Sök i Ratio Lex

Med förslag angående effektivisering av verksamheten på prisoch konkurrensområdet samt konsumentvaruforskningen

1967-03-17 · 96 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 95 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:75, Med förslag angående effektivisering av verksamheten på prisoch konkurrensområdet samt konsumentvaruforskningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

1

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag angående

effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet

samt konsumentvaruforskningen;

given Stockholms slott den 17 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av bl. a. riktprisutredningens betänkande »Prissamverkan

och konkurrens» (SOU 1966:48) föreslås i propositionen vissa åtgärder

i syfte att effektivisera den statliga övervakningen av pris- och konkurrensförhållandena

samt prisupplysningen, i första hand genom förstärkning av

personalresurserna vid näringsfrihetsombudsmannens kansli och statens

pris- och kartellnämnd.

Vidare föreslås mot bakgrunden av konsumentupplysningsutredningens

delbetänkande »Effektivare konsumentforskning» (Stencil H 1966:3) viss

omorganisation och förstärkning av undersökningsavdelningarna vid statens

institut för konsumentfrågor. Avsikten är att sätta till en ny utredning rörande

konsumentupplysning om varors egenskaper och priser samt därmed

förenad forsknings- och undersökningsverksamhet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 17 mars 1967.

N ärvar ande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling,'' Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om effektivis er ing av

verksamheten på pris- och konkurrensområdet samt konsumentvaruforskningen

och anför.

I årets statsverksproposition (X ht s. 110—112) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1967/68 beräkna såsom förslagsanslag till Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor:

Avlöningar 783 000 kr., och till Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor:

Omkostnader 40 000 kr., till Statens pris- och kartellnämnd:

Avlöningar 4 701 000 kr. och till Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader

593 000 kr. samt till Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar

2 362 000 kr., Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader

1 389 000 kr. och Statens institut för konsumentfrågor: Upplysningsmateriel

138 000 kr.

Dessa frågor torde nu få tas upp till behandling.

Inledning

I samband med den slutliga avvecklingen av krigsårens prisreglering år

1956 utvidgades den sedan år 1954 gällande lagen om motverkande i vissa

fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Detta innebar att man

i stället för direkta prisingripanden litade till en obunden konkurrens som

den bästa prisregulatorn. Näringsfrihetsombudsmannens kansli förstärktes,

och som utredningsorgan för pris- och konkurrensfrågor inrättades statens

pris- och kartellnämnd, som bl. a. övertog de uppgifter som i dessa frågor

åvilat kommerskollegium. Samtidigt utökades väsentligt statens engagemang

i konsumentforskning och konsumentupplysning. Sålunda tillkom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

3

statens konsumentråd med uppgift att planlägga och samordna forskningen

på konsumentområdet, och statens institut för konsumentfrågor inrättades

genom förstatligande av Hemmens forskningsinstitut. Pris- och kartellnämnden

fick i uppdrag att handha konsumentupplysningen i prisfrågor.

Utformningen och omfattningen av den statliga verksamheten på detta

område har under de gångna tio åren varit föremål för intensiv uppmärksamhet

och debatt. Vad gäller pris- och konkurrensfrågorna

tillsattes år 1960 en utredning, 1960 års prisövervakningskommitté, vars

betänkande »Effektivare prisövervakning» (SOU 1961:3) föranledde förslag

till och beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961: 86, SU 105, Rskr 276)

om förstärkning av personalresurserna hos pris- och kartellnämnden samt

näringsfrihetsombudsmannens kansli.

En inom handelsdepartementet tillsatt utredning, arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor,

framhöll i april 1965 i promemoria (H 1965:2) att

pris- och konkurrenspolitiken även i fortsättningen borde bedrivas enligt

konkurrenslinjen och således inte baseras på prisreglering, vare sig allmän

eller partiell. Läget var emellertid enligt utredningen inte i alla avseenden

helt tillfredsställande. Tendenser till kostnadsfördyrande struktur eller väl

höga priser och marginaler kunde således påvisas på vissa områden. Arbetsgruppen

föreslog i första hand skärpta åtgärder mot riktpriser och andra

konkurrensbegränsningar samt effektivare prisövervakning och konsumentupplysning.

I enlighet med arbetsgruppens förslag bemyndigades ombudsmannen

för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd

att inrätta ett antal tjänster.

På förslag av arbetsgruppen tillkallades en utredningsman1 med uppgift

att utreda verkningarna av riktprissystemet och andra former av prissamarbete.

Denna utredning, som antog benämningen riktprisutredningen, avlämnade

den 30 augusti 1966 sitt betänkande »Prissamverkan och konkurrens»

(SOU 1966:48). I detta föreslås åtskilliga åtgärder för att effektivisera

pris -och konkurrensövervakningen, i första hand genom ökade resurser

till berörda myndigheter, samt inrättandet av en särskild konsumentombudsman.

På våren 1966 tillsatte socialdemokratiska partiet och Landsorganisationen

i Sverige en kommitté i prisfrågor, fortsättningsvis kallad priskommittén2.

Den 21 juni 1966 inkom priskommittén med en skrivelse till chefen

för handelsdepartementet, vari föreslogs en väsentlig utbyggnad av prisundersökningsverksamheten

vid pris- och kartellnämnden. Den 28 december

1966 hemställde priskommittén, att chefen för handelsdepartementet

måtte pröva frågan om lämpligheten av att upprätta kommunala konsumentnämnder

samt i avvaktan därpå stödja viss försöksverksamhet.

Vad gäller konsumentvaruf orskni ng och konsument
1

Riksdagsman Nils Kellgren.

2 Under ledning av riksdagsman Gösta Skoglund.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

upplysning tillkallade dåvarande statsrådet Lindström den 22 februari

1963 sakkunniga1 som antog benämningen konsumentupplgsningsutredningen.

Utredningen avlämnade i januari 1964 betänkandet »Effektivare

konsumentupplysning» (SOU 1964: 4) angående organisationen av upplysningsavdelningen

vid statens institut för konsumentfrågor. Betänkandet föranledde

förslag till och beslut av 1964 års riksdag (prop. 1964: 91, SU 117,

rskr 252) om bl. a. förstärkning av personalresurserna vid institutets upplysningsavdelning.

Genom tilläggsdirektiv den 6 mars 1964 utvidgade Kungl. Maj :t konsumentupplysningsutredningens

uppdrag att avse jämväl frågan om den framtida

konsumentforskningens organisation. Utredningen avlämnade den 29

december 1966 delbetänkandet »Effektivare konsumentforskning» (stencil

H 1966:3) rörande forskningsverksamheten vid statens institut för konsumentfrågor.

Utredningen föreslår däri en utbyggnad och omorganisation av

forskningsverksamheten vid statens institut för konsumentfrågor. Vidare

uppmärksammas gränsdragningen mellan konsumentinstitutet och andra

forskningsinstitutioner med närbesläktade ämnesområden samt möjligheterna

att effektivisera forskningsarbetet genom ett aktivt samarbete mellan

institutionerna.

I sammanhanget bör nämnas, att 1960 års radioutredning avlämnat ett

betänkande, »Konsumentupplysning i television» (SOU 1964: 54), som ännu

inte föranlett förslag till riksdagen. Vidare tillsatte förutvarande statsrådet

Lindström den 31 maj 1963 en utredning, 1963 års konsumentupplysningskommitté,

med uppdrag att utreda vissa principiella frågor rörande konsumentupplysning,

däribland frågan om hur långt staten som konsumentupplysare

skall sträcka sig i redovisningen av testresultaten samtidigt som den

skall upprätthålla krav på saklighet och objektivitet. Ytterligare en utredning

med anknytning till konsumentfrågorna tillsattes den 22 oktober 1965,

nämligen 1965 års hemkonsulentutredning, som har till uppgift att lägga

fram förslag rörande hemkonsulentverksamhetens framtida inriktning, omfattning

och organisation.

Till grund för min framställning ligger sålunda överväganden och förslag

från riktprisutredningen, priskommittén och konsumentupplysningsutredningen.

över samtliga dessa förslag har efter remiss yttranden

avgetts av kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd (SPK), statens

institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd, 1963 års konsumentupplysningskommitté,

Kooperativa Förbundet (KF), Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges köpmannaförbund,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerpartiets kvinno
1

Kanslirådet Erik Berggren, ordförande, dirktören Oscar Westerlind och förste ombudsmannen

C. H. Hernlund.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

förbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundct

och Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Kommerskollegium

har vid varje tillfälle bifogat yttranden från flertalet handelskammare.

Över riktpris utred ningen har yttranden dessutom inkommit

från näringsfrihetsrådet, näringsfrihetsombudsmannen (NO), bankinspektionen,

försäkringsinspektionen, statens jordbruksnämnd, konsumentupplysningsutredningen,

koncentrationsutredningen, utredningen om illojal

konkurrens, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Malmöhus

län, länsstyrelsen i Västerbottens län, länsstyrelsen i Västmanlands län,

länsstyrelsen i Örebro län, överståthållarämbetet, A. S. K.-bolagens ekonomiska

förening u. p. a., IC-föreningarnas riksorganisation, ICA Inköpscentralernas

AB, Motorbranschens riksförbund, Svensk industriförening, Svenska

annonsörers förening, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Svenska kontrollanstalten

för mejeriprodukter och ägg, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Sveriges industriförbund, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges radio, AB Turitz & Co, Åhlen & Holm AB

samt Motororganisationernas samarbetsdelegation, innefattande Kungliga

automobil klubben, Motormännens riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund.

Svenska arbetsgivareföreningen har meddelat att den såsom

eget yttrande åberopar vad Sveriges industriförbund anfört i saken. SHIO

har angett att organisationen instämmer i de synpunkter som redovisats i

Sveriges industriförbunds yttrande men utvecklar därutöver vissa egna synpunkter.

Sveriges allmänna exportförening och Näringslivets opinionsnämnd

har avstått från att yttra sig. Den 31 januari 1967 har Stockholms handelskammare

inkommit med ytterligare synpunkter på vissa frågor som aktualiserats

av riktprisutredningen.

Över p r i s k o in in i 11 é n s förslag har följande instanser yttrat sig utöver

de nyss nämnda: hemkonsulentutredningen, konsumentupplysningsutredningen,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Malmöhus

län, länsstyrelsen i Västerbottens län, länsstyrelsen i Västmanlands

län, länsstyrelsen i Örebro län, Varudeklarationsnämnden, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, Riksförbundet landsbygdens folk

(RBF), Sveriges hemkonsulenters förening, Arbetarnas bildningsförbund

(ABF), Svenska landsbygdens studieförbund samt Tjänstemännens bildningsverksamhet

(TBV).

Över konsumentupplysningsutredningen har slutligen

yttranden inkommit också från arbetarskyddsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

riksrevisionsverket, statskontoret, statens institut för folkhälsan, statens

institut för hantverk och industri, statens provningsanstalt, statens institut

för byggnadsforskning, Chalmers provningsanstalt, konstfackskolan,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Svenska elektriska materielkontrollanstalten (SEMKO), Svenska institutet

för konserveringsforskning, Svenska slöjdföreningen, Svenska textilforskningsinstitutet,

Sveriges standardiseringskommission, Varudeklarationsnämnden,

Svensk industriförening, Svenska försäljnings- och reklamförbundet,

Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Hushållslärarnas

riksförening, Sveriges hemkonsulenters förening, Svenska journalistförbundet,

ABF, Liberala studieförbundet, Samverkande bildningsförbunden

samt TBV.

Gällande ordning in. in.

Lagen den 25 september 1953 (nr 603) om motverkande i vissa fall av

konkurrensbegränsning inom näringslivet, konkurrensbegränsningslagen,

(ändrad 1956:244, 1965:592 och 1966:45) har till syfte

att främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet

(1 §). I lagen stadgas förbud — med dispensmöjlighet — mot två arter

av konkurrensbegränsning, nämligen fasta bruttopriser och anbudskarteller

(2—4 §''§). I fråga om alla andra konkurrensbegränsningstyper finns möjlighet

att inskrida genom förhandling i de fall, då konkurrensbegränsningen

anses på visst sätt medföra skadlig verkan (5 §).

Förbudsbestämmelserna mot bruttopriser och anbudskarteller riktar sig

mot speciella former av bunden prissättning. Med föreskrivande av fasta

bruttopriser förstås, att en företagare betingar sig av företagare inom senare

försäljningsled, att vid försäljning av förnödenheter inom landet visst

pris icke må underskridas, eller till ledning för prissättningen inom senare

försäljningsled eljest anger visst pris, såvida det därvid ej kommer till uttryck

att priset får underskridas (2 §). En anbudskartell är en överenskommelse

att samråd eller annan samverkan mellan olika företagare skall

äga rum innan någon av dem avger anbud på försäljning av förnödenhet

eller utförande av tjänst (3 §). Förbuden är straffsanktionerade men åtal

förutsätter anmälan eller medgivande av ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor

(29 § första stycket och 31 §). Näringsfrihetsrådet äger meddela

dispens från förbuden under vissa förutsättningar.

Om konkurrensbegränsning i andra fall finnes medföra skadlig verkan

skall näringsfrihetsrådet genom förhandling söka undanröja denna verkan

(1 §). Med skadlig verkan förstås, att konkurrensbegränsningen på ett

ur allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan

inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning

(5 §). Begreppet konkurrensbegräsning är ej definierat i

lagen, men enligt uttalanden i förarbetena skall därmed i vidsträckt mening

förstås varje omständighet som medför att konkurrensen inte är fullkomligt

fri och ohämmad (SOU 1955:45 s. 122).

Framställning om förhandling inför rådet görs av den av Kungl. Maj :t

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

förordnade ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor. Därest ombudsmannen

i visst fall beslutar att inte göra sådan framställning, kan framställning

göras av företagare, som omedelbart berörs av konkurrensbegränsningen,

eller av sammanslutning av konsumenter eller löntagare (14 och

16 §§).

Har förhandling påkallats, hålls efter erforderlig förberedelse sammanträde

för att avgöra frågan om skadlig verkan av konkurrensbegränsning

föreligger. I detta skede lämnas parterna å ömse sidor tillfälle att lägga

fram sina synpunkter på denna fråga. Finner rådet skadlig verkan föreligga,

beslutar rådet om förhandling (18 och 19 §§).

Förhandling avslutas vid sammanträde med parterna inför rådet. Avser

ärendet vägran av företagare att sälja förnödenhet till företagare i senare

försäljningsled på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra företagare

i nämnda led, kan näringsfrihetsrådet förelägga företagaren i det tidigare

försäljningsledet sådan försäljning vid vite. Om skadlig verkan av

konkurrensbegränsning i andra fall inte kunnat undanröjas genom förhandling

åligger det rådet att anmäla detta till Kungl. Maj :t, om saken

anses vara av större vikt. I dylika fall finns ej något tvångsmedel mot

ifrågavarande företagare med undantag av möjligheten för Kungl. Maj :t

att på hemställan av rådet under vissa förutsättningar förordna om visst

högsta pris (20 och 21 §§).

Näringsfrihetsrådets beslut enligt lagen kan ej överklagas (24 §).

Utredningar som erfordras vid konkurrensbegränsningslagens tillämpning

utförs av statens pris- och kartellnämnd, antingen på eget initiativ

eller efter hemställan från näringsfrihetsrådet eller näringsfrihetsombudsmannen.

Enligt lagen om uppgiftsskyldighet rörande

pris- och konkurrensförhållanden är företagare skyldig att

efter anmaning till pris- och kartellnämnden (SFS 1956: 245 och SFS 1956:

519) lämna uppgift om konkurrensbegränsning, som berör hans verksamhet

och som avser pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden

i riket, samt i övrigt om priser, intäkter, kostnader, vinster och

andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Uppgifts

skyldigheten innebär inte skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk

natur. Enligt sekretesslagen får handling, i den mån den innehåller upplysningar

om viss företagares affärs- och driftförhållanden vilkas offentliggörande

kan lända honom till men, inte i andra fall än Konungen bestämmer

lämnas ut förrän tjugo år efter handlingens datum.

Allmänna prisregleringslagen den 1 juni 1956 är en beredskapslag

avsedd att tillämpas i vissa extraordinära situationer. Lagen

träder automatiskt i tillämpning vid krig och kan sättas i tillämpning om

betydande fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget

inom landet. Lagen ger möjlighet till prisreglerande ingripanden av olika

slag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Näringsfrihetsrådet skall — förutom att handha de uppgifter

som tillkommer rådet enligt konkurrensbegränsningslagen — följa näringslivets

utveckling i allmänhet i fråga om konkurrensförhållanden samt

vid konkurrensbegränsningar göra de framställningar till Kungl. Maj:t

eller statliga eller kommunala myndigheter som rådet finner påkallade.

Rådet bör genom överläggningar söka främja fri konkurrens inom näringslivet.

Rådet består av ordförande och åtta ledamöter, som utses av Kungl.

Maj :t. Ordföranden och en ledamot, som förordnas till vice ordförande,

skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Tre av ledamöterna skall

företräda företagarintressen och tre skall vara representanter för allmänna

konsument- och löntagarintressen.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) åligger särskilt att till

behandling ta upp sådana konkurrensbegränsningar, som bl. a. är av betydelse

för större konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena

inom en hel näringsgren. Innan NO gör framställning till näringsfrihetsrådet

om förhandling bör han bereda tillfälle för företagare, som

avses i framställningen, att avge yttrande i ärendet. Efter begäran kan

NO, om särskilda skäl föreligger, meddela företagare ett icke bindande besked

huruvida konkurrensbegränsning, som företagaren avser att genomföra,

enligt ombudsmannens bedömande kan föranleda skadlig verkan. I

sin verksamhet skall NO samråda med pris- och kartellnämnden.

NO biträds i sin tjänsteutövning av ett kansli, som f. n. omfattar 17

tjänstemän. Verksamheten inom kansliet är uppdelad på fem rotlar, av

vilka två förestås av byråchefer.

Statens pris - och kartellnämnd (SPK) skall utföra de undersökningar

som erfordras vid konkurrensbegränsningslagens tillämpning.

I övrigt skall nämnden följa utvecklingen av och främja allmän kännedom

om pris- och konkurrensförhållanden, övervaka prisbildningen och prisutvecklingen

samt föra kartellregister, vilket i princip är offentligt. För

bankväsendet och försäkringsverksamheten har dessa uppgifter tillagts

bankinspektionen resp. försäkringsinspektionen. SPK är huvudorgan för

den statliga konsumentupplysningen på prisområdet och utger tidskrifterna

Pris- och kartellfrågor samt Pris-aktuellt.

SPK leds av en styrelse med tretton ledamöter. Fem av dessa företräder

företagarinti essen och lika manga konsument- och löntagarintressen. Ordföranden,

vice ordföranden och nämndens generaldirektör representerar i

styrelsen inget partsintresse. Arbetet är under generaldirektören f. n. uppdelat

på fyra byråer, en upplysningssektion samt en särskild arbetsenhet.

Antalet tjänstemän är f. n. ungefär 160. En stor del av fältarbetet utförs av

personal vid länsstyrelsernas priskontor.

Statens institut för konsumentfrågor skall verka för att

arbetsförhållandena i enskilda hem och kollektiva hushåll rationaliseras

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

9

samt för att produktion och konsumtion inriktas på goda och ändamålsenliga

konsumentvaror. Institutet bedriver forskning, främst genom provningar

och undersökningar, samt upplysning om egna och andra institutioners

forskningsresultat på konsumentvaruområdena. Institutet utger bl. a.

tidskrifterna Råd och Rön samt Konsumentinstitutet meddelar.

Institutet leds av en styrelse. Denna består av sex ledamöter, som Kungl.

Maj :t särskilt utser, samt en direktör. Inom styrelsen finns ett arbetsutskott.

Direktören är chef för institutet, vars verksamhet drivs på fyra undersökningsavdelningar,

en upplysningsavdelning och ett kansli. Hos institutet

finns f. n. ca 85 tjänstemän.

Statens konsumentråd är samordningsorgan på konsumentområdet

och har till uppgift att bl. a. främja och stödja initiativ till forskning,

upplysning eller andra åtgärder till nytta för konsumenterna. Rådet

skall fördela statsmedel för forskning och konsumentupplysning samt

övervaka, att medel som rådet fördelar kommer till avsedd användning.

Från rådets anslag beviljas bidrag även till konsumentinstitutet.

Rådet består av ordförande och 14 ledamöter, som representerar såväl

företagarintressen som allmänna konsument- och löntagarintressen. Inom

styrelsen finns ett arbetsutskott. Hos rådet finns ett kansli, som förestås

av en sekreterare.

Konkurrenspolitikens målsättning

Riktprisutredningen

I betänkandet avvisar utredningen en återgång till

prisreglering. Den anser, att prisstabilitet kan främjas, onödiga prisstegringar

förhindras och möjliga prissänkningar stimuleras genom att man

litar till konkurrensen och inriktar statens verksamhet på åtgärder mot

konkurrensbegränsningar i förening med prisövervakning och konsumentupplysning.

Utredningen framhåller att konkurrensen mellan företagen i det moderna

näringslivet sker med olika medel, såsom pris, produktegenskaper, service

och särskilda sälj främjande åtgärder. Någon värdering av dessa konkurrensmedel

inbördes synes inte generellt kunna göras, utan det bör i sista

hand vara konsumenterna som genom sitt val av produkter och inköpsställen

avgör vilka medel som är effektiva. Härvid är det emellertid av

största vikt att konsumenterna bereds fullständig valfrihet så att ett visst

konkurrensmedel, t. ex. priset, inte blir verkningslöst genom konkurrensbegränsningar

och andra ingrepp i marknadsmekanismen. Det har i stor utsträckning

visat sig att man av företagsekonomiska skäl söker undvika

priskonkurrens, medan andra konkurrensmedel inte alls eller i betydligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

mindre omfattning blir föremål för inskränkande avtal och dylikt. Detta behöver

i och för sig inte innebära en lägre grad av tävlingslust mellan företagen.

Då samhällets konkurrenspolitik i första hand bör tillgodose konsumenternas

intressen kan emellertid de företagsekonomiska motiven för vissa

åtgärder te sig mindre lämpliga eller direkt skadliga ur allmän synpunkt.

Ingripanden mot olika begränsningar av priskonkurrensen

har därför kommit att framstå som konkurrenspolitikens främsta

uppgift.

Det förefaller emellertid orealistiskt anta, att det skulle vara möjligt att i

en fri marknadshushållning genom lagstiftning tvinga företagare att använda

visst konkurrensmedel. Vad som från samhällets sida främst bör göras —

och som lagstiftningen på området hittills också kommit att tillämpas — är

att främja konkurrensen genom att undanröja hinder för att begagna visst

konkurrensmedel, särskilt priskonkurrens, att undanröja hinder riktade

mot vissa företagsformer eller produktions- och försäljningsmetoder samt

att undanröja nationella och internationella hinder för marknadsinträde

och marknadsutvidgning.

Konkurrensproblemen kan emellertid inte angripas endast genom ingripanden

mot konkurrensbegränsningar utan sammanhänger intimt

med den allmänekonomiska politiken i samhället.

Av stor vikt för konkurrenspolitikens effektivitet är att samhällets övriga åtgärder

i näringspolitiskt syfte bedrivs i enlighet med konkurrenspolitikens

målsättning. Därvid bör beaktas att effektiva distributionsformer, t. ex. lågpriskanaler,

inte missgynnas i fråga om krediter, byggnadstillstånd och

etablering. Utredningen pekar bl. a. på de vådor för en obunden tävlan mellan

olika distributionsformer, som en alltför långtgående styrning av

butiksstrukturen genom den kommunala bebyggelseplaneringen kan

innebära. Det framhålls vidare att de sociala och sysselsättningspolitiska

verkningar, som kan uppkomma genom undanröjande av priskarteller och

andra konkurrensbegränsningar, bör avhjälpas genom en aktiv och välplanerad

arbetsmarknadspolitik.

Av vikt är vidare enligt utredningen att den speciallagstiftning som gäller

för vissa näringsgrenar inte motverkar konkurrenspolitikens intentioner.

Specialregleringar bör, där de är nödvändiga, över lag utformas så att de så

långt som möjligt bringas i överensstämmelse med den allmänna pris- och

konkurrenslagstiftningens syfte och funktionssätt. Utredningen framhåller

att nödvändiga specialregleringar i framtiden bör ges

en klar a v g r ä n s n i n g, så att alla förhållanden som specialregleringen

inte direkt omfattar kan bedömas enligt pris- och konkurrenslagstiftningens

gängse normer. Utredningen sätter i detta sammanhang ifråga om det i dagens

läge är motiverat att fast egendom är undantagen från konkurrensbegränsningslagens

tillämpningsområde.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

11

Remissyttrandena

Utredningens ståndpunkt att avvisa en återgång till prisreglering

stöds av samtliga remissinstanser som uttalat sig häröver,

nämligen näringsfrihetsrådet, NO, SPK, kommerskollegium, konsumentinstitutet,

konsumentrådet, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i

Västerbottens län, industriförbundet, grossistförbundet, köpmannaförbundet,

KF, ICA, ASK-bolagen, Turitz cfc Co, bankföreningen, bilindustriföreningen,

Motorbranschens riksförbund, IC-föreningarna, lasttrafikbilågareförbundet,

annonsörf öreningen, reklamförbundet, tidningsutgivar ef öreningen,

handelskammaren i Stockholm, handelskammaren i Sundsvall, LO, TCO,

SACO, högerns kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund, socialdemokratiska

kvinnoförbundet och kooperativa kvinnogillesförbundet.

NO anför sålunda att det numera torde vara en allmänt accepterad åsikt,

framförd i åtskilliga sammanhang, att frikonkurrensprincipen är överlägsen

regleringsprincipen som underlag för en aktiv pris- och konkurrenspolitik.

NO uttalar sin oreserverade anslutning till denna uppfattning, i vilken han

alltmera styrkts efter hand som de praktiska erfarenheterna av det tilllämpade

systemet blivit mera omfattande och påtagliga. Bankföreningen,

som helt ansluter sig till utredningens uppfattning att alla tankar på återinförande

av prisreglering bör avvisas, anför:

Prisreglering är icke något lämpligt instrument för att skydda konsumenterna

mot överdrivet höga priser. Tvärtom tenderar den — såsom framgår

av erfarenheterna från den senaste kristiden — till att skapa en utpräglad

prisstelhet. Både säljare och köpare betraktar nämligen gärna de av myndigheterna

fastställda maximipriserna som »godkända», och därmed bortfaller

i stort sett incitamenten till prissänkningar. I stället för att verka pristryckande

kommer regleringen alltså lätt att låsa fast priserna vid en högre

nivå än man eljest skulle fått.

Till utredningens synpunkter på konkurrenspolitikens huvuduppgifter

ansluter sig SPK, kommerskollegium, ASK-bolagen,

lasttrafikbilägareförbundet, LO, folkpartiets kvinnoförbund, och kooperativa

kvinnogillesförbundet. Även NO finner det riktigt att, som utredningen

gjort, särskilt betona prisets roll i sammanhanget, inte minst då det f. n.

tycks finnas en strävan på vissa håll inom näringslivet att söka nedvärdera

prisets betydelse och i stället skjuta service — vilket enligt NO:s mening

ej sällan blivit något av ett slagord utan täckning — och andra konkurrensformer

i förgrunden. Priskonkurrens bör alltså enligt NO stödjas från det

allmännas sida så att verklig valfrihet för konsumenterna vad gäller pris,

kvalitet, service etc. åstadkoms och upprätthålls.

Industriförbundet konstaterar att betänkandet i hög grad präglas av en

inriktning på konkurrens i distributionsledet såsom det väsentliga och en

stark betoning av ett av konkurrensmedlen, priset. Enligt förbundets mening

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

vore en dylik inriktning av den offentliga konkurrenspolitiken olycklig, eftersom

priset enbart är ett ofullkomligt uttryck för konkurrensens intensitet

och effektivitet. Vad man bör eftersträva är i stället att låta varje företagare

som arbetar i konkurrens fritt få bestämma vilka konkurrensmedel

han vill begagna. Om politiken ges denna inriktning, blir enligt industriförbundet

konsumenternas preferenser avgörande för vilken form av konkurrens

som är effektiv och därmed också för den långsiktiga utvecklingen inom

produktion och handel. Reldamförbundet framhåller att det med en viss

förenkling kan påstås att utredningar och myndigheter i ganska hög grad

uppfattat konkurrens som i huvudsak liktydigt med priskonkurrens, medan

näringslivets organisationer framhållit att ett sådant betraktelsesätt

bygger på en ekonomisk teori vilken inte passar i dagens situation. Med

riktprisutredningen har ett närmande mellan dessa båda ståndpunkter

åstadkommits, men enligt förbundet finns det i betänkandet tyvärr en hel

del återfall i det gamla schablontänkandet.

Utredningens påpekanden om konkurrenspolitikens samband

med den allmänna ekonomiska politiken och dess

förhållande till annan lagstiftning får starkt stöd av remissinstanserna.

Ungefär hälften av remissorganen uttalar sig i frågan och ansluter

sig samtliga till utredningens uppfattning, som kraftigt understryks

av bl. a. närings frihet srådet, NO, SPK, RF, ASK-bolagen, Turitz & Co, reklamförbnndet

och högerns kvinnoförbund. Näringsfrihetsrådet framhåller

således att det för att nå uppställda mål inte räcker med aldrig så väl avvägda

åtgärder inom konkurrenspolitikens område. Rådet anser vidare att

i den mån specialregleringar i framtiden är nödvändiga är det, som utredningen

påpekat, angeläget att dessa ges en sådan avgränsning, att det klart

framgår vilka förhållanden som faller utanför regleringen och då kan bedömas

enligt konkurrenslagstiftningens normer. Inte minst gäller detta

på jordbruksområdet, där gränsdragningsproblem uppstått särskilt i NO:s

verksamhet. I detta sammanhang anser sig rådet böra fästa uppmärksamheten

på vissa inskränkningar i konkurrensen, som under medverkan av

såväl statliga som kommunala organ sker i fråga om byggnadsmateriel av

skilda slag. Bl. a. nämns det system med s. k. frivilliga typgodkännanden,

som under senare tid vunnit alltmer utbredning. Jordbruksnämnden framhåller,

att ett genomförande av jordbruksutredningens förslag måste bli

ägnat att minska svårigheterna vid gränsdragning mellan å ena sidan de

konkurrensbegränsningar, som är en direkt följd av den statliga jordbruksregleringen

och därmed är undantagen från konkurrensbegränsningslagens

tillämpning, och å andra sidan övriga konkurrensbegränsningar.

SPK framhåller att den verksamhet som kartellmyndigheterna bedriver

och den konsumentupplysning, som sker både i samband därmed och eljest,

förvisso har eu betydelsefull funktion att fylla i landets ekonomiska liv.

Det bör emellertid göras klart för konsumenterna, att inflationistisk pris
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kurigl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

utveckling beroende på bristande samhällsekonomisk balans i såväl det

egna landet som internationellt inte i första hand kan bemästras på denna

väg. En aldrig så välutrustad och aktiv prisövervakning i anslutning till

konkurrenslagstiftningen kan i så fall inte hejda tendenserna till prisstegring.

Nämnden anser vidare att utredningen gjort flera viktiga påpekanden

om hur konkurrensproblemen influeras av åtskilligt utanför kartellagstiftningens

område. Det borde sålunda vara påkallat med en allmän översyn

av den speciallagstiftning, som gäller för vissa näringsgrenar. Riktpunkten

anges därvid böra vara att, där så är möjligt, avskaffa specialregleringarna

och eljest försöka reformera dem så långt det går, så att de bättre harmonierar

med den moderna synen på konkurrensens betydelse. Även grossistförbundet

anser att det måste slås fast, att man inte kan komma till rätta

med prisutvecklingen endast genom prisövervakning. Att kräva ständigt nya

ingripanden i form av skärpt prisövervakning och reglerande ingrepp i den

fria konkurrensen koncentrerar uppmärksamheten på resultatet av den

bristande samhällsekonomiska balansen i stället för att angripa orsakerna

till inflationsutvecklingen.

En annan fråga, som utredningen uppmärksammat i anslutning till specialregleringarna,

är den styrning av butik sstrukturen som

sker genom bebyggelseplaneringen. Om denna planering

med nödvändighet leder till koncentration av detaljhandeln till större enheter

och köpcentra, anser köpmannaförbundet att det alltjämt finns behov

av ett rimligt antal närhetsbutiker. Det är enligt förbundet vidare

angeläget att den väsentligen i kommunal regi verkställda planeringen

utförs så, att olika företagsformer på ett rättvist sätt blir tillgodosedda

vid fördelningen. Liknande synpunkter anförs av bl. a. SPK, konsumentinstitutet

och grossistförbundet. ASK-bolagen framhåller att samhället

måste medverka till friare etableringsrätt. De som har ansvaret för stadsplanerna

är tyvärr ofta alltför litet orienterade om den pågående utvecklingen

inom handeln, varför utrymmet för fri etablering oftast blir ytterligt

begränsat i de stadsplaner som uppgörs.

