Angående utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade m. m
1967-03-17 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:70, Angående utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
1
Nr 70
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbildning av lärare
för synskadade och hörselskadade m. m.; given Stockholms
slott den 17 mars 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag rörande reformering av utbildningen av lärare
för synskadade och hörselskadade vid specialskolan m. in. samt inom specialundervisningen
i grundskolan och på det gymnasiala stadiet.
Den nya speciallärarutbildningen, som avses bli införd med början läsåret
1967/68, föreslås förlagd till lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg. Utbildningen,
som är avsedd för lärare som är behöriga till ordinarie tjänst inom
det allmänna skolväsendet, föreslås omfatta 1—3 terminer för lärare för synskadade
och 1—4 terminer för lärare för hörselskadade. Utbildningstiden förutsätts
vara olika lång för lärare av olika kategorier, nämligen speciallärare, lärare
i läroämnen, övningslärare, lärare i yrkesämnen, förstadielärare och anpassningslärare.
Nordiskt samarbete förutsätts framdeles kunna komma till stånd beträffande
utbildningen av lärare för synskadade.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 70
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 17 mars 1967.
N ärva rande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående utbildning
av lärare för synskadade och hörselskadade m. m. och anför.
I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 355) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna
till Utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade ett förslagsanslag
av 1 590 000 kr.
Beredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra
för den närmare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
3
1. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 23 april 1965
sex sakkunniga att utreda frågan om utbildning av lärare för blind- och dövskolväsendet.
De sakkunniga antog namnet blind- och dövlärarutredningen
(ledamöter undervisningsrådet Karin Lundström, ordf., blindläraren Torsten
Andersson, rektorn Sture Bengtson, sekr., studierektorn Rut Madebrink, ledamoten
av riksdagens andra kammare, folkskolläraren Gunnel Olsson och specialläraren
Märta Ström; direktiv se kungl. brev den 23 april 1965).
Genom beslut den 26 juli 1965 uppdrog Kungl. Maj:t åt de sakkunniga att
jämväl pröva frågan om en för de nordiska länderna gemensam utbildning av
blind- och dövlärare samt att därvid samråda med av regeringarna i Danmark,
Finland, Island och Norge utsedda särskilda experter. Att såsom experter biträda
de svenska sakkunniga utsåg undervisningsministeriet i Danmark afdelningslederen
Finn Lambert, undervisningsministeriet i Finland skolrådet Urho
Somerkivi, undervisningsministeriet i Island rektorn Brandur Jönsson samt
kirke- og undervisningsdepartementet i Norge kurslederen Trygve Lie.
De sakkunniga har den 25 november 1966 framlagt betänkandet »Utbildningav
lärare för synskadade och hörselskadade» (stencil E 1966:17). Över betänkandet
har, efter remiss, yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,
skolöverstyrelsen efter hörande av lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg
samt specialskolorna, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
universitetskanslersämbetet efter hörande av karolinska mediko-kirurgiska
institutet, 1960 års blindvårdsutredning, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Föreningen
Sveriges blindlärare, Svenska synpedagogers förening, Dövskolornas
rektorsförening, Hörselpedagogiska föreningen, Svenska dövlärarsällskapet,
Svenska otolaryngologförbundet, Hörselfrämjandets riksförbund, Svenska förbundet
för specialundervisning, Föräldraföreningen vid blindinstitutet å Tomteboda,
Döva barns målsmäns riksförbund samt De blindas förening. Yttranden
har även avgetts av undervisningsministeriet i Finland och av kirke- og undervisningsdepartementet
i Norge. Vidare har skrivelser inkommit från Hörselkonsulenternas
förening och överläkaren Gunnar Bjuggren.
Beredningen av propositionen har på grundval av ett inom ecklesiastikdepartementet
upprättat organisationsförslag även omfattat överläggningar med Sveriges
akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations
statstjänstemannasektion. I propositionen redovisas för sammanhangets skull
på vissa punkter förslag, som inte kräver beslut av riksdagen.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
2. Nuläget
Vid statliga skolor för syn-, hörsel-, och talskadade finns i huvudsak följande
lärarkategorier: förskollärare, lärare i läroämnen (småskollärare, folkskollärare),
biträdande lärare (småskollärare), lärare i teckning, musik eller gymnastik, yrlceslärare,
slöjdlärare, lärare i hemkunskap samt vid skolor för vuxna synskadade
anpassningslärare och biträdande anpassningslärare.
Utbildningen av blindlärare är förlagd till blindinstitutet på Tomteboda. Utbildningen
är till längd och innehåll något varierande beroende på vilken lärarkategori
det gäller. För förskollärare och lärare i läroämnen är utbildningstiden
1 läsår, för övnings- och yrkeslärare 4 månader samt för anpassningslärare i
regel 33 veckor. För biträdande anpassningslärare är utbildningstiden 4 månader.
Särskilda timplaner finns inte fastställda för de skilda kurserna i blindlärarutbildningen.
De blivande lärarna erhåller anvisningar för självstudier och
deltar praktiskt i undervisningen av eleverna vid blindinstitutet.
Utbildningen av dövlärare är förlagd till dövlärarseminariet på Manilla. Vid
seminariet utbildas lärare i läroämnen och biträdande lärare vid skolor för döva
samt lärare vid förskolor och skolhem för döva barn m. m. Utbildningen av
lärare i läroämnen och biträdande lärare är tvåårig och för övriga ettårig. För
övnings- och yrkeslärare inom dövskolorna finns f. n. inte någon speciell utbildning.
Undervisningen vid dövlärarseminariet bedrivs enligt undervisningsplan, som
fastställs av skolöverstyrelsen. I den praktiska utbildningen ingår undervisningsövningar
på olika skolstadier för döva och hörselskadade, experimentella undersökningar
och studiebesök. Lärare, som deltar i den tvååriga utbildningen, skall
vid sidan av undervisningen bedriva självständiga studier inom något av de på
seminariets undervisningsplan upptagna ämnena. Under andra utbildningsåret
skall vidare redovisas ett skriftligt arbete rörande ett centralt problem inom dövundervisningen.
De skriftliga arbetena är i regel av forskningskaraktär och utförs
under handledning av särskild expertis. Deltagare i den ettåriga lärokursen
skall skriftligt redovisa en självständigt genomförd studieuppgift med ämne
hämtat från förskolans, skolhemmets för döva eller särskolans undervisningsformer.
Lärare, som skall undervisa talskadade barn, genomgår talpedagogutbildning
vid lärarhögskola.
3. Utredningens förslag till utbildning av lärare för synskadade
och hörselskadade
3.1 Utgångspunkter
3.1.1 Den nya skolan för syn-, hörsel- och talskadade
Statsmakterna beslöt år 1965 (prop. 1965: 70, SU 101, rskr 275) att blind- och
dövskolorna skulle ersättas av en statlig obligatorisk tioårig grundskola för
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
5
barn, som är syn-, hörsel- eller talskadade. Denna grundskola införs successivt
med början läsåret 1965/66 i årskurserna 1—5 och kommer att vara helt införd
läsåret 1970/71. Skolformen benämns numera specialskolan. Verksamheten regleras,
förutom i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319, senast ändrad 1965: 247), i specialskolstadgan
den 3 juni 1965 (nr 478, senast ändrad 1966: 313).
I samband med att blind- och dövskolorna övergick till grundskoleorganisation
erhöll specialskolorna namn utan anknytning till handikappet. Synskadade elever
undervisas vid Tomtebodaskolan i Solna och Ekeskolan i Örebro, hörselskadade
elever dels vid sex specialskolor, nämligen Manillaskolan i Stockholm,
Åsbackaskolan i Gnesta, Östervångsskolan i Lund, Vänerskolan i Vänersborg,
Birgittaskolan i Örebro och Kristinaskolan i Härnösand, dels i externa klasser
av specialskolan förlagda till grundskolan samt talskadade elever vid Birgittaskolan
i Örebro. Yrkesutbildning samt fortsatt teoretisk undervisning för hörselskadade
meddelas vid den till Vänerskolan knutna fortsättningsskolan i Vänersborg
och vid Västerledsskolan i Växjö samt vid den till Manillaskolan hörande
teoretiska fortsättningsskolan vid Blockhusudden i Stockholm. Vuxna synskadade
får liksom tidigare utbildning vid Landaskolan i Kristinehamn och Värendsskolan
i Växjö.
I den nya grundskoleorganisationen finns en serie alternativa möjligheter till
skolplacering för de syn-, hörsel- eller talskadade barnen: skolgång i vanlig klass
med stöd av särskild specialundervisning, skolgång i specialklass, skolgång i
extern klass av specialskolan knuten till grundskolan, skolgång som dagelev i
specialskolan samt internatplacering i specialskolan. Genom särskilda åtgärder
skall specialskolan avpassa studietakten, studietidens längd, metodiken och
undervisningens innehåll efter den enskilde elevens förutsättningar. De sakkunnigas
förslag till ny utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade bör
ses mot bakgrunden av de beslutade reformerna för de syn-, hörsel- och talskadade
barnens undervisning.
3.1.2 Utbildningen vid lärarhögskola av lärare för specialundervisning
På grundval av ett av 1960 års lärarutbildningssakkunniga den 11 oktober
1961 framlagt betänkande (stencilerat) framlades i prop. 1962:106 förslag
om speciallärarutbildningens utformning och organisation. Det beslut riksdagen
i överensstämmelse med dessa förslag fattade innebar, att en särskild speciallärarlinje
fr. o. m. budgetåret 1962/63 skulle anordnas vid de båda lärarhögskolorna
i Stockholm och Göteborg. Vid sådan speciallärarlinje har sedan nämnda
budgetår utbildning bedrivits av skilda speciallärarkategorier för grundskolan
och särskolan, dels på olika ettåriga utbildningslinjer, dels i form av fortbildningskurser
med en längd av tre till åtta veckor.
I samband med sina anslagsframställningar för budgetåret 1965/66 framlade
skolöverstyrelsen förslag om vissa förändringar i fråga om speciallärarutbildningens
utformning. I enlighet med riksdagens beslut finns fr. o. in. budgetåret
1965/66 speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna i Stockholm, Göteborg och
Malmö organiserad på tre utbildningslinjer enligt följande.
6 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
Specialläramtbildning vid lärarhögskola
Utbildningslinje 1
(Stockholm, Göteborg och
Malmö)
Utbildningslinje 2
(Stockholm och Göteborg)
Utbildningslinje 3
(Stockholm)
Lärare för hjälp-, observations-,
läs-, syn-, särskolklasser och
klasser för rörelsehindrade samt
för den särskilda specialunder- visningen
Hörsellärare och talpedago- ger
Förskollärare för särskolans för- skola, försöksklasser och prak- tiska avdelningar, hemundervis- ning för psykiskt efterblivna
barn, vårdhem för barn, försko- lor för psykiskt sjuka barn samt
barn på sjukhus och i förskolor
för rörelsehindrade barn
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 15 december 1966 anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte fastställa nya timplaner för utbildningslinje 1 och 3 vid lärarhögskolornas
speciallärarlinjer i enlighet med ett av skolöverstyrelsen utformat förslag.
Utbildningslinje 2 har i detta sammanhang inte blivit föremål för överstyrelsens
översyn, eftersom detta uppdrag till vissa delar redan lämnats till
blind- och dövlärarutbildningssakkunniga i direktiven för deras arbete. Skolöverstyrelsen
föreslår, att nya timplaner för utbildningslinje 1 och 3 skall gälla
fr. o. in. läsåret 1967/68 enligt följande.
Utbildningslinje 1
Ämnesområden och timtal under en utbildningstid av två terminer.
Ämnesområde
Antal
timmar
Pedagogik
Specialundervisningens mål och organisation ......
30
Pedagogisk psykologi ..........................
120
Socialpedagogik ...............................
10
Medicinsk orientering ...........................
40
Barn- och ungdomspsykiatri ....................
30
230
Metodik
Allmän metodik ...............................
20
Specialmetodik .................................
90
Hjälpmedelsteknik .............................
20
ISO
Praktik ........................................
m
Ämnesstudier ..................................
72
Summa
6521
1 Därtill kommer specialarbete motsvarande 5—6 veckors studier.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
Utbildningslinje 3
Ämnesområden och timtal under utbildningstid av två terminer.
7
Ämnesområde
Antal
timmar
Pedagogik
Specialundervisningens mål och organisation ......
15
Pedagogisk psykologi ...........................
160
20
20
30
Språkbildning och talutveckling ..................
30
Metodik
375
5
15
Specialmetodik med hjälpmedelsmetodik ..........
50
Praktik ........................................
70
260
Ämnesstudier
Skapande verksamhet ...........................
60
Rörelseträning och sjukgymnastik ................
15
Summa
75
6801
1 Därtill kommer specialarbete motsvarande 5—6 veckors studier.
Innevarande läsår anordnas på utbildningslinje 2 vid lärarhögskolorna i Stockholm
och Göteborg utbildning av sammanlagt 24 hörsellärare. Utbildningen är
samordnad med talpedagogutbildningen. Talpedagog, som genomgått ettårig
speciallärarutbildning, kan intas för hörsellärarutbildning om en termin. Omvänt
kan hörsellärare, som genomgått ettårig speciallärarutbildning, intas för
talpedagogutbildning om en termin. Sedan läsåret 1962/63 är den teoretiska
delen av dövlärarutbildningen på Manilla under första utbildningsåret till vissa
delar samordnad med hörsellärarutbildningen på speciallärarlinjen vid lärarhögskolan
i Stockholm.
Arbetsområdet för en småskollärare, som genomgått ettårig speciallärarutbildning,
omfattar årskurserna 1—6 och för folkskollärare med motsvarande utbildning
årskurserna 4—9.
