Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. in

1967-03-17 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:73, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

1

Nr 73

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring, m. in.; given Stockholms slott den

17 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december

1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. in.,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande kravet på mantalsskrivning för

utlännings tillhörighet till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen

ersätts av ett krav på bosättning i Sverige. Förslaget innebär att en utlänning

redan genom bosättning i Sverige kan få rätt till sjukvårdsförmåner och sjukpenning

samt att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas honom för

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1967

det kalenderår då han bosatt sig här. Det gällande mantalsskrivningskravet

för rätt till folkpension för svensk medborgare, som inte varit mantalsskriven

i Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och de fem åren närmast dessförinnan,

föreslås ersatt med ett krav på bosättning i Sverige.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som behövs

för genomförande av standardhöjningen och basbeloppsanknytningen av

folkpensioner i enlighet med förslag i statsverkspropositionen. Vid ett basbelopp

av 5 700 kr. blir fr. o. m. den 1 juli 1967 det årliga pensionsbeloppet

— bortsett från kommunalt bostadstillägg — för en ensam pensionär 4 920

kr. och för två pensionsberättigade makar tillhopa 7 680 kr. Ändring av

konsumentprisindex föreslås leda till ändring av pensionerna tidigare än

f. n. I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1967/68 till folkpensioner

beviljar ett förslagsanslag av 5 535 milj. kr.

I propositionen föreslås dessutom att vid bestämmande av arbetsgivarnas

preliminära avgift enligt lagen om allmän försäkring, m. m. hänsyn skall

kunna tas till mera betydande ändring som avgiftsunderlaget kan antas

komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Propositionen innehåller slutligen förslag i fråga om fondering i allmänna

sjukförsäkringsfonden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 6 §§, 5 kap. 1 § samt 19 kap. 1 §

lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

3

Försäkrade enligt denna lag äro

svenska medborgare, så ock de som

utan att vara svenska medborgare

äro mantalsskrivna i riket.

Såvitt angår — —----—

§•

Försäkrade enligt denna lag äro

svenska medborgare, så ock de som

utan att vara svenska medborgare

äro bosatta i riket.

--första stycket.

Inom folkpensioneringen — — —

Basbeloppet fastställes av Konungen

för varje månad och utgör fyratusen

kronor multiplicerat med det

tal, vilket angiver förhållandet mellan

det allmänna prisläget under

tredje månaden före den som basbeloppet

avser och prisläget i september

1957. Ändring av nämnda tal

må ej föranleda ändring av basbeloppet,

med mindre talet stigit eller

nedgått med minst tre procent sedan

närmast föregående ändring av basbeloppet

vidtogs. Det sålunda beräknade

basbeloppet avrundas till närmaste

hundratal kronor.

---ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av Konungen

för varje månad och utgör fyratusen

kronor multiplicerat med det

tal, vilket angiver förhållandet mellan

det allmänna prisläget under

andra månaden före den som basbeloppet

avser och prisläget i september

1957. Ändring av nämnda tal

må ej föranleda ändring av basbeloppet,

med mindre talet stigit eller

nedgått med minst tre procent sedan

närmast föregående ändring av basbeloppet

vidtogs. Det sålunda beräknade

basbeloppet avrundas till närmaste

hundratal kronor.

1 Senaste lydelse av 5 kap. 1 § se 1964:156 och av 19 kap. 1 § se 1966:350.

1*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 73

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 kap.

1 §•

Svensk medborgare, som är mantalsskriven

i riket eller som varit

mantalsskriven härstädes för det år

varunder han fyllt sextiotvå år och

för de fem åren närmast dessförinnan,

är berättigad till folkpension

enligt vad nedan sägs.

Har barn, som är svensk medborgare,

till följd av sin ålder icke blivit

mantalsskrivet här i riket, äger barnet

likväl rätt till barnpension enligt

8 kap. 5 § och vårdbidrag i form av

invaliditetsersättning enligt 9 kap.

3 §.

Svensk medborgare, som är bosatt

i riket eller som varit mantalsskriven

härstädes för det år varunder

han fyllt sextiotvå år och för de fem

åren närmast dessförinnan, är berättigad

till folkpension enligt vad nedan

sägs.

Arbetsgivare skall---

Avgift till sjukförsäkringen

Avgift till försäkringen--

Vid beräkning av avgift enligt denna

paragraf skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön under året

ej uppgått till trehundra kronor, och

ej heller till arbetstagares lön eller

ersättning i vad den för år räknat

överstiger sju och en halv gånger det

vid årets ingång gällande basbeloppet.

Vad gäller sjukförsäkringen

skall vidare, där ej fall som avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

är för handen, vid beräkning av

avgift bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt

angår försäkringen för tilläggspension

skall bortses från arbetstagare,

som vid årets ingång uppnått

sextiofem års ålder, så ock från ar
-

19 kap.

1 §•

--för tilläggspension.

— -—- --utfört arbete.

— -— samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna

paragraf skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön under året

ej uppgått till trehundra kronor, och

ej heller till arbetstagares lön eller

ersättning i vad den för år räknat

överstiger sju och en halv gånger det

vid årets ingång gällande basbeloppet.

Vad gäller sjukförsäkringen

skall vidare, där ej fall som avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

är för handen, vid beräkning av

avgift bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt

angår försäkringen för tilläggspension

skall bortses från arbetstagare,

som vid årets ingång uppnått

sextiofem års ålder, så ock från ar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1907

(Nuvarande lydelse)

betstagare i fall då lön eller annan

ersättning till honom antingen enligt

11 kap. 2 § sista stycket icke räknas

såsom inkomst av anställning eller,

om arbetstagaren icke är svensk

medborgare eller mantalsskriven

härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares -—------ —

(Föreslagen lydelse)

betstagare i fall då lön eller annan

ersättning till honom antingen enligt

11 kap. 2 § sista stycket icke räknas

såsom inkomst av anställning eller,

om arbetstagaren icke är svensk

medborgare och ej heller är bosatt

härstädes, avser arbete utom riket.

-— — stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

Den nya lydelsen av 1 kap. 6 § skall dock tillämpas vid fastställande av

basbelopp för tid från och med augusti 1967.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före den

1 januari 1968.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kuhgl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 10 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående

införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla samt att

11 § nämnda lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen

med riksdagen annorlunda förordnar,

i stället för bestämmelserna i

6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 §

och 8 kap. 4 § första stycket lagen

om allmän försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel

förtidspension eller änkepension

skall för år räknat utgöra tretusentvåhundras

juttio kronor eller, där

den försäkrade är gift och hans make

åtnjuter folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller

äger rätt till pension enligt 6 kap.

1 § första stycket nämnda lag samt

fall som nedan i tredje eller fjärde

stycket sägs ej är för handen, tvåtusenfemhundratrettiofem

kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen

skola för varje mångfald

av tre, varmed pensions pristalet

överstiger etthundra, förhöjas med

ett indextillägg. Varje sådant tillägg

(Föreslagen lydelse)

§•

För tiden intill utgången av juni

1968 skall i stället för bestämmelserna

i 6 kap. 2 § första stycket, 7

kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket

lagen om allmän försäkring gälla att

folkpension i form av ålderspension,

hel förtidspension eller änkepension

skall för år räknat utgöra åttiosex

och en halv procent av basbeloppet

enligt nämnda lag eller, där den försäkrade

är gift och hans make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller äger

rätt till pension enligt 6 kap. 1 §

första stycket samma lag samt fall

som nedan i andra eller tredje stycket

sägs ej är för handen, sextiosju

och en halv procent av basbeloppet.

Senaste lydelse av It § se 1966:237.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

utgör för gift pensionsberättigad som

i första stycket sägs sextiofem kronor

och för annan pensionsberättigad

åttiofem kronor för år; dock

skola indextillägg, vilka motsvara så

många mångfalder av tre som pensions

pristalet 136 överstiger 100, utgöra

för gift pensionsberättigad fyrtio

kronor och för annan pensionsberättigad

femtio kronor för år samt

indextillägg, vilka motsvara så

många hela mångfalder av tre som

pensions pr istalet för juni månad

1965 överstiger 136, utgöra för gift

pensionsberättigad sextio kronor och

för annan pensionsberättigad sjuttiofem

kronor för år. Därest pensions

pristalet, efter att hava stigit

med hel mångfald av tre, åter nedgår,

skola indextillägg utgå efter

oförändrade grunder, så länge pensions

pristalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av tre.

Åtnjuter den ----- —• — ------ — nämnda lag.

