Sök i Ratio Lex

Med förslag till folkbokföringsförordning, m. m

1967-02-24 · 114 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 113 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:88, Med förslag till folkbokföringsförordning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

1

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till folkbokföringsförordning,

m. m.; given Stockholms

slott den 24 februari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels antaga härvid fogade förslag till

1) folkbokföringsförordning,

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1946 års folkbokföringsförordning ersätts med

en ny folkbokföringsförordning.

Den nya förordningen betingas bl. a. av statsmakternas principbeslut år

1963 om övergång till datamaskinsystem för registrerings-, beräknings- och

redovisningsarbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd senast vid

årsskiftet 1967/68. I den nya folkbokföringsförordningen medtas endast

sådana grundläggande bestämmelser av huvudsakligen materiell innebörd

som kräver ställningstagande från riksdagens sida.

Förslaget innefattar en avsevärd förenkling av mantalsskrivningsförfarandet

genom slopande av de särskilda mantalsuppgifterna. Även hyresvärds

skyldighet att lämna huvudförteckning föreslås bli avskaffad. Mantalsskrivningen

skall i princip bygga på den faktiska bosättningen den

1 november. S. k. kvarskrivning av person som saknar känt hemvist i inflyttningsförsamling

föreslås avskaffad. I övrigt har bestämmelserna om

rätt folkbokföringsort lämnats oförändrade i avvaktan på särskild utredning.

Den nuvarande mantalsskrivningen av fastigheter föreslås avskaffad. Om1

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

läggningen av mantalsskrivningssystemet har föranlett alt systemet med

roteombud ansetts böra slopas.

I fråga om allmänhetens skyldighet att göra anmälan till pastorsämbete

föreslås i propositionen vissa förenklingar. Sålunda skall telefonanmälan

i regel godtas. Skyldigheten att vid flyttning inom landet anmäla denna

i utflyttningsförsamlingen slopas och flyttningsbetygen avskaffas. Utlänningar

som lämnat landet skall lättare kunna avregistreras.

Besvärstiden i mantalsskrivningsmål och en del andra tidsfrister föreslås

ändrade.

Den nya folkbokföringsförordningen avses börja tillämpas den 1 januari

1968. Mantalsskrivningen hösten 1967 föreslås dock följa de nya bestämmelserna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

3

Förslag

till

F olkbokför ingsf ör ordning

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Folkbokföring sker

dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för 1

varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring),

dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis

för varje kommun (mantalsskrivning).

Konungen kan förordna, att kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg

skall ske hos den lokala skattemyndigheten.

2§.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden handlägger centrala uppgifter

inom och har tillsyn över folkbokföringsväsendet.

Domkapitel har inom stiftet tillsyn över pastorsämbetenas befattning

med kyrkobokföringen.

3 §•

Med folkbokföringsmyndighet avses länsstyrelse och myndighet som

nämnes i 1 eller 2 §.

4§.

Bestämmelser om kyrkobokföring i icke territoriell församling av svenska

kyrkan och i svensk församling i utlandet meddelas av Konungen.

5§.

Har Konungen förordnat att församling skall vara indelad i kyrkobokföringsdistrikt,

gäller förordningens bestämmelser om församling i stället

sådant distrikt.

6§.

Konungen förordnar i varje stift minst en kyrkobokföringsinspektör att

biträda domkapitlet vid tillsyn över kyrkobokföringen.

När flera kyrkobokföringsinspektörer förordnas i ett stift, indelas stiftet

i inspektionsområden, ett för varje inspektör.

7§.

För varje person fastställes personnummer som identitetsbeteckning. Personnummer

anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och

kontrollsiffra.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för månaden och två

för dagen i nu nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre siffror och är udda för man och jämnt för

kvinna.

Kyrkobokföring

Definitioner m. m.

8 §•

I denna förordning förstås med en persons

kyrkobokföringsort den församling i vilken han är kyrkobokförd,

kyrkobokföringsfastighet den fastighet på vilken han är kyrkobokförd.

9 §•

Har beslut om kyrkobokföring på grund av inflyttning meddelats efter

anmälan enligt 33 §, gäller kyrkobokföringen från och med den dag'' anmälan

inkom. Har beslutet meddelats utan föregående anmälan, gäller kyrkobokföringen

från och med beslutets dag.

Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara kyrkobokförd på

utflyttningsorten från och med den dag han är kyrkobokförd på inflyttningsorten.

Vid flyttning till utlandet upphör kyrkobokföringen att gälla

från och med utresedagen. Anmäles flyttning till utlandet efter utresedagen,

upphör dock kyrkobokföringen att gälla från och med den dag anmälan

inkom.

10 §.

Om kyrkoböcker, register över obefintliga (obefintligregister) och andra

register för kyrkobokföringen bestämmer Konungen.

Rätt kijrkobokföringsort m. m.

11 §•

Var och en kyrkobokföres i den församling och på den fastighet där han

är bosatt, om annat ej följer av bestämmelse i 19—24 och 27 §§.

12 §.

En person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller,

när byte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under

nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan). Den som enligt denna regel

kan anses bosatt på flera fastigheter anses bosatt på den fastighet där han

med hänsyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga omständigheter får

anses ha sitt egentliga hemvist.

Undantag från första stycket anges i 13—17 §§.

13 §.

Den som på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på

annan fastighet än den där hans familj är bosatt anses bosatt hos familjen,

om han regelbundet besöker den när tillfälligt hinder ej möter.

14 §.

Dygnsvila som en person på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag tillbringar

på annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist anses

icke leda till ändring i hans bosättning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

5

15 §.

Kan elev vid allmän eller enskild läroanstalt anses ha sitt egentliga hemvist

hos föräldrar, andra anhöriga eller, om han är gift, hos sin familj eller

på annan plats, anses han bosatt där, även om han till följd av studierna

tillbringar dygnsvilan på annan fastighet.

16 §.

Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan tillbringa sin dygnsvila

regelmässigt på viss fastighet anses bosatt på den fastighet där han kan

anses ha sitt egentliga hemvist. Därvid beaktas hans yrke eller tjänst, familjens

eller annan nära anhörigs bosättning, förvaringen av hans bohag

och annan omständighet.

17 §.

Den som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och icke är bosatt

på viss fastighet anses bosatt på sitt huvudviste i samebyn. Om sådant

huvudviste gäller i tillämpliga delar vad som enligt denna förordning gäller

om fastighet.

18 §.

Även om en person icke är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt

i viss församling, om det med tillämpning på församlingens område av bestämmelserna

i 12—17 §■§ om fastighet kan anses att han är bosatt inom

området.

19 §.

På ansökan av den som äger eller innehar fast egendom men endast under

någon del av året vistas på egendomen eller i övrigt inom den församling

där egendomen är belägen kan Konungen förordna, att sökanden skall

vara kyrkobokförd på viss fastighet i församlingen, om det är skäligt med

hänsyn till egendomens betydenhet och övriga omständigheter.

20 §.

Den som är anställd på utländsk ort i svenska statens tjänst kyrkobokföres

i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm med sin familj och svenska betjäning.

Konungen kan dock medge den, som äger eller innehar fast egendom

utom Stockholm, att med familj och betjäning kyrkobokföras på viss

fastighet i den församling där egendomen är belägen.

21 §.

Ledamot av statsrådet som för att utöva statsrådsämbetet flyttar från församling,

där han var bosatt vid utnämningen, får fortfarande vara kyrkobokförd

där.

22 §.

Den som förordnats av Konungen till ledamot i kommitté eller kommission

eller fått uppdrag att biträda i statsdepartement som sakkunnig eller

fått särskilt uppdrag av riksdagen och för att fullgöra uppdraget flyttar

från den församling, där han var bosatt när han fick uppdraget, får fortfarande

vara kyrkobokförd i denna församling, om han där innehar anställning,

äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

23 §.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem i annan församling

än den, där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han flyttade

till ålderdomshemmet, får kyrkobokföras i sistnämnda församling. Han

kyrkobokföres då på den fastighet, där han förut var bokförd, eller under

rubrik på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger, på annan

fastighet.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem och är kyrkobokförd

i den församling där hemmet ligger får kyrkobokföras på annan fastighet

i församlingen, om särskilda skäl föreligger.

24 §.

Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokföring.

Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen,

som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om den som intages

eller intagits i förbättrings-, uppfostrings-, fångvårds- eller arbetsanstalt.

Den som frigivits eller utskrivits villkorligt från fångvårds- eller arbetsanstalt

eller som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering

överförts till vård utom anstalt anses vid kyrkobokföring vara intagen i anstalten

även under prövotiden eller vården utom anstalt.

25 §.

Levande fött barn kyrkobokföres i sin födelsehemort, om det är fött inom

landet eller fött utom landet av kvinna som är kyrkobokförd här eller är

bosatt här och upptagen i obefintligregister.

Födelsehemort är den församling där modern vid barnets födelse var

kyrkobokförd eller upptagen i obefintligregister. Kan moderns kyrkobokföring

icke utredas, är den församling, där barnet föddes, födelsehemort. För

hittebarn är den församling, där barnet anträffas, födelsehemort.

Sedan barnet kyrkobokförts i födelsehemorten, tillämpas övriga bestämmelser

om kyrkobokföringsort.

26 §.

Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller

dess betjäning kyrkobokföres endast om han är svensk medborgare. Detta

gäller även sådan persons familjemedlem eller tjänare.

27 §.

Den som icke är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall

kyrkobokföras bokföres under rubrik på församlingen skrivna, om annat

ej följer av 19, 20, 23 eller 24 §. Den som saknar känt hemvist eller, i fråga

om nomadiserande same, känt huvudviste bokföres under rubrik utan känt

hemvist.

Pastorsämbete får dock pröva om person som saknar bestämt hemvist i

församlingen i stället för att bokföras enligt första stycket kan behålla sin

tidigare kyrkobokföring. Beslutas vid mantalsskrivning att han icke skall

uppföras på viss fastighet i mautalslängden, bokföres han enligt första

stycket.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

28 §.

Från kyrkobokföringen avregistreras den som avlidit eller kyrkobokförts

i annan församling eller enligt 26 § ej längre skall kyrkobokföras. Vidare

avregistreras den som vid prövning av anmälan enligt 34 g anses ha flyttat

till utlandet.

Som utflyttad avregistreras, även om anmälan enligt 34 § icke gjorts,

utlänning som kan antagas ej längre vara bosatt i Sverige och svensk medborgare

som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är

stadigvarande bosatt i utlandet.

Till obefintligregistret överföres den som vid två mantalsskrivningar i

följd befunnits sakna känt hemvist. Den som är inskriven på svenskt sjömanshus

får dock ej överföras till obefintligregistret.

Andra och tredje styckena gäller icke sådan svensk missionär eller präst,

som är anställd i utlandet, och ej heller make eller barn under 15 år som

åtföljer honom.

Anmälningar m. in.

29 §.

Anmälan enligt denna förordning får göras muntligen, om annat icke

anges särskilt. Folkbolcföringsmyndigheten kan dock begära att muntlig

anmälan, som lämnas i telefon, för att gälla skall bekräftas skriftligen eller,

om särskilda skäl föreligger, vid personlig inställelse.

30 §.

Barns födelse anmäles till pastorsämbetet i födelsehemorten, om det är

fött inom riket eller fött utom riket av kvinna som är kyrkobokförd här eller

är bosatt här och upptagen i obefintligregister.

Födes barnet på sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan.

Biträder barnmorska vid födelsen i annat fall, gör hon lödelseanmälan. Anmälan

skall ske ofördröj ligen och vara skriftlig.

I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan enligt första

stycket inom en månad från födelsen. Sker det icke kan pastorsämbetet förelägga

vårdnadshavaren att inom viss tid fullgöra sin skyldighet.

Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livstecken,

samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskap

sveckan.

31 §.

Dödsfall anmäles skyndsamt till pastorsämbete. Anmälan göres av efterlevande

make eller annan anhörig, som sammanbott med den döde eller av

annan anledning finns på platsen. Om sådan anmälningsslcyldig ej finnes,

bör husfolk, husvärd eller annan som är närmast till det anmäla dödsfallet.

Den som anmäler dödsfall skall, om dödsbevis ej lämnas enligt 32 §, vid

anmälan uppge sannolik dödsorsak och namn på läkare som under sista

året före dödsfallet rådfrågats av eller för den döde.

32 §.

Intyg om dödsorsak (dödsbevis) lämnas vid dödsfall till pastorsämbete

av polismyndighet, om särskild undersökning för att utröna dödsorsaken

gjorts genom myndighetens försorg, och av sjukvårdsinrättning om den

avlidne vårdades på inrättningen vid dödsfallet.

Den som anmäler dödsfall till pastorsämbete skall avlämna dödsbevis

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

om läkare i annat fall vårdade den avlidne under hans sista sjukdom, biträdde

vid förlossning, där moder eller barn dog, eller besiktigade den dödes

kropp efter dödsfallet.

Medicinalstyrelsen kan förordna att dödsbevis skall lämnas till pastorsämbete

vid andra dödsfall än som avses i första och andra styckena såvitt

avser kommun eller ort där tjänsteläkare är stationerad. Sådant dödsbevis

avlämnas av den som anmäler dödsfallet.

33 §.

Flyttning som bör föranleda ändring i kyrkobokföringen anmäles av den

flyttande inom två veckor till pastorsämbetet i den efter flyttningen rätta

kyrkobokföringsorten. Det sagda gäller även den som flyttat in från utlandet.

Sker icke anmälan enligt första stycket eller är anmälan ofullständig och

saknar pastorsämbetet erforderliga uppgifter för kyrkobokföringen, kan

pastorsämbetet förelägga den flyttande att lämna dessa uppgifter.

34 §.

Den som har för avsikt att bosätta sig stadigvarande i utlandet skall anmäla

detta till pastorsämbetet i kyrkobokföringsorten. Anmälan göres före

utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan inställes

eller uppskjutes skall detta anmälas till pastorsämbetet senast den tidigare

uppgivna utresedagen.

35 §.

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad

åt annan, skall anmäla detta till pastorsämbetet i den församling där fastigheten

är belägen. Anmälan göres inom två veckor efter inflyttningen.

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig att på förfrågan

av folkbokföringsmyndighet uppge om viss person bor i fastigheten

respektive lägenheten.

Pastorsämbetes beslut m. m.

36 §.

Pastorsämbete beslutar efter anmälan eller när annat skäl föreligger om

viss persons kyrkobokföring i församlingen. Pastorsämbetet skickar underrättelse

till honom, om åtgärd vidtages utan att anmälan skett eller om

anmälan ej följts vid kyrkobokföringen.

37 §.

Är pastorsämbeten av olika mening i fråga om kyrkobokföring, inhämtas

kyrkobokföringsinspektörens råd i ärendet. Kvarstår oenigheten, hänskjuter

den myndighet som först handlagt ärendet detta till den länsstyrelse

eller det domkapitel som prövar besvär över myndighetens beslut i samma

ämne. Vid sådan underställning skall den ifrågasatta kyrkobokföringsåtgärden

anstå till dess länsstyrelsens eller domkapitlets beslut föreligger.

Länsstyrelsen eller domkapitlet kan förordna att åtgärden skall anstå till

dess lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

9

Mantalsskrivning

38 §.

I denna förordning förstås med

mantalsåret det kalenderår för vilket mantalsskrivning sker,

förrättningsåret kalenderåret närmast före mantalsåret,

mantalsdagen den 1 november förrättningsåret,

mantalsskrivningsort för varje person den kommun och församling i

vilken han mantalsskrives.

39 §.

Var och en mantalsskrives på den fastighet och i den församling, där han

rätteligen skall vara kyrkobokförd mantalsdagen, samt i den kommun där

fastigheten och församlingen är belägen. Den som skall vara kyrkobokförd

i icke territoriell församling mantalsskrives på kyrkobokföringsfastigheten

och i den kommun och församling där fastigheten är belägen.

Den som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik på församlingen

skrivna eller utan känt hemvist mantalsskrives under samma rubrik.

Vid ändring i den kommunala indelningen sker mantalsskrivning efter

den nya indelningen första gången för det kalenderår indelningen träder i

kraft.

40 §.

Till ledning för mantalsskrivning upprättar länsstyrelsen stomme till

mantalslängd för varje territoriell församling. I stommen upptages de personer

som kan antagas bli mantalsskrivna i församlingen. Närmare föreskrifter

härom meddelas av Konungen.

Ett exemplar av stommen överlämnas före den 15 januari mantalsåret

till kommunen för att under tiden till och med den 5 februari samma år

genom kommunens styrelses försorg hållas tillgängligt för den som önskar

taga del av det.

41 §.

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i

stomme till mantalslängd får göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivning

och av kommun i fråga som rör kommunen.

Ansökan göres senast den 5 februari mantalsåret hos den lokala skattemyndighet

som skall vidtaga den yrkade åtgärden. Ansökan bör vara skriftlig

men får göras muntligen vid inställelse hos den lokala skattemyndigheten.

42 §.

Lokal skattemyndighet prövar efter ansökan enligt 41 § eller när anledning

i övrigt föreligger huruvida viss person skall upptagas eller utelämnas

i mantalslängd. Myndigheten inför i stommen ändring, strykning eller tilllägg

som föranledes av prövningen.

43 §.

Den lokala skattemyndigheten underskriver stommen till mantalslängd

den 1 mars mantalsåret. Längden anses därmed upprättad och justerad.

Har ansökan enligt 41 § gjorts beträffande viss persons mantalsskriv
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

ning skickar den lokala skattemyndigheten senast den 15 mars mantalsåret

underrättelse om vad som beslutats vid mantalsskrivningen till den som

beslutet gäller och till kommunen. Sådan underrättelse skickas också när

den lokala skattemyndigheten utan ansökan beslutat i fråga om mantalsskrivning

med avvikelse från vad som upptagits i stommen till mantalslängd.

44 §.

Är lokala skattemyndigheter av olika mening om persons rätta mantalsskrivningsort,

skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län där

den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen. Personen mantalsskrives

i den församling, där han var upptagen i stomme till mantalslängd,

och kvarstår där till dess länsstyrelsens beslut eller, om länsstyrelsen förordnar,

lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

Besvär m. m.

45 §.

Mot beslut i kyrkobokföringsärende som underställes länsstyrelse eller

domkapitel eller avser föreläggande enligt 30, 33 eller 57 § får talan icke

föras.

Talan mot beslut i annat kyrkobokföringsärende föres genom besvär

a) hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser

fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring

under viss rubrik eller registrering i obefintligregister,

b) hos domkapitlet om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser

annan fråga,

c) hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av den lokala skattemyndigheten

i Stockholm eller Göteborg.

Talan i fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring

under viss rubrik eller registrering i obefintligregister får föras av

den vars kyrkobokföring beröres av beslutet och av kommunen. Besvären

skall inges till länsstyrelsen. Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än

den som skall pröva besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas.

I annan fråga än som avses i tredje stycket får talan föras av den som

beröres av beslutet. Talan i sådan fråga får föras utan inskränkning i tiden.

Besvären skall inges till besvärsmyndigheten.

46 §.

Mot lokal skattemyndighets beslut i ärende om mantalsskrivning som

underställes länsstyrelse får talan icke föras.

Talan mot beslut av lokal skattemyndighet i annat mantalsskrivningsärende

föres genom besvär hos länsstyrelsen. Talan får föras av den vars mantalsskrivning

beröres av beslutet och av kommunen.

Besvären skall ha inkommit till länsstyrelsen senast den 15 april mantalsåret.

Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än den som skall pröva

besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas.

47 §.

Innan underställt ärende avgöres, skall person och kommun som får föra

talan i ärendet beredas tillfälle att yttra sig.

Innan länsstyrelse eller domkapitel avgör besvärsärende inhämtas yttran
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

11

de från beslutsmyndigheten och beredes den som, förutom klaganden, får

föra talan i ärendet tillfälle att avge yttrande.

Vid avgörande av kyrkobokföringsärende kan länsstyrelsen förordna om

sådan kyrkobokföringsåtgärd som ej yrkats i ärendet. I mantalsskrivningsärende

gäller motsvarande i fråga om såväl kyrkobokförings- som mantalsskrivningsåtgärd.

48 §.

Finner länsstyrelse vid prövning av fråga om rätt kyrkobokförings- eller

mantalsskrivningsort att församling i annat län kan komma i fråga, skall

yttrande inhämtas från länsstyrelsen i det andra länet. Denna länsstyrelse

kan i sitt yttrande förbehålla sig rätt till fortsatt prövning av ärendet.

År länsstyrelserna ense och har förbehåll enligt första stycket icke gjorts,

avgöres hela ärendet av den länsstyrelse som begärt yttrandet. I annat fall

skall denna länsstyrelse med eget slutligt yttrande i saken överlämna ärendet

till den andra länsstyrelsen för fortsatt prövning.

År den länsstyrelse som sist handlägger ärende icke ense med länsstyrelse

som förut slutligt yttrat sig i saken, skall länsstyrelsen med eget slutligt

yttrande underställa ärendet kammarrätten. I annat fall avgör den förra

länsstyrelsen ärendet i dess helhet.

49 §.

Mot länsstyrelses beslut i ärende som underställes kammarrätten får talan

icke föras.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse föres genom besvär

a) hos kammarrätten i fråga om mantalsskrivning, kyrkobokföringsort,

kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring under viss rubrik eller registrering

i obefintligregister eller om föreläggande eller utdömande av vite,

b) hos Konungen i annan fråga.

Talan mot domkapitels beslut föres genom besvär hos Konungen.

Besvär enligt andra eller tredje stycket skall inges till den myndighet som

meddelat beslutet. Har besvären ingivits till besvärsmyndigheten, utgör detta

ej hinder mot att besvären prövas, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Beslut som avses i andra eller tredje stycket skall verkställas omedelbart,

om beslutsmyndigheten ej förordnat annat.

50 §.

Länsstyrelses beslut, varigenom mål underställes kammarrättens prövning,

och länsstyrelses eller domkapitels beslut, varigenom ärendet avgjorts,

skall delges person och kommun som beröres av beslutet.

I underställningsbeslut skall anges att yttrande, som part vill inge till

kammarrätten, skall ha inkommit till domstolen inom tre veckor efter det

parten fick del av underställningsbeslutet.

Länsstyrelses beslut, mot vilket talan får föras, och domkapitels beslut

skall innehålla besvärshänvisning.

51 §.

När talan förts mot länsstyrelses eller domkapitels beslut, skall beslutsmyndigheten

inhämta yttrande från folkbokföringsmyndighet, som tidigare

yttrat sig i ärendet, och bereda den som, förutom klaganden, får föra talan

tillfälle att yttra sig. Därefter skall beslutsmyndigheten skyndsamt sända

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

handlingarna i ärendet med eget yttrande till Konungen eller, om kammarrätten

skall pröva besvären, till denna domstol.

52 §.

Vad som enligt 47 § tredje stycket gäller för länsstyrelse äger motsvarande

tillämpning på kammarrätten vid dess prövning av mål om kyrkobokföring

eller mantalsskrivning.

Mot kammarrättens avgörande i mål enligt denna förordning får talan

icke föras.

53 §.

I ärende om rätt mantalsskrivningsort kan frågan om rätt kyrkobokföringsort

på mantalsdagen prövas även om beslutet om kyrkobokföring vunnit

laga kraft.

Har någon genom beslut som vunnit laga kraft mantalsskrivits på mer

än en ort, kan frågan om hans rätta mantalsskrivningsort prövas, om prövningen

är av betydelse i annat ärende.

54 §.

Bestämmelserna om ersättning av allmänna medel till vittne vid allmän

domstol gäller även för ersättning åt den som av länsstyrelse eller kammarrätten

kallats till vittnesförhör i mål enligt denna förordning. Ersättningen

stannar dock alltid på staten.

55 §.

Konungen förordnar om förfarandet vid delgivning av länsstyrelses, domkapitels

eller kammarrättens beslut eller utslag enligt denna förordning.

Särskilda bestämmelser

56 §.

Den som underlåter att göra anmälan enligt 33—35 §§ dömes, om förseelsen

ej är ringa, till böter, högst femhundra kronor.

57 §.

Om föreläggande enligt 30 eller 33 § icke efterkommes, kan pastorsämbetet

anlita biträde av länsstyrelsen. Denna kan bestämma lämpligt vite för

fortsatt försummelse och utdöma försuttet vite.

Vid underlåtenhet att enligt 23 § namnlagen den 11 oktober 1963 (nr

521) anmäla förnamn för nyfött barn som ej blivit döpt inom svenska kyrkan

äger 30 § tredje stycket och första stycket av denna paragraf motsvarande

tillämpning.

58 §.

Pastoratet skall tillhandahålla pastorsämbetet erforderlig biträdespersonal,

kontorslokaler, inventarier, materiel, tjänstetelefon och det som i övrigt

fordras för kyrkobokföringen.

59 §.

Konungen kan föreskriva att föreståndare för inrättning som avses i 23

och 24 §§ är skyldig att lämna uppgifter som fordras för kyrkobokföring

enligt nämnda paragrafer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

13

60 §.

Det år då allmän folkräkning sker förrättas mantalsskrivning enligt bestämmelser

som meddelas av Konungen.

61 §.

Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen överenskomma med

främmande stat om folkbokföring av enskilda personer i Sverige och i den

andra staten.

Konungen kan utfärda sådana föreskrifter utöver eller i stället för denna

förordning som fordras för tillämpningen av överenskommelse enligt första

stycket.

62 §.

Om synnerliga skäl föreligger, kan Konungen eller myndighet, som

Konungen bestämmer, efter ansökan förordna att viss person skall kyrkobokföras

eller mantalsskrivas med avvikelse från denna förordning.

63 §.

Närmare föreskrifter för tillämpning av denna förordning meddelas av

Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1967. I samband med

ikraftträdandet iakttages följ ande.

1. Förordningen tillämpas i fråga om mantalsskrivning första gången

vid mantalsskrivning för år 1968 samt i övrigt från och med den 1 januari

1968.

2. Genom förordningen upphäves folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 (nr 469) med verkan, såvitt avser mantalsskrivning, från och

med den 1 oktober 1967 samt i övrigt från och med den 1 januari 1968 om

annat icke följer av punkt 7.

3. Genom förordningen upphäves från och med den 1 januari 1968 vidare

förordningen den 11 februari 1887 (nr 10) angående anmälningar om

födda barn och förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående

kyrkoböckers förande i den mån förordningarna icke upphävts genom 1 §

förordningen den 28 juni 1946 (nr 470) om ikraftträdande av folkbokföringsförordningen,

samt

förordningen den 29 maj 1964 (nr 355) om överflyttande på centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden av uppgifter, som tillkomma statistiska

centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen och centrala

uppbördsnämnden, m. m.

4. Uppdrag att vara roteombud eller ersättare för roteombud upphör vid

utgången av september 1967.

5. Stadgande, som finns i lag eller annan författning, om mantalslängdens

fastighetsliggare avser från och med mantalsskrivningen för år 1968

fastighetslängd.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse

som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den nya bestämmelsen

tillämpas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kangl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

7. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om talan mot beslut som

meddelats före den 1 januari 1968.

8. Ytterligare föreskrifter som fordras för denna förordnings ikraftträdande

meddelas av Konungen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

15

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§, 6 § 1 mom., 16 § 1 mom., 25 §, 37 §

2 mom. och 68 § taxeringsförordningen den 23 november 19561 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

I län-------särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt---lokalt taxeringsdistrikt.

För varje---------paragraf sägs.

I fögderi----------invecklad beskaffenhet.

I län--------och familjestiftelser.

Fn taxeringsnämnd i Stockholm En taxeringsnämnd i Stockholm

förordnas årligen av överståthållar- förordnas årligen av överståthållarämbetet

att, utöver nämnden eljest ämbetet att, utöver nämnden eljest

tillkommande göromål, såsom en för tillkommande göromål, såsom en för

riket gemensam taxeringsnämnd riket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma t axe- (den gemensamma taxeringsnämnden)

verkställa dels ringsnämnden) verkställa dels

taxering till statlig inkomstskatt och taxering till statlig inkomstskatt och

statlig förmögenhetsskatt av skatt- statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga,

som sakna hemortskom- skyldiga, som sakna hemortskommun

i riket, ävensom av sådana i mun i riket, ävensom av sådana i

17 § förordningen om statlig in- 17 § förordningen om statlig inkomstskatt

och 17 § förordningen komstskatt och 17 § förordningen

om statlig förmögenhetsskatt omför- om statlig förmögenhetsskatt omförmälda

skattskyldiga, som jämlikt mälda skattskyldiga, som jämlikt

U § 2 mom. och 36 § folkbokfö- 20 och 39 §§ folkbokföringsförordringsförordningen

skola mantalsskri- ningen skola mantalsskrivas i Storvas

i Storkyrkoförsamlingen i Stock- kyrkoförsamlingen i Stockholm, dels

holm, dels ock taxering till kommu- ock taxering till kommunal inkomstnal

inkomstskatt, som skall ske för skatt, som skall ske för gemensamt

gemensamt kommunalt ändamål. kommunalt ändamål.

Taxering, som — -— ■— --särskilt taxeringsdistrikt.

5§.

Länsstyrelsen skall---taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Beslutet skall avse visst taxerings- Beslutet skall avse visst taxeringsår

samt meddelas senast den 30 no- år samt meddelas såvitt avser lokala

1 Senaste lydelse av 4 och 5 §§ se 1966: 242, av 16 § 1 mom. se 1965: 753, av 25 § se 1963: 266,

av 37 § 2 mom. se 1964: 53 och av 68 § se 1967: 42. Förslag till ändrad lydelse av 37 § 2 mom.

se prop. 1967: 31.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majrts proposition nr 88 år 1967

(Nuvarande lydelse)

vember året näst före taxeringsåret.

1 mom. Ordförande i taxeringsnämnd

förordnas av länsstyrelsen i

samband med indelningen i taxerings

distrikt. Därvid utses tillika,

om ej förordnande meddelats enligt

2 mom., en person att i egenskap av

kronoombud vara ledamot i nämnden.

Övriga ledamöter

(Föreslagen lydelse)

taxeringsdistrikt senast den 30 september

året näst före det år som föregår

taxeringsåret och såvitt avser

särskilda taxeringsdistrikt senast

den 30 november året näst före taxeringsåret.

6§.

1 mom. Ordförande i taxeringsnämnd

förordnas av länsstyrelsen

senast den 30 november året näst före

taxeringsåret. Därvid utses tilllika,

om ej förordnande meddelats

enligt 2 inom., en person att i egenskap

av kronoombud vara ledamot i

nämnden.

--nästföljande år.

16 §.

1 m o m. Det åligger lokal skattemyndighet att

1) ombesörja sortering ----särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring för taxe- 2) om det icke sker genom läns
ringsnämnd,

i den mån detta icke styrelsens försorg, ombesörja längdombesörjes

av länsstyrelsen, föring av taxeringsnämnds beslut,

3) i den--—---------åligganden, samt

4) i den-------—---—- — vid taxeringsarbetet.

Vad ovan---------- — — gälla Stockholm.

25 §.

Allmän självdeklaration

skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och

postadress, hemortskommun, där sådan

finnes, och hemvist därstädes

samt nummer å för honom utfärdad

debetsedel å preliminär skatt för

året näst före taxeringsåret ävensom

beträffande utlänning nationalitet,

beträffande utländsk juridisk person

det land, där styrelsen haft sitt säte,

samt beträffande skattskyldig, som

allenast under någon del av beskattningsåret

varit i riket bosatt, uppgift

om den tid, han sålunda haft

bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, —

Allmän självdeklaration -

Har skattskyldig —--

Belopp, som —----

Allmän självdeklaration

skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och

postadress, hemortskommun, där sådan

finnes, och hemvist därstädes,

personnummer samt nummer å för

honom utfärdad debetsedel å preliminär

skatt för året näst före taxeringsåret

ävensom beträffande utlänning

nationalitet, beträffande

utländsk juridisk person det land,

där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande

skattskyldig, som allenast

under någon del av beskattningsåret

varit i riket bosatt, uppgift om den

tid, han sålunda haft bostad härstädes,

dennes hemortskommun.

---allmän försäkring.

— sådan förmögenhet.

- öretal bortfalla.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

17

(Nuvarande lydelse)

37

2 m o m. Vid avlämnande •

Avser sådan-----förmånen utgått.

(Föreslagen lydelse)

■iakttagas följande.

under förrättningen.

I kontrolluppgift, som — -—

Därest vid------ — som avdragits

I kontrolluppgift enligt---allmän försäkring.

I kontrolluppgift skall---preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling skall

avlämnas för varje person, varom

fråga är. Därvid skall fullständigt

angivas personens namn, hemvist

och bostadsadress. Där så kan ske,

bör uppgift lämnas jämväl om hans

födelseår ävensom om numret å utfärdad

debetsedel å preliminär skatt

för året näst före taxeringsåret.

Särskild uppgiftshandling skall

avlämnas för varje person, varom

fråga är. Därvid skall fullständigt

angivas personens namn, personnummer,

hemvist och bostadsadress.

Där så kan ske, bör uppgift lämnas

även om numret på för honom utfärdad

debetsedel å preliminär skatt för

året näst före taxeringsåret.

Kontrolluppgift, som---åtnjuta pensionsförmånen.

Uppgift skall--—• ---lämpad blankett.

68 §.

För taxeringsnämnd skola föras

följande taxeringslängder, nämligen

inkomstlängd och förmögenhetslängd,

vari av nämnden

beslutade taxeringar skola införas

med angivande av taxeringens

belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden — — ■— skall beräknas.

Uppgår den------icke uppkommer.

Följande taxeringslängder skola

föras, nämligen inkomst längd

och förmögenhetslängd,

vari av taxeringsnämnd beslutade

taxeringar skola införas med angivande

av taxeringens belopp och den

skattskyldiges namn.

I förmögenhetslängden antecknas

yrkesbeteckning för den skattskyldige

samt den till statlig förmögenhetsskatt

skattepliktiga och beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds

förande meddelas av

Kungl. Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av

taxeringsnämndens ordförande och

de ledamöter, som utsetts att justera

nämndens protokoll. Såvitt angår

taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde

av taxeringsassistent, skall taxeringslängd

jämväl underskrivas av

denne.

I förmögenhetslängden antecknas

den till statlig förmögenhetsskatt

skattepliktiga och beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds

upprättande meddelas

av Kungl, Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av lokal

skattemyndighet eller annan

längdförare. Taxeringslängd skall

därefter anses innefatta taxeringsnämndens

beslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Förordningens bestämmelser

gäller dock dessförinnan i fråga om åtgärder som behöves för

förordningens tillämpning efter ikraftträdandet. Äldre bestämmelser i 37 §

2 mom. äger fortfarande tillämpning i fråga om kontrolluppgifter som avser

år 1967. 2

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 24 februari 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Edenman, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny folkbokf öringsförordning,

in. m., och anför.

Inledning

Folkbokföringen sker genom en fortlöpande registrering av befolkningen

(kyrkobokföring) och genom årliga förrättningar (mantalsskrivning). Huvudbestämmelserna

härom finns i folkbokföringsförordningen den 28 juni

1946 (nr 469) (FBF). I fråga om Stockholm och Göteborg gäller särskilda

bestämmelser genom kungörelserna den 19 december 1947 (nr 944) angående

folkbokföringen i Stockholm och den 30 juni 1948 (nr 621) angående

folkbokföringen i Göteborg. Detaljbestämmelser om folkbokföringen är meddelade

i kyrkobokföringskungörelsen den 30 december 1946 (nr 801) (KBK)

och mantalsskrivningskungörelsen den 25 augusti 1947 (nr 654) (MSK).

När 1946 års folkbokföringsreform beslutades (prop. 1946: 255, SÄ2U 1,

rskr 447) framstod det klart att det nya systemet borde bli föremål för

översyn sedan det varit i tillämpning under några år. Denna uppdrogs åt

1949 års folkbokföringssakkunniga, som bl. a. skulle undersöka, vilka

förbättringar av systemet som kunde vidtas, och eftersträva att åstadkomma

förenklingar av förfarande och organisation. De sakkunnigas verksamhet

upphörde vid utgången av juni 1951. Reformarbetet fortsatte genom

särskild sakkunnig i finansdepartementet och genom dåvarande statens

organisationsnämnd. Förslag har sedermera framlagts av bl. a. organisationsnämnden

i oktober 1957 och i juni 1958, av uppbördsorganisationskommittén

i olika betänkanden och promemorior samt av centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden (CFU) i betänkanden den 20 augusti

1965 om uppbördsverkens förstatligande och den 27 oktober 1965 om lokal

skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

På grundval av Kungl. Maj :ts förslag i prop. 1963 :32 angående riktlinjer

för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet, m. m.,

har 1963 års riksdag (SU 41, rskr 101) fattat principbeslut om övergång

till automatisk databehandling (ADB) för registrerings-, beräknings- och

redovisningsarbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd. ADB-systemet

avses bli genomfört vid årsskiftet 1967/68. Vid varje länsstyrelse

har påbörjats uppbyggnaden av ett datakontor. Flertalet län skall erhålla

såväl datamaskiner som maskiner för hålkortsstansning in. m. Tre län

får ADB-behandlingen utförd vid något angränsande läns maskinanläggning.

När CFU den 1 juli 1964 trädde i verksamhet och uppbördsorganisationskommittén

samtidigt upphörde, övertog nämnden bl. a. återstående

utrednings- och författningsarbete rörande folkbokföringen. Som ett led i

detta arbete bär CFU den 24 januari 1966 avgett betänkandet »Ny folkbokföringsförordning

in. in.» (SOU 1966: 16).

I sitt betänkande framhåller CFU att revisionen av folkbokföringsbestämmelserna

i första hand varit författningsteknisk. I den nya folkbokföringsförordningen

har medtagits endast sådana grundläggande bestämmelser

av huvudsakligen materiell art som kräver ställningstagande från

riksdagens sida. Ett flertal av de utmönstrade bestämmelserna avses få

motsvarighet i föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande av CFU. Vid omarbetningen har hänsyn tagits

till ADB-systemet men detta påverkar författningstexten i ringa grad, beroende

på att de tekniska föreskrifterna huvudsakligen bör ges av Kungl.

Maj :t eller CFU. Vidare har CFU utgått från att den fortlöpande redovisningen

av befolkningen tills vidare alltjämt skall handhas av pastorsämbetena

genom kyrkobokföringen.