8 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
3.1.3 Behovet av lärare för synskadade och hörselskadade
De sakkunniga anser att de syn- och hörselhandikappade eleverna, på samma
sätt som normalt utvecklade elever på grundskolans olika stadier, skall ha
lärare med fullgod utbildning för det stadium, som undervisningen avser. De
sakkunniga anser i enlighet med denna princip, att lärare för högstadiet
inom specialskolan skall ha kompetens för detta stadium. Liksom inom grundskolan
bör högstadiets lärare kunna vara dels ämneslärare (vidareutbildade folkskollärare
m. m.), dels adjunkter. För specialskolans del bedöms detta i mycket
stor omfattning komma att innebära, att de nuvarande blindlärarna och dövlärarna
med folkskollärarexamen som grundutbildning skaffar sig den vidareutbildning,
som krävs för en tjänst som ämneslärare på högstadiet. Kunskapen
om synskadans resp. hörselskadans problematik har dessa lärare redan erhållit
genom sin blind- eller dövlärarutbildning.
Det finns inte så få adjunkter och ämneslärare vid högstadier för hörande och
seende, som önskar få viss specialutbildning för att kunna undervisa också vid
högstadieklasser för hörsel- eller synhandikappade. Enligt de sakkunniga har
dessa lärare, som huvudsakligen skall meddela ämnesundervisning, inte samma
behov av en omfattande specialutbildning som de lärare, som skall bära ansvaret
under de skolår då den mycket betydelsefulla inskolningen och den grundläggande
habiliteringen av de handikappade barnen skall genomföras. De sakkunniga
föreslår därför, att högstadiets och det gymnasiala stadiets adjunkter
och ämneslärare får en kortare utbildning för undervisning vid specialskolan och
inom specialundervisningen.
Övnings- och yrkeslärare (samt anpassningslärare) har hittills endast utbildats
för det handikappområde, där dessa lärarkategorier ansetts oundgängligen nödvändiga,
nämligen för undervisningen av blinda. En viss eftersläpning i fråga
om utbildningen av övnings- och yrkeslärare inom specialskolan måste därför
inhämtas. Vidare behövs övnings- och yrkeslärare för specialundervisning av
synskadade och hörselskadade i grundskolan och på det gymnasiala stadiet.
För den närmaste femårsperioden (1967/68—1971/72) beräknar de sakkunniga
behovet av specialutbildade lärare för synskadade och hörselskadade enligt
tabellen på vidstående sida.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
Lärarbehov 1967/68—1971/72
9
Lärarkategori
Undervisningen av
Synskadade
Hörselskadade
Special- skolan
m. m.
Special-
under-
visning
Medel- tal per år
Special- skolan
m. in.
Special-
under-
visning
Medel- tal per år
Förskollärare .............
3
0—1
30
6
Småskollärare ............
9
3
2—3
30
60
18
Folkskollärare ............
4
2
1—2
10
60
14
Särskollärare .............
4
—
0—1
_1
—
—
Övningslärare ............
5
5
2
10
10
4
Yrkeslärare ..............
5
5
2
25
10
7—8
Ämneslärare .............
5
5
2
25
10
7—8
Anpassningslärare ........
20
—
4
—
—
—
Summa
55
20
—
130
150
—
Medeltal per år
11
4
15
26
30
56
1 Behovet av särskollärare med specialutbildning för undervisning av hörselskadade har beräknats
bli täckt inom det antal små- och folkskollärare, som specialutbildas.
3.2 Samordnad utbildning av lärare för specialskolan och specialundervisningen
i grundskolan
1960 års lärarutbildningssakkunniga konstaterade i sitt tidigare nämnda förslag
till speciallärarutbildning, att inte endast samhällsekonomiska och organisatoriska
utan även pedagogiska skäl talade för en integrering av speciallärarutbildningen.
Handikappade elevers svårighet är visserligen av skiftande art,
vilket gör det nödvändigt med ep viss specialisering av utbildningen. Men samtidigt
gäller att elevernas svårigheter sällan uppträder renodlade eller isolerade
utan är invävda i komplicerade personlighetsmönster. Den psykologisk-pedagogiska
behandlingen kan därför ej inriktas bara på det enskilda symptomet utan
måste avse det handikappade barnets hela personlighet. Lärarutbildningssakkunnigas
förslag om en helt integrerad speciallärarutbildning avvisades emellertid
vid detta tillfälle från blind- och dövlärarhåll med hänvisning bl. a. till blindoch
dövskolornas särställning i skollag och skolstadga. Ett nytt läge har emellertid
nu uppstått i och med att grundskolans utbildningsmål införts också i specialskolan.
Avvecklingen av ett system med parallellskolor och utjämningen i fråga om
målsättning och arbetsformer, vilket kännetecknar utvecklingen inom skolväsendet
i stort, motsvaras enligt de sakkunniga inom handikappsektom av en
samordning och integration mellan specialskolan och skolväsendet i övrigt. En
ändamålsenlig utbildning av alla de lärare i specialskola, specialundervisning
och vanliga klasser som skall leda utvecklingen mot ett praktiskt förverkligande
av ett integrerat skolväsen, som är lämpat att ta ansvaret för fostran av även
gravt handikappade elever, bedöms bäst ske inom den organisatoriskt samman
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
hållna lärarutbildningen vid lärarhögskolorna. Ett bibehållande av en separat
bedriven utbildning för blind- och dövlärare skulle kunna bidra till att upprätthålla
en distans mellan specialskolan och övriga skolor, som inte är motiverad
eller önskvärd med hänsyn till specialskolans nya mål och innehåll. Inte endast
i fråga om de allmänna grunderna för arbetet utan även i övrigt ger specialskolstadgan
uttryck för de allmänna strävandena att ge specialskolväsendet
en bättre kontakt med det allmänna skolväsendet.
Det är enligt de sakkunniga alltjämt angeläget, att specialskolans lärare får
en omfattande, på praktisk erfarenhet grundad kännedom om de gravt syn- och
hörselskadade elevernas problem samt deras sätt att uppleva sitt handikapp
och anpassa sin livsform till detta. En sådan direkt kontakt kan erhållas endast
genom att den praktiska utbildningen förläggs till specialskolenhet eller till de
externa specialskolklasser, som beräknas bli anordnade i allt större omfattning.
Det är också endast härigenom som de blivande lärarna kan få den erfarenhet
av arbetssätt och undervisningshjälpmedel, som är nödvändig för framgångsrik
undervisning av blinda eller döva elever. Utbildningen av lärare för blinda och
döva bör enligt de sakkunniga därför anordnas så, att den omfattar dels fördjupade
teoretiska studier vid lärarhögskola av de speciella problem som sammanhänger
med syn- och hörselhandikappen, dels praktiska övningar vid specialskolor
och externa klasser i den utsträckning som ifrågavarande utbildning kräver.
De sakkunniga har vid sina överväganden om utbildningens mål, innehåll,
omfattning och anknytning till befintliga speciallärarlinjer vid lärarhögskolorna
funnit det önskvärt och möjligt att skapa en integrering även i så måtto, att
samtliga lärarkategorier inom syn- och hörselsektorn (förskollärare, småskollärare,
folkskollärare, övningslärare, yrkeslärare, anpassningslärare samt ämneslärare
för högstadium, gymnasium, fackskola och yrkesskola) får sin specialutbildning
för resp. handikapp inom en och samma utbildningslinje. Undervisningen
av syn- eller hörselskadade elever måste i regel ske som ett finstämt
lagarbete mellan lärare med varierande kompetens, erfarenhet och specialisering.
Uppgiften för den organisatoriskt sammanhållna lärarutbildning som de sakkunniga
föreslår blir därför att ge en ändamålsenlig utbildning åt de lärare, som
skall ingå i arbetslaget. De sakkunniga anser det varken möjligt eller nödvändigt
att söka ge alla en expertutbildning. En trappstegsformad utbildningsgång, som
inrymmer möjligheter till fortsatt fördjupning, specialisering och fortbildning
bör i stället inrättas.
Med utgångspunkt i här angivna resonemang förordar de sakkunniga, att
den hittillsvarande utbildningen av lärare för blinda och döva integreras med
den utbildning av lärare för synklasser och hörselklasser som är anordnad vid
lärarhögskola. Den praktisk-pedagogiska utbildningen föreslås förlagd till specialskolor
och till externa klasser av specialskolan.
11
Kungl, Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
3.3 Utbildningens utformning
De sakkunniga föreslår, att utbildningen av lärare för synskadade och lärare
för hörselskadade tillsammans med talpedagogutbildningen utgör utbildningslinje
2 inom speciallärarutbildningen vid lärarhögskola. Den föreslagna utbildningen
av förskollärare för hörselskadade bör enligt de sakkunniga ingå i utbildningslinje
2 och i lämplig omfattning samordnas med förskollärarutbildningen
på nuvarande utbildningslinje 3. Genom att inom timplanerna bereda
särskilt utrymme för fritt tillval inom olika ämnes- eller specialområden anser
sig de sakkunniga ha tillgodosett behovet av specialisering för förskollärare,
småskollärare, folkskollärare, ämneslärare, yrkeslärare, övningslärare samt anpassningslärare.
3.3.1 Utbildningens längd
De sakkunnigas avvägning av specialutbildningens längd för olika lärarkategorier
har skett med hänsynstagande till sådana omständigheter som lärarnas
teoretiska och praktiska förkunskaper, specialutbildningens mål och innehåll,
behovet av breddad orientering i förening med specialisering samt arbetsuppgifterna
inom resp. specialområde.
Skäl som enligt de sakkunniga kan tala för en förstärkning av lärarutbildningen
genom en förlängning av utbildningstiden är de erfarenhetsmässigt
konstaterade förändringarna i elevklientelets sammansättning. Den förvärvade
synnedsättningen har avtagit under de senaste åren och, om man bortser från
elever med fibroplasi (synnedsättning p. g. a. bindvävsbildning i ögat), finns hos
huvudparten av eleverna i blindskolan och i synklasserna ärftliga orsaker till
synnedsättningen. Bland sådana elever finns en betydande andel med dubbelhandikapp.
Speciella problem erbjuder också undervisningen av elever, som har
alltför goda synrester för att känna ett ovillkorligt behov att utnyttja punktskrift
men som har för svaga ögon för att läsa svartskrift. Beträffande de hörselskadade
barnen kan likartade förhållanden konstateras. I ett betydande antal
fall uppträder somatiska och psykiska defekter som komplikation till hörselskadorna.
Många barn med ärftliga hörselskador har nedsatt funktion av
balanssinnet, organiska hjärtfel, syndefekter m. m. Bland barn som är thalidomideskadade
(t. ex. neurosedynskadade) förekommer framför allt missbildningar
i hörselorganen, i ett stort antal av fallen i kombination med missbildningar av
extremiteter, ansiktsförlamningar, ögonmuskelförlamningar och hjärnskador. Medicinens
framsteg har vidare lett till att ett större antal barn med handikapp
överlever.
Nämnda omständigheter understryker behovet av en breddad och fördjupad
speciallärarutbildning inom syn- och hörselsektorn. De sakkunniga föreslår med
hänsyn härtill en viss utökning av utbildningstiden för bl. a. förskollärare för
hörselskadade och lärare, som skall undervisa gravt synskadade elever eller
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
elever med komplikationer till synskadan. De sakkunniga är inte nu beredda att
föreslå en generell utökning av utbildningstidens längd för alla lärarkategorier
inom syn- och hörselsektorn. Ytterligare erfarenheter bör först vinnas av de
möjligheter som en samordnad speciallärarutbildning synes erbjuda i fråga om
studiernas effektivisering och rationalisering. Individuell specialisering och fördjupning
genom tillval bör också kunna förstärka utbildningens effektivitet. En
systematiserad fortbildning bör anordnas som komplement till grundutbildningen,
vilket är angeläget bl. a. med hänsyn till den snabba utvecklingen på
ifrågavarande utbildningsområden.
De sakkunnigas förslag till utbildningens längd för de skilda lärarkategorierna
framgår av sammanställningen nedan. Den nuvarande utbildningstiden anges
inom parentes.
Utbildningens längd
Lärarkategori
Antal terminer
Specialunderv.
Specialskola
Lärare för synskadade:
Förskollärare ..........................................
—
(2) 2
Småskollärare .........................................
(2) 2
(2) 3
Folkskollärare .........................................
(2) 2
(2) 3
Ämneslärare .........................................
I
1
Övningslärare .........................................
I
(4 mån.) 2
Yrkesiärare ............................................
1
(4 mån.) 2
Anpassningslärare ......................................
—
(33 v.) 2
Lärare för hörselskadade:
Förskollärare ..........................................
—
(2) 3
Småskollärare .........................................
(2) 2
(4) 4
Folkskollärare .........................................
(2) 2
(4) 4
Ämneslärare .........................................
1
1
Övningslärare ..........................................
1
1
Yrkesiärare ............................................
1
1
I sammanställningen över speciallärarkategorierna ingår inte de speciallärare
som skall ha hand om undervisningen av gravt talskadade elever i specialskolan
och inte heller lärarna för blinda eller döva elever med komplikationer till
handikappet. Enligt de sakkunnigas mening bör den förra lärarkategorien utbildas
inom den reguljära talpedagogutbildningen och den senare inom en tillrättalagd
utbildning, som anordnas när utbildning av det fåtal lärare som det
här gäller blir aktuell. Särskollärare eller annan lärare, som behöver komplettera
sin utbildning för att nå den dubbla kompetens som kan erfordras för undervisningen
av t. ex. dövblinda elever eller elever med annat komplicerat handikapp,
bör sålunda i varje särskilt fall kunna erhålla en utbildning, som är an
-
13
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
passad efter lärarens förkunskaper och verksamhetsområde. Förslag till utbildningsplan
bör, när sådan lärare skall utbildas, framläggas av specialskolans
ledning i samråd med speciallärarlinjens ledare och fastställas av skolöverstyrelsen.