Åtnjuta makar--— —----— allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Utan hinder av denna lag skall folkpension utgå med lägst det belopp

som skolat utgå för juli 1967, om äldre lag gällt med den ändringen att

de i 11 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring angivna

beloppen tretusentvåhundrasjuttio kronor och tvåtusenfemhundratrettiofem

kronor i stället utgjort tretusenfyrahundrafyrtio kronor och tvåtusensexhundrasextiofem

kronor.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat

utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall

pensionen höjas med belopp motsvarande pensionsförhöjning som föranledes

av denna lag.

Pensionspristal skall sista gången fastställas för juli 1967.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 18 december 1959 angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 §.

Preliminär avgift för visst år skall

utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående

år debiterade slutliga avgift. Äro de

för utgiftsåret gällande procentsatserna

för avgiftsuttaget enligt lagen

om allmän försäkring högre eller

lägre än procentsatserna för det år

som den sålunda debiterade slutliga

avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den preliminära

avgiften.

Har slutlig------- —--

Särskild beräkning------- —

Preliminär avgift för visst år skall

utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående

år debiterade slutliga avgift. Äro de

för utgiftsåret gällande procentsatserna

för avgiftsuttaget enligt lagen

om allmän försäkring högre eller

lägre än procentsatserna för det år

som den sålunda debiterade slutliga

avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den preliminära

avgiften. Konungen äger

förordna att hänsyn skall tagas även

till mera betydande ändring, som avgiftsunderlaget

kan antagas komma

att undergå till följd av den allmänna

löneutvecklingen.

— slutliga avgiften.

— omständighet föreligger.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1

Förordningen omtryckt 1962:396.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2b februari

1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Edenman, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven
Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen

om allmän försäkring, m. m. och anför.

Riksförsäkringsverket har på Kungl. Maj :ts uppdrag utrett dels förutsättningarna

för att som villkor för försäkringstillhörighet enligt 1 kap.

3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring för personer, som

inte är svenska medborgare, byta ut kravet på mantalsskrivning mot ett

krav på bosättning, dels förutsättningarna för att för svenska medborgare

mjuka upp ett i 5 kap. 1 § samma lag uppställt mantalsskrivningskrav samt

lagt fram förslag i dessa ämnen. Efter remiss har yttranden över förslaget

avgetts av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)

och Försäkringskasseförbundet.

I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har vidare föreslagits standardhöjning och

basbeloppsanknytning av folkpensionerna den 1 juli 1967. Förslagen föranleder

viss lagändring.

Slutligen har inom socialdepartementet utarbetats en promemoria (stencil

S 1966: 6) i vilken föreslagits viss ändring i bestämmelserna angående beräkning

av arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

ö7er promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av riksförsäkringsve>

bet, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska

stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, LO, TCO, SACO, Riksförbundet

Landsbygdens Folk, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges köpmannaförbund och Svensk industriförening.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Försäkringstillhörigliet inom den allmänna försäkringen m. m.

Gällande bestämmelser

Försäkrade enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring1

(ändrad 1964: 146 och 156, 1965: 144 och 752 samt 1966: 236 och 350) är

enligt huvudregeln svenska medborgare samt personer som utan att vara

svenska medborgare är mantalsskrivna i Sverige (1 kap. 3 § första stycket).

En person, som inte längre är svensk medborgare eller i Sverige mantalsskriven

utlänning men som tillgodoräknats pensionspoäng, anses alltjämt

vara försäkrad såvitt angår tilläggspensioneringen (1 kap. 3 § andra stycket).

Att en person är försäkrad innebär inte i och för sig att han har rätt till

alla förmåner eller omfattas av alla förpliktelser enligt lagen. Närmare bestämmelser

om i vilken utsträckning så är fallet finns för de olika försäkringsgrenarna.

Olika regler gäller i vissa hänseenden för svenska medborgare

och utlänningar.

Inom sjukförsäkringen gäller i princip att den som är försäkrad

enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL har rätt till sjukvårdsersättning (2 kap.

1 §). För rätt till sjukpenning och — i regel — moderskapspenning krävs

dessutom att den försäkrade är inskriven hos allmän försäkringskassa (3

kap. 2 och 12 §§). Försäkrad som är bosatt i Sverige skall vara inskriven

hos försäkringskassa fr. o. in. den månad då han fyller 16 år. Han skall

vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven.

Är han inte mantalsskriven, skall han vara inskriven hos den

kassa inom vars område han är bosatt vid årets ingång. Om han bosätter

sig i Sverige senare under året, skall han skrivas in hos den kassa, inom

vars område bosättningen äger rum (1 kap. 4 §). Försäkringskassa skall

skriva in försäkrad så snart kassan fått kännedom om att han skall vara

inskriven. Inskrivning gäller tidigast fr. o. m. tredje månaden före den då

han skrivs in. Försäkrad, som inte är mantalsskriven, skall inom två veckor

från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att han skall vara inskriven

hos viss kassa, anmäla sig hos denna. Så snart försäkringskassa fått

kännedom om att försäkrad inte längre skall vara inskriven hos kassan,

skall kassan avföra honom från sitt register över inskrivna försäkrade (1

kap. 5 §).

För att en svensk medborgare skall kunna skrivas in hos försäkringskassa

och därmed ha möjlighet att få sjukförsäkringens samtliga förmåner

räcker det alltså att han är bosatt i Sverige, medan det för en utlänning

även krävs mantalsskrivning. Eftersom mantalsskrivningen för ett visst

kalenderår bygger på bosättning i Sverige den 1 november året dessförinnan,

kan utlänningen få vänta upp till 14 månader innan han blir inskriven hos

försäkringskassa.

1

Lagen benämns i det följande AFL.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majrts proposition nr 73 år 1967

Kravet att utlänning skall vara mantalsskriven för att bli försäkrad har

mjukats upp i stor utsträckning genom konventioner mellan Sverige och

olika främmande stater. Utländska medborgare är likställda med svenskar

enligt särskilda konventioner med Danmark, Finland, Island och Norge (SFS

1956: 491), med Italien (SFS 1957: 458) samt med Storbritannien och Nordirland

(SFS 1957: 154). Medborgare i de ifrågavarande länderna skall skrivas

in hos försäkringskassa redan vid bosättning i Sverige. Samma likställdhet

med svenska medborgare följer av Internationella arbetsorganisationens

konvention (nr 118) angående utlänningars likställande med ett lands egna

medborgare i fråga om social trygghet (SFS 1964: 57). Denna konvention

gäller för Sveriges del i förhållande till Guatemala, Israel, Jordanien, Norge,

Syrien, Madagaskar, Nederländerna, Indien, Centralafrikanska Republiken,

Irland och Tunisien. Enligt en provisorisk europeisk överenskommelse om

social trygghet, dock ej vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för

efterlevande (SFS 1955:563), inträder likställdhet med svensk medborgare

när en utlänning som omfattas av överenskommelsen bosatt sig i Sverige

och uppehållit sig här i minst sex månader, såvida han inte blivit mantalsskriven

här tidigare. Överenskommelsen gäller för Sveriges del i förhållande

till Belgien, Frankrike, Grekland, Luxemburg och Västtyskland samt en del

av de länder för vilka de övriga konventionerna gäller.

Inom tilläggspensioneringen grundas rätt till tilläggspension

på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande inkomst beräknas för år

då vederbörande varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket (11 kap. 1 §).

För att en utlänning skall få räkna inkomst som pensionsgrundande för ett

visst år måste han alltså ha varit mantalsskriven för det året.

Enligt 1 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt AFL (förordningen omtryckt

1962:395, ändrad 1966:244) skall pensionsgrundande inkomst för försäkrad

som är bosatt eller mantalsskriven i Sverige bestämmas av den lokala

skattemyndighet, inom vars tj änstgöringsområde den försäkrade taxerats

till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om han varit

bosatt i Sverige eller inte haft att erlägga sjömansskatt. För annan försäkrad

skall pensionsgrundande inkomst bestämmas av den lokala skattemyndigheten

i Stockholm. Beräkningen av pensionsgrundande inkomst sker enligt

2 och 3 §§ med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt

eller, i vissa fall, redares kontrolluppgift eller särskild uppgift från arbetsgivaren.

Enligt AFL är rätten till folkpension i princip förbehållen svensk

medborgare, som är mantalsskriven i Sverige eller som varit mantalsskriven

här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.

Barn med svenskt medborgarskap som till följd av sin ålder inte

blivit mantalsskrivet har ändå rätt till folkpension i form av barnpension

och vårdbidrag (5 kap. 1 §).

2*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 73

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Folkpension som beviljats kan i vissa fall fortsätta att utgå även sedan

pensionärens rätt till pension enligt 5 kap. 1 § upphört (5 kap. 2 §).

