Sök i Ratio Lex

Angående utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade m. m

1967-03-17 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:70, Angående utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

1

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbildning av lärare

för synskadade och hörselskadade m. m.; given Stockholms

slott den 17 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag rörande reformering av utbildningen av lärare

för synskadade och hörselskadade vid specialskolan m. in. samt inom specialundervisningen

i grundskolan och på det gymnasiala stadiet.

Den nya speciallärarutbildningen, som avses bli införd med början läsåret

1967/68, föreslås förlagd till lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg. Utbildningen,

som är avsedd för lärare som är behöriga till ordinarie tjänst inom

det allmänna skolväsendet, föreslås omfatta 1—3 terminer för lärare för synskadade

och 1—4 terminer för lärare för hörselskadade. Utbildningstiden förutsätts

vara olika lång för lärare av olika kategorier, nämligen speciallärare, lärare

i läroämnen, övningslärare, lärare i yrkesämnen, förstadielärare och anpassningslärare.

Nordiskt samarbete förutsätts framdeles kunna komma till stånd beträffande

utbildningen av lärare för synskadade.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 17 mars 1967.

N ärva rande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående utbildning

av lärare för synskadade och hörselskadade m. m. och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 355) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna

till Utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade ett förslagsanslag

av 1 590 000 kr.

Beredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra

för den närmare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

3

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 23 april 1965

sex sakkunniga att utreda frågan om utbildning av lärare för blind- och dövskolväsendet.

De sakkunniga antog namnet blind- och dövlärarutredningen

(ledamöter undervisningsrådet Karin Lundström, ordf., blindläraren Torsten

Andersson, rektorn Sture Bengtson, sekr., studierektorn Rut Madebrink, ledamoten

av riksdagens andra kammare, folkskolläraren Gunnel Olsson och specialläraren

Märta Ström; direktiv se kungl. brev den 23 april 1965).

Genom beslut den 26 juli 1965 uppdrog Kungl. Maj:t åt de sakkunniga att

jämväl pröva frågan om en för de nordiska länderna gemensam utbildning av

blind- och dövlärare samt att därvid samråda med av regeringarna i Danmark,

Finland, Island och Norge utsedda särskilda experter. Att såsom experter biträda

de svenska sakkunniga utsåg undervisningsministeriet i Danmark afdelningslederen

Finn Lambert, undervisningsministeriet i Finland skolrådet Urho

Somerkivi, undervisningsministeriet i Island rektorn Brandur Jönsson samt

kirke- og undervisningsdepartementet i Norge kurslederen Trygve Lie.

De sakkunniga har den 25 november 1966 framlagt betänkandet »Utbildningav

lärare för synskadade och hörselskadade» (stencil E 1966:17). Över betänkandet

har, efter remiss, yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,

skolöverstyrelsen efter hörande av lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg

samt specialskolorna, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

universitetskanslersämbetet efter hörande av karolinska mediko-kirurgiska

institutet, 1960 års blindvårdsutredning, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Föreningen

Sveriges blindlärare, Svenska synpedagogers förening, Dövskolornas

rektorsförening, Hörselpedagogiska föreningen, Svenska dövlärarsällskapet,

Svenska otolaryngologförbundet, Hörselfrämjandets riksförbund, Svenska förbundet

för specialundervisning, Föräldraföreningen vid blindinstitutet å Tomteboda,

Döva barns målsmäns riksförbund samt De blindas förening. Yttranden

har även avgetts av undervisningsministeriet i Finland och av kirke- og undervisningsdepartementet

i Norge. Vidare har skrivelser inkommit från Hörselkonsulenternas

förening och överläkaren Gunnar Bjuggren.

Beredningen av propositionen har på grundval av ett inom ecklesiastikdepartementet

upprättat organisationsförslag även omfattat överläggningar med Sveriges

akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations

statstjänstemannasektion. I propositionen redovisas för sammanhangets skull

på vissa punkter förslag, som inte kräver beslut av riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

2. Nuläget

Vid statliga skolor för syn-, hörsel-, och talskadade finns i huvudsak följande

lärarkategorier: förskollärare, lärare i läroämnen (småskollärare, folkskollärare),

biträdande lärare (småskollärare), lärare i teckning, musik eller gymnastik, yrlceslärare,

slöjdlärare, lärare i hemkunskap samt vid skolor för vuxna synskadade

anpassningslärare och biträdande anpassningslärare.

Utbildningen av blindlärare är förlagd till blindinstitutet på Tomteboda. Utbildningen

är till längd och innehåll något varierande beroende på vilken lärarkategori

det gäller. För förskollärare och lärare i läroämnen är utbildningstiden

1 läsår, för övnings- och yrkeslärare 4 månader samt för anpassningslärare i

regel 33 veckor. För biträdande anpassningslärare är utbildningstiden 4 månader.

Särskilda timplaner finns inte fastställda för de skilda kurserna i blindlärarutbildningen.

De blivande lärarna erhåller anvisningar för självstudier och

deltar praktiskt i undervisningen av eleverna vid blindinstitutet.

Utbildningen av dövlärare är förlagd till dövlärarseminariet på Manilla. Vid

seminariet utbildas lärare i läroämnen och biträdande lärare vid skolor för döva

samt lärare vid förskolor och skolhem för döva barn m. m. Utbildningen av

lärare i läroämnen och biträdande lärare är tvåårig och för övriga ettårig. För

övnings- och yrkeslärare inom dövskolorna finns f. n. inte någon speciell utbildning.

Undervisningen vid dövlärarseminariet bedrivs enligt undervisningsplan, som

fastställs av skolöverstyrelsen. I den praktiska utbildningen ingår undervisningsövningar

på olika skolstadier för döva och hörselskadade, experimentella undersökningar

och studiebesök. Lärare, som deltar i den tvååriga utbildningen, skall

vid sidan av undervisningen bedriva självständiga studier inom något av de på

seminariets undervisningsplan upptagna ämnena. Under andra utbildningsåret

skall vidare redovisas ett skriftligt arbete rörande ett centralt problem inom dövundervisningen.

De skriftliga arbetena är i regel av forskningskaraktär och utförs

under handledning av särskild expertis. Deltagare i den ettåriga lärokursen

skall skriftligt redovisa en självständigt genomförd studieuppgift med ämne

hämtat från förskolans, skolhemmets för döva eller särskolans undervisningsformer.

Lärare, som skall undervisa talskadade barn, genomgår talpedagogutbildning

vid lärarhögskola.

3. Utredningens förslag till utbildning av lärare för synskadade

och hörselskadade

3.1 Utgångspunkter

3.1.1 Den nya skolan för syn-, hörsel- och talskadade

Statsmakterna beslöt år 1965 (prop. 1965: 70, SU 101, rskr 275) att blind- och

dövskolorna skulle ersättas av en statlig obligatorisk tioårig grundskola för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

5

barn, som är syn-, hörsel- eller talskadade. Denna grundskola införs successivt

med början läsåret 1965/66 i årskurserna 1—5 och kommer att vara helt införd

läsåret 1970/71. Skolformen benämns numera specialskolan. Verksamheten regleras,

förutom i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319, senast ändrad 1965: 247), i specialskolstadgan

den 3 juni 1965 (nr 478, senast ändrad 1966: 313).

I samband med att blind- och dövskolorna övergick till grundskoleorganisation

erhöll specialskolorna namn utan anknytning till handikappet. Synskadade elever

undervisas vid Tomtebodaskolan i Solna och Ekeskolan i Örebro, hörselskadade

elever dels vid sex specialskolor, nämligen Manillaskolan i Stockholm,

Åsbackaskolan i Gnesta, Östervångsskolan i Lund, Vänerskolan i Vänersborg,

Birgittaskolan i Örebro och Kristinaskolan i Härnösand, dels i externa klasser

av specialskolan förlagda till grundskolan samt talskadade elever vid Birgittaskolan

i Örebro. Yrkesutbildning samt fortsatt teoretisk undervisning för hörselskadade

meddelas vid den till Vänerskolan knutna fortsättningsskolan i Vänersborg

och vid Västerledsskolan i Växjö samt vid den till Manillaskolan hörande

teoretiska fortsättningsskolan vid Blockhusudden i Stockholm. Vuxna synskadade

får liksom tidigare utbildning vid Landaskolan i Kristinehamn och Värendsskolan

i Växjö.

I den nya grundskoleorganisationen finns en serie alternativa möjligheter till

skolplacering för de syn-, hörsel- eller talskadade barnen: skolgång i vanlig klass

med stöd av särskild specialundervisning, skolgång i specialklass, skolgång i

extern klass av specialskolan knuten till grundskolan, skolgång som dagelev i

specialskolan samt internatplacering i specialskolan. Genom särskilda åtgärder

skall specialskolan avpassa studietakten, studietidens längd, metodiken och

undervisningens innehåll efter den enskilde elevens förutsättningar. De sakkunnigas

förslag till ny utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade bör

ses mot bakgrunden av de beslutade reformerna för de syn-, hörsel- och talskadade

barnens undervisning.

3.1.2 Utbildningen vid lärarhögskola av lärare för specialundervisning

På grundval av ett av 1960 års lärarutbildningssakkunniga den 11 oktober

1961 framlagt betänkande (stencilerat) framlades i prop. 1962:106 förslag

om speciallärarutbildningens utformning och organisation. Det beslut riksdagen

i överensstämmelse med dessa förslag fattade innebar, att en särskild speciallärarlinje

fr. o. m. budgetåret 1962/63 skulle anordnas vid de båda lärarhögskolorna

i Stockholm och Göteborg. Vid sådan speciallärarlinje har sedan nämnda

budgetår utbildning bedrivits av skilda speciallärarkategorier för grundskolan

och särskolan, dels på olika ettåriga utbildningslinjer, dels i form av fortbildningskurser

med en längd av tre till åtta veckor.

I samband med sina anslagsframställningar för budgetåret 1965/66 framlade

skolöverstyrelsen förslag om vissa förändringar i fråga om speciallärarutbildningens

utformning. I enlighet med riksdagens beslut finns fr. o. in. budgetåret

1965/66 speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna i Stockholm, Göteborg och

Malmö organiserad på tre utbildningslinjer enligt följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

Specialläramtbildning vid lärarhögskola

Utbildningslinje 1

(Stockholm, Göteborg och

Malmö)

Utbildningslinje 2

(Stockholm och Göteborg)

Utbildningslinje 3

(Stockholm)

Lärare för hjälp-, observations-,

läs-, syn-, särskolklasser och

klasser för rörelsehindrade samt

för den särskilda specialunder- visningen

Hörsellärare och talpedago- ger

Förskollärare för särskolans för- skola, försöksklasser och prak- tiska avdelningar, hemundervis- ning för psykiskt efterblivna

barn, vårdhem för barn, försko- lor för psykiskt sjuka barn samt

barn på sjukhus och i förskolor

för rörelsehindrade barn

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 15 december 1966 anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte fastställa nya timplaner för utbildningslinje 1 och 3 vid lärarhögskolornas

speciallärarlinjer i enlighet med ett av skolöverstyrelsen utformat förslag.

Utbildningslinje 2 har i detta sammanhang inte blivit föremål för överstyrelsens

översyn, eftersom detta uppdrag till vissa delar redan lämnats till

blind- och dövlärarutbildningssakkunniga i direktiven för deras arbete. Skolöverstyrelsen

föreslår, att nya timplaner för utbildningslinje 1 och 3 skall gälla

fr. o. in. läsåret 1967/68 enligt följande.

Utbildningslinje 1

Ämnesområden och timtal under en utbildningstid av två terminer.

Ämnesområde

Antal

timmar

Pedagogik

Specialundervisningens mål och organisation ......

30

Pedagogisk psykologi ..........................

120

Socialpedagogik ...............................

10

Medicinsk orientering ...........................

40

Barn- och ungdomspsykiatri ....................

30

230

Metodik

Allmän metodik ...............................

20

Specialmetodik .................................

90

Hjälpmedelsteknik .............................

20

ISO

Praktik ........................................

m

Ämnesstudier ..................................

72

Summa

6521

1 Därtill kommer specialarbete motsvarande 5—6 veckors studier.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

Utbildningslinje 3

Ämnesområden och timtal under utbildningstid av två terminer.

7

Ämnesområde

Antal

timmar

Pedagogik

Specialundervisningens mål och organisation ......

15

Pedagogisk psykologi ...........................

160

20

20

30

Språkbildning och talutveckling ..................

30

Metodik

375

5

15

Specialmetodik med hjälpmedelsmetodik ..........

50

Praktik ........................................

70

260

Ämnesstudier

Skapande verksamhet ...........................

60

Rörelseträning och sjukgymnastik ................

15

Summa

75

6801

1 Därtill kommer specialarbete motsvarande 5—6 veckors studier.

Innevarande läsår anordnas på utbildningslinje 2 vid lärarhögskolorna i Stockholm

och Göteborg utbildning av sammanlagt 24 hörsellärare. Utbildningen är

samordnad med talpedagogutbildningen. Talpedagog, som genomgått ettårig

speciallärarutbildning, kan intas för hörsellärarutbildning om en termin. Omvänt

kan hörsellärare, som genomgått ettårig speciallärarutbildning, intas för

talpedagogutbildning om en termin. Sedan läsåret 1962/63 är den teoretiska

delen av dövlärarutbildningen på Manilla under första utbildningsåret till vissa

delar samordnad med hörsellärarutbildningen på speciallärarlinjen vid lärarhögskolan

i Stockholm.