I samband med frågan om utbildningstidens längd erinrar de sakkunniga om
de nya skolförfattningarna, i vilka förutsätts att en betydande del av de syneller
hörselskadade eleverna med hjälp av särskild expertis skall kunna fullgöra
hela eller en del av sin skolgång inom grundskolan antingen i specialklass eller
i vanlig klass med stöd av särskild specialundervisning. De sakkunniga föreslår
en studiegång omfattande 2 eller 3 terminer för lärare för synskadade och en
studiegång omfattande 2 eller 4 terminer för lärare för hörselskadade. Hittills
har gällt, att speciallärare med den längre utbildningen (hittillsvarande blindlärare
och dövlärare) fått sin tjänstgöring förlagd enbart till specialskolan och
lärare med den kortare specialutbildningen (hittillsvarande synklass- och hörselklasslärare)
till grundskolan. Detta bedöms bli regel även i den nya skolan,
eftersom specialskolan även framgent kommer att ha ansvaret för fostran och
undervisning av elever med de gravaste och mest svårbehandlade handikappen.
Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid av vikt att inrättande av tjänster
för lärare med längre eller kortare specialutbildning inte knyts till skolformerna
utan anpassas efter utvecklingen inom skolväsendet och dess aktuella
behov. När förhållandena gör det påkallat, bör man även inom den egentliga
grundskolan kunna anställa lärare med den längre utbildningen. Blind- och dövskolutredningen
(SOU 1964: 61) framhöll, att det med ökade tekniska resurser
och förbättrade undervisningsmetoder borde bli möjligt att i större utsträckning
undervisa elever med svåra hörselskador i det allmänna skolväsendet. Lärarna i
hörselklass beräknas få ett inte obetydligt antal elever som har lika små hörselrester
som vissa barn som nu undervisas i dövskolor. De sakkunniga finner därför
i och för sig att skäl kunde finnas för att samtliga hörsellärare finge den tvååriga
utbildningen. Med hänsyn till önskvärdheten av en snabb utbyggnad av hörselklassorganisationen
anser sig emellertid de sakkunniga inte kunna föreslå en sådan
genomgående förlängning av studietiden utan förordar ett system med
dels ettårsutbildade, dels tvåårsutbildade lärare för hörselskadade och möjlighet
för kommunerna att vid behov anställa även lärare med den mera omfattande
utbildningen. En sådan anordning medför inte någon nämnvärd höjning
av det totala behovet av specialutbildade lärare, eftersom höjningen motsvaras
av ett minskat lärarbehov inom specialskolan.
3.3.2 Timplaner m. m.
Valet av arbetssätt och arbetsformer i specialskolan grundas på de bärande
pedagogiska principerna om motivation, konkretion, aktivitet och samverkan,
som är gemensamma för all undervisning. Samtidigt används emellertid pedagogiska
metoder och hjälpmedel, som är speciellt tillrättalagda för undervis
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 4
Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1967
ningen av synskadade, resp. hörselskadade. Det pedagogiska arbetet är i regel
nära samordnat med tekniska insatser och medicinsk behandling. Det kännetecknas
vidare av en långt driven individualisering av undervisningen, som är
baserad på ett ofta omfattande utredningsmaterial. Undervisningen av handikappade
innebär även krav på ett nära samarbete med elevernas hem och en
djup förståelse för den problematik, som den familj som har ett handikappat
barn kan ställas inför.
1960 års lärarutbildningssakkunniga hade i sitt förslag till studieplaner för den
vanliga lärarutbildningen grupperat utbildningens innehåll på fyra huvudavsnitt,
nämligen ämnesutbildning, pedagogik, metodik och praktik. De sakkunniga
för utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade har funnit denna
gruppering ändamålsenlig även för speciallärarutbildningen. I speciallärarutbildningen
ersätts dock avsnittet ämnesutbildning med specialämnen, eftersom
det är nödvändigt att ge lärarna för synskadade och hörselskadade ingående
kunskaper bl. a. om ett antal medicinska och tekniska frågor, som sammanhänger
med elevernas handikapp.
Utbildningens innehåll är tidsmässigt fördelat på tre terminer för lärare för
synskadade och på fyra terminer för lärare för hörselskadade. De sakkunniga
har eftersträvat att ge var och en av utbildningsterminerna ett sådant studieinnehåll,
att den kan betraktas som en avslutad enhet och samtidigt ingå i den
samlade lärogången. Det blir därigenom möjligt att inom ett begränsat antal
studieplaner samordna utbildning av skiftande längd för de skilda lärarkategorier,
som skall undervisa synskadade resp. hörselskadade i olika ämnen och
på skilda skolstadier. Den teoretiska undervisningen föreslås bli centrerad kring
i huvudsak gemensamma föreläsningar, där för alla lärarkategorier centrala
problemställningar behandlas. Den erforderliga specialiseringen av utbildningen
med hänsyn till lärarnas olika tjänstgöringsområden skall tillgodoses genom
gruppvisa konferenser och seminarier, tillval av specialiserings- och fördjupningskurs
samt val av praktikplatser. Utredningen har vidare eftersträvat att ge
största möjliga utrymme för fria studier inom självvalt område redan fr. o. m.
speciallärarutbildningens första termin. Drygt en fjärdedel av utbildningen beräknas
ske i denna form.
De sakkunnigas förslag till timplaner m. m. omfattar utbildning av lärare för
synskadade, lärare för hörselskadade samt förskollärare för hörselskadade. Vidare
framläggs timplansförslag för en kompletterande talpedagogutbildning om
en termin för hörsellärare. De sakkunniga förutsätter, att nuvarande talpedagogutbildning
efter viss översyn samordnas med föreslagen hörsellärarutbildning
och att ett antal talpedagoger årligen bereds tillfälle att förvärva hörsellärarkompetens
genom en termins kompletterande studier. Timplansförslagen
visas i vidstående uppställningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967 15
A. Timplaner för utbildning av lärare för synskadade
Ämnesområde
Elevtimmar/terminer
1.
2.
S:a
3.
Totalt
Specialämnen
Anatomi och fysiologi jämte patologi ..
20
—
20
10
30
Ögat och dess sjukdomar ..............
15
—
15
5
20
Röstvärd och talteknik ................
10
—
10
5
15
Blindskrift/maskinskrivning ............
15
10
25
10
35
Gymnastik, rytmik, orientering och sinnesträning ..
10
10
20
20
40
Eget ämnesområde ....................
10
10
20
10
30
80
30
no
60
170
Pedagogik
Specialpedagogik ......................
10
10
20
10
30
Pedagogisk psykologi ..................
20
30
50
20
70
Socialpedagogik........................
20
10
30
20
50
Psykopatologi och psykiatri ............
10
10
20
10
30
60
60
120
60
180
Metodik
Specialmetodik ........................
20
10
30
10
40
Syn/blindmetodik .....................
10
10
20
20
40
Ämnes- och stadiemetodik..............
10
20
30
10
40
Hjälpmedelsteknik ....................
20
20
40
20
60
60
60
120
60
180
Praktik
Studiebesök och auskultation ..........
60
50
no
80
190
Praktikundervisning ...................
80
140
220
80
300
no
190
330
160
190
Summa
340
340
680
340
1 020
Specialiserings- och fördjupningskurs ... .
no
no
220
no
330
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
B. Timplaner för utbildning av lärare för hörselskadade
Ämnesområde
Elevtimmar/terminer
Specialämnen
1.
2.
S:a
3.
4.
S:a
Totalt
Anatomi och fysiologi jämte patologi ..........
20
30
50
—
—
—
50
Språkteori och fonetik ........................
20
20
40
45
—
45
85
Logopedi och foniatri ........................
20
30
50
35
—
35
85
Medicinsk och teknisk audiologi ..............
20
30
50
30
10
40
90
Röstvård och talteknik ......................
10
—
10
—
—
—
10
Rytmik .....................................
—
10
10
—
—
—
10
Åtbördsspråk ................................
6
—
6
30
10
40
46
Eget ämnesområde ...........................
24
—
24
—
—
—
24
Pedagogik
iso
ISO
sto
U0
so
160
too
Specialpedagogik .............................
10
10
20
—
—
—
20
Pedagogisk audiologi..........................
30
20
50
10
10
20
70
Pedagogisk psykologi .........................
30
20
50
20
10
30
80
Psykopatologi och psykiatri ..................
10
10
20
10
—
10
30
Socialpedagogik ..............................
10
—
10
10
—
10
20
Metodik
90
60
150
50
so
70
SSO
Specialmetodik ...............................
10
10
20
—
-
—
20
Hörsel/dövmetodik ..........................
30
30
60
30
10
40
100
Ämnes- och stadiemetodik ....................
—
30
30
30
10
40
70
Hjälpmedelsteknik............................
10
10
20
10
—
10
30
Praktik
50
80
130
70
so
90
SSO
Studiebesök och auskultation ................
60
20
80
30
20
50
130
Praktikundervisning ..........................
20
60
80
50
260
310
390
80
80
160
80
S80
360
5S0
Summa
340
340
680
340
340
680
1 360
Specialiserings- och fördjupningskurs ..........
no
no
SSO
no
no
SSO
Uo
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967 17
C. Timplaner för utbildning av förskollärare för hörselskadade
Ämnesområde
Elevtimmar/terminer
1.
2.
3.
Totalt
Specialämnen
Anatomi och fysiologi jämte patologi ..
20
20
—
40
Språkteori och fonetik ................
20
20
10
50
Logopedi och foniatri ..................
20
30
10
60
Medicinsk och teknisk audiologi ........
20
30
10
60
Röstvård och talteknik ................
10
—
_
10
Rytmik ..............................
—
10
_
10
Åtbördsspråk .........................
6
—
10
16
Eget ämnesområde ....................
24
—
—
24
120
no
to
270
Pedagogik
Specialpedagogik ......................
10
—
—
10
Pedagogisk audiologi ..................
30
20
10
60
Pedagogisk psykologi ..................
30
20
10
60
Psykopatologi och psykiatri ............
10
10
—
20
Socialpedagogik .......................
10
—
—
10
90
50
20
160
Metodik
Specialmetodik ........................
10
—
—
10
Hörsel/dövmetodik ....................
30
40
20
90
Ämnes- och stadiemetodik ..............
—
10
—
10
Hjälpmedelsteknik ....................
10
10
—
20
SO
00
20
130
Praktik
Studiebesök och auskultation ..........
00
20
30
no
Praktikundervisning ...................
20
100
230
350
80
120
260
t60
Summa
SiO
SiO
sto
1020
Specialiserings- och fördjupning skurs
no
no
no
320
D. Timplan för talpedagogutbildning för hörsellärare (1 termin)
Ämnesområde
Specialämnen
Pedagogik .......
Metodik .........
Praktik .........
Elevtimmar
Summa
90
20
SO
210
340
110
Specialiserings- och fördjupningskurs ................
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 70
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
Genom den terminsvisa grupperingen av studieinnehållet blir det praktiskt
möjligt för de blivande lärarna för synskadade och hörselskadade att genomgå
specialutbildningen i etapper eller i en följd. Lärarna kan, som alternativ till
genomgång av hela utbildningen i en följd, således genomgå en 2-terminsutbildning
för undervisning av synskadade inom det allmänna skolväsendet och vid
lämplig tidpunkt komplettera denna utbildning med en termins utbildning för
tjänstgöring inom specialskolan för synskadade. Lärare för hörselskadade kan
t. ex. genomgå en 2-terminsutbildning för tjänstgöring i hörselklass/hörselklinik
och komplettera den med en termins talpedagogutbildning eller med två terminers
fortsatt hörselutbildning för tjänstgöring inom specialskolan för hörselskadade.
3.3.3 Tillträde till utbildningen, betyg m. m.
Intagningsbestämmelserna för speciallärarutbildningen diskuteras utförligt av
de sakkunniga. Behöriga att intas på lärarhögskolornas utbildningslinje 1,
dvs. den integrerade utbildningen av lärare för hjälp-, observations-, läs- och
synklasser, klasser för rörelsehindrade och särskolklasser, är f. n. småskollärare,
folkskollärare, särskollärare och ämneslärare, som fullgjort lärartjänstgöring
under minst tre år. För tillträde till utbildningslinje 2, som omfattar utbildning
av hörsellärare och talpedagoger, gäller samma behörighetsvillkor som för linje
1 med det tillägget, att sökande skall förete läkarintyg beträffande hörseln.
Även förskollärare kan intas för talpedagogutbildning. Intagningen på linje 3
vid lärarhögskolas speciallärarlinje grundas också på lärarexamen och praktik.
För tillträde fordras avlagd förskollärarexamen och minst tre års lärartjänstgöring.
Kravet på praktisk lärarerfarenhet som villkor för tillträde till speciallärarutbildning
återfinns inte i intagningsbestämmelserna för blind- och dövlärarutbildningen.
Den ettåriga utbildningen vid Tomteboda av blivande lärare
vid blindinstitutet är öppen för småskollärare, folkskollärare och förskollärare.
Särskollärare äger tillträde till den likaledes ettåriga utbildningen av lärare för
tjänstgöring i Ekeskolan i Örebro. Till anpassningslärare utbildas personer med
som regel socionom-, sjukgymnast-, arbetsterapeut- eller yrkeslärarutbildning.
I inträdesvillkoren för sökande till Manillaseminariet föreskrivs, att sökande
skall vara fri från sjukdom eller lyte som medför olämplighet för läraryrket,
äga normala hörsel- och talorgan samt ej vara behäftad med talfel. Blivande
lärare i läroämnen skall ha folkskollärarexamen som grund och biträdande lärare
småskollärarexamen. Beträffande blivande lärare i förskola eller skolhem
för döva fordras avlagd småskollärar-, särskollärar- eller förskollärarexamen.