Betänkandet innehåller även vissa reformförslag av saklig natur som

syftar till en förenkling av folkbokföringsförfarandet. Främst kan nämnas

minskad anmälningsskyldighet och slopande av allmänhetens mantalsuppgifter.

Gällande bestämmelser om rätt folkbokföringsort har sakligt

sett oförändrade överförts till den nya förordningen under erinran om att

samhällsutvecklingen gör det nödvändigt att grundligt överse dessa bestämmelser

i det fortsatta utredningsarbetet inom CFU. De av CFU framlagda

författningsförslag som nu är aktuella torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende såsom bilaga.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av rikspolisstyrelsen,

överbefälhavaren, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen,

poststyrelsen, statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, riksarkivet, lantmäteristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

statens utlänningskommission, exekutionsväsendets

organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i tolv län, nämligen

Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och

Norrbottens län, domkapitlen i samtliga stift utom Visby efter hörande av

vederbörande kyrkobokföringsinspektörer, katolska biskopsämbetet, 1958

års utredning kyrka—stat, fastighetsregisterutredningen, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges

industriförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska pastoratens

riksförbund och Svenska prästförbundet.

Riksarkivet har bifogat yttranden från samtliga landsarkiv samt från

stadsarkiven i Stockholm och Göteborg.

Lantmäteristyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från överlantmätarna

i Östergötlands, Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län.

Överståthållarämbetet har överlämnat yttranden från stadskollegiet och

uppbördsdirektören i Stockholm. Till stadskollegiets yttrande har fogats

yttranden från statistiska kontoret och fastighetskontoret i Stockholm.

Länsstyrelsen i Stockholms län har närslutit yttranden från de lokala

skattemyndigheterna i länet samt från Solna stad och österhaninge kommun.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från tre lokala

skattemyndigheter i länet. Länsstyrelsen i Hallands län har överlämnat

yttranden från två lokala skattemyndigheter och en kyrkobokföringsinspektör.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sitt yttrande fogat

yttranden från stadskollegiet och uppbördsverket i Göteborg samt från

en häradsskrivare. Till stadskollegiets yttrande har varit fogat yttrande

från statistiska kontoret i Göteborg. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har

överlämnat yttranden från två häradsskrivare och länsstyrelsen i Norrbottens

län yttranden från samtliga häradsskrivare i länet.

Sju domkapitel har bifogat yttranden från vederbörande kyrkobokföringsinspektörer.

I remissyttrandena har CFU:s förslag i stort sett tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Såsom jag framhållit i förenämnda prop. 1963:32 bör frågan om en

eventuell överflyttning från pastorsämbetena till andra myndigheter av

bestyret med folkbokföringen prövas av CFU i samråd med 1958 års utredning

kyrka—stat. Denna utredning har ännu inte tagit ställning i frågan

utan ämnar ta upp den i ett kommande betänkande i ämnet. Återhållsamhet

med mera ingripande reformer i fråga om kyrkobokföringssystemet bör

därför iakttas i avvaktan på att statsmakterna kan ta ställning till frågan

om förhållandet mellan kyrka och stat och som följd därav ståndpunkt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

21

kan tas i valet mellan kyrkobokföring och löpande civil folkbokföring hos

borgerlig myndighet.

CFU:s betänkande tar inte upp bosättningsbegreppet till diskussion. Bestämmelserna

om rätt folkbokföringsort är visserligen i behov av översyn

men av tidsnöd har det inte varit möjligt för CFU att ännu behandla denna

fråga. Så kommer att ske så snart omständigheterna medger.

Även om det kan bli aktuellt med en omarbetning eller möjligen en helt

ny folkbokföringsförordning sedan slutlig ställning tagits beträffande folkbokföringens

framtida administrering och bestämmelserna om rätt folkbokföringsort,

bör man ändå enligt min mening redan nu i samband med

ADB-systemets införande förenkla folkbokföringen och tillskapa en modern

författning i ämnet.

Med hänsyn till vad nyss sagts är den föreslagna folkbokföringsförordningen

i stort sett att se som en teknisk omarbetning av nuvarande bestämmelser.

I den mån några avvikelser från nuvarande principer för folkbokföringen

fordras för övergången till ADB-systemet regleras de i administrativ

ordning.

CFU:s förslag innebär dock på en punkt en principiell omläggning av

mera allmän betydelse. Det föreslås nämligen att mantalsskrivningen fortsättningsvis

inte skall ske på grundval av de hittills brukliga mantalsuppgifterna

från allmänheten. I stället skall mantalsskrivningen grundas på

vad som redan finns tillgängligt inom kyrkobokföringen eller på annat sätt.

Mantalsskrivningen föreslås alltså komma att ske utan direkt medverkan

av allmänheten. En förutsättning för att denna förenklade form av mantalsskrivning

kan genomföras är dock, enligt CFU, att lämnandet av uppgifter

till kyrkobokföringen effektiviseras. Den av CFU föreslagna folkbokföringsförordningen

innehåller därför delvis nya bestämmelser om anmälningar

av olika slag till kyrkobokföringsmyndigheterna.

I det följande kommer jag att uppehålla mig främst vid frågan om slopandet

av de särskilda uppgifterna till mantalsskrivningen och vad därmed

sammanhänger i fråga om uppgifter till ledning för kyrkobokföringen. I

övrigt kommer jag att särskilt beröra huvudsakligen blott de delar av folkbokföringsförfarandet

där en ny folkbokföringsförordning kan sägas antingen

innebära materiell ändring av vad som f. n. gäller eller där sådan

ändring ifrågasatts av CFU eller vid remissbehandlingen av CFU:s betänkande.

I övrigt får jag beträffande förslaget hänvisa till CFU:s betänkande i

frågan. Detta betänkande innehåller bl. a. utförliga redogörelser för gällande

bestämmelser på området.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

Gällande ordning

Mantalsskrivning

De grundläggande bestämmelserna om mantalsskrivningen finns i 4 kap.

FBF. Härtill ansluter sig tillämpningsföreskrifter i mantalsskrivningskungörelsen

(MSK). Beträffande mantalsskrivningen i Stockholm och i Göteborg

finns särskilda bestämmelser i de förenämnda kungörelserna den 19

december 1947 (nr 944) och den 30 juni 1948 (nr 621).

Mantalsskrivning förrättas varje år (förrättningsåret) för det nästföljande

året (mantalsåret). Den därvid upprättade mantalslängden består av

personell liggare och fastighetsliggare. Mantalsskrivning av personer sker

genom uppteckning i den personella liggaren. Numera mantalsskrivs endast

fysiska personer.

Mantalsskrivningen omfattar alla fysiska personer som skall vara kyrkobokförda

här den 1 november förrättningsåret. I regel är varje kommun

ett inantalsskrivningsdistrikt med en mantalslängd.

Varje person skall mantalsskrivas i det mantalsskrivningsdistrikt och på

den fastighet där han rätteligen skall vara kyrkobokförd den 1 november

förrättningsåret. De som inte kan mantalsskrivas på fastighet, mantalsskrivs

under någon av rubrikerma å kommunen skrivna och utan känt hemvist.

Dessa skall vara kyrkobokförda under rubriken å församlingen

skrivna.

Till mantalsskrivningens förberedande hör att pastor håller för-skrivning.

Därvid skall även för kyrkobokföringens egen del undersökas om denna

överensstämmer med de verkliga förhållandena.

Skriftlig mantalsuppgift skall lämnas av var och en utom av den som tillhör

annans hushåll och är bosatt hos denne. Den sistnämnde skall tas upp

på hushållsföreståndarens mantalsuppgift.

Mantalsuppgifterna insamlas på bostadsfastigheterna av fastighetsägarna

eller dessas ställföreträdare. Fastighetsägare i stad eller köping skall jämte

egen mantalsuppgift lämna huvudförteckning för fastigheten, upptagande

de uthyrda och outhyrda lägenheterna inom fastigheten, lägenhetsinnehavarna

och hyresbeloppen. Mantalsuppgifterna utnyttjas först som material

vid för-skrivningen för jämförelse med kyrkoböcker, i främsta rummet församlingsliggaren.

Därvid upptäckta anmälningsförsummelser föranleder åtgärder.

Roteombuden är på olika sätt verksamma under mantalsskrivningen. De

hjälper de uppgiftsskyldiga, insamlar uppgifter, påminner försumliga, ordnar

uppgiftsmaterialet och skall närvara vid för-skrivnings- och mantalsskrivningsförrättningarna

för att meddela upplysningar in. m.

Mantalslängden skall vara tryckt senast den 15 februari och justerad av

mantalsskrivningsförrättaren senast den 1 mars mantalsåret (annan justeringsdag,

den 31 mars, gäller i Stockholm beträffande fastighetsliggaren).

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

Före utgången av februari skall mantalsskrivningsförrättaren lämna pastor

en förteckning över dem som skall överföras till bok över obefintliga.

Till kyrkobokföringen och mantalsskrivningen hänförs rättsverkningar

på flera områden (se betänkandet s. 100—-104).

Det årliga antalet mantalsuppgifter kan uppskattas till 3 milj. Antalet inoch

utvandrare samt flyttande inom riket över församlingsgräns under år

1963 var 525 000. Det årliga antalet flyttande inom församlingarna brukar

uppskattas till 500 000. Allmän erfarenhet, föreliggande uppgifter om flyttning

av telefon och inhämtade upplysningar från vissa elektricitetsverk ger

anledning till antagande att flyttningarna fördelar sig förhållandevis jämnt

på årets månader.

Huvudregeln i 43 § FBF är att mantalsuppgift skall lämnas den 5 oktober

i städer och köpingar och den 5 november på landsbygden men länsstyrelse

får föreskriva annan dag.

Invånarantalet vid 1963 års utgång och antalet under samma år utflyttade

från församlingarna var i de kommuner eller delar av kommuner, i vilka

år 1964 mantalsuppgifter avlämnades under oktober, 5 972 000 resp. 458 000.

Med ledning härav och under antagande, att 10 % av år santalet flyttande

belöper på oktober, kan uppskattas, att antalet personer, för vilka mantalsuppgift

lämnas i oktober och vilka därefter men före mantalsårets ingång

flyttar till annan församling, är omkring 50 000.

Antalet överklagade mantalsskrivningar är ringa. I Nordisk Utredningsserie

1961: 4 (angående internordiska flyttningsbetyg) uppskattas på grund

av inhämtade uppgifter antalet mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål

hos länsstyrelserna under år 1957 till 4 000.

Anmälningsskyldighet m. m.

I FBF finns bestämmelser om skyldighet att anmäla födelse (16 §), dödsfall

(18 §), flyttning inom riket (21 och 22 §■§), invandring (23 §) och utvandring

(24 §) samt om s. 1c. bostadsanmälan (25 §). För dessa fall gäller

enligt 15 § FBF att enskild person skall fullgöra sin anmälningsskyldighet

muntligen vid personlig inställelse för pastor. Man får dock låta sig företrädas

vid inställelsen av »behörigt och i saken kunnigt» ombud. Roteombud

får anlitas som ombud endast om han enligt sin instruktion är skyldig att

fullgöra sådant uppdrag. Skriftlig anmälan godtas dock, om den är fullständig

och i övrigt tillförlitlig.

Anmälan till pastorsexpedition sker även enligt andra författningar än

folkbokföringsförordningen, t. ex. enligt namnlagen den 11 oktober 1963

(nr 521).

Anmälan görs enligt 27 § namnlagen muntligen vid personlig inställelse

eller skriftligen. Rätt anmälningsort är kyrkobokföringsorten eller,

i fråga om den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i svensk för
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 88 år 1967

samling, vistelseorten. För den som står under annans vårdnad och ej

fyllt 18 år görs enligt 42 § namnlagen anmälan av vårdnadshavaren. Finner

pastor att anmälan ej kan upptas skall han, med angivande av grunden därför,

meddela beslut att anmälningen inte föranleder anteckning i kyrlcobok.

Skriftlig underrättelse om beslutet med besvärshänvisning skall tillställas

den som gjort anmälningen, om beslutet inte meddelas genast i anledning av

muntlig anmälan.

Förnamn som getts annorledes än vid dop inom svenska kyrkan skall

enligt namnlagen anmälas hos pastor inom sex månader efter barnets födelse.

Underrättelse om dop inom svenska kyrkan skall enligt 37 § 3 mom.

KBK av dopförrättaren ofördröjligen meddelas pastor i rätt inskrivningsort,

som regel födelseorten.

Flyttning anmäls enligt 21 § FBF av var och en som bosätter sig på

annan fastighet eller inom annan församling än den där han förut varit

bosatt. Anmälningsskyldighet föreligger också om postadressen ändras vid

flyttning inom samma fastighet och när någon på grund av bestämmelserna

om behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling skall kyrkobokföras

i annan församling än den där han är kyrkobokförd — i detta fall

även om ändrad bosättning inte föreligger. Om flyttning inte föranleder ändring

i den flyttandes kyrkobokföring enligt 14 § FBF föreligger inte anmälningsskyldighet.

Invandring skall enligt 23 § FBF anmälas av den som från

utrikes ort inkommit i riket och bosatt sig här.

Anmälningstiden är i båda fallen 14 dagar, räknat från bosättningen. Anmälningsort

är den församling i vilken bosättningen skett eller som den

flyttande skall tillhöra på grund av behörighet att kyrkobokföras i icke

territoriell församling. Anmälan skall göras hos pastor. I Stockholm och

Göteborg görs dock anmälan hos den lokala skattemyndigheten enligt de särskilda

kungörelserna om folkbokföringen i dessa städer.

Vid anmälan om flyttning inom riket till annan församling skall man

förete flyttningsbetyg från den dittillsvarande kyrkobokföringsorten. Flyttningsbetyg

skall enligt 22 § FBF tas ut eller skriftligen rekvireras hos pastor

i utflyttningsorten. I Stockholm och Göteborg begärs flyttningsbetyg hos den

lokala skattemyndigheten.

Den som anmäler invandring skall enligt 23 § FBF förete flyttningsbetyg,

om sådant utfärdas på den utrikes orten, och annars de motsvarande handlingar

han kan anskaffa. F. n. finns särskild blankett för anmälan om invandring.

Texten på denna är tvåspråkig, dels svenska och dels något utländskt

språk. Blanketten finns för flertalet europeiska språk. Regelmässigt

ifylls sådan blankett vid invandrarens besök på pastorsexpeditionen.

Utvandrare är enligt 14 § 8 mom. och 24 § FBF den som reser ut ur

riket för att stadigvarande bosätta sig på utrikes ort. Utvandringscertifikat

skall enligt 24 § utfärdas för den som anmäler sådan avsikt. Därjämte ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

färdas på begäran utvandringsbetyg, som är avsett att tillgodose utvandrarens

behov av bevis för sin folkbokföring på den utrikes orten. Utvandringscertifikatet

skall vid avresan från riket lämnas till polismyndigheten i utreseorten.

Det förses därvid med utvandringsbevis och återsändes av denna

myndighet till den pastor som utfärdat certifikatet.

Utvandringsbeviset föranleder att utvandraren omedelbart avförs ur församlingsboken.

Såsom utvandrare skall enligt samma stadgande vidare avföras

den som enligt skriftlig anmälan eller säker upplysning vid två mantalsskrivningar

i följd är stadigvarande bosatt på utrikes ort.

Passkontrollen vid de inomnordiska gränserna har upphävts genom kungörelsen

den 21 mars 1958 (nr 122) angående tillämpning av en mellan

Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upphävande

av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Sverige, som saknar

landgräns mot icke nordisk stat, har därför numera passkontroll endast på

flygplatser och i hamnar med flyg- eller sjötrafik på icke nordiska stater.

Fastighetsägare är enligt 25 § 1 mom. FBF skyldig att på förfrågan av

folkbokföringsorgan eller polismyndighet i folkbokföringsärende lämna upplysning

huruvida viss person bor på fastigheten. Enligt 2 mom. är fastighetsägare

eller innehavare av bostadslägenhet skyldig att, sedan person åt

vilken han upplåtit bostad inflyttat i denna, inom 14 dagar hos pastor

göra anmälan därom (bostadsanmälan), om inte den inflyttade

själv redan anmält flyttningen. När arbetstagare bosatt sig hos arbetsgivare

skall denne enligt 3 mom. tillse att flyttningsanmälan avges i rätt tid och,

om så inte sker, genast underrätta pastor om flyttningen.

Om anmälningsskyldighet inte fullgörs gäller följande.

När barns födelse inte anmälts och påminnelse från pastor inte gett resultat,

kan pastor skriftligen anmana vederbörande att inom viss tid fullgöra

sin skyldighet. Motsvarande gäller beträffande anmälan av förnamn för barn

som inte döpts inom svenska kyrkan.

Får pastor veta att någon flyttat till eller inom församlingen utan att anmäla

detta inom föreskriven tid, kan pastor anmana honom att fullgöra sin

skyldighet. Men pastor kan också välja att genom rekommenderat brev förelägga

honom att inom viss tid lämna de upplysningar som saknas för hans

kyrkobokföring. Om föreläggandet inte efterkommes skall pastor anmana

vederbörande att inställa sig för att fullgöra anmälningsskyldigheten.

Alternativt tillgriper pastor s. k. tredskoskrivning. Detta innebär att personen

kyrkobokförs utan sitt hörande på den fastighet där han kan antas ha

flyttat in. Förutsättning för tredskoskrivning är dock att sannolika skäl

talar för antagandet att vederbörande flyttat till eller inom församlingen och

att erforderliga upplysningar för hans kyrkobokföring kunnat inhämtas.

Under vissa förutsättningar kan anmälan om flyttning inom församling

anses fullgjord genom att föreskriven mantalsuppgift lämnats varav flyttningen

framgår.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

Om flera medlemmar i en familj bör kyrkobokföras på ett ställe, får

anmaning eller föreläggande utfärdas för dem gemensamt och tillställas

huvudpersonen. I övrigt gäller för skilda slag av anmaningar, att de bör

tillställas vederbörande i rekommenderat brev. Polismyndighet får anlitas

för delgivningen, när så är påkallat. Länsstyrelsen kan förelägga lämpligt

vite och förordna om uttagande av förfallet vite.

Böter högst 300 kr. stadgas i 62 § 1 mom. FBF för försummelse att

anmäla flyttning inom riket eller invandring och för underlåtenhet att göra

bostadsanmälan. Straff för sistnämnda underlåtenhet får dock ådömas endast

om den försumlige haft vetskap om eller skälig anledning att anta att

den flyttande inte själv gjort anmälan. I intet av de nämnda fallen får enligt

3 mom. straff ådömas den som innan åtal skett frivilligt eller efter anmaning

eller föreläggande fullgör vad som åligger honom.

Fn särskild fråga, som aktualiseras i samband med övergång till en ny

folkbokföringsförordning, är romers k -katolsk a församlingars

rätt till egen kyrkobokföring.

I 1 § förordningen den 28 juni 1946 (nr 470) om ikraftträdande av folkbokföringsförordningen

sägs att förordningen den 3 december 1915 (nr

476) angående kyrkoböckers förande och förordningen den 11 februari 1887

(nr 10 s. 1) angående anmälningar om födda barn, vilka förordningar i

huvudsak upphävts, alltjämt äger tillämpning såvitt angår församling av

främmande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring och barn tillhörande

sådan församling. Rätt till särskild kyrkobokföring, omfattande

födelsebok samt död- och begravningsbok, tillkommer fem av rikets sju

romersk-katolska församlingar enligt tillstånd av Kungl. Maj :t.

Anmälan om födelse eller dödsfall inom församlingen görs hos församlingsföreståndaren

och vidarebefordras skyndsamt av denne till pastor i vederbörande

församling av svenska kyrkan för inskrivning i denna församlings

kyrkoböcker.

CFU: s förslag

Mantalsskrivning

Flyttningsstatistiken ger enligt CFU anledning anta att den alldeles övervägande

delen av befolkningen bor kvar på samma ort från det ena året

till det andra. Mantalsskrivningens betydelse i dessa fall och i de flyttningsfall

som anmälts till kyrkobokföringen oberoende av mantalsskrivningen

ligger i att kyrkobokföringens överensstämmelse med den verkliga bosättningen

konstateras. Sakförhållandet skulle vara detsamma men inte lika

säkert känt om kyrkoböckerna inte reviderades genom mantalsskrivningen.

Betydelsen av detta stöd för tilliten till registreringen bör givetvis inte under
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

27

skattas, framhåller CFU. Men sin väsentligaste betydelse för att åstadkomma

överensstämmelse mellan kyrkobokföringen och bosättningen har mantalsskrivningen

i de fall där anmälningsskyldigheten försummats. Enligt CFU:s

erfarenhet förekommer sådana försummelser i alltför stor utsträckning.

CFU påpekar att relativt få personer skulle bli mantalsskrivna annorstädes

än på sin kyrkobokföringsort och kyrkobokföringsfastighet per den 1

november, om anmälningsförsummelserna kunde nedbringas till ett minimum.

Att söka åstadkomma en sådan ändring till det bättre finner CFU vara

en angelägenhet av vikt redan inom det nuvarande systemets ram. En

förbättrad flyttningsregistrering skulle framträda i mantalsskrivningsarbetet

genom att detta förenklades och underlättades samt i form av fullständigare

överensstämmelse mellan mantalsuppgifterna och kyrkobokföringen.

Mantalsskrivningens uppgift som kontrollinstrument skulle i större utsträckning

bli att konstatera och endast i mindre utsträckning att åstadkomma

sådan överensstämmelse. CFU frågar sig om den därigenom vunna

kännedomen om registreringens tillförlitlighet och möjlighet att åstadkomma

rättelser i ett begränsat antal fall i värde motsvarar det arbete och de

kostnader som ett på mantalsuppgifter byggt förfarande representerar. Det

årliga antalet flyttande till, från och inom riket uppskattar CFU till omkring

1 milj. Av landets 7,6 milj. invånare år 1963 bodde således enligt CFU 6,6

milj. kvar på samma fastighet från den ena mantalsskrivningen till den

andra. Det nuvarande systemet innebär att dessa och de flyttande, vilkas

flyttning registreras före mantalsskrivningen, måste upptas på mantalsuppgifter

utan att ha låtit någon anmälningsförsummelse komma sig till

last. Systemet innebär vidare att 3 milj. mantalsuppgifter varje år måste

jämföras med mer än 7 milj. personakter. Detta besvär läggs på allmänheten

och myndigheterna huvudsakligen för att ett förhållandevis litet antal

flyttande, i fråga om vilka anmälningsskyldigheten försummats, skall bli

åtkomliga med vederbörliga åtgärder. Disproportionen finner CFU uppenbar.

Den ökar om och ju mer man lyckas förbättra den av mantalsuppgifter

oberoende flyttningsregistreringen.

Genom propaganda, förenklat anmälningsförfarande och vederbörlig uppföljning

av vunna anledningar till antagande att oanmäld flyttning föreligger

bör det enligt CFU:s mening bli möjligt att i kyrkoböckerna få dem registrerade,

som endast mer eller mindre oavsiktligt under nuvarande förhållanden

försummar att göra flyttningsanmälningar. Beträffande dessa och

den ännu större kategorin icke flyttande anser CFU en mantalsskrivning

utan mantalsuppgifter icke bli mindre tillförlitlig än den nuvarande. I fråga

om vissa kategorier flyttande — ungdomar som av olika anledningar håller

sig kvarskrivna i föräldrahemmet, andra personer med ofta växlande vistelseort,

lösdrivare och andra med motsvarande ostadighet i levnadssättet samt

personer som bl. a. med hjälp av mantalsuppgift försöker bli skrivna där de

inte är bosatta — finner CFU det tvivelaktigt om ett system med mantals
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

uppgifter i stort sett är mera effektivt än ett system utan sådana uppgifter.

Om mantalsuppgifterna slopas, kan det i något ökad utsträckning inträffa

att personer som bort uppföras under rubriken utan känt hemvist eller överföras

till obefintligregister kvarstår kyrkobokförda i vanlig ordning. En

intensifierad intressebevakning från kommunernas sida kan dock enligt

CFU förväntas i viss mån motverka en sådan utveckling. En jämförelse av

årssiffrorna för överföring till och från bok över obefintliga ger CFU anledning

anta, att det i sådana fall ofta rör sig om endast tämligen kortvariga

avbrott i de enskildas kontakter med folkbokföringen. En eventuell försämring

av utvandringsregistreringen, särskilt beträffande utlänningar, anser

CFU komma att motverkas av de föreslagna nya bestämmelserna om registrering

av flyttning till utlandet och, såvitt angår flyttning till annat nordiskt

land, av att internordiska flyttningsbetyg införs.

Mantalsuppgiften kan betraktas inte endast som en sakuppgift utan även

som den enskildes yrkande i fråga om de däri upptagna personernas mantalsskrivning.

I ett system med mantalsskrivning utan mantalsuppgifter

bör enligt CFU enskilda och kommuner ha möjlighet att bevaka sina intressen

av rätt mantalsskrivning både i första och högre instans. I den mån

dessa möjligheter ej utnyttjas anser CFU att ingens rätt träds för när, om

den bestående kyrkobokföringen presumeras vara riktig. CFU erinrar om

att myndigheter och allmänna organ har möjlighet att tjänstevägen kräva

prövning av folkbokföringsfråga. Även i ett mantalsskrivningsförfarande

utan mantalsuppgifter kommer således kyrkobokföringen att bli föremål

för årlig överprövning, i den mån ett ådagalagt partsintresse eller annat intresse

påkallar det. Ett visst drag av perfektionism och omständlighet i det

nuvarande mantalsskrivningssystemet har påtalats, framhåller CFU vidare.

CFU finner det vara skäl att mera än hittills söka ansluta folkbokföringen

till den i övrigt inom förvaltningen tillämpade principen, att arbete inte

läggs ned på en prövning som inte gagnar ett reellt intresse. Det allmänna

intresset av kontroll att kyrkobokföringen inte med tiden avlägsnar sig från

verkligheten anser CFU lämpligen och tillräckligt kunna tillgodoses genom

att mantalsskrivningen under folkräkningsår sker med ledning av uppgifterna

på liknande sätt som vid de senaste folkräkningarna. Enligt CFU:s

mening behövs inte mantalsuppgifterna för att överensstämmelse mellan

faktisk och registrerad bosättning skall nås.

Efter att ha undersökt om mantalsuppgifterna kan anses fylla någon

oumbärlig funktion i övrigt konstaterar CFU att mantalsuppgifterna inte

är oumbärliga som hjälpmedel för insamling av vissa upplysningar, vare

sig potentiellt för särskilda ändamål vid förefallande behov eller med hänsyn

till däri nu förekommande uppgifter om anställning och arbetsgivare

eller för yrkesredovisningen. Avgörande betydelse för frågan om skyldigheten

att lämna mantalsuppgifter skall behållas eller upphävas har enligt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

29

CFU därför endast deras värde, jämfört med andra möjligheter, för bosättningsredovisningen

i kyrkoböcker och mantalslängder.

Dessa skäl har lett CFU till att föreslå att mantalsskrivningen skall ske

ntan användande av mantalsuppgifter.

Anmälningsskyldighet m. m.

Att skriftliga anmälningar vunnit endast ett erkännande av andra rang

i FBF sammanhänger enligt CFU med det tämligen allmänna motstånd mot

denna anmälningsform som tidigare fanns hos folkbokföringsmyndigheterna.

Även vid senare undersökningar har det visat sig att skriftliga anmälningar

ofta är ofullständiga eller oriktiga. I fråga om invandringsanmälningar

har kravet på personlig inställelse ansetts helt oeftergivligt även om invandringsströmmen

numera har en sådan sammansättning, att förekommande

språksvårigheter i stor utsträckning gör sig gällande även vid personlig

inställelse.

Förekommande försök till s. k. skenskrivningar — i syfte att bereda

sig tillgång till särskilda förmåner som den eftertraktade nya skrivningsorten

kan erbjuda — vållar myndigheterna på vissa orter svårigheter.

Enligt CFU är det uppenbart att sympatierna för skriftliga anmälningar

vunnit terräng. Denna tendens har även kommit till uttryck i lagstiftningen.

Som exempel anges namnlagen och religionsfrihetslagen som godtar

skriftliga anmälningar i viss form om utträde ur svenska kyrkan.

CFU anser övervägande skäl tala för att det nuvarande principiella kravet

på personlig inställelse vid anmälningar till den löpande folkbokföringen

bör upphävas och har därvid inte ansett sig böra undanta anmälningar

om invandring. Den hjälp med blanketter och handlingar som utlänningar

kan få på arbetsplatsen eller av särskilda organ anser CFU vara

av större värde. Någon skyldighet att styrka att bosättning ägt rum föreslås

inte. Anmälningsfallen är i allmänhet enkla och bör kunna bemästras

med ett okomplicerat och lättillgängligt blankettmaterial. Att det

förekommer mindre enkla fall och mindre kunniga, noggranna eller nogräknade

personer bör enligt CFU inte föranleda att anmälningsskyldigheten

görs mer än nödvändigt betungande för det stora flertalet. Däremot

bör möjlighet beredas myndigheterna att vid behov erhålla kompletterande

upplysningar.

CFU föreslår därför (5 § FöFBF1) att skriftlig anmälan likställs med

muntlig anmälan vid inställelse. Föreläggande att lämna upplysningar skall

kunna meddelas inte endast den som underlåtit att göra flyttningsanmälan

utan även den som anmält flyttning, om så erfordras. Enligt CFU :s förslag

kan föreläggandet fullföljas med vitesbeslut av länsstyrelse. CFU har

vidare (11 § FöFBF) upptagit en motsvarighet till nuvarande bestämmelse

1 CFU: s förslag till ny folkbokföringsförordning betecknas här och i det följande FöFBF. .

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

i 25 § FBF om skyldighet för fastighetsägare eller bostadsupplåtare att på

förfrågan av myndighet i folkbokföringsärende lämna myndigheten upplysning,

huruvida viss person bor på fastigheten.

Telefonanmälningar är inte omnämnda i FBF, påpekar CFU.

Av förarbetena till FBF finner CFU framgå, att det inte är olagligt om

pastor frivilligt godtar en telefonanmälan. Att pastor äger påfordra annat

anmälningssätt anser CFU å andra sidan inte innebära att pastor är helt

befriad från att ta notis om förekommen telefonanmälan. I de flesta fall

är en telefonanmälan om flyttning, åtminstone om den kan antas vara

autentisk, en sådan anledning till antagande att flyttning ägt rum, som

enligt 27 § 2 inom. FBF hör föranleda föreläggande att meddela upplysningar.

Pastoratsindelningssakkunnigas undersökning visar att telefonanmälningar

godtas av pastorsämbetena i viss utsträckning.

Enligt CFU:s förslag (5 § FöFBF) skall anmälningar regelmässigt göras

muntligen vid inställelse eller skriftligen, men myndigheten skall

vara oförhindrad att godta anmälan per telefon. Stadgandet ger myndigheten

prövningsfrihet. En genom telefonanmälan vunnen kontakt med den

anmälande bör enligt CFU:s åsikt tillvaratas och i allmänhet föranleda

åtminstone åläggande att inkomma med bekräftelse, skriftligen eller vid

inställelse, om inte anmälningen godtas genast eller efter kontrollringning

eller är alltför bristfällig eller otillförlitlig för att kunna tas upp.

Skyldighet att meddela bekräftelse föreslår CFU ingå som ett led i anmälningsskyldigheten.

Telefonsamtalets dag blir inflyttningsdag även om pastor

först senare får tillgång till bekräftelsen eller annan utredning som

stöder telefonanmälningen. Men om telefonanmälan av någon anledning

inte kan godtas eller anses förfallen sedan bekräftelse förgäves inväntats,

bortfaller anteckningen om inflyttningsdag. Ingen införing i församlingsboken

ifrågakommer, och CFU:s förslag innebär i detta fall att den anmälde

inte alls betraktas som kyrkobokförd i församlingen.

CFU anser att ombud i princip bör få göra alla slags anmälningar

enligt FBF, således även telefonanmälan. CFU påpekar att FBF inte innehåller

någon bestämmelse om hur anmälan skall göras för omyndig. Enligt

religionsfrihetslagen den 26 oktober 1951 (nr 680) och namnlagen görs anmälan

av vårdnadshavare!! för den som är under 18 år. En sådan fast åldersgräns

anser CFU inte lämplig i fråga om anmälningar enligt FBF. Av allmänna

rättsgrundsatser bör enligt CFU:s mening följa att omyndig själv

får föra sin talan i ärende om personligt förhållande, i den mån hans omdömesförmåga,

sakens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt medger

det. Efter lämplighetsprövning bör t. ex. kunna godtas, att en 17-årig moder

anmäler sitt barns födelse och att en 16-åring, som enligt 6 kap. 4 § föräldrabalken

ägt själv ta arbete och flyttat för att tillträda anställningen, anmäler

flyttningen. Vidare bör godtas att dödsfall anmäls av en omyndig

efterlevande osv.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

I fråga om flyttningsan målningar påpekar CFU att den som

företer flyttningsbetyg måste ha vetat vilken pastorsexpedition han skulle

vända sig till för att få betyget och där kunnat lämna vissa upplysningar.

Samma upplysningar är enligt CFU:s mening tillräckliga för att pastorsämbetet

i inflyttningsförsamlingen skall kunna rekvirera personakt från

utflyttningsförsamlingen utan att flyttningsbetyg avlämnats. Om det skulle

inträffa att en rekvisition tillställs orätt pastorsämbete, torde den lätt kunna

vidarebefordras till rätt pastorsämbete efter en underhandsförfrågan hos

vederbörande datakontor. I allmänhet innebär förfarandet med flyttningsbetyg

onödig omgång för både de flyttande och myndigheterna. CFU föreslår

därför att flyttningsbetyg slopas vid anmälan av flyttning inom riket

och att flyttning anmäls endast i inflyttningsförsamlingen.

I fråga om anmälan om invandring anser CFU lämpligt att åtminstone

större företags personalkontor tillhandahåller tvåspråkiga blanketter och

att invandrarna där får hjälp med att fylla i blanketten.

Genom 1958 års lagstiftning om indragning av passkontroller har enligt

CFU:s mening FBF:s system för utvandringsredovisning brutits

men förhållandet har inte fått så menliga följder för registreringen som

från början möjligen kunde befaras. Det årliga antalet utvandrade höll sig

under åren 1956—1963 omkring 15 000. CFU finner det numera inte tillräckligt

motiverat att påkalla utländska myndigheters hjälp med uppsamlingen

av utvandringscertifikat.

CFU erinrar om att registreringen av de inomnordiska flyttningarna

snart kommer att regleras av effektivare bestämmelser om internordiska

flyttningsbetyg. Att döma av hittillsvarande erfarenheter stannar emellertid

endast omkring halva antalet utvandrare inom Norden. Vad angår de

övriga bör man vid utformningen av nya bestämmelser tills vidare utgå

från den nuvarande definitionen av utvandringsbegreppet vilken förutsätter

avsikt att stadigvarande bosätta sig på utrikes ort. Frågan om en

i och för sig önskvärd omformning av utvandringsbegreppet kräver sådan

utredning om de växlande och svårbedömda förhållandena och har sådant

sammanhang med den allmänna frågan om bosättningsbegreppet, att

den enligt CFU bör upptas i den avsedda blivande översynen av sistnämnda

begrepp. Beträffande svenska medborgare kan CFU:s förslag i princip

och bortsett från vad som följer av ändrade förutsättningar i fråga om

förfarandet sägas överensstämma med FBF.

Beträffande utlänningar har dock CFU funnit större avvikelser vara en

nödvändighet inte beroende på nationaliteten i och för sig utan därför att

avregistreringsbestämmelserna måste bygga på en presumtion i fråga om

bosättningsavsikten. Det kan inte förbises att denna avsikt utfaller olika för

svenskar och utlänningar. I allmänhet återvänder de utresande utlänningarna

till hemlandet, den utresande svensken lämnar hemlandet. Enligt

CFU :s förslag görs dock skillnad endast beträffande icke anmäld utflyttning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Vad till en början angår den anmälda utflyttningen föranleder anmälan

avregistrering. Utvandringsbevis krävs inte. Om utlänning inte anmält utflyttning

bör han ändå, enligt CFU, avregistreras när efter samråd med den

lokala skattemyndigheten sannolika skäl prövats tala för att utlänningen

inte längre är bosatt här. Bestämmelsen syftar bl. a. till ett bättre utnyttjande

av de lokala skattemyndigheternas erfarenheter beträffande utlänningars

skatteförhållanden. Den öppnar även möjlighet att tillgodogöra folkbokföringen

kunskap om utflyttning som yppar sig i andra myndigheters

eller i försäkringskassors verksamhet, i den mån pastor eller lokal skattemyndighet

kan få del därav. I stället för uttrycket utvandring, som knappast

ger en riktig bild av den nuvarande befolkningsrörelsen, föreslår CFU uttrycket

»flyttning till utlandet».

I fråga om bostadsanmälan föreslår CFU att bestämmelserna om

fastighetsägares upplysnings- och anmälningsplikt bör behållas i princip

oförändrade men däremot inte bestämmelsen i 25 § 3 mom. FBF om husbondeansvar

för arbetstagares flyttningsanmälan som anses sakna självständig

betydelse.

Anmälningstiden för bostadsanmälan föreslås förlängd till 30 dagar, för

att bostadsupplåtaren skall kunna avvakta att den flyttande själv gör anmälan.

Om anmälningsskyldighet inte fullgörs tillgrips enligt

CFU:s förslag föreläggande och tredskoskrivning. I enlighet med numera

vedertagen terminologi använder CFU ordet föreläggande som gemensam

beteckning för anmaning och föreläggande. Som form för delgivning föreslår

CFU genomgående rekommenderat brev med mottagningsbevis. Bestämmelse

om polisdelgivning anses kunna utgå. Såvitt angår anmälan om barns

födelse och förnamn föreslår CFU bestämmelser som motsvarar de nuvarande.

CFU påpekar att anmaningsförfarandet enligt 27 § 1 mom. FBF i fall,

då pastor har vetskap om flyttning, har fått obetydlig användning och bör

slopas. Föreläggande och tredskoskrivning ger enligt CFU:s mening snabbare

resultat och i denna del föreslås bestämmelser som med visst undantag

motsvarar tredskoskrivningsfallen efter föreläggande enligt 27 § 2 mom.

FBF.

