Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m

1967-03-31 · 330 sidor, varav 304 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 304 av 330 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:95, Angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

1

Nr 95

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för

jordbrukspolitiken m. mgiven Stockholms slott den

31 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogade förslag till

1) förordning med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets

område,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs på grundval av 1960 års jordbruksutrednings

arbete förslag till allmänna riktlinjer för jordbrukspolitiken. Denna avses

liksom den ekonomiska politiken att främja en fortsatt välståndsökning och

medverka till att alla grupper blir delaktiga härav. I sammanhanget behandlas

jordbruksproduktionens framtida omfattning, målsättningen för

statens medverkan i jordbrukets rationalisering samt principerna för prissättningen

på jordbrukets produkter. Förslagen innebär att jordbrukspolitiken

under den framtid som kan överblickas inriktas på att främja en

fortsatt, snabb rationalisering samtidigt som en viss samhällsekonomiskt

motiverad minskning av produktionens omfattning sker och prissättningen

på jordbrukets produkter fortlöpande avvägs med beaktande av samhällets,

jordbrukarnas och konsumenternas intressen.

Förslag framläggs vidare om den närmare inriktningen och utformning
1

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

en av statens medverkan till jordbrukets rationalisering. Denna medverkan

förordas avse uppbyggnad av effektiva jordbruksföretag utan principiell

begränsning till någon särskild företagsform. Det ekonomiska stödet

förordas i allmänhet utgå i form av statlig kreditgaranti för lån till investeringar

av olika slag. För nästa budgetår föreslås att ramarna för den

statliga kreditgarantigivningen ökas med 56 milj. kr. Jordfonden förordas

få ett tillskott av 40 milj. kr. I detta sammanhang förordas också att ett

register över företagen inom jordbruket och skogsbruket upprättas samt

att obligatorisk skördeskadeanmälan införs år 1968.

I propositionen framläggs härjämte förslag till avveckling under en övergångsperiod

av småbruksstödet i form av arealtillägg och leveranstillägg

på mjölk. I syfte att tillgodose trygghetsbehovet för de äldre småbrukarna

förordas att småbrukare över 55 år efter viss behovsprövning i princip får

behålla nu utgående stöd fram till folkpensionsåldern. För att underlätta omställningen

för de äldre småbrukare, som önskar övergå till annan sysselsättning,

föreslås att under vissa förutsättningar ett avgångsvederlag av högst

6 000 kr. skall kunna utgå. I fråga om småbrukare som är under 55 år förordas

ej något fortsatt årligt stöd, men under vissa förutsättningar avses

de få möjlighet att vid övergång till annan sysselsättning före år 1972 få

ett avgångsvederlag på 6 000 kr. Det extra mjölkpristillägget i norra Sverige

föreslås kvarstå oförändrat. Förslag framläggs att efterge den stående delen

av de lån som under 1930- och 1940-talen lämnades från arbetarsmåbrukslånefonden.

I fråga om prissättningen på jordbrukets produkter för tiden den 1 september

1967—den 30 juni 1969 framläggs i propositionen förslag som överensstämmer

med vad som förordats av jordbrukspriskommittén och 1966

års sockerutredning efter överläggningar med företrädare för berörda näringar

och representanter för konsumenterna. Förslagen innebär att den 1

september 1967 prissänkning kommer att ske på främst konsumtionsmjölk,

skummjölk, margarin och socker medan vissa prishöjningar kan förutses på

bl. a. ost, smör, kött, fläsk och ägg. För regleringsåret 1967/68, som förordas

utgå den 30 juni 1968, avses ej att tillämpas några automatiskt verkande

regler för justering av jordbrukspriserna. För regleringsåret 1968/69 förordas

att prissättningen fastläggs för mejeriprodukter, medan för övriga produkter

utom socker jordbruket avses att den 1 juli 1968 genom pris- och

införselavgiftsändringar tillföras på visst sätt beräknad kompensation för

den allmänna kostnadsutvecklingen under regleringsåret 1967/68. I fråga om

prissättningen för sockerbetor och socker föreslås att för regleringsåret

1968/69 endast skall vidtas de eventuella justeringar som kan föranledas

av ändringar i EEC:s sockerreglering.

Slutligen framläggs i propositionen förslag till medelsanvisning för budgetåret

1967/68 under anslagen till jordbrukets rationalisering och prisregleringen

på jordbrukets område, m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

3

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse

1 §•

För att reglera priserna på jordbruksprodukter äger Konungen eller,

efter bemyndigande av Konungen, statens jordbruksnämnd beträffande

vara av visst slag föreskriva att bestämmelse i 2, 7, 8, 9, 10, 14, 18, 28, 29,

30, 31 eller 32 § skall tillämpas.

Tillstånd till införsel och utförsel

2 §•

Vara av sådant slag som anges i bilaga till denna förordning får icke

föras in i eller ut ur riket utan tillstånd av jordbruksnämnden. Vid sådant

tillstånd får fästas villkor.

3 §.

Föreskrift enligt 2 § om tillståndstvång vid införsel gäller icke vara som

a) föres in vid egentlig gränstrafik eller under sådana omständigheter

som för tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 8 eller 10 § tulltaxeförordningen

den 13 maj 1960 (nr 391),

b) sändes från en ort i riket landvägen genom utlandet till en annan ort

i riket i överensstämmelse med föreskrift av generaltullstyrelsen.

Föreskrift om tillståndstvång hindrar icke att vara transiteras eller på

annat sätt befordras under tullverkets kontroll eller lägges upp i frihamn

eller på tullager eller på provianteringsfrilager.

Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten enligt första

stycket a att föra in vara utan tillstånd.

Vara av sådant slag som omfattas av tillståndstvång och som lagts upp

på provianteringsfrilager får endast efter medgivande av jordbruksnämnden

i varje särskilt fall användas till annat än proviant till eller utrustning

av fartyg eller luftfartyg.

4 §.

Vara, som kommit till riket och för vilken tillstånd till införsel icke medgetts,

får föras ut ur riket. Det sagda gäller ej, om varan enligt lagen den 30

juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling skall vara förverkad eller om

annat laga hinder möter mot att föra ut varan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

5 §.

Föreskrift enligt 2 § om tillståndstvång vid utförsel gäller icke vara som

a) förts in under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför

tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen,

b) sändes från en ort utomlands landvägen genom riket till en annan ort

utomlands eller från en ort i riket landvägen genom utlandet till en annan

ort i riket i överensstämmelse med föreskrift av generaltullstyrelsen,

c) föres ut med fartyg eller luftfartyg som medfört varan till svensk

ort under färd mellan utrikes orter,

d) föres ut under sådana förhållanden som avses i 77 § första eller femte

stycket, 113, 115 eller 153 § tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391),

e) föres ut som proviant på fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel,

f) föres ut i annat än handelssyfte av resande eller den som utför arbete

på transportmedel,

g) föres ut vid egentlig gränstrafik,

h) föres ut under sådana omständigheter som avses i 4 §.

Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten enligt a, e, f, g

eller h att föra ut vara utan tillstånd.

6 §•

Konungen äger bemyndiga jordbruksnämnden att ge sammanslutning,

som enligt Konungens eller nämndens förordnande handhar prisreglering

på jordbrukets område, rätt att på villkor som nämnden bestämmer ensam

föra in eller ut vara för vilken gäller tillståndstvång enligt 2 §.

Avgifter

Avgift vid tillverkning eller omsättning m. m.

7 §•

Tillverkare eller, i fall som avses nedan under a, innehavare av slakteri

eller köttbesiktningsbyrå erlägger avgift för

a) kött av häst, nötkreatur, tamsvin och får, när köttet blivit godkänt vid

köttbesiktning enligt lagen den 20 mars 1959 (nr 99) om köttbesiktning m. m.

(slaktdjursavgift),

b) mjölk som användes av mjölkproducent vid tillverkning av smör eller

ost för försäljning,

c) mjölk och grädde som användes i mejeri för tillverkning av annan

vara än grädde, smör eller ost,

ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkats i mejeri,

margarinost som ej tillverkats i mejeri,

d) smör och smörliknande vara med minst 70 viktprocent mjölkfett

men utan annat fett, vilka användes för tillverkning av grädde, ersättningsmedel

för grädde eller produkt för beredning av grädde eller ersättningsmedel

för grädde, om varan ej skall förbrukas i tillverkarens hushåll,

e) vete och råg som användes för tillverkning av mjöl, gryn, flingor

eller liknande produkt,

f) majs och maniokrot eller ämne som innehåller majs eller maniokrot

samt annan väsentligen lika stärkelserik vara, som användes vid tillverkning

av stärkelse eller stärkelseprodukt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

5

g) potatisstärkelse och annan stärkelseprodukt av potatis, vilka tillverkas

för annat ändamål än förbrukning i eget hushåll, eller brännvin av potatis,

h) fett, olja och fettsyra som erhålles ur fettråvara, hänförlig till tulltaxenummer

12.01, 12.02 och 21.03 (fettvaruavgift),

i) oljekraftfoder som för försäljning tillverkas i samband med att olja

utvinnes ur frön och frukter.

8 §•

Om pris på vete eller råg höjes, erlägger den som driver kvarnrörelse eller

spannmålshandel avgift för lager av sådan spannmål.

9 §.

Om fettvaruavgift höjes för vara som utmärkts med F i bilagan till denna

förordning skall den som yrkesmässigt säljer eller förbrukar sådan

vara erlägga tilläggsavgift för lager av varan, för vilket fettvaruavgift tidigare

erlagts.

10 §.

Avgift erlägges vid omsättning av

a) mjölkproducent för mjölk, grädde och ost som han levererar till

annan än mejeri eller företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter,

b) mejeri för mjölk, grädde, ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som

ej levereras till annat mejeri,

c) annan tillverkare än mejeri för margarinost,

d) annan företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter än

mejeri för mjölk, grädde och ost som mjölkproducent levererat.

11 §.

Bestämmelserna i 2—24, 29—31, 40 och 50 §§ förordningen den 3 april

1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning gäller om avgift

som avses i 7—10 §§, om ej Konungen eller, efter bemyndigande av

Konungen, jordbruksnämnden bestämmer annat. Beskattningsmyndighet

är jordbruksnämnden. Föreskrift om anmälan enligt 3 § eller om deklaration

enligt 5 § nämnda förordning meddelas av jordbruksnämnden.

12 §.

Avgift som avses i 7—10 §§ erlägges inom tid och i den ordning Konungen

eller, efter bemyndigande av Konungen, jordbruksnämnden bestämmer.

13 §.

Talan mot slutligt beslut varigenom avgift fastställts får föras av den

avgiftsskyldige och allmänt ombud samt av annan, om beslutet orsakar

honom väsentlig skada eller förlust. Avgiftsskyldig och allmänt ombud får

föra talan även mot beslut i fråga som avses i 12 § ovan eller i 20, 22 eller

29 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Talan mot beslut varigenom någon förpliktats att utge vite får föras av

den förpliktade och av allmänt ombud.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Avgift vid införsel och utförsel

14 §.

För vara som anges i bilagan till denna förordning utom sådan som utmärkts

med F eller Fp erlägges avgift när varan föres in i riket och förtullas

(införselavgift).

För vara som i bilagan utmärkts med K erlägges utöver införselavgift

särskild avgift, när varan föres in i riket och förtullas, om den inhemska

produktionen eller omsättningen är belagd med avgift enligt 7 eller 10 §.

För vara som i bilagan utmärkts med F eller Fp erlägges fettvaruavgift,

när varan föres in i riket och förtullas.

15 §.

Avgift som avses i 14 § erlägges icke, när vara föres in under sådana omständigheter

som för tillståndspliktig vara medför rätt till införsel utan tillstånd

enligt 3 § första stycket.

16 §.

Vid uppläggning på transitupplag eller provianteringsfrilager likställes

vara som är avgiftsbelagd enligt 14 § med tullpliktig vara.

17 §.

Avgift som avses i 14 § erlägges till tullverket eller, om Konungen förordnar

det, till jordbruksnämnden.

Avgift som erlägges till tullverket debiteras och uppbäres av verket i den

ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar

vad som är föreskrivet om tull.

Avgift som erlägges till jordbruksnämnden fastställes och uppbäres i

den ordning Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, nämnden

bestämmer.

Vara för vilken avgift erlägges till jordbruksnämnden får, om nämnden

ej medger annat, utlämnas från tullverket endast mot bevis om att avgiften

erlagts.

18 §.

Vid utförsel ur riket av vara som anges i bilagan erlägges avgift (utförselavgift).

Utöver utförselavgift erlägges slaktdj ursavgift vid utförsel för slakt av

häst, nötkreatur, tamsvin eller får (ur tulltaxenr 01.01—01.04). Sker utförsel

av sådant djur för annat ändamål än för slakt skall bevis företes om detta

för tullmyndigheten.

19 §•

Avgift som avses i 18 § erlägges icke, när vara föres ut under sådana omständigheter

som för tillståndspliktig vara medför rätt till utförsel utan tillstånd

enligt 5 §.

20 §.

Avgift som avses i 18 § fastställes och uppbäres av jordbruksnämnden

eller den nämnden bemyndigar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

7

Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden ej medger annat,

utförsel ske endast om bevis att avgiften erlagts visas för tullmyndigheten.

21 §.

Beslut av jordbruksnämnden om avgift vid införsel eller utförsel länder

till omedelbar efterrättelse.

Gemensamma bestämmelser

22 §.

Avgift som avses i denna förordning utgår med belopp som Konungen

eller, efter bemyndigande av Konungen, jordbruksnämnden bestämmer.

23 §.

Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp efter sju

procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall beräknas från den dag

avgiftsbeloppet enligt beslut av jordbruksnämnden senast bort betalas.

Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till

närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen

är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det.

24 §.

På framställning av jordbruksnämnden skall förfallet avgiftsbelopp jämte

ränta omedelbart uttagas genom utmätning.

25 §.

Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, jordbruksnämnden får

medge befrielse från avgift eller återbetalning av avgift.

Har avgift som avses i 14 § återbetalats med anledning av utförsel av vara

och förs varan åter in, skall avgiften erläggas på nytt helt eller delvis, om

jordbruksnämnden fordrar det.

26 §.

Kostnaderna för uppbörd av avgift och kontroll av avgiftsskyldighet täckes

med avgiftsmedel i den utsträckning Konungen bestämmer.

27 §.

Avgiftsmedel som ej åtgår till uppbörd eller kontroll användes till prisreglering

på jordbrukets område och till åtgärder i samband därmed enligt

föreskrifter som Konungen meddelar. Såvitt gäller avgiftsmedel som uppburits

enligt 14 § första eller tredje stycket eller 18 § första stycket, meddelas

föreskrifterna med stöd av riksdagens beslut.

Användning av råvaror i vissa fall

28 §.

Den som yrkesmässigt tillverkar vara som i bilagan till denna förordning

utmärkts med Fp, är skyldig att vid tillverkningen använda viss mängd fettämne

som framställts av svenskt oljeväxtfrö.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

29 §.

Den som yrkesmässigt mal vete eller råg eller låter mala sådan brödsäd

för yrkesmässig verksamhet, är skyldig att mala in eller låta mala in den

mängd vete eller råg av olika slag eller ursprung som jordbruksnämnden

bestämmer.

Bestämmelserna i första stycket gäller icke vid löneförmalning åt jordbrukare.

30 §.

Den som för in i riket vete- eller rågmjöl, är skyldig att medan varan ännu

står under tullverkets uppsikt låta blanda mjölet med svenskt mjöl till

så stor andel som bestämts för inhemsk förmalning enligt 29 §.

31 §.

Den som tillverkar foderblandning för yrkesmässig försäljning inom riket

eller på beställning av djurägare, är skyldig att blanda fodret med oljekraftfoder

av raps, rybs eller senap till den mängd jordbruksnämnden bestämmer

efter samråd med lantbruksstyrelsen.

32 §.

Vete eller råg som enligt föreskrift av Konungen eller, efter bemyndigande

av Konungen, av jordbruksnämnden för foder ändamål ändrats till sin

ursprungliga beskaffenhet genom färgning eller annan åtgärd får icke användas

för tillverkning av annat än kreatursfoder och får icke heller användas

som utsäde.

Kontrollbestämmelser

33 §.

Om avgift som enligt 17 § skall inbetalas till jordbruksnämnden eller som

avses i 18 § och om verksamhet som avses i 28, 29 eller 31 § gäller i den

omfattning Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, jordbruksnämnden

bestämmer i tillämpliga delar 8—12 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning. Vad i nämnda förordning sägs om

beskattningsmyndighet gäller jordbruksnämnden, om skattskyldig den som

är skyldig att erlägga avgift eller använda råvara och om skattepliktig vara

avgiftsbelagd vara eller sådan vara som enligt 28, 29 eller 31 § avses med

tillverkningen eller försäljningen.

Mot jordbruksnämndens beslut i fråga som avses i 8—12 §§ förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning får talan ej föras.

Ansvarsbestämmelser

34 §.

Bestämmelserna i 47—49 §§ förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

gäller i tillämpliga delar i fråga om avgift som avses i

7—10 §§. Bestämmelserna i 49 § nämnda förordning gäller även i fråga om

sådan kontroll som avses i 33 § denna förordning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

9

35 §.

Till böter dömes den som bryter mot

a) villkor för införsel enligt 2 § eller mot 3 § fjärde stycket, om gärningen

ej är belagd med straff i lagen om straff för varusmuggling,

b) föreskrift enligt 28, 29, 30, 31 eller 32 §.

36 §.

Brott som avses i 35 § b får åtalas av åklagare endast efter anmälan av

jordbruksnämnden.

37 §.

Vara som tillverkats eller använts i strid mot föreskrift enligt 28, 29, 31

eller 32 § eller införts i strid mot 30 § eller betalning för sådan vara skall

förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om särskilda skäl ej föranleder

annat. Finnes vara ej i behåll, kan i stället dess värde förklaras förverkat.

38 §.

Skall vara för vilken gäller tillståndstvång för införsel säljas på auktion

genom tullverkets eller utmätningsmans försorg enligt tullstadgan eller på

grund av bestämmelse i denna förordning eller i lagen om straff för varusmuggling,

får varan säljas endast under förbehåll att den föres ut ur riket.

Det sagda gäller icke om varan förvärvas av någon, som enligt denna förordning

äger föra in sådan vara.

Kan försäljning icke ske enligt bestämmelserna i första stycket, skall med

varan förfaras på sätt jordbruksnämnden beslutar efter anmälan av generaltullstyrelsen.

Tillämpningsföreskrifter

39 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1967.

Genom förordningen upphäves förordningarna

den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för

framställning av grädde m. m.,

den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost,

den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen

för råg och vete,

den 26 maj 1954 (nr 305) om avgift å oljekraftfoder,

den 3 juni 1955 (nr 277) angående förbud mot viss användning av denaturerad

spannmål och (nr 284) angående slaktdjursavgift m. in.,

den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande

djur och jordbruksprodukter in. m„ (nr 402) angående reglering av utförseln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. m., (nr 403) angående

reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m., (nr 405)

angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. m., (nr 406)

angående mjölkavgift m. in., (nr 410) angående avgift å majs in. in. och

(nr 411) angående tillverkningen av potatismjöl samt

kungörelsen den 6 juni 1962 (nr 302) om reglering av halten av oljekraftfoder

i foderblandningar.

It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Bilaga

Förteckning

över varor som avses i 2 § förordningen

Tulltaxenr

ur 01.01, ur 01.02,

ur 01.03, ur 01.04,

01.05

ur 02.01, 02.02,

ur 02.03, 02.05,

ur 02.06

04.01— 04.04

ur 04.05

ur 07.01

ur 07.05

ur 07.06

10.01— 10.05,

ur 10.07, ur 11.01,

ur 11.02

11.05—11.06

11.07

ur 11.08

ur 12.01

ur 12.02

ur 12.04

ur 12.10

15.01

Varuslag

Levande hästar, nötkreatur, tamsvin, får och fjäderfä

Kött och andra ätbara delar av häst, nötkreatur, tamsvin

och får, slaktat fjäderfä och ätbara delar därav (med undantag

av gåslever), ister och annat fett av svin eller fjäderfä

(icke utsmält eller utpressat), färska, kylda, frysta,

saltade, torkade eller rökta:

kött av häst, nötkreatur, tamsvin och får.......... K

ister av svin och av fjäderfä .................... F

andra slag

Mjölk, grädde, smör, ost och ostmassa............ K

Fjäderfäägg med skal, fågelägg utan skal samt äggula

Potatis (med undantag av nyskördad potatis under tiden

6 juni—den 5 juli)

Ärter, bönor och linser med huvudsaklig användning

som människoföda, torkade, även skalade och kluvna

Maniok- och arrowrot

Vete, råg, korn, havre, majs, sorghum och hirs, ävensom

mjöl och gryn därav; groddar av spannmål, ävensom

mjöl därav:

mjöl och gryn av vete och råg .................. K

andra slag

Mjöl, gryn och flingor, framställda direkt av potatis;

mjöl och gryn, framställda direkt av sago, av maniok-,

arrow- eller salepsrot eller av andra till nr 07.06 hänförliga

rötter, stam- eller rotknölar

Malt, även rostat

Stärkelse:

potatisstärkelse ................................ K

andra slag

Oljehaltiga frön och frukter, även sönderdelade, med

undantag av hamp-, lin-, ricinus- och oiticicafrön samt

boknötter (bokollon)

Mjöl, icke avfettat, av oljehaltiga frön eller frukter,

med undantag av mjöl av hamp-, lin-, ricinus-, oiticicaoch

senapsfrön samt av boknötter (bokollon)

Sockerbetor, färska eller torkade, även skurna eller pulveriserade
Lusernmjöl

och annat hömjöl

Ister och annat fett av svin eller fjäderfä, utsmält eller

utpressat.................................... F

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

11

Tulltaxenr

15.02

15.03

ur 15.04

15.06

ur 15.07

ur 15.08

ur 15.10

15.12

15.13

ur 16.01

ur 16.02

17.01, ur 17.02

17.03

ur 17.04

ur 18.06

ur 19.02

19.04

ur 20.02

ur 21.04, ur 21.05

Varuslag

Talg (av nötkreatur, får eller getter), rå eller utsmält, premier

jus härunder inbegripen.................... F

Solarstearin och oleostearin (presstalg); isterolja, talgolja

och oleomargarin, icke emulgerade, blandade eller på annat

sätt beredda ................................ F

Fetter och oljor, även raffinerade, av fisk eller havsdäggdjur,

med undantag av högvitaminhaltiga produkter

.......................................... F

Animaliska fetter och oljor (t. ex. klövolja, benfett och

destruktionsfett), ej hänförliga till annat nummer . . F

Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa, renade eller

raffinerade, med undantag av lin-, ricin-, trä-(tung-),

oiticica- och krotonolja.......................... F

Animaliska och vegetabiliska feta oljor, kokta, oxiderade,

dehydratiserade, faktiserade, blåsta, polymeriserade eller

på annat sätt modifierade, med undantag av lin-,

trä-(tung-), oiticica- och ricinolja................ F

Fettsyror och sura oljor från raffinering, med undantag

av olein, linolj ef ettsyra och andra fettsyror med ett

jodtal av minst 170, ricinoljefettsyra, dehydratiserad ri
cinoljefettsyra

och ullfettsyra.................... F

Animaliska och vegetabiliska fetter och feta oljor, som

helt eller delvis hydrerats eller som gjorts fastare eller

härdats genom andra processer, även raffinerade men

icke vidare bearbetade .......................... F

Margarin, konstister och annat berett ätbart fett:

innehållande smör ............................. K

andra slag .................................... Fp

Korv och liknande varor av kött, fläsk eller andra djurdelar

eller av blod (med undantag av gåsleverkorv)

Kött, fläsk och andra djurdelar, beredda eller konserverade,

ej hänförliga till nr 16.01 (med undantag av gåsleverpastej

)

Socker (med undantag av invertsocker, maltsocker, kemiskt

ren glukos och kemiskt ren laktos); sirap och

andra sockerlösningar; sockerkulör:

druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap...... K

andra slag

Melass, även avfärgad

Fondantmassor, pastor och andra liknande halvfabrikat,

innehållande minst 80 viktprocent sötningsmedel,

i bulk

Glass, glasspulver, glasspasta (glassmassa) och puddingpulver,

innehållande kakao

Produkter av till nr 11.05 hänförligt mjöl av potatis

Gryn och flingor, framställda av tapioka-, sago-, potatiseller

annan stärkelse

Potatisprodukter

Såser och andra för smaksättning avsedda preparat,

sopp- och buljongpreparat samt färdiga soppor och buljonger:

innehållande mer än 20 % fett.......... Fp

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tulltaxenr

ur 21.07

23.02

23.03

ur 23.04

23.06

ur 23.07

ur 32.04

ur 35.02

35.05

ur 38.12, ur 38.19

ur 39.06

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Varuslag

Beredda näringsmedel, ej hänförliga till annat nummer

(med undantag av dels icke alkoholhaltiga beredningar

för framställning av drycker dels konfektyrer ej hänförliga

till annat nummer):

fettemulsioner och bakhjälpmedel, innehållande mer än

10 % fett .................................... Fp

andra slag

Kli och andra återstoder, erhållna vid siktning, målning

eller annan bearbetning av spannmål eller baljväxtfrön

Betmassa och annat avfall från sockerframställning;

drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier;

återstoder från stärkelseframställning samt liknande

åtestoder

Ölj ekakor och andra återstoder från utvinning av vegetabiliska

oljor, med undantag av bottensatser, avslemningsåterstoder

och mandelkli

Vegetabiliska produkter för foderändamål, ej hänförliga

till annat nummer

Fodermedel med tillsats av melass eller socker samt andra

beredda fodermedel, med undantag av hundbröd samt

sådana vitamin- och mineralfodermedel som ej innehålla

torrmjölk:

innehållande torrmjölk......................... K

andra slag

Smör- och ostfärger, beredda med olja .......... Fp

Äggalbumin

Dextrin och dextrinklister; löslig stärkelse och rostad

stärkelse; stärkelseklister........................ K

Beredda glätt-, appretur- och betmedel av sådana slag,

som användas inom textil-, pappers- eller läderindustrin

eller inom närstående industrier, samt kärnbindemedel,

innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter; dock

icke varor i detaljhandelsförpackningar, vägande per

sstyck högst 1 kg netto............................ K

Stärkelse, företräd, förestrad eller på annat sätt modifierad,

men icke vidare bearbetad................ K

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

13

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall fogas en ny punkt, betecknad punkt 10,

av följande lydelse.

Anvisningar

till 21 §.

10. Statligt avgångsvederlag till

jordbrukare som upphört med sitt

jordbruk räknas som intäkt av jordbruksfastighet.

Vederlaget räknas

dock icke som skattepliktig intäkt,

när det utgår till jordbrukare som

fått särskilt övergångsbidrag av

statsmedel till sitt jordbruk eller varit

berättigad att få sådant bidrag,

om han icke upphört med jordbruket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall tilllämpas

första gången vid 1968 års taxering.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

31 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om riktlinjer

för jordbrukspolitiken m. m. och anför.

Inledning

1959 års riksdag (JoU 29, rskr 283) aktualiserade frågan om en utredning

av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Med anledning

härav tillsattes 1960 års jordbruksutredning (direktiv se 1961 års riksdagsberättelse

s. 285). Jordbruksutredningen1 har den 22 juni 1966 avlämnat

betänkandet »Den framtida jordbrukspolitiken» (SOU 1966:30 och 31).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för internationell

utveckling (SIDA), överbefälhavaren, bankinspektionen, konjunkturinstitutet,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds konsumentdelegation,

jordbrukets upplysningsnämnd, jordbrukets forskningsråd,

styrelsen för lantbrukshögskolan, kommerskollegium, ombudsmannen

för näringsfrihetsfrågor (NO), statens pris- och kartellnämnd, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, samtliga länsstyrelser,

arrendelagsutredningen, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige

i riksbanken, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

1 Ledamöter: landshövdingen Gösta Netzén, ordf., advokaten Ture Bengtsson, förbundsordföranden

Sune Eriksson, f. riksdagsmannen Einar Ilieggblom, riksdagsmannen Nils G. Hansson,

agr. lic. Sven Holmström, direktören Harald Håkansson, förbundsordförandena Ewald

Jansson och Anton Johansson, generaldirektören Folke Johansson, byråchefen Lars Juréen,

professorn Assar Lindbeck, direktören Carl Lindskog, agr. lic. Clas-Erik Odhner, förbundsordföranden

Sigge Oscarsson, riksdagsmannen Sven Persson, förbundsordföranden Yngve Persson,

f. riksdagsmannen Waldemar Svensson, direktören Kurt Söderberg, expeditionschefen KarlOlof

Wahlfisk, överdirektören Hans Wetterhall, direktörerna Sten Zachrison och Halvdan

Åstrand samt generaldirektören Lars Öjborn.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

centralorganisation (TCO), Svenska lantarbetareförbundet, Svenska livsmedelsarbetareförbundet,

Svenska skogsarbetareförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet

Landsbygdens folk gemensamt med Sveriges lantbruksförbund (RLF

och SL), Småbrukarnas Riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor

för enskild handel och industri, Kooperativa Förbundet (KF) och

Sveriges allmänna hypoteksbank. Flera länsstyrelser har bilagt yttranden

av olika länsorgan. Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från samtliga

lantbruksnämnder och hushållningssällskap. Även andra remissinstanser

har överlämnat av dem inhämtade yttranden. I anledning av betänkandet

har vidare kommit in ett flertal skrifter. Remissyttrandena bär med undantag

för vissa bilagor och bifogade, från underlydande organ inhämtade yttranden

tryckts i serien statens offentliga utredningar (SOU 1967: 7).

För att med utgångspunkt från jordbruksutredningens material i ämnet

ytterligare utreda stödet åt odlingen av fabrikspotatis tillsattes den 29 mars

1966 potatisindustriutredningen (direktiv se 1967 års riksdagsberättelse s.

297). Utredningen1 har den 11 november 1966 avlämnat betänkandet »Stödet

åt odlingen av fabrikspotatis» (Stencil Jo 1966: 15). Efter remiss har

följande myndigheter och organisationer avgett yttranden över betänkandet,

nämligen lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds

konsumentdelegation, styrelsen för lantbrukshögskolan, kominerskollegium,

NO, statens pris- och kartellnämnd, överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Blekinge,

Kristianstads och Malmöhus län, LO, Svenska lantarbetareförbundet,

Svenska livsmedelsarbetareförbundet, Svenska fabriksarbetareförbundet,

Skogs- och lantarbetarsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk

gemensamt med Sveriges lantbruksförbund, Sveriges Potatisodlares Riksförbund,

Sveriges Bränneriidkareförening och Sveriges Stärkelseproducenters

förening (RLF och SL in. fl.), AB Vin- & Spritcentralen, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, KF samt Samarbetsorganet i jordbruksfrågor

för enskild handel och industri. Flera remissinstanser har bilagt

av dem inhämtade yttranden.

Vidare har den 29 mars 1966 tillsatts 1966 års sockerutredning med uppgift

att ytterligare utreda omfattningen av stödet till sockerbetsodlingen och

sockertillverkningen (direktiv se 1967 års riksdagsberättelse s. 315). Utredningen2

bär den 13 oktober 1966 avlämnat betänkandet »Konsekvenserna

av en begränsning eller en avveckling av den svenska sockernäringen»

(Stencil Jo 1966: 14). Betänkandet har remissbehandlats. Kungl. Maj :t har

sedermera uppdragit åt utredningen att med iakttagande av vad som anförts

1 Ledamöter: generaldirektören Gösta Widell, ordf., byråchefen Lars Juréen och kanslirådet

Björn Lundblad.

2 Ledamöter: direktören Carl Albert Anderson, ordf., statssekreteraren Ivan Eckersten och

överdirektören Bertil Rehnberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

i en inom jordbruksdepartementet upprättad promemoria och efter överläggningar

med Sveriges betodlares centralförening och Svenska sockerfabriks

aktiebolaget avge förslag om det fortsatta stödet åt sockernäringen

och därmed sammanhängande frågor. Med skrivelse den 31 januari 1967

har utredningen överlämnat sådant förslag (Stencil Jo 1967:2). Förslaget

har hiträtts av företrädarna för betodlarna och sockerbolaget.

Genom beslut den 2 december 1966 har tillsatts jordbrukspriskommittén

med uppgift att —- efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation

och statens jordbruksnämnds konsumentdelegation — avge förslag

rörande den närmare utformningen av prisregleringen för andra jordbruksprodukter

än socker för tiden efter den 31 augusti 1967. Kommittén1 har

med skrivelse den 17 mars 1967 överlämnat förslag i ämnet (Stencil Jo

1967:5). Förslaget har godtagits av de nyss nämnda delegationerna.

Fn arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet har verkställt en av 1960

års jordbruksutredning förordad handelspolitisk och tullteknisk utredning

rörande industrins råvarukostnadsutjämning. Arbetsgruppen har den 30 november

1966 avlämnat betänkandet »Industrins råvarukostnadsutjämning»

(Stencil Jo 1966: 16). Över betänkandet har yttranden avgetts av generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,

jordbruksnämndens konsumentdelegation, kommerskollegium, NO, statens

pris- och kartellnämnd, LO, TCO, Svenska livmedelsarbetareförbundet,

Svenska fabriksarbetareförbundet, SL, RLF, Svensk Spannmålshandel, ekonomisk

förening, Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor,

Sveriges bageriidkareförening, Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen,

Sveriges marsipanfabrikers förening, Sveriges Stärkelseproducenters

förening, Sveriges vattenfabrikanters riksförbund, Svenska bryggareföreningen,

Sveriges glaceindustriers riksförbund, Svenska pappersbruksföreningen,

Sveriges grossistförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor

för enskild handel och industri samt KF.

Genom beslut den 4 juni 1964 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens jordbruksnämnd

och statistiska centralbyrån att i samråd med lantbruksstyrelsen

och skördestatistiska nämnden utreda förutsättningarna för och konsekvenserna

av övergång till obligatorisk anmälan till skördeskadeskyddet. Förslag

i ämnet har avlämnats den 22 juli 1966. Efter remiss har yttranden avgetts

av statskontoret, lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens förbund och Svenska

kommunförbundet.

Lantbruksstyrelsen fick den 30 juni 1965 i uppdrag att undersöka lokaliseringen

och den nuvarande användningen av de fastigheter, vars innehavare

alltjämt åtnjuter lån ur arbetarsmåbrilkslånefonden samt att inkomma

med de förslag till ändrade bestämmelser för lånen som utredningen

1 Ledamöter: statssekreteraren Valfrid Paulsson, ordf., agr. lic. Clas-Erik Odhner och de

partementsrådet Ingvar Widén.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

17

kunde föranleda. Styrelsen har i skrivelse den 9 november 1966 bl. a. föreslagit

vissa ändrade bestämmelser rörande dessa lån. Yttranden över förslagen

har avgetts av fullmäktige i riksbanken, riksrevisionsverket, länsstyrelserna

i Kristianstads, Västernorrlands och Norrbottens län, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Svenska kommunförbundet. Flera remissinstanser

har bilagt av dem inhämtade yttranden.

I statsverkspropositionen (bil. 11) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 till

angivna anslag beräkna följande belopp.

Kr.

C 6. Bidrag till jordbrukets rationalisering in. in........... 18 000 000

C 8. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti . . 500 000

C 9. Bidrag till särskilda rationaliseringsåtgärder i Norrland

m. m............................................. 9 100 000

D 1. Statens jordbruksnämnd: Avlöningar ................ 4 836 000

D 2. Statens jordbruksnämnd: Omkostnader............... 966 000

D 3. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område........ 177 000 000

D 4. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel

............................................ 24 000 000

D 5. Särskilt stöd åt det mindre jordbruket................ 96 000 000

D 6. Bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket .... 937 000

D 7. Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd 20 048 000

VIII: 1. Jordfonden ...................................... 20 000 000

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Riktlinjer för jordbrukspolitiken

Översikt över gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken

Nu gällande jordbrukspolitiska riktlinjer utformades genom beslut av

1947 års riksdag (prop. 75, SU 2, rskr. 424). Till grund för beslutet låg i

huvudsak förslag som framlagts av 1942 års jordbrukskommitté.

Den allmänna målsättningen för jordbrukspolitiken angavs i 1947 års

riksdags beslut vara att den i jordbruket arbetande befolkningen skulle få

samma möjligheter som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig

inkomststandard och bli delaktig i den allmänna välståndsstegring som

kunde ske i fortsättningen. För att denna allmänna målsättning skulle kunna

nås tog statsmakterna ställning till dels storleken av prisstödet till jordbruket,

dels jordbruksproduktionens lämpligaste omfattning, dels samhällets

medverkan till jordbrukets fortsatta rationalisering.

I fråga om prisstödets storlek uttalade jordbrukskommittén att det var

önskvärt att prisstödet utformades så att vid varje särskild tidpunkt åtminstone

större delen av de svenska jordbrukarna kunde uppnå en skälig

inkomstnivå. Detta innebar enligt kommittén att man på kortare sikt fick

utgå från jordbrukets aktuella struktur och rationaliseringsgrad. Man borde

dock förutsätta att arbetet med rationalisering av jordbruket skulle fortgå

och att man på lång sikt vid bestämmandet av jordbruksstödets omfattning

successivt skulle höja anspråken på jordbrukets rationaliseringsgrad.

Stödets omfattning på kort sikt borde utformas så att det gav önskad produktionsvolym

och ej lade hinder i vägen för strukturrationaliseringen men

samtidigt gav större delen av det svenska jordbruket skälig inkomstnivå.

En kombination av prisstöd och sociala bidrag, varvid de senare skulle utgå

till innehavare av irrationella jordbruk men endast under den nuvarande

brukarens tid, ansåg kommittén vara det mest lämpliga.

Jordbrukskommittén kom till den slutsatsen att jordbruk i storleksgruppen

20—30 ha åker, s. k. normjordbruk, var de ur rationalitetssynpunkt

mest önskvärda, enär de i genomsnitt effektivt kunde utnyttja arbetskraften

och väl ta tillvara mekaniseringens fördelar. Kommittén fann det dock ej

möjligt att föreslå att normjordbruk lades till grund för prisstödets avvägning.

Dessa jordbruk och de i storleksklasserna däröver utgjorde nämligen

en så ringa del av antalet brukningsenheter att endast en mindre del av

jordbruksbefolkningen då skulle kunna uppnå den önskvärda inkomstnivån.

Som allmän målsättning för prisstödets avvägning förordade därför

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

19

jordbrukskommittén att jordbruk om 10—20 ha åker, s. k. basjordbruk, som

fyllde rimliga anspråk i fråga om arronderingens och de fasta anläggningarnas

beskaffenhet, borde ges full lönsamhet. Kommittén var dock ej främmande

för att man vid prisstödets avvägning så småningom skulle övergå

till en större storleksgrupp. Den betonade dock att förutsättningarna härför

var att den yttre rationaliseringen framskridit så långt att höjningen

av rationaliseringskravet ej skulle få en ogynnsam effekt på jordbruksbefolkningens

inkomstmöjligheter och att höjningen ej medförde risk för att

produktionen skulle sjunka under den lägsta nivå som statsmakterna ur

beredskapssynpunkt önskade uppehålla. I princip ansåg kommittén att man

för södra och mellersta Sveriges slättbygder på lång sikt borde eftersträva

en höjning av anspråken på jordbrukets yttre rationalisering därhän att

man vid prisavvägningen skulle kunna utgå från jordbruk i storleksgruppen

20—30 ha åker. I övriga delar av landet borde däremot även på lång

sikt avvägningen av stödet ske efter behovet vid något mindre jordbruk.

Riksdagsbeslutet följde kommitténs förslag med undantag för att riksdagen

ej ansåg det lämpligt att ta ställning till förslaget att på lång sikt för

slättbygdernas del höja rationaliseringskravet till att omfatta jordbruk med

20—30 ha åker. Ej heller förelåg anledning att för Norrlands vidkommande

grunda avvägningen av det allmänna prisstödet på en lägre storleksgrupp

än basjordbruken. För skogsbygdernas och Norrlands del borde stödet avvägas

så att jordbrukarna i dessa områden av jordbruk och övriga inkomstkällor

fick möjlighet att nå upp till avsedd inkomstnivå.

Efter år 1947 har skett en precisering av storleken av prisstödet till jordbruket

genom att beslut fattats rörande metodiken för inkomstjämförelser

mellan jordbrukare och andra befolkningsgrupper. Genom beslut av 1955

års riksdag (prop. 98, JoU 39, rskr 387) fastställdes sålunda att utgångspunkten

för inkomst jämförelser na skulle vara förhållandena vid basjordbruk

i slättbygderna. Vidare innebar beslutet att inkomstjämförelserna

skulle ske med den genomsnittliga industriarbetarinkomsten i de två lägsta

dyrortsgrupperna.

Härjämte bör nämnas att i prop. 1959: 147 föreslogs — i överensstämmelse

med en mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation

träffad överenskommelse —- att efter år 1965 förhållandena vid

normj ordbruken och ej basj ordbruken skulle vara underlag för prisavvägningen.

Riksdagen (JoU 1959:29, rskr 283) tog emellertid ej direkt ställning

till denna fråga.

Beträffande jordbruksproduktionens storlek framhöll jordbrukskommittén

att en avvägning måste ske mellan olika synpunkter. Mot de rent ekonomiska

synpunkterna, vilka snarast motiverade en ganska stark begränsning

av jordbruksproduktionen, måste i främsta rummet ställas beredskapssynpunkterna.

Ur dessa synpunkter fick det i och för sig anses önskvärt att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 9ö år 1967

man skulle uppehålla en jordbruksproduktion, som ej blott motsvarade ett

näringsfysiologiskt riskfritt minimum, utan som även var så stor att den

i en avspärrningssituation tryggade en försörjning som så litet som möjligt

avvek från den normala och i vart fall ur näringssynpunkt ej innebar

någon försämring mot den normala. Kommittén diskuterade två självförsörjningsalternativ,

nämligen ett s. k. minimialternativ, som innebar en

produktion motsvarande 80 % av fidl självförsörjning, och ett s. k. medelalternativ

som innebar en självförsörjning av 92 %. Kommittén fann att

det i praktiken måste anses uteslutet att uppställa minimialternativet som

riktpunkt beträffande storleken av den jordbruksproduktion som borde

eftersträvas på lång sikt och förordade därför medelalternativet.

Riksdagsbeslutet innebar ett annat ställningstagande till frågan om produktionens

storlek än vad kommittén förordat. Departementschefen anförde

i prop. 1947: 75 alt det enligt hans uppfattning var för de aktuella

uppgifter som förelåg på jordbrukets område inte nödvändigt eller ens

lämpligt att i dåvarande läge söka uppställa någon bestämd riktpunkt beträffande

storleken av den jordbruksproduktion som borde eftersträvas på

lång sikt. Alla torde vara ense om att man så länge det internationella läget

ej klarnat borde söka uppehålla livsmedelsproduktionen på en betryggande

nivå. Departementschefen framhöll vidare att han ansåg det uteslutet att

inte hela den produktion, som normalt kunde beräknas bli producerad,

skulle åtnjuta statligt stöd under förutsättning att den ej var större än att

den rymdes inom ramen för landets normala behov. Skulle produktionen

visa tendens att stiga över det förut nämnda medelalternativets nivå måste

rationaliseringsarbetet intensifieras. Det särskilda utskottet framhöll i sitt

utlåtande 1947: 2 bl. a. att en produktionsstegring över medelalternativet

under inga förhållanden skulle få påverka fullföljandet av inkomstmålsättningen,

men att det dock ej borde ifrågasättas att stöd skulle utgå för en

produktion som översteg det totala inhemska konsumtionsutrymmet.

I fråga om verksamheten med jordbrukets rationalisering innebar riksdagsbeslutet

att samhället skulle bidra till en omfattande rationalisering av

jordbruket. Statsmakterna underströk dock starkt att rationaliseringen i

princip skulle vara en jordbrukarnas egen angelägenhet och genomföras

på frivillighetens väg. Statens uppgift skulle vara att samordna och stödja

verksamheten. Målsättningen för statens medverkan i strukturrationaliseringen

begränsades dock till åtgärder för att bilda jordbruk av basjordbrukets

storlek. Sedermera har genom beslut av 1959 års riksdag (prop. 148,

JoU 30, rskr 284) angivna målsättning ändrats till att avse åtgärder för att

bilda jordbruk av högst s. k. tvåfamiljsjordbruks storlek.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

21

Jordbruksutredningen

Jordbruksutredningen uttalar till en början att jordbrukspolitiken bör

ha till mål att till minsta samhällsekonomiska kostnad — innefattande bl. a.

ett främjande av tillkomsten av rationella jordbruk — åstadkomma en

jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för

de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen.

Utgångspunkten för denna allmänna jordbrukspolitiska målsättning

är enligt utredningen att jordbrukspolitiken bör utformas så att den får samma

huvudsyften som den allmänna ekonomiska politiken, nämligen att

främja fortsatt ekonomisk tillväxt i förening med samhällsekonomisk balans

för att möjliggöra en stigande levnadsstandard och att medverka till

att alla grupper blir delaktiga i denna standardökning.

Utredningen diskuterar härefter de faktorer som påverkar möjligheterna

att infria den jordbrnkspolitiska målsättningen och som bör beaktas vid

utformningen av de mål och medel som bör gälla för jordbrukspolitiska åtgärder.

Härvid konstaterar utredningen att jordbruksnäringen på grund

av den tekniska och ekonomiska utvecklingen har svåra strukturella anpassningsproblem.

Den tekniska utvecklingen medför sålunda en stigande produktivitet

för de i näringen insatta resurserna, medan efterfrågan på jordbrukets

produkter ökar relativt långsamt. Hinder av olika slag bidrar vidare

till att mängden av i jordbruket insatta resurser, i första hand arbetskraften,

inte minskar i tillräckligt snabb takt för att motverka en produktionsstegring

som ur marknadssynpunkt kan medföra problem. Härtill kommer

speciella anpassningsproblem som väger tyngre i jordbruket än i andra

näringar. För vissa av de produktionsresurser som frigörs vid en driftsnedläggning

saknas således möjligheter till alternativ användning. För särskilt

den äldre arbetskraften föreligger omställningssvårigheter. Mot angivna

bakgrund anser utredningen att det är ett samhällsintresse både ur effektivitetssynpunkt

och ur välfärdspolitisk synpunkt att staten med olika

medel underlättar jordbruksnäringens anpassning.

Vidare påpekar utredningen att vid förverkligandet av den förut angivna

allmänna jordbrukspolitiska målsättningen uppkommer konflikter som gör

att knappast några mål kan fullt tillgodoses och att därför avvägningar alltid

måste ske. Härvid framhåller utredningen särskilt det jordbrukspoliliska

dilemma som föreligger genom att å ena sidan god lönsamhet i jordbruksnäringen

genom prisstöd och andra åtgärder stimulerar investeringar

och introduktion av ny teknik men å andra sidan förstärker trögrörligheten

och därmed medför risk för att alltför mycket resurser kvarhålls i näringen,

vilket leder till överproduktion, prisfall, stagnation i rationaliseringsutvecklingen

och sjunkande inkomster för de sysselsatta.

Härefter behandlar utredningen de tre huvudfrågor som ingår i den allmänna

jordbrukspolitiska målsättningen. Först tar utredningen upp frå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

gan om produktionsmålsättningen, dvs. spörsmålet hur stor produktion

man bör syfta till att i framtiden upprätthålla i det svenska jordbruket. Utredningens

andra huvudfråga är hur samhällets stöd till rationaliseringsverksamhet

och omställning skall utformas. Den tredje huvudfrågan är hur

prispolitiken skall utformas för att både främja anpassningen och samtidigt

ge såväl en rimlig standard som stimulans till utbyggnad och rationalisering

av företagen åt dem som väljer att stanna vid effektiva jordbruk.

Produktionsmålsättningen. Utredningen framhåller inledningsvis att frågan

om jordbruksproduktionens lämpliga omfattning är samhällsekonomiskt

väsentlig så länge världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter

ligger avsevärt lägre än de inhemska priserna och det därför behövs ett betydande

prisstöd för dessa produkter. Det är också ett intresse för de i näringen

sysselsatta att inte mer produktionsresurser är bundna i jordbruket

än som är ekonomiskt motiverat. Med utgångspunkt från de priser, som

förelegat på den internationella marknaden nnder större delen av tiden efter

andra världskriget och till vilka import regelmässigt kunnat ske, anser

utredningen att jordbrukets lönsamhet samhällsekonomiskt sett varit svag.

Även om detta förhållande gällt för många andra industriländers jordbruk,

utgör detta enligt utredningen inte ett vägande skäl mot att ta världsmarknadspriserna

till utgångspunkt för en renodlat ekonomisk bedömning av

frågan om jordbruksproduktionens lämpliga storlek. Det är från denna utgångspunkt

utredningen har sökt kalkylera kostnaden för sådana avvikelser

från en samhällsekonomisk bedömning av produktionens lämpliga storlek

som man av sociala, försvarspolitiska eller andra skäl vill göra.

Det samhällsekonomiska kriterium för jordbruksproduktionens storlek

som nyss nämnts leder enligt utredningen fram till dels frågan i vilken takt

de nuvarande resurserna inom jordbruket bör överföras och omställas till

andra mer lönsamma näringsgrenar, dels frågan i vilken utsträckning de i

jordbruket kvarblivande produktionsresurserna bör förnyas med sikte på en

långsiktig jordbruksproduktion. Inom utredningen gjorda beräkningar visar

att betydande samhällsekonomiska vinster kan nås genom en snabbare

överflyttning av resurser till andra näringar från de marginella jordbruken,

dvs. från jordbruk med de sämsta produktionsförutsättningarna. Än större

blir dessa vinster på lång sikt om man undviker att förnya de resurser, som

nu är bundna i jordbruk med svaga förutsättningar för framtida effektiviseringar.

Vilken preciserad målsättning för produktionens storlek som ur rent samhällsekonomisk

synpunkt bör uppställas anser utredningen vara svår att

ange. Det framhålls emellertid att i dagens läge skulle produktionens storlek

komma att ligga under den lägsta volym som enligt utredningens mening

av andra skäl bör upprätthållas.

Ändring av jordbruksnäringens struktur och omfattning är emellertid

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

en tidskrävande process. De jordbrukspolitiska åtgärderna måste med hänsyn

till dess verkningar grundas på bedömningar som sträcker sig över decennier.

Vid uppställandet av ett jordbrukspolitiskt program på längre sikt

anser utredningen därför att i främsta rummet bör bedömas hur världens

försörjningsbalans i fråga om livsmedel och därmed världsmarknadspriserna

på jordbruksprodukter kommer att utveckla sig. Vidare måste ställning

tas till vilken produktion som behövs för att Sverige skall kunna upprätthålla

en tillfredsställande livsmedelsberedskap.

De framtida förhållandena på den internationella livsmedelsmarknaden

samt jordbrukets roll i den europeiska marknadsintegrationen ägnas stor

uppmärksamhet av utredningen. Den framhåller att världssituationen för

livsmedel och handelspolitiken för jordbruksråvaror hittills dominerats av

två varandra motstridiga tendenser. Å ena sidan råder en stor livsmedelsbrist

i många u-länder, där befolkningen får en ur näringssynpunkt otillfredsställande

kost eller direkt svälter. Ä andra sidan har livsmedelspriserna

på den internationella marknaden och handelspolitiken hittills präglats

av överskottsproblemen. Utbuden av dessa överskott, som är relativt små

i förhållande till det potentiella livsmedelsbehovet, uppkommer dels genom

de västerländska industriländernas jordbruksregleringar, dels genom exportansträngningar

från inte minst u-ländernas sida för att få utländsk valuta

för fortsatt ekonomisk utveckling. Den handelspolitiska debatten mellan

u-länder och industriländer har också hittills helt präglats av de förras

önskan att finna avsättning bl. a. för sina livsmedelsråvaror på industriländernas

marknader i konkurrens med dessas skyddade inhemska produktion.

Utredningen framhåller att överskottssituationen medfört att produktionen

hållits tillbaka, särskilt i västerns industriländer men kanske även i

vissa u-länder, med en ackumulerad outnyttjad produktionspotential som

följd. Om nuvarande tendenser skulle ändras så att u-länderna i framtiden

blev stora importörer av livsmedel som produceras i industriländerna, kan

man därför utgå från att dessa livsmedel kommer att produceras på annan

mark än på sådan jord i vårt land som nu undan för undan tas ur jordbruksproduktionen.

Utredningens sammanfattande bedömning för det närmaste decenniet är

att framstegen i strävandena att stabilisera världsmarknaden och få till

stånd en prisbildning som bättre återspeglar förhållandena på de nationella

marknaderna kommer att bli tämligen begränsade, övervägande skäl

talar för att man under denna tid får räkna med fortsatt protektionism i

industriländerna och faktisk livsmedelsbrist i u-länderna men med växande

exportansträngningar från de senares sida och ett handelspolitiskt tryck

mot de förra att öppna sina marknader.

Vid eu bedömning på längre sikt av det internationella livsmedelsläget

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

blir tendenserna knapphet-överskott mycket mer ovissa än för det närmaste

decenniet. Utredningen framhåller att det är sannolikt att den faktiska

livsmedelsbristen på längre sikt genom den snabba folkökningen kan resultera

i en åtstramning på världsmarknaden, även om denna åtstramning på

grund av de outnyttjade produktionsmöjligheter som föreligger i många industriländer

inte behöver ge till resultat en mycket stark prisökning.

Slutsatsen av bedömningarna rörande utvecklingen på den internationella

livsmedelsmarknaden blir enligt utredningen att man bör utgå från att

prisnivån på världsmarknaden under det närmaste decenniet kommer att

vara låg och starkt varierande och att betydande avsättningssvårigheter för

överskott kommer att föreligga. I ett längre tidsperspektiv torde man få

räkna med knapphetstendenser och prisstegringar på den internationella

marknaden.

Utredningen framhåller i detta sammanhang att Sverige i det handelspolitiska

samarbetet har att ta hänsyn till krav på importliberalisering från

livsmedelsexporterande industriländer inom ramen för globala eller regionala

avtal eller organisationer såsom GATT, EFTA och även — vid en anknytning

till detta handelsblock — EEC. Vidare påpekar utredningen att

svårigheterna för svensk livsmedelsexport till EEC har ökat och kanske

också kommer att öka beträffande EFTA-länderna. Vid en eventuell svensk

anknytning till EEC övertas ansvaret för exportförlusterna på jordbruksprodukter

av de gemensamma marknadsorganen. Detta medför i allt fall

indirekta kostnader för Sverige och ger ingen garanti för att landet inte

kan komma att ställas inför ett tvång att ändra produktionsvolymen. Inom

EFTA har krav rests på att samarbetet skall utsträckas även till jordbruksområdet

och detsamma gäller i diskussionerna om en nordisk tullunion.

Även nämnda förhållanden måste enligt utredningen tas med i bilden vid

utformningen av målsättningen för vår jordbrukspolitik.

Eftersom huvudlinjerna i jordbrukspolitiken måste grundas på en bedömning

på mycket lång sikt, anser utredningen att ovissheten i fråga om

den internationella utvecklingen utgör ett skäl för att inte alltför hårt knyta

det förut nämnda samhällsekonomiska kriteriet till de nu rådande världsmarknadspriserna

vid bedömning av den framtida jordbruksproduktionens

önskvärda storlek i Sverige. Den marginella produktion, som är klart oekonomisk

och saknar rationaliseringsförutsättningar, bör man dock under

inga förhållanden upprätthålla, inte ens om priserna på världsmarknaden

skulle komma att visa en stigande tendens. De resurser, som skulle krävas

för att upprätthålla en sådan produktion, kan om de används t. ex. för produktion

av kapitalvaror, vilka åtminstone delvis kan komma u-länderna till

godo, ge betydligt större utbyte. Utredningen framhåller i detta sammanhang

att Sveriges förutsättningar för jordbruksproduktion är så pass begränsade

vid en internationell jämförelse att landet kan göra betydligt större

insatser för u-länderna på andra områden än livsmedelsförsörjningens.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

25

Detta hindrar naturligtvis inte att de överskott som tid efter annan kan

uppkomma trots sjunkande självförsörjningsgrad bör kunna utnyttjas i

den svenska u-landshjälpen.

Den jordbruksproduktion, som kan ytterligare rationaliseras och som är

konkurrenskraftig vid ett gränsskydd av rimlig omfattning och inte har

sämre förutsättningar i förhållande till andra näringsgrenar än vad som

genomsnittligt gäller för många andra länder, bör däremot enligt utredningen

vidmakthållas under överskådlig tid.

Det andra av de båda förut nämnda spörsmålen, som enligt utredningens

uppfattning bör ligga till grund för en produktionsmålsättning, är behovet

av att i framtiden i Sverige upprätthålla en jordbruksproduktion som grundval

för en livsmedelsberedskap för avspärrning eller krig. Denna fråga har

ingående diskuterats av utredningen. Denna konstaterar att en livsmedelsberedskap

även framgent måste upprätthållas såsom en oundgänglig del

av landets totala försvar. Enligt utredningens uppfattning bör beredskapen

ha en sådan omfattning och vara så ordnad att den — oavsett årstid — dels

gör en tillfredsställande försörjning möjlig under en förhållandevis lång

avspärrning, dels ständigt — oberoende av längden av en eventuell föregående

avspärrning — i görligaste mån säkerställer en godtagbar försörjning

i händelse av ett krigsutbrott. Livsmedelsberedskapen skall även innefatta

möjliga åtgärder som syftar till att under och efter ett krig ge befolkningen

en efter förhållandena anpassad näringsstandard. De kalkyler för

att belysa försörjningslägets tänkbara utveckling som utredningen låtit utföra

avser en avspärrningsperiod på tre år. Utredningen framhåller emellertid

att livsmedelsberedskapens omfattning och därmed de samhällsekonomiska

kostnader landet ikläder sig för denna beredskap givetvis bör bedömas

mot bakgrunden av den världspolitiska utvecklingen och av beredskapsbehovets

allmänna styrka. Beredskapsfrågan måste därför gång efter annan

omprövas.

Vid bedömningen av storleken av den fredsmässiga jordbruksproduktion,

som behövs för att en viss livsmedelsberedskap skall kunna upprätthållas,

är det enligt utredningen främst två spörsmål som kommer i förgrunden.

Det ena är vilken kvantitativ och kvalitativ försämring av livsmedelsstandarden

som kan accepteras under en avspärrning. Den andra frågan är i

vilken utsträckning beredskapsbehovet kan tillgodoses genom lagring.

Det är enligt utredningen påfrestningarna på ransoneringssystemet som

mer än näringsfysiologiskt betingade minimikrav avgör hur stora koständringar

man rimligen kan genomföra under en avspärrning. Den av ransoneringen

betingade miniminorm utredningen utgår från avser ett läge, i

vilket en avspärrning skulle komma att sammanfalla med ett års dåligt

skördeutfall. Utredningen finner att man måste räkna med att en sådan

situation kan inträffa.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Beredskapslagring kan enligt utredningen varken helt eller till större

delen ersätta produktionsberedskap som grundval för livsmedelsberedskapen.

Särskilt lagring av vegetabiliska livsmedel är dock ett utomordentligt

viktigt komplement till beredskapen för att denna skall kunna ges en ur

ekonomiska synpunkter lämplig omfattning. Den ger samtidigt möjligheter

att utjämna växlingar i produktionen särskilt vid missväxt och att begränsa

verkningarna av en nödvändig produktionsomställning samt att säkra en

strategiskt placerad tillförsel i ett krigsfall. Därför bör en ganska avsevärd

beredskapslagring enligt utredningens mening tills vidare upprätthållas.

Dess exakta storlek får avvägas bl. a. med hänsyn till utvecklingen av såväl

konfliktriskerna som produktionsberedskapen. Utredningen påpekar

att lagring även av andra förnödenheter än livsmedel är nödvändig om

produktionsberedskapen skall vara meningsfull. Speciellt behövs en tillfredsställande

lagring av drivmedel för jordbrukets behov. — I detta sammanhang

bör nämnas att utredningen anser att förutsättningar inte föreligger

för ett jordbanksprogram som syftar till att skapa en reserv av jordbruksjord

som t. ex. kan utnyttjas i ett kritiskt försörjningsläge. Däremot

finns skäl för att i rådgivningsverksamheten stimulera till mer extensiva

brukningsmetoder i vissa områden, varigenom en viss markreserv kan

bildas.

Med avseende på den kvalitativa livsmedelsstandarden vid en eventuell avspärrning

bör man i nuvarande världspolitiska läge inte riskera att en omställning

från animalisk till vegetabilisk konsumtion relativt sett skall behöva

drivas mycket längre än vad som skedde under andra världskriget

även om avspärrningen skulle sammanfalla med missväxt. Om den världspolitiska

spänningen och därmed behovet av beredskap minskar, bör detta

i första hand komma till uttryck genom att man minskar kraven på kostens

kvalitativa sammansättning vid en avspärrning, dvs. tar större risker med

hänsyn till påfrestningarna på ransoneringsapparaten.

Den konkreta innebörden av utredningens bedömningar är att den fredsmässiga

jordbruksproduktionen — beroende på beredskapslagringens omfattning

— skulle behöva upprätthållas vid 80—85 (drygt) % självförsörjningsgrad.

Vid det högre alternativet räknar utredningen med oförändrad

beredskapslagring och vid det lägre med ökad lagring i en omfattning som

enligt utredningen inte erbjuder några väsentliga tekniska eller ekonomiska

problem.

Enligt de prognoser för produktions- och konsumtionsutvecklingen som

utredningen redovisar skulle produktionen fram till år 1975 vid oförändrad

jordbrukspolitik bli tämligen oförändrad och självförsörjningsgraden, trots

en viss minskning av kaloriförbrukningen per capita, på grund av befolkningstillväxten

falla från 98 % »normåret» 1962/63 till 94 % år 1975. Kalkyler

som utförts våren 1966 bestyrker enligt utredningen att denna sakta

nedåtgående trend för den i beredskapssammanhang relevanta produktions
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967 27

kapaciteten i förhållande till konsumtionen är sannolik redan vid oförändrad

jordbrukspolitik.

Utredningen anser angivna förhållanden ge vid handen att en så hög

självförsörjningsgrad som den nuvarande inte är erforderlig ur beredskapssynpunkt.

Vidare behandlar utredningen frågan om befolknings politiska och sociala

synpunkter bör inverka på produktionsmålsättningen. Härvid framhåller

utredningen att det även i dagens läge finns befolkningspolitiska problem

på landsbygden och inom jordbruksnäringen. Uttunningen av befolkningsunderlaget

och den allt starkare förskjutningen mot äldre åldersgrupper

samt det stora kvinnounderskottet medför allvarliga problem men motiverar

enligt utredningens mening inte åtgärder som syftar till att generellt

upprätthålla en större jordbruksproduktion än som ur andra synpunkter

är önskvärd. Däremot finns anledning att ta hänsyn till dessa förhållanden

i samband med rationaliseringsverksamheten.

Utredningen anser att man i dagens läge inte kan betrakta jordbruket

som en näring till vilken arbetskraft bör återgå vid ett krisläge inom industrien.

Det föreligger därför inga hållbara motiv för att av arbetsmarknadspolitiska

skäl fördröja den anpassning av jordbruket som pågår eller för

att vidta åtgärder för att säkra arbetstillfällen inom denna näring.

Sammanfattningsvis finner utredningen att varken de befolkningspolitiska

eller sociala skälen kan föranleda att man inriktar sig på att upprätthålla

en jordbruksproduktion av annan storlek än den som av rent ekonomiska

skäl och av beredskapsskäl är önskvärd. Utredningen tillägger att i

fråga om jordbruksproduktionens lokalisering det ekonomiska kriteriet i

första hand bör vara avgörande. Hänsyn bör dock självfallet tas till de lokaliseringspolitiska

målsättningarna.

Mot bakgrunden av de redovisade övervägandena rörande jordbrukets

produktionsvolym finner utredningen att denna i förhållande till konsumtionen

inte avtagit så snabbt som ur samhällsekonomisk synpunkt har varit

önskvärt. Orsaker härtill har varit bl. a. produktionsfaktorernas trögrörlighet

och den bristande effektiviteten i hittills använda medel för att få

till stånd en sådan anpassning. Den nedgång av självförsörjningsgraden,

som under det närmaste decenniet väntas ske, anser utredningen inte vara

tillräcklig. En sänkning i snabbare takt av självförsörjningsgraden i fråga

om jordbruksprodukter bör därför eftersträvas. En sådan minskning synes

även av andra skäl, främst marknadsmässiga, vara motiverad.

Förutsatt att de från jordbruket frigjorda resurserna kan få en bättre

alternativ användning och att sänkningen sker i samband med anlitande av

de medel för omställning m. m., som utredningen föreslår, bör fram till slutet

av 1970-talet en sänkning av självförsörjningsgraden eftersträvas ned

till en nivå, vilken alltjämt fyller de krav på beredskap, som utredningen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

uppställer, nämligen ned till ca 80 %. En nedgång i självförsörjningsgraden

till denna nivå behöver från beredskapssynpunkt inte föranleda andra åtgärder

än den utökning av lagren som utredningen angett.

Utredningen understryker att med hänsyn till föränderligheten i alla de

faktorer, som påverkar produktionsmålsättningen och då särskilt det världspolitiska

läget, prisutvecklingen på världsmarknaden och lagringstekniken,

bör produktionsmålsättningen fortlöpande omprövas.

Målsättning för rationaliseringspolitiken. Inom den ram som produktionsmålsättningen

anger bör den långsiktiga jordbrukspolitiken enligt utredningen

ha till mål att skapa möjligast effektiva företag. Utformningen av

sådana företag bör successivt anpassas efter den tekniska utvecklingen. Utredningen

framhåller att genom en sådan politik tillgodoses det ur samhällsekonomisk

synpunkt centrala kravet att kostnaderna för de framställda

livsmedlen blir så låga som möjligt, dvs. att de resurser som tas i anspråk

för den önskade produktionen nedbringas till ett minimum.

Då produktionen vid oförändrad jordbrukspolitik även i fortsättningen

kan väntas inte oväsentligt överstiga vad som är erforderligt ur beredskapssynpunkt,

anser utredningen att det är angeläget att ytterligare åtgärder

vidtas för att påskynda att arbetskraft i jordbruket frigörs och att sämre

åker tas ur jordbruksdrift. Den rörlighetsfrämjande arbetsmarknadspolitik

som är under utbyggnad bör därvid aktivt tillämpas även för jordbrukets

arbetskraft och ge ett effektivt stöd till omskolning och omställning

till annan verksamhet.

För att underlätta såväl effektiviseringen inom jordbruket som resursutflyttningen

bör liksom hittills ett samhälleligt rationaliseringsstöd sättas

in. Ett dylikt stöd ligger helt i linje med de förut nämnda samhällsekonomiska

målsättningarna. Utredningen understryker betydelsen av det i väsentliga

avseenden nya inslaget i denna rationaliseringsverksamhet, nämligen

det aktiva omställningsstödet. Behovet av denna typ av stöd framstår

som särskilt angeläget eftersom omställningsprocessen i allt större utsträckning

hänför sig till brukarna, som i regel är mer bundna till jordbruksdriften

än familjemedlemmar och anställda. Eftersom jordbrukets effektivisering

inte kan baseras på produktionsökning totalt sett, måste rationaliseringen

innebära en betydande minskning av de i produktionen engagerade

resurserna, i första hand arbetskraft och mark. Erfarenheterna av strukturrationaliseringen

visar bl. a. att en sammanslagning av mindre jordbruk

till större företag leder till en effektivitetsökning men oftast inte till någon

produktionsminskning. En viss nedläggning av marginella arealer påverkar

inte heller produktionsutvecklingen särskilt starkt, eftersom produktionen

från dessa ofta sämre jordar är tämligen ringa. Det måste därför, inte minst

ur jordbruksnäringens synpunkt, vara önskvärt att utflyttningen av arbetskraft

från näringen och nedläggningen av åker även i fortsättningen sker

i snabb takt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

29

Hittills har arbetskraftsutflyttningen i huvudsak skett utan större ändringar

i fastighetsstrukturen. I fortsättningen blir även en betydande strukturrationalisering

nödvändig, eftersom minskningen av arbetsinsatsen på

flertalet bestående brukningsdelar inte kan drivas mycket längre. För att

underlätta denna arbetskraftsutflyttning anser utredningen, att omställnings-

och flyttningsbidrag i olika former måste få en långt mer framskjuten

plats än hittills som medel att underlätta utvecklingen. För att dessa bidrag

skall bli effektiva krävs vidare en koordinering av planer och beslut

hos de statliga arbetsmarknads- och jordbruksrationaliseringsorganen.

Målsättning för prispolitiken. Det andra medlet för att nå en minskning

av produktionen och en snabbare reduktion av självförsörjningsgraden är

enligt utredningen prisavvägningen. Möjligheterna att använda detta medel

anses emellertid delvis vara begränsade. Utredningen framhåller att en

prispolitik, som på kort sikt verkar starkt begränsande på produktionen,

i vissa situationer kan synas nödvändig men den kan ur samhällets synpunkt

vara oekonomisk genom att den befintliga produktionskapaciteten

inte helt utnyttjas. En produktionsbegränsning inom jordbruket blir i regel

ekonomisk först då den sker genom en successiv krympning av hela produktionsapparaten.

Utredningen understryker att rationaliseringsåtgärder och prispolitik inte

är oberoende av varandra till sina verkningar. Om över huvud taget en i det

stora hela effektivt arbetande jordbruksnäring skall kunna skapas och i

fortsättningen fungera, anser utredningen att det krävs ett omfattande rationaliserings-

och omställningsstöd i förening med en prisnivå, som å ena

sidan ej får vara så hög att den försvårar rationaliseringen genom att den

motverkar att resurser frigörs från jordbruket, men å andra sidan ej får

vara så låg att produktionen faller så starkt att produktionsmålsättningen

äventyras eller lönsamheten blir så dålig att stimulansen till investeringar

i rationella jordbruksföretag blir otillräcklig. Den målkonflikt, som här kan

föreligga, anses kunna mildras genom att betydligt större insatser görs i

jordbruket än f. n. vad beträffar rationalisering och omställning. Härför

krävs både ökade statliga insatser och ökade insatser av de enskilda jordbrukarna

samt ett aktivt stöd från jordbruksorganisationernas sida i omvandlingsprocessen.

Vidare erfordras realistiska lösningar av finansieringsoch

markdispositionsfrågorna.

I fråga om utgångspunkterna för utformningen av prissystemet erinrar

utredningen om att under 1930-talet gällde att priserna skulle stå i viss relation

till det genomsnittliga prisläget för jordbruksprodukter under åren

1925—1929. Under och efter andra världskriget, fram till år 1956, bestämdes

priserna med hjälp av beräkningar över jordbrukets samlade intäkter

och kostnader i den s. k. totalkalkylen. Kännetecknande för prissättningen

under denna period var strävandena att vidmakthålla en oförändrad in
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Mcij:ts proposition nr 95 år 1967

täkts-kostnadsrelation inom jordbruket. I totalkalkylen togs bland kostnaderna

upp ersättning till brukarna och deras familjemedlemmar till samma

lön som för den lejda arbetskraften. Lantarbetarlönernas höjning blev i

detta system i hög grad bestämmande för jordbrukarnas priser och inkomster.

Fr. o. in. år 1956 har utgångspunkten för prissättningen varit att

en på visst sätt preciserad inkomstlikställighet mellan jordbrukare och

industriarbetare skulle uppnås.

Genom att intresset under efterkrigstiden kommit att ensidigt knytas till

främst inkomstmålsättningen har, framhåller utredningen, den åsyftade

samordningen mellan pris- och rationaliseringspolitiken inte kommit till

stånd. Den jordhrukspolitiska utvecklingen efter andra världskriget karakteriseras

därför i betydande utsträckning av konflikter mellan de olika målsättningarna.

Ehuru prispolitiken i första hand har uppfattats som ett medel

att nå inkomstmålet, har den även tidvis måst användas som medel att

styra produktionsutvecklingen och strukturomdanings- och effektiviseringsarbetet.

Utredningen har mot angivna bakgrund diskuterat fyra principiellt olika

utgångspunkter för utformningen av prissystemet med hänsyn till vilket

eller vilka jordhrukspolitiska mål man främst vill nå. Prisnivå och gränsskydd

kan således bestämmas enligt något av följande system.

1. På grundval av inkomst-, lönsamhets- eller levnadsstandardjämförelser

mellan jordbrukare och andra grupper i samhället, varvid en på något

sätt utformad inkomstlikställighet, lönsamhetsnorm eller levnadsstandard

utgör målsättningen för prispolitiken.

2. Genom beslut om att en viss prisnivå skall stödjas, t. ex. prisnivån för

jordbruksprodukter inom EEC eller en efter förhandlingar överenskommen

prisnivå. Avvikelserna från denna prisnivå kan då lämpligen mätas med en

prisindex e. d. Gränsskyddet får sedan anpassas därefter.

3. Genom att låta enbart en produktionsmålsättning och balansen på

arbetsmarknaden bli avgörande för vilken prisnivå som skall stödjas. Innebörden

härav är att priserna skall hållas på en nivå, som på lång sikt behövs

för att framställa önskad mängd jordbruksprodukter.

4. Ett blandat system i vilket prisnivån fastställs efter förhandlingar,

i vilka man ej på förhand är bunden till att primärt tillgodose endast ett

jordbrukspolitiskt mål — såsom i system 1 och 3 — utan kan ta hänsyn

till flera faktorer vid prisavvägningen.

Det första systemet, i vilket prisnivå och gränsskydd avvägs så att en på

visst sätt definierad inkomstmålsättning kan realiseras, diskuteras mycket

ingående av utredningen, eftersom prispolitiken under huvuddelen av efterkrigsperioden

varit inställd på att förverkliga ett sådant syftemål. Inledningsvis

avvisar utredningen tanken på att som utgångspunkt för prisavvägningen

behålla en inkomstmålsättning av hittillsvarande typ för ej

rationella jordbruk. Förutom svårigheterna att göra preciserade inkomstjämförelser

mellan en företagargrupp och en löntagargrupp med så olika levnads-

och arbetsförhållanden som jordbrukare och industriarbetare och

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

osäkerheten i beräkningarnas verkliga innebörd med hänsyn till den stora

spridningen kring medeltalen, är det tre faktorer som enligt utredningen

gör en sådan målsättning mindre lämplig.

För det första är det svårt att i praktiken framdeles kunna uppfylla en

inkomstmålsättning av hittillsvarande typ för ej rationella företag på grund

av de betydande prishöjningar detta skulle kräva både för att fylla ut den

bestående inkomstklyftan och täcka en fortlöpande inkomsteftersläpning.

För det andra är det olämpligt ur prisawägningssynpunkt att behålla den

nuvarande tekniken för inkomstjämförelser för mindre jordbruk, i vilken

man avräknar familjemedlemmarnas arbetsersättning och kapitalkostnader

innan jämförelseinkomsten framräknas.

För det tredje föreligger enligt utredningen risker för alltför stora målkonflikter

vid en prisavvägning efter angivna system. En sådan prispolitik

kan nämligen dels väntas medföra en alltför stor produktion med åtföljande

exportförluster, dels kan den genom sambandet mellan prispolitik

och rationalisering väntas bromsa och snedvrida denna rationalisering. Att

primärt inrikta prisavvägningen på att nå ett dylikt inkomstmål måste,

såsom erfarenheten visar, föra till konflikter med såväl produktions- som

rationaliseringsmålsättningarna.

De konflikter med övriga jordbrukspolitiska mål, som en inkomstmålsättning

av hittillsvarande typ kan medföra, uppstår givetvis också fast i mindre

omfattning om prissättningen sker med utgångspunkt från en lönsamhetsmålsättning

för rationella enheter. Utredningen framhåller att en sådan

prissättning även skulle kunna medge en rimlig levnadsstandard för en

stor del av de mindre företagens innehavare. Men många av de tidigare

nämnda svårigheterna, särskilt de beräkningstekniska, men även i viss grad

målkonflikterna kvarstår ändå. Prispolitikens dubbla effekt på effektiviseringen

medför så stora avvägningsproblem, att det inte är möjligt att därutöver

uppställa ytterligare en lönsamhetsmålsättning som riktpunkt för

denna politik. En sådan målsättning skulle vidare i dagens läge direkt omfatta

endast ett fåtal stora företag, varigenom den fick mer av en företagsekonomisk

än en inkomstpolitisk karaktär. Liknande lönsamhetsutfästelser

för företag förekommer inte heller inom andra områden av näringslivet

framhåller utredningen.

Främst på nu angivna grunder har utredningen funnit skälen mot en inkomstmålsättning

som utgångspunkt för prissättningen vara starkare än

skälen för. Utredningen framhåller i anslutning härtill att detta ställningstagande

ej får tolkas så, att inkomstförhållandena för jordbruksbefolkningen

helt skall lämnas åt sidan vid de framtida prispolitiska övervägandena.

Vad man vill undvika är garanterade inkomst- och lönsamhetsutfästelser,

som ej i alla lägen kan uppfyllas, särskilt så länge som produktionen överstiger

den önskvärda beredsltapsnivån och exportöverskott kvarstår. Utredningen

framhåller att svårigheter för jordbruket kan uppkomma under en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

period av produktionskrympning och att det därför är av största vikt att betydande

omställningsresurser står till förfogande under denna anpassningsperiod.

När produktionen gått ner till den önskade beredskapsnivån får

man, framhåller utredningen, räkna med att avkastningen till arbetskraft

och kapital i jordbruket bör kunna bli ungefär jämförlig med vad dessa

produktionsfaktorer erhåller i andra näringar. Utredningen framhåller, att

standardutvecklingen bör successivt följas så att erforderliga socialt motiverade

insatser kan vidtas i tid.

Vad beträffar de övriga utgångspunkterna för prissättningen som utredningen

redovisar — en viss prisnivå, en produktionsmålsättning och ett

system med fri avvägning —- skiljer de sig enligt utredningen i princip från

en inkomstmålsättning genom att inkomstförhållandena i jordbruket ej utgör

den främsta utgångspunkten för prisavvägningen på lång sikt.

Prispolitik med en viss prisnivå som riktpunkt används i flera andra länder

och tillämpades även i Sverige under 1930-talet. En sådan prissättning

kan t. ex. ges den formen, att de svenska priserna anpassas till prisnivån

inom EEC. Utredningen framhåller att anpassningen inte behöver vara

automatisk eller absolut. Producentpriserna inom EEC kan tänkas fungera

endast som riktpunkt för den svenska prissättningen, önskemålet om en

viss beredskapsproduktion får utgöra den nedre gränsen, när riktprisnivåns

absoluta höjd och gränsskyddets omfattning skall bestämmas. Andra prisnivåer

än EEC:s kan givetvis också väljas. Liksom på 1930-talet kan sålunda

en historisk prisnivå inom landet tas till utgångspunkt. Den prisnivå som

skall eftersträvas och stödjas måste dock under löpande avtalsperiod anpassas

till i varje fall mer betydande förskjutningar i den allmänna prisnivån

i landet eller i kostnadsläget inom jordbruket.

Utredningen framhåller att det kan synas rationellt att direkt knyta målsättningen

till en viss prisnivå och endast i andra hand, såsom en slutsats,

konstatera vilka inkomster denna prisnivå genomsnittligt ger för olika grupper

av jordbrukare. Även vid denna prissättningsmetod bör man emellertid

följa inkomstutvecklingen för jordbrukarna både absolut sett och i relation

till andra grupper. En väsentlig, principiell olikhet mellan denna norm för

prissättningen och en inkomstmålsättning är emellertid att prissättningen

inte binds till en standard- eller lönsamhetsmålsättning baserad på medeltal

eller genomsnittliga lönsamhetsberäkningar. Vid en prissättning med enbart

en viss genomsnittlig prisnivå som riktpunkt erhålls därför framhåller utredningen

mer utrymme för en fri bedömning av olika faktorer.

En dylik utgångspunkt för prispolitiken innehåller ej några entydiga specificeringar

mot andra jordbrukspolitiska mål. Om en sådan utgångspunkt

skall användas under längre tid, måste givetvis vid varje ny prisperiod hänsyn

tas till en rad faktorer som inkomst-, rationaliserings- och produktionsutveckling

in. in. Systemet med en viss prisnivå är lämpligast att använda

under en övergångsperiod, under vilken en viss anpassning av jord
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

bruksproduktionens storlek måste ske men förhållandena i övrigt gör att

en prissättning med renodlat sikte på ett produktionsmål ej omedelbart

kan genomföras.

Den tredje utgångspunkten för prisavvägningen, nämligen att prissättningen

avvägs så att produktionsmålsättningen kan realiseras, har enligt

utredningen flera principiella fördelar. Den gör det möjligt att prissättningen

främst kan användas i produktionsstyrande syfte för att på lång sikt

balansera utbud och efterfrågan. Denna funktion, som i övrig ekonomisk

verksamhet utgör den normala marknadsmekanismen, har enligt utredningen

i den hittills förda prispolitiken alltför mycket fått ställas åt sidan genom

att prissättningen främst fått inriktas på att uppfylla inkomstmålsättningen.

Vid en produktionsmålstyrd prissättning får jordbrukaren själv bedöma

sin inkomst- och levnadsstandard och avgöra om han tycker den

är tillfredsställande och vill stanna i yrket eller finner den otillräcklig

och vill övergå till annan verksamhet. Ett sådant system kan synas desto

mer befogat som de rationella enheter inom jordbruket, som jordbrukspolitiken

bör ta sikte på, till följd av den tekniska utvecklingen måste bli allt

större företag, där jordbrukarens funktion som företagare och driftsledare

blir väsentligare än funktionen som arbetare. Utredningen framhåller emellertid

att om en sådan utgångspunkt för prissättningen på jordbruksprodukter

omedelbart godtas medför detta betydande svårigheter för näringen

under den tid det tar att nedbringa produktionen till önskvärd nivå. Svårigheterna

orsakas främst av de starka tröghetsfaktorer som finns vid nuvarande

produktionsstruktur i jordbruket. Om man omedelbart går över till

en sådan utgångspunkt för prissättningen, behöver därför betydande prissänkningar

ske för att på kort sikt minska produktionsvolymen. Anpassningsproblemen

skulle främst ge sig till känna i form av betydande inkomstbortfall

och av stagnation eller nedgång i rationaliseringsarbetet.

Utredningen anser därför denna utgångspunkt för prissättningen vara

tillämpbar först sedan en betydande krympning av produktionen ägt rum

och dessutom rörligheten för främst arbetskraften kunnat ökas avsevärt

genom bl. a. ökade arbetsmarknadspolitiska insatser.

Det i det föregående nämnda fjärde systemet för prissättningen innebär

en friare och mer obunden avvägning av olika målsättningar mot varandra i

förhandlingar mellan de berörda parterna. Denna prissättningsmetod medger

att hänsyn kan tas både till lönsamhets- och levnadsstandardförhållanden

för olika marknadssituationer i Sverige och utomlands, till försörjningssituationen

och till en rad inte nämnda faktorer, som tid efter annan

kan få betydelse. Ett sådant system har, om avtalsperiodens längd

är relativt kort, den fördelen att fortlöpande kunna anpassas till utvecklingen

inom näringen och samhällsekonomin i övrigt och de krav denna

ställer. Utredningen framhåller att automatiken i de hittills tillämpade

systemen — både det nuvarande och det som baserades på jordbrukskal2

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

kylen — ofta varit besvärande och framtvingat åtgärder, som på grund av

ändrade förhållanden eller oförutsedda händelser inte varit lämpliga, eller

framtvingat komplicerade och segslitna förhandlingar för att på annat sätt

lösa uppkomna svårigheter.

Utredningen framhåller att ett system där parterna är helt obundna av

regler och principer inte heller är utan nackdelar. Systemet innebär att

man i växlande grad får ta hänsyn till en rad faktorer vid prissättningen

men att detta sker vid förhandlingar utan något på förhand givet system,

på grundval av en bedömning från gång till gång av varje faktors relevans

och betydelse i det aktuella läget. Prisbildningen i ett sådant system riskerar

därför enligt utredningen att bli mindre rationell ur ekonomiska och

marknadsmässiga synpunkter. Utredningen har därför övervägt att ge detta

system en mer långsiktig målsättning i linje med 1947 års jordbrulcspolitiska

program, dock utan att knyta den till ett enda specifikt jordbrukspolitiskt

mål. Systemet skulle kunna byggas upp såsom ett långsiktigt

ramavtal men med möjligheter till en flexibel prissättning inom avtalets

ram. Efter ytterligare överväganden kring detta systems funktionsmöjligheter

finner dock utredningen att det ej bör användas som långsiktig utgångspunkt

för prissättningen.

Vid ställningstagandet till målsättningen för prispolitiken framhåller utredningen

till en början att det bästa kriteriet på prisnivåns lämplighet är

den reaktion från jordbrukarnas sida som manifesteras i planer och konkreta

åtgärder. Blir produktionen för stor och strukturomvandlingen för

långsam är prisnivån för hög. Blir produktionen för liten och den tekniska

effektiviseringen otillräcklig är prisnivån för låg.

Utredningen framhåller emellertid att de rationaliserings- och omställningsåtgärder

som hittills genomförts ej ger tillräcklig grund för att bedöma

hur ett betydligt utvidgat program på detta område verkar på frigörandet

av mark, resursutflyttning och total produktion och vid vilken prisnivå

man härvidlag får till stånd en eftersträvad minskning av produktionen

i förening med en snabb framväxt av rationella jordbruk. Då man

sålunda ej på förhand kan avgöra, hur ett ökat och delvis nytt rationaliserings-

och omställningsstöd verkar och vilken prisnivå som bör upprätthållas

för att nå de uppställda målsättningarna, föreslår utredningen att

man under en övergångsperiod fr. o. m. den 1 september 1967 prövar sig

fram. Längden av övergångsperioden bestäms av den tid det tar att avläsa

verkningarna av de åtgärder som utredningen föreslår. Utredningen anser

att härför behövs minst tre års erfarenhet, som statistiskt kan redovisas

först efter ytterligare någon tid.

Prispolitiken under övergångsperioden bör enligt utredningen kännetecknas

av återhållsamhet så att rationaliserings- och omställningsåtgärderna

inte motverkas. Utgångspunkten bör vara det gränsskydd för jordbruksprodukter

som råder den 31 augusti 1967 med tillägg av kompensation för

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967 35

den allmänna prisuppgången under sista halvåret enligt den s. k. inflationsregeln

i nu gällande prissättningssystem. Den kvantitativa effekten av såväl

rörlighetsstimulerande åtgärder som prispolitik med produktionsstyrande

syfte är oviss. Utredningen anser att båda dessa medel måste prövas

för att uppnå den eftersträvade sänkningen av produktionsvolymen. Prisnivån

för jordbruksprodukter bör under de närmaste åren ej få stiga fullt

så snabbt som den allmänna prisnivån.

Utredningen påpekar i detta sammanhang att realpriserna för såväl jordbruksprodukter

som industrivaror under de senaste decennierna fallit och

att de fallit starkare för industrivaror än för jordbrukets produkter. Vidare

nämner utredningen, att under tioårsperioden 1956—1965 realprisnivån för

jordbrukets produkter — mätt som kvoten mellan jordbruksnämndens producentprisindex

och konsumentprisindex — fallit med i genomsnitt ca 0,2 %

per år. Om man utgår från en ren avräkningsprisindex på jordbruksprodukter

i stället för producentprisindex, blir den genomsnittliga minskningen

av realprisnivån ca 0,4 % per år. I avvaktan på erfarenheter av effekten av

andra föreslagna jordbrukspolitiska åtgärder bör enligt utredningen denna

prisutveckling i stort sett behållas under övergångsperioden.

Utredningen framhåller att en realprissänkning av angivna storleksordning

inte innebär en reell inkomstsänkning för jordbruket som helhet betraktat

eftersom producenterna — i den mån marknadsförhållandena det

medger i huvudsak bör kunna behålla sina rationaliseringsvinster och

därigenom fortlöpande kunna förbättra sitt inkomstläge. I vilken omfattning

detta sker blir beroende av producenternas egna insatser. Den angivna

genomsnittliga realprisutvecklingen bör enligt utredningen kunna ge en

relativt god företagsekonomisk lönsamhet vid rationella företag. Den kan

även väntas bidra till en tillfredsställande levnadsstandard för ett stort antal

jordbrukarfamiljer i övrigt. Det förordade prissättningssystemet avviker

från det hittills tillämpade främst genom att det inte direkt knyts till

resultat från lönsamhetsberäkningar.

Effekterna av det utvidgade rationaliserings- och omställningsstödet i

förening med den angivna prisnivåns verkan på produktionsutvecklingen,

på insatsen av resurser och frigörandet av mark, på tillkomsten av nya företag

samt pa inkomst- och lönsamhetsutvecklingen bör successivt registreras.

Utvecklingen bör följas med serier över resursinsatser, nettoproduktivitet,

totalproduktion (vid normala väderleksbetingelser), företagsutveckling och

strukturomvandling, lönsamhetsberäkningar och standardjämförelser. Särskilt

bör omställningsåtgärdernas och prisernas inverkan på resursanvändningen

och produktionens omfattning analyseras. För att få säkra hållpunkter

härvidlag torde erfordras att särskilda representativt upplagda jordbruksräkningar

kommer till utförande. Dessa behöver inte ha samma omfattning

som hittillsvarande jordbruksräkningar, men de bör i stället göras

med tätare mellanrum, helst årligen men i vart fall vartannat år. Likaså

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

bör en plan för relativt täta standardundersökningar upprättas. Utredningen

föreslår att berörda statliga verk får i uppdrag att utarbeta planer in. in. i

nämnda hänseenden.