De sakkunniga förordar enhetliga intagningsbestämmelser för den föreslagna
utbildningen av lärare för synskadade resp. hörselskadade. Att det av rekryteringsskäl
eller andra omständigheter i vissa fall kan vara påkallat att ta in
speciallärarkandidater med endast ringa lärarerfarenhet, bör enligt de sakkun
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
nigas mening inte få leda till ett generellt eftergivande av kravet på praktisk
lärartjänstgöring som grund för speciallärarutbildning. De sakkunniga föreslår
därför att det för tillträde till speciallärarutbildningen skall krävas, utöver
lärarexamen för avsett skolstadium, en föregående allmän lärartjänstgöring
om minst tre år. Om särskilda skäl föreligger, t. ex. rekryteringssvårigheter i en
bristsituation, bör skolöverstyrelsen kunna bevilja dispens från nämnda villkor.
Behörig att antas för utbildning till anpassningslärare bör liksom hittills vara
den, som genomgått någon av nyss angivna yrkesutbildningar. Kravet på lärartjänstgöring
bör här motsvaras av krav på erfarenhet av arbete bland eller för
blinda. Även här bör skolöverstyrelsen vid behov kunna meddela dispens.
Enligt nuvarande bestämmelser om tentamina och betyg förekommer specialiserad
betygsgivning för lärare som genomgår specialutbildning för tjänstgöring
inom specialskolväsendet, medan övriga lärare efter specialutbildning erhåller
vitsordet Godkänd eller Icke godkänd. Enligt de sakkunnigas mening bör kunskapskontroll
även i framtiden ske genom tentamen eller genom andra former av
kunskapsredovisning. Efter genomgången utbildning bör lärare på speciallärarlinje
erhålla vitsordet Godkänd, om han på tillfredsställande sätt tillgodogjort sig
utbildningen, och vitsordet Icke godkänd i annat fall. Detta bör gälla även för
specialskolans lärarkategorier. På betyget bör vidare anges inom vilket område
specialarbetet utförts.
De sakkunniga tar även upp frågan om de biträdande lärarnas ställning inom
dövskolväsendet. De biträdande lärarna tillfördes dövskolan som en pedagogisk
förstärkning efter förslag av 1945 års dövskolutredning (SOU 1947: 64). Deras
uppgift skulle främst vara att friställa klassens ordinarie lärare från viss del av
den kunskapsmeddelande undervisningen och att därigenom bereda utrymme
för en individualiserad språkundervisning samt tal- och avläsningsträning. Detta
gav dövskolan värdefulla pedagogiska möjligheter under en skolepok, då individuell
undervisning och förstärkningsanordningar var relativt okända begrepp
inom skolväsendet i övrigt. Anordningen med biträdande lärare utnyttjades i allmänhet
så inom dövundervisningen, att klassläraren gav den enskilde eleven individuella
övningar i språkutvecklande syfte, medan den biträdande läraren samtidigt
undervisade klassens övriga elever. De biträdande lärarna har utnyttjats
först och främst för undervisningen på lågstadiet. Systemet med biträdande
lärare innebar emellertid reellt att vissa lärare med en kvalificerad utbildning,
i regel småskollärarutbildning och en tvåårig döv- och hörselpedagogutbildning,
aldrig togs i anspråk för uppgiften att självständigt leda och planlägga undervisningsarbetet
i egen klass. Enligt de sakkunniga har de biträdande lärarna förklarat
sig inte vara tillfredsställda med sina splittrade och ofta helt osjälvständiga
arbetsuppgifter och har i flera fall lämnat dövskolorna, så snart deras
tidigare kontraktsbundna treårsperiod löpt ut.
I likhet med vad som är fallet inom det allmänna skolväsendet har specialskolan
numera möjlighet till sådana stödåtgärder, som sammanfattas under
2* ■— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 70
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
begreppen specialundervisning och särskild undervisning. Därför bör enligt de
sakkunnigas mening systemet med biträdande lärare kunna anses avlöst. Den
förstärkning av undervisningen, som systemet vid införandet avsåg att tillskapa,
bör möjliggöras på likartat sätt i specialskolan som inom skolväsendet i övrigt,
nämligen genom tillämpning av grundskolans bestämmelser och anvisningar om
individualisering av undervisningen genom gruppindelning, kursinnehåll av
varierande svårighetsgrad, tillval, specialundervisning och stödundervisning.
Detta ger den lokala skolledningen vidgade möjligheter att organisera undervisningen
under hänsynstagande till de samlade lärarresurserna och undervisningens
aktuella behov. För den enskilde läraren betyder övergången till grundskolans
arbetssätt ökad frihet att utveckla ändamålsenliga arbetsmetoder. De
sakkunniga förutsätter, att de hittills utbildade biträdande lärarna förklaras
behöriga att söka och inneha sådana tjänster inom specialskolorna för hörselskadade,
som ledigförklaras för tjänstgöring på lågstadiet.
F. n. finns såväl anpassningslärare som biträdande anpassning slärare vid skolor
för vuxna synskadade. Efter samråd med 1960 års blindvårdsutredning föreslår
de sakkunniga, att utbildningen av biträdande anpassningslärare upphör och att
utbildning i framtiden anordnas endast för anpassningslärare för vuxna synskadade.
3.4 Nordisk samverkan
För de stora grupperna av speciallärare, såsom hjälp-, läs- och särskollärare
m. fl., har i de nordiska länderna utbildning anordnats efter i stort sett likartade
principer. I fråga om utbildningen av lärare inom blind- och dövsektorn är
problematiken likartad i vart och ett av de nordiska länderna. Behovet av specialutbildade
lärare i resp. länder är i flera fall för litet för att ge underlag för inrättandet
av reguljära utbildningslinjer, varför utbildningsfrågan inte alltid kunnat
lösas på ett helt tillfredsställande sätt. Främst gäller detta lärare, som undervisar
synskadade barn. För lärare, som undervisar hörselskadade, har situationen
varit något bättre.
Med hänsyn till att utvecklingen av specialskolväsendet och specialundervisningen
följt i huvudsak samma linjer inom de nordiska länderna har det fallit sig
naturligt för de små grupperna av handikapplärare i resp. länder att söka
kontakt med varandra. Ett internordiskt samarbete mellan företrädarna för
blind- och dövundervisningen har sålunda pågått i många år. Efter hand har det
på personliga initiativ grundade praktiska samarbetet systematiserats och utvecklats
till att omfatta allt fler områden inom såväl specialskolväsendet som
specialundervisningen inom det allmänna skolväsendet. Representanter för undervisningsministeriet
och socialministeriet i Danmark, undervisningsministerierna
i Norge och Finland samt skolöverstyrelsen i Sverige dryftade vid möte
i Köpenhamn i april 1965 möjligheterna till nordiskt samarbete inom specialundervisningen.
Konkreta förslag framlades bl. a. om en gemensam special
-
Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1967
21
pedagogisk forskning samt om utredning av frågan om en gemensam nordisk
utbildning av lärare för vissa handikappgrupper.
De sakkunniga, som i samarbete med experter från övriga nordiska länder
prövat möjligheterna till en samnordisk utbildning av lärare för undervisningen
av synskadade och hörselskadade, anser att de förda gemensamma överläggningarna
klart belyst behovet och önskvärdheten av ett nordiskt samgående
inom speciallärarutbildningen. Det ökade samhälleliga stödet till handikappundervisningen
har gjort det möjligt att utveckla bättre undervisningsmetoder
samt att använda effektivare hjälpmedel i rehabiliteringsarbetet. Detta specialpedagogiska
och specialmetodiska utvecklingsarbete har under de senaste åren
gått så snabbt, att de enskilda skolorna i resp. länder har svårt att hålla sig
informerade om utvecklingen. En i lämpliga delar gemensam och centraliserad
speciallärarutbildning på nordisk basis är därför enligt de sakkunniga motiverad
inte enbart från organisatorisk utan även från innehållslig synpunkt. Ett praktiskt
nordiskt samgående vid utbildningen av lärare för sådana skolminoriteter
som t. ex. de synskadade ger de bästa garantierna för att utbildningen följer med
utvecklingen på detta ämnesområde.
I samtliga nordiska länder bedöms det vara främst utbildningen av lärare för
synskadade, som kräver ett nordiskt samgående. Med hänsyn till att de nordiska
länderna redan har en så enhetlig grundutbildning av speciallärare kan enligt de
sakkunniga ett nordiskt samgående vid utbildningen av speciallärare inom
synsektorn genomföras på två sätt: antingen genom att hela utbildningen förläggs
till ett enda nordiskt land eller genom att grundutbildningen erhålls i resp.
hemländer och den avslutande expertutbildningen centraliseras till ett land. De
sakkunniga förordar det senare alternativet i fråga om utbildningen av lärare
för undervisningen av synskadade. Eftersom det årliga behovet av utbildade
lärare på detta område är mycket litet bedöms endast ett nordiskt samgående
ge ett tillräckligt underlag för inrättande av en reguljär utbildning. Av den
föreslagna 3-terminsutbildningen för lärare för synskadade bör följaktligen den
avslutande tredje terminen bli samnordisk och förläggas till lärarhögskolan i
Stockholm. Det beräknade antalet deltagare i denna avslutande kurs framgår av
följande uppställning.
Antal deltagare i samnordisk utbildning av lärare för synskadade
1968
1969
1970
1971
1972
Danmark ......................
2—3
2—3
2—3
2—3
2—3
Finland1 ........................
Island1 .........................
Norge ..........................
2—3
2—3
2—3
2—3
2—3
Sverige ........................
3—5
3—5
3—5
3—5
3—5
Summa
7—11
7—11
7—11
7—11
7—11
1 1—2 deltagare från Finland resp. Island beräknas under perioden genomgå hela eller del av
utbildningen i Sverige.
22
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
Behovet av lärare för undervisning av hörselskadade har enligt de sakkunniga
en sådan omfattning inom resp. länder, att det egna landet lämpligen svarar för
erforderlig utbildning av lärare. Beträffande kostnaderna för utbildningen under
den föreslagna gemensamma tredje utbildningsterminen för lärare för synskadade
är de sakkunniga inte nu beredda att föreslå någon kvotering länderna
emellan. I avvaktan på erfarenheterna av ett nordiskt samgående bör enligt de
sakkunnigas mening resp. länder svara för sina deltagares löne- och traktamentsersättningar
samt till värdlandet utbetala ersättning för de direkta merkostnaderna
i samband med utbildningen, dvs. i huvudsak handledararvodena vid
den praktiska utbildningen. Efter genomgången utbildning föreslås läraren få
behörighet att söka och inneha speciallärartjänst inom samtliga nordiska länder.
Samtidigt förordar de sakkunniga att möjligheterna hålls öppna för blivande
speciallärare att i vissa fall förlägga hela sin utbildning till ett nordiskt grannland.
Så bör t. ex. de svenskspråkiga speciallärarna i Finland och speciallärarna på
Island kunna få hela sin utbildning i annat nordiskt land, oavsett arten av den
handikappundervisning som utbildningen avser.
De sakkunnigas förslag till studieplaner för utbildning av lärare för synskadade
och hörselskadade förutsätter en nära nordisk samverkan genom inbjudan av
gästföreläsare från grannländerna, gemensamma kongresser och fortbildningskurser
samt utbyte av försöksrapporter och forskningsredogörelser. Uppläggningen
av det nordiska samarbetet på det betydelsefulla område som rör försöksverksamhet
och forskning föreslås ske i samverkan mellan ledningen för
speciallärarutbildningen och den planerade nordiska specialpedagogiska forskningsinstitutionen
i Göteborg.
3.5 Utbildningens organisation
3.5.1 Utbildningens dimensionering och förläggning
Speciallärarutbildningen innehåller framför allt i sin teoretiska del avsnitt och
moment, som är av intresse för flera speciallärarkategorier. Denna omständighet
gör det enligt de sakkunnigas mening motiverat att sammanföra skilda lärarkategorier
till gemensamma föreläsningsserier och till konferensgrupper av lämplig
storlek och sammansättning. Det blir därigenom möjligt att organisera en
reguljär speciallärarutbildning även för lärarkategorier, vars årliga behov av
nyrekrytering är begränsat, och samtidigt rationellt använda tillgängliga resurser
för lärarutbildningen. Antalet lärarkategorier och det totala antalet lärare inom
resp. kategorier, som omfattas av de sakkunnigas förslag, redovisas i följande
sammanställning. Av sammanställningen framgår att utbildningstiden, såsom
tidigare beskrivits, är olika lång för olika lärarkategorier. Intagning föreslås ske
en gång om året.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967 23
U tbildningsplan1
Lärarkategori
Termin 1
S H
Termin 2
S H
Termin 3
S H T
Termin 4
H
Förskollärare ...........
0—1
6
0—1
6
6
Småskollärare ..........
2—3
18
2—3
18
2—3
6
6
6
Folkskollärare ..........
1—2
14
1—2
14
0—1
2
6
2
Bärskollärare ............
0—1
0—1
0—1
Övningslärare ...........
2
4
1
Yrkeslärare .............
2
7—8
1
Ämneslärare ............
2
7—8
Anpassningslärare .......
Lärare från övriga Norden
4
4
5—6
Summa
13—17
56—58
9—13
38
7—11
14
12
8
Medeltal
15
57
11
38
9
14
12
8
1 S — lärare för synskadade, H = lärare för hörselskadade, T = talpedagogutbildning omfattande
1 termin för hörsellärare.