För rätt till kommunalt bostadstillägg enligt lagen den 25 maj 1962 (nr

392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension krävs

att pensionären är mantalsskriven i den kommun som svarar för tillägget

(2 §).

På grund av konventioner mellan Sverige och vissa andra stater kan utländska

medborgare i Sverige få folkpension på samma villkor som svenska

medborgare under förutsättning att vissa särskilda villkor om vistelsetid

här i landet in. m. är uppfyllda. Detta gäller bl. a. medborgare i övriga nordiska

länder.

Riksförsäkringsverket

I fråga om utländska medborgares ställning inom sj ukförsäkringe

n erinrar riksförsäkringsverket om att det i AFL stadgade mantalsskrivningskravet

i stor utsträckning satts ur kraft genom internationella avtal

och ersatts av ett krav på bosättning i Sverige. Flertalet invandrare till Sverige

•—- medborgare i de nordiska länderna och Västtyskland — behöver således

inte avvakta mantalsskrivning utan blir omfattade av den svenska

sjukförsäkringen vid bosättning i Sverige, medborgare i Västtyskland dock

först efter sex månaders vistelse här, om de inte blivit mantalsskrivna tidigare.

Att generellt för utlänningar ersätta kravet på mantalsskrivning med

ett krav på bosättning skulle därför inte i och för sig medföra några nya

problem.

Även om den ifrågasatta åtgärden att ersätta inantalsskrivningskravet

med ett krav på bosättning inte i princip skapar några nya problem, vill

riksförsäkringsverket framhålla de svårigheter som redan nu föreligger,

när försäkringskassorna skall bedöma försäkringstillhörigheten för inflyttade

utlänningar som omfattas av internationella överenskommelser. Kassorna

får därvid ideligen pröva gränsfall, där det råder tvekan om en till

Sverige anländ utlänning med hänsyn till bl. a. syftet med vistelsen här

och vistelsens sannolika varaktighet omedelbart bör anses vara bosatt eller

inte. Svårigheterna sammanhänger med att folkbokföringen f. n. saknar en

mera fast och enhetlig praxis för bedömning i individuella fall av förutsättningarna

för att en till Sverige anländ persons vistelse skall anses konstituera

bosättning. Försäkringskassornas bedömning av bosättningsbegreppet

sker efter i princip samma grunder som inom folkbokföringen, men

kassorna har att självständigt avgöra om förutsättningar föreligger för tillhörighet

till sjukförsäkringen på grund av bosättning. Detta medför att

kassorna kan skriva in personer som inte blivit kyrkobokförda liksom att

kassorna kan avföra personer som fortfarande är kyrkobokförda i Sverige.

Fn sådan ordning är enligt riksförsäkringsverkets mening inte lämplig.

Det naturliga synes vara att försäkringskassorna inte alls går in i någon

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

prövning av bosättningsfrågorna utan helt rättar sina avgöranden om inskrivning

efter folkbokföringsmyndigheternas beslut i kyrkobokföringsfrågan.

Ett sådant tillvägagångssätt skulle medföra lättnader för sjukförsäkringens

administration utan att betunga folkbokföringens organ mera än vad

nu är fallet. En förutsättning för en sådan ordning är att bosättningsbegreppet

inom folkbokföringen bedöms efter enhetliga regler och på ett sätt som

motsvarar sjukförsäkringens behov. Verket erinrar om att centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden i betänkande med förslag till ny folkbokföringsförordning

m. m. (SOU 1966:16) upplyst, att nämnden framdeles

kommer att företa en genomgripande överarbetning av förordningen. Denna

kommer främst att innefatta en översyn av bosättningsbegreppet. För den

allmänna försäkringens del är det enligt verkets mening angeläget, att översynen

kommer till stånd snarast och att den företas under medverkan av

verket såsom tillsynsmyndighet för försäkringskassorna. Först därefter blir

det möjligt att föreskriva att försäkringskassornas beslut i bosättningsfrågor

i princip skall grundas på folkbokföringsorganens motsvarande beslut.

Sammanfattningsvis uttalar riksförsäkringsverket, att några avgörande

hinder inte synes föreligga mot att som villkor för utlännings tillhörighet till

sjukförsäkringen byta ut kravet på mantalsskrivning mot ett krav på bosättning.

Verket förordar att så sker.

Inom tilläggspensioneringen gäller att pensionsgrundande inkomst

beräknas för en utlänning, som invandrar till och börjar arbe la i

Sverige, först sedan han blivit mantalsskriven här. Riksförsäkringsverket

anser att olägenheterna av att pensionsgrundande inkomst inte beräknas

för invandringsåret kan bli betydande för många utlänningar både när det

gäller deras egenpension och i fråga om familjepension. Vad nu anförts liksom

den omständigheten att arbetsgivaravgift erläggs för lön till anställd utlänning,

vare sig denne är mantalsskriven eller inte, talar enligt verkets mening

för att mantalsskrivningskravet slopas. I stället bör man ställa upp ett

annat kriterium på närmare anknytning till Sverige och detta bör väljas på

sådant sätt, att det förorsakar så ringa administrativt besvär som möjligt.

Därvid kan knappast något annat alternativ komma i fråga än ett krav på

bosättning i Sverige. Från verkets synpunkt föreligger inga principiella eller

organisatoriska hinder att som förutsättning för tillgodoräknande av pensionsgrundande

inkomst byta ut mantalsskrivningskravet mot ett krav på

bosättning.

En försäkrads pensionsgrundande inkomst bestäms av de lokala skattemyndigheterna.

Dessa bör enligt riksförsäkringsverkets mening inte självständigt

bedöma om bosättning skett eller inte. Denna fråga bör i stället

avgöras på grundval av folkbokföringsmyndigheternas beslut om kyrkobokföring.

Verket erinrar om att de på bosättning grundade beslut, som

meddelas och registreras av folkbokföringsmyndigheterna, avser kyrkobokföring

och mantalsskrivning. Uppgift härom finns hos de lokala skattemyndigheterna.

På de avtryckskort av länsstyrelsernas tryckande register,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

som skattemyndigheterna erhåller, finns angivet dels att kyrkobokföring

skett på viss ort, dels från vilket årsskifte som den kyrkobokförde kommer

att mantalsskrivas vid oförändrad kyrkobokföring. Däremot anges inte

på kortet från vilken tidpunkt kyrkobokföring skett. Verket förutsätter att

länsbyråerna i fortsättningen lämnar uppgift härom på de avtryckskort för

utlänningar, som tillställs de lokala skattemyndigheterna. Vidare måste

garantier skapas för att avtryckskort tillställs den lokala skattemyndighet

som har att beräkna pensionsgrundande inkomst.

En övergång från mantalsskrivningskravet till krav på bosättning kan

leda till att relativt korta vistelser i Sverige medför försäkringstilihörighet.

Riksförsäkringsverket har därför övervägt att dessutom kräva att utlänningen

vid inkomstårets utgång fortfarande står kvar som kyrkobokförd.

En sådan föreskrift skulle dock komplicera förfarandet för de lokala skattemyndigheterna.

Verket anser därför att det bör räcka att utlänningen varit

kyrkobokförd i riket någon del av året. Verket erinrar i detta sammanhang

om att mycket korta uppehåll i Sverige, som eventuellt föranleder kyrkobokföring,

automatiskt faller bort som underlag vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst redan på den grunden att inkomsten av förvärvsarbete

under ett år måste överstiga basbeloppet för att bli pensionsgrundande.

Riksförsäkringsverket framhåller vidare att i den mån pensionsgrundande

inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas utlänningar

på grund av de förordade nya bestämmelserna, motsvarande tilläggspensionsavgift

kommer att tas ut av dem. Arbetsgivaravgift med hänsyn till

anställda utlänningars avlöning debiteras redan nu, oavsett om de är bosatta

eller mantalsskrivna i Sverige eller ej. Enligt 19 kap. 1 § fjärde stycket AFL

görs dock, såvitt avser arbete utomlands, undantag för avlöning till utlänning

som inte är mantalsskriven i Sverige. Verket förordar att uttrycket mantalsskriven

i detta lagrum ändras till bosatt.

När det gäller mantalsskrivningskravet inom folkpensioneringen

har det utredningsuppdrag, som lämnats riksförsäkringsverket, avsett

svenska medborgare, som återvänder till Sverige från vistelse utomlands.