Genom förslagen om tredskoskrivning och föreläggande att lämna erforderliga

upplysningar blir det enligt CFU :s mening inte erforderligt att behålla

någon straffbestämmelse då det gäller underlåten flyttningsanmälan.

Beträffande bostadsanmälningarna finner CFU det visserligen vara

av mindre betydelse i det enskilda fallet att en underlåten bostadsanmälan

framtvingas men det är viktigt att respekt skapas för anmälningsinstitutet

som sådant, vilket motiverar ett visst straffhot, som kan realiseras. Stad
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

33

gandet i 62 § FBF att straff inte får ådömas i andra fall än där den försumlige

haft vetskap eller skälig anledning till antagande, att den flyttande

inte själv gjort anmälan, anser CFU vara en bidragande orsak till att nuvarande

bestämmelser inte vunnit sådan respekt. CFU föreslår därför att

stadgandet ersätts med en bestämmelse om bötesstraff efter mönster av

120 § sista stycket taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623).

Den nuvarande straffsatsen har CFU behållit, högst 300 kr. Om försummelsen

är ursäktlig eller eljest ringa bör dock straff inte komma i fråga.

Hur allmänheten skall förmås att fullgöra anmälningsskyldighet är enligt

CFU ett problem som inte löses enbart genom lagstiftning utan även

ställer krav på tillämpningen. Med lämplig avvägning, så att verkan inte

avtrubbas, bör enligt CFU genom massmedia bedrivas upplysningsverksamhet

rörande skyldigheten att göra anmälningar till den löpande folkbokföringen,

framför allt angående flyttning. Viktigt är att anmälningsblanketter

finns lätt tillgängliga för allmänheten och att hjälp kan erhållas

med dessas ifyllande och avlämnande.

På folkbokföringsmyndigheternas expeditioner och på postanstalter bör

allmänheten genom anslag erinras om sin anmälningsskyldighet, framhåller

CFU. Även genom förmedling av andra statliga och kommunala förvaltningsorgans

expeditioner, vilka har beröring med flyttande, t. ex. telecentraler,

arbets- och bostadsförmedlingar, elektricitets- och gasverk, försäkringskassor

och socialvårdsbyråer bör allmänheten enligt CFU :s mening

erinras om sin anmälningsskyldighet. CFU finner det också önskvärt att

man hos privata företag, t. ex. i anslutning till nyanställning av personal,

påpekar vikten av att anmälan om flyttning görs och tillhandahåller blankett

för sådan anmälan. I vissa fall kan det vara lämpligt att myndighet

eller annat förvaltningsorgan bringar till folkbokföringsinyndighetens kännedom,

när myndigheten har anledning utgå från att någon blivit oriktigt

folkbokförd. Dessa frågor anser CFU dock inte böra regleras i författning.

Någon möjlighet till kontroll av att anmälan om flyttning görs inom föreskriven

tid finns inte inom folkbokföringssystemets ram utöver de nuvarande

bostadsanmälningarna, påpekar CFU. Om en motsvarighet till denna

anmälningsskyldighet behålls och man söker tillse att bestämmelserna om

anmälan blir iakttagna anser CFU dock åtskilligt vara vunnet.

Möjligheterna att i kontrollsyfte utnyttja till postverket inkommande

uppgifter om adressändring har CFU undersökt. Redan nu medverkar posten

i viss utsträckning genom att i samband med eftersändning av post på

grund av definitiv avflyttning påminna att flyttningen bör anmälas till pastorsämbete

m. fl. myndigheter.

CFU uppger att man från postverkets sida ställt sig välvillig till tanken

att i lämplig form underrätta folkbokföringsmyndigheten om fall, där begäran

gjorts om eftersändning på grund av definitiv avflyttning. Dessa un
-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

derrättelser skulle kunna distribueras till berörda myndigheter. Om ett sådant

rapportsystem kan genomföras räknar CFU med att folkbokföringsmyndigheterna

får uppgift om ett betydande antal flyttningar. Att döma av

statistik rörande uppsägning av elektricitets- och telefonabonnemang torde

dessa uppgifter komma att erhållas successivt, vilket tyder på att antalet

kyrkobokförda flyttningar blir jämnare fördelat under året än nu är fallet.

I frågan om romersk -katolska församlingars rätt till egen

kyrkobokföring anför CFU följande synpunkter.

CFU erinrar om att de icke territoriella församlingarna av svenska kyrkan,

vilkas kyrkobokföring sedan gammalt skapat problem i folkbokföringssystemet,

är på väg att avskaffas. I en framtid kan kyrkobokföringen i sin

helhet eventuellt komma att avlösas av en civil folkbokföring. I varje fall

måste enligt CFU en fastare organisation och kontroll av arbetet eftersträvas

inför den påbörjade folkbokföringsreformen. CFU anser det olämpligt att

i detta läge bibehålla icke territoriella församlingar utanför svenska kyrkan

vid en kyrkobokföring, vars utövare dessutom står vid sidan av subordinationen

inom statsförvaltningen. Än mindre kan det enligt CFU bli

frågan om att släppa efter på återhållsamheten mot en icke önskvärd utveckling

genom att tillmötesgå redan framkomna önskemål om utvidgning

av den kyrkobokföring vid sidan av den allmänna, som redan finns, med

ytterligare befogenheter eller till ytterligare samfund.

Av förarbetena till religionsfrihetslagen (prop. 1951: 100) framgår enligt

CFU att ståndpunkt har tagits till religionsfrihetsfrågan i ämnet om de romersk-katolska

församlingarnas kyrkobokföring. Till folkbokföringssakkunniga

har endast överlämnats att slutföra återstående praktiska överväganden

och på denna grund ange ett ställningstagande. Det uppdrag som

CFU fått överta innebär inte att det på grund därav tillkommer CFU vare

sig att själv anföra eller att ta upp och pröva religionsfrihetssynpunkter.

De praktiska övervägandena anser CFU inte kunna leda till annat än att

1895 års Kungl. resolutioner, som ger kyrkobokföringsrätt åt de romerskkatolska

församlingarna i vissa städer, bör upphävas. CFU påpekar dock

att detta inte innebär att församlingarna därmed måste sluta att föra kyrkoböcker,

men det innebär att dessa kyrkoböcker och därpå grundande bevis

inte längre har officiellt vitsord. Det behöver inte medföra att medlemmarna

tvingas att för anmälningar till kyrkobokföringen väsentligt öka sina personliga

kontakter med svenska kyrkans prästerskap, framhåller CFU. I

Stockholm och Göteborg har de möjlighet att få intyg på upphördsverket i

stället för de vanligaste prästbevisen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

35

Remissyttrandena

Mantalsskrivning

Förslaget att slopa man talsuppgifter na tillstyrks uttryckligen

av flertalet remissinstanser, nämligen kammarrätten, riksrevisionsverket,

arbetsmarknadsstyrelsen, riksarkivet, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

tio länsstyrelser, elva domkapitel, uppbördsdirektören och

stadskollegiet i Stockholm, uppbördsverken i Malmö, Hälsingborg och Halmstad,

ett antal häradsskrivare, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Svenska pastoi''atens riksförbund, Sveriges industriförbund,

SAF, SACO, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Föreningen Sveriges

kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. En del

andra remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.

Avstyrkande yttranden föreligger från statistiska centralbyrån samt de

statistiska kontoren i Stockholm och Göteborg, två länsstyrelser, ett domkapitel,

uppbördsverket och stadskollegiet i Göteborg, ett antal häradsskrivare,

fastighetsregisterutredningen, Svenska stadsförbundet och Sveriges

härads skrivarförening.

Ur de tillstyrkande yttrandena må följande anföras.

Kammarrätten uttalar att det naturligtvis är önskvärt att det opraktiska

systemet med mantalsuppgifter slopas. Ett oeftergivligt villkor är dock att

anmälningsfrekvensen i fråga om flyttningar kan bringas att öka. Den intensifierade

intressebevakningen från enskilda och kommuner anser kammarrätten

vara ett viktigt substitut för de slopade mantalsuppgifterna. Givetvis

kommer detta att medföra en ökad arbetsbelastning på kommunerna,

och en konsekvens av det nya systemet blir troligen att antalet mantalsskrivningsprocesser

kommer att öka.

Riksrevisionsverket anser att man med det föreslagna mantalskrivningsförfarandet

kan nå en lika hög grad av tillförlitlighet som nu. En förutsättning

härför finner verket vara att flyttningsregistreringen förbättras

och att effektiviteten i anmälningssystemet ökas. Enligt verkets mening

krävs ytterligare åtgärder för att underlätta bostadsanmälans kontrollfunktion

och göra den mer effektiv.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör inte bortses från att mantalsuppgifterna

kan ha en negativ effekt i fråga om flyttningsanmälningarna

och att slopandet kan medföra att större omsorg kommer att ägnas åt de

löpande anmälningarna.

En förutsättning för tillstyrkande anser uppbördsverket i Halmstad vara

att man stadgar ovillkorlig skyldighet för fastighetsägare och lägenhetsinnehavare

att anmäla även utflyttning.

Slopandet av mantalsuppgifterna leder enligt länsstyrelsen i Skaraborgs

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

län till att antalet framställningar från kommuner med erinringar mot

stommarna blir stort. Denna nackdel anser länsstyrelsen dock kunna motverkas

genom tillsättande av kommunala ombud.

Föreningen Sveriges kronokamrerare vill inte motsätta sig att mantalsuppgifterna

bortfaller, som ett led i en på alla områden eftersträvad rationalisering.

Helst skulle föreningen dock se att ADB-systemet fick »sätta

sig». Något års erfarenheter av det nya systemet kunde nämligen ge säkrare

underlag för bedömandet av frågan, om man kan avvara mantalsuppgifterna.

När det gäller mantalsuppgifternas betydelse ur statistisk synpunkt anser

Svenska landstingsförbundet att man före beslutet om slopandet bör

ytterligare utreda och överväga deras användning för andra ändamål såsom

underlag för planering och statistik hos kommuner. Stadskollegiet i Stockholm

anser därvid att man bör beakta stadens statistiska kontors synpunkter

om möjligheterna att ersätta uppkommande brister vid mantalsskrivningen

med uppgifter från andra källor. Riksarkivet anser det troligt att i

framtiden specialundersökningar kommer att göras, t. ex. i samband med

folk- och bostadsräkningar, som kan lämna ersättning för uppgifterna vid

mantalsskrivningen och som kan ge ett mera tillförlitligt primärmaterial

än dessa uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter att statistikfrågorna rörande arbetsplats

kommer att beaktas i samband med CFU :s uppdrag att i samråd med

statistiska centralbyrån utreda frågan om kontinuerlig redovisning av yrke

och utbildning samt vilken näringsgren de förvärvsarbetande tillhör och vilka

verksamhetsställen de har.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd finner visserligen att mantalsuppgifterna

från kronofogdemyndigheternas synpunkt utgjort ett värdefullt

hjälpmedel för att inhämta upplysningar om gäldenärens huvudyrke

eller befattning och, i fråga om den som bär anställning, arbetsgivarens

namn och adress. Emellertid anser nämnden att dessa upplysningar utan

större olägenhet kan erhållas på andra håll.

Ett system med förenklade mantalsuppgifter anser Svenska försäkringsbolags

riksförbund vara avgjort att föredra framför CFU:s förslag i fråga

om hyresvärds anmälningsskyldighet och straffansvar. I första hand uttalar

sig dock förbundet för att mantalsuppgifterna slopas.

Såsom representativt för de remissinstanser som avstyrkt förslaget

att slopa mantalsuppgifterna kan nämnas yttrandet av Sveriges häradsskrivarförening.

Föreningen befarar att det förenklade förfarandet kommer

att medföra en betydligt försämrad folkregistrering med alla de olägenheter

detta för med sig, t. ex. genom inaktuella röstlängder, ökning av

antalet poströster, felaktiga adresser på röstkort etc. Förenklingen av arbetet

för de lokala skattemyndigheterna innebär enligt föreningen ökade

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

37

arbetsuppgifter för andra myndigheter, särskilt för försäkringskassor och

andra bidragsutbetalande myndigheter samt inte minst för taxeringsnämnderna.

Dessutom räknar föreningen med en betydligt försämrad service

åt allmänheten. Detta uppvägs inte av att allmänheten befrias från

det relativt enkla arbetet att fylla i mantalsblanketten.

Häradsskrivarföreningen anser vidare att slopandet av mantalsuppgifterna

kommer att försvåra debiteringen av preliminär skatt och erinrar om

att lokal skattemyndighet i det nya ADB-systemet skall avisera datakontoret

om eventuella ändringar i de preliminärskattekoder, som finns registrerade

i preliminärskattebandet. Om mantalsuppgifterna bibehålls, kan myndigheten

från dessa hämta uppgift om flertalet fall, då övergång mellan

preliminär A- och B-skatt bör ske. Detta framgår av uppgifterna i blanketten

om yrke och anställning. Eftersom de skattskyldiga själva endast

undantagsvis gör anmälan i denna sak blir följden om mantalsuppgifterna

slopas att preliminärskatteuppbörden försämras.

Stadskollegiet i Göteborg finner det verklighetsfrämmande att tro att tillräcklig

effekt skulle nås genom föreslagna propagandaåtgärder m. in. och

uttalar att betänkandet inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Domkapitlet i Göteborg anser förslaget innebära ett så betydande osäkerhetsmoment

i befolkningsregistreringen att dennas tillförlitlighet sätts i

fara. Även ur rättssäkerhetssynpunkt finner domkapitlet det svårt att motivera

förslaget. Domkapitlet föreslår att avskaffandet av mantalsuppgifterna

får anstå till en eventuell framtida centraliserad folkbokföring.

Ett förenklat förfarande med bibehållande av mantalsuppgifter förordas

i ett par yttranden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att kostnaderna

för mantalsskrivningen kan nedbringas avsevärt om förrättningen

förenklas men med bibehållande av mantalsuppgifterna. Länsstyrelsen

föreslår att mantalsuppgifterna insänds på en för hela riket gemensam dag

direkt till lokal skattemyndighet, som jämför dessa med stommen till mantalslängden,

varvid avvikelser aviseras till pastorsämbetet. Därigenom

erhålls enligt länsstyrelsens mening en mantalsskrivning som är betydligt

säkrare än den CFU föreslagit och som grundar sig på ett verklighetsunderlag.

Fastighetsregisterutredningen anför liknande synpunkter.

Från statistisk synpunkt anförs starka betänkligheter mot att slopa

mantalsuppgifterna. Sålunda anser statistiska centralbyrån att sambandet

mellan mantalsuppgiften och befolkningsstatistiken samt folk- och bostadsräkningarna

penetrerats otillräckligt. Mantalsskrivningsorganisationens roll

i dessa räkningar är betydligt större än vad som framgår av betänkandet.

Nyligen har dessutom, påpekar centralbyrån, vissa behov framkommit som

eventuellt skulle häst tillgodoses genom årliga mantalsuppgifter. Centralbyrån

syftar på uppdraget åt CFU att i samråd med centralbyrån utreda

komplettering av folkbokföringsregistren med uppgift om utbildning, yrken,

arbetsgivare och arbetsplatser. Centralbyrån föreslår att man dröjer med att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

fatta beslut om avskaffande av mantalsuppgifterna i avvaktan på resultatet

av denna utredning.

Göteborgs stads statistiska kontor påpekar att mantalsuppgifterna utgör

ett viktigt underlag för den kommunala förvaltningen, särskilt inom stads-,

general- och regionplaneringsverksamheten, där uppgifter om hushållen och

deras behovsutveckling är av grundläggande betydelse. Något annat officiellt

underlag än mantalsuppgifterna är enligt kontoret f. n. inte tillgängligt.

Om mantalsuppgifterna slopas, måste motsvarande material anskaffas

i annan ordning eventuellt via den nya folkbokföringen. Svenska stadsförbundet

anför liknande synpunkter. När det gäller yrke och befattning

befarar Stockholms stads statistiska kontor att kvaliteten på uppgifterna

blir sämre. Kontoret vill därför starkt ifrågasätta om det blir möjligt att

göra bearbetningar i t. ex. valstatistiken efter yrke och socialgrupp. Enligt

kontorets mening bör det utredas om man kan få dessa uppgifter från

sj älvdeklarationerna.

I fråga om remissyttrandena över andra frågor rörande mantalsskrivningsförfarandet

får jag hänvisa till specialmotiveringen.

Anmälningsskyldighet m. m.

Slopandet av kravet på personlig inställelse tillstyrks i princip

i samtliga remissyttranden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att anmälningsskyldigheten kan

fullgöras skriftligen med hjälp av lättillgängligt och okomplicerat blankettmaterial.

Folkbokföringsmyndighet bör dock hä möjlighet att vid behov

införskaffa upplysningar från hyresvärd. Härigenom kan enligt länsstyrelsens

mening problemet med skenskrivningar bemästras. Uppbördsverket

i Halmstad anför att förslaget säkerligen kommer att underlätta att

anmälan kommer myndighet till handa.

Särskilda krav för anmälan om invandring föreslås av några remissinstanser

när det gäller invandring. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser personlig

inställelse alltjämt böra krävas vid invandring för vinnande av så

korrekta uppgifter som möjligt för senare avisering till registreringsorganen.

Svenska pastoratens riksförbund finner det önskvärt med personlig

kontakt med hänsyn till utlänningarnas språksvårigheter. Länsstyrelsen i

Hallands län finner personlig inställelse i sådant fall vara ett praktiskt taget

oeftergivligt krav, eftersom utlänningarna för avgörande av frågan om kyrkoskrivning

samt för rekvisition av personakt är nödsakade att lämna upplysningar

och förete vissa handlingar. Liknande synpunkter anför ett par

kyrkobokf öring sinspektörer.

Om skriftlig uppgift är ofullständig anser länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län att uppgiftslämnaren bör anmanas att fullständiga uppgifterna

vid äventyr att ärendet kan avskrivas utan åtgärd.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967 39

Frågan om blanketter har flera remissinstanser funnit viktig.

Kammarrätten anser att åtgärder bör vidtas för att fastighetsägare i anslutning

till sin egen anmälningsskyldighet skall kunna tillhandahålla inflyttande

person blankett för anmälan av inflyttning. Fastighetsägaren

bör också vara skyldig att förvissa sig om att den inflyttande fullgjort

sin anmälningsskyldighet. Föreningen Sveriges kronokamrerare och uppbördsverket

i Malmö förutsätter att skriftlig anmälan om flyttning mellan

olika kommuner skall ske med blankett av sådan utförlighet, att relevanta

fakta tydligt redovisas. Till dessa fakta vill stadskollegiet i Stockholm

förutom adekvata adresser räkna även ett särskilt lägenhetsnummer.

Förslaget att i viss utsträckning godta telefon anmälan tillstyrks

eller lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser.

Kammarrätten anser telefonanmälan vara en i och för sig godtagbar

form för flyttningsanmälan. Denna kan visserligen medföra ökad risk för

skenskrivningar. Emellertid ger det nya systemet myndigheterna möjlighet

att införskaffa upplysningar varigenom risken i viss mån kan elimineras.

Kammarrätten väntar sig att allmänheten skall bättre än hittills

fullgöra sin skyldighet att anmäla flyttningar. I lagtexten föreslår kammarrätten

en hänvisning till föreskriften att pastorsämbete äger förelägga

den som anmält flyttning ptt lämna erforderliga upplysningar. Även länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län finner det sannolikt att skenskrivningar

kan väntas öka något och förordar att lämpliga åtgärder däremot

övervägs.

Med hänsyn till riskerna för missförstånd och okynnesanmälningar anser

länsstyrelsen i Malmöhus län att telefonanmälan regelmässigt bör bekräftas

på annat sätt, t. ex. skriftligen eller genom kontrollringning.

Längre än GFU går länsstyrelsen i Jönköpings län som ifrågasätter om

inte telefonanmälan borde ha upptagits som normalt anmälningssätt.

Länsstyrelsen anser att man vid telefonkontakt genomgående kan erhålla

mera fullständiga upplysningar och att möjligheten att komplettera anmälan

med felande uppgifter vanligen är större vid telefonanmälan än

vid annat anmälningssätt. CFU:s förslag lämnar enligt länsstyrelsens mening

alltför stor valrätt för myndighet att avvisa telefonanmälan.

Avstyrkande yttranden i fråga om telefonanmälan föreligger från fyra

remissinstanser. Statistiska centralbyrån uttalar att telefonanmälan knappast

kan betraktas som en tillfredsställande metod. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anser att en sådan alltför formlös anmälan inte bör

godtas. En telefonuppgift bör i stället resultera i att pastorsämbetet anmanar

den inflyttade att inkomma med skriftlig anmälan — eller i undantagsfall

— inställa sig personligen. Uppbördsverket i Göteborg avstyrker

främst av detta skäl, eftersom behandlingen från myndigheternas sida bör

vara likartad. Vidare pekar verket på riskerna för missuppfattningar, svårig
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

heten att kontrollera anmälarens identitet och risken för obehöriga anmälningar.

Försök till sådana förekommer enligt uppbördsverket redan nu,

främst vid osämja mellan makar, fästfolk och grannar. Liknande synpunkter

anför domkapitlet i Göteborg.

Förslaget att flyttningsanmälan skall göras endast i inflyttningsförsamlingen

har vunnit allmän anslutning. Avstyrkande yttrande föreligger

från Västerås domkapitel som finner det lämpligast att nuvarande

ordning behålls med anmälan även till utflyttningsförsamlingen. Eu förenkling

av nuvarande system skulle nämligen enligt domkapitlets mening medföra

onödiga felrisker och en allmän osäkerhet.

CFU:s förslag att avskaffa flyttningsbetygen har tillstyrkts så

gott som enhälligt. Några remissinstanser anser dock att slopandet av flyttningsbetyget

ökar behovet av legitimation. Uppbördsverket i Göteborg

anser sålunda att den som anmäler flyttning bör kunna legitimera sig. Vid

personlig inställelse kan detta lämpligast ske genom företeende av hyreskontrakt

eller åtkomsthandling för fastighet. I nuvarande system med uttagande

av flyttningsbetyg i utflyttningsförsamlingen föreligger inte samma

behov av legitimationshandling, eftersom myndigheten med ledning av hos

denna förvarade uppgifter kan konstatera att den flyttande är den han

uppger. I inflyttningsförsamlingen utgör sedan flyttningsbetyget tillräcklig

legitimation. Domkapitlet i Strängnäs befarar att förenklingen beträffande

allmänhetens anmälningsskyldighet angående flyttning kan medföra åtskillig

osäkerhet och merarbete, vilket utredningen också uppmärksammat. Stor

okunnighet visas inte sällan vid ifyllandet av de enklaste blanketter. Liknande

synpunkter anför domkapitlet i Lund och Svenska prästförbundet.

Betydelsen av pastorsämbetenas anteckningar i hithörande frågor understryks

av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Folkbokföringssystemet är

så utformat att det hos pastorsämbetena finns anteckningar som tydligt utvisar

från vilken församling en person inflyttat och till vilken församling

någon utflyttat. Det är inte tillräckligt att sådana uppgifter vid varje tidpunkt

finns beträffande den kyrkobokförda befolkningen. Uppgifter behövs

också beträffande personer som avlidil, emigrerat eller överförts till obefintligregister.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om vad som föreslås är tillräckligt

betryggande. Om mantalsuppgifterna slopas måste större vikt i

framtiden läggas på att flyttningsanmälningarna till pastorsämbetena fullgörs

på rätt sätt och i rätt tid. Länsstyrelsen tillägger.

Vid härvarande länsbyrå för folkbokföring har uppmärksammats att

flyttningsanmälningarna starkt släpar efter. Flyttningsaviseringarna till

länsbyrån är sålunda till övervägande del koncentrerade till hösten, vilket

förhållande inte kan förklaras med att befolkningen vid denna tidpunkt

flyttar i större utsträckning än under andra delar av året. Av samtliga

under år 1965 av länsbyrån upprättade avtryckskort över ändringar

i folkbokföringen har inte mindre än ca 37 % upprättats under oktober

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

och november månader. I stort sett samma förhållande bär rått tidigare

år. Det under dessa månader väsentligt ökade antalet avtryckskort torde

till övervägande del bero på då pågående mantalsskrivning och därmed

sammanhängande anmälningsskyldighet.

Mot slopandet av flyttningsbetygen uttalar sig fyra remissinstanser.

Domkapitlet i Västerås finner det lämpligast att nuvarande ordning behålls.

En förenkling av detta system skulle med stor sannolikhet medföra

onödiga felrisker och en allmän osäkerhet på ett flertal håll. Eftersom det

nuvarande systemet med flyttningsbetyg fungerar tillfredsställande och då

allmänheten är van därmed, finner kyrkobokföringsinspektören i Västerås

stift ingen anledning att frångå detta system, allra minst just nu vid övergången

till datasystemet som kommer att kräva ytterligare noggrannhet i

arbetet från pastorsämbetenas sida. Utan tvivel kommer det nya systemet

att skapa en viss osäkerhet i arbetet och ge pastorsämbetena mer arbete.

Kyrkobokföringsinspektören i Linköpings stifts västra inspektionsområde

anför liknande synpunkter men framhåller att flyttningsbetyg skulle vara

helt obehövligt, om alla nyinflyttade kunde erhålla en skriftlig underrättelse

om att de blivit kyrkobokförda i inflyttningsförsamlingen, med angivande

av namn, församling, kyrkobokföringsfastighet och personnummer.

Kyrkobokföringsinspektören i Göteborgs stifts södra inspektionsområde

vill starkt ifrågasätta om det är ändamålsenligt att avskaffa flyttningsbetygen

och anför.

Enligt min åsikt har flyttningsbetygen dock en icke oviktig funktion.

Det händer icke så sällan att en person, som uttagit flyttningsbetyg, försummar

att inlämna detsamma i inflyttningsförsamlingen. Om det (såsom

CFU föreslår) hade varit tillfyllest att göra flyttningsanmälan enbart i

den nya församlingen, hade han sannolikt försummat även den åtgärden.

Men därigenom att flyttningsbetyg utfärdats bär pastorsämbetet i utflyttningsförsamlinge-n

kännedom om flyttningen, resp. om vederbörandes avsikt

att flytta. Detta pastorsämbete kan då föranstalta om åtgärder att

få flyttningen registrerad. I det nu tillämpade systemet införas på flyttningsbetyget

utflyttningsförsamlingens ''namn, pastorsämbetets adress och

de flyttandes fullständiga namn, födelsetid och födelsenummer. Deras

identitet och närmast föregående kyrkobokföringsort är därigenom fullt

tydligt klarlagda. CFU förutsätter, att pastorsämbetet i inflyttningsförsamlingen

skall med ledning av upplysningar, som de flyttande lämnar,

rekvirera deras personakter från utflyttningsförsamlingen. Detta medför

risk för felaktigt ifyllda och felaktigt adresserade rekvisitioner. Det är

icke så ovanligt, att människor är osäkra om i vilken församling de står

skrivna. De förväxlar församlingsnamn och kommunnamn, om det sistnämnda

är likalydande med namnet på en av de församlingar som ingå

i kommunen etc.

Frågan om anmälan vid inflyttning från utlandet anser

Sveriges häradsskrivarförening böra övervägas ytterligare. En relativt enkel

lösning anser föreningen vara att anteckning görs i pass eller internordiskt

flyttningsbetyg vid kyrkobokföringen. De lokala skattemyndig
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

heterna har redan god erfarenhet av liknande ordning vid utfärdandet av

debetsedlar för icke mantalsskrivna utlänningar.

Tidsfristen för anmälan om flyttning inom riket och om invandring

berörs av länsstyrelsen i Västmanlands län som ifrågasätter om inte

en utsträckning från 14 dagar till exempelvis tre veckor skulle leda till

ett bättre iakttagande av anmälningsskyldigheten. Härigenom vinner den

flyttande större möjlighet att i rätt tid fullgöra sin anmälningsskyldighet,

invandrare skulle i ökad omfattning hinna få kännedom om ifrågavarande

skyldighet och bättre möjlighet skulle finnas att bedöma huruvida stadigvarande

bosättning föreligger.

Förslaget till snabbare avregistrering av utlänning som

lämnat riket har varmt tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Statistiska centralbyrån förmodar att det genom förslaget blir möjligt att

väsentligt reducera överföringarna till (och från) boken över obefintliga

som nu döljer en icke obetydlig faktisk emigration. Länsstyrelsen i Östergötlands

län biträder livligt eftersom erfarenheten visar —- och då särskilt

i tätorterna — att vid mantalsskrivningsförrättningar endast i undantagsfall

upplysning kan fås om utlännings eventuella bosättning på utrikes ort.

Frågan om samråd har berörts i några yttranden. Länsstyrelsen i Östergötlands

län anser att samråd med lokala skattemyndigheter och försäkringskassor

i många fall bör kunna leda till ett omedelbart avförande från

församlingsboken. Statens utlänningskommission framhåller att samråd ofta

torde bli nödvändigt även med andra myndigheter än den lokala skattemyndigheten.

Sålunda kan exempelvis kommissionen i dess egenskap av

central utlänningsmyndighet ha tillgång till uppgifter som kan vara av värde.

Kommissionen besvarar sedan många år tillbaka ett stort antal förfrågningar

från folkbokförings- och skattemyndigheter om utlänningars vistelse

i riket. Samarbetet med kommissionen anser kommissionen böra uttryckligen

regleras i författning. Bestämmelserna om samråd har enligt kommissionens

mening karaktär av tillämpningsföreskrift och bör därför inte intas

i själva förordningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att bestämmelsen

om samråd bör utgå, eftersom sådant inte stadgas beträffande

svenska medborgare. Självklart bör det enligt förbundet ankomma på

lokal skattemyndighet att till pastorsämbete anmäla förhållande som kan

föranleda att utlänning bör avföras som utflyttad ur riket. På samma sätt

bör det ankomma på försäkringskassa att göra anmälan. Sådana anmälningar

torde också kunna ifrågakomma beträffande svenska medborgare.

Förfaringssättet och de praktiska reglerna för när anmälan bör göras anser

förbundet emellertid inte böra bindas genom bestämmelser i FBF utan avpassas

efter omständigheterna och de lokala förhållandena.

Att avregistreringen inte knyts till mantalsskrivningsförrättningen utan

avses tillämpad fortlöpande under året finner en kyrkobokföringsinspektör

särskilt välbetänkt.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

43

Frågan om snabb avregistrering av de utlänningar som redan nu är upptagna

i obefintlighetsboken anser en kyrkobokföring sinspektör böra lösas

genom särskilda övergångsbestämmelser i förordningen eller genom administrativa

anvisningar. Enligt inspektören är antalet sådana utlänningar

stort i vissa församlingar.

Inrättande av ett centralt register över utlänningar föreslår domkapitlet

i Västerås, särskilt med hänsyn till att personakterna över dessa enligt nuvarande

bestämmelser skickas till CFU. Förslaget innebär att utlänningar

aldrig skall överföras till boken över obefintliga utan direkt till registret

hos CFU.

Förslaget om avregistrering av svenska medborgare

som flyttat ur riket har mött erinran endast från domkapitlet i Västerås

som framhåller att den utflyttande kan underlåta att göra anmälan såväl

före avresan som sedan han bosatt sig i utlandet. Först efter två mantalsskrivningar

kan eu sådan person avföras ur församlingsboken. Här föreligger

enligt domkapitlet en lucka i lagen som inte så sällan utnyttjas av

vissa personer så att de under två år behåller de sociala förmåner eu kyrkobokföring

i Sverige medför. Domkapitlet finner därför förslaget inte tillfredsställande.

Frågan om vem som skall äga anmäla utvandring berörs av domkapitlen

i Lund och Strängnäs. Med hänsyn till att här boende föräldrar eller andra

nära anhöriga till utvandrare ofta noggrant och säkert kan meddela, att

dessa stadigvarande bor i annat land, föreslår domkapitlen att även dessa

skall äga anmäla utvandring. Genom en sådan ändring torde vinnas såväl

att en tidigare registrering av utvandring kan ske som att bestämmelsen om

avförande efter två mantalsskrivningar sällan behöver tillämpas.

Skyldigheten för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet att

göra bostadsanmälan har i princip tillstyrkts av samtliga remissinstanser

utom Svenska försäkringsbolags riksförbund.

De föreslagna undantagen från denna anmälningsskyldighet har emellertid

kritiserats i flera yttranden. En anmälningsplikt utan undantag föreslås

av statskontoret, länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Norrbottens län, uppbördsverken i Malmö

och Halmstad, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening

och Svenska pastoratens riksförbund. Representativt för inställningen

hos dessa remissinstanser är yttrandet från länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län som erinrar om att fastighetsägare många gånger saknar

möjlighet att kontrollera huruvida den inflyttande gjort anmälan eller ej.

Inte heller torde han kunna avgöra om den inflyttade skall vara kyrkobokförd

på annan fastighet och anmälan därför kan underlåtas. Om inga undantag

stadgas kommer myndigheten visserligen att i ett flertal fall få dubbla

anmälningar om inflyttning. Bostadsupplåtarens anmälan kommer då att

utgöra en bekräftelse på att inflyttning verkligen kommit till stånd.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

Tidsfristen för bostadsanmälan föreslår länsstyrelserna i Malmöhus

och Göteborgs och Bohus län, uppbördsverket i Malmö samt Föreningen Sveriges

kronokamrerare fastställd till oförändrat 14 dagar, om bostadsanmälan

görs obligatorisk. Även från synpunkten av att pastor snabbt bör erhålla

kännedom om flyttning framstår det för föreningen som mindre önskvärt

att anmälningstiden förlängs. Statistiska centralbyrån anser att förslaget

inte täcker det fall att hyresgästen blivit anmälningsskyldig vid en senare

tidpunkt än den då inflyttningen skedde, t. ex. om rum hyrts ut till

studerande som avbryter studierna och övergår till förvärvsarbete.

Ytterligare åtgärder anser riksrevisionsverket erfordras för att underlätta

bostadsupplåtarens kontrollfunktion och samtidigt göra den effektiv. Uppbördsdirektören

i Stockholm framhåller att det nu torde vara föga känt att

skyldighet till sådan anmälan föreligger och en första åtgärd vid övergång

till det nya systemet synes böra bli att bringa denna skyldighet till fastighetsägares

och rumsupplåtares kännedom och likaså att underlåtenhet att

fullgöra anmälningsplikten kan medföra påföljd i form av böter.

En utvidgning av anmälningsskyldigheten till att avse även utflyttning

föreslår Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

En sådan dubbel kontroll finner föreningarna nödvändig, om

mantalsuppgifterna slopas.

Aviseringsplikt även för försäkringskassa föreslår länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län i de fall kassan inskriver en på orten icke mantalsskriven

person.

Ersättande av bostadsanmälan med en uthyrningsa n mäla n föreslår

uppbördsverket i Göteborg som anför.

CFU har dock gett bestämmelsen en sådan utformning att inte lika klart

som av nuvarande FBF framgår, att det åligger fastighetsägare att lämna

upplysning inte endast beträffande dem som hyr direkt av honom utan

även beträffande inneboende personer. Det är emellertid betydelsefullt att

fastighetsägarens skyldighet även omfattar den sistnämnda kategorin boende,

eftersom försök till skenskrivning i allmänhet sker under medverkan

av bostadsinnehavare, vars upplysningar i sådant fall därför inte är tillförlitliga.

— Om mantalsskrivning skulle komma att äga rum på sätt CFU

föreslagit, torde böra utredas om icke bostadsanmälan bör slopas och ersättas

med en anmälan då lägenhet uthyrts. Därigenom skulle folkbokföringsmyndigheterna

bli i tillfälle att bl. a. pröva den rätta kyrkobokföringsorten

i fall av s. k. dubbel bosättning.

Helt slopande av bostadsanmälan föreslår Svenska försäkringsbolags

riksförbund. Ansträngningarna bör i stället inriktas på att få till stånd ett

riktigt fullgörande av den flyttandes egen anmälningsskyldighet. Om detta

bedöms inte vara genomförbart, anser förbundet att skyldigheten att lämna

mantalsuppgift bör behållas i starkt begränsad omfattning. Förbundet ställer

frågan hur hyresvärden med säkerhet skall kunna få reda på om den

flyttande gjort anmälan. För att skydda sig mot risken av bötesstraff bör

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

hyresvärden enligt förbundet praktiskt taget alltid göra anmälan till pastorsämbetet

när en hyresgäst inflyttar.

Förslaget till treds k oskri v ning utan föreläggande har vunnit

allmän anslutning hos remissinstanserna.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län noterar sålunda med

tillfredsställelse att förfarandet med tredskoskrivning får utvidgad användning.

Förfarandet som hittills använts i alltför ringa utsträckning i

praktiken anser de båda länsstyrelserna utgöra ett nödvändigt komplement

till anmaningsförfarandet. Om tredskoskrivningen tillämpas rätt och konsekvent,

utgör den en viss garanti mot eftersläpningen inom kyrkobokföringen

till följd av utebliven flyttningsanmälan.

För det fall att vederbörande motsätter sig tredskoskrivning anser

Svenska försäkringsbolags riksförbund det i rättssäkerhetens intresse böra

införas ett uttryckligt stadgande att pastorsämbetet skall ha skyldighet att

skriftligen motivera sitt avsedda beslut och ge vederbörande tillfälle att

yttra sig.

Utvidgad skyldighet att lämna dels underrättelse om beslut och dels besvärshänvisning

föreslår kammarrätten som påpekar att föreskrifter f. n.

saknas om att pastor skall lämna underi‘ättelse om vidtagen eller underlåten

kyrkobokföringsåtgärd. Minnesanteckningar skall dock föras om personer

beträffande vilka pastor beslutat att de inte skall kyrkobokföras i

församlingen. Med hänsyn till att mantalsuppgifter enligt förslaget ej skall

lämnas är det av största vikt för den enskilde, att han får underrättelse

om tredskoskrivning. Han riskerar annars mantalsskrivning som inte överensstämmer

med hans uppfattning angående bosättningen. Kammarrätten

biträder därför nämndens förslag att den enskilde skall underrättas om beslutad

kyrkobokföring. Däremot anser kammarrätten anledning saknas att

delge kommunen beslut om tredskoskrivning. Vidare bör besvärshänvisning

meddelas. Kammarrätten anser vidare, att den nya FBF bör innehålla

föreskrift att vederbörande myndighet skall underrätta om vägrad kyrkobokföring.