Av sammanställningen framgår, att flertalet lärarkategorier var för sig endast
har ett fåtal deltagare i utbildningen. Inom gruppen lärare för synskadade
varierar antalet lärare per kategori mellan 1 och 4. Sammanräknas deltagarna
inom de olika kategorierna på synområdet erhålls genomsnittligt 15 deltagare
under utbildningens första termin, 11 under den andra terminen och 9 under
den tredje terminen. I det sistnämnda antalet lärare ingår även deltagarna från
övriga nordiska länder i den föreslagna utbildningsterminen på nordisk basis
för lärare för synskadade. Det låga antalet lärare per lärarkategori gör det nödvändigt
med en långtgående samundervisning av grupperna. Inom gruppen
lärare för hörselskadade är antalet deltagare i utbildningen högre än inom
gruppen lärare för synskadade men även här är samundervisning av de olika
lärarkategorierna angelägen för att man skall kunna åstadkomma rationell uppläggning
av utbildningen. Samundervisningen av de olika kategorierna förutsätter
koncentration av utbildningen geografiskt. De sakkunniga föreslår därför
att huvuddelen av utbildningsplatserna för lärare för hörselskadade och synskadade
även framgent förläggs till Stockholm och knyts till lärarhögskolan där,
samt att 12 platser för grundutbildning av lärare för hörselskadade förläggs till
lärarhögskolan i Göteborg. De sakkunniga föreslår, att nuvarande talpedagogutbildning
efter viss översyn infogas i organisationsplanen för utbildningslinje 2.
3.5.2 Personal
Den utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade, som avses bli organiserad
inom utbildningslinje 2 vid lärarhögskolornas speciallärarutbildning, kommer
att vara underställd biträdande utbildningsledaren för speciallärarutbildningen
vid resp. lärarhögskolor. Med hänsyn till att undervisningen av synskadade
och hörselskadade rymmer en undervisningsproblematik, som i väsentliga
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
avseenden skiljer sig från motsvarande frågor på utbildningslinje 1 och 3, och
med hänsyn till att det stora antalet lärarkategorier ställer stora krav på samordning
bör enligt de sakkunnigas mening personal, som är väl förtrogen med
ifrågavarande specialundervisning, stå till utbildningsledarens förfogande. För utbildningen
av lärare för synskadade anser de sakkunniga, att specialskolstadgans
bestämmelser om bl. a. rektors vid Tomtebodaskolan medverkan i lärarutbildning
bör finnas kvar även när lärarhögskolan görs ansvarig för utbildningen. För
utbildningen av lärare för hörselskadade föreslås att en särskild lektorstjänst i
specialundervisningens metodik inrättas vid lärarhögskolan i Stockholm och att
de arbetsuppgifter, som f. n. fullgörs av studierektorn för dövlärarutbildningen
vid Manillaseminariet, inräknas i tjänsteunderlaget för denna tjänst.
För undervisningen i specialämnen som t. ex. anatomi och fysiologi, medicinsk
och teknisk audiologi bör enligt de sakkunniga arvodesanställd personal anlitas,
medan undervisningen i centrala ämnen som pedagogik och metodik samt handledningen
under den praktiska utbildningen så långt möjligt bör handhas av
personal, som är fast knuten till lärarutbildningen. En lektorstjänst i psykologi
och pedagogik, tolv övningsskollärartjänster samt medel till föreläsare in. m.
föreslås. Innehavaren av lektorstjänsten i psykologi och pedagogik bör äga kvalificerade
insikter i sådana ämnen som fonetik, språkpsykologi, hörsel/dövpedagogik
och audiologi. Arbetsuppgifterna bör omfatta föreläsningar på specialområdet
samt ledning av konferenser och övningar. Nämnde lektor bör vidare
handleda deltagarna vid uppläggningen, genomförandet och redovisningen av
specialarbetena.
Tjänsten som kansliskrivare vid speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm
föreslås utbytt mot en kanslisttjänst. Medel begärs till extra biträdespersonal,
expert- och assistenthjälp samt slutligen till experter och särskilda sakkunniga
för översyn av studieplanerna för talpedagogutbildningen.
3.5.3 Lokaler
För utbildningen av blindlärare, dövlärare, synklasslärare och hörsellärare
disponeras f. n. lokaler i Tomtebodaskolan, Manillaskolan och Rålambshovsskolan,
som till vissa delar är förhyrd för lärarhögskolans räkning för speciallärarutbildning.
De nu disponibla lokalerna avses bli utnyttjade även vid den nya
organisationen. Det ökade antalet deltagare i utbildningen medför ett ökat behov
av undervisningslokaler, men samtidigt möjliggör den samordnade utbildningen
av flera lärarkategorier en mera rationell användning av tillgängliga lokalutrymmen.
Den teoretiska delen av den samordnade utbildningen av lärare för
synskadade och hörselskadade bör, med hänsyn till att den förutsätts vara i
stora delar gemensam för flera lärarkategorier, i möjligaste mån anknytas lokalmässigt
till övrig speciallärarutbildning vid lärarhögskolan. Ytterligare rum bör
därför enligt de sakkunnigas mening förhyras i anslutning till nuvarande
lokalutrymmen.
Den praktiska delen av utbildningen samt vissa övningar och konferenser bör
25
Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1967
för de blivande lärarna inom speeialskolväsendet alltjämt förläggas till Tomtebodaskolan
resp. Manillaskolan. De lokaler på resp. skola, som nu används för
blind- och dövlärarutbildning, anses böra stå till förfogande också för den nya
utbildningen av lärare för synskadade och hörselskadade. Det framtida behovet
av lokaler för lärarutbildning vid specialskolorna förutsätts bli föremål för en
mera slutgiltig prövning i samband med färdigställandet av byggnadsprogram
för specialskolorna i enlighet med förslag, som framlagts av blind- och dövskolutredningen.
Den praktiska utbildningen av lärare för undervisningen av synskadade och
hörselskadade elever i specialundervisning inom det allmänna skolväsendet avses
främst vara förlagd till syn- och hörselklasser inom grundskolan på utbildningsorten.
3.6 Kostnader
Med utgångspunkt i den föreslagna organisationen av utbildningen för lärare
för synskadade och hörselskadade beräknar de sakkunniga utbildningskostnaderna
till 404 000 kr. för budgetåret 1967/68 och 629 000 kr. för budgetåret
1968/69 (1965 års löneläge). För ersättning åt deltagare i utbildningen beräknas
907 000 kr. för budgetåret 1967/68 och 1 163 000 kr. för budgetåret 1968/69
(1965 års löneläge).
4. Remissyttrandena
Behovet av lärare för synskadade och hörselskadade
Ett flertal remissinstanser har bedömt utredningens uppskattning av lärarbehovet
som alltför låg. SACO framhåller, att det behövliga antalet lärare bör
beräknas med tanke på att undervisningen av syn- och hörselskadade elever i
görligaste mån skall spridas ut till elevernas hemorter. Detta kräver ett betydligt
större antal lärare än om man koncentrerar undervisningen till någon eller några
platser i landet. Hörselfrämjandets riksförbund påpekar att avgång för pension,
som f. n. är aktuell inom en stor del av hörselpedagogkåren, inte beaktats vid
den slutliga uppskattningen av utbildningsbehovet. Samma förbund och Hörselpedagogiska
föreningen erinrar om att en stor del av de utbildade hörsellärarna
övergår till annan verksamhet än den reguljära skolan, främst till rehabiliteringsarbete,
konsulentverksamhet m. m. Detsamma framhålls av Svenska dövlärarsällskapet,
som anser att en överproduktion av lärarkrafter är att föredra
framför en bristsituation som kan äventyra den nya skolorganisationen.
Behovet av vissa lärarkategorier berörs av några remissinstanser. Skolöverstyrelsen,
Svenska dövlärarsällskapet och Hörselvårdskonsulenternas förening
anser att behovet av förskollärare för hörselskadade barn är avsevärt mycket
större än vad utredningen räknat med. Enligt Hörselpedagogiska föreningen och
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
Hörselfrämjandets riksförbund är utredningens beräkning av utbildningsbehovet
av ämneslärare för hörselskadade till tio lärare under en femårsperiod orimligt låg.
Enligt riksförbundet föreligger ett ackumulerat behov av sådana lärare, då det
på grundskolans högstadium och i gymnasiala skolformer länge funnits hörselskadade
elever men saknats för denna handikappundervisning utbildade ämneslärare.
Behovet av speciellt utbildade lärare för undervisning av vuxna hörselskadade
har enligt samma förbund inte heller beaktats av utredningen. Då statliga
myndigheter nyligen övertagit huvudmannaskapet för t. ex. rehabiliteringscentralen
i Stockholm, anses staten böra ansvara för att denna central och andra
institutioner med liknande utbildningsverksamhet får lämpliga lärare i tillräcklig
utsträckning. Rektor vid speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm
saknar i betänkandet förslag till utbildning av anpassningslärare för hörselskadade.
Samordnad utbildning av lärare för specialskolan och specialundervisningen i
grundskolan
Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva till en samordnad specialutbildning
vid lärarhögskola för ifrågavarande lärare. Skolöverstyrelsen biträder
i allt väsentligt de sakkunnigas förslag och understryker det angelägna i att den
föreslagna utbildningen snarast kommer till stånd. Svenska stadsförbundet framhåller
därjämte, att inom tidigare utbildningsformer vunna erfarenheter på bästa
sätt bör tillvaratas i den nya organisationen. Dövskolornas rektor sförening förutsätter,
att samordningen sker på ett sådant sätt, att en utökad och fördjupad
utbildning inom det egna specialområdet inte eftersätts.
Rektor vid lärarhögskolan i Göteborg anser, att man bör grundligt utreda,
huruvida utbildningen av lärare för synskadade lämpligen bör hänföras till
utbildningslinje 1 eller utbildningslinje 2. Rektor vid lärarhögskolan i Stockholm
förordar att utbildningen av lärare för synskadade liksom nu förläggs till linje 1.
Han anser, att utredningens eget resonemang stöder tanken på en synpedagogutbildning
gemensam med hjälp-, läs- och observationsklasslärare. Enligt utredningen
bör nämligen den psykologisk-pedagogiska behandlingen inte inriktas på
det enskilda symptomet utan avse det handikappade barnets hela personlighet.
Samordnas utbildningen av synpedagoger med den utbildning som förekommer
vid linje 1 på lärarhögskolan, får lärarkandidaten möjligheter att just se olika
typer av handikapp. Samma uppfattning hävdas av Svenska synpedagogers
förening. Möjligheterna till integration med tal- och hörselundervisningen på
utbildningslinje 2 bedöms som små, eftersom man på denna linje bör satsa
mycket på språkgivning, talkorrektion, hörselträning och avläsning.
Utbildningens längd
Flertalet remissinstanser anser liksom utredningen att de lärare som skall
undervisa handikappade elever bör ha fullgod utbildning för det stadium som
undervisningen avser.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
Utredningen har föreslagit olika lång utbildningstid för lärarkategorierna
inom utbildningen av lärare för synskadade. Föreningen Sveriges
blindlärare ställer sig tveksam till detta och anför att många av problemen för
lärare inom denna undervisningssektor är ensartade. Vidden av problematiken
är enligt föreningen lika stor för samtliga lärarkategorier. Ett radikalt och riktigt
grepp från utredningen hade enligt denna remissinstans varit att planera en
specialutbildning för samtliga lärare för synskadade under en tid av tre terminer.
1960 års blindvårdsutredning och De blindas förening understryker särskilt
vikten av att anpassningslärarna får en 3-terminsutbildning.
När det gäller lärare för hörselskadade tillstyrker Hörselfrämjandets
riksförbund och Riksförbundet döva barns målsmän utredningens förslag
om en förlängning av utbildningen till tre terminer för förskollärare. Dövskolornas
rektorsförening, Svenska dövlär ar sällskap et och rektor vid Birgittaskolan i
Örebro framför dock önskemålet att utbildningstiden för dessa förskollärare skall
utsträckas till fyra terminer, med bl. a. motivering att undervisningen på förstadiet
är väl så viktigt för det handikappade barnet som den efterföljande på lågoch
mellanstadierna, för vilkas lärare utbildningstiden f. n. är tvåårig.
Utredningen har föreslagit att utbildningens längd för specialundervisningslärare
och specialskollärare på låg- och mellanstadierna skall vara två resp. fyra
terminer. Skolöverstyrelsen ansluter sig till utredningens förslag men framhåller,
att skäl kan anföras för en tvåårig utbildning även för det allmänna skolväsendets
hörselklasslärare, eftersom gränsen i hörselhänseende mellan hörselklassernas
och specialskolans elever tenderar att bli allt mindre skarp. En gemensam
hörsellärarkompetens skulle göra det möjligt för allt fler gravt hörselhandikappade
barn att under skoltiden bo i sina hem och åtnjuta föräldrarnas stöd
och omsorger. Skolöverstyrelsen tillägger emellertid, att en tvåårig utbildningstid
för hörselklassernas lärare skulle komma att förvärra förefintliga rekryteringssvårigheter
till denna speciallärarutbildning. Flertalet remissinstanser förordar
dock en förnyad prövning av utredningens ställningstagande på denna punkt.
Medicinalstyrelsen, SACO, Dövskolornas rektorsförening, Hörselpedagogiska
föreningen, Svenska dövlärarsällskapet, Svenska otolaryngologförbundet, Ilörselvårdskonsidenternas
förening och Riksförbundet döva barns målsmän framhåller
att all specialutbildning för lärare, som skall undervisa hörselskadade på
låg- och mellanstadiet, bör omfatta fyra terminer. Ilörselfrämjandets riksförbund
föreslår, att dessa lärare får en utbildning om minst tre terminer.
För ämneslärare föreslår utredningen en specialutbildning omfattande en
termin. Skolöverstyrelsen anser att utbildningstidens längd är knappt tilltagen
men finner ändock att utredningens förslag på denna punkt bör prövas. Rektorerna
vid Kristinaskolan i Härnösand, Västerledsskolan i Växjö och Birgittaskolan
i Örebro, SACO, Dövskolornas rektorsförening och Hörselvårdskonsvlentemas
förening hävdar att de lärare, som skall undervisa under den senare delen
av de handikappade elevernas utbildningstid, bör få samma omfång på sin specialutbildning
som lärarna på lägre stadier. Svenska dövlärarsällskapet finner förslaget
om en enterminsutbildning för högstadiets och det gymnasiala stadiets
28
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
ämneslärare helt orealistiskt och anser att utbildningen bör omfatta minst två
terminer jämte en praktiktermin med speciella handledare. Riksförbundet döva
barns målsmän ställer sig tveksamt i fråga om 1-terminsutbildning för ämnes-,
övnings- och yrkeslärare, såvida inte dokumenterad kännedom och erfarenhet av
hörselskadade barn föreligger.