Arbetsområdet för en småskollärare, som genomgått ettårig speciallärarutbildning,

omfattar årskurserna 1—6 och för folkskollärare med motsvarande utbildning

årskurserna 4—9.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

3.1.3 Behovet av lärare för synskadade och hörselskadade

De sakkunniga anser att de syn- och hörselhandikappade eleverna, på samma

sätt som normalt utvecklade elever på grundskolans olika stadier, skall ha

lärare med fullgod utbildning för det stadium, som undervisningen avser. De

sakkunniga anser i enlighet med denna princip, att lärare för högstadiet

inom specialskolan skall ha kompetens för detta stadium. Liksom inom grundskolan

bör högstadiets lärare kunna vara dels ämneslärare (vidareutbildade folkskollärare

m. m.), dels adjunkter. För specialskolans del bedöms detta i mycket

stor omfattning komma att innebära, att de nuvarande blindlärarna och dövlärarna

med folkskollärarexamen som grundutbildning skaffar sig den vidareutbildning,

som krävs för en tjänst som ämneslärare på högstadiet. Kunskapen

om synskadans resp. hörselskadans problematik har dessa lärare redan erhållit

genom sin blind- eller dövlärarutbildning.

Det finns inte så få adjunkter och ämneslärare vid högstadier för hörande och

seende, som önskar få viss specialutbildning för att kunna undervisa också vid

högstadieklasser för hörsel- eller synhandikappade. Enligt de sakkunniga har

dessa lärare, som huvudsakligen skall meddela ämnesundervisning, inte samma

behov av en omfattande specialutbildning som de lärare, som skall bära ansvaret

under de skolår då den mycket betydelsefulla inskolningen och den grundläggande

habiliteringen av de handikappade barnen skall genomföras. De sakkunniga

föreslår därför, att högstadiets och det gymnasiala stadiets adjunkter

och ämneslärare får en kortare utbildning för undervisning vid specialskolan och

inom specialundervisningen.

Övnings- och yrkeslärare (samt anpassningslärare) har hittills endast utbildats

för det handikappområde, där dessa lärarkategorier ansetts oundgängligen nödvändiga,

nämligen för undervisningen av blinda. En viss eftersläpning i fråga

om utbildningen av övnings- och yrkeslärare inom specialskolan måste därför

inhämtas. Vidare behövs övnings- och yrkeslärare för specialundervisning av

synskadade och hörselskadade i grundskolan och på det gymnasiala stadiet.

För den närmaste femårsperioden (1967/68—1971/72) beräknar de sakkunniga

behovet av specialutbildade lärare för synskadade och hörselskadade enligt

tabellen på vidstående sida.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

Lärarbehov 1967/68—1971/72

9

Lärarkategori

Undervisningen av

Synskadade

Hörselskadade

Special- skolan

m. m.

Special-

under-

visning

Medel- tal per år

Special- skolan

m. in.

Special-

under-

visning

Medel- tal per år

Förskollärare .............

3

0—1

30

6

Småskollärare ............

9

3

2—3

30

60

18

Folkskollärare ............

4

2

1—2

10

60

14

Särskollärare .............

4

—

0—1

_1

—

—

Övningslärare ............

5

5

2

10

10

4

Yrkeslärare ..............

5

5

2

25

10

7—8

Ämneslärare .............

5

5

2

25

10

7—8

Anpassningslärare ........

20

—

4

—

—

—

Summa

55

20

—

130

150

—

Medeltal per år

11

4

15

26

30

56

1 Behovet av särskollärare med specialutbildning för undervisning av hörselskadade har beräknats

bli täckt inom det antal små- och folkskollärare, som specialutbildas.

3.2 Samordnad utbildning av lärare för specialskolan och specialundervisningen

i grundskolan

1960 års lärarutbildningssakkunniga konstaterade i sitt tidigare nämnda förslag

till speciallärarutbildning, att inte endast samhällsekonomiska och organisatoriska

utan även pedagogiska skäl talade för en integrering av speciallärarutbildningen.

Handikappade elevers svårighet är visserligen av skiftande art,

vilket gör det nödvändigt med ep viss specialisering av utbildningen. Men samtidigt

gäller att elevernas svårigheter sällan uppträder renodlade eller isolerade

utan är invävda i komplicerade personlighetsmönster. Den psykologisk-pedagogiska

behandlingen kan därför ej inriktas bara på det enskilda symptomet utan

måste avse det handikappade barnets hela personlighet. Lärarutbildningssakkunnigas

förslag om en helt integrerad speciallärarutbildning avvisades emellertid

vid detta tillfälle från blind- och dövlärarhåll med hänvisning bl. a. till blindoch

dövskolornas särställning i skollag och skolstadga. Ett nytt läge har emellertid

nu uppstått i och med att grundskolans utbildningsmål införts också i specialskolan.

Avvecklingen av ett system med parallellskolor och utjämningen i fråga om

målsättning och arbetsformer, vilket kännetecknar utvecklingen inom skolväsendet

i stort, motsvaras enligt de sakkunniga inom handikappsektom av en

samordning och integration mellan specialskolan och skolväsendet i övrigt. En

ändamålsenlig utbildning av alla de lärare i specialskola, specialundervisning

och vanliga klasser som skall leda utvecklingen mot ett praktiskt förverkligande

av ett integrerat skolväsen, som är lämpat att ta ansvaret för fostran av även

gravt handikappade elever, bedöms bäst ske inom den organisatoriskt samman
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

hållna lärarutbildningen vid lärarhögskolorna. Ett bibehållande av en separat

bedriven utbildning för blind- och dövlärare skulle kunna bidra till att upprätthålla

en distans mellan specialskolan och övriga skolor, som inte är motiverad

eller önskvärd med hänsyn till specialskolans nya mål och innehåll. Inte endast

i fråga om de allmänna grunderna för arbetet utan även i övrigt ger specialskolstadgan

uttryck för de allmänna strävandena att ge specialskolväsendet

en bättre kontakt med det allmänna skolväsendet.

Det är enligt de sakkunniga alltjämt angeläget, att specialskolans lärare får

en omfattande, på praktisk erfarenhet grundad kännedom om de gravt syn- och

hörselskadade elevernas problem samt deras sätt att uppleva sitt handikapp

och anpassa sin livsform till detta. En sådan direkt kontakt kan erhållas endast

genom att den praktiska utbildningen förläggs till specialskolenhet eller till de

externa specialskolklasser, som beräknas bli anordnade i allt större omfattning.

Det är också endast härigenom som de blivande lärarna kan få den erfarenhet

av arbetssätt och undervisningshjälpmedel, som är nödvändig för framgångsrik

undervisning av blinda eller döva elever. Utbildningen av lärare för blinda och

döva bör enligt de sakkunniga därför anordnas så, att den omfattar dels fördjupade

teoretiska studier vid lärarhögskola av de speciella problem som sammanhänger

med syn- och hörselhandikappen, dels praktiska övningar vid specialskolor

och externa klasser i den utsträckning som ifrågavarande utbildning kräver.

De sakkunniga har vid sina överväganden om utbildningens mål, innehåll,

omfattning och anknytning till befintliga speciallärarlinjer vid lärarhögskolorna

funnit det önskvärt och möjligt att skapa en integrering även i så måtto, att

samtliga lärarkategorier inom syn- och hörselsektorn (förskollärare, småskollärare,

folkskollärare, övningslärare, yrkeslärare, anpassningslärare samt ämneslärare

för högstadium, gymnasium, fackskola och yrkesskola) får sin specialutbildning

för resp. handikapp inom en och samma utbildningslinje. Undervisningen

av syn- eller hörselskadade elever måste i regel ske som ett finstämt

lagarbete mellan lärare med varierande kompetens, erfarenhet och specialisering.

Uppgiften för den organisatoriskt sammanhållna lärarutbildning som de sakkunniga

föreslår blir därför att ge en ändamålsenlig utbildning åt de lärare, som

skall ingå i arbetslaget. De sakkunniga anser det varken möjligt eller nödvändigt

att söka ge alla en expertutbildning. En trappstegsformad utbildningsgång, som

inrymmer möjligheter till fortsatt fördjupning, specialisering och fortbildning

bör i stället inrättas.

Med utgångspunkt i här angivna resonemang förordar de sakkunniga, att

den hittillsvarande utbildningen av lärare för blinda och döva integreras med

den utbildning av lärare för synklasser och hörselklasser som är anordnad vid

lärarhögskola. Den praktisk-pedagogiska utbildningen föreslås förlagd till specialskolor

och till externa klasser av specialskolan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl, Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

3.3 Utbildningens utformning

De sakkunniga föreslår, att utbildningen av lärare för synskadade och lärare

för hörselskadade tillsammans med talpedagogutbildningen utgör utbildningslinje

2 inom speciallärarutbildningen vid lärarhögskola. Den föreslagna utbildningen

av förskollärare för hörselskadade bör enligt de sakkunniga ingå i utbildningslinje

2 och i lämplig omfattning samordnas med förskollärarutbildningen

på nuvarande utbildningslinje 3. Genom att inom timplanerna bereda

särskilt utrymme för fritt tillval inom olika ämnes- eller specialområden anser

sig de sakkunniga ha tillgodosett behovet av specialisering för förskollärare,

småskollärare, folkskollärare, ämneslärare, yrkeslärare, övningslärare samt anpassningslärare.

3.3.1 Utbildningens längd

De sakkunnigas avvägning av specialutbildningens längd för olika lärarkategorier

har skett med hänsynstagande till sådana omständigheter som lärarnas

teoretiska och praktiska förkunskaper, specialutbildningens mål och innehåll,

behovet av breddad orientering i förening med specialisering samt arbetsuppgifterna

inom resp. specialområde.

Skäl som enligt de sakkunniga kan tala för en förstärkning av lärarutbildningen

genom en förlängning av utbildningstiden är de erfarenhetsmässigt

konstaterade förändringarna i elevklientelets sammansättning. Den förvärvade

synnedsättningen har avtagit under de senaste åren och, om man bortser från

elever med fibroplasi (synnedsättning p. g. a. bindvävsbildning i ögat), finns hos

huvudparten av eleverna i blindskolan och i synklasserna ärftliga orsaker till

synnedsättningen. Bland sådana elever finns en betydande andel med dubbelhandikapp.

Speciella problem erbjuder också undervisningen av elever, som har

alltför goda synrester för att känna ett ovillkorligt behov att utnyttja punktskrift

men som har för svaga ögon för att läsa svartskrift. Beträffande de hörselskadade

barnen kan likartade förhållanden konstateras. I ett betydande antal

fall uppträder somatiska och psykiska defekter som komplikation till hörselskadorna.

Många barn med ärftliga hörselskador har nedsatt funktion av

balanssinnet, organiska hjärtfel, syndefekter m. m. Bland barn som är thalidomideskadade

(t. ex. neurosedynskadade) förekommer framför allt missbildningar

i hörselorganen, i ett stort antal av fallen i kombination med missbildningar av

extremiteter, ansiktsförlamningar, ögonmuskelförlamningar och hjärnskador. Medicinens

framsteg har vidare lett till att ett större antal barn med handikapp

överlever.

Nämnda omständigheter understryker behovet av en breddad och fördjupad

speciallärarutbildning inom syn- och hörselsektorn. De sakkunniga föreslår med

hänsyn härtill en viss utökning av utbildningstiden för bl. a. förskollärare för

hörselskadade och lärare, som skall undervisa gravt synskadade elever eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

elever med komplikationer till synskadan. De sakkunniga är inte nu beredda att

föreslå en generell utökning av utbildningstidens längd för alla lärarkategorier

inom syn- och hörselsektorn. Ytterligare erfarenheter bör först vinnas av de

möjligheter som en samordnad speciallärarutbildning synes erbjuda i fråga om

studiernas effektivisering och rationalisering. Individuell specialisering och fördjupning

genom tillval bör också kunna förstärka utbildningens effektivitet. En

systematiserad fortbildning bör anordnas som komplement till grundutbildningen,

vilket är angeläget bl. a. med hänsyn till den snabba utvecklingen på

ifrågavarande utbildningsområden.

De sakkunnigas förslag till utbildningens längd för de skilda lärarkategorierna

framgår av sammanställningen nedan. Den nuvarande utbildningstiden anges

inom parentes.

Utbildningens längd

Lärarkategori

Antal terminer

Specialunderv.

Specialskola

Lärare för synskadade:

Förskollärare ..........................................

—

(2) 2

Småskollärare .........................................

(2) 2

(2) 3

Folkskollärare .........................................

(2) 2

(2) 3

Ämneslärare .........................................

I

1

Övningslärare .........................................

I

(4 mån.) 2

Yrkesiärare ............................................

1

(4 mån.) 2

Anpassningslärare ......................................

—

(33 v.) 2

Lärare för hörselskadade:

Förskollärare ..........................................

—

(2) 3

Småskollärare .........................................

(2) 2

(4) 4

Folkskollärare .........................................

(2) 2

(4) 4

Ämneslärare .........................................

1

1

Övningslärare ..........................................

1

1

Yrkesiärare ............................................

1

1

I sammanställningen över speciallärarkategorierna ingår inte de speciallärare

som skall ha hand om undervisningen av gravt talskadade elever i specialskolan

och inte heller lärarna för blinda eller döva elever med komplikationer till

handikappet. Enligt de sakkunnigas mening bör den förra lärarkategorien utbildas

inom den reguljära talpedagogutbildningen och den senare inom en tillrättalagd

utbildning, som anordnas när utbildning av det fåtal lärare som det

här gäller blir aktuell. Särskollärare eller annan lärare, som behöver komplettera

sin utbildning för att nå den dubbla kompetens som kan erfordras för undervisningen

av t. ex. dövblinda elever eller elever med annat komplicerat handikapp,

bör sålunda i varje särskilt fall kunna erhålla en utbildning, som är an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

passad efter lärarens förkunskaper och verksamhetsområde. Förslag till utbildningsplan

bör, när sådan lärare skall utbildas, framläggas av specialskolans

ledning i samråd med speciallärarlinjens ledare och fastställas av skolöverstyrelsen.