Av det anförda framgår att man under övergångsperioden främst bör lita

till omställningsstöd och rationaliseringsinsatser från såväl det allmännas

som jordbrukets sida för att åstadkomma den önskade utvecklingen. Som

ett led i denna verksamhet förordar utredningen också, att småbruksstödet

(arealtillägg och leveranstillägg för mjölk) avvecklas vid utgången av nuvarande

provisoriska prisreglering. Därvid förutsätter utredningen att omställningsstödct

tillämpas så att det erbjuder brukare på små enheter ett

väsentligt bättre alternativ jämfört med att kvarstanna i näringen.

Efter övergångsperioden gäller det enligt utredningen främst att konstatera

hur utvecklingen gått i olika hänseenden och med ledning därav

bedöma, vilka ytterligare åtgärder som kan krävas. Utredningen framhåller

att det är möjligt att trots omfattande rationaliserings- och omställningsinsatser

resursutflyttningen och markutbuden blivit för små, vilket lett till

att önskad nedgång i produktionsvolymen ej uppnåtts samtidigt som bildandet

av nya rationella företag ej kunnat ske i önskvärd omfattning. Vilka

ytterligare åtgärder som därvid måste tillgripas för att styra utvecklingen

måste enligt utredningen bero på hur man bedömer de insatta medlens

verkningar. Likaså bör givetvis bedömas i vilken omfattning omställningar

gjorts av närings utövarna själva och deras organisationer för att uppnå de

eftersträvade målen. Om rationaliserings- och omställningsinsatserna efter

viss tid bedöms ha haft effektiv verkan men de ställda målen det oaktat

inte bedöms bli uppnådda under den tidrymd man räknat med (fram till

slutet av 1970-talet), bör ökade dylika insatser övervägas. Om däremot rationaliseringsverksamheten

och omställningsstödet inte bedöms ha fått önskad

effekt ur samhällsekonomisk synpunkt (resursutflyttning och produktionsminskning),

måste en ytterligare sänkning av realpriserna på jordbrukets

produkter övervägas. Om trots en snabb utflyttning av produktionsfaktorer

ur jordbruket minskningen i produktionsvolymen inte skett i den takt som

förutsatts, beroende på en snabbare stegring av produktiviteten än väntat,

blir dock kravet på en begränsning av produktionsvolymen inte lika angeläget.

Då det förut angivna produktionsmålet uppnåtts, förutsätter utredningen

att en produktionsmålstyrd prissättning på jordbruksprodukter i huvudsak

skall kunna tillämpas. Utredningen utgår därvid från att en sådan rörlighet

för produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, då har uppnåtts att jordbrukarna

kan reglera produktionsriktningen och storleken av produktionen

med ledning av prissättningen. Utredningen framhåller att rationaliserings-

och omställningsåtgärder givetvis även i fortsättningen blir nödvändiga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

77

Sammanfattning av utredningens förslag. Utredningen sammanfattar de

väsentligaste delarna i den föreslagna nya jordbrukspolitiken och de för

dennas förverkligande lämpliga medlen på i huvudsak följande sätt.

1. Av samhällsekonomiska och marknadsmässiga skäl bör fram till slutet

av 1970-talet under vissa förutsättningar självförsörjningsgraden successivt

sänkas till ca 80 % av full försörjning.

2. Inom den ram som produktionsmålsättningen anger bör den långsiktiga

jordbrukspolitiken ha till mål att skapa så effektiva företag som möjligt.

Utformningen av sådana företag bör successivt anpassas efter den tekniska

utvecklingen. Genom en sådan politik tillgodoses det ur samhällsekonomisk

synpunkt centrala kravet, att kostnaderna för de framställda

livsmedlen blir så låga som möjligt, dvs. att de resurser, som tas i anspråk

för den önskade produktionen, nedbringas till ett minimum.

3. För att förverkliga den jordbrukspolitiska målsättningen kan användas

dels rationaliserings- och rörelsestimulerande medel, dels prispolitiska åtgärder.

Eftersom man nu ej med säkerhet kan bedöma, hur dessa medel

kommer att verka, bör under en övergångsperiod av minst tre år räknat från

den 1 september 1967 följande åtgärder vidtas.

a) Betydande ekonomiska och administrativa insatser görs på rationaliseringspolitikens

område. Effektiva åtgärder sätts in för omställning av den

arbetskraft som vill övergå till annan verksamhet. Småbruksstödet i nuvarande

former avskaffas.

b) I avvaktan på att effekten av rationaliserings- och omställningsåtgärderna

kan registreras och analyseras bör riktpunkten för prispolitiken under

övergångsperioden vara, att prisnivån för jordbruksprodukter ej får stiga

fullt så snabbt som den allmänna prisnivån. Vid ett sådant prissystem bör

jordbrukarna i huvudsak kunna behålla sina rationaliseringsvinster. Planer

bör upprättas för täta representativa jordbruksr åkningar samt för standardundersökningar

för att belysa utvecklingen i jordbruket och andra näringar.

4. Efter övergångsperiodens slut bör utgångspunkten vara att, förutom

de rationaliserings- och rörelsestimulerande åtgärderna, prispolitiska medel

skall kunna användas i ökad omfattning om så bedöms vara erforderligt.

Om rationaliserings- och omställningsinsatserna har haft effektiv verkan

men målsättningen ej kan väntas bli uppnådd under den tidrymd man räknat

med — fram till slutet av 1970-talet — bör ökade dylika insatser övervägas.

Om däremot rationaliserings- och omställningsverksamheten inte

har fått önskad effekt ur samhällsekonomisk synpunkt — resursutflyttning

och produktionsutveckling — måste ytterligare sänkning av realpriserna på

jordbruksprodukter kunna komma i fråga.

5. Om trots en snabb utflyttning av produktionsfaktorer ur jordbruket

minskningen i produktionsvolymen inte skett i den takt som förutsatts, beroende

på en snabbare stegring av produktiviteten än väntat, blir kravet på

en begränsning av produktionsvolymen inte lika angeläget.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

6. Med hänsyn till föränderligheten i alla de faktorer, som påverkar produktionsmålsättningen

och då särskilt det världspolitiska läget, prisutvecklingen

på världsmarknaden och lagringstekniken, måste en omprövning

av produktionsmålsättningen fortlöpande komma till stånd.

7. Då förut angett produktionsmål uppnåtts, förutsätts att en produktionsmålstyrd

prissättning på jordbruksprodukter skall kunna tillämpas.

Utredningen utgår därvidlag från att en sådan rörlighet för produktionsfaktorerna

och då särskilt arbetskraften har nåtts att produktionsinriktningen

och storleken av produktionen i jordbruket kan regleras i huvudsak

genom prissättningen. Rationaliserings- och omställningsåtgärder blir givetvis

även i fortsättningen nödvändiga.

Reservationer och särskilda yttranden. I en reservation och särskilt yttrande

anser ledamöterna Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson,

Oscarsson och Åstrand att tillskapandet av rationella jordbruksföretag bör

vara jordbrukspolitikens centrala mål, medan frågan om jordbrukets totala

produktionsvolym bedöms vara av sekundär betydelse inom det intervall

som bestäms av beredskapsmotivet och i stort sett nuvarande självförsörjningsgrad.

Vidare anser reservanterna, till skillnad från utredningsmajoriteten,

att prispolitiken måste baseras på en långsiktig lönsamhetsmålsättning

för rationella jordbruksföretag kompletterad med en levnadsstandardmålsättning.

Reservanterna framhåller beträffande utredningens bedömningar av den

internationella utvecklingen att världsmarknadens karaktär och det troliga

i att nuvarande priser på jordbruksprodukter på denna marknad på

längre sikt kommer att stiga gör att det inte kan anses realistiskt att ta

dagens priser till utgångspunkt för jordbrukspolitikens utformning, De

delar utredningens uppfattning att den svenska hjälpen till u-länderna inte

i första hand bör lämnas i form av livsmedelssändningar. Å andra sidan

tvivlar reservanterna på det framsynta i att i ökad utsträckning grunda

industriländernas livsmedelsförsörjning på köp från u-länderna.

När det gäller utformningen av den jordbrukspolitiska målsättningen

hävdar reservanterna att utredningen inte tagit tillräcklig hänsyn till att

jordbrukspolitiken måste anpassas till vad som är realistiskt ur ekonomiska

och sociala synpunkter med tanke bl. a. på bostadsbristen, kapitalbristen,

åldersstrukturen inom jordbruket, politikens effekt för befolkning

och näringsliv över huvud taget inom många bygder och landsdelar, jordbrukets

betydelse ur naturvårds- och landskapsvårdssynpunkt samt användningen

av samhällets markresurser. Vidare anser de att utredningen

inte i tillräcklig omfattning beaktat de välfärdspolitiska aspekterna. Detta

får till resultat att utredningens förslag kan leda till en betydande standardförsämring

för tiotusentals familjer som nu är verksamma inom lantbruksnäringen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 39

Reservanterna motiverar behovet av att ha kvar en långsiktig lönsamhets-

och standardmålsättning för prispolitiken med de stora risker som

investeringar i jordbruk innebär, bl. a. på grund av dessa investeringars

långsiktiga karaktär. Prispolitiken måste därför enligt reservanterna baseras

på en lönsamhetsmålsättning som innebär att fullt rationella lantbruksföretag

tillförsäkras en arbets- och kapitalersättning i paritet med

den som kan erhållas inom andra näringsgrenar. Denna lönsamhetsmålssättning

bör kompletteras med en levnadsstandardmålsättning som syftar

till att tillförsäkra vissa kategorier nu sysselsatta inom jordbruket möjligheter

att följa med i den allmänna standardutvecklingen i samhället.

Den av utredningen föreslagna prispolitiken kan enligt reservanterna

komma att leda till en kraftig och växande eftersläpning i jordbrukarbefolkningens

inkomster i förhållande till realmkomstutvecklingen för övriga

befolkningsgrupper i det svenska samhället.

Reservanterna anser även att den av utredningen föreslagna prispolitiken

inte kan beräknas komma att leda till en fortsatt rationalisering

inom lantbruket. Jordbrukarna kan nämligen inte i tillräcklig omfattning

väntas komma att stanna i yrket och satsa kapital och ta risker i ett rationaliseringsarbete

om de inte har någon garanti för företagets lönsamhet.

Därför bör prispolitiken inte användas för att styra produktionsutveckling

och strukturomvandling, utan de främsta medlen för att stödja lantbruksnäringens

fortsatta omvandling måste vara rationaliseringsstöd, utbildningsstöd,

omställningsstöd m. fl. åtgärder som underlättar att rationellare

lantbruksföretag byggs upp eller att jordbrukarna övergår till annan

yrkesverksamhet. Reservanterna anser att utredningens förslag på dessa

områden är otillräckliga.

Vad beträffar produktionsmålsättningen reser reservanterna ingen invändning

mot beräkningen att en fredsmässig försörjning på 85 % resp. 80

% av det totala behovet vid de två olika lagringsalternativen ger en tillfredsställande

beredskap, men de tvivlar på att en minskning av produktionen

till denna nivå ger några väsentliga samhällsekonomiska vinster. För

att förverkliga den långsiktiga målsättningen om en rationell resursfördelning

krävs nämligen inte logiskt en sänkning av produktionsvolymen. Det

centrala måste vara att de i jordbruket bundna resurserna får eu effektiv

användning och att de resurser som kan frigöras förs över till andra sektorer

med resursbrist. Åtgärder, som underlättar produktionsfaktorernas,

främst markens och arbetskraftens rörlighet och som stimulerar till en

rationell resursanvändning inom lantbruksnäringen, är därför enligt reservanterna

betydligt viktigare än åtgärder för att minska produktionen.

Samtidigt som reservanterna hävdar att en sänkning av produktionsvolymen

i och för sig inte bör vara något primärt mål, eftersom den inte

a priori ger några ekonomiska vinster, framhåller de också att det är en

onödig målsättning, eftersom nyrekryteringen till jordbruket är så svag

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

och avgången både av åldersskäl och på grund av övergång till andra yrken

så betydande att en brist på arbetskraft och inte ett överskott är det på lite

längre sikt aktuella problemet även för jordbruksnäringen. Mot denna bakgrund

anser reservanterna att frågan om jordbrukets totala produktionsvolym

är av sekundärt intresse inom de gränser, som bestäms av å ena sidan

beredskapsbehovet och å andra sidan av i stort sett nuvarande produktionsvolym.

I fråga om utformningen av jordbrukets prisstöd föreslår reservanterna

att man skall ha ett långsiktigt ramavtal och att årliga överläggningar skall

äga rum inom denna ram. Ramavtalet bör innehålla regler om ett inflationsskydd,

en lönsamhetsmålsättning baserad på resultaten vid faktiskt

existerande rationella företag, en rationaliseringspolitisk målsättning, en

produktionsmålsättning främst med sikte på att minska de svåravsättbara

överskotten och en omställningspolitisk målsättning m. in.

Ledamoten Hansson uttalar i ett särskilt yttrande bl. a. att med hänsyn

till de riskmoment, som är förknippade med en för låg målsättning för

produktionen ur beredskapssynpunkt, riktmärket för en mellan en övre

(90 %) och en undre gräns (80 %) svängande produktionsvolym bör

sökas i närheten av den övre gränsen.

Som motiv härför anförs att det visserligen är orealistiskt att tänka sig

att Sverige skulle kunna uppehålla en livsmedelsproduktion som avser

överskott för export till u-länderna, men att på vårt land liksom på andra

industriländer måste ställas anspråk att vi för den överskådliga framtiden

i stort sett skall kunna klara vår egen livsmedelsförsörjning och inte

konkurrera med u-länderna om det livsmedelsöverskott som de kommer

att efterfråga på världsmarknaden. Det är önskvärt med en produktionsnivå

som, med undantag för nödvändiga importvaror, täcker vårt eget behov

av livsmedel utan att därutöver åstadkomma mera permanenta överskott.

Vid nuvarande självförsörjningsgrad (93,3 %) uppstår emellertid

ännu besvärande överskott som måste avsättas med förlust. Om man utgår

från att en stegring av levnadsstandarden innebär ökad konsumtion

av sådana livsmedel, som ej kan produceras i Sverige, torde produktionsvolymens

övre gräns böra sökas vid ca 90 %. Å andra sidan är en jordbrukspolitik,

som avsiktligt strävar efter en så låg självförsörjningsnivå

som 80 %, ej förenlig med det ansvar som vi bör känna mot våra egna

samhällsintressen och ej heller med våra skyldigheter i internationella

sammanhang.

Ledamoten Hseggblom anför i en reservation att jordbrukspolitiken bör

syfta till att understödja det svenska jordbrukets strävan till ökad effektivitet

och anpassning. Enligt reservantens mening bör det svenska jordbrukets

produktion inte genom jordbrukspolitiska åtgärder tvingas ner till

att blott motsvara 80 % av försörjningsbehovet av livsmedel. I de jord
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

brukspolitiska riktlinjerna bär inte fixeras någon annan norm för produklionsmålsättningen

än den gräns under vilken produktionen inte får gå,

om beredskapsförsörj ningen skall tryggas. Liksom nu bör prisstöd ges åt

den produktion, som kan avsättas på hemmamarknaden, medan produktion

för export helt får ske på jordbrukets egen risk. Vidare bör prisstödet

genom förhandlingar fastställas så att de priser, som skall gälla från

den 1 september 1967 ger fullt rationella jordbruksföretag en lönsamhet

som ligger i paritet med den som uppnås inom övriga näringsgrenar och en

skälig levnadsstandard åt sådana jordbrukare som ännu inte nått full

effektivisering men som har full sysselsättning vid sina jordbruk. Prisläget

på jordbrukets produkter skall sedan tillåtas utveckla sig i samma

takt som den allmänna realprisutvecklingen och genom förhandlingar justeras

på grund av kostnadsutveckling på hemmamarknaden eller ändrade

förhållanden på den internationella livsmedelsmarknaden.

Ledamoten Svensson har i ett särskilt yttrande och reservation i viss

män en annan bedömning än utredningen av den internationella utvecklingen.

Han drar därav den slutsatsen att vi visserligen inte kan undgå att

under de närmaste åren acceptera vissa anpassningar till jordbrukets marknadsproblem

och vårt eget fria näringslivs utvecklingstendenser, men att

vi måste i största möjliga utsträckning bevara produktionsresurser som

på längre sikt kan behövas för att försörja en avsevärt större befolkning

än nu. Samtidigt måste vi kunna fylla rimliga krav på internationell solidaritet

i ett läge där de globala försörjningsproblemen håller på att bli erkända

internationella angelägenheter.

Enligt reservantens mening bör emellertid en anpassning nedåt till eu

självförsörjning av 80 % fram till slutet av 1970-talet accepteras, om de

utvecklingstendenser som präglat världsmarknaden och vårt eget näringslivs

utveckling blir bestående. I anslutning härtill framhåller reservanten

att hittillsvarande tendenser tyder på att produktionsvolymen kommer att

talla till angivna nivå utan att särskilda åtgärder vidtas. Om å andra sidan

en självförsörjningsgrad av 80 % trots besvärande marknadsproblem

bevaras under de närmaste tio å femton åren, bör goda förutsättningar finnas

för en ökad produktion om och när så vasar sig nödvändigt.

Ledamöterna Eriksson, Anton Johansson, Lindbäck, Lindskog, Odhner

och Yngve Persson uttalar i ett särskilt yttrande att självförsörjningsgraden

är ganska olämplig som mått på den produktionskapacitet som behöver

bevaras i fredstid för att trygga en försörjning i ett krisläge. De påpekar

att vid en hög andel animaliska livsmedel i produktionen blir självförsörjningsgraden

låg vid en viss given produktionskapacitet, eftersom dessa livsmedel

för sin produktion kräver ungefär sex gånger mer produktionsresurser

än vegetabiliska livsmedel. Därför skulle man komma fram till ett

bättre om än approximativt mått på produktionskapaciteten genom att

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

heit enkelt multiplicera antalet animaliska kalorier med sex. På det sättet

tar man en riktigare avspegling av den produktionskapacitet som behöver

upprätthållas för att tillgodose ett visst beredskapsbehov. Angivna förhållanden

innebär enligt nämnda ledamöter att om man genomför den av

utredningen rekommenderade förskjutningen av produktionsinriktningen

från vegetabilier till animalier blir en självförsörjningsgrad av 80 %, som

förutsätter oförändrad balans mellan animalisk och vegetabilisk produktion,

ett skevt mått för den produktion som behöver upprätthållas ur beredskapssynpunkt.

En ändring med en procentenhet av försörj ningsgraden

för animaliska produkter motsvarar en ändring av försörjningen i motsatt

riktning för vegetabiliska produkter med ungefär fyra procentenheter, ifall

en produktionskapacitet motsvarande en totalförsörjning med 80 % självförsörjningsgrad

vid nuvarande fördelning av produktionen skall vidmakthållas.

Nämnda ledamöter framhåller också att den av utredningen förordade

prispolitiken ej enbart är nödvändig för att en krympning av produktionskapaciteten

i jordbruket skall nås utan även behövs för att påskynda

strukturrationaliseringen. De uttalar att, eftersom det i främsta rummet

är en radikal strukturomvandling som behövs i jordbruket, skulle olyckan

knappast var så stor om investeringarna i övrigt bromsades upp under en

övergångsperiod, samtidigt som man fick en betydande strukturrationalisering

tack vare sänkta markvärden och större rörlighet i markdispositionen.

På lite längre sikt måste man ju räkna med att när jordbruken blir

stora affärsföretag en viss lönsamhet måste upprätthållas ifall produktionen

skall komma att motsvara produktionsmålsättningen.

Ledamoten Zachrison framhåller i ett särskilt yttrande att utredningen

alltför mycket skjuter den samhällsekonomiska betydelsen av en produktionsminskning

i förgrunden i förhållande till angelägenheten att skapa

effektiva jordbruksföretag.

I ett särskilt yttrande framhåller herrar Folke Johansson, Sven Persson,

Wetterhall, Zachrison och Öjborn att de i princip är införstådda med

utredningens uppläggning av målsättningen för jordbrukspolitiken, men

anser att de rationaliseringsinsatser från det allmännas sida, som utredningen

föreslår, till övervägande del är sådana som kan verka först på

något längre sikt och att de ytterligare resurser som enligt utredningens

förslag skall tillföras rationaliseringsverlcsamheten blir tillgängliga och får

effekt först successivt. Bl. a. är det orealistiskt att räkna med att ett stort

antal verkligt effektiva företag skall hinna byggas upp under den första

treårsperioden. Enligt angivna ledamöters mening är det nödvändigt att de

av dem angivna förhållandena beaktas när den första tidens verksamhet

efter de nya riktlinjerna skall bedömas och det på den grunden skall övervägas

vilka ytterligare åtgärder som bör tillgripas för att inrikta utvecklingen

och påverka faktorerna i jordbrukets anpassning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

43

Remissyttrandena

Den allmänna jordforukspolitiska målsättningen. Utredningens allmänna

utgångspunkt för sina jordbrukspolitiska övervägandem nämligen att jordbrukspolitiken

bör utformas med samma huvudsyften som den allmänna

ekonomiska politiken och därför ha till mål att till minsta samhällsekonomiska

kostnad åstadkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och

samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga i

den allmänna standardstegringen, tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran

av remissinstanserna.

LO framhåller att en avsevärd anpassning av produktionen inom jordbruket

har skett men att denna inte varit tillräcklig-för att motsvara kravet från

ändringarna i marknadssituationen. För att undvika ogynnsamma sociala

och ekonomiska förhållanden för jordbruksbefolkningen har Sverige i likhet

med andra länder infört ett gränsskydd som efter hand ökat i omfattning.

En sådan politik har varit nödvändig och förståelig under förhållanden,

då annan sysselsättning inte kunde erbjudas de:människor som med

en snabbare rationaliseringstakt inte kunde finna sin utkomst i jordbruksnäringen.

Men den har alltmer inneburit eu orationell -användning av produktionsresurserna,

som i sin tur återspeglats i livsmedelspriserna. LO

framhåller att den allmänna ekonomiska situationen i dag är en annan

och förutsättningarna för en annan resursanvändning bättre. Den ekonomiska

utvecklingen under efterkrigstiden bär inneburit väsentliga ändringar

i förutsättningarna för jordbrukspolitiken. En hög;expansionstakt har

upprätthållits och produktionsresurserna har tagits till vara mer effektivt.

Härigenom har de socialpolitiska aspekterna i dag inte samma innebörd som

tidigare. Ambitionen är numera inte bara att upprätthålla sysselsättningen

utan även att produktionen bedrivs på de områden där den bästa effekten

nås.

LO framhåller vidare att jordbrukets andel av déii totala produktionen

visserligen är liten och i avtagande, men. att det ändå-är betydelsefullt att

nå så effektiva driftsformer som möjligt för att målen-för den ekonomiska

politiken skall nås. Därför måste den framtida jordbrukspolitiken inriktas

efter den moderna näringspolitikens principer med tonvikt på snabb tillväxt

för samhällsekonomin i dess helhet, full och produktiv- sysselsättning samt

rörlighet och anpassning till den ekonomiska utvecklingen. Denna allmänna

inställning kommer också till uttryck i såväl utredningens förslag som i de

avgivna reservationerna. Den gemensamma inställning till j ordbrukspolitikens

principiella utformning som numera råder bland konsumenter och

producenter utgör en god utgångspunkt för politikens praktiska utformning.

TCO uttrycker sin tillfredsställelse över att ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt

lagts som underlag för den föreliggande-utredningen. Utredningen

behandlar sålunda jordbruket som en näringsgren vilken i likhet

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

med alla andra näringsgrenar har skyldighet att rätta sig efter det ekonomiska

livets villkor. TCO delar utredningens uppfattning att huvudmålsättningen

för den framtida jordbrukspolitiken bör vara att jordbrukssektorn

skall göras så effektiv att fullvärdiga livsmedel kan produceras till konkurrenskraftiga

priser.

Sveriges industriförbund och SAF anser att det framför allt ur resursanvändningssynpunkt

är av mycket stor betydelse att jordbrukspolitiken på

sätt som utredningen föreslår klart infogas i det allmänna samhällsekonomiska

sammanhanget. Organisationerna anser det också rent principiellt

vara ett klart framsteg att en preciserad inkomstlikställighetsmålsättning

inte längre skjuts i förgrunden som huvudmål för politiken.

Sveriges grossistförbund och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild

handel och industri anser att de av utredningen redovisade utgångsförutsättningarna,

bedömningarna och sammanfattande tankegångarna beträffande

huvudmålsättningen för den framtida jordbrukspolitiken är i stort

sett riktiga och verklighetsgrundade. I yttrandet konstateras med tillfredsställelse

att utredningen föreslår ett successivt inlemmande av jordbruket i

näringspolitiken på samma grunder och villkor som andra branscher.

RLF och SL framhåller att de finner det självklart att jordbruket bedöms

som en del av det svenska näringslivet och samhällsekonomin. Förbunden

anser emellertid att utredningens framställning av förhållandena inom jordbruket

i alltför hög grad domineras av de långsiktiga samhällsekonomiska

perspektiven. Detta är enligt förbundens mening en inkonsekvens med utredningens

ståndpunkt att man tills vidare i huvudsak bör bortse från de

långsiktiga tendenserna på världsmarknaden och främst grunda sina överväganden

på den aktuella situationen på denna marknad. Förbunden understryker

starkt vad ledamoten Bengtsson in. fl. uttalat i sin reservation, nämligen

att det inte är minst viktigt att ta hänsyn till följderna på kort sikt för

den övriga ekonomin av ifrågasatta förändringar i jordbrukspolitiken.

Förbunden finner det självklart att jordbruket lika litet som näringslivet

i övrigt på kort sikt inte kan uppfylla den långsiktiga målsättningen och effektivast

möjliga användning av produktionsresurserna. Förbunden instämmer

i vad ledamoten Bengtsson in. fl. härvid anfört, nämligen att det viktigaste

är att olika näringsgrenar företer en utveckling mot den resursanvändning

som på längre sikt ger optimalt utbyte.

Förbunden har i huvudsak ingen erinran mot utredningens analys av samhällsekonomin

och jordbrukspolitikens två huvudsyften. Förbunden ansluter

sig i det stora hela till ledamoten Bengtssons in. fl. framställning av dessa

huvudsyften. Däremot finner förbunden att utredningsmajoriteten inte nöjaktigt

har beaktat att ändringar i jordbrukspolitiken måste ses mot bakgrunden

av olika konsekvenser för samhället inom andra områden. Förbunden

pekar härvid på fyra frågor som bättre borde beaktats, nämligen arbetskrafts-

och kostnadssituationen i samhället som helhet, det stora kapitalbe
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 ur 1967

45

hovet inom framtidens jordbruk, den växande andelen åldringar inom befolkningen

som helhet och inom jordbruket samt frågor rörande den framtida

valutasituationen.

Förbunden instämmer med utredningen att man måste söka mildra de

ekonomiska och personliga uppoffringar som den ekonomiska utvecklingen

och politiken kan medföra för vissa grupper. Förbunden nödgas dock instämma

i ledamoten Bengtssons m. fl. uttalande att utredningsmajoriteten

inte tillräckligt beaktat den välfärdspolitiska aspekten vid utformningen av

de konkreta jordbrukspolitiska förslagen. Det föreligger enligt förbunden

stora risker för att vissa grupper inom jordbruket inte kommer att kunna

hävda sin levnadsstandard eller kunna få del av den allmänna standardstegringen

i samhället om utredningsmajoritetens förslag i fråga om prispolitiken

och småbruksstödet genomförs.

Produktionsmålsättningen. Utredningens bedömning att betydande s a mhällseko

no miska vinster kan nås genom en snabbare överföring

av resurser från jordbruket till andra näringar godtas i stort sett av

de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Storleken av överföringsvinsterna,

särskilt på kort sikt, bedöms emellertid olika. Kritiska synpunkter mot

utredningens uppfattning av vinsternas storlek har sålunda framförts av

bl. a. lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshöyskolan, statens pris- och

kartellnämnd samt RLF och SL.

Lantbruksstyrelsen framhåller att den arbetskraftsöverflyttning till andra

näringar som kan ske ej är så stor som utredningen i, vissa sammanhang

synes göra gällande. En stor del av den framtida minskningen av arbetskraften

i jordbruket kommer att omfatta brukare som lämnar sina jordbruk

genom pensionering eller dödsfall, överföringsvinsterna är härvid redan

inkasserade genom att dessa brukares tänkbara efterträdare inom familjen

redan övergått till andra näringar. Statens pris- och kartellnämnd

anser att det på lång sikt är obestridligt att man får överflyttningsvinster

men att förhållandena på kort sikt är annorlunda genom att en forcerad

utflyttning kan leda till olika flaskhalsproblem i fråga om bostäder, skolor

osv. och hårt anstränga kapitalmarknaden.

RLF och SL är i sak ense med utredningen om vinsterna av en fortsatt

resursöverföring från jordbruket till andra expansiva sektorer men framhåller

att denna överföring av främst arbetskraft måste bedömas bl. a. mot

bakgrund av läget på bostadsmarknaden. Bostadsbristen utgör med andra

ord ett hinder för arbetskraftens anpassning till sysselsättningsmöjligheterna.

Av den nuvarande avgången av arbetskraft från jordbruket, som

uppgår till ca 20 000 personer om året, torde ca 9 000 utgöra en övergång

av främst medelålders och yngre personer till andra yrken. Om utredningens

förslag realiseras — och förbunden understryker i detta sammanhang

att de väsentligen ställer sig bakom utredningens förslag i fråga om lång
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kmxgl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

siktig målsättning för rationaliseringspolitiken — kommer detta sannolikt

att leda till ett ökat. tryck på bostadsmarknaden inom många tätortsområden.

Förbunden erinrar i detta sammanhang.också om de farhågor som i långtidsutredningen

(SOU: 1966: 1) uttalas angående utvecklingen av den

svenska valutareserven. Förbunden understryker den av ledamoten Bengtsson

m. fl. i reservationen anförda synpunkten att en sänkning av självförsörjningsgraden

på lång sikt visserligen kan kompenseras ur utrikeshandelns

synpunkt genom en;överföring av resurser direkt eller indirekt till

exportnäringarna men att en snabb nedskärning av jordbruksproduktionen

på kort och medellång sikt kan medföra en försvagning av bytesbalansen.

Bedömningen av den internationella livs medels marknaden

och jordbrukets roll i eu europeisk marknadsintegration har utgjort

en viktig utgångspunkt för utredningens överväganden rörande den framtida

jordbruksproduktionens lämpliga omfattning. Utredningen har därvid

bedömt att prisnivån på världsmarknaden under det närmaste decenniet

kommer att vara tåg och varierande och att betydande avsättningssvårigheter

kommer att föreligga. I ett längre tidsperspektiv räknar utredningen

med att den ökande globala livsmedelsbristen kommer att medföra prisstegringar

på den internationella marknaden.

Remissinstanserna har i denna fråga i princip samma uppfattning som

utredningen, men bedömningarna av det nuvarande internationella prislägets

varaktighet skiljer sig. LO, Sveriges industriförbund, SAF, styrelsen

för lantbrukshögskölah, Sveriges grossistförbund och Samarbetsorganet i

jordbruksfrågor för enskild handel och industri ansluter sig i huvudsak

till utredningens bedömning. LO framhåller sålunda att den nuvarande

internationella marknadssituationen är en realitet. Någon ändring kommer

inte att ske inom överskådlig tid, varför jordbrukspolitiken måste utformas

med dessa förhålländén som bakgrund.

KF håller det däremot inte för otroligt att en åtstramning på världsmarknaden

kan uppkomma tidigare än utredningen räknar med. KF pekar dock

på att även om den internationella utvecklingen kommer att avvika från

vad utredningen räknar med torde detta inte i väsentlig grad böra påverka

de allmänna riktlinjerna för den framtida svenska jordbrukspolitiken.

Lantbruksstyrelsen anser att utredningen något underskattat verkningarna

för världens livsmedelsförsörjning av de växande potentiella livsmedelsbehoven

i u-länderna och framhåller att bilden redan ändrats betydligt

sedan utredningen bedömde laget. Som exempel härpå nämns bl. a.

Förenta Staternas beslut att kraftigt utvidga sin livsmedelshjälp. Styrelsen

drar därav den slutsatsen att den just nu rådande prissituationen på världsmarknaden

för livsmedel därför kan komma att ändras även på relativt

kort sikt. Liknande'' synpunkter anförs också av kommer skollegium.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

47

RLF och SL ifrågasätter starkt, mot bakgrund av de ändringar som inträffat

redan under år 1966 och den helt ändrade försörjnings- och marknadssituationen

som kan väntas föreligga redan om några år, riktigheten

i utredningens slutsats rörande den internationella prisnivåns utveckling.

Förbunden finner från denna utgångspunkt att det inte kan anses realistiskt

att ta dagens priser till utgångspunkt för jordbrukspolitikens utformning.

I fråga om bidrag till u-ländernas livs medelsbehov har

utredningen intagit den ståndpunkten att det svenska jordbruket inte bör

dimensioneras för att kontinuerligt bidra till u-ländernas livsmedelsförsörjning.

De resurser som krävs härför anser utredningen kunna bättre användas

i andra former av hjälp till u-länderna. Tillfälliga överskott bör

dock kunna utnyttjas i katastrofsituationer och i enlighet med internationella

riktlinjer för dylik hjälp. Denna uppfattning delas i allt väsentligt av

de remissinstanser som berör denna fråga. SIDA framhåller i sitt yttrande

att det knappast är realistiskt att vårt land skulle kunna göra några mera

betydande insatser för u-ländernas försörjning med föda genom att upprätthålla

en egen överskottsproduktion för överföring till sådana länder.

Uppenbart är att Sverige kan lämna ett mera betydelsefullt bidrag till deras

utveckling dels genom en resursöverföring, som syftar till att göra det

möjligt för u-länderna att själva öka sin livsmedelsproduktion, exempelvis

genom att ställa konstgödsel, pesticider, redskap, moderna lagringsmöjligheter

och kunnande till förfogande, dels genom bistånd på andra utvecklingsområden

där våra egna förutsättningar ligger bättre i linje med hjälpbehoven.

SIDA finner det också riktigt att utredningen lägger särskild vikt

vid sådana handelspolitiska åtgärder som kan underlätta u-ländernas utförsel

av exportgrödor och som medverkar till en stabilisering av priserna

på dylika. I likhet med utredningen anser SIDA vidare att de överskott som

tid efter annan uppkommer trots sjunkande självförsörjningsgrad, liksom

hittills bör kunna utnyttjas i den svenska u-landshjälpen enligt de allmänna

riktlinjer, som gäller för denna hjälpverksamhet och de internationella

organisationernas verksamhet.

Enligt konjunkturinstitutets mening kan det mycket väl tänkas att man

på längre sikt för u-länderna skulle kunna räkna med ökad självförsörjning

och samtidigt ökad export av livsmedel. Att tendensen hittills varit

den motsatta beror dels på protektionismen i Västeuropa, dels på felaktig

balans i u-ländernas investeringsfördelning. Om handelshindren revs, skulle

u-ländernas export till industriländerna kunna öka avsevärt. I själva verket

skulle det behövas en relativt liten ökning av u-ländernas exportandel

i Västeuropas konsumtion för att de därav intjänta valutorna — även vid

oförändrade livsmedelspriser -—• skulle motsvara hela den egentliga u-landshjälpen.

TCO framhåller att organisationen stöder tanken att de rikare länderna

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 ur 1967

tillsammans bör finansiera ett omfattande program för livsmedelshjälp åt

de länder som är sämst ställda i försörjningshänseende. Om ett sådant program

kommer till stånd, anser TCO att detta bör kunna leda till en höjning

av den av jordbruksutredningen föreslagna produktionsmålsättningen. Ett

krav är då att överskottsproduktionen verkligen kommer utvecklingsländerna

till godo.

RLF och SL, som i fråga om u-landsproblematiken i stort sett delar utredningens

slutsatser, understryker nödvändigheten av att frågan om världens

försörjning med livsmedel fortlöpande följs i samband med de jordbrukspolitiska

övervägandena, bl. a. i fråga om produktionens storlek.

Den ökade liberaliseringen av den internationella

handeln samt utvecklingen inom EFTA och EEC berörs av åtskilliga

remissinstanser. Lanlbrnksstijrelsen, kommerskollegium, styrelsen för lantbrukshögskolan,

LO, TCO, Sveriges industriförbund, SAF, RF, SL och RLF

understryker att åtgärder som kan verka hindrande för ett ökat svenskt

deltagande i det europeiska handelssamarbetet bör undvikas vid utformningen

av den framtida jordbrukspolitiken. Kommerskollegium framhåller

att det internationella samarbetet på handelns område under senare tid alltmer

övergått från förhandlingar om tullsänkningar vara för vara till blockbildningar

och diskussioner om ett allmänt borttagande eller minskning

av gränshinder av alla slag. Detta har medfört att jordbrukssektorn inte

kan isoleras på samma sätt som tidigare vid den handelspolitiska bedömningen.

Den roll som jordbrukssektorn på detta sätt kommit att få för det

handelspolitiska samarbetet i dess helhet ökar kraven på en jordbrukspolitik

där både målsättning och medel kännetecknas av rörlighet, man måste

med andra ord vara beredd att snabbt ompröva jordbrukspolitiken på ett

helt annat sätt än tidigare. Inte minst betydelsefullt för Sveriges vidkommande

är i detta sammanhang det framtida förhållandet till EEC. Vid en

bedömning av den framtida svenska jordbrukspolitiken måste alltså de internationella

förhållandena tillmätas stor betydelse. Det gäller inte bara att

se till att åtgärderna inte kommer i strid med redan gjorda åtaganden inom

EFTA, GATT, in. m. utan även att utvecklingen styrs så att ett internationellt

samarbete som i sin helhet bedöms som gynnsamt för Sverige kommer

till stånd.

LO framhåller att även om möjligheterna för Sverige och övriga EFTAländer

att vinna en anslutning till EEC-marknaden för dagen är mycket

ovissa är det angeläget att man för en sådan jordbrukspolitik att jordbruket

i Sverige, som ju ekonomiskt spelar en relativt liten roll, inte i sista

hand kommer att visa sig vara den stötesten som hindrar en svensk anslutning

i någon form till EEC eller en utvidgning av samarbetet i EFTA. Jordbrukspolitiken

måste därför utformas på ett sådant sätt, att den mera allmänt

underlättar en anpassning. Villkor härför är för det första att produktionen

nedbringas i riktning mot en självförsörjningsgrad av 80 %, så att det

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

finns ett avsättningsutrymme att erbjuda EEC eller EFTA-ländernas jordbruksexport

vilket kommer att vara ett trumfkort i förhandlingarna. För det

andra krävs att prisnivån i Sverige hålls i ett sådant läge att en anslutning

inte föranleder alltför stora omställningar. Det gäller både prisnivåns höjd

och prisrelationerna. Man måste vara helt på det klara med att vid en anslutning

det inte kommer att bli fråga om förhandlingar där EEC i någon

män kan jämka sin jordbrukspolitik för att tillgodose svenska intressen,

utan det kommer att bli fråga om att acceptera eller inte.

SL och RLF understryker att det är angeläget att undvika sådana jordbrukspolitiska

åtgärder som i ett ändrat läge kan försvåra en svensk anslutning

till ett vidgat västeuropeiskt samarbete. Förbunden konstaterar vidare

att det svenska jordbrukets konkurrenskraft gentemot det västeuropeiska

jordbruket generellt sett kan bedömas som god och framhåller att denna

position bör upprätthållas genom en hård satsning på rationaliseringsverksamhcten.

Vissa remissinstanser framhåller däremot att även om det är önskvärt

att vid jordbrukspolitikens utformning ta hänsyn till ett ökat västeuropeiskt

handelssamarbete med en framtida EEC-anslutning så är det ändå ovisst

när ett dylikt samarbete kan omsättas i mer konkreta former. Statens prisoch

kartellnämnd hävdar att det inte förefaller som om starka skäl skulle

föreligga att i dag utforma den svenska jordbrukspolitiken speciellt med

tanke på att åstadkomma en hög anslutningsberedskap, eftersom man kan

förutsätta att en lång förhandlings- och anpassningsperiod skulle äga rum

(nn en anslutning till EEC skulle aktualiseras. I stort liknande synpunkter

anför Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri.

Utredningens tredje utgångspunkt för sina överväganden om produktionsmålsättningen

är behovet av att i Sverige upprätthålla en jordbruksproduktion

som grundval för en livsmedelsberedskap för avspärrning

eller krig. De remissinstanser som direkt berör denna

fråga vitsordar genomgående att beredskapsaspekten fortfarande har stor

betydelse för avvägningen av jordbruksproduktionens storlek.

ÖB ansluter sig till vad utredningen framhållit beträffande livsmedelsberedskapen,

vilken bör ses som en del av det försvar, som är en förutsättning

för Sveriges alliansfria politik i fredstid och dess neutralitet under krig.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap påpekar särskilt att inga

garantier torde kunna erhållas för att Sverige i en konfliktsituation skulle

kunna komplettera den inhemska produktionen med leveranser utifrån på

villkor som är förenliga med neutraliteten.

LO påpekar att för att ge den svenska neutralitetspolitiken tyngd och

reell innebörd måste även landets livsmedelsförsörjning kunna tryggas vid

en krissituation. Utredningens förutsättning att en treårig avspärrning

måste kunna klaras finner LO rimlig men framhåller att detta kan ske genom

olika kombinationer av fredsproduktion och lagring.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kangl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Utredningens ställningstagande att befolkningsmässiga och

sociala synpunkter ej bör inverka på produktionsmålsättningen

möter invändningar i vissa remissyttranden. RLF och SL beklagar att utredningen

underlåtit att analysera följderna för olika landsdelar av sitt

förslag om jordbruksproduktionens framtida storlek. Om utredningens förslag

genomförs ändras radikalt jordbruksproduktionens lokalisering och

därmed förutsättningarna för bebyggelse och näringsliv i stora delar av

landet, främst i Norrland. Genom att produktionen redan nu sjunkit starkt

i många områden skulle enligt förbunden redan ett måttligt produktionsbortfall

få mycket mer långtgående konsekvenser än som avsetts. Det är

utomordentligt angeläget att följderna av en reformerad jordbrukspolitik

ingående analyseras för att hindra en hotande förslumning av glesbygderna,

varvid särskilt bör observeras den gradvis försämrade åldersfördelningen,

svårigheterna att erhålla en med andra områden likvärdig samhällsservice,

kommunikationsproblem m. m. Ur allmän synpunkt är det vidare

angeläget att beakta de försvars- och beredskapspolitiska följderna av en

koncentration av jordbruksproduktionen till slättbygderna i Syd- och Mellansverige.

Lantmäteristyrelsen framhåller att även om jordbruket ännu mer än nu

koncentreras till södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder talar starka

näringspolitiska, befolkningspolitiska och sociala skäl för att ett rationellt

jordbruk som bereder sina brukare godtagbar lönsamhet bör bevaras även

i Norrland. Skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen anför liknande synpunkter.

ÖB påpekar att en fortsatt uttunning av befolkningen i vissa nu redan

befolkningsfattiga delar av landet medför från beredskapssynpunkt ökade

olägenheter vid rekrytering av krigsmaktens förband.

Frågan om verkan ur natur- och landskapssynpunkt av en

begränsning av jordbruksproduktionen berörs av flertalet remissinstanser.

Dessa framhåller så gott som genomgående att åtgärder bör vidtas för att

hindra att nedläggning av åkerjord sker i former som åstadkommer allt för

stor skada på landskapsbilden. Styrelsen för lantbrukshögskolan anför att

omvårdnaden av landskapsmiljön tilldrar sig stigande intresse i välståndssamhället.

Med ökad levnadsstandard är man uppenbarligen beredd att satsa

samhällsresurser för att upprätthålla en ur trivselsynpunkt lämplig miljö.

Att behålla öppna, ej skogbevuxna arealer är ur denna synpunkt av värde i

stora delar av landet. En sådan miljö kan inte bevaras utan alltför stora

kostnader om inte ett — självfallet rationellt — jordbruk av någorlunda omfattning

bedrivs. Dessa förhållanden talar enligt styrelsen mot en stark

krympning av jordbrukets produktionsvolym.

RLF och SL anför att det i samband med frågan om jordbrukets produktionsmålsättning

finns anledning att beakta fritidsbebyggelse- och naturvårdssynpunkter.

Ett landskap där jordbruket är under nedläggning ger

ett synnerligen trist intryck och blir avsevärt mindre attraktivt ur turist
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

51

synpunkt. De hithörande problemen kan inte lösas var för sig. Man bör visserligen

inte bedriva jordbruk enbart för att tillgodose naturvårdsintressena,

men det är angeläget att samhällets kostnader för olika alternativ vägs mot

varandra. Någon sådan bedömning har inte skett.

Domänstyrelsen framhåller att det blir nödvändigt att stat och kommun

engagerar sig i kulturlandskapets utformning och bidrar till kostnaderna

härför. Särskild uppmärksamhet bör vidare enligt styrelsen ägnas åt att omhänderta

småfastigheter i nedläggningsbygderna. Möjligheterna att i naturvårdssyfte

behålla vissa jordar i en extensiv jordbruksdrift, t. ex. i form av

bete för nötkreatur eller får, ifrågasätts av vissa remissinstanser, bl. a. lantmäteristijrelsen

och jordbruksnämndens konsumentdelegation.

Utredningen finner vid sitt ställningstagande till produktionsmålsättningen

att jordbrukets produktionsvolym inte avtagit så snabbt

i förhållande till konsumtionen som varit önskvärt. Den sänkning av sj älvförsörj

ningsgraden som väntas ske under de närmaste tio åren anser utredningen

inte tillräcklig. Utredningen föreslår därför en sänkning fram mot

slutet av 1970-talet av självför sörj ningsgraden till 80 %. I denna fråga är remissinstansernas

uppfattningar starkt delade. Åsiktsmotsättningarna avser

såväl frågan om produktionsmålsättningen skal! vara ett primärt jordbrukspolitiskt

mål som spörsmålet hur produktionsmålsättningen skall utformas

i olika avseenden.

Utredningens förslag godtas i stort sett av bl. a. lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd, NO, LO, TCO,

Svenska livsmedelsarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet,

Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri, Sveriges

grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund. Dessa remissinstanser understryker

dock utredningens uttalande att produktionsmålsättningen fortlöpande

bör omprövas.

LO godtar utredningens produktionsmålsättning som ett etappmål med

hänsyn till att begränsningen av självförsörjningen till 80 % knappast kan

nås under de närmaste åren med användning av acceptabla strukturomdanande

medel. LO finner emellertid att kritik i flera avseenden kan riktas

mot utredningens beräkningsmetoder och överväganden om hur beredskapsbehovet

skall tillgodoses. Beredskapsmålet bör innebära att så många produktionsfaktorer

finns i jordbruket under fredstid att livsmedelsförsörjningen

kan klaras under en avspärrning efter vissa omställningar. Eftersom

förbättringar kan väntas i både produktions- och lagringsteknik, understryker

LO nödvändigheten av att produktionsmålet fortlöpande omprövas.

Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri och

Sveriges grossistförbund anser att den av utredningen föreslagna självförsörjningsgraden

framräknats med överdriven försiktighet bl. a. i fråga om

■omställningsmöjligheterna vid en avspärrningssituation. Utredningen har

inte heller tillräckligt beaktat möjligheterna att i större utsträckning tillgo
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr !)ö år 1967

dose beredskapsbehovet genom en ökad lagring av främst vegetabilier. Då

produktionsmålsättningen skall bli föremål för regelbundna omprövningar,

motsätter sig emellertid inte samarbetsorganet och förbundet att som ett

första etappmål fastställs en självförsörjning om ca 80 % vid 1970-talets

slut.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap godtar förslaget om en

successiv sänkning av den fredsmässiga självförsörjningsgraden. Om sänkningen

kan ske till 80 % av full försörjning, får enligt överstyrelsen klarläggas

i samband med den föreslagna fortlöpande omprövningen av produktionsmålsättningen.

Utredningens uppfattning att produktionsmålsättningen bör vara ett primärt

jordbrukspolitiskt mål delas inte av lantbruksstyrelsen, jordbruksnämndens

konsumentdelegation, styrelsen för lantbrukshögskolan, kommerskollegium,

Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges industriförbund,

SAF och RF. Dessa remissinstanser förordar dock en sänkning av nuvarande

självförsörjningsgrad. Lantbruks styr elsen anser sålunda att en bindande

målsättning för produktionsvolymens storlek bör komma i andra hand medan

huvudmålet för jordbrukspolitiken bör vara att bilda tidsenliga och utvecklingsbara

lantbruksföretag. Styrelsen erinrar om att krympningen av

jordbrukets resurser pågår i alltmer accelererad takt och att nedläggningen

av åkerjord fram till år 1975 kommer att fortgå snabbare än vad den av

styrelsen år 1962 gjorda inventeringen visade. Styrelsen delar utredningens

bedömning att produktionsvolymen ur beredskapssynpunkt inte bör understiga

80 % av full självförsörjning vid en viss förutsatt lagring av livsmedel.

Sveriges industriförbund och SAF anser också att en rationaliseringsmålsättning

bör ges högsta prioritet i jordbrukspolitiken. Den av utredningen

föreslagna produktionsmålsättningen bör emellertid sättas som allmänt eftersträvad

riktpunkt med möjlighet till omprövning så snart utvecklingen

motiverar en sådan.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation anser att huvudmålsättningen

för jordbrukspolitiken bör vara att med olika medel skapa ett ur samhällsekonomisk

synpunkt rationellt svenskt jordbruk. Detta innebär med all säkerhet

också för den närmast överblickbara framtiden en minskning av

självförsörjningsgraden. Delegationen anser det dock mindre lämpligt att på

det sätt som utredningen gjort knyta produktionsmålsättningen till en på

visst sätt preciserad självförsörjningsgrad. RF anför liknande synpunkter

och förordar att som ett första led i jordbrukets anpassningsprocess bör sättas

att de förlustbringande exportöverskotten elimineras. Rommerskollegium

anser att ovissheten om de framtida förhållandena bör mana till försiktighet

när det gäller att utforma jordbrukspolitiken. Spörsmålet om den lämpliga

försörjningsgraden bör tas upp till förnyat övervägande med jämna

mellanrum. När det gäller den övre gränsen för produktionens omfattning

bör riktmärket vara att överskott av livsmedel som måste avsättas till under
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

pris ej skall uppkomma. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att målsättningen

för jordbrukets framtida storlek bör formuleras som en krympning

av insatserna av produktionsfaktorer i kombination med en snabb rationalisering

och inte primärt som en krympning av produktionsvolymen.

RLF och SL anför att en effektiv resursanvändning och bildandet av effektiva

lantbruksföretag bör vara en huvudmålsättning för jordbrukspolitiken.

I fråga om produktionsvolymen framhåller förbunden bl. a. att totalproduktionen

bör hållas inom en ram som innebär att samhällsekonomiskt kostsamma

marknadsöverskott undviks så länge som behov av ett förhållandevis

högt gränsskydd kvarstår. Förbunden understryker att hänsyn härvid inte

endast bör tas till bruttoexporten utan även till i vad mån import äger rum.

En viss utbytesexport måste få förekomma och bör inte anses utgöra någon

samhällsekonomisk belastning.

Rationaliseringsmålsättningen. Utredningens förslag att rationaliseringspolitiken

skall ha som mål att skapa effektivast möjliga jordbruksföretag

tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Lantbruksstyrelsen

anför rörande betydelsen av de statliga rationaliseringsinsatserna att

■dessa i betydande grad kan påverka utvecklingen inom jordbruket. De åren

1959 och 1963 ändrade bestämmelserna för rationaliseringsverksamheten

samt de under senare år ökade resurserna för företagsekonomisk upplysning

och rådgivning torde verksamt ha bidragit till den under de senaste

åren ökade takten i överföringen av resurser från jordbruket. Möjligheterna

att påverka jordbrukets utveckling i önskad riktning torde enligt styrelsens

uppfattning vara betydligt säkrare och verksammare genom en rätt

inriktning av rationaliserings- och rådgivningsverksamheten än genom skilda

prispolitiska åtgärder, vilkas verkningar på produktionsvolymen kan

vara synnerligen svåra att förutse.

LO framhåller att det produktionsmål och det krav på effektiva företagsenheter,

som utredningen ställt upp, innebär att betydande rationaliseringar

måste ske i jordbruksnäringen i fråga om såväl markanvändningen som

tillämpningen av modern jordbruksteknik. Det kan inte förutsättas att denna

ökning av rationaliseringstakten sker utan att det statliga stödet på detta

område väsentligt ökas. Rationaliseringen innebär att en betydande del av

den arbetskraft som nu sysselsätts i jordbruket måste beredas sysselsättning

i andra yrken. Detta medför att omställnings- och flyttningsbidrag i

olika former får stor betydelse. LO erinrar om att en snabb strukturomvandling

hittills hindrats av det begränsade utbudet av mark. Rationaliseringspolitiken

måste därför utformas på ett sådant sätt att en ökad rörlighet

i markdispositionen verkligen nås. £CO understryker att medan den

inre rationaliseringen inom jordbruket medfört märkbara framsteg har den

yttre rationaliseringen gett ett påfallande magert resultat. Det fortsatta rationaliseringsstödet

måste därför främst inriktas på att genomföra en kraftig

omdaning av företagsstrukturen inom jordbruket.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

RLF och SL framhåller att rationaliseringspolitiken måste ha till syfte

att medverka till en successiv förbättring av effektiviteten i produktionen

och därmed till skapandet av rationella produktionsenheter som är anpassningsbara

till den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Några delade meningar

om den långsiktiga målsättningen för rationaliseringspolitiken synes

inte ha förelegat inom utredningen. Förbunden framhåller emellertid att

den angivna målsättningen inte får betyda att stela mallar sätts upp rörande

areal- och besättningsstorlek, driftsinriktning etc. Hög effektivitet kan

nås i dessa avseenden under vitt skilda förhållanden. Det är också uppenbart

att all jordbruksproduktion ej kan bli lika effektiv. Förbunden slår

även fast att rationaliseringspolitiken måste anpassas till den aktuella företagsstrukturen

och ålderssammansättningen bland lantbrukarna. Uppbyggandet

av rationella företag måste sålunda ofte ske stegvis med utnyttjande

av de fasta resurser som redan finns.

Målsättning för prispolitiken. Utredningens överväganden rörande olika

principiella utgångspunkter för prispolitiken diskuteras

ingående av remissinstanserna.

Enligt LO:s uppfattning torde det inte vara möjligt att i den framtida

jordbrukspolitiken upprätthålla en inkomst jämförelse och målsättning av

hittillsvarande typ. Detta skulle innebära prisökningar i sådan omfattning

att det inte kan betraktas som realistiskt. Dessutom skulle svåra olägenheter

framkomma vid prisavvägningen och målkonflikter skulle uppstå om

en rationellare resursanvändning samtidigt skall eftersträvas. En målkonflikt

skulle även uppstå, framhåller LO, om man i prispolitiken skulle binda

sig för någon annan liknande norm som riktpunkt för prissättningen, t. ex.

lönsamhet för rationella företag. Förutsättningen att en viss produktion

skall upprätthållas i beredskapssyfte torde i och för sig innebära en lönsamhetsgaranti.

Prispolitiken utgör det viktigaste medlet för att nå de

jordbrukspolitiska målen. När man inom jordbrukspolitiken vill acceptera

principen om en konsekvent och fullständig anpassning av produktionen

enligt de principer, som gäller för näringslivet i övrigt, innebär detta att

prispolitikens huvuduppgift måste förskjutas från inkomstfördelningsfunktionen

till att användas som ett anpassnings- och styrningsinstrument.

Detta gäller såväl för produktionen i dess helhet som för de särskilda produkterna.

Prispolitiken måste sålunda utformas så att en högre produktivitet

främjas och på så sätt minska samhällskostnaderna för produkterna.

Den måste också minska produktionsöverskottet totalt och inom speciella

varuområden. Vidare måste prispolitiken initiera ett rationaliseringsarbete

och en omställning av arbetskraft och produktionsresurser. I stort sett liknande

uppfattning hyser Svenska livsmedelsarbetareförbundet och Svenska

skogsarbetareförbundet. TCO finner det angeläget att jordbruket behandlas

på samma sätt som övriga näringsgrenar. En garanterad företa
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

55

garinkomst av det slag som tidigare åsyftats inom jordbruket tillämpas inte

inom någon annan näringsgren och är därför en anomali i ett ekonomiskt

system där företagarinkomsten utgör det viktigaste incitamentet till strukturomvandling.

KF understryker att prissättningen inte kan vara något lämpligt medel

att lämna jordbruket ett välfärdspolitiskt betingat stöd. En inkomstmålstyrd

prissättning medför varken en rättvis inkomstfördelning bland olika

kategorier jordbrukare eller en lämplig fördelning av kostnaderna för jordbruksstödet

på olika konsumentgrupper. En sådan prissättning motverkar

såväl den rationalisering man önskar inom jordbruket som möjligheterna

till en förbättring av livsmedelsstandarden inom främst låginkomstgrupperna

och barnfamiljerna. Sveriges grossistförbund och Samarbetsorganet i

jordbruksfrågor för enskild handel och industri anser att man inte torde

kunna räkna med att nå målsättningarna rörande rationalisering och produktionsvolym

om man inte tillsammans med rationaliseringsåtgärder utnyttjar

prispolitiska medel. Prissättningen är det mest effektiva medlet att

styra såväl produktionens omfattning som dess inriktning. Även en prissättning

grundad på standardmålsättning för mindre jordbrukare eller en lönsamhetsmålsättning

för rationella enheter torde medföra sådana svårigheter

att en praktisk tillämpning ej får avsedd effekt.

Sveriges industriförbund och SAF framhåller att även om den tidigare

tillämpade inkomstlikställighetsmålsättningen avskaffas måste självfallet

också i framtiden någon form av inkomstmålsättning utgöra ett viktigt

element i jordbrukspolitiken. Vad man på detta fält väl rimligen kan sikta

till är att åstadkomma en företagsekonomisk lönsamhet för de rationella

jordbruksföretagen och en tillfredsställande levnadsstandard för huvuddelen

av de jordbrukarfamiljer som stannar kvar i näringen. Den viktigaste

förutsättningen för att man skall kunna nå detta är utan tvivel att man

lyckas realisera de uppställda produktions- och rationaliseringmålen. På

lång sikt torde nämligen en effektiv jordbruksproduktion av lämpligt avvägd

storlek vara den säkraste garantin för att även den önskvärda inkomstmålsättningen

skall kunna realiseras.

NO framhåller att om en lönsamhetsmålsättning av den typ som ledamoten

Bengtsson m. fl. föreslagit i reservation skulle läggas till grund för den

framtida prispolitiken, skulle inom jordbrukssektorn komma att tillämpas

en metod mycket lik den form av prissättning som är vanlig vid priskarteller.

Inom karteller med horisontell prissamverkan hävdas i regel att priset

fastställs vid den nivå som ger ett rationellt företag en normal vinst. NO

anser emellertid att prisnivån ofta främst påverkas av de mindre effektiva

företagens kostnader. Om prissamarbetet i sådana fall slår igenom i prissättningen

samt de samarbetande företagen tillsammans intar en dominerande

ställning på marknaden och ej från annat håll utsätts för aktiv konkurrens,

får samarbetet en konserverande inverkan på strukturen med där
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

av följande negativa verkningar på effektiviteten inom branschen. Med hänsyn

till den avskärmning av utländsk konkurrens som kännetecknar jordbruksnäringen

skulle en reglering i enlighet med ledamoten Bengtssons

m. fl. förslag medföra stora risker för en långsammare strukturutveckling

än den av utredningen föreslagna produktionsstyrande prissättningen, vilken

mer ansluter sig till marknadshushållningens principer. En tillämpning

av det i nyss nämnda reservation framlagda förslaget skulle vidare innebära

en lönsamhetsgaranti utan motsvarighet inom andra delar av näringslivet

och även medföra större risker än utredningsförslaget för påverkan av icke

företagsekonomiska överväganden.

SL och RLF anför — mot bakgrund av sina ställningstaganden till jordbrukspolitikens

målsättningar i övrigt -— att i riktlinjerna för den framtida

jordbrukspolitiken måste ingå en lönsamhetsmålsättning som innebär

att prisnivån på jordbruksprodukter skall avvägas så att rationella företag

i jordbruket kan uppnå full företagsekonomisk lönsamhet. Genom lönsamhetsmålsättningen

kan enligt förbundens mening det ena av de två jordbrukspolitiska

huvudsyftena — det samhällsekonomiska — tillgodoses. Det

välfärdspolitiska huvudsyftet med denna politik kan tillgodoses om i en

överenskommelse, s. k. ramavtal, om den framtida jordbrukspolitiken infogas

en levnadsstandardmålsättning som innebär att de som är sysselsatta

inom jordbruket ges möjligheter att uppnå en skälig levnadsstandard och

få del av den allmänna standardstegringen i samhället. Detta överensstämmer

påpekar förbunden även med de direktiv som lämnades jordbruksutredningen.

En levnadsstandardmålsättning av nyss angivet slag skulle

också vara i linje med de principer om solidaritet mellan olika yrkesgrupper

som är allmänt accepterad i vårt land. För att man skall kunna bedöma

om den uppställda levnadsstandardmålsättningen nås med den lönsamhetsbetingade

prissättningen är det också enligt förbundens mening nödvändigt,

att lönsamhets- och inkomstutvecklingen för andra grupper av jordbrukare

än de som läggs till grund för lönsamhetsmålsättningen fortlöpande

följs.

Utredningen föreslår att riktpunkten för p r i s p o 1 i t i k e n under

en övergångsperiod efter den 1 september 1967 bör vara att

prisnivån inte bör få stiga fullt så snabbt som den allmänna prisnivån.

LO framhåller att med de starka tendenser till produktionsökning inom

jordbruket som råder måste prispolitiken utformas så att stor återhållsamhet

iakttas med prishöjningar på jordbruksprodukter. Eftersom effekterna

av såväl prispolitiken som omställnings-rationaliseringsstödet ännu är

okända bör, såsom utredningen föreslår, åtgärderna prövas under en övergångstid

och därefter erforderliga justeringar i politiken vidtas. KF anför i

stort sett liknande synpunkter.

Sveriges industriförbund och SAF ansluter sig till den av utredningen

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

57

angivna målsättningen och framhåller att en sådan målsättning i realiteten

endast innebär en anknytning till och fortsättning av jordbrukets — och

i än högre grad industrins — realprisutveckling under de senaste tio åren.

Samarbetsorga.net

Sveriges grossistförbund har ingen erinran mot utredningens förslag.

SL och RLF hävdar bestämt att utredningens förslag rörande prissättningen

på jordbrukets produkter varken under övergångsperioden eller

därefter kommer att verka stimulerande på rationaliseringen i jordbruket

och att alltså utredningens prisförslag direkt motverkar utredningens rationaliseringspolitiska

målsättning. En fast långsiktig grundval för prispolitikens

utformning måste enligt förbundens mening finnas. Man kan

inte räkna med att enskilda jordbrukare i dag skall vara villiga att satsa

hundratusentals kr. i nyinvesteringar om prisnivån i fortsättningen inte ger

fullständig förräntning som följd. I motsats till utredningen anser förbunden

att ett långsiktigt ramavtal måste finnas, om man skall uppnå den

stabilitet i prisnivån som även utredningen bedömt angelägen. Hur ett sådant

ramavtal lämpligen bör utformas har angetts i reservation av ledamoten

Bengtsson m. fl.

Vissa remissinstanser ansluter sig i frågan om den föreslagna övergångsperiodens

längd till vad som anförts i särskilt yttrande av ledamoten Folke

Johansson m. fl. och framhåller att tre år är en för kort tid för att avläsa

och analysera verkningarna av de av utredningen föreslagna åtgärderna på

rationaliseringens och prispolitikens område. Sålunda anför lantbruksstyrelsen

att underlag för en omprövning av jordbrukspolitiken inte kan föreligga

efter en så kort period som tre år. Statens jordbruksnämnd anser det

realistiskt att inte räkna med en kortare övergångsperiod än fem år för att

utröna verkningarna av ett tänkt rationaliserings- och omställningsstöd

och pröva sig fram till ändamålsenligt prisstöd. Även styrelsen för lantbrulcshögskolan

anser att tre år är en alltför kort tid för att med tillräcklig

säkerhet kunna mäta effekten av insatta rationaliseringsåtgärder. Liknande

synpunkter anförs av lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen och RF.

NO understryker däremot vikten av att den nämnda övergångsperioden

inte utsträcks.

Utredningens överväganden rörande prispolitikens utfor mning

efter övergångsperiodens slut har närmare diskuterats

av endast ett fåtal remissinstanser. TCO anför att den av utredningen

åsyftade kombinationen av prispolitik och rationaliseringsåtgärder torde

vara nödvändig för att en strukturomvandling av avsedd omfattning skall

kunna åstadkommas. Så snart produktionsmålsättningen uppnåtts bör emellertid

en omprövning av prispolitikens målsättning äga rum. En ytterligare

målsättning vid sidan av att bevara produktionsvolymen bör härvid vara att

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

prisnivån på olika jordbruksprodukter inte skall vara påtagligt högre i vårt

land än i andra länder med jämförbara produktionsförutsättningar.

Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri och

Sveriges grossistförbund finner ej anledning motsätta sig utredningens förslag

att ytterligare sänkning av realprisnivån skall kunna komma i fråga

efter övergångsperiodens slut under förutsättning att skälig hänsyn tas till

att de kapitalresurser, som kommer att erfordras för att strukturrationaliseringen

skall ge resultat, verkligen stått till förfogande. Organisationerna

förutsätter vidare att de prispolitiska åtgärderna kommer att utformas

med sikte på att i största möjliga mån styra produktionsinriktningen mot

de samhällsekonomiskt mest lönsamma produktionsalternativen. Organisationerna

anser vidare att utredningens förslag att på lång sikt söka åstadkomma

en produktionsmålstyrd prissättning är välbetänkt och riktigt.

Sveriges industriförbund och SAF finner det däremot betydligt svårare

att i dagens läge ta ställning till i vilken utsträckning en ökad användning

av prispolitiska medel kan komma att bli erforderlig under tiden efter övergångsperiodens

slut. Ett ställningstagande underlättas heller inte enligt

förbunden av att vitt skilda uppfattningar råder inom utredningen rörande

prispolitikens effekt på rationaliseringsverlcsamheten. Vilka medel som

efter övergångsperiodens slut kan bli erforderliga för att nå den långsiktiga

målsättningen för jordbrukspolitiken bör förutsättningslöst bedömas

sedan man analyserat verkningarna av de under övergångsperioden insatta

åtgärderna.

KF påpekar, mot bakgrund av att utredningens förslag om produktionsmålstyrd

prissättning kan börja tillämpas först i slutet av 1970-talet, att den

internationella utvecklingen fram till denna tidpunkt kan vara sådan att

man tvingas revidera såväl produktionsmålsättningen som prispolitiken.

RLF och SL avvisar, som angetts i det föregående, utredningens förslag

till långsiktig målsättning för prispolitiken och uttalar i stället sitt stöd för

det förslag till ramavtal som närmare behandlas i den av ledamoten Bengtsson

m. fl. avgivna reservationen.

Departementschefen

En aktiv jordbrukspolitik i form av särskilda insatser från samhällets

sida till gagn för jordbruksnäringen och de i näringen sysselsatta utgör sedan

lång tid tillbaka en framträdande del av den allmänna näringspolitiken

i vårt land. Den dynamiska utveckling, som pågår inom det svenska näringslivet

och samhället i övrigt, innebär även för jordbruksnäringen och

dess utövare en allt intensivare omdaning och omställning. Detta ställer

på samma sätt som inom näringslivet i övrigt stora krav på företagare och

anställda inom jordbruket. Utvecklingen kräver också att jordbrukspolitiken

utformas så att den främjar jordbruksnäringens anpassning till ändrade

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

förutsättningar för såväl jordbruket som det svenska näringslivet i allmänhet.

Samtidigt kvarstår behovet att genom inhemsk jordbruksproduktion i

tillräcklig omfattning trygga en god beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen.

Likaså innebär den solidaritet mellan olika grupper, som präglar

det svenska samhället, att de som i framtiden är sysselsatta inom jordbruket

skall kunna påräkna ekonomisk och social trygghet i samma utsträckning

som andra näringar erbjuder. Härjämte är det ur samhällets och

konsumenternas synpunkt av stor vikt att den samhällsekonomiska kostnaden

för den svenska jordbruksproduktionen blir den minsta möjliga. För

konsumenternas del är det vidare angeläget att jordbrukspolitiken medverkar

till att livsmedlen blir så billiga som möjligt och att goda valmöjligheter

finns mellan livsmedel av olika slag.

1960 års jordbruksutredning har utfört mycket omfattande undersökningar

rörande jordbrukets förhållanden i olika hänseenden. Dessa undersökningar,

som till stor del redovisats i särskilda delbetänkanden, ligger

till grund för överväganden och förslag rörande jordbrukspolitikens utformning

i utredningens huvudbetänkande. Vid remissbehandlingen av detta

betänkande har därjämte många remissinstanser ingående utvecklat sina

uppfattningar rörande de olika faktorer som bör påverka jordbrukspolitiken.

Jag finner det mycket värdefullt att ett utförligt material nu står till

buds såsom underlag för statsmakternas ställningstaganden till de jordbrukspolitiska

frågorna.

I det föregående har kortfattat redovisats utredningens förslag rörande de

allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken och remissyttrandena över

förslaget. Av redogörelsen framgår att i väsentliga avseenden delade uppfattningar

föreligger såväl inom utredningen som bland remissinstanserna.

Särskilt gäller detta i fråga om jordbruksproduktionens lämpliga omfattning

i framtiden och principerna för prissättningen på jordbrukets

produkter. I fråga om jordbrukets rationalisering råder däremot nära nog

fullständig enighet både inom utredningen och bland remissinstanserna.

Orsaken till att statsmakterna bör föra en aktiv jordbrukspolitik, som

bl. a. inrymmer ställningstaganden till jordbruksproduktionens omfattning

och priserna på jordbrukets produkter, är i huvudsak de förhållanden som

råder på den internationella marknaden för jordbruksprodukter och livsmedel.

Totalt sett föreligger i världen en ur näringssynpunkt allvarlig brist

på livsmedel. I många utvecklingsländer är livsmedelsförsörjningen otillfredsställande

och direkt svält förekommer. Å andra sidan har sedan början

av 1950-talet världshandeln med jordbruksprodukter och livsmedel präglats

av att utbuden överstigit den lcöpkraftiga efterfrågan vilket lett till låga

priser. Så gott som alla västeuropeiska länder och i viss mån även de

stora transoceana exportländerna för jordbruksprodukter har, till följd

av att de låga världsmarknadspriserna inte kunnat godtas som hemma
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

marknadspriser, vidtagit jordbruksreglerande åtgärder av olika slag. Det

gemensamma syftet med dessa åtgärder är oftast att upprätthålla de inhemska

priserna på jordbruksprodukter på en högre nivå än världsmarknadens.

I länder, där jordbruksproduktionen totalt eller för vissa produkter

överstiger det inhemska konsumtionsutrymmet, omfattar jordbruksregleringarna

i allmänhet även åtgärder för att överskotten skall kunna avsättas

på världsmarknaden till det pris som för tillfället kan erhållas. Även vissa

andra länder gör stora ansträngningar att exportera jordbruksprodukter

för att få valutaintäkter.

Jordbruksutredningen har ingående behandlat nyss nämnda förhållanden

och sökt bedöma den framtida utvecklingen. Utredningen har för det närmaste

decenniet dragit den slutsatsen att prisnivån för jordbruksprodukter

på världsmarknaden kommer att vara låg och att betydande avsättningssvårigheter

för överskott kommer att föreligga. I ett längre tidsperspektiv

torde man enligt utredningen få räkna med knapphetstendenser och

prisstegringar på den internationella marknaden. Gentemot denna uppfattning,

som stöds av bl. a. styrelsen för lantbrukshögskolan, LO, Sveriges

industriförbund, SAF och Sveriges grossistförbund, har reservanter inom utredningen

och vissa remissinstanser hävdat att världsmarknadspriserna

kan komma att stiga relativt snabbt.

För min del vill jag till en början erinra om att det svenska jordbruket

f. n. har ett gränsskydd som i genomsnitt uppgår till omkring 74 % av importvärdet.

För att detta gränsskydd skulle kunna avvecklas eller minskas

till en nivå som är normal för industriprodukter krävs sålunda vid en oförändrad

svensk prisnivå eu mycket betydande stegring av världsmarknadspriserna

på jordbruksprodukter. Några tendenser till en sådan prisstegring

har inte framkommit. De stabiliserade världsmarknadspriser på vissa

jordbruksprodukter, som eftersträvas vid förhandlingar om internationella

avtal bl. a. inom ramen för den s. k. Kennedy-ronden, ligger betydligt

under den svenska prisnivån. De av vissa remissinstanser åberopade minskningarna

av över skott slagren av vissa jordbruksprodukter i Amerikas Förenta

Stater har ej lett till några prishöjningar av betydelse i förevarande sammanhang.

Enligt min mening saknas anledning anta att det i den överblickbara

framtiden inträffar ändringar i fråga om nivån för världsmarknadspriserna

på jordbruksprodukter som skulle göra det möjligt att genomföra en

avveckling eller kraftig begränsning av det svenska gränsskyddet för jordbruksprodukter.

Det förefaller snarare sannolikt att, i enlighet med jordbruksutredningens

bedömning av prisutvecklingen på världsmarknaden

under nästa årtionde, gränsskyddet ej av denna anledning kan avsevärt

minskas. I fråga om utvecklingen på längre sikt torde knappast några slutsatser

kunna dras som är så säkra att de kan läggas till grund för konkreta

åtgärder.

Mot bakgrunden av det anförda är det ofrånkomligt att under den fram
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

tid som kan överblickas en förutsättning för svensk jordbruksproduktion

i större skala är att den inhemska prisnivån på jordbruksprodukter

genom åtgärder från samhällets sida hålls betydligt över världsmarknadens

prisnivå. Såsom jag berört i det föregående leder detta till att statsmakterna

måste ta ställning även till frågan om den svenska jordbruksproduktionens

lämpliga omfattning. Detta ställningstagande bör enligt min mening

grundas på såväl rent samhällsekonomiska synpunkter som på internationella

hänsyn samt beredskapsmässiga och andra skäl.

Betydelsen av att storleken av jordbruksproduktionen bedöms ur rent

samhällsekonomisk synpunkt framgår bl. a. av att det inom andra delar av

det svenska näringslivet knappast föreligger en så ogynnsam relation mellan

den svenska prisnivån och världsmarknadspriserna. För jordbrukssektorns

del har tendensen hittills varit att relationen mellan den inhemska

prisnivån och världsmarknadens blivit allt ogynnsammare. Sedan år 1956

har det genomsnittliga gränsskyddet på jordbruksprodukter stigit från

ungefär 30 till f. n. ca 74 % av importvärdet.

De prognoser rörande anspråken på arbetskraft och kapital, som bl. a.

1965 års långtidsutredning gjort, visar att knapp tillgång på dessa produktionsresurser

kommer att råda under överskådlig framtid. En rationell hushållning

med tillgängliga produktionsresurser är därför en nödvändig förutsättning

för fortsatt välståndsökning. Jordbruksutredningen har gjort beräkningar,

som visar att betydande samhällsekonomiska vinster kan nås

genom att de produktionsresurser som är bundna i jordbruk med svaga

förutsättningar för effektivisering lösgörs eller ej förnyas. Till denna slutsats

synes remissinstanserna ansluta sig i princip även om delade meningar

finns rörande storleken av vinsterna. Jag är medveten om att stora svårigheter

möter i fråga om beräkningar av detta slag. Enligt min uppfattning

har dock utredningen klart visat att en utveckling som lösgör resurser

från jordbruket till förmån för mer effektiv användning inom andra näringar

är angelägen. En sådan utveckling, som innebär omplacering av både

arbetskraft och kapital, har pågått under lång tid och den bör enligt min

mening underlättas. Jag vill framhålla att de tillfälliga minskningar i efterfrågan

på arbetskraft som då och då uppkommer givetvis inte inverkar

på denna långsiktiga bedömning. Vidare anser jag mig böra betona att liksom

hittills resursminskningen inom jordbrukssektorn bör ske på frivillighetens

väg. Det är således näringsutövarna själva som avgör om de skall

lämna jordbruket.

I hur stor omfattning en samhällsekonomiskt motiverad resursöverföring

från jordbruket till andra näringar bör ske har jordbruksutredningen ej angett.

Jag anser mig böra understryka betydelsen av att vid en sådan bedömning

hänsyn tas till konsekvenserna på samhällets alla områden. Det

har av några remissinstanser gjorts gällande att försiktighet bör iakttas

med resursöverföring från jordbruket med hänsyn till att detta medför

behov av ökat bostadsbyggande. I anledning härav vill jag framhålla att

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

det ökande behovet av arbetskraft inom de expanderande tätortsnäringarna

leder till ökade anspråk på bostäder oavsett om arbetskraften kommer från

jordbruket, från andra landsbygdsnäringar eller från utlandet. Ej heller

finns enligt min mening anledning att, såsom vissa remissinstanser gjort,

befara att utflyttningen av resurser från jordbruket skulle leda till en försämrad

valutasituation, eftersom de expanderande näringarnas produkter

i allmänhet har ett betydligt högre bytesvärde på världsmarknaden än jordbrukets

produkter. Jag finner mot bakgrunden av det anförda att anledning

inte framkommit att för den närmaste framtiden sätta i fråga utredningens

bedömning att produktionsresurserna i jordbruket ur rent samhällsekonomisk

synpunkt borde motsvara en produktionsvolym som ligger

under den lägsta volym som av andra skäl bör upprätthållas. Det är enligt

min mening angeläget att tid efter annan bedömningar sker rörande

de samhällsekonomiska vinsterna av överföring av resurser från jordbruket

och att utvecklingen i detta avseende fortlöpande följs.

Bland de internationella frågor i övrigt som är av betydelse för ställningstagandet

till jordbruksproduktionens omfattning, märks utvecklingsländernas

livsmedelsförsörjning. Jordbruksutredningen har ansett att Sveriges

förutsättningar för jordbruksproduktion är så begränsade vid en internationell

jämförelse att större insatser från vår sida för utvecklingsländerna

kan ske på annat sätt än genom direkt och fortlöpande livsmedelshjälp.

Denna uppfattning delas av bl. a. SIDA. Å andra sidan har vissa ledamöter

i utredningen hävdat att den svenska jordbruksproduktionen visserligen

inte bör vara inriktad på direkt överskottsproduktion för utvecklingsländernas

försörjning, men att vi inte genom import bör minska tillgången på

livsmedel i världen i övrigt utan försörja oss själva.

Frågan hur livsmedelsförsörjningen av utvecklingsländernas i snabb takt

växande befolkning skall lösas är utan tvivel ett av vår tids mest allvarliga

problem. Sverige måste liksom andra länder med högt välstånd delta i arbetet

med att lösa dessa frågor. Detta arbete kan inte endast avse att

lösa de akuta försörjningsproblemen i utvecklingsländerna utan bör också

inriktas på att främja deras allmänna ekonomiska utveckling. Givet är att

varje land bör göra sin insats för utvecklingsländerna på de områden

där det har de bästa förutsättningarna att ge effektiv hjälp. I den rådande

situationen på livsmedelsförsörjningens område torde de mest effektiva

svenska insatserna utgöras av dels bidrag till multilaterala biståndsorgan

verksamma på livsmedelsområdet dels bilateralt bistånd för att höja utvecklingsländernas

jordbruksproduktion och minska den betydande förstöringen

av födoämnen vid transport och lagring i dessa länder. Jag delar

alltså jordbruksutredningens och SIDA:s uppfattning att Sverige kan

göra effektivare insatser på annat sätt än genom direkta leveranser av livsmedel

till utvecklingsländerna. Mot angivna bakgrund ansluter jag mig till

utredningens åsikt att det ej är rationellt att Sverige direkt inriktar sig på

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

63

att producera livsmedel för utvecklingsländernas behov. Det bör i sammanhanget

framhållas att livsmedelshjälpen till utvecklingsländerna i

första hand avser vegetabiliska produkter, för vilka Sverige ej har särskilt

goda produktionsförutsättningar. Som utredningen framhållit bör givetvis

ev. uppkommande överskott av svenska jordbruksprodukter, som lämpar

sig för livsmedelshjälp, utnyttjas för sådant ändamål, t. ex. inom ramen

för det internationella livsmedelsprogrammet.

Hur en svensk import av jordbruksprodukter inverkar på utvecklingsländernas

försörj ningsläge har jordbruksutredningen inte närmare analyserat.

Jag anser mig böra framhålla att den svenska import, som kan komma

i fråga av sådana jordbruksprodukter som kan framställas inom landet,

blir av mycket liten omfattning i förhållande till utbuden på världsmarknaden.

Härtill kommer att utvecklingsländer av samhällsekonomiska skäl

söker finna avsättning på export även av sådana jordbruksprodukter, t. ex.

socker, som kan framställas i Sverige. Detta är ett uttryck för utvecklingsländernas

strävanden att genom större exportinkomster själva kunna finansiera

sin ekonomiska utveckling. Det är vidare svårt att föreställa sig

att den internationella arbetsfördelning, som i allt större utsträckning tilllämpas

när det gäller produktion av olika varor, ej skulle komma i fråga

beträffande jordbruksprodukter. Hänsyn till utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning

torde därför väl kunna förenas med svensk import av jordbruksprodukter.

En annan internationell fråga av betydelse för den svenska jordbruksproduktionens

omfattning är utvecklingen av det handelspolitiska samarbetet.

De allmänna strävandena att öka handeln mellan länderna som pågått

under hela efterkrigstiden har på senare år i större utsträckning än tidigare

kommit att omfatta jordbruksprodukterna. Anledningen härtill är

kraven på ökade avsättningsmöjligheter från de länder som traditionellt exporterar

jordbruksprodukter i större omfattning. Vidare framförs från

många utvecklingsländer önskemål om ökade exportmöjligheter av jordbruksprodukter

till industriländerna. Bakgrunden till dessa önskemål synes

såsom jag berört i det föregående vara att utvecklingsländerna ser en

möjlighet att genom en ökad export skaffa resurser till en oundgängligen

nödvändig ekonomisk utveckling. Att underlätta förverkligandet av dessa

önskemål ligger i linje med de allmänna riktlinjerna för det svenska biståndet

till utvecklingsländerna.

Ett intensivt arbete för ökad handel och ekonomisk integration pågår f. n.

inom flera internationella organisationer. Dessa inriktar alltmer sina ansträngningar

på att minska de hinder för en ökad handel med jordbruksprodukter

som de nationella jordbruksregleringarna utgör. Detta leder, såsom

kommerskollegium framhållit i sitt remissyttrande, till att jordbrukssektorn

inte längre kan hållas utanför vid en samlad handelspolitisk bedömning.

Sålunda ställs numera ofta krav på ökat utrymme för export av jord
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

bruksprodukter som villkor för ytterligare lättnader i handeln med industrivaror.

För att Sverige skall kunna vinna förståelse för sina önskemål

om en ökad export är det värdefullt om utrymme finns för import av

jordbruksvaror som andra länder har intresse av att avsätta på den svenska

marknaden. Det bör i detta sammanhang nämnas att Sverige under hela

efterkrigstiden importerat nötkött från bl. a. Danmark.

I nuvarande handelspolitiska läge gör sig nyss nämnda faktorer starkt

gällande. Den s. k. Kennedy-ronden inom ramen för det allmänna tull- och

handelsavtalet (GATT) tar sålunda sikte på att åstadkomma en sänkning

av tullarna över hela det handelspolitiska fältet samtidigt som man försöker

minska andra handelshinder. Jordbrukssektorn utgör ett mycket viktigt område

i dessa förhandlingar.

Inom EEC har samarbetet kommit långt på jordbrukets område. Den

svenska regeringen har förklarat sig beredd att så snart gynnsamma förutsättningar

föreligger i samråd med övriga EFTA-länder inleda förhandlingar

med EEC om anslutning i former som är förenliga med vår traditionella

neutralitetspolitik. Självfallet skulle en sådan anslutning få stor betydelse

för det svenska jordbruket. Vid remissbehandlingen av jordbruksutredningens

betänkande har uppmärksammats den inverkan som den svenska

jordbruksproduktionens omfattning kan ha då frågan om eventuell anslutning

till EEC aktualiseras. Även i andra hänseenden bör, såsom jag

återkommer till i det följande, frågan om en eventuell svensk anslutning

till en större europeisk marknad beaktas vid utformningen av jordbrukspolitiken.

EFTA :s tullsänkningsprogram omfattar inte jordbruksvaror. Samhandeln

med jordbruksprodukter regleras i stället bl. a. av bilaterala överenskommelser

mellan medlemsländerna. Senare denna dag avser jag att föreslå

Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga proposition angående godkännande

av överenskommelse mellan Sverige och Danmark rörande import av

nötkött till Sverige. Det är sannolikt att samarbetet på jordbruksområdet

inom EFTA kommer att ytterligare utvecklas och fördjupas. Jag vill hänvisa

till att beslut nyligen fattats att överse förutsättningarna för ökad

handel med jordbruksprodukter inom EFTA. Även inom det nordiska ekonomiska

samarbetet har strävandena att öka handelsutbytet på jordbruksområdet

intensifierats under senare år. I samband med Nordiska rådets

rekommendation år 1966 att undersöka förutsättningarna för en samlad

utbyggnad av det nordiska ekonomiska samarbetet har från svensk sida

förklarats att Sverige i princip är berett att delta i en gemensam nordisk

jordbruksmarknad.

En samlad bedömning av den framtida handelspolitiska utvecklingen anser

jag ge vid handen att en expansion av den svenska utrikeshandeln

underlättas om andra länder kan erhålla ökat avsättningsutrymme för

jordbruksprodukter i Sverige. Eftersom en sådan expansion är angelägen,

behöver enligt min mening möjligheterna att exportera jordbruksproduk
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

65

ter till Sverige vidgas. Den begränsning av den inhemska jordbruksproduktionen

som jordbruksutredningen föreslagit är således till fördel i handelspolitiska

sammanhang. Jag vill i detta sammanhang framhålla att viss

import av livsmedel och jordbruksprodukter är fördelaktig ur konsumenternas

synpunkt. Inkomsterna av de införselavgifter, som tas ut på importerade

varor, kan nämligen såsom fallet är i fråga om socker användas för

att sänka de inhemska konsumentpriserna. Härjämte ökar de svenska konsumenternas

möjligheter att välja mellan olika produkter.

Av central betydelse för svensk jordbrukspolitik är nödvändigheten att

trygga en god beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Utredningen

har därför mycket ingående undersökt vilka krav en sådan beredskap i dagens

läge och för den framtid som kan överblickas ställer på jordbruksproduktionens

omfattning i fredstid. Till grund härför har utredningen

övervägt målsättningen för livsmedelsberedskapen och i vilken utsträckning

denna bör tillgodoses genom produktion resp. lagring av livsmedel.

Utredningen har bedömt att jordbruksproduktionen i fredstid av beredskapsskäl

bör upprätthållas vid en nivå som med nuvarande beredskapslagring

av livsmedel svarar mot drygt 85 % och vid en något ökad lagring

mot 80 % av full självförsörjning mätt i kalorier. Några principiella invändningar

mot utredningens bedömningar i fråga om livsmedelsberedskapen

har ej framkommit vid remissbehandlingen.

Jag anser att en god livsmedelsberedskap är en oundgänglig del av vårt

totala försvar och en förutsättning för vår traditionella neutralitetspolitik.

Av grundläggande betydelse för denna beredskap är att det i fredstid finns

produktionsresurser och lager av livsmedel som i ett avspärrningsläge tryggar

folkförsörjningen. Utredningen har klarlagt att nu befintliga produktionsresurser

i jordbruket betydligt överstiger vad som krävs för att vid en

avspärrningsperiod av tre år trygga livsmedelsberedskapen och att en

minskning av produktionsresurserna är möjlig med bibehållen fullgod beredskap.

Såsom ett mått på storleken av de produktionsresurser som vid en

viss produktionsinriktning erfordras ur beredskapssynpunkt har utredningen

angett en lägsta självförsörjningsgrad i fredstid av 80 %. Jag ansluter

mig till utredningens bedömning av den nivå för produktionskapaciteten

som av beredskapsskäl i dagens läge bör uppehållas. Jag vill framhålla att,

eftersom produktionskapaciteten f. n. ligger betydligt över nyss nämnda

nivå, någon omedelbar väsentlig ökning av beredskapslagringen ej är erforderlig.

Det bör enligt min mening understrykas att, såsom framhållits i ett särskilt

yttrande, den av utredningen angivna storleken av de erforderliga

produktionsresurserna ej är entydig utan endast gäller helt vid en viss

produktionsinriktning. Förskjutningar i produktionens fördelning på animaliska

och vegetabiliska livsmedel i fredstid ändrar sålunda självförsörjningsgraden

utan att därför försörjningsberedskapen ändras. Detta

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

beror på att produktion av animaliska livsmedel kräver ungefär sex

gånger mer produktionsresurser än vegetabiliska livsmedel. Av angivna

skäl bör enligt min mening eftersträvas att söka på annat sätt ange

storleken av den produktionskapacitet som krävs ur beredskapssynpunkt.

Därjämte är det angeläget att ändringar i produktionsinriktningen samt produktionsutvecklingen

för skilda produkter följs med hänsyn till beredskapssynpunkten.