Slutligen må nämnas att rektor vid Vänerskolan i Vänersborg menar, att
stadieindelningen och stadielärarsystemet inte kan tillmätas den vikt utredningen
gör gällande. Undervisningen i specialskolan för hörselskadade domineras av en
specifik, långsiktigt upplagd språkterapi, som är helt beroende av individens
mycket varierande förutsättningar för denna språkutveckling. Denna terapi har
i sin utvecklingsgång föga gemensamt med stadiegränserna i normalpedagogisk
mening.
Timplaner m. m.
Vad gäller utredningens förslag till timplaner ansluter sig flertalet remissinstanser
i väsentliga delar till det framlagda förslaget.
Beträffande specialämnena anser Svenska dövlär ars ällskap et att i förskollärarnas
studieplaner ökat utrymme bör beredas för moment som stämbildning,
talkorrektion och talövningar och att ämnesbenämningen rytmik bör
ändras till talets rytmik med en fördubbling av föreslaget timtal. Rektor för
Kristinaskolan och Riksförbundet döva barns målsmän finner det glädjande att
de sakkunniga givit åtbördsspråket en något stärkt position i studieplanen.
Därvid uttalas att det är ett rättmätigt krav att alla, som lider av mera betydande
hörselnedsättningar, i skolan bibringas färdighet i åtbördsspråket. Hörselpedagogiska
föreningen förvånas över att ämnet läs- och skrivsvårigheter nästan
helt kommer att försvinna. Föreningen anser, att lärare i hörselklass har behov
av kunskaper på detta område, eftersom det i allmänhet finns barn med utpräglade
läs- och skrivsvårigheter i hörselklasserna. Ämnet bör enligt föreningen
bibehålla sin plats i utbildningen.
Beträffande avsnittet pedagogik föreslår rektor vid lärarhögskolan i
Göteborg, att det nya och oklara begreppet specialpedagogik utbyts mot
specialundervisningens mål och organisation. Härav följer att vissa moment bör
överföras från den nuvarande specialpedagogiken till ämnet pedagogisk psykologi.
Svenska dövlärarsällskapet fäster uppmärksamheten på att i ämnet pedagogisk
psykologi de viktiga delarna allmän och speciell perceptionspsykologi
saknas, medan de i tidigare sammanhang behandlade momenten inlärningsprinciper
och deras pedagogiska tillämpning medtages. Beträffande undervisningen
i psykopatologi och psykiatri understryker medicinalstyrelsen vikten av
att samordningen med angränsande ämnen (socialpedagogik, pedagogisk psykologi
m. m.) beaktas. Det befaras annars, att delar av ämnet behandlas från skilda
utgångspunkter av olika ämnesföreträdare och att därigenom en viss begreppsförvirring
uppstår. Föreningen Sveriges blindlärare framhåller att det inom
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
29
ramen för undervisningen i socialpedogogik bör upptas studium av lagarbetet
inom t. ex. rehabiliteringsverksamheten. Dessa studier anses böra förläggas företrädesvis
till termin 2, med hänsyn till att anpassningslärarnas utbildning är
ettårig. De blindas förening anser, att socialpedagogiken bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Riksförbundet döva barns målsmän är tveksamt till utredningens
förslag att tio timmars undervisning i socialpedagogik räcker för hörsellärare
med två terminers utbildning. De hörselskadades största svårighet ligger enligt
förbundet i den personliga och sociala anpassningen.
Beträffande undervisningen i metodik påpekar rektor vid lärarhögskolan
i Göteborg vissa svårigheter. Om undervisningsgrupperna kommer att bestå av
lärare med så olikartad utbildning som t. ex. förskollärare, ämneslärare samt
övnings- och yrkeslärare, blir det svårt att utforma undervisningen så, att den
kommer att upplevas som relevant och meningsfylld för de olika kategorierna.
Rektor förordar en indelning av stoffet i moduler med en beskrivning av varje
modul. Härigenom skulle endast modulnumret behöva införas i en sammanträngd
studieplan. Vilka avsnitt som kan samläsas mellan de olika utbildningsgrenarna
och lärarkategorierna, framstår då klart.
Enligt Föreningen Sveriges blindlärare bör i studieplanen för anpassningslärare
även ingå grundläggande undervisningsmetodik, eftersom dessa lärare ej tidigare
genomgått praktisk lärarutbildning. Samma förening föreslår, att den tredje
terminens metodiska moment, som behandlar möjligheten att hos den synskadade
uppöva förmågan att utnyttja en synrest, läsa svarttryck och illustrationer
samt tillgodogöra sig ljuset på ett ändamålsenligt sätt, förläggs till den
andra terminen, så att blivande anpassningslärare kan bli delaktiga av denna
metodikutbildning.
Samma förening framhåller, att praktik med specialskoleinriktning bör
förläggas till Tomtebodaskolan eller annan specialskola samt att vissa lärarkategorier,
t. ex. anpassningslärare, bör få praktisera vid skolor för vuxna synskadade.
De blindas förening understryker för anpassningslärarnas del värdet
av praktisk kännedom om modernt rehabiliteringsväsende t. ex. vid rehabiliteringskliniker,
försäkringskassor, blindvårdskonsulentverksamhet, yrkesutbildning
och arbetsplacering. Tid för studiebesök och praktiktjänstgöring bör enligt
föreningen beräknas i Större utsträckning. Riksförbundet döva barns målsmän
påpekar att för de lärare, som får föreslagen enterminsutbildning, blir den praktiska
utbildningen undermålig, endast 20 timmar. Skolöverstyrelsen föreslår
beträffande enterminsutbildning, att tidsfördelningen mellan studiebesök/auskultation
och praktikundervisning skall kunna jämkas av rektor vid lärarhögskola,
så att timtalet för praktikundervisning ökas och timtalet för studiebesök/
auskultation i motsvarande mån minskas. Dövskolornas rektorsförening anser
det angeläget, att en separat studieplan utarbetas för ämneslärare och att den
praktiska och metodiska utbildningen därvid förläggs till skolort, där högstadium
och gymnasium för hörselskadade finns.
3 — Bihang till riksdagens profo/coH 1967. 1 saml. Nr 70
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
Dövskolornas rektorsförening föreslår, att de lärare som undervisar på förskolestadiet
och inom specialskolans låg- och mellanstadium får utbildning för undervisning
i musik-rytmik. Flertalet av dessa lärare har att svara för ämnet i sin
undervisningsavdelning. En utbildning om tio timmar per termin i detta ämne
anses vara ett minimum. Dessa timmar föreslås hämtade från specialiserings-
och fördjupningskurserna, alternativt från auskultationstimmarna.
jHörselpedagogiska föreningen understryker slutligen, att även specialskolans
lärare bör vara väl utbildade i talpedagogik. Föreningen föreslår därför att
den talpedagogiska utbildningen integreras med den övriga hörsellärarutbildningen
och att teori och praktik fördelas på terminerna 1—3. Även Hörselfrämjandets
riksförbund ansluter sig till denna tanke.
Tillträde till utbildningen, betyg in. m.
Ett stort antal remissinstanser förordar en föregående allmän lärartjänstgöring
om tre år för tillträde till s p e c i a 11 ä r a r u t b i 1 d n i n g, då
alla lärare anses böra ha bilden av det normala barnet i bakgrunden vid undervisning
och bedömning av barn med olika handikapp. Rektorerna vid Östervångsskolan
i Lund, Vänerskolan i Vänersborg och Västerledsskolan i Växjö finner
emellertid tillsamans med Dövskolornas rektorsförening det inte befogat med en
så lång förpraktik som tre år. Rektor vid Västerledsskolan uttalar, att även om
lärarerfarenhet kan vara av värde för utbildningen, bör grundutbildning och
speciallärarutbildning kunna pågå i oavbruten följd. Svenska dövlärarsäUskapet
rekommenderar ett generöst dispensförfarande, för att yngre lärare vid val av
arbetsområde skall kunna intresseras för utbildning till verksamhet inom specialskolan.
Föreningen Sveriges blindlärare föreslår, att praktikkravet för anpassningsläraraspiranter
ges en vidare formulering. Det bör omfatta inte endast erfarenhet
av arbete bland eller för blinda utan även erfarenhet från allmänna arbetsmarknaden.
Grundlig erfarenhet från såväl vanligt kontors- och metallarbete som arbetsförmedling
anses värdefull för blivande anpassningslärare. Preparandkurs
eller självstudier bör enligt föreningen föregå den reguljära utbildningen av anpassningslärare,
då flertalet av dessa saknar pedagogisk och kanske även psykologisk
utbildning. Föreningen framhåller betydelsen av att lärarkandidaternas
personliga lämplighet för den kommande uppgiften blir föremål för prövning av
något slag. 1960 års blindvårdsutredning understryker, att de personliga förutsättningarna
hos vederbörande lärare betyder mest för ett framgångsrikt arbete
bland de handikappade. Saknas dessa förutsättningar anses knappast en utbildning,
hur god den än är, kunna väga upp bristerna på det personliga planet.
Beträffande utbildning av lärare för barn med dubbla handikapp anser
rektor vid Ekeskolan i Örebro, att krav på särskollärarutbildning som grundutbildning
bör klart uttalas beträffande blivande lärare vid denna skola. Han
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
motiverar detta med att det övervägande antalet elever vid skolan ligger på en
intellektuell nivå motsvarande IQ-området 50—80. Denna nivå har i stort sett
varit konstant inom elevmaterialet för den tioårsperiod som har kontrollerats.
Rektor vid Åsbaclcaskolan i Gnesta menar, att utbildningen för blivande lärare
vid skolan bör vara tvåårig hörsellärarutbildning, som sedan skall kompletteras
med utbildning för särskola. Alternativt skulle en treterminsutbildning för
hörsellärare och en enterminsutbildning för särskola kunna tänkas.
Beträffande utredningens förslag om vitsord för de lärarkandidater, som
genomgått den föreslagna specialutbildningen, uttalar sig några remissinstanser
positivt. Däremot framförs i vissa uttalanden från specialskolehåll avvikande
synpunkter. Blott och bart betyget Godkänd anses vara föga stimulerande när
det gäller ytterligare fördjupning och breddning av specialstudierna eller tillräckligt
rättvisande vid tillsättning av tjänster vid specialskola.
Rektor vid Västerledsskolan i Växjö tar upp frågan om rekryteringen
till speciallärarutbildningen. Han anser, att det i all lärarutbildning bör ingå
information om skolproblematiken kring de hörselskadade barnen. Härigenom
skulle enligt hans mening intresse kunna väckas bland lärarkandidaterna för
vidareutbildning till lärare för hörselskadade.
Nordisk samverkan
Utredningens förslag om nordiskt samarbete vid utbildningen av lärare för
synskadade liksom också av vissa andra speciallärare hälsas med tillfredsställelse
av skolöverstyrelsen, som ser dessa anordningar som inledningen till ett nytt
nordiskt samarbete på specialundervisningens område. Svenska, stadsförbundet
noterar med tillfredsställelse, att utredningen funnit det möjligt att genom ett
praktiskt nordiskt samarbete åstadkomma en rationell lösning av utbildningsfrågan
för en lärargrupp där det ringa behovet utgör ett hinder för en reguljär
utbildning inom det egna landet. Sveriges lärarförbund understryker, att föreslagen
internordisk samverkan är av stor betydelse inte minst för försöksverksamhet
och forskning.
Om sålunda remissinstanserna varit positiva till en samordning av speciallärarutbildningen
inom de nordiska länderna, har vissa av dem dock ställt sig
tveksamma till en gemensam nordisk lärarbehörighet. Som skäl mot en sådan har
bland andra TCO, Svenska synpedagogers förening, Hörselfrämjandets riksförbund
och rektor vid lärarhögskolan i Göteborg anfört de språksvårigheter i undervisning
som kan uppstå. Svenska dövlärarsällskapet förutsätter att vederbörande,
innan behörighet erhålls, behärskar det aktuella landets språk.
Utbildningens dimensionering och förläggning
De av utredningen föreslagna organisationsformerna synes enligt bl. a. Svenska
stadsförbundet ge goda möjligheter till en smidig anpassning av utbildnings
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
kapaciteten till förändringar i behovet av specialutbildade lärare. Med hänsyn
till svårigheterna att på längre sikt mer exakt bedöma utbildningsbehovet framstår
dylika anpassningsmöjligheter som värdefulla.
Rektor vid lärarhögskolan i Göteborg påtalar en alltför ensidig lokalisering av
ifrågavarande speciallärarutbildning till Stockholm och erinrar om dels att till
lärarhögskolans pedagogiska institution knutits en professur i praktisk pedagogik
med specialpedagogik, dels att ett nordiskt forskningsarbete inom specialpedagogik
tagit sin början i Göteborg. Svenska dövlärarsällskapet ifrågasätter
däremot lämpligheten av att dela upp höresellärarutbildningen på lärarhögskolorna
i Stockholm och Göteborg främst med tanke på svårigheterna att erhålla
skickliga föreläsare. För ett effektivt utnyttjande av inom Sverige och Norden
tillgängliga experter bör verksamheten enligt sällskapet koncentreras till Stockholm,
vilket också skulle ge bättre underlag för fasta tjänster. Även behovet av
timlärare för specialämnen anses kunna tillgodoses långt bättre i Stockholm än
i Göteborg.