I samband med frågan om utbildningstidens längd erinrar de sakkunniga om

de nya skolförfattningarna, i vilka förutsätts att en betydande del av de syneller

hörselskadade eleverna med hjälp av särskild expertis skall kunna fullgöra

hela eller en del av sin skolgång inom grundskolan antingen i specialklass eller

i vanlig klass med stöd av särskild specialundervisning. De sakkunniga föreslår

en studiegång omfattande 2 eller 3 terminer för lärare för synskadade och en

studiegång omfattande 2 eller 4 terminer för lärare för hörselskadade. Hittills

har gällt, att speciallärare med den längre utbildningen (hittillsvarande blindlärare

och dövlärare) fått sin tjänstgöring förlagd enbart till specialskolan och

lärare med den kortare specialutbildningen (hittillsvarande synklass- och hörselklasslärare)

till grundskolan. Detta bedöms bli regel även i den nya skolan,

eftersom specialskolan även framgent kommer att ha ansvaret för fostran och

undervisning av elever med de gravaste och mest svårbehandlade handikappen.

Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid av vikt att inrättande av tjänster

för lärare med längre eller kortare specialutbildning inte knyts till skolformerna

utan anpassas efter utvecklingen inom skolväsendet och dess aktuella

behov. När förhållandena gör det påkallat, bör man även inom den egentliga

grundskolan kunna anställa lärare med den längre utbildningen. Blind- och dövskolutredningen

(SOU 1964: 61) framhöll, att det med ökade tekniska resurser

och förbättrade undervisningsmetoder borde bli möjligt att i större utsträckning

undervisa elever med svåra hörselskador i det allmänna skolväsendet. Lärarna i

hörselklass beräknas få ett inte obetydligt antal elever som har lika små hörselrester

som vissa barn som nu undervisas i dövskolor. De sakkunniga finner därför

i och för sig att skäl kunde finnas för att samtliga hörsellärare finge den tvååriga

utbildningen. Med hänsyn till önskvärdheten av en snabb utbyggnad av hörselklassorganisationen

anser sig emellertid de sakkunniga inte kunna föreslå en sådan

genomgående förlängning av studietiden utan förordar ett system med

dels ettårsutbildade, dels tvåårsutbildade lärare för hörselskadade och möjlighet

för kommunerna att vid behov anställa även lärare med den mera omfattande

utbildningen. En sådan anordning medför inte någon nämnvärd höjning

av det totala behovet av specialutbildade lärare, eftersom höjningen motsvaras

av ett minskat lärarbehov inom specialskolan.

3.3.2 Timplaner m. m.

Valet av arbetssätt och arbetsformer i specialskolan grundas på de bärande

pedagogiska principerna om motivation, konkretion, aktivitet och samverkan,

som är gemensamma för all undervisning. Samtidigt används emellertid pedagogiska

metoder och hjälpmedel, som är speciellt tillrättalagda för undervis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 4

Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1967

ningen av synskadade, resp. hörselskadade. Det pedagogiska arbetet är i regel

nära samordnat med tekniska insatser och medicinsk behandling. Det kännetecknas

vidare av en långt driven individualisering av undervisningen, som är

baserad på ett ofta omfattande utredningsmaterial. Undervisningen av handikappade

innebär även krav på ett nära samarbete med elevernas hem och en

djup förståelse för den problematik, som den familj som har ett handikappat

barn kan ställas inför.

1960 års lärarutbildningssakkunniga hade i sitt förslag till studieplaner för den

vanliga lärarutbildningen grupperat utbildningens innehåll på fyra huvudavsnitt,

nämligen ämnesutbildning, pedagogik, metodik och praktik. De sakkunniga

för utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade har funnit denna

gruppering ändamålsenlig även för speciallärarutbildningen. I speciallärarutbildningen

ersätts dock avsnittet ämnesutbildning med specialämnen, eftersom

det är nödvändigt att ge lärarna för synskadade och hörselskadade ingående

kunskaper bl. a. om ett antal medicinska och tekniska frågor, som sammanhänger

med elevernas handikapp.

Utbildningens innehåll är tidsmässigt fördelat på tre terminer för lärare för

synskadade och på fyra terminer för lärare för hörselskadade. De sakkunniga

har eftersträvat att ge var och en av utbildningsterminerna ett sådant studieinnehåll,

att den kan betraktas som en avslutad enhet och samtidigt ingå i den

samlade lärogången. Det blir därigenom möjligt att inom ett begränsat antal

studieplaner samordna utbildning av skiftande längd för de skilda lärarkategorier,

som skall undervisa synskadade resp. hörselskadade i olika ämnen och

på skilda skolstadier. Den teoretiska undervisningen föreslås bli centrerad kring

i huvudsak gemensamma föreläsningar, där för alla lärarkategorier centrala

problemställningar behandlas. Den erforderliga specialiseringen av utbildningen

med hänsyn till lärarnas olika tjänstgöringsområden skall tillgodoses genom

gruppvisa konferenser och seminarier, tillval av specialiserings- och fördjupningskurs

samt val av praktikplatser. Utredningen har vidare eftersträvat att ge

största möjliga utrymme för fria studier inom självvalt område redan fr. o. m.

speciallärarutbildningens första termin. Drygt en fjärdedel av utbildningen beräknas

ske i denna form.

De sakkunnigas förslag till timplaner m. m. omfattar utbildning av lärare för

synskadade, lärare för hörselskadade samt förskollärare för hörselskadade. Vidare

framläggs timplansförslag för en kompletterande talpedagogutbildning om

en termin för hörsellärare. De sakkunniga förutsätter, att nuvarande talpedagogutbildning

efter viss översyn samordnas med föreslagen hörsellärarutbildning

och att ett antal talpedagoger årligen bereds tillfälle att förvärva hörsellärarkompetens

genom en termins kompletterande studier. Timplansförslagen

visas i vidstående uppställningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967 15

A. Timplaner för utbildning av lärare för synskadade

Ämnesområde

Elevtimmar/terminer

1.

2.

S:a

3.

Totalt

Specialämnen

Anatomi och fysiologi jämte patologi ..

20

—

20

10

30

Ögat och dess sjukdomar ..............

15

—

15

5

20

Röstvärd och talteknik ................

10

—

10

5

15

Blindskrift/maskinskrivning ............

15

10

25

10

35

Gymnastik, rytmik, orientering och sinnesträning ..

10

10

20

20

40

Eget ämnesområde ....................

10

10

20

10

30

80

30

no

60

170

Pedagogik

Specialpedagogik ......................

10

10

20

10

30

Pedagogisk psykologi ..................

20

30

50

20

70

Socialpedagogik........................

20

10

30

20

50

Psykopatologi och psykiatri ............

10

10

20

10

30

60

60

120

60

180

Metodik

Specialmetodik ........................

20

10

30

10

40

Syn/blindmetodik .....................

10

10

20

20

40

Ämnes- och stadiemetodik..............

10

20

30

10

40

Hjälpmedelsteknik ....................

20

20

40

20

60

60

60

120

60

180

Praktik

Studiebesök och auskultation ..........

60

50

no

80

190

Praktikundervisning ...................

80

140

220

80

300

no

190

330

160

190

Summa

340

340

680

340

1 020

Specialiserings- och fördjupningskurs ... .

no

no

220

no

330

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

B. Timplaner för utbildning av lärare för hörselskadade

Ämnesområde

Elevtimmar/terminer

Specialämnen

1.

2.

S:a

3.

4.

S:a

Totalt

Anatomi och fysiologi jämte patologi ..........

20

30

50

—

—

—

50

Språkteori och fonetik ........................

20

20

40

45

—

45

85

Logopedi och foniatri ........................

20

30

50

35

—

35

85

Medicinsk och teknisk audiologi ..............

20

30

50

30

10

40

90

Röstvård och talteknik ......................

10

—

10

—

—

—

10

Rytmik .....................................

—

10

10

—

—

—

10

Åtbördsspråk ................................

6

—

6

30

10

40

46

Eget ämnesområde ...........................

24

—

24

—

—

—

24

Pedagogik

iso

ISO

sto

U0

so

160

too

Specialpedagogik .............................

10

10

20

—

—

—

20

Pedagogisk audiologi..........................

30

20

50

10

10

20

70

Pedagogisk psykologi .........................

30

20

50

20

10

30

80

Psykopatologi och psykiatri ..................

10

10

20

10

—

10

30

Socialpedagogik ..............................

10

—

10

10

—

10

20

Metodik

90

60

150

50

so

70

SSO

Specialmetodik ...............................

10

10

20

—

-

—

20

Hörsel/dövmetodik ..........................

30

30

60

30

10

40

100

Ämnes- och stadiemetodik ....................

—

30

30

30

10

40

70

Hjälpmedelsteknik............................

10

10

20

10

—

10

30

Praktik

50

80

130

70

so

90

SSO

Studiebesök och auskultation ................

60

20

80

30

20

50

130

Praktikundervisning ..........................

20

60

80

50

260

310

390

80

80

160

80

S80

360

5S0

Summa

340

340

680

340

340

680

1 360

Specialiserings- och fördjupningskurs ..........

no

no

SSO

no

no

SSO

Uo

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967 17

C. Timplaner för utbildning av förskollärare för hörselskadade

Ämnesområde

Elevtimmar/terminer

1.

2.

3.

Totalt

Specialämnen

Anatomi och fysiologi jämte patologi ..

20

20

—

40

Språkteori och fonetik ................

20

20

10

50

Logopedi och foniatri ..................

20

30

10

60

Medicinsk och teknisk audiologi ........

20

30

10

60

Röstvård och talteknik ................

10

—

_

10

Rytmik ..............................

—

10

_

10

Åtbördsspråk .........................

6

—

10

16

Eget ämnesområde ....................

24

—

—

24

120

no

to

270

Pedagogik

Specialpedagogik ......................

10

—

—

10

Pedagogisk audiologi ..................

30

20

10

60

Pedagogisk psykologi ..................

30

20

10

60

Psykopatologi och psykiatri ............

10

10

—

20

Socialpedagogik .......................

10

—

—

10

90

50

20

160

Metodik

Specialmetodik ........................

10

—

—

10

Hörsel/dövmetodik ....................

30

40

20

90

Ämnes- och stadiemetodik ..............

—

10

—

10

Hjälpmedelsteknik ....................

10

10

—

20

SO

00

20

130

Praktik

Studiebesök och auskultation ..........

00

20

30

no

Praktikundervisning ...................

20

100

230

350

80

120

260

t60

Summa

SiO

SiO

sto

1020

Specialiserings- och fördjupning skurs

no

no

no

320

D. Timplan för talpedagogutbildning för hörsellärare (1 termin)

Ämnesområde

Specialämnen

Pedagogik .......

Metodik .........

Praktik .........

Elevtimmar

Summa

90

20

SO

210

340

110

Specialiserings- och fördjupningskurs ................

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 70

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

Genom den terminsvisa grupperingen av studieinnehållet blir det praktiskt

möjligt för de blivande lärarna för synskadade och hörselskadade att genomgå

specialutbildningen i etapper eller i en följd. Lärarna kan, som alternativ till

genomgång av hela utbildningen i en följd, således genomgå en 2-terminsutbildning

för undervisning av synskadade inom det allmänna skolväsendet och vid

lämplig tidpunkt komplettera denna utbildning med en termins utbildning för

tjänstgöring inom specialskolan för synskadade. Lärare för hörselskadade kan

t. ex. genomgå en 2-terminsutbildning för tjänstgöring i hörselklass/hörselklinik

och komplettera den med en termins talpedagogutbildning eller med två terminers

fortsatt hörselutbildning för tjänstgöring inom specialskolan för hörselskadade.

3.3.3 Tillträde till utbildningen, betyg m. m.

Intagningsbestämmelserna för speciallärarutbildningen diskuteras utförligt av

de sakkunniga. Behöriga att intas på lärarhögskolornas utbildningslinje 1,

dvs. den integrerade utbildningen av lärare för hjälp-, observations-, läs- och

synklasser, klasser för rörelsehindrade och särskolklasser, är f. n. småskollärare,

folkskollärare, särskollärare och ämneslärare, som fullgjort lärartjänstgöring

under minst tre år. För tillträde till utbildningslinje 2, som omfattar utbildning

av hörsellärare och talpedagoger, gäller samma behörighetsvillkor som för linje

1 med det tillägget, att sökande skall förete läkarintyg beträffande hörseln.

Även förskollärare kan intas för talpedagogutbildning. Intagningen på linje 3

vid lärarhögskolas speciallärarlinje grundas också på lärarexamen och praktik.

För tillträde fordras avlagd förskollärarexamen och minst tre års lärartjänstgöring.

Kravet på praktisk lärarerfarenhet som villkor för tillträde till speciallärarutbildning

återfinns inte i intagningsbestämmelserna för blind- och dövlärarutbildningen.

Den ettåriga utbildningen vid Tomteboda av blivande lärare

vid blindinstitutet är öppen för småskollärare, folkskollärare och förskollärare.

Särskollärare äger tillträde till den likaledes ettåriga utbildningen av lärare för

tjänstgöring i Ekeskolan i Örebro. Till anpassningslärare utbildas personer med

som regel socionom-, sjukgymnast-, arbetsterapeut- eller yrkeslärarutbildning.

I inträdesvillkoren för sökande till Manillaseminariet föreskrivs, att sökande

skall vara fri från sjukdom eller lyte som medför olämplighet för läraryrket,

äga normala hörsel- och talorgan samt ej vara behäftad med talfel. Blivande

lärare i läroämnen skall ha folkskollärarexamen som grund och biträdande lärare

småskollärarexamen. Beträffande blivande lärare i förskola eller skolhem

för döva fordras avlagd småskollärar-, särskollärar- eller förskollärarexamen.