Härigenom erhålls bl. a. fortlöpande underlag för bedömning

av omfattningen och fördelningen på olika varor av den lagring av livsmedel

som utgör ett komplement till produktionsberedskapcn. Därutöver

erfordras lagring av livsmedel som beredskap för elt krigsfall. Det åligger

statens jordbruksnämnd att svara för den ekonomiska försvarsberedskapen

i fråga om livsmedelsförsörjningen. Jag avser att föreslå Kungl.

Maj :t att uppdra åt jordbruksnämnden att mot bakgrunden av vad jag nyss

anfört göra en ny samlad översyn av och på grundval därav framlägga förslag

till den närmare utformningen av försörjningsberedskapen i fråga om

livsmedel. Jag vill anmäla att jag i detta sammanhang avser att föreslå att

till jordbruksnämnden överlämnas en av jordbruksutredningen den 23 oktober

1964 avgiven promemoria angående livsmedelsförsörjningen i krig

in. in. och däröver avgivna remissyttranden.

Jordbruksutredningen framhåller, att varken befolkningspolitiska^ eller

sociala skäl bör leda till att man inriktar sig på att upprätthålla en jordbruksproduktion

av annan storlek än den som av andra skäl är önskvärd.

Reservanter inom utredningen har i denna fråga anfört att utredningen inte

tillräckligt beaktat att jordbrukspolitiken måste anpassas med hänsyn bl. a.

till dess effekter för befolkning och näringsliv i olika bygder och landsdelar

och till åldersstrukturen inom jordbruket. Liknande synpunkter har

framförts av vissa remissinstanser.

Jag vill erinra om att de befolkningspolitiska och sociala problemen på

landsbygden är föremål för särskild uppmärksamhet från samhällets sida.

Angivna problem hänger samman med den fortgående utvecklingen och

strukturrationaliseringen av det svenska näringslivet. Inom stora landsbygdsområden

domineras näringslivet av jordbruket. Den fortgående strukturrationaliseringen

av jordbruket påverkar givetvis i hög grad landsbygdens

ekonomiska och sociala förhållanden. Det minskande behovet av arbetskraft

i jordbruket får oundvikligen den konsekvensen att där förr flera

familjer hade sin utkomst jordbruket i dag kanske endast kräver en familjs

insatser. Förutsättningarna för handeln och samfärdseln ändras också

till följd av förskjutningarna i befolkningsstrukturen. Liksom inom

näringslivet i övrigt kan dock enligt min mening angivna förhållanden i

allmänhet inte få leda till att olönsam jordbruksproduktion upprätthålls på

längre sikt. I detta sammanhang vill jag erinra om att i viss likhet med de

lokaliseringspolitiska insatserna på industrins område samhället ställer resurser

till förfogande för särskilda rationaliseringsåtgärder på jordbrukets

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

67

område i bygder där de naturliga förutsättningarna för jordbruksproduktion

är mindre gynnsamma. Jag återkommer vidare i det följande till frågan

om fortsatt särskilt jordbruksstöd inom vissa regioner. Mot angivna

bakgrund delar jag utredningens uppfattning ätt béfolkningspolitiska och

sociala skäl inte i och för sig bör påverka den totala jordbruksproduktionens

omfattning.

Vissa av utredningens ledamöter och flera remissinstanser har framfört

natur- och landskapssgnpunkter i samband med behandlingen av frågan

om jor3Eruksproäuktionens framtida storlek. De hävdar alt samhället bör

vidta åtgärder för att hindra att nedläggning av åkerjord medför alltför

stor skada på landskapsbilden. Vissa remissinstanser ifrågasätter om inte

det ur samhällsekonomisk synpunkt billigaste sättet att bevara landskapsbilden

är att upprätthålla en stor jordbruksproduktion.

Enligt min mening är naturvården en mycket angelägen samhällsfråga.

Jag anser dock att det ej är möjligt att speciellt främja naturvården genom

generella jordbrukspolitiska åtgärder. I stället krävs främst insatser inom

ramen för naturvårdspolitiken. Jag ämnar ägna frågan om landskapsvården

särskild uppmärksamhet vid mina fortsatta överväganden rörande den

statliga naturvårdsverksamheten. Därför avser jag alt föreslå Kungl. Maj :t

att uppdra åt naturvårdsmyndigheten att följa inverkningarna ur landskapsvårdssynpunkt

av minskningen i jordbruksjordens omfattning. Härutöver

vill jag erinra om att det åligger lantbruksorganisationen alt i arbetet

med jordbrukets rationalisering så långt möjligt beakta naturvårdssynpunkterna.

Jag har nu behandlat de allmänna faktorer som enligt min mening är

väsentliga för ett ställningstagande till jordbruksproduktionens lämpliga

gmfqttning. Om endast rent samhällsekonomiska synpunkter skulle få vara

vägledande för bedömningen, skulle i dagens läge en relativt långtgående

begränsning av jordbruksproduktionens omfattning vara motiverad.

Enligt min mening talar också vad jag tidigare anfört rörande den sannolika

utvecklingen av det internationella handelspolitiska samarbetet för

att ett betydande utrymme för import av jordbruksprodukter bör finnas i

framtiden. Jag har i det föregående klarlagt att detta ej innebär att solidariteten

med utvecklingsländerna eftersätts. Det centrala skälet för att upprätthålla

en stor inhemsk jordbruksproduktion är nödvändigheten av att

trygga en god beredskap i fråga om livsmedel. Jordbruksproduktionen bör

därför, som jag i det föregående anfört, upprätthållas vid en nivå som inte

understiger vad jordbruksutredningen angett som ett minimum.

Ur jordbrukets synpunkt är det enligt min mening angeläget att produktionens

omfattning inte är sådan att jordbruket belastas med stora kostnader

för att subventionera export av jordbruksprodukter. Jag vill framhålla

att vid nuvarande produktionsvolym, som ligger under full självförsörjning

i fredstid, exportsubventionerna uppgår till i runt tal 300 milj. kr.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

om året, vilket motsvarar ungefär 5 % av jordbrukets totala intäkter. Härtill

kommer att man får räkna med att även i fortsättningen bl. a. avkastningsökningen

inom jordbruket kommer att medföra behov av expansionsutrymme

för de enskilda jordbruksföretagens ökade produktion. Nu angivna

skäl talar för att det inte minst ur jordbrukets egen synpunkt är

angeläget att en minskning av den nuvarande jordbruksproduktionens omfattning

sker.

Sammantaget anser jag sålunda att starka skäl föreligger för att produktionsresurserna

i jordbruket minskar i överensstämmelse med vad jordbruksutredningen

förordat. I första hand är det angeläget att produktionen

i snabb takt anpassas så att för jordbruket kostsam överproduktion så^yitt

möjligt kan undvikas. Härutöver anser jag med utgångspunkt från de bedömningar

av den framtida utvecklingen som i dag kan göras att det bör

eftersträvas att jordbruksproduktionens omfattning sjunker till den nivå

som krävs för en god beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Jag

vill i sammanhanget understryka att det finns goda förutsättningar på lång

sikt i vårt land för en riktigt anpassad jordbruksproduktion och för den

väl utvecklade livsmedelsindustri som har jordbruksproduktionen som bas.

Det är därför angeläget att bevara ett livskraftigt jordbruk och att de som

arbetar i jordbruket i framtiden får en ekonomisk standard som är likvärdig

med den som yrkesutövare inom andra näringar når.

Under den relativt långa tid, som behövs för produktionsanpassningen

inom jordbruket och som jordbruksutredningen bedömt sträcka sig fram

till slutet av 1970-talet, finns anledning att tid efter annan överväga takten

i anpassningen. Självfallet är att denna anpassning måste ske under hänsynstagande

till den enskilda människans sociala och ekonomiska trygghet.

Av utomordentlig betydelse ur jordbrukarnas, konsumenternas och samhällets

synpunkt är att jordbruksproduktionen sker så att resurserna i fråga

om mark, arbetskraft och teknisk utrustning utnyttjas så effektivt som möjligt.

Jordbrukets rationalisering är därför en huvudfråga inom jordbruks

* I

politiken och har ägnats stor uppmärksamhet av jordbruksutredningen och

remissinstanserna.

I fråga om de enskilda jordbruksföretagen bör det allmänna syftet med

rationaliseringsverksamheten självfallet vara att företagen skall bli så effektiva

som möjligt.Liksom förhållandet är inom andra näringar kräver detta

att jordbruksföretagens utformning och drift fortlöpande anpassas efter

den tekniska utvecklingen. Jag vill understryka att rationaliseringen

först och främst är till gagn för jordbrukarna själva. Rationaliseringsåtgärder

gör det nämligen möjligt att utnyttja egen och anställd arbetskraft bättre

och att effektivt använda modern teknisk utrustning. Detta leder till ökad

lönsamhet och högre inkomster för jordbrukarna. Samtidigt är enligt min

mening en hög rationaliseringstakt inom jordbruket en garanti för konsumenterna

att råvarukostnaderna för livsmedlen blir så låga som möjligt.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

69

Ur samhällets synpunkt är också jordbrukets rationalisering viktig, inte

minst mot bakgrunden av att de samhällsekonomiska kostnaderna för den

svenska jordbruksproduktionen är betydande.

Det svenska jordbruket visar f. n. en mycket splittrad bild när det gäller

rationaliteten. Å ena sidan finns ett betydande antal jordbruksföretag som

även internationellt sett har mycket hög effektivitet. Å andra sidan har den

ojämförligt större delen av de svenska jordbruksföretagen ej möjlighet att i

sin nuvarande utformning rationellt utnyttja modern teknik. Detta framgår

bl. a. av de undersökningar rörande jordbrukets effektiviseringsvägar

som utförts inom jordbruksutredningen. Jordbruksföretagens storlek

bar, bortsett från s. k. sidoarrenden, också under de senaste tjugo åren ökat

mycket långsamt, nämligen i genomsnitt från ungefär 12 till 16 ha.

Mot angivna bakgrund anser jag att behovet av en intensifierad strukturrationalisering

och av annan rationalisering inom jordbruket i dagens läge

är trängande. Jag vill också framhålla att det endast genom fortsatta rationaliseringsansträngningar

blir möjligt för jordbruket att på sikt bevara

och stärka sin konkurrenskraft vid en eventuell svensk anslutning till en

större europeisk marknad.

En nödvändig förutsättning för en fortsatt snabb rationalisering inom

det svenska jordbruket är ett aktivt intresse härför från jordbrukarnas och

deras organisationers sida. Rationaliseringsverksamheten måste nämligen

grunda sig på frivilliga initiativ och insatser från jordbrukarna själva. Det

är med tillfredsställelse jag anser mig kunna konstatera att det finns en

positiv attityd till rationaliseringsåtgärder från jordbrukets sida.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att genom den reform av jordförvärvslagen

som skedde år 1965 möjligheterna till storleksrationalisering

vidgats.

Självfallet anser jag att liksom hittills staten på olika sätt bör medverka i

rationaliseringsverksamheten. Även om familjejordbruke.n enligt min be- i

dömning för överskådlig tid kommer att dominera inom det svenska jordbruket,

anser jag att statens medverkan i arbetet med jordbrukets rationalisering

i princip bör avse uppbyggnad av effektiva jordbruksföretag \

utan begränsning till någon särskild företagsform. Det är vidare enligt min

mening av stor vikt att rationaliseringsarbetet särskilt främjar specialisering

och övergång till drift i större skala inom jordbruksproduktionen. Erfarenheterna

visar nämligen att sådana driftsformer ger rationaliseringsvinster

som kan komma både producenter och konsumenter till godo. Jag

vill också framhålla att statens medverkan är särskilt påkallad i fråga om

strukturrationaliseringen, där problemen på grund av de speciella förhållandena

inom jordbruksnäringen är stora och svårbemästrade. Även om

behovet av statlig medverkan är i och för sig mindre i fråga om jordbrukets

inre rationalisering och driftsrationalisering, anser jag med hänsyn till vad

jag nyss anfört att i dagens läge fortsatta insatser från samhällets sida på

dessa områden är påkallade. Mot denna bakgrund kommer jag i det följande

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

alt föreslå kraftigt ökade resurser för statens medverkan i jordbrukets rationalisering.

Jag vill också erinra om den effektivisering av organisationen

som följer av den beslutade sammanföringen av lantbruksnämndernas och

hushållningssällskapens uppgifter i fråga om jordbrukets rationalisering.

I fråga om många av de nu befintliga jordbruksföretagen saknas rimliga

tekniska och ekonomiska förutsättningar för uppbyggnad till rationella enheter.

Liksom hittills måste därför även i framtiden ett stort antal jordbruk

komma att upphöra som självständiga företag. Den odlade jorden kan

därvid beroende på förhållandena i det enskilda fallet användas antingen

för att förstärka andra jordbruksföretag eller för annat ändamål.

Det är liksom inom andra näringar oundvikligt att nedläggning av jordbruksföretag

för med sig problem för den enskilda människan. Jag vill framhålla

att den för vårt samhälle grundläggande principen om solidaritet mellan

olika grupper kräver att de människor, som utsätts för svårigheter på

grund av strukturförändringarna inom jordbruket, får bistånd av samhället

på samma sätt som de som är sysselsatta i näringslivet i övrigt. Som

jag återkommer till i det följande erbjuder den aktiva arbetsmarknadspolitiken

goda möjligheter att hjälpa de jordbrukare som vill söka sig ett

bättre alternativ för sin utkomst utanför jordbruksnäringen. I detta sammanhang

anser jag mig också böra framhålla att takten i den jordbruksratiönalisering,

som tar sig uttryck i att jordbruksföretag läggs ner och människor

lämnar näringen, i framtiden liksom hittills torde komma att variera

med svängningar i de allmänna konjunkturerna. Det kan nämligen självfallet

förutsättas att de jordbrukare, som önskar övergå till andra näringar,

kommer att göra detta då förutsättningar finns för god utkomst

i annan sysselsättning.

I de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken intar frågan om principerna

för prissättningen på jordbrukets produkter en framskjuten plats.

Den primära utgångspunkten för prissättningen har hittills i stort sett varit

den inkomstmålsättning som återfinns i 1947 års jordbrukspolitiska riktlinjer

och som sedermera kommit att grundas på inkomst jämförelser mellan

jordbrukare och vissa andra yrkesutövare. Samtidigt är givetvis avvägningen

av prisnivån av stor betydelse för utvecklingen av jordbruksproduktionen

och rationaliseringen.

Jordbruksutredningen har mycket ingående behandlat frågan om vilka

utgångspunkterna bör vara för den framtida avvägningen av priserna på

jordbrukets produkter och har därvid diskuterat en rad olika möjligheter.

Utredningen har vidare övervägt vilken prisnivå som bör upprätthållas för

att nå de av utredningen angivna målsättningarna för produktionens omfattning

och för rationaliseringen. Härvid har utredningen kommit till den

slutsatsen att denna prisnivå inte är möjlig att ange på förhand. Med hänsyn

härtill anser utredningen att man under en övergångsperiod på minst

tre år från den 1 september 1967 bör pröva sig fram och att under denna

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kiingl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

tid realprisutvecklingen på jordbruksprodukterna bör bli i stort sett densamma

som under den senaste tioårsperioden. För tiden efter övergångsperiodens

slut har utredningen förordat olika alternativ för prissättningen

beroende på hur utvecklingen inom jordbruket varit under övergångsperioden.

Då omfattningen av jordbruksproduktionen gått ned till den av utredningen

angivna nivån, anser utredningen att prissättningen i huvudsak

skall kunna avvägas med hänsyn till produktionens omfattning

och inriktning. Utredningens förslag har särskilt i fråga om prissättningen

efter övergångsperiodens slut starkt kritiserats av reservanter inom utredningen.

Även bland remissinstanserna föreligger delade uppfattningar.

Jag vill till en början, i likhet med jordbruksutredningen, understryka att

stora svårigheter möter när det gäller att utforma principer för prissättningen

på jordbrukets produkter. Under en lång följd av år har den principiella

utgångspunkten för prisavvägningen varit inkomstjämförelser mellan

vissa jordbrukare och vissa andra yrkesutövare. Trots att ett stort arbete

lagts ned på att göra dessa jämförelser så rättvisande som möjligt har erfarenheten

enligt min mening visat att resultaten varit osäkra. Det har vidare

inte varit möjligt att beräkningsmässigt nå det inkomstmål som uppställts.

Jag vill i sammanhanget erinra om att 1959 års jordbruksutskott i

sitt utlåtande nr 29 enhälligt uttalade tvekan om möjligheterna för jordbruksregleringen

i dess dåvarande form att infria den uppställda inkomstmålsättningen.

Vidare anser jag mig böra framhålla att, sedan den s. k. inkomstregeln

slopats vid ingången av den provisoriska prisregleringen för

regleringsåret 1965/66, någon automatisk anknytning av nivån för jordbrukspriserna

till löneutvecklingen för andra yrkesutövare ej längre sker.

Jag vill emellertid understryka att det anförda ej innebär att utvecklingen

sedan år 1959 skulle ha varit ogynnsam för jordbruket. Under perioden

har jordbruket, samtidigt som en betydande rationalisering kunnat ske,

haft i stort sett samma eller en endast obetydligt fallande realprisnivå på

sina produkter medan realpriserna på industriprodukter sjunkit. Även i

övrigt tyder erfarenheten på att effektiva jordbruksföretag gett sina innehavare

möjlighet att i ungefär samma omfattning som andra yrkesutövare

bli delaktiga av den allmänna standardstegringen.

I likhet med jordbruksutredningen anser jag att nya vägar måste sökas

när det gäller principerna för den framtida prissättningen för jordbrukets

produkter. Jag anser det till en början finnas två självklara utgångspunkter

för prissättningen. Genom att kostnaderna för att upprätthålla en viss

prisnivå får bäras främst av konsumenterna är det ur denna synpunkt nödvändigt

att iaktta återhållsamhet med prishöjningar. Det måste emellertid

också vara en självfallen utgångspunkt för prissättningen att de som i framtiden

är sysselsatta inom jordbruket skall kunna nå en ekonomisk standard

som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Detta

är dessutom en förutsättning för att på sikt kunna upprätthålla en jordbruksproduktion

av den storlek som försörjningsberedskapen kräver.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Även i framtiden kommer stora variationer att finnas mellan de enskilda

jordbruksföretagen i fråga om naturliga förutsättningar för jordbruksproduktion,

storlek, driftsinriktning m. fl. faktorer av betydelse för lönsamheten.

Dessa skillnader kommer att finnas inte endast mellan olika delar av

landet utan även i en och samma bygd. Detta understryker behovet av att

vid uppföljningen av de jordbrukspolitiska åtgärderna söka få bästa möjliga

uppfattning om den ekonomiska standarden för dem som är sysselsatta

i jordbruksnäringen. Även om undersökningar härav i fortsättningen

inte bör ensamt läggas till grund för prisavvägningen är det givet att de

är av vikt i detta sammanhang.

Inom jordbruksutredningen och vid remissbehandlingen har skilda uppfattningar

uttryckts rörande i vilken utsträckning prissättningen på jordbrukets

produkter bör användas för att söka styra jordbruksproduktionens

omfattning. För min del vill jag framhålla att prissättningen redan i nuvarande

system i ej ringa mån används i detta syfte. I första hand har detta

gällt enskilda produkter, t.ex. fläsk, där fråga varit att hålla tillbaka överskottsproduktion.

De produktionsavgifter, som tas ut i syfte att finansiera

export av jordbruksprodukter, verkar också återhållande på produktionen

eftersom de direkt försämrar lönsamheten för produktionsgrenen i fråga.

Jag anser att ej heller i framtiden prissättningen får förhindra en samhällsekonomiskt

motiverad anpassning av produktionens omfattning. Man

bör därför enligt min mening vid prissättningen ta större hänsyn än hittills

till produktionsutvecklingen. Särskilt gäller detta i fråga om varor där

för jordbruket kostnadskrävande överskott finns eller tenderar att uppkomma.

Det nu anförda innebär dock ej att jag anser att prissättningen bör

användas såsom ett generellt jordbrukspoliliskt medel för att oberoende av

konsekvenserna för näringsutövarna nå eu önskad produktionsutveckling.

Prissättningen på jordbruksprodukterna har givetvis också stor betydelse

för rationaliseringen. Kalkyler rörande lönsamheten av de investeringar,

som i allmänhet krävs för att genomföra rationaliseringsåtgärder, måste

sålunda alltid grunda sig på gällande och förväntade priser på en eller

flera produkter. Detta talar för att prissättningen måste präglas av en viss

stabilitet. Det är vidare angeläget att prisavvägningen främjar uppkomsten

av allt effektivare jordbruksföretag. För att detta skall kunna ske måste

prissättningen å ena sidan avvägas så att möjlighet till rationaliseringsvinster

finns, men den får å andra sidan ej leda tilll en sådan prisnivå att

behovet för jordbrukarna att vidta rationaliseringsåtgärder minskar. Jag

vill framhålla att även om uppkommande rationaliseringsvinster i första

hand ger jordbrukarna möjlighet till bättre ekonomisk standard bör också

konsumenterna bli delaktiga härav genom lägre priser. Detta framgår

av prisutvecklingen på vissa produkter, t. ex. broiler, för vilka rationaliseringen

lett till att priserna sänkts. Med hänsyn till det anförda är

det enligt min mening angeläget att vid prissättningen kalkyler rörande

produktionskostnaderna för olika produkter fortlöpande finns att tillgå.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

73

Vid prisavvägningen bör vidare enligt min mening beaktas att den fortgående

och eftersträvansvärda specialiseringen inom jordbruket leder till

att ej endast den samlade prisnivån är av betydelse utan att lönsamheten

för enskilda jordbruksföretag mer än tidigare bestäms av prisnivån på en

eller ett par produkter. Denna utveckling medför att i framtiden prisnivån

på enskilda produkter bör tillmätas större betydelse vid prisavvägningen än

hittills.

En annan enligt min mening viktig faktor vid prisavvägningen är angelägenheten

att bevara och stärka det svenska jordbrukets internationella

konkurrenskraft. Som jag utvecklat i det föregående kommer sannolikt i

framtiden de nuvarande handelshindren i fråga om jordbruksprodukter att

minska. Särskilt framträdande blir denna utveckling vid en eventuell svensk

anslutning till en gemensam europeisk marknad. Såsom framhållits vid

remissbehandlingen av jordbruksutredningens förslag är det mot denna bakgrund

angeläget att vid den svenska prissättningen på jordbruksprodukter

stor hänsyn tas till motsvarande prissättning inom EEC.

Av vad jag nu anfört framgår att prissättningen på jordbrukets produkter

bör tjäna flera olika och till viss del mot varandra stridande syften.

Den samlade avvägningen av prissättningen måste därför enligt min mening

ske med beaktande av alla de faktorer som är relevanta i sammanhanget.

Det möter såsom jordbruksutredningen framhållit redan i dagens läge stora

svårigheter att entydigt avgöra vilken relativ betydelse som bör tillmätas

de olika faktorerna. För en sådan bedömning skulle nämligen behövas

ett betydligt mera omfattande statistiskt material än vad som finns.

Mot denna bakgrund anser jag det varken möjligt eller lämpligt att nu

ange fasta normer för prissättningen på jordbrukets produkter för någon

längre period. Ej heller bör lämpligen nu fastläggas hur prissättningen i

framtiden skall ske vid olika alternativ för den faktiska utvecklingen inom

jordbruket. Jag förordar med hänsyn härtill att prissättningen för framtiden

sker för kortare perioder och att därvid vad jag i det föregående uttalat

om syftena med prisavvägningen får — jämte de fortlöpande undersökningar

rörande jordbrukets förhållanden som jag återkommer till i det

följande — tjäna som vägledning för de konkreta avgörandena.

Jag vill tillägga att för den närmaste framtiden talar starka skäl för att

prissättningen på jordbrukets produkter bör kännetecknas av viss återhållsamhet.

Såsom jordbruksutredningen uttalat är en sådan återhållsamhet

motiverad av angelägenheten av att produktionsanpassningen, rationaliseringssträvandena

och effekten av de rörlighetsstimulerande omställningsåtgärderna

inte motverkas. Ett annat viktigt skäl för återhållsamhet vid

prissättningen är att den svenska prisnivån för jordbruksprodukter ej får

utvecklas så att det uppkommer sådana skillnader gentemot EEC:s motsvarande

prisnivå, som alltför mycket försvårar det svenska jordbrukets

anpassning vid en eventuell svensk anslutning. Det anförda betyder dock

3| Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

ej att någon radikal förändring i förhållande till den hittillsvarande prisutvecklingen

på jordbrukets produkter behöver ske.

De hittills av mig berörda principerna för prissättningen avser förhållandena

i allmänhet för jordbruksproduktionen inom landet. Det har härvid

inte varit möjligt att helt ta hänsyn till de särskilda förhållandena

i norra Sverige. Av flera skäl anser jag att en betydande jordbruksproduktion

även i fortsättningen bör upprätthållas i dessa delar av landet.

Med hänsyn härtill bör även i framtiden jordbruket där få särskilt stöd.

Jag återkommer i det följande till utformningen av detta stöd.

Jordbruksutredningen har starkt understrukit betydelsen av att utvecklingen

inom jordbruket och verkningarna av de skilda jordbrukspolitiska

medlen följs upp genom statistiska analyser och undersökningar. Jag delar

utredningens uppfattning. Det är nämligen enligt min mening av stor betydelse

exempelvis för inriktningen och utformningen av statens medverkan

i jordbrukets rationalisering och för prisavvägningen att aktuella och noggranna

informationer finns att tillgå rörande utvecklingen i olika hänseenden

inom det svenska jordbruket. Mot bakgrunden av vad jag anfört i

det föregående är det också mycket angeläget att den jordbrukspolitiska utvecklingen

inom bl. a. EEC fortlöpande följs. Jordbruksutredningen har pekat

på en rad uppgifter som är av intresse i nu nämnda sammanhang. Jag

avser att senare denna dag begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla

en kommitté med uppgift att med utgångspunkt från bl. a. vad jordbruksutredningen

anfört i ämnet skyndsamt undersöka omfattningen av och metodiken

för de undersökningar m. in. som behövs för att fortlöpande följa

utvecklingen på ifrågavarande områden.

Jag har nu behandlat de delfrågor som ingår i de allmänna riktlinjerna

för jordbrukspolitiken. Vad jag anfört innebär sammanfattningsvis att jordbrukspolitiken

under den framtid som kan överblickas bör inriktas på att

samtidigt som en viss samhällsekonomiskt motiverad minskning av produktionens

omfattning sker en fortsatt, snabb rationalisering främjas och att

prissättningen på jordbrukets produkter fortlöpande avvägs med beaktande

av samhällets, jordbrukarnas och konsumenternas intressen. Detta innebär

att jordbrukspolitiken mer än hittills får samma huvudsyften som den

allmänna ekonomiska politiken, nämligen att främja fortsatt välståndsökning

och att medverka till att alla grupper blir delaktiga härav. För jordbrukets

del blir målsättningen att under så långt möjligt samma betingelser

som gäller för näringslivet i övrigt till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kostnad åstadkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt

göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av

den allmänna standardstegringen. Ur konsumentsynpunkt medför riktlinjerna

för jordbrukspolitiken att kostnaderna för den jordbruksproduktion,

som främst av hänsyn till försörjningsberedskapen måste upprätthållas

inom landet, blir så låga som är möjligt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

75

Rationalisering och rådgivning m. m.

Nuvarande förhållanden

Statens medverkan till jordbrukets rationalisering omfattar i huvudsak

ekonomiskt stöd till rationaliseringsåtgärder, köp och försäljning av mark

i rationaliseringssyfte samt rådgivning till företagarna inom jordbruket.

Av vikt för jordbrukets rationalisering är vidare statens insatser i fråga om

forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område samt grundoch

vidareutbildning för företagare och anställda inom jordbruket.

Det statliga ekonomiska stödet. Kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 305)

om statligt kreditstöd till förvärv och drift av jordbruk m. m. innehåller

i huvudsak följande bestämmelser.

Kreditgaranti för lån för förvärv av jordbruksfastighet, jordförvärvslån,

skall avse brukningsenhet som antingen har sådan storlek och ägoanord
ning

att den bedöms sannolikt kunna bestå på lång sikt som självständig

enhet och ge samma arbetsinkomst som erbjuds inom jämförbara näringsgrenar

eller bedöms uppnå sådan bärkraft efter nära förestående yttre rationalisering

eller produktionsomläggning. Är brukningsenheten större än

att den huvudsakligen kan skötas av två man lämnas dock stöd endast när

synnerliga skäl föreligger. Vidare kan under vissa omständigheter jordförvärvslån

lämnas till köp av stödjordbruk.

Kreditgaranti kan lämnas enskild person, sambruksförening och sammanslutning

för gemensam animalieproduktion eller för gemensam lagring

och hantering av jordbruksprodukter. Kreditgaranti får omfatta högst hela

köpeskillingen. Amorteringstiden för lånen är högst 30 år men amorteringsfrihet

kan lämnas under högst fem år. Vidare kan anstånd med att erlägga

ränta medges under högst två år.

Kreditgaranti för driftslån kan beviljas till utgifter för jordbruksinventarier,

utsäde, gödselmedel, foder o. d. i samband med förvärv av jordbruksfastighet,

tillträde av arrendégård, storleksrationalisering av mera

väsentlig omfattning eller genomgripande produktionsomläggning. För att

garanti skall beviljas krävs att brukningsenheten har samma bärkraft och

omfattning som ställs som villkor för garanti för jordförvärvslån. Lånebeloppet

får vara högst 40 000 kr. och i särskilda fall högst 50 000 kr. Om

särskilda omständigheter påkallar det kan arrendator dessutom lämnas

statlig garanti för betalning av ett års arrende. Som villkor för lånegaranti

till vissa sammanslutningar gäller att den gemensamma anläggningen ej är

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

större än som huvudsakligen fordras för förädling eller lagring av produkter

från medlemmarnas brukningsenheter. Lånegaranti för medlemsinsats

i dessa sammanslutningar kan lämnas med högst 10 000 kr. Amorteringstiden

är för lån till enskild person högst 15 år, för lån till sammanslutningar

högst 20 år. Amorteringsfrihet och anstånd med att betala ränta kan

lämnas under högst två år.

Kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets

yttre och inre rationalisering m. m. (ändrad senast 1966: 330), den

s. k. rationaliseringskungörelsen, innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Lånegaranti till yttre rationalisering lämnas för lån för att finansiera

tillskottsförvärv av mark som avser att åstadkomma bärkraftiga en- och

tvåfamilj sjordbruk. Om särskilda omständigheter föreligger kan garanti

lämnas för lån som avser tillskottsförvärv till större brukningsenheter. Lånegaranti

kan beviljas varje ägare och i vissa fall brukare av jordbruksfastighet.

Garanti får avse högst den av lantbruksnämnden godkända kostnaden

för markförvärv, inklusive förrättnings-, lagfarts- och sammanläggningskostnader.

Amorteringstiden får vara högst 30 år men amorteringsfrihet kan

lämnas under högst fem år. Anstånd med att erlägga ränta kan medges

under högst två år.

Bidrag till yttre rationalisering kan utgå såsom s. k. värdeutjämningsbidrag.

Detta avser att täcka skillnaden vid förvärv av tillskottsmarlc mellan

den av lantbruksnämnden godkända köpeskillingen och det värde marken

kan anses ha för den brukningsenhet till vilken den skall läggas. Dessutom

kan bidrag utgå till kostnader för lantmäteriförrättning, lagfart, sammanläggning

och för att utöva expropriationsrätt och för flyttning av byggnad

eller annan fast anläggning. Vid mer omfattande och kapitalkrävande

yttre rationalisering kan statsbidrag även utgå till kostnad för skogsbruksplan.

Lånegaranti till inre rationalisering lämnas för lån som avser finansiering

av åtgärder som mera varaktigt förbättrar jord, ekonomibyggnader

eller tekniska anordningar. Garanti för lån i syfte att uppföra eller förbättra

ekonomibyggnad får endast lämnas om det bedöms som uppenbart sannolikt

att brukningsenheten kommer att bestå på lång sikt som självständig

brukningsenhet och att detta är önskvärt ur allmän synpunkt. För lån,

som avser inre rationaliseringsåtgärd av annat slag, kan garanti lämnas

om marken i fråga bedöms under överskådlig tid bli nyttjad som jordbruksjord.

Vidare får kostnaden för åtgärden inte överstiga det beräknade

ekonomiska utbytet av densamma. I undantagsfall kan lånegaranti dock

beviljas om investeringsbehovet är trängande och brukaren till följd av

sin ålder, nedsatt arbetsförmåga eller andra särskilda personliga omständigheter

svårligen kan vinna sin utkomst genom annan sysselsättning. Ekonomiskt

stöd får ej lämnas till åtgärder som i huvudsak syftar till att höja

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

77

skogsproduktionen eller till mera omfattande anläggning för att förebygga

vattenerosion. Med undantag från kravet på brukningsenhetens förmåga

att på sikt bestå som självständig enhet kan lånegaranti beviljas för vattenvårdsanläggning

som vattenvårdsmyndighet funnit nödvändig. Lånegaranti

kan lämnas varje ägare och brukare av jordbruksfastighet och för hela den

av lantbruksnämnden godkända kostnaden för åtgärden. För att arrendator

skall få garanti för lån för att uppföra byggnad eller annan fast anläggning

skall i vissa fall gälla att sannolika skäl talar för att arrendet kommer

att bestå på lång sikt. Vissa sammanslutningar kan lämnas lånegaranti

under förutsättning att den gemensamma anläggningen ej är större än som

huvudsakligen fordras för förädling eller lagring av produkter från medlemmarnas

brukningsenheter. Amorteringstiden får vara högst 30 år men

amorteringsfrihet kan lämnas under högst fem år. Slutligen kan anstånd

med att betala ränta medges under högst två år.

Bidrag till inre rationalisering kan lämnas endast till enskild person, som

äger eller brukar jordbruksfastighet av högst tvåfamilj sjordbruks storlek.

Bidrag utgår inte om sökanden äger skattepliktig förmögenhet eller har sådan

inkomst att bidrag framstår som opåkallat. Bidrag kan dock ändå utgå,

nämligen då det framstår som ett allmänt intresse av betydenhet, att

åtgärden kommer till stånd samt då åtgärden berör ett större antal brukningsenheter

eller står i samband med genomförande av yttre rationalisering.

Bidrag till kostnader för ekonomibyggnader kan normalt lämnas med

25 % av kostnaden upp till 5 000 kr. och 15 % av överskjutande kostnad.

Bidraget kan dock uppgå till högst 8 000 kr. Om åtgärden sker i samband

med förvärv av tillskottsmark kan bidraget i vissa fall höjas till att utgå

med 25 % av kostnaden upp till 30 000 kr. och med 15 % av överskjutande

kostnad.

Till täckdikning, torrläggning, vägar, stenröjning in. m. kan bidrag utgå

med 25 % av kostnaden. Om åtgärden sker i samband med förvärv av tillskottsmark

kan bidraget i vissa fall höjas till 40 % av kostnaden. I samband

med mer omfattande fastighetsreglering kan utan behovsprövning bidrag

beviljas till förbättringsåtgärder med högst 50 % av kostnaderna. Vid

särskilt ömmande omständigheter kan Kungl. Maj :t medge bidrag i andra

fall eller med högre belopp än vad bestämmelserna i övrigt medger. För bidrag

till vissa sammanslutningar gäller motsvarande krav på anläggningens

omfattning som för lånegaranti för inre rationalisering. Bidrag till kostnader

för ekonomibyggnader får lämnas dylik sammanslutning liksom sambruksförening

med högst 15 % av kostnaden. Kungl. Maj :t kan dock om särskild

orsak finns medge högre statsbidrag.

Särskild rationalisering skall bedrivas i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt

den del av Älvsborgs län, som motsvarar landskapet Dalsland. Syftet med

den särskilda rationaliseringen är att inom områden, där vid sidan av de

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

allmänt jordbrukspolitiska och företagsekonomiska skälen, näringspolitiska,

befolkningspolitiska och sociala skäl talar härför, snabbt och helst fullständigt

bygga upp bärkraftiga brukningsenheter genom samtidig yttre och

inre rationalisering samt driftsrationalisering och genom intensiv rådgivningsverksamhet.

I första hand skall grupper av brukningsenheter väljas

ut för den särskilda rationaliseringen. I vissa fall kan dock verksamheten

avse enstaka enheter vilka bl. a. skall tjäna som mönster och stimulera till

ökat intresse för rationalisering inom större områden. De brukningsenheter

som skall omfattas av den särskilda rationaliseringen skall väljas så att

möjlighet finns för fortsatt arealutbyggnad.

Det ekonomiska stödet vid den särskilda rationaliseringen lämnas i första

hand med tillämpning av de för rationaliseringsverksamheten i allmänhet

gällande bestämmelserna. Stödet får dock förstärkas genom högre statsbidrag

till inre rationalisering och genom bidrag till driftsrationalisering.

Det sammanlagda bidragsbeloppet till de brukningsenheter, som omfattas

av särskilda rationaliseringsinsatser, får inte överstiga omkring 40 % av

kostnaderna för samtliga rationaliseringsåtgärder utom markköp. Vidare

gäller att vid kombinerade jord- och skogsbruksföretag skall jordbruksdelen

ha sådan omfattning och effektivitet att investeringarna i den delen blir

lönsamma.

Lån ur jordbrukets maskinlånefond kan enligt kungörelsen den 26 juni

1948 (nr 380) angående lån från jordbrukets maskinlånefond in. in. (ändrad

senast 1964: 123) beviljas för att dels anskaffa jordbruksmaskin som

skall användas av flera jordbrukare eller trädgårdsodlare (maskinlån),

dels inköpa, uppföra eller bygga om byggnad som erfordras för av sökanden

yrkesmässigt bedriven jordbruksmaskinhållning (byggnadslån), dels

anskaffa flishuggningsmaskin, som skall användas av flera företagare inom

jord- och skogsbruket. Lån utgår med högst 80 % av köpeskillingen för

maskin eller av byggnadskostnaden. Lån till inköp av maskin avsedd för

grundförbättringsarbete kan dock utgå för hela köpeskillingen. För byggnadslån

gäller tio års amorteringstid och för maskinlån och lån för att anskaffa

flishuggningsmaskin minst fem och högst åtta års amorteringstid.

Bidrag till återbetalning av lån ur jordbrukets maskinlånefond beviljas

då fråga är om lån som avser dyrbarare specialmaskin som är avsedd att

begagnas av ett flertal jordbrukare. Förutsättningen för bidrag är som regel

att maskinhållningen utövats på ett ändamålsenligt sätt under minst

sex år samt att övrig del av låneskulden blivit återbetald. Bidrag kan dock

i vissa fall utgå utan samband med lån. Maskinhållningen skall vidare, med

undantag för maskin för grundförbättringsarbeten, i huvudsak ha avsett

tvåfamilj sjordbruk för att bidrag skall kunna lämnas. Bidrag kan utgå med

högst 25 % av lånebeloppet.

Omfattningen av det statliga ekonomiska stödet framgår av följande sammanställning

(milj. kr.).

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

Kreditgarantiramar

1964/65

1965/66

1966/67

Yttre rationalisering........................

36,0

41,0

45,0

Inre rationalisering ........................

28,0

35,0

38,0

Jordförvärvslån............................

30,0

26,0

30,0

Driftslån ................................

16,0

16,0

20,0

Bidragsramar

Yttre rationalisering........................

6,0

6,0

6,0

Inre rationalisering ........................

Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norr-

15,0

16,0

16,0

land ....................................

5,7

7,1

9,1

Jordbrukets maskinlånefond

T,ån ....................................

7,0

7,0

7,0

Bidrag till återbetalning av lån ..............

1,0

0,6

0,3

Köp och försäljning av mark. Genom köp, byte och försäljning av fast

egendom verkar lantbruksnämnden för jordbrukets och skogsbrukets yttre

rationalisering. Medel för inköp av fastigheter tas ur jordfonden under

vilken även inkomster från försålda fastigheter redovisas. Eventuell förlust

under fonden skall bestridas av medel från anslaget Bidrag till jordbrukets

rationalisering, m. m. medan eventuell vinst skall föras samma anslag till

godo. Jordfonden anlitas även för att bestrida kostnader för fastighetsförvärv

som följer av att lantbruksnämnd med stöd av bestämmelserna i 1965

års jordförvärvslag vägrat tillstånd till visst fastighetsförvärv. Jordfonden

uppgår, sedan den för innevarande budgetår tillförts 5 milj. kr., till 177,2

milj. kr. Utvecklingen av inköps- och försäljningsverksamheten framgår

av följande sammanställning (milj. kr.)

Budgetår Inköp Försäljning, m. m.

1962/63 ...................... 39,9 32,6

1963/64 ...................... 82,0 38,1

1964/65 ...................... 71,9 53,7

1965/66 ...................... 85,1 65,6

Av fondkapitalet var den 30 september 1966 161,1 milj. kr. bundet i fastigheter.

Rationaliseringsreserven uppgick vid början av budgetåret 1966/67

till 3 505 fastigheter med en sammanlagd areal av 17 574 ha åker och

104 367 ha skog. Under första halvåret 1966 förvärvade lantbruksnämnderna

662 fastigheter med 4 870 ha åker och 19 562 ha skog och avyttrade

982 fastigheter med 5 096 ha åker och 18 755 ha skog. Av förvärven låg

84 % av åkerarealen och 71 % av skogsmarken i de egentliga jordbruksbygderna.

Motsvarande tal för första halvåret 1965 är 83 resp. 59 %. Av

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

försäljningarna under första halvåret 1966 låg ca 84 % av åkerarealen och

59 % av skogsmarken i nämnda jordbruksbygder. Motsvarande siffror för

första halvåret 1965 är 81 resp. 65 %.

I följande tabell anges hur summan av köpeskillingarna (85,1 milj. kr.)

för de brukningsenheter, som lantbruksnämnderna förvärvade under budgetåret

1965/66, procentuellt fördelar sig på olika storleksgrupper.

Åker, ha Skog, ha

—25 25,1—50,0 50,1—100,0 100,1—200,0 200,1— Summa

— 2,0............ 5 3 4 3 6 21

2.1— 5,0............ 6 3 2 — 1 12

5.1— 10,0............ 11 6 5 1 3 26

10.1— 20,0............ 16 5 3 3 — 27

20.1— 30,0............ 4 2 1 1 — 8

30.1— 50,0............ 1 1 1 1 — 4

50.1— ............ 1 1 — — — 2

Summa 44 21 16 9 10 100

Effekten av lantbruksnämndernas försäljningar av jordfondsfastigheter

för rationaliseringsändamål belyses i följande sammanställning, där antalet

brukningsenheter, som under budgetåret 1965/66 erhållit tillskottsmark,

har fördelats på åkerareal före tillköp. För varje storleksgrupp anges medelarealen

åker och skogsmark före resp. efter tillköp.

Storleksgrupper efter

Antal bruk-

Medelareal, ha

åkerarealen före

ningsenheter

åker

skogsmark

tillköp, ha

före

tillköp

efter före efter

tillköp tillköp tillköp

— 2,0 .............. 55

2.1— 5,0 .............. 123

5.1— 10,0 .............. 363

10.1— 15,0 .............. 285

15.1— 20,0 .............. 215

20.1— 25,0 .............. 130

25.1— 30,0 .............. 83

30.1— 40,0 .............. 52

40.1— 50,0 .............. 31

50,1 .............. 39

Summa 1376

1

3

481

519

4

6

71

98

8

12

54

87

13

19

49

69

18

25

40

57

23

30

45

58

27

37

39

56

35

42

41

52

45

54

44

52

83

91

114

128

17

22

69

91

I detta sammanhang bör också vissa uppgifter om verkningarna av 1965

års jordförvärvslag redovisas. Materialet grundar sig på de förvärv som

prövats enligt den nya jordförvärvslagen och på vilka lagfart beviljats under

tiden den 1 juli 1965—den 31 december 1966.

För juridiska personer har lagfarits 418 förvärv varvid dock förvärv från

juridisk person ej är inräknade. Av förvärven, som sammanlagt omfattar

3 520 ha åker och 22 978 ha skogsmark, har 10 gjorts av företag som be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

81

driver förädling eller distribution av jordbruksprodukter, 223 av företag

som bedriver förädling av skogsprodukter, 107 av exploateringsföretag samt

78 av andra företag. Av de förvärv som skogsförädlingsföretagen gjort har

förvärvsegendomen i 196 fall legat i skogsbruksbetonat område och i 170

fall inneburit en utvidgning av företagets tidigare innehav i området. I 11

fall har de förvärvade fastigheterna legat i område där jordbruksintresse

föreligger. Juridiska personer har samtidigt gjort 124 överlåtelser av jordbruksfastighet

med en sammanlagd areal av 848 ha åker och 4 365 ha skogsmark.

Därvid har överlåtelser till juridisk person ej räknats med.

För fysiska personer lagfarna förvärv, till vilka förvärvstillstånd krävs,

omfattar 29 412 ha åker och 59 472 ha skogsmark fördelade på 3 605 förvärv.

I 1 769 fall har förvärvar na varit yrkesverksamma jordbrukare.

1 402 av förvärven har avsett ej bestående jordbruk. Huvuddelen av förvärven

avser emellertid fång till vilka tillstånd ej erfordras. Lagfart för sådana

förvärv har således beviljats i 6 378 fall med sammanlagt 61 298 ha åker

och 230 473 ha skogsmark. Härav utgör 4 800 släktförvärv omfattande en

areal av 47 672 ha åker och 180 663 ha skogsmark. I 429 fall har kommuner

stått som förvärvare.

För lantbruksnämnder har lagfarits 865 och för domänverket 45 förvärv

motsvarande 6 613 ha åker och 26 975 ha skogsmark resp. 604 ha åker och

4 074 ha skogsmark. Lantbruksnämnderna och domänverket har under

samma tid avyttrat 4 698 ha åker och 20 668 ha skogsmark resp. 202 ha åker

och 762 ha skogsmark.

Särskild rationalisering. Verksamheten med särskild rationalisering utvidgades

genom beslut av 1965 års riksdag (prop. 1965: 1 s. 37, JoU 1 s. 34,

rskr 9) fr. o. in. den 1 juli 1965 till att avse förutom de fyra nordligaste

länen även Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt den del av

Älvsborgs län som motsvarar landskapet Dalsland.

T. o. m. den 30 juni 1966 har godkänts 99 objekt med 342 brukningsenheter.

Lantbruksstyrelsen har i samråd med lantmäteristyrelsen och

skogsstyrelsen under budgetåret 1965/66 godkänt åtta objekt för koncentrerade

rationaliseringsinsatser, vari ingår 18 för särskilda rationaliseringsinsatser

avsedda brukningsenheter. Vidare har godkänts utvidgning av

fem tidigare godkända objekt. Under budgetåret har 78 brukningsenheter

blivit föremål för yttre rationalisering varvid arealen åker i medeltal har

ökats från 20 till 27 ha och arealen skogsmark från 99 till 135 ha. Lantbruksnämndernas

rationaliseringsreserv i anslutning till objekten uppgick den

30 juni 1966 till 1 727 ha åker och 14 217 ha skogsmark.

Till inre rationalisering har under budgetåren 1960/61—1965/66 beviljats

statsbidrag med resp. 286 000, 832 000, 1 786 000, 4 193 000, 5 402 000

och 3 120 000 kr. Den främsta orsaken till nedgången det senaste budgetåret

anses vara, att vissa bidrag beviljades mot slutet av 1964/65 under

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

förutsättning att medel ställdes till förfogande efter budgetårsskiftet. Huvuddelen

av bidragen avser investeringar i ekonomibyggnader. Hittills har

100 ekonomibyggnader färdigställts, 104 påbörjats och 29 projekterats.

Personalen för verksamheten med koncentrerad rationalisering uppgår

f. n. till 37 personer, varav nio är konsulenter, 25 assisenter eller instruktörer

och tre biträden. För budgetåren 1960/61—1965/66 har 4 459 000 kr.

utnyttjats för kostnader för personal, utredningar och upplysningsverksamhet

m. m. Motsvarande kostnader för budgetåret 1966/67 beräknas

uppgå till 1 885 000 kr.

Rådgivning. För den direkta rådgivningen till jordbrukarna beträffande

jordbrukets rationalisering svarar personalen vid lantbruksnämnder och

hushållningssällskap. Till ledning för den lokala verksamheten upprättar

lantbruksstyrelsen som central myndighet för den statliga och statsunderstödda

rådgivningsverksamheten riksprogram för rådgivningsverksamheten

på jordbrukets område. Programmet upprättas i samråd med företrädare

för jordbrukets företagare och anställda samt berörda högskolor och

myndigheter. I varje län finns en programnämnd i vilken ingår representanter

för olika myndigheter och organisationer på jordbrukets, skogsbrukets

och trädgårdsnäringens områden samt för länsarbetsnämnden. Programnämnden

utformar plan för rådgivning och kursverksamhet.

Rådgivningen bedrivs i form av massrådgivning, grupprådgivning och

individuell rådgivning. Huvuddelen av rådgivningsverksamheten har formen

av grupprådgivning dvs. föreläsningar, fältvandringar och studiecirklar.

I kursverksamhet brukar årligen mer än 200 000 personer delta. Den

individuella rådgivningen förekommer vanligen i anslutning till att statligt

ekonomiskt stöd lämnas till rationaliseringsåtgärd.

För att tjäna som kontaktorgan mellan lantbrukshögskolan och rådgivarna

finns vid lantbrukshögskolan inrättad den s. k. specialrådgivningen.

Avsikten med denna organisation är att snabbt föra ut de rön som gjorts

vid högskolan i praktisk tillämpning och att till högskolan föra fram de

problem som är särskilt angelägna för jordbruket att få lösta genom högskolans

verksamhet.

Till lantbruksstyrelsen är jordbrukets upplysningsnämnd knuten. Nämnden

har till uppgift att huvudsakligen genom artiklar i pressen sprida kännedom

om resultaten vid försöks- och provningsanstalter på jordbrukets

och trädgårdsnäringens områden.

Forskning och försöksverksamhet. Den forskning och försöksverksamhet

som är av betydelse för jordbrukets rationalisering bedrivs vid en rad olika

organ av statlig eller statsunderstödd karaktär. Av stor vikt är därvid

forskningen vid lantbrukshögskolan, skogshögslcolan och veterinärhögskolan.

För att samordna verksamheten vid de tre högskolorna har inrättats

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

samarbetsnämnden för jordbrukets högskolor. Lantbrukshögskolan leder

försöksverksamheten på jordbrukets område med biträde av hushållningssällskapen.

Viss forskning förekommer vid statens centrala frökontrollanstalt,

statens växtskyddsanstalt och statens maskinprovningar. Vid sidan av

veterinärhögskolan svarar statens veterinärmedicinska anstalt för forskningen

på veterinärområdet. För försöksverksamheten på det tekniska området

svarar statens lantbruksbyggnadsförsök och Jordbrukstekniska institutet.

Utanför lantbrukshögskolan bedrivs forskning på växtförädlingsområdet

vid Sveriges utsädesförening, Weibullsholm och Institutet för växtförädling

av frukt och bär. Fördelning av vissa medel för forskning på

jordbrukets och trädgårdsnäringens områden görs av jordbrukets forskningsråd.

Yrkesutbildning. Den lägre undervisningen i lantbruk, trädgårdsskötsel

och lanthushåll leds centralt av lantbruksstyrelsen. Undervisningen vid

lantbrukets yrkesskolor är avgiftsfri. Eleverna är vanligtvis inackorderade

på skolorna mot avgift men får statlig studiehjälp. Den lokala ledningen

utövas med vissa undantag av en för samtliga lantbrukets yrkesskolor i ett

län gemensam skolstyrelse.

De som tänker ägna sig åt lantbruk kan börja sin yrkesutbildning vid

någon av de ca 50 lantbruksskolorna. Utbildningen inleds med förberedande

utbildning i 21- eller 42-veckorskurser med övervägande praktisk undervisning.

I den grundläggande utbildningen, som följer efter förberedande kurs

eller minst ett års praktik, undervisas i såväl grundläggande som tillämpade

ämnen. Därefter följer vidareutbildning, antingen genom specialkurser inom

något av områdena växtodling, husdjursskötsel, maskiner eller driftsekonomi

eller genom längre och mera fullständiga kurser för företagare och

anställda. Den som gått genom 42-veckors arbets- och driftsledarkurs eller

har motsvarande kunskaper kan vinna inträde i lantmästarkurs.

Utbildning i lanthushåll sker vid ca 40 lanthushållsskolor. Kurserna kan

vara antingen 21 eller 39 veckor långa. Undervisningen omfattar husliga ämnen

samt lantbruksekonomi och djurvård.

Utbildning på trädgårdsområdet sker vid tre trädgårdsskolor enligt samma

utbildningsgång som vid lantbruksskolorna. Motsvarigheten till lantmästarkursen

är kurs för trädgårdstekniker.

Den högre utbildningen inom jordbruk och trädgårdsskötsel är förlagd

till lantbrukshögskolan. Årligen utexamineras 50—60 agronomer och 10—

15 hortonomer. Utbildningen omfattar fem år och medger en ganska långt

driven specialisering. Hortonomerna får en del av sin undervisning vid

högskolans trädgårdssektion i Alnarp.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Jordbruks utredningen

Planering. Utredningen konstaterar inledningsvis att det även framdeles

behövs en statligt administrerad rationaliseringsverksamhet, för vilken målet

bör vara att åstadkomma en ekonomiskt optimal kombination av arbetskraft,

mark och kapital. Verksamheten bör syfta till att skapa och vidareutveckla

anpassningsbara lantbruksföretag, som har goda förutsättningar

att effektivt utnyttja den vid varje tidpunkt bästa kända tekniken.

Rationaliseringsverksamheten bör sikta på att för jordbruksdrift ta tillvara

den mark som har den bästa arronderingen, det lämpligaste läget och

som kan ge den högsta avkastningen. Vidare bör den inriktas på företagsenheter,

som redan delvis byggts ut eller kan byggas ut med tillräckliga

arealer och som på grund av läge och byggnader långsiktigt kan väntas

förbli bärkraftiga enheter. Verksamheten bör slutligen syfta till att i jordbruket

behålla endast den arbetskraft, som på grund av fallenhet och yrkeskunskaper

synes ha de bästa förutsättningarna att verka i denna näring.

Utredningen har inte ansett det lämpligt att fastlägga några särskilda

företagstyper som mål för rationaliseringsarbetet eftersom en optimal resursanvändning

kräver ständig anpassning till nya förhållanden. Vidare

blir de lokala förhållandena till mycket stor del avgörande för företagsform

och driftsinriktning.

Utredningen framhåller att mycket stor vikt måste fästas vid att medel

endast satsas i företag, som bedöms vara effektiva eller i varje fall kan antas

bli det inom rimlig tid. De enligt utredningens mening viktigaste samhällsekonomiska

kriterierna på att ett jordbruksföretag är meningsfullt att

satsa på utgör att det beräknas ge minst samma arbetslön och samma ränta

på kapitalet som vid alternativ användning av produktionsfaktorerna i

andra delar av näringslivet.

Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna föreslås fortlöpande följa

den jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska utvecklingen och på

lämpliga vägar informera företagarna om denna. Även jordbrukets egna

organisationer förutsätts medverka härvid. För att lantbruksorganisationen

skall få erforderliga fakta och kalkylmetoder för sitt arbete föreslår

utredningen att till organisationens förfogande årligen ställs medel, förslagsvis

200 000 kr., för beställningsarbeten vid olika vetenskapliga institutioner.

Enligt utredningens mening har rationaliseringsverksamheten och den

prisreglerande verksamheten hittills ej varit tillräckligt samordnade. Med

hänsyn härtill förordas en ökad samverkan mellan i första hand lantbruksstyrelsen

och statens jordbruksnämnd. I samband härmed föreslår utredningen

att metoderna för lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska under
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 85

sökning omprövas för att bl. a. ge ökade möjligheter att studera sambandet

mellan rationaliseringspolitiska och prispolitiska åtgärder.

Utredningen framhåller att rationaliseringsverksamheten innebär en fortlöpande

anpassning av jordbruket från ett ständigt ändrat utgångsläge mot

ett allmänt formulerat jordbrukspolitiskt mål. Eftersom utgångsläget och

målsättningens konkreta innehåll befinner sig i ständig ändring bör planeringen

för verksamheten utformas som en rullande planering. Jordbruksplaneringen

skall föra fram till överväganden och handlingslinjer såväl

centralt som regionalt. Den centrala planeringen skall enligt utredningens

mening kunna ge en överblick över förhållandena i stort, utvecklingstendenser

och anpassningsmöjligheter och en allmän, sammanhållande ram

inom vilken den regionala utvecklingsplaneringen kan bedrivas. Den skall

vidare ge underlag för samordning med annan planering på riksplanet samt

förutsättningar för att centralt anpassa dispositionen av det allmännas

resurser efter behov och angelägenhetsgrad.

Den regionala planeringen bör ingå som en integrerad del i en på

länspianet allmänt driven samhällsplanering, ange utvecklingstendenser

och anpassningsmöjligheter för jordbruket inom den samhällsekonomiska

ramen och bilda underlag för överväganden med berörda intressenter

av handlingsprogram.

Utredningen anser det angeläget, att en planering enligt dessa riktlinjer

kommer till stånd. Den centrala planeringen föreslås åvila den nuvarande

utvecklings- och pianeringsenheten inom lantbruksstyrelsen och den regionala

planeringen lantbruksnämnderna. Utredningen förordar vidare, att

till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna knyts rådgivande nämnder

för samråd mellan berörda myndigheter och företrädare för olika intressen

inom näringslivet m. m. i större och viktigare planeringsfrågor.

För fortlöpande studier över jordbruksrationaliseringens och andra faktorers

inverkan på försörjningsläget föreslår utredningen att forskningen

vid lantbrukshögskolan rörande jordbrukets produktionsresurser ges årliga

anslag, förslagsvis 200 000 kr. Vidare föreslås statens jordbruksnämnd,

statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen få i uppdrag att gemensamt

utarbeta redogörelser en å två gånger årligen rörande rationaliseringsutvecklingen

och försörjningssituationen beträffande livsmedel.

Utredningen framhåller betydelsen av att verkningarna av de jordbrukspolitiska

åtgärderna fortlöpande följs. Härvid kan ett register över jordbruksföretagen

och deras produktionsresurser fylla en viktig uppgift. Utredningen

föreslår därför att det inrättas ett företagsregister, i vilket fortlöpande

registreras jordbruksföretagens mark-, kapital- och arbetskraftsresurser.

Dessa uppgifter kan sedan läggas till grund för bl. a. bedömningar

av erforderliga insatser inom jordbruket och hur de bäst skall

kombineras och utnyttjas. Enligt utredningens beräkning kostar uppläggning

av registret 1,4 milj. kr. och den årliga skötseln 550 000 kr. I övrigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

föreslås att lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd fortlöpande

sammanställer material som belyser utvecklingen inom jordbruket.

Beträffande jordbrulcsplaneringens samband med övrigt näringsliv och

annan samhällsplanering anser utredningen att de av statsmakterna fastlagda

riktlinjerna för lokaliseringsverksamheten i allmänhet och de i anledning

härav inom länsstyrelserna bildade organen bör utgöra grunden

även för detta.

Markanskaffningsfrågor. I fråga om insatser av allmänt markpolitisk

natur anser utredningen att en förbättrad samordning och planläggning av

den framtida markdispositionen för exempelvis bebyggelse, fritidsändamål

eller jord- och skogsbruk i viss mån är möjlig redan med nuvarande institutionella

förhållanden. Den planerade nya organisationen av rationaliseringsverksamheten,

den avsedda utvidgade samverkan mellan lantmäteriet

och lantbruksnämnderna samt den länsstyrelsereform, som förbereds av

länsförvaltningsutredningen, förutsätts komma att effektivisera de markpolitiska

insatserna. Utredningen framhåller dock, att nuvarande dynamiska

utveckling kan göra planlagstiftningen otillräcklig, varför en revision

framstår som angelägen.

Utredningen anför vidare att gällande jordförvärvslag innebär avsevärt

ökade möjligheter för nya ägarekategorier att förvärva jordbruksfastigheter.

Med hänsyn till den ännu ringa erfarenheten av lagen och dess tillämpning

föreslås inga ändringar i denna. Den aktiva inköps- och för säljningsverksamheten

har visat sig vara ett effektivt rationaliseringsmedel och

är ett av de viktigaste instrumenten för storleksrationaliseringen. Utredningen

föreslår därför att denna verksamhet byggs ut väsentligt och att

jordfonden stegvis ökas. Behovet av ytterligare medel härför uppskattas

till 100 milj. kr. under en första treårsperiod. Utredningen föreslår vidare

att lantbruksnämnderna tillförs erforderlig personell förstärkning.

För att strukturomvandlingen skall kunna intensifieras anser utredningen

det angeläget att det lantmäteritekniska förfarandet underlättas. Utredningen

förordar att möjligheterna att bilda registerfastigheter, som ej är

kompletta företagsenheter utan tills vidare ingår som delar i sådana, prövas

vid översynen av fastighetsbildningslagstiftningen. Utredningen förordar

vidare att man vid strukturanpassningen även utnyttjar möjligheterna

att byta ut äganderätten till mindre, ej rationella brukningsenheter mot andelar

i gemensamhetsskogar.

Utredningen berör också möjligheterna att underlätta strukturanpassningen

genom dispositionsrätt till jord utan ändring av äganderättsförhållandena.

Ett för ändamålet anpassat arrendeinstitut kan fylla en stor uppgift

i lantbrukets strukturrationalisering. Utredningen anser det angeläget

att arrendelagstiftningen ändras och föreslår att det uppdras åt arrendelagsutredningen

att i sitt arbete beakta frågan om jordbrukets strukturra
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967 87

tionalisering i enlighet med vissa av jordbruksutredningen anförda synpunkter.

Finansieringsfrågor. Nettoanspråken från jordbruket på reala investeringsresurser

torde, anför utredningen, totalt sett vara ganska ringa jämfört

med anspråken från det övriga näringslivet. För de enskilda företagen

innebär emellertid dessa begränsade kapitalbehov väsentliga problem och

kapitalanskaffningen i lantbruket utgör en betydelsefull och svårlöst fråga.

Som en central punkt i rationaliseringspolitiken måste därför ingå åtgärder

för att underlätta finansieringen av lantbruksföretagen och deras rationalisering.

Utredningen pekar på att olika företagsformer kännetecknas av olika

metoder för kapitalanskaffning. Lantbruket domineras dock av de personligen

ägda och brukade företagen. Uppmärksamheten har därför koncentrerats

till dessa företag samt till arrendejordbruken, för vilka i princip följande

finansieringsvägar står till buds, nämligen eget kapital, lån och

bidrag.

När en företagare satsar egna medel i sin rörelse, är han inte direkt nödsakad

att ta hänsyn till räntabiliteten på samma sätt som vid lånefinansiering.

Företagarens eget bedömande blir helt avgörande för självfinansieringens

omfattning och inriktning. Utredningen framhåller att detta innebär

en begränsning av möjligheterna att påverka investeringsverksamhetens

inriktning. Genom upplysnings- och rådgivningsverksamheten anses emellertid

i praktiken riskerna för mindre lämpliga investeringar med utnyttjande

av det egna kapitalet kunna undvikas.

Utredningen framhåller att lantbruksnämnderna vid förmedling av jordförvärvslån

och driftslån torde kräva egna tillgångar på 10 % av kapitalbehovet.

Kravet på en egen kapitalinsats motiveras bl. a. av att ett personligt

risktagande stimulerar till att driva företaget effektivt. Utredningen

anser det inte lämpligt att ytterligare minska kraven på eget kapital medan

däremot möjligheterna att få borgen bör underlättas, i första hand genom

en utvidgning av det statliga kreditgarantisystemet. Utredningen anser

det vidare angeläget, att jordbrukaryrket även i framtiden står öppet

för andra än dem som ärvt betydande förmögenhet eller är i liknande

situation.

Utredningen pekar på att jordbruksfastighet som regel innefattar mark

med bestående värde. Till fastigheten hör också byggnader och andra anläggningar,

vilkas värden normalt minskar efter längre eller kortare tid

beroende på förslitning, teknisk utveckling och liknande. Det är då rimligt,

att amorteringskraven för lån till finansiering av jordbruksfastigheter anpassas

efter dessa förhållanden. Utredningen föreslår, att åtgärder vidtas

för att en ökad del av landshypoteksföreningarnas utlåning skall kunna ske

i form av s. k. stående lån, dvs. lån utan amortering. Utredningen anser det

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

vidare önskvärt att annat fastighetsvärde än taxeringsvärdet läggs som

grund för belåningen. Det ligger då nära till hands att i ökad utsträckning

knyta an till lantbruksnämndernas värderingar.

När det gäller statsbidrag anför utredningen att dessa givetvis kan ha en

betydande verkan som stimulans till investeringar och strukturanpassningar

m. m. Å andra sidan talar starka principiella skäl mot ett bidragssystem,

som kan verka snedvridande på kostnadsstrukturen och som därför på

längre sikt riskerar att motverka sitt syfte att främja effektiviteten. Med

bidragsgivningen följer också administrativt arbete som växer i proportion

till det finansiella stödets omfattning. Bidragen bör därför begränsas till

sådana fall som har särskild betydelse för strukturutvecklingen och jordbrukets

lokalisering.

I fråga om åtgärder för att förbättra tillgången på kredit föreslår utredningen

att staten underlättar lantbruksföretagens kapitalanskaffning dels

genom att i lägen, då riksbanken tillämpar skärpta krav på placerings- och

likviditetskvoter, ställa mindre krav på de kreditinstitut, söm är av särskild

betydelse för jordbrukets kreditförsörjning, dels genom en liberalare

tillståndsgivning för landshypofeksinstitutionens obligationslån. Utredningen

framhåller särskilt önskvärdheten av att Sveriges allmänna hypoteksbank

ges större möjligheter att emittera obligationer. Hypotekslånen anses

genom sin förhållandevis låga, fasta ränta och sin långa bindningstid synnerligen

lämpliga för jordbruket. F. n. kan de endast erhållas mot inteckning

i jordbruksfastighet inom 60 % av taxeringsvärdet (primärlån). Utredningen

föreslår ändrade regler för hypotekslånen och en utbyggnad av

hypoteksbanken resp. hypoteksföreningarna, så att de kan ta upp lån mot

säkerhet av inteckning i jordbruksfastighet mellan 60 och 75 % av detta

värde och så att föreningarna kan bevilja långa lån med bunden ränta mot

denna säkerhet (sekundärlån).

En viss prioritering av kreditgivningen skulle vidare enligt utredningens

mening kunna ske genom direktutlåning till jordbruket från statliga fonder

eller av andra statliga medel. Med hänsyn till att sistnämnda metod är ställd

på avskrivning sedan år 1947 föreslår utredningen att all direktutlåning

från staten till jordbruket ersätts med statlig kreditgaranti.

Utredningen behandlar därefter vissa likviditets- och skattefrågor. Framtida

jordbruksföretag med specialiserad produktion, stor omsättning och litet

eget kapital kommer sannolikt enligt utredningens mening att i ännu

högre grad än dagens jordbruk besväras av likviditetsproblem. De statliga

åtgärderna för att underlätta kapitalanskaffningen måste därför också

beakta behovet av driftskrediter. De ojämnt inflytande inkomsterna i jordbruket

skapar lätt marginalskatteproblem och önskemål om utjämningsmöjligheter,

som motsvarar dem som f. n. finns inom skogsbruket (skogskonto),

har framförts vid upprepade tillfällen. Utredningen anser dock inte

att tillräckliga skäl föreligger att inrätta särskilda jordbrukskonton för

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

89

skatteutjämning. Däremot framhålls angelägenheten av att skördeskadeersättningen

utbetalas på sådant sätt, att den kan redovisas som inkomst

redan under skadeåret och beskattas då. I varje fall förordas sådan ändring

i skattelagstiftningen att skördeskadeersättningarna ur skattesynpunkt får

betraktas som utbetalda under skadeåret. Utredningen anser vidare att avskrivningsregler,

som anknyter till den ekonomiska livslängden av investeringarna

får en rationaliseringsbefrämjande verkan. Därför understryks

angelägenheten av ändring i kommunalskattelagens bestämmelser om avdrag

för värdeminskning på jordbrukets driftsbyggnader i enlighet med

skattelagsakkunnigas förslag.

Statligt ekonomiskt stöd. Utredningen anser att kreditstödet till förvärv

och drift av jordbruk, stödet till jordbrukets rationalisering samt till de

s. k. koncentrerade rationaliseringsinsatserna i princip bör behållas. Dessa

stödformer har vuxit fram steg för steg under en följd av år, setts över vid

upprepade tillfällen och såväl allmänhet som myndigheter har fått stor erfarenhet

av deras uppbyggnad och funktionssätt. Erfarenheterna är genomgående

goda. Med hänsyn till förslagen i övrigt om jordbruksrationaliseringens

mål och medel och till erfarenheterna av denna verksamhet lägger

utredningen emellertid fram vissa förslag till ändringar av reglerna för de

nämnda stödformerna.

Bestämmelserna om ekonomiskt stöd till såväl etablering som rationalisering

av jordbruk föreslås sammanförda till en kungörelse. Finansieringsstödet

bör knytas till det ekonomiska effektivitetskravet, dvs. till en samhällsekonomiskt

sett tillfredsställande förräntning av insatt kapital. Avsteg

från denna grundregel av lokaliseringspolitiska eller andra skäl anser utredningen

kunna vara motiverade. De särskilda skälen skall i sådana fall

dock klart anges. Stödet i form av bidrag och avskrivningslån samt direkta

statliga lån från lånefonder bör minskas och ersättas med ett utvidgat finansiellt

stöd i form av lånegarantier.

Utredningen föreslår att stödet skall avse dels förvärv av anpassningsbara

lantbruksföretag, som har förutsättningar att effektivt utnyttja den

bästa, kända tekniken och ge sina innehavare full sysselsättning, s. k. jordförvärvslån,

dels igångsättande, omläggning eller utvidgning av lantbruksdriften

vid sådana företag, s. k. driftslån, dels ock investeringar i lantbruket

i form av tillskottsmark och fasta anläggningar, som är tekniskt, ekonomiskt

eller i vissa fall lokaliseringspolitiskt väl motiverade, s. k. rationaliseringslån

och rationaliseringsbidrag.

Förslaget överensstämmer med gällande bestämmelser såtillvida, att endast

statlig lånegaranti föreslås komma i fråga när det gäller etablering

och driftsomläggning men såväl lånegaranti som bidrag till rationaliseringsåtgärder

av olika slag. Det skiljer sig från vad som nu gäller därigenom, att

inte endast en- och tvåfamilj sjordbruk skall kunna få jordförvärvslån och

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

driftslån utan även större enheter och att stödjordbruken utesluts. Ändringen

motiveras av att utvecklingen i jordbruket går mot färre och större

brukningsenheter och utredningen anser att denna utveckling bör påskyndas.

Ändring anser utredningen inte vara motiverad i den nuvarande ordningen

att endast enskild person skall kunna få jordförvärvslån och driftslån

men såväl fysisk som juridisk person kunna få rationaliseringsstöd

samt att sambruksföreningar och vissa andra sammanslutningar för gemensam

lantbruksproduktion jämställs med enskild person. Ett nytt motiv

för investeringsstöd i vissa fall, nämligen det lokaliseringspolitiska motivet,

har tillagts. Detta syftar på förhållanden som utöver de tekniska och

ekonomiska skälen motiverar de koncentrerade rationaliseringsinsatserna

i vissa delar av landet.

Rationaliseringslån och rationaliseringsbidrag skall enligt utredningens

förslag uteslutande kunna lämnas till finansiering av rationaliseringsåtgärder,

som bedöms höja näringens effektivitet och som avser åtgärder på

lantbruksföretag med förutsättningar att tillämpa rationell teknik och vars

tillkomst eller fortvaro är önskvärd från allmän synpunkt.

Rationaliseringslån föreslås sålunda kunna komma i fråga bl. a. för förvärv

av jordbruksjord eller skogsmark för rationaliseringsändamål, för

uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader och andra liknande fasta

anläggningar samt för markanläggningar av olika slag såsom täckdikning,

torrläggning, bevattning, vägbyggnader in. m.

Utredningen anser att den grundläggande och normala stödformen skall

vara statlig lånegaranti för alla slag av rationaliseringsåtgärder och kategorier

av stödmottagare. I särskilda fall skall dessutom bidrag kunna lämnas,

nämligen vid förvärv av mark för rationaliseringsändamål som direkt

värdeutjämning och för att täcka kostnader för lantmäteriTörrättning m. in.

Vidare anser utredningen att bidrag bör kunna utgå till investeringar i

byggnader och markanläggningar, då dessa drar stora kostnader ensamt

eller i kombination med förvärv av tillskottsmark och då investeringen hedöms

ha sådan storleksordning att den eljest inte kan realiseras med hänsyn

till bl. a. sökandens likviditet, dvs. koncentrerade rationaliseringsinsatser.

Förslaget överensstämmer med gällande bestämmelser såtillvida att

statlig lånegaranti skall kunna lämnas till alla åtgärder, som varaktigt kan

| förbättra ett lantbruksföretags lönsamhet, i mån av behov utöver bottenlån

och egna tillgångar men oavsett ägarkategori och företagsstorlek. Det

j skiljer sig på så sätt, att bidrag till inre rationaliseringsåtgärder uteslutits

; med undantag för de särskilt kapitalkrävande fallen vid samlade större ra;

tionaliseringsinsatser. Erfarenheterna från lantbruksnämndernas verksamj

het visar, att bidragen till fristående inre åtgärder steg för steg minskat

| i betydelse. Deras handläggning har också visat sig tidskrävande.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

91

Vid sidan av de jordbruksekonomiska och tekniska skälen bär allmänt

lokaliseringspolitiska skäl ansetts tala för ett speciellt stöd till upprustningsåtgärder

vid jordbruken i norra Sverige. Erfarenheterna av det särskilda

statsstödet till de koncentrerade rationaliseringsinsatserna redovisas i allt

väsentligt som goda. Stödformen omprövades och justerades av 1965 års

riksdag och gavs permanent karaktär. Utredningen anser sig inte ha anledning

att nu på nytt och utan ytterligare erfarenheter föreslå ändringar.

De bidrag, som föreslagits vara kvar, anser utredningen böra utgå med

i huvudsak oförändrade belopp. Jordförvärvslån och rationaliseringslån

föreslås också utgå på oförändrade grunder, dvs. kunna täcka hela kostnaden

för ifrågavarande förvärv eller investering. Driftslånen däremot bör

enligt utredningen liöjas från högst 40 000 kr. och, i särskilda fall 50 000

kr., till hela det erforderliga beloppet eller till det belopp för vilket ur det

allmännas synpunkt tillfredsställande säkerhet kan ställas. Utredningen

förutsätter, att de som ej kan lämna säkerhet i fast egendom skall ha möjlighet

att lämna företagsinteckning. Ändringen motiveras av det nära sambandet

mellan drifts- och storleksrationaliseringen och det ökande behovet

av insatskapital per arbetande. Den nuvarande ordningen har också skapat

ett snabbt ökande beroende av borgen för de nystartade lantbrukarna.

Amorteringstiden för jordförvärvslån föreslår utredningen förlängd från

f. n. högst 30 år till högst 40 år med oförändrade möjligheter att lämna

amorteringsfrihet under högst fem år. Amorteringstiden för driftslån anses

böra förlängas från f. n. högst 15 år till högst 20 år med oförändrade möjligheter

att lämna amorteringsfrihet under högst två år. Ändringarna motiveras

av att tillgångarna i lantbruket i stor utsträckning har bestående

värde och att amorteringarna med nuvarande kapitalbehov och små möjligheter

till självfinansiering vuxit till förhållandevis betydande belopp.

Den tekniska utvecklingen ställer bl. a. högre krav på företagsstorlek

och därmed även på yrkesskicklighet. Utredningen anser, att för låntagare

med litet eget kapital bör i samband med beviljande av lånegarantier ställas

upp som villkor att låntagarna har nöjaktiga yrkeskunskaper.

Utredningen påpekar vidare att flertaled statliga utlåningsfonder nu befinner

sig under avveckling. Jordbrukets maskinlånefond har ursprungligen

kommit till för att underlätta anskaffandet av gemensamma maskiner.

Detta ändamål synes fortfarande vara angeläget. Systemet med statlig

lånegaranti och i vissa fall bidrag anses emellertid ge tillräckliga möjligheter

till finansiering av maskinanskaffningen, såväl gemensam som enskild.

Maskinlånefonden bör därför enligt utredningens mening avskaffas.

Reglerna för driftslån bör i stället konstrueras så, att stöd kan lämnas

även till gemensam maskinanskaffning. Bidrag till gemensam maskinanskaffning

anses inte förenliga med grunderna för det statliga ekonomiska

stödet.

De förslag till ändrade bestämmelser för det statliga ekonomiska stödet

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

till etablering och rationalisering som utredningen lägger fram kommer att

sänka medelsbehovet för bidrag och höja det beträffande lånegarantiramarna.

Förslagen bedöms — sedan verksamheten kommit i gång — innebära

årliga medelsanspråk som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Lånegaranti

1966/67 Förslag

Bidra

1966/67

g

Förslag

Jordförvärvslån ........................

30

SO

Driftslån ..............................

20

48

—

--

Lån för förvärv av tillskottsmark..........

45

60

_

—

Bidrag för samma ändamål ..............

—

—

6

10

Lån för investeringar i ekonomibyggnader

och markanläggningar ..................

38

100

Bidrag för samma ändamål ..............

—

—

16

6

Bidrag för koncentrerade rationaliseringsin- satser i norra Sverige....................

—

—

8

9

Summa

133

288

30

25

Forskning och utbildning. Insatserna för forsknings- och utvecklingsarbete

på jordbrukets område, livsmedelsindustrin inräknad, beräknas enligt

utredningen under de senaste åren ha utgjort ca 1 % av näringens bidrag

till bruttonationalprodukten. Detta innebär eu fördubbling av den

reala insatsen sedan slutet av 1950-talet. Motsvarande siffra för industrin

beräknas samtidigt ha legat på 1,5—2 %. När det gäller forskning och utvecklingsarbete

på jordbrukets område svarar staten för tre fjärdedelar

av resurserna medan för industrins del motsvarande andel är en tredjedel.

Utredningen understryker i sammanhanget, att för jordbrukets del åtgärderna

för att i praktisk tillämpning föra ut framkomna forsknings- och

försöksresultat inte ökat i samma takt som forskningsresurserna.

Med hänsyn till den stora betydelse forskning och försöksverksamhet har

för jordbrukets utveckling anser utredningen det ytterst väsentligt, att ökade

resurser satsas härpå och att tillgängliga resurser nyttjas på bästa sätt.

Utredningen anser det också betydelsefullt, att målinriktad forskning ges

ökat utrymme. Forskningen bör omfatta hela produktionskedjan, dvs.

även förädlingen av råvarorna, samt vara anpassad till olika jordbruksområdens

specifika förutsättningar. Vidare förordar utredningen en sammanföring

— i den mån det är möjligt — av närbesläktad statlig och statsunderstödd

forsknings- och utbildningsverksamhet på lantbrukets område för

att därigenom uppnå större slagkraft i verksamheten.

Bland de forskningsområden, som anses särskilt angelägna att satsa på,

framhåller utredningen husdjursförädlingen samt den livsmedelstekniska

forskningen.

När det gäller yrkesutbildningen framhåller utredningen att goda yrkeskunskaper

hos de i jordbruket verksamma är ett av grundvillkoren för en

framgångsrik rationalisering. Utredningen understryker att utbyggnaden

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

93

av jordbruksföretagen och övergången till nya driftsformer ställer utomordentligt

stora krav på företagarnas kunnighet och öppenhet för nya rön

och därmed också på deras yrkesutbildning.

Beträffande ungdomsutbildning påpekar utredningen att antalet elever

i grundläggande kurser vid jordbrukets yrkesskolor under de senaste tio

åren har uppgått till 1 700—1 800 per år. Med hänsyn till den avtagande

rekryteringen till yrket kan denna siffra betraktas som ett uttryck för ett

ökande utbildningsintresse. Undersökningar visar emellertid att yrkeskunskaperna

hos nyetablerade jordbrukare fortfarande ofta är mycket bristfälliga.

Utredningen anser att de stora krav på god, grundläggande utbildning,

som det framtida lantbruket kommer att ställa, gör det önskvärt att

alla ges en grundläggande yrkesutbildning motsvarande minst den nuvarande

grundläggande yrkeskursen om 21 veckor. Innehav av sådan utbildning

anses böra beaktas vid prövning av ansökan om mer omfattande statligt

ekonomiskt stöd.

Skolornas utrymmesresurser kan maximalt beräknas för ett elevantal i

grundläggande yrkeskurser som motsvarar hela den årliga rekryteringen

av företagare och anställda i jordbruket. Denna har av utredningen bedömts

ligga mellan 1 500 och 2 500 personer. För anställd arbetskraft beräknas

utbildningsbehovet till ca 500 personer per år.

Varken för den blivande företagaren eller den anställde anser utredningen

den grundläggande yrkesutbildningen vara tillräcklig. För den anställde

erfordras, beroende av hans huvudsysselsättning, specialutbildning på

maskinområdet eller på djurskötselområdet. Företagaren behöver vidareutbildning

på det företagsekonomiska området och utredningen anser det

inte vara orealistiskt med en utbildning minst motsvarande förkortad driftsledarkurs.

I områden, där i större omfattning sambruk mellan jord och

skog förekommer, förordas att den företagsekonomiska undervisningen

mer än hittills ägnas det kombinerade företagets problem, vilket förutsätter

ett ökat samarbete mellan lantbruksskolor och skogsbruksskolor.

Med hänsyn till den förväntade strukturutvecklingen inom svenskt lantbruk

anser utredningen vidare att omfattningen av lantmästarutbildningen

successivt bör utvidgas.

I fråga om omskolnings- och vidareutbildningsverksamhet för vuxna

framhåller utredningen att sådan verksamhet är särskilt viktig inom en

näring som är stadd i snabb omvandling. Utredningen förordar att skolorna

framdeles i största möjliga utsträckning engageras i denna verksamhet.

Med utgångspunkt från att en vuxenutbildning är särskilt angelägen för

brukare under 45 år, vilka har företag med minst 20 ha åker, förordas att

möjligheter öppnas för nu yrkesverksamma till särskild yrkesutbildning.

Utredningen beräknar behovet till omkring 500 elever årligen under en

tioårsperiod.

Utredningen föreslår vidare, att den grundläggande utbildningen i högre

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Iiungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

grad än nu kompletteras genom specialkurser inom olika ämnesområden.

Det ekonomiska stödet vid yrkesutbildningen på jordbrukets område till

de studerande anses för ungdomens del böra utgå efter samma grunder

som vid annan yrkesutbildning. För de redan yrkesverksammas del och

de som följer special- och vidareutbildningskurser förordas samma grunder

som föreslås för omskolningskurser i samband med byte av yrke i 1960

års arbetsmarknadsutrednings betänkande »Arbetsmarknadspolitik» (SOU

1965:9).

Fortbildning. En kontinuerlig fortbildning är nödvändig inom lantbruket

liksom inom näringslivet i övrigt och utredningen framhåller att denna

kan ske på tre sätt, nämligen genom massmedia, gruppmedia och individuell

rådgivning.

Utredningen anser det sannolikt, att fortbildningsprocessen kan föras

längre via radio och TV än som sker nu. F. n. förekommer program direkt

avsedda för lantbrukare endast i radio. De program, som sänds i TV och

som handlar om lantbruk, är avsedda för en bredare publik och utgör en

normal täckning av ett viktigt samhällsområde.

Möjligheter till regional rådgivning föreligger redan på radiosidan. Eftersom

programmen i TV tills vidare inte kan delas upp på skilda regioner,

måste innehållet vara av rikskaraktär. På så sätt skulle radio och TV

kunna komplettera varandra.

Utredningen berör därefter förutsättningarna för ökad sändningstid i

TV för rådgivning till jordbrukare och finner att ett varje vecka återkommande

jordbruksmagasin skulle vara ett lämpligt program. Produktion av

50 TV-program per år beräknas enligt uppgift från Sveriges Radio kosta

ca 1,5 milj. kr. och kostnaden för kompletterande radioprogram beräknas

utgöra ca 500 000 kr. per år. Utredningen förordar att frågan om en dylik

utvidgning av radio- och TV-programmen prövas.

Vid sidan av radio och TV har jordbrukartidningarna och landsortspressen

f. n. den största betydelsen när det gäller att snabbt och effektivt vidarebefordra

nyheter och erfarenheter till lantbrukarna. Information genom

massmedia måste emellertid kompletteras och följas upp genom personliga

kontakter, sådana som kan lämnas i grupprådgivning och framför

allt i individuell rådgivning.

Utredningen pekar på att rådgivningen av kostnadsskäl till en rätt betydande

del måste ske genom gruppmetoder såsom föredrag, kurser, demonstrationer

och liknande. Man bör enligt utredningen sträva efter att

effektivisera grupprådgivningen samtidigt som den minskas i omfattning

till förmån för individuell rådgivning, som av utredningen anses vara den

mest effektiva fortbildningsmetoden. Antalet rådgivare i vårt land är

emellertid litet i förhållande till antalet jordbrukare. Även om rådgivningskåren

förstärks, betraktar utredningen det inte som realistiskt att räkna

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

95

med en så stor ökning att hela behovet av individuell rådgivning blir täckt.

Grupprådgivningen och den individuella rådgivningen anser utredningen

bör organiseras så att verksamheten på lång sikt kan effektivt betjäna omkring

75 000 företagare och anställda beträffande lantbrukets teknik och

ekonomi.

Rådgivningsverksamheten skall vidare under en övergångsperiod på 15—

20 år kunna ge information och service i omställningsfrågor och därtill

knutna problem, avveckling av icke rationella företag och liknande. Som

nämnts bör särskilt den individuella rådgivningen förstärkas samt koncentreras

till centrala frågeställningar och leda fram till konkreta förslag

till handlingsprogram för den enskilde företagaren.

Utredningen anser det angeläget, att planeringen av fortbildningen ägnas

fortlöpande uppmärksamhet och att samarbetet mellan rationaliseringsorganen,

näringsutövarnas egna organisationer och representanter för andra

grenar inom näringslivet förstärks. Särskild uppmärksamhet bör därvid

ägnas åt samspelet mellan rådgivning och andra rationaliseringsmedel samt

mellan rådgivningen om företagsrationaliseringen och omställningsproblematiken.

Reservationer och särskilda yttranden. I ett särskilt yttrande uttalar ledamöterna

Eriksson, Anton Johansson, Lindbeck, Lindskog, Odhner och

Yngve Persson att en diskussion av planeringens innehåll hade behövts

beträffande produktionens lokalisering, markdispositionsfrågorna samt företagsenheternas

produktionsinriktning. Planeringen för jordbruksproduktionens

lokalisering måste ske på riksplanet i intimt samband med den övriga

lokaliseringspolitiken. Riktlinjer för det lokala genomförandet av planerna

får sedan spridas till de lokala organen, länsplaneringsråden och

lantbruksnämnderna.

Markdispositionsfrågorna blir däremot en mer lokal angelägenhet, som

kan lösas på grundval av principiella riktlinjer från centrala myndigheter.

För att målet med strukturrationaliseringen skall kunna nås är det dock

nödvändigt med en starkt ökad rörlighet i markdispositionen. Utredningen

borde ha trängt djupare i detta problem och kommit fram till mer genomgripande

åtgärder.

Även i fråga om jordbruksföretagens produktionsinriktning finns det enligt

gruppens mening, på grund av den ökade specialiseringen, behov av en

riksplanering i stora drag. De statliga insatserna måste kunna styras så att

det inte uppstår överproduktion av vissa produkter.

Genom forskning och försöksverksamhet bör man främja utvecklingen

av sådana nya företagsformer i jordbruket som kan tillvarata stordriftens

fördelar. Investeringarna i familjeföretagen föreslås ske på ett sådant sätt,

att en fortsatt utveckling mot storföretag inte kommer att resultera i alltför

stora kapitalförluster.

För att motverka nuvarande brister i rådgivningsverksamheten förordar

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

gruppen att en lokal rådgivningsorganisation skapas, till en början på prov

inom 4—5 områden. Denna skulle besättas med huvudsakligen högskoleutbildade

rådgivare och drivas i jordbrukarnas egen regi, men med statsstöd

till löner in. in.

Herrar Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och

Åstrand framhåller i ett särskilt yttrande och reservation att det är angeläget

att rationaliseringspolitiken inriktas på att bilda familjeföretag. Reservanterna

anser det också betydelsefullt att småjordbruk med förutsättningar

för rationell specialproduktion kan lämnas samma stöd som motsvarande

större företag. En stegvis utbyggnad av företagen anses böra stödjas

om åtgärden är ekonomiskt motiverad och ej försvårar en långsiktig

lösning, även om företaget totalt sett kalkylmässigt inte ger fullgod lönsamhet.

Reservanterna beklagar att utredningen inte mera ingående belyst sambandet

jord-skog. De förordar en utbyggnad av verksamheten med koncentrerade

rationaliseringsinsatser till jämförbara jordbruksbygder utanför

norrlandslänen. För att stimulera utvecklingen mot nya produktionsformer

föreslås även att staten lämnar bidrag till investeringar i ny teknik,

som snabbt behöver prövas under olika förutsättningar.

I fråga om utbildningen anser reservanterna det angeläget dels att den

av utredningen föreslagna vuxenutbildningen inte begränsas till brukare

under 45 år med brukningsenheter om minst 20 ha, dels att de till lantbruket

knutna kvinnorna får tillgång till vidgade utbildningsmöjligheter.