Personal
Skolöverstyrelsen påpekar, att ett tillräckligt antal timmar saknas för en
lektorstjänst i psykologi och pedagogik läsåret 1967/68 enbart för utbildningen
av lärare för synskadade och hörselskadade. I proposition 1967:4 föreslås att
två nya lektorstjänster i psykologi och pedagogik inrättas vid lärarhögskolan i
Stockholm. En av dessa lektorer kan enligt skolöverstyrelsen få delar av sin
tjänstgöring förlagd till utbildningslinje 2 vid speciallärarlinjen.
Föreningen Sveriges blindlärare anser att av de föreslagna övningsskollärartjänsterna
bör två tjänster placeras i Stockholm (en på lågstadiet och eu på
mellanstadiet), en tjänst i Växjö samt en tjänst i Kristinehamn. Eftersom gruppen
anpassningslärare i utbildningshänseende blir den största, föreslås de sistnämnda
tjänsterna kunna sökas av anpassningslärare. Föreningen hyser den åsikten, att
vuxenskolornas sakkunskap bör utnyttjas ifråga om dels den pedagogiska ledningen
av utbildningen, dels den direkta lärarutbildningen, eftersom rehabiliteringsarbetet
vid vuxenskolorna med deras nyblinda skiljer sig mycket från arbetet
vid barnskolorna. Hörselpedagogiska föreningen framhåller, att olika stadier har
sina speciella metodikproblem. Undervisningen i hörselmetodik resp. dövmetodik
vid lärarhögskola bör därför enligt föreningen meddelas av de lärare, som tar
emot de blivande hörsellärarna i sina övningsskolklasser. Minst en övningsskollärartjänst
föreslås inrättad på varje stadium inom såväl hörselklasserna som
specialskolan. Flera remissinstanser förordar, att en övningskollärartjänst reserveras
för en lärare med speciella kvalifikationer för utbildning av blivande lärare
i den synnerligen viktiga och på samma gång svåra uppgifter att lära de gravt
hörselskadade att tala. Svenska dövlärarsällskapet föreslår för det av sällskapet
förordade övningslaboratoriet dels en laboratorieledare, som är tekniskt, pedagogiskt
och fonetiskt skolad, dels en tekniker och ett skrivbiträde, samtliga med
halvtidstjänstgöring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967 33
Lokaler
Byggnadsstyrelsen uttalar, att den för den lokalplanerande verksamheten för
speciallärarutbildningen behöver uppgifter på de lokaler, som bör ställas till förfogande
för den teoretiska och praktiska utbildningen av lärare för syn- och
hörselskadade. Med anledning härav skulle det enligt byggnadsstyrelsens mening
ha varit önskvärt, om utredningen hade upprättat förslag till lokalprogram för
utbildningsverksamheten i fråga. Då detta inte utförts av utredningen, synes det
böra ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen upprätta
erforderliga lokalprogram. Svenska dövlärarsällskapet anför i sitt yttrande,
att lärarhögskolan i Stockholm måste förfoga över ett övningslaboratorium med
specialapparatur, vilket inte beaktats av utredningen. Laborationer skall under
utbildningstiden förekomma i fonetik, teknisk audiologi, pedagogisk audiologi
samt hjälpmedelsteknik. Övningslaboratoriet, som föreslås placerat vid Manillaskolan,
anses böra bestå av fem eller sex rum för grupper, ljudisolerad cell för
audiometri, två större rum för test av hörselskadade samt arbetsrum för personal.
Kostnader
Ett flertal remissinstanser framhåller, att lärarkandidat vid specialskolan f. n.
åtnjuter full lön under utbildningstiden. Detta bör enligt dessa instanser av
rekryteringsskäl vara fallet även i fortsättningen. Rektor vid lärarhögskolan i
Stockholm påpekar, att utredningen inte föreslår något anslag för materiel och
utrustning för den nya utbildningen.
5. Departementschefen
Enligt modern forskning rörande handikappade barn har många av dem
förutsättningar att förvärva sådana kunskaper och färdigheter att de kan skapa
sig en från såväl enskild som allmän synpunkt relativt tillfredsställande tillvaro
i vårt samhälle. Ett villkor härför har emellertid ansetts vara att de tidigt
tas om hand av välutbildade lärare.
Statsmakterna beslöt år 1965 (prop. 1965:70, SU 101, rskr 275), att dittillsvarande
statliga blind- och dövskolor skulle ersättas av en statlig obligatorisk
tioårig grundskola för barn, som är gravt syn-, hörsel- eller talskadade. Den nya
skolan heter specialskolan.
Synskadade barn undervisas vid Tomtebodaskolan i Solna och Ekeskolan i
Örebro. Hörselskadade barn undervisas dels vid de sex specialskolorna Manillaskolan
i Stockholm, Åsbackaskolan i Gnesta, Östervångsskolan i Lund, Vänerskolan
i Vänersborg, Birgittaskolan i Örebro och Kristinaskolan i Härnösand,
dels i externa klasser av specialskolan förlagda till grundskolan. Talskadade barn
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
undervisas vid Birgittaskolan i Örebro. Yrkesutbildning och fortsatt teoretisk
undervisning för hörselskadade meddelas vid den till Vänerskolan knutna fortsättningsskolan
i Vänersborg och vid Västerledsskolan i Växjö samt vid den till
Manillaskolan hörande teoretiska fortsättningsskolan vid Blockhusudden i Stockholm.
Vuxna synskadade får liksom tidigare utbildning vid Landaskolan i Kristinehamn
och Värendsskolan i Växjö. Försöksverksamhet med gymnasium, fackskola
och yrkesskola för gravt hörselskadade elever beräknas komma till stånd
i Örebro läsåret 1967/68.
Inom den nioåriga grundskolan meddelas specialundervisning för
barn, som på grund av syn- eller hörselskada har svårt att följa den vanliga
undervisningen. I fråga om sådan specialundervisning gäller bestämmelserna i 5
kap. 42—46 §§ skolstadgan. Såväl syn- eller hörselklassundervisning som särskild
specialundervisning under visst antal veckotimmar kan anordnas. Hörselklassundervisning
har dessutom kommit till stånd på gymnasial nivå vid Alviksskolan
i Stockholm.
Det successiva införandet av specialskolan samt de vidgade möjligheterna till
frivillig fortsatt utbildning i yrkesskola, fackskola eller gymnasium för ungdomar
med syn-, hörsel- eller talskada ställer nya krav på utbildningen av lärare
inom detta undervisningsområde. Blind- och dövskolutredningen föreslog, att
specialskolan successivt skulle tillföras i huvudsak samma lärarkategorier, som
fanns inom det övriga skolväsendet. Enligt prop. 1965: 70 uttalade jag, med hänsyn
till att lärarutbildningsfrågorna inte utretts, att jag inte var beredd att
omedelbart ta ställning till detta förslag. I princip hade jag emellertid inte något
att erinra mot utredningens ställningstagande.
Enligt det nu föreliggande sakkunnigförslaget bör specialskolan ha samma lärarkategorier
som det övriga skolväsendet. Denna uppfattning har biträtts av remissinstanserna
och även jag anser den riktig, ehuru jag räknar med vissa modifikationer
i fråga om de kompetenskrav som normalt gäller för visst stadium.
Jag tänker härvid främst på speciallärare med folkskollärarexamen som alltjämt,
vid sidan av ämneslärare och adjunkter, bör finnas på specialskolans högstadium.
Till de lärares grundutbildning, som skall tjänstgöra i specialskolan, bör fogas en
specialutbildning, till vars utformning m. m. jag senare återkommer.
Vid specialskolan bör fr. o. m. den 1 juli 1967 finnas tjänster som speciallärare,
lärare i läroämnen, övningslärare, lärare i yrkesämnen samt förstadielärare. Under
en övergångstid bör även finnas kvar vissa lärarinnetjänster vid skolenheterna
i Gnesta och Vänersborg samt sådana lärartjänster som enligt övergångsbestämmelserna
till specialskolstadgan får finnas kvar under viss tid. Speciallärarer
med småskollärarexamen skall undervisa företrädesvis på lågstadiet och speciallärare
med folkskollärarexamen företrädesvis på mellanstadiet. På högstadiet
bör såväl speciallärare med folkskollärarexamen som ämneslärare eller adjunkter
undervisa. Vid skolor för vuxna synskadade skall liksom tidigare finnas tjänster
som anpassningslärare.
När det gäller specialundervisning i grundskolan och på det gymnasiala sta
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
diet, bör ingen ändring av tjänsteorganisationen ske. I grundskolan skall således
alltjämt finnas tjänster som speciallärare för årskurserna 1—9, varvid arbetsområdet
för lärare med småskollärarexamen är årskurserna 1—6 och för lärare med
folkskollärarexamen årskurserna 4—9. Även lärare i läroämnen, övningslärare
och lärare i yrkesämnen bör medverka i specialundervisningen i grundskolan liksom
i motsvarande verksamhet på det gymnasiala stadiet och därför bör specialutbildning
anordnas även för dessa lärarkategorier. Jag räknar dock tills vidare
inte med några särskilda tjänster inom specialundervisningen för dessa lärare.
Ett stort antal remissinstanser har ansett, att de sakkunniga beräknat det
framtida lärarbehovet för lågt. Med hänsyn till nuvarande bristläge och
den expanderande utbildningsverksamheten inom handikappområdet finns det
även enligt min mening skäl att anta att behovet underskattats. Frågan om utbildningens
framtida dimensionering bör därför ytterligare övervägas. För budgetåret
1967/68 bör intagningen lägst ha den omfattning som utredningen föreslår.
Kungl. Maj :t bör äga besluta om den slutliga omfattningen.
Förverkligandet av den beslutade specialskolreformen kräver inte endast en
kvalitativ och kvantitativ förstärkning av utbildningen av lärare för denna skolform
utan gör det även påkallat att närmare samordna denna utbildning med
utbildningen av lärare för specialundervisningen i grundskolan. Utvecklingen
går mot integration mellan specialskolan och skolväsendet i övrigt. Jag delar
därför utredningens uppfattning, att utbildningen av specialskolans lärare bör
förläggas till lärarhögskola och samordnas med övrig speciallärarutbildning. Detta
bör ske redan fr. o. m. den 1 juli 1967. Utbildningen av ifrågavarande lärare
bör tillsammans med utbildningen av talpedagoger bilda speciallärarlinjens utbildningslinje
2. Organisationen vid lärarhögskola återkommer jag till i det följande.
Vad de sakkunniga föreslagit beträffande utbildningens längd och innehåll
har tilldragit sig stort intresse bland remissinstanserna. Utbildningen har föreslagits
omfatta en till tre terminer för lärare för synskadade och en till fyra terminer
för lärare för hörselskadade. De sakkunniga har eftersträvat att ge var och
en av utbildningsterminerna ett sådant innehåll, att den kan betraktas som en avslutad
enhet och samtidigt ingå som en del i en längre lärogång. Det har därigenom
befunnits möjligt att inom ett begränsat antal studieplaner samordna utbildning
av skiftande längd för de skilda lärarkategorier, som skall undervisa synskadade
resp. hörselskadade i olika ämnen och på skilda skolstadier. Den teoretiska undervisningen
är uppbyggd kring i huvudsak gemensamma föresläsningar, där för
alla lärarkategorier centrala problemställningar behandlas. Den erforderliga specialiseringen
av utbildningen med hänsyn till lärarnas olika tjänstgöringsområclen
tillgodoses genom konferenser och seminarier gruppvis, tillval av specialiserings-
och fördjupningskurs samt val av praktikplatser. Utredningen har vidare
eftersträvat att ge största möjliga utrymme för fria studier inom självvalt
område redan fr. o. m. specialutbildningens första termin. Drygt en fjärdedel
av utbildningen beräknas ske i denna form.
Specialutbildningen består av två huvuddelar, dels en grundläggande utbild
-
36
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
ning för lärare som skall ha sin verksamhet inom grundskolans specialundervisning,
dels en fördjupad utbildning, som bygger på den grundläggande utbildningen
och som är avsedd främst för blivande speciallärare i specialskolan. Genom
grupperingen av studieinnehållet terminsvis blir det praktiskt möjligt
för de blivande lärarna för synskadade och hörselskadade att genomgå specialutbildning
i etapper eller i en följd. Förslaget med utbildning etappvis till en
alltmer fördjupad kompetens är en konstruktion, som enligt min mening har bestämda
fördelar. Jag anser därför, att utbildningen bör utformas i enlighet med
detta förslag.
Beträffande utbildningens längd för lärare för synskadade i specialskolan
föreslår utredningen en förlängning av utbildningstiden med en termin
för lågstadielärare, mellanstadielärare, övningslärare och lärare i yrkesämnen.
Jag anser förslagen väl grundade och biträder desamma. I enlighet med remissinstansernas
i det närmaste samstämmiga uppfattning förordar jag, till skillnad
från de sakkunniga, en utbildning om två terminer för lärare i läroämnen
Detta överensstämmer också med längden av den specialutbildning vid lärarhögskolas
speciallärarlinje som dessa lärare enligt gällande bestämmelser har möjlighet
att genomgå. Den av mig förordade längden av specialutbildningen för lärare
för synskadade framgår av följande tablå.
Antal terminer
Lärarkategori
Specialunder- visning i grund- skolan ni. m.
Specialskolan
m. m.
2
2
3
2
3
2
2
1
2
1
2
Anpassningslärare ......................................
2
Jag övergår så till frågan om utbildningen av lärare för hörselskadade.
De sakkunnigas förslag om förlängning av utbildningen till tre terminer
för förskollärare biträder jag. För specialskolans övnings- och yrkeslärare,
som tidigare inte erhållit specialutbildning, bör anordnas utbildning om en termin.
De sakkunniga föreslår samma utbildningstid även för lärare i läroämnen.