De sakkunniga förordar enhetliga intagningsbestämmelser för den föreslagna

utbildningen av lärare för synskadade resp. hörselskadade. Att det av rekryteringsskäl

eller andra omständigheter i vissa fall kan vara påkallat att ta in

speciallärarkandidater med endast ringa lärarerfarenhet, bör enligt de sakkun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

nigas mening inte få leda till ett generellt eftergivande av kravet på praktisk

lärartjänstgöring som grund för speciallärarutbildning. De sakkunniga föreslår

därför att det för tillträde till speciallärarutbildningen skall krävas, utöver

lärarexamen för avsett skolstadium, en föregående allmän lärartjänstgöring

om minst tre år. Om särskilda skäl föreligger, t. ex. rekryteringssvårigheter i en

bristsituation, bör skolöverstyrelsen kunna bevilja dispens från nämnda villkor.

Behörig att antas för utbildning till anpassningslärare bör liksom hittills vara

den, som genomgått någon av nyss angivna yrkesutbildningar. Kravet på lärartjänstgöring

bör här motsvaras av krav på erfarenhet av arbete bland eller för

blinda. Även här bör skolöverstyrelsen vid behov kunna meddela dispens.

Enligt nuvarande bestämmelser om tentamina och betyg förekommer specialiserad

betygsgivning för lärare som genomgår specialutbildning för tjänstgöring

inom specialskolväsendet, medan övriga lärare efter specialutbildning erhåller

vitsordet Godkänd eller Icke godkänd. Enligt de sakkunnigas mening bör kunskapskontroll

även i framtiden ske genom tentamen eller genom andra former av

kunskapsredovisning. Efter genomgången utbildning bör lärare på speciallärarlinje

erhålla vitsordet Godkänd, om han på tillfredsställande sätt tillgodogjort sig

utbildningen, och vitsordet Icke godkänd i annat fall. Detta bör gälla även för

specialskolans lärarkategorier. På betyget bör vidare anges inom vilket område

specialarbetet utförts.

De sakkunniga tar även upp frågan om de biträdande lärarnas ställning inom

dövskolväsendet. De biträdande lärarna tillfördes dövskolan som en pedagogisk

förstärkning efter förslag av 1945 års dövskolutredning (SOU 1947: 64). Deras

uppgift skulle främst vara att friställa klassens ordinarie lärare från viss del av

den kunskapsmeddelande undervisningen och att därigenom bereda utrymme

för en individualiserad språkundervisning samt tal- och avläsningsträning. Detta

gav dövskolan värdefulla pedagogiska möjligheter under en skolepok, då individuell

undervisning och förstärkningsanordningar var relativt okända begrepp

inom skolväsendet i övrigt. Anordningen med biträdande lärare utnyttjades i allmänhet

så inom dövundervisningen, att klassläraren gav den enskilde eleven individuella

övningar i språkutvecklande syfte, medan den biträdande läraren samtidigt

undervisade klassens övriga elever. De biträdande lärarna har utnyttjats

först och främst för undervisningen på lågstadiet. Systemet med biträdande

lärare innebar emellertid reellt att vissa lärare med en kvalificerad utbildning,

i regel småskollärarutbildning och en tvåårig döv- och hörselpedagogutbildning,

aldrig togs i anspråk för uppgiften att självständigt leda och planlägga undervisningsarbetet

i egen klass. Enligt de sakkunniga har de biträdande lärarna förklarat

sig inte vara tillfredsställda med sina splittrade och ofta helt osjälvständiga

arbetsuppgifter och har i flera fall lämnat dövskolorna, så snart deras

tidigare kontraktsbundna treårsperiod löpt ut.

I likhet med vad som är fallet inom det allmänna skolväsendet har specialskolan

numera möjlighet till sådana stödåtgärder, som sammanfattas under

2* ■— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 70

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

begreppen specialundervisning och särskild undervisning. Därför bör enligt de

sakkunnigas mening systemet med biträdande lärare kunna anses avlöst. Den

förstärkning av undervisningen, som systemet vid införandet avsåg att tillskapa,

bör möjliggöras på likartat sätt i specialskolan som inom skolväsendet i övrigt,

nämligen genom tillämpning av grundskolans bestämmelser och anvisningar om

individualisering av undervisningen genom gruppindelning, kursinnehåll av

varierande svårighetsgrad, tillval, specialundervisning och stödundervisning.

Detta ger den lokala skolledningen vidgade möjligheter att organisera undervisningen

under hänsynstagande till de samlade lärarresurserna och undervisningens

aktuella behov. För den enskilde läraren betyder övergången till grundskolans

arbetssätt ökad frihet att utveckla ändamålsenliga arbetsmetoder. De

sakkunniga förutsätter, att de hittills utbildade biträdande lärarna förklaras

behöriga att söka och inneha sådana tjänster inom specialskolorna för hörselskadade,

som ledigförklaras för tjänstgöring på lågstadiet.

F. n. finns såväl anpassningslärare som biträdande anpassning slärare vid skolor

för vuxna synskadade. Efter samråd med 1960 års blindvårdsutredning föreslår

de sakkunniga, att utbildningen av biträdande anpassningslärare upphör och att

utbildning i framtiden anordnas endast för anpassningslärare för vuxna synskadade.

3.4 Nordisk samverkan

För de stora grupperna av speciallärare, såsom hjälp-, läs- och särskollärare

m. fl., har i de nordiska länderna utbildning anordnats efter i stort sett likartade

principer. I fråga om utbildningen av lärare inom blind- och dövsektorn är

problematiken likartad i vart och ett av de nordiska länderna. Behovet av specialutbildade

lärare i resp. länder är i flera fall för litet för att ge underlag för inrättandet

av reguljära utbildningslinjer, varför utbildningsfrågan inte alltid kunnat

lösas på ett helt tillfredsställande sätt. Främst gäller detta lärare, som undervisar

synskadade barn. För lärare, som undervisar hörselskadade, har situationen

varit något bättre.

Med hänsyn till att utvecklingen av specialskolväsendet och specialundervisningen

följt i huvudsak samma linjer inom de nordiska länderna har det fallit sig

naturligt för de små grupperna av handikapplärare i resp. länder att söka

kontakt med varandra. Ett internordiskt samarbete mellan företrädarna för

blind- och dövundervisningen har sålunda pågått i många år. Efter hand har det

på personliga initiativ grundade praktiska samarbetet systematiserats och utvecklats

till att omfatta allt fler områden inom såväl specialskolväsendet som

specialundervisningen inom det allmänna skolväsendet. Representanter för undervisningsministeriet

och socialministeriet i Danmark, undervisningsministerierna

i Norge och Finland samt skolöverstyrelsen i Sverige dryftade vid möte

i Köpenhamn i april 1965 möjligheterna till nordiskt samarbete inom specialundervisningen.

Konkreta förslag framlades bl. a. om en gemensam special
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1967

21

pedagogisk forskning samt om utredning av frågan om en gemensam nordisk

utbildning av lärare för vissa handikappgrupper.

De sakkunniga, som i samarbete med experter från övriga nordiska länder

prövat möjligheterna till en samnordisk utbildning av lärare för undervisningen

av synskadade och hörselskadade, anser att de förda gemensamma överläggningarna

klart belyst behovet och önskvärdheten av ett nordiskt samgående

inom speciallärarutbildningen. Det ökade samhälleliga stödet till handikappundervisningen

har gjort det möjligt att utveckla bättre undervisningsmetoder

samt att använda effektivare hjälpmedel i rehabiliteringsarbetet. Detta specialpedagogiska

och specialmetodiska utvecklingsarbete har under de senaste åren

gått så snabbt, att de enskilda skolorna i resp. länder har svårt att hålla sig

informerade om utvecklingen. En i lämpliga delar gemensam och centraliserad

speciallärarutbildning på nordisk basis är därför enligt de sakkunniga motiverad

inte enbart från organisatorisk utan även från innehållslig synpunkt. Ett praktiskt

nordiskt samgående vid utbildningen av lärare för sådana skolminoriteter

som t. ex. de synskadade ger de bästa garantierna för att utbildningen följer med

utvecklingen på detta ämnesområde.

I samtliga nordiska länder bedöms det vara främst utbildningen av lärare för

synskadade, som kräver ett nordiskt samgående. Med hänsyn till att de nordiska

länderna redan har en så enhetlig grundutbildning av speciallärare kan enligt de

sakkunniga ett nordiskt samgående vid utbildningen av speciallärare inom

synsektorn genomföras på två sätt: antingen genom att hela utbildningen förläggs

till ett enda nordiskt land eller genom att grundutbildningen erhålls i resp.

hemländer och den avslutande expertutbildningen centraliseras till ett land. De

sakkunniga förordar det senare alternativet i fråga om utbildningen av lärare

för undervisningen av synskadade. Eftersom det årliga behovet av utbildade

lärare på detta område är mycket litet bedöms endast ett nordiskt samgående

ge ett tillräckligt underlag för inrättande av en reguljär utbildning. Av den

föreslagna 3-terminsutbildningen för lärare för synskadade bör följaktligen den

avslutande tredje terminen bli samnordisk och förläggas till lärarhögskolan i

Stockholm. Det beräknade antalet deltagare i denna avslutande kurs framgår av

följande uppställning.

Antal deltagare i samnordisk utbildning av lärare för synskadade

1968

1969

1970

1971

1972

Danmark ......................

2—3

2—3

2—3

2—3

2—3

Finland1 ........................

Island1 .........................

Norge ..........................

2—3

2—3

2—3

2—3

2—3

Sverige ........................

3—5

3—5

3—5

3—5

3—5

Summa

7—11

7—11

7—11

7—11

7—11

1 1—2 deltagare från Finland resp. Island beräknas under perioden genomgå hela eller del av

utbildningen i Sverige.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

Behovet av lärare för undervisning av hörselskadade har enligt de sakkunniga

en sådan omfattning inom resp. länder, att det egna landet lämpligen svarar för

erforderlig utbildning av lärare. Beträffande kostnaderna för utbildningen under

den föreslagna gemensamma tredje utbildningsterminen för lärare för synskadade

är de sakkunniga inte nu beredda att föreslå någon kvotering länderna

emellan. I avvaktan på erfarenheterna av ett nordiskt samgående bör enligt de

sakkunnigas mening resp. länder svara för sina deltagares löne- och traktamentsersättningar

samt till värdlandet utbetala ersättning för de direkta merkostnaderna

i samband med utbildningen, dvs. i huvudsak handledararvodena vid

den praktiska utbildningen. Efter genomgången utbildning föreslås läraren få

behörighet att söka och inneha speciallärartjänst inom samtliga nordiska länder.

Samtidigt förordar de sakkunniga att möjligheterna hålls öppna för blivande

speciallärare att i vissa fall förlägga hela sin utbildning till ett nordiskt grannland.

Så bör t. ex. de svenskspråkiga speciallärarna i Finland och speciallärarna på

Island kunna få hela sin utbildning i annat nordiskt land, oavsett arten av den

handikappundervisning som utbildningen avser.

De sakkunnigas förslag till studieplaner för utbildning av lärare för synskadade

och hörselskadade förutsätter en nära nordisk samverkan genom inbjudan av

gästföreläsare från grannländerna, gemensamma kongresser och fortbildningskurser

samt utbyte av försöksrapporter och forskningsredogörelser. Uppläggningen

av det nordiska samarbetet på det betydelsefulla område som rör försöksverksamhet

och forskning föreslås ske i samverkan mellan ledningen för

speciallärarutbildningen och den planerade nordiska specialpedagogiska forskningsinstitutionen

i Göteborg.

3.5 Utbildningens organisation

3.5.1 Utbildningens dimensionering och förläggning

Speciallärarutbildningen innehåller framför allt i sin teoretiska del avsnitt och

moment, som är av intresse för flera speciallärarkategorier. Denna omständighet

gör det enligt de sakkunnigas mening motiverat att sammanföra skilda lärarkategorier

till gemensamma föreläsningsserier och till konferensgrupper av lämplig

storlek och sammansättning. Det blir därigenom möjligt att organisera en

reguljär speciallärarutbildning även för lärarkategorier, vars årliga behov av

nyrekrytering är begränsat, och samtidigt rationellt använda tillgängliga resurser

för lärarutbildningen. Antalet lärarkategorier och det totala antalet lärare inom

resp. kategorier, som omfattas av de sakkunnigas förslag, redovisas i följande

sammanställning. Av sammanställningen framgår att utbildningstiden, såsom

tidigare beskrivits, är olika lång för olika lärarkategorier. Intagning föreslås ske

en gång om året.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967 23

U tbildningsplan1

Lärarkategori

Termin 1

S H

Termin 2

S H

Termin 3

S H T

Termin 4

H

Förskollärare ...........

0—1

6

0—1

6

6

Småskollärare ..........

2—3

18

2—3

18

2—3

6

6

6

Folkskollärare ..........

1—2

14

1—2

14

0—1

2

6

2

Bärskollärare ............

0—1

0—1

0—1

Övningslärare ...........

2

4

1

Yrkeslärare .............

2

7—8

1

Ämneslärare ............

2

7—8

Anpassningslärare .......

Lärare från övriga Norden

4

4

5—6

Summa

13—17

56—58

9—13

38

7—11

14

12

8

Medeltal

15

57

11

38

9

14

12

8

1 S — lärare för synskadade, H = lärare för hörselskadade, T = talpedagogutbildning omfattande

1 termin för hörsellärare.