Stockholms handelskammare anför i sin särskilda skrivelse, att de stadsplanerande

myndigheterna har dragit konsekvenserna av den pågående

strukturutvecklingen och i sina planer nödgats begränsa antalet friliggande

detaljhandelsenheter i nyplanerade tätorter. För de konsumentgrupper som

även framdeles ej kommer att kunna disponera bil, bl. a. den växande gruppen

äldre personer, kommer de »butikslösa» samhällena att erbjuda besvärliga

serviceproblem. Dessa kompliceras av att olika lösningar visat sig

medföra högre kostnader än vid försäljning i stora självbetjäningsbutiker.

Medan planeringsmetodiken måst anpassas efter den faktiska utvecklingen,

har bebyggelseplaneringen i andra hänseenden använts som instrument

att förhindra en dylik anpassning, anför handelskammaren vidare. Etableringen

av stora, på enbart bilburna kunder inriktade anläggningar utanför

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

stadskärnan har mött motstånd från berörda myndigheter, som sökt påverka

etableringsutvecklingen till skydd för principen om koncentration

av detaljhandeln till olika centra. Dylika försök kan enligt handelskammarens

mening bl. a. medföra risker för felinvesteringar och står dessutom

i klar motsättning till den verksamhet som bedrivs av de pris- och

konkurrensövervakande myndigheterna. Detta problem har uppmärksammats

av riktprisutredningen, som dock inte lämnat närmare anvisningar

för lösning av konflikten. Handelskammaren finner det angeläget att problemen

klarläggs och olika alternativa lösningar anges vid den fortsatta

behandlingen av konkurrensförhållandena inom detaljhandeln.

Som ett mera allmänt omdöme om utredningens synpunkter

på konkurrenspolitikens målsättning betonar kommerskollegium vikten av

att näringslivet verkligen får arbeta fritt. I likhet med övervägande antalet

handelskammare vill kollegium också understryka betydelsen av att de

statliga organen på hithörande område ej utbyggs mer än som är nödvändigt

för att målet skall uppnås. LO anser å sina sida att den onda cirkel,

som konsumenternas bristande prismedvetande leder till, måste brytas

genom ökande kraftfulla insatser från samhällets sida. Det är enligt LO

av väsentlig betydelse att den samhälleliga verksamheten på pris- och konkurrensområdet

blir av en sådan omfattning att också för de enskilda företagen

priskonkurrensens betydelse för lönsamheten ytterligare kan öka.

Bedömningen av prissamverkan

Riktprisutredningen

I betänkandet lämnas en utförlig redogörelse för utredningens undersökningar

rörande prissamverkans syfte, utformning, omfattning och effekt,

sett mot bakgrunden av rådande marknadsformer och strukturomvandling

inom det svenska näringslivet (kap. 2, 3, 5—7, bil. 2 och 3). Utredningen har

även behandlat konkurrensbegränsningslagens tillämpning på prissamverkan

i praxis och huvudpunkterna i den utländska och internationella regleringen

på konkurrensbegränsningsområdet (kap. 4, bil. 1). Utredningen

konstaterar att horisontell prissamverkan, d. v. s. prisöverenskommelser

mellan företagare inom samma försäljningsled, förekommer

i tre huvudformer, nämligen gemensamma försäljningsorganisationer, avtal

om bindande priser samt i samverkan utfärdade prisrekommendationer, hittills

vanligen kallade horisontella riktpriser. Den sistnämnda formen av

prissamverkan föreligger främst inom verksamheter som betjänar konsumenterna,

medan de båda förstnämnda huvudsakligen förekommer inom

industrin. Vertikala prisrekommendationer eller riktpriser

åsätts i första hand konsumentvaror och ger, förutom prisvägledning för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

återförsäljare, i viss omfattning prisupplysning för konsumenterna. Den

värdemässiga omfattningen av prissamverkan har utredningen inte kunnat

mäta totalt, men enligt en inom pris- och kartellnämnden gjord beräkning

representerar prissamverkan i form av vertikala och horisontella rekommendationer

inemot M procent av den totala privata konsumtionen. Följsamheten

till rekommenderade priser är i många fall hög. Antalet bindande

prisavtal och försäljningsbolag, som införts i kartellregistret, har av utredningen

beräknats utgöra 85 resp. 55. Antalet registrerade, horisontella prisrekommendationer

är ungefär 430, vilket medför att hälften av nu gällande

kartellavtal i registret utgörs av prisöverenskommelser av olika slag.

Vid lagens tillkomst övervägdes bl. a. i vad mån lagen borde bygga på generella

förbud med dispensmöjlighet respektive bedömning av den skadliga

verkan av konkurrensbegränsning i det enskilda fallet. Man fann därvid att

endast två typer medförde en så markerad skadlig verkan att ett generellt

förbud ansågs tillrådligt. På grundval av den erfarenhet som numera vunnits

av lagens tillämpning har utredningen övervägt o in det är lämpligt

att nu mera generellt förbjuda prissamverkan

mellan företag. Vad gäller den lagtekniska utformningen av ett sådant förbud

måste detta enligt utredningen förses med dispensmöjlighet, då prissamverkans

effekter inte alltid kan betecknas som skadliga. Införs ett allmänt

förbud mot prissamverkan, skulle dispens härifrån sannolikt ofta

komma i fråga för vissa typer av samverkan. Ett förbud urholkat genom en

mängd dispenser synes knappast mera verkningsfullt än en effektivt administrerad

missbrukslagstiftning. Ett visst förfarande, som givits dispens,

blir dessutom gärna betraktat som »godkänt». Det kan också tänkas att konkurrensmyndigheterna

vid ett förbud av skisserad typ i hög grad skulle bli

bundna av handläggning av dispensärenden och juridiska gränsdragningsfrågor.

Utredningens bedömning av de strukturella verkningarna av ett förbud

mot prissamverkan har lett till samma resultat som övervägandena av rättslig

karaktär. Strukturutvecklingen medför att de i Sverige rådande marknadsförhållandena

utvecklas mot utpräglad fåtalskonkurrens, oligopol, inom

såväl produktion som distribution. Den analys av prisbildningen på bl. a. oligopolistiska

marknader, som utredningen gjort, visar att det i flertalet situationer

är tveksamt, i vad mån ett förbud mot prissamverkan mellan företagen

på en sådan marknad skulle påverka de komplicerade konkurrensrelationerna

företagen emellan. Öppet prissamarbete på fåtalsmarknader kan

tämligen väl ersättas av prisledarskap, tyst samförstånd och andra former

av dold samverkan. Utredningen finner det väsentligt, att ett förbud mot

samverkan mellan företag i den lösare form som priskarteller utgör kan

medföra ökat samarbete i fastare former samt företagssammanslagningar.

I vissa fall kan detta vara önskvärt, då den skadliga verkan av kartellsamarbete

ofta ligger främst i hämmad strukturrationalisering. Svårigheterna att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

förutse den fortsatta utvecklingen av de internationella handelsblocken gör

det vidare vanskligt att i dagens läge bedöma den långsiktiga strukturella

betydelsen av ett förbud mot prissamverkan på den svenska marknaden.

Utredningen har funnit vissa av olägenheterna av det nuvarande riktprissystemet

särskilt knyta sig till själva termen r i k t p r i s. Termens nuvarande

innebörd har ofta kommit att missuppfattas, främst av konsumenterna.

En av utredningen gjord intervjuundersökning har visat, att endast

23 % av de tillfrågade konsumenterna ägde en korrekt uppfattning av ordets

innebörd och att många konsumenter uppfattade ordet som en beteckning

för ett fast pris. Undersökningsresultaten tyder på att termen riktpris

är mindre klargörande som beteckning för ett rekommenderat pris och därför,

både när den begagnas vertikalt och horisontellt, bör utbytas mot

termen cirkapris. Denna term markerar enligt utredningen de rekommenderade

prisernas helt oförbindande karaktär och bör därigenom

kunna bidra till rörligare prissättning i framtiden.

Övergången till termen cirkapris sammanhänger med att utredningen inte

funnit sig böra föreslå ett generellt förbud mot prissamverkan. Det är för de

fall i vilka prissamverkan får tolereras som termen cirkapris har tillskapats.

Med cirkapris mer eller mindre synonyma uttryck bör ej begagnas, men vid

annonsering, riktad till konsumenter, synes ungefärliga prisangivelser kunna

göras genom användning av »prisklass» eller »i 000-kronorsklassen». Det är

väsentligt att priset, som naturligt är, anges med ett avrundat belopp. »Cirkapris

6.95» och liknande måste anses olämpliga från bl. a. konsumentupplysande

synpunkt. Prisangivelsens karaktär av cirkapris måste komma till

tydligt uttryck i annonser och prislistor och ej placeras undanskymt. Konkurrensmyndigheterna

bör följa övergången till cirkapristermen och företagens

sätt att i fortsättningen begagna denna. En förutsättning för att övergången

till termen cirkapris skall kunna ske utan lagstiftningsåtgärder är

att man inom näringslivet helt avstår från att använda beteckningen riktpris.

Avvecklingen av bruket av denna term anser utredningen bör vara genomförd

före utgången av år 1966. Under en övergångstid av 1—2 år bör ordet

riktpris kunna kvarstå i kataloger, på förpackningen m. m. som framställts

senast år 1966.

I betänkandet redovisas ett uttalande från näringslivets huvudorganisationer,

där dessa utfäster sin medverkan till en fortsatt

aktiv pris- och konkurrenspolitik. Det framhålls särskilt i uttalandet,

att det alltjämt kan förekomma former av prissamarbete vars förenlighet

med gällande rätt kan ifrågasättas och att skadliga konkurrensbegränsningar

i första hand bör avvecklas genom frivilliga åtgärder av berörda företagare.

Man uttalar sig vidare för en övergång till termen cirkapris samt för frivillig

prisåterhållsamhet.

Utredningen understryker att det nuvarande förhandlingssystemet förutsätter

näringslivets lojala medverkan och detta inte bara från huvud- och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

17

branschorganisationer utan framför allt från de enskilda företagarnas sida.

Kommer det att visa sig brista härvidlag, bör enligt utredningen allvarligt

övervägas om mera genomgripande lagändringar än den nyligen införda

möjligheten till leveransföreläggande vid vite bör genomföras.

1 samband med sin bedömning av utbyggda förbudsbestämmelser mot

prissamverkan framhåller utredningen betydelsen av att klarare linjer

för bedömningen av olika arter av prissamverkan

framkommer genom näringsfrihetsrådets praxis. Utredningen har övervägt

huruvida skäl föreligger att för närvarande genomföra en lagteknisk revision

av förbuden mot bruttoprissättning och anbudskarteller

utan att något mera generellt förbud mot prissamverkan införs.

Bakom dessa överväganden har legat uppfattningen att de nuvarande

förbudsbestämmelserna är väl snäva till sin omfattning. Utredningen finner

det i dagens läge inte påkallat att genomföra en sådan översyn.

Utredningen understryker emellertid att samtliga former av konkurrensbegränsning

som faller utanför förbudsbestämmelserna kan prövas enligt

5 § lagen. Av de äldre förarbetena till lagen framgår att man tänkte sig att

skadlighetsprövningen särskilt skulle knyta sig till relationen mellan pris

och kostnad. Vid tillämpningen av lagen har det dock knappast visat sig

möjligt att begagna denna bedömningsnorm. Utredningen pekar här på de

svårigheter som redan föreligger vid försök till fördelning av ett företags

samkostnader på den eller de produkter eller tjänster som berörs av den

aktuella prissamverkan och på företagets verksamhet i övrigt.

Enligt utredningens mening bör vid prövning av prissamverkans

effekt snarare göras en avvägning av konkurrensbegränsningens

verkningar på företagsstrukturen, prisnivån och kostnadsstrukturen. De

av utredningen företagna analyserna anses härvid kunna vara till ledning.

Konkurrensintensiteten utgör ett viktigt moment i skadlighetsprövningen

och bör bedömas inte endast efter förekomsten av direkt priskonkurrens

utan också efter strukturutvecklingen. I en bransch, som under relativt

oförändrade efterfrågeförhållanden karaktäriseras av omfattande strukturförändringar,

kan konkurrensen antas vara verksam, även om den inte

kommit till uttryck i mera väsentliga skillnader i pris mellan olika företag

eller företagsgrupper.

Utredningen anför följande synpunkter på bedömningen av olika former

av prissamverkan. Bindande horisontellt prissamarbete

utgör en form av konkurrensbegränsning som typiskt sett är föga förenlig

med lagen och som därför bör bedömas strängare än rent oförbindande.

Avgörande för frågan huruvida prissamarbetet i ett visst fall bör betraktas

som bindande eller ej synes vara i vad mån en företagare, som ej tillämpar

de i den samverkande gruppen utarbetade normerna, utsätts för sanktionsåtgärder

av olika slag. Bindande prisavtal förekommer ofta inom exportindustrin.

Utredningen understryker vikten av att ingående undersökningar

2 Biliang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 75

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

görs av dylika priskarteller, särskilt vad gäller relationerna mellan samarbete

på inlands- respektive exportmarknaderna. Utredningen framhåller

att det kan visa sig att exporten endast främjas kortsiktigt genom konknrrensbegränsande

samverkan och att kartellen genom att verka strukturkonserverande

medför sådan skada på längre sikt att den snarast bör undanröjas.

Utredningen erinrar också om att prissamverkan av bindande

karaktär även förekommer inom den alltmer betydelsefulla tjänstesektorn.

Även sådan horisontell prissamverkan, som i och för sig är

helt oförbindande, kan i många fall i hög grad motverka priskonkurrens.

Detta synes särskilt kunna vara fallet när branschstrukturen är tämligen

homogen och statisk och det inte föreligger mera betydande faktisk eller

potentiell konkurrens från andra branscher eller utländska företag. Det

påpekas också att de huvudmotiv som i regel utåt anförs för prisrekommendationer

från branschföreningar och liknande — att underlätta de enskilda

företagens priskalkyleringsarbete — äger väsentligt olika tyngd i

skilda branscher. När det finns olika block av företag eller företagsgrupper

på marknaden, är det vidare av stort intresse att utreda om det är prissamverkande

företag som dirigerar prisnivån i branschen.

Distinktionen mellan bindande och oförbindande former av horisontell

prissamverkan äger relevans även för vertikala prisangivelser.

Av praxis framgår att leveransvägran och andra diskriminerande åtgärder,

vars reella motiv är att återförsäljaren underskridit en av leverantören utfärdad

prisrekommendation, betraktas som ett kringgående av bruttoprisförbudet

och bedöms medföra skadlig verkan enligt 5 § konkurrensbegränsningslagen.

Utredningens undersökningar av de vertikala prisrekommendationernas

konkurrensbegränsande effekt visar att denna även i övrigt i

hög grad beror av i vad mån prisangivelsen kombineras med andra konkurrensbegränsande

åtgärder. I vissa branscher förekommer ofta att leverantören

endast utväljer sådana återförsäljare som inte kan befaras föra

en aktiv prispolitik. Det bör emellertid vara konsumenternas sak att avgöra

vilka kombinationer av pris och service de önskar gynna. Leveransvägran

till lågprisföretag och uppställande av olika former av servicekrav som

förutsättning för leverans till sådana företag bör godtas endast om särskilda

skäl kan anses föreligga.

Överhuvud bör skärpt uppmärksamhet ägnas sådana konkurrensbegränsande

företeelser, speciellt den selektiva försäljningen, som på

sikt kan hämma effektiviteten inom distributionen. Härvid bör man särskilt

observera de verkningar på en branschs strukturella förhållanden som ett

mera allmänt bruk av selektiv försäljning kan medföra. I dylika fall kan

återförsäljarnas möjligheter till varuanskaffning bli tämligen låsta. Denna

låsningseffekt accentueras av den ökande produktdifferentieringen, som bidrar

till att minska närliggande varors substituerbarhet. Intensiteten i priskonkurrensen

mellan olika märkesvaror inom samma varuslag kan härige
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1967

19

nom tendera att avta, vilket gör att behovet av priskonkurrens i återförsäljarledet

på varje särskild märkesvara (inommärkeskonkurrens) framstår

som väsentligt från allmän konkurrenssynpunkt.

I sin bedömning av prissamverkans effekter tar utredningen upp exempel

från olika varuområden. Särskilt uppmärksammas bilbranschen, i

vilken vertikala prisrekommendationer nästan alltid förekommer för nya

bilar och reservdelar. Utredningen påpekar bl. a. också, att distributionen av

nya bilar är strängt selektiv och i allmänhet byggd på dubbelsidiga exklusivavtal

med områdesuppdelning och konstaterar, att få detaljhandelsbranscher

torde vara så hårt reglerade genom konkurrensbegränsningar som bilhandeln.

Utredningen finner detta anmärkningsvärt och anser det angeläget att

lågpriskanaler med direkt affärsförbindelse med tillverkare eller generalagent

uppkommer i branschen.

Utredningen har genom sina undersökningar blivit övertygad om nödvändigheten

av en ytterligare effektivisering av den svenska

pris- och konkurrenspolitiken. Detta bör emellertid ske inom

den nuvarande lagstiftningens ram.

Remissyttrandena

Utredningens ståndpunkt att inte föreslå någon utvidgning

av förbuden mot prissamverkan delas av samtliga remissinstanser

som särskilt uttalat sig häröver, nämligen näringsfrihetsrådet, NO,

SPK, kommerskollegium, koncentrationsutredningen, överståthållarämbetet,

industriförbundet, grossistförbundet, köpmannaförbundet, KF, ICA, bankföreningen,

försäkringsbolagens riksförbund, tidningsutgivareföreningen,

handelskamrarna i Göteborg, Norrköping och Örebro, TCO, högerns kvinnoförbund,

centerns kvinnoförbund och Motorbranschens samarbetsdelegation.

Näringsfrihetsrådet anför att olägenheterna av ett mera generellt förbud

mot vissa typer av samverkan synes vara så stora, att någon ändring av

lagstiftningen inte bör ske så länge det nuvarande förhandlingssystemet

såsom hittills fungerar tillfredsställande. Rådet understryker också synpunkten,

att den f. n. rådande ovissheten om utvecklingen av de internationella

handelsblocken i och för sig talar mot att nu genomgripande omarbeta

den svenska konkurrensbegränsningslagstiftningen. Liknande synpunkter

anförs av NO. SPK anför att man inte enbart bör betrakta det direkta resultatet

av kartellmyndigheternas arbete utan även vara medveten om den stora

betydelse lagstiftningen har genom själva sin existens. Denna osynliga effekt

av kartellagstiftningen har inte alltid tillräckligt uppmärksammats.

ICA konstaterar med tillfredsställelse att utredningen inte ifrågasätter att

ett generellt förbud mot prissamverkan skall genomföras och anser, att positiva

effekter i vissa fall är starkare ur konkurrensbefrämjande synpunkt än

vad som framkommer vid utredningens summering av argument för och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ilungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

emot. Centerns kvinnoförbund anser det nödvändigt att utvecklingen noga

följs. Det finns enligt förbundet tendenser till att prissamverkan även i tilllåtna

former kan medföra olägenheter för konsumenterna.

Ingen av remissinstanserna går emot utredningens förslag att utbyta

termen riktpris mot cirkapris. Kommerskollegium, bilindustriföreningen

och reklamförbundet konstaterar att utredningens förslag redan

slagit igenom i praktiken, varför man inte finner anledning att göra närmare

kommentarer. Flertalet övriga remissinstanser som uttalat sig i frågan

har inte något att erinra mot utredningens förslag eller tillstyrker det helt.

Köpmannaförbundet anser sig dock böra framhålla, att någon väsentlig

förändring i konkurrensförhållandena knappast kan komma att föranledas

genom utbytet av beteckningen riktpris mot cirkapris. Liknande synpunkter

anförs av NO, som bestämt hävdar att det inte är terminologin det kommer

an på utan uteslutande det sätt, på vilket systemet i praktiken tillämpas och

genom upplysning kan göras känt. Av vad hittills kunnat iakttagas synes

cirkaprisangivelser begagnas på samma sätt som tidigare riktprisangivelser.

NO har sålunda kunnat konstatera, att prisuppgifter som »ca-pris 123: 75»

alltjämt förekommer, och utredningens krav eller önskemål i fråga om cirkaprisangivelsens

utformning och tydlighet lär lika litet som hittills kunna

upprätthållas utan vederbörliga justeringar av bestämmelserna i konkurrensbegränsningslagen.

Även SPK finner beteckningen cirkapris vara att

föredra men framhåller, att det finns risk för att cirkapriset kommer att

uppfattas såsom uttryckande begränsning av möjliga prisavvikelser uppåt

eller nedåt. Grossistförbundet delar ej helt utredningens uppfattning att

exakta prisangivelser bör undvikas. Industriförbundet finner det anmärkningsvärt

att en förutsättning för att övergången till termen cirkapris skall

kunna ske utan lagstiftningsåtgärder är att man inom näringslivet helt avstår

från att i fortsättningen använda beteckningen riktpris. Förbundet finner

det också förvånande att utredningen kategoriskt uttalar, att med cirkapris

mer eller mindre synonyma uttryck ej bör begagnas. Det är, enligt förbundet,

exempelvis i överensstämmelse med lagstiftningens både bokstav

och syfte om en fabrikant i prisannonsering anger »pris 200 kronor», under

förutsättning att han samtidigt tydligt anger att priset får underskridas.

Några remissinstanser, bl. a. näringsfrihetsrådet, kommerskollegium, industriförbundet,

SHIO och grossist förbundet, anser att utredningen angivit

en för kort tid för avvecklingen av bruket av termen riktpris. Flera av dessa

remissorgan anser att avvecklingen ej skall begäras vara genomförd före

den 1 juli 1967.

Frågan om att inte genomföra en isolerad lagteknisk

översyn av nu gällande förbud mot bruttoprissättning och anbudskarteller

tas upp av NO, som vad gäller bruttoprisförbudet

handlagt omkring 90 ärenden, avseende överträdelse av stadgandet i 2 §.

Att inte något av dessa ärenden lett till åtal har främst berott på att det

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

ej kunnat klarläggas att förfarandet skett uppsåtligen, vilket enligt 29 §

fordras för straffbarhet. Det kan enligt NO ifrågasättas om det —- bortsett

måhända från fall av upprepade överträdelser — överhuvudtaget är

möjligt att visa att företagare vid annonsering eller annan reklam uppsåtligen

angivit visst pris till ledning för senare försäljningsled utan att det därvid

kommit till uttryck att priset får underskridas. Då det med nuvarande

utformning av ansvarsbestämmelsen i praktiken mestadels är omöjligt att

beivra överträdelse av ifrågavarande bestämmelse, bör enligt NO:s mening

en ändring av 29 § övervägas och straffbestämmelsen konstrueras som

vid oaktsamhetsbrott. Förbudet mot anbuds karteller synes numera

sakna betydelse. Många omständigheter tyder på att anbudssamverkan i

andra former förekommer i inte obetydlig omfattning. Myndigheterna har

dock svårt att belägga förekomsten av sådan samverkan, och under 1957—

1966 har de 16 ärenden som handlagts vid NO-ämbetet rörande något slag

av anbudssamverkan inte i något fall föranlett åtgärder, då frågan gällt

samråd vid enstaka tillfälle. Det torde stå klart att även enstaka anbud kan

ha stor ekonomisk betydelse och det synes NO därför vara av vikt att den

konkurrensbegränsande verksamheten också i sådana fall kan stävjas. Ehuru

NO är medveten om att ett mera strikt förbud än det nuvarande av flera

skäl, bl. a. bevissvårigheter, kan vara vanskligt att tillämpa, är han av den

uppfattningen att en skärpning av bestämmelsen, inte minst med tanke på

större restriktivitet vid anbudssamverkan inför straffhot, bör övervägas.

Utredningens allmänna riktlinjer för bedömningen av

prissamverkan behandlas endast av ett fåtal remissinstanser. Näringsfrihetsråclet,

NO och SPK går sålunda ej närmare in på dem. Industriförbundet

anser att invändningar kan riktas mot åtskilligt i dessa uttalanden i betänkandet,

men inskränker sig till att beröra blott några av dem. Bl. a. framhåller

förbundet att det i varje fall från näringsfrihetsrådets praxis inte

torde finnas stöd för påståendet att det vid tillämpningen av konkurrensbegränsningslagen

»knappast visat sig möjligt att begagna de i förarbetena

anvisade bedömningsnormerna». Även om det skulle förhålla sig så som utredningen

hävdar, anser förbundet att det inte blir lättare om man skulle

införa de av utredningen förordade tolkningsreglerna.

Vad gäller utredningens synpunkter på bedömningen av olika

typer av prissamverkan anför grossistförbundet, att det i många

marknadssituationer är angeläget för företag att kunna ange vägledande

priser. De horisontellt vägledande priserna har inte minst

betydelse som konkurrensmedel i den blockkonkurrens, som numera

präglar förhållandena på flera viktiga varuområden, framhåller förbundet.

Köpmannaförbundet anför liknande synpunkter och tillägger, att horisontella

riktprislistor kan medföra avsevärda kostnadsbesparingar inom många

detaljhandelsbranscher. Genom dessa prislistor förbilligas och underlättas

nämligen kalkyleringsarbetet för det enskilda företaget. Enligt köpmanna
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

förbundet får däremot de vertikala prisrekommendationern

a, i den mån de får avsedd effekt, en större konkurrensbegränsande verkan.

För övrigt anser förbundet att det bör ankomma på detaljhandelsföretagen

själva att utan anvisning av leverantörerna var för sig eller i grupp

dra upp riktlinjerna för sin prispolitik. Bruket av vertikala prisrekommendalioner

försvaras av såväl industriförbundet som grossistförbundet, vilka anser

att denna form av prissamverkan bidrar till att skärpa konkurrensen i

detaljhandeln och att leverantörerna alltjämt har ett starkt behov av möjligheten

att rekommendera priser för återförsäljarna. Båda förbunden anser

dessutom att utredningen överskattat omfattningen av vertikal riktprissättning

genom att räkna med vissa stora varuområden, där riktpriserna nästan

alltid underskrids.

Konsumentrådet understryker i detta sammanhang att en allmän förutsättning

för priskonkurrens är att köparna känner till priserna. Härvidlag

torde annonser i många fall utgöra köparnas förnämsta informationskälla.

För många varor anser rådet det naturligt att annonser införs av tillverkarna

och att det är angeläget att prisuppgifter lämnas i dessa. Rådet delar

således utredningens åsikt att fördelarna med ett bibehållande av möjligheterna

till prisangivelser i form av riktpriser eller liknande överväger nackdelarna.

Centerns kvinnoförbimd anför å sin sida att riktpriserna inte har

den betydelse som prisorientering för konsumenterna som ofta påståtts, då

t. ex. riktprisannonseringen i sin helhet är av förhållandevis liten omfattning.

Utredningens synpunkter på selektiv försäljning tas upp av

några remissinstanser. Centerns kvinnoförbund anför, att selektiv försäljning

är en företeelse som bör uppmärksammas, då detta system, om det

drivs hårt, torde kunna eliminera en fri priskonkurrens. Annonsörföreningen

och reklamförbundet anser inte att företeelsen är skadlig, varför ingripanden

bör förekomma endast i undantagsfall. Liknande synpunkter anförs

av handelskamrarna i Jönköping och Göteborg samt köpmannaförbundet.

Grossistförbundet anser att utredningen i denna fråga alltför ensidigt behandlat

förhållandena i åter för sälj arledet och förbisett den effekt dessa

företeelser kan ha i leverantörsledet. Förbundet betonar, att selektiv försäljning

i vissa marknadssituationer är en nödvändig försäljningsform, eftersom

det skulle vara orimligt och klart kostnadshöjande att leverera till samtliga

tänkbara kunder. Industriförbundet kan svårligen tolka vissa yttranden i

betänkandet på annat sätt än att utredningen förordar en ny och mera restriktiv

inställning från det allmännas sida. Industriförbundet anför vidare:

Utredningen har visserligen inte uttalat att man skulle frångå principen

att selektiv försäljning är en tillåten konkurrensform. Förbundet vill likväl

framhålla, att en praxis som skulle innebära att selektiva system vanligen

skulle genombrytas när fråga är om leverans till lågpriskanal i praktiken

lcomme att omöjliggöra konsekventa selektiva system. En grundtanke bakom

den selektiva försäljningen är ju att en leverantör med detta system kan få

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

återförsälj are att aktivt arbeta för leverantörens varor och därigenom vidga

marknaden för dessa mot att återförsäljarna tillförsäkras del i resultatet av

denna investering. Om emellertid återförsäljaren måste räkna med att det

selektiva systemet när som helst kan genombrytas till förmån för lågpriskanaler,

kan hans medverkan i många fall säkert inte påräknas. Oavsett

hur man värderar selektiv försäljning, måste man därför förvänta att detta

kommer att försvåra marknadsinträde för nya företag och introduktion av

nya varor, för vilka lågpriskanalerna först senare kan väntas få intresse.

Hinder för selektiv försäljning måste därför på sikt antas hämma konkurrensen

i produktionsledet.

Sammanfattningsvis anför industriförbundet att det inte finns några skäl

att ifrågasätta, att nuvarande lagstiftning inte skulle kunna lösa ev. uppkommande

framtida problem även på detta område.

Utredningens speciella avsnitt om bilbranschen underkänns som

underlag för bedömning av branschens förhållanden av Motorbranschens

riksförbund i en särskild skrivelse med hemställan om eu mera fullständig

penetration av de faktiska verkningarna av nuvarande distributionsoch

servicesystem inom branschen. Bilindustriföreningen anser att utredningens

beskrivning av branschens förhållanden är ofullständig, då väsentliga

konkurrenskriterier, såsom prisutvecklingen, ej behandlats. Vissa uppgifter

är enligt föreningens uppfattning dessutom felaktiga, då de baserats

på föråldrat material. Industriförbundet framhåller att exemplet med bilbranschen

såtillvida är belysande som få branscher torde uppvisa en hårdare

konkurrens än denna. Konkurrensen innefattar en ständigt fortgående produktutvecklingskonkurrens,

en avsevärd priskonkurrens i både fabrikantoch

återförsälj arled samt en service- och garantikonkurrens, som har en

reell innebörd och ofta kan direkt värderas i pengar. Förbundet anser att

den rena priskonkurrens, som ev. lågpriskanaler skulle erbjuda för konsumenten,

knappast skulle representera ett större ekonomiskt värde än den

sammantagna effekten av de nyssnämnda, skilda konkurrensmomenten.

Prisövervakning

Riktprisutredningen

Utredningen konstaterar att pris- och kartellnämndens mera intensiva

prisövervakning på särskilda områden har haft betydelse t. ex. i samband

med den allmänna varuskattens införande 1960 och vid dess höjningar

1962 och 1965. Vid dessa tillfällen torde övervakningen ha verksamt bidragit

till att det i huvudsak inte förekom, att priserna steg mer än vad som

motiverades av skatten. Nämndens kontinuerliga prisövervakning är i huvudsak

att se som ett led i dess undersökningsuppgifter rörande konkurrensbegränsningar

och inriktas särskilt på områden med ofullständig kon
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

kurrens, bl. a. i form av oligopolistisk prisbildning eller prissamarbete mellan

företag, övervakning av riktprissättningen spelar här en framskjuten

roll.

Under det senaste året har prisövervakningen intensifierats som ett led i

strävandena att motverka prisstegringar. SPK förklarade sålunda på våren

1966 att man beslutat skärpa hittillsvarande praxis i fråga om företagens

skyldighet att anmäla prisförändringar samt intensifiera upplysningen i

prisfrågor. Utredningen framhåller i anslutning härtill vikten av att p r i sö

ver vak ningen går på djupet och så långt som möjligt samordnas

med nämndens undersöknings- och upplysningsverksamhet i övrigt.

Övervakningen bör inte begränsas till en redovisning av enbart prisförändringar

utan också gälla bl. a. strukturutvecklingen. Företagen bör i ökad

utsträckning åläggas motivera prisförändringar mot bakgrunden

av marknadssituationen och delge nämnden sina kalkyler. De på

olika områden framkomna resultaten bör i högre grad än nu direkt kunna

läggas till grund för NO:s bedömning.

Utredningen anser att den utbyggnad av verksamheten som

ägde rum 1965 på förslag av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor bör

göras permanent. Ytterligare förstärkningar torde visa sig erforderliga, men

utredningen framlägger inte några konkreta förslag härvidlag.

Kemissy ttrand ena

I fråga om inriktningen av SPK:s prisövervakning och

undersökningsverksamhet tinner NO de av utredningen framförda

synpunkterna berättigade. I praktiken torde en viss avvägning och

prioritering för en effektiv inriktning av verksamheten bli ofrånkomlig. I

nämndens uppgifter ingår de undersökningar som görs på NO:s hemställan

som en mera självständig uppgift. Dessa undersökningar avser i regel

förhållanden i konkreta fall, varvid uppläggning och syfte vanligen diskuteras

vid kontakter mellan företrädare för nämnden och för NO-ämbetet.