Detta synes i det nya systemet nödvändigt enär den som anmält

inflyttning och inte får reda på att kyrkoskrivning vägrats saknar

anledning att bevaka sitt intresse vid mantalsskrivningen; han har ju anledning

tro att han skall bli mantalsskriven där han anmält inflyttning.

En sådan underrättelse jämte besvärshänvisning bör tillställas ej endast

den beslutet avser utan jämväl kommunen, enär densamma genom vetskap

om den vägrade kyrkobokföringen får tillfälle att bevaka sina intressen.

Slutligen vill kammarrätten framhålla att underrättelse om beslut angående

kyrkobokföring från processuell synpunkt medför den fördelen, att

utgångspunkten för besvärstiden blir bättre fixerad än nu är fallet.

Vad CFU föreslagit i fråga om föreläggande har mött erinran endast

från uppbördsverket i Malmö som föreslår att föreläggande att avge

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

flyttningsanmälan alltid utsänds innan möjligheterna till tredskoskrivning

prövas.

I anslutning till förslaget att länsstyrelse får förelägga vite ifrågasätter

länsstyrelsen i Skaraborgs län om inte med hänsyn till kraven på effektivitet

och skyndsamhet — i likhet med vad som råder inom taxeringsförfarandet

— pastorsämbetena i detta hänseende bör utrustas med befogenheter

att förelägga vite, givetvis inom vissa uppdragna ramar och med ledning

av anvisningar som CFU utfärdar. Befogenheten att utdöma vite bör

emellertid förbehållas länsstyrelsen.

Slopandet av polisdelgivning tillstyrks allmänt.

Förslaget att delgivning skall ske genom rekommenderat brev

ställer sig Föreningen Sveriges kronokamrerare tveksam till. Erfarenheterna

från särskilt taxeringsområdet ger vid handen, att den som är medveten om

försummelse av något slag underlåter att utlösa rekommenderade försändelser.

En förstahandsdelgivning med lösbrev är tillräcklig för att först om

omständigheterna så påkallar följas av rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Hallands län och

uppbördsverket i Malmö.

Straffsanktionen för fastighetsägare har vid remissbehandlingen

föranlett erinran endast från Svenska försäkringsbolags riksförbund, som

avstyrker av skäl som redovisats i det föregående. Bland de tillstyrkande remissinstanserna

finner länsstyrelsen i Östergötlands län att fastighetsägares

och bostadsupplåtares bostadsanmälan är av sådan vikt för undvikande

av eftersläpning med kyrkobokföring att respekt för denna bestämmelse

bör upprätthållas, lämpligen med föreskrift om påföljd vid underlåtenhet.

Slopandet av straffsanktion för den flyttande har mött gensaga från

vissa håll. Förslaget avstyrks av statskontoret, statistiska centralbyrån,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, uppbördsverken i Malmö och Göteborg,

en kyrkobokföringsinspektör och Svenska kommunförbundet. Enligt

centralbyråns mening bör ansträngningarna inriktas främst på att söka få

den flyttande att fullgöra sin anmälningsskyldighet. Straffskärpning för

den försumlige är ett instrument som inte bör lämnas oprövat, om mantalsuppgiften

skulle avskaffas. Anmälan från den flyttande själv ger enligt centralbyråns

åsikt bättre kvalitet på statistiken än en anmälan från hyresvärden,

vilken — i avsikt att undgå bötesstraff — kan finna det säkrast att som

boende anmäla även sådan person som rätteligen är kyrkobolcförd på annan

ort.

Vad CFU anfört om upplysningsverksamhet rörande allmänhetens

anmälningsskyldighet har tillstyrkts i samtliga remissyttranden. Vikten

av anmälningsblanketter understryks i flera yttranden. Svenska kommunförbundet

anför sålunda att det givetvis är av stor vikt att uppgifterna

till folkbokföringsmyndighet är korrekta och att anmälningsskyldighet full
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967 47

görs. Därför bör anmälningsblanketter hållas tillgängliga såväl på offentliga

expeditioner som hos arbetsgivare och allmänheten bör även erhålla

hjälp med att fylla i blanketterna. De bör även kunna befordras portofritt,

anser förbundet.

Förslaget att de lokala skattemyndigheterna skall åläggas att meddela

varandra registrerade personers vistelse på annan ort har lämnats utan erinran.

Stockholms stads statistiska kontor framhåller att enskilda personer

skall anmäla flyttning även till bl. a. försäkringskassa och i förekommande

fall centrala värnpliktsbyrån. Enligt kontorets uppfattning borde ett

integrerat system för flyttningsanmälan till samtliga myndigheter utarbetas.

Man hade då möjlighet att ur folkbokföringssynpunkt dra fördel av

det positiva incitament till att avge flyttningsanmälan som från den enskildes

synpunkt i regel gäller beträffande bl. a. försäkringskassa och post.

Kontoret förordar att denna fråga utreds. Svenska pastoratens riksförbund

ifrågasätter om inte i vart fall för tätortsregionerna bör företas särskilda

kontrollåtgärder för att motverka alltför många felsändningar och irritationer

i samband med expedieringen av röstkorten. Datakontoren skulle exempelvis

kunna utsända kontrollkort till allmänheten mellan valåren och även

bestämmelser om uppgiftsskyldighet.

Förslaget att postverket skall underrätta lokal skattemyndighet om definitiv

adressändring har flera remissinstanser, bl. a. statskontoret, funnit

värdefullt. Poststyrelsen framhåller att underhandlingar om hur denna fråga

praktiskt skall lösas pågår med CFU sedan en tid tillbaka. Domkapitlen

i Uppsala och Härnösand anför att en författningsreglerad skyldighet för

postverket måste anses utgöra en förutsättning för att man skall kunna slopa

mantalsuppgifterna. Därigenom kommer också pastorsämbetenas bestyr

med flyttningar att fördelas någorlunda jämnt under hela året. En kyrkobolcföringsinspektör

förutser att pastorsämbetena genom ett sådant rapportsystem

kommer att få uppgift om ett betydande antal flyttningar.

Statistiska centralbyrån och vissa länsstyrelser ifrågasätter om det inte

är möjligt att kombinera anmälan till pastor och anmälan till posten om

varaktig adressändring så att de sker på samma blankett som lämnas in på

posten. I det stora flertalet fall är det mycket lättare för allmänheten att

uppsöka ett postkontor än att besöka en pastorsexpedition.

Även televerket anser länsstyrelserna i Skaraborgs och Västmanlands län

böra åläggas motsvarande underrättelseskyldighet som posten. Betydligt

bättre utbyggda kontrollinstrument än de av CFU föreslagna anser dock

sistnämnda länsstyrelse under alla förhållanden erforderliga.

Uppbördsverket i Malmö är något tveksamt om det skulle vara rationellt

att generellt genomföra ett aviseringsförfarande från t. ex. postverket. Det

klientel som i folkbokföringssammanhang erbjuder de största problemen

torde knappast anmäla flyttning till posten eller industriverken. Uppbördsverket

framhåller att man dessutom såvitt möjligt bör försöka undvika

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

dubbelavisering. Detta utesluter givetvis inte att i förekommande fall viktiga

uppgifter om aktuella bostadsadresser m. m. på begäran av folkbokföringsmyndigheterna

borde kunna erhållas av postverket resp. industriverken.

Frågan om slopandet av roimersk-katolska församlingars

rätt till egen kyrkobokföring har närmare berörts av endast tre remissinstanser.

Katolska biskopsämbetet kan inte biträda CFU:s mening. Enligt ämbetets

uppfattning framstår det allt tydligare att folkbokföringsförordningen borde

skilja mellan civil folkbokföring i egentlig bemärkelse (flyttning, födelser,

borgerlig vigsel, dödsfall o. d.) och kyrkobokföring i egentlig bemärkelse

(dop, konfirmation, kyrklig vigsel, begravning o. d.). Genom det föreslagna

slopandet av rätten till kyrkobokföring för de romersk-katolska församlingarna

skulle de katolska pastorsämbetena fråntas sin befogenhet att utfärda

bevis med officiellt vitsord. Biskopsämbetet vill med bestämdhet framhålla

att ett sådant slopande bör avse enbart den civila bokföringen i egentlig

bemärkelse och finner det orimligt att begära av katolska trosbekännare att

de skall hänvända sig till protestantiskt pastorsämbete eller civil myndighet

för att erhålla giltigt intyg om dop, konfirmation eller vigsel inom katolska

kyrkan.

1958 års utredning kyrka-stat är medveten om att på folkbokföringen har

lagts också religionsfrihetsaspekter. Enligt utredningens mening kan dock

knappast från religionsfrihetssynpunkt hävdas, att varje trossamfund skall

äga ombesörja folkbokföringen för sina medlemmar. De fria evangeliska

samfunden, för vilkas medlemmar svenska kyrkan handhar folkbokföringen,

torde inte heller kräva att själva få överta denna. Däremot finns bland

samfundens medlemmar den uppfattningen företrädd, att folkbokföringen

av principiella skäl bör överföras på civil myndighet. Om svenska kyrkan

övertar den folkbokföring som de romersk-katolska församlingarna nu ombesörjer

bör enligt utredningen givetvis — med de ökade anspråk på service

i skilda sammanhang som numera med rätta ställs på de organ som

fullgör samhälleliga uppgifter -— en sådan ordning eftersträvas, att de romersk-katolska

församlingarnas behov kan tillgodoses. Pastorsexpeditionerna

står redan i skilda sammanhang till tjänst med upplysningar ur folkbokföringen.

Sådan service bör således komma även de romersk-katolska församlingarna

till del. Utredningen förutsätter att såväl vid folkbokföringsåtgärd

beträffande medlem av romersk-katolsk församling som vid service till

församling sådan objektivitet iakttas som ankommer på den som fullgör

statlig uppgift och att till följd härav vederbörande inte skall behöva uppleva

kontakten med folkbokföringsorganen som kränkande.

Statistiska centralbyrån finner det ur statistisk synpunkt angeläget att de

romersk-katolska församlingarnas rätt till kyrkobokföring upphör.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

49

Departementschefen

Folkbokföringen består av två led, kyrkobokföringen som är en löpande

registrering och mantalsskrivningen som är en årlig förrättning. Kyrkobokföringen

sköts av församlingens pastor. Som jag tidigare framhållit bör inte

frågan om att överflytta kyrkobokföringen på civil myndighet tas upp i

detta sammanhang. En utgångspunkt vid utformningen av den nya folkbokföringsförordningen

är därför att pastorsämbetena tills vidare behålls som

lokala folkbokföringsmyndigheter och har hand om kyrkobokföringen som

en löpande folkbokföring. Folkbokföringsmyndigheter i övrigt skall vara de

lokala skattemyndigheterna, länsstyrelserna, domkapitlen och CFU.

Kyrkobokföringen utgör underlag för mantalsskrivningen. Kyrkobokföringen

är alltså den primära folkbokföringen. Mantalsskrivningen har ingen

självständig betydelse utan endast en kontrollfunktion, nämligen beträffande

flyttningsanmälan. För att möjliggöra denna kontroll är allmänheten

skyldig att avge särskild skriftlig mantalsuppgift. Dessa uppgifter

har haft sitt berättigande i det hittillsvarande systemet med dess mindre

effektiva anmälningsförfarande, främst som kontroll av kyrkobokföringen.

Huvudsyftet med mantalsskrivningen bör dock vara att konstatera var en

person bort vara kyrkobokförd en viss dag, mantalsdagen, för att sedan till

bosättningen denna dag kunna knyta rättsverkningar av olika slag.

CFU:s förslag innebär att mantalsuppgifterna slopas. Ytterst grundar

sig detta förslag på att de av CFU föreslagna förbättringarna av systemet

med flyttningsanmälan i stort gör mantalsuppgifterna obehövliga.

En stor majoritet bland remissinstanserna har uttryckligen tillstyrkt

att mantalsuppgifterna slopas. Ett icke ringa antal remissinstanser har dock

på olika grunder avstyrkt en sådan åtgärd.

För avskaffandet av mantalsuppgifterna har anförts tungt vägande skäl.

Jag vill i första hand erinra om att ca 3 milj. personer årligen måste anskaffa,

fylla i och lämna in mantalsblanketter som upptar mer än 6 milj.

personer. Av sistnämnda antal är det endast ca 1/2 milj. som flyttar. Av

dessa flyttande är det endast ett relativt litet antal som underlåtit att anmäla

flyttning till kyrkobokföringen. Att på grund av denna minoritet försumliga

ålägga närmare 3 milj. lojala medborgare en uppgiftsplikt som

för deras del är helt onödig kan enligt min mening inte anses rimligt. Den

som bor kvar i sin bostad bör inte besväras med att årligen skriva till myndigheterna

och omtala att han alltjämt bor kvar. Inte heller bör den som

ordentligt lämnat skriftlig flyttningsanmälan åläggas att senare dubblera

denna anmälan genom en mantalsuppgift.

Mantalsuppgifterna utgör även ett psykologiskt hinder för flyttningsanmälan

i rätt tid. Det torde vara allmänt känt att åtskilliga personer helt

underlåter flyttningsanmälan i visshet om att deras ändrade bosättning

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr SS

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

ändå kommer till synes genom mantalsuppgiften som de måste lämna

senare under året.

Ett annat väsentligt skäl för att slopa mantalsuppgifterna är enligt min

mening den arbetsbörda som dessa uppgifter orsakar myndigheterna. Jag

avser här tryckning och distribution av 3 milj. blanketter, insamling och

sortering av dessa samt jämförelse av uppgifterna med nära 8 milj. personakter.

Kostnaderna för dessa arbetsmoment är avsevärda. Arbetet och kostnaderna

står inte i rimlig proportion till det resultat som vinns. Enligt min

mening bör det krävas mycket starka skäl om man trots dessa omständigheter

ändå vill ha kvar mantalsuppgifterna.

Flertalet av de remissinstanser som vill behålla mantalsuppgifterna synes

utgå från att flyttningsregistreringen inte blir tillräckligt effektiv.

Onekligen blir det i det nya systemet viktigare än hittills att flyttningsanmälan

görs i rätt tid. Det bör därför göras kraftiga ansträngningar att

förbättra allmänhetens insats härvidlag. Vidare bör aviseringen myndigheterna

emellan ägnas ökad uppmärksamhet. Redan nu förekommer visst

samarbete med posten från folkbokföringsmyndigheterna för att utnyttja

de anmälningar om ändrad adress som inkommer till postverket. Till frågan

om aviseringsplikt för postverket och andra myndigheter får jag återkomma

i ett senare sammanhang. Beträffande allmänhetens medverkan kommer

jag i det följande att förorda möjlighet till telefonanmälan samt upplysningsverksamhet

och obligatorisk bostadsanmälan. Med dessa åtgärder

är jag övertygad om att anmälningsfrekvensen kommer att öka och att

myndigheterna får erforderlig kännedom om flyttningar. Därmed torde

något behov av särskilda mantalsuppgifter inte kvarstå. Det bör tilläggas att

man knappast genom att behålla skyldigheten att lämna mantalsuppgift

kan komma till rätta med personer som avsiktligt vill hålla sig undan. I

detta hänseende utgör en ovillkorlig bostadsanmälan från fastighetsägarnas

sida en bättre kontroll.

Som en allvarlig invändning mot slopandet av mantalsuppgifterna har

från ett par håll betecknats det förhållandet, att en sämre folkbokföring

leder till att röstlängderna blir mer inaktuella. Med anledning härav vill

jag framhålla att den flyttande med hänsyn till sin rösträtt alltid har ett

starkt intresse av att anmäla flyttning — något som tydligt bör framhållas

i upplysningsbroscliyrer och liknande.

Ett annat personligt intresse som är knutet till flyttningsanmälan är den

kommunala utdebiteringen. Detta intresse är dock inte entydigt. Visserligen

förekommer fall då en flyttande underlåter att anmäla inflyttning

därför att inflyttningskommunen har en högre kommunal utdebitering. Den

typ av befolkningsomflyttning vi haft under senare år torde emellertid innebära

att flyttningar i stor utsträckning sker från landsbygdskommuner

med hög utdebitering till större städer med lägre utdebitering. I dessa fall

föreligger alltså ett klart intresse för den flyttande att snarast anmäla flyttningen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 88 år 1967

51

Från häradsskrivarhåll har gjorts gällande att debiteringen av preliminär

skatt skulle försvåras genom att lokal skattemyndighet inte får reda på när

övergång skall ske från A- till B-skatt eller vice versa. Det gäller här ett

mycket litet antal personer. Den olägenhet som påpekats här och vars betydelse

inte skall överdrivas får ses mot bakgrunden av de vinster i andra

hänseenden som uppkommer för mantalsskrivningsförrättarna genom att

de slipper hanteringen av mantalsuppgifterna.

Vidare har mot CFU :s förslag invänts att det medför ökat arbete för kommunerna

genom intensifierad intressebevakning från deras sida. En sådan

ökning av intressebevakningen anser jag emellertid önskvärd även om man

skulle behålla mantalsuppgifterna. Att detta i sin tur kan leda till en ökning

av antalet mantalsskrivningsprocesser är följdriktigt och kan knappast

betecknas som en nackdel som motiverar behållandet av mantalsuppgifterna.

Från processuell synpunkt har visserligen gjorts gällande att

mantalsuppgiften innefattar ett yrkande om mantalsskrivning. Ett slopande

av ett sådant »yrkande», som inte f. n. besvaras av myndigheterna, leder

dock inte till någon rättsförlust. Liksom hittills skall allmänheten kunna

ta del av stommarna till mantalslängd, när de framläggs för granskning.

Tillfälle bereds härigenom för yrkanden i fråga om mantalsskrivningen.

Statistiska synpunkter har också anförts mot slopandet av mantalsuppgifterna.

Det har därvid gjorts gällande att mantalsuppgifterna utgör ett

viktigt underlag för den kommunala förvaltningen och planeringen. Det

bör dock enligt min mening inte komma i fråga att av den anledningen behålla

mantalsuppgifterna, när det är alldeles klart att de inte längre behövs

för sitt egentliga ändamål, nämligen en riktig folkbokföring. De statistiska

synpunkterna får dock inte förbises men de bör tillgodoses på annat

sätt än genom årliga mantalsuppgifter. Jag finner det rimligt att kommunerna

får möjlighet att av fastighetsägarna inhämta de uppgifter som behövs

för den kommunala planeringen och som de hittills erhållit ur mantalsuppgifterna.

Riksdagens bemyndigande torde därför i detta sammanhang

böra utverkas för Kungl. Maj :t att medge kommun att från fastighetsägare

inhämta de uppgifter om fastigheterna som behövs för sådan

planering.

En annan invändning av statistisk natur är att man förlorar en årlig uppgift

om yrke. Med anledning härav vill jag framhålla att sådana årliga uppgifter

med bättre tillförlitlighet redan nu inhämtas ur självdeklarationerna

som utgör grund för fördelningen efter yrkestillhörighet i den nuvarande

statistiken över inkomsttaxeringen. Av deklarationsmaterialet framgår även

arbetsgivare och arbetsplatser på ett bättre sätt än vad som nu kommer

till uttryck i mantalsblanketterna.

Med en viss periodicitet skall dock en motsvarighet till mantalsuppgiften

återkomma. Jag förutsätter nämligen att folk- och bostadsräkning, som

f. n. i regel hålls vart femte år, med hänsyn till den snabba samhällsutveck
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

lingen skall ske i ungefär samina utsträckning som hittills. Det utförliga

material som då inkommer bör givetvis användas för att kontrollera folkbokföringens

riktighet. Även detta minskar behovet av mantalsuppgifter

under de år som ligger mellan folkräkningsåren.

Vid avvägningen av skälen för och emot avskaffandet av mantalsuppgifterna

finner jag — i likhet med CFU och flertalet remissinstanser — att

övervägande skäl talar för att mantalsuppgifterna slopas. Jag föreslår därför

att bestämmelserna om mantalsuppgifter utmönstras ur folkbokföringslagstiftningen.

Detta får givetvis vissa följdverkningar i fråga om mantalsskrivningsförfarandet

till vilka jag återkommer i specialmotiveringen.

En på detta sätt förenklad mantalsskrivning förutsätter att allmänheten

fullgör den anmälningsskyldighet som föreligger beträffande

kyrkobokföringen. För att uppnå en effektivisering på detta område föreslår

CFU flera åtgärder. De bygger på den enligt min mening riktiga grundsatsen

att allmänhetens frivilliga medverkan lättast vinns genom att man

söker göra skyldigheten så lite betungande som möjligt.

Anmälningsskyldigheten är f. n. mycket formbunden. I regel föreskrivs

personlig inställelse hos pastor. Skriftlig anmälan är pastor inte skyldig att

godta, inte ens om den är fullständig. Författningen innehåller endast eu

rekommendation att pastor »bör» godta sådan anmälan om den är tillförlitlig.

CFU:s förslag innebär att man skall slopa kravet på personlig inställelse

och att telefonanmälan får godtas. Pastor skall dock ha rätt att kräva

skriftlig bekräftelse. Vid remissbehandlingen har slopandet av kravet på

personlig inställelse tillstyrkts i princip men några remissinstanser har förordat

undantag för anmälan om invandring. När det gäller godtagande av

telefonanmälan har flertalet remissinstanser tillstyrkt men några uttalat

farhågor för missuppfattningar och risk för obehöriga anmälningar.

Enligt min mening är tiden nu inne att på folkbokföringens område slopa

kravet på personlig inställelse, i likhet med vad som skett på andra förvaltningsområden.

För allmänheten innebär det ofta en stor tidsbesparing att

inte behöva inställa sig personligen på pastorsexpedition. Från psykologisk

synpunkt måste det anses vara en vinning att anmälan kan ske på telefon,

eftersom man då kan räkna med att få in anmälan mycket snabbare än nu.

Vidare bör man uppnå att mindre företagsamma personer gör anmälan som

de annars inte skulle ha kommit sig för att göra. Som huvudregel bör därför

stadgas att anmälan skall göras muntligen eller skriftligen. Även skriftlig

anmälan bör underlättas genom att man tillhandahåller enkelt och lämpligt

utformade blanketter både hos myndigheter och på arbetsplatser.

Med hänsyn till de påtalade riskerna för missuppfattningar, skenskrivningar

och rena okynnesanmälningar vid telefonpåringningar bör dock pastorsämbetet

äga rätt att begära skriftlig bekräftelse. I regel torde det räcka

med en enkel kontrollringning från pastorsämbetets sida. Undantagsvis bör

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

53

dock pastorsämbetet i stället få kräva personlig inställelse om alldeles särskilda

omständigheter föreligger och det anses nödvändigt för att få uppgifter

för en riktig kyrkobokföring. Därmed har man även tillgodosett de

önskemål som från; några håll framförts beträffande utlänningar med större

språksvårigheter. Någon allmän inställelseplikt för utlänningar får dock

denna undantagsbestämmelse inte leda till. Har bekräftelse inte erhållits

inom den tid pastorsämbetet angett, bör ämbetet fritt få pröva om anmälan

skall anses förfallen eller inte.

Det ligger i sakens natur att inställelse liksom hittills får ske genom ombud.

Detta är en så allmängiltig förvaltningsrättslig grundsats att den inte

behöver komma till särskilt uttryck i en folkbokföringsförfattning.

Anmälan om flyttning inom landet skall enligt nuvarande ordning

göras i både utflyttnings- och inflyttningsförsamlingen. Därvid skall

pastor i utflyttningsförsamlingen utfärda ett särskilt flyttningsbetyg som

skall företes i inflyttningsförsamlingen. CFU har föreslagit att anmälan skall

göras endast i inflyttningsförsamlingen och att flyttningsbetygen avskaffas.

Detta förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts så gott som enhälligt.

Från några håll har dock invänts att ett sådant system skulle medföra

onödiga felrisker, en allmän osäkerhet och ökat arbete för pastorsämbetena.

I fråga om dessa invändningar vill jag framhålla att möjligheten till telefonanmälan

från den flyttande i regel torde leda till en betydligt snabbare

registrering av en flyttning och att flyttningar anmäls som annars

inte skulle ha anmälts. Sedan sådan anmälan gjorts kan pastorsämbetet i

inflyttningsförsamlingen rekvirera personakten från den utflyttningsförsamling

som uppgetts av den flyttande. Skulle därvid fel utflyttningsförsamling

kontaktas kan dock mottagaren med datakontorets hjälp vidarebefordra

personaktsbeställningen till den rätta utflyttningsförsamlingen.

Någon ökad felrisk eller osäkerhet anser jag därför inte behöva befaras.

Inte heller kan det hli en ökad arbetsbörda för pastorsämbetena eftersom

de slipper att utfärda flyttningsbetyg. Genom CFU:s förslag slipper man

den nuvarande dubbelanmälningen vilket måste innebära en lättnad för såväl

allmänheten som pastorsämbetena. Jag ansluter mig därför till CFU:s

förslag att avskaffa flyttningsbetyget och anmälan i utflyttningsförsamlingen.

I fråga om inflyttning från utlandet innebär CFU:s förslag

inte någon ändring i vad som nu gäller. Anmälningstiden har en remissinstans

föreslagit förlängd från två till tre veckor. Fn sådan förlängning kan

enligt min mening inte anses motiverad med det förenklade anmälningssätt

jag föreslagit. Jag tillstyrker därför att de nuvarande invandringsbestämmelserna

lämnas i princip oförändrade. Kravet på företeende av utländskt

flyttningsbetyg eller motsvarande utländska handlingar innebär som tidigare

antytts inte något absolut krav på personlig inställelse. Om handlingarna

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

sänds per post till inflyttningsförsamlingen, kan pastorsämbetet på grundval

av handlingarna ta ställning till frågan om personlig inställelse påkallas.

För underlättande av anmälningsplikten bör tvåspråkiga anmälningsblanketter

finnas även på större arbetsplatser. Dessa frågor är emellertid av

sådan natur att de kan regleras utan bestämmelse i folkbokföringsförordningen.

Beträffande anmälan om flyttning till utlandet har CFU

i syfte att vinna större stabilitet i registreringssystemet föreslagit vissa

ändringar som jag också vill tillstyrka. Har den flyttande för avsikt

att stadigvarande bosätta sig i utlandet, skall han anmäla detta

före ulresan. Om resan inställs eller uppskjuts anmäls detta senast den

uppgivna dagen för utresan med verkan att han kvarstår som kyrkobokförd.

Som utflyttningsdag skall gälla dagen efter den uppgivna utresedagen.

Sker anmälningen först sedan bosättningen i utlandet ägt rum, gäller som

utflyttningsdag i stället den dag då anmälan inkom till pastorsämbetet.

Förslaget innebär att bestämmelserna om utfärdande av utvandringscertifikat

och utvandringsbevis in. in. slopas. Nuvarande bestämmelser om utvandringsbevis

som utfärdas i passkontroll kan i praktiken inte tillämpas

bl. a. på grund av att Sverige numera inte har för ändamålet lämpad övervakning

vid gränserna mot de nordiska länderna. Termerna »utvandrare»

och »utvandring» bör i enlighet med CFU:s förslag slopas såsom mindre

adekvata. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enighet numera föreligger

om texten till ett avtal om internordiska flyttningsbetyg och att det

system som avses gälla vid flyttning inom Norden bör kunna tillämpas

fr. o. m. nästa år.

Frågan vem som skall få anmäla utvandring har upptagits av ett par remissinstanser.

Här boende föräldrar och andra nära anhöriga kan i regel

meddela att den utflyttade är stadigvarande bosatt i utlandet. I enlighet

med vad jag tidigare anfört om rätten att anlita ombud bör givetvis anhöriga

få göra sådan anmälan utan att något uttryckligt stadgande härom

behövs.

Enligt nuvarande ordning skall inkommet utvandringsbevis leda till att

utvandraren omedelbart avregistreras från församlingsboken. Har utvandraren

inte anmält utvandringen avregistreras han först efter två mantalsskrivningar.

Denna regel har lett till att en mängd utlänningar belastat

boken över obefintliga trots att de definitivt lämnat riket och strängt taget

inte längre borde förekomma i den svenska folkbokföringen. CFU föreslår

att utländska medborgare skall kunna avregistreras omgående, om pastorsämbetet

efter samråd med den lokala skattemyndigheten finner sannolika

skäl tala för att utlänningen inte längre är bosatt inom riket.

Även enligt min mening är det angeläget att man från folkbokföringssynpunkt

kommer till rätta med denna dolda emigration av utlänningar. I likhet

med remissinstanserna vill jag därför i princip tillstyrka den föreslagna

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

snabbare avregistreringen av dessa utlänningar. Jag vill framhålla att avregistreringen

inte är knuten till tiden för mantalsskrivningen utan kan ske

när som helst under året så snart kriterierna för avregistrering föreligger.

Därvid bör i enlighet med CFU :s förslag föreskrivas samråd med den lokala

skattemyndigheten. Såsom påpekats vid remissbehandlingen kan det vara

av stort värde med samråd även med försäkringskassor och framför allt

statens utlänningskommission. Dessa frågor bör regleras i de särskilda föreskrifter

som behövs för tillämpningen av den föreslagna folkbokföringsförordningen.

När det gäller svensk medborgare delar jag CFU:s uppfattning att det saknas

anledning att ändra nuvarande regler. Han skall således inte kunna

avregistreras ur församlingsboken förrän pastorsämbetet vid två mantalsskrivningar

i följd vunnit säker upplysning att han är stadigvarande bosatt

på utrikes ort. Saknas sådan upplysning skall han i stället överföras till obefintligregister.

Frågan om en person är bosatt i Sverige eller inte får rättsverkningar

i olika hänseenden. Riksdagens justitieombudsman har i en framställning

påtalat att bosättningsreglerna inte är desamma inom skatterätten och sociallagstiftningen.

Denna fråga är så omfattande att dess lösning torde

fordra en särskild utredning och den torde få anmälas i annat sammanhang.

Också det av domkapitlet i Västerås påpekade missbruket av svenska

socialförmåner bör därvid beaktas.

I syfte att få effektiv kontroll över att flyttningsanmälningarna verkligen

görs infördes redan år 1946 s. k. bostadsanmälan, dvs. skyldighet

för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet som upplåtit bostad

till annan att anmäla inflyttning i bostaden. I likhet med CFU och remissinstanserna

anser jag det viktigt att man behåller den kontroll som bostadsanmälan

utgör.

Från skyldigheten att göra bostadsanmälan har CFU föreslagit undantag

för de fall att den flyttande själv anmält flyttning eller fortfarande skall vara

kyrkobokförd på annan fastighet. Mot dessa undantag har det vid remissbehandlingen

framkommit kritik som synes värd beaktande. Det kan enligt

min mening inte rimligen åläggas en fastighetsägare att pröva om den inflyttade

rätteligen skall vara bokförd på annan fastighet. Inte heller kan

det vara lämpligt att tvinga fastighetsägaren att fråga hyresgästen om denne

själv gjort flyttningsanmälan och att dessutom sedan hos pastorsämbetet

behöva kontrollera att hyresgästens jakande svar varit riktigt. Om hyresgästen

svarar nekande, skulle fastighetsägaren bli tvungen att senare återkomma

med nya förfrågningar. På grund härav och med hänsyn till det straffansvar

som jag föreslår för underlåten bostadsanmälan bör denna anmälningsskyldighet

göras ovillkorlig. Tillräckliga skäl att utvidga anmälningsskyldigheten

till att avse även utflyttning, vilket föreslagits från härads
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

skrivarhåll, anser jag inte föreligga, särskilt som jag föreslagit slopande av

den flyttandes egen skyldighet att göra anmälan i avflyttningsförsamlingen.

Anmälningstiden har CFU föreslagit förlängd från 14 till 30 dagar. I och

med att hostadsupplåtaren enligt mitt förslag inte skall avvakta att den flyttande

själv gör anmälan har skälen till en sådan förlängning bortfallit. Jag

föreslår därför att anmälningsfristen anges till två veckor. Liksom nu bör

tidsfristen inte räknas redan från dagen för uthyrningen utan först från dagen

för inflyttningen, eftersom uthyrningen i och för sig inte kan konstituera

någon ny kyrkobokföring. Av detta skäl kan det inte heller komma i

fråga att omvandla bostadsanmälan till en uthyrningsanmälan.

För bostadsanmälan bör finnas ändamålsenligt utformade blanketter.

Det ankommer på CFU att närmare utforma dessa blanketter.

Den nuvarande skyldigheten för fastighetsägare att lämna uppgifter på

särskild förfrågan hör i enlighet med CFU :s förslag behållas. Däremot är

det onödigt att som en ytterligare kontroll behålla arbetsgivares anmälningsskyldighet.

Den som försummat att anmäla flyttning skall enligt nuvarande bestämmelser

i första hand an in anas av pastor att fullgöra sin skyldighet

eller föreläggas att meddela erforderliga upplysningar. Efterkommes inte

anmaning eller föreläggande kan pastor i stället tillgripa s. k. tredskoskrivning,

dvs. utan hans vidare hörande kyrkobokföra honom, om sannolika

skäl talar för att flyttning ägt rum och erforderliga uppgifter inhämtats.

Tredskoskrivning är ett enkelt och praktiskt förfarande som leder till

snabbare och aktuellare kyrkobokföring. Emellertid har förfarandet använts

i ringa utsträckning. En ökad användning av tredskoskrivningen är

önskvärd för att motverka den eftersläpning inom kyrkobokföringen som

uppkommer genom underlåtenheten att avge flyttningsanmälan. Jag tillstyrker

därför CFU:s allmänt accepterade förslag att pastors anmaningsförfarande

slopas såsom onödigt och att tredskoskrivning skall tillgripas redan

i första hand, så snart förutsättningarna därför föreligger.

På sätt CFU föreslagit bör pastorsämbetet vara skyldigt att bereda den

nyinflyttade tillfälle att yttra sig utom när flyttningen sker inom samma

församling eller kommun. En remissinstans har ifrågasatt om inte pastorsämbetet

bör åläggas att motivera ett beslut som strider mot vederbörandes

önskningar och att han därefter skulle höras ånyo. Ett sådant förfarande

skulle enligt min mening vara alltför tyngande. I stället bör den skriftliga

underrättelsen om tredskoskrivningsbeslutet i enlighet med kammarrättens

förslag kompletteras med en besvärshänvisning oavsett om den kyrkobokförde

yttrat sig eller inte och oavsett om han bestritt eller godtagit

den ifrågasatta kyrkobokföringen. Jag delar även kammarrättens uppfattning

att det saknas anledning att delge beslutet med kommun.

För det fall att tredskoskrivning i brist på uppgifter inte kan vidtas mås
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

57

te man behålla den nuvarande skyldigheten för pastorsämbete att förelägga

den flyttande att lämna behövliga uppgifter. En skärpning av förutsättningarna

för sådant föreläggande i enlighet med CFU:s förslag kan inte anses

behövlig eller lämplig när mantalsuppgifterna samtidigt slopas. Det kan

således räcka med ett blott antagande att flyttning skett. Föreläggande bör

få meddelas även när flyttningsanmälan visserligen gjorts men är bristfällig

och behöver komplettering.

En länsstyrelse har föreslagit att även pastorsämbete skall få förelägga

vite vid underlåtenhet att efterkomma föreläggande. En sådan befogenhet

kan enligt min mening inte anses vare sig lämplig eller önskvärd med hänsyn

till att pastorsämbetet ju även är en kyrklig myndighet. Befogenheten

att förelägga vite bör därför tillkomma endast länsstyrelse.

I första hand bör pastor givetvis underrätta den flyttande om hans anmälningsskyldighet

genom en formlös erinran i vanligt brev. Föreläggande

bör emellertid delges mera formellt, dvs. i regel i rekommenderat brev med

mottagningsbevis. Delgivningsbestämmelserna bör kunna tas in i tillämpningsföreskrifter

till förordningen.

För underlåtenhet att göra flyttningsanmälan och bostadsanmälan stadgas

nu bötesstraff. Vad först angår bostadsanmälan råder i stort sett

enighet om att straffsanktion bör behållas. Detta är desto angelägnare som

mitt förslag innebär att skyldigheten att lämna bostadsanmälan görs ovillkorlig.

Vad härefter angår flyttningsanmälan har från eu del remissinstanser

framförts kritik mot CFU:s förslag att slopa straffsanktionen.

De skäl CFU här anfört finner jag inte övertygande. När en stor del av

reformens syfte är att åstadkomma en effektivisering av anmälningsplikten

bör man inte samtidigt efterge den påtryckningsmöjlighet som ligger i ett

straffansvar. Även om påföljd sällan behövt utdömas verkar bestämmelsen

positivt genom sin blotta existens. Från rättsvårdssynpunkt får det anses

betänkligt att ansvar inte skulle ådömas den primärt anmälningsskyldige

utan endast den sekundärt uppgiftsskyldige. Jag föreslår därför att böter

skall kunna ådömas också den som underlåtit göra flyttningsanmälan.

Bötesstraffets maximibelopp bör höjas till 500 kr.

För att få effektivitet i anmälningssystemet krävs även andra åtgärder

än dem jag föreslagit i lagstiftningshänseende. Det är angeläget

att CFU låter bedriva upplysningsverksamhet genom massmedia och genom

spridning av anslag i offentliga lokaler. Som jag tidigare påpekat är

det också viktigt att lämpligt utformade anmälningsblanketter finns tillgängliga

för allmänheten hos myndigheter och på en del arbetsplatser.

För intern kontroll bör i enlighet med CFU:s förslag införas skyldighet

för de lokala skattemyndigheterna att meddela pastorsämbetena upplysning

om iakttagna adressändringar, i likhet med vad som gäller pastorsämbetena

inbördes. Även postverket synes kunna medverka i samband med penna
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

nenta adressanmälningar till posten. Frågan om postverkets medverkan är

dock alltjämt under utredning och ställning härtill kan tas tidigast i samband

med att de övriga nu berörda frågorna om aviseringplikt regleras.

Vad slutligen angår romersk-katolska församlingars rätt

till egen kyrkobokföring, så föreligger f. n. sådan rätt för fem av de sju

församlingarna. Rätten är dock inskränkt till födelsebok samt död- och

begravningsbok.