Av sammanställningen framgår, att flertalet lärarkategorier var för sig endast

har ett fåtal deltagare i utbildningen. Inom gruppen lärare för synskadade

varierar antalet lärare per kategori mellan 1 och 4. Sammanräknas deltagarna

inom de olika kategorierna på synområdet erhålls genomsnittligt 15 deltagare

under utbildningens första termin, 11 under den andra terminen och 9 under

den tredje terminen. I det sistnämnda antalet lärare ingår även deltagarna från

övriga nordiska länder i den föreslagna utbildningsterminen på nordisk basis

för lärare för synskadade. Det låga antalet lärare per lärarkategori gör det nödvändigt

med en långtgående samundervisning av grupperna. Inom gruppen

lärare för hörselskadade är antalet deltagare i utbildningen högre än inom

gruppen lärare för synskadade men även här är samundervisning av de olika

lärarkategorierna angelägen för att man skall kunna åstadkomma rationell uppläggning

av utbildningen. Samundervisningen av de olika kategorierna förutsätter

koncentration av utbildningen geografiskt. De sakkunniga föreslår därför

att huvuddelen av utbildningsplatserna för lärare för hörselskadade och synskadade

även framgent förläggs till Stockholm och knyts till lärarhögskolan där,

samt att 12 platser för grundutbildning av lärare för hörselskadade förläggs till

lärarhögskolan i Göteborg. De sakkunniga föreslår, att nuvarande talpedagogutbildning

efter viss översyn infogas i organisationsplanen för utbildningslinje 2.

3.5.2 Personal

Den utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade, som avses bli organiserad

inom utbildningslinje 2 vid lärarhögskolornas speciallärarutbildning, kommer

att vara underställd biträdande utbildningsledaren för speciallärarutbildningen

vid resp. lärarhögskolor. Med hänsyn till att undervisningen av synskadade

och hörselskadade rymmer en undervisningsproblematik, som i väsentliga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

avseenden skiljer sig från motsvarande frågor på utbildningslinje 1 och 3, och

med hänsyn till att det stora antalet lärarkategorier ställer stora krav på samordning

bör enligt de sakkunnigas mening personal, som är väl förtrogen med

ifrågavarande specialundervisning, stå till utbildningsledarens förfogande. För utbildningen

av lärare för synskadade anser de sakkunniga, att specialskolstadgans

bestämmelser om bl. a. rektors vid Tomtebodaskolan medverkan i lärarutbildning

bör finnas kvar även när lärarhögskolan görs ansvarig för utbildningen. För

utbildningen av lärare för hörselskadade föreslås att en särskild lektorstjänst i

specialundervisningens metodik inrättas vid lärarhögskolan i Stockholm och att

de arbetsuppgifter, som f. n. fullgörs av studierektorn för dövlärarutbildningen

vid Manillaseminariet, inräknas i tjänsteunderlaget för denna tjänst.

För undervisningen i specialämnen som t. ex. anatomi och fysiologi, medicinsk

och teknisk audiologi bör enligt de sakkunniga arvodesanställd personal anlitas,

medan undervisningen i centrala ämnen som pedagogik och metodik samt handledningen

under den praktiska utbildningen så långt möjligt bör handhas av

personal, som är fast knuten till lärarutbildningen. En lektorstjänst i psykologi

och pedagogik, tolv övningsskollärartjänster samt medel till föreläsare in. m.

föreslås. Innehavaren av lektorstjänsten i psykologi och pedagogik bör äga kvalificerade

insikter i sådana ämnen som fonetik, språkpsykologi, hörsel/dövpedagogik

och audiologi. Arbetsuppgifterna bör omfatta föreläsningar på specialområdet

samt ledning av konferenser och övningar. Nämnde lektor bör vidare

handleda deltagarna vid uppläggningen, genomförandet och redovisningen av

specialarbetena.

Tjänsten som kansliskrivare vid speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm

föreslås utbytt mot en kanslisttjänst. Medel begärs till extra biträdespersonal,

expert- och assistenthjälp samt slutligen till experter och särskilda sakkunniga

för översyn av studieplanerna för talpedagogutbildningen.

3.5.3 Lokaler

För utbildningen av blindlärare, dövlärare, synklasslärare och hörsellärare

disponeras f. n. lokaler i Tomtebodaskolan, Manillaskolan och Rålambshovsskolan,

som till vissa delar är förhyrd för lärarhögskolans räkning för speciallärarutbildning.

De nu disponibla lokalerna avses bli utnyttjade även vid den nya

organisationen. Det ökade antalet deltagare i utbildningen medför ett ökat behov

av undervisningslokaler, men samtidigt möjliggör den samordnade utbildningen

av flera lärarkategorier en mera rationell användning av tillgängliga lokalutrymmen.

Den teoretiska delen av den samordnade utbildningen av lärare för

synskadade och hörselskadade bör, med hänsyn till att den förutsätts vara i

stora delar gemensam för flera lärarkategorier, i möjligaste mån anknytas lokalmässigt

till övrig speciallärarutbildning vid lärarhögskolan. Ytterligare rum bör

därför enligt de sakkunnigas mening förhyras i anslutning till nuvarande

lokalutrymmen.

Den praktiska delen av utbildningen samt vissa övningar och konferenser bör

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1967

för de blivande lärarna inom speeialskolväsendet alltjämt förläggas till Tomtebodaskolan

resp. Manillaskolan. De lokaler på resp. skola, som nu används för

blind- och dövlärarutbildning, anses böra stå till förfogande också för den nya

utbildningen av lärare för synskadade och hörselskadade. Det framtida behovet

av lokaler för lärarutbildning vid specialskolorna förutsätts bli föremål för en

mera slutgiltig prövning i samband med färdigställandet av byggnadsprogram

för specialskolorna i enlighet med förslag, som framlagts av blind- och dövskolutredningen.

Den praktiska utbildningen av lärare för undervisningen av synskadade och

hörselskadade elever i specialundervisning inom det allmänna skolväsendet avses

främst vara förlagd till syn- och hörselklasser inom grundskolan på utbildningsorten.

3.6 Kostnader

Med utgångspunkt i den föreslagna organisationen av utbildningen för lärare

för synskadade och hörselskadade beräknar de sakkunniga utbildningskostnaderna

till 404 000 kr. för budgetåret 1967/68 och 629 000 kr. för budgetåret

1968/69 (1965 års löneläge). För ersättning åt deltagare i utbildningen beräknas

907 000 kr. för budgetåret 1967/68 och 1 163 000 kr. för budgetåret 1968/69

(1965 års löneläge).

4. Remissyttrandena

Behovet av lärare för synskadade och hörselskadade

Ett flertal remissinstanser har bedömt utredningens uppskattning av lärarbehovet

som alltför låg. SACO framhåller, att det behövliga antalet lärare bör

beräknas med tanke på att undervisningen av syn- och hörselskadade elever i

görligaste mån skall spridas ut till elevernas hemorter. Detta kräver ett betydligt

större antal lärare än om man koncentrerar undervisningen till någon eller några

platser i landet. Hörselfrämjandets riksförbund påpekar att avgång för pension,

som f. n. är aktuell inom en stor del av hörselpedagogkåren, inte beaktats vid

den slutliga uppskattningen av utbildningsbehovet. Samma förbund och Hörselpedagogiska

föreningen erinrar om att en stor del av de utbildade hörsellärarna

övergår till annan verksamhet än den reguljära skolan, främst till rehabiliteringsarbete,

konsulentverksamhet m. m. Detsamma framhålls av Svenska dövlärarsällskapet,

som anser att en överproduktion av lärarkrafter är att föredra

framför en bristsituation som kan äventyra den nya skolorganisationen.

Behovet av vissa lärarkategorier berörs av några remissinstanser. Skolöverstyrelsen,

Svenska dövlärarsällskapet och Hörselvårdskonsulenternas förening

anser att behovet av förskollärare för hörselskadade barn är avsevärt mycket

större än vad utredningen räknat med. Enligt Hörselpedagogiska föreningen och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

Hörselfrämjandets riksförbund är utredningens beräkning av utbildningsbehovet

av ämneslärare för hörselskadade till tio lärare under en femårsperiod orimligt låg.

Enligt riksförbundet föreligger ett ackumulerat behov av sådana lärare, då det

på grundskolans högstadium och i gymnasiala skolformer länge funnits hörselskadade

elever men saknats för denna handikappundervisning utbildade ämneslärare.

Behovet av speciellt utbildade lärare för undervisning av vuxna hörselskadade

har enligt samma förbund inte heller beaktats av utredningen. Då statliga

myndigheter nyligen övertagit huvudmannaskapet för t. ex. rehabiliteringscentralen

i Stockholm, anses staten böra ansvara för att denna central och andra

institutioner med liknande utbildningsverksamhet får lämpliga lärare i tillräcklig

utsträckning. Rektor vid speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm

saknar i betänkandet förslag till utbildning av anpassningslärare för hörselskadade.

Samordnad utbildning av lärare för specialskolan och specialundervisningen i

grundskolan

Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva till en samordnad specialutbildning

vid lärarhögskola för ifrågavarande lärare. Skolöverstyrelsen biträder

i allt väsentligt de sakkunnigas förslag och understryker det angelägna i att den

föreslagna utbildningen snarast kommer till stånd. Svenska stadsförbundet framhåller

därjämte, att inom tidigare utbildningsformer vunna erfarenheter på bästa

sätt bör tillvaratas i den nya organisationen. Dövskolornas rektor sförening förutsätter,

att samordningen sker på ett sådant sätt, att en utökad och fördjupad

utbildning inom det egna specialområdet inte eftersätts.

Rektor vid lärarhögskolan i Göteborg anser, att man bör grundligt utreda,

huruvida utbildningen av lärare för synskadade lämpligen bör hänföras till

utbildningslinje 1 eller utbildningslinje 2. Rektor vid lärarhögskolan i Stockholm

förordar att utbildningen av lärare för synskadade liksom nu förläggs till linje 1.

Han anser, att utredningens eget resonemang stöder tanken på en synpedagogutbildning

gemensam med hjälp-, läs- och observationsklasslärare. Enligt utredningen

bör nämligen den psykologisk-pedagogiska behandlingen inte inriktas på

det enskilda symptomet utan avse det handikappade barnets hela personlighet.

Samordnas utbildningen av synpedagoger med den utbildning som förekommer

vid linje 1 på lärarhögskolan, får lärarkandidaten möjligheter att just se olika

typer av handikapp. Samma uppfattning hävdas av Svenska synpedagogers

förening. Möjligheterna till integration med tal- och hörselundervisningen på

utbildningslinje 2 bedöms som små, eftersom man på denna linje bör satsa

mycket på språkgivning, talkorrektion, hörselträning och avläsning.

Utbildningens längd

Flertalet remissinstanser anser liksom utredningen att de lärare som skall

undervisa handikappade elever bör ha fullgod utbildning för det stadium som

undervisningen avser.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

Utredningen har föreslagit olika lång utbildningstid för lärarkategorierna

inom utbildningen av lärare för synskadade. Föreningen Sveriges

blindlärare ställer sig tveksam till detta och anför att många av problemen för

lärare inom denna undervisningssektor är ensartade. Vidden av problematiken

är enligt föreningen lika stor för samtliga lärarkategorier. Ett radikalt och riktigt

grepp från utredningen hade enligt denna remissinstans varit att planera en

specialutbildning för samtliga lärare för synskadade under en tid av tre terminer.

1960 års blindvårdsutredning och De blindas förening understryker särskilt

vikten av att anpassningslärarna får en 3-terminsutbildning.

När det gäller lärare för hörselskadade tillstyrker Hörselfrämjandets

riksförbund och Riksförbundet döva barns målsmän utredningens förslag

om en förlängning av utbildningen till tre terminer för förskollärare. Dövskolornas

rektorsförening, Svenska dövlär ar sällskap et och rektor vid Birgittaskolan i

Örebro framför dock önskemålet att utbildningstiden för dessa förskollärare skall

utsträckas till fyra terminer, med bl. a. motivering att undervisningen på förstadiet

är väl så viktigt för det handikappade barnet som den efterföljande på lågoch

mellanstadierna, för vilkas lärare utbildningstiden f. n. är tvåårig.

Utredningen har föreslagit att utbildningens längd för specialundervisningslärare

och specialskollärare på låg- och mellanstadierna skall vara två resp. fyra

terminer. Skolöverstyrelsen ansluter sig till utredningens förslag men framhåller,

att skäl kan anföras för en tvåårig utbildning även för det allmänna skolväsendets

hörselklasslärare, eftersom gränsen i hörselhänseende mellan hörselklassernas

och specialskolans elever tenderar att bli allt mindre skarp. En gemensam

hörsellärarkompetens skulle göra det möjligt för allt fler gravt hörselhandikappade

barn att under skoltiden bo i sina hem och åtnjuta föräldrarnas stöd

och omsorger. Skolöverstyrelsen tillägger emellertid, att en tvåårig utbildningstid

för hörselklassernas lärare skulle komma att förvärra förefintliga rekryteringssvårigheter

till denna speciallärarutbildning. Flertalet remissinstanser förordar

dock en förnyad prövning av utredningens ställningstagande på denna punkt.

Medicinalstyrelsen, SACO, Dövskolornas rektorsförening, Hörselpedagogiska

föreningen, Svenska dövlärarsällskapet, Svenska otolaryngologförbundet, Ilörselvårdskonsidenternas

förening och Riksförbundet döva barns målsmän framhåller

att all specialutbildning för lärare, som skall undervisa hörselskadade på

låg- och mellanstadiet, bör omfatta fyra terminer. Ilörselfrämjandets riksförbund

föreslår, att dessa lärare får en utbildning om minst tre terminer.