Verket erinrar om att alla svenska medborgare, som varit mantalsskrivna

i Sverige för de år varunder de fyllt 57—62 år, har rätt till folkpension med

undantag av kommunalt bostadstillägg. Svenska medborgare kan alltså

få folkpension utan att vara mantalsskrivna, om de uppfyller de nämnda

förutsättningarna. Detta gäller vare sig de bor utomlands eller återvänder

till Sverige efter att ha bott i ett annat land. En svensk medborgare, som inte

varit mantalsskriven i Sverige för de år då han fyllt 57—62 år, kan däremot

inte få folkpension om han inte är mantalsskriven. Om en sådan person,

som varit bosatt utomlands, återvänder till Sverige omedelbart efter

den 1 november ett år, måste han alltså vänta 14 månader innan folkpension

kan börja utgå.

Riksförsäkringsverket anser att konsekvenserna av de gällande bestäm
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

15

melserna är otillfredsställande. Olägenheterna skulle undanröjas, om mantalsskrivningskravet

i 5 kap. 1 § första stycket AFL för den som inte uppfyller

det särskilda villkoret om mantalsskrivning mellan 57 och 62 års,

ålder byttes ut mot ett krav på bosättning i Sverige. Verket förordar en

sådan ändring. Vissa folkpensionsförmåner regleras i lagen om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Av bestämmelserna

i nämnda lag följer att ändringen i 5 kap. 1 § AFL medför motsvarande

utvidgning av rätten till hustrutillägg men däremot inte av rätten till kommunalt

bostadstillägg.

Riksförsäkringsverket påpekar att utbytet av mantalsskrivningskravet

mot ett krav på bosättning får verkningar också för andra svenska medborgare

än sådana som återvänder till Sverige från vistelse utomlands. Det kan

vara fråga om enstaka personer som trots stadigvarande vistelse i landet

inte är folkbokförda någonstans, t. ex. vagabonder. I sådana fall kan sociala

skäl tala för att de får folkpension. Verket anser därför inte motiverat att

begränsa utvidgningen av pensionsrätten till utlandssvenskar som återvänder

till Sverige.

Det gällande mantalsskrivningskravet medför inte enbart eu begränsning

av rätten till folkpension utan också en rätt till sådan pension för vissa

svenska medborgare, som är mantalsskrivna i Sverige men som inte anses

bosatta här enligt praxis inom den allmänna försäkringen. Vidare gäller

att pensionsrätt efter avflyttning till utrikes ort nu faller bort först sedan

mantalsskrivningen upphört. Den förordade ändringen kan medföra en

viss försämring av pensionsrätten för dessa kategorier svenska medborgare.

Riksförsäkringsverket framhåller med anledning härav att det finns möjligheter

att låta den som redan beviljats pension få behålla pensionen. Att

med hänsyn till eventuella övriga, säkerligen mycket sällsynta fall komplicera

lagstiftningen är enligt verkets mening inte påkallat.

Här bosatta svenska barn har enligt 5 kap. 1 § andra stycket AFL rätt till

folkpension i form av barnpension och vårdbidrag även om de inte hunnit

bli mantalsskrivna. Verket framhåller att detta stadgande blir obehövligt,

om den förordade ändringen i paragrafens första stycke genomförs.

Riksförsäkringsverket anför slutligen att de ekonomiska verkningarna

av förslaget blir mycket begränsade. Någon anslagsuppräkning påkallas

därför inte.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverkets förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i remissyttrandena. Behovet av reformen har understrukits från många

håll. I flera yttranden framhålls vikten av att den av verket förordade

översynen av bosättningsbegreppet kommer till stånd snarast.

Centrala folkbokförings- och vppbördsnämnden anser att förslaget innebär

en önskvärd utbyggnad av socialförsäkringen och tillstyrker det därför,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

även om dess genomförande kommer att medföra inte obetydliga administrativa

svårigheter. Enligt nämndens mening når man en viss överensstämmelse

med skattelagstiftningen, om man i enlighet med förslaget ersätter

kravet på mantalsskrivning med ett krav på bosättning. Riksförsäkringsverkets

uppfattning att med begreppet bosättning i AFL skall

anses kyrkobokföring gör dock, att det uppkommer vissa skiljaktigheter

mellan bosättningsbegreppet i skattelagarna och AFL. Om förslaget skall

genomföras och alltså enligt AFL kyrkobokföring skall vara liktydig med

bosättning, bör detta enligt nämndens mening komma till uttryck i lagtexten.

Behövliga ändringar i ADB-systemet för folkbokföring och uppbörd

kan inte överblickas förrän bl. a. aviseringsförfarandet mellan länsstyrelse,

lokal skattemyndighet och allmän försäkringskassa utretts. Nämnden förutsätter

att sådan utredning kan göras av riksförsäkringsverket och nämnden.

Förslaget kan enligt nämnden med hänsyn till utredningsbehovet genomföras

tidigast den 1 januari 1968.

Svenska arbetsgivareföreningen yttrar att det för företagens del är

angeläget att snarast få eu bättre lösning på de invandrande utlänningarnas

rätt till sociala förmåner samt att det är rimligt, att svenska medborgare,

som under viss del av sin aktiva tid arbetar i annat land, får möjligheter

till samma sociala förmåner som övriga svenska medborgare redan vid

bosättningen i Sverige. Föreningen delar verkets uppfattning att bosättningsbegreppet

bör ses över snarast. LO tillstyrker förslaget, som överensstämmer

med organisationens allmänna uppfattning om likabehandling av

alla i samhället och på arbetsmarknaden. LO instämmer i önskemålen om

översyn av bosättningsbegreppet.

Försäkringskasseförbundet anser det olämpligt att både försäkringskassorna

och folkbokföringens organ skall bedöma frågor om bosättning.

Folkbokföringens organ bör ensamma svara för denna bedömning, varvid

förutsätts att bedömningen sker efter enhetliga regler och på ett sätt som

motsvarar den allmänna försäkringens behov.

Departementschefen

Vid 1966 års riksdag slopades i huvudsak de regler inom tilläggspensioneringen

som var strängare för utlänningar än för svenska medborgare. En

kvarstående särregel för utlänning är stadgandet att den som inte är svensk

medborgare skall vara mantalsskriven i Sverige för att anses som försäkrad

enligt AFL. Svensk medborgare är försäkrad utan villkor om mantalsskrivning.

Det särskilda mantalsskrivningskravet är av betydelse för utlännings

tillhörighet till både sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Mantalsskrivningen

avser kalenderår och bygger i princip på bosättning den 1

november året dessförinnan. Med hänsyn till mantalsskrivningskravet kan

en invandrad utlänning alltså få vänta upp till 14 månader innan han kan få

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

17

del av sjukförsäkringens förmåner. För tilläggspensioneringens del innebär

mantalsskrivningskravet att utlänning inte tillgodoräknas pensionsgrundande

inkomst för invandringsåret.

Det gällande mantalsskrivningskravet för utlänning har genom internationella

överenskommelser i stor utsträckning satts ur kraft i vad avser

sjukförsäkringen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår

att det största antalet utländska invandrare till Sverige, bl. a. medborgare

i de nordiska länderna, inte behöver avvakta mantalsskrivning. De blir

sjukförsäkrade vid bosättningen i Sverige. För den som endast kan åberopa

den provisoriska europeiska överenskommelsen och det är bl. a. fallet med

en förhållandevis stor grupp av invandrare, nämligen medborgare i Västtyskland,

gäller dock en väntetid på sex månader såvida han inte blir

mantalsskriven dessförinnan.

Vid behandlingen i prop. 1966:59 av utlänningars ställning inom tilläggspensioneringen

gav jag uttryck för uppfattningen att starka skäl talar

för att mantalsskrivningskravet slopas både för sjukförsäkringens och tilläggspensioneringens

del. Riksförsäkringsverket har undersökt de administrativa

konsekvenserna av ett sådant steg och funnit att det inte föreligger

något hinder att ersätta mantalsskrivningskravet med ett krav på bosättning

i Sverige. Verkets förslag har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen.

Jag förordar att det genomförs. I enlighet härmed bör ändring

göras i 1 kap. 3 § och i 19 kap. 1 § AFL.

Riksförsäkringsverket har relativt utförligt behandlat frågan om bosättningsbegreppet

inom den allmänna försäkringen och folkbokföringen. Enligt

verkets mening är det angeläget att man får ett såvitt möjligt enhetligt

bosättningsbegrepp, som tillgodoser både den allmänna försäkringens och

folkbokföringens behov. En i betänkandet Ny folkbokföringsförordning

in. m. (SOU 1966: 16) aviserad översyn av bosättningsbegreppet bör enligt

verkets mening ske utan dröjsmål och under medverkan av verket. Jag

delar verkets uppfattning men vill framhålla, att översynen inte bör föranleda

att den nu föreslagna reformen skjuts upp. Jag förordar att lagändringarna

träder i kraft den 1 januari 1968.