Innebörden av CFU:s förslag är att de katolska församlingarnas kyrkoböcker

och de bevis som utfärdas enligt dessa böcker förlorar officiellt

vitsord. Vidare måste födelse och dödsfall anmälas till pastorsämbete i svenska

kyrkan. Ett sådant slopande har katolska biskopsämbetet ansett böra

begränsas till den civila bokföringen i egentlig bemärkelse, dvs. flyttning,

födelse, borgerlig vigsel o. d. som icke sker under kyrklig ritual. Biskopsämbetet

har därvid hävdat att de katolska pastorsämbetena bör tillerkännas

befogenhet att utfärda bevis med officiellt vitsord, grundade på gällande

katolska kyrkoböcker. Vidare har biskopsämbetet funnit det orimligt att

katolska trosbekännare skall behöva vända sig till protestantiskt pastorsämbete

för att erhålla intyg.

Hänsyn till religionsfriheten har chefen för justitiedepartementet redan

vid religionsfrihetslagens tillkomst år 1951 ansett inte böra utgöra hinder

för slopandet av rätten till kyrkobokföring, om sådant slopande betingas

av praktiska synpunkter. I likhet med utredningen kyrka-stat anser jag

att det knappast från religionsfrihetssynpunkt kan hävdas att varje trossamfund

skall äga ombesörja folkbokföringen för sina medlemmar. Följaktligen

har inte heller t. ex. de fria evangeliska samfunden egen kyrkobokföring.

Man bör självfallet sträva efter att åstadkomma ytterligare

enhetlighet inom folkbokföringen.

När det gäller invändningen att den personliga kontakten med protestantiskt

pastorsämbete skulle kännas kränkande för en katolik, vill jag

erinra om att jag i det föregående tillstyrkt CFU:s förslag att slopa kravet

på personlig inställelse. En anmälan kan den anmälningsskyldige f. ö. låta

ske genom det katolska pastorsämbetets försorg och slipper då direktkontakten

med en svenska kyrkans pastorsexpedition. Han kan även beställa

intyg och sköta alla andra kontakter genom det katolska pastorsämbetet.

Den anmälningsskyldige bör ha i minnet att pastorsexpeditionen i

detta fall agerar som folkbokföringsmyndighet och icke som kyrklig myndighet.

Jag förutsätter att den som handlägger en folkbokföringsfråga på

en pastorsexpedition är medveten om detta och noga skiljer mellan sin

uppgift i folkbokföringen och i den kyrkliga tjänsten. Några betänkligheter

från religionsfrihetssynpunkt anser jag därför inte kvarstå mot förslaget.

I likhet med CFU och statistiska centralbyrån anser jag att starka praktiska

synpunkter, främst kravet på en fastare organisation och kontroll,

talar för att all folkbokföring sker hos samma folkbokföringsmyndigheter,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

59

dvs. ännu så länge hos svenska kyrkans pastorsexpeditioner. Jag föreslår

därför att de romersk-katolska församlingarnas rätt till egen kyrkobokföring

skall upphöra. Jag är dock angelägen om att framhålla att dessa och

andra församlingar av främmande trosbekännare alltjämt är oförhindrade

att fortsätta att för eget bruk föra vilka kyrkoböcker de vill och även att

utfärda bevis, låt vara att dessa bevis kommer att sakna officiellt vitsord.

När det gäller tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

i denna del saknas anledning att avvakta folkbokföringens eventuella överflyttande

på civil myndighet. Som statistiska centralbyrån framhållit är det

angeläget att ikraftträdandet sker utan dröjsmål. Jag föreslår därför att

bestämmelserna träder i kraft samtidigt med den nya folkbokföringsförordningen.

På grundval av CFU:s författningsförslag i ämnet och vad jag förordat i

det föregående har inom finansdepartementet utarbetats förslag till ny folkbokföringsförordning

och vissa följdändringar i taxeringsförordningen. Departementsförslaget

skiljer sig från CFU:s författningsförslag i materiellt

hänseende på några punkter. Dessa kommer jag att beröra i den följande

specialmotiveringen.

Specialmotivering till förslaget till folkbokföringsförordnimg

Inledande bestämmelser

1-5 §§.

Dessa paragrafer ersätter i viss utsträckning 1, 2, 10, 31—33 samt 55—

61 §§ FBF.

Gällande ordning. Enligt 1 § FBF sker folkbokföring »genom kyrkobokföring

och mantalsskrivning samt, i anslutning till kyrkobokföringen och

mantalsskrivningen, genom registrering hos länsbyråer för folkbokföringen

och riksbyrån för folkbokföringen». I 2 § bestäms begreppen pastor, kyrkobokföringsdistrikt,

tryckande register och avtryckskort. Vilka kyrkoböcker

som skall föras sägs i 10 §, begreppet personakt införs genom 11 § och

enligt 12 § skall anteckningar i personakten vara primära i förhållande till

motsvarande anteckningar i församlingsboken. I 56, 57, 59 och 60 §§ ges

allmänna bestämmelser om länsbyråernas och riksbyråns arbetsuppgifter

och register. Länsbyrå är i allmänhet länsstyrelsen, men länsbyråuppgifter

kan tillkomma den lokala skattemyndigheten i stad med eget tryckande

register. Det sistnämnda har vunnit tillämpning med avseende på Stockholm,

Göteborg och Malmö. Genom förordningen den 29 maj 1964 (nr 355)

om överflyttande på centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden av

uppgifter, som tillkomma statistiska centralbyrån i egenskap av riksbyrå

för folkbokföringen och centrala uppbördsnämnden, m. m., har CFU från

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

statistiska centralbyrån övertagit uppgiften att vara riksbyrå för folkbokföringen.

Detta har inte kommit till uttryck i FBF. Begreppen mantalsskrivning,

mantalslängd och mantalsskrivningsdistrikt bestäms i 32 § FBF.

Lokal skattemyndighet skall enligt 33 § vara mantalsslcrivningsförrättare

och enligt 34 § föra vissa register. Enligt 31, 55, 58 och 61 §§ äger Kungl.

Maj :t meddela närmare bestämmelser om folkbokföringen, i viss utsträckning

— särskilt beträffande Stockholm, Göteborg och Malmö — med avvikelse

från FBF.

Kungörelserna om folkbokföringen i Stockholm och Göteborg innehåller

i sin 1 § att ett antal angivna bestämmelser i FBF inte skall äga tillämpning

i dessa städer men upptar i viss utsträckning motsvarande bestämmelser

med samma eller obetydligt förändrad lydelse. Vissa kyrkoböcker

förs hos pastorsämbetena i städernas församlingar. I övrigt sker kyrkobokföringen

genom registrering på f. d. uppbördsverken (s. k. centralbokföring)

i folkregister och vissa andra »urkunder», motsvarande kyrkoböcker, samt

register av mera sekundär natur. Till centralbokföringen hör tillämpningen

av bestämmelserna om rätt kyrkobokföringsort samt avgörandet i anteekningsfrågor

rörande nationalitet.

Kyrkobokföringen i utlandsförsamlingar av svenska kyrkan (jfr 3 kap.

1 § giftermålsbalken) regleras inte genom FBF och KBK, vilkas tillämpningsområde

är »riket», utan genom de av Kungl. Maj :t fastställda kyrkoordningarna

för dessa församlingar. Enligt dessa skall församlingarnas

pastorsämbeten bl. a. och inte endast i fråga om kyrkobokföringen ställa

sig svensk lag och författning till efterrättelse i tillämpliga delar. Tillsynsmyndighet

är Uppsala domkapitel.

Beträffande de romersk-katolska församlingarnas kyrkobokföring hänvisas

till den allmänna motiveringen.

CFU. Den av CFU föreslagna 1 § innehåller allmänna bestämmelser om

folkbokföringens arbetsgrenar, register, distrikt och myndigheter och avgränsar

härigenom begreppet från annan personregistrering, som kan förekomma

hos olika myndigheter. Med en från förordningen den 18 december

1925 (nr 481) om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm

återupptagen benämning, förkortad till civilbokföring, inbegriper CFU härunder

centralbokföringen i Stockholm och Göteborg. Ordet centralbokföring

kan enligt CFU :s mening inte lämpligen i sin nuvarande betydelse överföras

till en förordning om folkbokföringen i riket. Frågan om införande av

civilbokföring i Malmö anser CFU inte ha sådan aktualitet att den förtjänar

beaktande i den nya förordningen. Denna innehåller inte sådana detaljerade

bestämmelser rörande folkbokföringen i övrigt som i FBF motiverat bemyndigande

för Kungl. Maj :t att meddela avvikande föreskrifter beträffande de

tre städerna. Utlandsförsamlingarnas kyrkobokföring anser CFU böra såsom

hittills vara undantagen från tillämpningsområdet och därmed från

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

61

CFU:s tillsyn. Med hänsyn till sin betydelse enligt giftermålsbalken bör den

dock erkännas som folkbokföring vilket motiverar undantagsbestämmelsen

i 1 § sista stycket. Endast kyrkobokföringen i församlingar av svenska kyrkan

skall enligt CFU räknas till folkbokföringen.

Vedertagna termer har CFU behållit som beteckningar för verksamhetsgrenar,

myndigheter och register. Dock föreslår CFU att man avskaffar

beteckningarna »länsbyrå för folkbokföringen» och »riksbyrån för folkbokföringen».

Mantalsskrivningen definierar CFU som ett årligt förfarande,

genom vilket mantalslängder upprättas »församlingsvis för varje kommun».

Kommunen bör enligt CFU vara indelningsgrund med hänsyn till sitt partsintresse

och registreringens borgerliga natur. Definitionen anknyter i övrigt

till den redan nu tillämpade tekniken att sammansätta längden av församlingsavsnitt,

i enlighet med 14 § MSK där även rubrikerna »å kommunen

skrivna» och »utan känt hemvist» delas upp. Hur detta skall ske bör enligt

CFU närmare regleras i administrativ ordning. CFU finner det erbjuda terminologiska

fördelar att kunna tala om någon såsom mantalsskriven inte

bara i en kommun utan även i en församling, varvid detta ord används i

sin territoriella betydelse. Så länge det finns icke territoriella församlingar

uppkommer även här vissa terminologiska svårigheter som dock har begränsad

betydelse. Ordet »mantalsskrivningsdistrikt» har CFU ansett kunna

slopas såsom obehövligt. Beträffande den använda terminologin i övrigt

anmärker CFU att ordet »register» används i en betydelse som omfattar

även böcker och att den lokala kyrkobokföringsmyndigheten genomgående

benämns »pastorsämbetet». Tvekan har förekommit, om nuvarande författningar

med ordet »pastor» avser personen eller myndigheten, och ordet

saknar i sin förevarande betydelse bestämd form och svensk pluralform,

påpekar CFU.

Remissyttrandena. Uppbör ds dir ektören i Stockholm finner det av flera skäl

tveksamt att nu införa termen civilbokföring som en beteckning för den registrering

som sker hos lokala skattemyndigheterna i Stockholm och Göteborg.

Genom huvudregistreringen hos dessa myndigheter — den som sker i folkregistret

— regleras fortfarande kyrkobokföringen och här uppkommer

alltså en terminologisk svårighet. Vidare måste författningstexten på åtskilliga

punkter bli omständligare än om endast en beteckning tillämpas.

Uppbördsdirektören förordar därför att »kyrkobokföring» tills vidare får

utgöra enhetlig beteckning för såväl registreringen hos pastorsämbete som

registreringen hos lokal skattemyndighet.

Församlingsboken utgör enligt kammarrätten en för kyrkobokföringen

väsentlig urkund och bör därför redan i första stycket omnämnas såsom

utgörande kyrkobok. Vidare bör anges att med länsstyrelse förstås även

överståthållar ämbetet.

Begreppet pastorsämbete har berörts i ett par remissyttranden. Svenska

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

pastoratens riksförbund utgår från att tillämpningsföreskrifterna kommer

att innehålla en precisering av vad begreppet »pastorsämbete» innebär

inom folkbokföringen. Detta synes erforderligt med hänsyn till ansvarsfrågan,

särskilt som CFU utgår från att i fortsättningen kvalificerad biträdespersonal

på eget ansvar skall kunna utfärda flertalet förekommande

prästbevis. En kyrkobokföring sinspektör anser det erfordras en instruktion

för pastorsämbetets organisation och verksamhet. En sådan instruktion

torde — som CFU synes förutsätta — kunna utfärdas i administrativ

ordning. Vid utarbetandet av denna instruktion bör beaktas att kyrkobokföringen

utgör endast en del av den verksamhet som lämpligen knyts till

pastorsämbetet.

Departementschefen. I likhet med CFU anser jag att de inledande paragraferna

i förordningen bör innehålla de centrala begreppsdefinitionerna.

De övriga begrepp som mer speciellt hänför sig till kyrkobokföringsort resp.

mantalsskrivningsort bör däremot intas i de senare paragrafer som inleder

dessa båda huvudavsnitt.

Som jag tidigare framhållit bör den lokala, fortlöpande folkbokföringen

tills vidare kvarstå hos pastorsämbetena samt i Stockholm och Göteborg hos

den lokala skattemyndigheten. Beträffande folkregistreringen i sistnämnda

båda städer har CFU föreslagit att beteckningen ändras från kyrkobokföring

till civilbokföring. I likhet med uppbördsdirektören i Stockholm anser jag

att man för dessa städer tills vidare bör behålla termen kyrkobokföring så

att man får en enhetlig beteckning på all primär folkbokföring.

De myndigheter som sysslar med folkbokföringen — pastorsämbete, lokal

skattemyndighet, länsstyrelse, domkapitel och CFU — bör erhålla

samlingsbeteckningen »folkbokföringsmyndighet». Förslaget innebär till

en början att begreppet »pastor» ersatts med uttrycket »pastorsämbete».

En sådan förskjutning från person till myndighet är motiverad bl. a. med

hänsyn till den möjlighet till delegering av pastors ansvar för bokföringen

till kvalificerat biträde som bör föreligga. I fråga om länsstyrelse slopas

beteckningen »länsbyrå för folkbokföringen» såsom onödig. Vad slutligen

gäller CFU saknas anledning att behålla den nuvarande omskrivningen

»riksbyrån för folkbokföringen». I stället bör uttryckligen anges att det är

CFU som agerar som centralmyndighet på detta område. Frågan om eventuella

register hos länsstyrelse (länsregistrering) och möjligen hos CFU

(centralregistrering) torde få lösas genom tillämpningsföreskrifter.

Vilka böcker som skall föras vid kyrkobokföringen torde likaså få regleras

genom tillämpningsföreskrifter till förordningen (10 §).

7 §•

Gällande ordning. Enligt 3 § FBF skall för envar i riket kyrkobokförd

person finnas ett födelsenummer, fastställt av länsbyrå eller riksbyrån i den

ordning Kungl. Maj :t bestämmer. Födelsenumret skall vara udda för man

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

63

och jämnt för kvinna och är avsett att i förening med uppgift om födelsetiden

användas som identitetsbeteckning. Födelsenummer skall även tilldelas

här i landet icke kyrkobokförd person, om så föreskrivs i särskild författning.

Enligt kungörelsen den 20 december 1946 (nr 783) med vissa bestämmelser

om födelsenummer står partialserier ur talserien 1—999 till

länsbyråernas och riksbyråns förfogande för nummersättningen. Ett tillfälligt

födelsenummer med annan konstruktion definieras i kungörelsen

den 18 juni 1958 (nr 388) med vissa bestämmelser rörande taxering, uppbörd

och folkbokföring under krigsförhållanden. Detta har betydelse endast

under krigsförhållanden och berörs inte av det här behandlade förslaget.

Genom kungörelse den 18 oktober 1963 (nr 560) om ändring i kungörelsen

den 19 december 1947 (nr 944) angående folkbokföringen i Stockholm

infördes i 2 § definitionen: »identitetsbeteckning: folkbokföringsnummer».

Därmed avses kombinationen av födelsetid och födelsenummer enligt gällande

begreppsbestämning. Språkbruket är emellertid inte enhetligt. Enligt

erfarenheter inom statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå och CFU:s

folkbokföringssektion fördelar det sig mellan myndigheter inom och utom

folkbokföringsväsendet huvudsakligen så att de förra tycks föredra ordet

födelsenummer och de senare ordet folkbokföringsnummer som beteckning

för kombinationen. Ordet födelsenummer används för kombinationen födelsetid

och födelsenummer i en av de bland folkbokföringsmyndigheterna

mest anlitade kommentarerna till kyrkobokföringskungörelsen. Rubriken

till rum 4 enligt formuläret till personakt lyder »Födelsetid och nummer»

(utan bindestreck framför ordet nummer).

CFIJ. Det terminologiska spörsmålet anser CFU böra lösas i en för riket

gemensam författning, lämpligen folkbokföringsförordningen med hänsyn

till numrets allmänna användning.

Orden födelsenummer och folkbokföringsnummer har enligt CFU båda

vunnit viss hävd som benämningar på den sifferkombination som utgör

identitetsbeteckning men intetdera har slagit helt igenom. Det förra ordet

finner CFU lätt att uttala, distinkt och upplysande men är i författningstext

och formulär inarbetat i en speciell betydelse. Ordet folkbokföringsnummer

är längre, tyngre, något missvisande — eftersom folkbokföringen

ej är numrets enda eller väsentligaste användningsområde — samt mer

obestämt, eftersom det inom folkbokföringen kan förekomma åtskilliga sifferbeteckningar.

CFU finner det tänkbart att språkbruket skall ha lättare

att enas om något annat ord än de två som nu står mot varandra. Vid övervägande

av olika alternativ har CFU i valet mellan de nybildade orden personnummer

(jfr personnamn) och egennummer (jfr egennamn) stannat

för ordet personnummer.

CFU påpekar att FBF inte föreskriver att födelsedata i personnumret

skall skrivas med sex siffror eller ens genomgående med siffror. Detta skriv
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

sätt har emellertid vunnit burskap genom att det används i de tryckande

registren, varvid nollor används som utfyllnadssiffror. Eftersom detta

skrivsätt är det lämpliga i ADB-systemet och enhetlighet är av allmänt

intresse föreslår CFU att detta påbjuds. Vidare föreslår CFU att en s. k.

kontrollsiffra införs i samband med ADB-systemet, som har till uppgift

att förebygga att fel passerar som beror på felaktigt eller otydligt angivet

personnummer. Fel avslöjas genom viss sammanräkning av siffrorna som

kan utföras automatiskt i maskinerna. Kontrollsiffran kommer att framträda

i ADB-tryckta handlingar som en del av personnumret och bör enligt

CFU omnämnas i definitionen till ledning för allmänheten.

Remissyttrandena. Förslaget rörande personnummer har tillstyrkts

av flertalet remissinstanser. Exekutionsväsendets organisationsnämnd finner

förslaget ge ökad säkerhet i registreringen genom möjligheten till nummerkontroll

genom viss sammanräkning av siffrorna som kan utföras automatiskt

i maskinerna. Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen

hälsar förslaget med tillfredsställelse med hänsyn till den datamässiga

löneredovisningens utbredning.

Överståthållarämbetet anser att skyldigheten att lämna uppgift om personnummer

bör göras obligatorisk beträffande självdeklaration och handlingar

som skall insorteras i deklarationen.

Några remissinstanser är inte nöjda med benämningen personnummer

utan föreslår antingen födelsetal eller födelsenummer. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anser att begreppet för allmänheten är lättare att

fatta och mera levande, om »födelse-» ingår i benämningen. Födelsedata

skall också bli den dominerande delen av personbeteckningen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser mycket tala för att identitetsbeteckningen

benämns folkbokföringsnummer, vilket klart anger vad

det är fråga om och som i dagligt tal kan förkortas FB-nummer. Det är ju

endast personer, som är eller har varit folkhokförda, som kan ha sådan

identitetsbeteckning. Även om uttrycket personnummer har den obestridliga

fördelen att det är kortare än uttrycket folkbokföringsnummer, finner

förbundet det alltför intetsägande. Förbundet framhåller att försäkringsbolagen

är starkt intresserade av att systemet med identitetsbeteckning kommer

att fungera väl och kan utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Exempelvis

borde det kunna bli överflödigt att belasta skattskyldiga medborgare,

arbetsgivare och försäkringsbolag med krav att de i olika sammanhang

skall lämna uppgifter om debetsedelsnummer, adress (så länge den inte

ändras) etc. Det torde regelmässigt räcka med en geografisk kod (kommuneller

församlingskod för aktuell kyrkobokföringsort) och identitetsbeteckning.

Endast vid flyttningsanmälan behövs också uppgift om ny fastighetsbeteckning

och adress (eventuellt telefonnummer).

I fråga om kontrollsiffran har tre remissinstanser anfört kritik. Domka
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

pitlet i Stockholm finner förslaget innebära ett betydande merarbete för

pastorsexpeditionerna genom komplettering av personakterna, utskrift vid

varje tillfälle av ett personnummer om tio siffror. Detta gäller all notering

i de olika kyrkoböckerna samt vid utfärdande av olika utdrag ur dessa och

alla bevis pastorsexpeditionerna utfärdar. Pastorsexpeditionernas utskrifter

sker manuellt, varför utökningen av siffergruppens storlek medför ökad

risk för felskrivning, anser domkapitlet. Anses införande av kontrollsiffra

absolut nödvändig, bör den enligt domkapitlets mening följa samma princip

som födelsenumret, nämligen udda för man och jämn för kvinna.

Svenska landstingsförbundet anför att om kontrollsiffran i likhet med

födelsenumret blir oförändrad under livstiden, kunde det förtjäna att övervägas

om det inte ur allmänna och pedagogiska synpunkter vore bättre att

öka födelsenumret till fyra siffror och vidtaga därav betingad ändring av

dess definition. För allmänheten torde det framstå som enklare att utöver

födelsetiden hålla reda på en sak — ett fyrsiffrigt födelsenummer — än

två saker — ett tresiffrigt födelsenummer och en kontrollsiffra.

Departementschefen. Genom den tekniska utvecklingen och den ökade

användningen av ADB-maskiner har behovet av en identitetsbeteckning i

nummerform kraftigt ökat. Den av CFU föreslagna benämningen personnummer

anser jag välfunnen. Hittillsvarande personnummer har i praktiken

fått en omfattning om nio siffror. CFU :s förslag innebär att personnumret

genom tillägg av en särskild kontrollsiffra utökas till tio siffror. Denna utökning

kan inte anses utgöra sådant merarbete för pastorsexpeditionerna

att man därför bör avstå därifrån. Att slopa kontrollsiffran kan enligt min

mening inte komma i fråga, eftersom det är tack vare den man vid databehandlingen

kan avslöja ett eventuellt fel. Å andra sidan saknas anledning

att, som en remissinstans föreslår, ange hela födelseåret med fyra

siffror — man skulle därigenom få ett tolvsiffrigt personnummer, vilket är

mer än som i praktiken behövs för fullständig identifiering. Därför bör uttryckligen

stadgas att födelseåret anges med endast två siffror, givetvis de

två sista.

Födelsenumret skall liksom hittills bestå av tre siffror, udda tal för man

och jämnt för kvinna. När man har en sådan könsbestämning saknas anledning

att, som en remissinstans föreslagit, införa ytterligare en genom motsvarande

uppdelning även av kontrollsiffran. En sådan metodik skulle dessutom

bli tekniskt komplicerad.

Kyrkobokföring

Såsom jag tidigare anmärkt är avsikten att bestämmelserna om rätt kyrkobokföringsort

skall underkastas materiell översyn, så snart detta låter sig

göra. Översynen kommer att kräva viss tid. Därvid torde prövas även ter
5

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr SS

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

minologiska frågor av det slag som berördes av L3U i utlåtande 1965: 24

i anledning av prop. 1965:93. Folkbokföringsmyndigheterna bör vidare

inte betungas med att utforma en praxis enligt nya bestämmelser om rätt

kyrkobokföringsort under den första tiden efter den nya förordningens

ikraftträdande, då den beslutade reformeringen av folkbokföringsystemets

tekniska del kommer att ställa stora anspråk på deras uppmärksamhet och

arbetskraft. I avbidan härpå har 13 och 14 §§ FBF överförts till 8—28 §§

utan andra sakliga ändringar än de nedan påpekade.

25 §.

Paragrafen motsvarar 4 § 7 mom. FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 14 § 7 mom. FBF skall varje levande fött barn

till en början kyrkobokföras i sin födelsehemort och först sedan så skett

i enlighet med övriga regler om rätt kyrkobokföringsort.

I 7 mom. andra stycket FBF bestäms begreppet födelsehemort så att endast

församling inom riket torde kunna vara födelsehemort. Om modern

vid nedkomsten var upptagen i församlingsbok eller bok över obefintliga

är den församlingen barnets födelsehemort. Eljest är nedkomstorten födelsehemort.

Nedkomstorten anses som födelsehemort även i det fall, att

utredning ej kan vinnas om moderns identitet eller bokföring. Hittebarn

anses dock ha sin födelsehemort i den församling där barnet anträffats.

Begreppet födelsehemort är oberoende av barnets nationalitet. Födelsehemort

saknas endast om barnet är fött utom riket och inrikes bokföringsort

för modern saknas eller inte kan utrönas.

Enligt 22 § socialhjälpslagen har en särskild rättsverkan anknutits till

födelsehemorten. Motsvarande kommun är ansvarig för socialhjälp åt barn

som till följd av sin ålder inte blivit mantalsskrivet.

CFU. Enligt CFU:s mening har stadgandet om födelsehemort fått en

större räckvidd än som avsetts vid dess tillkomst. CFU ansluter sig till ett

tidigare uttalande av statistiska centralbyrån, att den nuvarande vida definitionen

av begreppet födelsehemort i vissa fall leder till svårlösta praktiska

problem. Särskilt besvärande för pastorsämbetena i vissa orter är att

även utländsk kvinnas barn, som fötts under moderns tillfälliga vistelse

i riket och medföljer vid hennes hemresa, ändå skall kyrkobokföras i nedkomstorten

som är födelsehemort. Där måste det vanligen på grund av anmälningsförsummelse

kvarstå i församlingsboken över två mantalsskrivningar.

Klagomål har även förekommit mot att barnet skall införas i födelseboken.

Att ett mycket stort antal utlänningar överförts och överförs till

obefintligböckerna har emellertid, framhåller CFU vidare, fått till följd att

många barn med utländsk födelseort och utländska föräldrar har svensk

födelsehemort. Om föräldrarna återinvandrar till annan församling och

åtföljs av sådant barn uppkommer frågan, huruvida den första kyrkobok
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kmigl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

67

föringsorten för barnet som ju är invandrare skall vara inflyttningsorten

liksom för föräldrarna eller barnets födelsehemort.

CFU föreslår därför att första stycket genom en omformulering inskränks

till att gälla barn, som är fött inom riket eller fött utom riket av här kyrlcobokförd

eller här bosatt och i obefintligregister upptagen kvinna. I andra

stycket har CFU behållit gällande lydelse. Men då andra stycket avser

samma barn som första stycket återverkar den där gjorda inskränkningen

så, att födelsehemort är definierad endast för barn, som är fött inom riket

eller som är fött utom riket och vars moder vid nedlcomsten var antingen

här kyrkobokförd eller här bosatt och upptagen i obefintligregister.

Remissyttrandena. Statistiska centralbyrån och Svenska försäkringsbolags

riksförbund påpekar att moder, som vid nedlcomsten var överförd till

obefintligregister, i regel i samband med nedkomsten återförs från detta

register och blir kyrkobokförd. De båda remissinstanserna föreslår därför

att barnets födelsehemort i sådana fall skall vara den församling där modern

vid nedkomsten bort vara kyrkobokförd.

Uppbördsdirektören i Stockholm anser att bestämmelserna om födelsehemort

bör inrymmas i en särskild paragraf före kyrlcobokföringsreglerna.

Departementschefen. Onekligen har gällande stadgande om födelsehemort

fått en alltför vid avfattning och tillämpning. Det kan således inte vara

lämpligt att utländska barn som föds utom riket ändå i stor utsträckning får

svensk födelsehemort, alltså dubbla registreringsorter. Jag tillstyrker därför

CFU:s förslag att begränsa kyrkobokföring i födelsehemorten till dels barn

som är fött inom riket och dels barn som är fött utom riket av här kyrkobokförd

eller här bosatt och i obefintligregister upptagen moder. Var modern

kyrkobokförd, bör födelsehemorten givetvis vara den församling där modern

var bokförd vid barnets födelse. Om modern var överförd till obefintligregistret,

bör födelsehemorten vara där registret förs. Man slipper då att

i enlighet med centralbyråns förslag ingå i prövning av frågan var modern

bort vara kyrkobokförd.

Om en kvinna, som är kyrkobokförd t. ex. i närheten av rilcsgränsen,

reser över till grannlandet före sin nedkomst, blir barnet enligt den nya

bestämmelsen automatiskt lcyrkobokfört hos henne, när födelsen skrivs in

i födelseboken. Resultatet blir detsamma, om man tänker sig samma fall

med den skillnaden att modern står i obefintligregister. Barnets födelse röjer

som regel moderns vistelseort och medför att även hon lcyrkobokförs.

Om modern visserligen står i obefintligregister men inte är bosatt i Sverige

vid sin nedkomst utom riket, förvärvar barnet inte födelsehemort. Detsamma

blir fallet — och är det redan enligt FBF — om modern vid nedkomst

utom rilcet varken är bosatt eller registrerad här i landet. I de två sistnämnda

fallen måste både modern och barnet invandra för att båda skall

bli kyrlcobokförda här. Barnets födelse är då i allmänhet redan registrerad

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

i utlandet och behöver inte inskrivas i svensk födelsebok. Fråga om annan

första kyrkobokföringsort för barnet än inflyttningsorten uppkommer inte,

eftersom detta saknar födelsehemort. I detta sammanhang vill jag emellertid

erinra om att frågan om i vilka fall barns födelse skall inskrivas i svensk

födelsebok inte regleras genom bestämmelserna i FBF. I samband med att

föreskrifter härom ges genom tillämpningsbestämmelser till folkbokföringsförordningen

bör prövas, om det finns skäl att i något fall bevilja sådan

inskrivning fastän barnet saknar födelsehemort. Ingen eftergift bör göras

i nuvarande skyldighet att i födelsebok inskriva barn som utländsk kvinna

föder under tillfällig vistelse här i riket.

27 §.

Förevarande författningsrum motsvarar 3 § 1 mom. tredje stycket FöFBF.

Gällande ordning. Den gällande lydelsen av 13 § 1 mom. FBF föreskriver

bl. a. att var och en skall kyrkobokföras på den fastighet där han är bosatt.

Den som inte är bosatt på någon fastighet inom den församling där han

kyrkobokföres skall, utom i vissa särskilt angivna undantagsfall, bokföras

under rubrik å församlingen skrivna. »Beträffande dem som uppehålla

sig utom församlingen äger pastor dock i varje särskilt fall pröva huruvida

de, därest de icke kunna anses hava bestämt hemvist inom församlingen»,

får kvarstå skrivna på fastighet eller skall överföras till avdelningen för å

församlingen skrivna. Den som fått kvarstå på fastighet skall dock omedelbart

överföras till nyssnämnda avdelning, om han inte mantalsskrivs på fastighet.

Enligt 36 § FBF motsvaras den nyssnämnda rubriken av mantalslängdens

båda rubriker å kommunen skrivna och utan känt hemvist. Under sistnämnda

rubrik »mantalsskrivas de personer vilka befunnits sakna sådant

hemvist eller, såvitt angår den nomadiserande lappbefolkningen, huvud - viste».

Departementschefen. Avdelningen »å församlingen skrivna» i församlingsboken

har uppdelats på rubrikerna på församlingen skrivna och utan

känt hemvist. Därigenom vinns överensstämmelse med mantalslängden och

länsregistreringen, vilket underlättar eu årlig avstämning mellan denna

registrering och kyrkoböckerna.

De praktiska förutsättningarna för överföring från fastighet till rubrik

ändras något genom att förslaget utgår från att mantalsuppgifter inte skall

lämnas, överföringen kommer att bero på upptäckt av bortovaron i annan

ordning. Även FBF förutsätter emellertid att frånvaro skall föranleda omedelbar

överföring, oavsett hur den uppdagas, utom i vissa fall.

28 §.

Förevarande paragraf motsvarar 4 § 8 mom. FöFBF.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

69

Gällande ordning. Enligt 14 § 8 mom. törsta stycket FBF skall den som

saknar känt hemvist kyrkobokföras i den församling, där han senast mantalsskrivits.

I övrigt innehåller 14 § 8 mom. FBF att ingen annan får avföras

från församlingsboken än den som avlidit, kyrkobokförts i annan församling,

enligt viss utredning utvandrat eller överförts till boken över obefintliga.

Såsom utvandrare avförs den som enligt inkommet utvandringsbevis lämnat

landet och den som enligt skriftlig anmälan är stadigvarande bosatt på

utrikes ort. Vidare avförs som utvandrare den om vilken vid två mantalsskrivningar

i följd vunnits säker upplysning, att han är stadigvarande bosatt

på utrikes ort. Med stöd av 13 § 1 mom. första stycket FBF avförs enligt

praxis även kyrkobokförda utlänningar som genom anställning eller familjeband

kommit att tillhöra främmande makts härvarande beskickning eller

konsulat.

Till boken över obefintliga skall överföras de personer vilkas vistelseort

— sedan de mantalsskrivits såsom saknande känt hemvist — ännu vid nästa

mantalsskrivning är okänd.

Förbud är stadgat att överföra sjöman till bok över obefintliga så länge

sjömannen kvarstår inskriven på sjömanshus, men inte att under sådan tid

avföra sjömannen på grund av presumerad utvandring. I anslutning till

reglerna om avregistrering av utvandrare stadgas, att på utrikes ort anställd

svensk missionär eller präst samt honom åtföljande hustru och barn under

15 år får kvarstå i församlingsboken, så länge utvandringscertifikat inte uttagits.

Ordalydelsen torde även hindra överföring till bok över obefintliga.

CFU. Den nuvarande bestämmelsen i 14 § 8 mom. första stycket FBF,

att den som saknar känt hemvist tills vidare skall kyrkobokföras i den församling

där han senast mantalsskrivits, anser CFU från folkbokföringssynpunkt

medföra uppenbara nackdelar. »Den okände» skall ju nämligen återflyttas

till församlingsboken i mantalsskrivningsorten och där skrivas under

rubriken »utan känt hemvist». Inte heller finner CFU det med hänsyn

till kostnadsfördelningen mellan kommunerna i socialhjälpsfall nödvändigt

att behålla denna bestämmelse. Enligt CFU:s mening bör han i stället tills

vidare stå kvar kyrkobokförd i inflyttningsorten och där bli mantalsskriven

utan känt hemvist. På grund härav föreslår CFU att första stycket av 14 §

8 mom. FBF inte medtas i den nya författningen.

I avbidan på översyn av bestämmelserna om rätt kyrkobokföringsort

föreslår CFU att man behåller en särskild redovisning av de obefintliga i

obefintligregister, överföringsreglerna vill CFU lämna i huvudsak oförändrade.

Bestämmelsen om avförande av svensk medborgare som vid två mantalsskrivningar

varit bosatt på utrikes ort skall enligt CFU:s författningsförslag

inte gälla sjöman så länge han kvarstår inskriven på sjömanshus.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Remissyttrandena. Slopandet av första stycket av 14 § 8 mom. FBF hälsar

kammarrätten, uppbördsdirektören i Stockholm och domkapitlet i Karlstad

med särskild tillfredsställelse. Denna bestämmelse har vållat svårigheter

och olägenheter vid tillämpningen. Uttalandet av CFU att inflyttningsorten

enligt CFU:s förslag också blir mantalsskrivningsort finner kammarrätten

dock inte helt allmängiltigt. Visserligen blir väl i allmänhet — i brist på

närmare utredning — inflyttningsorten även mantalsskrivningsort. Visar

däremot utredning att kyrkobokföringen på mantalsdagen är en skenskrivning,

blir annan ort aktuell som mantalsskrivningsort, framhåller kammarrätten.

Svenska landstingsförbundet påpekar att förslaget i detta hänseende kan

komma att medföra en engångseffekt i fråga om antalet mantalsskrivna

personer i olika kommuner vid genomförandet. Med hänsyn till de rättsverkningar

mantalsskrivningen har bl. a. i fråga om skatter, val, statsbidrag,

socialbidrag, vårdavgifter etc. kan ändringen få någon betydelse för vissa

kommuner, främst sådana med markerad in- eller utflyttning. På grund av

att den nuvarande regeln i tillämpningen visat sig opraktisk anser dock

förbundet att ändringen bör tillstyrkas.

Uppbördsverket i Göteborg anser däremot att nuvarande bestämmelse i

första stycket av 14 § 8 mom. FBF i stort sett ger ett materiellt riktigare

resultat än vad CFU föreslår. Framför allt skulle i storstäderna komma att

stå skrivna en hel del personer som sökt arbete där men inte fått sådant

eller som inte trivts där och därför efter kort tid lämnat staden.

I fråga om sjöman som är inskriven på sjömanshus framhåller kammarrätten

att sådan sjöman enligt CFU:s förslag inte kan avföras från församlingsboken.

Sjöman som visas vara stadigvarande bosatt på utrikes ort,

t. ex. därför att han har familj där, bör emellertid enligt kammarrättens mening

inte kvarstå skriven här. Regeringsrätten har ansett att person med

tjänst ombord på svenskt fartyg i utrikes sjöfart var bosatt i Tyskland.

Trots att sjömannen var inskriven vid svenskt sjömanshus har, påpekar

kammarrätten, skattskyldighet här i riket för inkomst av tjänsten inte ansetts

föreligga. Kammarrätten finner därför anledning inte föreligga att

frångå gällande lagstiftning om rätt att avföra sjömannen på grund av presumerad

utvandring.

Departementschefen. Den som saknar känt hemvist skall enligt gällande

regler kyrkobokföras där han senast mantalsskrivits. Enligt CFU:s förslag

skall han i stället kyrkobokföras i den nya inflyttningsförsamlingen. Därmed

vinner man enligt min mening något mycket väsentligt, nämligen en aktuellare

kyrkobokföring. Denna vinst ur folkbokföringssynpunkt anser jag

väga tyngre än de betänkligheter som hänför sig till att det kan medföra en

temporär ökning av mantalsskrivningarna av socialvårdsfall i storstäderna.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj ris proposition nr 88 år 1967

Någon motsvarighet till stadgandet i första stycket av 14 § 8 inom. FBF

har därför inte upptagits i departementsförslaget.

För att täcka förekommande avregistreringsfall har tillagts en hänvisning

till bestämmelsen i 26 § om utländsk beskickningspersonal. Förslaget innebär

endast ett stadfästande av praxis. Beträffande registrering av flyttning

till utlandet får jag hänvisa till vad jag'' anfört i den allmänna motiveringen.