För ämneslärare föreslår utredningen en specialutbildning omfattande en

termin. Skolöverstyrelsen anser att utbildningstidens längd är knappt tilltagen

men finner ändock att utredningens förslag på denna punkt bör prövas. Rektorerna

vid Kristinaskolan i Härnösand, Västerledsskolan i Växjö och Birgittaskolan

i Örebro, SACO, Dövskolornas rektorsförening och Hörselvårdskonsvlentemas

förening hävdar att de lärare, som skall undervisa under den senare delen

av de handikappade elevernas utbildningstid, bör få samma omfång på sin specialutbildning

som lärarna på lägre stadier. Svenska dövlärarsällskapet finner förslaget

om en enterminsutbildning för högstadiets och det gymnasiala stadiets

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

ämneslärare helt orealistiskt och anser att utbildningen bör omfatta minst två

terminer jämte en praktiktermin med speciella handledare. Riksförbundet döva

barns målsmän ställer sig tveksamt i fråga om 1-terminsutbildning för ämnes-,

övnings- och yrkeslärare, såvida inte dokumenterad kännedom och erfarenhet av

hörselskadade barn föreligger.

Slutligen må nämnas att rektor vid Vänerskolan i Vänersborg menar, att

stadieindelningen och stadielärarsystemet inte kan tillmätas den vikt utredningen

gör gällande. Undervisningen i specialskolan för hörselskadade domineras av en

specifik, långsiktigt upplagd språkterapi, som är helt beroende av individens

mycket varierande förutsättningar för denna språkutveckling. Denna terapi har

i sin utvecklingsgång föga gemensamt med stadiegränserna i normalpedagogisk

mening.

Timplaner m. m.

Vad gäller utredningens förslag till timplaner ansluter sig flertalet remissinstanser

i väsentliga delar till det framlagda förslaget.

Beträffande specialämnena anser Svenska dövlär ars ällskap et att i förskollärarnas

studieplaner ökat utrymme bör beredas för moment som stämbildning,

talkorrektion och talövningar och att ämnesbenämningen rytmik bör

ändras till talets rytmik med en fördubbling av föreslaget timtal. Rektor för

Kristinaskolan och Riksförbundet döva barns målsmän finner det glädjande att

de sakkunniga givit åtbördsspråket en något stärkt position i studieplanen.

Därvid uttalas att det är ett rättmätigt krav att alla, som lider av mera betydande

hörselnedsättningar, i skolan bibringas färdighet i åtbördsspråket. Hörselpedagogiska

föreningen förvånas över att ämnet läs- och skrivsvårigheter nästan

helt kommer att försvinna. Föreningen anser, att lärare i hörselklass har behov

av kunskaper på detta område, eftersom det i allmänhet finns barn med utpräglade

läs- och skrivsvårigheter i hörselklasserna. Ämnet bör enligt föreningen

bibehålla sin plats i utbildningen.

Beträffande avsnittet pedagogik föreslår rektor vid lärarhögskolan i

Göteborg, att det nya och oklara begreppet specialpedagogik utbyts mot

specialundervisningens mål och organisation. Härav följer att vissa moment bör

överföras från den nuvarande specialpedagogiken till ämnet pedagogisk psykologi.

Svenska dövlärarsällskapet fäster uppmärksamheten på att i ämnet pedagogisk

psykologi de viktiga delarna allmän och speciell perceptionspsykologi

saknas, medan de i tidigare sammanhang behandlade momenten inlärningsprinciper

och deras pedagogiska tillämpning medtages. Beträffande undervisningen

i psykopatologi och psykiatri understryker medicinalstyrelsen vikten av

att samordningen med angränsande ämnen (socialpedagogik, pedagogisk psykologi

m. m.) beaktas. Det befaras annars, att delar av ämnet behandlas från skilda

utgångspunkter av olika ämnesföreträdare och att därigenom en viss begreppsförvirring

uppstår. Föreningen Sveriges blindlärare framhåller att det inom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

29

ramen för undervisningen i socialpedogogik bör upptas studium av lagarbetet

inom t. ex. rehabiliteringsverksamheten. Dessa studier anses böra förläggas företrädesvis

till termin 2, med hänsyn till att anpassningslärarnas utbildning är

ettårig. De blindas förening anser, att socialpedagogiken bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Riksförbundet döva barns målsmän är tveksamt till utredningens

förslag att tio timmars undervisning i socialpedagogik räcker för hörsellärare

med två terminers utbildning. De hörselskadades största svårighet ligger enligt

förbundet i den personliga och sociala anpassningen.

Beträffande undervisningen i metodik påpekar rektor vid lärarhögskolan

i Göteborg vissa svårigheter. Om undervisningsgrupperna kommer att bestå av

lärare med så olikartad utbildning som t. ex. förskollärare, ämneslärare samt

övnings- och yrkeslärare, blir det svårt att utforma undervisningen så, att den

kommer att upplevas som relevant och meningsfylld för de olika kategorierna.

Rektor förordar en indelning av stoffet i moduler med en beskrivning av varje

modul. Härigenom skulle endast modulnumret behöva införas i en sammanträngd

studieplan. Vilka avsnitt som kan samläsas mellan de olika utbildningsgrenarna

och lärarkategorierna, framstår då klart.

Enligt Föreningen Sveriges blindlärare bör i studieplanen för anpassningslärare

även ingå grundläggande undervisningsmetodik, eftersom dessa lärare ej tidigare

genomgått praktisk lärarutbildning. Samma förening föreslår, att den tredje

terminens metodiska moment, som behandlar möjligheten att hos den synskadade

uppöva förmågan att utnyttja en synrest, läsa svarttryck och illustrationer

samt tillgodogöra sig ljuset på ett ändamålsenligt sätt, förläggs till den

andra terminen, så att blivande anpassningslärare kan bli delaktiga av denna

metodikutbildning.

Samma förening framhåller, att praktik med specialskoleinriktning bör

förläggas till Tomtebodaskolan eller annan specialskola samt att vissa lärarkategorier,

t. ex. anpassningslärare, bör få praktisera vid skolor för vuxna synskadade.

De blindas förening understryker för anpassningslärarnas del värdet

av praktisk kännedom om modernt rehabiliteringsväsende t. ex. vid rehabiliteringskliniker,

försäkringskassor, blindvårdskonsulentverksamhet, yrkesutbildning

och arbetsplacering. Tid för studiebesök och praktiktjänstgöring bör enligt

föreningen beräknas i Större utsträckning. Riksförbundet döva barns målsmän

påpekar att för de lärare, som får föreslagen enterminsutbildning, blir den praktiska

utbildningen undermålig, endast 20 timmar. Skolöverstyrelsen föreslår

beträffande enterminsutbildning, att tidsfördelningen mellan studiebesök/auskultation

och praktikundervisning skall kunna jämkas av rektor vid lärarhögskola,

så att timtalet för praktikundervisning ökas och timtalet för studiebesök/

auskultation i motsvarande mån minskas. Dövskolornas rektorsförening anser

det angeläget, att en separat studieplan utarbetas för ämneslärare och att den

praktiska och metodiska utbildningen därvid förläggs till skolort, där högstadium

och gymnasium för hörselskadade finns.

3 — Bihang till riksdagens profo/coH 1967. 1 saml. Nr 70

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

Dövskolornas rektorsförening föreslår, att de lärare som undervisar på förskolestadiet

och inom specialskolans låg- och mellanstadium får utbildning för undervisning

i musik-rytmik. Flertalet av dessa lärare har att svara för ämnet i sin

undervisningsavdelning. En utbildning om tio timmar per termin i detta ämne

anses vara ett minimum. Dessa timmar föreslås hämtade från specialiserings-

och fördjupningskurserna, alternativt från auskultationstimmarna.

jHörselpedagogiska föreningen understryker slutligen, att även specialskolans

lärare bör vara väl utbildade i talpedagogik. Föreningen föreslår därför att

den talpedagogiska utbildningen integreras med den övriga hörsellärarutbildningen

och att teori och praktik fördelas på terminerna 1—3. Även Hörselfrämjandets

riksförbund ansluter sig till denna tanke.

Tillträde till utbildningen, betyg in. m.

Ett stort antal remissinstanser förordar en föregående allmän lärartjänstgöring

om tre år för tillträde till s p e c i a 11 ä r a r u t b i 1 d n i n g, då

alla lärare anses böra ha bilden av det normala barnet i bakgrunden vid undervisning

och bedömning av barn med olika handikapp. Rektorerna vid Östervångsskolan

i Lund, Vänerskolan i Vänersborg och Västerledsskolan i Växjö finner

emellertid tillsamans med Dövskolornas rektorsförening det inte befogat med en

så lång förpraktik som tre år. Rektor vid Västerledsskolan uttalar, att även om

lärarerfarenhet kan vara av värde för utbildningen, bör grundutbildning och

speciallärarutbildning kunna pågå i oavbruten följd. Svenska dövlärarsäUskapet

rekommenderar ett generöst dispensförfarande, för att yngre lärare vid val av

arbetsområde skall kunna intresseras för utbildning till verksamhet inom specialskolan.

Föreningen Sveriges blindlärare föreslår, att praktikkravet för anpassningsläraraspiranter

ges en vidare formulering. Det bör omfatta inte endast erfarenhet

av arbete bland eller för blinda utan även erfarenhet från allmänna arbetsmarknaden.

Grundlig erfarenhet från såväl vanligt kontors- och metallarbete som arbetsförmedling

anses värdefull för blivande anpassningslärare. Preparandkurs

eller självstudier bör enligt föreningen föregå den reguljära utbildningen av anpassningslärare,

då flertalet av dessa saknar pedagogisk och kanske även psykologisk

utbildning. Föreningen framhåller betydelsen av att lärarkandidaternas

personliga lämplighet för den kommande uppgiften blir föremål för prövning av

något slag. 1960 års blindvårdsutredning understryker, att de personliga förutsättningarna

hos vederbörande lärare betyder mest för ett framgångsrikt arbete

bland de handikappade. Saknas dessa förutsättningar anses knappast en utbildning,

hur god den än är, kunna väga upp bristerna på det personliga planet.

Beträffande utbildning av lärare för barn med dubbla handikapp anser

rektor vid Ekeskolan i Örebro, att krav på särskollärarutbildning som grundutbildning

bör klart uttalas beträffande blivande lärare vid denna skola. Han

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

motiverar detta med att det övervägande antalet elever vid skolan ligger på en

intellektuell nivå motsvarande IQ-området 50—80. Denna nivå har i stort sett

varit konstant inom elevmaterialet för den tioårsperiod som har kontrollerats.

Rektor vid Åsbaclcaskolan i Gnesta menar, att utbildningen för blivande lärare

vid skolan bör vara tvåårig hörsellärarutbildning, som sedan skall kompletteras

med utbildning för särskola. Alternativt skulle en treterminsutbildning för

hörsellärare och en enterminsutbildning för särskola kunna tänkas.

Beträffande utredningens förslag om vitsord för de lärarkandidater, som

genomgått den föreslagna specialutbildningen, uttalar sig några remissinstanser

positivt. Däremot framförs i vissa uttalanden från specialskolehåll avvikande

synpunkter. Blott och bart betyget Godkänd anses vara föga stimulerande när

det gäller ytterligare fördjupning och breddning av specialstudierna eller tillräckligt

rättvisande vid tillsättning av tjänster vid specialskola.

Rektor vid Västerledsskolan i Växjö tar upp frågan om rekryteringen

till speciallärarutbildningen. Han anser, att det i all lärarutbildning bör ingå

information om skolproblematiken kring de hörselskadade barnen. Härigenom

skulle enligt hans mening intresse kunna väckas bland lärarkandidaterna för

vidareutbildning till lärare för hörselskadade.

Nordisk samverkan

Utredningens förslag om nordiskt samarbete vid utbildningen av lärare för

synskadade liksom också av vissa andra speciallärare hälsas med tillfredsställelse

av skolöverstyrelsen, som ser dessa anordningar som inledningen till ett nytt

nordiskt samarbete på specialundervisningens område. Svenska, stadsförbundet

noterar med tillfredsställelse, att utredningen funnit det möjligt att genom ett

praktiskt nordiskt samarbete åstadkomma en rationell lösning av utbildningsfrågan

för en lärargrupp där det ringa behovet utgör ett hinder för en reguljär

utbildning inom det egna landet. Sveriges lärarförbund understryker, att föreslagen

internordisk samverkan är av stor betydelse inte minst för försöksverksamhet

och forskning.

Om sålunda remissinstanserna varit positiva till en samordning av speciallärarutbildningen

inom de nordiska länderna, har vissa av dem dock ställt sig

tveksamma till en gemensam nordisk lärarbehörighet. Som skäl mot en sådan har

bland andra TCO, Svenska synpedagogers förening, Hörselfrämjandets riksförbund

och rektor vid lärarhögskolan i Göteborg anfört de språksvårigheter i undervisning

som kan uppstå. Svenska dövlärarsällskapet förutsätter att vederbörande,

innan behörighet erhålls, behärskar det aktuella landets språk.

Utbildningens dimensionering och förläggning

De av utredningen föreslagna organisationsformerna synes enligt bl. a. Svenska

stadsförbundet ge goda möjligheter till en smidig anpassning av utbildnings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

kapaciteten till förändringar i behovet av specialutbildade lärare. Med hänsyn

till svårigheterna att på längre sikt mer exakt bedöma utbildningsbehovet framstår

dylika anpassningsmöjligheter som värdefulla.

Rektor vid lärarhögskolan i Göteborg påtalar en alltför ensidig lokalisering av

ifrågavarande speciallärarutbildning till Stockholm och erinrar om dels att till

lärarhögskolans pedagogiska institution knutits en professur i praktisk pedagogik

med specialpedagogik, dels att ett nordiskt forskningsarbete inom specialpedagogik

tagit sin början i Göteborg. Svenska dövlärarsällskapet ifrågasätter

däremot lämpligheten av att dela upp höresellärarutbildningen på lärarhögskolorna

i Stockholm och Göteborg främst med tanke på svårigheterna att erhålla

skickliga föreläsare. För ett effektivt utnyttjande av inom Sverige och Norden

tillgängliga experter bör verksamheten enligt sällskapet koncentreras till Stockholm,

vilket också skulle ge bättre underlag för fasta tjänster. Även behovet av

timlärare för specialämnen anses kunna tillgodoses långt bättre i Stockholm än

i Göteborg.