I avvaktan på att bosättningsbegreppet blir föremål för översyn torde

försäkringskassorna för sjukförsäkringens del få följa den praxis som

de hittills tillämpat, när de haft att bedöma försäkringstillhörigheten

för invandrad utlänning som omfattas av en internationell överenskommelse.

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen beräknas

av de lokala skattemyndigheterna i efterhand för föregående kalenderår.

Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att de lokala skattemyndigheterna

regelmässigt bör kunna bedöma frågan om en utlänning varit

bosatt i Sverige under någon del av nämnda år med ledning av kyrkobokföringen.

Jag förutsätter att riksförsäkringsverket och centrala folkbok
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

förings- och uppbördsnämnden i samverkan når en tillfredsställande lösning

av frågan om aviseringsförfarandet mellan länsstyrelse, lokal skattemyndighet

och allmän försäkringskassa.

Det tidigare generella kravet på mantalsskrivning för rätt till folkpension

mjukades upp i samband med tillkomsten av AFL. Enligt 5 kap.

1 § första stycket AFL föreligger rätt till folkpension dels för svensk medborgare

som är mantalsskriven i Sverige, dels för annan svensk medborgare

som varit mantalsskriven här för det år han fyllt 62 år och de fem

åren närmast dessförinnan. En svensk medborgare som inte uppfyller

sistnämnda förutsättningar och som återvänder till Sverige från vistelse

i utlandet, kan inte få folkpension förrän han blivit mantalsskriven. Trots

att han är bosatt i Sverige kan han få vänta upp till 14 månader innan

pension kan utgå. Riksförsäkringsverket har föreslagit sådan ändring

av 5 kap. 1 § första stycket AFL att rätt till folkpension skall föreligga för

svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven

här för det år då han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.

Förslaget avhjälper bl. a. vissa brister i socialförsäkringsskyddet för

svenskar som vänder hem från internationell biståndsverksamhet (jfr rskr

1965:414). Jag förordar förslaget.

I 5 kap. 1 § andra stycket AFL finns eu bestämmelse som syftar till att

barn, som är svensk medborgare, skall knnna få folkpension i form av

barnpension och vårdbidrag redan under första levnadsåret. Med den nyss

förordade ändringen av paragrafens första stycke kan bestämmelsen utgå.

Förslagets ekonomiska verkningar blir enligt riksförsäkringsverkets bedömning

så ringa, att de inte behöver påverka anslagsberäkningen för folkpensioner.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

19

Standardhöjning och basbeloppsanknytning av folkpensioner

Gällande bestämmelser in. m.

Statsmakternas ställningstaganden år 1958 i fråga om den framtida folkpensionsnivån

innebär att folkpensionerna fram till år 1968 skall höjas successivt

så att ålderspensionen kommer att uppgå för en ensam pensionär till

3 600 kr. och för två pensionsberättigade makar till 5 400 kr., allt uttryckt

i 1957 års penningvärde. De hittills genomförda standardhöjningarna i kronor

räknat framgår av följande tablå.

Den 1 juli år

Ensam pensionär

Makar

1958

150

240

1960

250

350

1962

350

500

1964

300

450

1965

150

230

1966

170

260

Enligt huvudregeln i 6 kap. 2 § AFL utgör ålderspensionen för en ensam

pensionär 90 % av basbeloppet och för var och en av två pensionsberättigade

makar 67,5 % av basbeloppet. Hel förtidspension och full änkepension utgår

med samma belopp som ålderspensionen (7 kap. 4 § och 8 kap. 4 §).

Basbeloppet fastställs av Kungl. Maj :t för varje månad. Basbeloppet utgör

4 000 kr. multiplicerat med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna

prisläget under tredje månaden före den som basbeloppet avser och

prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tal får ej föranleda ändring

av basbeloppet, om inte jämförelsetalet stigit eller gått ner med minst

tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet. Vid basbeloppsberäkningen

sker avrundning till närmaste hundratal kronor (1 kap.

6 §). Vid beräkning av det allmänna prisläget utgår man enligt kungörelsen

den 25 maj 1962 (nr 383) från konsumentprisindex. Beräkningen utförs av

statistiska centralbyrån, som skall redovisa resultatet av beräkningen

senast den 25 i månaden efter den som beräkningen avser. Basbeloppet

utgör fr. o. in. april 1967 5 700 kr.

Reglerna om ålderspensionens, förtidspensionens och änkepensionens

anknytning till basbeloppet har ännu inte trätt i kraft. För tiden intill utgången

av juni 1968 skall, om inte Kungl. Maj :t och riksdagen beslutar annorlunda,

en äldre metod för indexregleringen tillämpas. Inte heller har den

i AFL angivna pensionsnivån uppnåtts ännu.

Bestämmelser om pensionsbelopp och indexreglering under övergångstiden

finns i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

om allmän försäkring (ändrad 1963: 58, 1964: 157, 1965: 145 och 1966: 237).

Pensionspristal skall fastställas med tillämpning av äldre bestämmelser

(10 §). Dessa innebär att statistiska centralbyrån verkställer beräkning av

förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad och prisläget

i december 1951. Beräkningen sker med ledning av konsumentprisindex.

På grundval av beräkningen fastställer Kungl. Maj :t senast den 5 i andra

månaden efter den som beräkningen avser det procenttal (pensionspristal),

som utmärker angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal gäller

under tredje månaden efter den som beräkningen avser.

Pensionens grundbelopp är för en ensam pensionär 3 270 kr. och för

var och en av två pensionsberättigade makar 2 535 kr. per år. För varje

mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100, förhöjs pensionen

med ett indextillägg. Varje nytillkommande indextillägg utgör 85 kr. för

en ensam pensionär och 65 kr. för var och en av två pensionsberättigade

makar. Varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 utgör 50 resp.

40 kr. och varje tillägg som utlösts därefter men före den 1 juli 1965 utgör

75 resp. 60 kr. (11 §).

För april 1967 är pensionspristalet 168 och antalet indextillägg således

22. Vid oförändrat antal indextillägg innebär detta att ålderspensionen —

frånsett kommunalt bostadstillägg — utgör sammanlagt 4 670 kr. för en

ensam pensionär och 7 280 kr. för två gifta pensionärer per år. Det kan antas

att pensionspristalet före juli månad 1967 stiger så att ett nytt indextillägg

utlöses.

Departementschefen

I prop. 1967: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna

den 1 juli 1967 med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr.

för ett pensionärspar. Med 23 indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp

bli — frånsett kommunalt bostadstillägg — 4 925 kr. för en ensam pensionär

och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Motsvarande höjningar inträder för hel

förtidspension och oreducerad änkepension.

I prop. 1967: 1 har jag vidare anmält att jag avser att föreslå ändringar i

fråga om värdesäkringen av folkpensionerna. Folkpensionsbeloppen är i

AFL uttryckta i procent av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter

ändringar i det allmänna prisläget. Ålderspensionen anges till 90 % av basbeloppet

för eu ensam pensionär och till sammanlagt (67,5 + 67,5) 135 %

av basbeloppet för två pensionsberättigade makar. Av tekniska skäl har

folkpensionernas anknytning till basbeloppet hittills kunnat genomföras

endast i fråga om barnpension, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.

Folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension

och änkepension anges i stället i övergångsbestämmelser till AFL,

vilka är avsedda att gälla längst fram till den 1 juli 1968, i ett belopp i kronor.

Pensionsbeloppen värdesäkras genom indextillägg som utlöses vid viss

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

förändring av det s. k. pensionspristalet som i sin tur bestäms av konsumentprisindex.

Det finns nu möjlighet att byta ut den nuvarande anordningen

med indextillägg mot den form av värdesäkring som anges i AFL och som

innebär att pensionernas totalbelopp står i relation till det vid varje tidpunkt

gällande basbeloppet. Jag förordar att så sker fr. o. in. den 1 juli 1967.