Vad frågan nu närmast gäller är att också i andra undersökningar söka få

fram resultat som kan direkt utnyttjas vid NO-ämbetet. I detta sammanhang

anför SPK att om själva utredningsresultatet skulle utformas mera

ensidigt med sikte på NO:s verksamhet skulle materialet sannolikt bli mindre

lämpat för nämndens allmänna publiceringsverksamhet. En avvägning mellan

de olika kraven måste ske. I övrigt delar nämnden utredningens uppfattning

om prisövervakningens inriktning men framhåller, att de praktiska

möjligheterna att genomföra undersökningsprogram av den beskaffenhet

utredningen avser är och förblir begränsade. Även om nämndens utredningsresurser

ytterligare avsevärt förstärktes, måste det ändå alltid bli fråga om

att välja bland en mångfald tänkbara undersökningsobjekt.

ASK-bolagen har intet att erinra mot skärpt prisövervakning men vill

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

25

starkt understryka, att skillnader i servicegrad, kvalitet, marknadsföringsaktivitet,

butiksläge etc. självfallet måste beaktas för att prisntredningar

och jämförelser skall vara meningsfulla. SPK har utfört ett flertal sådana

undersökningar, men såvitt ASK-bolagen känner till har primärmaterialet

inte redovisats offentligt. Det har därför varit ogörligt att kritiskt granska

metodik, normer för fastställande av kvalitet etc. ASK-bolagen anser det

därför måhända lämpligt, att SPK och handelns organisationer gemensamt

diskuterar metodik, kvalitetsnormer etc. Testundersökningar bör kunna

göras för att pröva viss metodik. Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter

och ägg och folkpartiets kvinnoförbund hävdar att prisövervakningen

också bör avse kvalitetsfrågor. Köpmannaförbundet påtalar att den statliga

prisövervakningen i hög grad inriktas på detaljhandeln. Förbundet finner

det därför angeläget att understryka, att konsumentpriserna till större

del är bestämda redan när varorna kommer till butikerna. Prisövervakningen

bör därför i större omfattning omfatta även de s. k. bakomliggande leden

i produktions- och distributionskedjan. Även om en prisövervakning av

dessa led är mer komplicerad, torde dock vederbörande myndigheter numera

besitta både resurser, erfarenheter och förmåga att ta itu med dessa

problem.

Utredningens förslag att företagen i ökad utsträckning skall åläggas m otivera

sina prisförändringar avstyrks av åtskilliga remissinstanser

bl. a. kommerskollegium, Turitz & Co, Åhlén och Holm, annonsörföreningen,

flera av handelskamrarna samt högerns kvinnoförbund. Några

remissinstanser anser förslaget närma sig ren priskontroll, bl. a. grossistförbundet

och reklamförbundet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har

ingen erinran mot att motiveringar inhämtas, och centerns kvinnoförbund

anser att dylika motiveringar kan ge ökad insyn i näringslivet och en riktigare

uppfattning om de prispåverkande faktorerna. Förbundet ifrågasätter

dock om ökade befogenheter på detta område skulle kunna ge konsumenterna

fördelar av så stor betydelse att en ändring av nuvarande ordning

kan anses befogad.

Utbyggd registrering av konkurrensbegränsningar

Riktprisutredningen

Utredningen framhåller att en aktiv och omfattande registreringsverksamhet

är ett viktigt led i fullföljandet av en av nämndens viktigaste uppgifter,

nämligen att ge ökad insyn i näringslivets förhållanden. Under de

20 år, som kartellregistreringen bedrivits, har en administrativ

praxis vuxit fram, såväl när det gäller omfattningen av uppgifter som

infordras som avgränsningen av de typer av samverkan som registreras.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

Sålunda innehåller det nuvarande kartellregistret inga närmare data om

det registrerade avtalets ekonomiska omfattning. Akterna till avtal om

prissamverkan saknar också ofta t. ex. aktuella prislistor, och avtalsparterna

anmanas ej att redovisa motiven för samarbetet. Enligt praxis registreras

ej vissa i och för sig enligt uppgiftsskyldighetslagen registreringsbara

former av konkurrensbegränsande avtal, bl. a. vissa inköpsföreningar och

vissa typer av exklusivavtal. Inköpsföreningarna utgör dock enligt utredningens

mening ett viktigt led i den pågående koncentrationen, och exklusivavtalen

— den mest långtgående formen av selektiv försäljning — har

på senare år tilldragit sig väsentligt ökat intresse från konkurrenssynpunkt.

Även om vissa begränsningar alltid måste uppställas i praxis för registreringsverksamhetens

omfattning, ifrågasätter utredningen dock om inte registrerings

praxis får anses vara väl snäv i bl. a. nu nämnda hänseenden.

Utredningen understryker betydelsen av att man bedriver en effektiv uppspårning

av registreringspliktiga överenskommelser. Det är av vikt bl. a.

för NO:s kartellsanerande arbete, att kartellregistret är så fullständigt som

möjligt.

Den starka koncentrationen i svenskt näringsliv har medfört, att tyngdpunkten

inom konkurrensbegränsningsområdet i viss män förskjutits från

kartellavtal mellan fristående företag till bedömnig av stora beslutsenheter

av monopol- eller oligopolkaraktär. Utredningen anser det därför lämpligt

att nämnden genom särskild registrering fortlöpande följer utvecklingen

även av storföretagen, större företagsköp och

fusioner. Tanken på en dylik registrering har förut framförts, bl. a. av

1960 års prisövervakningskommitté (SOU 1961:3). Den föreslagna verksamheten

bör ej bli en formell registrering utan ges formen av ett internt

förteckningsarbete hos nämnden, vars resultat publiceras i samlade undersökningar.

Arbetet bör utföras i anslutning till nämndens registreringsverksamhet

i övrigt och i nära kontakt med statistiska centralbyrån och koncentrationsutredningen.

De publicerade förteckningarna föreslås benämnas

storföretagsregistret.

Utredningen anser det viktigt att man följer hur näringslivsorganisationernas

rekommendation om övergång från termen riktpris till cirkapris

slår igenom i praktiken. De horisontella riktprislistorna är

intagna i kartellregistret och övervakningen av övergången bör därför i

detta fall knytas till denna verksamhet. Företagarna bör därvid anmanas

att redovisa motiven för samarbetet. Registret bör innehålla tämligen

aktuella exempel på prislistor.

Utredningen anser att även vertikala prisangivelser bör

bli föremål för registrering i lämplig form och föreslår att

nämnden kontinuerligt övervakar dessa genom att begära in uppgifter av

berörda leverantörer. Härvid bör närmare anges hur prisangivelserna

utformas och motiveras. Registreringen bör komplet
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967 27

teras med undersökningar av systemets betydelse, särskilt i fråga om följsamheten.

Remissyttrandena

Till utredningens förslag angående reformering av kartellregistret

ansluter sig näringsfrihetsrådet, reklamförbundet, tidningsutgivareföreningen

och TCO. Näringsfrihetsrådet anser det sålunda lämpligt

att även inköpsföreningar och exklusivavtal i viss utsträckning tas in

i registret. Dessa typer av avtal är i och för sig att anse som registreringspliktiga,

och viss registrering av dem sker redan. Även NO finner det motiverat

att i särskilda hänseenden ompröva utformningen av den praxis som

utbildat sig för kartellregistreringen och om möjligt söka sig fram till ett

smidigare system, som dessutom kan mera direkt ge aktuella uppgifter om

gällande prisöverenskommelser m. m. Koncentrationsutredningen anser att

en allmän kartläggning av kartellavtalens ekonomiska omfattning skulle

kräva en mycket stor arbetsinsats, varför verksamheten liksom hittills torde

få inriktas på specialstudier av särskilt betydelsefulla varuområden.

Koncentrationsutredningen instämmer i omdömet att inköpssamverkan utgör

ett viktigt led i koncentrationsprocessen och anser det av värde att kartellsamarbete

såväl på inköps- som på försäljningssidan registreras, vilket

i viss utsträckning redan sker.

SPK hävdar att en kartläggning av det registrerade avtalets ekonomiska

omfattning bör begränsas till avtalsområden som med hänsyn till sin betydelse

eller omfattning förtjänar särskild uppmärksamhet. Vidare torde

uppgiftsskyldighet i fråga om omsättningssiffror böra begränsas till vissa

avtalstyper. Önskemålet om att kartellregisterakterna bör innehålla aktuella

prislistor är beträffande åtskilliga avtal redan tillgodosett. Vidare insamlar

nämnden ett omfattande prislistematerial till betydande del utgivet

av registrerade organisationer. Rent praktiska synpunkter bör vara avgörande

för hur långt insamling av prislistor bör sträcka sig. Beträffande motiveringar

av kartellsamarbete anför nämnden att åtskilliga avtal redan innehåller

uppgifter om syftet med samarbetet. Formuleringarna är emellertid

i regel mycket allmänt hållna, varför det inte förefaller sannolikt att en direkt

förfrågan skulle ge klarare besked på denna punkt. Vad angår gällande

praxis beträffande själva registreringens avgränsning påtalar nämnden, att

s. k. enkla exklusivavtal i princip inte har registrerats, emedan de ofta endast

innebär att försäljningsarbetet flyttas från ett företag till ett annat, vilket

knappast kan anses medföra att konkurrenssituationen ändras. Att på

rent formella skäl registrera dylika avtal skulle på grund av deras antal

medföra ett betydande arbete. Vad gäller selektiva försäljningssystem har

registrering skett av sådana avtal, vari ensamförsäljningsrätten kombineras

med annan konkurrensbegränsning, t. ex. viss områdesindelning. SPK, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

pekar på risken för godtycklighet, om gränsdragningen mellan registreringspliktiga

avtal skall grundas på en bedömning av avtalens ekonomiska betydelse,

finner icke tillräckliga skäl föreligga att frångå hittillsvarande registreringspraxis

beträffande exklusivavtal. Vad gäller registrering av inköpssamverkan

torde en bedömning härav böra ske från fall till fall, särskilt

med hänsyn till att samverkan i fråga om inköp förekommer i så skiftande

former. I de fall sådana registreringar blir föremål för Kungl. Maj :ts prövning

får nämnden ledning för sina ställningstaganden i fortsättningen.

Tveksamma eller negativa till utredningens förslag om kartellregistreringen

är grossistförbundet, Turitz & Co, bankföreningen, bilindustriöreningen

och handelskammaren i Malmö.

Förslaget om upprättande av ett storföretagsregister

tillstyrks eller lämnas utan erinran av näringsfrihetsrådet, NO, SHIO, ASKbolagen,

reklamförbundet och TCO. Koncentrationsutredningen framhåller

vikten av de konkurrensbegränsande effekterna av sälj arkoncentrationen.

Den kartläggning som koncentrationsutredningen gjort torde kunna utgöra

en lämplig grundval för den föreslagna registreringsverksamheten rörande

monopol och oligopol. Det är emellertid tvivelaktigt om en kartläggning av

säljarkoncentrationen kan ges formen av ett register i egentlig mening. Förnyad

beräkning av koncentrationstal för olika marknader med vissa tidsintervall

skulle vara av värde inte minst såsom en kartläggning av koncentrationstendenser

och strukturell utveckling i övrigt inom näringslivet.

SPK anser att storföretagsregistret förutsätter ingående strukturundersökningar

av olika marknader och att koncentrationsutredningens arbete därför

bör avvaktas för att nämnden skall kunna utnyttja denna utrednings metodik

och erfarenheter. Den föreslagna registreringen kan ges formen av en

med vissa års mellanrum upprepad aktualisering av koncentrationsutredningens

kartläggning. Det finns risk för att det av utredningen föreslagna

registreringsarbetet kan bli synnerligen omfattande och betungande. Liknande

synpunkter framförs av grossistförbundet och köpmannaförbundet.

Handelskammaren i Malmö avstyrker förslaget och bankföreningen betvivlar

värdet av detta.

SPK delar i princip utredningens uppfattning att vertikala

prisrekommendationer bör göras till föremål för registrering

i lämplig form. Redan nu har nämnden för sin prisundersökningsverksamhet

tillgång till ett inte obetydligt prislistematerial,

som givetvis kan utökas och läggas till grund för den föreslagna registreringen.

Det synes nämnden mest ändamålsenligt att registreringen förläggs

till de utredningsbyråer som har till uppgift att följa prisutvecklingen. Näringsfrihetsrådet

har ingenting emot registrering av vertikala prisangivelser

men framhåller att de endast bör gälla väsentliga områden. Liknande

synpunkter anförs av koncentrationsutredningen. Köpmannaförbundet och

reklamförbundet tillstyrker förslaget, medan industriförbundet och bank
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

29

föreningen betvivlar värdet och lämpligheten av denna typ av registrering.

Grossistförbundet motsätter sig en kontinuerlig rapportering av vertikala

riktpriser.

Utbyggd prisupplysning

Riktprisutredningen

Utredningen framhåller, att samhällets prisövervakande och konkurrensfrämjande

insatser hittills främst varit riktade mot utbudssidan, d. v. s.

mot olika företag i deras egenskap av säljare. Förhållandena på efterfrågesidan

synes dock värda lika mycket uppmärksamhet. Den bristande balansen

mellan kunskaper och ekonomisk styrka på utbuds- resp. efterfrågesidorna

när det gäller varor och tjänster som tillhandahålls konsumenterna

torde bl. a. påverka prisets roll som konkurrensmedel och därmed prisbildningen

i en för konsumenterna oförmånlig riktning. För att motverka detta

fordras åtgärder som stärker efterfrågesidan. Dessa brukar sammanfattas

under benämningen konsumentupplysning, vilken sålunda utgör

en viktig del av den moderna pris- och konkurrenspolitiken. Skall konsumentupplysningen

på ett effektivt sätt kunna öka konsumenternas möjligheter

att orientera sig bland de skilda utbuden och fatta rationella beslut,

är det nödvändigt att konsumentupplysningen behandlar samtliga konkurrensmedel

och inte endast något eller några av dessa, exempelvis produkten.

Konsumentupplysningen befinner sig enligt utredningens mening i början

av sin utveckling och har ännu ej funnit sin slutliga organisatoriska utformning.

Det är i nuvarande skede väsentligt, att nya initiativ samt försöksverksamhet

bereds tillräckligt utrymme och att upplysning knuten till

andra konkurrensmedel än produkten uppmärksammas i ökad utsträckning.

Uppenbart är att de belopp som nu årligen investeras i konsumentupplysning

är otillräckliga härför. Utredningen anser att man på sikt måste

räkna med en mångdubbling av de nuvarande insatserna, vilket väcker

spörsmålet om konsumentupplysningens framtida finansiering.

Utredningen ifrågasätter om inte näringslivet borde bidra med

en del av kostnaderna för utbyggnaden.

Pris upplysningens huvudsyften är att genom publicitet

motverka missförhållanden, att fästa konsumenternas uppmärksamhet på

priser och variationer i dessa samt att genom ett förstärkt prismedvetande

leda konsumenterna till fördelaktiga inköp och främja konkurrensen på utbudssidan.

Utredningen har låtit utföra en undersökning av konsumenternas prisorientering

och prismedvetna val av inköpskälla (betänkandets bil. 4). Jämförelser

med en tidigare undersökning har därvid klarlagt, att prisorienteringen

och frekvensen av prismedvetna inköp ökat kraftigt under senare

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

år. Detta synes visa att de hittills vidtagna konkurrensfrämjande och upplysande

åtgärderna givit resultat och gör det sannolikt att ytterligare ansträngningar

i samma riktning skulle bära frukt.

Utredningen delar den grundsyn på pris upplysningens bedrivande

som framförts av 1960 års prisövervakningskommitté och arbetsgruppen

för prisövervakningsfrågor. Utredningen understryker vikten av

samordning av de konsumentupphjsande organens verksamhet, ökad undersökningsverksamhet

rörande prisförhållanden i konsumentupplysningssyfte,

snabb och slagkraftig publicitet av vunna resultat med särskild inriktning

på massmedia samt utvidgad konsumentfostrande verksamhet, speciellt

inom skolväsendet samt konsument- och bildningsorganisationer. Man

bör särskilt uppmärksamma lokala och regionala prisförhållanden

samt göra konkreta jämförelser av priser och prisnivåer

i skilda butiker och butiksformer. Upplysningen bör ej koncentreras

till dagligvaror utan även så långt som möjligt omfatta konsumentkapitalvaror

och tjänster. Prisjämförelserna bör helst inte bara avse kontantpriser

utan även beakta bl. a. relationen mellan pris och service samt mellan

kontantköp och kreditköp. Självfallet är att strävan efter konkret och effektiv

upplysning inte får leda till att kraven på saklighet och allsidig presentation

blir eftersatta.

Prisupplysningsverksamhet av nu skisserat slag ställer stora krav både

på bakomliggande undersökningar och dessas presentation. Det synes utredningen

lämpligast att verksamheten utbyggs fortlöpande. Utredningen

föreslår härvid en prisupplysnings kampanj med cirkaprisbegreppet

och vikten av prismedvetenhet som centralt tema. Den del av upplysningskampanj

en som vänder sig mot konsumenterna bör bedrivas i nära

kontakt med folkrörelserna. Särskilt när det gäller att förklara innebörden

av olika pristyper, främst cirkapris, torde emellertid även media med bredare

inriktning böra begagnas. Utredningen utgår ifrån att radion och televisionen

uppmärksammar ämnet. Härutöver synes emellertid lämpligt att

pröva tidningsannonsering. Utredningen räknar med en kostnad av 600 000

kronor härför. En annan del av kampanjen bör rikta sig mot företagarsidan

och särskilt ta sikte på annonsbyråerna och den personal som inom

olika företag är sysselsatt med marknadsföring. Utredningen föreslår att

man utarbetar till företagarkretsar riktade trycksaker som ger information

om lämpliga former av prisangivelse. Produktionen av till konsumenter

och företagare riktat upplysningsmaterial medför bl. a. kostnader för personalförstärkning

vid pris- och kartellnämnden och anlitande av utomstående

expertis. Utredningen räknar med 250 000 kronor härför och anser

därför att sammanlagt 850 000 kronor bör anslås till den föreslagna kampanjen.

Utredningen berör i detta sammanhang den regionala upplysningsverksamheten.

Nämnden förfogar i priskontoren över ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

31

hjälpmedel för regional uppgiftsinsamling. Det vore enligt utredningens

mening värdefullt om priskontorens verksamhet, i den utsträckning som

arbetet med uppgiftsinsamlingen medger, kunde mera systematiskt inriktas

även på prisupplysning. Det torde enligt utredningens uppfattning finnas

anledning att på längre sikt göra en mera allmän omprÖAming av utformningen

av nämndens lokala organisation i syfte att stärka nämndens

regionalt inriktade verksamhet.

Remissyttrandena

Utredningens synpunkter på konsumentupplysningens betydelse får stöd

av åtskilliga remissinstanser. Konsumentinstitutet understryker, liksom utredningen,

den nu rådande bristen i balans mellan kunskap och ekonomisk

styrka på utbuds- och efterfrågesidorna när det gäller varor och tjänster

som tillhandahålls konsumenterna. Samtidigt med att den fria konkurrensen

främjas med olika åtgärder och prisinformationen ökas, måste konsumentupplysningen

om övriga faktorer som produktegenskaper, service,

konsumentekonomi, skötsel och underhåll av varor m. m. förstärkas. Detta

fordrar i sin tur ökade resurser för att få sakunderlag till dessa upplysningar.

Utredningens uttalande att konsumentupplysning utgör en viktig

del av den moderna pris- och konkurrenspolitiken anser socialdemokratiska

kvinnoförbundet vara en av utredningens viktigaste slutsatser. Husmodersföreningarnas

riksförbund understryker utredningens uttalande om att det

är nödvändigt att konsumentupplysningen behandlar samtliga konkurrensmedel,

pris, produkt och service och inte endast någon eller några av dessa.

Reklamförbundet anser att det måste betecknas som ett steg framåt i debatten

att utredningen föreslår att den konsumentupplysning som myndigheterna

tillhandahåller skall styras efter överväganden som baserar på kunskaper

om de olika konkurrensmedlens relativa betydelse för olika delar av

konsumtionen. Ytterligare ett väsentligt steg behöver dock tas. Det är främst

kunskaper om konsumenterna som behöver läggas till grund för överväganden

om konsumentupplysningen. Förbundet fortsätter:

Om den statliga konsumentupplysningen skall ha det sociala syftet att ge

de mest informationsbehövande konsumentgrupperna en bättre skolning i

deras uppgift som inköpare, kan denna verksamhet inte längre enbart lita

till olika medias välvilliga intresse. Konsumentupplysningen som ämne konkurrerar

hos populärmedia med många andra ämnen, och den konsumentupplysning

som vi har möjlighet att ta fram är den som vi märker en efterfrågan

på. Det är inte nödvändigtvis sammanfallande med den upplysning

som behöver nå vissa grupper. Den statliga konsumentupplysningen behöver

följaktligen dra på sig mediakostnader, vilka nu spelar en helt underordnad

roll.

Försäkringsinspektionen anför, att inspektionen har helt otillräckliga resurser

för konsumentupplysning. Det vore emellertid opraktiskt och dyrt

att förlägga önskvärda förstärkningar till något annat organ, varför det en
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

da rimliga alternativet är att stärka inspektionens resurser. Försäkringsbolagens

riksförbund anför att konsumentupplysning för försäkringsverksamhetens

del sedan länge förekommit i olika former och i en omfattning, som

får anses ge försäkringskonsumenterna stora möjligheter att skapa sig en

bild av de av försäkringsbolagen tillhandahållna tjänsterna. Försäkringsbolagen

har emellertid funnit det vara av värde att närmare utreda frågan om

en eventuell utvidgning av nämnda upplysningsverksamhet och har därför

hemställt hos konsumentrådet om en dylik utredning genom rådets försorg.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att konsumentupplysningen måste

rikta sig även till näringsidkare för att ett förtroendefullt samarbete skall

kunna komma till stånd. Motorbranschens riksförbund framhåller att konsumentupplysningen

bör ske i bättre kontakt med branschorganisationerna.

Handelskammaren i Norrköping ifrågasätter starkt bl. a. en intensifiering av

upplysningsverksamheten, då dess betydelse inte får överdrivas.

Konsumentrådet tar upp en tanke som utredningen berört i förbigående

men som rådet ändå vill bestämt avvisa, nämligen att näringslivet

borde bidra till en del av kostnaderna för konsumentupplysningen.

Rådet anser att konsumentupplysningen är ett

område som i likhet med skolutbildningen skall bekostas av det allmänna.

För en gynnsam utveckling av den statliga konsumentupplysningen synes

det konsumentupplgsningsutredningen önskvärt, att man i denna verksamhet

håller nära kontakt med tillverkarsidan. Det är också ett klart konsumentintresse

att industrin satsar på produktutveckling. Att den direkt skulle

bidraga till kostnaderna för konsumentupplysningens utbyggnad framstår

däremot för konsumentupplysningsutredningen som en farlig väg att

beträda med hänsyn till de krav på objektivitet som reses i denna verksamhet.

Lantbruksförbundet går emot utredningens tankegångar, vilka skulle

innebära en specialdestinerad skatt på näringslivet. ICA är mycket tveksamt

om direkta bidrag från näringslivet bör ifrågakomma vid en utbyggnad av

konsumentupplysningen, bl. a. med hänsyn till de svårigheter som torde föreligga

att finna rättvisa normer härför.

Beträffande principerna för utbyggd pris upplys ning

anför KF, att prisupplysning och upplysningsverksamhet i syfte att stärka

prismedvetandet alltid spelat en betydande roll inom kooperationen. KF

önskar därför att man kunde finna sådana metoder för upplysningen kring

SPK:s undersökningar, att denna kunde ges större bredd och intensitet. Då

SPK enligt förbundets uppfattning är det organ som har de största erfarenheterna

av de härmed sammanhängande problemen synes det naturligt, att

det önskvärda fortsatta utvecklingsarbetet fortsätter inom SPK:s ram. Kommerskollegium

anför att risk föreligger för prisstelhet med en prisupplysning,

som innefattar jämförelser mellan priserna hos namngivna företag,

och då framför allt om ej samtidigt redogörelse lämnas för andra försäljningsvillkor

än priset, t. ex. omfattningen av den service som lämnas köpa
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 75 år 1967

33

ren. Grossistförbundet instämmer i utredningens konstaterande att konsumenternas

prismedvetenhet behöver förbättras men tillägger, att det i och

för sig inte bara är konsumenternas prismedvetenhet som behöver förbättras

utan också deras kvalitets- och sortimentsmedvetande, liksom överhuvudtaget

deras kunskap om förhållanden som påverkar näringslivets utveckling.

Förbundet pekar här på konsekvenserna av den strukturomvandling, som

nu pågår inom handeln och som självfallet får direkta verkningar för konsumenterna.

Denna omvandling kan konsumenterna själva direkt påverka

genom sina egna åtgärder, och det är därför angeläget, framhåller grossistförbundet,

att de äger kunskap om konsekvenserna i olika hänseenden av

sitt agerande på marknaden. Även annonsörföreningen varnar för en alltför

ensidig betoning av prisfaktorn.

Utredningens förslag om en särskild upplysningskampanj,

innefattande bl. a. tidningsannonsering, tillstyrks av SPK, länsstyrelsen i

Västerbottens län, länsstyrelsen i Västmanlands län, KF, ASK-bolagen, Tidningsutgivareföreningen

och folkpartiets kvinnoförbund. SPK utgår från

att nämnden ges relativt stor frihet att avgöra hur kampanjen skall utformas.

Information om själva cirkaprisbegreppet bör inte i utpräglad grad

isoleras från annan upplysning utan i möjligaste mån integreras med denna.

Bl. a. handelskammaren i Malmö påtalar med skärpa den form av upplysning,

som SPK på senare tid bedrivit på livsmedelsområdet i en del större

städer. Handelskammaren konstaterar, att följden härav blivit att kunderna

drivits bort från den ena butiken till den andra och finner det angeläget att

åtgärder vidtas för att förhindra ett återupprepande. Om kampanjer av denna

typ överhuvudtaget skall bedrivas, måste de bygga på fullt rättvisande

jämförelser mellan olika butiker, anser handelskammaren. Bl. a. får den

lilla kvartersbutiken inte utan vidare jämställas med de stora varuhuskedjorna,

slutar handelskammaren. Stockholms handelskammare kritiserar i

skrivelse den 31 januari 1967 starkt SPK:s undersökningsmetoder och konstaterar,

att de hittills redovisade prisnivåskillnaderna väsentligen kan hänföras

till marginalen för statistiska eller metodmässiga missvisningar hos undersökningsmaterialet.

Enligt handelskammarens mening kan det inte vara

riktigt att under sådana förhållanden ge undersökningsresultaten en betydande

publicitet. Informationsverksamheten synes vidare övervärdera butiksprisets

roll som konkurrensmedel. Handelskammaren anser att servicefunktionerna,

bl. a. närhet, kommer att åter öka i betydelse. Den nu ensidiga

informationsverksamheten bör därför omprövas, då det vore beklagligt

om den ledde till en sakligt sett inte motiverad försämring av närhets- och

servicebutikernas konkurrensbetingelser. Turitz & Co anser att upplysningsarbetet,

innan tillfredsställande kriterier på olika faktorers betydelse skapats,

bör inriktas på frågor av sådan karaktär som innebörden av cirkapris

och liknande avgränsade områden samt att ge konsumenterna allmän ekonomisk

kunskap och information.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 75

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Husmodersföreningarnas riksförbund anför att utredningens kostnadsförslag

om 850 000 kronor för en engångskampanj är betydande i förhållande

till det belopp som totalt står till förfogande för konsumentforskning och

konsumentupplysning under ett år. Detta ger förbundet anledning ifrågasätta,

huruvida en sådan kampanj är den bästa formen att ge konsumenterna

önskvärda kunskaper. Termen cirkapris torde vara så lättfattlig att särskilt

stora åtgärder inte är påkallade för att förklara dess innebörd för konsumenterna.

Liknande synpunkter anförs av köpmannaförbundet, ICA och

bankföreningen.

Utredningens synpunkter på regional upplysning, eventuellt

med medverkan av priskontoren, finner SPK tilltalande. Å andra sidan är

priskontorens arbete med olika utredningsuppdrag ofta så tidskrävande att

det kan visa sig svårt att ålägga dem även informationsuppgifter. En avvägning

mellan olika var för sig välgrundande intressen torde här bli ofrånkomlig,

och utredningen pekar för övrigt på möjligheterna att på längre

sikt mera allmänt ompröva utformningen av SPK:s regionala verksamhet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ansluter sig till vad utredningen anfört

i dessa frågor. Länsstyrelsen i Örebro län vill starkt understryka förslaget

att priskontoren mera systematiskt inriktas på konsumentupplysning. Priskontorsföreståndarna

är som regel mycket väl informerade om respektive

läns näringsgeografi, distributionsvägar och företagsförhållanden över huvud

taget. De har goda kontakter med såväl konsumentorganisationer som

näringslivets representanter. Dessa erfarenheter skulle enligt länsstyrelsen

förvisso kunna utnyttjas bättre och effektivare än vad som hittills varit

fallet. Länsstyrelsen förordar att priskontorens ställning, arbetsuppgifter

och personalfrågor snarast blir föremål för utredning. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bolins län samt länsstyrelsen i Malmöhus län anför liknande

synpunkter på priskontorens möjligheter att medverka i upplysningsarbetet.

Köpmannaförbundet och ASK-bolagen ställer sig skeptiska till utredningens

förslag rörande regional upplysningsverksamhet.

Flera remissinstanser uttalar sig mera allmänt om prisupplysningen.

Näringsfrihetsrådet och NO biträder sålunda i stort utredningens

förslag, liksom IC-föreningarna, SACO och Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Även 1963 års konsumentupplysningskommitté kan i det väsentliga

ansluta sig till utredningens förslag men framhåller, att en framgångsrik

verksamhet på upplysningsområdet självfallet förutsätter att tillräckliga

resurser står till förfogande ehuru samtidigt måste bli fråga om en

avvägning mellan ekonomiska insatser, möjlighet till effektivt utnyttjande

av resurserna och uppställda mål för verksamheten. Centerns kvinnoförbund

rekommenderar en närmare kontakt mellan SPK:s upplysningssektion

och studieförbunden, vilka aktivt skulle kunna bidra till att pris- och

marknadsfrågor studerades och ställdes under diskussion. Kooperativa kvin
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

nogillesförbundet anser att upplysning för ökad prismedvetenhet inte bör

vara en engångsföreteelse utan måste vara en fortlöpande, »evig» kampanj,

där såväl SPK som t. ex. folkrörelser, bildningsorganisationer kan samverka

för att få tillräcklig bredd på en fortlöpande upplysning.

TCO och folkpartiets kvinnoförbund anser att radio och TV bör få en mera

aktiv roll i konsumentupplysningen. Sveriges radio delar utredningens

uppfattning om behovet av en effektivare prisupplysning, och understryker

betydelsen av att de konsumentupplysande organens verksamhet samordnas

och att undersökningsverksamheten på prisområdet ökas. Sveriges radio

nämner vidare, att det under våren 1967 planeras en serie om tre program i

televisionen, i vilka prisbildningsmekanismen och begrepp som riktpris och

cirkapris kominer att klarläggas. Sammanfattningsvis understryker Sveriges

radio sin beredvillighet att inom ramen för givna programregler och tillgängliga

resurser medverka till ökad prismedvetenhet och priskunskap

bland konsumenterna.

Reklamförbundet anser att inga av riktprisutredningens förslag skall genomföras

innan en avstämning har gjorts mellan dessa förslag och de som

kommer från konsumtionskreditutredningen, konsumentupplysningsutredningen,

1963 års konsumentupplysningskommitté och radioutredningens

redan avlämnade konsumentupplysningsförslag, då en detalj av konsumentupplysningen

inte bör brytas ut på detta sätt. Liknande synpunkter anförs

av grossistförbundet och SHIO.

Förslag om konsumentomlmdsman m. m.

Riktprisutredningen

Utredningen framhåller att konsumenterna i det moderna samhället kan

göra anspråk på skydd genom samhällets försorg mot att varor och tjänster

tillhandahålls dem med hjälp av vilseledande affärsmetoder, på obilliga försäljningsvillkor

eller utan tillräckligt hänsynstagande till de risker som kan

vara förknippade med varans eller tjänstens begagnande. En grundläggande

uppgift för samhället på konsumentområdet är därför att utforma normer

för de åtgärder som kan tillåtas från sälj arsidan gentemot konsumenterna.