Enligt min mening bör, av samma skäl som beträffande utbildningen av lärare
för synskadade, specialutbildningen för lärare i läroämnen omfatta två terminer.
De sakkunniga har vidare föreslagit, att utbildningstiden för lågstadielärare och
mellanstadielärare, som utbildas till speciallärare för specialundervisning inom
grundskolan resp. specialskolan, skall vara två resp. fyra terminer. Flertalet
remissinstanser förordar, att utbildningstiden för grundskolans speciallärare blir
lika lång som för specialskolans lärare med hänsyn till bl. a. den omständigheten
att gränsen i hörselhänseende mellan specialundervisningens och specialskolans
37
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
elever tenderar att bli allt mindre skarp. Anledningen härtill är att man av olika
skäl försöker att så långt möjligt placera de hörselskadade barnen i en normal
skolmiljö. Med hänsyn härtill förordar jag, att utbildningen av speciallärare för
hörselskadade i grundskolan skall utökas till att omfatta tre terminer. Tills vidare
bör liksom hittills för sådan speciallärare finnas möjlighet till kompletterande
talpedagogutbildning. Jag avser i det följande återkomma till frågan om förhållandet
mellan hörsellärar- och talpedagogutbildningen.
Den av mig föreslagna tiden för specialutbildning av lärare för hörselskadade
framgår av följande tablå.
Lärarkategori
Antal t
Specialunder- visning i grund- skolan m. m.
erminer
Specialskolan
m. m.
Förskollärare .........................................
3
Lågstadielärare ........................................
3
4
Mellanstadielärare .....................................
3
4
Lärare i läroämnen ....................................
2
2
Övningslärare .........................................
1
1
Lärare i yrkesämnen ..................................
1
1
Det specialpedagogiska och specialmetodiska utvecklingsarbetet går f. n. mycket
snabbt. En systematiserad och ändamålsenlig fortbildning är därför ett
nödvändigt komplement till grundutbildningen. Det ankommer på skolöverstyrelsen
att i erforderlig utsträckning planera sådan fortbildning. Ett speciellt behov
härav föreligger för lärare som undervisar elever med komplicerat handikapp.
De föreslagna läroplanerna har i väsentliga delar accepterats av remissinstanserna.
Läroplanerna bör dock ses över av skolöverstyrelsen, som därvid
bör överväga de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen. För läsåret
1967/68 bör skolöverstyrelsen få i uppdrag att fastställa provisoriska läroplaner.
Definitiva läroplaner bör efter förslag av skolöverstyrelsen fastställas av
Kungl. Maj:t.
Beträffande två huvudavsnitt i läroplanerna, nämligen specialiserings- och
fördjupningskurs samt praktik, vill jag framhålla följande. Med hänsyn till att
utbildningen till sina huvuddelar blir samordnad för samtliga lärarkategorier
är det av särskild vikt att specialiserings- och fördjupningskurserna får en sådan
utformning att de motsvarar varje lärarkategoris utbildningsbehov. Skolöverstyrelsen
bör ägna denna fråga stor uppmärksamhet, så att utbildningen
blir effektiv.
Frågan om praktikens utformning har tagits upp av flera remissinstanser, som
befarat att den praktiska utbildningen skulle bli eftersatt i den nya utbildningsorganisationen.
Självfallet är det mycket viktigt att den som skall undervisa
handikappade får en adekvat och tillräckligt omfattande praktisk utbildning.
38
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967
Det ankommer på skolöverstyrelsen att tillgodose detta behov vid utformningen
av den praktiska utbildningen.
Speciallärare, som skall handha undervisningen av gravt talskadade barn, bör
liksom hittills genomgå talpedagogutbildning vid lärarhögskola. Skolöverstyrelsen
bör ta ställning till frågan, huruvida nuvarande talpedagogutbildning
bör bli föremål för översyn. Vidare bör övervägas, om och på vad sätt talpedagogutbildning
och hörsellärarutbildning lämpligen kan kombineras till en
för vissa lärartjänster behörighetsgrundande utbildning. Ett liknande problem
har aktualiserats av rektorerna vid Ekeskolan och Åsbackaskolan, nämligen frågan
om behovet av att för viss lärarverksamhet kombinera särskollärarkompetens
och hörsellärarkompetens. Även frågan hur detta önskemål kan tillgodoses
bör närmare övervägas. Överstyrelsen bör underrättas om vad jag förordat.
För utbildningslinjerna 1 och 3 vid lärarhögskolas speciallärarlinje, som omfattar
lärare för hjälp-, observations-, läs-, syn- och särskolklasser samt klasser för
rörelsehindrade, resp. förskollärare för särskolans förskola m. m., har skolöverstyrelsen
den 15 december 1966 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till nya
studieplaner. I denna fråga vill jag här endast uttala, att samordning av de tre
utbildningslinjernas timplaner bör komma till stånd i den utsträckning som är
möjlig utan att linjernas egenart går förlorad.
För tillträde till specialutbildning på utbildningslinje 2, omfattande lärare för
synskadade, hörselskadade och talskadade, bör fordras lärarexamen och i regel
tre års lärartjänstgöring samt för blivande anpassninglärare annan utbildning
och yrkesverksamhet under tre år av betydelse för lärarverksamheten.
Under utbildningstiden bör för den, som genomgår utbildning till speciallärare
(lågstadielärare, mellanstadielärare) eller motsvarande utbildning för förskollärare,
i innehavd tjänst utgå lön med B-avdrag under termin 1 och 2 samt lön
utan avdrag under termin 3 och 4. För övriga lärarkategorier bör utgå lön utan
avdrag i innehavd tjänst. I vissa fall kan motsvarande utbildningsarvoden i stället
komma i fråga. Kungl. Maj:t äger besluta om förmåner under utbildningstiden.
Den som före den 1 januari 1968 innehar behörighet till tjänst vid specialskola
eller till tjänst som speciallärare vid grundskola bör i fråga om behörighet
jämställas med den som genomgått den nya utbildningen. Systemet med biträdande
lärare bör avvecklas den 1 juli 1967. Innehavare av tjänst som biträdande
lärare bör beredas möjlighet att utan ansökningsförfarande övergå till
speciallärartjänst vid specialskola.
Beträffande frågan om nordisk samverkan i fråga om utbildning av
speciallärare kan konstateras att utvecklingen av specialskolväsendet och specialundervisningen
har följt i huvudsak samma linjer inom de nordiska länderna.
I samtliga nordiska länder bedöms det vara främst utbildningen av lärare för
synskadade, som kan bli föremål för ett nordiskt samarbete. Anledningen härtill
är att utbildningen omfattar ett mycket litet antal sådana lärare i varje
land. De sakkunniga har föreslagit, att den avslutande tredje terminen av utbildningen
för lärare för synskadade skall bli samnordisk. Denna utbildningster
-
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 70 år 1967
39
min för nordiska deltagare beräknas komma till stånd först höstterminen 1968.
Frågan har underställts övriga nordiska länders undervisningsministerier. Slutlig
ställning till denna fråga kan inte tas förrän i samband med ställningstagandena
till utbildningsverksamheten vid lärarhögskolorna under budgetåret 1968/69.
Jag övergår till organisationen för ifrågavarande speciallärarutbildning
vid lärarhögskola. Såsom jag förordat i det föregående, bör utbildningen av
specialskolans lärare anknytas till lärarhögskola och samordnas med lärarutbildningen
för motsvarande kategorier inom grundskolan. Utbildningen av lärare
för synskadade och hörselskadade skall tillsammans med utbildningen av talpedagoger
bilda speciallärarlinjens utbildningslinje 2. All utbildning av lärare
för synskadade bör förläggas till lärarhögskolan i Stockholm. Det årliga behovet
av lärare för synskadade är emellertid inte stort. Det kan därför finnas skäl att
överväga, om intagning av lärare för sådan utbildning i vissa fall kan ske med
något års mellanrum. Det är en uppgift för skolöverstyrelsen att följa utvecklingen
härvidlag och att tillse att utbildningsresurserna utnyttjas ändamålsenligt.
Utbildning av lärare för hörselskadade bör anordnas vid lärarhögskolorna
i Stockholm och Göteborg. Utbildning under den fjärde terminen av den
tvååriga studiegången för lärare för hörselskadade bör vara förlagd till lärarhögskolan
i Stockholm.
Den praktiska utbildningen förläggs till grundskolans specialklasser, specialskolor,
skolor för vuxna synskadade samt andra för ändamålet lämpliga instititutioner.
Utbildningen förutsätts under läsåret 1967/68 bedrivas under medverkan
av handledare huvudsakligen i nuvarande former. Den 1 juli 1968 bör
med erforderligt antal tjänster som speciallärare vid specialskolan eller vid
grundskolan förenas uppdrag för tre år som handledare. I den utsträckning
som behövs skall handledare kunna anställas även för kortare tid.
De sakkunniga har föreslagit inrättande av en tjänst som lektor i psykologi
och pedagogik för speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm. Innehavaren
av tjänsten skulle enligt de sakkunniga svara för undervisningen i psykologi
och pedagogik på utbildningslinje 2 samt därjämte på andra utbildningslinjer
meddela viss undervisning rörande problematiken kring undervisning av barn
med syn- eller hörselhandikapp. Skolöverstyrelsen har anfört, att underlag för
den förslagna lektorstjänsten saknas läsåret 1967/68. Jag har i prop. 1967:4
beräknat medel för två lektorstjänster i psykologi och pedagogik vid lärarhögskolan
i Stockholm. Enligt min mening bör en av innehavarna av dessa tjänster
kunna ha tjänstgöringen förlagd företrädesvis till speciallärarlinjens utbildningslinje
2. Medel bör alltså inte nu beräknas för någon ny tjänst som lektor i
psykologi och pedagogik.
Jag beräknar medel för föreslagen tjänst som lektor i specialundervisningens
metodik vid lärarhögskolan i Stockholm, liksom för utbyte av en tjänst som
kansliskrivare vid samma lärarhögskola mot en tjänst som kanslist. Medel bör
vidare beräknas för tjänstgöringstillägg till handledare, ersättning till föreläsare
och ledare av seminarieövningar samt för expert- och assistenthjälp vid special
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967
lärarutbildningen, arvoden till experter och särskilda sakkunniga samt för extra
biträdespersonal och vissa utbildningsarvoden. Sammanlagt har jag för nyssnämnda
avlöningsändamål beräknat 454 000 kr. Härvid har jag beaktat medelsbehovet
för dels utarbetandet av studiematerial för specialiserings- och fördjupningskurs,
dels andra årskursen av dövlärarutbildningen vid Manillaskolan
och viss blindlärarutbildning under höstterminen 1967 vid Tomtebodaskolan.
För omkostnader i samband med föreslagen speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna
i Stockholm och Göteborg bör beräknas ett belopp av sammanlagt
60 000 kr.
I sina anslagsframställningar för budgetåret 1967/68 under anslaget Specialskolan
m. m.: Engångsanskaffning av utrustning m. m. begärde skolöverstyrelsen
16 000 kr. till undervisningsmateriel för utbildning av dövlärare. I summan ingick
kostnader för inköp av audiometer, utbyte av försliten materiel m. m. Jag
beräknar medel för dessa ändamål i enlighet med skolöverstyrelsens förslag.
De ökade anspråk på lokaler som uppkommer genom utvidgningen av speciallärarutbildningen
bör kunna tillgodoses genom förhyring.
Vid bifall till vad jag här har föreslagit räknar jag för nästa budgetår med
ett medelsbehov av sammanlagt 530 000 kr., varav för avlöningar 454 000 kr.,
för omkostnader 60 000 kr. samt för materiel m. m. 16 000 kr.
Jag förordar att på riksstaten för nästa budgetår uppförs ett förslagsanslag av
530 000 kr., kallat Vissa kostnader för speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna.
Av praktiska skäl bör emellertid kostnaderna för avlöningar samt omkostnaderna
bestridas från lärarhögskolornas anslag för motsvarande ändamål, vilka
anslag härigenom kommer att belastas med högre belopp än som beräknats i
riksstatsförslaget. Det av mig här förordade anslaget kommer i fråga om dessa
kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten. Kostnaderna för
undervisningsmateriel bör bestridas direkt från förevarande anslag.
Med hänvisning till de anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att
a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för speciallärarutbildning
vid lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg,
b) besluta att det inom specialskolan skall finnas skilda slag
av lärare i huvudsak enligt de riktlinjer som jag angett,
c) till Vissa Icostnader för speciallärarutbildning vid lärarhögskolorna
för budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 530 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsi’ådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Re ge nt en att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1967 41
INNEHÅLL
Sid.
1. Inledning ....................................................... 3
2. Nuläget ......................................................... 4
3. Utredningens förslag till utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade
......................................................... 4
3.1 Utgångspunkter .............................................. 4
3.3.1 Den nya skolan för syn-, hörsel- och talskadade............ 4
3.1.2 Utbildningen vid lärarhögskola av lärare för specialundervisning
................................................... 5
3.1.3 Behovet av lärare för synskadade och hörselskadade........ 8
3.2 Samordnad utbildning av lärare för specialskolan och specialundervisningen
i grundskolan ...................................... 9
3.3 Utbildningens utformning ..................................... 11
3.3.1 Utbildningens längd ..................................... 11
3.3.2 Timplaner m. m......................................... 13
3.3.3 Tillträde till utbildningen, betyg m. m..................... 18
3.4 Nordisk samverkan........................................... 20
3.5 Utbildningens organisation .................................... 22
3.5.1 Utbildningens dimensionering och förläggning.............. 22
3.5.2 Personal................................................ 23
3.5.3 Lokaler ................................................ 24
3.6 Kostnader ................................................... 25
4. Remissyttrandena ................................................ 25
5. Departementschefen .............................................. 33
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1967:202 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade to. to. a1 i texten
- SU 1967:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbildning av lärare för synskadade och hörselskadade to. to. s. 1 i texten