De i AFL angivna andelarna av basbeloppet — 90 resp. 135 % — är avsedda

att nås år 1968 sedan de standardhöjningar som statsmakterna uttalat

sig för genomförts i sin helhet. Procentandelen av basbeloppet bör vid basbeloppsanknytning

den 1 juli 1967 lämpligen avvägas så att den med det

senast fastställda basbeloppet 5 700 kr. ger i stort sett samma pensionsbe-1

lopp som vid 23 indextillägg skulle ha utgått för juli 1967 enligt äldre lagstiftning

vid eu standardhöjning med 170 kr. resp. 260 kr., dvs. 4 925

kr. för en ensam pensionär och 7 670 kr. för ett pensionärspar. Detta

resultat nås om pensionen för en ensam pensionär bestäms till 86,5 %

av basbeloppet och för var och en av två makar till 67,5 % av basbeloppet,

dvs. för makarna tillhopa 135 %. Under angiven förutsättning blir,

med tillämpning av 16 kap. 4 § AFL, pensionsbeloppet 4 920 kr. för en ensam

pensionär och 7 680 kr. för ett pensionärspar. Det procenttal som avsetts för

makar fr. o. m. juli 1968 skulle man alltså nå redan den 1 juli 1967. Detta

beror på att den i AFL angivna relationen mellan pensionen för en ensam

pensionär och pensionen för två makar inte överensstämmer med den nu

gällande. Enligt AFL skall pensionen till två pensionsberättigade makar motsvara

150 % av det för ensam pensionär'' gällande beloppet. F. n. utgör pensionen

för två makar omkring 156 % av det för ensam pensionär gällande

beloppet. Pensionsförsäkringskommittén har- i uppdrag att ompröva den i

AFL angivna relationen mellan pensionsbeloppen för en ensam pensionär

och för makar. I tilläggsdirektiv till utredningen har jag uttalat att det torde

stå klart att denna relation bör justeras.

Jag föreslår att pensionen för tiden intill utgången av juni 1968 för en

ensam pensionär bestäms till 86,5 % av basbeloppet. För pensionen till var

och en av två pensionsberättigade makar bör den i AFL angivna procentsatsen

67,5 gälla. Förslaget kräver ändring av 11 § första stycket lagen angående

införande av AFL. Den andel av basbeloppet, varmed pensionen för

pensionsberättigade makar skall utgå fr. o. m. den 1 juli 1968, får man ta

t;tällning till när pensionsförsäkringskommittén lagt fram sitt förslag i

denna fråga.

Bestämmelserna om fastställande av pensionspristal i 10 § lagen angående

införande av AFL, om indextillägg i 11 § andra stycket samt om beräkning

och utbetalning av folkpension i vissa fall i 12 § blir obehövliga efter basbeloppsanknytningen.

Jag föreslår därför att 10 och 12 §§ upphävs samt att

andra stycket utesluts ur 11 §.

Skulle konsumentprisindex stiga på så sätt att ett tjugofjärde indextillägg

enligt nuvarande regler utlöses under tiden t. o. m. den månad då basbelopps
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

anknytningen införs, dvs. juli 1967, bör en indexhöjning av pensionerna

ske även om nästa basbeloppsändring inträffar senare. Genom en sådan

anordning skapas garantier för att pensionen inte kan utgå med lägre belopp

än vad som enligt äldre lagstiftning skulle ha gällt för juli 1967 efter

en standardhöjning med 170 kr. för en ensam pensionär och 260 kr. för ett

pensionärspar. Basbeloppsanknytningen bör därför kombineras med en garantiregel

av detta innehåll. Jag förordar att så sker genom en övergångsbestämmelse

till den tidigare förordade ändringen av lagen angående införande

av AFL.

Standardhöjningar och indextillägg har de senaste åren fullt ut tillkommit

ålders- och förtidspensionärer, som åtnjuter ersättning från yrkesskadeförsäkringen

och vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket

lagen angående införande av AFL. Också de pensionshöjningar som inträffar

efter den 30 juni i år bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag

förordar en övergångsbestämmelse härom.

Basbelopp fastställs för varje månad och utgör 4 000 kr. multiplicerat

med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under

tredje månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september

1957. Pensionspristalet gäller också för tredje månaden efter den som beräkningen

av prisrelationen avser. Konsumentprisindex för en viss månad

föreligger under den närmast följande månaden, då prisrelationen också

beräknas. Tidigare har det inte varit tekniskt möjligt att använda det därvid

framkomna basbeloppet eller pensionspristalet redan vid den närmast följande

pensionsutbetalningen utan man har måst vänta därmed en månad.

Det är enligt min mening önskvärt att pensionärerna så snabbt som möjligt

får den höjning av pensionen som skall ske vid en ändring av basbeloppet.

Enligt vad jag erfarit finns det nu tekniska förutsättningar att tillgodoföra

pensionärerna dessa pensionshöjningar utan det hittillsvarande uppskovet

på en månad. Pensionshöjningar som utlöses genom basbeloppets

höjning kan på så sätt komma pensionärerna till godo redan andra månaden

efter den som prisförändringen ägt rum. Jag föreslår att 1 kap. 6 § AFL

ändras så att basbeloppet fastställs på grundval av prisläget under andra

månaden före den som beloppet avser.

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till omkring 190 milj.

kr. för budgetåret 1967/68. Årskostnaden för den tidigare utbetalningen av

pensionshöjningar vid ändringar av basbeloppet kan beräknas till ca 15

milj. kr.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

23

Beräkning av arbetsgivaravgifter

Gällande bestämmelser

Arbetsgivare skall enligt AFL för varje år erlägga avgift till sjukförsäkringen

och till försäkringen för tilläggspension på de löner som han betalat

till sina anställda (19 kap. 1 §). Avgiftsprocenten till sjukförsäkringen är

angiven i AFL (19 kap. 4 §) medan procentsatsen för avgiften till försäkringen

för tilläggspension fastställs särskilt. Senast har detta skett i lagen

den 31 maj 1963 (nr 192) angående procentsatsen för uttag av avgift under

åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension. Enligt sistnämnda

lag stiger procentsatsen årligen.

De administrativa bestämmelserna om arbetsgivaravgifterna finns i förordningen

den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (omtryckt 1962:396). Enligt

förordningen avses med arbetsgivaravgift summan av arbetsgivarens avgifter

enligt AFL samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket

enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, m. in. Med

avgiftsunderlag menas belopp varpå arbetsgivaravgift skall beräknas för

arbetsgivaren och med utgiftsår det kalenderår för vilket avgiftsunderlag

skall bestämmas (2 §).

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsverket (16 §). Uppgår arbetsgivaravgiften

till högst 1 000 kr., skall avgiften, om verket inte bestämmer

annorlunda, påföras i samband med slutlig skatt enligt bestämmelserna

i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272). Verket kan bestämma

att också högre avgift skall påföras på samma sätt (17 §). Avgifter

för övriga arbetsgivare skall uppbäras av riksförsäkringsverket (18 §).

Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras under

året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning på den slutliga

avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift

(19 §).

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående år debiterade slutliga avgift. År de för utgiftsåret

gällande procentsatserna för avgiftsuttaget enligt AFL högre eller lägre

än procentsatserna för det år som den sålunda debiterade slutliga avgiften

avser, skall hänsyn tas härtill vid bestämmande av den preliminära avgiften

(20 § första stycket).

Har slutlig avgift som avses i 20 § första stycket inte påförts arbetsgivaren,

skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall denna

bestämmas till belopp, som beräknas så nära som möjligt komma att motsvara

den slutliga avgiften (20 § andra stycket).

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 73 år 1967

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall också göras,

om det kan antas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att avvika

från den i 20 § första stycket angivna slutliga avgiften med minst en

femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning kan ske också i annat

fall, om skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och den slutliga

avgift som är att påräkna skulle bli mer betydande eller annan särskild

omständighet föreligger (20 § tredje stycket).

Påförd preliminär avgift kan för vinnande av bättre överensstämmelse

med den slutliga avgift som är att påräkna genom jämkning bestämmas att

utgå med annat belopp, om detta över- eller understiger den påförda preliminära

avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning kan ske

också i annat fall, om ändringen av den påförda preliminära avgiften skulle

bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger (21 §).

Riksförsäkringsverket äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för

beräkning eller jämkning av preliminär avgift. Om den preliminära avgiften

anses böra utgå med högre belopp än som följer av 20 § första stycket eller

anses böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle att

yttra sig, innan den preliminära avgiften bestäms eller jämkning sker

(22 S).

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiger eller kan beräknas

komma att överstiga 25 000 kr., är skyldig att snarast till riksförsäkringsverket

anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet (23 §).

Arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbärs av riksförsäkringsverket,

skall under varje år erlägga ett belopp motsvarande skillnaden mellan å ena

sidan den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift, som

debiterats under nästföregående år, och å andra sidan den i avräkning mot

nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften (24 §).

Det sammanlagda avgiftsbelopp, som en arbetsgivare har att erlägga

under visst år (preliminär avgift för året jämte i förekommande fall skillnaden

mellan slutlig och preliminär avgift för andra året dessförinnan),

skall inbetalas senast den 18 februari, om det understiger 300 kr., och

annars med en sjättedel senast den 18 i envar av månaderna februari, april,

juni, augusti, oktober och december (25 §).