Utredningen finner det nuvarande konsumentskyddet behäftat

med vissa brister. Samhället har således för närvarande

mycket begränsade möjligheter att ingripa mot t. ex. vilseledande utbud,

som försvårar eller omöjliggör meningsfulla prisjämförelser, eller obilliga

försäljningsvillkor som kan medföra att inköpet orsakar konsumenten väsentligt

högre reella utgifter än det nominella priset. Utredningen har därför

undersökt möjligheterna att applicera ett mera enhetligt begrepp på

konsumentskyddsfrågorna från samhällets sida.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Saneringsverksamheten beträffande vilseledande marknadsföring

har kommit att bedrivas av näringslivets egna organ, främst genom

Näringslivets opinionsnämnd. Denna nämnd äger numera viss konsumentrepresentation

men saknar möjlighet att uppta ärenden annat än efter anmälan.

Vidare har nämnden inte tillgång till sanktioner mot tredskande företagare.

Vad som enligt utredningen särskilt bör uppmärksammas är att

konsumenterna ges garantier för att de möjligheter till rättsligt ingripande

som föreslås av den nyligen framlagda utredningen om illojal konkurrens

verkligen utnyttjas i praktiken.

De försäljningsvillkor som tillämpas gentemot konsumenterna

utformas normalt ensidigt av säljarsidan och tenderar härigenom att väsentligen

tillgodose sälj arsynpunkterna, exempelvis genom vittgående friskrivning

från det ansvar som eljest skulle åvila säljaren enligt dispositiva regler

i bl. a. köplagen. Ett närliggande problem är konsumenternas svårighet att

hävda de befogenheter försäljningsvillkoren i och för sig ger dem. Allsidigt

sammansatta reklamationsnämnder för hela konsumtionsområdet skulle

medföra en avsevärd förbättring av konsumentskyddet, men utredningen

framhåller att möjligheter att handlägga enskilda tvister inför dessa nämnder

inte i och för sig löser de mera generella problemen med utformningen

av försäljningsvillkoren.

Den konsumentskyddande verksamheten på säkerhetsområdet

synes så till vida brista, att man för närvarande saknar ett organ med uppgift

att från konsumentsynpunkt bevaka säkerhetsproblemen över hela konsumtionsområdet

och ta initiativ till åtgärder. Den snabba utvecklingen

medför att nya skyddsbehov ständigt uppkommer och att gamla normer behöver

revideras.

Den konsumentskyddande verksamheten torde enligt utredningen bäst

bedrivas i mindre bundna former. Kan en företrädare för konsumenterna

genom förhandling med ansvariga organ inom näringslivet uppnå att man

bland säljarna t. ex. allmänt avstår från att begagna vissa typer av försäljningsvillkor

eller förändrar utförandet av en ur säkerhetssynpunkt mindre

lämplig produktdetalj, synes denna smidiga metod vara att föredraga framför

straffsanktionerad lagstiftning med den detaljreglering för framtiden

som då blir nödvändig.

Utredningen finner den bästa formen för utbyggnaden utgöra

inrättande av en befattning som konsumentombudsman

(KO) med uppgift att tillse att lagstiftningen och andra normer

på konsumentskyddets område efterlevs och att verka för ett på lämpligt

sätt utbyggt skydd. Den för svensk förvaltning specifika ombudsmannaformen

tillgodoser väl de krav som utredningen uppställt. Med hänsyn till

KO:s ställning som konsumenternas ombudsman bör befattningen utgöra

ett statligt ämbete. Vid den närmare utformningen av KO-befattningen och

KO:s kansli synes NO-befattningen och NO:s kansli i många avseenden

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

37

kunna utgöra förebild. Utredningen anser inte att gränsdragningen mot NO

torde medföra svårare problem. Utredningen lämnar också vissa synpunkter

på de för KO lämpliga arbetsformerna.

Utredningen har i olika sammanhang funnit anledning att särskilt beröra

konkurrensproblemens internationella aspekt och vikten

av konkurrensfrihet över gränserna. Med hänsyn till den roll importkonkurrensen

spelar och bör spela i vårt lands konkurrensekonomi, understryker

utredningen att det ur svensk synpunkt är synnerligen angeläget

att de internationella kartellerna, inte minst de som tillämpar marknadsuppdelning,

bringas under effektiv kontroll. Man bör därför, som hittills,

från svensk sida verksamt stödja det arbete som på olika håll bedrivs i detta

syfte.

Ett inofficiellt erfarenhets- och informationsutbyte mellan de nordiska

pris- och konkurrensmyndigheterna har pågått sedan 1959. Frågan om en

vidareutbyggnad av samarbetet har bl. a. dryftats i Nordiska rådet men ännu

ej föranlett åtgärder. Enligt utredningens mening är tiden nu inne att

intensifiera det nordiska samarbetet på pris- och konkurrensområdet.

Detta fordrar att ett särskilt organ tillskapas härför,

förslagsvis benämnt Nordiska pris- och konkurrensutskottet, som skulle

kunna bestå av två å tre representanter för varje land. Utskottet skulle i

första hand få till uppgift att följa utvecklingen på pris- och konkurrensområdet

i de nordiska länderna, att utforma riktlinjer för fortlöpande utbyte

av upplysningar och erfarenheter, att verka för samordning av verksamheten

inom de skilda nordiska pris- och konkurrensmyndigheterna, att

föreslå särskilda undersökningar av för flera nordiska länder gemensamma

pris- och konkurrensfrågor samt att i övrigt verka för undanröjande av

hinder för konkurrens mellan näringsidkare i de nordiska länderna. Även

om utredningen gärna vill understryka betydelsen av gemensam lagstiftning

på längre sikt, anser utredningen det i dagens läge lämpligast att inrikta

samarbetet på undersökningsverksamhet och ett erfarenhetsutbyte

ägnat att främja enhetliga bedömningslinjer i praxis. Någon särskild kansliorganisation

torde ej fordras för utskottets del.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att andra konkurrensbegränsningsproblem

på sikt kan framstå som lika angelägna

som prissamverkan. Näringslivet synes befinna sig i ett så dynamiskt

skede, att konkurrensförutsättningarna hastigt ändras. Därigenom ställs

stora krav på konkurrenspolitikens anpassningsförmåga för att konsumenternas

intressen på bästa sätt skall bli tillgodosedda.

Det problem, som utredningen i första hand uppmärksammar, är att förutsättningarna

för konkurrens kan komma att avsevärt ändras genom den

nu pågående strukturomvandlingen inom stora delar av näringslivet.

Ifråga om den selektiva försäljningens problem synes

de närmast kommande årens utveckling kunna visa i vad mån dessa

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

problem kan lösas i praxis på ett tillfredsställande sätt eller påfordrar en

omprövning av lagstiftningens effektivitet. På det alltmer betydelsefulla

tjänst e- och serviceområdet föreligger risk för att priskonkurrensmomentet

får en alltför underordnad betydelse. Eu väsentlig fråga är

därför hur erforderliga förutsättningar för priskonkurrens kan skapas på

detta område. Vidare synes i dagens läge svårt att bedöma vad utvecklingen

på det internationella området, bl. a. strävanden

mot en utvidgad europamarknad, kan komma att betyda för konkurrensförutsättningarna

inom vårt lands näringsliv.

De antydda långsiktiga problemen inom konkurrenspolitiken anser utredningen

aktualisera frågan om inte en särskild planeringsenhet

borde tillskapas. Dennas uppgift skulle vara att följa de långsiktiga

trenderna i utvecklingen och låta utreda mera generella och principiella

problem på pris- och konkurrensområdet än nuvarande myndigheter har

möjlighet att göra. Utredningen anser sig dock inte kunna ta definitiv ställning

till den organisatoriskt lämpligaste utformningen och placeringen av

en arbetsgrupp eller planeringssekretariat av antytt slag, utan denna fråga

bör enligt utredningens uppfattning närmare övervägas.

Remissyttrandena

Utredningens åsikt att det finns behov av utbyggt konsumentsky

d d i fråga om bl. a. vilseledande marknadsföring, obilliga försäljningsvillkor

och säkerhetsfrågor stöds av näringsfrihetsrådet, konsumentinstitutet,

utredningen om illojal konkurrens, Turitz & Co, lantbruks förbundet,

annonsörföreningen, LO och husmodersföreningarnas riksförbund. Utredningen

om illojal konkurrens erinrar om en bärande tanke i sitt förslag,

nämligen att man skall söka värna om det allmänna, för konsumenterna och

näringslivet gemensamma intresset av att konsumenter och näringsidkare

inte utsätts för vilseledande reklam och ohederliga marknadsföringsmetoder.

Förslaget innehåller sålunda bestämmelser mot vilseledande reklam

m.m. och en allmän bestämmelse, enligt vilken i näringsverksamhet ej bör

vidtas konkurrensåtgärder, genom vilka hederlighet och god affärsmoral

åsidosätts gentemot konsumenter och näringsidkare. ASK-bolagen finner

behovet av utbyggt konsumentskydd redan väl tillgodosett, och handelskammaren

i Norrköping anser att medel därtill redan finns.

Beträffande frågan huruvida behovet av ett utbyggt konsumentskydd skall

tillgodoses genom inrättandet av konsumentombudsman

(KO), har nästan alla remissinstanserna uttalat sig. Enbart positiva till utredningens

förslag är länsstyrelsen i Västmanlands län, Åhlen & Holm,

TCO, socialdemokratiska kvinnoförbundet och Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Helt eller till övervägande del negativa till utredningens

förslag är kommerskollegium, överståthållarämbetet, industriförbundet,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

39

industriföreningen, ASK-bolagen, bankföreningen, IC-föreningarna samt

flertalet handelskammare.

En rad remissinstanser är positiva i princip till utredningens förslag men

anser inte detta tillräckligt underbyggt eller föreslår att pågående utredningar

på närliggande områden avvaktas innan slutlig ställning tas i frågan.

Konsumentrådet konstaterar sålunda, att en av KO:s uppgifter enligt förslaget

skulle bli att enligt den tilltänkta lagen om otillbörlig konkurrens tillvarata

konsumenternas intressen. Rådet finner det vanskligt att bedöma KO:s

uppgifter på detta verksamhetsfält utan att ha tagit del av förslaget till denna

lag. Rådet konstaterar vidare att utredningen inte närmare gått in på frågan

hur KO skall få erforderlig anknytning till konsumentopinionen och ej

heller har frågan om KO:s relation till befintliga konsumentorgan penetrerats

tillräckligt. Av utredningens beskrivning av KO:s ärenden framgår

hur nära detta ämbetes verksamhet skulle beröra arbetsfältet för en rad

befintliga konsumentorgan. Rådet anser att frågan kräver ytterligare överväganden

och utredningar, och dess lösning torde böra vänta till arbetande

utredningar på området har slutfört sitt arbete. Synpunkter som helt eller

delvis stämmer överens med konsumentrådets framförs av bl. a. konsumentinstitutet,

konsumentupplysningsutredningen, 1963 års konsumentupplysningskommitté,

näringsfrihetsrådet, NO, SPK, KF, centerns kvinnoförbund

och kooperativa kvinnogillesförbundet.

Husmodersföreningarnas riksförbund delar utredningens uppfattning att

en KO skulle kunna bidra till ett förstärkt konsumentskydd. Förbundet anför

vidare:

Då KO enligt utredningen skall vara ett organ till vilket konsumenter och

konsumentorganisationer, företag, press etc. kan vända sig med konkreta

konsumentskyddsärenden anser förbundet emellertid att man först måste

klarlägga KO:s förhållande till andra organ som inrättats eller planeras till

nytta för konsumenterna. Förbundet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning

att det i varje fall för de enskilda konsumenterna är nödvändigt

med EN instans dit man kan vända sig med olika problem och varifrån man

sedan kan hänvisas till de för varje särskilt fall lämpligaste organet. Denna

centrala instans måste kompletteras med konsulenter ute i länen. Allmänheten

bör samtidigt upplysas om denna möjlighet till rådgivning.

Enligt LO finns starka skäl för att sådana frågor som t. ex. vilseledande

marknadsföring, obilliga försäljningsvillkor och varors säkerhet, kunde

handläggas av en konsumentombudsman. LO finner också skäl emot detta,

då verksamheten inom pris- och konkurrensområdet redan nu är uppdelad

på flera organ och myndigheter med olika uppgifter. Enligt LO har utredningen

inte tillräckligt belyst möjligheten att inom befintliga organ, NO och

SPK, utföra ovan nämnda uppgifter, varför LO inte nu tar ställning utan

vill bedöma konsumentombudsmannens uppgifter och arbetsmöjligheter i

ett samlat system för pris- och konkurrensövervakning, konsumentupplysning

och konsumentskydd.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Utredningen om illojal konkurrens anser att om någon använder vilseledande

reklam eller ohederliga marknadsföringsmetoder, skall domstol kunna

vid vite förbjuda honom att fortsätta därmed. Denna utredning föreslår

att talan om förhud skall kunna föras av envar som lider förfång av åtgärden.

Konsumenternas och näringslivets intressen antas dock inte bli tillräckligt

effektivt tillvaratagna härigenom, då enskilda konsumenter och näringsidkare

ofta saknar erforderliga resurser såväl ekonomiskt som kunskapsmässigt

för att föra förbudstalan. Näringslivets intressen bevakas i

dessa frågor lämpligen av näringslivets organisationer, som alltså föreslås

få talerätt. På konsumentsidan saknas emellertid ett organisationssystem,

motsvarande det som finns inom näringslivet. Enligt denna utredning är

konsument- och löntagarorganisationerna väl lämpade att bevaka konsumenternas

intressen också då det gäller att motarbeta från konsumentsynpunkt

otillbörlig konkurrens. Vidare anser utredningen om illojal konkurrens

att förbudstalan skall kunna föras av myndighet, som Kungl. Maj :t

bestämmer, och har därvid närmast tänkt sig att uppgiften skulle anförtros

en befintlig myndighet, t. ex. kommerskollegium, där någon befattningshavare

kunde ägna sig åt dessa frågor. Utredningen om illojal konkurrens anser

sig sakna tillräckligt underlag att ta slutlig ställning till frågan om uppgiften

hellre bör ges den nu föreslagna konsumentombudsmannen, men konstaterar

att dennes uppgifter i övrigt är helt annorlunda till sin karaktär.

Det kan därför möjligen befaras att bevakningen av konsumentintresset enligt

lagen om otillbörlig konkurrens inte skulle kunna ägnas tillräcklig uppmärksamhet

av en KO.

Köpmannaförbundet finner det knappast vara troligt, att de allmänna

åklagarna i tillräcklig utsträckning kommer att hinna engagera sig för tilllämpningen

av den nya lagen mot illojal konkurrens. Denna tillämpning

bör därför underlättas genom tillsättandet av en särskild konsumentombudsman.

Det är sannolikt att denne kommer att få andra viktiga uppgifter

i samband med konsumentupplysningen. Förbundet anser dock, att beslut

om att tillsätta KO knappast kan ske omedelbart.

I fråga om intensifiering av nordiskt samarbete på konkurrensområdet

anför näringsfrihetsrådet att det organisatoriskt framvuxna

samarbetet i Norden redan utvecklats så, att det försiggår i tämligen fasta

former utan att för den skull någon särskild institution behövt inrättas. Vissa

av de uppgifter som enligt utredningens mening borde handhas av det föreslagna

särskilda organet fullgörs sålunda redan, och även andra uppgifter

kan i princip tillgodoses inom ramen för nuvarande informella samarbete.

Skulle statsmakterna finna att samarbetsfrågorna bör handläggas av

ett fast organ inom Nordiska rådets ram, är det enligt näringsfrihetsrådets

mening angeläget att detta organs uppgifter skarpt avgränsas från de nationella

myndigheternas befogenheter, så att kompetenstvister inte uppstår.

Om ett nordiskt samarbetsorgan av den typ utredningen skisserat kommer

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

till stånd bör ledamöterna vara ämbetsmän från de olika ländernas kartelloch

prismyndigheter, och de nu förekommande årliga informella mötena bör

ändå få fortsätta i hittillsvarande fria former. I sammanhanget instämmer

rådet med utredningen i att någon gemensam nordisk lagstiftning inom konkurrensbegränsningsrätten

inte nu bör eftersträvas. Med hänvisning till de

av näringsfrihetsrådet framförda synpunkterna framhåller kommerskollegium

som sin mening, att det för närvarande ej synes föreligga något behov

av det förordade särskilda organet. NO delar utredningens uppfattning om

vikten av internordisk samverkan men är likväl tveksam i fråga om att inrätta

en särskild institution härför. I första hand torde det böra övervägas

att bygga ut nu pågående samarbete. SPK anser för sin del att det föreslagna

utskottet skulle kunna bli till nytta och förordar att förslaget tas

upp till närmare övervägande. Därvid torde det lämpligen först diskuteras

under hand mellan berörda myndigheter för att utröna intresset för saken

i övriga nordiska länder.

Enligt reklamförbundet bör det undersökas om inte betydligt mera genomgripande

åtgärder kan vidtas för att få ut väsentligt mer av det nordiska

samarbetet än vad utredningen föreslår. Med den utveckling kommunikationerna

nu nått bör en arbetsfördelning enligt förbundets mening

kunna genomföras i mycket stor utsträckning.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av KF, ASK-bolagen, ICföreningarna,

annonsörföreningen och Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Tveksamma eller negativa till förslaget är överståthållarämbetet,

ICA, bankföreningen och handelskammaren i Stockholm.

Utredningens synpunkter på behovet av fortsatta utredningar

av mera långsiktiga problem stöds av bl. a. näringsfrihetsrådet,

länsstyrelsen i Västmanlands län, Motorbranschens riksförbund, annonsörf

öreningen, reklamförbundet och folkpartiets kvinnoförbund. NO anser

att de långsiktiga problemen kan tas upp vid sammanträdena mellan NO

och SPK.

Inrättandet av en särskild planeringsenhet avstyrks av

kommerskollegium, KF, grossistförbundet, överståthållarämbetet, köpmannaförbundet,

ICA, bankföreningen och handelskammaren i Stockholm. SPK

har funnit anledning att ta upp priskontrollutredningens förslag i detta

hänseende till förnyat övervägande. En planeringsenhet utanför nämndens

organisation skulle innebära risker för överorganisation och dubbelarbete.

TCO anser att den nuvarande strukturomvandlingen inom samhället i

vissa fall kan inverka menligt på konkurrensen. Förbundet förordar därför

en ökad utrednings- och undersökningsverksamhet, så att konsekvenserna

kan belysas på ett bättre sätt än vad nu är fallet. Den föreslagna planeringsenheten

skulle enligt TCO:s mening ha en viktig uppgift att fylla. Enligt

reklamförbundet innebär utredningens förslag närmast en permanentning

av en utredningsverksamhet, som ändå pågått under senare år i statlig regi

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

och på andra håll. Förbundet ställer sig i princip positivt till detta men menar

att förslaget på denna punkt måste utformas betydligt mer i detalj. Förbundet

erinrar härutöver om sitt förslag i remissyttrande över 1960 års radioutrednings

betänkande att göra statens konsumentråd till en planerande

och styrande instans för den statliga konsumentupplysningsverksamheten i

dess helhet. LO anser att utredningens förslag kan ses som ett intressant

uppslag till vidgade arbetsuppgifter för statens konsumentråd. LO anser

det över huvud vara erforderligt med en grundlig översyn av verksamheten

och arbetsmetoder inom pris- och konkurrensområdet.

Lokala konsumentkommittéer

Priskommitténs skrivelse

I skrivelse till chefen för handelsdepartementet den 28 december 1966

anför priskommittén, att intresset för pris- och konsumentfrågor starkt

ökat under senare år. Den aktivitet, som bl. a. studieförbunden visar i dessa

frågor, får ses inte minst mot bakgrunden av att de stora löntagarorganisationerna

funnit en skärpt bevakning av pris- och konsumentfrågorna ytterst

angelägen efter de under året träffade treårsavtalen.

Kommittén anser att en rad statliga och andra institutioner utför ett

synnerligen värdefullt konkurrensstimulerande och konsumentupplysande

arbete, som emellertid ännu inte är tillräckligt känt av allmänheten. Denna

verksamhet bör kompletteras med ett nät av lokala kontakter. Först därigenom

kan ett bredare och starkare engagement från konsumenternas sida

stimuleras, och en allmänt vidgad konsumentupplysning stärker i och för

sig konsumenternas ställning. Det är enligt kommittén också önskvärt att

konsumenten i framtiden får ökade möjligheter att påverka framställningen

och distributionen av de nyttigheter som ett modernt samhälle bör tillhandahålla.

Kommittén anser att lokala konsumentkommittéer bör upprättas

över hela landet kommun- eller kommunblockvis samt att verksamheten

inordnas inom ramen för en kommunal nämnd. Detta torde

emellertid kräva en ändring i kommunallagarna eller särskild lagstiftning.

Då kommunallagarna f. n. är underkastade översyn torde det vara realistiskt

räkna med en relativt lång tidsutdräkt innan en lagändring kan genomföras.

Även en särskild lagstiftning kräver ett omfattande förberedelsearbete.

Under tiden föreslår kommittén att en försöksverksamhet tas

upp som bygger på frivilliga åtaganden från i första hand de stora löntagarorganisationerna

och deras medlemmar. Fn sådan försöksverksamhet

skulle kunna börja utan något mera omfattande förberedelsearbete och ge

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

43

värdefulla erfarenheter av lokal verksamhet i pris- och konsumentfrågor.

Försöksverksamheten bör enligt förslaget bedrivas i ett antal lokalregioner

av olika storlek och olika geografisk belägenhet. I dessa lokalregioner skulle

representanter för de lokala löntagarorganisationerna, tillsammans med

andra lokala organisationer som ägnat särskilt intresse för konsumentfrågorna,

bilda en konsumentkommitté, bestående av förslagsvis 7-—9 personer.

Länets priskontor bör enligt kommittén vara representerat vid det konstituerande

sammanträdet och kunna ge vissa råd i den fortsatta verksamheten.

Det huvudsakliga biståndet i konsumentkommittéernas verksamhet skulle

lämnas av ett centralt råd, i vilket sknlle ingå representanter för de

huvudorganisationer som är engagerade i den lokala verksamheten samt

företrädare för pris- och kartellnämnden, konsumentinstitutet och varudeklarationsnämnden.

Konsumentkommittéernas huvudsakliga uppgift skulle enligt förslaget bli

dels att återge erfarenheter och framföra önskemål från konsumenterna till

näringslivet och de pris- och konsumentupplysande organen, dels att sprida

information till konsumenterna från dessa organ. En metod för arbetet, särskilt

i den förra riktningen, anges vara att branschvis gå igenom företagen

på orten och med dem diskutera uppslag till förbättringar i varuhållning,

service o. s. v. Det förutsätts att rådet hjälper till att utforma arbetsuppgifterna

men att det också samlar in, bearbetar och för vidare erfarenheterna

från den lokala verksamheten.

För att konsumentkommittéerna skall kunna arbeta effektivt och ge allmänheten

en god service krävs avlönad arbetskraft. Det torde enligt kommittén

vara nödvändigt att en sekreterare anställs på hel- eller deltid, beroende

på de lokala förhållandena. Frågan om ekonomiskt bidrag till en sådan

tjänst anser kommittén bör kunna prövas med berörda kommuner,

men detta torde förutsätta att ett statligt bidrag utgår. Möjligheterna att anlita

hemkonsulenten för denna arbetsuppgift bör undersökas. Enlig förslaget

torde det vara mest ändamålsenligt att det centrala rådet föreslår den exakta

omfattningen och den närmare utformningen av försöksverksamheten.

Det förutsätts att rådet i samband därmed ansöker om statligt bidrag till

verksamheten.

Sammanfattningsvis hemställer kommittén att chefen för handelsdepartementet

måtte pröva frågan om lämpligheten av att upprätta kommunala

konsumentnämnder samt i avvaktan på resultatet av denna prövning stödja

en försöksverksamhet som bygger på frivilliga åtaganden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Remissyttrandena

Ett flertal remissinstanser finner en vidgad och förstärkt konsumentupplysning

angelägen. Behovet av lokala kontaktorgan mellan

konsumenten och de konsumentinriktade myndigheterna vitsordas av

bl. a. konsumentrådet, 1963 års konsumentupplysningskommitté, konsumentupplysningsutredningen,

länsstyrelsen i Västmanlands län, stadsförbundet,

kommunförbundet, LO, TCO, folkpartiets kvinnoförbund och socialdemokratiska

kvinnoförbundet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför, att den ständigt fortgående prisstegringen

väckt en stigande oro inom breda lager av vårt folk. Länsstyrelsen

anser att det skulle vara oklokt av både samhället och företagarna att

avfärda det ådagalagda intresset för prisbildningen som kverulans. Det

måste i stället framstå som en viktig uppgift att genom vederhäftig upplysning

dämpa oberättigade och överdrivna föreställningar. Mot bakgrunden

av priskonkurrensens betydelse jämfört med andra marknadsföringsåtgärder

synes det länsstyrelsen vara angeläget, att allt görs för att öka konsumenternas

kunnighet och prismedvetande. SPK:s undersökningar utgör

härvid en mycket värdefull grundval och länsstyrelsen finner det utomordentligt

angeläget att tillräckliga resurser, inte minst för prisinsamling, ges

denna verksamhet. Vidare medför den tekniska utvecklingen att marknaden

oavbrutet tillförs nya varor, vilket ställer konsumenterna inför allt svårare

uppgifter. Konsumenterna bör kunna påräkna bistånd från samhällets sida

med provning, kvalitetsbedömning och upplysning i långt större utsträckning

än som nu sker. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det också klart att

insatserna måste spridas över hela landet och gärna förankras lokalt.

Kommerskollegium vill ej bestrida uttalandet att en allmänt vidgad konsumentupplysning,

som utsträcks att omfatta information om lokala förhållanden,

stärker konsumentens ställning. Kollegiet anser emellertid att statsmakterna

ej nu bör ta ställning till kommitténs förslag, då det ej synes

tillrådligt att föregripa resultatet av pågående utredningar. Tio av handelskamrarna

avstyrker priskommitténs förslag, i flera fall med samma motivering

som kommerskollegium. Handelskammaren i Norrköping har intet

att erinra mot att lokala fora anordnas för utbyte av information i konsumentfrågor.

Grossistförbundet finner det orealistiskt att tro, att lokala kommittéer

skulle kunna åstadkomma ett bättre resultat än den intensiva upplysningsverksamhet,

som bedrivs inte minst i massmedia. Förbundet avstyrker kommitténs

förslag. SHIO anför liknande synpunkter. Köpmannaförbundet erinrar

om att många remissinstanser avstyrkt det tidigare framlagda förslaget

om en särskild konsumentombudsman, varvid bl. a. LO hänvisat till den

redan nu betydande uppdelningen av pris- och konkurrensfrågorna på flera

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

organ och myndigheter. Förbundet anser att detta resonemang är tillämpligt

också på det nu aktuella förslaget. Högerns kvinnoförbund anser att intresset

för konsumentfrågorna redan är väl tillgodosett.

Den av priskommittén framförda tanken att i framtiden inordna lokala

konsument kommittéer i en kommunal nämnd får

inte direkt stöd av något remissorgan. Flera remissinstanser biträder dock

priskommitténs uppfattning att lämpligheten av en sådan organis ationsanknytning

bör prövas, däribland konsumentinstitutet, Varudeklarationsnämnden,

LO, TCO, folkpartiets kvinnoförbund och ABF.

Konsumentupplysning sutredning en anser att en prövning av frågan bör anstå

i avvaktan på resultatet av en försöksverksamhet. Liknande synpunkter

anförs av bl. a. KF och socialdemokratiska kvinnoförbundet. Enligt RF är

det motiverat att hemkonsulentutredningen får i uppdrag att pröva frågan

om en utbyggnad av konsumentupplysningens lokala förankring. Även andra

remissorgan erinrar i sammanhanget om denna utredning. Köpmannaförbundet

anser att konsumentupplysningsutredningen bör undersöka om kompletteringar

av konsumentupplysningen behövs, då förslaget ej är tillräckligt

bärkraftigt för att motivera en särskild utredning.

Tveksamma inför tanken att inordna en verksamhet av detta slag inom

en kommunal nämnd är bl. a. några av länsstyrelserna samt stadsförbundet

och kommunförbundet. Förslaget avvisas eller ifrågasätts av bl. a. länsstyrelsen

i Västerbottens län, RLF och husmodersföreningarnas riksförbund.

Svenska landsbygdens studieförbund hävdar att den grundläggande konsumentupplysningen

bör ges i grundskolan och länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anser att frågan bör lösas genom att knyta en rådgivande

nämnd till priskontoret.

Frånsett näringslivets organisationer och flertalet handelskamrar ställer

sig nästan alla remissorgan positiva till en försöksverksamhet eller

har inget att erinra mot en sådan. LO är beredd att vidta erforderliga

åtgärder för att stödja en sådan verksamhet. SACO, som känner viss tveksamhet

i fråga om betydelsen av lokala konsumentkommittéer, anser sig

kunna tillstyrka endast en mycket begränsad försöksverksamhet som grund

för en mera ingående analys. Högerns kvinnoförbund tillstyrker ej förslaget

då det är otillräckligt underbyggt.

Åtskilliga remissinstanser diskuterar närmare konsumentkommittéernas

tänkta arbetsuppgifter. SPK samt länsstyrelsen i Örebro län finner

prisinsamling och prisundersökningar vara olämpliga uppgifter för konsumentkommittéerna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att kommittéerna

endast bör bli ett forum för klagomål från konsumenter och att de i övrigt

bör hjälpa priskontoret med upplysning. Länsstyrelsen i Västerbottens

län ställer sig tveksam till att kommittéerna skall diskutera förbättringar i

fråga om varuliållning m. m. med företag på orter, då erfarenheterna visar

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

att en sådan verksamhet svårligen kan utföras av personer, som saknar ekonomisk

fackkunskap. Enligt länsstyrelsens mening synes verksamheten

böra mer inriktas på pris- och konsumentupplysning.

Frågan om representationen i k o n s u in e n t k o m in i 11 é e r n a tas

upp av bl. a. ABF, som bestämt yrkar på att bli representerat. ABF understryker

för övrigt nödvändigheten av att kommittéerna får en så bred sammansättning

som möjligt. Intresset för studier av konsumentfrågor har inte

begränsats till medlemmarna i löntagarorganisationerna utan finns i stor

utsträckning även bland medlemmar i KF, de kooperativa kvinnogillena och

de socialdemokratiska kvinnoklubborna m. fl. ABF framhåller därför, att

speciellt konsumentkooperationen bör vara representerad i kommittéerna.

Folkpartiets kvinnoförbund föreslår, att kommittéerna i första hand bygger

på de frivilliga studieförbunden. Handelskammaren i Norrköping anser att

löntagarorganisationerna inte bör få ett dominerande inflytande.

Beträffande priskontorens medverkan i försöksverksamheten

framhåller SPK, att nämnden principiellt inte kan låta sig representeras i

något organ som kan anses företräda enskilda intressegrupper. Inte heller

kan rimligen personal vid nämndens fältorganisation, d. v. s. länsstyrelsernas

priskontor, fungera som rådgivare åt de ifrågasatta lokala konsumentkommittéerna.

Köpmannaförbundet anför liknande synpunkter. De fem

länsstyrelserna framhåller däremot, att priskontoren kan engagera sig i denna

verksamhet. Länsstyrelsen i Örebro län finner det sålunda naturligt att

priskontoren byggs ut i sådan utsträckning, att de bereds möjlighet att ägna

sig åt konsumentupplysningsfrågor såväl lokalt som regionalt. Konsumentkommittéer

skulle öka möjligheterna för priskontoren att lokalt sprida konsumentupplysning.

Flera remissinstanser erinrar om att hemkonsulenterna har en

mycket närliggande verksamhet med de föreslagna konsumentkommittéerna.

Vid sina överväganden har hemkonsulentutredningen bl. a. funnit, att

hemkonsulenterna i fortsättningen mer än tidigare bör befatta sig med decentraliserad

konsumentupplysning för alla grupper i samhället. Hemkonsulentutredningen

har vidare funnit att ett behov av förankring av hemkonsulenternas

lokalt inriktade verksamhet synes föreligga. Sveriges hemkonsulenters

förening anser det mycket angeläget att någon form av kontakt

etableras mellan de föreslagna kommittéerna och hemkonsulentverksamheten.

Med den arbetsbelastning som hemkonsulenterna f. n. har, måste anordningen

förutsätta en stor ökning av hemkonsulentverksamhetens personella

resurser. Hushållningssällskapens förbund anser att hemkonsulenternas

arbete redan är så omfattande att det synes otänkbart att anlita dem

som sekreterare i konsumentkommittéer. Liknande synpunkter anförs av

lantbruks styr elsen.