Personal

Skolöverstyrelsen påpekar, att ett tillräckligt antal timmar saknas för en

lektorstjänst i psykologi och pedagogik läsåret 1967/68 enbart för utbildningen

av lärare för synskadade och hörselskadade. I proposition 1967:4 föreslås att

två nya lektorstjänster i psykologi och pedagogik inrättas vid lärarhögskolan i

Stockholm. En av dessa lektorer kan enligt skolöverstyrelsen få delar av sin

tjänstgöring förlagd till utbildningslinje 2 vid speciallärarlinjen.

Föreningen Sveriges blindlärare anser att av de föreslagna övningsskollärartjänsterna

bör två tjänster placeras i Stockholm (en på lågstadiet och eu på

mellanstadiet), en tjänst i Växjö samt en tjänst i Kristinehamn. Eftersom gruppen

anpassningslärare i utbildningshänseende blir den största, föreslås de sistnämnda

tjänsterna kunna sökas av anpassningslärare. Föreningen hyser den åsikten, att

vuxenskolornas sakkunskap bör utnyttjas ifråga om dels den pedagogiska ledningen

av utbildningen, dels den direkta lärarutbildningen, eftersom rehabiliteringsarbetet

vid vuxenskolorna med deras nyblinda skiljer sig mycket från arbetet

vid barnskolorna. Hörselpedagogiska föreningen framhåller, att olika stadier har

sina speciella metodikproblem. Undervisningen i hörselmetodik resp. dövmetodik

vid lärarhögskola bör därför enligt föreningen meddelas av de lärare, som tar

emot de blivande hörsellärarna i sina övningsskolklasser. Minst en övningsskollärartjänst

föreslås inrättad på varje stadium inom såväl hörselklasserna som

specialskolan. Flera remissinstanser förordar, att en övningskollärartjänst reserveras

för en lärare med speciella kvalifikationer för utbildning av blivande lärare

i den synnerligen viktiga och på samma gång svåra uppgifter att lära de gravt

hörselskadade att tala. Svenska dövlärarsällskapet föreslår för det av sällskapet

förordade övningslaboratoriet dels en laboratorieledare, som är tekniskt, pedagogiskt

och fonetiskt skolad, dels en tekniker och ett skrivbiträde, samtliga med

halvtidstjänstgöring.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967 33

Lokaler

Byggnadsstyrelsen uttalar, att den för den lokalplanerande verksamheten för

speciallärarutbildningen behöver uppgifter på de lokaler, som bör ställas till förfogande

för den teoretiska och praktiska utbildningen av lärare för syn- och

hörselskadade. Med anledning härav skulle det enligt byggnadsstyrelsens mening

ha varit önskvärt, om utredningen hade upprättat förslag till lokalprogram för

utbildningsverksamheten i fråga. Då detta inte utförts av utredningen, synes det

böra ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen upprätta

erforderliga lokalprogram. Svenska dövlärarsällskapet anför i sitt yttrande,

att lärarhögskolan i Stockholm måste förfoga över ett övningslaboratorium med

specialapparatur, vilket inte beaktats av utredningen. Laborationer skall under

utbildningstiden förekomma i fonetik, teknisk audiologi, pedagogisk audiologi

samt hjälpmedelsteknik. Övningslaboratoriet, som föreslås placerat vid Manillaskolan,

anses böra bestå av fem eller sex rum för grupper, ljudisolerad cell för

audiometri, två större rum för test av hörselskadade samt arbetsrum för personal.

Kostnader

Ett flertal remissinstanser framhåller, att lärarkandidat vid specialskolan f. n.

åtnjuter full lön under utbildningstiden. Detta bör enligt dessa instanser av

rekryteringsskäl vara fallet även i fortsättningen. Rektor vid lärarhögskolan i

Stockholm påpekar, att utredningen inte föreslår något anslag för materiel och

utrustning för den nya utbildningen.

5. Departementschefen

Enligt modern forskning rörande handikappade barn har många av dem

förutsättningar att förvärva sådana kunskaper och färdigheter att de kan skapa

sig en från såväl enskild som allmän synpunkt relativt tillfredsställande tillvaro

i vårt samhälle. Ett villkor härför har emellertid ansetts vara att de tidigt

tas om hand av välutbildade lärare.

Statsmakterna beslöt år 1965 (prop. 1965:70, SU 101, rskr 275), att dittillsvarande

statliga blind- och dövskolor skulle ersättas av en statlig obligatorisk

tioårig grundskola för barn, som är gravt syn-, hörsel- eller talskadade. Den nya

skolan heter specialskolan.

Synskadade barn undervisas vid Tomtebodaskolan i Solna och Ekeskolan i

Örebro. Hörselskadade barn undervisas dels vid de sex specialskolorna Manillaskolan

i Stockholm, Åsbackaskolan i Gnesta, Östervångsskolan i Lund, Vänerskolan

i Vänersborg, Birgittaskolan i Örebro och Kristinaskolan i Härnösand,

dels i externa klasser av specialskolan förlagda till grundskolan. Talskadade barn

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

undervisas vid Birgittaskolan i Örebro. Yrkesutbildning och fortsatt teoretisk

undervisning för hörselskadade meddelas vid den till Vänerskolan knutna fortsättningsskolan

i Vänersborg och vid Västerledsskolan i Växjö samt vid den till

Manillaskolan hörande teoretiska fortsättningsskolan vid Blockhusudden i Stockholm.

Vuxna synskadade får liksom tidigare utbildning vid Landaskolan i Kristinehamn

och Värendsskolan i Växjö. Försöksverksamhet med gymnasium, fackskola

och yrkesskola för gravt hörselskadade elever beräknas komma till stånd

i Örebro läsåret 1967/68.

Inom den nioåriga grundskolan meddelas specialundervisning för

barn, som på grund av syn- eller hörselskada har svårt att följa den vanliga

undervisningen. I fråga om sådan specialundervisning gäller bestämmelserna i 5

kap. 42—46 §§ skolstadgan. Såväl syn- eller hörselklassundervisning som särskild

specialundervisning under visst antal veckotimmar kan anordnas. Hörselklassundervisning

har dessutom kommit till stånd på gymnasial nivå vid Alviksskolan

i Stockholm.

Det successiva införandet av specialskolan samt de vidgade möjligheterna till

frivillig fortsatt utbildning i yrkesskola, fackskola eller gymnasium för ungdomar

med syn-, hörsel- eller talskada ställer nya krav på utbildningen av lärare

inom detta undervisningsområde. Blind- och dövskolutredningen föreslog, att

specialskolan successivt skulle tillföras i huvudsak samma lärarkategorier, som

fanns inom det övriga skolväsendet. Enligt prop. 1965: 70 uttalade jag, med hänsyn

till att lärarutbildningsfrågorna inte utretts, att jag inte var beredd att

omedelbart ta ställning till detta förslag. I princip hade jag emellertid inte något

att erinra mot utredningens ställningstagande.

Enligt det nu föreliggande sakkunnigförslaget bör specialskolan ha samma lärarkategorier

som det övriga skolväsendet. Denna uppfattning har biträtts av remissinstanserna

och även jag anser den riktig, ehuru jag räknar med vissa modifikationer

i fråga om de kompetenskrav som normalt gäller för visst stadium.

Jag tänker härvid främst på speciallärare med folkskollärarexamen som alltjämt,

vid sidan av ämneslärare och adjunkter, bör finnas på specialskolans högstadium.

Till de lärares grundutbildning, som skall tjänstgöra i specialskolan, bör fogas en

specialutbildning, till vars utformning m. m. jag senare återkommer.

Vid specialskolan bör fr. o. m. den 1 juli 1967 finnas tjänster som speciallärare,

lärare i läroämnen, övningslärare, lärare i yrkesämnen samt förstadielärare. Under

en övergångstid bör även finnas kvar vissa lärarinnetjänster vid skolenheterna

i Gnesta och Vänersborg samt sådana lärartjänster som enligt övergångsbestämmelserna

till specialskolstadgan får finnas kvar under viss tid. Speciallärarer

med småskollärarexamen skall undervisa företrädesvis på lågstadiet och speciallärare

med folkskollärarexamen företrädesvis på mellanstadiet. På högstadiet

bör såväl speciallärare med folkskollärarexamen som ämneslärare eller adjunkter

undervisa. Vid skolor för vuxna synskadade skall liksom tidigare finnas tjänster

som anpassningslärare.

När det gäller specialundervisning i grundskolan och på det gymnasiala sta
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

diet, bör ingen ändring av tjänsteorganisationen ske. I grundskolan skall således

alltjämt finnas tjänster som speciallärare för årskurserna 1—9, varvid arbetsområdet

för lärare med småskollärarexamen är årskurserna 1—6 och för lärare med

folkskollärarexamen årskurserna 4—9. Även lärare i läroämnen, övningslärare

och lärare i yrkesämnen bör medverka i specialundervisningen i grundskolan liksom

i motsvarande verksamhet på det gymnasiala stadiet och därför bör specialutbildning

anordnas även för dessa lärarkategorier. Jag räknar dock tills vidare

inte med några särskilda tjänster inom specialundervisningen för dessa lärare.

Ett stort antal remissinstanser har ansett, att de sakkunniga beräknat det

framtida lärarbehovet för lågt. Med hänsyn till nuvarande bristläge och

den expanderande utbildningsverksamheten inom handikappområdet finns det

även enligt min mening skäl att anta att behovet underskattats. Frågan om utbildningens

framtida dimensionering bör därför ytterligare övervägas. För budgetåret

1967/68 bör intagningen lägst ha den omfattning som utredningen föreslår.

Kungl. Maj :t bör äga besluta om den slutliga omfattningen.

Förverkligandet av den beslutade specialskolreformen kräver inte endast en

kvalitativ och kvantitativ förstärkning av utbildningen av lärare för denna skolform

utan gör det även påkallat att närmare samordna denna utbildning med

utbildningen av lärare för specialundervisningen i grundskolan. Utvecklingen

går mot integration mellan specialskolan och skolväsendet i övrigt. Jag delar

därför utredningens uppfattning, att utbildningen av specialskolans lärare bör

förläggas till lärarhögskola och samordnas med övrig speciallärarutbildning. Detta

bör ske redan fr. o. m. den 1 juli 1967. Utbildningen av ifrågavarande lärare

bör tillsammans med utbildningen av talpedagoger bilda speciallärarlinjens utbildningslinje

2. Organisationen vid lärarhögskola återkommer jag till i det följande.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande utbildningens längd och innehåll

har tilldragit sig stort intresse bland remissinstanserna. Utbildningen har föreslagits

omfatta en till tre terminer för lärare för synskadade och en till fyra terminer

för lärare för hörselskadade. De sakkunniga har eftersträvat att ge var och

en av utbildningsterminerna ett sådant innehåll, att den kan betraktas som en avslutad

enhet och samtidigt ingå som en del i en längre lärogång. Det har därigenom

befunnits möjligt att inom ett begränsat antal studieplaner samordna utbildning

av skiftande längd för de skilda lärarkategorier, som skall undervisa synskadade

resp. hörselskadade i olika ämnen och på skilda skolstadier. Den teoretiska undervisningen

är uppbyggd kring i huvudsak gemensamma föresläsningar, där för

alla lärarkategorier centrala problemställningar behandlas. Den erforderliga specialiseringen

av utbildningen med hänsyn till lärarnas olika tjänstgöringsområclen

tillgodoses genom konferenser och seminarier gruppvis, tillval av specialiserings-

och fördjupningskurs samt val av praktikplatser. Utredningen har vidare

eftersträvat att ge största möjliga utrymme för fria studier inom självvalt

område redan fr. o. m. specialutbildningens första termin. Drygt en fjärdedel

av utbildningen beräknas ske i denna form.

Specialutbildningen består av två huvuddelar, dels en grundläggande utbild
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

ning för lärare som skall ha sin verksamhet inom grundskolans specialundervisning,

dels en fördjupad utbildning, som bygger på den grundläggande utbildningen

och som är avsedd främst för blivande speciallärare i specialskolan. Genom

grupperingen av studieinnehållet terminsvis blir det praktiskt möjligt

för de blivande lärarna för synskadade och hörselskadade att genomgå specialutbildning

i etapper eller i en följd. Förslaget med utbildning etappvis till en

alltmer fördjupad kompetens är en konstruktion, som enligt min mening har bestämda

fördelar. Jag anser därför, att utbildningen bör utformas i enlighet med

detta förslag.

Beträffande utbildningens längd för lärare för synskadade i specialskolan

föreslår utredningen en förlängning av utbildningstiden med en termin

för lågstadielärare, mellanstadielärare, övningslärare och lärare i yrkesämnen.

Jag anser förslagen väl grundade och biträder desamma. I enlighet med remissinstansernas

i det närmaste samstämmiga uppfattning förordar jag, till skillnad

från de sakkunniga, en utbildning om två terminer för lärare i läroämnen

Detta överensstämmer också med längden av den specialutbildning vid lärarhögskolas

speciallärarlinje som dessa lärare enligt gällande bestämmelser har möjlighet

att genomgå. Den av mig förordade längden av specialutbildningen för lärare

för synskadade framgår av följande tablå.

Antal terminer

Lärarkategori

Specialunder- visning i grund- skolan ni. m.

Specialskolan

m. m.

2

2

3

2

3

2

2

1

2

1

2

Anpassningslärare ......................................

2

Jag övergår så till frågan om utbildningen av lärare för hörselskadade.

De sakkunnigas förslag om förlängning av utbildningen till tre terminer

för förskollärare biträder jag. För specialskolans övnings- och yrkeslärare,

som tidigare inte erhållit specialutbildning, bör anordnas utbildning om en termin.