Riksförsäkringsverket utfärdar räkning på arbetsgivaravgift som skall

uppbäras av verket. Räkningen skall översändas till arbetsgivaren senast

den 18 januari (27 §).

D e partements promemorian

I promemorian erinras om att den preliminära arbetsgivaravgiften för

visst år normalt skall utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift

som debiterats under nästföregående år och som avser året före sistnämnda

år. Om den för det aktuella året fastställda procentsatsen för uttag av

avgift till tilläggspensioneringen eller sjukförsäkringen är högre eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

lägre än procentsatsen för det år den slutliga avgiften avser, skall hänsyn

dock tas härtill vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda

innebär att preliminär avgift för exempelvis år 1967 skall erläggas med belopp

motsvarande den slutliga avgiften för år 1965 med den höjning som

motiveras av att avgiftsprocenten inom tilläggspensioneringen är 8,5 i stället

för 7,5. Den preliminära avgiften för år 1967 beräknas alltså på grundval

av den sammanlagda lönesumma som arbetsgivarna redovisat i de

i början av år 1966 till de lokala skattemyndigheterna avlämnade arbetsgivaruppgifterna

för år 1965. För varje år ligger lönesummorna två år

tidigare till grund för avgiftsberäkningen. I promemorian framhålls att

det är uppenbart att en sålunda bestämd preliminär avgift för visst år ofta

måste komma att i betydande mån avvika från den slutliga avgiften för

samma år, vilken ju grundas på det av arbetsgivaren under året faktiskt

utgivna lönebeloppet.

En undersökning som gjorts inom riksförsäkringsverket visar att de slutliga

arbetsgivaravgifterna för åren 1960—1964 uppgått till avsevärt högre

belopp än summan av de för samma år preliminärt beräknade avgifterna.

Skillnaden mellan de båda avgiftssummorna under sagda år -— här benämnd

regleringsavgifterna — framgår av följande tabell, i vilken också redovisas

det för år 1965 beräknade avgiftsutfallet. Beloppen är angivna i milj. kr.

Utgiftsår

Slutlig avgift

Preliminär

avgift

Regleringsavgift

(kol. 2—kol. 3)

Regleringsavgift

i % av prelimi- när avgift

1

2

3

4

5

1960

858,6

642,3

216,3

33,7

1961

1187,0

824,8

362,2

43,9

1962

1 578,9

1 205,3

373,6

31,0

1963

2 288,6

1 702,4

586,2

34,4

1964

2 757,01

2 153,3''

603,7''

28,0

1965

3 178,92

2 514,61

664,32

26,4

1 provisorisk siffra

2 uppskattat belopp

Av tabellen framgår att regleringsavgifterna motsvarat i runt tal lägst

26 och högst 44 % av de preliminära arbetsgivaravgifterna.

I promemorian framhålls vidare att ett flertal omständigheter medverkat

till att regleringsavgifterna blivit så stora. Vad angår åren 1960 och 1961

erinras om att särskilda schablonregler då måste tillämpas för beräkningen

av de preliminära avgifterna. Dessa kan ha lett till att den preliminära avgiften

blivit för låg. Höjningen av lönetaket för beräkning av arbetsgivaravgift

till sjukförsäkringen från 15 000 till 22 000 kr. fr. o. m. den 1 januari

1963 kan vidare ha betytt mera än som beräknats vid debiteringen av

de preliminära avgifterna för åren 1963 och 1964.

Orsaker som i övrigt bidragit till regleringsavgifternas storlek anges vara

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds proposition, nr 73 år 1967

att de för varje år stigande procentsatserna för avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen

har medfört att ett relativt stort antal arbetsgivare överförts

från systemet med avgiftsuppbörd i anslutning till skatteuppbörden

till systemet med direktuppbörd genom riksförsäkringsverket. Dessa arbetsgivare

har fått betala slutlig arbetsgivaravgift för utgiftsåret utan att tidigare

ha erlagt någon preliminär avgift för samma år. Vidare har arbetsgivare

med nystartad verksamhet i eu del fall av olika skäl inte hunnit påföras

preliminär avgift för det första verksamhetsåret, varför också dessa

debiterats slutlig arbetsgivaravgift utan att ha erlagt någon preliminär

avgift.

Den främsta anledningen till den avsevärda skillnaden mellan summan

av de slutliga och de preliminära arbetsgivaravgifterna torde enligt promemorian

dock vara den betydande allmänna löneökningen under de aktuella

åren. Redan en löneökning med 5 % om året — den faktiska löneökningen

har på flera arbetsområden varit större — medför enligt gällande

beräkningsgrunder i och för sig en skillnad på omkring 10 % mellan underlaget

för den preliminära avgiften för visst år och underlaget för den slutliga

avgiften för samma år.

I promemorian erinras härefter om de möjligheter till särskild beräkning

av den preliminära avgiften och till jämkning av samma avgift som nu

finns. Dessa möjligheter anses emellertid vara otillräckliga för att åstadkomma

en väsentligt bättre överensstämmelse mellan de preliminära och

de slutliga avgifternas belopp vid allmänt stigande löner. Med hänsyn till

att skillnaden mellan de båda beloppen såsom framgår av tabellen i det föregående

är mycket betydande bör enligt promemorian särskilda åtgärder

vidtas. F. n. gäller enligt huvudregeln i 20 § första stycket förordningen

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

in. in. att vid bestämmandet av den preliminära avgiften hänsyn skall tas

till ändringar i procentsatserna för avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen.

I promemorian föreslås att denna regel kompletteras med en bestämmelse

att hänsyn också skall kunna tas till den allmänna löneutvecklingen. Att i

författningstexten mera exakt ange när och i vilken omfattning hänsyn till

löneutvecklingen skall tas anses inte böra komma i fråga. Det torde enligt

promemorian vara tillräckligt med ett stadgande om att Kungl. Maj :t skall

kunna förordna att vid bestämmandet av den preliminära avgiften hänsyn

skall tas till mera betydande ändring som avgiftsunderlaget kan antas

komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Remissyttrandena

Förslaget i departementspromemorian har fått ett positivt mottagande

av så gott som samtliga remissinstanser. Svensk industriförening ifrågasätter

dock om inte med hänsyn till hl. a. det ansträngda läget på kreditmarknaden

ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skulle kunna framskjutas

förslagsvis fem år.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

I några yttranden anförs vissa synpunkter på de grunder efter vilka arbetsgivaravgifterna

bör räknas upp med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen.

LO erinrar om att en officiell förhandsbedömning av löneutvecklingen

lämnas varje år i statsverkspropositionen. Några särskilda åtgärder

behöver därför inte vidtas för att få ett underlag för avgiftsberäkningen.

Svenska arbetsgivareföreningen samt Sveriges hantverks- och industriorganisation

anser att anpassningen av avgiftsunderlaget till den allmänna

löneutvecklingen bör kunna ske genom en anknytning till basbeloppet.

Svenska landstingsförbundet påpekar att den förbättrade statistiken

över löneutvecklingen och beräkningen av avtalsrörelsernas resultat kan

tjäna som ledning. Svenska stadsförbundet önskar att förbundet bereds tillfälle

att yttra sig om de generella grunder, efter vilka uppräkning avses

skola ske.

Departementschefen

Arbetsgivares avgifter enligt AFL samt avgift för obligatorisk yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsverket m. m. debiteras och uppbärs gemensamt.

Avgiften beräknas av riksförsäkringsverket på grundval av ett av verket

för arbetsgivaren fastställt avgiftsunderlag, vilket motsvarar summan av

faktiskt utgivna löner m. in. efter vissa avdrag. För debitering och uppbörd

tillämpas två metoder. Enligt den ena debiteras avgiften på arbetsgivarens

skattsedel som slutlig skatt och uppbärs i samma ordning som skatten. Enligt

den andra debiteras avgiften på en särskild räkning som verket tillställer

arbetsgivaren och avgiften uppbärs direkt av verket. Huvudregeln är

att den förra metoden tillämpas när den sammanlagda avgiften uppgår till

högst 1 000 kr. och den senare i övriga fall. Verket kan dock göra undantag

i båda riktningarna.

Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras såsom

slutlig avgift under året näst efter det år då arbetsgivaren haft de löneutgifter

m. m. som ingår i avgiftsunderlaget. I avräkning på slutlig avgift

skall arbetsgivaren varje år erlägga preliminär avgift. Denna skall enligt

huvudregeln utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift, vilken

debiterades under nästföregående år och som alltså avser löner under året

före sistnämnda år. Om avgiftsprocenten enligt AFL för det år då den preliminära

avgiften tas ut är större eller mindre än för det år som den sålunda

debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn dock tas härtill vid

bestämmandet av den preliminära avgiften. Det sagda innebär att den slutliga

avgiften för t. ex. år 1966 debiteras år 1967 och erläggs under år 1968.