Beträffande inrättandet av ett centralt råd anser TCO att denna

verksamhet är så viktig för funktionen av kommittéerna, att det kan ifråga
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

sättas om inte vissa kansliresurser redan från början bör ställas till förfogande

för verksamheten. Även folkpartiets kvinnoförbund lämnar förslaget

utan erinran. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det centrala rådet

bör få den sammansättning som föreslås och att det ligger helt i linje

med SPK:s konsumentupplysande verksamhet att lämna dylikt bistånd.

Statens konsumentråd ställer sig tveksamt inför förslaget att inrätta ett

centralt råd och anser, att beslut härom inte bör fattas förrän efter ytterligare

utredning. 1963 års konsumentupplysningskommitté anser, att försöksverksamheten

inte bör föranleda att ett särskilt centralt råd inrättas.

Mest ändamålsenligt är att statens konsumentråd fullgör de uppgifter som

skulle ankomma på det centrala rådet. Liknande synpunkter anförs av konsumentinstitutet

och socialdemokratiska kvinnoförbundet. Inrättandet av

ett särskilt centralt råd avstyrks även av RLF, köpmannaförbundet och centerns

kvinnoförbund.

Effektivare konsumentforskning

Konsumentupplysningsutredningen

Konsumentupplysningsutredningen ämnar redovisa resultatet av sitt arbete

i etapper. I det nu framlagda betänkandet behandlas frågan om konsumentinstitutets

organisation för att inom en given kostnadsram på ett så

effektivt sätt som möjligt klara de forskningsuppgifter på hem- och hushållsområdet,

som åvilar institutet enligt gällande instruktion. Uppmärksamhet

ägnas även åt gränsdragningen mellan konsumentinstitutet och andra

forskningsinstitutioner samt åt möjligheterna till effektivisering av forskningsarbetet

genom samarbete mellan institutionerna. I en andra etapp

kommer utredningen att utröna förutsättningarna för en vidgning av den

statliga konsumentforskningen till varor som ligger utanför konsumentinstitutets

nuvarande verksamhetsområde. I denna andra etapp kommer

utredningen också att ta upp frågan om att utöka konsumentforskningen

till att omfatta tjänster. Inom ramen för det fortsatta arbetet faller också

att granska den centrala konsumentforskningens organisation och arbetsuppgifter.

I det följande redogörs närmast för vad utredningen anfört om konsumentforskningens

syften och verkningar och för utredningens synpunkter

på resursernas effektiva utnyttjande.

Till konsumentforskning räknas dels forskning och undersökningar rörande

konsumentens behov, önskemål, attityder och kunskaper beträffande

de varor och tjänster som allmänheten förbrukar, dels forskning och undersökningar

om funktioner och egenskaper hos dessa varor och tjänster. I det

förra fallet talar man om konsumentinriktad forskning, i det senare om

varuinriktad forskning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Den konsumentinriktade forskningen bildar underlag för en informationsverksamhet

som siktar till att göra individen, familjen eller hushållet

mera kvalificerad som konsument (konsumentfostran). Den varuinriktade

forskningen syftar till att ge material för en upplysningsverksamhet som

skall underlätta konsumenternas val vid köp av en konsumtionsvara. I konsumtions

varubegreppet inbegriper utredningen även tjänster.

Det allmänna syftet med den statliga konsumentforskningen är att göra

konsumenterna bättre informerade både om hur marknaden fungerar i allmänhet

och om varor, tjänster och priser i det särskilda fallet, så att de

kan göra tillfredsställande konsumtionsval. Konsumentforskningen har också

andra effekter. Den kan påverka företagens beteenden och förhållanden.

I den utsträckning företagen anpassar sig till forskningens resultat kommer

bättre varor ut på marknaden. Om kvalitetsmedvetenheten hos konsumenterna

ökar, kan förväntas att företagen finner det lönsamt att i vidgad utsträckning

använda kvalitet som konkurrensmedel, ökad upplysning rörande

priser kan på motsvarande sätt förväntas leda till att priset utnyttjas

som konkurrensmedel i högre grad. Konsumentforskningen kan också bl. a.

leda till att introduktionen av nya varor och tjänster påskyndas.

Det ekonomiska systemet i vårt land förutsätter i huvudsak fria konsumtionsval,

genom vilka allmänheten på längre sikt styr produktionen i önskvärd

riktning. För att konsumenterna skall kunna utöva en sådan påverkan

måste de kunna överblicka och bedöma de varor och tjänster som bjuds

ut på marknaden. Det är inte möjligt för den enskilda människan att genom

egna erfarenheter eller t. ex. reklam på egen hand skaffa sig en uppfattning

om det rika, tekniskt komplicerade och genom avancerade marknadsföringsmetoder

distribuerade utbudet av varor och tjänster. Allmänheten

måste även ur objektiva källor kunna erhålla information som kan

läggas till grund för dess konsumtionsval.

Utgångspunkten för utredningens arbete har varit att det bl. a. av ekonomiska

skäl inte är möjligt att forska över hela konsumentfältet. Med hänsyn

till att resurserna är begränsade är det nödvändigt att planera och samordna

forskningsverksamheten för att tillgångarna skall kunna utnyttjas så effektivt

som möjligt.

Eftersom inte hela konsumentforskningsområdet behandlas i den aktuella

utredningsetappen har utredningen inte nu tagit sig an resursfördelningsproblemet

i dess helhet. Målet är närmast att föreslå eu sådan ökning av konsumentinstitutets

resurser, att forskningen på de områden som institutet

hittills bevakat kan ges en omfattning som är rimlig med hänsyn till det

stora behovet av konsumentupplysning. Denna begränsning kan vålla problem

på grund av att konsumentinstitutets område inte är klart definierat

och innebär vidare, att den principiellt viktiga avvägningen mellan varuinriktad

och konsumentinriktad forskning inte behandlas. Likaledes har konsumtionen

av offentliga tjänster hänförts till utredningens senare etapp.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967 49

Utredningen har trots den angivna begränsningen sökt kartlägga stora

delar av konsumentforskningsområdet och bedöma dessa ur konsumentnyttosynpunkt.

Det förefaller utredningen rimligt att konsumentinstitutet

i större utsträckning än vad som hittills varit möjligt analyserar fördelningsfrågan

ingående, så att undersökningsverksamheten riktas in på de områden

där möjligheterna att öka konsumenttillfredsställelsen är störst.

En rad faktorer av vikt för resursfördelningen anges i betänkandet, exempelvis

varans vikt i konsumentens budget samt varans pris och varaktighet.

Institutets undersökningar bör begränsas huvudsakligen till konsumtionsvarornas

funktionella egenskaper. Konsumenterna kan dock ha behov

av eu varuupplysning som omfattar både varans praktiska funktioner och

dess estetiska egenskaper. Bedömningen i sistnämnda avseende bör emellertid

inte ske i konsumentinstitutets regi.

I sitt betänkande om upplysningsverksamheten framhöll utredningen att

det fanns goda yttre förutsättningar för att samarbetsvägen effektivisera

den statliga konsumentupplysningen.

Utredningen finner det minst lika viktigt att en vidgad samverkan kommer

till stånd när det gäller den egentliga undersökningsverksamheten.

Sådant samarbete kan bl. a. bidra till att undvika dubbelarbete samt möjliggöra

en större bredd och snabbare resultat. Riktpunkten i planeringsarbetet

bör vara att en forskningsuppgift skall falla på den eller de institutioner

som på lång sikt kan anses ha de bästa förutsättningarna att klara uppgiften.

En klarare gränsdragning mellan olika institutioners arbetsområden

behövs.

Samverkan på konsumentforskningsområdet kan ske i flera olika former.

Utredningen konstaterar bl. a. att hos statliga, statsunderstödda och

privata institutioner finns en ansenlig forskningspotential, som av praktiska

skäl inte är kontinuerligt tagen i anspråk. Den väg som därvid öppnar

sig är att konsumentinstitutionen beställer undersökningar hos andra institutioner.

Härvid måste beställaren ha medel till sitt förfogande och personal

som kan dels utarbeta undersökningsplaner och diskutera undersökningsproblem

med de institutioner som anlitas, dels utföra den slutliga analysen

och utvärderingen av undersökningsresultaten. Som lämplig samarbetsform

när ett projekt sträcker sig över flera institutioners intresseområden föreslår

utredningen arbetsgrupper. I fråga om huvudmannaskapet synes det utredningen

naturligast att en institution som påbörjar ett projekt inbjuder

andra berörda institutioner att medverka vid planeringen. När det inte är

klart vilken av institutionerna som skall stå för huvudmannaskapet, anser

utredningen att arbetsgruppen kan knytas till statens konsumentråd.

Konsumentinstitutet är företrätt i bl. a. Sveriges standardiseringskommission,

Varudeklarationsnämnden, Svensk matpotatiskontroll, Svenska

elektriska materielkontrollanstalten, Svenska institutet för konserveringsforskning

och Svenska textilforskningsinstitutet. Härutöver håller institutet

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 75

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

kontaktsammanträden med pris- och kartellnämnden och hemkonsulentorganisationen

åtminstone en gång om året samt med andra organ, såsom

textilforskningsinstitutet och folkhälsoinstitutet, så ofta behov föreligger.

Institutets kontakter med tillverkarna är livliga. Det förekommer även att

institutet vänder sig till andra statliga och halvstatliga institutioner, som

förväntas kunna förmedla kunskaper eller medverka i det egentliga provningsarbetet.

På det internationella planet har konsumentinstitutet praktiskt

samarbete med de övriga nordiska länderna. Institutet deltar i de internationella

standardiseringsorganen, vilka under senare år i allt större

omfattning tagit upp konsumentfrågor.

Konsumentinstitutet har alltså redan nu åtskilligt samarbete med andra

institutioner. De praktiska resultaten är emellertid begränsade och kontaktverksamheten

har inte byggts ut på sådana områden, där förutsättningar

finns. Detta beror framförallt på tre omständigheter. Konsumentinstitutet

har inte tillräckligt med personal på stabsnivå för att planera undersökningsarbetet

och bedöma samarbetsmöjligheterna. Institutet förfogar inte

heller över särskilda medel för att vid behov anlita utomstående forskningsinstitutioner.

Slutligen är personalen på forskningsavdelningarna underdimensionerad

och hinner därför inte ägna samarbetsfrågorna önskvärd uppmärksamhet.

För att bedöma arten och omfattningen av föreliggande samarbetsmöjligheter

har utredningen undersökt vilka statliga, statsunderstödda och

privata institutioner, vilka gör undersökningar på områden som gränsar

till konsumentinstitutets eller i vart fall förfogar över sådana tekniska och

andra resurser att de kan ta del i arbetet på konsumentområdet. Till förteckningen

har knutits redogörelser för institutionernas huvudsakliga arbetsuppgifter.

Utredningen understryker särskilt vikten av att konsumentinstitutet och

pris- och kartellnämnden nära samarbetar. Efter en utbyggnad av pris- och

kartellnämnden enligt riktprisutredningens förslag och efter en förstärkning

av konsumentinstitutets personella resurser för planering m. m. förutsätter

utredningen att båda institutionerna skall ha ökade möjligheter att

få till stånd samtidig information om pris, kvalitet och service.

Förutsättningar finns för en vidgad samverkan mellan konsumentinstitutet

och statens institut för folkhälsan. Större lokaler kommer att beredas

folkhälsoinstitutet och dessutom planeras att inrätta en ny avdelning vid

detta, benämnd näringsavdelningen, som särskilt skall inriktas på problem

som mera direkt berör konsumentsidan och kollektiva hushåll. Härigenom

kan folkhälsoinstitutet i större omfattning åta sig undersökningar av olika

slag.

Svenska slöjdföreningen har fått ett betydande stöd från konsumentrådet

till sin verksamhet på bohagsområdet. Denna verksamhet, som från början

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

51

var begränsad till möbelområdet, har efter hand kommit att omfatta även

bl. a. belysning, tapeter, mattor, glas och bestick. I skrivelse till utredningen

har konsumentrådet framhållit, att rådet enligt sin instruktion inte

i längden kan finansiera en löpande verksamhet av denna omfatting. Rådet

har hemställt att utredningen granskar dels vilka resurser som kan behövas

för verksamheten inom bohagsområdet, dels i vilka former verksamhetens

olika delar bör bedrivas. Slöjdföreningen har sedermera hemställt till

konstfackskolans styrelse att skolan övertar slöjdföreningens möbelundersökningar.

Därvid förutsattes att verksamheten skulle finansieras även med

bidrag av möbelindustrin. I december 1966 hade konstfackskolans styrelse

ännu inte tagit ställning till förslaget.

Utredningen, som samrått med såväl slöjdföreningen som konstfackskolan,

anser att staten inte ekonomiskt skall medverka till att det utanför

konsumentinstitutet byggs upp en undersökningsverksamhet, som sakligt

hör till institutets kompetensområde. Den föreslagna finansieringsformen

med bidrag från möbelindustrin skulle enligt utredningen begränsa under - sökningsorganets möjligheter att bedriva en objektiv, på konsumentnytta

inriktad forskningsverksamhet. Huvudmannaskapet för alla de varor som

omfattas av slöjdföreningens bohagsundersökningar bör därför enligt utredningen

ligga hos institutet. Vad gäller möbelundersökningarna finns förutsättningar

att dessa förläggs till konstfackskolans lokaler. Utrymmena

inom konsumentinstitutet räcker nämligen inte till för den skrymmande

apparaturen för verksamheten. Av berörda aktiviteter är det endast möbelundersökningarna

som utredningen anser kräva kontinuerliga insatser och

förstärkning av institutets personal.

Remissyttrandena

I flertalet remissyttranden framhålls vikten av att konsumentforskningen

och konsumentupplysningen får ökade resurser. Åtskilliga remissinstanser

kritiserar emellertid den hittillsvarande handläggningen av de härmed

sammanhängande spörsmålen. Sådan kritik förs fram även av myndigheter

och organisationer, som eljest är positivt inställda till en utbyggnad av verksamheten.

Sålunda finner konsumentrådet det vara ytterst olyckligt, att utredningens

arbete inte kunnat genomföras så, att hela området för konsumentforskning

och konsumentupplysning kunnat behandlas i ett sammanhang.

LO anför, att det hade varit önskvärt att utredningen gjort en genomgång

och analys av konsumentupplysningsarbetets syfte och värde för konsumtionens

inriktning och utveckling samt dess effekt på näringslivets

strukturomvandling. I samband härmed beklagar LO, att utredningsuppdraget

formulerats så snävt, att utredningen inte kunnat lägga en helhets
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

syn till grund för arbetet. Utredningen behandlar inte systematiskt frågan

om omfattningen, inriktningen och resultaten av de undersökningar och

utredningar, som institutet har gjort, och vilken effekt dessa kan ha haft

på konsumtionen och produktutvecklingen. En redogörelse för vilken typ

av undersökningar och forskning som institutet skall genomföra eller initiera

saknas, liksom även en diskussion av institutets arbetsområde. För

utredningens fortsatta arbete är det enligt LO av vikt att utredningens

sammansättning förändras, så att den bättre speglar sakkunskapen på området

och konsumenternas synpunkter genom de stora löntagarorganisationerna.

Även RF påtalar bristen på en helhetssyn, som gör det svårt att

ta ställning till huvudfrågan om konsumentinstitutets organisation och

verksamhet. RF föreslår, att utredningen för sitt fortsatta arbete får direktiv

att också omfatta konsumentupplysningens framtida inriktning och

verksamhetsformer. Därmed skulle utredningens uppgift i väsentlig grad

utökas, varför det synes klokt att utredningskommittén kompletteras med

ytterligare ledamöter eller att en ny utredning tillsätts.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet framhåller att i det fortsatta utredningsarbetet

måste målsättning, medel och metoder för samhällets insatser

på konsumentområdet penetreras från grunden. Förbundet hemställer

att det snarast sker en samordnad översyn över alla förslag som på

sistone lagts fram på konsumentområdet. Reklamförbundet framhåller, att

utredningsverksamheten nu nått en sådan omfattning att en övergripande

utredning skulle vara på sin plats. Förbundet finner önskvärt att en central

planering av hela verksamheten för konsumentupplysning och konsumentforskning

kommer till stånd, t. ex. inom ett mera aktivt konsumentråd.

Liknande synpunkter anförs av köpmannaförbundet.

SPK ansluter sig till utredningens uppfattning rörande vilka faktorer som

är av vikt vid fördelningen av de resurser, som står till buds för konsumentforskningen.

Konsumentrådet och Varudeklarationsnämnden anser dock att

utredningen bör kompletteras på denna punkt. Enligt reklamförbundets

mening är underlaget otillräckligt då det gäller att bedöma vilka målgrupper

som från allmän synpunkt är mest angelägna för den statliga konsumentupplysningen

och vilken inriktning följaktligen den forskning bör ha

som skall ligga till grund för denna upplysning. Det problemet klaras endast

genom konsumentstudier. Byggforskningsinstitutet anför att en kritisk

genomgång av institutets hittillsvarande prioritering hade varit av värde

för den fortsatta utformningen. Liknande synpunkter anförs av Chalmers

provningsanstalt.

Flertalet remissinstanser framhåller liksom utredningen vikten av att

konsumentinstitutet samarbetar med andra institutioner. Särskilt framhåller

bl. a. statskontoret och industriförbundet, att ett vidgat samarbete

mellan konsumentinstitutet och SPK är angeläget. Härigenom kan konsumenterna

beträffande olika varor och tjänster få samtidig information om

pris, kvalitet och service. SPK är postivt inställd till ett vidgat samarbete

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 75 år 1967

med konsumentinstitutet och förordar, att förutsättningar härför skapas

genom att de båda institutionerna får ökade resurser.

SHIO rekommenderar att konsumentinstitutet i ökad utsträckning söker

kontakt med branschorganisationerna. Reklamförbundet finner det

anmärkningsvärt, att inte utredningen bland de institutioner, med vilka

konsumentinstitutet kan samarbeta, tagit upp någon företrädare för sakkunskapen

på marknadskommunikation och marknadsbedömning. Socialdemokratiska

kvinnoförbundet och folkpartiets kvinnoförbund anser att

ett samarbete med producentsidan, i vilket konsumenterna företräds av

sakkunniga personer, är värt att pröva i vidgad utsträckning. Även från

andra håll har gjorts påpekanden om behovet av en komplettering av förteckningen

över tänkbara samarbetsorgan.

Åtskilliga remissinstanser har yttrat sig över förslaget om en överflyttning

av slöjdföreningens möbelundersökningar till konsumentinstitutet.

Konsumentinstitutet, konsumentrådet, statskontoret och centerns kvinnoförbund

är positivt inställda till utredningens förslag. Rådet förutsätter

därvid att förslaget inte innebär någon minskning av nuvarande verksamhet

inom möbelforskningen. Statskontoret anser att man bör närmare undersöka

i vilken omfattning möbelindustrin är villig att finansiera viss del

av undersökningarna. Slöjdföreningen påpekar att för verksamheten f. n.

finns fem fast anställda. Dessutom sysselsätts flera mer eller mindre tillfälligt

knutna medarbetare. Slöjdföreningen föreslår, att föreningen bereds

tillfälle att lägga fram förslag om ett fristående möbelinstitut till konsumentupplysningsulredningen

och till industriforskningsutredningen för

övervägande om statligt stöd till verksamheten inom ett sådant institut. I

avvaktan på närmare utredning förklarar sig föreningen beredd att under

förutsättning av fortsatt ekonomiskt stöd från konsumentrådet, tills vidare

och i första hand till utgången av år 1967 behålla huvudmannaskapet för

denna verksamhet. Konstfackskolan ifrågasätter om skolan har möjligheter

att inom sin organisation inrymma ett möbelforskningsinstitut. Det enligt

dess mening lyckligaste alternativet är att tillskapa en fristående institution

som i sin verksamhet kan utnyttja de resurser industrin kan erbjuda.

Åtskilliga remissinstanser, däribland LO, KF, industriförbundet och Varudeklarationsnämnden,

anser att förslaget inte är godtagbart.

Ändring av konsumentinstitutets organisation

Konsumentupplysningsutredningen

Konsumentinstitutet har f. n. omkring 85 anställda, fördelade på ett

kansli, fyra undersökningsavdelningar och en upplysningsavdelning. Vad

angår undersökningsavdelningarna och deras arbete kan av betänkandet

inhämtas i huvudsak följande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

På livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen studeras

olika metoder för matlagning, bakning och konservering samt provning

av nya livsmedelsprodukter och olika kemisk-tekniska varor. Textilavdelningens

arbete inriktas på textila material, konfektionerade

varor samt redskap för sömnad och vård av textilier. Vidare studeras och

utarbetas metoder för sömnad, klädvård och skötsel av hemmets textilier

samt planering och utformning av arbetsplatsen för sömnad och förvaringsutrymmen

för textilier. På avdelningen för h u s h å 11 s organisation

in. in. studeras hur olika typer av hushåll fungerar, deras behov

och önskemål om inredning och utrustning. Vidare undersöks metoder och

utrustning för bl. a. matlagring, diskning och bostadsvård. I anslutning

till provningar av redskap och maskiner ägnas en mindre del av den effektiva

arbetstiden åt uppdragsprovningar. Institutets laboratori eavdelning

studerar speciellt liemtvättområdet och golvfrågor. Den

maskinella utrustningen för tvätt provas tekniskt och praktiskt, samtidigt

som arbetsmetoder studeras. Vidare undersöks tvätt- och rengöringsmedel,

golvvaxer och andra kemisk-tekniska produkter. En obetydlig del av

arbetet ägnas åt uppdragsprovningar.

För att få ett mått på hur undersökningsavdelningarnas personella resurser

används har utredningen skaffat uppgifter avseende verksamhetsåret

1965/60. Av dessa framgår hl. a., att undersökningarna rörande hemtvätt

representerade 37 procent av den effektiva arbetstiden. Därnäst kom

provningar av liushållsutrustning med ca 20 procent och textilundersökningar

inklusive provningar av redskap med 16 procent. För kemisk-tekniska

varor användes 10 procent och till livsmedelsundersökningar 7 procent.

5 procent av effektiva arbetstiden användes för provningar av varor

i kategorin hem och fritid och 2 procent vardera till inredning (kök, badrum)

och uppdragsprovningar till utomstående institutioner och företag

m. fl.

Konsumentforskningens komplexa karaktär ställer betydande anspråk på

konsumentinstitutets ledning och personal vid planering och utförande av

undersökningsverksamheten. Detta synes utredningen inte ha beaktats tillräckligt,

då institutets organisation fastställdes. Utredningen finner att

institutet främst bör ha ökad tillgång till personal med akademisk eller

annan högre utbildning i olika för institutets verksamhet väsentliga ämnesområden.

Sådan personal behövs bl. a. för att medverka i den långsiktiga

uppläggningen av institutets arbete och utöva de samarbetsfunktioner som

krävs för att nå en större bredd i arbetet.

För detta ändamål bör enligt utredningen dels inrättas en planeringsoch

samordningsgrupp, dels genomföras en omorganisation

och personell förstärkning av undersökningsavdelningarna. I

fråga om undersökningsverksamhetens organisation har utredningen funnit

motiverat att antalet avdelningar minskas från fyra till tre. Större en
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

heter inom institutet möjliggör en rationellare arbetsfördelning och ökad

rörlighet mellan olika verksamhetsgrenar.

Enligt utredningsförslaget erhålls en avdelning för livsmedel och livsmedelsberedning

samt kökets inredning och utrustning, en avdelning för textilier,

annan hemutrustning än sådan, som tillhör köket, och hemvård m. in.

samt en teknisk avdelning. Den sistnämnda föreslås i allt väsentligt fungera

som en serviceavdelning för de båda andra undersökningsavdelningarna.

I personalhänseende innebär utredningsförslaget en ökning med sammanlagt

15 tjänster, varav tio vid undersökningsavdelningarna, tre i samordnings-

och planeringssekretariatet samt två vid kansliet. Fördelningen av

personalen på undersökningsavdelningarna har skett med utgångspunkt

från den nuvarande verksamhetens omfattning och de utbyggnadsbehov inom

respektive områden, som utredningen bedömt rimliga för de närmaste

åren. Beträffande arbetsuppgifterna för de av utredningen föreslagna avdelningarna

kan anföras följande.

Avdelningen för livsmedel och kökets utrustning m. in. Utredningen anser

att hela området för livsmedel, livsmedelsberedning och köksplanering

bör hållas samman inom en avdelning. Detta innebär att köksplanering

samt provningar av köksredskap och köksmaskiner, som nu ingår i hushållsavdelningens

arbete, förs över till denna avdelning.

Kemiska produkter skall också undersökas av denna avdelning. Hit hör

utom puts- och rengöringsmedel av olika slag även målarfärg och oljor

samt medel för personlig vård och hygien. Vissa av dessa varor väger rätt

tungt i den enskildes budget och synes även av andra grunder förtjänta att

uppmärksammas av konsumentforskningen i större utsträckning än f. n.

Lokalförhållanden samt bristande laboratorieutrustning har begränsat möjligheterna

att mera väsentligt öka den kemisk-tekniska undersökningsverksamheten.

Om vissa undersökningar flyttas från den nuvarande laboratorieavdelningen

till avdelningen för textilier och hemutrustning m. m. och undersökningarna

på hemtvättområdet minskas, torde emellertid en del utrymmen

kunna ställas till förfogande för kemilaboratoriet. Det innebär att

kemilaboratoriet skulle ligga kvar i nuvarande lokaler i avvaktan på att institutets

lokalfråga i sinom tid löses. Utredningen har dock inte ansett att

detta bör hindra att det kemiska laboratoriet redan nu organisatoriskt ordnas

in under avdelningen för livsmedel och kökets utrustning m. m. och att

sistnämnda avdelning blir huvudman för förekommande kemisk-tekniska

undersökningar. Utredningen anser att övervägande skäl talar för ett sådant

arrangemang, då avdelningen för livsmedel in. m. under alla förhållanden

måste äga tillgång till vissa laboratorieresurser på det kemiska området.

Utredningen anser det i hög grad önskvärt att undersökningar för rationalisering

av storhushållen i större utsträckning kan komma igång vid konsumentinstitutet,

men finner skäl att såväl erfarenheter av den av utred
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

ningen föreslagna nya organisationen som folkhälsoinstitntets utbyggnad

avvaktas innan storhushållen tas upp på programmet. I detta sammanhang

erinras om att riksdagen nyligen i anledning av prop. 1966: 72 bemyndigat

Kungl. Maj :t att träffa avtal om inrättande av ett institut för rationalisering

av storhushållen.

Inom avdelningen för textilier, hemutrustning och hemvård m. m. skall

enligt utredningens förslag föras alla grenar av undersökningsverksamheten

vilka inte faller på avdelningen för livsmedel m. m. Tre huvudgrupper av

arbetsuppgifter kan urskiljas, nämligen undersökning av textilier och beklädnad,

hemmets (utom kökets) inredning och inventarier samt metoder,

medel och redskap för vård och underhåll av textilier, kläder och inventarier.

På avdelningen skulle bl. a. utföras undersökningar angående tvättbarhet,

nötningshållfasthet, formbeständighet etc. hos olika fibermaterial och

fiberblandningar. VDN-Yarufakta är väl lämpade för information i nämnda

hänseenden. Utredningen framhåller, att konsumentinstitutets personal i

stor utsträckning utnyttjas i det arbete som föregår en varudeklarations tillkomst.

En förstärkning av den kvalificerade arbetsstyrkan på institutet

skulle därför även vara av positiv betydelse för varudeklarationsarbetet.

Tekniska avdelningen. Verksamheten vid den nuvarande laboratorieavdelningen

är i huvudsak inriktad på hemtvättområdet. En minskning av

denna verksamhet är enligt utredningen önskvärd för att bereda plats för

andra ur konsumenternas synpunkt lika angelägna undersökningar.

Utredningen anser att institutet måste ha tillgång till både teknisk personal

och till en grunduppsättning av tekniska apparater med vilka huvudsakligen

rutinprovningar av olika slag kan klaras. Denna personal och

utrustning, som skall betjäna hela institutet, bör sammanhållas inom den

tekniska avdelningen.

Huvudman för den tekniska delen av undersökningsarbetet bör vara någon

av konsumentinstitutets två ämnesinriktade avdelningar och inte den

tekniska avdelningen. Som skäl för detta anger utredningen bl. a. att det är

de praktiska och ekonomiska aspekterna av hushållens funktioner som i

allt väsentligt bestämmer hur den tekniska delen av provningsarbetet bör

läggas upp. Fördelningen av det egentliga provningsarbetet mellan envar

av de två ämnesinriktade avdelningarna å ena sidan och den tekniska avdelningen

å andra sidan får prövas från fall till fall.

Planerings- och samordningssekretariatet. Personalen vid denna enhet

skall huvudsakligen ägna sig åt urvals-, samordnings- och metodfrågor.

Remissyttrandena

Den föreslagna omorganisationen av undersökningsavdelningarna tillstyrks

av bl. a. konsumentinstitutet, konsumentrådet, arbetarskyddsstyrelsen,

riksrevisionsverket, folkhälsoinstitutet, statskontoret, journalistförbun
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

57

det, högerpartiets kvinnoförbund, industriföreningen, grossistförbundet och

handelskamrarna i Gävle och Luleå.

Konsumentinstitutet, konsumentrådet och husmodersföreningarnas riksförbund

anser dock att organisationen bör göras flexibel och att det bör ankomma

på institutet att göra den fördelning av olika arbetsprojekt på de

olika avdelningarna som kan erfordras av personal- och lokalskäl. Provningsanstalten

stöder utredningens förslag att minska antalet avdelningar

men påpekar att vissa olägenheter kan uppstå på grund av att avdelningarna

får ansvara för mycket stora och heterogena varuområden. Byggforskning

sinstitutet påpekar, att förslaget leder till egendomliga kombinationer

av kunskapsområden och undersökningsmetodik. T. ex. förs möbelforskning

samman med undersökningar inom tvätt- och textilsektorn. Hantverksinstitutet

anser att avdelningsorganisationen bör vara densamma som hittills.

SPK och Hushållslärarnas riksförening är tveksamma beträffande den föreslagna

omorganisationen.

Bl. a. hantverksinstitutet, Hemkonsulenternas förening, SACO och Varudeklarationsnämnden

anser att även den föreslagna tekniska enheten bör

vara huvudman för undersökningsverksamhet. Denna uppfattning kommer

även fram i ett särskilt yttrande från konsumentinstitutets direktör. Direktören

förordar också att en sektion med allmän kemi knyts till tekniska avdelningen

i stället för till livsmedelsavdelningen, som utredningen föreslår.

SPK anser risk föreligga att avdelningen inte får tillräcklig kapacitet att

fylla sin servicefunktion. Provningsanstalten ifrågasätter om det är rationell!

att flytta undersökningarna inom hemtvättområdet. Vidare vill anstalten

understryka, att två så skilda områden som livsmedelskemi och kemisktekniska

preparat bör läggas på var sin grupp.

Inrättandet av ett planerings- och samordningssekretariat tillstyrks av åtskilliga

remissinstanser, däribland konsumentinstitutet, konsumentrådet,

arbetarskyddsstyrelsen, provningsanstalten, TCO, centerns kvinnoförbund,

industriföreningen och Varudeklarationsnämnden. SHIO tillstyrker i princip

att expertgruppen tillsätts men anser att den bör byggas ut successivt

i den mån erfarenheter vinns om dess funktion och organisatoriska ställning.

Riksrevisionsverket är tveksamt om behovet av ett planeringssekretariat.

Statskontoret anser sig f. n. inte böra tillstyrka förslaget. Industriförbundet

anser det inte lämpligt att nu göra en så betydelsefull omorganisation. Avdelningscheferna

bör ha en sådan allmän överblick över konsumentupplysningens

behov och möjligheter att de jämte institutets direktör kan behandla

de planerings- och samordningsuppgifter, som enligt förslaget skulle

ankomma på det nya sekretariatet. Liknande synpunkter framförs av högerns

kvinnoförbund. Enligt SPK och grossistförbundet torde det vara tillräckligt

om verkschefen vid sin sida finge en kvalificerad arbetskraft i högre

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

löneställning för ifrågavarande planeringsuppgifter. Ytterligare förstärkning

av detta slag bör snarare ske hos statens konsumentråd. Köpmannaförbundet

anser likaså att sekretariatet förefaller överdimensionerat.

Personalfrågor och kostnader

Riktprisutredningen

Vad gäller SPK:s prisundersökningar och prisövervakning

har riktprisutredningen anfört, att en ytterligare förstärkning av personalresurserna

torde komma att visa sig erforderlig men ej lämnat något

konkret förslag härför.

För planeringen och genomförandet av den utbyggda registrering

s v e r k s a in h e t e n föreslår utredningen att man gör kartellregistersektionen

till en fristående avdelning, registreringssektionen. Chefen för

sektionen bör få avdelningsdirektörs tjänsteställning och samtidigt behåller

man de nuvarande byrådirektörstjänsterna i A 28 och A 26. Vidare föreslås

en ny assistenttjänst och en biträdestjänst. Den närmare utformningen av

utredningens förslag angående registrering bör ankomma på SPK. Härvid

kommer att erfordras betydande engångsärbete för uppläggande av administrativa

rutiner, varvid moderna rön angående kontorsrationaliserande åtgärder

bör särskilt beaktas. Med hänsyn härtill bör ett engångsanslag om

75 000 kr. anvisas för anlitande av utomstående expertis.