Reservanterna uttalar sig slutligen för jordbrukskonton. Dessa föreslås

utformade som investeringskonton, vilka i första hand skulle tas i anspråk

vid ny- och ombyggnad.

I de av herr Bengtsson m. fl. här redovisade synpunkter instämmer ledamoten

Haeggblom i sin reservation.

Ledamoten Svensson anser i särskilt yttrande och reservation att det

statliga stödet skall kunna lämnas även till deltidsjordbruk.

Ledamoten Hansson anser i ett särskilt yttrande att frågorna om jordbrukets

möjligheter till självfinansiering samt sambandet jord-skog inte

tillräckligt beaktats av utredningen. Vidare påpekas angelägenheten av att

man på nytt prövar om det från jordbruket lösgjorda kapitalet kan beredas

annan värdebeständig placering.

Ledamoten Söderberg vänder sig i ett särskilt yttrande mot utredningens

uttalande om riksbankens prioritering av jordbrukets kreditförsörjning.

Han anser det vara omöjligt att för sådana lägen som avses i förväg ha någon

bestämd uppfattning om hur tillgängliga kreditresurser bör prioriteras

mellan olika sektorer av närings- och samhällslivet.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

97

Remissyttrandena

Planeringen. Utredningens synpunkt att rationaliseringsverksamheten i

första hand bör ta sikte på den för jordbruksdrift lämpligaste marken har

föranlett ett flertal länsstyrelser att ta upp frågan om jordbruk inom

tätortsregionerna. Länsstyrelserna pekar härvid på att tätorternas

markbehov ökar avsevärt snabbare än tätortsbefolkningen. Länsstyrelsen i

Malmöhus län framhåller att flera av våra snabbt växande storstadsområden

är belägna i direkt kontakt med landets ledande jordbruksbygder. Länsstyrelsen

anser det finns skäl anta att nedläggningen av landets bästa åkerarealer

på grund av urbaniseringsprocessen i syd- och mellan-Sveriges storstadsregioner

t. o. m. är större än nedläggningen av perifera och dåligt arronderade

jordar i mellan- och skogsbygden. De jordbruksplanerande organen

bör självfallet inte hjälpa till att bygga upp bärkraftiga brukningsenheter

i sådana geografiska lägen, där en snabb tätortsexpansion kommer att

radikalt förändra förutsättningarna för företagen. Liknande synpunkter

framförs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. Den

senare framhåller att frågan om tätorternas expansion i de bättre jordbruksområdena

är av avgörande betydelse för styrningen av jordbruksrationaliseringen

och för bedömningen av den beredskapsgrad som skall sättas som

mål. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att det är väsentligt, att man undersöker

vilka jordbruk som av lönsamhetsskäl i första hand kan utmönstras

ur produktionen och vilka brukningsenheter som bör bli kvar, innan

man väljer mellan alternativa utbyggnadsriktningar av större tätorter.

När det gäller val av företagstyp anför RLF och SL att en för vårt land

realistisk rationaliseringspolitik främst måste inriktas på familjeföretag,

även om bildandet av andra företagstyper inte kan eller bör motarbetas.

Även Skogs- och lant arbets giv ar ef öreningen anser det vara i sin ordning,

att strukturrationaliseringen i första hand inriktas på familjeföretag. Samtidigt

bör även större enheter, bl. a. på grund av större möjligheter till driftsrationalisering,

kunna bli av särskilt värde i ett omstrukturerat jordbruk.

Sveriges grossistförbund och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild

handel och industri framhåller möjligheterna att driva jordbruk i

aktiebolagsform.

Den föreslagna uppdragsforskningen beträffande lämpliga företagsformer

m. m. tillstyrks av lantbruksstyrelsen och RF. Förbundet framhåller

att man vid dessa studier dock i större utsträckning än som hittills

skett även bör beakta livsmedelsindustrins möjligheter att aktivt främja

rationaliseringsverksamheten. Statens jordbruksnämnd anser att man i samband

med omprövningen av den jordbruksekonomiska undersökningen även

bör pröva lämpliga alternativ till en undersökning enligt nu gällande grunder.

I fråga om kombinerade jord- och skogsbruk sföretag har

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 95

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

remissinstanserna skilda uppfattningar. Lantbruksstyrelsen framhåller att

man inom stora delar av landet kan nå den ekonomiskt optimala kombinationen

av arbetskraft, mark och kapital endast om lantbruksföretagen är

grundade på lämplig kombination av jord och skog. Styrelsen anser det därför

vara av största vikt att arbetet med den skogliga rationaliseringen i betydande

omfattning är direkt kopplad med jordbrukets rationalisering. RLF

och SL samt länsstyrelsen i Norrbottens län hyser liknande uppfattning.

Skogsstyrelsen pekar på att det i utredningen saknas en närmare analys

och ett ställningstagande till frågan om vilken roll skogsbruket bör och kan

spela för jordbruket i framtiden. Således har möjligheterna till kompletterande

vintersysselsättning i skogsbruket inte närmare utretts. Inte heller

har man behandlat skogsbrukets och jordbrukets beroende av varandra för

att i glesbygderna skapa underlag för en bosättning med tillfredsställande

social miljö. Domänstyrelsen framhåller att mekaniseringen och säsongutjämningen

inom jordbruk och skogsbruk medför att de båda näringarna

fjärmar sig från varandra i de egentliga jordbruksbygderna vid tilltagande

egendomsstorlek. Styrelsen anser det vara betydelsefullt, att samhället underlättar

bildandet av rena jordbruksföretag med tillräcklig areell omfattning.

Liknande synpunkter framförs av Svenska skogsarbetareförbandet

som anser att utredningen inte i tillräcklig grad beaktat den nuvarande utvecklingen

inom skogsbruket med mekanisering och rationalisering. Förbundet

hoppas att skogspolitiska utredningen snabbt skall kunna ge synpunkter

på hithörande frågor.

Frågan om omställningstakten samt möjligheterna att påverka

denna tas upp av vissa remissinstanser. Jordbruksnämndens konsumentdelegation

framhåller att en konsekvent tillämpad prisdifferentiering för produktionen

mellan stora och små leverantörer kan leda till en produktionsökning

vid stora och rationella företag samtidigt som produktionen minskar

vid små och orationella företag. Delegationen anser det förvånande att utredningen

ej tillräckligt beaktat livsmedelsindustrins stora möjligheter att

påverka jordbruksproduktionens rationalisering och lokalisering. Vid eu

samhällsekonomisk totalkalkyl borde man räkna med den sammanlagda effekten

av en snabbare driven strukturrationalisering inom råvaruledet och

de vinster som kunde nås inom förädlings- och distributionsleden. Det anses

troligt att man vid en dylik totalkalkyl skulle få belägg för att en ej

oväsentlig påskyndning av rationaliseringstakten inom jordbruket skulle

kunna medföra betydande överföringsvinster för samhället. Delegationen

hävdar vidare att utredningen inte tillräckligt ingående analyserat tidsfaktorns

betydelse för rationaliseringsarbetet t. ex. med hänsyn till den ekonomiska

varaktigheten av gjorda investeringar och till lämpligt tidsschema

för en successiv investeringsökning i nya byggnader. Liknande synpunkter

framförs av KF. Förbundet anser vidare att man under det första skedet bör

inrikta sig på att stimulera en krympning av produktionsvolymen, spe
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:Is proposition nr 95 år 1967

ciellt för varor där Sverige nu har exportöverskott. Sedan bör ökad stimulans

ges till att bygga upp rationella, lönsamma företag. RLF och SL framhåller

att rationaliseringspolitiken måste anpassas till den aktuella företagsstrukturen

och ålderssammansättningen hos brukarna. Detta innebär bl. a.

att uppbyggnaden av rationella företag ofta måste ske stegvis med utnyttjande

av de fasta resurser som redan finns. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen

pekar på att omvandlingsprocessen särskilt berör mindre brukningsenheter

med äldre brukare. Föreningen anser inte att denna personalgrupp

är så väsentlig ur arbetskraftssynpunkt att det genom arbetsmarknadspolitiska

åtgärder skulle vara av intresse att påskynda dess avgång från jordbruket.

Ur samhällsekonomisk synpunkt är det riktigare att låta omvandlingsprocessen

få ett via generationsväxlingen naturligt förlopp. Liknande

uppfattning hyser länsstyrelsen i Älvsborgs län och länsstyrelsen i Västerbottens

län som även anser att man inte bör påskynda utvecklingen med

mindre man är beredd att skapa nya möjligheter att lösa glesbygdens och

servicesamhällenas problem. Domänstyrelsen pekar på att det varit önskvärt

att utredningen i större utsträckning penetrerat strukturomvandlingens

konsekvenser för samhällsutvecklingen på landsbygden.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om rationaliseringsverksamhetens

inverkan på kulturlandskapet. Länsstyrelsen

i Malmöhus län pekar på att den pågående jordbruksutvecklingen i mycket

hög grad kommer att påverka kulturlandskapets framtida utseende i ej

önskvärd riktning. Konsekvenserna för kulturlandskapet av den pågående

snabba strukturförändringen får enligt länsstyrelsen inte ses som ett perifert

problem i förhållande till jordbrukspolitiken. Länsstyrelsen i Kronobergs

län anser att åtgärder för att i möjligaste mån hålla det gamla odlingslandskapet

öppet och bevara trivselbefrämjande miljöer bör övervägas och

vidtas parallellt med strukturomvandling inom jordbruket. Länsstyrelsen

i Örebro län föreslår att man undersöker möjligheterna att låta en köpare

av bostadshus på nedlagd jordbruksfastighet utan särskilt merpris få större

öppen mark än som erfordras som tomt mot att köparen förbinder sig

att inte låta barrträd växa upp på tomten.

Domänstyrelsen anser det angeläget att delar av kulturlandskapet i nedläggningsbygderna

bevaras. Det är därför önskvärt att en inventering om

arten och omfattningen av ett sådant bevarande kommer till stånd. Av

kostnadsskäl kommer endast en ringa del av det nuvarande odlingslandskapet

att kunna bevaras. Styrelsen anser det nödvändigt att stat och kommun

engagerar sig i kulturlandskapets utformning och bidrar till kostnaderna

härför. Skogsstyrelsen anser med utgångspunkt från hittills gjorda

erfarenheter om förutsättningarna att omföra nedlagd jordbruksjord till

skogsproduktion att en viss uppbromsning av nediäggningstakten är önskvärd.

Styrelsen förordar att man stimulerar mer extensiva brukningsmetoder

(bete för köttproduktion o. d.) där dessa kan anses vara lämp»

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

liga och ekonomiskt rimliga. Även lantmäteristyrelsen förordar ett ökat betesbruk.

Förutom fördelar ur landskapsvårdssynpunkt medför betesdrift

en fortlöpande markvård med behållet odlingsvärde hos markerna som

följd. Berörda fastigheter bör i många fall lämpligen föras samman till gemensamhetsbeten.

Liknande synpunkter anförs av jordbruksnämndens

konsumentdelegation och KF, som härtill föreslår att man, för att åstadkomma

en övergång av marginell åkerjord med lämpligt geografiskt läge

till betesmark, under viss tid betalar särskilda arealbidrag.

Beträffande planeringen av jordbruksrationaliseringen framhåller

lantbruksstgrelsen betydelsen av att den utformas som en integrerad

del av samhällsplaneringen i stort. Särskilt angeläget blir det med gemensamma

bedömningar i lokaliserings-, arbetskrafts- och markdispositionsfrågor.

Styrelsen framhåller också nödvändigheten av att den regionala

planeringen samordnas centralt. Styrelsen för lantbrukshögskolan pekar på

att eftersom konkurrensen om mark och utrymme för lantbruk, industri

och fritidsändamål ökar, är det nödvändigt att göra en prioritering mellan

olika markbehov. Denna prioritering bör ske på riksnivå och mynna ut i en

riksomfattande markanvändningsplan. Planerna bör göras i samråd med

berörda vetenskapliga institutioner och även kunna vara till ledning för de

enskilda jordbrukarnas handlande.

Lantbruksstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

tillstyrker de av utredningen föreslagna rådgivande nämnderna

för samråd med näringslivet m. m. Överstyrelsen framhåller att den bör

vara representerad i den nämnd, som föreslås knuten till lantbruksstyrelsen.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs och Västerbottens län

anser däremot att de föreslagna nämnderna medför risk för överorganisation

och avstyrker. I stället förordas att de till länsstyrelserna knutna planeringsråden

utnyttjas för samrådsförfarandet.

Förslaget om ett årligt anslag av 200 000 kr. för forskning rörande

jordbrukets produktionsresurser m. m. vid lantbrukshögskolan

tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna.

Även förslaget om att statens jordbruksnämnd, statistiska centralbyrån

och lantbruksstyrelsen fortlöpande skall följa och registrera effekten av

insatta rationaliseringsmedel m. m. har i huvudsak godtagits. Lantbruksstyrelsen

tillstyrker förslaget helt och statens jordbruksnämnd pekar på

att de föreslagna redogörelserna i normalfallet knappast är påkallade med

tätare mellanrum än ett år. Sveriges grossistförbund, som också tillstyrker

förslaget, förordar däremot ett betydligt intimare samarbete än de årliga

kontakter som föreslås av utredningen. Styrelsen för lantbrukshögskolan

pekar på att ifrågavarande redogörelser inte endast bör vara historiska utan

även bör bestå av en framåtsyftande prognosdel, stödd av forskning på

prognossidan.

Inrättandet av ett företagsregister tillstyrks av samtliga remiss
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

instanser som yttrat sig i frågan. Vissa synpunkter på registrets uppläggning

har dock framförts. Således framhåller överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap att den, med hänsyn till registrets värde även för planläggningen

inom det ekonomiska försvaret, bör beredas tillfälle att framföra

synpunkter på registrets uppläggning. Lantmätcristyrelsen pekar på

att det föreslagna registret torde få många beröringspunkter med det nya

fastighetsregister som är under arbete inom fastighetsregisterutredningen.

Därför bör denna utredning kontaktas vid de fortsatta övervägandena.

Skogsstyrelsen understryker vikten av att även skogsbrukssektorn inom de

kombinerade företagen kartläggs och att man därvid inte stannar vid

enbart en redovisning av ägaremässiga samband mellan jord och skog.

Svenska Sparbanksföreningen framhåller önskvärdheten av att sparbankerna

mot ersättning ges möjlighet att utnyttja företagsregistret.

Markanskaffning. Utredningens förslag om förstärkning av jordfonden

m. m. tillstyrks av remissinstanserna. Lantmätcristyrelsen understryker

att vid en kraftig utökning av jordfonden måste även lantmäteriets

resurser förstärkas. Vidare framhåller styrelsen att rationaliseringsarbetet

i första hand bör inriktas på att förbättra brukningsenheterna och

driftsförhållandena inom de egentliga jordbruksbygderna.

Även förslagen att underlätta det lantmäteritekniska förfarandet

ställer sig remissinstanserna välvilliga till. Lantmäteristyrclsen

pekar i sammanhanget på att det är nödvändigt att de jordpolitiska

reglerna i fastighetsbildningslagstiftningen är samordnade med den målsättning

som fastställs av statsmakterna. Därför är en översyn av dessa bestämmelser

i jorddelningslagen påkallad och resultatet av översynen får

sedan inarbetas i den nya fastighetsbildningslagen. Det är viktigt att arbetet

med denna lag snarast slutförs.

I de av utredningen gjorda uttalandena beträffande arrendelagstiftningen

instämmer lantbruks styr ds en, styrelsen för lantbrukshögskolan,

RLF och SL, RF, jordbruksnämndens konsumentdelegation

samt Sveriges grossistförbund. Även arrendelagsutredningen understryker

önskemålet om ett ökat utbud av arrendejord. Utredningen framhåller dock

att arrenden medför vissa nackdelar, bl. a. ur kreditsynpunkt. Vidare anses

det ej generellt bli billigare än köp, sett på lång sikt. Utredningen beklagar

att jordbruksutredningen inte behandlat frågan om en liberalisering

av sambandet mellan jord och skog. Det anses nämligen sannolikt att man

på den punkten kan finna större möjligheter att underlätta finansieringssvårigheterna.

Utredningen förklarar sig slutligen beredd att lösa de av

jordbruksutredningen aktualiserade frågorna utan särskilda tilläggsdirektiv.

Lantmätcristyrelsen anser att en arrendelagstiftning som är anpassad

till strukturrationaliseringen kortsiktigt skulle vara ett bra hjälpmedel.

På sikt bör dock strävan även fortsättningsvis vara att få överensstämmel
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

se mellan den officiella fastighetsindelningen och indelningen i ekonomiska

enheter, detta bl. a. ur kreditsynpunkt.

Finansieringsfrågor. Utredningens förslag rörande hypoteksbankens

och landshypoteksföreningarnas utlåning tillstyrks

i allmänhet av remissinstanserna.

Förslaget om att riksbanken i lägen med skärpta krav på placerings- och

likviditetskvoter skall prioritera jordbrukets kreditförsörj

ning möter starka invändningar från remissinstanserna. Således

avstyrks förslaget av fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken,

kommerskollegium, Sveriges industriförbund, SAF, Sveriges grossistförbund,

RF samt TCO. Fullmäktige i riksbanken anser att någon prioritering

utöver statens och bostädernas kreditbehov inte bör förekomma.

Utredningens tankegångar om s. k. jordbrukskonto tas upp av

lantbruks styrelsen. Styrelsen framhåller att den fortsatta utökningen av

jordbruksföretagen samt övergången till alltmer specialiserade driftsformer,

vilket oftast medför större inkomstvariationer mellan olika år, förorsakar

ett större behov av skatteutjämning. Styrelsen förordar att frågan

övervägs ytterligare. Även RLF och SL understryker värdet av jordbrukskonton.

Utredningens förslag angående beskattningen av skördeskadeer

sättningar na tillstyrks av lantbruksstgr elsen samt RLF och

SL. Statens jordbruksnämnd förordar en fakultativ möjlighet för den skattskyldige

att få ersättningen beskattad för skördeåret. Länsstyrelsen i Jämtlands

län avstyrker däremot förslaget.

Behovet av att genomföra de av utredningen föreslagna ändringarna i

reglerna för avskrivning av byggnader vitsordas av en rad remissinstanser.

RLF och SL anser att en reform av avskrivningsreglerna för

driftsbyggnader bör genomföras för ätt åstadkomma en snabbare och mer

differentierad avskrivning och därjämte särskild avskrivning för inredning.

I detta sammanhang framhåller styrelsen för lantbrukshögskolan samt

KF angelägenheten av att allt fler jordbruksföretag stimuleras att införa

ordnad bokföring. RLF och SL förordar en väsentlig höjning av bidragsbeloppen

till främjande av bokföring samt att även gårdar som är större än

50 ha skall kunna få sådant bidrag.

Statligt ekonomiskt stöd. Utredningens förslag att bestämmelserna om

det ekonomiska stödet till såväl etablering som rationalisering i jordbruket

förs samman till en kungörelse tillstyrks av lantbruksstyrelsen som

dessutom förordar att bestämmelserna om stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

i möjligaste mån samordnas med dem för jordbruket.

Utredningen framhåller att finansieringsstödet bör knytas till det ekono
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

miska effektivitetskravet, men att avsteg från detta kan vara motiverat av

lokaliseringspolitiska eller andra skäl. Lantbruksstyrelsen konstaterar i anledning

härav att man vid den hittillsvarande verksamheten med särskilda

rationaliseringsinsatser räknat med tillfredsställande förräntning och möjligheter

till normal avskrivning även av den del av investeringarna som motsvaras

av statliga bidrag. Enligt styrelsens uppfattning bör avsteg från denna

princip i framtiden ske endast när de lokaliseringspolitiska skälen för

investeringar är synnerligen starka.

Förslaget om att minska statsbidrag, avskrivningslån och direkta lån från

statliga lånefonder och i stället öka de statliga kreditgarantierna tillstyrks

av de remissinstanser som uttalar sig i ämnet. Fullmäktige i riksgäldskontoret

framhåller dock, att möjligheten till statliga lånegarantier inte i och för

sig innebär att i ett givet kreditmarknadsläge krediter verkligen också kan

ställas till förfogande.

Utredningens förslag att slopa den nuvarande begränsningen av stödet till

högst s. k. tvåfamilj sjordbruk tillstyrks av remissinstanserna. Lantbruksshjrelsen

framhåller att denna gräns visat sig otidsenlig och i olika avseenden

svår att tillämpa. Sveriges grossistförbund förordar att även livsmedelsindustrins

engagemang i jordbruksproduktion stimuleras genom att denna

form av jordbruk ges samma möjligheter till bidrag och lån som andra jordbruk.

Småbrukarnas Riksförbund föreslår att den nedre arealgränsen för

lånegaranti slopas och ersätts med att fastigheten skall vara taxerad som

jordbruksfastighet.

Utredningen har inte ansett det motiverat att ändra den nuvarande ordningen

att endast enskild person skall kunna få jordförvärvslån och driftslån.

Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att även juridisk person i vissa

fall, t. ex. aktiva jordbrukare som önskar driva jordbruk gemensamt i bolagsform,

skall kunna komma i åtnjutande av dessa lån. Styrelsen förutsätter

härvid att garantilån skall kunna utgå även till rena skogsfastigheter.

Mot utredningens förslag beträffande de omständigheter under vilka bidrag

till inre rationalisering skall kunna utgå anmäler lantbruksstyrelsen

en något avvikande uppfattning. Styrelsen anser att statsbidragen till investeringar

i ekonomibyggnader och markanläggningar bör begränsas till dels

speciellt kostnadskrävande investeringar, som eljest inte kan realiseras

med hänsyn till bl. a. sökandens likviditet, dels investeringar vid brukningsenheter,

som till följd av genomgripande yttre rationalisering eller fastighetsreglering

har ett speciellt stort och i tiden koncentrerat investeringsbehov

som kan antas innebära påfrestningar på sökandens likviditet, dels

större torrläggningsföretag av allmänt intresse, för vilka stimulansbehovet

för företagets genomförande bedöms vara stort, dels investeringar som förutom

av bl. a. företagsekonomiska skäl även motiveras av lokaliseringspolitiska

hänsynstaganden. Genom övergångsbestämmelser föreslås dessutom

att möjligheter skapas för att infria före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande genom formella beslut gjorda utfästelser om statsbidrag.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Med de föreslagna förutsättningarna för beviljande av statsbidrag anser

lantbruksstyrelsen att bestämmelserna om statsbidragens maximala storlek

lämpligen kan förenklas. Styrelsen föreslår att bidrag i princip skall kunna

utgå till såväl markanläggningar som ekonomibyggnader med högst 25 %

av godkänd kostnad. Därjämte ifrågasätter styrelsen om inte ett maximalt

bidragsbelopp till varje ekonomibyggnadsföretag bör fastställas med hänsyn

till de betydande bidragsbelopp det annars skulle kunna bli fråga om i

enskilda fall. Eventuellt maximibelopp föreslås dock med hänsyn till inriktningen

av den kommande rationaliseringsverksamheten sättas avsevärt

högre än det som nu gäller.

Styrelsen pekar vidare på att de föreslagna förutsättningarna för bidrag i

huvudsak överensstämmer med de förutsättningar, under vilka bidrag nu

kan beviljas utan behovsprövning. Av denna orsak torde några detaljerade

bestämmelser om behovsprövning inte behöva föras in i den nya författningen.

Däremot bör vid fastställandet av bidragsprocenten i de enskilda

fallen hänsyn tas till vederbörandes ekonomiska ställning. Styrelsen vill

särskilt framhålla att ett angivande av en maximal procentsats för bidragsheräkningen

inte skall innebära att bidragen regelmässigt skall utgå enligt

denna.

Utöver nyss nämnda bidragsformer föreslår lantbruksstyrelsen att bidrag

även skall kunna utgå för försök i praktisk drift vid enskilda lantbruk

med ny teknik i samband med byggnadsinvesteringar, inomgårdsrationalisering

och markanläggningar. Sådana bidrag, som bör administreras centralt,

bedömer styrelsen kunna bli ett verksamt medel för att påskynda rationaliseringen

och snabbt kunna pröva och föra ut ny teknik på hithörande

områden. En försöksverksamhet i traditionell mening blir på dessa

områden synnerligen tidsödande och dyrbar.

Verksamheten med särskilda rationaliseringsinsatser bör enligt utredningen

fortsätta och utvidgas. Styrelsen för lantbrukshögskolan framhåller

vikten av att hittillsvarande verksamhet noga analyseras innan beslut fattas

om utvidgning, inte minst med tanke på en eventuell prisdifferentiering

till förmån för mjölkproduktionen i norra Sverige. Länsstyrelsen i Norrbottens

län förordar att visst låne- och bidragsstöd skall kunna lämnas till

jordbruk i inlandet, även om förhållandena där i regel är sådana att det ej

finns förutsättningar för jordbruksföretag med större jordbruksdel. Frågan

bör ses som en specialfråga för denna landsdel och gå in som en delfråga

i det s. k. inlandsproblemet.

I fråga om jordförvärvslånen uttalar lantbruksstyrelsen att styrelsen

övervägt föreslå att jordförvärvslånen maximeras med hänsyn till de väntade

stora kraven på garantiramarna. Styrelsen förordar emellertid i stället

att jordförvärvslån som överstiger 500 000 kr. tills vidare skall underställas

styrelsens prövning, för att därigenom underlätta fördelningen av

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967 105

tillgängliga ramar. Utredningsförslaget om att slopa maximigränsen för

driftslån tillstyrks.

Förslagen om förlängda amorteringstider för jordförvärvslån och driftslån

tillstyrks av RLF och SL samt RF och lämnas utan erinran av fullmäktige

i riksgäldskontoret. Fullmäktige i riksbanken ställer sig däremot

avvisande och framhåller att de i flera sammanhang, mot bakgrunden av

det allmänna läget på kreditmarknaden, understrukit behovet av snabbast

möjliga amortering. Argumentet att de med lånen finansierade tillgångarna

har ett bestående värde anses inte avgörande. Riksbanken pekar

på att det dels torde vara svårt att bedöma värdet på längre sikt inom en

näringsgren under snabb strukturomvandling, även om garantilånen går

till de bästa projekten, dels kan det lika väl hävdas att tillgångar med

bestående värde bör balanseras av ett växande eget kapital.

Med anledning av de föreslagna kraven på nöjaktiga yrkeskunskaper

hos låntagare med litet eget kapital uttalar lantbruksstgrelsen att god yrkesskicklighet

bör krävas av samtliga jordbrukare som erhåller lånegaranti

eller statsbidrag. Däremot bör inga absoluta krav på speciell teoretisk

yrkesutbildning ställas. Småbrukarnas Riksförbund anser däremot

att teoretisk utbildning som minst motsvarar grundkurs vid lantbruksskola

samt god praktisk utbildning bör vara obligatorisk. RLF och SL framhåller

i detta sammanhang att gällande bestämmelser för lånegarantier och bidrag

till inre rationalisering är svåra att tillämpa på arrendatorer. Förbunden

anser att bestämmelserna bör ses över i syfte att underlätta för arrendatorer

att få statlig hjälp vid långtidsarrenden.

Förslaget att avveckla jordbrukets maskinlånefond tillstyrks av lantbruksstyrelsen.

Styrelsen framhåller att särskild uppmärksamhet bör

ägnas frågan om finansieringsstöd till olika former av gemensam maskinanvändning

liksom till gemensam produktion, lagring och torkning av

jordbruksprodukter. Speciellt är det angeläget med en närmare avgränsning

av vilka aktiviteter inom livsmedels- och fodermedelsframställningen

som skall anses falla inom begreppet lantbruk och som därmed skall kunna

få statligt finansieringsstöd i förevarande ordning. Styrelsen pekar på

de gränsdragningsproblem som uppstått vid tillämpningen av rationaliserings-

och lagerhuskungörelserna till följd av de senaste årens utveckling

i fråga om torkning, pelletering m. m. av grovfoder. Även om lagerhuskungörelsen

i övrigt inte berörs av förestående ändringar av reglerna

för det statliga finansieringsstödet föreslås bestämmelserna däri böra anpassas

till dem som kommer att införas i en ny rationaliseringskungörelse.

I fråga om storleken av det statliga ekonomiska stödet anför lantbruksstgrelsen

att den bedömer behovet av kreditgarantier för förvärv av tillskottsmark

inom några år till ca 100 milj. kr. Möjligheter bör fortfarande

finnas att efter beslut av Kungl. Maj :t under löpande budgetår ändra fördelningen

mellan olika kreditramar. I likhet med utredningen anser sty
4-j-

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 95

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

relsen att uppräkningen av lånegarantiramarna bör ske successivt under

två eller tre budgetår, bl. a. på grund av omorganisationen samt behovet

av ökad projekteringsverksamhet. Styrelsen föreslår vidare att bidrag till

den särskilda rationaliseringsverksamheten i fortsättningen helt bestrids ur

det speciella anslaget för verksamheten. Detta förenklar den administrativa

handläggningen och är även motiverat av att dessa bidrag i viss utsträckning

skall kunna beviljas enligt andra grunder än dem som gäller för

bidragsgivningen ur rationaliseringsanslaget. Den av utredningen föreslagna

ramen om 6 milj. kr. för bidrag till inre rationaliseringsåtgärder kommer

enligt lantbruksstyrelsens uppfattning att helt behövas för bidrag till företag

utanför den särskilda rationaliseringsverksamheten. Fullmäktige i riksbanken

anser det angeläget att en stor engångshöjning undviks i ett läge då kreditinstituten

kan förutses vara hårt pressade. En eventuell ökning av lånegarantierna

bör därför ske successivt. Jordbruksnämndens konsumentdelegation

och KF tillstyrker de föreslagna höjningarna av kreditgarantiramarna.

Delegationen och förbundet anser det vidare vara ändamålsenligt

att under ett antal år prioritera anskaffningen av lämplig mark och samtidigt

vara återhållsam beträffande lånegarantier vid nyinvestering, särskilt

i byggnader för sådan animalieproduktion där man f. n. har exportöverskott.

När tillräcklig del av befintlig äldre byggnadskapacitet definitivt

försvunnit, bör de statliga lånegarantierna för nyinvesteringar i denna

kategori av byggnader kraftigt öka.

Forskning och utbildning. Utredningens förslag om en mer samordnad

och speciellt inom husdjursförädling och livsmedelsteknik utökad

forskning tillstyrks av de remissinstanser som berör ämnet. Lantmäteristyrelsen

framhåller angelägenheten av en ökad samordning mellan

den strukturforskning som bedrivs vid lantmäterisektionen vid tekniska

högskolan i Stockholm och motsvarande verksamhet vid lantbruks- och

skogshögskolorna. Styrelsen för lantbrukshögskolan pekar på möjligheterna

att genom dokumentationsverksamhet samt ökat forskarutbyte tillgodogöra

sig utländska forskningsresultat. Styrelsen anser en starkt ökad satsning

efter dessa linjer vara ett både billigt och rationellt sätt att öka introduktionen

av ny teknologi i jordbruket. Jordbrukets forskningsråd understryker,

att i nuläget väsentligt höjda anslag till husdj ursforskningen

är en av de allra viktigaste hävstängerna vid jordbruksnäringens rationalisering

och ekonomiska höjande. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

framhåller att den livsmedelstekniska forskningen även bör avse

de problem som livsmedelsindustrin kan komma att ställas inför vid avspärrning

och i krig.

Betydelsen av utredningens förslag om utbildningsverksamheten

vitsordas av remissinstanserna. Vissa anser dock att utredningen

underskattat behovet. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att särskild

vikt bör läggas vid utbildningen av redan yrkesverksamma samt att den
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

107

na verksamhet planeras för ett större antal jordbrukare än vad utredningen

föreslagit. Med hänsyn till de snabba ändringarna i teknik och

ekonomi och då en stor del av eleverna i de grundläggande kurserna i

fortsättningen inte kommer att ägna sig åt lantbruk biträder styrelsen utredningens

förslag att den grundläggande utbildningen i högre grad än

nu kompletteras genom specialkurser i olika ämnen. Därvid anses även jordbruksutbildningen

för lantbrukarhustrur böra uppmärksammas. Styrelsen

understryker också starkt förslaget om en utökad lantmästarutbildning.

Även RLF och SL tillstyrker en sådan utökning. LO ifrågasätter om utredningens

förslag inom utbildningsområdet är tillräckligt långtgående. En

ytterligare utbyggnad av undervisning och rådgivning genom statligt stöd

anses kunna ge betydande effektivitetsvinster. Även TCO anser att utredningen

på vissa punkter har underskattat de erforderliga insatserna framför

allt i fråga om utbildningen av företagsledare. Tyngdpunkten i utbildning

av nytillträdande jordbrukare måste vidare enligt TCO:s mening

förflyttas i riktning mot längre och mer fördjupade kurser. TCO anser

vidare att möjligheterna till vuxenutbildning av yrkesverksamma jordbrukare

måste byggas ut väsentligt mer än till de föreslagna 500 utbildningsplatserna

per år. TCO vill också särskilt understryka att utbildningsmöjligheterna

även måste stå öppna för de kvinnor som tillhör jordbruksnäringen.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation och KF anser att utredningen

inte tillräckligt penetrerat utbildningsbehov och utbildningsformer

för olika kategorier sysselsatta inom jordbruksnäringen.

Fortbildning. Förslagen om en ökning av lantbruksprogrammen i radio

och TV tillstyrks av lantbruks styr elsen, styrelsen för lantbrukshög skolan

samt jordbrukets upplysningsnämnd. Samtidigt understryks betydelsen av

att denna verksamhet samordnas med övriga fortbildnings- och rådgivningsinsatser.

Lantbruksstyrelsen pekar på att den i samarbete med Sveriges

Radio—TV påbörjat fortbildning för rådgivare på detta område. En försöksverksamhet

med rådgivningsprogram i TV föreslås starta snarast möjligt.

Jordbrukets upplysningsnämnd framhåller att den största effekten

nås då korta TV-program kompletteras med regionala radioprogram och

samtidig utsändning av pressmaterial till dags- och fackpress. Nämnden

understryker därför att staten bör satsa på en central lantbruksinformation,

som via dags- och fackpress samt egna broschyrer m. m. kan förmedla

aktuell upplysning till näringsutövarna. Styrelsen för lantbrukshögskolan

pekar på att en förutsättning för ett riktigt utnyttjande av radio- och

TV-program är en ökad utbildning i rådgivningskunskap bland tjänstemännen.

Vad gäller fortbildning i övrigt framhåller lantbruksstyrelsen att bristande

lokala rådgivningsresurser är den starkaste begränsningsfaktorn när det

gäller att snabbt få forsknings- och försöksresultat omsatta i praktisk drift.

Styrelsen understryker därför nödvändigheten av att de lokala rådgivnings
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

resurserna förstärks. Det av herr Eriksson m. fl. i särskilt yttrande framförda

förslaget om en särskild statsunderstödd rådgivningsorganisation vid

sidan av lantbruksnämnderna avstyrks dock. TCO tillstyrker däremot den

av herr Eriksson m. fl. föreslagna lokala rådgivningsorganisationen.

Obligatorisk skördeskadeanmälan m. m.

Nuvarande förhållanden. Efter frivillig, individuell anmälan kan ersättning

inom ramen för skördeskadeskyddet utgå till brukare av brukningsenhet

om minst 2,0 ha åker. På särskild anmälningsblankett lämnar jordbrukaren

förutom indentifikationsupplysningar uppgifter om brukningsenhetens

åkerareal och dennas fördelning på olika grödor samt redovisar

till- och utarrenderade arealer. Tidpunkten för anmälan, som inlämnas till

lantbruksnämnd, fastställs årligen av statens jordbruksnämnd, varvid

hänsyn i viss mån tas till grödornas utveckling och till väderleksförhållandena.

Hittills har anmälningstiden utgått tidigast den 1 och senast den 15

oktober. Anmälningar som kommer in efter anmälningstidens utgång har

inte beaktats, även om skördeskada skulle ha inträffat senare. Efter genomförd

granskning översänder lantbruksnämnderna anmälningarna till statistiska

centralbyrån för ytterligare granskning och ersättningsberäkning,

vilken enligt vissa regler och huvudsakligen maskinellt sker med ledning av

uppgifter om aktuell skörd och normskörd, aktuella priser och normpriser

samt kvalitetsuppgifter.

Även utbetalningskort till ersättningsberättigade jordbrukare och besked

om avslag på anmälan till övriga skrivs ut maskinellt. Utbetalning av skördeskadeersättningar

sker av jordbruksnämnden före utgången av mars

månad.

För att få underlag till jordbruksstatistik är jordbrukarna skyldiga att

lämna uppgifter till dels jordbruksräkningar vart femte år, dels tre årliga

jordbruksinventeringar. För räkningarna gäller särskilda bestämmelser för

varje räkningstillfälle, medan permanenta bestämmelser har utfärdats för

inventeringarna i kungörelsen den 13 april 1956 (nr 116) angående insamlande

av årliga uppgifter till rikets officiella statistik. Med vissa inskränkningar

omfattar jordbruksräkningarna samtliga brukningsenheter. Inventeringarna

däremot baseras på uppgifter från ett urval av brukningsenheter.

Allmänna jordbruksräkningar har sedan år 1927 genomförts med i regel

fem års intervall. Räkningsdagen har med ett undantag varit förlagd till

mitten av september. Efter år 1951 har räkningarna i varierande grad omfattat

även brukningsenheter med högst 2,0 ha åker. 1966 års räkning har

omfattat alla brukningsenheter med åker.

Förteckningar över brukningsenheterna samt uttagning av brukningsenheter

för inventeringarna har baserats på det s. k. RLF-registret.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

109

För jordbruksräkningarna inhämtas uppgifter från jordbrukarna bl. a.

om brukningsform, arealen av olika ägoslag, åkerjordens användning för

olika grödor, antal husdjur av olika slag och förekomsten av vissa maskiner

och anläggningar.

Den mest omfattande jordbruksinventeringen görs i juni och berör ett

urval av 25 000—30 000 brukningsenheter. Inventeringen i oktober omfattar

hälften av brukningsenheterna över 2,0 ha i närmast föregående juniinventering

och marsinventeringen den andra hälften. Samtliga brukningsenheter

med mer än 200 ha åker ingår dock i alla tre inventeringarna. Brukningsenheter

med högst 2,0 ha åker ingår endast i juniinventeringen. Vissa

djurhållare utanför det egentliga jordbruket ingår i alla tre inventeringarna.

Vid jordbruksinventeringarna insamlas uppgifter om total åkerareal,

åkerjordens användning, antal husdjur, inom jordbruket sysselsatt arbetskraft

samt vissa strukturdata.

Vid insamling och granskning av uppgifterna inom såväl jordbruksräkningarna

som inventeringarna anlitas kommunernas styrelser. Bearbetningen

vid centralbyrån sker i hög grad med hjälp av elektronisk databehandling.

Statens jordbruksnämnds och statistiska centralbyråns förslag. Utredningsarbetet

rörande obligatorisk anmälan till skördeskadeskyddet och i

fråga om uppgiftsinsamlingen för jordbruksstatistiken har bedrivits av en

arbetsgrupp med representanter för statistiska centralbyrån, skördestatistiska

nämnden, statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen.

Arbetsgruppen redovisar inledningsvis vissa synpunkter på anmälningsförfarandet

i skördeskadeskyddet. En senareläggning av tidpunkten för anmälan

är ur granskningssynpunkt ofördelaktigare än att behålla anmälan

i september bl. a. med hänsyn till att kontroll genom arealmätningar så

gott som helt skulle bli omöjlig. Några väsentliga fördelar följer inte med

en senare tidpunkt för anmälan. En flyttning av anmälningstiden till juni

skulle enligt arbetsgruppen medföra högre kvalitet på de lämnade arealuppgifterna.

Därjämte står förbättrade möjligheter till buds för granskningen

av uppgifterna genom jämförelser med närmast föregående års anmälningar.

Antalet anmälningar väntas vid försommaranmälan öka väsentligt och

därmed även granskningsarbetet. Merarbetet väntas emellertid kunna i stor

utsträckning begränsas genom att granskningen mekaniseras. Detta är speciellt

förhållandet om anmälan görs obligatorisk. Arbetet kräver dock en

större administrativ apparat.

Den uppgiftsskyldighet, som nu föreligger för jordbruksstatistiskt ändamål

och som berörs av en samordning mellan skördeskadeskydd och jordbruksstatistik,

motsvarar i genomsnitt knappt 70 000 brukare om året. Till

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

detta kommer anmälningarna till skördeskadeskyddet, vilka i genomsnitt

för åren 1961—1965 har utgjort drygt 60 000. En med statistiken samordnad

anmälan innebär en ökning av antalet lämnade uppgiftsblanketter från

ca 130 000 till ca 200 000. Antalet anmälningar vid nuvarande anmälningssystem

väntas emellertid öka, varför skillnaden i antalet lämnade uppgiftsblanketter

vid ett obligatorium jämfört med nuvarande system enligt

arbetsgruppens beräkningar begränsas till ca 30 000.

Arbetsgruppen anför vidare att ett stort antal jordbrukare varje år går

miste om skördeskadeersättning på grund av att de ej lämnat in anmälan.

Vissa beräkningar visar att antalet ersättningsberättigade som har gått miste

om ersättning på grund av utebliven anmälan och det totala ersättningsbeloppet

för dessa för åren 1963 och 1964 uppgått till 20 374 och 10 620

resp. 13,2 och 2,3 milj. kr.

Sammanfattningsvis framhåller arbetsgruppen att samordning av anmälan

till skördeskadeskyddet med statistikinsamlingen ej är genomförbar vid

ett frivilligt system. Om ett sådant ändå väljs, är anmälan i september att

föredra framför anmälan tidigare eller senare under året. Endast obligatorisk

anmälan i juni synes därför enligt arbetsgruppens mening utgöra ett

alternativ till nuvarande system.

Härefter anför arbetsgruppen synpunkter på samordningen mellan anmälningsförfarande

och statistikinsamling samt på arbetsfördelningen mellan

olika myndigheter. Vad först gäller samordningen framhålls att de uppgifter

som jordbrukaren nu lämnar i anmälan för skördeskadeersättning i stor

utsträckning sammanfaller innehållsmässigt med de till jordbruksstatistiken

lämnade uppgifterna. Genom en allmän årlig uppgift från jordbrukare av

ungefär samma innehåll som i nuvarande anmälan skulle nås betydande

fördelar ur statistisk synpunkt. Uppgiftslämnandet skulle beträffande data,

som inte erfordras för skördeskadeskyddet, kunna förenklas och effektiviseras

genom en anknytning till anmälningsförfarandet.

Vissa av uppgifterna i jordbruksråkningarna skulle genom sammankopplingen

med skördeskadeskyddet komma att erhållas årligen. Detta gäller

uppgifterna om antalet brukningsenheter och om den totala åkerarealen med

fördelning på olika grödor. Uppgifter skulle också erhållas om fördelningen

på ägda resp. arrenderade åkerarealer och brukningsenheter. Det skulle

härigenom bli möjligt att fortlöpande belysa den strukturella utvecklingen

inom jordbruket. Uppgifter om totalarealens fördelning på ägoslag, antalet

olika husdjur samt förekomsten av vissa maskiner och anläggningar bör

lämpligen kunna inhämtas genom tilläggsfrågor på obligatorieblanketten.

Med hänsyn till obligatoriets karaktär av totalundersökning väntar arbetsgruppen

ökad säkerhet i statistiken. De direkta kostnaderna för statistiken

blir begränsade, eftersom en stor del av materialet kommer till användning

inom skördeskadeskyddet.

Vid nuvarande uppläggning av jordbruksinventeringarna i juni fram
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

111

kommer de definitiva resultaten i början av oktober. Vid övergång till obligatorisk

anmälan och därmed allmänt uppgiftslämnande kan en viss fördröjning

jämfört med denna tidpunkt vara svår att undvika. Detta gäller

speciellt startåret, då en försening på tre till fyra månader sannolikt blir

ofrånkomlig med hänsyn till det stora initialarbetet i samband med uppläggningen.

Det är i hög grad önskvärt att det sedan obligatoriesystemet

har* fått sin slutgiltiga utformning blir möjligt att leverera definitivstatistiken

liksom hittills i oktober månad.

Arbetsgruppen redovisar härefter olika metoder att kombinera de tre årliga

jordbruksinventeringarna och den obligatoriska skördeskadeanmälan

och konstaterar att juniinventeringen kan med hjälp av en utbyggd anmälningsblankett

kombineras med denna medan den nuvarande invenieringsformen

bör behållas vid undersökningstillfällena i oktober och mars.

I fråga om arbetsfördelningen mellan olika myndigheter erinrar arbetsgruppen

inledningsvis att det åligger lantbruksnämnden att granska de inlämnade

anmälningarna och därefter sända in dessa till statistiska centralbyrån.

Uppgiftsinsamlingen för jordbruksräkningarna och jordbruksinventeringarna

åvilar däremot de kommunala myndigheterna. Eftersom endast

lantbruksnämnderna torde kunna komma ifråga som lokalorgan för skördeskadeskyddet,

skulle kommunernas medverkan i jordbruksräkningarna automatiskt

falla bort vid en samordning mellan jordbruksräkningarna och

skördeskadeskyddet. Detsamma skulle gälla om de delar av jordbruksinventeringen

i juni som förutsätts bli ersatta av en på anmälningarna till

skördeskadeskyddet grundad statistik. Arbetsgruppen anser övervägande

skäl talar för att de kommunala organen befrias från arbetet med uppgiftsinsamlingen

för den här aktuella jordbruksstatistiken över huvud taget.

Detta gäller oberoende av om en samordning av denna med anmälan till

skördeskadeskyddet kommer till stånd eller ej.

I samband med en eventuell övergång till obligatorisk anmälan till skördeskadeskyddet

behöver fördelningen av arbetsuppgifterna mellan lokala och

centrala organ tas upp till prövning. Som skäl härför anförs att vid övergång

till obligatorisk anmälan blir blankettmaterialet tämligen omfattande

och möjligheterna att mekanisera olika arbetsmoment får därför stor betydelse.

Arbetsgruppen föreslår övergång till obligatorisk anmälan till skördeskadeskyddet

i juni månad och att anmälningsblanketten skall omfatta uppgifter

avsedda för såväl skördeskadeskydd som jordbruksstatistik. Anmälningarna

skall enligt förslaget sändas direkt till statistiska centralbyrån.

Jordbruksräkningarna förutsätts liksom hittills äga rum vart femte år men

förläggas till juni, varvid erforderliga data inhämtas på en utvidgad anmälningsblankett.

Detsamma gäller beträffande jordbruksinventeringen i juni

månad. Oktober- och marsinventeringarna måste dock enligt arbetsgruppen

liksom nu genomföras i form av separata enkäter.

Enligt nuvarande bestämmelser kan skördeskadeersättning utgå för bruk
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

ningsenheter som omfattar minst 2,0 ha åker. Jordbruksstatistiken omfattar

emellertid även vissa andra kategorier av jordbrukare liksom vissa djurhållare

utanför det egentliga jordbruket. Härtill kommer, att enstaka brukningsenheter

med minst 2,0 ha åker saknar alla grödor som omfattas av

skördeskadeskyddet. För samordningen med statistiken men också med

hänsyn till skördeskadeskyddet är det nödvändigt att anmälningsskyldigheten

går utöver den grupp av jordbruk som nu kan komma i fråga för skördeskadeersättning.

Uppgiftsskyldigheten föreslås därför omfatta samtliga brukningsenheter

med minst 2,0 ha åker, övriga brukningsenheter med åker och

djurhållare utan åker i den utsträckning som särskilt bestäms.

Arbetsgruppen behandlar därefter den tekniska uppläggningen av anmälningsförfarandet

och den därtill knutna statistikproduktionen samt övergången

till det nya systemet. Under förutsättning bl. a. av att resurser för

erforderlig detaljplanering blir tillgängliga senast under våren 1967 bör det

nya systemet kunna träda i funktion fr. o. m. 1967 års skörd. I så fall kan

övergången vara helt genomförd år 1969. Om den obligatoriska anmälan inte

skulle kunna införas förrän år 1968 förskjuts tidsplanen ett år.

Arbetsgruppen har vidare beräknat kostnaderna för obligatoriet med utgångspunkt

från 1965 års löne- och prisnivå och från att det nya systemet införs

år 1967. Arbetsgruppen har helt bortsett från jordbruksnämndens och

lantbruksstyrelsens kostnader, vilka inte väntas komma att ändras i någon

högre grad. Ej heller har i beräkningarna tagits med kostnaderna för hyra

av kontorslokaler, portokostnaderna för tjänsteförsändelser och kostnaderna

för hyra av RLF-registret. I ersättningsfrågan önskar RLF enligt arbetsgruppen

koppla samman uthyrningen för obligatoriet med uthyrningen för

uppläggning av ett fullständigt jordbruksregister. Förhandlingar om villkoren

för utnyttjande av RLF:s register bör enligt arbetsgruppens mening tas

upp i särskild ordning. Kostnadsberäkningarna bygger på erfarenheter från

nuvarande anmälningsförfarande och från jordbruksinventeringarna. Vid

beräkningen av kostnadsändringarna för skördeskadeskyddet har förutsatts,

att antalet anmälningar även i fortsättningen blir i genomsnitt 60 000 per år,

om det nuvarande systemet behålls. Resultatet av beräkningarna framgår av

följande sammanställning.

Kostnaderna för den centrala administrationen beräknas vid obligatorisk

anmälan och med denna kombinerad insamling av uppgifter för jordbruksstatistiken

stiga med 561 000 kr. Kostnadsökningen för den lokala

administrationen beräknar arbetsgruppen uppgå till 360 000 kr.

På grund av att de maskinella rutinerna ej helt kan tillämpas förrän

obligatoriesystemet varit i funktion ett par år uppkommer övergångsvis vissa

kostnader för manuella rutiner. Arbetsgruppen beräknar merkostnaderna

för den centrala administrationen bli 568 000 kr. högre det första året. Motsvarande

merkostnader för den lokala administrationen beräknar arbetsgruppen

till 623 000 kr. Sammanlagt beräknas således merkostnaderna un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

113

Nuvarande sys- Obligatoriesys- Kostnadsförtem

vid 60 000 tem vid 185 000 ändring, kr.

anmälningar, kr. anmälningar, kr.

A. Skördeskadeskyddet och den på

anmälningarna grundade statistiken
Utsändning

och insamling......

Handläggning................

Framställning av beräkningsunderlag

och statistik..........

Utredningsverksamhet ........

Information ................

Planering och ledning ........

B. Övrig jordbruksstatistik

Jordbruksinventeringarna......

Jordbruksräkningarnas allmänna

del, årskostnad ..............

Totalt (A + B)

19 000

175 000

4- 156 000

199 000

599 000

4- 400 000

106 000

120 000

+ 14 000

208 000

208 000

—

—

50 000

+ 50 000

170 000

320 000

+ 150 000

382 000

263 000

- 119 000

180 000

90 000

- 90 000

264 000

1 825 000

+ 561 000

der första året uppgå till 1 191 000 kr. Kostnaderna för det andra året uppskattar

arbetsgruppen till 300 000 kr. mer än kostnaderna för det tredje

året. Av merkostnaden faller 200 000 kr. på den centrala och 100 000 kr. på

den lokala förvaltningen.

Remissyttrandena. Utredningens förslag om övergång till obligatorisk

anmälan till skördeskadeskyddet och jordbruksstatistiken tillstyrks

av alla remissinstanser med undantag för statskontoret. SL framhåller,

att man från jordbrukets sida vid upprepade tillfällen pekat på

att skördeskadeskyddet bör tillämpas på ett sådant sätt att ersättning för

skördeskador utgår till alla som är berättigade därtill. Enda möjligheten

torde vara att anmälan görs obligatorisk även om detta medför visst besvär

för alla jordbrukare. RLF framhåller, att de fördelar som nås med det

föreslagna systemet — främst beträffande skördeskadeskyddet — är så

betydande att de uppväger den olägenhet som uppgiftsskyldigheten innebär.

Statskontoret anser att den omständigheten att obligatorisk anmälan gör

en högre mekaniseringsgrad möjlig saknar betydelse vid bedömningen av

principfrågan. Det tekniska förfarandet i samband med bl. a. insamling och

kontroll av data måste anpassas till ett system, som är mest lämpligt utifrån

andra kriteria. Från statskontorets synpunkt bedöms inte utredningens

skäl för ett obligatorium motivera den betydande kostnadsökning detta

skulle innebära inte minst i personellt hänseende. Statskontoret vill också

understryka att möjligheter till mekanisering även föreligger vid ett frivilligt

anmälningsförfarande. Denna fråga synes ej ha blivit tillräckligt belyst

i förslaget.

När det gäller den tekniska utformningen av systemet har

vissa synpunkter förts fram. Statskontoret har intet att erinra mot för
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

slaget men förutsätter att möjligheten till samordning med magnetbandsregistren

inom folkbokförings- och uppbördsväsendet undersöks. Ej heller

statistiska centralbyrån har något att erinra mot förslaget till teknisk

lösning. Lantbruksnämnderna i Jönköpings och Värmlands län anser att

det bör övervägas om inte brukningsenheter med mindre än två ha åker

helt kan lämnas utanför jordbruksstatistiken även vid jordbruksråkningarna.

Den praktiska betydelsen av dessa små enheter är så ringa att värdet

av att få dem redovisade knappast kan motivera det stora merarbete detta

medför.

Flera remissinstanser har betonat sambandet mellan här föreliggande förslag

samt jordbruksutredningens förslag om att upprätta ett företagsregister.

Lantbruksnämnden i Jönköpings lön föreslår att en särskild

arbetsgrupp tillsätts för att utreda lämplig samordning av förslagen. Lantbruksnämnden

i Malmöhus län bedömer att nämnda företagsregister utan

nämnvärda extra kostnader bör kunna erhållas som biprodukt av det föreslagna

obligatoriesystemet.

I fråga om den lämpligaste tidpunkten för att starta det nya systemet

råder något delade meningar. RLF hemställer att statsmakterna vidtar

sådana åtgärder att det nya systemet kan träda i tillämpning år 1967. Lantbruksnämnden

i Västerbottens län anser det tveksamt om systemet kan

träda i funktion redan under år 1967 med hänsyn till lantbruksnämndernas

omorganisation den 1 juli 1967. Då många skäl talar för ett snabbt införande

av obligatoriet, tillstyrker dock nämnden förslaget, förutsatt att nödiga

resurser ställs till förfogande. Liknande synpunkter anförs av lantbruksnämnden

i Jönköpings län. Kalmar läns hushållningssällskap anser

att de betydande omställningssvårigheter, som kommer att uppstå vid omorganisationen

av lantbruksnämnder och hushållningssällskap, talar för

en senareläggning med ett år av förslagens genomförande. Skulle ett sådant

uppskov inte anses möjligt eller lämpligt ökar angelägenheten av tillräckliga

personella och ekonomiska resurser för ändamålet. Även lantbruksnämnden

i Kalmar län förordar uppskov till år 1968.

RLF bekräftar i detta sammanhang att förbundet ställer sig positivt till

en utlåning av RLF-registret. Förbundet är berett att — så snart statsmakternas

önskemål preciserats — ta upp förhandlingar med vederbörande

myndigheter rörande de ekonomiska villkoren härför.

Mot arbetsgruppens kostnadsberäkningar har remissinstanserna

i allmänhet inget att invända. Statskontoret hyser dock som tidigare redovisats

avvikande uppfattning. SL framhåller, att kostnadsökningen för obligatoriet

inte innebär motsvarande ökning sett ur samhällsekonomisk synpunkt

på grund av att den motvägs av minskade kostnader för jordbrukarna

och kommunerna. Lantbruksnämnden i Jönköpings län pekar på

att ortsombudens medverkan i granskningsarbetet torde bli nödvändig i

stor utsträckning. Nämnden anser dock att nuvarande arvoden är otill
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

räckliga för att medge en skälig ersättning för ombudens arbete. Nämnden

anser vidare att utredningen något underskattat arbetsåtgången för

granskningsarbetet. Eftersom arbetet måste utföras på mycket kort tid

samt dessutom under den normala semestertiden blir det nödvändigt atf

försöka anställa tillfällig arbetskraft. Särskilda medel för detta anses böra

ställas till förfogande.

Departementschefen

Jordbrukets rationalisering. Den nu gällande inriktningen och utformningen

av statens stöd till jordbrukets rationalisering grundas i huvudsak

på beslut av 1959 års riksdag. Härefter har emellertid reglerna för det statliga

ekonomiska stödet efter hand anpassats till utvecklingen. Bland vidtagna

ändringar märks det särskilda stödet till jordbrukets rationalisering i

Norrland som infördes år 19(>ö och utvidgades år 1965 till att omfatta även

vissa delar av norra Svealand. Vidare kan nämnas att stödet till förvärv och

drift av jordbruksegnahem år 1963 ersattes med kreditgaranti för jordförvärvslån

och driftslån. Härjämte förbättrades möjligheterna för arrendator

att erhålla stöd till rationaliseringsåtgärder. Av stor betydelse för jordbrukets

rationalisering är vidare de ändringar i jordförvärvslagen som skedde

år 1965. Genom dessa ökades möjligheterna för innehavare av redan bärkraftiga

brukningsenheter att förstärka bärkraften genom tillskottsförvärv.

Dessutom förbättrades förutsättningarna för integrerad livsmedelsproduktion

genom att förädlingsföretag gavs möjlighet att förvärva jordbruksföretag

för att trygga sin råvarubas.

1960 års jordbruksutredning har såsom framgår av redogörelsen i det

föregående bl. a. lagt fram förslag till ändrade grunder för statens medverkan

i jordbrukets rationalisering och till ändrade bestämmelser för det statliga

ekonomiska stödet. Remissinstanserna har i huvudsak inte haft några

invändningar mot utredningens förslag i dessa delar. Även jag finner förslagen

i allt väsentligt vara väl grundade.

1 detta sammanhang ämnar jag också behandla frågan om obligatorisk

anmälan till skördeskadeskyddet och med denna kombinerad insamling av

uppgifter till jordbruksstatistik vilken särskilt utretts av statens jordbruksnämnd

och statistiska centralbyrån.

Till grund för den statliga verksamheten med jordbrukets rationalisering

sker en omfattande planering på såväl det centrala planet som regionalt

och lokalt. Planeringen syftar till att åstadkomma bästa möjliga utnyttjande

av produktionsresurserna och högsta effekt av de statliga insatserna

på området. Planeringen leder fram till ett handlingsprogram för

verksamheten.

I likhet med jordbruksutredningen anser jag att en central och regional

planering även i fortsättningen bör utgöra grunden för statens medverkan

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

i jordbrukets rationalisering. Mot vad utredningen föreslagit i ämnet har jag

i princip ingen erinran. Planeringen inom jordbrukssektorn bör således inordnas

i samhällsplaneringen i stort och följa de allmänna riktlinjerna för

denna. Den centrala planeringen bör mynna ut i regionalt differentierade

handlingsprogram.

Vid den regionala planeringen bör enligt min mening särskild vikt läggas

vid frågan om dispositionen av markresurserna. Syftet bör vara att få

till stånd bästa möjliga avvägning av behoven av mark för jordbruks-, bebyggelse-

och fritidsändamål eller annan användning. Även problemen rörande

omställning av arbetskraft som friställs genom den fortsatta rationaliseringen

bör uppmärksammas. Av stor betydelse för planeringen bör vidare

vara att bedöma möjliga utvecklingsvägar för jordbruksföretagen med

hänsyn till bl. a. de naturliga produktionsförutsättningarna. Planeringen bör

självfallet även avse den ändamålsenliga dispositionen av tillgängliga resurser

för statligt ekonomiskt rationaliseringsstöd, strukturrationaliseringen,

den aktiva inköps- och försäljningsverksamheten i fråga om mark samt

upplysnings- och rådgivningsverksamheten.

I fråga om planeringens organisation hänvisar jag till vad jag anfört vid

anmälan av prop. 1967 : 74 angående de nya lantbruksnämndernas organisation.

Jag har där bl. a. redovisat min uppfattning rörande lantbruksstyrelsens

och lantbruksnämndernas uppgifter i fråga om planeringen och det

samarbete som därvid bör ske med andra myndigheter och organisationer. I

I likhet med jordbruksutredningen anser jag att en förbättrad samordning

i fråga om olika statliga insatser av betydelse för de enskilda jordbruksföretagens

markanskaffning är eftersträvansvärd. De nya lantbruksnämnderna

och den organiserade och utvidgade samverkan som avses komma

till stånd mellan dem och lantmäteriet gör enligt min mening dessa insatser

effektivare.

Såsom jag berört i det föregående är den reformerade jordförvärvslagen

ett verksamt medel för att främja strukturrationaliseringen av jordbruksföretagen.

Erfarenheterna av den hittillsvarande tillämpningen, som jag redogjort

för i det föregående, visar att huvuddelen av de enskilda personernas

förvärv gjorts av yrkesverksamma jordbrukare. Endast ett litet antal

förvärv har skett av bolag och andra juridiska personer som bedriver förädling

och distribution av jordbruksprodukter.

Av stor vikt för jordbrukets rationalisering och markanskaffning är vidare

som jordbruksutredningen framhållit lantbruksnämndernas aktiva inköps-

och försäljningsverksamhet med anlitande av jordfonden. Fondkapitalet

har ökat mycket kraftigt under den senaste femårsperioden och uppgår

nu till inemot 180 milj. kr. Liksom utredningen anser jag att fonden

bör förstärkas. Jag föreslår därför att den under budgetåret 1967/68 tillförs

ytterligare 40 milj. kr. Jag återkommer härtill i följande avsnitt.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967 117

Jordbruksutredningen har pekat på vissa möjligheter att underlätta det

lantmäteritekniska förfarandet i syfte att främja strukturrationaliseringen.

Jag vill i anledning därav framhålla att hela fastighetsbildningslagstiftningen

är under omprövning i anledning av fastighetsbildningskommitténs förslag

i ämnet. I detta sammanhang kommer möjligheterna att förenkla förfarandet

att uppmärksammas. I avvaktan på att en ny fastighetsbildningslagstiftning

kommer till stånd bör enligt min mening vid tillämpningen av nu

gällande lagstiftning liksom hittills beaktas de allmänna riktlinjerna för

jordbrukspolitiken.

Att förstärka brukningsenheter genom arrende av tillskottsmark är enligt

min mening ofta en lämplig väg att åstadkomma snabbare strukturrationalisering.

Jag är dock medveten om att möjligheterna härtill i viss mån

begränsas genom de nackdelar ur kreditsynpunkt som arrendeformen innebär.

Hela arrendelagstiftningen prövas f. n. av arrendelagsutredningen.

Jordbruksutredningen har förordat att bestämmelserna om arrende utformas

så att strukturrationaliseringen främjas. I anledning härav har arrendelagsutredningen

i sitt remissyttrande uttalat att den avser att beakta dessa

synpunkter i sitt arbete.

Jordbruksutredningen pekar på angelägenheten av ett, register över företagen

inom jordbruket och skogsbruket för att underlätta arbetet med jordbrukets

rationalisering öcKTör ätt skapa förutsättningar för att följa effekterna

av jordbrukspolitiken. Möjligheterna att belysa strukturutvecklingen

med hjälp av de nuvarande jordbruksräkningarna vart femte år anser utredningen

inte vara tillräckliga med hänsyn till den förväntade snabba omställningen.

Även jag anser att ett företagsregister blir ett mycket värdefullt

hjälpmedel i rationaliseringsverksamheten. Jag tillstyrker därför utredningens

förslag att ett sådant register upprättas. Den närmare utformningen

av registret bör övervägas av den utredning rörande metoderna för

att följa utvecklingen inom jordbruket, som jag berört i det föregående.

Statistiska centralbyrån och statens jordbruksnämnd föreslår som framgår

av redogörelsen i det föregående att den nuvarande frivilliga anmälan

till skördeskadeskyddet ersätts med obligatorisk anmälan. Samtidigt föreslås

att tidpunkten för anmälan flyttas från hösten till juni månad. Omläggningen

gör det möjligt att kombinera anmälan till skördeskadeskyddet

och insamling av uppgifter för den allmänna jordbruksstatistiken.

För min del anser jag att övergången till obligatorisk skördeskadeanmälan

är en angelägen reform bl. a. med hänsyn till att därigenom alla

ersättningsberättigade jordbrukare kan få skördeskadeersättning. Samtidigt

skapas förutsättning att förenkla insamlingen av uppgifter för såväl delar

av den allmänna jordbruksstatistiken som för det nyss föreslagna företagsregistret.

Det tekniska och administrativa genomförandet av reformen bör

enligt min mening i princip kunna ske på sätt myndigheterna förordat.

Reformen bör dock ske ett år senare än vad som föreslagits. Jag förordar

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

därför att obligatorisk skördeskadeanmälan införs år 1968. Kungl. Maj :t, eller

den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer, bör äga meddela erforderliga

detaljbestämmelser beträffande övergången till obligatorisk skördeskadeanmälan

och med denna samordnad insamling av uppgifter för den allmänna

jordbruksstatistiken och för företagsregistret. Beträffande vissa sekretessfrågor

som berör användningen av här ifrågavarande statistiska primärmaterial

avser jag senare återkomma till Kungl. Maj :t.

Som jordbruksutredningen anfört utgör anskaffningen av kapital för de

enskilda jordbruksföretagens rationalisering ett betydande problem. Jag anser

därför att åtgärder för att underlättaJinansierinqen av rationaliseringsåtaärcler

är en viktig del i statens insatser för jordbrukets rationalisering.

Statens medverkan i fråga om rationaliseringsåtgärder in. m. bör som

utredningen föreslagit i huvudsak ske i form av garanti för lån. Det hittillsvarande

kreditstödet genom sådana garantier har gett enbart goda erfarenheter

och jag förordar därför i enlighet med utredningens förslag att

denna stödform utvidgas. Statsbidrag kan under vissa omständigheter påtagligt

stimulera ur samhällets synpunkt angelägna rationaliseringsåtgärder.

I likhet med utredningen hyser jag den uppfattningen att bidragsgivningen

i fortsättningen huvudsakligen bör avse åtgärder som är av väsentlig

betydelse för strukturrationaliseringen inom jordbruket. Till den närmare

utformningen av det statliga stödet genom kreditgaranti och statsbidrag

återkommer jag i det följande.

Stöd till jordbrukets rationalisering lämnades tidigare i stor utsträckning

som lån från statliga lånefonder. Efter hand har denna utlåning slopats

och ersatts med statliga kreditgarantier. Den enda kvarvarande lånefonden

av betydelse för jordbrukets rationalisering är jordbrukets maskinlånefond.

Enligt min mening bör såsom jordbruksutredningen föreslagit

långivningen även från denna lånefond upphöra och ersättas med möjligheter

att lämna kreditgarantier för lån för samma ändamål. Jag föreslår

därför att jordbrukets maskinlånefond avvecklas vid utgången av budgetåret

1966/67.

Jag finner liksom jordbruksutredningen att det är angeläget med en

kraftig förstärkning av resurserna för statens medverkan i jordbrukets rationalisering.

Utöver det stora tillskott till jordfonden som jag förordat

i det föregående bör kreditgarantigivningen ges en betydligt större omfattning.

För innevarande budgetår har ramen för kreditgarantierna fastställts

till 133 milj. kr. Jag ämnar i det följande föreslå att detta belopp

ökas med 14 milj. kr. För budgetåret 1967/68 bör enligt min mening

rambeloppet fastställas till 189 milj. kr., vilket innebär en ökning

med inte mindre än drygt 40 % i förhållande till det ursprungliga rambeloppet

för innevarande budgetår. Denna mycket betydande ökning är

motiverad av angelägenheten att så långt det är möjligt med hänsyn till

de samlade anspråken på samhällets resurser avväga rambeloppet för kredit
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 119

garantigivningen så att efterfrågan på lånegaranti för rationaliseringsändamål

tillgodoses.

I fråga om statsbidrag till jordbrukets rationalisering anser jag att medelstillgången

för bidrag i samband med den särskilda rationaliseringsverksamheten

i främst Norrland bör ökas med 2 milj. kr. för nästa budgetår.

Vidare bör 1,5 milj. kr. anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår.

Även det belopp som får las i anspråk för bidrag till yttre rationalisering

bör ökas från 6 milj. kr. innevarande budgetår till 10 milj. kr. för budgetåret

1967/68. Mina förslag rörande statsbidragsgivningen till åtgärder

för inre rationalisering beräknas leda till en reell minskning av anspråken

på bidrag till 8 milj. kr. för nästa budgetår. Jag vill i sammanhanget peka

på svårigheterna att med hänsyn till de ändrade reglerna för det statliga

ekonomiska stödet med säkerhet beräkna behovet av utrymme för att utfästa

bidrag för de båda ändamålen. Med hänsyn bl. a. härtill bör Kungl.

Maj :t få jämka fördelningen mellan yttre och inre rationalisering av nyss

angivna belopp.

Utredningen har i detta sammanhang berört vissa allmänna frågor om

jordbrukets kapitalförsörjning och beskattningen av inkomst från jordbruksfastighet.

Sålunda har utredningen förordat att i lägen med skärpta

krav på kreditinrättningarnas placerings- och likviditetskvoter i viss män

prioritera jordbrukets kreditförsörjning samt att hypoteksföreningarnas

verksamhetsområde utvidgas till att omfatta såväl primär- som sekundärkredit.

Det förstnämnda förslaget har avstyrkts av många remissinstanser

däribland av fullmäktige i riksbanken. Ej heller jag finner anledning förorda

att i detta hänseende några särskilda regler skall tillämpas i fråga

om jordbrukssektorn. Frågan om landshypoteksföreningarnas låneverksamhet

har behandlats av chefen för finansdepartementet vid anmälan av

prop. 1967: 58. Genom denna har syftet med utredningens förslag till viss

del tillgodosetts. De av utredningen och remissinstanserna berörda frågorna

om att införa s. k. jordbrukskonton, om ändrade regler för beskattning

av skördeskadeersättning och om ändring i reglerna för den skattemässiga

behandlingen av avskrivning av byggnader ankommer på chefen för finansdepartementet

att behandla. Det bör emellertid framhållas att förslaget att

införa möjlighet till inkomstutjämning genom s. k. jordbrukskonto vid ett

flertal tillfällen avvisats av riksdagen. Detsamma gäller frågan om ändrade

regler för beskattning av ersättningen för skördeskador. Det bör i sammanhanget

vidare framhållas att det för jordbrukare liksom för andra företagare

finns möjligheter till utjämning av inkomst mellan olika inkomstår genom

att tillämpa bokföringsmässig redovisning. Slutligen bör nämnas att

frågan om beskattning av inkomst av jordbruksfastighet ingår i företagsskatteutredningens

uppdrag.

Jordbruksutredningen har förordat vissa ändringar i villkoren för det

statliga ekonomiska stödet till jordbrukets rationalisering. Jag kan i hu
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

vudsak ansluta mig till utredningens förslag. Kreditgaranti bör sålunda

liksom nu kunna lämnas för såväl lån till förvärv och drift av jordbruksföretag

(jordförvärvslån och driftslån) som lån till rationaliseringsåtgärder

(rationaliseringslån). Kreditgaranti bör vidare kunna ställas för lån

för att skaffa jordbruksmaskin för gemensam användning och för lån att

köpa, uppföra eller bygga om byggnad som erfordras för yrkesmässigt bedriven

jordbruksmaskinhållning (maskinlån). Statsbidrag bör endast komma

i fråga för rationaliseringsåtgärder (rationaliseringsbidrag).

Jag vill till att börja med behandla vissa allmänna grunder som bör gälla

för samtliga former av det ekonomiska stödet.

Jordbruksutredningen har föreslagit att stödet uteslutande skall avse

åtgärder som bedöms höja näringens effektivitet. För min del anser jag

att för stödet bör gälla den huvudprincipen att den ifrågasatta investering
en

bör vara önskvärd ur allmän synpunkt och att den är samhällsekonomiskt

motiverad. Vidare bör krävas att investeringen är lönsam ur

företagsekonomisk synvinkel. Vid kombinerade jord- och skogsbruk bör

liksom nu gäller för den särskilda rationaliseringsverksamheten i bl. a.

Norrland härjämte jordbruksdelen ha sådan omfattning och effektivitet att

investeringarna i den delen blir lönsamma.

Vid prövning om en investering är önskvärd ur allmän synpunkt bör,

om det är påkallat med hänsyn till investexnngens storlek, bl. a. beaktas

de effekter som åtgärden kan få på marknadsutvecklingen inom landet

för den produkt som investeringen avser. Enligt min mening bör dock en

överskottssituation i fråga om viss produkt inte utgöra hinder för stöd till

sådana ytterligare investeringar i produktionsgrenen i fråga som är ägnade

att höja produktionens effektivitet. Något krav att investeringen ej får

avse större anläggning än som huvudsakligen behövs för förädling eller

lagring av produkter från ifrågavarande jordbruksföretag bör enligt min

mening ej ställas upp. Jag anser det nämligen vara angeläget att en

lämplig specialisering inom jordbruksproduktionen ej motverkas. Den närmare

avgränsningen av vad som i detta sammanhang bör betraktas som

jordbruksproduktion bör ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts medgivande, på lantbruksstyrelsen.

Utredningens förslag att det statliga ekonomiska stödet skall avse jordbruksföretag

med förutsättningar att tillämpa rationell teknik och vars

tillkomst eller fortvaro är önskvärd ur allmän synpunkt har inte mött

några invändningar från remissinstanserna. Även jag anser mig i huvudsak

kunna biträda utredningens förslag. Jag förordar därför att ekonomiskt

stöd bör avse jordbruksföretag som äger, eller kan förutses inom nära

framtid få, förutsättningar för rationell jordbruksdrift och vars tillkomst

eller fortvaro är önskvärd från allmän synpunkt. Stödets syfte bör enligt

min mening vara att främja finansiering av åtgärder, som bedöms höja

jordbruksföretagets effektivitet, samt att i vissa fall underlätta förvärv och

drift av effektiva jordbruk.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967 121

Den nu gällande begränsningen av vissa delar av det ekonomiska stödet

till att avse brukningsenheter av högst tvåfamilj sjordbruks storlek bör

således upphöra. Jag anser detta vara välbetänkt med hänsyn till att den

pågående tekniska och ekonomiska utvecklingen kräver färre och större

enheter inom jordbruket. Med hänsyn bl. a. härtill anser jag också att

tillkomsten och fortvaron av stödjordbruk ej längre bör främjas genom

ekonomiskt stöd. Såsom stödjordbruk bör i detta sammanhang betraktas

även deltidsj ordbruk vars innehavare har sin huvudsakliga sysselsättning

utanför jord- och skogsbruksnäringen. Jordbruksföretag, som ej är bärkraftiga,

bör få statligt stöd om de kan förutses inom en nära framtid genom

rationaliseringsåtgärder få förutsättningar för rationell jordbruksdrift.

Vidare är det enligt min mening ej längre erforderligt med särskilda bestämmelser

av social natur för det statliga stödet på ifrågavarande område.

Enligt nu gällande bestämmelser är stöd till förvärv och drift av jordbruksföretag

i princip begränsat till enskild person medan rationaliseringsstöd

kan lämnas till såväl enskild som juridisk person. Utredningen har

för sin del inte ansett att någon ändring erfordras av dessa bestämmelser.

Mot detta har bl. a. styrelsen för lantbrukshögskolan invänt och framhållit

att under vissa omständigheter även juridisk person bör kunna få

etableringsstöd. För min del anser jag att det i fortsättningen i princip

ej bör vara någon skillnad mellan enskild och juridisk person vad gäller

möjligheterna att få statligt ekonomiskt stöd. Företagsformen bör således

inte ha något avgörande inflytande på möjligheterna att få sådant stöd.

Det bör i stället vara omständigheterna i det enskilda fallet som läggs

till grund för bedömningen av stödbehovet.

Självfallet bör stöd ej lämnas om åtgärden med hänsyn till investeringskostnadens

storlek eller sökandens ekonomiska ställning bedöms

kunna genomföras utan stöd. När det gäller prövning av stöd åt juridisk

person eller sammanslutning för gemensam animalieproduktion eller lagring

av jordbruksprodukter bör hänsyn tas även till delägarnas ekonomiska

ställning.

Utvecklingen inom jordbruket leder till större företagsenheter och därmed

ökade krav på företagarnas yrkeskunskap. Jag vill understryka

angelägenheten av att företagare och anställda inom jordbruket skaffar sig

en gedigen yrkesutbildning vid lantbrukets olika skolor. Jag anser vidare att

genomgången teoretisk och praktisk utbildning inom yrket böra väga tungt

vid prövning av ansökan om statligt ekonomiskt stöd. Något absolut krav

på viss teoretisk utbildning bör dock t. v. ej ställas upp. Jag förordar därför

att för att stöd skall kunna utgå bör generellt gälla att sökanden, eller

den som svarar för jordbruksdriften, äger erforderlig yrkesskicklighet förvärvad

genom teoretisk yrkesutbildning jämte praktik eller genom praktisk

erfarenhet.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Jag övergår härefter till att behandla de olika formerna för det statliga

ekonomiska stödet och de speciella reglerna för dessa.

Rationaliseringslån skall enligt utredningens förslag liksom f. n. kunna

lämnas för tillskottsförvärv av jordbruksjord och skogsmark för rationaliseringsändamål,

för att uppföra eller förbättra ekonomibyggnader och andra

fasta anläggningar samt för markanläggningar av olika slag såsom torrläggning,

täckdikning, bevattning, vägbyggnad m. m. Förslaget har inte mötts av

några erinringar vid remissbehandlingen. För rationaliseringslån bör givetvis

gälla de allmänna villkor som jag förordat i det föregående. I övrigt anser

jag i likhet med jordbruksutredningen att bestämmelserna bör vara i

huvudsak oförändrade. I överensstämmelse med beslut av 1966 års riksdag

(prop. 1966: 1 bil 11, JoU 1, rskr 9) bör garanti alltjämt få lämnas för lån

till vissa vattenvårdsanläggningar vid ej bestående jordbruk.

kan nu gällande bestämmelser lämnas till

kostnader för såväl yttre som inre rationaliseringsåtgärder.

Utredningen har föreslagit att statsbidrag till åtgärder för yttre rationalisering

skall utgå till samma ändamål och på samma villkor som gäller f. n.

För min del vill jag understryka betydelsen för strukturrationaliseringen av

de värdeutjämningsbidrag som kan utgå för att utjämna den skillnad i värdet

av främst ekonomibyggnader som uppstår då en tidigare självständig

brukningsenhet disponeras som tillskottsmark. Med hänsyn härtill bör enligt

min mening värdeutjämningsbidrag alltjämt komma i fråga i relativt

stor utsträckning. F. n. kan bidrag även lämnas till vissa mindre utgifter i

samband med fastighetsförvärv. Enligt min uppfattning bör statsbidrag till

andra med förvärvet sammanhängande kostnader än för lantmäteriförrättning

medges endast om särskilda skäl talar härför. Någon ändring av bestämmelserna

för bidrag till kostnader för flyttning av ekonomibyggnad

eller annan fast anläggning anser jag däremot ej erfordras. Möjligheten att

vid yttre rationalisering av mera omfattande och kapitalkrävande natur

lämna bidrag till kostnader för skogsbruksplan bör enligt min mening även

avse kostnader för driftsplan.

När det gäller statsbidrag till åtgärder för inre rationalisering har utredningen

föreslagit att rationaliseringsbidrag skall kunna lämnas till investeringar

i byggnader och markanläggningar då dessa drar stora kostnader ensamt

eller sker i kombination med förvärv av tillskottsmark och då investeringen

bedöms ha sådan storleksordning att den annars inte kan realiseras

med hänsyn till sökandens likviditet. Förslaget innebär enligt utredningen

att bidragsgivningen till inre rationaliseringsåtgärder skall upphöra utom i

fråga om de särskilt kapitalkrävande fallen vid samlade större rationaliseringsinsatser.

Erfarenheterna från den hittillsvarande bidragsgivningen till inre rationaliseringsåtgärder

visar enligt min mening att bidrag till smärre, fristående

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

123

åtgärder efter hand fått minskad betydelse som stimulans för jordbrukets

rationalisering. Som utredningen framhållit bär arbetet med sådana bidragsärenden

visat sig tidskrävande. Mot förslaget att begränsa bidragsgivningen

bär i princip inte kommit fram någon invändning i samband med remissbehandlingen.

Lantbruksstyrelsen har dock förordat vissa jämkningar.

Med hänsyn till det anförda anser jag att en begränsning av bidragsgivningen

till åtgärder för inre rationalisering bör ske. Enligt min mening

bör i fortsättningen utgå bidrag till investeringar vid brukningsenheter, som

till följd av genomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering eller

fastighetsreglering har ett speciellt stort och i tiden koncentrerat investeringsbehov,

som kan antas innebära påfrestningar på sökandens likviditet.

Vidare bör statsbidrag kunna utgå till större torrläggningsföretag av allmänt

intresse för vilka stimulansbehovet bedöms vara stort. Förslaget innebär

att bidrag i fortsättningen endast utgår till de åtgärder som redan

nu är möjliga att stödja utan särskild prövning av sökandens ekonomiska

ställning. Enligt min mening bör det med hänsyn härtill ej heller nu ställas

upp särskilda regler beträffande prövning av behovet av bidrag i nyss angivna

fall. Det bör vara till fyllest med den allmänna prövningen av sökandens

ekonomiska ställning som jag förordat i fråga om samtliga stödformer.

Enligt gällande bestämmelser kan, om projekterad torrläggning eller väg

på grund av omständigheter över vilka sakägarna ej rått inte blir utförd,

statsbidrag om särskilda skäl föreligger beviljas för att helt eller delvis

täcka förrättnings- eller utredningskostnader, som föranletts av projekteringen.

Enligt min uppfattning är det ej motiverat att bidrag lämnas för sådana

kostnader i annat fall än då lantbruksnämnd utfört eller låtit utföra

projekteringen.

Utredningen har beträffande bidragens storlek uttalat att de bidrag

som skall vara kvar bör utgå med i huvudsak oförändrade belopp. Lantbruksstyrelsen

har i sitt remissyttrande framhållit att reglerna om bidragens

storlek bör kunna förenklas. Enligt styrelsens mening bör bidrag kunna utgå

med högst 25 % av godkänd kostnad. Med hänsyn till att lånegaranti i

fortsättningen bör vara den huvudsakliga formen för det statliga ekonomiska

stödet delar jag lantbruksstyrelsens uppfattning. Den högsta bidragsprocenten

bör alltså vara 25. Jag vill framhålla att bidrag med 25 % av kostnaderna

inte bör utgå regelmässigt utan bidragsprocenten bör avgöras med

hänsyn till bl. a. behovet av stimulans i varje särskilt fall och sökandens

ekonomiska ställning.

Lantbruksstyrelsen'' har i sitt remissyttrande ifrågasatt om inte ett högsta

bidragsbelopp bör fastställas i fråga om bidrag till investeringar i ekonomibyggnader.

Även jag anser att skäl finns för en viss begränsning av bidragets

storlek. Jag föreslår därför att till grund för beräkning av statsbidrag

till investering i ekonomibyggnad får läggas en investeringskostnad av högst

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

400 000 kr. Det högsta förekommande bidraget för ekonomibyggnad kan således

i det enskilda fallet uppgå till 100 000 kr. Någon begränsning av bidragsbeloppet

till andra åtgärder för inre rationalisering anser jag ej behövas.

Med hänsyn till att bidragen avses utgå i anslutning till betydande och

kapitalkrävande investeringar som även förutsätts innebära påfrestningar på

sökandens likviditet bör rimligen ej heller alltför låga bidragsbelopp utgå.

Enligt min mening bör en väsentlig höjning ske av det nuvarande minimibeloppet

på 300 kr. Jag föreslår därför att bidrag ej bör lämnas till investeringskostnader

när bidraget skulle bli lägre än 5 000 kr.

I fråga om den särskilda rationaliseringen i Norrland in. in. har utredningen

inte föreslagit någon egentlig ändring med hänsyn till att formerna

för denna verksamhet prövades så sent som vid 1965 års riksdag. I det föregående

har redogjorts för den hittillsvarande verksamheten, av vilken erfarenheterna

enligt min mening är goda. Jag hyser samma uppfattning som

utredningen och föreslår därför att den särskilda rationaliseringen även i

fortsättningen skall bedrivas på i princip oförändrade villkor.

Vissa jämkningar i villkoren för den särskilda rationaliseringen bör ske

till följd av de föreslagna ändringarna i bestämmelserna för det allmänna

rationaliseringsstödet samt på grund av i prop. 1967: 74 föreslagna organisationsändringar.

Dessa ändringar bör Kungl. Maj :t äga vidta.

Jordförvärvslån skall enligt utredningens förslag avse förvärv av anpassningsbara

jordbruksföretag, som har förutsättningar att effektivt utnyttja

den bästa, kända tekniken och ge sin innehavare full sysselsättning.

Detta överensstämmer med vad jag föreslagit i det föregående i fråga om

de allmänna förutsättningarna för att ekonomiskt stöd skall kunna utgå.

Likaså innebär mina uttalanden i detta sammanhang att jag biträder utredningens

förslag att slopa nuvarande begränsning av jordförvärvslånen

till att avse brukningsenheter av högst tvåfamilj sjordbruks storlek. Däremot

är jag inte beredd tillstyrka det av styrelsen för lantbrukshögskolan

framförda förslaget att jordförvärvslån skall kunna lämnas även till förvärv

av fastighet med uteslutande skogsmark. Frågan om stöd till förvärv

av skogsfastighet prövas av skogspolitiska utredningen.

Kostnaderna för förvärvet av jordbruksföretaget bör liksom f. n. vara

skäliga med hänsyn till avkastning och nytta i övrigt. Lånegaranti bör få

lämnas för hela det belopp som behövs utöver det belopp som motsvarar

låntagarens egna tillgångar eller som han kan erhålla som bottenlån eller

eljest på skäliga villkor utan sådan garanti. Jordförvärvslån bör dock ej

utan Kungl. Maj :ts eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsens

medgivande få utgå för förvärv där köpeskillingen överstiger 1 milj.

kr. Jag anser nämligen att fråga om statligt stöd till förvärv av så stora företag

bör prövas i särskild ordning.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

125

Enligt reglerna för driftslån kan garanti lämnas för lån till erforderliga

utgifter för igångsättande, omläggning eller utvidgning av jordbruksdrift

vid brukningsenheter av högst tvåfamilj sjordbruks storlek. En och samma

låntagare får ej samtidigt åtnjuta kredifstöd beträffande högre lånebelopp

än sammanlagt 40 000 kr. eller, om särskilda skäl föreligger, 50 000 kr.

Även i fråga om driftslån anser jag som framgår av det föregående att

någon begränsning i fråga om jordbruksföretagets storlek ej bör finnas.

Utredningen har föreslagit att driftslånen skall kunna utgå med hela det

erforderliga beloppet eller med det belopp för vilket ur det allmännas synpunkt

tillfredsställande säkerhet kan lämnas. Även jag anser en betydande

höjning av nu gällande högsta lånebelopp vara angelägen. Enligt min mening

bör dock kreditgaranti för driftslån ej utan medgivande av Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen få

lämnas med högre belopp än 200 000 kr. till en och samma låntagare. Övriga

villkor för driftslån bör i huvudsak gälla oförändrade.

För lån till medlemsinsats i sambruksförening eller sammanslutning för

gemensam animalieproduktion kan lämnas lånegaranti med högst 10 000

kr. Beträffande medlemsinsats i sambruksförening gäller dock att garanti

får lämnas högst för ett lånebelopp som motsvarar två tredjedelar av insatsen.

Enligt min uppfattning bör samma bestämmelser tillämpas beträffande

kreditgaranti för medlemsinsats i sambruksförening som nu gäller

för sammanslutning för gemensam animalieproduktion. Även för sambruksförening

och nyss nämnd sammanslutning bör tillämpas samma bestämmelser

om statsbidragets storlek i fråga om bidrag till inre rationalisering som

jag förordat i det föregående. I

I och med att jordbrukets maskinlånefond avvecklas bör långivningen

från fonden som tidigare nämnts ersättas med statliga kreditgarantier för

maskinlån. Med hänsyn till den ringa efterfrågan på lån ur maskinlånefön

(Ten To ra n s k a f f ni n g av flishuggningsmaskin torde behov av kreditgaranti

härför dock ej föreligga.

För kreditgaranti för maskinlån bör i huvudsak kunna tillämpas motsvarande

bestämmelser som för lån ur maskinlånefonden. Kreditgaranti

bör kunna lämnas för lån för att anskaffa jordbruksmaskin, som skall användas

av flera jordbrukare, samt för lån för att köpa, uppföra eller bygga

om byggnad, som erfordras för jordbruksmaskinhållning som sökanden

bedriver yrkesmässigt. Garanti avseende jordbruksmaskin bör endast lämnas

för nyuppsättning eller utvidgning av maskinbestånd. Kreditgaranti

bör vidare i samtliga fall få lämnas för ett lånebelopp som motsvarar högst

80 % av köpeskillingen för maskin eller av byggnadskostnaden. Lägre investeringsbelopp

än 5 000 kr. bör dock ej komma i fråga för garanti.

I likhet med utredningen anser jag vidare att bidrag till investeringskostnader

för nyss nämnda maskiner och byggnader ej längre behövs. Vad gäl
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

ler redan utfästa bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets maskinlånefond

återkommer jag i det följande.

Enligt gällande bestämmelser för lån från jordbrukets maskinlånefond

kan lån även lämnas för att skaffa maskin som skall användas för yrkesmässig

produktion av trädgårdsprodukter. Genom att maskinlånefonden

enligt mitt förslag avvecklas kommer också denna lånemöjlighet att upphöra.