Från den slutliga avgiften dras den preliminära avgiften för år 1966 av.

Denna preliminära avgift är normalt lika med den slutliga avgift som debiterats

år 1965 och som alltså avser år 1964. Härav framgår att till grund för

den preliminära avgiften för ett visst år ligger i princip lönesummorna två år

tidigare.

Erfarenheten har visat att de gällande beräkningsreglerna leder till att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1967

det uppkommer en avsevärd skillnad mellan den preliminära arbetsgivaravgiften

för ett visst år och den slutliga avgiften för samma år. Av departementspromemorian

framgår att skillnaden mellan de båda avgiftssummorna

— den s. k. regleringsavgiften — för åren 1960—1965 motsvarade

i runt tal lägst 26 och högst 44 % av de preliminära avgifterna. I kronor

räknat har regleringsavgifterna under de aktuella åren varierat mellan

216 och 664 milj. kr. Det senare talet som avser år 1965 är ett uppskattat

belopp. Ett flertal omständigheter har medverkat till att regleringsavgifterna

blivit så stora. Den främsta orsaken torde vara den betydande allmänna

löneökningen från år till år. Redan en löneökning med 5 % om året

medför enligt gällande beräkningsgrunder i och för sig en skillnad på omkring

10 % mellan underlaget för den preliminära avgiften för ett visst år

och underlaget för den slutliga avgiften för samma år.

Särskild beräkning av preliminär avgift kan ske bl. a. om skillnaden

mellan preliminär avgift enligt vanliga regler och den slutliga avgift som

är att påräkna skulle bli mera betydande eller annan särskild omständighet

föreligger. Denna bestämmelse är emellertid inte avsedd att tillämpas

så generellt att man kan beakta den skillnad mellan preliminär och slutlig

avgift som beror på en fortgående löneökning. Den eftersträvade bättre

överensstämmelsen mellan den preliminära avgiften och den slutliga avgiften

torde inte heller kunna nås med tillämpning av reglerna om jämkning

av preliminär avgift.

Åtgärder bör därför vidtas så att skillnaden mellan de preliminära och

de slutliga avgiftsbeloppen kan bli mindre. I promemorian föreslås att 20 §

första stycket förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, in. in. kompletteras med en regel om att vid bestämmandet

av den preliminära avgiften hänsyn skall kunna tas till mera betydande

ändring som avgiftsunderlaget kan antas komma att undergå till

följd av den allmänna löneutvecklingen. Enligt förslaget bör det ankomma

på Kungl. Maj :t att förordna härom och att ange de generella grunder efter

vilka avgiftsunderlaget skall räknas upp.

Den bärande tanken i promemorieförslaget att den preliminära avgiften

bör kunna beräknas efter sådana grunder att den beloppsmässigt nära motsvarar

den slutliga avgiften har så gott som undantagslöst fått ett gynnsamt

mottagande vid remissbehandlingen. Jag förordar att förslaget genomförs.

Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1968.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december

1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. in.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga1.

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de under 1) och 2)

upptagna förslagen för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Bilagan liar här uteslutits. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 13 mars 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Söderlund,

regeringsrådet åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 9 mars 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 24

februari 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring och 2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

kanslirådet Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

31

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på

Stockholms slott den 17 mars 1967.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 mars 1967

avgivna utlåtande över de till lagrådet den 24 februari 1967 remitterade

förslagen till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring och lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran och

anför.

Folkpensionskostnaderna

Då hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kostnader

för folkpensioner för budgetåret 1967/68 beräknas enligt följande

sammanställning.

Beräknat antal personer

Statens

kostnader

1967/68

milj. kr.

Pensionsförmån

Jan. 1967

1966/67

Jan. 1968

1967/68

Förändring

Ålderspension..........

873.000

898.000

+

25.000

4.130

Förtidspension..........

163.000

167.000

~r

4.000

760

Hustrutillägg...........

Änkepension

44.000

45.000

+

1.000

117

huvudfall............

57.500

64.000

+

6.500

303

övergångsfall.........

32.500

29.000

3.500

115

Barnpension m. m. ......

Invaliditetser-

34.500

34.000

—

500

63

sättning m. m...........

9.000

9.500

+

500

47

Summa

1.213.500

1.246.500

+

33.000

5.535

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1967

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag, att anslaget till folkpensioner

för budgetåret 1967/68 förs upp med 5 535 milj. kr. Det innebär i

förhållande till anslaget för innevarande budgetår en ökning med 560 milj.

kr. Härav belöper 190 milj. kr. på den föreslagna standardhöjningen, 120

milj. kr. på ökningen av antalet pensionärer och 250 milj. kr. på kostnadsökningar

till följd av värdesäkringen av folkpensionerna vid inträffade och

beräknade prisförändringar. I sistnämnda belopp ingår 15 milj. kr. för den

av mig förordade snabbare utbetalningen av sådana pensionshöjningar som

sker i samband med ändringar av basbeloppet.

Statens folkpensionskostnader under nästa budgetår kan alltså beräknas

till 5 535 milj. kr. Kommunernas kostnader för bostadstilläggen inom folkpensioneringen

kan för samma tid uppskattas till ca 600 milj. ler. De totala

folkpensionskostnaderna under budgetåret 1967/68 kan därmed beräknas

uppgå till drygt 6 100 milj. kr.

A llmänna sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga

avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

utgjorde enligt nämnda paragraf och 19 kap. 4 § i lydelsen före den 1

januari 1967 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år räknat. Av avgiften

skulle 11/15 användas till bekostande av utgifterna för tilläggssj ukpenning

i vad den svarade mot inkomst av anställning. Beloppet fördelas mellan

försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för sådan sjukpenning.

Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att viss del av beloppet

i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas

enligt grunder som fastställs i samma ordning. Före den 1 januari

1963 gällde i princip likartade bestämmelser i fråga om arbetsgivarnas

bidrag till utgifterna för tilläggssj ukpenning enligt lagen om allmän sjukförsäkring

och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.

Fr. o. in. den 1 januari 1967 gäller enligt 19 kap. 1 och 4 §§ lagen om

allmän försäkring att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen utgör 2,6 %

av löner upp till sju och en halv gånger basbeloppet. Av avgiften skall 19/26

användas till bekostande av utgifterna för tilläggssj ukpenning i vad den

svarar mot inkomst av anställning.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjukpenning

och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att

dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för

nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna

t. o. in. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till

utgifterna för löntagarnas tilläggssj ukpenning satt till 75 % av utgifterna.

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det

överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakter nas för varje särskilt

år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda

delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959

ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden

det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål understeg

60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren

1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden överförts de belopp

varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda översteg

60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning (prop. 1965: 45, L2U

41, rskr 229).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare överföring av

medel till fonden. Verket upplyser, att arbetsgivaravgifterna för åren 1965

och 1966 till löntagarnas tilläggssjukpenning beräknas överstiga försäkringskassornas

utgifter för detta ändamål med omkring 35 respektive 20

milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni

1966 uppgick till 343,4 milj. kr.

Riksförsäkringsverket anser att intet talar emot att den nämnda 60-procentregeln

tillämpas även för åren 1965 och 1966. Verket förordar att till

allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivaravgift

för åren 1965 och 1966 till tilläggssjukpenning för anställda överstiger

60 % av de under respektive år i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för sådan sjukpenning.

Allmänna sjukförsäkringsfonden bar till syfte att utgöra en reserv vid

tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser, överskott av den art

som riksförsäkringsverket redogjort för har hittills överförts till fonden.

Någon anledning att överge denna praxis föreligger inte. Jag förordar att

till allmänna sjukförsäkringsfonden överförs de belopp varmed arbetsgivarnas

avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för vart och ett av åren

1965 och 1966 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning

under de angivna åren.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer föredraganden att Kungl.

Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga de i det föregående nämnda lagförslagen samt det vid statsrådsprotokollet

den 24 februari 1967 fogade förslaget till förordning om

ändrad lydelse av 20 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m.,

dels besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras de

belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för vart och ett av åren 1965 och

1966 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning,

överstiger 60 % av de under nämnda år i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1967

dels ock till Folkpensioner för budgetåret 1967/68 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 5 535 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1967:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1967:274 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 a1 i texten
  3. Rskr. 1967:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i s. 8 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2004 ref. 21 ur registret · dokumentnivå