När det gäller svensk sjöman innebär gällande regler att han visserligen

inte får överföras till obefintligboken så länge han är inskriven på

svenskt sjömanshus. Däremot medger dessa bestämmelser att han avförs

från församlingsboken om det vid två mantalsskrivningar i följd upplysts

att han stadigvarande är bosatt på utrikes ort, s. k. presumerad utvandring.

Enligt CFU:s förslag bör sådan sjöman inte avregistreras. Med

hänsyn till den praxis i beskattningsmål som utbildat sig i överensstämmelse

med den nu gällande folkbokföringsbestämmelsen och som beaktats

i ny lagstiftning om det skatterätt sliga bosättningsbegreppet finner

jag dock i likhet med kammarrätten att svensk sjöman alltjämt bör kunna

avregistreras på grund av presumerad utvandring.

30 §.

Gällande ordning. Barns födelse skall enligt 16 § FBF anmälas inom sex

veckor »hos pastor» — ingen särskild anmälningsort stadgas. Anmälan skall

göras av barnets föräldrar eller av annan person som har vård om barnet,

om föräldrarna är döda eller om de inte kan vare sig själva eller genom

ombud fullgöra anmälningsskyldigheten.

Enligt 37 § 1 mom. KBK skall sjukhusintendent eller annan vid sjukhus

eller enskilt sjukhem anställd person ofördröj ligen sända anmälan

om barns födelse på sjukhuset eller sjukhemmet till pastor i barnets födelsehemort.

Motsvarande anmälan skall göras av barnmorska enligt 11 §

barnmorskereglementet den 11 november 1955 (nr 592), om hon biträder

vid barns födelse annorstädes än på förlossningsanstalt.

I fråga om födelse av barn, tillhörande romersk-katolsk församling med

rätt till egen kyrkobokföring, gäller alltjämt förordningen den 11 februari

1887 (nr 10) angående anmälningar om födda barn.

CFU föreslår att den nuvarande allmänna skyldigheten för föräldrar att

anmäla barns födelse slopas. I stället föreslår CFU att i FBF införs ett

stadgande av innebörd att närmare bestämmelser om skyldighet för sjukhus,

sjukhem och barnmorska att underrätta pastorsämbete om barns födelse

skall meddelas i administrativ ordning. För barn som inte föds på

sjukhus eller sjukhem eller med biträde av barnmorska bör enligt CFU be
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

hållas en anmälningsskyldighet motsvarande den nuvarande. Skyldigheten

att anmäla födelse av barn utom riket anser CFU böra inskränkas till fall,

då barnet enligt 4 § 7 mom. FöFBF har födelsehemort. Problemet huruvida

invandringsanmälan kan anses som födelseanmälan är därmed begränsat,

påpekar CFU. I förekommande fall bör enligt CFU pastor i födelsehemorten

pröva, om en föreliggande invandringsanmälan är tillräckligt fullständig

och tillförlitlig för att kunna godtas som födelseanmälan.

Anmälningsskyldig är enligt CFU:s förslag (6 § FöFBF) »vårdnadshavare».

Den obestämda formen antyder enligt CFU att det räcker med anmälan

av en av föräldrarna, när båda är vårdnadshavare. Anmälningsort

föreslår CFU vara födelsehemorten. Denna är barnets första kyrkobokföringsort

och sålunda anmälningsort även enligt namnlagen, om namn anmäls

samtidigt med födelsen. Anmälningstiden föreslår CFU begränsad till

en månad och erinrar om att namnlagen ger föräldrarna sex månaders rådrum

för namngivningen.

Remissyttrandena. Slopandet av skyldigheten för föräldrar att anmäla

barns födelse har tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Härvid påpekas

från vissa håll att förslaget innebär att praxis kodifieras.

Departementschefen. Jag tillstyrker att den nuvarande generella anmälningsplikten

för föräldrar slopas beträffande barn som föds på sjukhus

eller med biträde av barnmorska. Därmed kodifieras rådande praxis. Eftersom

det i övriga fall räcker att endast en av föräldrarna gör anmälan,

bör skyldigheten anges vila på vårdnadshavare. Vidare får jag tillstyrka

att anmälan om födelse utom riket begränsas till fall då barnet har födelsehemort.

Denna ort bör alltid vara anmälningsort även vid födsel inom

riket. Anmälningstiden synes utan olägenhet kunna begränsas från nuvarande

sex veckor till en månad.

Mantalsskrivning

39 §.

Paragrafen överensstämmer med 17 § andra stycket och 19 § första stycket

FöFBF samt motsvarar 35 § 1 mom. 1. och 36 § FBF. Däremot saknar

departementsförslaget motsvarighet till 35 § 1 mom. 2. och 2 mom. FBF.

CFU. Enligt CFU :s förslag till författningstext skall envar mantalsskrivas

»i den församling och å den fastighet där han å mantalsdagen rätteligen

skall vara kyrkobokförd».

Remissyttrandena. Uppbördsdirektören i Stockholm framhåller att mantalsskrivningen

i främsta rummet utgör en registrering på viss kommun

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

73

för det kommande året. Att därvid också en registrering på församling sker

är en följd av att kyrkobokföringen sker per församling. Uppbördsdirektören

finner det därför under inga förhållanden lämpligt att helt utesluta

kommun ur grundstadgandet rörande mantalsskrivning. Uppbördsdirektören

finner innebörden av CFU :s förslag tveksam men anser att det måste

avse ort där personen enligt materiell grund rätteligen skall vara kyrkobokförd.

Departementschefen. Den bibehållna principen att var och en skall mantalsskrivas

där han rätteligen skall vara kyrkobokförd på mantalsdagen

har tillämpning i alla instanser. I enlighet med definitionen av begreppet

mantalsskrivningsort i 38 § har ordet kommun tillagts. Därmed förstås givetvis

den ort där personen enligt materiell grund rätteligen skall vara kyrkobokförd.

Någon vidgning av tillämpningen är inte avsedd. Bestämmelserna

i 40 § och följande innebär för lokal skattemyndighets vidkommande en

eftergift i utredningskravet, som inte saknar motsvarighet i förfarandet

enligt FBF och som är nödvändig, därför att förfarandet är tidsbegränsat.

Stommen till mantalslängd skall efter komplettering med eventuella rättelser

övergå till att bli mantalslängd. Den faktiska kyrkobokföringen presumeras

vara riktig, om inte särskild anledning till omprövning föreligger.

Officialprincipen i överinstansernas prövning har behållits (47 och 53 §§).

Från 17 § andra stycket FöFBF har överförts bestämmelser om verkan

av ändrad kommunindelning.

40 §.

Förevarande paragraf överensstämmer med 20 § FöFBF.

Gällande ordning. Fastighetsägare är enligt 40 § FBF skyldig att tillsammans

med mantalsuppgifterna överlämna en huvudförteckning som

upptar dels personer till vilka han upplåtit lägenhet och dels icke upplåtna

lägenheter.

Enligt 45 § åligger det pastor att årligen vid en särskild förrättning (förskrivning)

undersöka om kyrkobokföringen överensstämmer med verkliga

förhållandet.

Till ledning för mantalsskrivningen skall länsbyrån enligt 46 § FBF tillhandahålla

mantalsskrivningsförrättaren stomme till mantalslängd. Mantalsskrivning

skall enligt 47 § FBF årligen förrättas mellan den 15 oktober

och den 20 december. Enligt 11 § MSK beaktas flyttningsfall ända till förrättningsårets

slut.

CFU. Som konsekvenser av att mantalsskrivningen skall ske utan användande

av mantalsuppgifter föreslår CFU att huvudförteckningarna och

för-skrivningsförfarandet slopas.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Vidare föreslår CFU att det för vederbörande kommun upprättade exemplaret

av stomme till mantalslängd genom kommunens försorg skall hållas

tillgängligt under tiden den 15 januari—den 5 februari mantalsåret för

den som önskar ta del därav.

Remissyttrandena. Förslaget att slopa huvudförteckningarna

har mött invändningar från tätortshåll, där man understryker förteckningarnas

betydelse som underlag för statistik rörande bostadsbestånd, hyror

och boendeförhållanden. Huvudförteckningarna anses vara en synnerligen

viktig uppgiftskälla för den kommunala verksamheten. Förslaget avstyrks

bestämt så länge dessa data inte kan erhållas på annat sätt. En särskild

lagstiftning i syfte att tillgodose kommunernas uppgiftsbehov i denna

del föreslås av uppbördsdirektören i Stockholm som anser att det inte

kan ifrågakomma att behålla huvudförteckningarna, när de inte längre

erfordras för sitt egentliga ändamål.

Förslaget att avskaffa för- skrivning sförfarandet har mött

erinran endast från domkapitlet i Linköping som anser det behövligt med

någon form av för-skrivning, då pastorsämbetet genomgår församlingsliggaren

och sedan vidare undersöker sådana fall där kyrkoskrivningen kan

misstänkas inte motsvara det faktiska förhållandet.

Förslaget att stommen till mantalslängd skall hållas tillgänglig

för granskning den 15 januari—den 5 februari har fått blandat

mottagande.

Fem remissinstanser finner tiden för kort med hänsyn till att antalet

framställningar med erinringar mot stommarna kan väntas bli stort. Det

kan bli svårt för kommuner och enskilda att åstadkomma en intensifierad

intressebevakning under den begränsade tid som enligt förslaget står till

buds för ändringsframställningar och forskningsarbete i anslutning därtill.

En rätt för kommun att låta sig representeras vid mantalsskrivning genom

ombud bör övervägas enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Några remissinstanser finner å andra sidan tiden för lång och åberopar

det ringa intresse allmänheten regelmässigt visar för granskning av röstoch

fastighetslängder o. d. som nu på liknande sätt framläggs. Vidare framhålls

att kort tid står till buds såväl för framtagande av stommarna som

för lokal skattemyndighets prövning av framställda yrkanden.

Två remissinstanser föreslår att man slopar framläggandet av stommarna

mot bakgrunden av erfarenheter från röstlängden om allmänhetens

ringa intresse för saken. Det påpekas också att kommunernas möjligheter

att i kyrko- och mantalsskrivningshänseende göra någon egentlig kontrollinsats

är mycket små.

Departementschefen. Huvudförteckningarna kan betraktas som

en sammanfattning av mantalsuppgifterna. När dessa uppgifter slopas synes

det därför logiskt att slopa även huvudförteckningarna. Därigenom mis
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

75

ter de större samhällena en möjlighet att erhålla för samhälls- och byggnadsplaneringen

nödvändiga uppgifter om fastigheterna och deras användande.

Det bör dock enligt min mening inte komma i fråga att av den anledningen

behålla huvudförteckningarna, när det är alldeles klart att de

inte längre behövs för sitt egentliga ändamål, nämligen en riktig folkbokföring.

Som jag framhållit i fråga om slopandet av mantalsuppgifterna bör

man i annan ordning ge kommunerna rätt att i alla de avseenden som kan

vara av värde för planeringen erhålla uppgifter rörande fastigheterna.

F ör-skriv ning sförfarandet anser jag i likhet med CFU böra

upphöra som en logisk konsekvens av avskaffandet av mantalsuppgifterna.

I CFU:s förslag till FBF har intagits detaljerade regler om vilka som

skall tas upp i stomme till mantalslängd. Bestämmelser härom synes mig

dock vara av rent administrativ karaktär. De bör därför tas in i tillämpningsföreskrifter

i stället för i förordningen.

Att stomme till mantalslängd skall vara tillgänglig för granskning

anser jag vara nödvändigt från rättssäkerhetssynpunkt även om allmänheten

hittills visat mycket ringa intresse för saken. Desto viktigare torde

institutet bli för kommunerna som måste antagas komma att öka sin

bevakning. Någon bestämmelse om kommunala ombud för effektiviseringen

av kommunernas intressebevakning torde inte behövas i den nya folkbokföringsförordningen,

eftersom redan kommunallagen bereder möjlighet härtill.

Stommen bör hållas tillgänglig så snart den anlänt från länsstyrelsens

datakontor. Någon första dag för rätt att ta del av stomme bör således

inte anges. I stället är det angelägnare att ange t. o. m. vilken dag stommen

skall hållas tillgänglig. Tiden för framställningar om ändringar av

stommen måste nämligen av arbetstekniska skäl begränsas.

41 och 42 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 21, 22 och 25 §§ FöFBF.

Gällande ordning. Sista dagen för framställning om ändring av mantalslängden

är enligt 25 § MSK den 19 januari mantalsåret. Någon skyldighet

för lokal skattemyndighet att inhämta yttrande från den person som berörs

finns inte föreskriven.

I 52 § FBF regleras den s. k. skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrättarna.

Därvid får mantalsskrivningsförrättare även förelägga person

att anmäla flyttning.

CFU föreslår att framställning om ändring av mantalslängden skall göras

senast den 5 februari mantalsåret. Vidare föreslås i 23 § FöFBF att

vederbörande person och kommun skall beredas tillfälle att yttra sig innan

lokal skattemyndighet fattar beslut.

Enligt CFU:s förslag skall lokal skattemyndighet på framställning av

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

person, vars mantalsskrivning det är fråga om, eller av kommun pröva

om personen skall tas upp i mantalslängden. CFU föreslår att lokal skattemyndighet

även eljest skall ta upp sådan fråga till prövning, när särskild

anledning därtill föreligger.

I 24 § FöFBF föreslår CFU en bestämmelse av innebörd att de lokala skattemyndigheterna

skall meddela varandra erforderliga underrättelser till förebyggande

av att någon blir mantalsskriven på mer än ett ställe eller att

någon obehörigen utesluts från mantalsskrivning. Mantalsskrivningsförrättares

rätt att förelägga person att anmäla flyttning anser CFU böra slopas.

Remissyttrandena. De yttranden som redovisats vid 40 § i fråga om tiden

för framläggandet av mantalslängden torde i lika mån avse frågan om senaste

dag för framställning. Utöver dessa torde här få anges några som mer

direkt hänför sig till sistnämnda fråga.

Svenska stadsförbundet anser att den intensifierade intressebevakningen

från kommunernas sida med ökade insatser borde motivera att besvärstiden

bestäms att utlöpa vid en senare och inte tidigare tidpunkt än nu.

Sveriges häradsskrivarförening anser tidsgränserna orealistiska, om ett

förenklat mantalsskrivningsförfarande trots allt genomförs. Man måste

nämligen räkna med att kommunerna, som otvivelaktigt kommer att stå för

huvudparten av framställningarna, i regel inte kan inkomma med dessa till

lokal skattemyndighet förrän i februari månad. Det kommer då att bli omöjligt

för myndigheten att avsluta all skriftväxling och delgivning i dessa ärenden

innan den 1 mars, dvs. den tidunkt då enligt förslaget den slutgiltiga

mantalslängden skall vara upprättad och justerad. Man måste alltså vidtaga

åtgärder för att nedbringa antalet framställningsfall.

Uppbördsverket i Malmö som också finner prövningstiden för lokal skattemyndighet

knapp ifrågasätter i stället om inte lokal skattemyndighet bör ges

möjlighet att i första hand erhålla informationer om flyttningsfall som

kyrkobokförts mellan den 17 november och den 5 februari och där kommunen

vid sin bevakning konstaterat att personen bosatt sig före den 2 november.

Lämpliga åtgärder kan då vidtas på ett tidigare stadium av förrättningen.

Några remissinstanser har berört den föreslagna skyldigheten att inhämta

yttrande.

Riksdagens justitieombudsman har i ett av honom avgjort ärende uttalat

att nuvarande regler rörande mantalsskrivningsförfarandet är otillfredsställande

ur rättssäkerhetssynpunkt. Genom CFU:s förslag kan dessa brister

väntas försvinna.

Överståthållarämbetet finner förslaget ge anledning till tveksamhet. Omprövningarna

torde svårligen hinnas med om alla formaliteter skall iakttas.

Om förslaget genomförs anser ämbetet att åtminstone skyldigheten att infordra

yttrande bör slopas. Möjlighet att överklaga mantalsskrivningen hos

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

77

länsstyrelse finns ju under alla förhållanden kvar. Ämbetet framhåller att

antalet folkbokföringsmål f. n. är mycket stort, ca 1 400 per år i Stockholm,

och att handläggningen på ämbetet och länsstyrelser är omständlig och tidsödande.

Vid det fortsatta utredningsarbetet på folkbokföringens område

bör enligt ämbetet åtgärder i syfte att nedbringa antalet tvister särskilt beaktas.

En kyrkobokföringsinspektör föreslår att även pastorsämbete som ju har

ansvar för kyrkobokföringen skall beredas tillfälle att yttra sig.

Mantalsskrivningsförrättares rätt att förelägga person att anmäla flyttning

föreslår kammarrätten skola behållas. Kammarrätten anser det nämligen

vara en onödig omgång att det efter anmodan av den lokala skattemyndigheten

skall ankomma på pastor att utfärda förelägganden.

Att lokal skattemyndighet självmant skall pröva fråga om upptagande

i manfalslängd endast när särskild anledning föreligger finner kammarrätten

ägnat att minska mantalsskrivningens kontrollfunktion. Bestämmelsen bör

bättre anknytas till principen att kyrkobokföringen skall rättas efter mantalsskrivningen.

Detta kan enligt kammarrättens mening vinnas genom att

ordet »särskild» utgår. I annat fall befarar kammarrätten att enbart legala

anledningar föranleder åtgärd.

Departementschefen. Förordningen har ansetts böra innehålla bestämmelser

om tid och sätt för enskildas och kommuners framställningar i mantalsskrivningsfrågor.

Vad som anförts vid remissbehandlingen rörande tiden

föranleder mig inte att frångå den av CFU föreslagna sista dagen 5

februari. Med hänsyn till kommunernas intressebevakning kan tidigare

dag inte förordas och med hänsyn till skälig prövningstid för den lokala

skattemyndigheten är en senare dag olämplig. Givetvis bör kommunerna

inte samla sina yrkanden på hög till den 5 februari utan framställa dem

så snart som anledning visats, vilket kan bli möjligt redan efter mitten av

november.

När det gäller sättet för framställning torde skrift bli den mest anlitade

formen. Det finns inte samma skäl som beträffande anmälningar till

kyrkobokföringen att tillåta att yrkanden framställs per telefon.

Lämpligen bör bestämmelserna få den innebörden att framställning av

enskild person skall göras antingen hos den lokala skattemyndighet inom

vars verksamhetsområde personen yrkar att bli mantalsskriven eller hos

den myndighet inom vars verksamhetsområde personen anser att han felaktigt

blivit mantalsskriven. Vad nu sagts om enskild person bör även

gälla kommun. Eftersom en kommun inte kan framställa ett rent negativt

yrkande att en person inte skall mantalsskrivas i viss annan kommun,

kan kommunen i regel vända sig endast till den egna lokala skattemyndigheten.

På grund av den förhållandevis korta tid som står till förfogande för

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

handläggningen bör den som gör framställning samtidigt förebringa erforderlig

utredning.

Med hänsyn till den principiella betydelse för mantalsskrivningen, som

enskildas och kommuners intressebevakning har enligt förslaget, bör även

en parts intresse av att någon blir mantalsskriven i enlighet med stommen

kunna bevakas, när ändring ifrågasatts av motpart eller av den lokala skattemyndigheten.

Det bör därför åligga myndigheten att bereda intressenten

eller intressenterna tillfälle att yttra sig. Åliggandet kan inte vara ovillkorligt.

Den som saknar känt hemvist kan inte nås med delgivning. Kommunikation

bör kunna underlåtas, om det är uppenbart att ett begärt yttrande

inte skulle kunna inverka på utgången. En fråga kan, särskilt om den

upptagits ex officio, ha uppkommit så sent före det mantalslängden skall

justeras, att rimlig tid till övervägande inte kan beredas den som skulle

yttra sig. Härvid kommer bl. a. i betraktande tidsutdräkten för handläggning

i kommunala instanser där kommunen inte utsett särskild representant

för sin intressebevakning. Kommunikationsplikt kan därför inte åläggas

den lokala skattemyndigheten strängare än med ordet »bör». Bestämmelse

härom synes kunna upptas i tillämpningsföreskrifterna. Någon motsvarande

kommunicering med pastorsämbete bör med hänsyn till skattemyndighetens

tidsnöd och arbetsbörda inte föreskrivas. Givetvis är skattemyndigheten

ändå oförhindrad att inhämta yttrande från pastorsämbete

om den finner det lämpligt.

Yttrande bör inhämtas på det sätt som den lokala skattemyndigheten finner

vara det enklaste och snabbaste. Anlitar myndigheten telefon, vilket

bör kunna ske, bör en tjänsteanteckning om telefonsamtalet göras, bl. a.

till bevis om att detta ägt rum.

Även om någon framställning inte gjorts är den lokala skattemyndigheten

skyldig att ex officio ta upp fråga om mantalsskrivning till prövning

om anledning föreligger. Beträffande legala sådana anledningar får jag

hänvisa till 28 §. Emellertid bör som kammarrätten påpekat inte endast

legala anledningar beaktas. En officialprövning bör ske även eljest när det

föreligger behov av att tillämpa principen att kyrkobokföringen skall rättas

efter mantalsskrivningen.

De av CFU föreslagna bestämmelserna i 24 § FöFBF om den s. k. skriftväxlingen

reglerar endast förhållandet mellan myndigheter och bör därför

införas i tillämpningsföreskrifterna.

Departementsförslaget innehåller inte någon motsvarighet till den nuvarande

bestämmelsen om rätt för mantalsskrivningsförrättare att utfärda anmaningar

och förelägganden till personer som inte ordnat sin kyrkobokföring.

Efter anmodan av den lokala skattemyndigheten bör det ankomma

på pastor att vidtaga sådan åtgärd där kyrkobokföringen bör — och kan —

rättas efter mantalsskrivningen. I motsats till kammarrätten vill jag inte

betrakta ett sådant förfarande som en onödig omgång. Det synes mig i stäl
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967 79

let naturligt att den primära folkbokföringsmyndigheten agerar i en sådan

situation.

44 §.

Stadgandet motsvarar 30 § FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 66 § 1 mom. 2. FBF skall i underställningsmål

den omtvistade kvarstå i det distrikts mantalslängd där han senast varit

uppförd tills målet avgjorts.

CFU. Som lämpligare och mera i enlighet med de föreslagna nya grunderna

för mantalsskrivning föreslår CFU att han under tiden i stället skall

mantalsskrivas i sin kyrkobokföringsort på mantalsdagen. I författningstexten

anger CFU att han skall mantalsskrivas i den församling där han

upptagits i stomme till mantalslängd.

Remissyttrandena. Sveriges häradsskrivarförening anser att de av CFU

föreslagna nya bestämmelserna från flera synpunkter är att föredraga framför

de nuvarande och finner det vara av stor vikt att förslaget inte ändras i

denna del.

Kammarrätten finner det inte lämpligt att anknyta mantalsskrivningen

till stomme utan föreslår att i författningstexten anges att mantalsskrivningen

skall ske i den församling där han på mantalsdagen var kyrkobokförd.

Departementschefen. Med hänsyn till intresset av en aktuellare folkbokföring

finner jag det angeläget att den omtvistade inte kvarstår i den gamla

mantalslängden. Jag tillstyrker därför CFU:s förslag att han i stället skall

vara mantalsskriven i den församling där han var upptagen i stomme till

mantalslängd. Därmed vinner man att man får en aktuellare mantalsskrivning

än om en återföring till gamla mantalsskrivningsorten skulle ske.

Till tillämpningsföreskrifterna bör överföras bestämmelse om att behövlig

utredning skall bifogas när underställning sker.

Besvär m. m.

45 §.

Paragrafen motsvarar bestämmelser i 27 och 28 §§ FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 65 § FBF får besvär över pastors beslut eller åtgärd

i fråga om rätt kyrkobokföringsort eller kyrkobokföringsfastighet föras

hos länsstyrelsen i det län till vilket den församling hör vars pastor

meddelat det överklagade beslutet. Besvärsrätt tillkommer »envar vars rätt

därav beröres» och »vederbörande kommun». Besvärstiden är 30 dagar från

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

det klaganden erhöll kännedom om beslutet. Klaganden kan dock även därefter

i besvär rörande mantalsskrivningen yrka ändring i pastors beslut, om

det äger samband med mantalsskrivningsfrågan.

För besvär över pastors beslut i annan fråga om kyrkobokföring är i 65 §

FBF någon besvärstid inte stadgad. Beträffande vissa sådana frågor —

»kyrkobokföringsärenden, som avse rättelse eller ändring av tidsuppgifter

och dylika i kyrkobok enligt anmälan eller avisering gjorda anteckningar»

— förekommer vid sidan av instansordningen enligt 74 § KBK ett ansökningsförfarande

hos CFU.

Remissyttrandena. Uppbördsdirektören i Stockholm föreslår att två något

olika processordningar föreskrivs, en för mantalsskrivningsmål och en för

kyrkobokföringsmål.

Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte besvärsrätt bör tilläggas även

allmän försäkringskassa. Verket framhåller att försäkringskassorna i princip

får samma intresse som kommunerna av beslut om kyrkobokföring, om

kyrkobokföring regelmässigt kommer att utgöra en absolut förutsättning

för inskrivning hos försäkringskassa. I folkpensionshänseende föreligger

redan nu ett intresse av att bevaka bl. a. att personer som flyttat utomlands

inte blir mantalsskrivna i riket längre än bestämmelserna medger, anför

riksförsäkringsverket vidare.

Svenska pastoratens riksförbund finner det erforderligt att författningstexten

kompletteras så att det framgår att även den om vars civilbokföring

är fråga kan föra talan.

Departementschefen. För att tydligare särskilja processordningen i kyrkobokföringsmål

och mantalsskrivningsmål har de senare målen behandlats

i en särskild paragraf, 46 §. Kyrkobokföringsmål bör avgöras av den

länsstyrelse inom vars område det pastorsämbete ligger som meddelat det

överklagade beslutet.

FBF:s partsbeteckning »envar vars rätt därav berörs» har ersatts med

det adekvatare uttrycket »den vars kyrkobokföring berörs». Den av en remissinstans

föreslagna utvidgningen av besvärsrätten till att omfatta även

försäkringskassa kan jag inte tillstyrka.

Besvären skall i första hand sändas till länsstyrelsen i det län till vilket

pastorsämbetet hör som meddelat det överklagade beslutet. Den omständigheten

att besvären anförts hos fel länsstyrelse skall enligt nyare förvaltningsrättsliga

principer inte vara hinder för prövning av besvären. Dessa

skall i sådant fall omedelbart vidarebefordras till rätt länsstyrelse. Uttrycklig

bestämmelse härom har införts.

I stället för den nuvarande besvärstiden om 30 dagar bör i egentliga

kyrkobokföringsmål gälla de allmänna bestämmelserna i lagen den 4 juni

1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Någon

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

uttrycklig bestämmelse härom är inte erforderlig. Trots nämnda lag har

i praxis en obegränsad besvärstid tillämpats vid besvär till domkapitel över

pastors beslut i annan fråga om kyrkobokföring. Besvärstiden i dessa ärenden

bör enligt min mening alltjämt vara oinskränkt, eftersom någon delgivning

av beslutet eller underrättelse om åtgärden inte sker. Tillämpningen

av 1954 års lag har därför i fråga om besvär till domkapitel uteslutits

genom en uttrycklig bestämmelse.

Behov av det särskilda ansökningsförfarandet hos CFU torde inte föreligga

längre. Den som vill söka rättelse av anteckning i kyrkobok får göra

det genom besvär i vanlig ordning.

46 §.

Förevarande paragraf motsvarar bestämmelser i 27 och 28 §§ FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 65 § FBF utgår besvärstiden i fråga om vidtagen

eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd den 14 maj mantalsåret.

CFU. Besvärstiden föreslås förkortad så att den utgår den 15 april.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller

att även nuvarande besvärstid ger mycket knappt utrymme för sådana utredningar

som måste verkställas innan vederbörande kommunala organ

kan ta ställning till om besvär skall anföras eller ej. Länsstyrelsen föreslår

att nuvarande besvärstid behålls.

Uppbördsverket i Göteborg finner det av den föreslagna lagtexten inte

klart framgå om besvärsrätten endast avser av lokal skattemyndighet fattade

beslut med anledning av gjorda framställningar eller om besvärsrätten

avser varje vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd. Den senare

tolkningen måste enligt uppbördsverket av praktiska skäl anses vara den

som åsyftats. Om man önskar en intensifierad intressebevakning från kommunernas

sida bör besvärstiden utsträckas i stället för att förkortas, anför

uppbördsverket.

Departementschefen. Jag delar CFU:s uppfattning att besvärstiden i mantalsskrivningsmål

bör förkortas så att den utgår den 15 april i stället för

den 14 maj enligt gällande bestämmelser. Därigenom möjliggörs att processen

hos länsstyrelse kan påbörjas och målen föras fram till beslut tidigare

än f. n. är möjligt. Det är från skilda synpunkter önskvärt att mantalslängden

kan vinna laga kraft tidigare än nu. Även den förkortade tiden är

längre än om besvärstiden skolat räknas enligt lagen om besvärstid vid

talan mot förvaltande myndighets beslut med justeringsdagen den 1 mars

som utgångspunkt för tidräkningen.

47 §.

Paragrafen motsvarar 31 och 32 §§ FöFBF.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Gällande ordning. I underställningsmål skall enligt 66 § 3 mom. FBF den

om vars kyrkobokföring eller mantalsskrivning det är fråga samt, om

målet är anhängigt hos länsstyrelse, vederbörande kommun beredas tillfälle

att inkomma med påminnelser. Sedan besvär inkommit till länsstyrelse

skall denna enligt 68 § 1 mom. FBF infordra »vederbörandes» förklaring.

Enligt 67 § första stycket FBF äger länsstyrelse i besvärs- eller underställningsmål

förordna om vidtagande av åtgärd beträffande kyrkobokföring

eller mantalsskrivning inom länet även om yrkande därom inte framställts.

CFU. Begränsningen till åtgärd »inom länet» föreslår CFU skola uteslutas

med hänsyn till vad CFU föreslår om det s. k. hänvisningsförfarandet.

Remissyttrandena. Kammarrätten anmärker att det i fråga om besvärsmålen

saknas föreskrifter om förklaring över besvären. Kammarrätten

erinrar om att kammarrätten återförvisat besvärsmål till länsstyrelse, som

inte infordrat yttranden från parter och mantalsskrivningsförrättare. Med

hänsyn till den kontradiktoriska principen finner kammarrätten att i den

nya folkbokföringsförordningen bör intas bestämmelser om förklaring vid

besvär hos länsstyrelse och domkapitel.

Uppbördsdirektören i Stockholm finner det ytterst diskutabelt om beslut

om kyrkobokföring bör kunna meddelas i mål om mantalsskrivning. Om

så skall vara fallet bör noggrant anges under vilka betingelser så får ske.

Behovet av möjlighet att i mantalsskrivningsmål besluta om kyrkobokföring

anser uppbördsdirektören inte vara särskilt framträdande, eftersom

veterligen en sådan åtgärd aldrig vidtagits. Inte heller i ett kyrkobokföringsmål

bör råda något »fritt fram» i fråga om kyrkobokföringsbeslut utan

sådant bör kunna meddelas endast om beslut av pastor föreligger varöver

besvär hade kunnat anföras. Uppbördsdirektören förutsätter att ordalagen

»utan hinder av att yrkande därom ej framställts» innefattar en sådan begränsning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att det i rättssäkerhetens

intresse bör uttryckligen föreskrivas att sådant förordnande inte får meddelas

utan att länsstyrelsen skriftligen motiverat det ifrågasatta förordnandet

och berett vederbörande tillfälle att yttra sig.

Departementschefen. Särskilt med avseende på mål där partslegitimation

förekommer föreslås en viss precisering av vem som skall beredas tillfälle

att inkomma med påminnelser. Det bör inte åligga myndigheten att gå utöver

utredningen i målet för att efterforska sakägare. Är sådana kända men

namnet okänt bör givetvis identiteten efterforskas. I likhet med kammarrätten

anser jag att motparten och beslutsmyndigheten i besvärsmål skall

få tillfälle att avge förklaring över besvären. En uttrycklig bestämmelse

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

83

härom har införts. I enlighet med samma förvaltningsrättsliga princip om

ett kontradiktoriskt förfarande skall länsstyrelse höra vederbörande person,

om länsstyrelsen finner anledning att utan yrkande i målet förordna om

personens kyrkobokföring eller mantalsskrivning.

Även om sådant förordnande av länsstyrelse sällan blir aktuellt anser jag

det dock värdefullt att möjligheten finns. Att som en remissinstans föreslår

ange under vilka betingelser ett sådant förordnande får meddelas anser jag

inte lämpligt. Prövningsrätten för länsstyrelsen bör vara lika obunden som

hittills. Några betänkligheter häremot från rättssäkerhetssynpunkt anser

jag inte föreligga, eftersom den berörda personen först skall höras över

länsstyrelsens förslag till åtgärd och sedan kan anföra besvär över dess

slutliga beslut. Begränsningen till åtgärd inom länet har uteslutits med

hänsyn till det hänvisningsförfarande jag föreslår i nästa paragraf.

48 §.

Förevarande paragraf överensstämmer med 33 § FöFBF.

Gällande ordning. I 67 § andra stycket FBF finns ett s. k. hänvisningsförfarande

som bygger på uppfattningen att länsstyrelsens beslutanderätt

inte sträcker sig utanför det egna länet. Förfarandet avser mål vari kan

antas att någon rätteligen bort kyrkobokföras eller mantalsskrivas inom

annat län eller att där verkställd kyrkobokföring eller mantalsskrivning

bort underlåtas.

Departementschefen. Förslaget utgår från att det inte skall anses som

oeftergivlig princip, att länsstyrelse som avgör folkbokföringsmål endast

kan besluta åtgärder inom det egna länet. Den länsstyrelse hos vilken ett

mål blivit anhängigt, den första länsstyrelsen, kan i uppenbara fall få ett

tveklöst uttalande från den andra länsstyrelsen såsom begärt yttrande, men

detta yttrande torde ofta endast kunna vara preliminärt i avbidan på ytterligare

utredning och prövning inom det första länet. I sistnämnda fäll bör

hänvisning ske. I det förstnämnda fallet bör den första länsstyrelsen kunna

avgöra målet om den blir ense med den andra länsstyrelsen. I annat fall bör

den uppkomna oenigheten leda till att den andra länsstyrelsen genom hänvisning

bereds tillfälle att ånyo överväga sin redan tillkännagivna uppfattning

samt, om denna inte vidhålls, meddela slutligt beslut i enlighet med

länsstyrelsernas numera samstämmiga åsikt och i annat fall besluta underställning.

I förevarande paragraf betecknas hänvisningsbeslutet inte som ett beslut,

varigenom den hänvisande länsstyrelsen för sin del avgör målet, utan som

slutligt yttrande. Detsamma gäller det uttalande i själva saken som görs av

länsstyrelse vilken underställer målet kammarrättens prövning. I händelse

av samstämmighet sägs den sista länsstyrelsen avgöra målet i dess helhet

6f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr SS

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

— ett i realiteten obetydligt avsteg från principen att länsstyrelse inte beslutar

utanför länet. I huvudsak skiljer sig detta hänvisningsförfarande inte

mycket från det nuvarande. En förenkling av fullföljdssituationen har dock

vunnits genom att målen formellt blir avgjorda genom beslut av endast en

länsstyrelse.

49-51 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 34, 35 och 39 §§ FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 68 § FBF skall besvären inges till länsstyrelsen

inom 30 dagar från det klaganden fått del av det överklagade beslutet. I

hänvisningsmål som underställs kammarrätten får besvär inte anföras.

I annat hänvisningsmål får besvär inte anföras förrän samtliga länsstyrelser

meddelat beslut. Besvärstiden räknas från deigivningen av den sista

länsstyrelsens beslut. Överklagas i sådant mål mer än en länsstyrelses beslut

får besvären inges till vilken som helst av länsstyrelserna. Kammarrätten

skall till vederbörande länsstyrelse överlämna besvär som inkommit

omedelbart till kammarrätten. Länsstyrelses beslut skall omedelbart bringas

till verkställighet om det inte samtidigt är hänvisningsbeslut. Länsstyrelsen

kan dock förordna om anstånd med verkställigheten tills beslutet vunnit

laga kraft.

Departementschefen. Eftersom hänvisningsmål i sin helhet enligt den

föreslagna 48 § avgörs genom beslut av endast en länsstyrelse och besvär

får insändas med posten torde det inte vara behövligt att för hänvisningsmålen

behålla den nuvarande bestämmelsen om rätt att inge besvären till

vilken som helst av länsstyrelserna. Vidare kan den särskilda bestämmelsen

om utgångspunkt för besvärstiden i hänvisningsmål utgå. Inte heller

är det nödvändigt att till den nya förordningen överföra bestämmelsen om

skyldighet för kammarrätten att till länsstyrelse översända besvär som

inkommit omedelbart till kammarrätten. Det är vedertagen praxis i förvaltningsförfarandet

att besvär anses vara anförda i rätt tid även om de

inkommit till besvärsmyndigheten i stället för beslutsmyndigheten.

Lagen den 4 juni 1954 om besvär stid vid talan mot förvaltande myndighets

beslut föreslås gälla beträffande besvärstiden. Denna blir alltså tre

veckor för enskild part och fem veckor för kommun, räknat från delgivning

av det överklagade beslutet. Någon särskild bestämmelse om besvärstiden

i förordningen behövs alltså inte.

Jag föreslår vidare att inte endast länsstyrelses utan även domkapitels

beslut skall bringas till omedelbar verkställighet, om inte myndigheten för

visst fall förordnar om anstånd med verkställigheten. Om besvär i namnärenden

stadgas numera i namnlagen. De kyrkobokföringsärenden som

fullföljs genom besvär över domkapitels beslut torde vara få. Den som i

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

domkapitlet vunnit att en felaktig kyrkoboksanteckning skall undanröjas

eller rättas, att ett bevis som vägrats honom skall utfärdas e. d. har ett

praktiskt intresse av att beslutet vinner tillämpning snarast möjligt. Besvär

av någon motpart torde oftast inte vara att vänta. Det synes otillfredsställande

att den vinnande ändå skall behöva avvakta besvärstidens utgång.

Tiden för påminnelser i underställningsmål har ansetts utan olägenhet

kunna förkortas från 30 dagar till tre veckor.

54 §.