En allmän översyn av bestämmelserna för det statliga ekonomiska stödet

till trädgårdsnäringens rationalisering är enligt min mening påkallad

med hänsyn till de föreslagna ändringarna i stödet till jordbrukets rationalisering.

Jag återkommer till Kungl. Maj :t härom. I avvaktan på resultatet

av en sådan översyn föreslår jag att kreditgaranti skall få lämnas för lån

för att skaffa maskin som är avsedd att gemensamt användas för yrkesmässig

trädgårdsproduktion. För denna kreditgarantigivning, som får betraktas

som en provisorisk lösning, bör Kungl. Maj :t äga meddela bestämmelser.

Jordbruksutredningen har föreslagit förlängning av de längsta amorteringstider,

som nu gäller för jordförvärvslån och driftslån, från 30 till 40

år resp. från högst 15 till högst 20 år. Fullmäktige i riksbanken har avstyrkt

detta förslag under hänvisning bl. a. till behovet av snabbast möjliga amortering

i en näringsgren med snabb strukturomvandling. Mot bakgrund härav

bör någon ändring i gällande bestämmelser om amortering av ifrågavarande

lån ej ske. Såsom villkor för de i det föregående förordade maskinlånen

bör krävas amortering på högst åtta år när det gäller investering i

maskiner och på högst tio år i fråga om investering i byggnad. I varje enskilt

fall bör amorteringstiden inom dessa gränser bestämmas med hänsyn

till objektets varaktighet.

F. n. äger Kungl. Maj :t i särskilda fall bevilja statsbidrag till åtgärder till

inre rationalisering utan hinder av vissa av de för bidragsgivningen gällande

bestämmelserna. Jag anser att Kungl. Maj :t generellt bör äga att om särskilda

omständigheter föreligger och efter prövning i varje enskilt fall bevilja

rationaliseringslån och bidrag, jordförvärvslån, driftslån och maskinlån

även om detta innebär att jämkning sker av de villkor för stödgivningen

som jag förordat i det föregående. Härigenom öppnas möjlighet att bevilja

ekonomiskt stöd t. ex. då fråga är om att använda ny och ej helt utprovad

teknik i samband med investeringar för rationaliseringsändamål.

Jag vill erinra om att lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande uttalat sig för

att stöd skall kunna lämnas i sådana fall.

Övriga bestämmelser för den kreditgaranti- och statsbidragsgivning som

jag nu behandlat bör Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

lantbruksstyrelsen äga meddela. I huvudsak bör dessa bestämmelser enligt

min mening överensstämma med de som f. n. gäller.

De nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1967. Lantbruksstyrelsen

bär i sitt remissyttrande pekat på behovet av övergångsbestämmel
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

127

ser för att göra det möjligt att infria före denna tidpunkt genom formella

beslut gjorda utfästelser om statsbidrag. För min del anser jag att sådana

bidrag till yttre och inre rationalisering bör utbetalas även efter den

1 juli 1987 om det företag eller den åtgärd som bidraget avser slutförs senast

den 31 december 1971. De utfästelser om bidrag till återbetalning

av lån från jordbrukets maskinlånefod som gjorts före den 1 juli 1967 bör

infrias. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen

bör äga meddela erforderliga övergångsbestämmelser.

Forskning, rådgivning och utbildning. Jordbruksutredningen har ägnat

stor uppmärksamhet åt forskningens, rådgivningens och utbildningens betydelse

för rationaliseringen av jordbruket. Jag anser att de insatser som

görs på dessa områden är av stor vikt för en rationell utveckling av såväl

jordbruksnäringen i dess helhet som de enskilda jordbruksföretagen.

Den vetenskapliga forskningen och försöksverksamheten skapar förutsättningar

för högre avkastning av jordbruksproduktionen och leder därigenom

till ökad produktivitet i näringen. Jag vill erinra om att under den

senaste femårsperioden har resurserna för forskning och försöksverksamhet

på jordbrukets område förstärkts kraftigt.

I likhet med utredningen vill jag understryka angelägenheten av att den

målinriktade forskningen och försöksverksamheten ges ökat utrymme. Jordbruksutredningen

har föreslagit att särskilda medel anvisas för forskning

vid lantbrukshögskolan rörande jordbrukets produktionsresurser och att

medel ställs till lantbruksorganisationens förfogande för att bekosta för rationaliseringsverksamheten

angelägen forskning vid olika vetenskapliga institutioner.

För min del anser jag att frågan om att ytterligare förstärka resurserna

för jordbruksforskningen bör efter förslag av berörda forskningsinstitutioner

prövas i ett sammanhang vid den årliga budgetbehandlingen.

Forskningen och försöksverksamheten ligger till grund för rådgivningen

till jordbrukarna. Staten ställer sedan lång tid tillbaka betydande resurser

till förfogande för denna rådgivning. Förslag till en viss förstärkning härav

har lagts fram i prop. 1967: 74 angående de nya lantbruksnämndernas organisation,

m. m. Jag har vid anmälan av denna proposition även redogjort

för min uppfattning om uppgifterna och metoderna för den statliga rådgivningen.

Jag är inte beredd att, såsom satts i fråga i särskilt yttrande av

vissa ledamöter i jordbruksutredningen, förorda att staten bekostar rådgivning

i jordbrukarnas egen regi.

Jordbruksutredningen föreslår att fortbildningsprogrammen för lantbrukare

i radio och TV utvidgas. Jag vill erinra om att i prop. 1967: 74 förordats

att för central informationsverksamhet på jordbrukets område inrättas

ett samarbetsorgan, som bl. a. skall ha till uppgift att sprida upplysning

genom massmedia.

Beträffande behovet av yrkesutbildning för näringsutövarna inom lant
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

bruket hyser jag samma uppfattning som utredningen. Goda yrkeskunskaper

är således ett grundläggande villkor för en framgångsrik rationalisering.

Utvecklingen mot större brukningsenheter och ändrade, ofta specialiserade

driftsformer ställer efter hand ännu högre krav på kunskaper. Jag

vill vidare erinra om att den teoretiska yrkesutbildningen enligt mitt förslag

kommer att tillmätas ökad betydelse för möjligheterna att få statligt ekonomiskt

rationaliseringsstöd.

I likhet med vad som gäller för yrkesutbildningen i övrigt svarar samhället

för denna även på lantbrukets område. Undervisningen vid lantbrukets

yrkesskolor har också anpassats såväl tids- som läroplansmässigt till

undervisningen i grundskolan. Enligt min uppfattning föreligger utmärkta

möjligheter för dem som är eller avser bli verksamma inom jordbruket att

skaffa sig erforderliga yrkeskunskaper. Detta gäller såväl grundläggande

yrkesutbildning som olika former av allmän eller specialinriktad vidareutbildning.

Lantbrukets yrkesskolor är nämligen väl rustade för sina uppgifter

och har i dag resurser för att ge utbildning åt ett ökat antal elever. Jag

vill i sammanhanget erinra om att yrkesutbildningsberedningen lagt fram

vissa förslag som berör yrkesutbildningen på lantbrukets område.

Jordbruksutredningen föreslår att för ungdomens yrkesutbildning på lantbrukets

område skall utgå ekonomiskt stöd efter samma grunder som vid

annan yrkesutbildning. Jag vill erinra om att så redan sker. Vidare förordas

att för de redan yrkesverksammas del och de som följer special- och vidareutbildningskurser

skall gälla samma grunder som 1960 års arbetsmarknadsutredning

föreslog beträffande omskolningskurser i samband med byte

av yrke. Jag vill nämna att dessa grunder redan tillämpas vid vissa speciella

kurser för jordbrukare som bedrivs i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna.

En tillämpning av dessa grunder även vid kursverksamhet

i allmänhet på jordbrukets område kräver emellertid ytterligare överväganden.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

129

Oinställningsfrågor och småbmksstöd

Nuvarande förhållanden

Småbruksstödet. Till innehavarna av mindre jordbruk utgår f. n, statliga

bidrag i form av arealtillägg och leveranstillägg för mjölk. Till småbruksstödet

kan vidare hänföras det extra mjölkpristillägget, som utgår i norra

och vissa delar av mellersta Sverige. Detta bidrag avser dock närmast att

ge ett extra stöd åt mjölkproduktionen inom norra Sverige. De mindre

jordbruken dominerar emellertid inom landsdelen.

Formerna för nu gällande småbruksstöd fastställdes år 1959. År 1962

genomfördes vissa höjningar av bidragen. F. n. utgår arealtillägg enligt

kungörelsen den 28 maj 1959 (nr 256) om arealtillägg, m. m. (omtryckt

1964: 124) med följande belopp per år.

Ha åker Kr.

2.0— 3,1 250

3.1— 4,1 375

4.1— 7,1 500

7.1— 8,1 375

8.1— 10,0 ................................ 250

Som villkor för att bidrag skall utgå gäller i huvudsak att brukaren skall

ha tillträtt brukningsenheten före den 1 juli 1964 och att han under året

varit mantalsskriven på denna. Tillägg kan dock utgå till person som tillträtt

brukningsenheten efter 30 juni 1964 om denne genom släktskap eller

annat särskilt förhållande stått företrädaren nära och om han före tillträdet

varit stadigvarande bosatt i bygden. Vidare får sökandens beskattningsbara

förmögenhet inte vara större än 50 000 kr. och den till statlig

inkomstskatt sammanräknade nettoinkomsten inte överstiga den genomsnittliga

sammanräknade nettoinkomsten för brukare av fastigheter i storleksgruppen

10—20 ha under de senaste tre åren. För norra Sverige höjs

inkomstgränsen med ett belopp som uppgår till skillnaden mellan den genomsnittliga

sammanräknade nettoinkomsten för brukare av fastigheter i

storleksgruppen 2—10 ha i norra Sverige och motsvarande genomsnittsinkomst

i övriga delar av landet under den sista treårsperioden. Dessa högsta

inkomstbelopp har för år 1965 fastställts till 15 340 kr. för norra Sverige och

14 650 kr. för övriga delar av landet. Till jordbrukare i Västerbottens och

Norrbottens läns inland och Jämtlands läns fjällbygder, vars åkerareal är

mindre än 2,0 ha, utgår övergångsbidrag om brukaren erhållit producentbi5

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

drag för år 1958 enligt kungörelsen den 12 december 1952 (nr 787) om producentbidrag.

Övergångsbidraget uppgår till samma belopp som producentbidraget

för år 1958, dock högst 200 kr. I fråga om förmögenhet, inkomst

och mantalsskrivning gäller samma bestämmelser som för arealtillägg.

Beträffande leveranstillägget för mjölk gäller ingen begränsning med

hänsyn till areal, inkomst eller förmögenhet. Tillägget utgår med 5 öre per

kg mjölk vid leverans av 1 001—9 000 kg per år dock högst 400 kr., 400 kr.

för år vid leverans av 9 001—15 000 kg och vid leverans av mer än 15 000

kg per år med 400 kr. minskat med 4 öre per kg mjölk utöver 15 000 kg.

Det lägsta tillägget är 50 kr. Ca 65 % av leveranstilläggets totalbelopp beräknas

utgå till jordbruk under 10 ha åker.

Det extra mjölkpristillägget i norra Sverige utgår per kg mjölkfett med

belopp som är differentierade på sju olika områden. Spännvidden på tilläggen

som lämnas på den vid mejeri invägda mjölken, är omräknad i öre per

kg 4 % mjölk ca 10,3—1,4. Bidraget är ej begränsat till någon viss kategori

mjölkproducenter utan utgår till alla oavsett leveransens storlek.

Omfattningen och utvecklingen av småbruksstödet under de senaste åren

framgår av följande sammanställning.

Stödform

År

Antal bidrags- tagare

Total kost- nad milj. kr.

Genomsnitt- ligt bidrag kr

Arealtillägg

1964

66 132

25,1

379

1965

57 525

21,9

380

1966

46 958

17,8

379

Leveranstillägg

1963/64

110 580

31,0

281

1964/65

97 700

27,4

281

1965/66

87 093

24,4

280

Extra mjölkpristillägg

1963/64

56 315

41,4

735

1964/65

48 500

41,5

856

1965/66

46 960

41,6

886

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Bland de statliga insatserna på det arbetsmarknadspolitiska

området i syfte att förebygga arbetslöshet märks

arbetsförmedling och planläggning av investeringsreserv. För att främja

arbetskraftens geografiska rörlighet kan vissa ekonomiska bidrag lämnas.

För att underlätta den yrkesmässiga rörligheten bedrivs omskolning och

fortbildning. Arbetslösa, som av olika skäl inte kan placeras på den öppna

marknaden eller i utbildning, bereds sysselsättning i beredskapsarbete eller

i s. k. skyddad sysselsättning. Berättigad till ekonomiskt stöd liksom till

omskolning och fortbildning är den som är eller löper risk att bli arbetslös.

För att underlätta arbetskraftens geografiska rörlighet kan f. n. lämnas

flyttningsbidrag i form av respenning, familjebidrag, starthjälp och uirustningsbidrag.

Förutsättningar för att få bidrag är att arbetstagaren är eller

löper risk att bli arbetslös samt att han inte kan beredas arbete på eller

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

i närheten av vistelseorten. Vidare gäller alt det på inflyttningsorten skall

föreligga behov av arbetskraft i det yrke anställningen avser. Flyttningsbidrag

kan utgå också till person som har stadigvarande anställning om han

bor inom område med särskilt hög och långvarig arbetslöshet samt tillhör

yrke med vikande sysselsättning och har fått stadigvarande anställning i

annan ort. Detta gör det möjligt att lämna flyttningsbidrag till småbrukare,

som för sin utkomst är beroende av kompletterande sysselsättning.

Respenningen avser i främsta rummet att täcka arbetssökandes kostnader

för att söka och tillträda anställning i annan ort. Även flyttningskostnader

kan ersättas.

Familjebidraget kan utgå med högst 220 kr. per månad för hustru samt

med i regel 60 kr. per månad för varje barn under 16 år. I familjebidraget

ingår också bidrag med den faktiska kostnaden för familjebostaden på

hemorten. Familjebidraget utgår tills familjebostad kunnat anskaffas på

den nya arbetsorten, dock högst under tolv månader. Bidraget minskas för

varje tremånadersperiod med en fjärdedel.

F. n. pågår försöksverksamhet med särskilt familjebidrag vid säsongarbetslöshet.

Bidrag utgår till familjeförsörjare i orter med särskilt hög

och långvarig arbetslöshet. Villkor är bl. a. att han får arbete på annan ort

i yrke med rekryteringssvårigheter samt att han beräknas kunna återgå

till arbete i hemorten senast inom ett halvt år, räknat från den tidpunkt då

han blev arbetslös.

Starthjälp kan lämnas när anställning på annan ort tillträds och utgår

med belopp mellan 150 och 500 kr. Beloppets storlek i det enskilda fallet

beror på hur länge den nya anställningen beräknas vara.

Ett särskilt utrustningsbidrag med 2 000 kr. plus 150 kr. för varje barn

under 16 år kan utgå till familjeförsörjare då familjen flyttar från område

med särskilt hög och långvarig arbetslöshet.

För att underlätta flyttning i fall där den arbetslöse inte anser sig kunna

lämna hemorten på grund av att han bor i egen fastighet som inte kan

säljas eller som inte kan säljas utan ekonomisk förlust bedriver arbetsmarknadsstyrelsen

i samråd med bostadsstyrelsen sedan år 1964 en försöksverksamhet

med inlösen av egnahem i de fyra nordligaste länen. Förutsättning

för inlösen är, att fastighetsägaren är arbetslös eller undersysselsatt

och att arbetslösheten eller undersysselsättningen inte bedöms kunna

hävas på annat sätt än genom utflyttning från hemorten. I fråga om

äldre arbetstagare sker inlösen endast om särskilda omständigheter föreligger.

Inlösenvärdet skall i princip motsvara taxeringsvärdet, om detta

inte är uppenbart lågt.

För att underlätta rörlighet mellan olika yrken kan arbetsmarknadsorganen

under vissa villkor bekosta utbildning och uppehälle därunder. Detta

kan ske när utbildning bedöms underlätta en stadigvarande arbetsplacering,

som inte kan komma till stånd utan utbildningen. Ytterligare villkor

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

för bidrag är att den arbetssökande är arbetslös eller undersysselsatt eller

att det finns risk för arbetslöshet eller undersysselsättning eller att det över

huvud föreligger placeringssvårigheter för honom på arbetsmarknaden.

Utbildningsbidragen utgörs av grundbidrag, hyresbidrag, familj etillägg

och särskilt bidrag. Grundbidraget är f. n. högst 450 kr. per månad och

hyresbidraget kan i stort sett sägas motsvara den faktiska bostadskostnaden.

Familjetillägget kan utgå med högst 220 kr. per månad för hustru

samt i regel 60 kr. per månad för barn under 16 år. Särskilt bidrag kan

lämnas till resekostnader, kursavgifter m. m. Utbildningsbidragen är behovsprövade.

Utbildningsverksamheten har efter hand fått allt större omfattning. Under

budgetåret 1965/66 deltog ca 46 000 personer i den utbildning det här

gäller, dvs. omkring 1,5 % av arbetskraften.

I princip föregås hänvisning till beredskapsarbete av behovsprövning,

dvs. i första hand placeras i sådant arbete de, som är i största behovet därav.

Som villkor i övrigt gäller bl. a. att den arbetslöse skall ha fyllt 16 år men

ej 67 samt att han är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete

för annans räkning. Personer i beredskapsarbete betraktas alltjämt som

arbetslösa och arbetsförmedlingsorganen söker placera dem i öppna marknaden

så snart som möjligt.

Jordbruksutredningen

Omställningsstöd. Utredningen framhåller inledningsvis att rationaliseringsprocessen

i lantbruket även i fortsättningen kommer att medföra, att

en avsevärd del av den arbetskraft, som nu sysselsätts inom jordbruk och

skogsbruk, inte kan få sin utkomst i dessa näringar. Det är av både humanitära,

sociala och ekonomiska skäl nödvändigt, att denna arbetskraft så

långt det är möjligt bereds arbete på öppna marknaden.

Prognoser beträffande tillgång och efterfrågan på arbetskraft under

återstoden av 1960-talet och under 1970-talet talar enligt utredningen för

att de s. k. stadsnäringarna kan suga upp den från jord- och skogsbruk

friställda arbetskraften. Problemet är emellertid att i tillfredsställande takt

frigöra den arbetskraft, som med hänsyn till den tekniska utvecklingen inte

längre behövs i lantbruket. Svårigheter ligger främst i att stadsnäringarnas

efterfrågan på arbetskraft i betydande utsträckning kommer att vara så

inriktad och lokaliserad, att den friställda arbetskraften inte kan absorberas

utan omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser i form av omskolning

och av åtgärder för att underlätta den geografiska rörligheten, särskilt

att anskaffa bostäder.

Utredningen pekar vidare på att en lantbrukarfamiljs »arbetslöshet» i

regel inträffar stegvis och växer fram under en följd av år. Förhållandena

är mycket ofta sådana att det är svårt att entydigt avgöra, när lantbruka
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 133

ren blivit ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel arbetslös. Det är emellertid

av stor betydelse för såväl näringslivet i sin helhet som de berörda människorna

i jordbruket, att de rörlighetsstimulerande medlen sätts in så tidigt

som möjligt. Begreppet arbetslöshet bör därför enligt utredningens

mening ges en innebörd som tar sikte även på jordbrukarna. De arbetsmarknadspolitiska

medlen bör därför anpassas så att de också effektivt

når företagarna-jordbrukarna och att en jordbrukare jämställs med arbetslös,

då han själv anser att den ekonomiska situationen gör en övergång till

en annan sysselsättning önskvärd.

Utredningen anser det önskvärt, att lantbruksnämnderna vid sin rådgivning

lämnar förslag till lösningar på lantbrukarnas problem, vare sig lösningen

innebär att man satsar på företagets effektivisering eller den bästa

lösningen är att avveckla företaget. Lantbruksnämndernas personal bör

därför vara så förtrogen med de arbetsmarknadspolitiska medlen att den

kan biträda med råd och anvisningar i samband med avvecklingen av lantbruksföretag

och förbereda avvecklings- och omställningsfrågor, innan dessa

slutligt övertas av arbetsmarknadsmyndigheten.

När det gäller avveckling av fasta tillgångar pekar utredningen på att

det statliga ekonomiska stödet till jordbrukets rationalisering har utomordentlig

vikt även för arbetskraftens omställning genom att det, i likhet med

den aktiva inköps- och försäljningsverksamheten för rationaliseringsändamål,

bidrar till att minska vissa jordbrukares bundenhet vid inte utvecklingsbara

företag.

För att åstadkomma ökad takt i avvecklingen av ofullständiga jordbruk

förordar utredningen att i jordfonden särskilda medel ställs till förfogande

för inköp av jordbruksfastigheter som annars inte kan säljas utan betydande

förluster. Ofullständiga jordbruk i inlandet och utanför de större

städernas influensområden, särskilt i norra och vissa delar av mellersta

Sverige, kan i många fall inte säljas utan betydande ekonomisk förlust, då

de inte efterfrågas varken med hänsyn till bostaden eller jord- och skogsbruket.

Det aktuella värdet står vanligtvis inte i rimlig proportion till de

investeringar, som gjorts eller till det värde fastigheten ändå haft som försörjningsunderlag

och bostad. Sådana ofullständiga jordbruk i vissa glesbygder

binder också arbetskraft på ett orationellt sätt och ger sociala

problem.

Det är utredningens uppfattning att en utbyggnad av lantbruksnämndernas

aktiva inköps- och försäljningsverksamhet till att även omfatta inköp

för avveckling av ofullständiga jordbruk i bygder med ogynnsamma

förutsättningar för fortsatt jordbruksproduktion skulle kunna verksamt

bidra till önskvärd omflyttning av arbetskraft från delar av landet med

överskott på arbetskraft och också medverka till att lösa svårbemästrade

glesbygdsproblem. Samtidigt löses de ekonomiska svårigheterna för berörda

jordbrukarkategorier. Nämnderna bör vid sina överväganden om inköp

av fastigheter och av inköpspris beakta såväl den nytta ur allmän synpunkt

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

som följer av att arbetskraft kan omställas till mer effektiv sysselsättning

som den nytta ur rationaliseringssynpunkt som på sikt skulle kunna nås

genom ändrad disposition av fastigheten. Köpeskillingen bör bestämmas

med beaktande av det värde som fastigheten har som försörj ningsunderlag

och som bostad åt sin nuvarande brukare. Vid en kommande försäljning

från lantbruksnämnden måste däremot priset fastställas med beaktande av

det tilltänkta nya användningssättet för fastigheten.

Utredningen föreslår att jordfonden ökas med i en första omgång 30 milj.

kr. för denna speciella verksamhet.

Enligt utredningens uppfattning är emellertid den nu föreslagna möjligheten

att köpa in avvecklingsfastigheter inte tillräcklig för att få till stånd

en önskad omställning. Åtskilliga förhållanden hindrar en övergång från

jordbruk till annan verksamhet. Den egna gården ger sin innehavare både

bostad och åtminstone partiell sysselsättning. En omställning från jordbruk

till annan verksamhet bedöms därför av många som ett betydande

risktagande. Detta jämte andra flyttningshinder av såväl ekonomisk som

psykologisk art verkar återhållande på flyttningsbenägenheten. Den inkomstökning

som förutsätts kunna nås vid en övergång till annan verksamhet

är i många fall inte tillräckligt attraktiv. Ett sätt att stimulera en

övergång från jordbruket till andra näringar är att bereda jordbrukare

•— såväl ägare av jordbruksfastighet som arrendatorer — som upphör med

jordbruksdrift möjlighet att i samband därmed erhålla ett kontant stöd

av tillräcklig storlek. Utredningen anför fyra skäl för en sådan stimulans,

nämligen att underlätta överföring av arbetskraft från jordbruket till andra

näringar, att friställa mark för rationaliseringsändamål, att påskynda

produktionsnedgången samt att bereda mottagaren ekonomisk lättnad under

en bevärlig övergångsperiod.

Utredningen föreslår att lantbruksnämnderna får möjlighet att till lantbrukare

lämna ett kontant omställningsbidrag avvägt såväl med hänsyn till

jordbrukets som arbetsmarknadens förhållanden och efter prövning från

fall till fall. Stödet föreslås utgå med mellan 5 000 och 20 000 kr. Bidraget

bedöms liksom starthjälp, familjebidrag och utrustningsbidrag bli skattepliktigt.

Som förutsättningar för kontant omställningsbidrag anser utredningen

bör gälla att jordbruksföretaget inte kan drivas rationellt och ej heller är

utvecklingsbart på ekonomiskt rimliga villkor och med hänsyn till känd

teknik samt att svårigheter föreligger att avveckla företaget på grund av att

det ligger i område med ringa efterfrågan eller på grund av att innehavaren

är mycket skuldsatt. Vidare bör gälla att företaget vid behov — med

undantag för bostadshus och tomt — får disponeras av lantbruksnämnden

eller i övrigt disponeras på sätt nämnden kan godta med hänsyn till bidragets

syfte, att sökanden har drivit jordbruk på egendomen och haft sin huvudsakliga

inkomst härav under de senaste fem åren och är mantalsskri
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967 135

ven där samt att sökanden kan anses ha behov av stödet för sin försörjning.

Det kontanta omställningsbidraget bör enligt utredningens mening lämnas

under eu begränsad övergångsperiod, förslagsvis åtta år räknat från

den 1 september 1967. Utredningen anser vidare att kostnaderna för stödet,

beräknat till 290 milj. kr. eller ca 35 milj. kr. per år under en åttaårsperiod,

bör finansieras med medel över statsbudgeten.

Slutligen framhåller utredningen att det är uppenbart, att de föreslagna

rörlighetsstimulerande medlen inte löser alla i samband med lantbrukets

anpassningsprocess uppkommande arbetsmarknadsproblem. I stor utsträckning

måste den berörda arbetskraften beredas fortsatt utkomst på den ort

eller i det område, där den är bosatt. Beredskapsarbeten kommer därför att

erfordras i fall då lokal bundenhet lägger hinder i vägen för omställning till

annat arbete och flyttning till annan ort. Med hänsyn till åldersfördelningen

bland jord- och skogsbruksbefolkningen finns det anledning räkna med ett

visst behov av övergångsvisa insatser av detta slag. Utredningen föreslår att

åtgärder snarast möjligt vidtas för att inventera tillgången på lämpliga kompletteringsarbeten

i områden med vikande sysselsättning inom jord- och

skogsbruk.

Småbruksstöd. Jordbruksutredningen anser att småbruksstödet i form

av arealtillägg och leveranstillägg för mjölk i många fall har en försenande

och hindrande effekt på rationaliseringsarbetet inom jordbruket. Stödet bör

därför enligt utredningens mening avvecklas vid utgången av 1966/67. Avvecklingen

av arealtilläggen bör dock ske först sedan tilläggen för år 1967

betalats ut. Denna utbetalning sker under år 1968. Arealtilläggen för år 1966

och år 1967 föreslår utredningen skall betalas ut utan prövning till dem som

fick sådant tillägg för år 1965. Utredningen förutsätter att det av utredningen

föreslagna omställningsstödet skall ge brukare på små enheter ett väsentligt

bättre alternativ jämfört med att stanna kvar i näringen. Det extra

mjölkpristillägget bör enligt utredningens mening behållas tills vidare med

hänsyn till att jordbruket i berörda områden annars skulle få en betydande

lönsamhetsförsämring. Dessa jordbruk är till övervägande del inriktade

på produktion av mjölk och saknar ofta alternativa produktionsgrenar. Stödet

bör emellertid enligt utredningen omprövas efter tre år.

Reservationer och särskilda yttranden. I fråga om omställning av arbetskraft

anför ledamöterna Eriksson, Anton Johansson, Lindbeck, Lindskog,

Odhner och Yngve Persson i särskilt yttrande att det finns en beklaglig tendens

att underskatta den äldre arbetskraftens anpassningsmöjligheter och

värde i alternativ produktion. Det finns således ingen anledning att utgå

från att arbetskraften över 55 år eller annan liknande åldersgräns i regel

inte kan anpassas till arbetslivet inom andra områden. Anpassningsförmå
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

gan är mycket individuell. Det är för denna arbetskraft också rent personligt

av mycket stort värde att de största ansträngningar görs för att nå en

sådan anpassning.

Herrar Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och

Åstrand finner i särskilt yttrande och reservation det av utredningsmajoriteten

föreslagna omställningsstödet otillfredsställande. Omställningsstödet

anses böra omfatta dels ett avgångsvederlag, dels ett årligt stöd som utgår

till lantbrukare som inte kan erhålla en rimlig försörjning i annan verksamhet.

Avgångsvederlaget bör utgå utan behovsprövning och med mellan

5 000—20 000 kr. om det ej beskattas, i annat fall med 10 000—40 000 kr.

Det årliga omställningsstödet bör motsvara folkpensionsbeloppen, varvid

bostads-, hustru- och barntillägg bör utgå enligt samma grunder som vid

folkpensionering. I detta sammanhang förordar reservanterna också att leverans-

och arealtilläggen omformas till ett produktneutralt bidrag och att

detta i princip utgår till dem som f. n. är i behov av och berättigade till dessa

bidrag.

Herrar Folke Johansson, Wetterhall, Zachrison och Öjborn uttalar i särskilt

yttrande att ett kontant omställningsstöd av föreslagen utformning

bör handhas av arbetsmarknadsmyndigheterna i samverkan med lantbrulcsstyrelsen

och lantbruksnämnderna.

1 särskilt yttrande och reservation framför ledamoten Svensson mot utredningen

avvikande uppfattning beträffande omställningsfrågorna. Den

centrala uppgiften anser reservanten inte vara att övertyga människor om

att de bör lämna jordbruket utan snarare att se till att tillräckligt stort antal

yngre människor vill ägna sig åt jordbrukaryrket. Reservanten avstyrker

det föreslagna omställningsstödet, som bl. a. bedöms medföra risk för

ett administrativt tyckande utan stöd av några fasta regler. Förslaget har

enligt reservantens mening inte heller den angelägenhet som utredningen

förutsätter med hänsyn till att omflyttningen sker ändå. Reservanten pekar

på svårigheten att skapa rättvisa såväl mellan jordbrukarna inbördes som

i förhållande till en arbetare, som behöver sälja sin bostad och söka arbete

på annan ort, samt till en handlare eller hantverkare, som på grund av

folkomflyttningen förlorat sitt kundunderlag och därför måste flytta.

Reservanten biträder förslaget att småbruksstödet avvecklas men förordar

att avvecklingen sker under en övergångsperiod av åtta år. Om en jordbrukare,

till vilken arealbidrag och/eller leveransbidrag på mjölk utgår,

säljer sin fastighet, skall han erhålla ett engångsbelopp som motsvarar vad

han annars successivt skulle fått som småbruksstöd fram till slutet av en

åttaårsperiod, räknad fr. o. m. regleringsåret 1967/68. Tiden efter fyllda

70 år skall dock inte räknas som kvalifikationsgrund för detta bidrag.

Även ledamoten Haeggblom avstyrker i reservation det föreslagna omställningsstödet.

Reservanten anser att det föreslagna stödet skulle bli svårhanterligt.

I fråga om jordbruk, som är lämpliga att användas för storleks
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

rationalisering av andra brukningsenheter förordar reservanten att i stället

lantbruksnämnderna ges möjlighet att tillämpa generösare inköpspriser.

Vidare bör lantbruksnämndernas rationaliseringsinsatser förstärkas. När

det gäller omställningsstöd vid sådana brukningsenheter, som inte kan användas

i rationaliseringssyfte anser reservanten det svårt att finna en samhällsekonomisk

motivering för ett särskilt sådant stöd. Dessa fastigheter

bedöms bli bäst omhändertagna om de förvaltas av sina ägare under deras

livstid. Är ägaren i den ålder att en omskolning till annat yrke är önskvärd

bör han dock ha möjlighet att få omskolningsbidrag. Förutsätter yrkesbytet

flyttning bör han vid försäljning av sitt jordbruk få medel för att skaffa

bostad på annan ort. Reservanten förordar vidare att arealtillägg samt ej

produktbundet bidrag även i fortsättningen skall kunna utgå till de nuvarande

ägarna av småbruk.

Ledamöterna Söderberg och Wahlfisk anför i reservation att de ej funnit

det vare sig behövligt eller lämpligt att för omställning av den inom jordbruket

sysselsatta arbetskraften införa särskilda medel utöver dem som

förekommer på arbetsmarknaden i övrigt.

Remissyttrandena

Med anledning av utredningens förslag om rörlighetsstimulerande

åtgärder till jordbrukare framhåller arbetsmarknadsstyrelsen

att flyttningsbidrag nu kan utgå till bl. a. den som bor inom ett område

med särskilt hög och långvarig arbetslöshet, tillhör ett yrke med vikande

sysselsättning och fått stadigvarande sysselsättning på annan ort. Styrelsen

understryker också att de rörlighetsstimulerande medlen redan nu kan

utgå oberoende av om vederbörande är anställd eller egen företagare.

Beträffande rådgivningen i avvecklings- och omställningsfrågor

uttalar arbetsmarknadsstyrelsen, att styrelsen år 1965

i samråd med lantbruksstyrelsen och jordbrukets organisationer utarbetade

ett arbetsmarknadspolitiskt jordbruksprogram. Detta innehåller riktlinjer

för arbetsmarknadsverkets åtgärder för att underlätta anpassning och sysselsättning

av jordbrukets övertaliga arbetskraft. Till arbetsmarknadsstyrelsen

finns vidare knutna två delegationer för jordbruks- resp. skogsbruksfrågor

i vilka organisationer och myndigheter inom dessa områden

är representerade. Vid varje länsarbetsnämnd finns dessutom en samarbetsgrupp

med representanter för jordbrukets organisationer och myndigheter.

Lantbruksstyrelsen pekar på att hushållningssällskap och lantbruksnämnder

redan nu har kursverksamhet för sådana brukare av mindre jordbruk

som kan ha för avsikt att gå över till andra näringsgrenar. Styrelsen

förordar att denna kursverksamhet utvidgas.

I detta sammanhang erinrar styrelsen för lantbrukshögskolan om att genom

medel från Kellogg Foundation ett särskilt anpassningscenter inrättats

5f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 95

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

vid högskolan med syfte att följa jordbrukets anpassningsfrågor och informera

därom. Nära kontakt bör etableras mellan denna verksamhet och

lantbruksnämnderna.

Utredningens förslag om särskilda medel under jordfonden för inköp

för avveckling av ofullständiga jordbruk tillstyrks av

bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen

understryker starkt vikten av att lantbruksnämnderna vid sina överväganden

om inköp även får beakta allmännyttan av att arbetskraft kan flyttas

över till andra näringar. Länsstyrelsen i Gotlands län avstyrker förslaget

med hänvisning bl. a. till att vinsten med åtgärderna får anses vara oklar.

På sikt bedömer länsstyrelsen att ifrågavarande fastigheter ändå försvinner

som självständiga brukningsenheter.

I fråga om utredningens förslag om kontant omställningss

t ö d har remissinstanserna starkt delade uppfattningar. Förslaget tillstyrks

av Svenska skogsarbetareförbundet och TCO. Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller att det föreslagna omställningsstödet i första hand motiverats

med jordbrukspolitiska skäl. Enligt styrelsens uppfattning måste det

emellertid bedömas även på grundval av mera allmänna arbetsmarknadspolitiska

förhållanden.

LO anser att det föreslagna stödet kan komma i fråga då speciella svårigheter

föreligger. Bestämmelserna är dock alltför allmänt formulerade och

nya regler bör utarbetas. Härvid bör man sträva efter en likvärdig behandling

av omställningsstödet till jordbrukare och industriarbetare vid strukturförändringar

i näringslivet. Även RLF och SL förordar att frågan utreds

ytterligare. Förbunden anser det vara möjligt att vid detaljutformningen

av reglerna för omställningsstödet åstadkomma en syntes mellan

majoritetsförslaget samt de förslag som var för sig framförts av ledamoten

Bengtsson in. fl. samt av ledamöterna Haeggblom och Svensson. Önskemål

om ytterligare utredning av frågan framförs även av länsstyrelsen i Norrbottens

län, som anser att ett stöd enligt utredningsförslaget inte skulle få

någon egentlig funktion som rationaliseringsfrämjande faktor. Länsstyrelsen

i Kalmar län ansluter sig till den av ledamoten Bengtsson m. fl. avgivna

reservationen. Lantbruksstyrelsen konstaterar inledningsvis att det finns

behov av ett omställningsstöd, eftersom i åtskilliga fall arbetsmarknadspolitiska

samt övriga åtgärder inte torde vara tillräckliga. Behov av sådant

stöd bedöms av styrelsen finnas i såväl bygder, där jordbruket viker, som

i bestående jordbruksbygder. Bidraget bör avvägas med hänsyn till den

effekt som väntas bli uppnådd. Mot den av utredningen föreslagna utformningen

i övrigt har lantbruksstyrelsen åtskilliga erinringar. Villkoret om

att svårighet skall föreligga att avveckla jordbruksföretaget på grund av

ringa efterfrågan eller hög skuldsättning föreslås således utgå och ersättas

av bestämmelser som medger tillämpning av stödet i såväl jordbruksbygd

som vikande bygd. Kriteriet att sökanden skall ha behov av stödet för sin

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

139

försörjning anser lantbruksstyrelsen böra formuleras om, så att sökandens

behov av särskilt stöd för att genomföra omställningen blir avgörande. Beträffande

handläggningen av stödet förordar styrelsen att denna ombesörjs

av arbetsmarknadsorganen i samråd med lantbruksorganisationen. Denna

uppfattning delas av bl. a. lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen. Styrelsen

för lantbrukshögskolan anser det vara ur samhällsekonomisk synpunkt riktigare

att lösa omställningsfrågorna genom rådgivning, arbetsmarknadspolitik

och inköpspolitik. Styrelsen anser det tveksamt om det föreslagna

stödet nämnvärt kan påskynda den redan nu snabba nedläggningen av

jordbruksföretag i vikande bygder. I de expanderande bygderna anser högskolestyrelsen

stödet däremot vara alltför litet för att det skall få någon

större betydelse. Kommerskollegium, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands

län samt jordbruksnämndens konsumentdelegation och KF ställer

sig av skilda skäl tveksamma till förslaget. De båda sistnämnda framhåller

att förslaget om kontant omställningsbidrag inte överensstämmer

med praxis inom andra näringsgrenar. Bidraget anses i viss mån kunna

betraktas som förtidspension och få prejudicerande betydelse för andra

grupper i samhället. KF ifrågasätter även om inte omställningsstödet kan

ersättas med ökat anslag för inköp av ofullständiga jordbruk.

Sveriges industriförbund, SAF, Sveriges grossistförbund och Samarbetsorganet

i jordbruksfrågor för enskild handel och industri avstyrker förslaget.

De två sistnämnda remissinstanserna förordar i stället ett kombinerat

omställnings- och småbruksstöd som i stort sett utformas efter riktlinjerna

i ledamoten Svenssons reservation. Industriförbundet och arbetsgivareföreningen

anser att kontantstöd av flera skäl ter sig tveksamt. Övriga föreslagna

åtgärder bedöms vara tillräckliga för att — så länge konjunkturerna

inom övriga näringar blir tillfredsställande — medföra önskad avgång av

arbetskraft från jordbruket och bereda avgående jordbrukare nöjaktig kompensation.

Den eventuella ytterligare stimulansen anses inte stå i proportion

till med systemet förknippade kostnader och administrativa problem.

Om takten i avvecklingen av småbruk sstödet råder delade

meningar. KF, Sveriges grossistförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor

för enskild handel och industri samt LO tillstyrker utredningens

förslag om avveckling vid utgången av 1966/67. RLF och SL instämmer

i de synpunkter i frågan som framförts av ledamoten Bengtsson

nr. fl. Förbunden finner det inte rimligt att som utredningen föreslår omedelbart

slopa detta stöd för den stora grupp människor, som har behov

härav. Enligt förbundens mening är det angeläget att en utredning verkställs

om hur stödet i fortsättningen bör utformas och att nuvarande stödformer

inte avvecklas förrän denna fråga lösts.

Förbunden föreslår därefter att areal- och leveranstilläggen avvecklas

och ersätts med ett övergångsstöd eller anpassningsstöd. Detta anses böra

utgå som ett behovsprövat produktneutralt bidrag till sådana kategorier

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

mindre jordbrukare, som tidigare erhållit areal- och/eller leveranstillägg

och som fortfarande har ett behov av sådant särskilt stöd.

Förbunden framhåller att en betydande del av leveranstilläggen faller

på enheter mellan 10 och 20 ha. En ny bidragsskala bör därför innefatta

denna grupp, men beloppen kan där vara lägre. För gruppen 2—10 ha

anses beloppen böra motsvara summan av leverans- och arealtilläggen om

inte en försämring skall uppkomma. Nuvarande detaljerade uppdelning

i arealgrupper skulle kunna slopas och ersättas med två grupper 2—10

resp. 10—20 ha. Om bidragsbeloppen sätts till 800 resp. 400 kr. i de båda

grupperna och om man vid behovsprövningen följde de regler, som nu gäller

för arealtillägg, skulle det totala medelsbehovet för år 1967/68 bli av

storleksordningen 30 milj. kr. Det skisserade alternativet till övergångsstöd

bör övervägas vid den omprövning av frågan om småbruksstödet som

förbunden i likhet med ledamoten Bengtsson in. fl. anser böra ske före den

1 september 1967.

Småbrukarnas Riksförbund är villigt att efter en övergångstid slopa

småbruksstödet under förutsättning att de statliga garantilånen inte längre

blir arealbundna. För dem som avträder sina jordbruk tidigare är det

lämpligt att koppla samman småbruksstödet och omställningsstöd så att

småbruksstödet, som redan är behovsprövat, utgår vid avträdet av egendom

under t. ex. åtta år eller ägarens återstående tid till pensionsåldern.

Något annat omställningsstöd anser förbundet knappast böra utgå utom

möjligen för omskolning av yngre jordbrukare som lämnar jordbruket.

Länsstyrelserna i Hallands och Stockholms län anser det vara motiverat

att under en övergångstid lämna fortsatt småbruksstöd till vissa jordbrukar

grupper.

Lantbruksstyrelsen framhåller att det speciella småbruksstödet i enskilda

fall, trots de relativt sett begränsade beloppen, kan vara av ej oväsentlig

ekonomisk betydelse för mottagaren. Sociala hänsyn bör därför enligt

styrelsens mening motivera en mjukare avveckling än vad utredningen

föreslagit. Vid denna avveckling bör dock hänsyn tas till dels utgående

folkpensionsförmåner, dels eventuellt utvidgat omställningsstöd från samhällets

sida. Styrelsen föreslår att areal- och leveranstillägg i sin nuvarande

form utbetalas under år 1967, varvid arealtilläggen avser år 1966.

Efter denna utbetalning bör de båda stödformerna föras samman till ett

produktneutralt småbruksstöd som i regel uppgår till ungefär samma belopp

som de båda tidigare stödformerna tillsammans. Detta nya småbruksstöd

föreslås utgå endast till brukare, som ej uppnått 67 års ålder och som

före omläggningen varit berättigade till arealtillägg eller leveranstillägg.

Stödet anses vidare böra begränsas till en tidsperiod om förslagsvis fem år

för att sedan helt avvecklas.

Bestämmelserna för stödet bör göras så enkla som möjligt för att underlätta

det administrativa arbetet. Styrelsen anser att det till varje enskild

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

brukare årligen utgående beloppet bör kunna hållas konstant under femårsperioden.

Bidragsrätten och beloppets storlek får bestämmas med ledning

av dels ansökan med i huvudsak samma innehåll som nuvarande ansökan

om arealtillägg, dels uppgifter om medelsutbetalningen till brukaren

i fråga om leveranstillägg på mjölk under förslagsvis de närmast föregående

tre åren.

Styrelsen framhåller att bidragsbeloppet dock bör utbetalas först efter

årligen återkommande behovsprövning vad gäller såväl inkomst som förmögenhet

enligt i huvudsak samma bestämmelser som nu gäller för arealtillägg.

Därför erfordras ansökan varje år, lämpligen i samband med avlämnandet

av självdeklaration. För att stödet ej skall motverka strukturrationaliseringen

anser styrelsen att möjligheter bör finnas för ägare eller

brukare av jordbruksfastighet, som är berättigad att erhålla småbruksstödet

i dess nya form, att vid sådan avveckling av fastighetens hela åker- och

skogsinnehav, som lantbruksnämnden kan godkänna, kunna erhålla det

sammanlagda småbrulcsstödet för återstoden av femårsperioden, dock längst

intill det år vederbörande fyller 67 år.

I fråga om utredningens bedömning av behovet av beredskapsarbeten

framhåller arbetsmarknadsstyrelsen att det övergångsvis kommer

att finnas ett stort behov av beredskapsarbeten och andra former av skyddad

sysselsättning. LO bedömer det inte vara en lämplig åtgärd att vidga

omfattningen av beredskapsarbeten. Arbetsmarknadspolitikens mål måste

vara att föra över arbetskraften till mer produktiva arbetsuppgifter. Länsstyrelsen

i Gotlands län anser det vara ett primärt samhällsintresse att

befolkningsuttunningen på grund av nedläggning av jordbruk inte går lika

långt som resursutflyttningen från näringen inom vederbörande område.

Länsstyrelsen anser beredskapsarbeten helt otillräckliga i detta sammanhang.

I stället måste reguljära arbetstillfällen inom området beredas den

från jordbruket utflyttade arbetskraften genom lokaliseringspolitik eller,

om resultat inte kan nås på denna väg, genom dylika insatser i statlig regi.

Arbetar småbrukslån

Historik och nuvarande förhållanden. Arbetarsmåbrukslånefonden tillkom

år 1933 och avvecklades år 1948. Vid inrättandet av fonden uttalade departementschefen

i prop. 1933: 181 att lån skulle beviljas skogsarbetare och därmed

likställda arbetare för att ge dem tillfälle att förvärva mindre lägenheter

som deltids jordbruk. Ifrågavarande arbetarkategorier hade nämligen

med sina begränsade inkomster i de flesta fall ingen möjlighet att lösa sin

jordfråga med hjälp av egnahems- och premielån. Vidare var såväl skogssom

lantarbetet av säsongnatur. Det ansågs också betydelsefullt att låntagarnas

bostadsfråga genom fonden ordnades på ett tillfredsställande sätt

samt att under då rådande arbetslöshet verksamheten medförde ökad ar
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Mcij:ts proposition nr 95 år 1967

betstillgång. Departementschefen underströk att arbetarsmåbrukslånen var

avsedda för personer i svag ekonomisk ställning och att det därför var nödvändigt

att frita låntagaren från återbetalningsskyldighet beträffande viss

del av lånet. På grund därav ansågs lånet böra uppdelas i en stående del och

en amorteringsdel. Den stående delen borde kvarstå såsom amorteringsfritt

bottenlån, som ej fick sägas upp under annan förutsättning än att sådana

omständigheter inträffat att lånerätten över huvud skulle anses förverkad.

Lägenhetens värde kunde t. ex. ha avsevärt minskats genom vanvård eller

skogsavverkning eller lägenheten kunde ha avyttrats och överlåtelsen inte

skett till make eller bröstarvinge eller till person som var behörig att erhålla

arbetarsmåbrukslån. Dessutom blev staten i stånd att utöva viss kontroll

över lägenhetens skötsel även efter amorteringstidens utgång genom att

säkerheten för lånet i dess helhet skulle utgöras av inteckning med bästa

förmånsrätt i lägenheten. Praktiskt taget skulle lägenheten därigenom förbli

i statens hand intill dess hela lånet, även den stående delen, inbetalats av

låntagaren. Förhållandet att sistnämnda del skulle tillhandahållas utan vare

sig ränte- eller amorteringsskyldighet innebar slutligen enligt departementschefen

i grunden ej annat än att staten kostnadsfritt ställde jord till låntagarens

förfogande.

Bestämmelserna angående arbetarsmåbrukslånen återfinns i kungörelsen

den 14 juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet.

Utlämnandet av arbetarsmåbrukslånen ombesörjdes av kommunerna som

för detta kunde tilldelas statslån från arbetarsmåbrukslånefonden (arbetarsmåbruksstatslån).

Till en början ägde kommunerna bevilja arbetarsmåbrukslån

med högst 6 000 kr. Detta belopp höjdes emellertid för vissa fall

år 1938 till högst 7 000 kr. samt åren 1945 och 1946 till högst 10 000 kr. Lånet

beviljades med en stående del och en amorteringsdel, varvid den stående

delen motsvarade kostnaden för jordförvärvet samt, i förekommande fall,

60 % av beräknad kostnad för vissa förbättringsarbeten. Amorteringsdelen

återbetalas med en trettiondedel årligen fr. o. m. sjätte kalenderåret efter

det lånet beviljats. På amorteringsdelen erläggs ej ränta. Däremot skall ränta

erläggas på stående delen sedan amorteringstiden utgått, vilket inträffar

första gången år 1968.

Den 15 december 1964 kvarstod 5 175 arbetarsmåbrukslån med en sammanlagd

lånesumma av 17,4 milj. kr. Härav utgjorde 7,2 milj. kr. amorteringsdel

och 10,2 milj. kr. stående del. Det genomsnittliga stående lånebeloppet

var alltså ca 2 000 kr.

Lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen fick den 30 juni 1965 Kungl.

Maj :ts uppdrag att undersöka lokaliseringen och den nuvarande användningen

av de fastigheter, vars innehavare alltjämt åtnjuter arbetarsmåbrukslån,

samt att lämna förslag till de ändrade bestämmelser som utredningens

resultat kunde föranleda.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

143

Lantbruksstyrelsen har gjort vissa undersökningar rörande de fastigheter

vartill arbetarsmåbrukslån erhållits.

Huvuddelen av långivningen eller sammanlagt 96 % har skett inom de

sju nordligaste länen. Bland dessa har Västernorrlands län de flesta lånen,

1 203, och Kopparbergs län lägsta antalet, 145. I Södermanlands län har inga

lån beviljats.

En stickprovsundersökning har visat att 88 % av låntagarna alltjämt bor

stadigvarande på fastigheten, att 6 % använder den endast för fritidsändamål

och att 6 % använder den för annat ändamål. Bostadshusen är i 92 %

av fallen i tillfredsställande skick. Ungefär en fjärdedel av brukarna är

över 65 år och mer än 80 % över 50 år.

65 % av låntagarna har arbete vid sidan av småbruket, därav 47 % på

heltid. Andelen skogs- och flottningsarbetare bland låntagarna har från år

1942 till år 1965 sjunkit från 72 % till 22 %. I övrigt framgår av undersökningen

att 8 % av låntagarna numera är industriarbetare medan 35 %

har andra yrken. 35 % av låntagarna har ej någon huvudsaklig sysselsättning

vid sidan av småbruket eller utgörs av dödsbon.

Styrelsen har även undersökt låntagarnas taxerade årsinkomster för åren

1963—1964. Av undersökningen framgår att 93 % av samtliga låntagare

hade mindre än 15 000 kr i inkomst och 55 % hade mindre än 10 000 kr.

De enskilda småbrukens totalareal är i 88 % av fallen över 2 ha och ca

en fjärdedel har mer än 7 ha mark. Odlad jord förekommer vid 92 % av

småbruken, men på 38 % av de fastigheter som ingår i undersökningen

brukas den inte av låntagarna. Endast 3 % av småbruken saknar ladugårdar.

Befintliga ladugårdar är till 68 % i tillfredsställande skick. Kor saknas

dock vid 76 % av småbruken.

Slutligen visar undersökningen att 1965 års taxeringsvärden för berörda

fastigheter i 52 % av fallen överstiger 15 000 kr., i 33 % ligger mellan

10 000—15 000 kr. och i 15 % ligger under 10 000 kr.

Lantbruksstyrelsen framhåller att undersökningen visar att låntagarna

numera i stor utsträckning har sådan sysselsättning att de skulle varit utestängda

från arbetarsmåbrukslån. Vidare har låntagarna i allt större omfattning

upphört att bruka sin åker. Dessa omständigheter samt minskningen

av djurhållningen och därmed sammanhängande relativt begränsade

underhåll av ladugårdarna kan formellt utgöra uppsägningsanledningar.

Styrelsen framhåller att dessa ändringar emellertid delvis påverkats

av den fortlöpande rationaliseringsverksamheten och en strikt tillämpning

av bestämmelserna skulle i en jämförelsevis stor del gränsfall föra

med sig orimliga konsekvenser. Enligt styrelsens uppfattning är det i dessa

gränsfall mycket svårt att åstadkomma ett ur rättvisesynpunkt godtagbart

system för uppsägningar. Vidare skulle ytterligare, ur administrativ synpunkt

svårgenomförbara, arbctskrävande och kostsamma undersökningar

erfordras beträffande samtliga låneärenden.

Styrelsen hänvisar till att huvuddelen av låntagarna är äldre människor

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

med förhållandevis svag ekonomisk ställning. Vidare erinrar styrelsen om

departementschefens uttalande i prop. 1933:181 om att det förhållandet

att lånens stående del skulle tillhandahållas utan vare sig ränte- eller amorteringsskyldighet

i grunden ej innebar annat än att staten kostnadsfritt

ställde jord till låntagarnas förfogande. Dessa uttalanden, anför styrelsen,

kan av låntagare och myndigheter ha uppfattats som eu antydan om att

arbetarsmåbrukslånens stående del framdeles skulle efterges. Ett ytterligare

skäl för att efterge lånens stående del anses vara att berörda brukningsenheter

på grund av den ändrade jordbrukspolitiken utan låntagarnas

förvållande kommit att tillhöra en kategori som i allmänhet inte omfattas

av det nuvarande statliga finansieringsstödet.

Mot bakgrunden av det anförda förordar lantbruksstyrelsen att den stående

delen av lånen generellt efterges. Styrelsen föreslår vidare att bestämmelser

utfärdas om, att den stående delen skall efterges om och i den mån

den är ogulden vid den tidpunkt som fastställts för sista amorteringen av

lånets amorteringsdel eller vid tidigare tidpunkt om amorteringsdelen då

slutbetalats genom extra inbetalning.

I andra hand föreslår styrelsen att den stående delen av lånen efter den

tidpunkt som fastställts för sista amorteringen av lånets amorteringsdel

dels skall slutamorteras på 20 år och dels skall löpa med ränta, som beräknas

efter samma räntefot som gäller för stående delen av lån från egnahemslånefonden

som beviljats efter år 1919 men före den 1 juli 1940.

Remissyttrandena. Lantbruksstyrelsens förslag om att efterge den stående

delen av arbetarsmåbrukslånen tillstyrks av remissinstanserna. Svenska

kommunförbundet framhåller att kommunernas administration av lånen är

betungande och kostsam. Förbundet hälsar med hänsyn härtill med tillfredsställelse

en lösning som innebär att kommunerna befrias från arbetet

med dessa lån.

Fullmäktige i riksbanken anför att eftergift av en statens fordran i princip

endast bör ske om det finns starka skäl för det. Fullmäktige motsätter

sig dock inte bifall till förslaget. Hänsyn har därvid tagits till att andra,

i vissa fall bättre situerade egnahemsägare enligt beslut av Kungl. Maj :t

och riksdagen fritagits från betalningsskyldighet till staten. Fullmäktige

ifrågasätter dock om eftergiften bör göras generell. Särskilt tveksamt anser

fullmäktige det vara att medge befrielse i sådana fall då den fastighet lånet

avser numera är obebodd eller helt utnyttjas för fritidsändamål. Det kan

te sig stötande att staten i sådana fall skall avstå från sin fordran. Detsamma

kan sägas även beträffande vissa andra fall, då lånet i dess helhet

enligt gällande bestämmelser skulle kunna uppsägas till betalning. Om det

vore möjligt att utan att allt för mycket komplicera det administrativa förfarandet

meddela bestämmelser, som undantar här avsedda fall, vill fullmäktige

tillstyrka en sådan åtgärd.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

145

Riksrevisionsverket framhåller, att vid bifall till förslaget att generellt

efterge den stående delen bör den oguldna stående delen skrivas bort ur

statsräkenskaperna med anlitande av medel som avsatts till arbetarsmåbrukslånefondens

avskrivningskonto.

Departementschefen

En nödvändig förutsättning för jordbrukets fortsatta rationalisering och

den produktionsanpassning, som är samhällsekonomiskt motiverad, är att

den arbetskraft, som med hänsyn till den tekniska och ekonomiska utvecklingen

inte längre behövs i jordbruket, kan frigöras i tillfredsställande takt.

Avgång av arbetskraft från jordbruket medverkar i viss mån till en önskvärd

begränsning av den totala produktionsvolymen och skapar även utrymme

för fortsatt produktivitetsökning inom jordbruket. För att framstegstakten

i samhällsekonomin inte skall avta är det med hänsyn till den väntade

framtida bristen på arbetskraft i landet av stor vikt att den arbetskraft

som ej längre behövs i jordbruket får hjälp att omställa sig för att göra en

insats i andra näringar. Härför talar givetvis också humanitära och sociala

skäl.

Jordbruksutredningen har i första hand föreslagit att de i jordbruket

sysselsatta får samma stöd för sin omställning som övriga samhällsgrupper.

Genom de ändrade riktlinjer för det arbetsmarknadspolitiska stödet, som

antogs av 1966 års riksdag (prop. 1966: 52, SU 107, rskr 251), har syftet med

jordbruksutredningens förslag redan tillgodosetts. Sålunda kan enligt vad

som uttalats i nämnda proposition, flyttningsbidrag utgå till innehavare av

småjordbruk som för sin utkomst är beroende av kompletterande sysselsättning.

Även de som tillhör ett yrke med vikande sysselsättning och fått stadigvarande

arbete på annan ort kan få sådant bidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen

har i sitt remissyttrande framhållit att de rörlighetsstimulerande medlen

får användas oberoende av om vederbörande är anställd eller egen företagare.

Såsom framgår av redogörelsen i det föregående kan i ifrågakommande

fall utgå betydande bidrag. Jag vill även erinra om de utbildningsbidrag

som kan erhållas som hjälp till omskolning till annat yrke.

Jordbruksutredningen har förordat att lantbruksnämndernas rådgivning

till jordbrukarna i förekommande fall även skall kunna avse omställningsfrågor.

Även jag anser att nämndernas personal bör vara så förtrogen med

de arbetsmarknadspolitiska medlen att den kan biträda jordbrukarna med

råd och upplysningar i dessa frågor. Jag vill i detta sammanhang understryka

vikten av goda kontakter mellan lantbruksorganisationen och arbetsmarknadsmyndigheterna.

I bygder där jordbruket viker kan det ibland vara svårt för en jordbrukare

som vill övergå till annan sysselsättning att finna köpare som vill betala ett

ur säljarens synpunkt skäligt pris för jordbruksfastigheten. Jag biträder

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

därför jordbruksutredningens förslag att möjligheter bör öppnas för lantbruksnämnderna

att i bygder med ogynnsamma förutsättningar för jordbruksproduktion

lösa in ej bärkraftiga jordbruksfastigheter, även om de inte

behövs för rationaliseringsändamål. Jag vill erinra om att arbetsmarknadsmyndigheterna

äger lösa in egna hem för att underlätta ägarens omställning.

Som förutsättning för inlösen av jordbruksfastighet, som ej behövs för

rationaliseringsändamål, bör gälla att annan köpare, som vill betala ett

skäligt pris, inte har uppträtt. Jordbruksutredningen har förordat att köpeskillingen

skall bestämmas med hänsyn till det värde fastigheten har som

bostad och försörjningskälla för sin ägare samt allmännyttan av att arbetskraft

kan omställas. Enligt min mening är det ej lämpligt att låta köpeskillingen

vara beroende av ägarens möjligheter till omställning. Det torde även

vara svårt att på ett tillfredsställande sätt beräkna fastighetens värde som

bostad och försörjningskälla. Jag anser därför att taxeringsvärdet bör kunna

vara den nivå för köpeskillingen som ej utan särskilda skäl bör överskridas.

De inlösta fastigheterna bör lantbruksnämnden kunna överlåta till domänverket

eller sälja till kommun eller i allmänna marknaden under beaktande

av en ur allmän synpunkt lämplig markdisposition. I likhet med

lantbruksnämndernas övriga inköp och försäljningar av fastigheter bör den

nu förordade verksamheten ske med anlitande av jordfonden. I avvaktan

på erfarenheter av behovet av medel för denna verksamhet bör för budgetåret

1967/68 få disponeras 10 milj. kr. av jordfonden. Kungl. Maj :t bör äga

meddela närmare bestämmelser i ämnet.

Jordbruksutredningen har för att stimulera en övergång från jordbruket

till andra näringar föreslagit att jordbrukare som upphör med jordbruksdriften

under vissa villkor skall av statsmedel kunna få ett kontant omställningsstöd

av 5 000 till 20 000 kr. Flera ledamöter av utredningen har i reservationer

avstyrkt förslaget. Bland remissinstanserna råder starkt delade

uppfattningar.

Enligt min mening är de skäl som jordbruksutredningen anfört för det

föreslagna särskilda omställningsstödet tungt vägande. Frågan om hur omställningen

av arbetskraft skall underlättas anser jag emellertid i princip ej

böra lösas på annat sätt när det gäller jordbruket än för näringslivet i övrigt.

Vid remissbehandlingen har bl. a. framhållits att det särskilda omställningsstödet

ej överensstämmer med praxis inom andra näringar. Jag vill

erinra om att för stora delar av näringslivet i övrigt frågan om avgångsbidrag

lösts genom särskild försäkring om vars finansiering överenskommelse träffats

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Jordbrukspriskommittén har vid

sina överläggningar med företrädare för jordbruket diskuterat om någon

liknande form för avgångsbidrag på jordbrukets område skulle kunna skapas

genom samverkan mellan staten och jordbrukets organisationer men

funnit att förutsättningar härför ej föreligger. Med hänsyn härtill och vad i

övrigt framkommit i frågan är jag inte beredd föreslå att ett särskilt om
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

ställningsstöd av statsmedel i allmänhet utgår till jordbrukare som övergår

till andra näringar.

Det nuvarande småbruksstödet i form av arealtillägg och leveranstilllägg

på mjölk har enligt jordbruksutredningens uppfattning en i många

fall försenande och hindrande effekt på rationaliseringsarbetet inom jordbruket.

Utredningen har därför förordat att dessa stödformer avvecklas

vad gäller arealtillägget vid utgången av år 1967 och vad gäller leveranstillägget

för mjölk den 1 september 1967. Inom utredningen och bland remissinstanserna

synes enighet råda om att ifrågavarande småbruksstöd i

den nuvarande formen bör avvecklas, medan delade uppfattningar föreligger

dels om tidpunkten och sättet för avvecklingen, dels om behovet av

fortsatt småbruksstöd i annan form.

I 1947 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

ingår att statsmakterna under en övergångstid bör lämna ett

särskilt stöd till innehavarna av mindre jordbruk. Med hänsyn till den

starka omvandling som skett inom jordbruket under den långa tid som

förflutit sedan riksdagens nyss nämnda beslut anser jag att den övergångstid

som då förutsattes för stödet till innehavare av mindre jordbruk

nu i princip får anses vara tilländalupen. Jag vill också erinra om den

mycket kraftiga utbyggnad som under den gångna tjugoårsperioden skett

av samhällets sociala stödåtgärder i allmänhet. Härigenom har enligt min

mening även behovet av att genom småbruksstöd skapa social trygghet

för innehavare av mindre jordbruk minskat. Mot denna bakgrund anser

jag liksom jordbruksutredningen och de flesta remissinstanserna att det

särskilda småbruksstödet bör avvecklas.

En stor del av småbrukarna kan förutsättas tillhöra de äldre åldersgrupperna

och på grund därav ha svårt att omställa sig till annan sysselsättning.

Det bör vidare erinras om att för arealtillägget finns såväl en

högsta arealgräns som en högsta inkomst- och förmögenhetsgräns. Jag anser

därför i viss överensstämmelse med vad som reservationsvis anförts

inom jordbruksutredningen och med vad vissa remissinstanser uttalat att

avvecklingen av småbruksstödet när det gäller äldre småbrukare bör ske

under en övergångsperiod. Vidare bör enligt min mening avvecklingen ske

på sådant sätt att omställning och jordbrukets rationalisering främjas.

Arealtillägget för år 1966, som utbetalas under senare delen av år 1967,

och leveranstillägget för mjölk för regleringsåret 1966/67 bör inte påverkas

av avvecklingen. Detsamma bör gälla för det övergångsbidrag, som avser

kalenderåret 1966 och som utgår till vissa småbrukare som tidigare erhöll

det år 1959 avvecklade producentbidraget för mjölk. Avvecklingen bör

således inverka först på det arealtillägg och det övergångsbidrag för kalenderåret

1967 som skulle ha betalats ut under år 1968 och på det leveranstillägg

som skulle ha avsett regleringsåret 1967/68.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Enligt min mening bör äldre småbrukare ges möjlighet att välja mellan

att antingen fortsätta med jordbruksdriften och därvid åtnjuta ett fortsatt

årligt stöd (särskilt övergångsbidrag) eller att frånträda fastigheten och då

under vissa förutsättningar få ett engångsbelopp som avgångsvederlag. I

fråga om yngre småbrukare, som inte har samma svårigheter att omställa

sig som de äldre, anser jag att tillräckliga skäl inte föreligger att de även i

fortsättningen bör få särskilt övergångsbidrag. För att främja omställningen

och jordbrukets rationalisering bör dock även yngre smårbrukare, om de

inom viss tid frånträder fastigheten, på vissa villkor kunna få ett avgångsvederlag

som hjälp till omställningen. Jag ansluter mig till den i särskilt yttrande

uttalade uppfattningen att den äldre arbetskraftens anpassningsmöjligheter

inte får underskattas men finner de individuella förutsättningarna

vara så skiftande att en viss försiktighet bör iakttas vid valet av åldersgräns.

Jag anser med hänsyn härtill att 55 år bör vara en lämplig åldersgräns

mellan dem som skall kunna få antingen särskilt övergångsbidrag eller avgångsvederlag

och dem som endast skall kunna erhålla avgångsvederlag.

Som villkor för att få särskilt övergångsbidrag bör således gälla att brukaren

under år 1967 fyllt 55 år eller mer. Enligt min mening talar sociala

skäl för avsteg i vissa fält från denna åldersgräns. Sålunda bör efter prövning

i varje särskilt fall exempelvis partiellt arbetsföra, som enligt arbetsmarknadsmyndigheternas

bedömning svårligen kan placeras i annat arbete

och som önskar fortsätta med sin jordbruksdrift kunna få särskilt övergångsbidrag

även om de under år 1967 ännu ej fyllt 55 år. Med hänsyn till

det generella stöd som folkpensionen utgör och till de kraftiga förbättringar

som under senare år gjorts av denna pension för att ge ålderstrygghet anser

jag att särskilt övergångsbidrag ej bör utgå längre än t. o. m. det år då

småbrukaren fyller 67 år eller dessförinnan blivit berättigad till hel förtidspension.

Härav följer att småbrukare som under år 1966 eller tidigare

fyllt 67 år ej kan komma i fråga för särskilt övergångsbidrag eller avgångsvederlag.

För att kunna få särskilt övergångsbidrag bör vidare gälla att småbrukaren

är mantalsskriven på brukningsenheten och att han brukar den. Härjämte

bör krävas att han tillträtt brukningsenheten före den 1 januari 1967.

Detta villkor är enligt min mening nödvändigt bl. a. med hänsyn till att

något motsvarande krav f. n. ej gäller för leveranstillägget. Någon åtskillnad

i fråga om möjligheterna att få särskilt övergångsbidrag mellan jordägare

som själv brukar sin jord och arrendator anser jag inte motiverad.

En grundläggande förutsättning för att överhuvud taget fortsatt stöd skall

kunna utgå är givetvis att småbrukaren erhåller arealtillägg eller övergångsbidrag

för kalenderåret 1966 eller leveranstillägg för mjölk för regleringsåret

1966/67. Som tidigare nämnts finns för arealtillägget och övergångsbidraget

areal-, inkomst- och förmögenhetsgränser. För leveranstillägget gäller

ej några sådana begränsningar. Enligt min mening är det emellertid skäligt

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

149

att begränsa det fortsatta stödet till dem som bär det största behovet därav.

Med hänsyn härtill bör för fortsatt stöd åt den som fått leveranstillägg för

regleringsåret 1966/67 krävas att han inte har högre inkomst eller större förmögenhet

än att han kunnat få arealtillägg för år 1966. Vidare får han inte

ha större åkerareal än 20,0 ha. Han bör ej heller få fortsatt stöd om åkerarealen

är mindre än 2,0 ha åker eftersom sådana brukningsenheter ej är

att betrakta som jordbruk. För att förenkla administrationen av den fortsatta

stödgivningen bör härefter någon fortsatt prövning av areal-, inkomstoch

förmögenhetsförhållanden ej ske för dem som får särskilt övergångsbidrag.

Givetvis bör det ej heller ställas något krav på att den som får särskilt

övergångsbidrag i stället för leveranstillägg för mjölk fortsätter med mjölkproduktion.

Den som enligt i det föregående angivna regler skall få särskilt övergångsbidrag

bör få samma belopp som han erhållit i arealtillägg eller övergångsbidrag

för år 1966 och/eller i leveranstillägg i medeltal för regleringsåren

1964/65—1966/67. Om han ej erhållit leveranstillägg under hela perioden

bör medeltalet beräknas för de år inom perioden tillägget utgått. Det särskilda

övergångsbidrag, som avser kalenderåret 1967 och som jag räknar

med skall kunna utbetalas i mitten av år 1968, bör till den del det skall

motsvara leveranstillägget utgå med endast en tredjedel av det fastställda

beloppet eftersom leveranstillägg enligt nu gällande regler utgår intill den

1 september 1967.

Som jag förut nämnt bör den som får särskilt övergångsbidrag kunna få

ett engångsbelopp som avgångsvederlag om han frånträder fastigheten efter

den 1 juli 1967. För att stimulera strukturomvandlingen och få ett ökat utbud

av fastigheter för rationaliseringsändamål anser jag att en förutsättning

för att få detta avgångsvederlag bör, om småbrukaren äger fastigheten, vara

att denna disponeras på sätt som lantbruksnämnden godkänner. För att dispositionen

skall kunna godkännas bör i allmänhet krävas att j ordbruksj orden

och eventuell skogsmark avyttras för sådan användning som är förenlig

med nämndens planläggning för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering

i orten. Hinder bör givetvis ej möta mot att småbrukaren behåller exempelvis

bostadshus och ekonomibyggnader med lämplig tomt eller tomtplats

för fritidsbyggnad. Avyttras fastigheten för exploateringsändamål eller

fritidsändamål bör lantbruksnämnden under beaktande av omständigheterna

i det enskilda fallet kunna pröva om behov finns av avgångsvederlag.

I viss likhet med vad som gäller vid avgångsbidragsförsäkring anser jag

att avgångsvederlagets storlek bör bero på den frånträdandes ålder. Med

hänsyn bl. a. till angelägenheten av att en snabb strukturrationalisering

inom jordbruket främjas bör enligt min mening avgångsvederlagets storlek

minskas om småbrukaren först efter en tid frånträder sitt jordbruk. Jag

anser det skäligt att avgångsvederlaget då minskas med de belopp han redan

uppburit i särskilt övergångsbidrag. Mot bakgrunden av det anförda bör

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

den, som frånträder sitt jordbruk under de år han fyller 55—59 år, få ett

avgångsvederlag av 6 000 kr. minskat med de belopp han före avgången uppburit

i särskilt övergångsbidrag. Vid avgång under de år han fyller 60—64

år resp. 65—67 år bör han få 4 500 kr. resp. 3 000 kr. minskat på nyss nämnt

sätt.

Småbrukare, som under 1967 ännu ej fyllt 55 år, bör som jag tidigare

förordat normalt ej få fortsatt årligt stöd. På de skäl som redovisats i det

föregående bör dock sådan småbrukare, som i övrigt uppfyller tidigare

nämnda villkor för fortsatt årligt stöd, om han frånträder sitt jordbruk under

tiden den 1 juli 1967—den 31 december 1971 kunna få ett avgångsvederlag

av 6 000 kr. Jag anser att angivna period ger småbrukaren skäligt

rådrum för att avgöra om han önskar övergå till annan sysselsättning. I

fråga om disposition av fastighet, som småbrukaren äger, bör tillämpas samma

villkor som j ag i det föregående föreslagit gälla för att småbrukare som

fyllt 55 år skall kunna få avgångsvederlag. Till arrendator, som upphör

med arrendet, bör avgångsvederlag i regel kunna lämnas utan särskilda

villkor beträffande den fortsatta dispositionen av arrendefastigheten. Avgångsvederlag

bör dock ej utgå i fall där det är uppenbart att syftet med

avgångsvederlaget ej uppfylls.

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer bör äga meddela

närmare bestämmelser beträffande den föreslagna avvecklingen av småbruksstödet.

Beslut om särskilt övergångsbidrag och avgångsvederlag bör

i regel få ankomma på vederbörande lantbruksnämnd.

Det nu föreslagna avgångsvederlaget utgör i likhet med de avgångsvederlag

som kan förekomma inom andra delar av näringslivet i princip skattepliktig

intäkt för mottagaren. I det här aktuella fallet är det fråga om intäkt

av jordbruksfastighet.

Till kollektivavtalsanställd arbetare kan under vissa förutsättningar

fr. o. m. år 1967 utgå ersättning på grund av s. k. avgångsbidragsförsäkring,

om den anställde avskedas till följd av strukturrationalisering. Under år

1966 utgick ett liknande avgångsvederlag i form av bidrag från vissa fonder

för avgångsbidrag. I prop. 1967:39 föreslås att dessa avgångsvederlag

i vissa fall inte skall utgöra skattepliktig intäkt för mottagarna. Chefen

för finansdepartementet redogör i propositionen närmare för de tankegångar

som ligger bakom förslaget. Jag hänvisar till denna redogörelse. Här skall

endast nämnas att förslaget bygger på att äldre friställd arbetskraft i regel

måste anses ha större svårigheter än andra avskedade att få nytt likvärdigt

arbete. Till sådan äldre arbetskraft hänföres i förslaget med vissa undantag

personer som fyllt 62 år men ej 67. Särskilt ömmande omständigheter får

anses regelmässigt vara för handen i sådana fall och motivera skattefrihet

för mottagna avgångsvederlag.

Jag anser en i görlig mån likartad begränsning av skatteplikten angelägen

även beträffande det avgångsvederlag som kan komma att utgå till små
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

151

brukare till följd av jordbrukets strukturrationalisering. Det kan därvid

ifrågasättas om inte hänsyn till likformighetskravet vid taxering bör medföra

att man knyter skattefriheten för mottaget sådant avgångsvederlag till

en åldersgräns omkring 60 år. Detta betyder att endast sådana småbrukare

som fyllt 60 år eller mera skulle kunna befrias från skattskyldighet för mottagna

avgångsvederlag. Med hänsyn till att åldersgränsen för särskilt övergångsbidrag

till småbrukare i enlighet med vad jag förut sagt i princip bör

sättas vid 55 år, synes det dock av praktiska skäl lämpligt att även i beskattningshänseende

knyta an till denna åldersgräns. Skattefrihet för mottaget

avgångsvederlag bör dock i visst fall gälla även när småbrukaren är yngre.

Här avses det förut nämnda undantagsfallet att småbrukare efter särskild

prövning av sociala skäl anses böra likställas med den som fyllt 55 år.

I samråd med chefen för finansdepartementet föreslår jag således att avgångsvederlag

inte skall räknas som skattepliktig intäkt när det utgår till

småbrukare som är födda år 1912 eller tidigare eller till småbrukare som

av sociala skäl undantagsvis bör anses likställd med sådan småbrukare,

dvs. jordbrukare som enligt mitt förslag skall bli berättigade att få särskilt

övergångsbidrag av statsmedel till sitt jordbruk. I enlighet med det anförda

har upprättats förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

De totala kostnaderna för den av mig föreslagna avvecklingen av småbruksstödet

kan uppskattas till storleksordningen 150 milj. kr. Detta motsvarar

ungefär kostnaderna under fyra år för nuvarande arealtillägg och

leveranstillägg för mjölk. Fördelningen av nyss nämnda totalkostnad på

olika budgetår kan ej med säkerhet beräknas. För budgetåret 1967/68 uppskattar

jag medelsbehovet till 29 milj. kr. På detta budgetår faller också

kostnaderna för arealtillägg för år 1966 och för leveranstillägg för regleringsåret

1966/67 vilka beräknas till 40 milj. kr.

Till småbruksstödet har i vissa sammanhang även hänförts det extra

mjölkpristillägget i Norrland. Jag anser att denna stödform närmast har

käräklär avTégu)halt stöd åt det norrländska jordbruket. Såsom jag anfört

vid behandlingen av de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken bör

även i framtiden jordbruket i Norrland få ett särskilt stöd. Erfarenheterna

av den särskilda rationaliseringsverksamheten visar att behov av sådant

stöd f. n. föreligger även vid rationella jordbruksföretag. Jag förordar därför

att det extra mjölkpristillägget behålls oförändrat.

Arbetarsmåbrukslånefonden tillkom under början av 1930-talet i syfte att

ge skogsarbetare och därmed likställda arbetare möjlighet att genom förmånliga

lån förvärva deltidsj ordbruk. Långivningen upphörde år 1948. Som

framgår av redogörelsen i det föregående har lånen delats upp i en amorteringsdel

och en stående del. Den senare skall när amorteringsdelen är återbetald

stå kvar som amorteringsfritt bottenlån och endast få sägas upp då

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

sådana omständigheter inträffat att lånerätten över huvud taget anses förverkad.

Den stående delen av arbetarsmåbrulcslånen uppgår f. n. till sammanlagt

ca 10 milj. kr. och i genomsnitt till ca 2 000 kr. per låntagare.

Den undersökning, som lantbruksstyrelsen utfört och som redovisats i det

föregående, visar att låntagarna oftast är äldre personer med förhållandevis

svag ekonomisk ställning. I vissa fall har förhållandena ändrats så att lånen

i och för sig skulle kunna sägas upp. Lantbruksstyrelsen har framhållit att

vissa uttalanden av statmakterna vid fondens tillkomst kan av låntagare

och myndigheter ha uppfattats som en antydan om att lånens stående del

framdeles skulle efterges.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit att den stående delen av lånen generellt

skall efterges. Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Fullmäktige i riksbanken har dock ifrågasatt om eftergiften

bör vara generell. Jag vill för min del tillstyrka lantbruksstyrelsens

förslag att efterge den stående delen av arbetarsmåbrukslånen. Eftergiften

bör vidare enligt min mening vara generell för att undvika de arbetskrävande

och kostsamma undersökningar, som annars skulle bli nödvändiga.

Såsom riksrevsionsverket föreslagit bör den oguldna stående delen skrivas

bort ur statsräkenskaperna med anlitande av medel som avsetts till arbetarsmåbrukslånefondens

avskrivningskonto. Kungl1. Maj :t bör äga meddela

de närmare föreskrifter som erfordras i anledning av vad jag nu förordat.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

153

Prisreglering för jordbrukets produkter

Prisregleringens allmänna utformning

Nuvarande förhållanden

Såsom redovisats i det föregående ingår i den av 1947 års riksdag beslutade

allmänna målsättningen för jordbrukspolitiken att jordbruket skall erhålla

ett prisstöd för att upprätthålla den i riksdagsbeslutet förutsatta inkomstmålsättningen

för jordbruket. Prisstödet utgår i huvudsak genom ett

gränsskydd för jordbruksprodukter, varigenom de inhemska priserna hålls

på en högre nivå än världsmarknadspriserna (s. k. högprislinje). Gränsskyddet

kompletteras av vissa marknadsreglerande åtgärder. Slutligen erhåller

jordbruket vissa direkta subventioner.

Gränsskyddets utformning. Gränsskyddet för jordbruksprodukterna upprätthålls

genom att avgifter tas ut vid import av sådana produkter och — i

undantagsfall — genom kvantitativ importreglering. Gränsskyddets storlek

bestäms i princip av skillnaden mellan den inhemska prisnivå för jordbruksprodukter,

som anses böra upprätthållas för att uppfylla den förut nämnda

inkomstmålsättningen för jordbruket, och världsmarknadsprisnivån. Angivna

system för gränsskyddets utformning har i huvudsak tillämpats för

prissättningsperioderna 1956/57—1958/59 och 1959/60—1964/65 samt för

den provisoriska prisregleringen för regleringsåren 1965/66 och 1966/67. Vid

ingången av prissättningsperioden 1959/60—1964/65 (det s. k. sexårsavtaiet)

reviderades gränsskyddets utformning. I det följande redogörs för detta

system med de jämkningar som skett under den provisoriska prisregleringen.

I fråga om gränsskyddets utformning före år 1959 hänvisas till jordbruksutredningens

betänkande, del A s. 271.

Såsom utgångspunkt för gränsskyddet fastställdes vid ingången av sexårsavtalet

för i stort sett varje viktigare jordbruksreglerad vara ett mittpris

som i princip motsvarade ett med hänsyn till de jordbrukspolitiska målsättningarna

eftersträvat pris. För konsumtionsmjölk fastställdes dock endast

en övre prisgräns. Mittpriset togs i sin tur till utgångspunkt för att fastställa

en nedre och en övre prisgräns som låg 10—15 %, i enstaka fall 20 %

under resp. över mittpriset. Detta pris användes också i princip som utgångspunkt

för att fastställa införselavgift på de varor som omfattas av

jordbruksregleringen. Införselavgiften bestämdes sålunda till skillnaden

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

mellan mittpriset och världsmarknadspriset enligt särskilda noteringar för

varje vara.

Så länge det inhemska priset ligger mellan prisgränserna är införselavgiften

fast. Det inhemska priset får variera fritt mellan prisgränserna. Det

inhemska prisets läge mellan prisgränserna kan således bero på ändrat

världsmarknadspris och ändrad produktions- eller efterfrågesituation inom

landet. ____

Om det s. k.•''prisbevakningspriset*'' som enligt särskilda regler beräknas på

grundval av vissa svenska prisnoteringar, underskrider den nedre prisgränsen

eller överskrider den övre prisgränsen skall alla till buds stående medel

användas för att söka återföra priset inom prisgränserna. Om priset sålunda

faller under den nedre prisgränsen skall i första hand införselavgif

* I

ten höjas. I andra hand kan det komma i fråga att införa kvantitativ importreglering

för ifrågavarande vara. I analogi härmed skall om priset överstiger

den övre prisgränsen i första hand införselavgiften minskas eller helt

tas bort. Om priset likväl stiger kan kvantitativ exportreglering införas eller

exportavgift tas ut. För vissa varor får dock kvantitativ exportreglering ej

införas förrän priset överstiger den övre prisgränsen med visst belopp.

I detta sammanhang bör också nämnas att inom jordbruksregleringens

ram kan vidtas åtgärder mot dumping, som föranleder väsentlig skada för

prisbildningen, eller mot hot om sådan dumping.

Såsom nämnts i det föregående fastställdes storleken av införselavgifterna

och prisgränsernas läge vid ingången av det s. k. sexårsavtalet. I syfte att

under prissättningsperioden fortlöpande tillgodose inkomstmålsättningen för

jordbruket samt för att få en viss följsamhet till utvecklingen av världsmarknadspriserna

fastställdes samtidigt vissa automatiskt verkande regler.

För ändring av införselavgifternas storlek tillämpades två regler, nämligen

den s. k. treprocentregeln och inkomstregeln.

Genom treprocentregeln erhöll jordbruket ett särskilt skydd om priserna

på världsmarknaden visade en påtagligt sjunkande tendens eller kostnaderna

för produktionen väsentligt ökade. Samtidigt erhöll konsumenterna ett

liknande skydd om världsmarknadspriserna steg väsentligt eller kostnaderna

i jordbruket sjönk påtagligt. I regelkonstruktionen ingick två index,

nämligen kostnadsindex och världsmarknadsprisindex. Beräkningarna av

kostnadsindex, som avser att mäta prisutvecklingen på jordbrukets produktionsmedel,

baserades under sexårsavtalet på kostnadsstrukturen i basjordbruk

(10—20 ha) och normjordbruk (20—30 ha). Härvid ingick i beräkningarna

ej arbetskostnader och ränta på eget kapital. Världsmarknadsprisindex

omfattade de för den svenska jordbruksproduktionen viktigaste varor, som

är föremål för internationell handel, och baserades på tongivande utländska

prisnoteringar. Treprocentregeln utlöstes om skillnaden mellan kostnadsindex

och världsmarknadsprisindex under tre månader i följd översteg 3 %,

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

155

då införselavgifterna och övre prisgränsen för konsumtionsmjölk ändrades

på så sätt att det ovägda medeltalet för jordbrukets producentprisindex för

ifrågavarande tre månader beräknades komma att ändras med hälften av

nämnda skillnad, dvs. minst 1,5 %. Anledningen till att endast hälften av

indexskillnaden fick påverka prisnivån är att kostnadsindex blott omfattade

hälften av kostnaderna i jordbruksdriften och att ändringar i världsmarknadspriserna

endast beräknades medföra i genomsnitt hälften så stora

variationer i den svenska producentprisnivån.

Inkomstregeln innebar att inkomstutvecklingen i jordbruket knöts an till

den allmänna löneutvecklingen i syfte att ge innehavare av bas- och

normjordbruk samma procentuella ökning i arbetsinkomsterna som industriarbetare

i de båda lägsta dyrortsgrupperna. Enligt denna regel skulle

införselavgifterna justeras när avtalsmässiga ändringar inträffat i industriarbetarnas

löner. Hänsyn togs därvid även till s. k. löneglidning.

Vissa gemensamma bestämmelser tillämpades för treprocentregeln och inkomstregeln.

Vid en regelutlösning skulle i princip införselavgifterna ändras

procentuellt lika mycket för alla varor. Möjlighet fanns dock att med hänsyn

till administrativa eller marknadsmässiga förhållanden frångå denna

princip. Vidare skulle mittpriser och prisgränser justeras när vissa ändringar

av införselavgifterna överstigit 3 % av den rådande mittprisnivån.

Under sexårsavtalet utlöstes treprocentregeln tolv gånger och inkomstregeln

sex gånger. Det bör nämnas att enligt beslut av 1963 års riksdag

(prop. 134, JoU 14, rskr 180) en utlösning av treprocentregeln delvis ej

medförde ändringar i gränsskyddet.

Vid övergången till de provisoriska prisregleringarna för regleringsåren

1965/66 och 1966/67 har vissa ändringar skett i gränsskyddets utformning

(prop. 1965: 95, JoU 15, rskr 254; prop. 1966: 47, JoU 10, rskr 145). Sålunda

ändrades prisgränser och införselavgifter för vissa varor. Treprocentregeln

har tillämpats även under nämnda båda regleringsår. Den 1 mars 1966

skedde emellertid övergång till en på kostnadsstrukturen vid normjordbruk

grundad kostnadsindex. Denna index påverkar prisnivån med 60 %

av indexskillnaden. Inkomstregeln har avskaffats. I stället har jordbruket

för regleringsåret 1965/66 genom höjda införselavgifter fr. o. m. den 1 mars

1966 tillförts 60 milj. kr. för år räknat samt av odisponerade införselavgiftsmedel

ett engångsbelopp av 6 milj. kr. För regleringsåret 1966/67 har en

viss anknytning skett mellan jordbrukets inkomster och den allmänna

prisnivån genom att jordbruket fr. o. m. den 1 september 1966 och fr. o. m.

den 1 mars 1967 genom höjda införselavgifter och höjd övre prisgräns på

konsumtionsmjölk tillförs belopp som beräknas på grundval av 40 % av

uppgången av på visst sätt rensad konsumentprisindex under närmast föregående

sexmånadersperiod. I fråga om övriga ändringar hänvisas till

prop. 1965:95 och 1966:47.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Gränsskyddet för sockernäringen har särskilt reglerats. För regleringsåret

1966/67 gäller ett system med rörliga införselavgifter.

För vissa jordbruksprodukter utgår utöver införselavgifter s. k. kompensationsavgifter.

Dessa avgifter motsvarar de interna regleringsavgifter

som vid sexårsavtalets ingång togs ut på vissa jordbruksprodukter. Kompensationsavgifterna,

som tidigare varierade med ändringarna i de interna

regleringsavgifterna, har sedan sexårsavtalets ingång ej fått ändras.

Gränsskyddets utveckling för viktigare jordbruksprodukter och totalt

framgår av följande tabell, där gränsskyddets storlek, dvs. summorna av införselavgift

och eventuell kompensationsavgift i genomsnitt för månaderna

september—december, anges i procent av importvärdet.

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1966

Vete........

58

68

73

93

82

107

129

130

Matpotatis ...

30

54

47

37

66

82

161

72

Socker ......

62

66

80

75

3

72

209

306

Höstraps ....

30

27

28

57

58

42

44

60

Smör........

21

29

41

38

23

23

32

39

Ost..........

54

66

74

79

68

72

78

82

Ägg ........

26

30

41

59

53

72

43

66

Nötkött......

38

44

67

86

61

50

65

86

Fläsk........

40

30

42

42

31

41

51

47

Totalt

38

41

53

59

42

53

63

71

Införselavgifternas storlek för viktigare varuslag den 1 september åren

1960—1966 framgår av följande tabell, där införselavgiften den 1 september

1959 satts lika med 100.

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1966

Vete och råg ....

132

126

174

187

194

223

248

Socker..........

107

105

126

130

129

203

232

Konsumtionsmj ölk

(övre prisgräns).

102

104

116

119

119

127

131

Smör ..........