Vad gäller utbyggnaden av nämndens upplylsninglssektion

anser utredningen det lämpligt att planerande och mera regelbundet

återkommande arbetsuppgifter handläggs av fast anställda befattningshavare,

under det att övriga uppgifter, åtminstone inledningsvis, till

betydande del sköts av personer som mera tillfälligt knyts till nämnden eller

uppdras åt konsultföretag eller motsvarande. För utbyggnad av sektionen i

nuläget erfordras enligt utredningens mening tre befattningshavare i byrådirektörs

ställning samt en expeditionsförman. En av de högre tjänsterna

är avsedd att förstärka den mot skolor och bildningsorganisationer riktade

verksamheten, en annan att i första hand biträda chefen särskilt med att

planera och samordna de arbetsuppgifter som anförtros från nämnden fristående

expertis. Den tredje befattningshavaren skulle som redaktionsledare

möjliggöra en av utredningen förordad breddning av innehållet i Pris-aktuellt

och svara för det lokalt differentierade, till konsumenterna i gemen

riktade informationsmaterialet. Härutöver bör vederbörande ha ansvar för

den utökade direkta servicen till enskilda tidningar i samband med lokala

och regionala prisundersökningar. Utbyggnaden av sektionen ger denna en

sådan omfattning, att dess chef bör placeras som avdelningsdirektör.

Utredningen föreslår som nämnts ett engångsbelopp för eu

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

59

kampanj med inriktning på såväl konsumenterna som företagare. Utredningen

anser vidare att anslagsposten Allmän upplysningsverksamhet för

budgetåret 1967/68 bör höjas mycket kraftigt för att bl.a. medge anlitande

av utomstående konsulter för större arbetsuppgifter.

Vid bekämpningen av skadligt prissamarbete intar NO och dennes

kansli en n y c k e 1 s t ä 11 n in g. Den fortsatta sanering på detta område

som utredningen anser nödvändig ankommer till betydande del på NO,

främst genom att det i första hand är denne som har att agera på samhällets

vägnar i anledning av vad som kommer fram genom SPK:s registrerings- och

undersökningsverksamhet. Förstärkningen av pris- och kartellnämnden måste

därför följas av en utbyggnad av NO:s kansli. Härtill kommer att en effektiv

sanering av skadlig prissamverkan erfordrar, att NO:s kansli äger resurser

att på eget initiativ ta upp fler ärenden angående konkurrensbegränsning

på prissidan än vad som hittills kunnat ske. En utbyggnad av NO:s resurser

finner utredningen nödvändig också mot bakgrunden av att ärendena nnder

senare år tenderat att öka kraftigt såväl i antal som svårighetsgrad.

Ärendenas slutliga avgörande ankommer i princip på NO ensam, men på

grund av omfattningen av NO:s egna arbetsuppgifter uppkommer här ofta

dröjsmål. NO förfogar över en byråchef som närmaste man, vilken enligt

ett för honom meddelat förordnande automatiskt träder in som tjänsteförrättande

NO vid förfall för NO genom semester, sjukdom, tjänsteresor etc.

Utredningen föreslår att denne byråchef frigörs från sitt chefsskap för en

stor rotel och i stället anlitas för att avlasta NO arbetsuppgifter och direkt

biträda med den slutliga handläggningen av olika ärenden. Med hänsyn

till de delvis ändrade arbetsuppgifterna bör särskild avlöningsförstärkning

till denne byråchef utgå. Arrangemanget medför behov av en ny rotelchef.

Som sådan bör komma i fråga en kvalificerad befattningshavare — ekonom

eller jurist — med placering i byråchefsställning.

Intensifierad verksamhet på prissidan erfordrar att NO-kansliet tillförs

ytterligare personal härför. Utredningen föreslår en tjänst som förste byråsekreterare

att placeras på prisroteln. De framlagda förslagen överensstämmer

med vad NO under hand uttalat till utredningen. Den föreslagna

utbyggnaden av pris- och kartellnämndens registreringsverksamhet kommer

enligt utredningen att i framtiden göra en ytterligare förstärkning av de

personella resurserna vid NO:s kansli nödvändig.

Utredningen framhåller i detta sammanhang att N O: s verksamhet i

sin tur ställer betydande krav på pris- och kartellnämndens

utredningsresurser. Personal, som är avsedd att i

första hand disponeras för undersökningar varom NO hemställt, synes med

hänsyn till dessa arbetsuppgifters vikt inte annat än i undantagsfall böra

anlitas för uppgifter av annan karaktär.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Remissyttrandena

En personell förstärkning av SPIv:s resurser för prisövervakning

avstyrks eller ifrågasätts av IC-föreningarna, handelskamrarna

i Jönköping och Malmö samt högerns kvinnoförbund. KF anser

sig inte kunna ta ställning till framlagda förslag om personalförstärkningar,

då utredningen inte närmare belyst förutsättningarna för att önskemålet

skall kunna uppfyllas. NO anser att en personalförstärkning vid SPK torde

vara absolut erforderlig för en utvidgning av undersökningsverksamheten

och betonar särskilt vikten av att tillräcklig personal avdelas för de av NO

beställda undersökningarna. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser en förstärkning

väl befogad.

Den pesonalförstärkning som utredningen ansett nödvändig för att genomföra

föreslagna reformer beträffande registreringsverksam heten

tillstyrks av näringsfrihetsrådet, bankinspektionen och TCO. Turitz cfc Co

anser det naturligt att myndigheterna ges erforderliga resurser men kan ej

avgöra det aktuella behovet. Förslaget ifrågasätts eller avstyrks av bankföreningen,

handelskammaren i Örebro samt högerns kvinnoförbimd.

En förstärkning av SPIv:s upplysningssektion tillstyrks

av NO, bankinspektionen, KF, ASK-bolagen, tidning sutgivar ef öreningen,

handelskammaren i Göteborg, TCO, folkpartiets kvinnoförbund och Motororganisationernas

samarbetsdelegation. Förslaget ifrågasätts starkt av handelskammaten

i Örebro och avstyrks bestämt av bankföreningen.

Utredningens förslag om förstärkning av N 0:s kansli tillstyrks

av näringsfrihetsrådet, bankinspektionen, kommerskollegium, länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Malmöhus län, KF,

Turitz cfc Co, reklamförbundet, tidningsutgivareföreningen, handelskammaren

i Malmö, SACO och Motororganisationernas samarbetsdelegation. IC-förcningarna

anför att förstärkningen bör ske inom nuvarande ram, bankföreningen

anser den böra anstå någon tid, handelskammaren i Örebro ifrågasätter

starkt förslaget och högerns kvinnoförbund finner inte något motiv för

förstärkning.

Näringsfrihetsrådet, som anser en avlastning avNO:s arbetsuppgifter vara

i hög grad angelägen, vill föreslå att man går ett steg längre än utredningen

gjort och förstärker ombudsmannaämbetet med en kvalificerad kraft som

generellt får, vid sidan av NO, fungera som ställföreträdare för denne med

uppgift att — utan att vara chef för någon rotel — på eget ansvar handlägga

och avgöra vissa ärenden. Om någon av de nuvarande byråcheferna utses till

ställföreträdare erfordras givetvis en ny rotelchef för att inte rotlarnas

antal skall minska. Den ytterligare personalförstärkning hos NO, som utredningen

finner påkallad, bör även genomföras, anser rådet. Liknande synpunkter

anförs av kommerskollegium. SPK anför att förslaget kommer att

öka arbetskapaciteten hos NO, vilket i sin tur medför att kravet på utredningar

hos nämnden kommer att växa.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

61

Konsumentupplysningsutredningen

I samband med sitt förslag om ändrad organisation av undersökningsavdelningarna

vid konsumentinstitutet har utredningen angivit de utbyggnadsbehov

inom resp. områden, som bedömts rimliga för de närmaste åren.

För avdelningen för livsmedel och kökets utrustning

m. in. föreslås att chefen skall ha akademisk utbildning med kemi i examen.

Under avdelningschefen bör sortera tre sektionschefer, en för vardera av de

tre ämnesområdena. Även för befattningen som sektionschef bör i princip

uppställas krav på akademisk utbildning och erfarenheter av forskningsoch

undersökningsverksamhet. Angående personalen i övrigt vid förevarande

avdelning räknar utredningen med ett behov av sammanlagt 17 befattningshavare.

Det gör för avdelningen tillhopa 21 befattningshavare.

Även chefen för avdelningen för textilier, hemutrustning

och hemvård m. m. bör enligt utredningen ha akademisk utbildning

samt erfarenhet av forskningsverksamhet. Detsamma bör i princip

gälla som kompetenskrav för sektionscheferna. En sektionschef för vardera

av de tre områdena bör finnas. Därutöver räknar utredningen med behov

av sammanlagt 15 befattningshavare vid avdelningen. Det gör för avdelningen

tillhopa 19 befattningshavare, av vilka tre beräknas för möbelundersökningar

in. m., som konsumentinstitutet hittills inte ägnat sig åt.

Avdelningschefen för den tekniska avdelningen bör enligt utredningen

ha civilingenjörsexamen. En viktig uppgift för honom skall vara

att verka för ett ändamålsenligt samarbete med utomstående tekniska institutioner.

Vidare skall han vara rådgivare i tekniska frågor åt cheferna

för de övriga undersökningsavdelningarna samt verka för att institutet i

den tekniska delen av provningsarbetet får tillgång till goda objektiva provningsmetoder.

Närmast under avdelningschefen bör sortera en befattningshavare

med civilingenjörskompetens. Innehavaren av tjänsten bör, utom

att vara avdelningschefens ställföreträdare, leda förekommande maskintekniska

undersökningar och även svara för konstruktion, tillverkning och

skötsel av undersökningsapparatur, I övrigt bör vid avdelningen finnas

sammanlagt nio befattningshavare. Det gör för avdelningen tillhopa elva

befattningshavare.

Enligt utredningens förslag blir undersökningsavdelningarnas organisa
-

tion följande.

Livsm. avd.

Textilavd.

Tekn. avd.

Summa

Avdelningschefer .............

1

1

1

3

Sektionschefer ...............

3

3

1

7

Kvalificerad utredningspersonal .

4

3

1

8

Utredningspersonal ...........

3

4

2

9

Assistentpersonal .............

6

4

4

14

Kvalificerade biträden .........

3

3

2

8

Biträden.....................

1

1

—

2

Summa 21

19

11

51

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7967

Utredningen anser att planerings- och samordningsgruppen

bör bestå av tre befattningshavare, nämligen en med ekonomisk sakkunskap,

en med statistisk sakkunskap samt en högskoleutbildad arkitekt.

Sistnämnda expert motiveras med att till institutets primära arbetsuppgifter

räknas studier av bostaden, främst kök, badrum och tvättutrymmen.

Utredningen förordar att samordnings- och planeringssekretariatet får ställning

som ett stabsorgan direkt under direktören.

Utredningen föreslår att kansliet tillförs en ny tjänst i byrådirektörs

ställning och en biträdestjänst. Denna personalförstärkning motiveras

av den ökade verksamheten vid institutet om utredningens förslag biträds.

Jämförelser med andra statliga institutioner av motsvarande storlek har

dessutom visat, att kansliet där förestas av en befattningshavare i byrådirektörs

ställning.

Antalét befattningshavare vid konsumentinstitutets undersökningsavdelningar

utgör f. n. 41, varav nio belastar anslag från statens konsumentråd,

samt tre praktikanter. Utredningens förslag innebär att antalet befattningshavare,

eventuella praktikanter oräknade, kommer att vara 51. Härtill kommer

tre nya befattningshavare vid det föreslagna planerings- och samordningssekretariatet

samt två vid kansliet. Utredningens förslag innebär alltså

en ökning med sammanlagt 15 befattningshavare. Det i anledning härav

ökade anslagsbehovet till avlöningar uppskattas av utredningen

till i runt tal 955 000 kr., varav 735 000 kr. hänför sig till undersökningsavdelningarna

och 220 000 kr. till planerings- och samordningssekretariatet

samt kansliet.

Vad gäller anslaget till omkostnader beräknar utredningen en engångsanvisning

av 40 000 kr. för anskaffning av inventarier till nva tjänsterum,

vartill kommer kostnader för inmontering av nya telefoner, flyttningskostnader

m. in. Till sjukvård, reseersättningar samt bränsle, lyse och vatten

bör beräknas ytterligare 2 000 kr., 500 kr. resp. 2 000 kr. För löpande

expenser bör i anledning av personalutvidgningen beräknas ytterligare

35 000 kr.

Den i omkostnadsstaten ingående anslagsposten Övriga utgifter är för

innevarande budgetår uppförd med 108 000 kr. Utredningen föreslår att

medelsanvisningarna för underhåll och inköp av apparatur och utrustning

samt för beställning av undersökningar skall ha reservationsanslags

karaktär och alltså flyttas från omkostnadsanslaget. Det föranleder

en nedskrivning av anslagsposten med 40 000 kr. För bokinköp förutsätts

därvid 3 000 kr. stå kvar under anslagsposten och samtidigt räknas

upp med 2 000 kr. Vidare räknar utredningen med att den vidgade undersökningsverksamheten

kommer att föranleda ett ökat medelsbehov för anskaffning

av förbrukningsartiklar. Storleken härav uppskattas till 15 000

kr. Under anslagsposten skulle i enlighet härmed anvisas 85 000 kr. för

budgetåret 1967/68.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

63

Nuvärdet av konsumentinstitutets uppsättning av apparater och instrument

uppskattas till ca 200 000 kr. Utredningen har funnit att nyanskaffningar

bör äga rum till belopp av omkring 140 000 kr., som kan delas upp

på två år. För budgetåret 1967/68 föreslår utredningen 70 000 kr. utom det

belopp av 22 000 kr., som nu anslagits för ändamålet.

Enligt nuvarande ordning måste konsumentinstitutet vid beställningar

av undersökningar hos andra institutioner i flertalet fall söka anslag hos

konsumentrådet. Detta förefaller inte utredningen rationellt. Storleken av

de anslag som utgått i anledning av dylika ansökningar hos rådet har belöpt

sig till i genomsnitt 100 000 kr. om året. Utredningen uppskattar beställningsverksamhetens

omfattning under de närmaste åren till i genomsnitt

300 000 kr. per år och föreslår, att detta belopp anvisas för budgetåret 1967/

68 och får reservationsanslags karaktär.

Utredningen föreslår att under den nya rubriken Undersökningsverksamhet

och upplysningsmateriel m. m. uppförs tre anslagsposter, vilka var för

sig skall betraktas som särskilda reservationsanslag. En av anslagsposterna

skall därvid avse beställning av undersökningar hos utomstående institutioner

och de båda övriga gälla upplysningsmateriel resp. utrustning.

För personalökningen krävs att ytterligare lokaler ställs

till förfogande. Byggnaden vid Rålambsvägen används till övervägande

delen av konsumentinstitutet. Som ett första led att lösa institutets

lokalproblem föreslår utredningen att byggnaden vid Rålambsvägen helt får

disponeras av institutet, då en flyttning av institutet till den planerade

forskningsstaden på Järvafältet beräknas kunna realiseras först i mitten

av 1970-talet. I fastigheten vid Drottning Kristinas väg, där den nuvarande

laboratorieavdelningen är inrymd, synes viss ökning av institutets lokaler

möjlig. Lokalsituationen synes också kunna förbättras något genom vissa

omdisponeringar av personal och nu utnyttjade utrymmen.

Remissyttrandena

Åtskilliga remissorgan uttalar sig mera allmänt om upprustningen

av institutets resurser. Positiva till detta är bl. a.

konsumentrådet, statens provningsanstalt, Chalmers provningsanstalt, institutet

för konserveringsforskning, textilforskningsinstitutet, LO, TCO,

folkpartiets kvinnoförbund, socialdemokratiska kvinnoförbundet, Hemkonsulenternas

förening, husmodersföreningarnas riksförbund och lantbruksförbundet.

Exempelvis LO anser sålunda att en resursökning av föreslagen

omfattning är nödvändig för att institutet skall kunna fullgöra sina uppgifter

inom nuvarande organisationsram.

Standardiseringskommissionen delar utredningens uppfattning angående

behovet av ökade resurser men anser sig inte kunna ta ställning till i vilken

omfattning och på vilka punkter denna förstärkning skall ske. 1963 års

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

konsumentupplysning skommitté finner likaså en förstärkning nödvändig

men förordar viss återhållsamhet. Kommerskollegium anser det vanskligt

att på grundval av betänkandet ta någon säker ställning angående behovet

av upprustning. Kollegiet finner det viktigt att man först och främst fastställer

inriktningen och omfattningen av institutets forskningsuppgifter.

Enligt industriförbundet hör mera väsentliga förändringar anstå tills 1963

års konsumentupplysningskommitté slutfört sitt arbete. Förbundet anser

det lämpligt att nu inte alltför strikt definiera de olika avdelningarnas arbetsområden.

SHIO anser, att innan man beslutar sig för en utbyggnad är

det angeläget att i första hand undersöka i vad mån tillgängliga resurser

inom andra institutioner kan tas i anspråk. Sex av handelskamrarna avstyrker

ett genomförande för närvarande av utredningens förslag.

Förslaget att öka personalstyrkan på undersökningsavdelningarna

med tio personer, huvudsakligen personal med akademisk

eller annan högre utbildning, tillstyrks av konsumentrådet, arbetarskyddsstyrelsen,

folkhälsoinstitutet, industriföreningen, TCO, folkpartiets

kvinnoförbund, husmodersföreningarnas riksförbund, slöjdföreningen, Varudeklarationsnämnden

och handelskamrarna i Gävle och Luleå.

Hushållslärarnas förening anser att personalökningen förefaller väl liten.

Vidare påpekar föreningen att den akademiska utbildningen vid den Nordiska

Hushållshögskolan torde vara lämplig bakgrund för den föreslagna

befattningen som sektionschef. Enligt Chalmers provningsanstalt bör förstärkning

inte ske av den personal som sysselsätts med direkta provningar.

Den provningsverksamhet som förekommit på andra områden än livsmedel

och hemmets inredning och utrustning bör upphöra och flyttas över

till andra institutioner. Statskontoret anser att utredningens material är

för knapphändigt för att ta ställning till behovet av antalet nya befattningshavare

men har inget att erinra mot ett högre kompetenskrav för avdelningscheferna.

Statskontorets egen undersökning av den statliga provningsverksamhetens

ekonomi och organisation bör inväntas. Grossistförbundet

finner det lämpligt att man nu nöjer sig med en begränsad personalförstärkning

som garanterar en kvalificerad ledning. Svensk Byggtjänst anför

att den föreslagna men ännu ej slutförda upprustningen av statens provningsanstalt

bör beaktas innan andra statliga provningsverksamheter byggs

ut. I sammanhanget uppstår frågan hur det skall förfaras med de nio arvode

s t j änster som institutet nu finansierar huvudsakligen med bidrag

från konsumentrådet. Härvidlag anser konsumentrådet två av dessa

tjänster erforderliga även på lång sikt, varför rådet förordar att dessa tjänster

finansieras via statsbudgeten. Varudeklarationsnämnden, ABF och Samverkande

bildningsförbunden påpekar det lämpliga i att arvodestjänster tas

upp på institutets ordinarie stat.

Föreslagen personalförstärkning på kansliet med två

personer tillstyrks av arbetarskyddsstyrelsen, folkhälsoinstitutet, industri
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

föreningen, TCO och husmodersföreningarnas riksförbund. Riksrevisionsverket

anser sig inte nu kunna tillstyrka förslaget. Statskontoret kan inte på

grundval av utredningens material ta ställning till kansliets behov. Statskontoret

framhåller i sammanhanget att det inom kansliet betydande arbetet

med försäljning och distribution av institutets publikationer kan förväntas

bortfalla.

Förslaget om ett reservationsanslag på 3 0 0 0 0 0 kr. för att

bereda institutet möjligheter att lägga ut uppdrag på andra forskningsinstitutioner

mottas positivt av konsumentrådet, folkhälsoinstitutet, textilforskningsinstitutet,

TCO, centerns kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund

och husmodersföreningarnas riksförbund. Konsumentrådet föreslår

dock att anslaget läggs samman med institutets anslag för extra personal

och konsulter. Några remissinstanser ifrågasätter om inte beloppet är tilltaget

i underkant. Handelskammaren i Göteborg påpekar att i den mån projekt

kan beställas hos redan bestående specialinriktade forskningsinstitutioner

detta är att föredraga framför nyetableringar och utvidgningar inom

konsumentinstitutets ram. Riksrevisionsverket ifrågasätter det principiellt

riktiga i att ställa ett större reservationsanslag direkt till institutets förfogande.

Grossistförbundet avstyrker förslaget och för köpmannaförbundet

synes det tveksamt om anslaget kan tillstyrkas.

I fråga om de inkomster som flyter in i institutets

verksamhet anser konsumentrådet att det är angeläget att institutet

framdeles självt får utnyttja inkomster från uppdragsverksamhet. Liknande

synpunkter anförs av LO.

Vad gäller kostnadsökningen i anledning av utredningsförslaget

finner folkpartiets kvinnoförbund att beloppet, ca 1,4 milj. kr., synes

vara blygsamt om man därvid kan vinna en betydligt breddad och intensifierad

konsumentvaruforskning. Handelskammaren i Norrköping anser

den ifrågasatta kostnadsökningen för det kommande budgetåret vara helt

oacceptabelt i nuvarande ansträngda ekonomiska situation. Riksrevisionsverket

och statskontoret har i princip inget att erinra mot föreslagna tre

reservationsanslag under den gemensamma beteckningen Undersökningsverksamhet

och upplysningsmaterial. Statskontoret anser sig dock sakna

möjlighet att bedöma de föreslagna anslagsbeloppens storlek. Vidare anser

sig statskontoret inte kunna tillstyrka föreslagna ökningar av avlönings- och

omkostnadsanslagen.

Vad gäller lokalfrågan finner bl. a. folkpartiets kvinnoförbund,

Hushållslärarnas förening och husmodersföreningarnas riksförbund det angeläget,

att institutets lokalfråga snarast får en tillfredsställande lösning

på längre sikt. Byggnadsstyrelsen hänvisar till pågående arbete inom statens

Järvafältsdelegation, som syftar till att samla statliga och statsunderstödda

institutioner med teknisk inriktning till ett gemensamt område inom

Järvafältet. Denna byggnadsverksamhet torde för de aktuella institutioner5

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 75

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

na kunna påbörjas i början av 1970-talet. Vad gäller det akuta lokalbehovet

anför byggnadsstyrelsen, att det är tveksamt om institutet kan erhålla

de lokaler vid Rålambsvägen, som justitiedepartementet f. n. disponerar.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor

I sin petitaframställning för budgetåret 1967/68 har NO föreslagit eu

personalförstärkning i överensstämmelse med utredningens förslag. Därjämte

föreslår NO att en tjänst som expeditionsvakt inrättas, främst i anledning

av att kansliet under våren 1967 flyttar till en fastighet som helt

skall disponeras av NO. Därvid uppstår behovet av en expeditionsvakt, vilkens

sysslor hittills kunnat utföras utan tillgång till särskild arbetskraft.

Kostnaden för de nya tjänsterna och föreslagen avlöningsförstärltning beräknas

av NO till 137 952 kr. I skrivelse har NO begärt att de tjänster, som

tillkom år 1965, måtte extra-ordinariesättas.

Tjänster

Handläggande personal ..

Övrig personal..........

Anslag

Avlöningar till tjänstemän

1966/67 Föreslagen ändring

1967/68

12 +2

5_+ 1

17 +3

676 000 + 245 0001

I sitt yttrande över riktprisutredningens betänkande erinrar NO om att

berörda förstärkning länge varit aktuell. Förutom i petitan har NO sålunda

tidigare gjort framställning i särskild promemoria. NO ifrågasätter nu om

inte den föreslagna anordningen med en »fristående» byråchef lämpligen

borde utsträckas till att avse en NO:s ställföreträdare. Med hänsyn till de

lönegradsuppflyttningar som genomfördes vid förra årets avtalsuppgörelse

förordar NO också, att den nya tjänsten på prisroteln placeras i A 26.

Omkostnader

1966/67

Föreslagen ändring

1967/68

1. Sjukvård m. m.................

...... 600

+ 200

2. Reseersättningar................

3. Expenser

...... 13 000

a) Bränsle, lyse och vatten........

...... 2 000

+ 200

b) Övriga expenser..............

...... 24 400

+ 2 600

40 000

+ 3 000

Ökningen innefattar automatiska höjningar och är i övrigt betingad av

den begärda personalförstärkningen.

1 Löneomräkning 107 000.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

67

Pris- och kartellnämnden

I bilaga till yttrandet över riktprisutredningens betänkande erinrar nämnden

om att eu fjärde utredningsbyrå tillskapats efter betänkandets slutjustering

genom delning av två utredningsbyråer. Denna åtgärd torde enligt SPK

ligga helt i linje med utredningens önskemål, då den skett i syfte att effektivisera

verksamheten.

I sin petitaframställning för budgetåret 1967/68 har SPK räknat upp anslaget

till expertis och tillfällig arbetskraft med 688 000 kr. Detta belopp

motsvarar i stort kostnaden för den plan för personalökning, som nämnden

föreslagit i särskild skrivelse och som anslöt sig till vissa förslag av priskommittén.

I yttrandet över riktprisutredningens förslag har denna plan inarbetats,

varför yttrandet kan sägas vara en komplettering till nämndens

petitaframställning.

Den förstärkning av NO:s kansli som utredningen föreslår kommer enligt

SPK att medföra växande krav på utredningar hos nämnden. För att

möta dessa anspråk anser SPK att dess första utredningsbyrå

behöver förstärkas med en förste aktnarie och en arvodesanställd sakkunnig.

I fråga om intensifieringen av den prisövervakande verksamheten framhåller

SPK som tidigare nämnts, att de praktiska möjligheterna att genomföra

undersökningsprogram i den önskade omfattningen är begränsade. För

andra utredningsbyråns del föreslår SPK en förstärkning med

två byrådirektörer, en förste aktuarie, två amanuenser, tre assistenter och

två kvalificerade biträden. Fjärde utredningsbyrån handhar i

stort uppgifter av samma art som den andra. Här vill SPK placera två nya

tjänster, en byrådirektör och en förste aktuarie, för kontinuerlig bevakning

av förhållandena inom byggnadsbranschen, som varit föremål för särskild

utredning inom nämnden. Denna utvidgning samt intensifieringen av prisövervakningen

i övrigt kräver ett tillskott av tre biträden.

SPK:s tredje utredningsbyrå är uppdelad på kartellregistersektionen

och en administrativ sektion. Av flera skäl anser sig SPK ej kunna

tillstyrka utredningens förslag att lösgöra kartellregistersektionen från

byrån för att bli en självständig enhet. Bl. a. skulle detta innebära en inte

lämplig ökning av arbetsbelastningen för verkschefen. Förslaget synes än

mindre angeläget, då SPK inte anser att någon utbyggnad av kartellregistersektionen

bör ske efter de riktlinjer utredningen föreslagit. Registreringen

av vertikala prisangivelser anser SPK nämligen böra ske på andra resp.

fjärde utredningsbyråerna, och storföretagsregistret kan lämpligen handhas

av en arbetsenhet inom byrån, som sedan en tid varit sysselsatt med

speciella utredningar på kartellområdet. På grund av arbetsbelastningen

bör kartellregistersektionen dock utökas med en förste aktuarie och ett bi
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

träde. Utbyggnaden av nämnden fordrar slutligen en amanuenstjänst på

den administrativa sektionen samt en telefonist i reglerad befordringsgång.

En utvidgad prisövervakning kräver ett ej obetydligt personaltillskott för

den statistiska byrån. SPIv erinrar härvid om de särskilda svårigheter

som föreligger att rekrytera statistiker. Som förstärkning föreslås två

byrådirektörer, en förste aktuarie, en amanuens och två kvalificerade biträden.

Vad gäller fältorganisationen erinrar SPIv om att den egentliga priskontorspersonalen

ingår i länsstyrelseorganisationen. För närvarande har

SPIv fyra assistenter, som alltefter behov kan sändas ut till olika priskontor.

SPK uppskattar behovet av upprustning av denna personalgrupp till

fem tjänster i nuvarande läge.

För upplysningssektionens del biträder SPIv utredningens

förslag om att inrätta tre byrådirektör stjänster och en tjänst som expeditionsförman

samt föreslår därutöver en amanuenstjänst. SPIv ansluter sig

också till utredningens förslag att sektionschefen placeras som avdelningsdirektör.

SPK anmärker, att proportionen synes ojämn mellan å ena sidan

utbyggnaden av den fasta staben på upplysningssektionen och å andra sidan

de insatser som skall utföras av utomstående expertis.

SPIv :s förslag innebär ett tillskott av 37 befattningshavare, nämligen åtta

byrådirektörer, en sakkunnig, tio förste aktuarier och amanuenser, åtta assistenter,

fem kvalificerade biträden och fem biträden. Kostnaden för de nya

befattningshavarna beräknar SPK till 1 246 000 kr., med vilket belopp anslagsposten

Expertis och tillfällig arbetskraft skulle räknas upp i stället för

det i petitaframställningen angivna beloppet 688 000 kr.

1966/67 Föreslagen ändring

enligt yttrandet

1967/68

Tjänster

Handläggande personal ............

Övrig personal ..........''''........

Anslag

Avlöningar till tjänstemän ..........

Arvoden och särskilda ersättningar ....

Ersättning till expertis och tillfällig arbetskraft

......................

74

81

+

+

27

10

155

_u

l

37

3 403 000

465 000

39 000

+

2 000

814 000

+ 1 051 000

4 256 000

+ 1 518 000

1. Chefen för fjärde utredningsbyrån åtnjuter f. n. arvode enligt lönegrad

C 1. SPK föreslår att tjänsten inrättas som extra ordinarie byråchefstjänst

i Ce 1.

2. Under budgetåret 1965/66 förordnades en ställföreträdare för verkschefen.

Av Kungl. Maj :t fastställt arvode härför bör beräknas.

3. Enligt SPIv:s förslag bör ersättningen till expertis räknas upp med

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

69

1 246 000 kr. Samtidigt räknas posten ned med 250 000 kr. med anledning

av att den särskilda utredningen om byggbranschen avslutats under innevarande

budgetår.

4. Löneomräkning 453 000 kr.

Vad gäller omkostnaderna har SPK i yttrandet räknat upp sina

anslagsäskanden med hänsyn till de ytterligare höjningar, som enligt nämndens

mening erfordras för att utvidga verksamheten enligt nämndens förslag.

Anvisat Föreslagen ändring 1967/68

1966/67

Petitan

Yttrandet

1.

Sjukvård m. m...........

13 000

+

4 000

+

4 000

2.

Reseersättningar..........

65 000

+

55 000

+

40 000

3.

Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten

21 000

—

+

4 000

b) Övriga expenser ......

199 000

+

98 000

+

60 000

4.

Hålkortsbearbetn.........

95 000

+

15 000

+

20 000

5.

Publikationstryck ........

150 000

+

35 000

+

30 000

6.

Allmän upplysningsverksam-

het ....................

50 000

+

10 000

+ 100 000

Summa

593 000

+ 217 000

258 000

Beträffande anslagsposten allmän upplysningsverksamhet anför SPK att

höjningen måste betraktas som nominell i avvaktan på besked om den innevarande

budgetår påbörjade annonseringen skall fullföljas även budgetåret

1967/68.

Konsumentinstitutet

I sin petitaframställning'' för budgetåret 1967/68 understryker konsumentinstitutet

det angelägna i en snar upprustning av undersökningsverksamheten.

Institutet hemställer att den förstärkning av resurserna som förslaget

innebär kommer till stånd oberoende av om konsumentupplysningsutredningen

slutfört sitt arbete vid tidpunkten för fastställandet av institutets

anslag för budgetåret 1967/68.

1966/67 Föreslagen ändring

1967/68

Tjänster

Handläggande personal.................. 27 -f- 17

Övrig personal ........................ 49 + 7

Anslag

76

+

24

Avlöningar till tjänstemän ..............

Arvoden och särskilda ersättningar........

Ersättning till expertis och tillfällig arbets-

1 941 000

5 000

+ 1 078 000

kraft ......................i.......

215 000

+

65 000

2 161 000

+ 1 143 000

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

1. Planerna på nya lokaler inom Järvafältsområdet innebär under eu

följd av år omfattande utrednings- och planeringsarbeten inom institutet.