Paragrafen motsvarar 38 § FöFBF.

Gällande ordning. Den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i fråga

om vittnesersättning kan enligt 72 § FBF föra särskild talan i den ordning

som stadgas i 68 § 1 mom., dvs. hos kammarrätten.

CFU. Enligt CFU:s förslag i 38 § FöFBF skall talan i sådan fråga få

föras »i den i 34 § stadgade ordningen». I sistnämnda paragraf har CFU

föreslagit två olika ordningar. Talan mot beslut i »annan fråga om kyrkobokföring»

förs hos Kungl. Maj :t men talan i fråga om mantalsskrivning och

vanlig kyrkobokföring förs hos kammarrätten.

Remissyttrandena. Kammarrätten ifrågasätter om det är påkallat att

överföra stadgandet till den nya förordningen och anför.

Såvitt ordalagen ger vid handen torde innebörden av stadgandet i 38 §

2 st. vara att länsstyrelsens beslut i fråga om vittnesersättning i mål enligt

34 § första stycket skall överklagas hos kammarrätten samt överståthållarämbetets

och länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län motsvarande beslut

i mål enligt 34 § andra stycket, dvs. mål angående annan civilbokföring

än enligt första stycket hos Kungl. Maj :t. Stadgandet i 38 § andra stycket

synes emellertid ha ringa räckvidd. Detsamma avser ersättning till den som

enligt förordnande av länsstyrelse inkallats till vittnesförhör inför domstol

(jfr 38 § 3 mom. länsstyrelseinstruktionen). Det är dock inte länsstyrelsen

utan den domstol där vittnesförhöret hålles som fastställer ersättningen av

allmänna medel till vittne (jfr 7 § kungörelsen den 10 juli 1947 med bestämmelser

angående vissa kostnader vid domstol). Mot beslut i detta hänseende

må enligt 49 kap. 4 § 5. RB talan föras hos hovrätt. I den mån länsstyrelse

i övrigt behandlar fråga om vittnesersättning, t. ex. fråga angående förskott

av allmänna medel, kan den ifrågavarande besvärsrätten bli aktuell. Eftersom

vittnesförhör i nu avsedda mål, såvitt är känt, förekommer mycket

sällan, lär dock ifrågavarande besvärsrätt knappast komma i fråga. I synnerhet

gäller detta mål enligt 27 § andra stycket.

Departementschefen. I likhet med kammarrätten anser jag det inte behövligt

att behålla en särskild besvärsrätt hos kammarrätten i fråga om

vittnesersättning. Bestämmelsen härom har därför utmönstrats ur lagstiftningen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Särskilda bestämmelser

58 §.

Paragrafen överensstämmer med 16 § FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 30 § FBF åligger det pastorat att tillhandahålla

pastor nödvändiga inventarier, materiel och vad i övrigt behövs för kyrkobokföringen

samt tjänstetelefon och, om förhållandena påkallar det, skrivbiträde.

Remissyttrandena. Svenska pastoratens riksförbund ifrågasätter om det

inte bör intas en bestämmelse om att pastoratet skall svara för erforderlig

lokalkostnad. Denna kostnad är enligt förbundet alltför väsentlig för att den

skall tolkas in i förslagets »vad i övrigt erfordras» och den bör finnas angiven

i huvudstadgandet. Samma förslag ställer domkapitlet i Västerås som

även föreslår uttrycklig bestämmelse om att pastoratet skall bekosta annonsering

beträffande kyrkobokföringen, efterutbildning av kontorspersonal

genom deltagande i kurser, m. m. Förslaget motiveras med att alla kyrkoråd

tydligen inte förstått sin skyldighet härvidlag.

Departementschefen. Jag delar den vid remissbehandlingen uttalade uppfattningen

att lokalkostnaden är så väsentlig att den bör anges särskilt.

Däremot ligger det i sakens natur att annonskostnader o. d. inryms i uttrycket

»det som i övrigt behövs».

59 §.

När mantalsuppgifter inte lämnas bortfaller en av nuvarande möjligheter

för folkbokföringsmyndigheterna att vinna kännedom om här avsedda personers

vistelseort. Den som beretts plats på ålderdomshem men inte vill bli

skriven där är inte skyldig att göra flyttningsanmälan. Någon flyttningsanmälan

ifrågakommer inte heller till följd av att någon tas in på sådan

inrättning eller anstalt som avses i 24 §. Det bör uppenbarligen inte få förekomma

att någon sådan person på grund av långvarig frånvaro från kyrkobokföringsorten

blir kyrkobokförd och mantalsskriven under rubriken utan

känt hemvist och sedermera blir avregistrerad som obefintlig. För den händelse

det inte skulle visa sig möjligt att förekomma detta på annat sätt bör

föreskrifter kunna meddelas om skyldighet att från ålderdomshemmen, inrättningarna

eller anstalterna lämna uppgifter om klientelet i den mån

sådan skyldighet inte föreligger på annan grund.

60( §.

Paragrafen motsvarar 41 § FöFBF.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

CFU. Enligt CFU:s förslag skall om mantalsskrivnings förrättande under

år då allmän folkräkning äger rum gälla vad som särskilt förordnas. Dessutom

föreslår CFU i 18 § FöFBF att pastorsämbete årligen för mantalsskrivningen

skall kontrollera länsregistreringen mot kyrkobokföringen.

Remissyttrandena. Att mantalsskrivning skall ske i samband med allmän

folkräkning, grundad på uppgifter från allmänheten, tillstyrks i princip

av samtliga remissinstanser. Flertalet instanser understryker nödvändigheten

av att få en kontroll av att kyrkobokföringen inte med tiden avlägsnar

sig från verkligheten och skapa ett tillförlitligt underlag för follcoch

bostadsräkningarna.

Den föreslagna årliga kontrollen anser några remissinstanser onödig,

nämligen länsstyrelserna i Östergötlands och Gävleborgs län, uppbördsdirektören

i Stockholm, uppbördsverket i Göteborg, domkapitlen i Linköping

och Luleå samt en kyrkobokföringsinspektör.

Departementschefen. I likhet med CFU och remissinstanserna anser jag

att folkräkningsuppgifterna som allmänheten lämnar givetvis liksom hittills

skall användas för kontroll av att kyrkobokföringen stämmer med den

faktiska bosättningen. F. n. måste bestämmelserna om mantalsskrivning

under folkräkningsår efter särskild proposition i ämnet underställas riksdagens

prövning varje gång det är aktuellt med en ny folk- och bostadsräkning.

Som jag tidigare framhållit torde den snabba samhällsutvecklingen

kräva att sådan räkning hålls minst vart femte år. Bestämmelserna om mantalsskrivning

under folkräkningsår och kontrollen av kyrkobokföringen

därvid kan behöva ändras från en folkräkning till en annan, beroende på

vilka uppgifter man vill inhämta och de önskemål om ändrad insamlingsorganisation

som kan komma att framgå ur erfarenheterna från folkräkningsarbetet.

Av praktiska skäl bör därför Kungl. Maj :t bemyndigas att utfärda

ifrågavarande bestämmelser. Jag föreslår därför att ett sådant bemyndigande

intas i själva förordningen.

Den av CFU föreslagna skyldigheten för pastorsämbetena att kontrollera

länsregistreringen mot kyrkobokföringen bör prövas i administrativ ordning.

62 §.

I vissa situationer har det visat sig uppstå behov av en extraordinär besvärsrätt.

Att liksom i taxeringsförordningen uppställa vissa kriterier för

erhållande av extraordinär besvärsrätt i folkbokföringsmål låter sig dock

knappast göra. Det kan inte heller vara lämpligt att införa en ovillkorlig

rätt till ändring av mantalsskrivningen efter exempelvis en femårsperiod,

eftersom man därigenom skulle bli tvungen att göra om den påföring av

kommunal skatt som skett under fem år och dessutom ändra de sociala för
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

måner som utgått under denna tid. I allmänhet torde rättsverkningarna av

en felaktig folkbokföring inte vara så genomgripande för den enskilde, att

rätt till ändring bör föreligga generellt. Jag förordar i stället efter mönster

av moderna skatteförfattningar en s. k. nådeparagraf som ger Kungl. Maj :t

eller den myndighet som Kungl. Maj:t förordnar möjlighet att efter särskild

ansökan av vederbörande person förordna om personens kyrkobokföring

eller mantalsskrivning. Beslutet bör självfallet också kunna avse en

persons framtida folkbokföring. En förutsättning för sådant förordnande

bör liksom i skatteförfattningarna vara att synnerliga skäl föreligger.

Övergångsbestämmelserna

Mantalsskrivningsarbete pågår på båda sidorna om årsskiftet. Hela arbetet

bör regleras av samma bestämmelser. Eftersom det bl. a. för det

tekniska systemets igångsättande är fördelaktigt att mantalsskrivningen

för år 1968 sker hösten 1967 enligt de föreslagna bestämmelserna, har föreslagits

att förordningen skall träda i kraft redan den 1 oktober 1967. Beträffande

andra frågor än mantalsskrivning bör dock förordningen tilllämpas

först fr. o. in. den dag då ADB-systemet formellt avsetts träda i

kraft, nämligen den 1 januari 1968.

Kungl. Maj :t torde redan enligt 31 och 55 §§ FBF jämförda med övergångsbestämmelserna

till kungörelsen den 21 oktober 1966 (nr 583) om

ändring i mantalsskrivningskungörelsen ha tillräckligt vidsträckt befogenhet

för att inte behöva stöd av en särskild övergångsbestämmelse, om det

redan före oktober 1967 med avseende på mantalsskrivningen för år 1968

skulle visa sig erforderligt att meddela sådan föreskrift som avses i den

föreslagna 59 §.

Den nu gällande förordningen om ikraftträdandet av FBF innehåller —

förutom bestämmelser som upphäver åtskilliga äldre författningar och bestämmelser

som hänför sig till numera förfluten tid — även bestämmelser

som bör upphöra att gälla i och med att den nya folkbokföringsförordningen

träder i kraft.

Det torde inte vara erforderligt att genom särskilt stadgande upphäva 9 §

promulgationsförordningen, enligt vilken Kungl. Maj :t äger meddela tilllämpningsföreskrifter

till samma förordning och medge undantag från bestämmelserna

i förordningen. Även kungörelsen den 30 maj 1952 (nr 342)

angående fortsatt uppskov med tillämpningen av vissa bestämmelser i

folkbokföringsförordningen torde automatiskt upphöra att gälla i och med

att FBF ersätts av en ny folkbokföringsförordning. I och med att ingen »församling

av främmande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring»

skall finnas, bortfaller förutsättningen för den fortsatta partiella giltighet

som enligt 1 § promulgationsförordningen tillkommer förordningarna den

11 februari 1887 (nr 10) och den 3 december 1915 (nr 476). I denna del

torde de nu nämnda äldre förordningarna böra uttryckligen upphävas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

89

Roteombudens arbetsuppgifter är f. n. i allt väsentligt knutna till mantalsuppgifter

som lämnas av allmänheten. Genom omläggningen av mantalsskrivningsförfarandet

bortfaller dessa arbetsuppgifter och CFU har föreslagit

att institutet roteombud därför skall upphöra. Förslaget har tillstyrkts

av flertalet remissinstanser och biträds också av mig.

Genom ADB-förfarandet försvinner mantalslängdens fastighetsliggare.

CFU har föreslagit därav betingad ändring i 10 § lagfartsförordningen. Hänsisningar

till fastighetsliggaren förekommer dock även i andra författningar.

Den av CFU föreslagna ändringen i lagfartsförordningen har därför

ersatts med en övergångsbestämmelse av mera allmän karaktär. Enligt denna

bestämmelse (punkt 5) skall stadgande om fastighetsliggare framdeles

avse fastighetslängd.

Direkt hänvisning Lill bestämmelser i FBF synes inte förekomma i författningar

som stiftats av Kungl. Maj :t och riksdagen. Lagstiftningen i övrigt

utanför folkbokföringsväsendet torde endast mycket sparsamt innehålla

sådana hänvisningar. I större utsträckning förekommer det att författningarna

rör sig med termer med vilka avses bestämmelser i FBF, t. ex. pastor,

kyrkobok, mantalsskrivning, mantalslängd, länsbyrå etc. Genom den föreslagna

punkt 6 inriktas dessa terminologiska hänvisningar på motsvarande

begrepp enligt de nya bestämmelserna i den blivande folkbokföringsförordningen

och administrativa författningar rörande folkbokföringen.

Den nya förordningen medför att vissa besvärstider blir kortare än enligt

FBF. Bestämmelsen i punkt 7 uttrycker samma princip som motsvarande

stadgande i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande

myndighets beslut.

I enlighet med CFU:s allmänt tillstyrkta förslag har i den nya förordningen

inte upptagits några bestämmelser om medborgarkort och främlingskort

eller om sökregister. Bestämmelser om sådana kort och register har funnits

i hittills gällande FBF men aldrig trätt i kraft.

Specialmotivering till ändring i taxeringsförordningen

De uppdragna riktlinjerna för ADB-systemets utformning innebär endast

att andra tekniska hjälpmedel än de nuvarande tas i anspråk. De

grundläggande bestämmelserna för taxering som skall meddelas av Kungl.

Maj :t och riksdagen gemensamt påverkas endast i ringa omfattning av det

nya systemet. Däremot medför ADB-systemet att tillämpningsföreskrifterna

till bl. a. taxeringsförordningen (TF) måste underkastas omfattande ändringar,

vilket sammanhänger med att i dessa föreskrifter meddelas bestämmelser

som reglerar frågor av mera teknisk natur. Vidare föreslås vissa

ändringar som inte kan sägas ha något omedelbart samband med omlägg
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

ningen till detta system. Dessa ändringar avser främst vissa frågor av ren

terminologisk natur för att anpassa författningstexten till andra författningsområden.

5 §•

I datasystemet används termen distrikt som särskild, i princip för internt

bruk erforderlig beteckning för den minsta geografiska enhet, som måste

kunna särskiljas dels med hänsyn till menighets beskattningsrätt och dels

med hänsyn till indelningen i taxeringsdistrikt. Ett taxeringsdistrikt kan

följaktligen komma att bestå av ett eller flera sådana särskilda distrikt

men inte av del av sådant distrikt. Enligt CFU:s av remissinstanserna allmänt

tillstyrkta förslag skulle länsstyrelsens beslut om taxeringsdisfriktsindelning

i vad avser lokala taxeringsdistrikt meddelas ett år tidigare än nu

och således senast den 30 november året närmast före det år som föregår

taxeringsåret. Senare bedömningar av tidsplaneringen har visat att beslutet

måste ytterligare tidigareläggas, nämligen senast den 30 september

året före det år som föregår taxeringsåret.

Tidigareläggningen av beslutet betingas främst av att de uppgifter om

indelning i distrikt, vilka skall fastläggas i fastighetsbandet, utan ändring

skall överföras därifrån till personbandet och vidare utan ändring till skattebandet.

Länsstyrelses beslut om indelning i taxeringsdistrikt måste med

hänsyn härtill föreligga vid sådan tidpunkt att de kan iakttas redan vid

mantalsskrivningen för det år, mantalsår (tillika inkomstår), som föregår

taxeringsåret. I detta sammanhang må erinras om att man i praktiken

redan förfar så i större delen av landet, att man vid tidpunkten för indelningen

i uppbördsdistrikt, vilken äger rum i början av året före inkomståret,

beaktar den kommande indelningen i taxeringsdistrikt, ehuru länsstyrelsen

inte fastställer denna indelning förrän senast den 30 november

året näst före taxeringsåret. I realiteten innebär förslaget att stadgandet

i 5 § TF anpassas till den ordning som redan nu allmänt tillämpas vid

länsstyrelserna.

I fråga om de särskilda taxeringsdistrikten föreligger inte något behov av

att flytta tillbaka tidpunkten för distriktsindelning, eftersom de nyss anförda

tekniska skälen härvidlag inte gör sig gällande.

6 §.

Den föreslagna ändringen är endast av redaktionell art och innebär ingen

ändring i sak.

16 § 1 mom.

I datasystemet skall länsstyrelsens datakontor maskinellt framställa

stommar till inkomst- och förmögenhetslängder. Som närmare framgår av

specialmotiveringen till 68 § TF föreslås att taxeringsnämnds ansvar för att

innehållet i taxeringslängderna överensstämmer med de av nämnden verk
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

91

ställda taxeringarna skall upphöra. Det är med hänsyn härtill oegentligt att

i fortsättningen säga att längdföringen skall verkställas för taxeringsnämnd.

25 §.

Det i 7 § nya FBF tillskapade personnumret bör, såsom överståthållarämbetet

föreslagit, för underlättande av beskattningsmyndigheternas arbete

alltid anges på självdeklarationer och de uppgifter som skall insorteras i

deklarationerna. Genom stadgandet i 28 § TF blir bestämmelsen om personnummer

tillämplig även på särskild självdeklaration.

37 § 2 mom.

Som anförts vid 25 § skall det i 7 § FBF tillskapade personnumret alltid

anges på ifrågavarande uppgiftshandling, Eftersom numret innehåller uppgift

om födelseåret, behöver särskild uppgift om födelseåret inte längre

lämnas.

68 §.

Gällande ordning. I förmögenhetslängden skall antecknas yrkesbeteckning.

Taxeringslängd skall underskrivas av taxeringsnämndens ordförande och

de ledamöter av nämnden som utsetts att justera nämndens protokoll. Om

taxeringsnämnden har biträde av taxeringsassistent, skall även denne underskriva

taxeringslängderna.

CFU. Med hänsyn till att statistiska centralbyrån kommer att erhålla

magnetband med bl. a. kod för yrkesbeteckning anser CFU det obehövligt

att ange yrkesbeteckning vid utskrift av förmögenhetslängden.

CFU anser att det nuvarande underskriftsförfarandet är en ren formalitet

och att det skulle bli det i ännu högre grad i datasystemet. Därför föreslår

CFU att taxeringsnämnd inte längre skall ansvara för att innehållet i taxeringslängd

står i överensstämmelse med nämndens beslut. I stället skall ansvaret

övertas av den längdförande myndigheten, dvs. den lokala skattemyndigheten

eller länsstyrelsen, som även skall underskriva längden. Bestämmelserna

härom anser CFU böra meddelas i administrativ ordning.

Förslaget innebär att, vid bristande överensstämmelse mellan längden och

taxeringsnämndens anteckning på deklarationen, längden skall äga vitsord

tills längdföringen i vederbörlig ordning rättats.

Remissyttrandena. Förslaget att taxeringsnämnden inte längre skall underskriva

taxeringslängd har mött erinran endast från länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län. Denna länsstyrelse anser att taxeringsnämndens ansvar

för taxeringsresultatet bör komma till uttryck i synlig form på så sätt

att nämndens ordförande undertecknar längden med kontrasignation av

tjänsteman hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelsen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har i skilda sammanhang

framhållit det mindre lämpliga i att taxeringslängderna många gånger kunnat

in blanco få undertecknas av ordförande och justeringsmän vilka därmed

fått svara för det som i längderna sedermera införts av längdföraren.

Förbundet uttalar nu sin oreserverade anslutning till CFU:s förslag. En

konsekvens av förslaget kan måhända bli att tvekan uppstår i vilken ordning

besvär skall anföras vid felaktighet i taxeringslängd, som taxeringseller

som debiteringsmål.

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen godkänner

förslaget under förutsättning att de skattskyldigas processuella möjligheter

inte beskärs till någon del. Detta bör enligt organisationerna komma till

klart uttryck i taxeringsförordningen.

Uppbördsdirektören i Stockholm framhåller att undertecknandet måste

ges en rimlig innebörd. Han anser det inte vara riktigt att ansvaret för

längdens innehåll i och med undertecknandet överflyttas på längdföraren.

Om längdens avvikelse från taxeringsnämndens anteckningar på deklarationen

beror på ett fel av rent datateknisk natur eller eljest på ett fel som

inte rimligen kan upptäckas vid en stickprovskontroll, måste ansvaret för

felaktigheten — om nu ett sådant måste fastställas — enligt uppbördsdirektörens

mening kunna få ledas från längdföraren till den reellt ansvarige.

Frågan huruvida längden eller taxeringsnämndens anteckning på deklarationen

skall äga vitsord diskuteras i tre remissyttranden.

Kammarrätten finner förslaget leda till tvekan om vad som skall anses

utgöra taxeringsnämndens beslut. Vid skiljaktighet mellan anteckning på

deklaration och i längd torde f. n. längden äga vitsord. Om förslaget genomförs

skulle taxeringsnämndens befattning med taxeringen upphöra i och

med att de taxerade beloppen antecknas på deklarationen. Det skulle då

ligga närmast till hands att anse denna anteckning utgöra taxeringsnämndens

beslut. En sådan ordning skulle emellertid enligt kammarättens mening

medföra praktiska olägenheter i taxeringsprocessen, eftersom i så fall

besvär över taxeringsnämndens beslut som det antecknats på deklarationen

skulle föras i den för skattemål stadgade ordningen, under det att besvär

i anledning av skiljaktighet mellan taxeringsnämndens beslut och taxeringslängden

skulle föras i den för debiteringsmål stadgade ordningen. För att

undanröja tvekan om vad som skall anses utgöra taxeringsnämndens beslut

föreslår kammarrätten att i taxeringsförordningen fastslås, att taxeringslängderna

skall anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Riksskattenämnden får av CFU :s förslag närmast det intrycket att taxeringsnämndens

på deklarationen tecknade beslut hädanefter skall äga vitsord

framför taxeringslängden. Detta är emellertid inte avsett, anför riksskattenämnden,

som även finner invändningar kunna resas mot ett sådant

system. Riksskattenämnden föreslår att i 68 § TF tas in ett uttryckligt

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 88 år 1967

93

stadgande om att lokal skattemyndighet eller annan längdförare skall underskriva

taxeringslängden — i vederbörandes egenskap av längdförare åt taxeringsnämnden

— och att längden skall äga vitsord. Om felaktig anteckning

skett i längden kan rättelse ske enligt 72 a § TF, i den mån förutsättningar

därför föreligger, och eljest genom taxeringsbesvär.

Av motsatt uppfattning är länsstyrelsen i Stockholms län som anser alt

anteckning på deklarationen måste äga vitsord framför längden. Vid sådant

förhållande finner länsstyrelsen det nödvändigt att innebörden av underskrift

av taxeringslängd klart anges i författningstexten.

Departementschefen. Bestämmelsen att yrkesbeteckning skall antecknas

i förmögenhetslängden har på sin tid tillkommit för statistiska ändamål.

Eftersom magnetband kommer att innehålla kod för yrkesbeteckning tillstyrker

jag förslaget att slopa bestämmelsen.

Som CFU och remissinstanserna påpekat skulle taxeringsnämndens underskrivande

av taxeringslängderna bli en ren formalitet i ett datasystem. Jag

tillstyrker därför att taxeringsnämnden befrias från denna skyldighet och

att ansvaret för längdens innehåll överflyttas på längdföraren, dvs. den lokala

skattemyndigheten eller vederbörande tjänsteman hos länsstyrelsen.

Detta bör tillgå så att längdföraren i erforderlig utsträckning kontrollerar

riktigheten av uppgifterna i den av datakontoret maskinframställda stommen.

I regel torde det räcka med stickprovskontroll. Sedan stomme till inkomst-

och förmögenhetslängd blivit kontrollerad och rättad, skall den

underskrivas av längdföraren. Genom underskriften bestyrks att innehållet

i längden står i överensstämmelse med de taxeringar som beslutats av taxeringsnämnden.

Om det senare skulle upptäckas att en längdförd uppgift inte står i överensstämmelse

med det beslut som taxeringsnämnden antecknat på deklarationen,

uppstår frågan om det är sistnämnda anteckning som skall äga vitsord.

Såsom kammarrätten påpekat har frågan betydelse för processordningen.

Jag föreslår därför i likhet med kammarrätten och riksskattenämnden

att taxeringslängden skall äga vitsord och att längden således

skall anses innefatta taxeringsnämndens beslut. Med hänsyn till frågans

vikt för enskilda från processuell synpunkt och eftersom frågan varit föremål

för delade meningar bland remissinstanserna, bör det uttryckligen anges

i taxeringsförordningen att taxeringslängd skall anses innefatta taxeringsnämnds

beslut. Jag vill erinra om att rättelse av felaktig anteckning i

längden redan nu kan ske enligt 72 a § TF och genom taxeringsbesvär.

Extraordinär besvärsrätt torde därvid regelmässigt föreligga. Den felaktiga

längdföringen medför således inte någon rättsförlust.

Enligt 24 § förordningen om allmän varuskatt skall TF:s bestämmelser

om taxering i tillämpliga delar gälla i fråga om taxering till allmän varuskatt.

Genom den föreslagna ändringen av 68 § TF blir de nya bestämmel
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

serna om underskrift och taxeringslängdens vitsord tillämpliga även på

varuskattelängd.

I fråga om fastighetslängd som upprättas vid allmän fastighetstaxering är

det däremot inte aktuellt att införa motsvarande ändringar. Där skötes nämligen

längdföringen enligt 147 § TF av taxeringsnämndens ordförande.

Förordningens bestämmelser i fråga om tidpunken för beslut om indelning

i lokala taxeringsdistrikt skall tillämpas redan före den 1 januari 1968.

Indelningen i sådana distrikt bör för 1968 års taxering beslutas snarast efter

det att förordningen utkommit från trycket och för 1969 års taxering senast

den 30 september 1967. Med hänsyn till att arbetsgivare kan sakna uppgift

om personnumret för sådana arbetstagare som hunnit sluta arbetsanställningen

innan de nya bestämmelserna blivit kända, bör bestämmelserna

i 37 § 2 mom. om personnummer på kontrolluppgift inte tillämpas förrän

i fråga om uppgifter som avser år 1968.

Departementschefens hemställan

CFU har samtidigt föreslagit ändringar i uppbördsförordningen. Ändringarna

betingas delvis av övergången till ADB-system även inom uppbördsväsendet

den 1 januari 1968. Förslag till sådana ändringar ämnar jag senare

i år framlägga i samband med förslag till de andra ändringar i uppbördsförordningen

som föranleds främst av uppbördsutredningens betänkande

»Uppbördsfrågor» (SOU 1965:23). För att oberoende av tidpunkten för

riksdagens beslut i nämnda ärende möjliggöra ett effektivt förberedelsearbete

för datareformen och slopandet av arbetsmoment som bortfaller genom

denna reform bör Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar

få medge de avvikelser från uppbördsförordningen som behövs år

1967 med hänsyn till övergången till ADB-system inom uppbördsväsendet.

Bemyndigande härtill torde inhämtas av riksdagen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t i proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) folkbokföringsförordning;

2) förordning om ändring i taxering sförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar

att medge de avvikelser från uppbördsförordningen som behövs år 1967

med hänsyn till övergången till automatisk databehandling inom uppbördsväsendet,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

95

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge kommun rätt att från fastighetsägare

inhämta de uppgifter om fastigheterna som behövs för den kommunala

samhällsplaneringen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Knngl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

Bilaga

Centrala folkbokförings» och uppbördsnämndens förslag

till

F olkbokföringsf ör ordning

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Inledande stadganden

1 §•

Folkbokföringen i riket sker, i den ordning nedan stadgas och enligt de

närmare bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar,

dels fortlöpande i kyrkoböcker och andra register för varje församling av

svenska kyrkan hos pastorsämbetet (kyrkobokföring)-,

dels fortlöpande i folkregister och andra register för Stockholm och för

Göteborg hos den lokala skattemyndigheten (civilbokföring);

dels periodiskt för kalenderår i mantalslängder, som församlingsvis för

varje kommun upprättas av den lokala skattemyndigheten (mantalsskrivning)

;

dels ock i register hos länsstyrelserna (länsregistrering) och hos centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden (centralregistrering).

Vad i denna förordning stadgas om församling skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om kyrkobokföringsdistrikt, där Kungl. Maj :t förordnat

att viss församling skall vara indelad i sådana distrikt.

Såvitt angår församling i Stockholm eller Göteborg skall vad i denna

förordning sägs om församlingsbok tillämpas å vederbörlig avdelning av

folkregister.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden skall handlägga centrala

uppgifter inom och utöva tillsyn över folkbokföringsväsendet i riket.

Med folkbokföring smyndighet förstås i denna förordning ovan omförmäld

myndighet i myndighetens befattning med folkbokföringen.

Angående kyrkobokföring i svenska församlingar i utlandet är särskilt

stadgat.

2 §•

Folkbokföringsmyndighet skall, i enlighet med vad därom särskilt föreskrives,

för varje person fastställa ett personnummer avsett att användas

såsom identitetsbeteckning.

Personnummer skall bestå av uppgift om födelsetiden samt ett födelsenummer

och en kontrollsiffra.

Födelsetiden skall anges med sex siffror, två för året, två för månaden

och två för dagen, skrivna i nu sagd ordning.

Födelsenumret skall bestå av tre siffror och vara udda för man och jämnt

för kvinna samt vara olika för alla som äro födda samma dag.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

97

2 kap. Rätt kyrkobokföringsort

3 §•

1 mom. Envar skall där ej annat följer av vad i 4 § stadgas bokföras i

församlingsboken för (kyrkobokföras i) den församling, där han är bosatt;

dock att den, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall kyrkobokföras

i icke territoriell församling, icke skall därjämte bokföras i den territoriella

församling inom vilken han är bosatt. Utlänningar tillhörande främmande

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning så ock deras utländska familjemedlemmar och

utländska tjänare skola icke kyrkobokföras här i riket.

Vad i 3 och 4 §§ sägs om församling med avseende å dess område skall

beträffande icke territoriell församling i tillämpliga delar gälla med avseende

å den kommun inom vilken församlingen finnes bildad samt, där

Kungl. Maj :t förordnat att personer bosatta inom viss närliggande kommun

må kyrkobokföras inom församlingen, jämväl sistnämnda kommun.

Envar skall, evad församlingen är territoriell eller icke territoriell, kyrkobokföras

å den fastighet där han är bosatt. Den som icke är bosatt å någon

fastighet inom den församling, där han kyrkobokföres, skall bokföras, i fall

som i 4 § 1 mom. samt 2 mom. andra punkten sägs, å den fastighet Kungl.

Maj ;t bestämmer samt eljest under rubrik å församlingen skrivna eller, om

han befinnes sakna känt hemvist eller tillhöra den nomadiserande lappbefolkningen

och sakna känt huvudviste, under rubrik utan känt hemvist.

Beträffande dem som, såvitt känt, icke uppehålla sig inom församlingen

äger dock pastorsämbetet eller, såvitt angår församling i Stockholm eller

Göteborg, den lokala skattemyndigheten, i varje särskilt fall pröva huruvida

de, därest de icke kunna anses hava bestämt hemvist inom församlingen,

må med anteckning om frånvaron kvarstå i församlingsboken, där de

förut varit kyrkobokförda, eller skola överföras till avdelning för någon av

nyssnämnda rubriker. Beslutas vid mantalsskrivning att person, som sålunda

kvarstår, icke skall i mantalslängden uppföras under viss fastighet,

skall personen omedelbart i församlingsboken överföras till avdelning som

ovan sagts.

Den som inflyttat i församlingen och på grund därav införes i församlingsboken

anses såsom kyrkobokförd i församlingen redan från och med

den dag, då anmälan om inflyttningen gjordes, eller, om kyrkobokföringen

beslutats jämlikt 12 §, från och med beslutets dag. Samtidigt anses personens

kyrkobokföring i annan församling hava upphört.

Den församling, i vilken en person är kyrkobokförd, benämnes i denna

förordning personens kyrkobokf öringsort. Med en persons kyrkobokf öringsfastighet

avses den fastighet å vilken personen är kyrkobokförd. Inflyttningsdag

benämnes den dag, från och med vilken den som flyttat anses kyrkobokförd

i inflyttningsorten. Med utflyttningsdag förstås den dag, från och med

vilken en persons kyrkobokföring i viss församling på grund av personens

utflyttning upphört.

2 mom. En person skall, där ej annat föranledes av vad i 3—8 mom.

stadgas, anses bosatt å den fastighet där han regelmässigt vistas eller, då

ombyte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under

nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan).

3 mom. Den som av sina arbetsförhållanden föranledes att tillbringa sin

dygnsvila å annan fastighet än den där hans familj är bosatt skall likväl

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

anses bosatt å sistnämnda fastighet under förutsättning att han, därest ej

tillfälligtvis hinder möter, regelbundet besöker familjen.

4- mom. Den som i och för arbete eller uppdrag av tillfällig beskaffenhet

tillbringar sin dygnsvila å annan fastighet än den, där han är bosatt, må ej

av sådan anledning anses bosatt å den fastighet där han under nämnda förhållanden

vistas.

5 mom. Vad i 2 mom. stadgas skall icke föranleda att någon anses bosatt

å fastighet, där han under vistelse vid allmän eller enskild läroanstalt för

erhållande av undervisning tillbringar sin dygnsvila, så länge han kan anses

hava sitt egentliga hem annorstädes, såsom hos föräldrar eller andra anhöriga

eller, om han är gift, hos familjen.

6 mom. Tillbringar någon under olika dygn sin dygnsvila å särskilda

fastigheter under sådana omständigheter att han enligt 2 mom. skulle vara

att anse som bosatt å mer än en fastighet, skall han anses bosatt å den

fastighet där han vistas under sådana förhållanden, att han med avseende

å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör anses därstädes hava

sitt egentliga hemvist.

7 mom. Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan regelmässigt tillbringa

sin dygnsvila å någon viss fastighet skall anses bosatt å den fastighet,

där han med avseende å yrket eller tjänsten eller på grund av familjens eller

andra närmare anhörigas bosättning, förvaring av honom tillhörigt bohag

eller andra omständigheter kan anses hava sitt egentliga hemvist.

8 mom. Person tillhörande den nomadiserande lappbefolkningen skall,

där han ej är bosatt å viss fastighet, anses bosatt å sitt huvudviste inom den

lappby han tillhör; och skall där ej annat framgår av sammanhanget vad

enligt denna förordning gäller om fastighet i tillämpliga delar avse huvudviste.

9 mom. Ändå att en person icke är bosatt å viss fastighet inom en församling,

skall han likväl anses bosatt i församlingen där det med tillämpning å

församlingens område av vad ovan sagts om fastighet, kan anses att han är

bosatt inom nämnda område.

4 §•

1 mom. På ansökan av den som äger eller besitter fast egendom och under

någon del av varje år vistas å egendomen eller eljest inom den församling

där egendomen är belägen må Kungl. Maj :t förordna, att han, ändock att

han jämlikt 3 § skall anses bosatt inom annan församling, skall vara kyrkobokförd

i förstnämnda församling, därest med hänsyn till egendomens betydenhet

och övriga föreliggande omständigheter så finnes skäligt.

2 mom. Den som är i rikets tjänst å utländsk ort anställd skall med sin

familj och svenska betjäning kyrkobokföras i Storkyrkoförsamlingen i

Stockholm. Utan hinder av vad sålunda stadgas må dock den, som utom

Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Kungl. Maj :ts medgivande

tillika med familj och betjäning kyrkobokföras inom den församling där

den fasta egendomen är belägen.

3 mom. Ledamot av statsrådet, som för utövning av statsrådsämbetet avflyttar

från församling varest han vid utnämningen var bosatt, äger utan

hinder härav fortfarande vara där kyrkobokförd.

4 mom. Är någon, som blivit av Kungl. Maj :t förordnad till ledamot i

kommitté eller kommission eller mottagit uppdrag att såsom sakkunnig

biträda inom statsdepartement eller av riksdagen erhållit särskilt uppdrag,

för uppdragets fullgörande bosatt i annan församling än den där han förut

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Knngl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

haft sitt hemvist, äger han fortfarande vara kyrkobokförd i sistnämnda

församling, om han där innehar tjänst eller anställning, äger eller brukar

fastighet eller idkar rörelse.

5 mom. Den som beretts plats i ålderdomshem i annan församling än den,

där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han kom i åtnjutande

av vård eller tillsyn i sådant hem, äger vara kyrkobokförd i sistnämnda

församling.

Om särskilda skäl föreligga, må den som beretts plats i ålderdomshem

och är kyrkobokförd i den församling där ålderdomshemmet är beläget,

utan hinder av bestämmelserna i 3 § 1 mom. tredje stycket bokföras på

annan fastighet i församlingen. Är den som beretts plats i ålderdomshem

kyrkobokförd i annan församling, må han bokföras på den fastighet där

han förut var bokförd eller under rubrik å församlingen skrivna eller, om

särskilda skäl föreligga, på annan fastighet.

6 mom. Intages någon å sjukvårdsinrättning eller å förbättrings-, uppfostrings-,

tvångsarbets- eller straffanstalt medför detta ej förändring i avseende

å hans kyrkobokföring, såvida icke under tiden sådana förhållanden

inträffa, att han på grund därav bort, därest han ej varit intagen å inrättningen

eller anstalten, annorstädes kyrkobokföras. I fråga om kyrkobokföring

av den som villkorligt eller på prov frigivits eller utskrivits från

fångvårdsanstalt skall under prövotiden så anses som vore han fortfarande

intagen å anstalten.

7 mom. Varje levande fött barn, som är fött inom riket eller fött utom

riket av här kyrkobokförd eller här bosatt och i obefintligregister upptagen

kvinna, skall kyrkobokföras i barnets födelsehemort. Vad ovan stadgats om

rätt kyrkobokföringsort skall beträffande barnet vinna tillämpning först

sedan så skett.

Barnets födelsehemort är den församling, i vilken modern vid nedkomsten

var kyrkobokförd eller överförd till obefintligregister eller, om hon vid nedkomsten

icke var någonstädes så bokförd, den församling där nedkomsten

skedde. Kan utredning ej vinnas om modern eller hennes bokföring, anses

nedkomstorten såsom födelsehemort, dock att i fråga om hittebarn den

församling i vilken barnet anträffats skall anses såsom födelsehemort.

8 mom. Från församlingsboken skall avföras

1. den som avlidit;

2. den som kyrkobokförts i annan församling; och

3. den som enligt 10 § ansetts hava utflyttat ur riket eller som jämlikt 3 §

1 mom. första stycket sista punkten ej vidare skall kyrkobokföras i riket.