106

101

141

109

94

134

168

Ost............

126

119

163

175

162

213

249

Ägg............

132

126

185

198

170

195

228

Nötkött ........

137

137

206

213

199

252

293

Kalvkött........

139

139

212

230

205

261

305

Fläsk ..........

91

83

105

115

108

139

150

Marknadsreglerande åtgärder. För att göra det möjligt att upprätthålla

den avsedda prisnivån på jordbruksprodukter inom landet bär som komplement

till gränsskyddet tillgripits olika marknadsreglerande åtgärder. Sådana

åtgärder har främst vidtagits genom de s. k. regleringsföreningarna.

Till formen är regleringsföreningarna ekonomiska föreningar, vars medlemmar

är intressenter från jordbrukskooperationen, konsumentkooperatio
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

157

nen samt den enskilda handeln och industrin. I föreningarnas styrelser ingår,

förutom företrädare för dessa intressenter, statliga representanter som

utses av Kungl. Maj :t eller statens jordbruksnämnd. Sammansättningen av

föreningarnas styrelser varierar men omfattar i regel två av staten utsedda

representanter, varav den ene är ordförande, tre företrädare för jordbrukskooperationen

och två till tre företrädare för privat och konsumentkooperativ

industri och handel. Föreningarnas verksamhet står under jordbruksnämndens

överinseende och skall följa av nämnden givna direktiv, vilka

grundar sig på beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen.

___ Regleringsföreningar av angiven typ finns för varuområdena brödsäd

(Svensk Spannmålshandel), oljeväxter (Sveriges Oljeväxtintressenter''). kött

och fläsk (Svensk Kötthandel) samt ägg och fjäderfäkött (Sveriges exportoch

importförening för ägg). För socker finns en regleringsförening (Svensk

Sockerhandel) som dock är verksam endast i extrema marknadslägen. Sockerregleringen

sköts normalt helt av statens jordbruksnämnd.

Regleringsföreningarnas verksamhet syftar främst till att motverka att

utbudet av jordbruksprodukter överstiger efterfrågan inom landet vid den

prisnivå som möjliggörs av gränsskyddet för resp. produkt. Verksamheten

består främst av finansiering av lagring och export av produktionsöverskott

inom olika varuområden, men omfattar i vissa fall även inlösen av

en del (Svensk Spannmålshandel) eller hela (Sveriges Oljeväxtintressenter)

produktionen inom resp. varuområde samt finansieringsstöd till handeln

(Svensk Spannmålshandel).

Föreningarnas utgifter täcks av medel som härrör från s. k. interna avgifter,

t. ex. förmalningsavgift och slaktdi ursavgift, samt genom tilldelning

av införselavgiftsmedel och kompensationsavgiftsmedel. Sveriges Oljeväxtintressenter

förfogar därjämte såsom rörelsekapital över statsmedel som anvisats

över kapitalbudgeten. Svensk Spannmålshandel har till sitt förfogande

rörlig kredit i riksgäldskontoret. överskott i föreningarnas verksamhet

avsätts skattefritt till konjunkturutjämningsfonder som kan tas i anspråk

för att täcka uppkommande underskott.

För mjölk och mejeriprodukter samt potatis finns inga särskilda regleringsföreningar.

Uppgifter, som motsvarar dem som på andra områden handhas

av sådana föreningar, är för nämnda produkter anförtrodda Svenska

Mejeriernas Riksförening (SMR) resp. Sveriges stärkelseproducenters förening,

vilka är producentkooperativa sammanslutningar. Verksamheten

står under överinseende av statens jordbruksnämnd. Till SMR:s förfogande

för regleringsverksamheten står inkomster av interna avgifter (mjölkavgift,

utjämningsavgift på mjölk, grädde och ost) samt införsel- och kompensationsavgiftsmedel.

Sveriges stärkelseproducenters förening disponerar

tillverkningsavgifter för vissa potatisprodukter samt införsel- och kompensationsavgifter

för stärkelse.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Svensk Spannmåls- handel

(1/8-31/7)

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Inkomster......

63,7

81,3

108,4

105,0

113,1

141,5

126,8

Utgifter........

Över- eller under-

32,0

127,8

68,8

126,1

91,4

162,9

179,9

skott........

Svensk Kötthandel

(1/9-31/8)

+ 31,7

- 46,5

+ 39,6

- 21,1

+ 21,7

- 21,4

- 53,1

Inkomster......

95,3

79,0

115,6

148,7

161,9

150,3

203,3

Utgifter........

Över- eller under-

95,3

77,7

107,3

163,7

155,2

134,0

226,0

skott........

Svenska Mejerier- nas Riksförening

(1/1-31/12)

i 0,0

+ 1)3

+ 8,3

- 15,0

+ 6,7

+ 16,3

- 22,7

Inkomster......

381,0

393,6

326,3

445,1

512,0

564,3

598,5

Utgifter........

Över- eller under-

240,9

310,6

274,4

381,2

389,1

453,5

559,5

skott1 ......•

Sveriges export- och importför- ening för ägg

(1/7—30/6)

f 140,1

+ 83,0

+ 51,9

+ 63,9

+ 122,9

+ 110,8

+ 39,0

Inkomster......

15,6

8,9

14,6

13,4

18,8

23,0

22, b

Utgifter........

Över- eller under-

13,5

8,2

9,2

12,4

25,2

22,8

13,7

skott........

Sveriges Oljeväxt- intressenter

(1/6-31/5)

+ 2,1

+ 0,7

+ 5,4

+ 1,0

-6,4

+ 0,2

+ 8,9

Inkomster......

153,8

96,8

140,0

186,6

159,6

209,7

222,6

Utgifter........

Över- eller under-

149,1

74,8

146,2

200,0

167,7

221,8

218.9

skott........

Sveriges stärkelse- producenters

förening

(1/4-31/3)

+ 4,7

+ 22,0

- 6,2

- 13,4

-8,1

- 12,1

+ 3,7

Inkomster......

35,2

33,2

35,2

35,5

46,7

45,5

48,7

Utgifter........

Över- eller under-

32,2

36,6

37,1

35,8

50,3

45,5

48,6

skott........

+ 3,0

-3,4

- 1,9

- 0,3

- 3,6

±0,0

+ 0,1

1 Häri ingår behållningen från föregående verksamhetsår.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

159

Den ekonomiska omfattningen av regleringsföreningarnas verksamhet och

den av SMR och Sveriges stärkelseproducenters förening bedrivna verksamheten

framgår av särskild sammanställning. I denna anges inkomster och

utgifter för regleringsåren 1959/60—1965/66 eller närmast motsvarande

bokföringsår.

Som ett led i marknadsregleringen för jordbruksprodukter upptas förut

nämnda interna avgifter. Sådana interna avgifter är tillverkningsavgift för

vissa produkter av potatis, mjölkavgift, förmalningsavgift, slaktdjursavgift

samt utjämningsavgift på mjölk, grädde och ost. Avgifterna tas ut med belopp

som är maximerade genom beslut av Kungl. Maj :t eller riksdagen. De

används enligt särskilda bestämmelser för att täcka exportförluster och utgifter

för intern prisutjämning samt till en mindre del för att täcka jordbrukets

andel av kostnaderna för skördeskadeskyddet. Intäkterna i milj. kr.

av de interna avgifter som tagits upp på olika varuområden under regleringsåren

1959/60—1965/66 efter avdrag av restitutioner framgår av följande

tabell. För ytterligare uppgifter rörande de interna avgifternas användning

hänvisas till redogörelserna för regleringen av de olika varuområdena.

Mjölk- och mejeri-

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

produkter ....

236,1

240,7

321,2

381,0

385,8

441,6

473,4

Spannmål.......

33,2

31,9

39,5

39,8

38,7

38,1

37,2

Slaktdj ur........

78,5

60,4

79,5

81,7

91,7

119,0

149,6

Potatisprodukter .

1,8

2,3

2,9

2,7

3,3

2,6

2,9

Summa

349,6

335,3

443,1

505,2

519,5

601,3

663,1

Subventioner. De subventioner som utgår till jordbruket som ett led i nu

gällande stödsystem är av två slag, nämligen sådana som finansieras med införselavgiftsmedel

och sådana som finansieras med medel som anvisas över

statsbudgeten.

Införselavgiftsmedel får användas för olika prisregleringsändamål med

belopp som riksdagen beslutar för varje år. För vart och ett av regleringsåren

1956/57—1958/59 fastställdes en s. k. normalram på 73 milj. kr. för

införselavgifter som fick disponeras för sådana andamäL För regleringsåret

1959/60 fastställdes normalramen till 93 milj. kr. Beloppet har därefter

höjts flera gånger och uppgår sedan regleringsåret 1963/64 till högst 160

milj. kr. Sedan regleringsåret 1965/66 har dock införselavgifter för varor

inom sockerregleringens område lagts utanför den nämnda ramen. Vidare

har utöver normalramen för prisregleringsändamål fått disponeras stora

belopp av införselavgifter för fodermedel och för brödsäd, vilka främst inf

1»tit genom sådan import som ersätter exporterad eller för foderändamål

använd svensk brödsäd. För regleringsåret 1966/67 utgår dessutom 25 milj.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

kr. av införselavgiftsmedel utanför normalramen för att subventionera priset

på konsumtionsmjölk.

Medlen har fördelats av statens jordbruksnämnd på de tidigare nämnda

organ, som fullgör marknads- och prisreglerande uppgifter, och har fått användas

för ändamål som angetts genom beslut av riksdagen. Huvudregeln

vid fördelningen har varit att införselavgifter för en viss produkt använts

för att täcka medelsbehovet i samband med regleringsuppgifterna för samma

eller likartad produkt. Införselavgifterna för fodermedel har efter samråd

med jordbrukets förhandlingsdelegation fördelats mellan de olika produktionsgrenarna.

Genom särskilda beslut av riksdagen har vidare införselavgiftsmedel som

influtit utöver normalramen tagits i anspråk för ändamål som ej ingått i

stödet till jordbruket.

Intäkterna i milj. kr. av införsel- och kompensationsavgifter samt normalramens

belopp och utgifter för regleringsändamål härutöver under regleringsåren

1959/60—1965/66 framgår av följande sammanställning.

Influtna införselav-

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

gifter ........

För jordbruksän- damål disp. in- förselavgiftsme-

127,3

167,6

190,4

227,8

212,0

249,3

298,2

del ..........

därav inom nor-

127,3

146,3

148,6

238,1

241,1

222,5

281,7

malramen ...

därav utanför

93,0

93,0

93,0

150,0

160,0

160,0

160,0

normalramen.

Influtna kompen-

34,3

53,3

55,6

88,1

81,1

62,5

121,7

sationsavgifter. .

8,2

11,9

13,9

9,7

10,0

11,7

8,1

Subventionerna över statsbudgeten utgörs främst av det allmänna mjölkpristillägget

som för innevarande budgetår beräknas uppgå till 97 milj. kr.

Jordbruksutredningen

Relationen mellan priserna på olika produkter. Utredningen framhåller att

de prisrelationer som f. n. gäller mellan olika jordbruksprodukter har uppkommit

inom ramen för det prissättningssystem, som föreslogs av jordbruksprisutredningen

i dess år 1954 avgivna betänkande. Denna utredning

fann det i princip vara lämpligt att söka anpassa de svenska jordbrukspriserna

efter den mer långsiktiga prisstrukturen på världsmarknaden för

jordbruksvaror. Detta skulle ske genom tillämpning av ett likformigt gränsskydd

för de svenska jordbruksprodukterna, dvs. gränsskyddet räknat i

procent av importvärdet skulle vara samma för olika produkter. Anpass
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

ningen till världsmarknadens prisrelationer beräknades på lång sikt bl. a.

medföra att en överskottsproduktion fördelade sig på sådana produkter för

vilka avsättningsmöjligheterna var gynnsammast.

Det gränsskydd som tillämpats sedan år 1955 har inneburit en modifiering

av jordbruksprisutredningens förslag. Det genomsnittliga gränsskyddet

uppgick våren 1966 till drygt 60 %. Smör, kött, fläsk och höstraps

har haft ett gränsskydd som i regel legat under genomsnittet för samtliga

produkter. För vete, socker, matpotatis, ost och ägg har gränsskyddet betydligt

överstigit genomsnittet.

De prisrelationer och det gränsskydd som gäller för de olika produkterna

är enligt jordbruksutrcdningen ett resultat av — förutom impulser från

världsmarknaden — en råd faktorer såsom marknadsläget, beredskapssynpunkter,

inkomstläget för vissa producentgrupper, effekter på levnadskostnaderna

av prisändringar m. m. Prisrelationerna har i praktiken starkt

påverkats av de överläggningar mellan företrädare för jordbruksorganisationerna

och staten som skett samt genom utlösning av olika spärregler

under pågående prissättningsperioder. Jordbruksutredningen sätter i fråga

om den avvägning av gränsskyddet och av prisrelationerna som framkommit

på detta sätt utgör den bästa grunden för produktionsinriktningen inom

jordbruket. Mot denna bakgrund har utredningen undersökt fyra metoder

eller normer för att fastställa prisrelationerna i syfte att finna ett underlag

för en mer långsiktig avvägning av prisrelationerna, nämligen

a) anpassning till världsmarknadspriserna,

b) marknadsbalanserande prissättning för enskilda varor,

c) följsamhet till EEC:s prisrelationer, samt

d) anpassning till produktionskostnaderna.

En fullständig anpassning till världsmarknadens prisrelationer sker om

ett likformigt gränsskydd tillämpas. En sådan anpassning utgör teoretiskt

den metod som ger de lägsta kostnaderna för att täcka behovet av jordbruksprodukter

inom landet. Om gränsskyddet gjordes mer likformigt skulle

priserna på och produktionen av animalier stiga, medan för vegetabilier

skulle ske en prissänkning och produktionsminskning. En prissättning

enligt angivna princip skulle främst innebära en ökning av importen av vissa

vegetabilier. Någon effekt på världsmarknadspriserna skulle denna import

inte komma att föra med sig. Inte heller föreligger enligt utredningen någon

risk för monopolistisk utpressning från exportländernas sida.

Utredningen finner att världsmarknadens prisrelationer på kort sikt visat

sig vara långt ifrån stabila, medan de långsiktiga prisrelationerna kan beräknas

ge en ur ekonomisk synpunkt relativt riktig prisstruktur. För vissa

varor kan världsmarknadspriserna dock endast ge ledning för den inhemska

produktionsplaneringen så länge produktionen är inriktad enbart på av
6

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

sättningen inom landet. Prisrelationen mellan fodersäd och animalier är

vidare betydligt fördelaktigare på världsmarknaden än inom landet, varför

en överföring av denna relation skulle komma att medföra ett ökat exportbehov

för produkter som hittills visat sig svåra att avsätta på världsmarknaden.

Ett utnyttjande av de komparativa fördelarna i viss jordbruksproduktion

kan innebära att vissa produkter framställs i överskott, medan produktionen

av andra varor understiger det inhemska behovet. Det är därför enligt j ordbruksutredningen

inte möjligt att utforma ett gränsskydd som tillgodoser

såväl intresset av att utnyttja de komparativa fördelarna som de krav på

en viss produktionsvolym av enskilda produkter som kan uppställas t. ex.

av beredskapsskäl.

På samma sätt som när det gäller den totala produktionsvolymen kan

också prisbildningen på enskilda varor anpassas så att en önskvärd produktion

av dessa varuslag uppnås, s. k. marlcnadsbalanserande prissättning.

Utredningen finner det realistiskt att räkna med att vid en stor inhemsk

produktion och tidvis dåliga exportmöjligheter kommer prissättningen

av enskilda produkter ofta att inriktas på att åstadkomma balans

mellan utbud och efterfrågan. Flera invändningar kan emellertid enligt utredningen

göras mot att helt övergå till marlcnadsbalanserande prissättning,

som bl. a. skulle kunna leda till en oekonomisk styrning av produktionen.

Utredningen har också diskuterat möjligheten av en anknytning till EEC.s

prisrelationer, eventuellt direkt till dess priser, som en norm för prissättningen.

Prisrelationerna för jordbruksprodukter inom EEC skiljer sig i väsentliga

avseenden från vad som tillämpas i Sverige. En anpassning till

EEC:s prisrelationer skulle därför föra med sig avsevärda ändringar av den

svenska produktionsinriktningen. Utredningen finner därför att ett accepterande

av EEC:s prisrelationer inte står i överensstämmelse med beredskapsmålsättningen.

Även samarbetet inom EFTA kan enligt utredningen komma att påverka

Sveriges jordbrukspolitik och därmed prisrelationerna mellan olika jordbruksprodukter.

Utredningen finner emellertid att en diskussion om vilka

prisrelationer som skulle utbildas vid en gemensam jordbrukspolitik inom

EFTA skulle bli alltför hypotetisk för att ligga till grund för prisavvägningen

i Sverige på nuvarande stadium.

De ofta framförda förslagen att avväga priserna med hänsyn till relationen

mellan produktionskostnaderna för olika produkter finner utredningen

ha åtskilliga nackdelar. För det första kan man med en sådan norm inte

reglera hur mycket som skall produceras av varje vara, vilket i stället måste

bestämmas på annat sätt. För det andra är produktionskostnaderna för

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

163

flertalet produkter mycket svåra att tillfredsställande beräkna och för det

tredje kan jordbrukarna endast i begränsad utsträckning väntas basera sin

produktionsplanering på sådana kostnadsberäkningar.

Utredningen finner vid sitt ställningstagande till frågan om prisrelationerna

att ingen av de förut nämnda grunderna kan användas i renodlad

form. En anpassning till världsmarknadspriserna tar inte hänsyn till kravet

på viss försörjning med olika produkter av beredskapsskäl och inte heller

till kravet på en sådan marknadsanspassning att överskott, som är svåra att

avsätta, undviks. Även en anpassning till EEC:s prisrelationer kan medföra

en försämrad produktionsberedskap. Produktionskostnadsberäkningar och

marknadsbalanserande prissättning anses också mindre lämpliga som enda

instrument för prisavvägningen. Utredningen finner emellertid att prisrelationerna

på längre sikt kan baseras på en kombination av de angivna principerna.

Avvägningen av prisrelationerna bör i fortsättningen enligt utredningens

mening ske planmässigt. En sådan plan, som föreslås få en varaktighet

av 5—10 år, bör inte i förväg utformas i detalj utan måste anpassas

till den ekonomiska utvecklingen. Detaljutformningen av planen bör kunna

ske vid överläggningar mellan statsmakterna och berörda organisationer.

Som grund för dessa överläggningar bör ligga av statsmakterna fastställda

riktlinjer för prisavvägningen. Planens målsättning bör revideras fortlöpande

med relativt små förändringar varje gång. Övergången till en långsiktig

plan för prisrelationerna med endast mindre, successiva ändringar

kräver emellertid att produktionen begränsas på de punkter där den överstiger

avsättningsutrymmet i landet.

Som en första utgångspunkt för planen anser utredningen att det bör

eftersträvas en successiv övergång till ett gränsskydd, som inte alltför starkt

avviker från principen om likformighet. Detta skulle innebära att gränsskyddet

för de vegetabilier som har det högsta skyddet (t. ex. vete, socker)

successivt begränsas. Ett mera likformigt gränsskydd skulle sålunda leda till

att utrymme för import främst lämnas på vegetabiliesidan. För animalier

skulle däremot hållas en relativt hög grad av självförsörjning. En sådan inriktning

av produktionen finner utredningen i princip väl motsvara beredskapskravet.

Om principen om likformigt gränsskydd genomförs innebär detta emellertid

också en ändrad relation mellan priserna på fodersäd och vissa animalier,

främst fläsk, ägg och fjäderfä. Produktionen av dessa varor är mycket

känslig för prisändringar på fodersäd. En anpassning av fodersädspriserna

och priserna på fläsk, ägg och broiler till världsmarknadens prisrelationer

skulle medföra överskott, som skulle vara mycket svåra att avsätta till

gängse världsmarknadsnoteringar. Avvägningen mellan fodersädspriset och

priserna på dessa produkter måste därför alltid komma att inrymma ett stort

moment av marknadsanpassning. Vinsterna av en sådan produktionsomlägg
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

ning skulle inte heller enligt utredningens mening motväga de svårigheter

som den uppenbarligen måste komma att orsaka i både EFTA- och EECsammanhang.

Däremot synes det enligt utredningen samhällsekonomiskt

riktigt att för dessa animalieprodukter ligga på en relativt hög självförsörjningsgrad.

Ledamöterna Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och

Åstrand anför i reservation att de inte kan ansluta sig till utredningens förslag

att prisrelationerna inom landet skall anpassas till världsmarknadens.

Mångårig erfarenhet har visat att en dylik målsättning ej kan realiseras.

Även ledamoten Haeggblom anser i reservation utredningens nyss nämnda

förslag vara orealistiskt. Reservanten anser att staten inte med avsikt

att styra produktionsinriktningen bör lägga sig i prisrelationerna mellan

olika jordbruksprodukter utan överlämna denna åt jordbrukarna själva.

Valet av prislinje. Prisstödet till jordbruket kan utformas som högpris-,

lågpris- eller mellanprislinjesystem, beroende på i vilken utsträckning stödet

tillåts slå igenom i konsumentpriserna på livsmedel.

Vid en högprislinje avskärmas hemmamarknaden från världsmarknadspriserna

genom kvantitativa importrestriktioner, tullar, importavgifter e. d.

varigenom producentprisnivån inom landet blir högre än den skulle vara

vid fri import. Kostnaden för jordbruksstödet bärs i första hand av konsumenterna

i förhållande till deras konsumtion av jordbruksprodukter. Lågprislinjen

innebär att priserna i internationell handel får slå igenom på den

inhemska marknaden. Producenterna får i regel pristillägg i någon form,

motsvarande skillnaden mellan de priser de anses böra erhålla och den

prisnivå som bildas inom landet på grundval av världsmarknadspriserna.

Kostnaden för jordbruksstödet brukar i detta fall bestridas via statsbudgeten.

Mellanprislinje innebär en blandning av nu nämnda system. Priserna

inom landet är högre än vid fri import men kompletteras av staten genom

tilläggsbetalningar. Förutom den generella lågprislinjen finns en industriell

lågprislinje, vilken innebär att den industri som framställer produkter som

ej omfattas av jordbruksregleringen, får tillgång till jordbruksråvaror till

världsmarknadspriser.

Utredningen understryker att valet av prislinje i första hand är en regleringsteknisk

fråga, som inte har med jordbruksstödets omfattning att göra.

Skillnaden i konsumentprisnivån för egentliga jordbruksprodukter vid en

högprislinje och en lågprislinje vid ett jordbruksstöd av ungefär nuvarande

omfattning uppskattas av utredningen till ca 20 % om kostnaderna för pristillägg

vid lågprislinje helt finansieras med direkta skatter. Högprislinje tilllämpas

med enstaka undantag (främst Storbritannien) i alla de industriländer

där jordbruksreglering upprätthålls.

Enligt utredningens bedömning kan valet av prislinje knappast i någon

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

165

högre grad påverka produktions- och rationaiiseringsutvecklingen. Däremot

kan hög- resp. lågprislinjesystem få skilda konsekvenser när det gäller handelsutbytet

med andra länder, det internationella ekonomiska samarbetet,

konsumtionsinriktningen, konkurrensförhållandena inom viss livsmedelsindustri,

åtgången av administrativa resurser och redovisningen av kostnaden

för jordbruksstödet.

Ett jordbruksstöd enligt lågprislinjen kan genom frånvaron av avgifter i

princip tänkas underlätta handelsutbytet över gränserna med jordbruksprodukter

och livsmedel. Det förhållandet att högprissystem dominerar i

Europa kan emellertid medföra att en övergång till ett lågpris system i Sverige

motverkar ett ökat handelsutbyte, om ett utvidgat europeiskt samarbete

som innesluter jordbrukssektorn skulle komma till stånd med Sverige som

deltagare.

Låg- resp. högprissystem kan beräknas inverka olika på konsumtionen av

livsmedel och andra varor. En lågprislinje ger konsumenterna en lägre prisnivå

för livsmedel i butiken, om kostnaderna för jordbruksstödet finansieras

skattevägen. En lägre konsumentprisnivå på livsmedel jämfört med andra

varor innebär att framför allt lägre inkomsttagare får möjlighet att ändra

sin livsmedelskonsumtion i riktning mot en kvalitativt högre näringsstandard.

Lågprislinjen innebär normalt att stödet ges direkt till producenterna.

Vid högprissystem måste stödet ha som utgångspunkt de produkter som är

föremål för handel, dvs. i regel bearbetade jordbruksprodukter. Detta innebär

att även den industri, som utför bearbetningen, kan komma att bli delaktig

av jordbruksstödet om konkurrensen är bristfällig. Vidare åtnjuter

annan industri, som använder jordbruksprodukter som råvara, lägre råvarupriser

vid en lågprislinje än konkurrerande industri i länder där högprissystem

tillämpas.

Kraven på administrativa insatser hänför sig vid högprislinje främst till

att ta ut avgifter vid införsel av livsmedel från utlandet. Vidare krävs administrativa

åtgärder i samband med gränsdragningen mellan industri- och

jordbruksvaror samt för råvarukostnadsutjämning till industrier, som använder

jordbruksprodukter som råvara vid produktion av varor som faller

utanför jordbruksregleringen. Vid lågprissystem avser de administrativa insatserna

främst fördelningen av tilläggsbetalningarna till producenterna

samt till kontrollen av att rätten till tilläggsbetalningar inte missbrukas.

De erfarenheter som gjorts utomlands synes närmast peka på att en lågprislinje

är mer administrativt betungande än en högprislinje. En mellanprislinje

kan i likhet med lågprissystemet beräknas vara relativt betungande

ur administrativ synpunkt.

Vid lågprissystem sker en synlig redovisning på statsbudgeten av kostnaden

för jordbruksstödet. En sådan redovisning medför att utgiften för

jordbruksstödet får konkurrera med andra utgifter på den statliga budge
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

ten och bedömas med hänsyn till de samlade ekonomiska resurserna. Någon

bedömning av denna typ sker i regel ej vid tillämpningen av högprislinje.

Belastningen på statsbudgetens utgiftssida kan beräknas bli förhållandevis

stor, om en lågprislinje skulle genomföras i Sverige, eftersom en mycket

stor del av konsumtionen täcks genom produktion inom landet. I de länder

där lågprislinje prövats har denna andel varit betydligt mindre.

I sin sammanfattande bedömning av en lågprislinje resp. en högprislinje

finner utredningen väsentliga fördelar och nackdelar hos båda. Ett ställningstagande

i prislinjefrågan hör emellertid enligt utredningen i mycket

hög grad göras beroende av utvecklingen av det europeiska ekonomiska

samarbetet. Mot denna bakgrund anser utredningen att prisstödet till jordbruket

tills vidare i allt väsentligt bör ha formen av en högprislinje och

sålunda utgå som ett gränsskydd. För detta talar också att den huvudsakliga

delen av konsumtionen av jordbruksvaror f. n. täcks genom produktion

inom landet. Även om utredningen inte kan förorda en lågprislinje i dagens

läge, hindrar detta inte att lågprissystemet prövas i fråga om sådana

varor, där självförsörjningsgraden är låg och där substitutionsförhållandet

till andra varor inte hindrar att ett sådant stödsystem används. Värdefulla

erfarenheter av lågprissystemet skulle kunna vinnas på detta sätt. Frågan

om övergång till en mer generell lågprislinje bör enligt utredningens mening

prövas på nytt, om utvecklingen av det internationella ekonomiska

samarbetet och graden av självförsörjning med jordbruksvaror inom landet

skulle ge anledning härtill.

Ledamöterna Eriksson, Anton Johansson, Lindbeck, Lindskog, Odhner

och Yngve Persson framhåller i särskilt yttrande att de ansluter sig till

förslaget att tills vidare behålla en högprislinje men anser att de administrativa

svårigheter, som utbetalning av pristillägg erbjuder vid en lågprislinje,

har överdrivits av utredningen. Inte minst skulle enligt dem en mellanprislinje,

som kan möjliggöra stabilare priser till producenterna samtidigt som

gränsskyddet kan hållas fast och som också möjliggör en utjämning mellan

priserna på hemmaproducerade livsmedel och billigare importerade varor,

kunna erbjuda fördelar. Dessa kan vida överstiga nackdelarna med att man

i sådant fall både måste upprätthålla ett gränsskydd och betala ut pristillägg.

Inte heller en allmän lågprislinje borde enligt dessa ledamöter ha avvisats

så enkelt som utredningen gjort. De anser att lågprislinjen har betydande

fördelar, inte minst genom att kostnaden för jordbruksskyddet då blir klart

synlig. Vidare framhåller de att lågprislinjen är den förmånligare för de

lägre inkomsttagarna som använder en betydande del av sin inkomst till

livsmedel. En annan viktig fördel med en lågprislinje anses vara att prisregleringarna

då kan begränsas till själva jordbrukssektorn.

Gränsskyddets utformning. Utredningen behandlar frågan om en övergång

från fasta till rörliga införselavgifier. Härmed erinrar ulrednTngén“öTTT

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

att ett system med rörliga avgifter tillämpas inom EEG. Ett rörligt införselavgiftssystem

medför en stabilare producentprisnivå inom landet, vilket

möjliggör säkrare planering och mindre risker. Därmed främjas en önskvärd

specialisering av produktionen. Även ur konsumentsynpunkt synes en

stabil prisnivå vara en fördel. Utredningen finner emellertid att ett system

med helt rörliga avgifter också är förenat med avsevärda nackdelar, som

främst hänför sig till tillämpningen. Denna förutsätter bättre tillgång till

entydiga, tillförlitliga importprisnoteringar som kan användas som underlag

för avgiftsändringarna. Eftersom importen av flertalet produkter, om man

bortser från socker, är relativt liten eller oregelbunden, finns inte sådana

importprisnoteringar.

Utredningen föreslår mot angivna bakgrund att så länge importen av livsmedel

är av begränsad omfattning och relativt oregelbunden bör i princip

ett system med inom vissa prisgränser fasta införselavgifter behållas. Undantag

bör dock liksom nu göras för fodermedel och socker.

Enligt utredningens mening bör systemet med prisgränser behållas för att

inte svängningar i utlandspriserna skall få alltför starka återverkningar på

prisnivån inom landet. Den invändning som riktats mot prisgränserna av

innebörd, att de utestänger de långsiktiga prisrörelserna anser utredningen

sakna betydelse om, som utredningen föreslagit i det föregående, man övergår

till att fastställa mittpriserna på grundval av en mer långsiktig planering

för prisrelationerna. I fråga om prisgränsernas spännvidd talar angelägenheten

av att upprätthålla en så stabil prisnivå som möjligt för att den nu i

regel tillämpade spännvidden mellan mittpris och prisgränser av 10—15 %

minskas. Det torde emellertid vara svårt att praktiskt genomföra en kraftig

minskning av spännvidden på grund av att tillförlitligt noteringsunderlag

ofta saknas för importpriserna. Utredningen förordar att nu gällande prisgränser

för de enskilda varorna ses över i samband med prisöverläggningar

inför den nya prissättningsperiod som börjar den 1 september 1967. Syftet

med översynen bör vara att klarlägga om en krympning av prisgränserna

är ändamålsenlig och praktiskt genomförbar utan att överskridanden av

prisgränserna nödvändiggör alltför täta ingripanden.

Enligt nu gällande prisregleringssystem skall då prisgränserna överskrids

alla till buds stående medel användas för att återföra priset inom prisgränserna.

Detta har t. ex. inneburit att även då det inhemska priset endast

helt obetydligt understigit nedre prisgränsen har importbegränsande åtgärder

vidtagits. Enligt utredningens mening är det underlag, som står

till buds för beslut om prisreglerande ingrepp, som regel inte så tillförlitligt

att det alltid kan anses motiverat att då prisgränserna överskrids omedelbart

tillgripa åtgärder för att återföra priset inom dessa gränser. Utredningen

förordar att prisregleringsmyndigheten ges vidare möjligheter än

f. n. att avvakta den fortsatta prisutvecklingen inom och utom landet innan

åtgärder behöver vidtas med anledning av att prisgränserna överskrids.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Vad gäller regler för ändring av gränsskyddets storlek konstaterar utredningen

att den nu gällande treprocentregeln låter utvecklingen av kostnaderna

inom jordbruket inverka på gränsskydd, mittpriser och prisgränser.

Utredningen har i det föregående förordat att prissättningen på jordbruksprodukterna

under en övergångsperiod med början den 1 september 1967

skall baseras på principen att jordbrukspriserna inte skall få stiga fullt så

snabbt som den allmänna prisutvecklingen. Med hänsyn härtill bör någon

anknytning av priserna till kostnadsutvecklingen inom jordbruket framdeles

inte ske. Kostnadsutvecklingen inom jordbruket bör dock följas även i fortsättningen

för att utgöra en del av bakgrundsmaterialet vid prisövervägandena.

Genom treprocentregeln finns en viss automatisk anknytning av införselavgifterna

och därmed av priserna inom landet till världsmarknadsprisernas

utveckling. Utredningen erinrar om att kritik riktats mot att automatiskt

verkande regler får påverka livsmedelspriserna inom landet. Automatiken

har ansetts verka inflationsdrivande genom dess pris-löne-priseffekt och

samtidigt innebära ett skydd för jordbrukarna mot inflationens verkningar

som inte eljest förekommer i samhället, om man bortser från folkpensionerna

och från olika socialt betingade stödåtgärder. System av denna typ

har vidare ansetts vara komplicerade och svåröverskådliga. Å andra sidan

har en i systemet inbyggd automatik den fördelen att en successiv anpassning

kan ske till nya lägen utan tidsödande förhandlingsomgångar.

Vid utformningen av det prissättningssystem, som skall tillämpas från den

1 september 1967, har utredningen räknat med att hänsyn på längre sikt

måste tas till de internationella samarbetssträvandena. Mot denna bakgrund

och med hänsyn till det förhållandevis höga gränsskydd — ca 60 % — som

f. n. gäller, anser utredningen att automatiskt verkande regler för gränsskyddets

ändring bör på längre sikt undvikas. För att genomföra målsättningen

för jordbrukspriserna under övergångsperioden från den 1 september

1967 finner utredningen emellertid det lämpligt och ändamålsenligt med

ett visst system för att följa utvecklingen av dessa priser. Systemet bör också

ange när avvikelserna från den överenskomna målsättningen är så stora

att det bör ankomma på prisregleringsmyndigheterna att överväga åtgärder.

Som utgångspunkt för prissättningen bör tas de mittpriser och införselavgifter

som råder den 31 augusti 1967. Mittpriser och införselavgifter förutsätts

dock vara justerade med hänsyn till utvecklingen av konsumentprisindex

under perioden mars—augusti 1967. Prisgränserna förutsätts komma

att beslutas på grundval av den i det föregående förordade översynen av

spännvidden för dessa gränser.

Utredningen förordar att jordbruksprisernas ändringar skall mätas med

statens jordbruksnämnds producentprisindex och jämföras med utveck
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

lingen av konsumentprisindex. Sistnämnda index bör vara rensad från inverkan

av indirekta skatter, priserna för sprit och tobak, bostadskostnad

(exkl. bränsle och lyse) samt sådana livsmedelskostnader som är att hänföra

till eller är baserade på svenska jordbruksprodukter. Vid jämförelsen

mellan producentprisindex och den rensade konsumentprisindex skall hänsyn

tas till att jordbrukspriserna enligt målsättningen ej bör tillåtas stiga

fullt så snabbt som den allmänna prisnivån ökar. Det är först sedan denna

realprissänkning dragits bort som de eventuella avvikelserna från målsättningen

kan följas. Införselavgifterna bör hållas oförändrade intill dess kvoten

mellan producentprisindex samt den rensade konsumentprisindex efter

förutnämnd justering under två månader i följd ändrats med mer än 2 %

jämfört med den kvot som gällde i utgångsläget eller vid föregående justeringstillfälle.

Att döma av hittillsvarande erfarenheter kan vid denna metod

införselavgiftsändringar behöva ske en å två gånger per år. Ändringarna

bör enligt utredningens mening ske enligt den målsättning för prisrelationerna

som utredningen förordat i det föregående.

Vidare förordar utredningen att prisgränser och mittpriser skall kunna

ändras av prisregleringsmyndigheten, när den rensade konsumentprisindex

ändrats med mer än 3 %. Som motiv för att detta procenttal föreslagits

anför utredningen att konsumentprisindex rensad från indirekta skatter,

sprit och tobak samt bostadskostnad under åren 1960—1965 stigit med i

genomsnitt 3 % per år.

Enligt utredningens mening bör angivna prissättningsmetodik kunna användas

också efter utgången av den förut nämnda övergångsperioden. Realprisutvecklingen

mätt på förut nämnt sätt kan då utgöra ett underlag bland

andra — t. ex. produktions-, rationaliserings- och investeringsutvecklingen

inom jordbruket, utvecklingen av det europeiska handelssamarbetet m. m.

-— för prövning av erforderliga modifieringar under prissättningsperioden.

Prisregleringsåret omfattar f. n. tiden från den 1 september det ena året

t. o. m. den 31 augusti påföljande år. Utredningen finner en övergång till

budgetårsperioder lämplig ur administrativ synpunkt och förordar därför

en sådan övergång.

Ledamoten Wahlfisk framhåller i reservation att införselavgifterna liksom

prisgränser och mittpriser bör hållas oförändrade under ett år i taget.

De bör i enlighet med målsättningen för jordbruksprisernas utveckling efter

prövning anpassas till utvecklingen av den allmänna prisnivån omkring den

1 juli varje år. Genom en sådan anordning bör man enligt reservanten i möjligaste

mån kunna undvika automatiskt verkande regler för gränsskyddets

utveckling.

Ledamöterna Eriksson, Anton Johansson, Lindbeck, Lindskog, Odhner och

Yngve Persson anför i särskilt yttrande att anknytningen av jordbrukspriserna

till konsumentpriserna under de närmaste åren inte bör vara fullt så

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 95

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

rigorös som enligt utredningens skrivning. Fasta indexklausuler kan vara

olämpliga ur kostnadsinflationssynpunkt. Man kan även tänka sig att knyta

jordbrukspriserna till partiprisindex för industrivaror i stället för till konsumentprisindex.

Ledamöterna Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och

Åstrand anför i särskilt yttrande och reservation att utredningens förslag

till regler för gränsskyddets ändring medför — under förutsättning att prisutvecklingen

för jordbrukets produktionsmedel även i fortsättningen kommer

att stiga kraftigare än den rensade och reducerade konsumentprisindex

•— betydande svårigheter för flertalet jordbrukare att öka sin levnadsstandard

och hindra en ständigt växande eftersläpning i förhållande till andra

grupper i samhället. Eftersläpningen kommer att ytterligare accentueras av

den snabbare produktivitetsökningen inom industrin.

Reservanterna föreslår att det •— som en del av det av dem förordade

långsiktiga ramavtalet för den framtida jordbrukspolitiken — skall finnas

ett inflationsskydd. Detta bör konstrueras med utgångspunkt från den mittprisnivå

som råder den 1 september 1967 under förutsättning att denna

prisnivå kan anses vara tillräcklig för att ge rationella lantbruksföretag full

företagsekonomisk lönsamhet. Reservanterna förutsätter härvid att mittprisnivån

uppjusteras med hänsyn till utvecklingen av såväl konsumentprisindex

uppgång som kostnadsprisindex ökning fram till den 1 september

1967. Vidare bör då mittpriserna fastställs hänsyn tas till eventuella

bortfall av nu utgående kontanta pristillägg, ändringar i utgående lagringsstöd

m. m. Inflationsskyddet bör även i fortsättningen grundas på dels

kostnadsprisindex, dels konsumentprisindex utan den av utredningen föreslagna

reduceringen.

En prisnivåmålsättning av angivet slag kan enligt reservanterna inte i

och för sig anses vara inflationsdrivande. Den ger endast en kompensation i

efterhand för redan inträffade prisstegringar. Om konsumentpriserna förblir

oförändrade stiger ej heller jordbrukspriserna.

Ledamoten Haeggblom förklarar sig i reservation biträda de nyss nämnda

reservanternas framställning i fråga om utformningen av prismålsättningens

detaljer.

Marknadsreglerande åtgärder. Utredningen erinrar om att hittillsvarande

marknadsreglerande åtgärder syftat till att ta hand om eller förmedla avsättningen

av överskottsproduktionen så att denna inte kunnat påverka prisbildningen

inom landet. Med hänvisning till att den av utredningen föreslagna

minskningen av självförsörjningsgraden skall ske successivt fram till

slutet av 1970-talet anser utredningen att det är nödvändigt att tills vidare

behålla systemet med marknadsreglerande åtgärder.

Utredningen behandlar till en början frågan om marknadsregleringarnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

samband med näringsfriheten. Näringsfrihetsombudsmannen har till utredningen

överlämnat visst material rörande konkurrensbegränsande åtgärder

inom jordbrukets område. Utredningen anser det mot denna bakgrund angeläget

att de marknadsreglerande åtgärderna utformas så, att varje tvivel

är uteslutet, huruvida en viss privat reglering är en omedelbar följd av en

statlig reglering och därmed i princip undantagen från bestämmelserna i

konkurrensbegränsningslagen. För att åstadkomma detta bör alla statliga

marknadsregleringar göras så fullständiga, ges en sådan utformning och tilllämpas

så, att målsättningen på prispolitikens område för varje enskild

vara kan genomföras utan att detta behöver förutsätta särskild medverkan i

regleringsverksamheten eller kompletterande regleringar från jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelses sida. I den mån de statliga regleringarna bygger

på föreningsrörelsens prispolitik och prisnoteringar bör inte heller detta

kunna åberopas som ett samband av berört slag. Detta innebär att utredningen

anser att den statliga marknadsregleringen bör bli helt fristående

från föreningsrörelsen, så att föreningsrörelsen i konkurrenshänseende kan

bedömas enligt samma normer och från samma utgångspunkter som näringslivet

i övrigt.

Vid sin behandling av de olika regleringsföreningarnas verksamhet i fråga

om marknadsreglerande åtgärder har utredningen övervägt om åtgärderna

bör fullgöras av samma organ som nu. Eftersom den statliga marknadsregleringen

bör vara helt fristående från jordbrukets föreningsrörelse och andra

producentorgan förordar utredningen att marknadsregleringar inte längre

fullgörs av jordbrukskooperativa organ såsom är fallet f. n. beträffande

mjölk och mejeriprodukter samt potatis. Utredningen har vidare övervägt

om de erforderliga marknadsregleringarna bör handhas av särskilda regleringsföreningar

eller om de bör fullgöras av helt statliga organ, t. ex.

av den statliga prisregleringsmyndigheten. Regleringsföreningarnas inflytande

på prisutvecklingen på jordbruksprodukter inom landet kan väntas

bli stort, även om en del prisreglerande uppgifter skulle överföras till prisregleringsmyndigheten.

Betydande statlig kontroll och insyn i föreningarnas

verksamhet kan beräknas vara nödvändig även efter en sådan omläggning.

Mot denna bakgrund finner utredningen det mest ändamålsenligt och

lämpligt att marknads- och prisreglerande åtgärder liksom f. n. får fullgöras

av särskilda regleringsföreningar enligt direktiv som lämnas av statsmakterna

och under överinseende av prisregleringsmyndigheten. Utredningen

förordar att regleringsföreningar inrättas även för mejeriprodukter samt

potatis och potatisprodukter.

Sammansättningen av regleringsföreningarnas styrelser bör enligt utredningens

mening ändras. Då föreningarnas verksamhet utgör en väsentlig

del i den prisreglerande verksamheten, som också påverkar konsumenternas

livsmedelskostnader, förordar utredningen att föreningarnas styrel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

relser kompletteras med en företrädare för det direkta konsumentintresset.

Denne bör, liksom statens två representanter, utses av Kungl. Maj:t.

Utöver dessa ledamöter bör föreningarnas styrelse, såsom redan är fallet i

flera föreningar bestå av tre företrädare för jordbrukskooperationen och tre

representanter för handel och industri.

Utredningen finner att behov av interna avgifter för att utjämna priserna

vid avsättning på hemmamarknad resp. export kan väntas föreligga

även i fortsättningen. Möjlighet att ta ut sådana avgifter måste därför

finnas kvar tills vidare. Det är emellertid angeläget bl. a. med hänsyn till

formerna för uttaget av avgifterna att de avvecklas när exportbehoven

minskar eller försvinner.

Uttag av interna avgifter för att utjämna skillnader i lönsamheten mellan

produktion i olika delar av landet anser utredningen i princip inte

bör förekomma. Sådana anordningar motverkar produktionens anpassning

till de gällande ekonomiska förutsättningarna. Om sådan utjämning ändock

anses önskvärd bör den enligt utredningen ske med andra medel.

Det gränsskydd som kan erfordras i anledning av de interna avgifterna

bör enligt utredningens mening nu inarbetas i de egentliga införselavgifterna.

Sedan år 1959, då kompensationsavgifterna låstes vid den nu gällande

nivån, har ändringar skett i produktionsstrukturen och beredskapsmålsättningen,

som motiverar en översyn av exportstödets utformning.

Denna bör enligt utredningen ske med sikte på att de tidigare kompensationsavgifterna

skall ligga inom ramen för målsättningen för prisrelationerna.

Denna fråga synes böra tas upp i samband med de kommande

prisövervägandena.

Inkomsterna av de interna avgifterna har hittills av jordbruksnämnden

direkt förts över till de berörda regleringsföreningarna. Med hänsyn till formerna

för uttag av interna avgifter bör överföringen av dylika medel prövas

av prisregleringsmyndigheten med hänsyn till behovet av medel. Härvid

bör särskilt beaktas att inte avgiftsnivån görs högre än nödvändigt.

Subventioner. Utredningen framhåller, att införselavgifterna — som är

att betrakta som statliga medel i likhet med t. ex. tullinkomster — hittills

har fått användas för prisreglerande åtgärder inom en av statsmakterna

fastställd normalram. Ramen har successivt ökat alltefter som inkomsterna

av införselavgifter stigit och motsvarar f. n. ca 3 % av jordbrukets

inkomster. Utredningen anser det angeläget att liksom hittills

fördelningen av införselavgiftsmedel för prisreglering på olika produktområden

föregås av en prövning av behovet av medel. Införselavgifter bör

givetvis inte få användas på sådant sätt att de motverkar genomförandet

av den plan för prisrelationerna mellan olika jordbruksprodukter på läng
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

173

re sikt som utredningen förordat. Det förhållandet att ett visst belopp influtit

i införselavgifter för en vara bör således inte i sig självt utgöra ett

mått på hur mycket avgiftsmedel som skall få disponeras. Användningen av

sådana medel bör i stället baseras på en behovsprövning. Det maximibelopp

av 160 milj. kr. som f. n. gäller anser utredningen utgöra ett så betydande

belopp vid tillämpningen av ett högprissystem att det inte utan starka skäl

bör överskridas.

Utredningens förslag rörande vissa subventioner som utgår med medel

som anvisas över statsbudgeten redovisas under de olika varuområdena.

Ledamöterna Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson

och Åstrand framhåller i reservation att det belopp av 160 milj. kr. av införselavgiftsmedel

som ingår i normalramen och därutöver vissa införselav''gifter

för fodermedel utgör en del av jordbrukets totala intäkter. Dessa

medel bör i princip användas enligt nu gällande regler. Reservanterna förutsätter

att detta belopp kommer att ändras i takt med ändringar i prisnivån

på jordbrukets produkter eftersom i annat fall inflationsskyddet kan

komma att urholkas.

Former för handläggningen av prisregleringen m. m. Prisregleringen kommer

i fortsättningen att liksom hittills kräva förhållandevis täta kontakter

mellan statens jordbruksnämnd samt jordbrukets förhandlingsdelegation

och jordbruksnämndens konsumentdelegation. Utredningen framhåller att

jordbruksnämnden f. n. fyller en förhandlingsfunktion samtidigt som

nämnden utgör ett centralt ämbetsverk. Efter att ha övervägt lämpligheten

av detta arrangemang förordar utredningen, att förhandlingsfunktionen på

den statliga sidan anordnas skild från jordbruksnämnden genom att staten

företräds av särskilda delegerade eller på annat sätt. I samband därmed bör

nämndens ledning ombildas till en verksstyrelse med lekmannainslag.

Utredningen har funnit det vara en brist att viktiga beslut rörande prisstödet

och jordbrukets rationalisering inte föregås av samråd mellan statens

jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen. Kontaktbehovet är dock enligt

utredningens mening inte av det slaget att en sammanslagning av de

båda verken bör ske utan kan tillgodoses genom samråd.

I reservation understryker ledamöterna Bengtsson, Hansson, Holmström,

Håkansson, Oscarsson och Åstrand att prispolitiken bör baseras på årliga

förhandlingar mellan företrädarna för jordbruket och statsmakterna och

inte på s. k. överläggningar. När det gäller frågan om förhandlingsordning

och om statens jordbruksnämnds organisation och uppgifter anser reservanterna

att skäl ej föreligger för ändringar.

Ledamöterna Lindskog och Odhner framhåller i reservation angelägenheten

av att de som för förhandlingarna på den statliga sidan på samma

sätt som på jordbrukarsidan har en fortlöpande nära kontakt med jord
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

bruksregleringen och med den jordbrukspolitiska och prispolitiska utvecklingen.

Reservanterna finner det därför olämpligt att jordbruksförhandlingarna

förs av andra än de som inom jordbruksnämnden sköter den löpande

handläggningen av prispolitiken. Den svårighet, som stundom förelegat

genom att jordbruket också är representerat i nämnden, kan undvikas

genom föreskrift att förhandlingarna skall föras av en delegation av

nämndens konsumentrepresentanter jämte några andra delegerade och att

nämndens generaldirektör skall fungera som ordförande för dessa förhandlingar.

Ledamöterna Söderberg och Zachrison anför i särskilt yttrande att de

organisatoriska frågorna rörande statens jordbruksnämnds uppgifter i

fråga om prisregleringen bör ytterligare övervägas och belysas innan några

ändringar härav vidtas.

Remissyttrandena

Relationen mellan priserna på olika produkter. Styrelsen för lantbruksliögskolan,

jordbruksnämndens konsumentdelegation, statens pris- och kartellnämnd,

LO, Sveriges industriförbund, RF, SAF och Sveriges grossistförbund

delar i huvudsak utredningens uppfattning rörande riktlinjerna för

den långsiktiga prisavvägningen för olika produkter. RF sätter emellertid

i fråga om man under de närmaste 10—15 åren bör minska brödsädesproduktionen

så radikalt som utredningen synes önska. Vidare anför förbundet

att prisavvägningen mellan fodersäd och brödsäd, resp. mellan fodersäd

och vissa animalier under förutsebar framtid till betydande del kommer att

behöva anpassas till den inhemska marknaden. Ronsumentdelegationen,

som anför liknande synpunkter, ifrågasätter om de av utredningen föreslagna

riktlinjerna kommer att kunna förverkligas i praktiken. Styrelsen

för lantbrukshögskolan understryker att starkt ändrade prisrelationer mellan

vegetabilier och animalier sannolikt kommer att medföra stora anpassningsproblem

i norra Götalands och Svealands slättbygder samt för vissa

typer av animalieproduktion. Styrelsen konstaterar att dessa konsekvenser

inte närmare undersökts av utredningen och förordar därför att sådana

undersökningar kommer till stånd innan starka ändringar i prisrelationerna

genomförs.

Sveriges industriförbund och SAF framhåller att en viss följsamhet till

EEC-priserna kan te sig angelägen. LO finner det angeläget att man för eu

sådan jordbrukspolitik att det svenska jordbruket inte i sista hand skulle

visa sig vara den stötesten, som hindrar en svensk anslutning i någon form

till EEC eller en vidgning av samarbetet inom EFTA. Jordbrukspolitiken

måste inriktas på att allmänt underlätta en anpassning bl. a. genom att

prisrelationerna är sådana att en anslutning inte föranleder alltför stora

omställningar. Statens pris- och kartellnämnd anför däremot att starkare

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 175

skäl talar för att vid den framtida avvägningen av prisrelationerna utgå

från priserna på jordbruksprodukter på världsmarknaden än från priserna

inom EEC. Sverige har enligt nämnden ingen anledning att hålla en högre

anslutningsberedskap än exempelvis Storbritannien och Danmark, vars

omställingsproblem torde bli betydligt större än Sveriges. Detta innebär

dock enligt nämnden inte att världsmarknadens prisstruktur utan vidare

kan godtas som normerande. Nämnden erinrar därvid om det starka inslag

av dumping som enligt utredningsmaterialet kännetecknar världsmarknaden.

Det är därför enligt nämnden nödvändigt att vid jämförelser utgå

från en prisstruktur, som skiljer sig något från den som återspeglas i dagens

världsmarknadspriser, och som innebär att man utgår från normalpriser

där dumpingeffekter eliminerats. Statens jordbruksnämnd berör

en liknande frågeställning och anför att relationerna mellan världsmarknadspriserna

på kort sikt kan fluktuera oregelmässigt och snabbt.

Lantbruksstyr elsen samt RLF och SL anmäler från utredningen avvikande

meningar. Lantbruksstijrelsen anser att kalkyler över produktionskostnaderna

för olika produkter kan och bör användas som underlag för

prissättningen. Detta gäller enligt styrelsen i första hand mjölk och spannmål,

men sådana kalkyler kan också användas som hjälpmedel för prissättningen

på övriga jordbruksprodukter. Enligt RLF och SL —- som i och

för sig delar utredningens uppfattning att en mer långsiktig och mer stabil

avvägning av prisrelationerna bör eftersträvas — är det däremot över huvud

taget inte möjligt att låta prisrelationerna bestämmas av generella regler.

Relationerna måste bedömas med hänsyn såväl till marknadssituationen

inom landet och på den internationella marknaden som till försörjningsläget

ur beredskapssynpunkt. Förbunden finner det vidare angeläget —

med hänsyn till att en svensk anslutning till en gemensam västeuropeisk

marknad synes bli alltmer aktuell •— att man vid prissättningen tar större

hänsyn till EEC:s prisrelationer än vad utredningen ansett. Om man i Sverige

i ökad utsträckning söker närma sig världsmarknadens prisrelationer

skulle produktionsresurserna i jordbruket enligt förbundens mening komma

att bindas i en struktur, som skulle ge jordbruket ett dåligt utgångsläge

vid en eventuell svensk anknytning till en gemensam västeuropeisk marknad.

Utredningens förslag om upprättande av en långsiktig plan för prisrelationerna

tillstyrks av styrelsen för lantbrukshögskolan, LO, KF och Sveriges

industriförbund.

Valet av prislinje. Utredningens förslag att högprislinjen tills vidare skall

bibehållas tillstyrks av lantbruksstyrelsen samt RLF och SL. Lantbruksstyrelsen

motiverar sitt ställningstagande med att valet av prislinje måste

bestämmas med hänsyn till det europeiska samarbetet. RLF och SL anför

liknande synpunkter.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kiingl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

NO, jordbruksnämndens konsumentdelegation, LO, Sveriges industriförbund,

SAF, Sveriges grossistförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor

för enskild handel och industri och KF finner starka skäl tala för en övergång

till lågprislinje men anser sig i nuvarande läge kunna tillstyrka att

högprislinjen behålls.

NO anför att från konkurrenssynpunkt starka betänkligheter måste anföras

mot högprislinjen. Genom att gränsskyddet vid en högprislinje i stor

utsträckning avser förädlade produkter blir det ofta den av jordbrukets

föreningsrörelse ägda förädlingsindustrin som tar emot jordbruksstödet.

Därigenom kan industrin använda detta stöd till att finansiera sin expansion,

medan producentledet ej uppnår den intäktsökning som avses med

stödet. Härigenom kan krav resas på högre gränsskydd. Den konkurrens

inom förädlingsledet, som skulle skapa en viss säkerhet för att investeringarna

fick en effektiv placering, saknas inom många produktområden. Det

är därför angeläget att åtgärder vidtas som för framtiden i möjlig mån medverkar

till att stödet omfattar endast produktionssidan. Då det är konsumenterna

som ytterst får betala jordbruksstödet, måste de kunna kräva

att detta blir det lägsta möjliga. En övergång till lågprislinje skulle skapa

sådana förutsättningar. Sveriges grossistförbund och Samarbetsorganet i

jordbruksfrågor för enskild handel och industri anför liknande synpunkter.

LO framhåller att valet av prislinje är av fundamental betydelse för jordbruksstödets

praktiska utformning även om det inte behöver innebära någon

skillnad för det totala skyddets omfattning. Det möter emellertid principiella

betänkligheter att upprätthålla en subvention till jordbruket, som

belastar individerna olika beroende på omfattningen av livsmedelskonsumtionen.

Med hänsyn till att frågan om jordbruksstödet huvudsakligen är

en beredskapsfråga borde kostnaderna för stödet falla lika på individerna.

Med en högprislinje blir belastningen större på de lägre inkomsttagarna och

barnfamiljerna som använder en större andel av sin inkomst för livsmedelskonsumtion.

Med hänsyn till att denna belastning kan kompenseras via skatter

eller direkta bidrag anser dock LO att den av utredningen framförda

motiveringen för en högprislinje tills vidare kan accepteras. KF anför att

en lågprislinje för jordbruksprodukter skulle vara fördelaktig, särskilt för

låginkomst- och barnfamiljerna. Främst med hänsyn till en framtida trolig

EEC-anslutning finner sig styrelsen dock böra godta en högprislinje.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation anser att konsekvenserna av en

lågpris- eller mellanprislinje för olika varor borde ha belysts klarare av

utredningen.

Sveriges industriförbund och SAF framhåller att en allmän lågprislinje

har så många och påtagliga fördelar att man i princip velat förorda en

övergång till denna regleringsform. Med hänsyn till att EEG valt högprislinje

finner dock organisationerna det riktigast att tills vidare i allt väsentligt

behålla denna prislinje. Organisationerna tillstyrker att frågan om

lågprislinje på vissa varor prövas.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

177

Statens pris- och kartellnämnd och länsstyrelsen i Västernorrlands län

avstyrker utredningens förslag och förordar övergång till lågprislinje.

Pris- och kartellnämnden anser att frågan om en anslutning till EEC inte

bör vara avgörande för ett beslut om framtida prislinje. För en övergång till

lågprislinje talar bl. a., att det i första hand är beredskaps- och socialpolitiska

skäl som åberopas för att bevara de kostsammare delarna av det

svenska jordbruket. Vidare talar för lågprislinjen det faktum att utvecklingen

av konsumentprisindex spelar en central roll vid lönebildningen.

Ivostnadsstegringen inom jordbruksproduktionen, som med det nuvarande

systemets utformning slår igenom på livsmedelspriserna, får en multiplikatoreffekt

via höjningar av löner, pensioner m. m. Nämnden finner emellertid

att en övergång till lågprislinje torde få ses som en långsiktig målsättning.

Redan jordbruksstödets omfattning — ca 2 miljarder kr. — är sådan,

att det av skattetekniska skäl torde vara omöjligt att snabbt gå över

till en lågprislinje.

Gränsskyddets utformning. Utredningens förslag att behålla ett system

med inom vissa prisgränser fasta införselavgifter möter inga

invändningar från remissinstanserna. RLF och SL anser visserligen, med

hänsyn till jordbruksnäringens intresse av en så stabil prisnivå som möjligt,

att ett system med rörliga införselavgifter hade varit att föredra, men

finner med beaktande av vad utredningen anför att det är nödvändigt att

tills vidare i huvudsak tillämpa nuvarande system.

Förslagen rörande prisgränserna tillstyrks i vad de avser översyn

av prisgränsernas nivå genomgående i de yttranden som berör frågan.

Beträffande den krympning av avståndet mellan .prisgränserna, som utredningen

anser böra undersökas, anför statens jordbruksnämnd, att

nämnden undersökt hur ofta prisgränserna skulle ha passerats eller tangerats.

Med en krympning på 3—4 % på vardera sidan under regleringsåren

1959/60—1965/66 skulle prisgränserna ha passerats eller tangerats

i väsentligt större utsträckning än vad som skett. Styrelsen för lantbrukshögskolan

förordar en så stark krympning av prisgränserna som ur praktiska

synpunkter är genomförbar, i syfte att kunna upprätthålla en så

stabil prisnivå som möjligt inom landet. Jordbruksnämndens konsumentdelegation

förordar däremot att en vidgning av prisgränserna bör prövas

för att nå en viss anpassning till de internationella priserna och utrymme

för ökad rörlighet på den inhemska marknaden.

Sveriges grossistförbund finner utredningens förslag beträffande åtgärder

för att återföra det inhemska priset inom prisgränserna vara en avgjord

förbättring i jämförelse med nuvarande ordning. Förbundet framhåller att

denna ordning inneburit att jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, genom

att i regel ensam kunnat fastställa prisnivån, har haft möjligheter

att hindra eller försvåra import. RLF och SL anför däremot att det är

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Iiungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

angeläget att man omedelbart anpassar gränsskyddet när någon av prisgränserna

passeras. Man bör sålunda liksom hittills utnyttja alla till buds

stående medel för att hindra att prisgränserna över- eller underskrids.

Statens jordbruksnämnd anför, att utredningen inte tagit upp frågan om

dumpingimport och annan starkt prispressande import av jordbruksprodukter

till närmare behandling. Nämnden anser, att de åtgärder, som hittills

fått vidtas mot sådan import, även i fortsättningen skall kunna användas.

Rörande utredningens förslag till regler för ändring av gränsskyddets

storlek anför lantbruksstyrelsen att frågan om vilka index

och indexkombinationer som skall ligga till grund för ändringar av införselavgifter

bör vidare övervägas i samband med de överläggningar mellan

staten och jordbruket som torde böra komma till stånd.

Åtskilliga remissorgan ställer sig helt avvisande eller framhåller sin tveksamhet

mot att låta prissättningen påverkas av automatiskt verkande regler.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation framhåller att den idag rådande

prisnivån till stor del torde vara ett resultat av den automatik i prisförändringarna

som den hittillsvarande jordbrukspolitiken medfört. Delegationen

erinrar om att den, i samband med att överenskommelsen om det

första provisoriet träffades, med tillfredsställelse konstaterat att en del

av denna automatik kunnat brytas genom att den s. k. inkomstregeln avskaffats.

Delegationen ifrågasätter om man inte i nuvarande läge kan nöja

sig med ett system av den typ som föreslagits av ledamoten Wahlfisk i en

reservation, vilket innebär att införselavgifter, mittpriser och prisgränser

fastställs för ett år i taget. I samband med den årliga översynen av införselavgifter

och prisgränser bör hänsyn tas till bl. a. produktions- och kostnadsutvecklingen

i jordbruket. Även styrelsen för lantbrukshögskolan finner

det vara möjligt att starkt förenkla proceduren vid justering av införselavgifterna

om man genomför det av ledamoten Wahlfisk i reservation

framförda förslaget om årlig omprövning av avgifter, mittpriser och prisgränser.

Denna omprövning bör enligt styrelsen ske i enlighet med den

allmänna målsättningen för jordbrukspolitiken, varvid hänsyn kan tas

både till rationaliseringstakt och produktionsvolym och ej enbart till utvecklingen

av konsument- och producentprisindex. Sveriges industriförbund,

SAF och Sveriges grossistförbund ansluter sig också till ledamoten

Wahlfisks förut nämnda reservation.

RF ställer sig i princip tveksamt till ett automatiskt verkande prissystem.

Flera fördelar finns dock med automatiskt verkande regler, särskilt om

olikformiga prisändringar för skilda varor medges. Förbundet föreslår

emellertid eu ytterligare översyn av spörsmålet varvid även friare, ej automatiskt

verkande system för prisregleringen bör undersökas.

RLF och SL anser i och för sig att gränsskyddet bör ändras enligt fasta

regler men avstyrker utredningens förslag till sådana regler. Förbunden häv
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

179

dar bestämt att den tekniska utformning som utredningen gett prispolitiken

leder till en betydligt ogynnsammare pris- och lönsamhetsutveckling än under

de senaste tio åren vilket bl. a. beror på att priserna på jordbrukets produktionsmedel

kan antas komma att stiga snabbare än den rensade konsumentprisindex

som ingår i utredningens förslag. Förslaget kan därför inte

uppfylla utredningens syfte att åstadkomma en prisutveckling på jordbrukets

produkter som möjliggör i stort sett samma lönsamhetsutveckling som

under senare år.

Förbunden förordar en omedelbar utredning för att belysa lönsamhetsförhållandena

för sådana jordbruk som enligt deras uppfattning bör ligga

till grund för prissättningen och som närmare anges i av ledamoten Bengtsson

m. fl. avgivna reservationer. Om denna utredning ej kan bli klar

före utgången av innevarande regleringsår bör mittprisnivån den 1 september

1987 tills vidare vara utgångspunkt för prissättningen. Utredningens

förslag innebär enligt förbunden i praktiken att kostnadsindex sätts

ur kraft den 1 mars 1967 eftersom de framtida mittpriserna enligt förslaget

inte skall få påverkas av kostnadsindex ändringar under tiden från

detta datum till utgången av regleringsåret 1966/67. Förbunden beräknar

att detta kommer att medföra en minskning av jordbrukarnas inkomster

med sammanlagt 75 milj. kr. för år räknat, vilket motsvarar en årlig realprissänkning

med 1,2 %. Förbunden kan inte finna något rimligt skäl att

suspendera kostnadsindex effekt för perioden mars—september 1967.

I syfte att åstadkomma ett löpande inflationsskydd för jordbruket anser

förbunden det nödvändigt att även i fortsättningen behålla ett direkt samband

mellan de faktiska priserna på jordbrukets produktionsmedel (exkl.

arbete) och priserna på jordbrukets produkter. Prisutvecklingen på produktionsmedlen

bestäms helt av förhållanden som jordbruket inte kan påverka.

Jordbrukets kostnadsindex har under de senaste tio åren stigit med nära

4 % per år, vilket i stort sett motsvarar uppgången av den orensade konsumentprisindexen

men är mer än 1 % kraftigare än den rensade indexens

ökning per år. Enligt utredningens förslag skall den rensade indexen tillämpas

även för den del av jordbrukets intäkter som utnyttjas för inköp av produktionsmedel.

Förbunden föreslår att denna del av jordbrukets intäkter

skall följa eu kostnadsindex enligt i stort sett nuvarande konstruktion. Vidare

förordar förbunden att den del av intäkterna, som disponeras för arbetsersättning

och som huvudsakligen används till inköp av konsumtionsvaror

och tjänster, får följa konsumentprisindex. Härigenom uppnås att

produktpriserna behåller sin köpkraft.

Förbunden understryker att angivna system, som i stort sammanfaller

med prissättningssystemet under de två senaste åren, endast syftar till sådana

prisökningar på jordbrukets produkter att jordbrukarnas realinkomster

kan hållas oförändrade. Det blir först genom rationaliseringsåtgärder

jordbrukarna får möjligheter att höja sin levnadsstandard och därmed i

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Iiungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

inkomsthanseende följa med utvecklingen för övriga befolkningsgrupper.

Förbunden tillägger att det föreslagna inflationsskyddet ger jordbruket

kompensation endast i efterhand för redan inträffade prisstegringar. Om

konsumentprisindex och kostnadsindex blir oförändrade höjs vid ett sådant

system inte heller priserna på jordbrukets produkter.

I syfte att förenkla det förordade prissystemet föreslår förbunden att

kostnadsindex och konsumentprisindex sammanvägs till en index. Denna

nya index bör varje månad avstämmas med producentprisindex för jordbruksprodukter.

Om skillnaden mellan dessa två indexserier överstiger 2 %

under två månader bör gränsskyddet ändras så att producentprisindex åter

sammanfaller med den på nyss angivet sätt sammanvägda indexen. Sålunda

delar förbunden utredningens tanke på övergång från världsmarknadsprisindex

till producentprisindex som mätare av världsmarknadsprisernas effekt

på prisbildningen inom landet, övergången till producentprisindex

kommer dock att medföra vissa svårigheter av teknisk natur som det är angeläget

att klarlägga innan det nya prissättningssystemet träder i kraft. Förbunden

föreslår därför, att indexkommittén inom jordbruksnämnden får till

uppgift att närmare klarlägga detaljerna kring den föreslagna ändringen.

Statens jordbruksnämnd har undersökt skillnaden i effekter på jordbruksprissättningen

vid tillämpning av den s. k. tvåprocentregeln med rensad

resp. orensad konsumentprisindex som grund. Nämnden konstaterar därvid

att den rensade indexserien har under åren 1959—1966 stigit betydligt långsammare

än den inte rensade serien. Fn anknytning av jordbrukets priser

under denna period till den rensade serien skulle ha gett en nära 10 % lägre

prisnivå än den som i verkligheten uppnåddes. Skillnaden mellan indexserierna

beror till stor del på omsättningsskattens inverkan. Följderna av utredningens

förslag beträffande val av indexserie kommer därför att vara

beroende på den framtida utvecklingen av den indirekta beskattningen.

Marknadsreglerande åtgärder. I utredningens överväganden rörande

marknadsregleringarnas samband med näringsfriheten

instämmer de remissinstanser som berör frågan.

NO framhåller att det skydd för förädlingsindustrin som marknadsregleringarna

hittills medfört får anses ha verksamt bidragit till att skapa den

monopolställning som föreligger inom flera produktområden. Härigenom har

regleringarna också underlättat den monopolistiska prissättning som förekommer

på vissa produkter och som motverkar en ekonomiskt lämplig anpassning

av produktionen. NO redovisar härefter konkurrensbegränsningar

som förekommer på olika jordbruksprodukter.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation tar i sammanhanget upp frågan

om de av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse tillämpade principerna

rörande betalning och leveransvillkor i fråga om medlemmarnas

produkter. Delegationen framhåller därvid att sådana principer, som tilläm
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

pas oberoende av levererade kvantiteter eller andra prestationer, innebär ett

socialt inslag i avräkningspriserna som inte stimulerar uppkomsten av effektiva

jordbruksföretag. Delegationen anser det också synnerligen angeläget

att en ändamålsenlig prisavvägning för jordbruksprodukter sker vid leverans

till livsmedelsindustri och handel. KF anför liknande synpunkter. Kommerskollegium

finner det vara av vikt att jordbruksstödet begränsas till

produktionen och inte utsträcks till förädling och distribution. För de båda

senare verksamhetsområdena bör eljest gällande princip om fri konkurrens

inom näringslivet vara tillämplig i alla avseenden. Enligt kollegii bedömning

bör gällande konkurrenslagstiftning, enligt vilken prövning rörande konkurrensbegränsningars

skadlighet skall ske, gälla även föreningsrörelsen

även om utredningens förslag att producentkooperativa organ befrias från

aila statliga regleringsuppgifter inte skulle genomföras.

Sveriges industriförbund och SAF finner att det är utomordentligt viktigt

att marknadsregleringarna på jordbruksområdet utformas enligt de av utredningen

föreslagna principerna. Om en sådan ordning genomförs finner

förbunden det självklart att föreningsrörelsen i konkurrenshänseende skall

bedömas enligt samma normer och från samma utgångspunkter som näringslivet

i övrigt. I stort sett samma synpunkter anförs av Sveriges grossistförbund

och KF.

Några remissinstanser tar i detta sammanhang upp frågan om notering

av jordbrukspriser. Jordbruksnämndens konsumentdelegation

framhåller att noteringsverksamheten, som f. n. till viss del handhas av jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse, inom vissa områden med ofullständig

konkurrens kunnat utnyttjas mot enskilda och konsumentkooperativa företag.

Delegationen, som erinrar om att jordbruksnämnden överenskommit

med statens pris- och kartellnämnd om att följa Sveriges lantbruksförbunds

noteringsverksamhet, understryker betydelsen av att en sådan undersökning

kommer till stånd. Sveriges grossistförbund anser att partiprisnoteringarna

pa jordbruksprodukter inte uteslutande bör fastställas av de jordbrukskooperativa

affärsföretagen. Med nuvarande marknads- och konkurrensförhållanden

kan detta enligt förbundet komma att leda till att de reella möjligheterna

att importera jordbruksprodukter i varje situation avgörs av dessa

företag. Liknande synpunkter anförs av Sveriges industriförbund och SAF.

I fråga om regleringsföreningarna tillstyrker lantbruksstgrelsen,

statens jordbruksnämnd, jordbruksnämndens konsumentdelegation,

Sveriges industriförbund, SAF, Sveriges grossistförbund och KF utredningens

förslag att inrätta nya regleringsföreningar för mjölk- och mejeriprodukter

samt för potatis och potatisprodukter. Vidare biträder jordbruksnämndens

konsumentdelegation, Sveriges industriförbund, SAF och KF utredningens

förslag beträffande konsumentrepresentation i regleringsföreningarnas

styrelser.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Lantbruksstijrelsen, RLF och SL tillstyrker utredningens förslag om att

nuvarande möjligheter att ta ut interna regleringsavgifter

skall behållas. Jordbruksnämndens konsumentdelegation, Sveriges grossistförbund

och KF ansluter sig till utredningens förslag om en översyn av exportstödets

omfattning och anser i likhet med utredningen att prisregleringsmyndigheten

bör pröva överföring av inkomster från interna avgifter

till regleringsföreningarna med hänsyn till behovet av medel.

Konsumentdelegationen och KF anser att konsumentintresset bör vara

företrätt vid fördelningen av införselavgiftsmedel för regleringsändamål,

med hänsyn bl. a. till att dessa medel i likhet med tullinkomster måste betraktas

som statliga. Konsumentdelegationen förutsätter att det av utredningen

angivna maximibeloppet av normalramen på 160 milj. kr. inte

skall få överskridas. RLF och SL anför att effekten av att rambeloppet inte

ökas åtminstone på kort sikt visserligen blir liten men att det inte är förenligt

med den allmänna målsättningen i övrigt att låta rambeloppet vara oförändrat.

Det bör därför tillåtas följa utvecklingen av den genomsnittliga

prisnivån på jordbrukets produkter.

Former för handläggningen av prisregleringen m. m. Utredningens förslag

att förhandlingar rörande prisregleringen skall skiljas från statens jordbruksnämnd

och att nämnden bör ombildas till ver k sstyrelse med

lekmannainslag tillstyrks av statens pris- och kartellnämnd och

jordbruksnämndens konsumentdelegation. Delegationen föreslår därvid att

prisförhandlingar förs mellan två parter, jordbrukets resp. konsumenternas

förhandlingsdelegationer. Chefen för jordbruksnämnden bör fungera som

opartisk ordförande.

Statens jordbruksnämnd, TCO, RLF och SL avstyrker utredningens förslag.

Jordbruksnämnden framhåller att motivering saknas för förslaget. TCO

biträder ledamöterna Lindskogs och Odhners reservation i ämnet. RLF och

SL anför att syftet med det av förbunden föreslagna ramavtalet gör årliga

förhandlingar nödvändiga. Förbunden understryker, att det därvid måste

vara fråga om reella förhandlingar mellan statsmakterna och jordbrukets

företrädare och inte som nu endast överläggningar utan formell förhandlingsrätt

för jordbruket. Förbunden kan inte finna några sakliga motiv för

de ändringar av nuvarande organisationsform för jordbruksnämnden och

dess nuvarande ställning som förhandlingsorgan som utredningen föreslagit.

Sveriges industriförbund och SAF finner frågan vara otillräckligt belyst

och förordar att densamma tas upp till förnyad prövning.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

183

Jordbrukspriskommittén

Jordbrukspriskommittén redovisar till en början de allmänna grunder

som enligt kommittén bör gälla för prisregleringen under perioden den 1

september 1967—den 30 juni 1968.

Till grund för sitt arbete har jordbrukspriskommittén lagt de principer

som lagts fram av jordbruksutredningen och de synpunkter därpå som redovisats

i remissyttranden över utredningens betänkande. Enligt kommitténs

uppfattning innebär dessa principer, att i den framtida jordbrukspolitiken

ingår som huvudmålsättning att främja en fortsatt snabb rationalisering

med uppbyggnad av lönsamma företag och en sådan anpassning av produktionens

storlek och inriktning som är samhällsekonomiskt motiverad.

Kraftiga insatser från såväl jordbrukets som statens sida för att främja

jordbrukets yttre och inre rationalisering ävensom stöd i olika former till

dem som lämnar jordbruksnäringen utgör även viktiga delar av de nyss

nämnda principerna. Jordbrukets organisationer har också mot denna bakgrund

under överläggningarna på samma sätt som i 1963 års överenskommelse

om ändring av jordbrukspriserna förklarat sig beredda att genom

upplysning och rådgivning kraftigt stödja rationaliseringssträvandena.

Även om kommitténs uppdrag endast avsett prisregleringen under ett ä

två år, bär strävan varit att så långt möjligt utforma prisregleringen under

perioden efter den långsiktiga jordbrukspolitiska målsättningen och sålunda

främja en fortlöpande anpassning av jordbruksnäringen till den tekniska

och ekonomiska utvecklingen, så att den kan få en likvärdig ställning med

andra näringar i samhällsekonomin.

En utgångspunkt har varit att det svenska jordbrukets utveckling i hög

grad kommer att påverkas av resultaten av de pågående strävandena att avveckla

handelshindren och utvidga det ekonomiska samarbetet mellan länderna.

Under överläggningarna har enighet rått om att en sådan prissättning

på och prisreglering för jordbrukets produkter bör eftersträvas, att ett

eventuellt inträde i en större marknad ej försvåras. Med hänsyn härtill har i

all den utsträckning som varit möjlig EEC:s jordbrukspolitik analyserats.

Eftersom denna ännu inte är i alla delar slutligt utformad, är det emellertid

utomordentligt svårt att f. n. göra några exakta jämförelser mellan jordbrukets

villkor i Sverige och i EEC-länderna. En sådan jämförelse kan nämligen

inte begränsas till att avse prisnivå och prisrelationer mellan olika

produkter utan måste även innefatta till jordbruket utgående subventioner.

Inom EEC är man ännu inte helt färdig med kartläggningen av subventionssystemen

i de olika medlemsländerna. Man har ej heller tagit ställning till

vilka slag av subventioner som kommer att vara tillåtna i framtiden. I förevarande

sammanhang bör anmärkas, att det svenska jordbruket och livs
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

medelsinduslrin så länge Sverige inte är anslutet till EEC har en begränsad

marknad, vilket i viss utsträckning försvårar utnyttjandet av befintlig rationell

produktionskapacitet.

Den osäkra omräkning av EEC:s prisnivå till svenska förhållanden, som

nu kan göras, pekar enligt kommitténs uppfattning på att de förslag till

prisändringar, som framläggs i det följande, ej kommer att leda till sådana

skillnader i jordbrukets ekonomiska villkor att en framtida anpassning alltför

mycket försvåras.

I och med att den gemensamma jorbruksmarknaden inom EEC förverkligats,

kommer i avseende på vissa centrala jorbruksprodukter gemensamma

priser att fastställas av ministerrådet för ett regleringsår i taget. Sådana priser

har redan fastställts för spannmål och oljeväxtfröer för regleringsåret

den 1 juli 1967—den 30 juni 1968, för nötkött, mjölk och mejeriprodukter

för regleringsåret den 1 april 1968—den 31 mars 1969 samt för sockerbetor

och socker för regleringsåret den 1 juli 1968—den 30 juni 1969. I EEC förekommer

inga automatiskt verkande regler för att justera prisnivån med

hänsyn till pris- och kostnadsutvecklingen. Enligt vad kommittén erfarit

kommer emellertid ministerrådet att, när det tar ställning till de gemensamma

priserna, i viss utsträckning beakta utvecklingen av priser och kostnader

under de närmast föregående regleringsåren. Marknadsregleringen har

utformats så att den leder till snabba och effektiva ingripanden för att med

hänsyn till både producenter och konsumenter bevara den avsedda prisnivån.

Kommittén har i sitt arbete strävat efter att, så långt detta varit möjligt

på den relativt korta tid som stått till buds, åstadkomma förenklingar i regleringssystemet.

Vissa sådana föreslås i det följande. Därutöver förordar

kommittén fortsatta undersökningar i samma syfte. Kommittén har utgått

från att prisregleringsåret, som nu omfattar tiden den 1 september—den 31

augusti, i enlighet med jordbruksutredningens förslag kommer att omläggas

till budgetår. Nästa regleringsår har därför förutsatts utlöpa den 30 juni

1968 och kommer således att omfatta endast tio månader.

Nuvarande principer med mittpriser och prisgränser samt inom prisgränserna

fasta införselavgifter för viktigare varuslag föreslår kommittén skall

behållas om ej annat anges i kommitténs förslag. De avgifter, som nu tas ut

vid import (kompensationsavgifter) och som svarar mot vissa avgifter på

den inhemska produktionen, skall i flertalet fall kvarstå oförändrade. Om

priset på en vara sjunker under nedre prisgränsen till följd av fallande

världsmarknadspriser, skall det svenska priset liksom hittills stödjas genom

tillfällig höjning av införselavgiften och i undantagsfall genom kvantitativ

importreglering. Har undre prisgränsen passerats till följd av onormal produktionsutveckling

inom landet och import av betydelse inte förekommer,

bör viss återhållsamhet dock kunna iakttas med dessa åtgärder. Då den övre

prisgränsen passeras skall liksom nu införselavgiften minskas, exportavgift

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

kunna påläggas och i undantagsfall kvantitativ exportreglering införas. Man

bör nu även formellt upphäva de inskränkningar i möjligheterna att tillgripa

kvantitativa exportregleringar, som infördes år 1956 och vilkas konstruktion

gjort att de nu ej längre kan tillämpas.

Kommittén förutsätter vidare att, såsom jordbruksutredningen förordat,

marknadsregleringarna för samtliga produkter skall ske genom särskilda

regleringsföreningar. Dessa bör bedriva sin verksamhet i samarbete med,

men fristående från, jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och andra

branschorganisationer. Den närmare avgränsningen och utformningen av

regleringsföreningarnas uppgifter bör fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Huvuduppgiften bör

även i forsättningen vara att genom olika åtgärder söka upprätthålla den

enligt föreslagna regler avsedda prisnivån på resp. produkter. Förluster

som uppkommer vid export av jordbruksprodukter bör liksom hittills i

princip återverka på jordbrukets totala intäkter. I detta sammanhang vill

kommittén erinra om jordbruksutredningens uttalande om angelägenheten

av att söka utforma de marknadsreglerande åtgärderna så att varje tvivel,

om en viss privat reglering är en omedelbar följd av en statlig reglering

och därmed i princip undantagen från bestämmelserna i konkurrensbegränsningslagstiftningen,

är uteslutet. Sedan de ändringar i regleringssystemet

vidtagits, som kommittén föreslår i det följande, torde i allmänhet

ej erfordras andra marknadsreglerande åtgärder än de som åvilar jordbruksnämnden

eller regleringsföreningarna. För mjölkregleringen bör dock

under regleringsperioden gälla vissa undantag, vilka redovisas i kommitténs

förslag.

Den nu gällande provisoriska jordbruksprisregleringen skall självfallet

fullföljas t. o. m. den 31 augusti 1967. Den prisnivå och de prisrelationer,

som då gäller, skall emellertid inte automatiskt överföras till den nya prisregleringsperioden.

Prisnivån och prisregleringssystemet fr. o. m. den 1 september 1967 har

så långt möjligt utformats med beaktande av EEC:s prisnivå, marknadsförhållandena

samt produktions- och rationaliseringsutvecklingen. Endast vid

den förutsatta produktionsutvecklingen ger de från angivna utgångspunkter

föreslagna prishöjningarna avsett ekonomiskt resultat för jordbruket.

Jordbruksorganisationernas och de enskilda jordbrukarnas planering

och egna rationaliseringsinsatser får därvid en avgörande betydelse.

Såsom utgångspunkt för övervägandena rörande prisnivån under nästa

regleringsår har kommittén tagit prisgränserna och införselavgifterna den 1

mars 1967, vilka då hade påverkats av utlösning av det nu gällande inflationsskyddet.

Fram till den 31 augusti 1967 kan denna prisnivå komma att

ändras genom utlösning av treprocentregeln. Sista tänkbara basperiod för

en sådan ändring är således maj—juli. Om denna regel kommer att utlösas,

kan nu ej med säkerhet förutses. Skulle så bli fallet, skall de i kommitténs

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

förslag per den 1 september 1967 angivna införselavgifterna, med undantag

för avgifterna på socker, spannmål, stärkelse samt fetter och fettråvaror

ändras med de öretal, som motsvarar världsmarknadsprisindex’ andel i regelutlösningen.

Detta kan dock ej påverka övre prisgränsen för konsumtionsmjölken.

Har ej någon sådan regelutlösning skett, skall de för regleringsåret

1967/68 angivna normalinförselavgifterna inte ändras.

Enligt förslaget bör priserna för mjölk och mjölkprodukter nu fastläggas

för tiden fram till den 1 juli 1969. För övriga varor (exkl. socker) föreslår

kommittén att en j ustering av de föreslagna mittpriserna, prisgränserna

och införselavgifterna sker per den 1 juli 1968. Till grund för justeringen

skall i princip läggas utvecklingen av den allmänna prisnivån under det

gångna regleringsåret mätt med statistiska centralbyråns konsumentprisindex.

Konsumentprisindex bör därvid vara rensad från inverkan av indirekta

skatter, av bostadskostnader (exklusive bränsle och lyse), av priserna för

alkoholhaltiga drycker och tobak samt av sådana prisändringar i livsmedelsposten

som registreras i jordbruksnämndens producentprisindex.

Det belopp, som skall tillföras jordbruket genom höjda införselavgifter,

beräknas på basis av utvecklingen av sålunda rensad konsumentprisindex

under tiomånadersperioden mitten juli 1967 — mitten maj 1968. Mittpriser

och prisgränser justeras på samma sätt som hittills med ledning av införselavgiftsändringarna.

Indexutfallet appliceras på jordbrukets totala intäkter (exklusive sockerbetor

samt mjölk och mjölkprodukter) räknade med utgångspunkt från den

mittprisnivå som råder under första regleringsåret.

Förutom till utvecklingen av konsumentprisindex skall, då införselavgifter

och prisgränser ses över, hänsyn tas till den allmänna utvecklingen av

världsmarknadspriserna, om denna visar mera betydande förändringar, som

bedöms bestå under längre tid.

Det totalbelopp, som skall tillföras jordbruket för regleringsåret 1968/69,

bör fördelas mellan de olika varuslagen (exklusive sockerbetor, mjölk och

mjölkprodukter) bl. a. med hänsyn till önskemål om produktionens utveckling

och inriktning, rationaliseringsutvecklingen i jordbruket samt prisutvecklingen

inom EEC. Fördelningen på olika varuslag skall så långt möjligt

ske på sådant sätt att jordbruket bedöms erhålla avsedd inkomstförbättring.

Förslag till fördelning av det totalbelopp, som skall tillföras jordbruket,

bör framläggas senast den 15 februari 1968 av jordbruksnämnden efter överläggningar

med jordbrukets förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens

konsumentdelegation.

Då fördelningsförslaget i februari 1968 delvis måste bygga på eu prognos

för indexutvecklingen, bör jordbruksnämnden bemyndigas att efter överläggningar

med delegationerna i juni 1968 göra de korrigeringar av mittpriser,

prisgränser och införselavgifter, som kan erfordras till följd av avvikelser

mellan prognostiserat och faktiskt indexutfall.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

187

Prisregleringar för olika produkter

Spannmål m.m.

Produktions- och marknadsförhållanden. Sedan början av 1950-talet har

i fråga om brödsäden den med höstvete årligen besådda arealen ändrats relativt

obetydligt. Vårvete- och rågodlingen har däremot under nämnda period

minskat avsevärt. Omfattningen av brödsädesodlingen (1 000 ha) framgår

av följande tabell.

1950/54

1955/59

1963

1964

1965

1966

Höstvete.. ..

.......... 172

179

153

181

220

127

Vårvete .. ..

.......... 175

142

78

78

57

61

Höstråg .. ..

..........J 119

96

36

40

59

37

Vårråg ....

3

2

2

1

2

Summa 466

420

269

301

337

227

Hektarskördarna av brödsädesgrödorna liksom av flertalet andra grödor

har under senare hälften av 1950-talet och därefter varit högre än under

början av 1950-talet, detta trots många svaga skördeutfall under senare

år. Skörden uttryckt i kg per ha framgår av följande tabell.

1950/54 1955/59 1963 1964 1965 1966

Höstvete...... 2 950 3 000 3 260 4 350 3 910 3 210

Vårvete ...... 2 300 2 380 2 520 3 510 3 170 2 710

Höstråg ...... 2 400 2 370 2 090 2 990 2 880 2 260

Vårråg........ 1 220 1 180 1 600 1 410 1 550 1 360

Som framgår av följande tabell, där skörden av brödsäd anges i milj kg,

har avkastningsökningarna uppvägt arealminskningarna så att den totala

skörden av

brödsäd genomsnittligt för

en följd av

år varit

i stort sett oför-

ändrad.

1950/54

1955/59

1963

1964

1965

1966

Höstvete .

....... 507

540

499

789

856

408

Vårvete .. .

....... 402

334

196

275

182

165

Råg .....

....... 281

233

79

122

171

85

Summa 1 190

1 107

774

1 186

1 209

658

Utrikeshandeln med vete varierar kraftigt mellan olika år. Detta beror på

årliga variationer i kvalitet och volym av skörden. För råg har under senare

år förelegat ett importöverskott av 15—100 milj. kg. Importen och exporten

i milj. kg framgår av följande tabell.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Imp. Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Vete....

203 240

214

182

58

280

88

265

Råg----

118 37

101

1

65

1

42

28

Summa

321 277

315

183

123

281

130

293

Inlösenpriset den 1 april

1967 för

■ vete

och råg

av 1966

års skörd har

fastställts

till 57:50 kr./dt

. Utvecklingen

av inlösenpriset

sedan

år 1960

framgår av följande tabell (kr./dt).