Samtidigt krävs en ingående planering för att institutets arbetsprogram

skall kunna beakta den snabba tekniska utvecklingen och aktuella krav

från konsumenterna. En tjänst som byrådirektör erfordras för att biträda

direktören i dessa och andra centrala frågor.

2. För att förstärka undersökningsavdelningarna begär institutet åtta

försöksledartjänster, tre förste assistenttjänster, två konsulenttjänster, sju

assistenttjänster och en förste instiiutionsbiträdestjänst. Om förslaget genomförs

kan personalstyrkan samtidigt minska med två institutionsbiträden.

3. På upplysningsavdelningen erfordras en tjänst som bibliotekarie. Telefonförfrågningarna

från allmänheten har visat en stadigt stigande tendens,

varför ytterligare en assistenttjänst erfordras för att tillgodose denna

form av konsumentupplysning. Den stigande efterfrågan på institutets

skrifter ökar behovet av en assistent, som bl. a. skulle ha hand om prenumerationsregistret

och ansvara för ackvisitioner av publikationer.

4. Den föreslagna personalförstärkningen medför behov av ytterligare

en kontorist på kansliet.

5. Det är angeläget att institutet har ekonomiska resurser för att anlita

teknisk, ekonomisk och juridisk expertis. Dessutom föreligger behov för

kansliet att vid toppbelastning anlita extra personal. Det är vidare värdefullt

aff kunna ge bl. a. blivande hushållslärare möjligheter att praktisera vid

institutet.

6. Löneomräkning 176 000 kr.

1966/67

Föreslagen ändring

1967/68

Omkostnader

1.

Sjukvård m. m....................

11000

+ 5 000

2.

Reseersättningar...................

28 000

+ 10 000

3.

Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten...........

19 000

b) Övriga expenser.................

206 000

+ 59 000

4.

Publikationstryck .................

. 1 000 000

—

5.

Annan upplysningsverksamhet .......

15 000

■ —

6.

Omkostnader i anledning av uppdrag...

2 000

—

7.

Övriga utgifter.....................

108 000

+ 100 000

1 389 000

+ 174 000

Inkomsterna av försäljningen av publikationer och mönster samt avgifter

för uppdragsprovningar beräknas under budgetåret 1967/68 uppgå till; resp.

1 025 000 kr. och 11 000 kr. Dessa inkomster redovisas över riksstaten.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Anslagsposten Övriga utgifter bör delas upp i tre delposter, nämligen

förbrukningsartiklar för undersökningsverksamheten, apparatur och utrustning

för denna inklusive bibliotek samt undersökningsuppdrag till andra

institutioner. Sistnämnda delpost bör räknas upp med 45 000 kr. till

63 000 kr. Anslag har hittills måst sökas hos konsumentrådet även för

mycket begränsade undersökningar. Då detta medför ett oproportionerligt

stort administrativt arbete för såväl rådet som institutet, anser institutet

det rimligt att anslagsbelopp som understiger 15 000 kr. skall kunna

bekostas med medel direkt från institutet. Av ökningen i övrigt under anslagsposten

hänför sig 10 000 kr. till förbrukningsartiklar och 20 000 kr.

till apparatur m. in. Den föreslagna personalökningen beräknas vidare medföra

en stegring av anslagsposten med 25 000 kr.

Kostnaderna som belastar reservationsanslaget Upplysnings in ateriel

hänför sig i betydande del till framställningen av utställningsoch

studiemateriel. Med hänsyn till de lönehöjningar som skett bör anslaget

räknas upp med 22 000 kr. till 160 000 kr. Försäljningsinkomsterna

har stigit och en ytterligare ökning av efterfrågan av studiemateriel kan

förutses. Härvid måste större upplagor framställas, men institutet anser

den begärda anslagshöjningen tillräcklig under förutsättning att även inkomster

överstigande 11 000 kr., som nu ställs till Kungl. Maj :ts disposition,

får föras till anslaget och disponeras av institutet.

I sitt yttrande över konsumentupplysningsutredningens betänkande tillstyrker

institutet den personalförstärkning som avses för undersökningsverksamhetens

planering, samordning och utförande. Institutet

erinrar om att den i betänkandets bil. 4 redovisade personaltablån avser

samtliga tjänstemän vid institutet den 1 november 1966. Däri ingå sålunda

även de sex tjänstemän, som avlönades ur anslag från konsumentrådet,

samt två tjänstemän och tre praktikanter, som avlönades ur institutets expertisanslag.

Vidare upptas en fyllnadstjänst som gjorts möjlig genom att

ett par befattningshavare har reducerad arbetstid.

Förslaget till förstärkning av anslaget till omkostnader tillstyrks

vad gäller posterna sjukvård, reseersättningar samt expenser. Beträffande

posten Omkostnader i anledning av uppdrag erinrar institutet

om önskemålet att inkomster av provningsuppdrag måtte få disponeras av

institutet för att bestrida kostnader för denna verksamhet. Under Övriga

utgifter har kostnaderna för förbrukningsartiklar m. m. tagits upp med

85 000 kr., vilket institutet anser vara i underkant, i vart fall sedan den

nya organisationen nått full effekt.

Institutet tillstyrker förslaget om ett särskilt reservationsanslag

för anskaffning av apparater och utrustning. Institutet föreslår

dock att anslaget tas upp med 45 000 kr. som fast anslag och 94 000 kr.

som engångsanslag fördelat på två år. Slutligen tillstyrker institutet att

den delpost inom reservationsanslaget, som avser att täcka kostnaderna för

utlagda projekt, tas upp med 300 000 kr.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Departementschefen

Inledning

De frågor som jag nu tagit upp till behandling hänför sig till olika led i en

politik, som ytterst har till syfte att främja medborgarnas intresse av att få

tillgång til] goda och ändamålsenliga varor till så låga priser som möjligt.

Ett av dessa led är den verksamhet, som grundar sig på lagen om motverkande

i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och som

bedrivs av näringsfrihetsrådet, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor

(NO) och statens pris- och kartellnämnd (SPK). Den avser att så långt möjligt

motverka sådana företeelser inom näringslivet, varigenom konkurrensen

företagarna emellan begränsas på ett för samhället skadligt sätt. Till grund

för denna verksamhet ligger tanken att eu effektiv konkurrens leder till det

för konsumenterna i gemen fördelaktigaste utfallet av prisbildningen.

Ett annat led är den övervakning av prisutvecklingen för varor och

tjänster, som ingår i SPK:s uppgifter. Ett syfte härmed är att spåra och

närmare undersöka sådana förhållanden och tendenser inom prisblidningen

som kan utgöra symptom på att konkurrensen helt eller delvis är satt ur

spel. I detta avseende utgör prisövervakningen en del av den konkurrensfrämjande

verksamhet som nyss berördes. Genom de prisundersökningar

som SPK bedriver erhålles vidare ett underlag för myndighetens till allmänheten

riktade upplysningsverksamhet i prisfrågor. Denna verksamhet

ingår som en viktig beståndsdel i den statliga konsumentupplysningen. Eu

annan, inte mindre viktig del av konsumentupplysningsverksamheten är

den som statens institut för konsumentfrågor svarar för och som avser att

informera allmänheten om varornas egenskaper. Denna upplysningsverksamhet

bygger på forskning och undersökningar som bedrivs av konsumentinstitutet

eller av andra, med detta samverkande institutioner. Konsumentinstitutet

har även uppgiften att genom undersökningar och upplysning

främja hushållsarbetets rationalisering.

I detta sammanhang bör även nämnas statens konsumentråd, som har

till uppgift att planlägga och samordna forskning på konsumentområdet

och som förfogar över anslaget till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning.

Den statliga verksamhet som berörts i det föregående har under senare år

varit föremål för allmän uppmärksamhet och debatt. Inte minst från de

stora löntagarorganisationernas sida har gjorts gällande, att de statliga organen

på detta område har för små resurser. Även i fråga om verksamhetens

organisation och inriktning har kritiska synpunkter kommit fram i diskussionen.

Ett omfattande utredningsarbete har utförts och vissa utredningar

pågår alltjämt. De frågor som nu är aktuella har väckts av riktprisutredningen,

som i sitt betänkande Prissamverkan och konkurrens behandlat den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967 7g

konkurrensfrämjande politiken samt prisövervakningen och prisupplysningen

m. m., och av konsumentupplysningsutredningen, som lagt fram ett

betänkande benämnt Effektivare konsumentforskning. Vidare har en av

socialdemokratiska partiet och Landsorganisationen tillsatt kommitté i prisfrågor

— priskonnnittén — lagt fram ett förslag om lokala konsumentkommittéer.

Konkurrenspolitikens målsättning

Den svenska pris- och konkurrenspolitiken bygger som jag tidigare berört

på tanken att en från allmän synpunkt önskvärd ekonomisk utvecklingfrämjas

genom att näringslivet så långt det är möjligt arbetar under fria

konkurrensförhållanden. Målet för konkurrenspolitiken är

att åstadkomma en effektiv konkurrens, dvs. en konkurrens som driver utvecklingen

i en riktning som på längre sikt kan förmodas innebära det bästa

utnyttjandet av samhällets resurser.

Konkurrenspolitiken har ett omedelbart samband med prisfrågorna och

innebär att man inte söker påverka prisutvecklingen genom prisreglering

utan i stället litar till konkurrensens verkningar. Frågan om en återgångtill

priskontroll av den typ som fanns under det senaste världskriget och

åren närmast därefter diskuterades bl. a. av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor

år 1965. Gruppen fann det lämpligast att även i fortsättningen

följa konkurrenslinjen och således inte återgå till prisreglering, vare sig

allmän eller partiell.

Även riktprisutredningen har prövat frågan om konkurrenspolitikens målsättning

och ansluter sig till den slutsats som arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor

kommit till. Utredningen avvisar således en återgång till

prisreglering. Denna ståndpunkt stöds av samtliga remissinstanser som uttalat

sig i frågan.

Åsikten att konkurrensprincipen är överlägsen regleringsprincipen som

underlag för en aktiv pris- och konkurrenspolitik är numera allmänt omfattad.

Även jag finner skälen för denna uppfattning övertygande. Det torde

— särskilt på längre sikt — från många synpunkter vara klart fördelaktigare

att söka uppnå relativt sett låga konsumentpriser och rikt urval av

varor och tjänster genom konkurrens än genom detaljreglering. En sund

prisutveckling bör därför främjas genom åtgärder mot konkurrensbegränsningar

jämte prisövervakning och konsumentupplysning.

Riktprisutredningen har vid genomgång av konkurrenspolitikens

huvuduppgifter framhållit att av förekommande konkurrensmedel

priset bör få större utrymme. Av de remissinstanser som tagit upp

denna fråga har flertalet instämt i uppfattningen att priskonkurrens hör

särskilt stödjas.

Att den svenska konkurrensbegränsningslagstiftningen i stor utsträckning

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

bygger på tanken att priskonkurrensen är av särskild vikt torde vara ovedersägligt.

Ett uttryck härför är bl. a. att fasta bruttopriser förbjudits. Det

finns enligt min mening anledning att även i fortsättningen liksom hittills

främst uppmärksamma olika begränsningar av priskonkurrensen. Jag kan

i allt väsentligt instämma i vad riktprisutredningen i detta sammanhang

anför om konkurrenspolitikens uppgifter.

Riktprisutredningen understryker att konkurrensproblemen

hänger nära samman med den allmänna ekonomiska

politiken och framhåller vikten av att samhällets övriga näringspolitiska

verksamhet bedrivs i enlighet med konkurrenspolitikens målsättning. Utredningen

berör bär bl. a. den speciallagstiftning som gäller för vissa näringsgrenar.

Genom sådana specialregleringar har skapats vissa konkurrensbegränsningar,

vilka med hänsyn till sin »officiella» karaktär uppenbarligen

inte kan bedömas som skadliga enligt konkurrensbegränsningslagen. Det är

självfallet av betydelse att tillämpningen av de specialregleringar, som av

skilda samhälleliga skäl finnes nödvändiga, i så liten utsträckning som möjligt

får ogynnsamma verkningar från konkurrenssynpunkt.

I anslutning till nu behandlade frågor pekar riktprisutredningen på de

hinder för en obunden tävlan mellan olika distributionsformer, som en alltför

långtgående styrning av butik sstrukturen genom den

kommunala bebyggelseplaneringen kan innebära. Vid remissbehandlingen

har konkurrensproblemen i samband med denna planering

ytterligare belysts.

Konkurrensproblemen i samband med kommunernas bebyggelse- och

butiksplanering har sedan länge varit uppmärksammade av statsmakterna.

Länsstyrelserna har åren 1954—1962 haft i uppdrag att följa utvecklingen

av butiksbeståndet på nybyggnadsområden i tätorterna samt fördelningen

av nytillkomna butiker inom sådana områden mellan olika handelsbranscher

och företagsformer. Inom handelsdepartementet har därefter förordnats

en särskild sakkunnig att granska erfarenheterna av länsstyrelsernas hittillsvarande

verksamhet beträffande butiksutvecklingen in. m.

Den kommunala bebyggelse- och butiksplaneringen synes genom detaljhandelns

snabba strukturutveckling under senare år ha fått allt större betydelse

från konkurrenssynpunkt. De synpunkter i dessa frågor, som nu

kommit fram i samband med riktprisutredningens förslag, bör enligt min

mening ytterligare studeras. Då en sådan studie faller inom ramen för den

särskilde sakkunniges uppdrag, bör i första hand resultatet av dennes övervägande

avvaktas. Vilka åtgärder som skall vidtagas får avgöras när detta

resultat föreligger.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j:ts proposition nr 75 år 1967

75

Bedömningen av prissamverkan

Prissamverkan mellan fristående företagare utgör en typ av konkurrensbegränsning.

Sådan samverkan kan äga rum i många olika former. Den

brukar betecknas som horisontell om den berör företag inom samma försäljningsled

och som vertikal om den berör företag inom olika försäljningsled.

Man brukar vidare skilja mellan å ena sidan bindande prisavtal och

å andra sidan rekommenderade priser, hittills vanligen kallade riktpriser.

Enligt konkurrensbegränsningslagen är vertikal prissamverkan i form av

bindande s. k. bruttoprissättning förbjuden. Undantag från förbudet kan

dock beviljas av näringsfrihetsrådet. Vertikala prisrekommendationer är att

bedöma enligt den allmänna regeln i lagens 5 §. Detta innebär att ingripande

kan ske om prisrekommendationerna medför skadlig verkan enligt de

kriterier lagen anger. Horisontell prissamverkan bedöms enligt den allmänna

regeln oavsett hur samarbetet är utformat. Endast en speciell form av

sådan samverkan, s. k. anbudskarteller, är förbjuden i lagen.

Riktprisutredningen har närmare undersökt olika former av prissamverkan

inom näringslivet. Den värdemässiga omfattningen av prissamverkan

har inte totalt kunnat mätas, men samverkan i form av vertikala och

horisontella prisrekommendationer beräknas motsvara inemot 40 % av

den totala privata konsumtionen. Undersökningarna har enligt utredningen

visat, att det förekommer ett betydande antal fall av prissamverkan som

bör ses som skadliga från allmän synpunkt.

Det material som utredningen lagt fram har i huvudsak lämnats utan

erinran vid remissbehandlingen. Några remissinstanser gör emellertid vissa

invändningar mot utredningens bedömning av materialet. Det ifrågasätts

därvid om det finns tillräckligt underlag för utredningens uttalanden på

en del punkter.

Enighet torde råda om att skadlighetsprövningen av prissamverkan i det

enskilda fallet kan vara komplicerad. Utredningens undersökningar ger

dock vid handen, att det förekommer åtskilliga fall av prissamverkan med

effekter som inte är önskvärda från allmänna synpunkter. Jag finner därför

i likhet med utredningen, att det är angeläget att den statliga övervakningen

på området ytterligare effektiviseras.

Mot denna bakgrund måste prövas o in det är lä m p 1 i g t att nu

mera generellt förbjuda prissamverkan mellan företag.

Liksom utredningen finner jag, att sådant förbud inte f. n. bör stadgas.

Skälen till detta ställningstagande är flera. Samtliga slag av konkurrensbegränsningar

som faller utanför de särskilda förbudsstadgandena kan

redan nu angripas enligt lagen i den mån de medför skadlig verkan. Förhandlingsvägen

kan antas ge samma praktiska resultat i det enskilda fallet

som en förbudsregel. Ett mera allmänt förbud mot prissamverkan skulle

vidare medföra betydande nackdelar av lagteknisk natur, på grund av att

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

omfattande dispensgivning måste förutses. Även en bedömning av de strukturella

verkningarna av ett sådant förbud och av den internationella situationen

leder till resultatet, att det i dagens läge är lämpligare att tillämpa

den hittillsvarande missbrukslinjen.

Utredningen har också övervägt om skäl föreligger att genomföra

en la g teknisk revision av förbuden mot bruttoprissättning

och anbuds karteller utan att något mera

generellt förbud mot prissamverkan införs. Bakom dessa överväganden har

legat utredningens uppfattning att de nuvarande förbudsbestämmelserna är

väl snäva till sin omfattning. Denna fråga tas upp även i NO:s remissyttrande.

Det påpekas där bl. a. att ansvar för överträdelse av bruttoprisförbudet

nu inträder endast om överträdelsen är uppsåtlig. NO anser att också oaktsam

gärning bör bestraffas. Han ifrågasätter även en skärpning av förbudet

mot anbudskarteller. Jag delar uppfattningen att det kan finnas skäl att

överge vissa jämkningar av förbudsbestämmelserna. Såsom utredningen anfört

kan det dock inte i dagens läge anses påkallat att genomföra en isolerad

lagteknisk översyn på denna punkt. Utvecklingen av rättspraxis bör bli avgörande

för frågan om en lagändring längre fram kan bli aktuell.

Jag anser liksom utredningen att den erforderliga effektiviseringen av

pris- och konkurrenspolitiken bör kunna komma till stånd inom ramen

för nu gällande lagregler. Det kan framhållas att åtskilliga av olägenheterna

med prissamverkan visar sig i den formen att särskilt lågprisföretag blir

utsatta för leveransvägran. I detta avseende har lagstiftningen under år

1966 skärpts genom att näringsfrihetsrådet fått möjlighet att ge leveransföreläggande

vid vite. Därigenom har myndigheterna fått ytterligare medel

att komma till rätta med skadlig verkan av prissamarbete. Av väsentlig

betydelse är emellertid även att näringslivets huvudorganisationer i ett särskilt

uttalande under utredningsarbetets gång utfäst sin medverkan till en

fortsatt aktiv pris- och konkurrenspolitik.

Utredningen har funnit att vissa av olägenheterna av det nuvarande riktprissystemet

knyter sig till själva termen riktpris. Vid tillkomsten

av bruttoprisförbudet ansågs denna term vara tillräckligt klargörande som

beteckning för ett pris som är endast vägledande och alltså kan underskridas.

En intervjuundersökning, som utredningen har gjort, visar emellertid,

att flertalet konsumenter har en oriktig uppfattning om termens innebörd

och att många uppfattar den som beteckning för ett fast pris. Från konkurrenssynpunkt

är det emellertid väsentligt, att det rekommenderade

prisets oförbindande karaktär står klar för konsumenterna. Utredningen

förordar mot denna bakgrund att termen, vid både horisontella och vertikala

prisangivelser, utbyts mot cirkapris. Denna term markerar prisets

helt oförbindande karaktär och bör därigenom kunna bidra till rörligare

prissättning i framtiden.

Den föreslagna terminologiska ändringen har vid remissbehandlingen inte

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967 77

mött andra invändningar än att dess värde ifrågasatts från ett par håll.

Självfallet får man inte övervärdera betydelsen av en ändrad terminologi.

Jag anser dock i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser, att

ändringen kan väntas få en viss positiv effekt på prisrörligheten och även

vara till fördel från konsumentupplysningssypunkt.

I det uttalande från näringslivets huvudorganisationer som jag tidigare

berört åtar sig organisationen bl. a. att medverka till att termen riktpris

vid prisannonsering och annan prisangivelse ersätts med cirkapris. Utredningens

förslag innebär att övergången till den nya terminologin skall ske

på frivillig väg enligt organisationernas utfästelse. Avsikten är således inte

att användningen av termen riktpris skall vara förbjuden i lag. Detta skulle

förutsätta att konkurrensbegränsningslagen ändrades, vilket som tidigare

anförts f. n. inte ansetts nödvändigt. Jag vill emellertid understryka vikten

av att organisationerna och företagen aktivt medverkar till att termen cirkapris

genomförs som beteckning för rekommenderade priser i enlighet med de

tankegångar som ligger bakom utredningens förslag i denna del. Detta innebär

även att prisangivelserna bör ske med avrundade belopp och i övrigt

utformas enligt de riktlinjer utredningen dragit upp.

Utredningen framhåller, att även myndigheterna bör medverka till att

kunskap sprids om den nya terminologin. För bl. a. detta ändamål bör prisoch

kartellnämnden anordna en särskild upplysningskampanj.

Riktprisutredningen har också, med utgångspunkt från de ingående analyser

av prissamverkans effekter som utredningen gjort, tagit upp frågor

av en mera generell natur som uppkommer vid tolkningen

av konkurrensbegränsningslagens allmänna

regel om prövning av konkurrensbegränsningarnas skadlighet. Som utredningen

framhållit ankommer det emellertid på de rättstillämpande myndigheterna

att pröva varje enskilt ärende med hänsyn till alla omständigheter

som faktiskt föreligger i det särskilda fallet. Vid den avvägning som

därvid måste ske kommer uppenbarligen de synpunkter utredningen anfört

med i bilden. Jag anser mig inte här böra närmare gå in på dessa avvägningsfrågor.

Utredningen har i detta sammanhang särskilt uppmärksammat den selektiva

försäljningen. Jag finner i likhet med utredningen att

denna företeelse är av stor betydelse för konkurrensfrågorna men anser, att

den fortsatta rättstillämpningen bör visa om nu gällande lagregler kan anses

tillfredsställande lösa de problem som härvid kan uppkomma. Jag tänker

då särskilt på lågprisföretagens möjligheter att erhålla fullgoda varusortiment.

Beträffande frågan om skärpt lagstiftning vill jag understryka att den

har bedömts med hänsyn till dagens läge. Det nuvarande förhandlingssystemet

förutsätter, som utredningen framhåller, lojal medverkan från såväl

näringslivets organisationer som de enskilda företagarna. Skulle det

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

komma att brista därutinnan, kan givetvis mera genomgripande lagändringar

än den nyligen införda möjligheten till leveransföreläggande vid

vite aktualiseras.

Prisövervakning

Liksom riktprisutredningen anser jag, att den svenska konkurrensbegränsningslagstiftningen

i och för sig är utformad på ett i dagens läge tillfredsställande

sätt. De åtgärder, som utredningen föreslår för att effektivisera

pris- och konkurrenspolitiken, innefattar främst att bygga ut olika

delar av de pris- och konkurrensvårdande myndigheternas verksamhet,

vilket ställer krav på ökade anslag till myndigheterna. Innan jag går in på

anslagsfrågorna skall jag något beröra förslagens innebörd och omfattning.

Pris- och kartellnämndens prisundersökningar och prisövervakning

tjänar flera syften. Även om denna verksamhet inte ensamt

kan stabilisera priserna eller hejda prisstegringar torde den dock

motverka överdrifter i prissättningen och framför allt verksamt bidra till

att sprida kunskap om prisförhållandena och i vissa fall skingra oberättigade

farhågor hos konsumenterna. Jag tänker härvid särskilt på SPK:s

undersökningar av prishöjningar i samband med den allmänna varuskattens

införande och vid de höjningar av denna som sedermera vidtagits, liksom

på undersökningarna av effekterna av EFTA-tullarnas avveckling. På

sikt särskilt viktigt är att prisundersökningarna kan tjäna som underlag

för en upplysning, som ger konsumenterna värdefulla kunskaper om prisolikheter

och prisnivåskillnader och därmed skapar bättre förutsättningar

för ökad prismedvetenhet.

Såsom riktprisutredningen framhållit är det av vikt att prisövervakningen

inte begränsas till att redovisa enbart prisförändringar utan bl. a. också strukturutvecklingen.

Prisövervakningen bör omfatta även lokala och regionala

prisförhållanden och göra konkreta jämförelser av priser och prisnivåer i

skilda butiker och butiksformer. Jämförelserna bör helst bl. a. beakta relationen

mellan pris och service samt mellan kontantköp och kreditköp ur förmånlighetssynpunkt.

Självfallet bör insamlandet av underlag till en konkret

och verksam prisupplysning ske med beaktande av kraven på saklighet och

allsidighet. Jag är övertygad om att SPK gör alla tänkbara ansträngningar för

att i rimlig mån söka tillgodose de olika intressen, som gör sig gällande vid

dessa och andra slag av undersökningar.

Riktprisutredningens synpunkt att företagen i ökad utsträckning bör

åläggas motivera sina prisförändringar och delge nämnden sina kalkyler

har mött invändningar från flera remissinstanser. Jag finner det förenat

med stora praktiska svårigheter att SPK generellt infordrar uppgifter av

detta slag. Starka skäl talar dock för att SPK successivt utökar insamlingen

av dylikt material.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967 79

Registrering och undersökning av konkurrensbegränsningar

En aktiv och omfattande registreringsverksamhet är ett viktigt led i fullföljandet

av en av SPK:s viktigaste uppgifter, nämligen att ge ökad insyn

i näringslivets förhållanden. Registreringsåtgärder leder till en permanent

publicitet, ger utgångspunkter för NO:s ingripanden samt underlättar en

samlad bedömning av pris- och konkurrenssituationen på ett visst område.

Riktprisutredningen har lagt fram flera förslag om utökad registreringsverksamhet

vid nämnden, vilka jag nu vill ta upp.

Beträffande kartellregistret har utredningen ifrågasatt om inte

den praxis, som vuxit fram när det gäller omfattningen av infordrade uppgifter

och avgränsningen i fråga om de avtalstyper som registreras, får anses

vara väl snäv. Åtminstone beträffande särskilt viktiga kartellavtal bör

fylligare uppgifter registreras. Inköpsföreningar mellan företagare utgör

ett viktigt led i den nu pågående koncentrationsutvecklingen, varför sådana

sammanslutningar bör föras in i registret. Exklusivavtal, som utgör den

mest långtgående formen av selektiv försäljning, har påfallande betydelse

för struktur- och konkurrensförhållandena i vissa branscher, men registreras

nu av praktiska skäl endast om överenskommelsen innehåller också

andra konkurrensbegränsningar.

Riktprisutredningens synpunkter i denna fråga har fått stöd av åtskilliga

remissinstanser, bl. a. näringsfrihetsrådet och NO. Även om vissa begränsningar

alltid måste uppställas i praxis för registreringsverksamhetens

omfattning, delar även jag utredningens uppfattning i nu nämnda avseenden.

Jag vill också understryka betydelsen av att man bedriver en effektiv

uppspårning av registreringspliktiga överenskommelser och använder moderna

tekniska hjälpmedel för registrets skötsel.

Tyngdpunkten inom konkurrensbegränsningsområdet har i viss mån förskjutits

från kartellavtal mellan fristående företag till bedömning av monopol-

eller oligopolbildningar. Det synes därför lämpligt att SPK fortlöpande

följer utvecklingen mot ökad företags koncentration

genom bl. a. företagsköp och fusioner. Härigenom skulle man följa upp

koncentrationsutredningens arbete, vilket enligt vad jag erfarit kommer att

etappvis läggas fram under innevarande år. Jag förordar därför att utredningens

förslag om ett storföretagsregister genomförs inom ramen för nuvarande

lagstiftning och instruktion för nämnden. Detta torde emellertid

inte kunna utformas på samma sätt som kartellregistret. Det bör ankomma

på nämnden att söka sig fram till en lämplig form för verksamheten.

Riktprisutredningen föreslår även en registrering av vertikala

prisangivelser. Detta förslag motiveras med att man på ett systematiskt

sätt bör följa hur övergången från termen riktpris till cirkapris slår

igenom i praktiken. Härtill kommer den betydelse de vertikala prisrekommendationerna

har från konkurrensbegränsningssynpunkt. Utredningen fö
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

reslår att SPK kontinuerligt övervakar de vertikala prisangivelserna genom

att begära in uppgifter om hur prisangivelserna utformas och motiveras.

Förslaget har tillstyrkts av bl. a. näringsfrihetsrådet, SPK och köpmannaförbundet

men avstyrkts av bl. a. grossistförbundet. Jag finner för egen

del angeläget att utformningen och omfattningen av vertikala prisrekommendationer

följs. Jag förordar därför att SPK tid efter annan undersöker

denna form av prissamverkan i stort efter de riktlinjer som nämnden använt

i den undersökning, vilken redovisas i bilaga till riktprisutredningens

betänkande.

Registreringsverksamheten är f. n. förlagd till SPK:s tredje utredningsbyrå,

vilken i övrigt handlägger administrativa ärenden. Storföretagsregistreringen

bör enligt min mening handhas av den byrå, som utreder strukturoch

konkurrensförhållanden, nämligen första utredningsbyrån. För att tillgodose

önskemålen om en effektivare kartellregistrering bör övervägas att

föra även denna registrering till första utredningsbyrån, så att man dit

samlar all verksamhet, som avser kartläggning av konkurrensförhållandena.

Innan en omorganisation genomförs, behöver emellertid vissa därmed sammanhängande

frågor närmare övervägas.

Vid bekämpningen av skadliga konkurrensbegränsningar intar NO och

hans kansli eu nyckelställning. Det rådande förhandlingssystemet

ställer stora krav på NO, och erfarenheterna har visat att ärendena

är så många och ofta så komplicerade att tidsutdräkten ibland blir

stor, innan myndigheten kan ta ställning. Det är därför av vikt att NO på

sätt utredningen föreslagit avlastas arbete med den slutliga handläggningen

av olika ärenden. Jag finner det också angeläget att NO bereds möjligheter

att på eget initiativ ta upp fler ärenden angående konkurrensbegränsningar

på prissidan. Den rotel inom kansliet, som främst handlägger sådana ärenden,

bör därför också förstärkas. I NO:s arbete uppkommer också behov av

att få större utredningar utförda genom SPIv:s försorg. Sådana utredningar

görs i främsta rummet av nämndens första utredningsbyrå. Under senare

tid har det visat sig att arbetsbelastningen hos SPK är så stor, att det ofta

dröjer lång tid innan de begärda undersökningarna ens kan påbörjas. Detta

återverkar menligt på NO:s effektivitet. Det är därför angeläget att förbättra

SPK:s möjligheter att tillhandahålla utredningar som begärts av NO. Jag

återkommer senare till de konkreta förslagen i dessa avseenden.

Utbyggd prisupplysning

En mycket viktig del i SPK:s verksamhet är att genom upplysning

sprida kännedom om pris- och konkurrensförhållanden. Härigenom motverkas

missförhållanden, prismedvetandet stärks och konsumenternas möjligheter

till fördelaktiga inköp förbättras. Behovet av samordning mellan

konsumentinstitutets och SPK:s upplysning för att i större utsträckning få

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

till stånd en samtidig information om olika varors kvalitet och pris har

framhållits i många sammanhang. Även om en dylik samordning i viss utsträckning

skett, anser jag att organisationen för den statliga upplysningsverksamheten

i konsumentfrågor bör särskilt granskas.

När det gäller det lämpligaste sättet att utforma prisupplysande åtgärder

får erfarenheterna i dagens läge sägas vara begränsade. Det synes därför

lämpligt att bedriva olika typer av försöksverksamhet, förutsatt att effekterna

härav närmare studeras. Viktigt är att man söker nå så många konsumenter

som möjligt. Utredningen föreslår en särskild p r i s u p p 1 y sningskampanj

med cirkaprisbegreppet och vikten av prismedvetenhet

som centralt tema. Den del av kampanjen som vänder sig till konsumenterna

bör hedrivas i nära kontakt med folkrörelserna. Även media med bredare

inriktning bör begagnas. Utredningen utgår från att radion och televisionen

uppmärksammar ämnet. Härutöver finner utredningen lämpligt

att pröva tidningsannonsering.

Jag kan i allt väsentligt instämma i de av utredningen framförda synpunkterna.

Jag vill erinra om att sedan riktprisutredningens betänkande lädes

fram har SPK genomfört en annonskampanj i dagspressen och vissa

tidskrifter, där man presenterat konkreta jämförelser mellan prisnivåerna

i olika livsmedelsbutiker i ett stort antal städer.

Det är naturligt, att en effektiv publicering av prisskillnader mött invändningar

från de företagare, vilkas prisnivå i dylika jämförelser framstått som

hög. Jag kan likväl inte finna det olämpligt alt, såsom skett i annonserna,

visa på prisnivåskillnader, när man samtidigt erinrar om att även andra

faktorer, såsom närhet till butiken och betjäningsgrad, inverkar på valet av

fördelaktigaste inköpsställe. Att mera utförligt gå in på dessa servicefaktorers

betydelse bereder stora svårigheter, särskilt som här blir fråga om rent

individuella värderingar och varierande förutsättningar.