De sakkunniga föreslår samma utbildningstid även för lärare i läroämnen.

Enligt min mening bör, av samma skäl som beträffande utbildningen av lärare

för synskadade, specialutbildningen för lärare i läroämnen omfatta två terminer.

De sakkunniga har vidare föreslagit, att utbildningstiden för lågstadielärare och

mellanstadielärare, som utbildas till speciallärare för specialundervisning inom

grundskolan resp. specialskolan, skall vara två resp. fyra terminer. Flertalet

remissinstanser förordar, att utbildningstiden för grundskolans speciallärare blir

lika lång som för specialskolans lärare med hänsyn till bl. a. den omständigheten

att gränsen i hörselhänseende mellan specialundervisningens och specialskolans

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

elever tenderar att bli allt mindre skarp. Anledningen härtill är att man av olika

skäl försöker att så långt möjligt placera de hörselskadade barnen i en normal

skolmiljö. Med hänsyn härtill förordar jag, att utbildningen av speciallärare för

hörselskadade i grundskolan skall utökas till att omfatta tre terminer. Tills vidare

bör liksom hittills för sådan speciallärare finnas möjlighet till kompletterande

talpedagogutbildning. Jag avser i det följande återkomma till frågan om förhållandet

mellan hörsellärar- och talpedagogutbildningen.

Den av mig föreslagna tiden för specialutbildning av lärare för hörselskadade

framgår av följande tablå.

Lärarkategori

Antal t

Specialunder- visning i grund- skolan m. m.

erminer

Specialskolan

m. m.

Förskollärare .........................................

3

Lågstadielärare ........................................

3

4

Mellanstadielärare .....................................

3

4

Lärare i läroämnen ....................................

2

2

Övningslärare .........................................

1

1

Lärare i yrkesämnen ..................................

1

1

Det specialpedagogiska och specialmetodiska utvecklingsarbetet går f. n. mycket

snabbt. En systematiserad och ändamålsenlig fortbildning är därför ett

nödvändigt komplement till grundutbildningen. Det ankommer på skolöverstyrelsen

att i erforderlig utsträckning planera sådan fortbildning. Ett speciellt behov

härav föreligger för lärare som undervisar elever med komplicerat handikapp.

De föreslagna läroplanerna har i väsentliga delar accepterats av remissinstanserna.

Läroplanerna bör dock ses över av skolöverstyrelsen, som därvid

bör överväga de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen. För läsåret

1967/68 bör skolöverstyrelsen få i uppdrag att fastställa provisoriska läroplaner.

Definitiva läroplaner bör efter förslag av skolöverstyrelsen fastställas av

Kungl. Maj:t.

Beträffande två huvudavsnitt i läroplanerna, nämligen specialiserings- och

fördjupningskurs samt praktik, vill jag framhålla följande. Med hänsyn till att

utbildningen till sina huvuddelar blir samordnad för samtliga lärarkategorier

är det av särskild vikt att specialiserings- och fördjupningskurserna får en sådan

utformning att de motsvarar varje lärarkategoris utbildningsbehov. Skolöverstyrelsen

bör ägna denna fråga stor uppmärksamhet, så att utbildningen

blir effektiv.

Frågan om praktikens utformning har tagits upp av flera remissinstanser, som

befarat att den praktiska utbildningen skulle bli eftersatt i den nya utbildningsorganisationen.

Självfallet är det mycket viktigt att den som skall undervisa

handikappade får en adekvat och tillräckligt omfattande praktisk utbildning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967

Det ankommer på skolöverstyrelsen att tillgodose detta behov vid utformningen

av den praktiska utbildningen.

Speciallärare, som skall handha undervisningen av gravt talskadade barn, bör

liksom hittills genomgå talpedagogutbildning vid lärarhögskola. Skolöverstyrelsen

bör ta ställning till frågan, huruvida nuvarande talpedagogutbildning

bör bli föremål för översyn. Vidare bör övervägas, om och på vad sätt talpedagogutbildning

och hörsellärarutbildning lämpligen kan kombineras till en

för vissa lärartjänster behörighetsgrundande utbildning. Ett liknande problem

har aktualiserats av rektorerna vid Ekeskolan och Åsbackaskolan, nämligen frågan

om behovet av att för viss lärarverksamhet kombinera särskollärarkompetens

och hörsellärarkompetens. Även frågan hur detta önskemål kan tillgodoses

bör närmare övervägas. Överstyrelsen bör underrättas om vad jag förordat.

För utbildningslinjerna 1 och 3 vid lärarhögskolas speciallärarlinje, som omfattar

lärare för hjälp-, observations-, läs-, syn- och särskolklasser samt klasser för

rörelsehindrade, resp. förskollärare för särskolans förskola m. m., har skolöverstyrelsen

den 15 december 1966 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till nya

studieplaner. I denna fråga vill jag här endast uttala, att samordning av de tre

utbildningslinjernas timplaner bör komma till stånd i den utsträckning som är

möjlig utan att linjernas egenart går förlorad.

För tillträde till specialutbildning på utbildningslinje 2, omfattande lärare för

synskadade, hörselskadade och talskadade, bör fordras lärarexamen och i regel

tre års lärartjänstgöring samt för blivande anpassninglärare annan utbildning

och yrkesverksamhet under tre år av betydelse för lärarverksamheten.

Under utbildningstiden bör för den, som genomgår utbildning till speciallärare

(lågstadielärare, mellanstadielärare) eller motsvarande utbildning för förskollärare,

i innehavd tjänst utgå lön med B-avdrag under termin 1 och 2 samt lön

utan avdrag under termin 3 och 4. För övriga lärarkategorier bör utgå lön utan

avdrag i innehavd tjänst. I vissa fall kan motsvarande utbildningsarvoden i stället

komma i fråga. Kungl. Maj:t äger besluta om förmåner under utbildningstiden.

Den som före den 1 januari 1968 innehar behörighet till tjänst vid specialskola

eller till tjänst som speciallärare vid grundskola bör i fråga om behörighet

jämställas med den som genomgått den nya utbildningen. Systemet med biträdande

lärare bör avvecklas den 1 juli 1967. Innehavare av tjänst som biträdande

lärare bör beredas möjlighet att utan ansökningsförfarande övergå till

speciallärartjänst vid specialskola.

Beträffande frågan om nordisk samverkan i fråga om utbildning av

speciallärare kan konstateras att utvecklingen av specialskolväsendet och specialundervisningen

har följt i huvudsak samma linjer inom de nordiska länderna.

I samtliga nordiska länder bedöms det vara främst utbildningen av lärare för

synskadade, som kan bli föremål för ett nordiskt samarbete. Anledningen härtill

är att utbildningen omfattar ett mycket litet antal sådana lärare i varje

land. De sakkunniga har föreslagit, att den avslutande tredje terminen av utbildningen

för lärare för synskadade skall bli samnordisk. Denna utbildningster
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 70 år 1967

39

min för nordiska deltagare beräknas komma till stånd först höstterminen 1968.

Frågan har underställts övriga nordiska länders undervisningsministerier. Slutlig

ställning till denna fråga kan inte tas förrän i samband med ställningstagandena

till utbildningsverksamheten vid lärarhögskolorna under budgetåret 1968/69.

Jag övergår till organisationen för ifrågavarande speciallärarutbildning

vid lärarhögskola. Såsom jag förordat i det föregående, bör utbildningen av

specialskolans lärare anknytas till lärarhögskola och samordnas med lärarutbildningen

för motsvarande kategorier inom grundskolan. Utbildningen av lärare

för synskadade och hörselskadade skall tillsammans med utbildningen av talpedagoger

bilda speciallärarlinjens utbildningslinje 2. All utbildning av lärare

för synskadade bör förläggas till lärarhögskolan i Stockholm. Det årliga behovet

av lärare för synskadade är emellertid inte stort. Det kan därför finnas skäl att

överväga, om intagning av lärare för sådan utbildning i vissa fall kan ske med

något års mellanrum. Det är en uppgift för skolöverstyrelsen att följa utvecklingen

härvidlag och att tillse att utbildningsresurserna utnyttjas ändamålsenligt.

Utbildning av lärare för hörselskadade bör anordnas vid lärarhögskolorna

i Stockholm och Göteborg. Utbildning under den fjärde terminen av den

tvååriga studiegången för lärare för hörselskadade bör vara förlagd till lärarhögskolan

i Stockholm.

Den praktiska utbildningen förläggs till grundskolans specialklasser, specialskolor,

skolor för vuxna synskadade samt andra för ändamålet lämpliga instititutioner.

Utbildningen förutsätts under läsåret 1967/68 bedrivas under medverkan

av handledare huvudsakligen i nuvarande former. Den 1 juli 1968 bör

med erforderligt antal tjänster som speciallärare vid specialskolan eller vid

grundskolan förenas uppdrag för tre år som handledare. I den utsträckning

som behövs skall handledare kunna anställas även för kortare tid.

De sakkunniga har föreslagit inrättande av en tjänst som lektor i psykologi

och pedagogik för speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm. Innehavaren

av tjänsten skulle enligt de sakkunniga svara för undervisningen i psykologi

och pedagogik på utbildningslinje 2 samt därjämte på andra utbildningslinjer

meddela viss undervisning rörande problematiken kring undervisning av barn

med syn- eller hörselhandikapp. Skolöverstyrelsen har anfört, att underlag för

den förslagna lektorstjänsten saknas läsåret 1967/68. Jag har i prop. 1967:4

beräknat medel för två lektorstjänster i psykologi och pedagogik vid lärarhögskolan

i Stockholm. Enligt min mening bör en av innehavarna av dessa tjänster

kunna ha tjänstgöringen förlagd företrädesvis till speciallärarlinjens utbildningslinje

2. Medel bör alltså inte nu beräknas för någon ny tjänst som lektor i

psykologi och pedagogik.

Jag beräknar medel för föreslagen tjänst som lektor i specialundervisningens

metodik vid lärarhögskolan i Stockholm, liksom för utbyte av en tjänst som

kansliskrivare vid samma lärarhögskola mot en tjänst som kanslist. Medel bör

vidare beräknas för tjänstgöringstillägg till handledare, ersättning till föreläsare

och ledare av seminarieövningar samt för expert- och assistenthjälp vid special
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

lärarutbildningen, arvoden till experter och särskilda sakkunniga samt för extra

biträdespersonal och vissa utbildningsarvoden. Sammanlagt har jag för nyssnämnda

avlöningsändamål beräknat 454 000 kr. Härvid har jag beaktat medelsbehovet

för dels utarbetandet av studiematerial för specialiserings- och fördjupningskurs,

dels andra årskursen av dövlärarutbildningen vid Manillaskolan

och viss blindlärarutbildning under höstterminen 1967 vid Tomtebodaskolan.

För omkostnader i samband med föreslagen speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna

i Stockholm och Göteborg bör beräknas ett belopp av sammanlagt

60 000 kr.

I sina anslagsframställningar för budgetåret 1967/68 under anslaget Specialskolan

m. m.: Engångsanskaffning av utrustning m. m. begärde skolöverstyrelsen

16 000 kr. till undervisningsmateriel för utbildning av dövlärare. I summan ingick

kostnader för inköp av audiometer, utbyte av försliten materiel m. m. Jag

beräknar medel för dessa ändamål i enlighet med skolöverstyrelsens förslag.

De ökade anspråk på lokaler som uppkommer genom utvidgningen av speciallärarutbildningen

bör kunna tillgodoses genom förhyring.

Vid bifall till vad jag här har föreslagit räknar jag för nästa budgetår med

ett medelsbehov av sammanlagt 530 000 kr., varav för avlöningar 454 000 kr.,

för omkostnader 60 000 kr. samt för materiel m. m. 16 000 kr.

Jag förordar att på riksstaten för nästa budgetår uppförs ett förslagsanslag av

530 000 kr., kallat Vissa kostnader för speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna.

Av praktiska skäl bör emellertid kostnaderna för avlöningar samt omkostnaderna

bestridas från lärarhögskolornas anslag för motsvarande ändamål, vilka

anslag härigenom kommer att belastas med högre belopp än som beräknats i

riksstatsförslaget. Det av mig här förordade anslaget kommer i fråga om dessa

kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten. Kostnaderna för

undervisningsmateriel bör bestridas direkt från förevarande anslag.

Med hänvisning till de anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för speciallärarutbildning

vid lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg,

b) besluta att det inom specialskolan skall finnas skilda slag

av lärare i huvudsak enligt de riktlinjer som jag angett,

c) till Vissa Icostnader för speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna

för budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 530 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsi’ådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Re ge nt en att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967 41

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning ....................................................... 3

2. Nuläget ......................................................... 4

3. Utredningens förslag till utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade

......................................................... 4

3.1 Utgångspunkter .............................................. 4

3.3.1 Den nya skolan för syn-, hörsel- och talskadade............ 4

3.1.2 Utbildningen vid lärarhögskola av lärare för specialundervisning

................................................... 5

3.1.3 Behovet av lärare för synskadade och hörselskadade........ 8

3.2 Samordnad utbildning av lärare för specialskolan och specialundervisningen

i grundskolan ...................................... 9

3.3 Utbildningens utformning ..................................... 11

3.3.1 Utbildningens längd ..................................... 11

3.3.2 Timplaner m. m......................................... 13

3.3.3 Tillträde till utbildningen, betyg m. m..................... 18

3.4 Nordisk samverkan........................................... 20

3.5 Utbildningens organisation .................................... 22

3.5.1 Utbildningens dimensionering och förläggning.............. 22

3.5.2 Personal................................................ 23

3.5.3 Lokaler ................................................ 24

3.6 Kostnader ................................................... 25

4. Remissyttrandena ................................................ 25

5. Departementschefen .............................................. 33

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:202 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade to. to. a1 i texten
  2. SU 1967:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade to. to. s. 1 i texten