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1967

Vete ....

____ 44

47

45

51

53

55

56

57: 50

Råg -----

____ 40

43

41

47

50

53

56

57: 50

Som bottenpris vid Svensk Spannmålshandels inlösen den 1 april 1967

av brödsäd av fodersädskvalitet skall för vete gälla ett pris av 49 kr./dt och

för råg 47 kr./dt.

Gränsskyddets storlek, uttryckt i procent av importvärdet, var för vete år

1959 58 % och år 1966 128 % samt för råg år 1959 61 % och år 1966

116 %.

Från den 1 mars 1967 gäller följande prisgränser samt införsel- och

kompensationsavgifter för vete, råg och produkter därav.

Vete och råg, kr./dt.....

Nedre pris- gräns

...... 56

Övre pris- gräns

70

Införsel-

avgift

34: 65

Gryn av vete, kr./dt ....

Gryn av råg, kr./dt .....

47: 50

59:40

Kompensa
tionsavgift
-

6: 85

9

För mjöl av vete varierar införselavgiften beroende på askhalt mellan

47: 50 och 37: 80 kr./dt och kompensationsavgiften mellan 6: 85 och 5:10

kr./dt. För mjöl av blandningar av vete och råg eller av råg är motsvarande

avgifter 59: 40—37: 80 kr./dt resp. 9—5: 10 kr./dt.

Beträffande fodersäden har arealen korn under en lång följd av år som

framgår av följande tabell (1 000 ha) ökat medan blandsädsarealerna

minskat.

1950/54 1955/59 1963 1964 1965 1966

Korn ............ 133 246 450 439 465 568

Havre............ 452 480 482 475 445 461

Blandsäd ........ 287 250 177 165 145 116

Summa 872 976 1 109 1 079 1 055 1 145

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

189

Avkastningen har under senare år överstigit hektarskörden under början

av 1950-talet med ca 15—30 %. Skörden i kg per ha redovisas i följande

tabell.

1950/54 1955/59 1963 1964 1965 1966

Korn.......... 2 440 2 430 2 570 3 120 3 080 2 490

Havre ........ 2 120 1 990 2 410 3 050 3 020 2 520

Blandsäd...... 2 390 2 270 2 400 2 770 2 820 2 310

Variationerna i fodersädsarealen och avkastningen har gett följande utveckling

av den totala fodersädsskörden i milj. kg.

1950/54 1955/59 . 1963 1964 1965 1966

Korn.......... 325 600 1 155 1 375 1 437 1 414

Havre ........ 958 957 1 156 1 448 1 340 1 162

Blandsäd...... 686 567 428 456 410 268

Summa 1 969 2 124 2 739 3 279 3 187 2 844

Utrikeshandeln med korn och havre har under senare år resulterat i ett

årligt exportöverskott av ca 50—250 milj. kg. Import och export i milj. kg

framgår av följande tabell.

1962/63 1963/64 1964/65 1965/66

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Korn .

....... 22

50

14

108

11

129

4

93

Havre .

....... 22

41

2

53

1

131

0

162

Summa 44

91

16

161

12

260

4

255

Stödpriset den 1 april 1967 skall vid leverans i kusthamnar norr om

Stockholm, i hamnar vid Mälaren och i hamnar vid Vänern inom Värmlands

län för korn vara 48 kr./dt och för havre 45: 50 kr./dt. Stödpriset i

nämnda orter har under den tid systemet tillämpats dvs. från och med år

1961 utvecklats på följande sätt (kr./dt).

1961

1962

1963

1964

1965

1966

Korn . . ..

.. 35: 70

41: 70

41:90

44: 50

46: 50

48

Havre....

.. 34:70

40: 70

40: 90

43:50

44: 50

45: 50

Den 1 mars 1967 gäller följande införselavgifter (rörliga) för korn och

havre samt mjöl och gryn därav.

Införselavgift

Korn och havre, kr./dt...................... 19

Mjöl och gryn av korn, kr./dt................ 32: 40

Mjöl och gryn av havre, kr./dt .............. 38: 25

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Arealen matärter har sedan 1950-talet sjunkit med ca två tredjedelar dvs.

från ca 13 000 ha till ca 5 000 ha. Skörden per ha har i genomsnitt uppgått

till ca 1 500 kg under 1960-talet. Den totala skörden av matärter som under

perioden 1955—1959 uppgick till i medeltal 16 milj. kg har under senare år

varierat mellan 8 och 13 milj. kg/år.

Odlingen av bruna bönor som är koncentrerad till Öland har under senare

år omfattat ca 1 000 ha/år. Avkastningen har varierat mellan 800 kg och

2 000 kg per ha med en normalskörd av 1 600—1 800 kg/ha. Totalskörden

har uppgått till ca 1,8 milj. kg/år. Under åren 1965 och 1966 har odlarna i

genomsnitt erhållit något mer än 2 kr./kg för torkade och rensade bönor.

Hampfrö odlas numera inte inom landet. Inte heller linser odlas i nämnvärd

omfattning.

Importen av matärter och matbönor har under senare år totalt uppgått

till 5 å 6 milj. kg per år medan exporten varit obetydlig. Den 1 mars 1967

gäller följande införselavgifter för ärter, bönor och hampfrö.

Införselavgitt

Ärter, kr./dt .................... 18: 20

Bönor, kr./dt.................... 56: 65

Linser, kr./dt.................... fri

Hampfrö, kr./dt.................. 56: 65

Gällande reglering. För råg och vete av normalkvalitet gäller f. n. gemensamma

prisgränser och införselavgifter. För den inhemska prisutvecklingen

är emellertid de inlösenpriser normerande som årligen fastställs av

regleringsföreningen Svensk Spannmålshandel vid början av skörden. Prisgräns

anses vara över- eller underskriden om inlösenpriserna inte ligger inom

prisgränserna.

Inlösenpriserna gäller per den 1 april vid leverans till vissa s. k. prisorter

och avser all svenskodlad fullgod spannmål av vete och råg som dessförinnan

hembjudits regleringsföreningen för inlösen. Föreningen skall, med beaktande

bl. a. av det väntade skördeutfallet och det internationella marknadsläget,

avväga inlösenpriserna så att kostnaderna för avsättningen av brödsädsöverskottet

täcks av de medel som av föreningen får disponeras för

marknadsreglerande åtgärder. För att stödja inlösenpriserna kan jordbruksnämnden

med stöd av förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med

vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete (ändrad senast

1959: 240) införa inmalningstvång för svensk brödsäd. Inmalningsskyldigheten

bör inte omfatta mer än för råg 95 % och för vete 90 % av den

spannmål av samma slag som under viss period yrkesmässigt förmals vid

kvarnen. Vid import av råg- och vetemjöl under tid då inmalningstvång gäller

skall svenskt mjöl inblandas i samma proportioner som gäller i fråga om

inmalningen.

Vid införsel av mjöl och gryn av vete och råg utgår dels kompensations
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

191

avgift som motsvarar en förmalningsavgift av 5 kr./dt, dels införselavgift

uträknad på grundval av avgifter för råvaran och inkluderande normalt

manufaktureringsskydd. Dessa avgifter är differentierade med hänsyn till

utmalningsgraden.

I samband med att priset på råg eller vete höjs skall för lager av sådan

spannmål hos kvarnar och spannmålshandlare tas ut prishöjningsavgift

med samma belopp som priset höjs.

Kompensations- och prishöj ningsavgif ter samt införselavgifter på brödsäd

och mjöl och gryn därav till den del de ligger inom normalramen tillförs

regleringsföreningen.

För att underlätta avlastningen av brödsädsöverskott har regleringsföreningen

rätt att betala exportbidrag samt bidrag för förlust på grund av

försäljning av fullgod brödsäd som fodervara. Huvuddelen av de medel, som

föreningen tillförs för täckning av exportkostnaderna, tas ut i form av förmalningsavgift

för vete och råg som inom landet används för tillverkning

av mjöl, gryn, flingor och liknande produkter. Avgiften utgår f. n. med 7: 25

kr./dt, varav dock 0: 75 kr./dt utgör en del av jordbrukets bidrag till skördeskadeskyddet.

Om export av brödsäd kan ske utan bidrag kan exportavgifter på såväl

brödsäd som mjöl tas ut. Kvantitativ exportreglering skall vidtas först när

det inhemska priset överstiger övre prisgränsen med 3 kr./dt.

Till förfogande för regleringsföreningen kan f. n. ställas statliga eller

statsgaranterade rörelsemedel inom en ram av 225 milj. kr., varav 190 milj.

kr. i form av rörlig kredit hos riksgäldskontoret och 35 milj. kr. som checkräkningskredit

hos riksbanken eller affärsbank mot säkerhet av riksgäldskontoret.

Dessa medel får användas såväl till beredskapslagring av råg, vete

och oljekraftfoder som till inlösen och marknadsreglering av brödsäd.

För fodersäd finns inte mittpriser eller prisgränser. Fodersädspriserna

skyddas i stället med hjälp av rörliga införselavgifter. Dessa fastställs av

jordbruksnämnden, varvid beaktas prisläget på importvara samt fodersädsodlingens

och fläskproduktionens omfattning inom landet.

För fodersäden fastställs vidare av Kungl. Maj :t stödpris. Systemet med

stödpris innebär en avsättningsgaranti för de spannmålshandlare som förbinder

sig att vid sina inköp från odlare inte underskrida stödpriserna. Garantin

infrias i första hand genom att regleringsföreningen utbetalar exportbidrag.

Kungl. Maj :t kan efter förslag av jordbruksnämnden även besluta

om stödlcöp av fodersäd. För att täcka kostnaderna för exportbidrag

och stödköp får användas medel, som influtit genom upptagande av införselavgifter

på fodermedel eller av interna avgifter. För brödsäd som är att

hänföra till fodervara fastställer jordbruksnämnden ett s. 1c. bottenpris

Även detta pris skyddas genom marknadsreglerande åtgärder som has om

hand av regleringsföreningen.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

På förädlingsprodukter av fodersäd utgår införselavgift som fastställs

med utgångspunkt från avgiften för den kvantitet råvara, som åtgår för tillverkningen

av produkten. I fråga om mjöl och gryn av havre och korn tas

dessutom hänsyn till avgiftsbelastningen på det kli som framvinns vid import

av obearbetad säd och till normalt manufaktureringsskydd.

För ärter, bönor och linser som är tjänliga till människoföda samt för

liampfrö finns inte några prisgränser. Priserna på ärter, bönor och hampfrö

skyddas dock av införselavgifter medan importen av linser f. n. är fri.

Jordbruksutredningen. Utredningen anför att gränsskyddet för brödsäd

har stigit kraftigare än för andra varor. För vete beräknas t. ex. gränsskyddet

år 1956 ha uppgått till närmare 30 % av importvärdet eller samma

andel som genomsnittligt gällde för samtliga jordbruksprodukter. I

maj 1966 beräknas avgifternas andel av importvärdet ha utgjort ca 130 %

för vete och 60—65 % för samtliga produkter.

Utredningen konstaterar även att en spannmålsodling av nuvarande omfattning

inte krävs av beredskapssltäl.

För att göra det möjligt att anpassa gränsskyddet för spannmål till det

för övriga jordbruksprodukter gällande skyddet finner utredningen det angeläget

att marknadsregleringen för spannmål utformas så att den inte

hindrar en krympning av produktionen. Det nuvarande regleringssystemet

anser utredningen har fungerat tillfredsställande varför det kan behållas

tills vidare. Minskningen av produktionen, som bör komma till stånd på sikt,

kan delvis ske genom annan avvägning av nivån för de olika slag av inlösen-

och stödpriser som tillämpas. Vissa modifikationer av nu tillämpade

system bör dock införas. Förmalningsavgiften bör således kunna minskas

i samband med minskande brödsädsproduktion. Den kompensationsavgift,

som tas ut vid import, bör föras samman med införselavgiften och tas med

i bedömningen av gränsskyddets storlek och framtida utformning.

I fråga om fodersädsregleringen anser utredningen att det nuvarande systemet

med stödpriser som fastställs av Kungl. Maj :t samt bottenpriser för

brödsäd av fodersädskvalitet, som fastställs av jordbruksnämnden, bör ändras

så att båda dessa stödanordningar has om hand av samma beslutande

instans.

Systemet med rörliga införselavgifter för fodersäd och andra fodermedel

bör behållas främst av den anledningen att dessa avgifter vid behov kan användas

för att styra produktionen av vissa animalieprodukter såsom fläsk,

ägg och broiler.

De rörelsemedel, som ställs till förfogande för regleringsföreningen, används

till såväl beredskapslagring som inlösen och marknadsreglering för

brödsäd. Utredningen förordar att medel till kapitalkostnaderna för beredskapslagringen

anvisas på kapitalbudgeten och att formen med rörlig

kredit hos riksgäldskontoret resp. checkräkningskredit reserveras för inlösenverksamheten

i fråga om spannmål.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

Det prisortsystem som nu tillämpas vid inlösen av brödsäd bör vidare

enligt utredningen överses med utgångspunkt från rent ekonomiska grunder

och med beaktande av strukturförändringarna inom odlingen och handeln

med brödsäd.

Ledamöterna Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson och

Åstrand framhåller i särskilt yttrande och reservation att fodersädsregleringen

utgör det centrala medlet för att påverka animalieproduktionen. Det

anses därför väsentligt att denna reglering erhåller ekonomiska resurser

och administrativa möjligheter att fungera på ett effektivt sätt. Eftersom

fodersåds- och brödsädsodlingen utgör integrerade delar av spannmålsproduktionen

anser reservanterna det vara mest praktiskt att regleringen för

fodersäd liksom för brödsäd helt has om hand av Svensk Spannmålshandel.

Remissyttrandena. Lantbruksstyrelsen, jordbruksnämndens konsumentdelegation

och RF delar i princip utredningens uppfattning om den nuvarande

spannmålsregleringen. RF ifrågasätter dock, av främst internationella

hänsyn, lämpligheten av att räkna in kompensationsavgiften i införselavgifterna.

NO tillstyrker däremot att kompensationsavgifterna räknas in

i införselavgiften och anser vidare att brödsädsproduktionen bör minskas

genom en sänkning av gränsskyddet. Så snart produktionsminskningen

åstadkommits bör nu tillämpade regleringsåtgärder avvecklas eller minskas.

Sveriges industriförbund och SAF anser att de förhållanden som på sin

tid motiverade att införsel- resp. förmalningsavgifterna för vete och råg

fastställdes till lika belopp i fortsättningen knappast torde vara för handen.

Vidare pekas på att exportbidrag för vissa förädlingsprodukter av spannmål

(flingor, mixer etc.) f. n. fastställs efter särskild prövning i varje enskilt

fall. För planeringen av sådan export är det angeläget att mera automatiska

regler tillämpas i fortsättningen. Liknande synpunkter framförs av

Sveriges grossistförbund och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild

handel och industri.

Jordbrukspriskommittén. Priserna på spannmål utgör en betydelsefull

faktor i jordbrukets ekonomi. Med hänsyn härtill anser kommittén att såväl

inlösenpriserna för vete och råg som stödpriserna för korn och havre

bör fastställas samtidigt med att gränsskyddet för andra varor bestäms. På

grund härav bör viss omläggning av den nuvarande spannmålsregleringen

ske.

Svårigheterna att beräkna skördeutfallet och överblicka världsmarknadsutvecklingen

under det kommande regleringsåret så tidigt på året som prisöverläggningarna

måste äga rum, gör det nödvändigt att beslutet beträffande

inlösenpriserna för brödsäd blir preliminärt. Det bör därför ankomma på

regleringsföreningen Svensk Spannmålshandel att på eftersommaren fastställa

de definitiva inlösenpriserna liksom bottenpriserna på brödsäd på sätt

7 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

framgår av det följande. Vid prisöverläggningarna fastställda stödpriser för

korn och havre bör däremot — med hänsyn till dessa prisers inverkan på

animalieproduktionen — vara definitiva.

Till grund för 1968 års prisöverläggningar beträffande brödsäd bör, förutom

indexutfallet, läggas en kalkyl över regleringsekonomin för spannmål,

där utgångspunkterna bör vara fjolårets preliminära inlösenpris, en beräkning

av den totala brödsädsskörden grundad på uppgifter om höstsådd

m. in., en förmalningsavgift av 6 kr. samt den beräknade exportkostnaden.

När stödpriserna för fodersäd fastställs bör i första hand ske en avvägning

gentemot de preliminära inlösenpriserna för brödsäd. Vidare beaktas

den sannolika världsmarknadsprisutvecklingen för fodersäd samt den inhemska

animalieproduktionens omfattning.

Regleringsföreningen skall vid fastställandet av de definitiva mlösenpriserna

för brödsäd iaktta att det preliminära priset icke får överskridas.

Skulle skörden bli större än som beräknats och regleringsekonomin därigenom

försämras i väsentlig omfattning, skall det definitiva inlösenpriset sättas

lägre än det preliminära och förmalningsavgiften höjas i motsvarande

mån. Det bör ankomma på statens jordbruksnämnd att meddela beslut om

här avsedd ändring av förmalningsavgiften. Blir skörden lägre än som beräknats

skall beaktas att på grund härav uppkommande överskott i regleringsekonomin

skall tillföras föreningens konjunkturutjämningsfond. Likaledes

skall beaktas att eventuellt överskott i regleringsekonomin till följd

av högre världsmarknadspriser än som förutsatts vid fastställandet av det

preliminära inlösenpriset skall tillföras konjunktur utjämningsfonden samt

att underskott i regleringsekonomin på grund av lägre världsmarknadspriser

än som förutsatts i första hand skall täckas ur fonden. Bottenpriserna

för brödsäd skall sättas i skälig relation till de för fodersäd gällande stödpriserna.

Med instämmande i ett av Svensk Spannmålshandel framlagt och av statens

jordbruksnämnd tillstyrkt förslag förordar kommittén att viss stimulans

lämnas för att åstadkomma en ökad inhemsk odling av vårvete med

hög proteinhalt av god kvalitet, s. k. kvalitetsvete. Kommittén anser dock

att stimulansen bör lämnas i form av ett särskilt kvalitetstillägg och inte

genom ett högre, för kvalitetsvete särskilt gällande inlösenpris. Med hänsyn

till att införselavgiften i dylikt fall kommer att avpassas för att skydda inlösenpriset

för normalvete, kan avgiften i vissa lägen bli otillräcklig som

prisskydd åt kvalitetsvetet. Regleringsföreningen bör därför äga rätt att

i förekommande fall i förtid inlösa kvalitetsvete samt att, med anlitande av

tillgängliga regleringsmedel, i erforderlig utsträckning rabattera kvalitetsvetepriset.

Kommittén föreslår vidare vissa tekniska förenklingar av spannmålsregleringen.

Sålunda bör det hittillsvarande systemet med mittpris och prisgränser

för brödsäd slopas. Införselavgifterna för brödsäd bör vara rörliga,

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

så att de fortlöpande kan utjämna världsmarknadsprisernas växlingar. Eftersom

det inte kan förutsättas att världsmarknadspriserna på vete och råg

rör sig parallellt, kräver systemet skilda avgifter för dessa varor. Det inlösenpris,

som införselavgiften skall skydda, inkluderar ränte- och lagringskostnader

för spannmålen från skördetillfället till hembudsdagen den 1 april

påföljande år. Detta innebär att det inhemska marknadspriset vid regleringsårets

början som regel understiger inlösenpriset med drygt 5 kr. per dt och

att priserna efter den 1 april fortsätter att stiga med omkring 70 öre per dt

och månad. En rörlig införselavgift, som anpassas efter denna prisutveckling,

blir sålunda väsentligt lägre vid regleringsårets början än vid dess slut.

Med hänsyn till att ny skörd vanligen inte lämpar sig för förmalning tidigare

än i oktober månad och då handeln inom landet med brödspannmål i allt

väsentligt torde vara avslutad i juli månad, synes den gradvisa förändringen

av införselavgiften på grund av rörelserna i den inhemska prisnivån utan

olägenhet kunna begränsas till tiden den 15 oktober — den 15 juli.

För beräkning av världsmarknadsprisets växlingar bör förändringarna i

de av EEC publicerade importnoteringarna läggas till grund. Om dessa förändringar

icke påkallar tätare ändringar av införselavgifterna bör avgifterna

justeras en gång i månaden. Ändringsbeslut bör meddelas av jordbruksnämnden.

Regleringsföreningen bör liksom hittills tillföras införselavgifter för brödsäd

för att genomföra s. k. utbytesexport av brödsäd i erforderlig omfattning.

Om omständigheterna ej annat påkallar bör föreningen avräkna denna exportverksamhet

med jordbruksnämnden i efterskott vid varje regleringsårsskifte.

Anledning föreligger enligt kommitténs mening ej längre att, såsom

nu tillämpas, fondera viss del av införselavgiften för brödsäd.

Det bör vidare ankomma på föreningen att i erforderlig utsträckning,

inom ramen för tillgängliga regleringsmedel, genom export avlyfta de överskott

som uppkommer av fodersäd och kli. Föreningen bör för ändamålet

i mån av behov årligen tillföras införsel- och tillverkningsavgifter för fodermedel

intill ett belopp av högst 30 milj. kr. Sådant behov skall anses föreligga

då behållningen i konjunkturutjämningsfonden ej överstiger 100 milj.

kr.

För att regleringsföreningen skall kunna fullgöra sina marknadsreglerande

åligganden på ett tillfredsställande sätt bör eftersträvas att konjunkturutjämningsfonden

normalt uppgår till mellan 80 och 100 milj. kr. I de förutnämnda

kalkylerna angående regleringsekonomin får inte förutsättas att

fonden vid regleringsårets slut kommer att underskrida 50 milj. kr. För

spannmålsregleringen avsedda medel bör, oavsett deras ursprung, stå till

förfogande för att täcka Svensk Spannmålshandels samtliga kostnader. Sålunda

må exempelvis medel, som influtit genom brödsädsregleringen, få användas

även för att avsätta fodersäd.

Det bör ankomma på jordbruksnämnden att vidta de ändringar av och

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

tillägg till gällande kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor, som

kan föranledas av här framlagda förslag eller som eljest kan visa sig ändamålsenliga

för att fullgöra prisregleringen. Sådana ändringar och tillägg bör

dock ej utan Kungl. Maj :ts godkännande få påverka jordbrukets inkomster

av spannmålsodlingen.

Åt jordbruksnämnden bör vidare uppdras att, såsom föreslagits av 1960

års jordbruksutredning, se över nu gällande prisortssystem.

Beträffande prissättningen för regleringsåret 1967/68 föreslår kommittén

följ ande.

Enligt kalkyler, som jordbruksnämnden tillhandahållit kommittén, kan

betydande exportöverskott såväl av brödsäd som fodersäd väntas uppstå under

regleringsåret. Detta innebär risk för stora påfrestningar på regleringsekonomin.

Kommittén anser därför att de prisförbättringar, som kan genomföras

för brödsäden detta regleringsår, bör ta sig uttryck i — förutom den

nämnda stimulansen till odling av kvalitetsvete — en förstärkning av regleringsekonomin

genom höjning av förmalningsavgiften för vete. Vad däremot

angår råg kommer ej något exportöverskott att uppstå. Tvärtom beräknas

ett inte oväsentligt importbehov föreligga. Följaktligen kommer denna vara

ej att belasta regleringsekonomin med exportbidrag. Med hänsyn härtill

föreslås att förmalningsavgiften för råg sänks.

Vad angår stimulansen till odling av kvalitetsvete har kommittén inget

att erinra mot att denna — i enlighet med jordbruksnämndens och Svensk

Spannmålshandels förslag — fastställs till 5 kr. per dt. Inlösenpriserna för

vete och råg föreslås bli oförändrade 57:50 kr. per dt. Förmalningsavgiften

för vete höjs med 2 kr. per dt till 9:25 kr., medan förmalningsavgiften för

råg föreslås sänkt med 2:25 kr. per dt till 5 kr.

Med utgångspunkt från det sålunda föreslagna inlösenpriset och EEC:s

importnoteringar den 24 februari 1967, som för normalvete utgjorde 31:64

kr. per dt och för råg 31:69 kr. per dt, skulle införselavgiften den 1 april

1968 bli 33 kr. per dt för såväl vete som råg.

Som föreslagits i det föregående bör det ankomma på jordbruksnämnden

att fastställa införselavgifterna för vete och råg. Vid fastställandet av införselavgifterna

för tiden fr. o. m. den 15 oktober 1967 bör nämnden utgå

från nyssnämnda avgift om 33 kr., dels minskad med ränte- och lagringskostnader

under 6 månader, dels minskad eller ökad med de belopp, varmed

EEC:s importnoteringar för vete resp. råg vid den tidpunkt då avgifterna

fastställs stigit eller sjunkit i förhållande till de nyss angivna noteringarna

den 24 februari 1987. I samband med övergången till den nya ordningen för

spannmålsregleringen bör vidare vidtas de ändringar av införselavgifterna

för mjöl och gryn av vete och råg, som kan föranledas av ändringarna i

spannmålsregleringen. Härvid skall dock iakttas, att kompensationsavgiften

skall ligga fast. Allteftersom införselavgifterna för brödsäd i enlighet med

det nya systemet justeras under året, skall motsvarande justeringar vidtas

av införselavgifterna för mjöl och gryn.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

På grund av att svensk export av fodersäd under senare år visat sig

ekonomiskt gynnsammare än export av brödsäd samt med tanke på den

ökande fläskproduktionen är en viss höjning av fodersädspriserna motiverad.

Med hänsyn till kornets högre marknadsvärde bör emellertid prisspänningen

mellan korn och havre något ökas. I enlighet härmed föreslås att

stödpriset för korn höjs med 3 kr. per dt och stödpriset för havre med 2 kr.

per dt. Detta innebär ett stödpris för korn av 1967 års skörd av 51 kr. per dt

och för havre av 47:50 kr. per dt att gälla den 1 april 1968.

Prisregleringen för till människoföda tjänliga ärter, bönor och linser föreslår

kommittén skall behållas vid sin nuvarande utformning, vilket innebär

att prissättningen på ärter och bönor även i fortsättningen skall styras av

införselavgifter men ej av prisgränser. För ärter föreslås införselavgiften

höjd från nuvarande 18:20 kr. per dt till 20 kr. och för bönor från 56:65 kr.

per dt till 60 kr. Linser föreslås även i fortsättningen få importeras fritt.

Vidare föreslås att jordbruksnämnden, efter att ha hört förhandlings- och

konsumentdelegationerna, får disponera medel inom införselavgiftsmedlens

normalram för kvalitetsbefrämjande åtgärder för bruna bönor.

För fortsatt utveckling av odlingen av s. k. konservärter skall högst

250 000 kr. för vartdera regleringsåret få disponeras av de regleringsmedel,

som liksom hittills avdelats för upplysningsverksamhet.

Då stödet åt hampodlingen numera borttagits saknas enligt kommitténs

uppfattning skäl för att behålla hampa och hampfrö i jordbruksregleringen.

De bör sålunda avföras från regleringen.

Kommittén anser vidare, att jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen

bör få i uppdrag att utreda frågan om och på vilket sätt ökat skydd för den

inhemska odlingen av vallväxtfrö bör ordnas.

Oljeväxter m.m.

Produktions- och marknadsförhållanden. Odlingen av oljeväxter har som

framgår av följande tabell visat stora variationer i areal under senare år

som följd bl. a. av ogynnsamma betingelser vid sådden.

1950/54

1955/59

1963

1964

1965

1966

Skördade arealer, ha

Höstraps och höstrybs

73 800

61 460

45 670

60 160

69 200

31 300

Vårraps och vårrybs..

28 540

7 150

8 560

18 240

16 200

16 800

Övriga oljeväxter ....

30 450

7 no

20 960

22 210

8 800

6 100

Summa

132 790

75 720

75 190

100 610

94 200

54 200

Totalskörd, milj. kg

18 % vattenhalt

Höstraps och höstrybs

139,1

125,7

90,1

151,2

192,1

67,2

Vårraps och vårrybs..

31,5

6,2

12,8

30,0

24,4

24,1

Övriga oljeväxter....

35,1

8,0

28,3

39,9

12,5

8,2

Summa

205,7

139,9

131,2

221,1

229,0

99,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

1950/54 1955/59 1963 1964 1965 1966

Innehåll av olja,

milj. kg.......... 72,7 47,5 40,2 72,0 77,1 32,1

Innehåll av foder,

milj. kg.......... 107,6 66,2 64,1 103,7 104,6 47,2

Innehållet av olja i 1966 års skörd motsvarar omräknat till margarin ca

39 milj. kg dvs. 31 % av den beräknade inhemska konsumtionen av margarin

år 1966/67.

Foderinnehållet i 1966 års skörd av oljeväxter motsvarar i foderenheter

räknat 9 % av den beräknade totala förbrukningen inom landet av oljekraftfoder

år 1966/67.

Konsumtionen av hushållsmargarin har under senare år ökat med ca 3 %

per år. Bageriernas margarinförbrukning har däremot årligen minskat med

ca 3 %. Uppgången i förbrukningen per capita av smör och hushållsmargarin

synes sedan början av 1950-talet ha stagnerat. Utvecklingen av matfetts
-

konsumtionen i milj. k

:g framgår närmare

av följande tabell.

Margarin

1959/

60

1960/

61

1961/

62

1962/

63

1963/

64

1964/

65

1965/

66

Hushållsmargarin,

inhemsk vara......

90,3

91,0

91,5

88,7

93,3

98,7

98,8

importerad vara....

2,8

3,3

3,8

3,4

4,6

5,0

5,0

Summa

hushållsmargarin

93,1

94,3

95,3

92,1

97,9

103,7

103,8

Bagerimargarin......

26,1

26,4

24,8

23,9

22,6

22,1

20,8

Summa margarin

119,2

120,7

120,1

116,0

120,5

125,8

124,6

Övrigt matfett

(utom smör) ......

7,1

11,9

12,8

12,7

14,0

15,3

15,6

Matfett, totalt

(inkl. smör)........

198,3

203,7

205,5

202,4

208,4

209,2

206,0

Importen av vegetabiliska fettråvaror har uttryckt i mängd olja uppgått

till ca 40 milj. kg under senare år. Motsvarande export har växlat mellan olika

år i takt med oljeväxtslcördens storlek. Totala mängden fett och fettråvaror

som omsatts i utrikeshandeln under åren 1963/64—1965/66 framgår

av följande tabell (milj. kg).

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 199

Vegetabilis- ka fettråva- ror uttryck- ta i olja

Övrigt fett1

exkl. smör

S:a fett

exkl. smör

Smör räknat

i fettinnehåll

(83,3 %)

S:a fett

1963164

Import..............

42,9

110,5

153,4

0,0

153,4

Export..............

7,1

60,3

67,4

9,0

76,4

Nettoimport

35,8

50,2

86,0

— 9,0

77,0

1964165

Import..............

42,8

105,4

148,2

0,6

148,8

Export..............

27,1

59,6

86,7

4,8

91,5

Nettoimport

15,7

45,8

61,5

— 4,2

57,3

1965166

Import..............

54,5

98,4

152,9

0,2

153,1

Export..............

22,4

55,2

77,6

8,3

85,9

Nettoimport

32,1

43,2

75,3

— 8,1

67,2

1 Vegetabiliskt och animaliskt fett.

Gällande reglering. Fettvaruregleringens primära syfte är dels att ge inhemska

matoljeväxter samma skydd som övriga jordbruksprodukter, dels att

ge stöd åt smörproduktionen genom minskning av prisspänningen mellan

smör och margarin. Regleringen ger även ett avsättningsskydd åt inhemskt

slakterifett.

Stödet åt oljeväxtodlingen utgår enligt samma grunder som stödet åt annan

jordbruksproduktion. Som mätare på den inhemska prisnivån används

priset på höstraps med 47 % fetthalt och 18 % vattenhalt. Med stöd av förordningen

den 7 juni 1956 (nr 403) angående reglering av införseln av fettråvaror

och fettvaror, m. in. (ändrad senast 1964: 816) tas införselavgift ut

på vegetabilisk olja och annat fett. Avgiften är fast så länge det på visst sätt

beräknade priset på rapsfrö ligger mellan prisgränserna. Med stöd av nämnda

förordning tas dessutom ut en rörlig regleringsavgift på såväl importerade

fettvaror som olja som utvunnits ur svenskt oljeväxtfrö. Införselavgiften

och regleringsavgiften fördyrar margarinråvarorna så att avsedd prisspänning

mellan smör och margarin nås. Kungl. Maj :t kan vidare med stöd

av nyss nämnda förordning föreskriva tvångsinblandning av svensk vegetabilisk

olj a i margarin och liknande produkter. Tvångsinblandning har hittills

inte behövt tillgripas eftersom överenskommelse har träffats mellan Sveriges

Oljeväxtintressenter och Svenska Extraktionsföreningen, som är en

sammanslutning av margarintillverkarna, om att denna årligen skall överta

en kvantitet svenskt oljeväxtfrö som står i visst förhållande till margarinproduktionens

volym. Åtagandet har under perioden 1959/60—1965/66

omfattat ca 100 milj. kg torkat frö per år.

Extraktionsföreningen köper upp fröet till ett kalkylerat världsmarknads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

pris, med tillägg av ett belopp som motsvarar införselavgiften för den olja

som utvinns ur fröet. Världsmarknadspriset beräknas med ledning av internationella

noteringar på jordnöts- och sojaolja. Det aritmetiska medeltalet

av nämnda noteringar, som anses motsvara världsmarknadspriset på

rapsolja, utgör även underlaget för att bestämma införselavgifterna för fettråvaror.

Utöver nämnda avgifter utgår en särskild införselavgift på margarin,

konstister, bakhjälpmedel m. m. för att dels lämna egentligt manufaktureringsskydd,

dels kompensera margarinindustrin för tidigare nämnda köpåtagande.

Fr. o. m. den 1 mars 1967 utgår den generella införselavgiften för fettvaror

med 95 öre/kg och regleringsavgiften med 20 öre/kg för fett och oljor

och med 115 öre/kg för vissa fettsyror. Införselavgiften motsvarar ca 78

öre och regleringsavgiften ca 16 öre per kg vanligt hushållsmargarin. Den

totala avgiftsbelastningen på margarinet är således ca 94 öre/kg. Vid import

av margarin utgör införsel- och regleringsavgifterna sammanlagt 121 öre/kg.

För fettemulsion som innehåller mindre än 82 % fett utgår med stöd av

förordningen den 5 juni 1953 (nr 396) om accis å fettemulsion in. m. accis

med högst två kr. per kg. Med fettemulsion avses varje grädd- eller mjölkliknande

vara i vilken ingår annat fett än mjölkfett och som är avsedd

för konsumtion. För fettvaror i vilka ingår annat fett än mjölkfett och som

används för framställning av produkt som kan användas som ersättningsmedel

för grädde eller för beredning av sådant ersättningsmedel utgår

med stöd av förordningen den 5 juni 1953 (nr 397) angående avgift för fettvaror

som användas för framställning av fettemulsion in. in. (ändrad 1954:

307) avgift med högst fem kr. per kg använd fettvara. Denna avgift och accisen

på fettemulsion betalas till kontrollstyrelsen.

För att priset på svenskt slakterifett skall kunna hållas på eu nivå som

motsvarar världsmarknadspriset med tillägg av införsel- och regleringsavgift

får Svensk Kötthandel av slaktdjursavgiftsmedel täcka kostnaderna för

export av slakterifett.

För importerat fett som förbrukas inom den tekniska industrin lämnas

restitution av erlagd införsel- och regleringsavgift. Till teknisk industri

som använder svensk vegetabilisk olja resp. svenskt slakterifett lämnas

regleringsavgift med belopp som motsvarar den sammanlagda avgift som

skulle utgått om varan importerats. Regleringsbidrag och återbäring av införsel-

och regleringsbidrag utgår i fråga om importerad vara och svensk

vegetabilisk olja ur regleringsavgiftsmedlen med belopp som motsvarar

regleringsavgifterna och ur införselavgiftsmedlen med belopp som motsvarar

införselavgifterna. Regleringsbidrag för slakterifett utgår ur regleringsavgiftsmedlen.

Av dessa disponeras viss del för att bestrida det belopp som

i enlighet med det svensk-danska jordbruksavtalet inom ramen för EFTA

årligen skall föras över till Danmark. Återstoden av regleringsavgiftsmedlen

inlevereras till statsverket.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

201

Inkomsten av regleringsavgifter och användningen därav framgår av följande

tabell (milj. kr.).

År Influtet Användning av influtna medel

belopp Regleringsbi- Inleverans Utbetalning

drag för s. k. till statslcas- till Danmark

tekniskt fett san

1959/60 ................ 65,4 22,0 43,4 —

1960/61 ................ 85,5 27,0 58,5 —

1961/62 ................ 96,4 29,8 56,6 10

1962/63 ................ 81,6 32,7 28,9 20

1963/64 ................ 57,5 29,5 7,0 21

1964/65 ................ 49,5 29,3 0,2 20

Av medel som inflyter i form av införselavgifter tillförs Sveriges Oljeväxtintressenter

inom normalramen visst belopp för att täcka föreningens kostnader

för att ta hand om, bearbeta och sälja skörden av oljeväxter. Härvid

har för innevarande regleringsår föreskrivits att ett belopp som svarar

mot tidigare lämnat stöd åt spånadslinodlingen inte får tas i anspråk. Vidare

gäller att för stödet åt oljelinodlingen får under innevarande regleringsär

användas högst 150 000 kr. I sin verksamhet skall föreningen, som

står under jordbruksnämndens överinseende, följa av jordbruksnämnden

utfärdade direktiv. Föreningen fastställer årligen inlösenpris för oljeväxtfrö.

Härvid skall föreningen beakta det internationella prisläget och utvecklingstendenserna

på världsmarknaden för animaliska och vegetabiliska

fettämnen, dock främst för jordnöts- och sojaolja. Den beräknade storleken

av skörden av matoljeväxtfrö samt de inhemska avsättningsmöjligheterna

för denna skall även beaktas. Hänsyn skall också tas till det

nettobelopp, som regleringsföreningen under året beräknas bli tillförd i

form av införselavgifter för fettvaror. Med ledning av nämnda faktorer

skall inlösenpriset avvägas så att föreningens kostnader för att ta hand

om och avsätta fröskörden kan antas bli täckta av disponibla medel. Inlösenpriset

för olj eväxtfrö med 18 % fetthalt har under åren 1959—1966

varit följande.

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Inlösenpris, kr./dt .... 70 80 82 88 100 89 75 85

Jordbruksutredningen. De nuvarande regleringarna på mejeri- och fettområdet

tenderar enligt utredningen att konservera en från samhällsekonomisk

synpunkt olönsam överproduktion av mjölk. Genom avgiftsbelastningen

på margarinråvarorna får även margarinkonsumenterna bidra

till att skydda den inhemska smör för sälj ningen och därmed mjölkproduktionen.

Den svenska olj eväxtodlingen anser utredningen bör erhålla ett skydd

i likhet med övrig svensk jordbruksproduktion. Gränsskyddet för oljeväxt
7-j-

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

odlingen har hittills varit betydligt lägre än för andra grödor. Ur samhällsekonomisk

synpunkt anser därför utredningen en ökad oljeväxtodling vara

lämplig som ersättning vid minskad odling av grödor med högt gränsskydd.

Utredningen anser att den nuvarande fettregleringen bör i stort sett behållas.

Den speciella belastningen i form av regleringsavgift bör emellertid

slopas. Rcstitutionsförfarandet för tekniskt fett bör vidare ses över med

hänsyn till att det i sin nuvarande form torde ge vissa möjligheter till användning

av tekniskt fett till ändamål, där restitution inte bör utgå.

Det pris som margarinindustrin betalar för oljeväxtfrö beräknas med

ledning av världsmarknadspriserna på jordnöts- och sojaolja. Utredningen

framhåller att världsmarknadspriset på rapsolja utgör ett riktigare underlag.

Under år 1965 var genomsnittspriset för rapsolja 25 öre lägre än medeltalet

av världsmarknadspriserna för jordnöts- och sojaolja. För att vidmakthålla

odlarpriset på oljeväxter vid byte av noteringsunderlag skulle

krävas antingen en införselavgiftshöjning med 25 öre eller att Sveriges oljeväxtintressenter

fick disponera ett ökat belopp av införselavgiftsmedel. Utredningen

förordar att statens jordbruksnämnd får uppdrag att undersöka

vilken mätare på rapsoljepriset som bör användas i fortsättningen.

Ledamöterna Bengtsson, Hansson, Holmström, Håkansson, Oscarsson

och Åstrand anför i särskilt yttrande och reservation att ett borttagande av

regleringsavgiften på fett innebär en sänkning av priset på slakterifett motsvarande

nämnda avgift. Reservanterna förutsätter att åtgärder vidtas så

att ett eventuellt slopande av regleringsavgiften inte påverkar inkomstförhållandena

inom kött- och fläskproduktionen. Vidare pekar reservanterna

på att regleringsavgifterna f. n. används bl. a. till att täcka kostnaderna för

slakterifett till tekniskt ändamål. Om regleringsavgiften slopas förutsätts

att kostnaderna för regleringsbidragen liksom hittills täcks av medel inom

budgeten.

Reservanterna framhåller att om införselavgiften inte höjs i samband

med en övergång till rapspriset på världsmarknaden som underlag för beräkning

av prisnivån för fett inom landet kommer detta att medföra ett

lägre odlarpris på oljeväxter såvida Sveriges oljeväxtintressenter inte tillförs

ett ökat belopp av införselavgiftsmedel utöver normalramen. Reservanterna

förutsätter dock att införselavgiften automatiskt anpassas till det ändrade

noteringsunderlaget så att jordbrukets inkomster från såväl oljeväxtodlingen

som slakterifettet inte påverkas.

Remissyttrandena. Jordbruksnämndens konsumentdelegation, statens prisoch

kartellnämnd, NO, LO, Svenska skogsarbetareförbundet, Sveriges industriförbund,

SAF samt KF tillstyrker utredningens förslag att avskaffa

regleringsavgiften på fettvaror.

RLF och SL har inte någon invändning mot att nu utgående fettregle
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

203

ringsavgift om ca 20 öre slopas från den 1 september 1967, men erinrar

om att den sänkning av margarinpriset som därigenom blir möjlig försämrar

avsättningsmöjligheterna för smör. Förbunden hänvisar vidare till vad

som anförs i särskilt yttrande och reservation av ledamoten Bengtsson m. fl.

beträffande regleringen av priserna på olj eväxtfröer.

Statens jordbruksnämnd anför att om regleringsavgiften för fettvaror tas

bort och en ny lägre mätare införs på rapsoljepriset inverkar detta på möjligheterna

att med inflytande medel bestrida kostnaderna för stödet av oljeväxtodlingen

och för de regleringsbidrag, som behövs för att upprätthålla

en lågprislinje för tekniskt fett. Även en ökning av odlingen av oljeväxter

kan inverka på regleringsföreningens ekonomi och på behovet av anslagsoch

regleringsmedel. Tillräckliga förutsättningar föreligger emellertid inte

nu för en beräkning av storleken av sådan inverkan.

Nämnden delar utredningens uppfattning om att en direkt avläsning av

rapsoljevärdet på världsmarknaden i och för sig är önskvärd. Numera förekommer

i London regelbundet en notering som avser olja utan ursprungsbeteckning

vilken torde vara användbar för ändamålet. En jämförelse mellan

rapsoljevärdet beräknat med hittills tillämpad metodik och nämnda

rapsoljenotering visar enligt nämnden att den senare kan väntas ligga ca

15 öre per kg lägre än det på jordnöts- och sojaoljenoteringarna grundade

värdet. Nuvarande noteringsunderlag anser nämnden bör kunna användas

som reservnotering om londonnoteringen inte skulle visa sig tillförlitlig som

prismätare.

Jordbruksnämnden konstaterar att utredningens förslag att ta bort regleringsavgifterna

endast omfattar den avgift som avser förbättring av

smörets konkurrensläge gentemot margarinet. Ett genomförande av förslaget

skulle således inte innebära att de regleringsavgifter som nu tas ut för

speciella behov slopas.

Sveriges grossistförbund och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild

handel och industri anser att frågan om den framtida svenska oljeväxtodlingen

är så viktig att den bör ytterligare utredas innan regleringssystemet

slutgiltigt utformas. Nuvarande regleringsavgifter bör dock kunna

avskaffas vid ingången av regleringsåret 1967/68.

KF konstaterar att olj eväxtodlingen i Sverige synes främst vara motiverad

av beredskapsskäl. Styrelsen ställer sig därför tveksam till utredningens

tanke att en ökad oljeväxtodling skulle vara lämplig som ersättning för

minskad odling av andra vegetabilier.

Jordbrukspriskommittén. Kommittén tillstyrker det av jordbruksutredningen

framlagda förslaget att man skall slopa den regleringsavgift, som

i syfte att förbättra smörets avsättningsmöjligheter nu tas ut på margarinråvaror.

Denna avgift bestäms för kalendermånad och utgår i mars 1967

med 20 öre per kg. Avgiftens storlek är beroende av världsmarknadspri
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

serna på fettråvarorna i fråga och av införselavgiftens höjd. Det är därför

ej möjligt att i förväg beräkna regleringsavgiftens storlek för augusti

1967. I den mån en regleringsavgift utgår under augusti kommer dock

givetvis dess borttagande den 1 september att medföra ett motsvarande

förbilligande av margarinråvarorna.

Den regleringsavgift som utgår för fettsyror bör tills vidare kvarstå.

Införselavgiften för fettvarorna och priset på det oljeväxtfrö margarinindustrin

åtar sig att köpa beräknas nu med ledning av medeltalet av

världsmarknadspriserna på jordnöts- och sojaolja. Orsaken till denna konstruktion

är att det saknades säkra noteringar på rapsolja när regleringen

infördes. Jordbruksutredningen har framhållit att världsmarknadspriset

för rapsolja givetvis utgör ett riktigare underlag för denna beräkning. Samtidigt

har jordbruksutredningen konstaterat att världsmarknadspriset för

rapsolja regelmässigt ligger lägre än det medeltal som hittills använts för

beräkningarna och att man därför vid övergång till rapsoljenoteringen måste

— om man vill hålla odlarpriset för oljeväxterna oförändrat — antingen

höja införselavgiften eller tillföra oljeväxtodlingens regleringsförening ett

ökat belopp av avgiftsmedel.

Jordbruksnämnden har i sitt yttrande över utredningen på denna punkt

anfört bl. a., att i London numera regelbundet förekommer en notering

för rapsolja »utan ursprungsbeteckning», avseende leverans ex tank Rotterdam.

Vid användning av denna notering för svenska förhållanden får

man sålunda göra ett tillägg för frakt- och försäkringskostnader. Om den

svenska oljan har ett högre kvalitetsmässigt värde får vidare, enligt vad

nämnden framhåller, ett tillägg göras för denna faktor. Emellertid har

nämnden även framhållit, att uppehåll har förekommit i rapsnoteringen,

varför man om priset baseras på denna notering måste ha tillgång även

till en »reservnotering». Förslagsvis anser nämnden att man i sådant fall

liksom nu skulle kunna tillämpa medeltalet av jordnöts- och sojaoljenoteringarna

med erforderliga korrigeringar.

Kommittén tillstyrker att man den 1 september 1967 går över till rapsoljenoteringen

som beräkningsbas på sätt som föreslagits av jordbruksutredningen

och som närmare utvecklats av jordbruksnämnden. För det

fall noteringen skulle visa sig ej kunna tillämpas, bör Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden äga besluta om

noteringsunderlaget.

Rapsoljenoteringen har under senare år legat i genomsnitt omkring 15

öre lägre än den notering som registrerats enligt hittills tillämpade beräkningsmetoder.

Differensen har dock vid olika tidpunkter växlat i storlek

och man kan därför nu ej närmare beräkna hur stor denna kommer

att vara vid utgången av löpande regleringsår. Emellertid anser kommittén

att omläggningen ej bör få inverka på odlarpriset för oljeväxtfrö. Kom
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967 205

mitten anser vidare att förutsättningar bör föreligga för en viss höjning

av odlarpriset för 1967 års skörd. Inlösenpriset för höstraps av 1966 års

skörd utgör 85 öre per kg vilket motsvarar ca 90 % av det inom EEC

gällande »gemensamma riktpriset till producent» under regleringsåret 1967/

68. Kommittén har beräknat att utrymme för höjning av inlösenpriset för

1967 års skörd till ca 90 öre kan föreligga vid skörd av normal omfattning,

under förutsättning att införselavgiften för rapsolja bestäms till 1 kr.

den 1 september 1967 och föreningen Sveriges Öljeväxtintressenter tillförs

införselavgifter av högst 57 milj. kr. För detta ändamål hör föreningen i

män av tillgång tillföras dels högst 55 milj. kr. av inflytande införselavgifter

och dels det belopp om ca 1,8 milj. kr., som enligt beslut av 1966

års riksdag reserverats inom normalramen för 1966/67 och som hållits

inne av föreningens andel inom denna ram.

Av nyss nämnda 55 milj. kr. kan ca 6 milj. kr. beräknas motsvara den

ökning av medelsbehovet, som följer av sänkningen av försäljningspriset

på den svenska oljan genom omläggning av noteringsbas. Det sistnämnda

beloppet bör inte belasta det rambelopp för införselavgiftsmedel, som ställts

till jordbrukets förfogande för prisregleringsändamål.

Gränsskyddet för oljeväxtodlingen är nu så konstruerat, att införselavgift

tas ut på oljor och fetter men ej på oljehaltiga fröer och frukter.

Däremot fastställs mittpris och prisgränser för svenskt rapsfrö. Mittpriset

är från den 1 mars 1967 106,5 öre och prisgränserna resp. 91 och 122

öre. Den nuvarande höga mittprisnivån för oljeväxtfrö sammanhänger inte

med förändringar av den internationella prisnivån utan med de upprepade

höjningar av prisgränserna, som föranletts av regelutlösningar. De höjda

prisgränserna kan, på grund av risken för en för stor odling, ej utnyttjas

vid prissättningen till odlarna. En sänkning av mittprisnivån och

därmed av prisgränserna är sålunda befogad. Kommittén föreslår att mittpriset

per den 1 september 1967 bestäms till 90 öre, således till en nivå

som motsvarar det tidigare beräknade inlösenpriset för 1967 års skörd.

Prisgränsernas avstånd från mittpriset är nu + 15 %. En viss krympning,

förslagsvis till + 10 %, synes befogad. Härvid blir prisgränserna 81 resp.

99 öre, vilket vid en införselavgift av 1 kr. motsvarar eu rapsoljenotering

på världsmarknaden av ca 1: 06 resp. 1: 55 kr. Londonnoteringen för rapsolja

utan ursprungsbeteckning ex tank Rotterdam har under de sex år

den förekommit endast vid ett fåtal tillfällen legat utanför dessa värden.

I samband med att den kvantitativa regleringen av importen av margarin

slopades och som kompensation för tvånget för den svenska industrin att

blanda in svensk olja, infördes genom riksdagsbeslut år 1956 (prop. 165,

JoU 30, rskr 316) en särskild införselavgift. Denna bestämdes till 25

öre per kg för margarin och för bakhjälpmedel med en fetthalt av mer än

60 %. För bakhjälpmedel med fetthalt överstigande 24 men ej 60 % be
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

stämdes avgiften till 20 öre. Av beloppen 25 resp. 20 öre utgjorde 7 öre

manufaktureringsskydd. Till följd av en enstaka tillämpning av 5 %-regeln

för införselavgifterna utgör avgiftsbeloppen numera 26,25 öre resp.

21 öre.

Genom att man nu övergår till att värdera den svenska oljan efter världsmarknadsnoteringen

för raps, vilken notering som förut nämnts regelmässigt

ligger lägre än den hittills begagnade noteringsbasen, bortfaller

den »överbetalning» av den svenska oljan, som magarinindustrin hittills

erlagt. Det inköpsåtagande i fråga om svensk olja, som industrin gjort i

syfte att undgå att inblandningstvånget tillämpas, kommer därefter att

innebära en belastning för industrin i huvudsak endast vad avser risken

för förluster genom att man ej kan uppnå det för rapsoljan noterade

världsmarknadspriset för de partier olja som industrin eventuellt kan

vilja exportera. Behovet av kompensation för det potentiella inblandningstvånget

genom en särskild införselavgift för färdigvarorna bortfaller

sålunda till stor del.

Kommittén föreslår med anledning av det anförda att den särskilda införselavgiften

nedsätts till 14 öre för margarin och för bakhjälpmedel

med en fetthalt av mer än 60 %. För bakhjälpmedel med fetthalt som

överstiger 24 men ej 60 % föreslås avgiften bli nedsatt till 10 öre. Från

margarinindustrins sida har man efter överläggningar med kommittén

förklarat sig kunna godkänna den här föreslagna avgiftssänkningen för

margarin. Kommittén förordar för sin del att den särskilda införselavgiftens

storlek omprövas efter tvåårsperiodens utgång. Vid överläggningarna

har man dessutom från margarinindustrins sida förklarat sig beredd

att för regleringsåren 1967/68 och 1968/69 förlänga nuvarande inköpsåtagande

beträffande inhemskt rapsfrö.

Prisnivån för svenskt slakterifett inom landet hålls nu i princip uppe

vid en nivå som motsvarar summan av världsmarknadspris, införselavgift

och regleringsavgift. Överskott av slakterifett exporteras varvid exportkostnaden

täcks av föreningen Svensk Kötthandel med anlitande av slaktdjursavgiftsmedel.

Exportkostnaden har för de senaste tre verksamhetsåren

utgjort i genomsnitt ca 18 milj. kr.

För att den tekniska industri, som använder slakterifett som råvara,

skall vara konkurrenskraftig mot industrin i andra länder, erhåller denna

industri restitution av införsel- och regleringsavgift för förbrukat importerat

slakterifett och regleringsbidrag motsvarande den totala avgiftsbelastningen

vid förbrukning av svenskt slakterifett. Regleringsbidraget utgår

av regleringsavgiftsmedel. Kostnaden utgjorde i genomsnitt för de

tre senaste budgetåren ca 12 milj. kr. per år.

Produktion, förbrukning och export av svenskt slakterifett kan i ungefärliga

tal anges till följande (milj. kg/år).

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

207

Produktion

Förbrukning

Export

Matnyttigt.....

....... 15

7

8

Tekniskt.......

....... 23

12

11

38

19

19

Om regleringsavgiften såsom föreslagits slopas från den 1 september

1967, kommer regleringsbidraget från samma tidpunkt att avse utjämning

av den genom införselavgiften åstadkomna fördyringen av svenskt

slakterifett.

Den hittillsvarande ordningen har varit administrativt besvärlig och

lett till vissa icke önskvärda konsekvenser för föreningen Svensk Kötthandels

regleringsekonomi. Som framgår av nyss angivna siffror har sålunda

ej mindre än 11 000 ton s. k. tekniskt slakterifett årligen exporterats.

Med hänsyn till den inhemska, förhållandevis höga prisnivån på

dylikt fett har exportkostnaderna blivit betydande.

Kommittén föreslår därför att regleringsbidraget för svenskt slakterifett

för tekniskt ändamål slopas från den 1 september 1967. Detta medför

att allt svenskt tekniskt slakterifett måste säljas till världsmarknadspris.

Minskningen av jordbrukets intäkt av slakterifett kan enligt kommitténs

mening lämpligen kompenseras genom att föreningen Svensk

Kötthandel årligen tillförs ett belopp av 10 milj. kr. av införselavgifter

utanför den hittillsvarande normalramen. Samtidigt minskar statsverkets

kostnader för regleringsbidrag med ca 12 milj. kr./år. En fördel av denna

omläggning blir även att den verksamhet kommer att upphöra, som innebär

att man tillvaratar avfall för att utvinna sådant fett, vars faktiska

värde ofta torde understiga framvinningskostnaderna.

Kommittén bär förutsatt att vid import av slakterifett skall utgå införselavgift

med samma belopp som för övrigt fett samt att restitution

av erlagd införselavgift skall lämnas för importerat slakterifett, som används

till tekniskt ändamål. Däremot skall för fettsyror av svenskt slakterifett

varken regleringsbidrag eller exportbidrag utgå. Vid export av matnyttigt

slakterifett medges exportbidrag liksom hittills.

Förda överläggningar med representanter för AB Karlshamns Oljefabriker

och margarinindustrin har enligt kommitténs mening visat att

förutsättningar finns för en överenskommelse mellan berörda parter om

att industriell bearbetning ej skall ske av svenskt tekniskt slakterifett i

syfte att göra det användbart för matnyttigt ändamål.

Föreningen Sveriges Oljeväxtintressenter har i skrivelse till statens

jordbruksnämnd den 21 november 1966 anmält att odlingen av oljelin

under senare år har arealmässigt gått mycket tillbaka — från 985 ha år

1961 till endast 80 ha år 1966. Föreningen har därvid dragit slutsatsen

att det visat sig ej vara möjligt att upprätthålla en oljelinodling vid en

fröprisnivå som står i rimlig relation till priserna för matoljeväxtfrö, samt

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

föreslagit att det statliga stödet åt oljelinodlingen skall upphöra fr. o. m.

1967 års skörd.

Från jordbruksnämndens sida har föreningens förslag lämnats utan

erinran.

Kommittén föreslår att stödet åt oljelinodlingen slopas på det sätt föreningen

föreslagit.

Jordbruksnämnden bör erhålla i uppdrag att undersöka möjligheterna

till ytterligare förenklingar i fettvaru regi eringen utöver de nu föreslagna.

I samband med att vissa av jordbruksnämnden förvaltade, under krisåren

tillkomna clearingkassor avvecklades, beslöt 1957 års riksdag (prop.

1957:1 bil. 11 s. 307) bl. a. att av nämndens clearingkassa för fettvaror

ett belopp av 4 milj. kr. skulle ställas till nämndens förfogande för att

användas till stöd för en av beredskapsskäl motiverad fortsatt odling av

oljelin samt till stöd för spånadslinodlingen genom omhändertagande och

avyttring av oljefrö från dessa odlingar. Det sålunda till nämndens förfogande

ställda beloppet redovisas under benämningen linoljekassan. Sedan

stödåtgärderna för oljelin och spånadslin genom beslut åren 1959 och

1961 omlagts, har från linoljekassan inte några medel tagits i anspråk.

Behållningen var vid utgången av januari 1967 2 593 238: 25 kr., inberäknat

upplupen ränta per den 31 december 1966. Kassan i fråga bör enligt kommitténs

mening avvecklas och dess behållning föras till den på driftbudgetens

inkomstsida upptagna inkomsttiteln regleringsavgift och accis på

fettvaror in. in.

Sockerbetor

Produktions- och marknadsförhållanden. Den svenska sockerbetsodlingen

nådde sin största omfattning år 1954 då den uppgick till 59 420 ha. Under

1960-talet har odlingen minskat och samtidigt har arealen per odling ökat

enligt följande sammanställning.

År Areal, ha

1959 .............. 51 096

1960 .............. 50 652

1961 .............. 49 828

1962 .............. 46 762

1963 .............. 40 380

1964 .............. 44 072

1965 .............. 41 727

1966 .............. 41 285

Antal odlare

Areal per odling, ha

24 440

2,09

24 196

2,09

23 838

2,09

21 679

2,16

19 200

2,10

19 483

2,26

18 435

2,26

16 659

2,48

Arealavkastningen hav som framgår av följande tabell varierat starkt

under de senaste åren men har i genomsnitt uppgått till drygt 37 ton/ha

mot 34,4 ton under perioden 1948—1956.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

År

Arealavkast- ning, ton/ha

Sockerhalt,

0/

/o

1959 ......

...... 33,9

18,1

1960 ......

...... 47,7

16,4

1961 ......

...... 40,2

16,5

1962 ......

...... 30,8

16,7

1963 ......

...... 39,0

16,7

1964 ......

...... 39,3

17,0

1965 ......

...... 32,1

16,3

1966 ......

...... 34,7

16,6

Ur svenska och importerade danska betor och av importerat råsocker har

Svenska sockerfabriks aktiebolaget tillverkat följande mängder socker, uttryckt

i milj. kg.

År

Tillverkning ur

Total till-

betor

importerat

råsocker

verkning

1959 ........

...... 264

11

275

1960 ........

...... 332

4

336

1961 ........

...... 278

278

1962 ........

....... 203

14

217

1963 ........

....... 228

27

255

1964 ........

....... 276

276

1965 ........

....... 188

56

244

1966 ........

....... 208

83

291

Antalet råsockerbruk har under den senaste tioårsperioden minskat med

fyra till två stycken medan antalet strösockerbruk är oförändrat sex. Raffineringen

har koncentrerats till en anläggning mot tidigare två.

Antalet anställda vid sockerbruken och raffinaderiet uppgår till ca 1 800.

Utöver den årsanställda personalen har sockerbruken under senare år för ett

par månader under kampanjen anställt drygt 700 arbetare och ca 50 extra

tj änstemän.

Självförsörjningsgraden för socker

under en följd av år sjunkit.

har, som framgår

av följande tabell,

År

Ur svenska betor

framvunnet socker

(raffinadvärde)

milj. kg

Konsumtion av

socker och sirap

(raffinadvärde)

milj. kg

Sj älvf örsör j nings- grad

%

1959 ........

..... 264

323

82

1960 ........

..... 332

327

102

1961 ........

..... 278

318

87

1962 ........

..... 203

327

62

1963 ........

..... 221

329

67

1964 ........

..... 249

312

80

1965 .......

..... 183

323

57

1966 .......

..... 201

320

63

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Världsmarknadspriset på socker har under senare år varierat mycket

kraftigt, vilket framgår av följande tabell (öre/kg). I denna återges även

sockerbolagets partipris vilket är resultatet av en sammanvägning av bolagets

tillverkningskostnad för svenskt socker och importpriset.

År Pris på impor- Sockerbolagets

terat socker partipris, netto

1959/60................ 58,5 89,2

1960/61................ 58,9 89,8

1961/62................ 47,3 85,4

1962/63................ 67,3 95,5

1963/64................ 137,8 131,5

1964/65................ 66,3 113,7

1965/66................ 38,0 104,6

Gränsskyddet för raffinerat socker uppgick den 1 september 1959 till 62 %

av importvärdet. Under regleringsåret 1963/64 var införselavgiften tidvis

borttagen. Därefter har införselavgiften stigit till f. n. 83:07 kr./dt vilket

motsvarar 297 % av importvärdet som uppgår till ca 28 kr./dt. Det nuvarande

gränsskyddet gör det möjligt att tillverka socker ur svenska betor till

en kostnad av ca 140 kr./dt tillverkat socker. Den 1 mars 1967 gällande

införselavgifter för sockerbetor, socker, sirap m. m. framgår av följande

tabell.

Införselavgift

Sockerbetor, färska, kr./dt .................. 4: —

Socker, raffinerat, kr./dt.................... 83: 07

Råsocker, kr./dt .......................... 76:42

Sirap, kr./dt.............................. 79: 07

Gällande reglering. Det gällande regleringssystemet för sockernäringen

grundar sig på beslut av 1966 års riksdag (prop. 47, JoU 10, rskr 145) och

avser perioden den 1 maj 1966—den 31 augusti 1967. Systemet bygger i huvudsak

på samma principer som gäller för övriga jordbruksreglerade produkter.

Vissa särbestämmelser gäller dock för sockerregleringen. Dessa beror

bl. a. på att Svenska sockerfabriks aktiebolaget är ensam avnämare av

de svenska sockerbetorna.

Någon regleringsförening eller konjunktur utjämningsfond i egentlig mening

finns inte på sockerområdet. I stället förs regleringsmedlen, införselavgifterna,

till en av jordbruksnämnden förvaltad regleringsfond, från vilken

bidrag lämnas till betodlingen.

Utöver de spärregler som gäller för justering av införselavgifter och prisgränser

beträffande jordbrukets produkter i övrigt gäller för socker en särskild

s. k. inflationsregel. Denna innebär att införselavgiften och prisgränserna

för färdigt socker höjs eller sänks med 1,75 öre/kg om statistiska

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 211

centralbyråns konsumentprisindex, rensad på visst sätt, med utgångspunkt

från medeltalet för april och maj månader 1966 stiger eller sjunker med

mer än 5 %. Om index därefter ändras med mer än 5 % räknat från föregående

justeringstillfälle, sker ny ändring av införselavgiften m. m. med

1,75 öre/kg. Dessa ändringar påverkar inte betpriset.

Storleken av införselavgiften bestäms dels av världsmarknadspriset på

färdigt socker, dels av den inhemska odlingens omfattning. Till grund för

beräknandet av införselavgiften vid ingången av avtalsperioden har lagts

den vid teckningstidens utgång faktiskt kontrakterade arealen.

Införselavgiften för socker är vidare rörlig även då det inhemska priset

på socker ligger mellan prisgränserna. Detta innebär i princip att införselavgiften

fortlöpande anpassas efter världsmarknadsprisets ändringar enligt

Paris-börsens s. k. spot-notering. Av praktiska skäl justeras dock inte

avgiften vid varje ändring av noteringen utan först då ändringen blivit så

stor att en addering av varje dags skillnad, uttryckt i öre/kg, mellan aktuell

notering och den vid senaste justering insatta noteringen ger en summa

som uppgår till minst 75 öre. Införselavgiften för råsocker och sirap understiger

avgiften för färdigt socker med 8 % resp. 4 öre/kg.

För sockerbolaget innebär systemet att bolaget vid ett stigande världsmarknadspris

får betala en större och vid fallande världsmarknadspris en

mindre andel av betpriset. För betodlarna medför systemet ett praktiskt taget

fast betpris så länge den inhemska prisnivån på socker ligger mellan

prisgränserna. För konsumenterna innebär systemet vid nuvarande betareal

av ca 40 000 ha att höjningar eller sänkningar av världsmarknadspriset endast

till ungefär en tredjedel återspeglas i det inhemska priset på färdigt

socker.

Av betgrundpriset som vid ingången av innevarande regleringsår fastställts

till 11 kr./dt sockerbetor med 16 % sockerhalt betalas 0:20 kr./dt av

sockerregleringsfondens behållning vid regleringsperiodens början. Återstoden,

10:80 kr./dt, betalas delvis av sockerbolaget, delvis av regleringsfonden.

Förhållandet mellan dessa två delar varierar med dels storleken

av införselavgiften mellan prisgränserna dels betarealens storlek. Bolagsandelen

justeras även med hänsyn till det inhemska sockerpriset.

Mittpriset för socker, som avser fabrikspriset netto per kg socker av

kvalitet K 5 i säck, var vid avtalsperiodens början 109,24 öre. Övre resp.

nedre prisgränsen var vid samma tidpunkt 125,63 öre resp. 92,85 öre.

Fr. o. m. den 1 mars 1967 är prisgränserna 129,64 öre resp. 95,82 öre.

Odlare på Öland och Gotland samt inom vissa områden på fastlandet

erhåller arealbidrag från regleringsfonden med 50 kr. för varje påbörjat

0,5 ha odlad betareal. För odling som inte överstiger 0,25 ha utgör dock

arealtillägget 25 kr. Från fonden utgår vidare ersättning till sockerbolaget

för merkostnader, jämfört med kostnaden i landet i övrigt, för tillverkning
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

en vid bruken i Roma och Mörbylånga. Ersättningen uppgår vid normal omfattning

på odlingen till 2 020 000 kr./år.

Enligt beslut av 1949 års riksdag (prop. 195, BevU 34, rskr 213) och ett

på detta beslut grundat avtal mellan dåvarande sockernämnden och sockerbolaget

betalar sockerbolaget bidrag till distributionskostnaderna för socker

till ett antal orter i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands

och Kopparbergs län. Kostnaderna för bidraget utgör f. n. totalt ca 1,2 milj.

kr. per år som täcks genom ett motsvarande högre pris på allt socker.

För sockerbetor som från odlare levereras till sockerbolaget tas skördeskadeavgift

ut med 0:075 kr./dt betor.

Import av sockervaror får — med undantag av import från de s. k. öststaterna

samt från Kina och Japan — normalt ske utan kvantitativa begränsningar

och som regel utan licenstvång. För att underlätta för jordbruksnämnden

att följa förhållandena på sockermarknaden gäller emellertid

f. n. ett formellt licenstvång utan kvantitativ reglering vid införsel av

bet- och rörsocker i fast form.

Svensk Sockerhandel, ekonomisk förening, kan med stöd av förordningen

den 7 juni 1956 (401) angående reglering av införseln av vissa levande djur

och jordbruksprodukter in. m. (ändrad senast 1986:161) medges ensamrätt

att under de villkor jordbruksnämnden fastställer importera bet- och

rörsocker. Föreningen, som har till ändamål att med beaktande av det allmännas

intressen direkt eller genom sina medlemmar i marknadsreglerande

syfte importera socker, skall arbeta i nära samförstånd med jordbruksnämnden

och följa nämndens direktiv.

Jordbruksutredningen. Enligt utredningens uppfattning är det inte möjligt

att lägga rådande mycket låga priser på socker på den fria världsmarknaden,

ca 35—40 öre/kg, till grund för en bedömning av frågan om

det fortsatta stödet till sockernäringen. Om över huvud världsmarknadspriserna

skall få utgöra grundval för bedömningen, bör i varje fall genomsnittspriset

för en längre följd av år eller 65—70 öre/kg användas. Vid denna

nivå torde också minimipriset i ett kommande internationellt sockeravtal

komma att ligga. Med utgångspunkt från nämnda priser ligger stödet

för den svenska sockernäringen fortfarande visserligen högt men knappast

högre än det skydd, som lämnas andra i samma odlingsområden producerade

grödor, närmast brödsäd. Som utgångspunkt för denna bedömning måste

även tas de totala produktionskostnaderna, som f. n. utgör 139 öre/kg raffinerat

socker. Jämfört med ett importpris av 65 å 70 öre uppgår stödet

till ca 100 %.

Utredningen anser att det tills vidare är ovisst, om svensk storimport av

socker behöver baseras på långtidskontrakt för att trygga det ökade behovet

av utländskt socker eller om den helt eller delvis kommer att kunna ske

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år i967

på den s. k. fria världsmarknaden. För Sverige torde det vara naturligt att

vid köp av socker från u-land av principiella skäl betala detta med sockrets

produktionskostnader. I så fall skulle importpriserna komma att ligga högre

än 65 ä 70 öre. Detsamma gäller också om Sverige skulle anslutas till EEC.

Frågan om den svenska sockernäringens framtid måste enligt utredningen

också ses mot bakgrunden av den väntade inhemska kostnadsutvecklingen.

Rationaliseringsmöjligheter föreligger såväl inom sockerbetsodlingen som

vid framställningen av socker vid sockerbruken. Av särskilt intresse är de

rationaliseringsmöjligheter, som uppkommer vid användning av genetiskt

enkornsfrö.

Uppmärksamhet bör enligt utredningen vidare ägnas det förhållandet, att

den svenska sockernäringen byggts upp på grundval av statsmakternas uttalanden

och beslut om betodlingens omfattning. Med hänsyn till att sockerindustrin

är beroende av en inhemsk betodling skulle en nedskärning komma

att medföra kapitalförluster bl. a. för industrin genom att nedläggning

av betbruk då måste ske. I den mån sockerindustrin skall gottgöras för dylika

kapitalförluster kommer konsumenternas vinster av ett lägre sockerpris

i vart fall under en övergångstid att reduceras.

Utredningen finner att ett minskat behov av gränsskydd och annat stöd

torde vara att vänta. Ett mer definitivt ställningstagande till frågan om den

svenska sockerproduktionens storlek bör av nämnda skäl inte ske i nuvarande

läge. Stödåtgärderna bör enligt utredningen tills vidare avvägas så, att

en betareal av ca 40 000 ha kan upprätthållas inom landet. Vid denna odling

erhålls vid normal avkastning en kvantitet socker som motsvarar 65 %

självförsörjningsgrad. Priset på sockerbetor bör enligt utredningen fastställas

vid förhandlingar i hittills gängse ordning med sikte på att upprätthålla

en odling av den angivna storleken. Efter ett antal år bör frågan om produktionens

storlek prövas på nytt.

Ledamöterna Folke Johansson, Juréen, Netzén, Wahlfisk, Wetterhall och

Öjborn anför i reservation att skäl inte finns för att sockernäringen skall

åtnjuta ett stöd som är exceptionellt högt i förhållande till andra jordbruksvaror.

Gränsskyddet bör revideras i syfte att åstadkomma en koncentration

av betodlingen och sockertillverkningen till sådana regioner, som är

bäst lämpade härför. Det torde enligt reservanterna vara uppenbart att en

dylik koncentration i första hand kommer att beröra odlingen och industrin

på Gotland och Öland. Även i Skåne — likaväl som på öarna — kan problem

uppstå bl. a. beträffande årssysselsättningen av lantarbetare och måhända i

fråga om den alternativa användningen av friställda marker. Reservanterna

förordar att sådana följdverkningar samt möjligheterna till kostnadsbesparingar

inom sockerindustrin närmare klarläggs genom en särskild utredning.

Först därefter kan definitiv ställning tas till frågan om gränsskyddets

fortsatta omfattning.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Ledamöterna Eriksson, Anton Johansson, Lindbeck, Lindskog, Odhner,

Sven Persson och Yngve Persson framhåller i reservation att gränsskyddet

för socker i princip inte bör avvika från vad som gäller för andra jordbruksreglerade

varor. I praktiken innebär detta enligt reservanternas bedömning

att inhemsk sockerbetsodling knappast kan fortsätta, såvida inte världsmarknadspriserna

på lång sikt kommer att ligga betydligt högre än under

de senaste femton åren. Enligt reservanternas mening kan priserna på socker

på världsmarknaden även i fortsättningen väntas väsentligt understiga

produktionskostnaderna i Sverige. De senare måste beräknas fortlöpande

komma att stiga. Hur storleken av skillnaden kommer att utveckla sig är

emellertid i dagens läge — särskilt med hänsyn till att arbetet med ett internationellt

sockeravtal ännu pågår — svårt att bedöma.

Mot denna bakgrund anser reservanterna att en gradvis minskning av

gränsskyddet och därmed sockertillverkningen inom landet bör ske.

1966 års sockerutredning. Utredningen behandlar i sitt betänkande Konsekvenserna

av en begränsning eller en avveckling av den svenska sockernäringen

(Stencil Jo 1966: 14) återverkningarna på betodlarna, sockerbolaget,

de anställda och konsumenterna vid olika alternativ i fråga om världsmarknadspris

på socker och omfattning av betodlingen. Betänkandet har

remissbehandlats.

Härefter har Kungl. Maj :t uppdragit åt utredningen att efter överläggningar

med Sveriges betodlares centralförening och sockerbolaget avge förslag

om det fortsatta stödet åt sockernäringen och därmed sammanhängande

frågor. I en till Kungl. Maj :ts beslut fogad promemoria, som skulle iakttas

av utredningen, har bl. a. anförts att utredningen vid sina överläggningar

med företrädare för sockerbetsodlarna och sockerbolaget i första hand borde

eftersträva att stödet till sockerbetsodlingen och sockertillverkningen utan

tidsutdräkt avvägs så att odlingen och tillverkningen kan konkurrera med

den prissättning som sockernäringen erhåller inom EEC. Om detta ej kunde

bli fallet utan en genomgripande strukturrationalisering av odlingen och

tillverkningen, borde utredningen i andra hand vid avvägningen av det fortsatta

stödet utgå från att sådan rationalisering borde genomföras inom en

kort övergångstid och utan att såvitt möjligt självförsörjningsgraden av

socker nedgår under en tredjedel av konsumtionen.

I anledning härav har utredningen framlagt ett av företrädare för sockerbetsodlarna

och sockerbolaget biträtt förslag till reglering av villkoren för

sockerbetsodlingen och sockertillverkningen. Förslaget avser eu konkurrensmässig

anpassning till EEC:s prisnivå på sockerbetor och tillverkning av

socker.

Utredningen belyser först närmare innebörden av EEC:s sockerreglering,

sedd utifrån svenska förhållanden.

EEC:s ministerråd fastställde den 24 juli 1966 vissa huvudprinciper och

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 är 1967

grunddata för den gemensamma marknadens sockerreglering efter den 1

juli 1968. Prissystemet skall omfatta fyra slag av priser, nämligen

1. Ett riktpris för socker fritt fabrik, vilket hänför sig till det största överskottsområdet

inom EEC (dvs. norra och nordvästra Frankrike). Detta riktpris,

vilket skall tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1968, har fastställts till 22,35

kontoenheter (115: 66 kr.) per 100 kg. Priset avser vitsocker (oförpackad

vara) av viss standardkvalitet, fastställd enligt de kriterier som tillämpas

för Paris-börsens noteringar och med bortseende från skatter och andra avgifter.

2. Ett basinterventionspris för socker, som hänför sig till det största överskottsområdet.

Detta pris skall tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1968 och har

fastställts till 21,23 kontoenheter (109:87 kr.) per 100 kg.

3. Ett tröskelpris, som skall vara gemensamt för hela EEC-området och

ligga till grund för beräkningen av införselavgiften. Tröskelprisets höjd

torde bli normerande för prisnivån på socker inom EEC.

4. Ett basminimipris för sockerbetor, vilket skall stå i viss relation till

basinterventionspriset för socker. Minimipriset för sockerbetor, som skall

tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1968 i största överskottsområdet, har fastställts

till 17,00 kontoenheter (ca 88 kr.) per ton.

Ministerrådet kommer senare att fastställa det under punkt 3 nämnda

tröskelpriset samt ta ställning till huruvida priserna under punkterna 1, 2

och 4 skall revideras innan EEC:s sockerreglering träder i kraft.

Enligt utredningen torde det gemensamma tröskelpriset komma att bestå

av riktpriset ökat med transportkostnaderna från norra Frankrike till

södra Italien. Enligt en undersökning, som gjordes för några år sedan,

uppgick dessa transportkostnader då till 1,60 kontoenheter (8: 28 kr.) per

100 kg. Detta frakttillägg skulle ge ett tröskelpris för osäckat strösocker

enligt Paris-börsens kvalitetsnormer av (22,35 -f- 1,60 =) 23,95 kontoenheter

(123:94 kr.) per 100 kg. Innan tröskelpriset definitivt fastställs

torde en ny undersökning av fraktkostnaderna komma att göras.

Enligt utredningen torde skilda prisnivåer fastställas för olika sockerkvaliteter.

Vid import av råsocker kommer sannolikt importerande raffinaderier

att erhålla jämkning av införselavgiften i sådan grad att en skälig

raffineringsmarginal erhålls. Denna återbäring antas bli fastställd till en

kontoenhet (ca 5 kr.) per 100 kg raffinerat socker.

Skillnaden mellan riktpriset och sockerfabrikens faktiska utförsäljningspris

torde komma att helt påverka priset till betleverantörerna. Det är däremot

inte helt klarlagt hur man skall fördela den del av sockerpriset, som

ligger mellan basinterventionspriset och riktpriset.

Utredningen har beräknat mot EEC:s prissättning på sockerbetor och socker

svarande svenska priser. Därvid har förutsatts att den del av sockerpriset,

som ligger mellan basinterventionspriset och riktpriset, skall fördelas

på betodlare och fabrikanter så att deras resp. andelar av basinterventions
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

priset undergår samma procentuella förändring. Hela den merintäkt, som

framkommer av prisskillnaden mellan fabrikens faktiska utförsäljningspris

och riktpriset, skall tillföras betodlarna. Betleverantörerna till en fabrik,

som lyckats utvinna ett genomsnittligt fabrikspris lika med tröskelpriset,

vilket kan beräknas ligga 8,28 öre högre än riktpriset dvs. vid 123,94 öre,

skall sålunda erhålla ett pristillägg för betorna som motsvarar nämnda

8,28 öre per kg socker. Dessa betodlare skulle sålunda erhålla en betalning

för betorna som motsvarar (71,55 + 8,28 =) 79,83 öre per kg socker eller

10: 38 kr. per dt betor med en sockerhalt av 16 %.

Enligt utredningens bedömningar torde fabrikspriset med hänsyn till

kostnaderna för utfrakter m. m. komma att understiga tröskelpriset med

omkring 3,5 öre per kg. Detta skulle medföra en reduktion av betpriset

med 45 öre per dt.

På grund av kortare kampanjtid på Öland och Gotland än i Skåne och

därav följande lägre utnyttjandegrad av sockerbruken i Mörbylånga och

Roma samt högre kostnader för betfrakter in. in. utgår f. n. bidrag till merkostnader

för sockerfabrikationen vid ö-bruken om sammanlagt 2 020 000

kr. Enligt utredningens mening bör denna merkostnad utjämnas genom en

motsvarande generell prissänkning på betorna. Denna sänkning uppgår vid

en odling av 40 000 ha till nära 13 öre per dt betor. Odlarnas representanter

har — under hänvisning till att det inhemska betpriset, såsom närmare

framgår av det följande, inte kan anpassas till EEC:s prisnivå förrän regleringsåret

1968/69 — uttalat, att det ifrågavarande merlcostnadsproblemet

bör lösas i samband med prissättningen för nämnda regleringsår.

Utredningen finner att en anpassning av det svenska betpriset till en med

EEC konkurrensmässig nivå så långt denna fråga f. n. kan bedömas skulle

göra det nödvändigt att sänka det svenska priset på betor med 16 % sockerhalt

(betgrundpriset) till 9: 80 kr. per dt. Enligt odlarrepresentanternas

uppfattning utgör denna beräkning en pessimistisk bedömning av innebörden

av EEC:s marknadsordning. De hävdar att ett antagande att betpriset

kommer att ligga något över 10 kr. per dt är mera realistiskt.

För innevarande regleringsperiod har priset fastställts till 11 kr. per dt

sockerbetor med 16 % sockerhalt. Genom utlösningar av den s. k. tre-procentregeln

och inflationsregeln har betgrundpriset under regieringsperioden

successivt stigit. Till betodlarna på Öland och Gotland utgår därjämte

ett särskilt arealtillägg om i princip 50 kr. per halvt ha, vilket vid en odling

på öarna av nuvarande omfattning, ca 6 000 ha, motsvarar en totalkostnad

av något under 0,7 milj. kr. De berörda odlarnas representanter har förklarat

att odlarna är beredda avstå från detta särskilda arealtillägg.

Vid utredningens överläggningar har det framstått som klart att en anpassning

av det svenska betpriset till den prisnivå, som kan antas komma

att gälla inom EEC, inte kan genomföras redan under regleringsåret 1967/

68. Detta hänger samman med att övergången till s. k. monogermt utsäde,

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

som är den mest betydelsefulla rationaliseringsfaktorn för den svenska betodlingen,

inte kan ske i full utsträckning förrän tidigast vid sådden våren

1968. För 1968 års odling anser utredningen det vara möjligt att tillämpa

en med EEG konkurrenskraftig prisnivå för sockerbetor.

Utredningen föreslår, att grundpriset för betor för 1967 års odling fastställs

till 10: 50 kr. per dt betor med 16 % sockerhalt samt att arealtillägget

på Öland och Gotland slopas fr. o. m. regleringsåret 1967/68. För att priset

på socker av inhemskt ursprung redan den 1 september 1967 skall kunna

anpassas till den nivå, som utredningen bedömt som trolig inom EEC,

föreslår utredningen dock att 70 öre per dt av det för 1967 års odling föreslagna

betpriset skall täckas genom tillskott från behållningen i sockerregleringsfonden

den 31 augusti 1967, medan återstoden, 9: 80 kr. per dt, skall

direkt betalas av sockerbolaget.

De övriga villkor, som varit förknippade med försäljning av sockerbetor

under år 1966, föreslås kvarstå oförändrade även för år 1967 med det undantaget,

att betpriset skall ligga fast utan påverkan av eventuella regelutlösningar

e. d. Detta innebär att betodlarna skall erhålla behövliga kvantiteter

betfrö på samma villkor som hittills. Vidare skall priset för 1967 års

betskörd inkludera sockerhaltstillägg enligt samma grunder som tillämpats

under år 1966. Det merpris, som utgår under kampanjens sista del i form av

s. k. täckningsbidrag och tilläggsbetalning efter den s. k. 63-dygnsregeln,

skall utbetalas efter samma grunder som för 1966 års skörd. Vidare skall

betleverantörerna erhålla melass och betmassa enligt samma villkor som

nu gäller. Odlingen förutsätts maximerad till avrundat 40 000 ha.

Nuvarande fraktbidragssystem för betleveranserna skall behållas även

under år 1967. Vid överläggningarna har utredningen visserligen framfört

tanken att betpriset bör omformas att avse leverans fritt fabrik. De nu

utgående fraktbidragen vid betleverans skulle sålunda överföras till betgrundpriset,

där de skulle motsvara ett generellt tillägg på 30—35 öre per

dt. Både betodlarna och sockerbolaget har förklarat sig intresserade men

anser att omläggningen kräver ytterligare överväganden och att man därför

inte nu är beredd att genomföra den. I

I fråga om tillverkningskostnaderna för socker har sockerbolaget för att

motsvara de krav, som ställs på fabrikationsledet inom EEC:s sockernäring,

åtagit sig att fr. o. m. regleringsåret 1967/68 minska sin förädlingsersättning

med sammanlagt 8,5 milj. kr., räknat från kostnadsnivån vid

1965 års slut. Vidare har bolaget förklarat sig införstått med att den särskilda,

till konsumentprisindex anknutna s. k. inflationsregeln för bolaget

skall slopas fr. o. m. regleringsåret 1967/68. Samtidigt kommer bolaget att

utöka sitt sortiment med strösocker av den kvalitet, som motsvarar de

grundläggande priserna inom EEC:s sockerreglering och som redan nu

prissätts genom Paris-börsens notering. Vid den kostnad av 9: SO kr. per dt

opaginerad Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

betor med 16 % sockerhalt, som skall åvila bolaget, och efter det att nämnda

kostnadsminskningar i sockerindustrin genomförts, skulle fabrikspriset på

oförpackat strösocker av denna billigare kvalitet komma att uppgå till

120,32 öre per kg. Nämnda pris grundas på förutsättningen att bolaget även

i fortsättningen, i enlighet med ett beslut av statsmakterna år 1949, endast

i viss utsträckning skall ta ut fraktkostnaden vid leveranser till köpare i de

fyra nordligaste länen och Kopparbergs län. Kostnaden för detta fraktbidrag

uppgår f. n. till ca 1,2 milj. kr. per år eller 0,59 öre per kg socker avinhemskt

ursprung.

Enligt utredningens uppfattning bör inte denna fraktsubvention, som

inom de berörda områdena medfört en prissänkning på mellan 1,5 och 4 öre

per kg socker, belasta sockerpriset. Om subventionen alltjämt kan anses

motiverad föreslår utredningen, att kostnaderna härför bestrids i särskild

ordning, förslagsvis med medel ur sockerregleringsfonden. Bolaget har förklarat

sig berett att under denna förutsättning administrera fraktsubventioneringen.

Om kostnaderna för denna fraktsubventionering avlyfts från sockerpriset,

kommer detta att för socker av inhemskt ursprung uppgå till 119,73

öre per kg strösocker av billigaste kvalitet. Med denna tillverkningskostnad

kan enligt utredningens mening den svenska sockernäringen anses vara

konkurrenskraftig gentemot den för EEC beräknade prisnivån. Till jämförelse

kan nämnas att tillverkningskostnaden för strösocker av K5-typ

vid utgången av innevarande regleringsår kalkylmässigt torde komma att

uppgå till ca 143 öre per kg.

Beträffande den närmare utformningen av sockerregleringen anför utredningen

att såsom tidigare berörts torde enligt de allmänna principerna

i EEC:s marknadsreglering olika införselavgifter komma att införas för de

olika sockerkvaliteterna. Utredningen anser emellertid att det nuvarande

svenska systemet med två införselavgifter, en för råsocker och en för färdigt

socker, skall tillämpas under regleringsåret 1967/68. I stället bör föreningen

Svensk Sockerhandel kunna erhålla bemyndigande att verka för att

prisskillnaderna upprätthålls.

Det nuvarande systemet med rörliga införselavgifter, som avpassas med

hänsyn till betareal och världsmarknadspris, föreslås gälla även under regleringsåret

1967/68. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma effekten på

betodlingens omfattning av den föreslagna prissänkningen för sockerbetor

bör införselavgiften för socker liksom nu inkludera ersättning för brist i

täckningen av sockerbolagets fasta kostnader vid en odlingsareal som understiger

40 000 ha. För regleringsåret 1968/69 förutsätts däremot ej någon

sådan ersättning till bolaget för bristande kapacitetsutnyttjande.

Införselavgiftens storlek vid olika världsmarknadspris och olika omfattning

av den inhemska betodlingen framgår av följande tabell (öre/kg).

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

219

Paris-notering,

Betodling, lia

öre/kg

33 000

34 000

35 000

36 000

37 000

38 000

39 000

40 000

41 000

20................

59,96

61,17

62,37

63,57

64,80

66,02

67,24

68,46

69,68

21................

59,42

60,61

61,79

62,98

64,20

65,39

66,60

67,80

69,00

22................

58,88

60,05

61,22

62,39

63,59

64,77

65,96

67,15

68,33

23................

58.34

59,49

60,64

61,80

62,98

64,14

65,32

66,49

67,66

24................

57,80

58,93

60,07

61,21

62,37

63,52

64,68

65,83

66,99

25................

57,25

58,38

59,49

60,62

61,77

62,89

64,04

65,18

66,31

26................

56,71

57,82

58,92

60,03

61,16

62,27

63,40

64,52

65,64

27................

56,17

57,26

58,34

59,44

60,55

61,65

62,76

63,86

64,97

28................

55,63

56,70

57,77

58,85

59,94

61,03

62,12

63,21

64,30

Införselavgiftens

ändring i procent av

importprisets änd- ring ..............