Vidare skall

4. såsom utflyttad ur riket i annat fall än nyss sagts avföras dels utlänning,

beträffande vilken efter samråd med den lokala skattemyndigheten

sannolika skäl prövats tala för att utlänningen ej längre är bosatt i riket,

dels ock svensk medborgare, beträffande vilken vid två mantalsskrivningar

i följd vunnits säker upplysning, att han är stadigvarande bosatt å utrikes

ort; ävensom

5. till ett register över obefintliga (obefintligregister) överföras den som

fortfarande vid två mantalsskrivningar i följd är utan känt hemvist.

I andra än nu angivna fall må ej någon, som bokförts i församlingsboken,

därifrån avföras. Ej heller må vad under 4. eller 5. är stadgat föranleda, att

från församlingsboken avföres sjöman så länge han kvarstår inskriven å

sjömanshus, eller å utländsk ort anställd svensk missionär eller präst eller

denne åtföljande hustru eller barn under femton år, så länge ej för vederbörande

gjorts anmälan om flyttning till utlandet enligt 10 §.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

3 kap. Anmälningar till kyrkobokföringen och civilbokföringen

5 §•

Anmälan enligt denna förordning skall göras muntligen vid inställelse

eller skriftligen av den anmälningsskyldige eller behörigt och i saken kunnigt

ombud för honom.

Vad i första stycket stadgas skall ej vara hinder för folkbokföringsmyndighet

att godtaga anmälan som göres medelst telefon. Sådan anmälan

skall, där myndigheten så finner påkallat, bekräftas skriftligen eller vid

inställelse. Har bekräftelse inte erhållits inom tid som angives av myndigheten,

må anmälan anses förfallen.

6 §•

Födes barn å sjukhus eller enskilt sjukhem eller biträder barnmorska

annorstädes vid barns födelse, skall i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver

underrättelse för födelsens inskrivning i kyrkobok ofördröj ligen meddelas

vederbörande pastorsämbete.

Födes barn inom riket annorledes än i första stycket sägs eller utom riket

av kvinna, som är här kyrkobokförd eller här bosatt och upptagen i obefintligregister,

skall vårdnadshavare för barnet inom en månad därefter anmäla

födelsen hos pastorsämbetet i den församling som är barnets födelsehemort.

Angående anmälan om förnamn för nyfött barn stadgas i namnlagen.

Med barn avses varje nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat

livstecken, så ock dödfödd, som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

Försummar vårdnadshavare att inom föreskriven tid göra anmälan om

barns födelse eller, på sätt i namnlagen föreskrives, om förnamn för nyfött

barn, som ej blivit döpt inom svenska kyrkan, och fullgöres ej heller anmälningsskyldigheten

genast efter påminnelse, skall pastorsämbetet förelägga

den anmälningsskyldige att inom viss tid efter delfåendet av föreläggandet

fullgöra sin skyldighet. Efterkommes icke föreläggandet, må för skyldighetens

utkrävande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger stadga lämpligt

vite för fortsatt försummelse och utdöma försuttet vite.

7 §•

Dödsfall skall skyndsamt hos pastorsämbete anmälas av efterlevande make

eller annan anhörig, som sammanbott med den döde eller eljest är tillstädes.

Finnes ej sådan anmälnings skyldig som nyss sagts, skall husfolk, husvärd

eller annan som är därtill närmast hos pastorsämbete anmäla dödsfallet.

Då någon på sjukhus intagen avlidit eller då genom polismyndighets försorg

gjorts undersökning för utrönande av dödsorsak, skall intyg angående

dödsorsaken (dödsbevis) översändas till vederbörande pastorsämbete enligt

de närmare bestämmelser därom som Kungl. Maj :t meddelar.

I annat fall åligger det den som anmäler dödsfall att, där ej särskilda omständigheter

göra det omöjligt, till pastorsämbetet avlämna dödsbevis,

1) om läkare vårdat den avlidne under hans sista sjukdom eller biträtt vid

förlossning, varunder modern eller barnet avlidit, eller efter dödsfallet besiktigat

den avlidnes kropp; eller

2) om dödsfallet inträffat inom stad, köping eller municipalsamhälle, där

för allmänna hälso- eller sjukvården anställd läkare är stationerad och

beträffande vilken ort medicinalstyrelsen förordnat om tillämpning av förevarande

stadgande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Innan eldbegängelse må äga rum, skall dödsbevis alltid vara avlämnat.

Dödsbevis skall utfärdas av läkare å blankett enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Den som anmäler dödsfall och ej är skyldig att avlämna dödsbevis skall

i stället, utom i fall varom i andra stycket förmäles, uppgiva sannolik dödsorsak.

Har läkare under sista året före dödsfallet rådfrågats av eller för den

avlidne, skall tillika lämnas uppgift om läkarens namn.

8 §•

Envar som bosätter sig å annan fastighet eller inom annan församling än

den, där han förut varit "bosatt, åligger att — utom i fall då den ändrade bosättningen

enligt 4 § icke skall föranleda ändring i hans kyrkobokföring —- ofördröj ligen och senast inom fjorton dagar göra anmälan om flyttningen

hos pastorsämbetet i den församling, där han efter flyttningen är bosatt,

eller, om denna är en församling i Stockholm eller Göteborg, hos den lokala

skattemyndigheten därstädes. Sådan anmälan skall ock göras om vid flyttning

inom samma fastighet postadressen ändras.

Vad om flyttning stadgas skall, även om ändrad bosättning ej föreligger,

äga motsvarande tillämpning, då någon på grund av vad om behörighet att

kyrkobokföras i icke territoriell församling är stadgat skall kyrkobokföras

i annan församling än den där han är kyrkobokförd.

9 §•

Den som från utrikes ort inkommit i riket och blivit här bosatt skall

senast inom fjorton dagar efter bosättning göra anmälan om inflyttningen

hos pastorsämbetet i den församling, i vilken han är bosatt eller vilken han

enligt vad om behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling är

stadgat skall tillhöra eller, om församlingen är i Stockholm eller Göteborg,

hos den lokala skattemyndigheten därstädes. Vid anmälan skall företes flyttningsbetyg,

om sådant utfärdas på den utrikes orten, men eljest de motsvarande

handlingar han kan anskaffa.

10 §.

Den som har för avsikt att stadigvarande bosätta sig å utrikes ort skall

göra anmälan om flyttning till utlandet hos pastorsämbetet i den församling,

i vilken han är kyrkobokförd, eller, om denna är en församling i Stockholm

eller Göteborg, till den lokala skattemyndigheten därstädes. Anmälan skall

göras före utresan, sedan dagen för denna blivit bestämd.

Såsom utflyttningsdag enligt 3 § 1 mom. sista stycket skall anses dagen

efter den angivna utresedagen.

Har någon, som gjort anmälan om flyttning till utlandet, inställt eller

uppskjutit utresan, skall han senast å den angivna utresedagen göra anmälan

därom hos samma myndighet som i första stycket sägs.

Inkommer från den som stadigvarande bosatt sig å utrikes ort anmälan

härom till myndighet som i första stycket avses, skall såsom utflyttningsdag

enligt 3 § 1 mom. sista stycket anses den dag, då anmälan inkom till myndigheten.

Finner myndighet vid prövning av anmälan om flyttning till utlandet att

denna anmälan inte kan godtagas, skall skriftlig underrättelse om beslutet,

jämte besvärshän visning, tillställas vederbörande.

7 Bihcing till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Befinnes person, som efter anmälan om flyttning till utlandet blivit avförd

ur församlingsboken, vara bosatt här i riket, skall han åter kyrkobokföras.

Vad i 12—14 §§ stadgas skall därvid äga motsvarande tillämpning,

11 §•

Har fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet åt annan upplåtit

bostad, skall han göra anmälan därom till pastorsämbetet i den församling,

där fastigheten är belägen, eller, om denna är en församling i Stockholm

eller Göteborg, till den lokala skattemyndigheten därstädes. Anmälan skall

göras inom trettio dagar efter det den, till vilken upplåtelse skett, inflyttat

i bostaden. Anmälningsskyldighet föreligger dock ej i de fall då den flyttande

själv gjort anmälan om flyttning eller denne fortfarande skall vara

kyrkobokförd å annan fastighet.

Den som försummar att fullgöra anmälningsskyldighet som här sägs

straffes med böter högst trehundra kronor. Finnes försummelse, som avses

i denna paragraf, ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

Det åligger anmälningsskyldig som i första stycket avses att, då folkbokföringsmyndighet

gör förfrågan därom, lämna upplysning, huruvida viss

person bor på fastigheten.

12 §.

Finner pastorsämbete på annan grund än anmälan enligt 8 eller 9 § sannolika

skäl tala för att någon flyttat till eller inom församlingen, och har

pastorsämbetet kunnat inhämta erforderliga uppgifter för hans kyrkobokföring,

äger pastorsämbetet kyrkobokföra honom å den fastighet där han

antages hava inflyttat.

Innan kyrkobokföring enligt första stycket beslutas, skall tillfälle beredas

vederbörande att yttra sig. Detta må dock underlåtas, där fråga är allenast

om flyttning inom samma församling och samma kommun och pastorsämbetet

finner det obehövligt.

Angående beslutad kyrkobokföring skall skriftlig underrättelse tillställas

vederbörande.

Såvitt angår församling i Stockholm eller Göteborg skall vad ovan sägs

om pastorsämbete tillämpas av den lokala skattemyndigheten.

13 §.

Finner pastorsämbete sannolika skäl tala för, att någon flyttat till eller

inom församlingen, men kan ej kyrkobokföring beslutas enligt 12 §, äger

pastorsämbetet förelägga honom att inom viss tid till pastorsämbetet lämna

erforderliga upplysningar. Sådant föreläggande må även meddelas den som

anmält flyttning, där så finnes erforderligt med hänsyn till att anmälningen

är ofullständig eller behöver förtydligas. Éfterkommes icke föreläggandet,

må för skyldighetens utkrävande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger

stadga lämpligt vite för fortsatt underlåtenhet och utdöma försuttet vite.

Såvitt angår församling i Stockholm eller Göteborg skall vad ovan sägs

om pastorsämbete tillämpas av den lokala skattemyndigheten.

14 §.

Föreläggande, varom förmäles i 6 och 13 §§, skall tillställas vederbörande

i rekommenderat brev. Mottagningsbevis skall begäras. Äro flera medlemmar

i en familj, må föreläggandet utfärdas för dem gemensamt och tillställas

huvudpersonen.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

103

4 kap. Kyrkobokföringsinspektörer. Kostnader

15 §.

Domkapitlen skola vid utövande av det dem åliggande inseendet över

kyrkobokföringen biträdas av kyrkobokföringsinspektörer.

I varje stift skall finnas en kyrkobokföringsinspektör. Finner Kungl. Maj :t

erforderligt, att inom visst stift flera inspektörer utses, äger Kungl. Maj :t

besluta härom. I dylikt fall förordnar Kungl. Maj:t jämväl om indelning av

stiftet i inspektionsområden, ett för varje inspektör.

Kyrkobokföringsinspektör förordnas av Kungl. Maj :t. Förordnande meddelas

för en tid av fem år. Till kyrkobokföringsinspektör skall förordnas

präst i stiftet, vilken gjort sig känd för nit och kunnighet i fråga om kyrkobokföring.

Förslag till inspektör sbefattnings besättande och, där så erfordras, till

stiftets indelning i inspektionsområden upprättas av domkapitlet. Vederbörande

länsstyrelse skall beredas tillfälle att yttra sig över domkapitlets

förslag till inspektörsbefattnings besättande.

Närmare bestämmelser angående kyrkobokföringsinspektörernas åligganden

meddelas av Kungl. Maj :t.

Kyrkobokföringsinspektör äger att av statsmedel undfå gottgörelse för

uppdragets utförande enligt grunder som Kungl. Maj :t fastställer.

16 §.

Det åligger pastorat att tillhandahålla pastorsämbete erforderlig biträdespersonal,

nödiga inventarier, materiel och vad övrigt erfordras för kyrkobokföringen

ävensom tjänstetelefon.

5 kap. Mantalsskrivningen

17 §.

I denna förordning förstås med

mantalsåret: det kalenderår för vilket mantalslängd upprättas;

förrättningsåret: kalenderåret närmast före mantalsåret; samt

mantalsdagen: den 1 november förrättningsåret.

Har Kungl. Maj :t förordnat om ändring i den kommunala indelningen,

skall mantalsskrivning för det kalenderår, under vilket den nya indelningen

träder i kraft, ske efter den nya indelningen.

18 §.

Pastorsämbete åligger att i enlighet med vad därom särskilt föreskrives

årligen för mantalsskrivningen kontrollera länsregistreringen mot kyrkobokföringen.

19 §.

Envar skall mantalsskrivas i den församling och å den fastighet, där han

å mantalsdagen rätteligen skall vara kyrkobokförd. Den som skall vara

kyrkobokförd i icke territoriell församling skall dock mantalsskrivas i den

territoriella församling, där kyrkobokföringsfastigheten är belägen. Den

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik å församlingen

skrivna eller utan känt hemvist mantalsskrives under samma rubrik.

Den kommun och församling, i vilken en person är mantalsskriven, benämnes

i denna förordning personens mantalsskrivningsort.

20 §.

I stomme till man talslängd upptagas för varje territoriell församling de

personer, vilka å mantalsdagen äro kyrkobokförda inom församlingens område,

envar under den fastighet eller rubrik, varunder han samma dag är

kyrkobokförd. Den, som under tiden från och med den 2 till och med den

17 november förrättningsåret blivit kyrkobokförd på grund av flyttning till

eller inom riket upptages dock i stomme till mantalslängd för den församling,

där han vid kyrkobokföringen befunnits bosatt å mantalsdagen.

Under tiden från och med den 15 januari till och med den 5 februari

mantalsåret skall för vederbörande kommun upprättat exemplar av stomme

till mantalslängd genom kommunens styrelses försorg hållas tillgängligt för

den som önskar taga del därav.

21 §•

På grundval av den i 20 § omförmälda stommen skall mantalslängd upprättas.

.

På framställning av person, om vars mantalsskrivning är fråga, eller av

vederbörande kommun beträffande viss person skall lokal skattemyndighet

pröva huruvida personen skall i mantalslängden upptagas eller utelämnas

eller upptagas i viss ordning, ehuru enligt 20 § annat gäller i fråga om hans

upptagande eller utelämnande i stommen.

Lokal skattemyndighet skall även eljest, när särskild anledning därtill

föreligger, till prövning jämlikt 19 § upptaga fråga som i andra stycket

avses.

22 §.

Framställning som i 21 § andra stycket sägs skall göras senast den 5

februari mantalsåret

av enskild person hos den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde

personen yrkar att bliva mantalsskriven, eller, där personen

yrkar att icke bliva mantalsskriven bär i riket, hos den lokala skattemyndighet,

inom vars tjänstgöringsområde personen enligt 20 § skall vara upptagen

i stomme till mantalslängd; samt

av kommun hos den lokala skattemyndighet, vars tjänstgöringsområde

omfattar kommunen.

Framställning skall göras skriftligen eller ock muntligen vid inställelse

hos den lokala skattemyndigheten. Därvid skall erforderlig utredning förebringas.

23 §.

Innan lokal skattemyndighet i fall som avses i 21 § andra och tredje

stycket fattar beslut i fråga om någons mantalsskrivning bör denne, så ock

vederbörande kommun beredas tillfälle att yttra sig i ärendet, dock att vad

nu sagts ej skall gälla beträffande den som gjort framställning, vilken

prövas i ärendet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

105

24 §.

De lokala skattemyndigheterna skola meddela varandra erforderliga

underrättelser till förebyggande av att någon blir mantalsskriven på mer

än ett ställe eller att någon obehörigen uteslutes från mantalsskrivning.

25 §.

Lokal skattemyndighet skall i stomme till mantalslängd införa de rättelser,

som föranledas av fattade beslut.

Stomme till mantalslängd skall den 1 mars mantalsåret underskrivas av

den lokala skattemyndigheten. Mantalslängden anses därmed upprättad och

justerad.

26 §.

Senast den 15 mars mantalsåret skall skriftlig underrättelse om vad

enligt mantalslängden beslutats i fall, som avses i 21 § andra och tredje

stycket, tillställas den beslutet gäller, om hans adress är känd, ävensom

vederbörande kommun.

6 kap. Klagan och underställning m. m.

27 §.

Talan mot lokal skattemyndighets beslut enligt den justerade mantalslängden

samt talan mot beslut av pastorsämbete eller beslut i civilbokföringen

i fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet eller

kyrkobokföring under viss rubrik må föras av den om vars mantalsskrivning

eller kyrkobokföring är fråga samt av vederbörande kommun,. Talan

föres genom besvär hos länsstyrelsen i länet.

Talan i annan fråga om kyrkobokföring eller om civilbokföring än i

första stycket sägs må föras genom besvär av den som saken rörer. Talan

mot pastorsämbetes beslut föres hos domkapitlet i stiftet och mot lokal

skattemyndighets beslut hos länsstyrelsen i länet.

Där ej annat är medgivet enligt 28 § skola besvären ingivas eller insändas

till den myndighet, hos vilken enligt första eller andra stycket talan mot det

överklagade beslutet skall föras.

Besvär över lokal skattemyndighets beslut enligt den justerade mantalslängden

skola, vid äventyr av talans förlust, vara inkomna senast den

15 april mantalsåret.

Klagan över beslut, som avses i andra stycket, är ej inskränkt till viss

tid.

Beslut, varigenom pastorsämbete eller lokal skattemyndighet meddelat

föreläggande enligt denna förordning, må ej särskilt överklagas.

I ärende, som enligt 29 eller 30 § underställes högre myndighets prövning,

må besvär ej anföras.

Angående talan mot beslut eller åtgärd i namnärende stadgas i namnlagen.

28 §.

Föres enligt 27 § talan om i vilken församling någon skall vara mantalsskriven

eller kyrkobokförd, och är därvid fråga om församlingar inom olika

län, må besvären ingivas eller insändas till vilken som helst av länsstyrelserna

i dessa län.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

Är annan fråga om kyrkobokföring eller om civilbokföring än fråga om

kyrkobokföringsort avgjord genom beslut av flera myndigheter, och skall

talan mot besluten enligt 27 § andra stycket föras hos olika myndigheter,

må besvären ingivas eller insändas till vilken som helst av dessa.

29 §.

Äro pastorsämbeten eller pastorsämbete och någon av de lokala skattemyndigheterna

i Stockholm och Göteborg av olika mening i fråga om kyrkobokföring

eller civilbokföring, skall pastorsämbetet inhämta vederbörande

kyrkobokföringsinspektörs råd i ärendet.

Fortbestår oenigheten eller uppkommer sådan oenighet mellan de nämnda

lokala skattemyndigheterna, skall den myndighet som först handlagt den

tvistiga frågan ställa denna under fortsatt prövning av den länsstyrelse

eller det domkapitel, som enligt 27 § har att pröva besvär över myndighetens

beslut i samma ämne.

Därvid skall med ifrågasatt folkbokföringsåtgärd anstå till dess länsstyrelsens

eller domkapitlets beslut eller, om länsstyrelsen eller domkapitlet

så förordnar, lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

30 §.

Stanna de lokala skattemyndigheterna i skiljaktiga meningar om någon

persons rätta mantalsskrivningsort skall frågan därom underställas länsstyrelsen

i det län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen.

I fall som här avses skall personen mantalsskrivas i den församling, där

han upptagits i stomme till mantalslängd och där kvarstå till dess länsstyrelsens

beslut eller, om länsstyrelsen så förordnar, lagakraftägande beslut

i ärendet föreligger.

31 §•

Då underställning enligt 29 eller 30 § sker, skall vid handlingarna fogas

den utredning vartill omständigheterna föranleda.

Innan länsstyrelse eller domkapitel avgör underställt mål, skall genom

myndighetens försorg tillfälle att inkomma med påminnelser beredas envar

person och kommun som, såvitt utredningen ger vid handen, enligt 27 §

äger föra talan i målet.

Hos länsstyrelse och domkapitel skola underställningsmål enligt denna

förordning föredragas framför besvärsmål enligt samma förordning. De

skola, sedan de blivit därtill beredda, skyndsamt avgöras.

32 §.

I mål angående mantalsskrivning, som dragits under länsstyrelses prövning

genom besvär eller underställning, äger länsstyrelsen förordna om

vidtagande av åtgärd beträffande mantalsskrivning eller kyrkobokföring

utan hinder av att yrkande därom ej framställts. I besvärsmål eller underställt

mål angående kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet eller

kyrkobokföring under viss rubrik skall detsamma gälla i fråga om åtgärd

beträffande kyrkobokföring. I fall som avses i 33 § skall iakttagas vad

där stadgas.

33 §.

Har länsstyrelse att på besvär eller underställning pröva, i vilken församling

någon skall vara mantalsskriven eller kyrkobokförd, och finner länsstyrelsen

anledning, att frågan prövas med avseende å församling inom

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967 107

annat län, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från länsstyrelsen i det

andra länet.

Har ej den länsstyrelse, som yttrat sig, förbehållit sig rätt till fortsatt

prövning och äro länsstyrelserna ense, skall den första länsstyrelsen meddela

beslut, varigenom målet i dess helhet avgöres.

I annat fall skall den första länsstyrelsen, med eget slutligt yttrande i

saken, hänvisa målet till den andra länsstyrelsen för fortsatt prövning.

Finner sig länsstyrelse, som sist handlägger hänvisningsmål, vara ense

med den länsstyrelse eller de länsstyrelser, som förut yttrat sig i saken,

skall länsstyrelsen meddela beslut, varigenom målet i dess helhet avgöres.

I annat fall skall länsstyrelsen med eget slutligt yttrande underställa

målet i dess helhet kammarrättens prövning.

34 §.

Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om mantalsskrivning, i sådan fråga

om kyrkobokföring eller om civilbokföring som avser kyrkobokföringsort,

kyrkobokföringsfastighet eller kyrkobokföring under viss rubrik eller i

fråga om föreläggande eller utgivande av vite enligt denna förordning föres

hos kammarrätten genom besvär. Besvären skola ingivas eller insändas till

länsstyrelsen.

Talan mot domkapitels eller länsstyrelses beslut i annan fråga om kyrkobokföring

eller civilbokföring än i första stycket sägs föres hos Kungl. Maj :t

genom besvär.

I mål som underställts kammarrättens prövning må besvär ej anföras.

Utan hinder av att talan fullföljs skall länsstyrelses eller domkapitels

beslut som avses i första och andra stycket omedelbart bringas i verkställighet,

där ej länsstyrelsen eller domkapitlet för visst fall förordnat, att

med verkställigheten skall anstå till dess beslutet vunnit laga kraft.

35 §.

Sedan besvär enligt 34 § första stycket inkommit, skall länsstyrelsen infordra

vederbörandes förklaring över besvären och därefter skyndsamt till

kammarrätten insända samtliga till målet hörande handlingar jämte eget

yttrande. Har målet handlagts enligt 33 §, skall länsstyrelsen jämväl inhämta

och bifoga yttrande från envar av de övriga länsstyrelserna.

Då länsstyrelse enligt 33 § sista stycket beslutat underställning, skall

länsstyrelsen ofördröjligen översända handlingarna i målet till kammarrätten.

Vill part yttra sig i målet hos kammarrätten, må det ske genom

påminnelser, vilka skola vara till kammarrätten inkomna inom tre veckor

efter det underställningsbeslutet delgivits parten. Försittes denna tid må

det ej föranleda uppehåll med målets avgörande.

I länsstyrelses beslut varigenom mål avgöres eller underställning sker

skall ingå besked huruvida besvär må anföras över detsamma.

Besked att beslut må överklagas skall innehålla uppgift om vad som skall

iakttagas vid besvärs anförande. Besked att besvär ej må anföras i mål som

underställts kammarrättens prövning skall innehålla vad ovan är stadgat

om påminnelser.

36 §.

Vad i 31 § sista stycket och i 32 § stadgas om mål hos länsstyrelse skall

äga motsvarande tillämpning i mål hos kammarrätten.

Över kammarrättens beslut i mål som avses i denna förordning må klagan

ej föras.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

37 §.

I mål angående var en person bör vara för visst år mantalsskriven må

fråga rörande personens rätta kyrkobokföringsort på mantalsdagen komma

under bedömande utan hinder därav att lagakraftägande beslut därom föreligger.

Utan hinder av vad ovan stadgats om viss besvärstid må, där nagon

mantalsskrivits å mer än en ort, frågan om å vilken ort han rätteligen bort

mantalsskrivas upptagas till prövning, när fråga om inverkan härav i annat

ärende föreligger till bedömande.

38 §.

Angående ersättning till den, som enligt beslut av länsstyrelse eller kammarrätten

inkallats till vittnesförhör i mål, som avses i denna förordning,

skall gälla vad angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål

finnes stadgat; dock skall ersättningen städse stanna å statsverket.

Den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i fråga som här avses

äger däröver föra särskild talan i den i 34 § stadgade ordningen.

39 §.

Av länsstyrelserna, domkapitlen och kammarrätten meddelade beslut i de

i 34 § avsedda mål skola genom den myndighets försorg, som meddelat

beslutet, skyndsamt delgivas envar person eller kommun, som fört talan

eller, såvitt utredningen ger vid handen, enligt 27 § ägt föra talan i målet. Bevis

om delgivningen bör vid anfordran tillhandahållas vederbörande.

Delgivning skall, om ej myndigheten finner den böra verkställas på annat

sätt, ske genom beslutets översändande med posten i rekommenderat brev

med mottagningsbevis. Genom anteckning å försändelsen samt å mottagningsbeviset

skall finnas utmärkt att försändelsen må utkvitteras endast av

adressaten personligen.

Har den, med vilken delgivning skall ske, icke kunnat anträffas eller har

försändelsen av annan anledning icke blivit utlöst, skall beslutet anslås å

en för allmänheten tillgänglig plats inom myndighetens ämbetslokal. Meddelande

om att beslutet sålunda anslagits skall därjämte med posten i vanligt

brev sändas till den, med vilken delgivning skall ske, under hans senast

kända adress. Delgivning skall anses hava skett, då vad här föreskrivits

blivit fullgjort.

I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad i 33 kap. rättegångsbalken

stadgas om delgivning.

Länsstyrelses eller domkapitels beslut i här avsedda mål, som skall verkställas

först sedan beslutet vunnit laga kraft, må ej förrän detta skett översändas

till vederbörande pastor eller lokala skattemyndighet för verkställighet.

7 kap. Särskilda bestämmelser

40 §.

Där så finnes erforderligt i anseende till vad i 4 § 5 och 6 mom. är stadgat

äger Kungl. Maj :t stadga skyldighet för vederbörande å ålderdomshem eller

inrättning eller anstalt som där avses att lämna vissa uppgifter till pastorsämbete

eller lokal skattemyndighet rörande personer som beretts plats å

ålderdomshemmet eller intagits å inrättningen eller anstalten.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

109

41 §.

Angående mantalsskrivnings förrättande under år då allmän folkräkning

äger rum skall gälla vad därom särskilt förordnas.

42 §.

Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med främmande

stat träffa överenskommelse i fråga om enskilda personers folkbokföring

här i riket och i den andra staten.

Där för tillämpningen av överenskommelse som i första stycket sägs

erfordras föreskrifter utöver eller i stället för vad i denna förordning är

stadgat, gäller vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

8 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

43 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Bestämmelserna i

5 kap. skola dock gälla i avseende på mantalsskrivningen för år 1968 även

under tiden före nämnda dag.

Uppdrag att vara roteombud eller ersättare för roteombud skall upphöra

med utgången av år 1967.

44 §.

Genom förordningen upphävas med nedan stadgad begränsning

folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469);

vad i 1 § förordningen samma dag (nr 470) om ikraftträdande av folkbokföringsförordningen

stadgas om fortfarande tillämpning av förordningarna

den 11 februari 1887 (nr 10) angående anmälningar om födda barn och den

3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande;

förordningen den 29 maj 1964 (nr 355) om överflyttande på centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden av uppgifter, som tillkomma statistiska

centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen och centrala uppbördsnämnden

m. m.;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

bestämmelserna i denna förordning.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i förordningen eller genom

bestämmelse som utfärdats med stöd av förordningen, skall den bestämmelsen

i stället tillämpas.

Med omedelbar verkan förordnas, att vad i 3 § sista stycket nyssnämnda

förordning om ikraftträdande av folkbokföringsförordningen stadgas om

upprättande av visst kortregister icke skall gälla såsom föreskrift att registret

skall fortfarande föras.

Beträffande överklagande av beslut, som meddelats före denna förordnings

ikraftträdande, skola äldre bestämmelser tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42)

angående lagfart å fång till fast egendom

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42) angående

lagfart å fång till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

10

Kan till----------

Är lagfartsansökning förklarad vilande

till följd av hinder, varom i 7 §

förmäles, skall kungörelse därom av

rätten utfärdas, om sökanden det äskar.

Varder ej, efter det genom sökandens

försorg nämnda kungörelse

blivit såväl en gång införd i allmänna

tidningarna samt tidning inom orten,

som av rätten bestämts, som ock, när

fråga är om egendom å landet, tre

gånger, minst en månad mellan varje

gång, uppläst i kyrkan för den församling,

där egendomen är belägen,

klander å fånget instämt samt i rättens

lagfartsprotokoll antecknat inom

tre år efter sista kungörandet;

och förekommer ej heller eljest anledning

att annan äger bättre rätt till

egendomen; då må den omständighet

att förre ägarens åtkomst ej styrkes

icke vidare utgöra hinder för lagfartens

beviljande, där det visas, att

sökanden eller han och hans rättsinnehavare

oavbrutet under nämnda

tre år varit i mantalslängd upptagna

såsom ägare till fastigheten. Innan i

ty fall ansökningen bifallas må, skall

advokatfiskalen i kammarkollegiet

däröver höras.

(Föreslagen lydelse)

§•

■---------—— laga ordning.

Är lagfartsansökning förklarad vilande

till följd av hinder, varom i 7 §

förmäles, skall kungörelse därom av

rätten utfärdas, om sökanden det äskar.

Varder ej, efter det genom sökandens

försorg nämnda kungörelse

blivit såväl en gång införd i allmänna

tidningarna samt tidning inom orten,

som av rätten bestämts, som ock, när

fråga är om egendom å landet, tre

gånger, minst en månad mellan varje

gång, uppläst i kyrkan för den församling,

där egendomen är belägen,

klander å fånget instämt samt i rättens

lagfartsprotokoll antecknat inom

tre år efter sista kungörandet;

och förekommer ej heller eljest anledning

att annan äger bättre rätt till

egendomen; då må den omständighet

att förre ägarens åtkomst ej styrkes

icke vidare utgöra hinder för lagfartens

beviljande, där det visas, att

sökanden eller han och hans rättsinnehavare

oavbrutet under nämnda

tre år varit i fastighetslängd upptagna

såsom ägare till fastigheten.

Innan i ty fall ansökningen bifallas

må, skall advokatfiskalen i kammarkollegiet

däröver höras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968, dock att vad i lagen stadgas

icke skall utgöra hinder för lagfartens beviljande, därest sökanden eller han

och hans rättsinnehavare varit först i mantalslängd och därefter i fastighetslängd

oavbrutet under sammanlagt tre år efter sista kungörandet upptagna

såsom ägare till fastigheten.

1 Senaste lydelse se 1964:329.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

111

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§, 6 § 1 mom., 16 § 1 mom. och 68 §

taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

4 §.

(Föreslagen lydelse)

I län — —------

Lokalt taxeringsdistrikt--

För varje

I fögderi, — —

I län

En taxeringsnämnd i Stockholm

förordnas årligen av överståthållarämbetet

att, utöver nämnden eljest

tillkommande göromål, såsom en för

riket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxeringsnämnden)

verkställa dels taxering till statlig

inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

av skattskyldiga, som

sakna hemortskommun i riket, ävensom

av sådana i 17 § förordningen

om statlig inkomstskatt och 17 § förordningen

om statlig förmögenhetsskatt

omförmälda skattskyldiga, som

jämlikt 14 § 2 mom. och 36 § folkbokföringsförordningen

skola mantalsskrivas

i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm, dels ock taxering till

kommunal inkomstskatt, som skall

ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som----—- —

särskilda taxeringsdistrikt.

— lokalt taxeringsdistrikt.

paragraf sägs.

— särskilda taxeringsdistrikt.

— och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholm

förordnas årligen av överståthållarämbetet

att, utöver nämnden eljest

tillkommande göromål, såsom en för

riket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxeringsnämnden)

verkställa dels taxering till statlig

inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

av skattskyldiga, som

sakna hemortskommun i riket, ävensom

av sådana i 17 § förordningen

om statlig inkomstskatt och 17 § förordningen

om statlig förmögenhetsskatt

omförmälda skattskyldiga, som

jämlikt b § 2 mom. och 19 § folkbokföringsförordningen

skola mantalsskrivas

i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm, dels ock taxering till

kommunal inkomstskatt, som skall

ske för gemensamt kommunalt ändamål.

---- — särskilt taxeringsdistrikt.

— --• —■ —■----— —• —-säl

5 §-

Länsstyrelsen skall —- — — taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Beslutet skall avse visst taxerings- Beslutet skall avse visst taxeringsår

samt meddelas senast den 30 no- år samt meddelas i vad avser lokala

vember året näst före taxeringsåret. taxeringsdistrikt senast den 30 november

året näst före det år som

1 Senaste lydelse av 16 § 1 mom. se 1965:753 och av 68 § se 1961:628.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Innan länsstyrelsen •—------

6

1 mom. Ordförande i taxeringsnämnd

förordnas av länsstyrelsen i

samband med indelningen i taxeringsdistrikt.

Därvid utses tillika, om

ej förordnande meddelats enligt 2

mom., en person att i egenskap av

kronoombud vara ledamot i nämnden.

Övriga ledamöter-----

(Föreslagen lydelse)

föregår taxeringsåret och i vad avser

särskilda taxeringsdistrikt senast

den 30 november året näst före

taxeringsåret.

----- beträffande Stockholm.1

1 mom. Ordförande i taxeringsnämnd

förordnas av länsstyrelsen

senast den 30 november året näst

före taxeringsåret. Därvid utses tilllika,

om ej förordnande meddelats

enligt 2 mom., en person att i egenskap

av kronoombud vara ledamot i

nämnden.

--------nästfoljande år.

16

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet

att

1) ombesörja sortering av inkomna

deklarationer och andra uppgifter

samt därvid efter anvisningar av

förste taxeringsintendenten i länet

utvälja de deklarationer som skola

behandlas av särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring för taxeringsnämnd,

i den mån detta icke

ombesörjes av länsstyrelsen,

3) i den mån länsstyrelsen därom

förordnar, vaka över att taxeringsassistent

och till hans förfogande

ställda biträden fullgöra sina åligganden,

samt

4) i den omfattning Kungl. Maj :t

eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt

medverka vid taxeringsarbetet.

Vad ovan-------- —

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet

att

1) ombesörja sortering av inkomna

deklarationer och andra uppgifter

samt därvid efter anvisningar av

förste taxeringsintendenten i länet

utvälja de deklarationer som skola

behandlas av särskild taxeringsnämnd,

2) där så icke sker genom länsstyrelsens

försorg, ombesörja längdföring

av taxeringsnämnds beslut,

3) i den mån länsstyrelsen därom

förordnar, vaka över att taxeringsassistent

och till hans förfogande

ställda biträden fullgöra sina åligganden,

samt

4) i den omfattning Kungl. Maj :t

eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt

medverka vid taxeringsarbetet.

---—- —- icke gälla Stockholm.

68

För taxeringsnämnd skola föras

följande taxeringslängder, nämligen

inkomstlängd och f ö r mögen

hetslängd, vari av nämnden

beslutade taxeringar skola införas

med angivande av taxeringens

belopp och den skattskyldiges namn.

Följande taxeringslängder skola

föras, nämligen inkomstlängd

och förmögenhetslängd,

vari av taxeringsnämnd beslutade

taxeringar skola införas med angivande

av taxeringens belopp och den

skattskyldiges namn.

1 Nämnden har i sitt betänkande den 20 augusti 1965 angående uppbördsverkens förstatligande

föreslagit, att paragrafens tredje stycke skall utgå.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

(Nuvarande lydelse)

I inkomstlängden------ —

Uppgår den------ — —-----

I förmögenhetslängden antecknas

yrkesbeteckning för den skattskyldige

samt den till statlig förmögenhetsskatt

skattepliktiga och beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds

förande meddelas av Kungl.

Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av

taxeringsnämndens ordförande och

de ledamöter, som utsetts att justera

nämndens protokoll. Såvitt angår

taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde

av taxeringsassistent, skall taxeringslängd

jämväl underskrivas av

denne.

(Föreslagen lydelse)

--—• ----— skall beräknas.

----—---icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas

för den skattskyldige den till statlig

förmögenhetsskatt skattepliktiga och

beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds

upprättande meddelas av

Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968, dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som

erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................ 1

Författn in gs för slag

Folkbokföringsförordning........................................ 3

Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623).................................................... 15

Utdrag av statsrådsprotokollet

Inledning .................................... 18

Gällande ordning .............................................. 22

Mantalsskrivning.......................................... 22

Anmälningsskyldighet m. m................................. 23

CFU: s förslag ................................................ 26

Mantalsskrivning.......................................... 26

Anmälningsskyldighet m. m................................. 29

Remissyttrandena.............................................. 35

Mantalsskrivning.......................................... 35

Anmälningsskyldighet m. m................................. 38

Departementschefen............................................ 49

Specialmotivering till förslaget till folkbokföringsförordning............ 59

Specialmotivering till ändring i taxeringsförordningen ................ 89

Departementschefens hemställan.................................. 94

Bilaga. CFU:s författningsförslag.................................... 96

MARCUS BOKTR. STHLMI967 660547

Doktrin (1)

  1. Göte Appelberg, Det ofödda barnets rätt, FT 1983 nr 6 s. 269, på s. 270 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om flyttning av fordon i vissa fall. s. 10 i texten
  2. 3LU 1967:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till folkbokföringsförordning in. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlat s. 1 i texten
  3. BevU 1967:44 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till folkbokföringsförordning, in. in., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet s. 1 i texten

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. RÅ 2000 ref. 48 ur registret
  2. RÅ 1995 ref. 74 ur registret

Myndighetsavgöranden (2)

2 kopplingar.

  1. JO 2019-09-17 dnr 7035-2017 i texten
  2. JO 2008-01-10 dnr 908-2007 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1983 s. 269 Göte Appelberg, Det ofödda barnets rätt s. 270 i texten