kan jag i allt väsentligt ansluta mig till.

Liksom utredningen anser jag det vara värdefullt med betygsanteckningar

om genomgången trafikundervisning i grundskolan. Jag förutsätter att

skolöverstyrelsen utarbetar föreskrifter om sådana anteckningar i former

som överensstämmer med de principer som gäller för grundskolans arbete.

Skolöverstyrelsen har att i samband med pågående översyn av grundskolans

läroplan tillse att en förstärkt trafikundervisning på lämpligt sätt

inordnas i skolutbildningen och att uppgöra planer för denna undervisning.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Det är likaledes en uppgift för skolöverstyrelsen att åstadkomma en allsidig

förstärkning av undervisningen i trafikfrågor vid lärarutbildningsanstalterna

med sikte på såväl ämnesfördjupning som metodik och praktik.

Skolöverstyrelsen har även att verka för att nu verksamma lärare, vilkas

elevundervisning innefattar trafikfrågor, bereds möjligheter till erforderlig

fortbildning i trafikkunskap.

Utredningen har också för effektivering av trafikundervisningen i skolan

föreslagit vissa personalförstärkningar m. m. Den särskilda trafikutbildning

som ansetts påkallad inför övergången till högertrafik har medfört

att man temporärt ordnat med sådana personalförstärkningar. Trafilcutbildningskurser

för lärare har också hållits. Den inför övergången till

högertrafik förstärkta trafikundervisningen leder till att man inom skolorganisationen

får vidgade erfarenheter och en i trafikfrågor mera kunnig

lärarkår.

Det är angeläget att det sörjs för att den för såväl samhället som den

enskilda individen betydelsefulla trafikundervisningen i skolan sker på ett

effektivt och meningsfyllt sätt. Huruvida några permanenta organisatoriska

åtgärder av det slag utredningen föreslagit bör vidtas är jag inte

beredd att nu ta ställning till. Denna fråga bör penetreras i anslutning till

arbetet med den närmare utformningen av trafikundervisningen.

Vid det av mig föreslagna trafiksäkerhetsverket kommer experter på

skilda slag av trafikfrågor att finnas. Självfallet kommer skolöverstyrelsen

att vid behandling av trafikutbildningsfrågor samråda med detta verk.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

IV. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

1. föreslår riksdagen att besluta att den 1 januari 1968 skall inrättas en

central förvaltningsmyndighet med namnet statens trafiksäkerhetsverk i

huvudsaklig överensstämmelse med vad jag har förordat i det föregående,

2. föreslår riksdagen att besluta att den 1 januari 1968 skall inrättas

en myndighet med namnet transportnämnden i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag har förordat i det föregående,

3. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att på personalförteckning

för statens trafiksäkerhetsverk föra upp tjänster på löneplan G i enlighet

med vad jag har föreslagit i det föregående,

4. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsanordningar

som fordras med anledning av inrättandet av statens

trafiksäkerhetsverk och transportnämnden,

5. bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande med anledning av vad jag

har anfört rörande körkort och trafikutbildning,

6. föreslår riksdagen godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag

till förhyrning av stadigvarande undervisningsmateriel vid yrkesskolor,

7. föreslår riksdagen att för budgetåret 1967/68 avseende tiden den 1

juli—den 31 december 1967 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa
a)

till Statens bilinspektion: Avlöningar ett förslagsanslag av 553 000 kr.,

att avräknas mot automobilskattemedlen,

b) till Statens bilinspektion: Omkostnader ett förslagsanslag av 161 000

kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c) till Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av

2 822 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

d) till Statens biltrafiknämnd: Avlöningar ett förslagsanslag av 613 000

kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

e) till Statens biltrafiknämnd: Omkostnader ett förslagsanslag av 61 000

kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

8. föreslår riksdagen att för budgetåret 1967/68 avseende tiden den 1

januari—den 30 juni 1968 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa

a) till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag

av 906 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b) till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag

av 3 993 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c) till Transportnämnden: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av

274 000 kr., därav tre fjärdedelar att avräknas mot automobilskattemedlen,

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

d) till Vissa kostnader för arbetstidsinspektion ett förslagsanslag av

478 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

9. föreslår riksdagen att till Vissa kostnader för utbildning av trafikskolepersonal

för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 1 600 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 55

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungi. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Bilaga 1

Tablå över departementschefens förslag till huvudorganisation för statens

trafiksäkerhetsverk

7 Distrikt

Förvaltnings
sektion
-

Informations
sektion
-

Utrednings
sektion
-

Typbesiktnings
sektion
-

Allmän sektion

Inspektions
sektion
-

Trafik
sektion
-

Kanslibyrån

Trafik- och

informationsbyrån

Körkortsbyrån

Fordonsbyrån

Generaldirektören

Styrelsen för statens

trafiksäkerhetsverk
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

119

Bilaga 2

Tablå över departementschefens förslag till organisation för transportnämnden

KANSLI

RÅDGIVANDE

DELEGATION

TRANSPORT
NÄMNDEN
Ordförande

och fyra

ledamöter

I rådgivande delegationen ingår företrädare

för:

överbefälhavaren

postverket

statens järnvägar

statens vägverk

sjöfartsverket

luftfartsverket

statens jordbruksnämnd

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
civilförsvarsstyrelsen
-

Kansli:

1 Avdelningsdirektör................ B 6

2 Byrådirektörer ..................A 30

1 Byrådirektör .................... A 26

3 Förste byråsekreterare............ A 23

1 Assistent ........................ A17

1 Kontorsskrivare .................. A13

1 Kansliskrivare .................. A 11

1 Kontorsbiträde ..................A 3/9

il

opaginerad Kontrollera mot PDF

to

Bilaga 3 °

Tablå över departementschefens förslag till personalorganisation för statens trafiksäkerhetsverk

Trafik- och informationsbyrån

Byråchef ................ Cl

Trafiksektion

Avdelningsdirektör ...... B 5

Byrådirektör ............ A 30

Byrådirektör ............ A 30

Byrådirektör ............ A26

Förste byråingenjör...... A 23

Amanuens/byråsekr.....A18/22

Byråingenjör ............ A 21

Tekniker ................ A15

Kontorsskrivare.......... A 13

Kansliskrivare .......... All

Biträde ................ A 3/9

Biträde ................ A 3/9

Biträde ................ A 3/9

Informationssektion

Avdelningsdirektör ...... B 5

Byrådirektör ............ A 26

Assistent ................ A 17

Kansliskrivare .......... All

18

Generaldirektör

Kontorsskrivare

Fordonsbyrån

Byråchef ................