Jag vill förorda en fortsättning av de försök till brett upplagda upplysningskampanjer

som nu påbörjats. Härvid är det eu fördel om olika alternativ

prövas praktiskt. Det kan ifrågasättas om just tidningsannonsering

är den lämpligaste formen för en kampanj av den typ, som riktprisutredningen

föreslagit, och om cirkaprisbegreppet behöver få en så central plats

i kampanjen som förordats.

Riktprisutredningen berör i detta sammanhang den regionala upplysningsverksamheten

och finner det värdefullt om priskontorens

verksamhet mera systematiskt kunde inriktas även på prisupplysning.

Utredningens önskemål ligger sålunda i linje med de synpunkter som förts

fram av priskommittén. Med hänsyn till arbetsbelastningen torde priskontorens

personal emellertid endast tillfälligt kunna syssla med upplysning.

Priskontorens roll i detta sammanhang bör närmare övervägas.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 75

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Förslag om konsumentombudsman m. m.

En grundläggande uppgift för samhället på konsumentområdet är att

skydda konsumenterna mot att varor och tjänster tillhandahålls dem med

hjälp av vilseledande affärsmetoder, på obilliga försäljningsvillkor eller

utan tillräckligt hänsynstagande till de risker som kan vara förknippade

med varans begagnande.

Efter att ha granskat de bestämmelser som nu gäller i dessa hänseenden,

anser riktprisutredningen att det föreligger ett klart behov av vidgat

konsumentskydd. Utredningen finner den bästa formen för

att bygga ut konsumentskyddet vara inrättande av en befattning som konsumentombudsman

(KO). Dennes uppgift skulle vara att tillse att

lagstiftningen och andra normer på konsumentskyddets område efterlevs

och att verka för ett på lämpligt sätt utbyggt skydd. Utredningen lägger

fram åtskilliga synpunkter på hur KO-befattningen närmare skulle utformas

och hur arbetet lämpligen borde bedrivas.

Av remissvaren framgår att det väsentligen råder enighet om behovet av

ett effektivt konsumentskydd. Man framhåller härvid särskilt vikten av att

stävja olika former av vilseledande reklam och annan vilseledande marknadsföring.

Förslaget om att inrätta en KO-befattning enligt utredningens

riktlinjer har emellertid mötts med betydande tveksamhet från remissinstansernas

sida och endast några av dessa har tillstyrkt dess genomförande

i nuvarande läge.

Det bör i sammanhanget erinras om att utredningen om illojal konkurrens

lagt fram sitt betänkande sedan remissbehandlingen av riktprisutredningens

förslag avslutats. I betänkandet förordas en väsentlig förstärkning

av skyddet mot vilseledande reklam och andra otillbörliga marknadsföringsmetoder.

Det föreslås härvid bl. a., att sådana metoder skall kunna

påtalas inför domstol inte endast av närmast berörda parter utan även av

konsument- och löntagarorganisationer och av statlig myndighet. Tanken

är att sistnämnda uppgift skulle anförtros en redan befintlig myndighet

och främts ha till syfte att bevaka de allmänna konsumentintressena. Förslaget

är för närvarande föremål för remissbehandling.

Enligt min mening kan utredningens tanke att en särskild tjänst som

konsumenternas ombudsman skall inrättas visa sig vara ett mycket värdefullt

uppslag. Såsom framhållits av åtskilliga, remissinstanser bör emellertid

frågan ytterligare övervägas. I första hand bör den prövas mot bakgrunden

av det förslag, som lagts fram av utredningen om illojal konkurrens.

Vid sidan av denna mera vidsträckta internationella verksamhet förekommer

mellan de nordiska länderna ett särskilt samarfaete

i kartell- och prisfrågor. Detta sker i form av ett fortlöpande

inofficiellt erfarenhets- och informationsutbyte mellan pris- och konkurrensmyndigheterna.

Utredningen anser att detta samarbete bör intensifieras

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

och föreslår att i detta syfte skapas ett särskilt organ, förslagsvis benämnt

Nordiska pris- och konknrrensutskottet. Detta organ skulle få till uppgift

att följa utvecklingen på pris- och konkurrensområdet i de nordiska länderna,

främja erfarenhetsutbytet mellan de olika ländernas myndigheter

och verka för samordning av deras verksamhet i skilda hänseenden. Särskilt

finner utredningen önskvärt att myndigheternas undersökningar samordnas

i ökad utsträckning.

Jag delar utredningens uppfattning att nordiskt samarbete från många

synpunkter är av värde också på pris- och konkurrensområdet. De uppgifter

som skulle tillkomma det föreslagna nordiska pris- och konkurrensutskottet

fullgörs redan i betydande mån genom det nuvarande mera informella

samarbetet mellan de nordiska fackmyndigheterna på området. Detta

samarbete är ganska väl utbyggt och kommer att vidgas ytterligare. Syftet

med utredningsförslaget torde kunna tillgodoses inom ramen för det samarbete

som sålunda pågår. Det är därför enligt min mening i varje fall f. n.

knappast erforderligt att skapa ett nytt samarbetsorgan.

För att konsumenternas intressen på bästa sätt skall bli tillgodosedda

i den snabba utveckling, som näringslivet f. n. genomgår, ställs stora krav

på konkurrenspolitikens anpassningsförmåga. Riktprisutredningen pekar

på vissa långsiktiga problem, bl. a. strukturomvandlingen och

utvecklingen på det internationella området, som förtjänar att uppmärksammas.

Dessa problem aktualiserar enligt utredningen frågan om inte en

särskild planeringsenhet borde skapas för att följa utvecklingen och

låta utreda problem av mera generell och principiell art.

Utredningen har inte lämnat några förslag till en sådan enhetsutformning

och placering, men har onekligen tagit upp en fråga av stor vikt. Utredningens

synpunkter på behovet av fortsatta utredningar av mera långsiktiga

problem stöds av flera remissinstanser. Däremot vinner utredningens

förslag att en särskild planeringsenhet härför bör inrättas, inte gehör

hos remissinstanserna. Jag anser för min del att det närmast bör ankomma

på NO och SPK att gemensamt ta upp frågor om verksamhetens principiella

och långsiktiga utformning.

Lokala konsumentkommiftéer

Landsorganisationens och socialdemokratiska arbetarpartiets priskommitté

har lagt fram förslag om att bilda lokala konsumentkommittéer. Dessa

skulle främst utgöra förbindelseled mellan konsumenterna och de på konsumentområdet

verksamma myndigheterna. Konsumentkommittéernas huvudsakliga

uppgift skulle vara att föra fram erfarenheter och önskemål från

konsumenterna till näringslivet och de organ, som arbetar på pris- och konsumentupplysningens

område, samt att sprida information till konsumenterna.

Priskommittén föreslår i första hand att en försöksverksamhet på

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

vissa platser anordnas under samverkan mellan de stora löntagarorganisationerna

m. fl. Ett centralt råd med företrädare för organisationerna samt

SPK, konsumentinstitutet och Varudeklarationsnämnden skulle bildas för

att bistå de lokala kommittéerna.

Vid remissbehandlingen har många instanser understrukit behovet av sådana

lokala kontaktorgan som förslaget avser. Åtskilliga remissinstanser

stöder också tanken att en försöksverksamhet bör komma till stånd. Från

flera håll förordas att resultatet av försöken avvaktas innan frågan slutligt

prövas. Från näringslivets sida ställer man sig i allmänhet avvisande till

förslaget.

För min del finner jag sannolikt att de föreslagna lokala konsumentkommittéerna

skulle kunna göra värdefulla insatser som förmedlare av konsumentupplysning.

Det är emellertid ett helt nytt uppslag, som här presenterats,

och det ställer sig svårt att utan närmare erfarenheter avgöra hur

verksamheten bör organiseras och bedrivas. Det är därför lämpligt att som

priskommittén föreslår börja med försöksverksamhet på ett mindre antal

platser. Det torde kunna förutsättas, att initiativ till att försöksvis bilda

lokala konsumentkommittéer kommer att tas av de stora löntagarorganisationer,

vilka ställt sig bakom förslaget, och andra organisationer, som uttalat

intresse för att verksamheten kommer i gång.

Beträffande frågan huruvida också ett centralt råd skall tillsättas för att

bistå de lokala kommittéerna har meningarna vid remissbehandlingen varit

delade. SPK anser sig av principiella skäl förhindrad att låta sig representeras

i ett sådant råd. I några remissyttranden har förordats, att konsumentrådet

lämpligen skulle kunna fullgöra uppgifterna. För egen del finner

jag det naturligt, att den nu berörda frågan närmare diskuteras i samband

med att man tar ställning till den närmare uppläggningen av försöksverksamheten.

Väsentligt är, att de statliga myndigheter och andra organ,

som verkar på könsumentområdet, lämnar ett verksamt bistånd åt konsumentkommittéernas

arbete.

I priskommitténs framställning förutsätts, att ekonomiska bidrag från

det allmännas sida kan behövas för att göra det möjligt för konsumentkommittéerna

att få sekreterarhj älp. Även för andra ändamål kan ett ekonomiskt

stöd bli önskvärt. Efter konsumentrådets närmare prövning bör bidrag

kunna utgå från anslaget Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning.

Priskommittén har ifrågasatt om inte de lokala konsumentkommittéerna

i framtiden skulle kunna få formen av kommunala nämnder. Detta uppslag,

som av remissinstanserna av olika skäl mötts med tveksamhet och i vissa

fall avvisats, torde få prövas närmare, sedan erfarenheter vunnits om hur

verksamheten kan komma att gestalta sig.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

85

Konsumentforskning och konsumentupplysning

Den statliga verksamheten inom området för konsumentforskning och

konsumentupplysning är uppdelad på flera organ. En central ställning har

statens konsnmentråd, som har till uppgift att planlägga och samordna

forskningsarbetet på konsumentområdet samt verka för att denna forskning

rationaliseras och utvecklas. Statens institut för konsumentfrågor skall verka

för att arbetsförhållandena i enskilda hem och kollektiva hushåll rationaliseras

samt för att produktion och konsumtion inriktas på goda och ändamålsenliga

konsumtionsvaror. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har

vid sidan av sina uppgifter att föra kartellregistret och utföra undersökningar

åt näringsfrihetsombudsmannen även att följa prisutvecklingen och sprida

upplysning bland allmänheten om prisbildningen för konsumtionsvaror.

Slutligen må erinras om Varudeklarationsnämndcn (VDN), som är ett statsunderstött

samarbetsorgan med uppgift att utarbeta normer för varudeklarationer,

att kontrollera bruket av varudeklarationer, som gjorts upp enligt

normerna, och att sprida upplysning om varudeklarationerna.

Relativt stora personella och materiella resurser tas i anspråk för verksamheten.

Anslagen till konsumentrådet, konsumentinstitutet och Varudeklarationsnämnden

uppgår för innevarande budgetår till ca 6,7 milj. kr.

För upplysningsändamål disponeras härjämte en avsevärd del av anslaget

till SPK, som för detta budgetår är uppfört med ca 4,8 milj. kr. Utvecklingen

under senare tid har ställt krav på utvidgning av verksamheten på

konsumentområdet. Detta har i sin tur aktualiserat viktiga principiella frågor

rörande verksamhetens inriktning och organisation samt rörande metoder

och former för dess bedrivande. Till följd härav har utredningsarbetet

beträffande konsumentfrågorna på senare tid blivit ganska omfattande.

Av naturliga skäl har utredningsarbetet också kommit att bli uppdelat på

flera händer.

I detta sammanhang vill jag erinra om att konsuinentupplysningsutredningen

ursprungligen hade till uppgift att utarbeta förslag rörande organisationen

av konsumentinstitutets upplysningsavdelning. När denna uppgift

fullgjorts, vidgades utredningens uppdrag till att omfatta frågan om den

framtida konsumentforskningens organisation. Dess nu framlagda betänkande

Effektivare konsumentforskning utgör resultatet av en första etapp i utredningsarbetet,

vilken avser konsumentinstitutets organisation för undersökningar

inom institutets nuvarande verksamhetsområde. I betänkandet föreslås,

att konsumentinstitutet organiseras om och förstärks. I det fortsatta

utredningsarbetet är avsikten att ta upp frågan om statlig konsumentforskning

på andra varuområden och beträffande tjänster liksom även den centrala

konsumentforskningens organisation och arbetsuppgifter.

Vid remissbehandlingen av det nu framlagda betänkandet har förts fram

åtskillig kritik av allmän natur. Denna är inte riktad mot utredningsförsla
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

get i och för sig utan hänför sig snarare till den splittring, som kännetecknat

det hittillsvarande utredningsarbetet och som bl. a. medfört, att förslaget

inte är grundat på en samlad översyn av förhållandena och behoven

inom hela området för konsumentforskning och konsumentupplysning. Krav

reses på att det fortsatta utredningsarbetet på detta område samordnas och

fördjupas, varvid målen, medlen och metoderna för samhällets insatser

penetreras från grunden. I vissa remissyttranden förordas att utredningen

får ändrad sammansättning eller att en ny utredning tillsätts.

Det anförda ger anledning att närmare pröva frågan hur utredningsarbetet

på detta område i fortsättningen bör bedrivas. Kravet på samordning

talar enligt min mening för att frågorna rörande konsumentupplysningen

görs till föremål för ny utredning i ett sammanhang. Utredningsarbetet

bör i första hand gälla de grundläggande frågor rörande konsumentupplysning

samt forsknings-, provnings- och undersökningsarbetet på konsumentområdet.

Härvid bör resultaten av tidigare utredningar tillgodogöras, liksom

även de ytterligare utredningsresultat som kommer fram från ännu pågående

utredningar, exempelvis från 1963 års konsumentupplysningskommitté.

I organisatoriskt hänseende bör särskilt beaktas behovet av samordning

av den konsumentinriktade verksamheten inom olika myndigheter och

andra organ, främst SPK och konsumentinstitutet. Möjligheterna att få till

stånd en effektivitetsfrämj ande samverkan på konsumentupplysningsområdet

och att för detta ändamål föra samman på området verkande organ

eller delar därav bör prövas förutsättningslöst. Konkreta organisationsförslag

bör utarbetas. Utredningen bör även ta upp frågan huruvida behov föreligger

av särskilda anordningar på det lokala planet för att främja konsumentupplysningen.

Härvid bör utredningen hålla kontakt med det pågående

utredningsarbetet rörande hemkonsulentorganisationen samt följa verksamheten

inom de lokala konsumentkommittéer, som eventuellt kan komma

att tillsättas på initiativ av löntagarorganisationerna. Priskontorens arbetsuppgifter

och ställning bör även övervägas i detta sammanhang.

Det sagda innebär, att konsumentupplysningsutredningens fortsatta arbete

kommer att bedrivas inom ramen för den nya utredningen. Det är min

avsikt att inom kort återkomma till frågan om närmare direktiv för denna.

Till konsumentupplysningsutredningens förslag rörande omorganisation

och förstärkning av konsumentinstitutet återkommer jag i det följande.

Vad angår förslaget att flytta de möbelundersökningar in. in. som nu bedrivs

av slöjdföreningen, till konsumentinstitutet är jag inte beredd att

ta ställning. Jag förutsätter, att frågan om fortsatt ekonomiskt stöd till

nämnda verksamhet i slöjdföreningens regi kan prövas om av konsumentrådet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

87

Ändring av konsumentinstitutets organisation

Konsumentinstitutet har f. n. fyra undersökningsavdelningar, eu upplysningsavdelning

och ett kansli. Konsumentupplysningsutredningen föreslår

att antalet undersökningsavdelningar minskas till tre. Härvid blir avdelningarna

större, vilket enligt utredningen möjliggör bl. a. en rationellare arbetsfördelning.

Utredningen anger vissa riktlinjer för arbetets fördelning mellan

de tre avdelningarna. Bl. a. föreslås en av dessa, den tekniska avdelningen

— vilken i stort sett svarar mot institutets nuvarande laboratorieavdelning

— bli en serviceavdelning till de båda övriga undersökningsavdelningarna

och sålunda inte som sistnämnda avdelningar vara huvudman för undersökningsarbete.

Vidare bör enligt utredningen institutets kemiska laboratorium,

som nu tillhör den från institutet i övrigt lokalt skilda laboratorieavdelningen,

organisatoriskt föras över till en av undersökningsavdelningarna men

bli kvar i nuvarande lokaler. Omorganisationen tillstyrks av åtskilliga remissinstanser,

däribland statskontoret, konsumentinstitutet och konsumentrådet.

I ett par yttranden påtalas, att olägenheter kan uppstå därigenom att

varuområdet för varje avdelning blir större och mer heterogent.

Den föreslagna omorganisationen bör genomföras i huvudsak. Arbetsfördelningen

mellan de tre undersökningsavdelningar, som därvid bildas, bör

inte nu bestämmas utan ytterligare prövas och fastställas av institutet

på grundval av de riktlinjer Kungl. Maj :t kan komma att ange. Jag ansluter

mig i princip till utredningens uppfattning att den tekniska avdelningen

skall vara en serviceavdelning. Såsom flera remissinstanser förordat bör

detta dock inte hindra att avdelningen när institutet prövar det lämpligt är

huvudman för undersökningsarbete. Av praktiska skäl synes det kemiska

laboratoriet tills vidare böra tillhöra den tekniska avdelningen.

Konsumentupplysningsutredningen föreslår vidare, att vid konsumentinstitutet

tillsätts en planerings- och samordningsgrupp, bestående av tre

kvalificerade tjänstemän. Förslaget bär tillstyrkts av institutet och konsumentrådet

m. fl. remissinstanser. Jag anser mig emellertid i likhet med

bl. a. statskontoret inte kunna förorda denna personalökning. I stället förordar

jag att institutets kansli tillförs en ny chefstjänst, vars innehavare kan

biträda institutets direktör med planerings- och samordningsuppgifter. Jag

återkommer i det följande till denna fråga.

Personalfrågor och kostnader

Jag övergår nu till personal- och anslagsfrågorna för ombudsmannen för

näringsfrihetsfrågor, statens pris- och kartellnämnd och statens institut för

konsumentfrågor. Förslag om förstärkning av personalen vid dessa myndigheter

och om vissa anslagshöjningar har lagts fram av riktprisutredningen,

konsumentupplysningsutredningen och myndigheterna. Jag biträder dessa

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

förslag, som tidigare redovisats, i den utsträckning som framgår av det

följande.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar

Förslag har förts fram om åtgärder för att bereda näringsfrihetsombudsmannen

behövlig avlastning i arbetet. I anledning härav föreslår jag, att eu

tjänst som ställföreträdande näringsfrihetsombudsman i Ce 2 inrättas samt

att medel beräknas för eu tjänst som byrådirektör i Ae 28, avsedd för roteln

för prisärenden. För biträde med budsändning m. m. beräknar jag

20 000 kr. och för löneomräkning 107 000 kr.

Frågan om lönegradsplaceringen av ifrågavarande tjänster har varit föremål

för förhandling mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer.

Riksdagens lönedelegation har den 16 mars 1967 godkänt avtalet,

dock under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar,

som ligger till grund för avtalet.

Anslaget bör för nästa budgetår höjas med 250 000 kr.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader

Anslaget bör höjas med 8 000 kr. Från anslaget bör i fortsättningen bestridas

kostnader även för utrikes tjänsteresor.

Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar

Nämnden har med Kungl. Maj :ts medgivande anställt en tjänsteman för

att med arbetsuppgifter och befogenheter som ankommer på byråchef förestå

en särskild arbetsenhet. Tjänstemannen åtnjuter arvode motsvarande

lönen till tjänsteman i C 1. Nämnden föreslår, att en extra ordinarie byråchefstjänst

i nämnda lönegrad inrättas för tjänstemannen.

Jag biträder nämndens förslag och förordar sålunda att en byråchefstjänst

i Ce 1 inrättas hos nämnden.

Nämndens personalresurser för utrednings- och registreringsverksamhet

avseende konkurrensförhållanden m. m. samt för prisundersökningar och

prisupplysning bör förstärkas. Jag föreslår, att medel beräknas under anslagsposten

Expertis och tillfällig arbetskraft till 8 handläggande tjänstemän,

3 assistenter och 3 kvalificerade biträden, tillhopa 14 tjänstemän. Årskostnaden

beräknar jag till 526 000 kr. Härjämte bör medel under denna anslagspost

beräknas till ersättning åt en sakkunnig, som knutits till nämnden.

Medelsbehovet beräknar jag till 67 000 kr. Anslagsposten bör minskas

med 250 000 kr., motsvarande beräknad årskostnad för en särskild arbetsgrupp,

som undersökt förhållandena inom byggnad sbranschen och som nu

slutfört sin verksamhet.

Anslagsposten Arvoden och särskilda ersättningar bör höjas med 3 000

kr. för arvode till generaldirektörens ställföreträdare.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Nu angivna förändringar medför en höjning av avlöningsanslaget med

894 000 kr. Därav utgör 480 000 kr. löneomräkning.

Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader

1966/67

Ber. ändring 1967/68

SPK

Dep.cliefen

1.

Sjukvård m. in...............

13 000

+ 8 000

+ 3 000

2.

Reseersättningar..............

65 000

+ 95 000

+ 30 000

3.

Expenser

a) Bränsle, lyse, vatten ........

21 000

+ 4 000

+ 3 000

b) Övriga expenser............

. 199 000

+ 158 000

+ 150 000

Därav engångsutgift ........

40 000

4.

Hålkortsbearbetning ..........

95 000

+ 35 000

+ 20 000

5.

Publikationstryck..............

. 150 000

+ 65 000

+ 50 000

6.

Allmän upplysningsverksamhet .

50 000

+ 110 000

+ 550 000

593 000

+ 475 000

+ 806 000

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att omkostnadsanslaget

höjs med 806 000 kr. Anslagshöjningen hänger bl. a. samman med

att belastningen kraftigt ökat till följd av successiva förstärkningar av personalen,

och att jag under posten 6. Allmän upplysningsverksamhet beräknat

ett belopp av 500 000 kr. för särskilda upplysningskampanjer i enlighet

med vad jag tidigare förordat i anledning av förslag av riktprisutredningen.

Från anslaget bör i fortsättningen bestridas kostnaderna även för

utrikes tj änsteresor.

Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar

Jag har tidigare förordat, att konsumentinstitutet organiseras om på så

sätt att antalet undersökningsavdelningar minskas från fyra till tre. I överensstämmelse

med konsumentupplysningsutredningens förslag bör för var

och en av de sålunda ombildade avdelningarna inrättas en ny tjänst som laboratoriechef

i C 1. Innehavarna av dessa tjänster bör ha utbildning och erfarenhet

som gör dem väl lämpade att planlägga och leda forsknings- och

undersökningsverksamheten samt att hålla kontakt med motsvarande verksamhet

vid institutioner som konsumentinstitutet samarbetar med.

Såsom jag tidigare förordat, bör medel beräknas för en ny tjänst för avdelningsdirektör

i B 5 med placering som chef för konsumentinstitutets

kansli. Innehavaren bör ha utbildning och erfarenhet som kan fordras för

uppgiften att biträda institutets direktör vid planläggning och samordning av

verksamheten.

Frågan om lönegradsplaceringen av'' ifrågavarande tjänster har varit föremål

för förhandling mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisa
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

tioner. Vid förhandlingen har träffats avtal jämväl om lönegradsplaceringen

för andra tjänster vid konsumentinstitutet. Riksdagens lönedelegation

har den 16 mars 1967 godkänt avtalet, dock under förbehåll att riksdagen

godkänner de organisatoriska förutsättningar som ligger till grund för avtalet.

Anställningsformen för innehavarna av chefstjänsterna bör vara extra

ordinarie. Kungl. Maj :t bör i den utsträckning som fordras i samband med

genomförandet av den nya organisationen äga föra tjänster på övergångsstat

och utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

I övrigt föreslår jag, att anslagsposten Avlöningar till expertis och tillfällig

arbetskraft räknas upp med 135 000 kr.

En tablå över de tjänster, som kommer att finnas vid institutet torde som

bilaga få fogas till statsrådsprotokollet. Redovisningen har gjorts fullständig

för att ge underlag för anslagsberäkningen.

Förslagen innebär, att avlöningsanslaget efter löneomräkning, som medför

en höjning med 201 000 kr., ökas med 627 000 kr.

Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader

Konsumentupplysningsutredningen har föreslagit att medel till utrustning

och till kostnader för uppdrag hos andra institutioner anvisas på ett

särskilt reservationsanslag. Jag biträder detta förslag, i anledning varav

anslagsposten Övriga utgifter bör minskas med 40 000'' kr. På grund av beräknade

utgiftsstegringar bör det på anslagsposten kvarstående beloppet höjas

med 10 000 kr. Av övriga anslagsposter bör posten Sjukvård in. m. höjas

med 1 000; kr., Reseersättningar med 22 000 kr. och Övriga expenser med

40 000 kr. Av sistnämnda belopp avser 20 OOP kr. engångsutgifter för anskaffning

av inventarier i anledning av personalförstärkningen. Förslagen

innebär en höjning av omkostnadsanslaget med 33 000 kr. Från anslaget bör

i fortsättningen bestridas kostnaderna även för utrikes tjänsteresor.

Statens institut för konsumentfrågor: Undersökningar och upplysningsmateriel

m. m.

Detta nya anslag, som uppförs i anledning av förslag av konsumentupplysningsutredningen,

motsvarar delvis det för innevarande budgetår uppförda

reservationsanslaget Statens institut för konsumentfrågor: Upplysningsmateriel.

Medelsbehovet för upplysningsmateriel beräknar jag till 150 000 kr.

På detta anslag bör vidare medel anvisas till kostnader för undersökningsuppdrag,

som konsumentinstitutet lämnar till andra institutioner m. fl. Konsumentupplysningsutredningen

har föreslagit att 300 000 kr. anvisas för ändamålet.

För innevarande budgetår har på omkostnadsanslaget beräknats

18 000 kr. härför. Jag föreslår att medelsanvisningen för ändamålet på detta

anslag bestäms till 118 000 kr.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

91

Till utrustning har på omkostnadsanslaget för innevarande budgetår beräknats

22 000 kr. För nästa budgetår föreslår jag, att 25 000 kr. anvisas för

ändamålet. Dessutom förordar jag att ett engångsbelopp av 50 000 kr. anvisas

till anskaffning av utrustning. Sammanlagt bör sålunda till utrustning

på detta anslag anvisas 75 000 kr.

Till anslaget torde även få föras eventuell vid utgången av budgetåret

1966/67 förefintlig reservation på reservationsanslaget till upplysningsmateriel,

som bör utgå ur riksstaten från och med nästa budgetår.

Institutets inkomster av försäljning och uthyrning av upplysningsmateriel

bör liksom hittills tas till uppbörd på anslaget. Med hänsyn härtill kan

medelsbehovet begränsas till 323 000 kr.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att på personalförteckningarna

för ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor, statens

pris- och kartellnämnd samt statens institut för konsumentfrågor

föra upp nya tjänster på löneplan C enligt vad jag föreslagit

i det föregående;

2) godkänna de riktlinjer jag föreslagit för omorganisation

av statens institut för konsumentfrågor;

3) för budgetåret 1967/68 under tionde huvudtiteln anvisa
a)

till Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar

ett förslagsanslag av 926 000 kr.

b) till Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor; Omkostnader

ett förslagsanslag av 48 000 kr.

c) till Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar ett

förslagsanslag av 5 150 000 kr.

d) till Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader ett

förslagsanslag av 1 399 000 kr.

e) i till Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar

ett förslagsanslag av 2 788 000 kr.

f) till Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader

ett förslagsanslag av 1 422 000 kr.

g) till Statens institut för konsumentfrågor: Undersökningar

och upplysningsmateriel m. m. ett reservationsanslag

av 323 000 kr.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

93

Bilaga

Förteckning över tjänsterna vid statens institut för konsumentfrågor

enligt departementschefens förslag

Lönegrad

1 direktör ................................................ C 3

Undersökningsavdelning 1

1 laboratoriechef .......................................... C 1

2 förste intendenter........................................ A 30

1 konsulent ............................................... A 23

1 konsulent ...................... A 21

2 konsulenter.............................................. A 19

2 tekniker ................................................ A 13

1 institutionstekniker ........... A 11

2 institutionsbiträden ...................................... A 3/9

Undersökningsavdelning 2

1 laboratoriechef ....................... C 1

1 förste intendent.......................................... A 30

1 konsulent ............................................... A 23

1 konsulent ............................................... A 21

1 assistent ................................................ A 17

1 tekniker ................................................ A 13

1 institutionstekniker ...................................... A 11

3 institutionsbiträden ...................................... A 3/9

Tekniska avdelningen

1 laboratoriechef .......................................... G 1

1 förste intendent .......................................... A 30

1 förste byråingenjör ...................................... A 23

1 byråingenjör ............................................ A 21

1 ingenjör ................................................ A 19

2 ingenjörer ........................................ högst A 17

1 förste instrumentmakare.................................. A 14

1 tekniker ................................................ A 13

1 institutionstekniker ...................................... A 11

3 institutionsbiträden ...................................... A 3/9

Kansliet

1 avdelningsdirektör ...................................... B 5

1 förste byråsekreterare .................................... A 23

1 assistent ................................................ A 17

1 kontor sskrivare .......................................... A 13

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Lönegrad

2 kansliskrivare .......................................... A 11

1 expeditionsvakt .......................................... A 9

1 expeditionsvakt .......................................... A 8

4 kontorister .............................................. A 9

4 kontor sbiträden .......................................... A 3/9

2 telefonister .............................................. A 3/9

Upplysningsavdelningen

1 avdelningsdirektör ...................................... B 5

1 byrådirektör............................................. A 28

1 pressombudsman ........................................ A 28

2 konsulenter ............................................ A 23

1 redaktör ................................................ A 23

1 ingenjör ................................................ A 23

2 redaktörer ............... A 19

2 konsulenter ........... A 19

1 föreståndare ............................................ A 19

1 konsulent ............... A 17

3 assistenter ................... A 15

2 kontorsskrivare .................... A 13

1 biblioteksassistent ........................................ A 13

1 institutionstekniker ............ A 11

1 kansliskrivare ........................................... A 11

1 kontorist ................................................ A 9

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

95

Innehållsförteckning

Inledning ...............................................

Gällande ordning m. m....................................

Konkurrenspolitikens målsättning .........................

Riktprisutredningen ...................................

Remissyttrandena......................................

Bedömningen av prissamverkan...........................

Riktprisutredningen ...................................

Remissyttrandena......................................

Prisövervakning .........................................

Riktprisutredningen ...................................

Remissyttrandena......................................

Utbyggd registrering av konkurrensbegränsningar...........

Riktprisutredningen ...................................

Remissyttrandena......................................

Utbyggd prisupplysning...................................

Riktprisutredningen ...................................

Remissyttrandena......................................

Förslag om konsumentombudsman m. m....................

Riktprisutredningen ...................................

Remissyttrandena......................................

Lokala konsumentkommittéer.............................

Priskommitténs skrivelse ...............................

Remissyttrandena......................................

Effektivare konsumentforskning...........................

Konsumentupplysningsutredningen ......................

Remissyttrandena......................................

Ändring av konsumentinstitutets organisation...............

Konsumentupplysningsutredningen ......................

Remissyttrandena......................................

Personalfrågor och kostnader .............................

Riktprisutredningen ...................................

Remissyttrandena......................................

Konsumentupplysningsutredningen ......................

Remissyttrandena......................................

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor .................

Pris- och kartellnämnden...............................

Konsumentinstitutet ...................................

Departementschefen .....................................

Inledning .............................................

Konkurrenspolitikens målsättning .......................

Bedömningen av prissamverkan .........................

Prisövervakning .......................................

Registrering och undersökning av konkurrensbegränsningar

Utbyggd prisupplysning................................ .

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1967

Förslag om konsumentombudsman m. m....................... 82

Lokala konsumentkommittéer.................................. 83

Konsumentforskning och konsumentupplysning.................. 85

Ändring av konsumentinstitutets organisation.................... 87

Personalfrågor och kostnader .................................. 87

Hemställan .................................................. 91

Bilaga......................................................... 93

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670210

Doktrin (2)

  1. Göran Lysén, Något om villkoren enligt luftfartslagen 7 kap. 4 §, FT 1979 nr 3 s. 148, på s. 156 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen, SvJT 1974 s. 81, på s. 91 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. ABU 1967:46 Utlåtande i anledning av motion om samhälleliga åtgärder för övervakande av reklamen. s. 11 i texten
  2. Rskr. 1967:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  3. SU 1967:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående effektivisering av verksamheten på prisoch konkurrensområdet samt konsumentvaruforskning s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. FT 1979 s. 148 Göran Lysén, Något om villkoren enligt luftfartslagen 7 kap. 4 § s. 156 i texten
  2. SvJT 1974 s. 81 Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen s. 91 i texten