Cl

Inspektionssektion

Avdelningsdirektör ......

B 5

Byrådirektör ............

A 28

Förste byråingenjör......

A 23

Byråinspektör ..........

A 19

Kansliskrivare ..........

A 11

Utredningssektion

Byrådirektör ............

A 28

Förste byråingenjör......

A 23

Assistent ................

A 17

Biträde ................

A 3/9

Typbesiktnings-

sektion

Trafikinspektör ..........

A 28

Trafikinspektör..........

A 26

Bilinspektör ............

A 21

Bilinspektör ............

A 21

Bitr. bilinsp.............

A 15

Ingenjör högst ..........

A 17

Tekniker ................

A 13

Tekniker ................

A 11

Tekniker ................

A 9

Biträde ................

A 3/9

Cp 5

A 13

Körkortsbyrån

Byråchef ............

____ Cl

Byrådirektör ........

.... A 30

Amanuens/byråsekr. . .

. . A18/22

Byråassistent ........

.. . . A 19

Kansliskrivare ......

5

____ A 11

Distrikten

7 Trafikinsp.......

____ A 26

8 Bilinspektörer

.... A 23

14 Bilinspektörer

____ A 21

7 Bilinspektörer . . . .

. . . . A 17

22 Förste trafikassistenter A 17

53 Trafikassistenter

____ A 15

18 Trafikassistenter

____ A 13

7 Kansliskrivare

. . . . All

41 Biträden .........

... A 3/9

177

Kanslibyrån

Byråchef ..............

. . Cl

Allmän sektion

Avdelningsdirektör

. . B5

Byrådirektör ..........

. . A 28

Byråassistent ..........

. . A 19

Biträde ..............

. . A 3/9

F örvaltningssektion

Byrådirektör ..........

. A 30

Byrådirektör . . ........

. . A 26

Kamrer ..............

. . A 19

Assistent ..............

. . A 17

Kontorsskrivare (re-

gistrator) ..........

. . A 13

Expeditionsförman

. . A 11

Kansliskrivare ........

..All

Expeditionsvakt högst . .

. . A 9

Biträde ..............

. . A 3/9

Biträde ..............

. . A 3/9

15

20

Antal tjänstemän

Centralt.................. 60

Distrikten ................ 177

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967 121

Innehållsförteckning

I. Inledning....................................................... 3

II. Ny trafiksäkerhetsmyndighct man................................... 5

Nuvarande organisation........................................... 5

Trafiksäkerhet och väghållning................................... 5

Yrkesmässig trafik in. m.................... 9

Översikt över vissa myndigheter m.fl. och deras arbetsuppgifter inom

trafiksäkerhetsområdet.......................................... 10

Vissa myndigheter med uppgifter rörande trafiktillstånd m.m......... 13

Förslag rörande ett statligt trafikverk............................... 14

Trafiksäkerhetsfunktioner....................................... 14

Vissa trafikpolitiska funktioner................................... 17

Trafikmyndigheten............................................. 17

Centrala civila transportkommittén................................. 23

Yttranden....................................................... 25

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsframställning avseende statens

bilinspektion för budgetåret 1967/68................................ 35

Statens biltrafiknämnds anslagsframställning för budgetåret 1967/68.... 37

Departementschefen.............................................. 37

III. Körkort och trafikutbildning m.m................................... 51

Differentiering av körkort

Bilförarutredningen............................................. 51

Yttranden..................................................... 55

Departementschefen.................................. 59

Körkortsålder m.m.

Bilförarutredningen............................................. 62

Yttranden..................................................... 66

Departementschefen............................................ 70

Förarutbildning

Bilförarutredningen............................................. 72

Yttranden..................................................... 79

Departementschefen............................................ 85

Förarprov

Bilförarutredningen............................................. 88

Yttranden..................................................... 92

Departementschefen............................................ 95

Personalutbildning

Bilförarutredningen............................................. 96

Yttranden..................................................... 99

Departementschefen............................................ 102

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1967

Körkortsregistrering

Bilförarutredningen............................................. 104

Yttranden..................................................... 105

Departementschefen............................................ 105

Trafikundervisningen i skolan

Bilförarutredningen............................................. 106

Yttranden..................................................... 110

Departementschefen............................................ 114

IV. Hemställan...................................................... 116

Bilaga 1. Tablå över departementschefens förslag till huvudorganisation för

statens trafiksäkerhetsverk.................................. 118

Bilaga 2. Tablå över departementschefens förslag till organisation för transportnämnden

.................. 110

Bilaga 3. Tablå över departementschefens förslag till personalorganisation för

statens trafiksäkerhetsverk.................................... 120

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. ABU 1967:39 Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för att öka trafiksäkerheten. s. 4 i texten
  2. Rskr. 1967:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  3. Rskr. 1967:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående■ samordning av de nordiska ländernas statliga personalpensionering. a1 i texten
  4. SU 1967:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  5. 3LU 1967:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och s. 1 i texten

Visa alla 7