-54,12

— 55,88

-57,50

-59,00

-60,75

-62,38

-64,00

-65,62

— 67,25

Det förutsätts att rätlinjig interpolering skall ske mellan de i tabellen angivna

avgiftsbeloppen. Vid världsmarknadspriser som är högre eller lägre

än de i tabellen angivna skall storleken av avgiftsändringen framräknas

med ledning av det samband med ändringen av världsmarknadspriset som

finns angivet i tabellens nedersta rad. Införselavgiften den 1 september 1907

skall bestämmas av — förutom den för 1967 års inhemska betodling faktiskt

tecknade arealens storlek — den genomsnittliga världsmarknadsprisnivån

enligt de den 21 augusti 1967 senast kända fem sockernoteringarna

på Paris-börsen. Allteftersom Paris-börsens noteringar ändras efter sistnämnda

dag skall införselavgiften fortlöpande justeras då en addering av

varje dags skillnad (uttryckt i öre per kg socker) mellan aktuell Parisnotering

och den vid regleringsperiodens början resp. senaste justeringstillfälle

insatta noteringen ger en summa som uppgår till minst 75 öre. Den

därvid framräknade avgiften skall baseras på den genomsnittliga noteringen

under de fem senaste kvalifikationsdagarna.

Det nuvarande systemet med mittpris och prisgränser för socker föreslås

bli slopat.

Införselavgiften för färdigt socker skall enligt utredningens förslag skydda

priset på säckat strösocker av den kvalitet som Paris-noteringen avser. Den

högre strösockerkvalitet, som utgör grunden i den nuvarande svenska sockerregleringen

och som benämns K5, får ha ett pris som med 2,5 öre per kg

överstiger grundkvalitetens. Prisspänningen mellan strösocker K5 och bitsocker

får ökas med 3,5 öre per kg. De emballagetillägg, som f. n. tas ut,

skall kvarstå oförändrade.

Införselavgifterna för råsocker och sirap skall liksom f. n. understiga införselavgiften

för färdigt socker med 8 % resp. 4 öre per kg. Införselavgiften

för betor skall vara oförändrad, 4 kr. per dt. I likhet med vad som

väntas komma att gälla inom EEC, skall importör av råsocker för raffinering

erhålla återbäring av införselavgiften med 5 öre per kg raffinad.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Som grund för beräkning av importpriset på färdigt socker skall användas

den s. k. Paris-noteringen med ett tillägg av 3,6 öre per kg för frakter

m. m. Detta innebär en sänkning av det nuvarande tillägget med 0,7 öre

per kg socker, vilket belopp ansetts utgöra kompensation för kvalitetsskillnaden

mellan det svenska sockret och det som bjuds ut på Paris-börsen.

Då sortimentet nu ökas med socker av den kvalitet, som Paris-noteringen

avser, faller motiveringen till denna kompensation bort.

I likhet med vad som gällt under nu löpande regleringsperiod, torde man

även för den nya regleringsperioden få räkna med att de utländska noteringar,

som lagts till grund för regleringen, kan få ändrad tyngd och innebörd

och att detta kan få till följd att ett utbyte av noteringar eller annan

åtgärd måste vidtas för att en riktig mätare av importpriserna skall erhållas.

Med anlitande av sockerregleringsfonden skall priserna på inhemskt och

importerat socker clearas så att det genomsnittliga fabrikspriset för billigaste

strösocker blir — med de förutsättningar, som angetts i det föregående

och vid ett världsmarknadspris av 24 öre per kg — något under 90 öre

per kg. Om det angivna världsmarknadspriset råder även omkring den

1 september 1967, torde införselavgiften och därmed det nya fabrikspriset

för färdigt socker komma att sänkas med ca 18 öre per kg jämfört med den

nivå som gäller vid utgången av augusti 1967. I

I fråga om befintliga lager av socker vid den nya regleringsperiodens början

framhåller utredningen, att handeln och den socker förbrukande industrin

normalt har små lager. Dessa lager torde inför ett prisfall på ca 15 %

komma att vara mycket små. Detta måste enligt utredningens mening medföra

så väsentliga störningar i distributionen att dessa inte kan lämnas

obeaktade. Ansvaret för en tillfredsställande försörjning med socker i handelns

olika led och i livsmedelsindustrin bör i detta läge ligga hos sockerbolaget.

För att möta de mycket stora anspråken på snabb påfyllning av

lagren ämnar sockerbolaget vidta speciella arrangemang. Sålunda tänker

sig bolaget att under augusti 1967 hos sina grossistkunder lägga upp konsignationslager

av socker. Dessutom avser man att före den 1 september ställa

upp vagnar med socker på en del järnvägsstationer för att underlätta en

snabb distribution till kunderna. Genomförandet av dessa och andra liknande

åtgärder förutsätter emellertid att sockerbolaget kan hålla ett tillfredsställande

lager av socker vid övergången till det nya prissättningssystemet

utan att drabbas av stora prisfallsförluster.

Sockerbolaget har på utredningens begäran uppskattat behovet av övergångslager

av socker den 1 september 1967 för att bolaget i tillfredsställande

ordning och omfattning skall kunna tillgodose handel och livsmedelsindustri

med lagerpåfyllning. Enligt denna beräkning skulle lagerbehovet

uppgå till ca 53 000 ton. Prisfallet på ett lager av denna storlek har av bolaget

uppskattats till ca 8 milj. kr.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Efter överläggning med bolaget har enighet rått om en maximering av

återbäringsbeloppet till 6 milj. kr. Utredningen föreslår att bolaget skall äga

erhålla återbäring från sockerregleringsfonden för prisfallet på bolagets

lager av socker den 1 september 1967 i stort sett motsvarande sänkningen av

införselavgiften. Den närmare utformningen av reglerna för återbäringen,

som skall ske inom ramen av nämnda 6 milj. kr., torde få ankomma på

statens jordbruksnämnd.

Med hänsyn till vad nyss anförts bör handelns och livsmedelsindustriernas

lager utan större olägenhet kunna nedbringas till ett minimum vid övergången

till den nya regleringsperioden. På grund härav anser utredningen

att tillräckliga skäl inte föreligger för en prisfallsreglering på socker inom

handel och livsmedelsindustri.

Utredningen har, som tidigare nämnts, föreslagit att sockerregleringsfonden

skall tas i anspråk för att betala 70 öre per dt av det för nästa regleringsår

föreslagna betpriset. Den totala kostnaden för fonden för detta ändamål

kommer vid normalskörd från 40 000 ha att uppgå till 11,2 milj. kr. Vidare

har ifrågasatts att fonden skall bära det s. k. norrlandsfraktbidraget med

en kostnad per år av 1,2 milj. kr. Med den nyss nämnda prisfallsersättningen

på högst 6 milj. kr. skulle sockerregleringsfonden sålunda komma

att belastas med totalt 18,4 milj. kr.

Det är inte möjligt att exakt beräkna fondens behållning den 31 augusti

1967. Detta hänger samman med ovissheten om storleken av importen under

återstående delen av regleringsperioden. En försiktig kalkyl leder dock

till att behållningen med all sannolikhet inte kommer att understiga 32

milj. kr.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att för sockerregleringen under

regleringsperioden 1967/68, vilken med hänsyn till att EEC:s sockerreglering

skall träda i kraft den 1 juli 1968 bör omfatta tiden den 1 september

1967—den 30 juni 1968, skall gälla följande villkor

1. Den inhemska betodlingen skall maximeras till en areal om avrundat

40 000 ha.

2. Betgrundpriset skall vara 10:50 kr. per dt betor med 16 % sockerhalt.

Priset skall justeras med hänsyn till varierande sockerhalt m. m. enligt för

1966 års odling gällande regler. Av grundpriset betalas 70 öre per dt av sockerregleringsfonden

och återstoden av sockerbolaget. Betpriset skall icke

påverkas av eventuella regelutlösningar på jordbrukets område.

3. Sockerbolaget skall utöka sitt sortiment med den strösockerkvalitet,

som de grundläggande priserna inom EEC:s sockerreglering avser och som

redan prissätts genom Paris-börsens notering. Strösocker av K5-typ får betinga

ett pris, som överstiger priset på den nya kvaliteten med 2,5 öre per kg

och prisspänningen mellan K5 och bitsocker får öka med 3,5 öre per kg.

Nedclearing av priset på socker av inhemsk odling skall ske med anlitande

av under regleringsåret inflytande införselavgifter på socker. Sockerbolaget

nedbringar priset på det svenskproducerade sockret med ett öretal, som

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

motsvarar från regleringsfonden sålunda till bolaget överfört belopp. De

emballagetillägg, som f. n. tas ut, skall kvarstå oförändrade.

4. Till importör av råsocker för raffinering skall, i enlighet med EECvillkoren,

utgå en återbäring av införselavgiftsmedel med 5 öre per kg framvunnet

raffinerat socker.

5. Som grund för beräkning av importpriset för socker skall under regleringsperioden

gälla Paris-börsens s. k. spot-notering, omräknad eif Malmö

genom tillägg av 2,3 öre ävensom med tillägg av 1,3 öre för övriga importkostnader

in. in., allt räknat per kg.

Sockerbolaget skall vid sin nettoprissättning inom landet följa Parisbörsens

notering ökad med införselavgiften och nyss angivna tillägg.

6. Det nuvarande systemet med rörliga införselavgifter, som avpassas

med hänsyn till betareal och världsmarknadspris, behålls. Detta innebär,

att införselavgiften vid regleringsårets början bestäms — förutom med hänsyn

till den för 1967 års inhemska betodling faktiskt tecknade arealens storlek

— av den genomsnittliga världsmarknadsprisnivån enligt de den 21

augusti 1967 senast kända fem sockernoteringarna på Paris-börsen. Allteftersom

Paris-börsens noteringar ändras efter den 21 augusti 1967 justeras

införselavgiften enligt nuvarande regler fortlöpande på sätt framgår av särskild

tabell. Införselavgifterna för råsocker och sirap förutsätts understiga

avgiften för färdigt socker med 8 % resp. 4 öre per kg. För sockerbetor

förutsätts nuvarande införselavgift, 4 kr. per dt, kvarstå oförändrad.

7. De medel, som inflyter genom införselavgifter för färdigt socker, råsocker,

sirap och andra sockerprodukter samt sockerbetor skall tillföras den

under jordbruksnämndens förvaltning stående regleringsfonden för socker.

Av fonderade införselavgiftsmedel skall till sockerbolaget inom ramen av

6 milj. kr. återbäring ske av prisskillnaden den 1 september 1967 på bolagets

övergångslager vid nämnda tidpunkt.

8. De föreslagna ersättningsbeloppen ur sockerregleringsfonden skall utgå

endast i den mån fondens tillgångar så medger.

Vad gäller regleringsåret 1968/69, dvs. tiden den 1 juli 1968—den 30

juni 1969, föreslår utredningen att anpassningen av den svenska sockernäringens

villkor till EEC:s prisnivå helt genomförs. Som förut framhållits

föreligger ännu inte EEC-beslut beträffande fraktkostnadselementets inverkan

på tröskelpriset och därmed också via fabrikspriset på betpriset,

fördelningen mellan betodlare och sockerindustrin av skillnaden mellan

basinterventionspriset och riktpriset, prisrelationerna mellan de olika sockerkvaliteterna,

emballagekostnaderna för det färdiga sockret samt förädlingsmarginalen

för raffinering av socker. Som inledningsvis anförts

skall redan faställda priser därjämte bli föremål för översyn av EEC:s

ministerråd.

Med hänsyn till det anförda kan inte nu i alla enskildheter fastläggas den

prisreglering för sockerbetor och socker som skall gälla för regleringsåret

1968/69. Det blir därför nödvändigt att följa utvecklingen inom EEC beträffande

nyss angivna utgångspunkter för beräkningarna. Utredningen

föreslår att statens jordbruksnämnd får i uppdrag att efter överläggningar

med betodlarna och sockerbolaget framlägga förslag till de eventuella justeringar

i den för regleringsåret 1967/68 föreslagna prisregleringen, som

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

kan föranledas av ändringar i de grunder som nyss nämnts. Såsom tidigare

berörts skall vidare under regleringsåret 1968/69 ej utgå det tillskott till

betpriset av 70 öre per dt, som föreslås gälla för 1967 års odling. Ej heller

skall i prisregleringssystemet för regleringsåret 1968/69 ingå ersättning

till sockerbolaget för bristande kapacitetsutnyttjande på grund av eventuellt

mindre betodlingsareal än 40 000 ha.

Matpotatis

Produktions- och marknadsförhållanden. Matpotatisarealen, som i slutet

av 1950-talet uppgick till 80 000—90 000 ha, omfattar nu ca 50 000 ha.

Hektarskördarna beräknas under senaste tioårsperioden i genomsnitt ha

ökat med närmare 30 %. Den totala produktionen av matpotatis har under

senare år uppgått till i genomsnitt 620 milj. kg. Konsumtionen av matpotatis,

som under en följd av år beräknas ha minskat med 1 % per år,

torde nu uppgå till ca 620 milj. kg per år. Den beräknade produktionen

och konsumtionen samt importen av matpotatis under perioden 1959—1966

framgår av följande tabell (milj. kg). Exporten av matpotatis har varit helt

obetydlig.

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1966

Produktion......

.. .. 559

612

640

572

599

652

638

625

Import ........

.... 134

73

38

99

66

5

14

20

Konsumtion .....

.... 666

659

652

645

639

632

626

620

Det genomsnittliga partipriset i Stockholm på matpotatis av god kvalitet

har under senare år varierat på det sätt som framgår av följande sammanställning.

1959 1900 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Partipris,

kr./dt---- 42:48 32:91 29:45 46:28 40:32 26:35 35:23 39:99

För matpotatis med undantag för nyskördad sådan som importeras under

tiden den 6 juni—den 5 juli utgår f. n. vid import införselavgift med 20: 70

kr. per dt. För nyskördad potatis utgår under perioden den 6 juni—den

5 juli tull med 20 kr. per dt. Den 1 september 1959 uppgick införselavgiften

för matpotatis till 8 kr. per dt. För mjöl, gryn och flingor som framställts

direkt av potatis är införselavgiften f. n. 147: 15 kr. per dt.

Gällande reglering. För ej nyskördad potatis finns prisgränser och införselavgift.

Till grund för prisgränsbevakningen används Sveriges lantbruksförbunds

stockholmsnotering för årets skörd av ordinär matpotatis av

sorterna Bintje, King Edward och Magnum Bonum. Under perioden från

den 5 juli intill utgången av september eller den tidigare tidpunkt då nyssnämnda

notering tas upp används som prisbevakningspris i stället lant
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

bruksförbundets notering för färsk sydsvensk potatis eller ett vägt medeltal

mellan denna notering och stockholmsnoteringen för mälarpotatis.

Nyskördad potatis är under tiden 6 juni—5 juli som nämnts belagd med

tull.

Av influtna införselavgifter för potatis tillförs Sveriges stärkelseproducenters

förening i mån av behov medel för att täcka kostnaderna för att ta hand

om och industriellt bearbeta eventuella överskott av matpotatis.

Jordbruksutredningen. Ledamoten Lindskog anför i särskilt yttrande

att genom flera regelutlösningar har såväl mittpris och prisgränser som

införselavgiften för matpotatis höjts till en sådan nivå, att det kan ifrågasättas

om inte i jämförelse med andra produkter priset kommit att bli

något för högt. En särskild jämförande odlingsteknisk undersökning härav

är av behovet påkallad.

Jordbrukspriskommittén. Regleringen på matpotatisområdet för 1967/68

föreslås utformad efter samma principer som nu tillämpas. Som närmare

utvecklas i det följande fungerar emellertid denna reglering inte helt tillfredsställande.

Sålunda har potatisnoteringen under de senaste fem åren trots vidtagna

regleringsåtgärder legat mellan prisgränserna endast under ca en tredjedel

av tiden. Under återstående delar av resp. år har noteringen oftast understigit

den nedre prisgränsen. Under perioden har sålunda potatisnoteringen

legat under denna gräns i genomsnitt ca fem månader per år. Dessa

förhållanden har inte betingats av utländsk priskonkurrens. Den svenska

prisnivån har nämligen nästan undantagslöst understigit summan av utlandspris,

frakt och införselavgift. Det är sålunda främst de inhemska marknadsförhållandena

som betingar priset på matpotatis. Det har inte varit

möjligt för kommittén att på den tid som stått till förfogande utföra de utredningar,

som skulle erfordras för att utforma ett nytt regleringssystem.

Kommittén föreslår därför att jordbruksnämnden får i uppdrag att se

över systemet för att såvitt möjligt en ur såväl producent- som konsumentsynpunkt

lämplig reglering skall kunna tillämpas för regleringsåret 1968/

69. Vad angår regleringsåret 1967/68 inskränker sig kommittén därför till

att föreslå, att den nuvarande normalinförselavgiften, 20: 50 kr./dt, sänks

till 15 kr./dt. Detta torde kunna genomföras utan att det inhemska potatispriset

påverkas. En anpassning av mittpris och prisgränser till den faktiska

prisnivån måste vidare med hänsyn till erfarenheterna anses naturlig.

En sänkning av det nuvarande mittpriset från 48 till 40 kr./dt föreslås därför.

Med nuvarande procentuella spännvidd mellan prisgränserna skulle dessa

då bli 32 resp. 48 kr./dt. Som mått på den inhemska prisnivån bör på

samma sätt som hittills användas Sveriges lantbruksförbunds stockholmsnotering

för ordinär matpotatis.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

För nyskördad potatis bör liksom hittills vid import under tiden den

6 juni—den 5 juli i stället för införselavgift erläggas tull om 20 kr ./dt.

Införselavgiften för potatisflingor o. d., framställda direkt av potatis (tulltaxenr

11.05), har anknytning till avgiften för potatis. Detsamma gäller

vissa varuslag, hänförliga till tulltaxenr 19.02 och 20.02, vars införselavgifter

beräknas utifrån de införselavgifter som tas ut på de använda råvarorna.

För potatisdelen, som i de aktuella varorna är den helt dominerande,

räknas härvid med normalinförselavgiften för potatis. Den sänkning av införselavgiften

för potatis, som här föreslagits, beräknas inte komma att återverka

på potatispriset och bör därför inte heller påverka avgifterna för de

nämnda varuslagen.

Fabrikspotatis

Produktions- och marknadsförhållanden. Fabikspotatisodlingen, som har

sin tyngdpunkt i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, har under den

senaste sexårsperioden beräknats omfatta följande arealer vid odlingar om

minst 0,15 ha.

Län

1961

1962

1963

1964

1965

1966

ha

ha

ha

ha

ha

ha

Jönköpings........

360

390

200

170

220

160

Kronobergs ......

470

460

390

220

230

180

Kalmar..........

380

560

250

250

420

390

Blekinge..........

4 850

5 080

4 560

3 920

4 250

3 515

Kristianstads......

11 130

10 670

9 740

9 330

8 790

7 630

Malmöhus ........

2 100

1 450

1 360

1 450

1 440

1 250

Hallands..........

340

280

210

40

130

160

Älvsborgs södra....

90

120

no

80

70

40

Skaraborgs........

250

170

280

190

170

no

Övriga län........

30

90

90

20

50

55

Summa

20 000

19 270

17 190

15 670

15 770

13 490

Samtidigt som potatisarealerna minskat betydligt har skördarna i kg per

ha som framgår av följande tabell visat en stigande tendens.

Län

1961

1962

Jönköpings ....

28 160

24

130

Kronobergs....

25,080

20

700

Kalmar ......

25''610

25

770

Blekinge......

24 500

23

400

Kristianstads ..

24 730

21

460

Malmöhus ....

24)840

25

650

Hallands......

24;280

19

120

Älvsborgs södra

29 920

28

no

Skaraborgs ....

20 230

24

480

Medeltal

24 710

22

530

1963

1964

1965

1966

30 310

30 520

32 280

28 650

31 000

34 750

30 060

27,680

16 570

29 no

27 030

22 220

26 400

27 360

26''420

24 170

29 270

24 860

30 370

27 710

31 260

24 340

26!210

. »

. .

24 090

27 200

33 690

. .

25*530

b

25 980

• •

26 980

24 130

28 870

25 730

8 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Arealminskningen har uppvägts av avkastningsstegringen så att den

totala skörden, som framgår av följande sammanställning, i genomsnitt

varit relativt oförändrad.

År

Skörd,

1 000 ton

År

Skörd,

1 000 ton

1961 .........

......... 494

1964 .......

378

1962 .........

......... 434

1965 ____

455

1963 .........

......... 464

1966 ..........

........ 347

Ca 60 % av fabrikspotatisskörden används till stärkelsetillverkning, medan

resterande 40 % går till spritframställning.

De genomsnittliga priserna på fabrikspotatis har stigit praktiskt taget

oavbrutet sedan år 1954/55 vilket närmare framgår av följande tablå.

År

Kr./dt

År

Kr./dt

1950/51 ........

....... 9:08

1958/59 ........

....... 12:25

1951/52 ........

....... 10:83

1959/60 ........

....... 12:75

1952/53 ........

....... 12:83

1960/61 ........

....... 13; 50

1953/54 ........

....... 11:83

1961/62 ........

....... 13:50

1954/55 ........

....... 11:08

1962/63 ........

....... 14:50

1955/56 ........

....... 11:52

1963/64 ........

....... 15:15

1956/57 ........

....... 11:52

1964/65 ........

....... 15:65

1957/58 ........

....... 12: 25

1965/66 ........

....... 15:90

Den huvudsakliga produktionen av potatisstärkelse sker vid sju s. k.

centralfabriker. Vid en av dessa är stärkelseproduktionen kombinerad med

spritframställning. Sex av stärkelsefabrikerna är uppförda under åren

1958—1965. Utöver centralfabrikerna finns tre mindre, äldre stärkelsefabriker.

Beträffande dessa pågår förhandlingar om att överföra verksamheten

till närmaste centralfabrik. Samtliga stärkelsefabriker ligger inom

Blekinge och Kristianstads län.

Antalet anställda inom stärkelseindustrin uppgår till ca 100 vid centralfabrikerna

och ca 20 vid de äldre fabrikerna. Endast 13 personer är helårsanställda

medan övriga är anställda endast för kampanjtiden eller ca tre

månader.

Tillverkningen av potatisstärkelse uppgår f. n. till ca 35 milj. kg per år.

Centralfabrikernas totala kapacitet vid en kampanj som omfattar 14 veckor

beräknas dock till ca 43 milj. kg stärkelse.

Det genomsnittliga utbytet år 1965 utgjorde 100 kg stärkelse per 464 kg

potatis.

Av produktionen används ca 40 % till framställning av s. k. derivat av

typen dextrin och stärkelseklister. Omkring 30 % av stärkelsen tas om hand

av glykosindustrin, medan hushållen och livsmedelsindustrin vardera förbrukar

ca 15 %. Priserna på potatisstärkelse till olika förbrukare i december

1959 och september 1966 framgår av följande tabell (kr./dt).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

227

December 1959 September 1966

Potatisstärkelse

till livsmedelsindustrin (sackad) .............. 95:75 129

till hushållsbruk (paketerad) ................ 117 154

till glykostillverkning ...................... 68 129

till derivattillverkning ...................... 88: 75 54:75

Utvecklingen av importen och importpriserna för majs- resp. potatisstärkelse

framgår av följande sammanställning. Denna visar att importpriset

för potatisstärkelse under senare år successivt sänkts. Att priset på den

importerade majsstärkelsen samtidigt stigit torde bero på att importen hänför

sig till vissa specialkvaliteter.

År

Majsstärkelse

Potatisstärkelse

ton

kr./kg

ton kr./kg

1959 ...........

...... 4 117

0: 48

4154 0: 64

1960 ...........

...... 2 688

0: 56

2 727 0: 64

1961 ...........

...... 2 568

0: 58

42 0:90

1962 ...........

...... 2 343

0: 61

170 0: 70

1963 ...........

...... 2 371

0: 58

1 105 0: 64

1964 ...........

...... 2 619

0: 66

2 237 0: 60

1965 ...........

...... 3165

0: 68

4 291 0:56

1966 ...........

..... 2 680

0: 70

4 183 0: 51

Införselavgifterna för flertalet stärkelseprodukter har

i stort sett tre-

dubblats sedan år

1959. För

potatisstärkelse motsvarar

införselavgiften i

september 1966 ca

112 % av

importvärdet för holländsk

stärkelse. Gräns-

skyddets utveckling sedan hösten 1954 framgår närmare av följande ta-

bell där införsel- <

och kompensationsavgifter

i kr./dt anges för olika tid-

punkter.

Hösten 1954

Hösten 1959

December 1959

Mars 1967

Potatisstärkelse......

35

24: 25 + 4

22 +4

76 +4

Majsstärkelse........

35

36: 75

33

111:85

Glykos ............

48

42 +4:10

37:50 + 4:10 130 + 4:10

Druvsocker, torrglykos

48

47: 25 + 9

42 +9

142: 15 + 9

Dextrin............

45

42+5

37: 50 + 5

240: 40 + 5

1 Utgångspunkt för EFTA-avtrappningen.

2 Vid import från EFTA-området utgår ingen införselavgift.

Produktionen av potatissprit sker vid 62 brännerier, varav 42 stycken

ligger i Kristianstads län, elva i Malmöhus län och fyra i Blekinge län. De

övriga fem brännerierna ligger i andra län i de södra delarna av landet.

Antalet anställda vid brännerierna är ca 275.

Hela råspritproduktionen inköps av Vin- och Spritcentralen som förädlar

den till förtäringssprit. Vin- och Spritcentralens inköp uttryckt i milj. s. k.

normalliter, dvs. vara med 50 % alkoholhalt, har under senare år utgjort

följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66

Potatissprit, milj. 1 29,75 30,75 25,62 25,06 *34,72 25,92 34,12

1 Härav 4,14 milj. 1 av matpotatis av 1963 års skörd.

Priset på råsprit har under senare år varierat på följande sätt.

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66

Potatissprit, öre/l 80,59 80,30 88,90 93,79 94,78 99,27 100,40

Gällande reglering. Odlingen av fabriks potatis sker på grundval av kontrakt

mellan odlarna och stärkelsefabrikerna resp. brännerierna. Rätten att

leverera potatis till nämnda anläggningar är under normala förhållanden

förbehållen odlarna i de traditionellt fabrikspotatisodlande områdena. Hit

räknas hela Blekinge och Kristianstads län, ett stort antal kommuner i

Malmöhus län samt smärre områden i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs

och Kalmar län. Vid teckning av för stor areal i förhållande till det

beräknade avsättningsutrymmet sker genom Stärkelse- och bränneriindustriernas

samarbetsorgan (SBS) reducering av de enskilda odlarnas preliminärt

tecknade kvantiteter. Härvid får viss prioritet ges åt permanenta

odlare framför tillfälliga sådana.

Priset på fabrikspotatis, som fastställs av SBS, baseras oavsett användning

i huvudsak på det stärkelsepris som kan tas ut i skydd av införselavgifterna.

De fastställda priserna gäller fritt fabrik. Genom att betala fraktbidrag

söker stärkelsefabrikerna kompensera odlarna bl. a. för de ökningar

av transportkostnaderna som följer i strukturrationaliseringens spår. Härutöver

betalar stärkelsefabrikerna normalt efterlikvider för levererad potatis

dels i form av ränta på andelsägarnas insatta kapital dels i form av

vinstutdelning.

Enligt förordningen den 7 juni 1956 (nr 411) angående tillverkningen av

potatismjöl får inte potatisstärkelse tillverkas för förbrukning utanför eget

hushåll utan tillstånd av statens jordbruksnämnd. Som villkor för tillverkningsrätt

gäller bl. a. att endast svensk potatis får användas.

Sveriges stärkelseproducenters förening, vars regleringsverksamhet skall

ske enligt av jordbruksnämnden utfärdade direktiv och som kontrolleras av

nämnden, har ensamrätt till inköp och försäljning av potatisstärkelse tillverkad

inom landet. Med denna ensamrätt följer skyldighet för föreningen

att till enhetligt men efter kvalitet graderat pris köpa all inom landet tillverkad

potatisstärkelse som bjuds ut av stärkelsefabrik. Till fabrik, som inte

är medlem av föreningen, har dock föreningen rätt att efter jordbruksnämndens

prövning erlägga ett pris som understiger eljest utgående pris med

belopp motsvarande värdet av medlems förpliktelser till föreningen. I det

inköpspris som föreningen fastställer för stärkelsen inkalkyleras enligt

jordbruksnämndens medgivande viss avsättning till en rationaliseringsfond.

Under senare år har denna avsättning utgjort 2 kr. per dt försålt potatis
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

mjöl. Sammanlagt har hittills på detta sätt avsatts ca 5,4 milj. kr. Enligt

särskilda medgivanden har vidare ca 2,3 milj. kr. av införselavgifter för

stärkelse och stärkelseprodukter samt 0,5 milj. kr. av tidigare för ändamålet

avsatta medel tillförts rationaliseringsfonden. I denna fanns den

1 april 1966 ett oförbrukat belopp av 0,7 milj. kr.

För tillverkning av potatissprit behövs enligt förordningen den 26 februari

1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin tillstånd av Kungl. Maj :t.

Potatisbrännerierna är förbehållna rätt att leverera så stor kvantitet råsprit

som svarar mot den totala mängden i landet förbrukade förtäringsspriten.

Mellan de till Sveriges Bränneriidkareförening anslutna brännerierna gäller

en kvotering av tillverkningsrätten. Produktionen vid det bränneri, som tillhör

AB Vin- och Spritcentralen, är enligt beslut av 1956 års riksdag (prop.

165, JoU 30, rskr 316) maximerad till 6 % av landets hela årstillverkning

av potatisbrännvin, dock högst 2 milj. I.

Det av SBS fastställda priset på fabrikspotatisen ligger till grund för beräkning

av råvarukostnaden i samband med prissättningen på råsprit. Priset

på råsprit fastställs genom förhandlingar mellan AB Vin- och Spritcentralen

och Bränneriidkareföreningen. Enligt en överenskommelse mellan

nämnda parter angående riktlinjerna för prissättningen under kampanjerna

1964/65—1968/69 skall priset ge täckning för kostnaderna vid ett bränneri

med en tillverkningskapacitet av ca 1 milj. 1 per år och viss rationalitet.

I priset inkalkyleras en rationaliseringsavgift av f. n. 0,725 öre/l. Under

åren 1956—1966 har sådana avgifter hos Bränneriidkareföreningen uppsamlats

till ett belopp av ca 2,2 milj. kr., varav ca 1,5 milj. kr. disponerats

för inlösen av brännerier. Kalkylpriset omfattar vidare sedan år 1964 visst

belopp per liter för avsättning till en särskild centraliseringsfond att användas

för storleksrationalisering av brännerihanteringen.

Enligt förordningen den 7 juni 1956 (nr 405) angående tillverkningsavgift

för vissa produkter av potatis, m. in. (ändrad senast 1964: 817) skall

den som använder potatis för tillverkning av brännvin eller potatisstärkelse

erlägga tillverkningsavgift. Avgiften utgår f. n. med 5 öre/kg ren potatisstärkelse

och med 2,9 öre/l potatissprit med 50 % alkoholhalt. Härtill

kommer skördeskadeavgift med 1,1 öre/kg resp. 0,7 öre/l. För importerad

majs, maniokarot och andra stärkelserika varor, som används för stärkelsetillverkning,

skall enligt förordningen den 7 juni 1956 (nr 410) angående

avgift å majs m. m. tas ut tillverkningsavgift med 15 öre/kg använd vara.

För brännvin som tillverkats av majs, utländsk potatis, maniokarot eller

andra stärkelsehaltiga utländska råämnen skall tillverkare till kontrollstyrelsen

erlägga en särskild avgift av 8 öre/l av produktionen.

När tillverkningsavgift utgår på den inhemska stärkelseproduktionen

skall vidare med belopp som angetts i det föregående kompensationsavgift

tas ut vid import av vissa stärkelsehaltiga varor.

Tillverkningsavgifterna, som regleringsåret 1965/66 uppgick till 2,9 milj.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

kr. samt de inom normalramen influtna införselavgifterna samt kompensationsavgifterna,

2,3 milj. kr., för stärkelse och stärkelseprodukter tillförs

Sveriges stärkelseproducenters förening för att täcka kostnaderna för föreningens

prisreglerande verksamhet. För avlastning av överskott av potatisstärkelse

genom export får dock endast tillverkningsavgifter tas i anspråk.

Utan jordbruksnämndens medgivande får härtill inte användas

större belopp än som motsvarar de under resp. år inflytande avgifterna.

De tillverkningsavgifter, som inte tas i anspråk för att täcka exportförluster,

får i likhet med införsel- och kompensationsavgifterna användas för rabattering

av potatisstärkelse till industriella förbrukare.

I mån av behov överförs även till stärkelseföreningen införselavgiftsmedel,

som influtit vid import av matpotatis. De överförda medlen får användas

för att täcka föreningens kostnader för avlastning av matpotatisöverskott.

Vinster och förluster i stärkelseföreningens prisreglerande verksamhet utjämnas

över stiftelsen Potatisodlingens Konjunkturutjämningsfond.

Jordbruksutredningen. Efter diskussion av den nuvarande regleringens

uppbyggnad och funktion föreslår utredningen att en närmare prövning

av stödet till fabrikspotatisodlingen bör ske i särskild ordning.

Potatisindustriutredningen. Utredningen behandlar i sitt betänkande Stödet

åt odlingen av fabrikspotatis (Stencil Jo 1966: 15) först konsekvenserna

av en begränsning av fabrikspotatisodlingen. Fabrikspotatisens betydelse

för jordbruket skiftar starkt mellan olika kommuner. Såväl fabrikspotatisodlingens

absoluta areal som dess andel av den totala åkerarealen

är särskilt hög i vissa kommuner i t. ex. västra delen av Blekinge län

samt i trakten av Kristianstad och Ähus i Kristiandstads län där odlingen

omfattar 15—25 % av åkerarealen. Samtliga centralfabriker för stärkelseproduktion

ligger inom områden, där fabrikspotatisodlingen är särskilt

omfattande. Till övervägande del odlas fabrikspotatisen på lättarbetade

sand-, grus- och mojordar i öppna bygder, där rationella brukningsmetoder

kan användas, samt i någon mån på något tyngre jordar av typen lerblandad

sandjord. Avkastningen på de förstnämnda jordarna är fullt jämförbar

med eller — om hänsyn tas till stärkelsehalten — ofta överlägsen avkastningen

på mellanbygdernas ofta något tyngre men även mera svårarbetade

jordar. En begränsning av fabrikspotatisodlingen torde i första hand komma

att beröra områden där det är svårt att införa en högmekaniserad produktion.

En särskild undersökning som utförts på utredningens uppdrag rörande

fabrikspotatisens utbytbarhet mot annan gröda visar att endast ett fåtal

alternativa grödor finns. Ingen av dessa kan utnyttja de naturliga förutsättningarna

lika effektivt som potatisen. Ett bortfall av fabrikspotatisen

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 231

skulle medföra försämrat utbyte av andra i växtföljden förekommande

grödor.

Fabrikspotatisodlingen spelar i allmänhet en större roll vid de mindre

brukningsenheterna än vid de större. Vanligen synes 15—2b % av åkerarealen

användas för fabrikspotatisodling vid brukningsenheter på högst

20 ha åker men endast 11—12 % vid enheter över 50 ha. Av kalkyler som

utredningen låtit upprätta framgår emellertid att ekonomin i fabrikspotatisodlingen

genomgående är klart bättre vid de större än vid de mindre brukningsenheterna.

Utredningen presenterar även kalkyler avseende det ekonomiska resultatet

vid odling av höstråg, korn, vall samt matpotatis. Dessa beräkningar

tyder på att vid ett 10—15 % lägre potatispris än det erhållna skulle ungefär

samma genomsnittliga resultat ha uppnåtts i odlingen av fabrikspotatis

för stärkelseändamål som i jämförelsegrödorna.

Utredningen konstaterar att de sociala problem som kan uppkomma vid

en eventuell avveckling av stärkelse- och hränneriindustrin är obetydliga

för de inom industrin anställda. Från samtliga berörda personalorganisationers

sida har förklarats, att några större svårigheter inte torde uppstå

för personalen vid eventuella ändringar inom industrin. Vad nu nämnts

gäller i stort sett även lantarbetarna. Väsentligt större problem kan uppkomma

för de odlare, som i betydande utsträckning odlar fabrikspotatis

eller vilkas jordar anses vara särskilt lämpade för fabrikspotatisodling. De

sociala skäl, som tidigare motiverat speciella skyddsåtgärder för fabrikspotatisodlingen,

har emellertid enligt utredningen inte samma styrka i ett

läge, där ett rationellt och konkurrenskraftigt jordbruk satts som primärt

mål för jordbrukspolitiken.

De områden som särskilt berörts av fabrikspotatisodlingen har tidigare

under lång tid allmänt haft svårigheter ur sysselsättningssynpunkt. Det

allmänna arbetsmarknadsläget i dessa län har emellertid väsentligt förbättrats,

bl. a. genom näringslivets ökade differentiering och den minskade

lokala bundenhet som kommunikationernas utveckling fört med sig.

Ur beredskapssynpunkt finner utredningen inte skäl att lägga andra aspekter

på fabrikspotatisodlingen än som lagts på jordbruket generellt.

Fabrikspotatisodlingen skapar dock i ett avspärrningsläge viss flexibilitet

vad beträffar försörjningen med matpotatis.

I fråga om möjligheterna att rationalisera fabrikspotatisodlingen framhåller

utredningen den stora betydelse som arbetet på förbättrat utsäde,

effektivare växtskydd och högre gödslingsintensitet har och kan få för förbättrad

lönsamhet. Ett fortsatt och vidgat stöd åt växtförädlingen av fabrikspotatis

finner utredningen angeläget. Förbättrad maskinell utrustning kommer

även att få stor betydelse i driftsekonomiskt hänseende. Av väsentlig

vikt i detta sammanhang är den inom hela jordbruksnäringen pågående

rationalisering, som innebär att för rationell odling olämplig mark utnyttjas

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

för annat ändamål och att brukningsenheter sammanslås. Utredningen

ntgår från att denna utveckling kommer att fortsätta och intensifieras. Om

restriktionerna vad gäller fabrikspotatisodlingens lokalisering upphävs, blir

det enligt utredningen möjligt att flytta fabrikspotatisodlingen till områden

med gynnsammare förutsättningar.

Vad gäller det fortsatta stödet till fabrikspotatisodlingen anför utredningen

att ändringar i våra handelspolitiska förutsättningar kan väntas så starkt

påverka stärkelsenäringens villkor och utformningen av stödåtgärder att

endast en kortsiktig planering, förslagsvis för en femårsperiod, f. n. syns

möjlig. Oavsett vilken den handelspolitiska utvecklingen blir kan emellertid

konstateras att gränsskyddet för fabrikspotatisodlingen i Sverige ligger

högt i förhållande till flertalet andra jordbruksprodukter. De svenska priserna

på såväl råvara som färdig produkt ligger även betydligt högre än såväl

världsmarknadspriserna som producentpriserna i västeuropeiska länder.

En reduktion av gränsskyddet ligger därför i linje med jordbruksutredningens

principiella förslag om strävan till likformigt gränsskydd för olika

jordbruksprodukter och om en begränsning av vegetabilieproduktionen på

sådana områden, där våra konkurrenssvårigheter är störst.

Vid en anpassning av näringen till konkurrensen från utlandsmarknaden

bör man på kort sikt enligt utredningen utgå från producentpriserna i de

västeuropeiska länderna på potatisstärkelse och från de inom EEC provisoriskt

antagna riktlinjerna för stöd åt fabrikspotatisodlingen.

F. n. överstiger gränsskyddet skillnaden mellan importpriset och den

inhemska produktionskostnaden för stärkelse. Det f. n. erforderliga gränsskyddet

torde enligt utredningen motsvara 55—60 öre. Det gällande gränsskyddet

har alltså inte helt utnyttjats. Utredningen bedömer vidare skillnaden

mellan genomsnittliga produktionskostnaden i Västeuropa och i Sverige

till ca 30—55 öre per kg stärkelse. Härvid har någon korrigering inte

gjorts för i västeuropeiska länder utgående subventioner. I de svenska kostnaderna

har räknats in fraktbidrag och tilläggsbetalningar på potatis.

Utredningen förordar att ett successivt närmande till det västeuropeiska

prisläget på stärkelse sker under den närmaste femårsperioden. Redan vid

periodens början bör en anpassning ske av införselavgifterna till då föreliggande

faktiska skillnader mellan priset på importerad vara och den

svenska produktionskostnaden. Härutöver bör enligt utredningen under

perioden successivt skillnaden till prisnivån i Västeuropa reduceras till

ungefär hälften, dvs. i dagens läge med ca 17 öre per kg eller med 3—4 öre

per år. Vid dessa beräkningar utgår utredningen från nuläget beträffande

importpriser och gränsskydd och bortser från de justeringar, som med

hänsyn till ändringar av importpriserna eller prissättningen på jordbrukets

produkter kan komma att ske. Införselavgifterna på andra stärkelsevaror

än potatisstärkelse bör liksom hittills avvägas med utgångspunkt i potatisstärkelseavgiften.

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

Utredningen finner det troligt att ett minskat gränsskydd kommer att

främja produktionsomläggningar och sammanslagning av brukningsenheter.

Sannolikt kommer produktionen att minska totalt sett. En viss omfördelning

av fabrikspotatisodlingen torde komma att ske från områden med

mindre goda produktionsbetingelser till områden, där bättre förutsättningar

finns för en konkurrenskraftig produktion.

En reduktion av gränsskyddet kan komma att medföra en begränsning

av den inhemska produktionen av stärkelse samtidigt som förbrukningen

av tekniskt derivat och glvkos beräknas starkt öka. Utredningen finner det

i princip skäligt att stärkelseindustrin i ett sådant läge ges möjlighet att

inköpa utländsk råvara för tillverkning av stärkelse för vidarebearbetning

till tekniskt derivat till priser, som gör det möjligt att konkurrera med

importderivaten.

För att förbättra näringens konkurrensläge bör även sådana restriktioner,

som tidigare kunnat motiveras med hänsyn till odlingens sociala betydelse

tas bort. Odlingens lokala bundenhet bör således upphävas och rätten att

tillverka och inköpa stärkelse och att härför inköpa erforderlig råvara bör

göras fri. Odlingen av fabrikspotatis bör dock även i fortsättningen i varje

fält under en övergångstid ske på grundval av kontrakt mellan odlaren och

vederbörande industri.

Som en följd av EFTA-överenskommelsen måste svensk stärkelse säljas

till den tekniska derivatindustrin till priser, som ungefär motsvarar världsmarknadspriserna.

Om de normer, som gäller vid dessa försäljningar, allmänt

tillämpas, innebär detta att på stärkelseområdet i praktiken införs ett

lågprissystem. Utredningen finner att det är tekniskt möjligt att genomföra

en lågprislinje för stärkelse, varvid subventionering skulle ske över budgeten.

Avgörande i denna fråga bör i första hand bli de statsfinansiella

aspekterna. Vissa skäl talar emellertid enligt utredningen mot en lågprislinje.

Det kan sålunda inte anses tillfredsställande att en lågprislinje införs

generellt och för mera permanent bruk inom ett begränsat varuområde på

grund av vissa tillfälliga eller speciella förhållanden i stället för som resultat

av ett principiellt övervägande. Särskilt gäller detta, om förutsättningar

anses föreligga för deltagande i en större marknadsenhet, där prissättningen

på produkterna i fråga inte följer en lågprislinje. En generell lågprislinje

på fabrikspotatisområdet skulle vidare enligt utredningen innebära,

att sambandet mellan kostnader och priser inte kommer att framträda lika

klart som hittills.

Utredningen anser att priserna på svensk stärkelse till andra förbrukare

än den tekniska derivatindustrin bör baseras på produktionskostnaden.

Mot nuvarande prisutjämningsförfarande beträffande glykosen har utredningen

ingen erinran. I princip har utredningen inte heller något att invända

mot det restitutionssystem som f. n. tillämpas men förutsätter, att gällande

bestämmelser blir föremål för teknisk översyn.

8f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 95

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Utredningen förordar att det nuvarande prisregleringssystemet behålls.

Tillverkningsavgiften på stärkelse bör av praktiska skäl göras generell. Vid

dispositionen av tillverkningsavgifterna bör dock beaktas önskvärdheten av

att potatismjöl för hushållsbruk inte belastas med annat än produktionskostnaden.

De kostnader för regleringsorganet som kan föranledas av EFTA-överenskommelsen

förutsätter utredningen tills vidare skall som hittills i särskild

ordning täckas av staten. Om ytterligare medel behövs för att subventionera

priset på stärkelse till derivatindustrin bör i första hand införselavgifter

inom normalramen tas i anspråk.

Om monopolställningen för Sveriges stärkelseproducenters förening upphör,

synes det inte möjligt att lägga regleringsuppgifterna på den nuvarande

branschorganisationen. För ändamålet bör i stället en särskild regleringsförening

bildas. Det administrativa arbetet inom denna bör kunna samordnas

med arbetet i någon annan regleringsförening. Det bör ankomma på

vederbörande styrelser att själva träffa uppgörelse om detta.

I styrelsen för regleringsföreningen bör ingå två representanter för det

allmänna och en representant för det direkta konsumentintresset, samtliga

utsedda av Kungl. Maj :t, vidare en representant för vardera Sveriges lantbruksförbund,

stärkelseindustrin, bränneriindustrin, Kemikontoret, Kooperativa

Förbundet och AB Vin- och Spritcentralen.

Regleringsföreningen bör överta, utöver de uppgifter i fråga om regleringen

som nu åligger producentföreningen, de arbetsuppgifter som has om

hand av stärkelse- och bränneriindustrins samarbetsorgan vad gäller prissättning

och eventuell arealbegränsning.

Utredningen förutsätter vidare att potatisodlingens konjunkturutjämningsfond

kommer att bestå och fylla samma uppgifter som hittills.

Vad gäller brännerihanteringen anser utredningen att möjligheterna till

ökad konkurrens bör utnyttjas. Den nuvarande statliga avsättningsgarantin

för potatissprit till konsumtionsändamål bör således avskaffas. Vidare torde

enligt utredningen de nuvarande restriktionerna beträffande AB Vin- och

Spritcentralens eget bränneri inte längre vara motiverade.

Utredningen ifrågasätter lämpligheten av den nuvarande produktionsuppdelningen

mellan brännerierna (brännvinstillverkning) och AB Vinoch

Spritcentralen (raffinering). Det synes angeläget att hela den industriella

produktionen samordnas så att den totala kostnaden blir den lägsta

möjliga. Utredningen finner det mot denna bakgrund önskvärt att en översiktlig

plan för det fortsatta rationaliseringsarbetet upprättas i samråd med

stärkelseindustrin.

Remissyttrandena. I fråga om de av utredningen angivna konsekvenserna

av en begränsning av fabrikspotatisodlingen

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

anför arbetsmarknadsstyrelsen att utredningens förslag inte föranleder

några erinringar ur arbetsmarknadssynpunkt. RLF och SL m. fl. anser att

utredningen inte tillräckligt beaktat de sociala och ekonomiska problem

som skulle uppkomma för jordbrukarna vid en nedskärning av fabrikspotatisodlingen.

En mer djupgående behandling av dessa problem krävs. Svenska

lantarbetareförbundet framhåller att stärkelse- och brännvinsfabrikationen

genom säsonginriktningen ger ett nödvändigt tillskott till försörjningen för

arbetare inom landsbygdsnäringar.

Om utredningens förslag genomförs anser överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap att beredskapsintresset blir tillgodosett utan att särskilda

beredskapsåtgärder behöver vidtas. Skulle framställningen av potatissprit

minska eller upphöra skulle detta medföra att sprit för konsumtionsändamål

i ett avspärrningsläge skulle kräva sulfitsprit som råvara och därför

konkurrera med behovet av sprit inom försörj ningsviktig organisk-kemisk

industri. Statens jordbruksnämnd anför att kalorireserven i bränneripotatisen

uppskattats till 1,5 % av det totala kaloribehovet. Fabrikspotatisodlingen

utgör dessutom en förutsättning för att derivatindustrin i ett avspärrningsläge

skall kunna försörja den inhemska pappers- och textilindustrin

med glätt- och appreturmedel. Liknande synpunkter framförs av RLF

och SL m. fl. Även lantbruksstyrelsen framhåller att fabrikspotatisodling

av nuvarande omfattning utgör en betydande livsmedelsreserv vid avspärrning.

Utredningens rekommendation att öka de statliga insatserna för växtförädling

på fabrikspotatisom rådet tillstyrks av alla remissinstanser

som yttrat sig i frågan.

I fråga om utredningens förslag rörande det fortsatta stödet till

fabrikspotatisodlingen framhåller lantbruksstyrelsen att ett successivt

närmande till EEC:s prisnivå bör ske. Enligt styrelsens mening torde

vinsterna av insättandet av känd teknik och förväntade framsteg i tekniken

i stort sett svara mot föreslagen reduktion av gränsskyddet. Även

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och A70 tillstyrker utredningens

förslag. NO påpekar dock att kompensationsavgifterna för stärkelse,

glykos och dextrin bör räknas in i införselavgifterna.

KF tillstyrker utredningsförslaget men anser att sänkningen av införselavgiften

den 1 september 1967 inte kan bli så stor som antagits på grund av

att världsmarknadspriset på potatisstärkelse är ca 45 öre/kg och inte 56

öre/kg som utredningen antagit. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att

priset på stärkelse successivt bör anpassas till EECcs prisnivå men att verkan

härav på lönsamheten och erforderliga anpassningsåtgärder bör utredas.

En minskning av gränsskyddet med i dagens läge 17 öre beräknar AB

Vin- och Spritcentralen för potatisodlingen medföra ett inkomstbortfall av

ca 750 kr./ha. Detta torde innebära att odlingen minskar. Om därigenom

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

uppstår knapphet i potatistillgången anser spritcentralen att råvaran av

regleringsorganet bör delas upp på brännerihanteringen och stärkelseindustrin

på det för produktionen och det allmänna mest ekonomiska sättet.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner det inte tillrådligt att binda avvecklingen

av stödet till en bestämd tidsperiod utan avvecklingen bör göras beroende

av de inhemska produktionsbetingelsernas och världsmarknadsprisernas

utveckling. Länsstyrelserna i Kristianstad och Malmöhus län samt

kommerskollegium delar i huvudsak denna uppfattning.

Sveriges industriförbund anför att vid årsskiftet 1966/67 sänks införselavgiften

på stärkelsederivat från EFTA-länder ytterligare. Därefter torde

knappast finnas någon prismässigt ej utnyttjad marginal i gränsskyddet

som omedelbart kan avskaffas. Den av utredningen föreslagna sänkningen

av gränsskyddet anser förbundet kommer att sänka priset på fabrikspotatisen

med minskning av odlingen som följd. Om den inhemska tillverkningen

av potatisstärkelse därigenom kommer att starkt reduceras, torde inte

stärkelse kunna erhållas till sådana priser att en konkurrenskraftig inhemsk

tillverkning av stärkelsederivat kan upprätthållas. Mot denna bakgrund

föreslås en något långsammare takt i avvecklingen av skyddet. Även Skogsoch

laniarbetsgivareföreningen motsätter sig en alltför snabb avveckling

av införselavgiften.

Sveriges grossisiförbund och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild

handel och industri anser att utredningens kalkyler visar att avvecklingen

av gränsskyddet kan drivas längre än utredningen föreslagit. LO och

Svenska livsmedelsarbetareförbundet föreslår att nedtrappningen av införselavgifterna

sker i så snabb takt att den västeuropeiska kostnadsnivån nås

vid slutet av femårsperioden. Efter övergångstidens slut bör skyddets storlek

och tekniska utformning omprövas.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation anser att på längre sikt måste

åtgärder vidtas för att nedbringa gränsskyddet till ungefär samma storleksordning

som för andra jordbruksprodukter. Om på grund härav utrymme

ej finns för en konkurrenskraftig odling, bör den läggas ned. Delegationen

accepterar dock utredningens förslag som en första anpassning till rimligare

konkurrensförhållanden. Även statens pris- och kartellnämnd betraktar

förslaget som ett första etappmål i sänkningen av gränsskyddet.

RLF och SL m. fl. anför att utredningen överskattat skillnaden mellan

genomsnittliga produktionskostnader för potatisstärkelse i Västeuropa och

Sverige. Hänsyn har inte tagits till kapitalstöd, förnödenhetssubventioner

o. d. som utgår i t. ex. Holland. En anpassning av införselavgifterna till

den faktiska skillnaden mellan importpriserna och svenska producentpriser

kommer att medföra sänkta odlarpriser på potatis på grund av att införselavgiftsmedel

och andra intäkter som används för att rabattera den tekniska

derivatframställningen kommer att minska samtidigt som de kvantiteter

som behöver rabatteras kommer att öka. För att hålla potatispriset fast

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

237

måste alltså regleringsföreningen tillföras medel exempelvis av sådana som

ligger utanför normalramen. Enligt organisationerna innebär utredningens

förslag på lång sikt en påtaglig risk för nedläggning av odlingen.

Svenska lantarbetareförbundet anser att det inte finns anledning vidta

några andra väsentliga ändringar i fråga om fabrikspotatisregleringen än

fortsatt rationalisering av odling och industri.

NO, statens pris- och kartellnämnd, kommerskollegium, jordbruksnämndens

konsumentdelegation samt LO och flertalet remissinstanser med anknytning

till industri och handel tillstyrker utredningens förslag att avskaffa

restriktionerna vad gäller fabrikspotatisodlingens lokalisering

och rätten att tillverka och inköpa stärkelse och stärkelseråvara. Statens

jordbruksnämnd anser att de skäl, främst av social karaktär, som

motiverat de nämnda inskränkningarna i näringsfriheten inte längre torde

kunna åberopas med samma styrka som tidigare.

Enligt lantbruksstgrelsens uppfattning bör fabrikspotatisodlingen bedrivas

på sådana jordar där odlingen ur växtföljdssynpunkt bäst behövs dvs.

i anslutning till de traditionella områdena. Nuvarande odlingsområdes

gränser bör dock omprövas.

RLF och SL m. fl. anser att ett upphävande av fabrikspotatisodlingens

lokala bundenhet skulle motverka rationaliseringen och planeringen av såväl

odlingen som industrin.

I fråga om utredningens förslag i övrigt anser jordbruksnämndens

konsumentdelegation att det knappast finns någon annan jordbruksvara,

som skulle vara bättre ägnad för en lågprislinje än stärkelse. Så

länge frågan om en eventuell svensk anslutning till EEC inte avgjorts, bör

dock enligt delegationens uppfattning frågan om införandet av en lågprislinje

för stärkelse vila. Liknande synpunkter framförs av LO och Svenska

livsmedelsarbetareförbundet.

NO anför att om det inte är möjligt att minska stärkelseproduktionen

inom landet så att derivatindustrins behov av stärkelse kan tillgodoses genom

import en lågprislinje är att föredra framför nuvarande prisreglering.

Flertalet remissinstanser med anknytning till industri och handel anser det

befogat att frågan om en lågprislinje för stärkelse övervägs ånyo.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation, Sveriges industriförbund och

RF tillstyrker en teknisk översyn av det restitutionssystem, som nu tillämpas,

varvid bl. a. bör utredas i vilka tillverkningar majsstärkelse har sådana

tekniska fördelar framför potatisstärkelse, att en särskild nedclearing härför

framstår som skälig.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation godtar i likhet med Skogs- och

lantarbetsgivareföreningen förslaget att göra tillverkningsavgiften generell

men understryker i likhet med utredningen att hushållsmjölet inte bör belastas

med mer än produktionskostnaden. RLF och SL m. fl., Sveriges in
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

dustriförbund och KF anser att även stärkelse till hushållsbruk skall belastas

med tillverkningsavgift bl. a. av den anledningen att medel som därigenom

inflyter är nödvändiga för att finansiera regleringskostnaderna.

Statens jordbruksnämnd har funnit att det nettobidrag av tillverkningsavgiftsmedel,

som står till förfogande för rabatteringen av stärkelse för

derivatframställning, om utredningens förslag genomförs, endast kommer

att uppgå till de avgifter som härrör från stärkelse avsedd för glykosframstälining.

Till följd härav uppkommer underskott i regleringsverksamheten.

Om derivatindustrins andel av stärkelseproduktionen ökar, ökar

därmed även underskottet. Det kan därför bli nödvändigt att sätta en övre

gräns för de kvantiteter, som kan tillhandahållas derivatindustrin till rabatterat

pris.

AB Vin- och Spritcentralen ifrågasätter skäligheten av att lägga tillverkningsavgift

på råsprit för att finansiera rabatter på stärkelse till derivatindustrin.

Ökad rationaliseringsavgift eller användning av tillverkningsavgiften

till att utöver fastställt pris betala efterlikvid anses mera motiverat.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation, NO, LO, Sveriges industriförbund,

KF m. fl. remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att föra över

prisregleringsuppgifterna på fahrikspotatisområdet från stärkelseproducenternas

branschorganisation till en fristående regleringsförening. Även styrelsen

för lantbrukshö g skolan tillstyrker förslaget men anser att en representant

för jordbruksforskningen skall ingå i regleringsföreningens styrelse.

RLF och SL m. fl. har ingen annan erinran mot förslaget än att odlarna

skall vara representerade. Statens pris- och kartellnämnd anser att prisregleringsuppgifterna

i första hand bör föras över till statens jordbruksnämnd,

såvida inte speciella skäl av regleringsteknisk eller administrativ

natur talar för utredningens förslag. Kommer skollegium anför liknande

synpunkter.

NO och Sveriges industriförbund tillstyrker förslaget att avskaffa avsättningsgarantin

för potatissprit och tillverkningsrestriktionerna för AB Vinoch

Spritcentralens bränneri.

RLF och SL m. fl. anser att avsättningsgarantin för potatitssprit bör behållas

med hänsyn till de fasta regler som gäller för avsättning av råsprit

inom landet samt med hänsyn till de stora riskerna för dumpingimport

av råsprit. I fråga om AB Vin- och Spritcentralens bränneri förutsätter organisationerna

att detta behålls som kontrollbränneri med nuvarande kapacitet.

Jordbrukspriskommittén. Till den svenska fabrikspotatisodlingen och den

därpå grundade industrin har sedan gammalt knutits ett flertal bestämmelser,

som är att betrakta som inskränkningar i näringsfriheten. Sålunda får

odling av fabrikspotatis för industriell tillverkning av stärkelse eller sprit

icke ske annat än inom vissa angivna — s. k. traditionellt fabrikspotatisod
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

lande — områden. Vidare krävs speciellt tillstånd för att stärkelsefabrikation

skall få igångsättas och Sveriges stärkelseproducenters förening har

ensamrätt till inköp av inom landet för avsalu framställd potatisstärkelse.

Potatisindustriutredningen framhöll i sitt betänkande, att dessa inskränkningar

i näringsfriheten bör slopas. Kommittén delar denna uppfattning

och föreslår att bestämmelserna i fråga avskaffas fr. o. m. regleringsåret

1967/68. Däremot torde avsättningsgarantin för råsprit, tillverkad av potatis,

och de kvantitativa restriktioner, som begränsar Vin- och Spritcentralens

egen tillverkning av potatissprit, böra behållas tills vidare.

Kommittén föreslår vidare, att regleringen på fabrikspotatisområdet, vilken

hittills hafts om hand av Sveriges stärkelseproducenters förening, överförs

till ett fristående regleringsorgan med en uppbyggnad i huvudsaklig

överensstämmelse med potatisindustriutredningens förslag. Föreningen bör

i stort sett överta de arbetsuppgifter i fråga om regleringen, som hittills

vilat på Sveriges stärkelseproducenters förening.

I anslutning härtill skall förvaltningen och dispositionen av potatisodlingens

konjunkturutjämningsfond föras över till den nya regleringsföreningen

och därav erforderliga ändringar av fondens status vidtas. Medlen

förutsätts liksom nu mot ränta få disponeras av stärkelse- och bränneriidkareföreningarna

för att lösa in produktionen. Fondens behållning uppgick

den 31 mars 1966 till 13,87 milj. kr. och kan väntas stiga något. Regleringsföreningen

skall vid sin planering av verksamheten eftersträva att fondens

behållning inte understiger 5 milj. kr. och inte heller överstiger 20

milj. kr.

Försäljningen av inhemsk potatisstärkelse uppgår till ca 39 milj. kg, varav

ca 21 milj. kg går åt för hushållsbruk samt i livsmedels- och glykosindustrierna

och resten används för industriell framställning av tekniskt derivat,

företrädesvis limäinnen. Tillverkarna av derivat, på vilken produkt

gränsskyddet fortlöpande minskats i enlighet med EFTA-konventionen, har

till följd härav åtnjutit reduktion av priset på stärkelse. Gränsskyddet gentemot

EFTA-länderna för tekniskt derivat utgörs fr. o. m. år 1967 endast

av en fast s. k. kompensationsavgift om 5 öre per kg. Behovet av prisrabattering

av stärkelse till derivatindustrin kommer sålunda att bestå. Det bör

ankomma på regleringsföreningen att reglera priset på stärkelse för derivattillverkning.

De närmare direktiven för prisrabatteringar och regleringsorganets

verksamhet i övrigt meddelas av jordbruksnämnden.

Den rabatterade kvantiteten stärkelse för framställning av sådant derivat,

som enligt EFTA-konventionen räknas som industrivara, föreslås främst

med hänsyn till kostnaderna för rabatteringen begränsad så att den motsvarar

avrundat 17,5 milj. kg per regleringsår. Då denna kvantitet inte torde

förslå för att täcka behoven, förutsätts kompletterande import bli erforderlig.

Sedan den rabatterade kvantiteten avsatts bör därför derivattillverkar
o
na

äga importera sitt återstående råvarubehov för produktionsåret utan att

erlägga införselavgift. Sådan avgiftsbefrielse skall kunna medges av jord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

bruksnämnden. Detta förfarande innebär att lågprislinje införs för stärkelse,

som är avsedd för derivattillverkning. Det bör ankomma på jordbruksnämnden

att meddela de till rabatten och avgiftsbefrielsen knutna

villkor, som kan vara betingade av regleringens målsättning. I denna ingår

bl. a. att avsättningen inom landet av stärkelse för andra än sistnämnda

ändamål inte äventyras genom lågprislinjen för tekniska derivat. Det förutsätts,

att någon ändring i gällande importreglering i fråga om importen av

stärkelse från länder med centraliserad (statlig eller statsdirigerad) export

inte skall vidtas utan föregående konsultationer.

För rabatteringen föreslås regleringsorganet äga disponera dels inflytande

tillverkningsavgifter från hela fabrikspotatissektorn, f. n. sammanlagt ca

2,2 milj. kr., dels införselavgifter till samma belopp som under nu löpande

regleringsår, 2,3 milj. kr., och dels ytterligare införselavgifter till ett belopp

av 7,2 milj. kr. Sistnämnda belopp ersätter den hittills utbetalade ersättningen

för s. k. EFTA-förluster i fråga om stärkelse, vilken således förutsätts

inte skola utgå i fortsättningen.

Prissättningen på fabrikspotatis och eventuellt erforderlig kvotering av

odlingen ombesörjs f. n. av Stärkelse- och bränneriindustriernas samarbetsorgan,

vari Kungl. Maj :t tillsätter ordförande. I samband med övergång

till det nya regleringssystemet torde detta organ ej längre behövas. För prissättningen

kommer de båda branschföreningarna att tillsätta en speciell arbetsgrupp.

Det har ansetts önskvärt att ordföranden i regleringsföreningens

styrelse ingår i gruppen såsom dess ordförande. Uppgiften att genomföra

eventuellt erforderlig kvotering av odlingen kommer att övertas av resp.

branschföreningar.

Potatisindustriutredningen föreslog i sitt betänkande, att införselavgiften

för stärkelse första året skulle minskas så att den endast skyddade ett pris

som motsvarade den inhemska produktionskostnaden. Under vart och ett

av de följande fem åren skulle avgiften sänkas med ytterligare 3—4 kr./dt.

Kommittén föreslår, att avgiften nu reduceras med 22 kr./dt, vilket kan

anses motsvara de två första årens avgiftsreduktion. Enligt kommitténs mening

bör ytterligare sänkning av gränsskyddet för stärkelse inte vidtas under

regleringsåren 1967/68 och 1968/69. Frågan om gränsskyddets höjd

efter 1968/69 bör övervägas senare. Prisgränserna för stärkelse bör justeras

i samma grad som sänkningen av gränsskyddet. De kommer då att uppgå

till 107 resp. 139 kr./dt. Gränsskyddet för vissa former av stärkelse bör

uppgå till de belopp som anges i följande tablå.

Införselavgift, Kompensations
kr.

/dt avgift, kr./dt

Potatisstärkelse ......................

54

4

Vete- och risstärkelse..................

54

—

Majsstärkelse (i förpackning större än 1 kg),

annan stärkelse ...... ;............

86

Glykos i fast form ....................

119

9

» , andra slag....................

107

4: 10

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ls proposition nr 95 år 1967

Varuslag som hänförs till tulltaxenr 07.06.100, 11.06 och 19.04 har samma

gränsskydd som majsstärkelse. Införselavgiften för dessa produkter bör

därför justeras så att likformigheten behålls.

Prisregleringen för fabrikspotatis föreslås i övrigt utformad efter samma

principer som nu gäller.

Mjölk och mjölkprodukter

Produktions- och marknadsförhållanden. Mjölkproduktionen har under

de senaste femton åren minskat i stort sett oavbrutet. Till följd av att producenternas

förbrukning av mjölk och försäljningen direkt från producent

till konsument minskat har dock invägningen av mjölk vid mejerier inte

sjunkit lika mycket som den totala mjölkproduktionen. Utvecklingen framgår

närmare av följande tabell, där mjölkproduktionen uttryckts i milj. kg

helmjölk.

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Invägning vid mejeri..

3 348

3 325

3 533

3 401

3 309

3 296

3 268

Direktförsäljning av

mjölk till konsument

65

59

54

51

48

45

42

Producenternas förbruk- ning av mjölk

till konsumtion....

260

235

213

193

173

156

140

till lantsmör......

15

11

9

7

5

5

5

till foder ........

197

180

172

168

164

150

130

Total mjölkproduktion.

3 885

3 810

3 981

3 820

3 699

3 652

3 585

Procentuell förändring

från närmast före- gående år........

+ 0,7

-1,9

+ 4,5

-4,0

-3,2

-1,3

-1,8

Nedgången i mjölkinvägningen vid mejerierna har varit störst i södra och

mellersta Sveriges slättbygder, mellersta Sveriges skogsbygder samt i vissa

delar av norra Sverige. I delar av västra Sverige har mjölkinvägningen däremot

ökat.

Antalet mjölkkor har sedan år 1950/51 sjunkit med 39 %. Samtidigt har

mjölkproduktionen per ko ökat med ca 25 % och medelfetthalten på mjölk

stigit från 3,72 % till 3,97 %. Antalet mejerileverantörer har minskat från

255 000 år 1950/51 till 133 000 år 1965/66. Mjölkinvägningen per leverantör

har ökat från ca 15 000 till ca 25 000 kg. Sistnämnda mjölkmängd motsvarar

genomsnittsproduktionen i en besättning om sju kor. Utvecklingen av

nyss nämnda förhållanden under perioden 1959/60—1965/66 framgår av

följande tabell.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Koantal,

1 000 st .. 1 276

1 223

1 244

1 188

1 111

1 029

985

Mjölkproduk- tion per ko,

kg ...... 3 045

3 115

3 200

3 215

3 329

3 549

3 640

Antal leve- rantörer .. 195 816

187 381

179 328

169 239

156 547

144 256

132 752

Mjölkinväg- ning per le- verantör,

kg ...... 17 097

17 746

19 702

20 097

21 136

/ 22 850

24 618

I fråga om användningen för olika ändamål av mjölk märks sedan början

av 1950-talet en i stort sett oavbruten nedgång av den mängd helmjölk

som utnyttjas till konsumtionsmjölk. För framställning av grädde och ost

har däremot under senare år använts större mjölkmängd än tidigare. Den

närmare utvecklingen av mjölkanvändningen under perioden 1959/60—

1965/66 framgår av följande tabell, där användningen uttryckts i milj. kg

helmjölk.

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

För direkt konsumtion.

1 426

1 436

1 403

1 379

1 368

1 379

1 377

därav till mjölk....

1 080

1 069

1 028

1 001

980

979

977

därav till grädde ..

338

358

366

369

377

388

388

Produktmjölk........

2 893

2 194

2 407

2 276

2 167

2 123

2 078

därav till smör ....

1 794

1 751

1 967

1 842

1 736

1 685

1 618

därav till ost......

408

413

411

403

408

415

425

därav till torr- och

kondensmjölk

m. m...........

35

30

29

31

23

23

35

Foder mjölk ........

197

180

172

168

164

150

130

Utvecklingen av produktion och konsumtion av ost i milj. kg belyses av

följande tabell.

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Produktion av ost ..

55,0

55,4

55,7

54,9

56,8

57,4

58,9

Konsumtion av ost..

56,4

58,4

58,4

59,6

60,9

61,0

63,0

därav inhemsk..

49,8

50,3

50,0

51,4

52,3

52,3

53,9

därav importerad

6,6

7,8

8,4

8,2

8,6

8,7

9,1

För smörproduktion används i huvudsak den mjölk som ej går åt till

andra mjölkprodukter. Svängningar i mjölkproduktionen ger därför i första

hand utslag på smörproduktionen. Denna har såsom framgår av följande

tabell under senare år överstigit konsumtionen med 10—15 %.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

243

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Produktion, milj .kg ..

83,2

81,0

91,9

87,1

81,5

79,5

76,3

Konsumtion, milj. kg ..

72,0

71,1

72,6

76,7

73,7

67,9

65,8

Överskott, milj. kg ....

11,2

9,9

19,3

10,4

7,8

11,6

10,5

Överskott, % av produk-

tionen .............

13

12

21

12

10

15

14

Export, milj. kg ......

8,5

8,5

17,1

11,7

10,8

5,7

9,9

Import, milj. kg ......

0,0

0,8

0,2

0,3

0,0

0,7

0,2

Produktionen av torrmjölk har i det närmaste fördubblats sedan år 1959/

60. Ökningen har som

framgår

av följande tabell (milj. kg)

främst avsett

mager vara.

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Produktion av torrmjölk

24,2

26,9

35,1

34,9

32,6

40,8

44,3

därav fet ..........

8,5

8,3

8,2

9,4

9,8

11,1

11,6

därav mager........

15,8

18,7

26,9

25,5

22,8

29,7

32,7

Avsättning inom landet

18,0

24,1

20,4

26,7

33,2

33,7

40,5

Import..............

0,8

0,1

0,1

0,1

0,1

0,1

0,1

Export..............

3,1

2,0

1,5

8,0

5,7

0,2

7,2

Avräkningspriset på mjölk med 3,5 % fett har sedan år 1959/60 stigit med

närmare 23 % medan samtidigt partipriset på konsumtionsmjölk stigit med

29 %. Prisstegringarna på ost och smör har som framgår av följande tabell

varit något mindre.

1959/60

Avräkningspris på mjölk,

öre/kg ............ 42,6

Partipris på konsumtionsmjölk,

öre/kg .. 59,3

Partipris på ost, öre/kg 495

Partipris på smör, öre/kg 560

Gällande reglering. För konsumtionsmjölk finns endast en övre prisgräns

som avser partipriset på oförpackad mjölk med 3 % fetthalt. För olika slag

av emballage får tillägg ske till partipriset med belopp som jordbruksnämnden

bestämmer. För tjock grädde är fastställd såväl övre och nedre prisgräns

som mittpris. Prisgräns anses vara nådd när partipriset tangerar gränsen i

någon av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö eller Hälsingborg. Om prisgräns

för tjock grädde passeras får de åtgärder som vidtas i syfte att återföra

priset inom prisgränserna omfatta även övriga slag av grädde.

Införsel- och kompensationsavgifterna för mjölk och grädde är differentierade

efter fetthalt. Härvid hänförs vara med mindre än 12 % fetthalt till

mjölk och vara med högre fetthalt till grädde. Avgiften för grädde är olika

för fetthaltsintervallen 12—25, 25—35, 35—45, 45—55, 55—65 % samt

65 % och däröver.

1960/61

1961/62

42,5

42,9

59,9

66,3

495

493

571

533

1962/63

1963/64

43,6

47,8

70,0

68,8

519

538

561

648

1964/65

1965/66

52,5

52,3

73,5

76,5

566

598

694

608

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

I fråga om ost har fastställts prisgränser samt införsel- och kompensationsavgifter.

Såsom mätare på det inhemska ostpriset används ett vägt medeltal

av Riksosts partipriser på runmärkt, helfet herrgårds- och sveciaost

som lagrats minst fyra månader. För smältost utgår endast kompensationsavgift

medan för mesost endast införselavgift tas ut.

Prisgränserna för smör är olika för perioderna oktober—april resp. maj—- september. Såsom prisbevakningspris används Svenska Mej eriernas Riksförenings

(SMR) riksnotering för runmärkt smör. Vid import tas ut såväl införselavgift

som kompensationsavgift.

För kondenserad mjölk finns prisgränser och införselavgift för fet och

mager sockrad vara samt för fet osockrad vara. Även för torrmjölk är prisgränser

och införselavgifter fastställda för såväl fet som mager produkt.

Av följande tabell framgår de prisgränser, införsel- och kompensationsavgifter

som den 1 mars 1967 gäller för mjölk och mjölkprodukter.

Nedre pris-

Övre prisgräns,

Införselavgift,

Kompensa-

gräns, öre/kg

öre/kg

öre/kg

tionsavgift,

öre/kg

Konsumtionsmjölk ......

79,14

27,40

12,60

Grädde, 40 % fetthalt ....

738

912

263

116

Ost....................

573

703

160

in

Smör

omkring oktober—april..

667

813

162

24

omkring maj—september.

607

750

162

24

Torrmjölk

mager................

335

449

239

fet ..................

474

646

239

Kondensmjölk

mager, sockrad........

191

265

121

fet, sockrad ..........

257

333

121

fet, osockrad..........

225

303

121

Med stöd av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å

mjölk, grädde och ost (ändrad senast 1963: 131) tas ut utjämningsavgift

på nämnda produkter. Syftet med avgiften är att göra en utjämning möjlig

av intäkterna från olika mjölkprodukter. Avgiften utgår inte för vara som

exporteras eller som används för viss tillverkning m. m. De avgifter som

f. n. tas ut framgår av följande tabell (öre/kg).

Skum- och kärnmjölk

för direkt konsumtion.................... 20

i andra fall (ej foder m. m.)................ 9

Annan mjölk ............................ 28

Grädde

med lägre fetthalt än 35 %................ 140

med en fetthalt av lägst 35 % ............ 235

Ost utom mesost, margarinost och kvarg

tillverkningsavgift (fetthalt lägst 60 %)

31

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

245

tillverkningsavgift (fetthalt lägre än 60 %) .. 41

försälj ningsavgift (fetthalt lägst 45 %)...... 115

försäljningsavgift (fetthalt lägre än 45 %).... 109

Kvarg

tillverkningsavgift ...................... 10

försälj ningsavgift........................ 35

Med stöd av förordningen den 7 juni 1956 (nr 406) angående mjölkavgift

in. in. (ändrad senast 1959:239) tas mjölkavgift ut på mjölk och grädde

som saluförs inom landet. Även mjölk som av mjölkproducent används

för att framställa smör eller ost till avsalu kan beläggas med avgift. Mjölkavgiften

får inte överstiga 3 öre/kg mjölk. F. n. är avgiften 0,1 öre/kg för

vid mejeri invägd mjölk inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands,

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt delar av

Örebro, Västmanlands, Uppsala och Älvsborgs län. Vid leverans till mejeri

i annan del av landet utgår avgiften med 0,4 öre/kg invägd mjölk. Av avgiften

överförs 0,1 öre/kg mjölk till skördeskadefonden såsom en del av

jordbrukets bidrag till skördeskadeskyddet.

För mejeritillverkat ej runmärkt smör tas med stöd av kungörelsen den

26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. in. ut en avgift

av 30 öre/kg.

Enligt förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör

som används för framställning av grädde m. m. (ändrad senast 1956: 412)

gäller att den som av smör framställer grädde eller ersättningsmedel för

grädde till kontrollstyrelsen skall erlägga avgift av högst 6 kr. per kg använt

mjölkfett.

Intäkterna av utjämnings-, mjölk-, kompensations- och införselavgifterna

— de sistnämnda dock endast till den del som faller inom normalramen

— tillförs SMR:s regleringskassa. Till kassan förs även under innevarande

regleringsår 25 milj. kr. av medel utanför normalramen. Detta belopp används

till att subventionera priset på konsumtionsmjölk med ca 2 öre/l.

Regleringskassan betalar kostnader för lagring av smör samt exportbidrag

för smör och andra mejeriprodukter. För sistnämnda ändamål får dock

inte användas medel som härrör från införselavgifter som influtit för mejeriprodukter.

Exportbidrag för smör får utgå endast till SMR. Denna förening

är dock skyldig att på lika villkor verkställa export även för mejerier

som inte är anslutna till SMR. Export av andra mejeriprodukter än smör

med bidrag från regleringskassan får ske av såväl SMR som andra företag.

SMR skall dock, efter jordbruksnämndens godkännande, fastställa de exportbidrag

som skall utgå.

Från regleringskassan erhåller vidare osttillverkande mejerier pristilllägg

för hårdost och dessertost som fyller vissa kvalitetsfordringar. Härutöver

får efter tillstånd av jordbruksnämnden disponeras medel ur kassan för

att betala prisrabatt för smör eller andra mejeriprodukter som säljs till all
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

männa inrättningar samt för att täcka kostnader för s. k. smörrealisationer.

Medel får också disponeras för upplysningsverksamhet och till att främja

avsättningen på den inhemska marknaden av smör och andra mejeriprodukter

samt för bidrag till kostnader för mjölkavkastningskontroll. Återstoden

av regleringskassans medel används till större delen för att till mejerierna

betala utjämningsbidrag som utgår i förhållande till kvantiteten invägd

mjölk. Användningen av medlen i regleringskassan år 1966 framgår

av följande sammanställning (milj. kr.).

Ordinarie exportstöd............................ 17,47

Särskilt exportstöd åt ost........................ 3,16

Utjämningsbidrag.............................. 369,36

Smörpristillägg ................................ 106,58

Prisreducering på smör.......................... 16,44

Prisfallsförlust på smörlager...................... 10,25

Kvalitetsbetalning för ost ...................... 8,67

SMR: s kostnader för fryshuslagring av runmärkt smör 11,90

Ränta på rörelsemedel för smörlagring ............ 3,40

Marknadsfrämjande åtgärder.................... 3,70

Smörrabatt till allmänna inrättningar.............. 5,84

Mjölkavkastningskontroll........................ 4,00

SMR: s kostnader för fryshuslagring av omärkt smör.. 0,01

Prisförlust vid försäljning av omärkt smör.......... 0,11

Skördeskadeavgift.............................. 3,24

Jordbruksnämndens kontrollkostnader ............ 0,07

SMR: s kostnader.............................. 0,25

Upplysnings- och försöksverksamhet .............. 0,19

Summa 564,64

För att finansiera lagring av överskott av smör äger SMR erhålla medel

av statens jordbruksnämnd. För detta ändamål samt för lagring av kött

och fläsk står sammanlagt till förfogande 90 milj. kr. som anvisats på

kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket. På de medel som

tas i anspråk skall erläggas ränta efter gällande diskonto plus 0,5 %.

Mjölkproduktionen stöds även generellt genom direkt statsbidrag i form

av allmänt mjölkpristillägg. Detta utgår sedan den 1 september 1963 med

74,4 öre per kg smörfett som den vid mejeri invägda mjölken och grädden

innehåller.

I kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk

m. m. (ändrad senast 1964: 48) föreskrivs såsom villkor för att mejeri skall

erhålla mjölkpristillägg och utjämningsbidrag

a) att mejeriet efter framställning levererar mjölk och grädde till envar

återförsäljare samt annan förbrukare än enskilt hushåll och att mejeriet

vid försäljning av mjölk, grädde eller mejeriprodukter icke bryter mot av

Kungl. Maj :t eller statens jordbruksnämnd eller av riksföreningen med

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

247

nämndens godkännande meddelade föreskrifter i fråga om priser och andra

leveransvillkor eller, därest sådana föreskrifter ej meddelats, icke tilllämpar

oskäligt högt pris eller eljest oskäliga leveransvillkor;

b) att mejeriet, därest återförsäljare bryter mot meddelade prisföreskrifter

i fråga om mjölk, grädde eller mejeriprodukter, icke, sedan mejeriet av

jordbruksnämnden underrättats om nämnda förhållande, utan särskilt

medgivande av nämnden levererar dylika varor till återförsäljaren;

c) att mejeriet, om jordbruksnämnden på grund av försörjningsläget beträffande

konsumtionsmjölk eller mejeriprodukter å viss ort eller inom

visst område så finner påkallat, i den omfattning och på de villkor nämnden

föreskriver levererar mjölk eller mejeriprodukter till sagda ort eller

område;

d) att mejeriet, i enlighet med föreskrifter som meddelas av jordbruksnämnden,

låter verkställa provtagning och bedömning beträffande mjölk

och grädde, som invägts från producenter, i avseende å kvaliteten och fetthalten

samt beträffande mjölk och grädde, som för tillverkning av mejeriprodukter

mottagits från annat mejeri, i avseende å kvaliteten;

e) att mejeriet på skäliga villkor mottager mjölk från envar mjölkproducent

som gör framställning därom, dock att sådan skyldighet ej skall

föreligga därest mjölken ur trafikbesparingssynpunkt lämpligen bör befordras

till annat mejeri;

f) att mejeriet för tillverknings- och lagenournaler för mejeriprodukter

samt i övrigt, enligt av jordbruksnämnden meddelade föreskrifter, så ordnat

sin bokföring, att därav tydligt framgå dels invägda, dels sålda och eljest

utlämnade, dels till beredning av olika produkter använda myckenheter

mjölk och grädde ävensom fetthalten hos sagda myckenheter mjölk

och grädde;

g) att mejeriet vid inköp av mjölk och grädde från producenter tillämpar

kvalitetsbetalning och fetthaltsbetalning enligt av jordbruksnämnden godkända

grunder;

h) att mejeriet till jordbruksnämnden avgiver statistiska uppgifter i den

ordning och den omfattning som nämnden bestämmer;

i) att mejeriet i den ordning och på de villkor, som jordbruksnämnden

bestämmer, mottager smör som tillverkats annorstädes än vid mejeri och

uppfyller av nämnden fastställda kvalitetsfordringar;

j) att mejeriet, där jordbruksnämnden så föreskriver, begränsar tillverkningen

av mejeriprodukter eller visst slag därav ävensom i övrigt ställer

sig till efterrättelse de föreskrifter som nämnden kan finna erforderliga för

att åstadkomma en med hänsyn till försörj ningsläget ändamålsenlig fördelning

av eller prissättning å mjölk eller mejeriprodukter;

k) att mejeriet, där jordbruksnämnden så föreskriver, inbetalar sådan avgift

som avses i 2 § andra stycket;

l) att mejeriet, i enlighet med föreskrifter som meddelas av jordbruksnämnden

i samråd med veterinärstyrelsen, verkställer kvalitetskontroll av

sina konsumtionsmjölksprodukter.

Härutöver innehåller nyssnämnda kungörelse vissa ytterligare föreskrifter

rörande bl. a. skyldigheter för SMR och mejerier i fråga om marknadsregleringen

för mjölk och mjölkprodukter.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 05 ur 1067

Jordbruksutredningen. Vid bedömningen av erforderliga fortsatta stödåtgärder

åt mjölkproduktionen anser utredningen främst två frågor vara

väsentliga, nämligen å ena sidan stödets nivå och å andra sidan formerna

för stödåtgärderna.

Utgångspunkten för stödnivån bör vara de allmänna riktlinjer som utredningen

angett för produktion och självförsörjningsgrad, för prisawägning

och rationalisering inom jordbruket. På sikt bör eftersträvas en anpassning

av mjölkproduktionen till den efterfrågan som gäller för mjölk

och mejeriprodukter vid en prissättning som baseras på kostnaderna för

förädlingen av den vid mejeri invägda mjölken.

Utredningen beräknar att den sammanlagda konsumtionen av smör och

hushållsmargarin skall stiga från 171 milj. kg år 1964 (ca 22 kg/person)

till 198 milj. kg år 1975 (ca 24 kg/person). Som exempel på konsumtionens

fördelning på smör och margarin vid olika i betänkandet närmare angivna

förutsättningar beträflande smörkonsumtionens trendmässiga utveckling

redovisar utredningen de uppgifter som framgår av följande sammanställning.

Smörkonsumtion

Konsumtion av hus-

Summa

Milj. kg

% av total- konsumtion

hållsmargarin

Milj. kg

konsumtion

Milj. kg

1964 ...........

.. .. 72,5

42,2

99,3

171,8

Prognos 1975

Alt. 1 ..........

.. .. 87

44

in

198

» 2 ..........

---- 69

35

129

198

Denna prognos har kompletterats med konsumtionsberäkningar vid fyra

olika prisrelationer mellan smör och margarin. Härvid har på basis av inhemskt

primärmaterial räknats med en priselasticitet av —0,8 för smör

samt 0,1 för varugruppen smör och hushållsmargarin.

Resultaten av nyssnämnda konsumtionsprognoser för mejeriprodukter

sammanställda med utredningens produktionsprognos för mjölk visar att i

följande tabell angivna kvantiteter smör måste exporteras resp. importeras

för att balans skall nås mellan inhemsk tillgång och efterfrågan på mejeriprodukter

år 1975.

Prognosalternativ 1

Prisalternativ

Priskvot mellan

smör och mar- garin

Beräknad import (—•)

och export ( + ) av smör

1975 Milj. kg

A ................

- 41

B ................

— 3

C ................

— 29

D ...............

— 47

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Prognosalternativ 2

Prisalternativ

Priskvot mellan

smör och mar- garin

Beräknad import (—)

och export ( + ) av smör

1975 Milj. kg

A ................

.... 1,82

— 23

B ................

.... 3,10

- 7

C ................

.... 2,28

— 13

D ................

.... 1,80

— 23

Utredningen anser att mjölk- och köttproduktionen marknadsmässigt bör

betraktas som två fristående grenar. Sambandet kött/mjölk bör således bedömas

från rent ekonomiska synpunkter med hänsyn till om den lägsta

samhällsekonomiska kostnaden uppkommer vid en överskottsproduktion av

mjölk för att ge utrymme för produktion av tillräcklig mängd kött eller vid

en lägre kött/mjölkproduktion kombinerad med import av kött. Enligt utredningens

bedömning är vid normala förhållanden en marginell köttimport

ett fördelaktigare alternativ än en mjölkproduktion som överstiger konsumtionsbehovet

av mjölk och mjölkprodukter.

Utredningen understryker att syftet med utjämningssystemet och de statliga

bidragen i fråga om mjölkproduktionen har primärt varit att söka anpassa

konsumtionen till produktionen för att säkra en önskvärd inkomstnivå

inom jordbruket. En reglering av priserna på mjölk och mjölkprodukter

med detta syfte har i dagens läge inte längre samma berättigande

som tidigare. Förutsättningarna för en anpassning av produktionen är numera

helt andra vilket också framgår av att en successiv minskning av produktionen

skett och kan väntas fortsätta.

Stödet till mjölkproduktionen bör enligt utredningen baseras på avräkningspriset

för mjölk. På längre sikt bör omfattningen av stödet avvägas

med hänsyn till vad som krävs för att vid effektiva produktionsformer helt

täcka efterfrågan på konsumtionsmjölk och grädde. Avveckling av nuvarande

reglcringsanordningar förutsätts kunna ske samtidigt som ett i stort

sett oförändrat avrälmingspris kan upprätthållas. En viss elasticitet får dock

enligt utredningen förutsättas finnas i denna utgångspunkt. I sista hand

måste den faktiska produktionsutvecklingen tillmätas avgörande betydelse

vid bedömningen.

Mot denna bakgrund förordar utredningen att det allmänna mjölkpristillägget

och utjämningsförfarandet för mjölk successivt avvecklas. Utredningen

diskuterar ingående om avvecklingen bör ske enligt en på förhand

uppgjord plan eller vartefter en lägre mjölkproduktion medför ett mindre

stödbehov. Härvid stannar utredningen för att avvecklingen bör ske stegvis

efter en på förhand uppgjord plan, men framhåller att eftersom planen bör

avse en relativt lång tidsperiod kan det under alla omständigheter inträffa

förhållanden som gör att planen behöver modifieras eller revideras. Mot an
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Knngl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

givna bakgrund förordar utredningen att det allmänna mjölkpristillägget

avvecklas med ett öre per kg mjölk och år under en treårsperiod med början

år 1967/68. Utjämningsavgifterna bör minskas med 1/7 per år under

en period av fem år räknat fr. o in. nämnda regleringsår. När 5/7 av dessa

avgifter avvecklats bör återstående 2/7 omedelbart tas bort. I stället bör ett

belopp som svarar mot intäkterna av 2/7 av utjämningsavgifterna få tas ut

i form av allmän mjölkavgift. Denna bör kunna utgå med olika belopp under

året så att en önskvärd säsongutjämning i mjölkproduktionen uppnås.

Mjölkavgiften bör även kunna få användas till att motverka starkare svängningar

i avräkningspriset mellan olika år på grund av årsmånsvariationer.

Vidare beräknar utredningen att en marknadsreglering på grundval av angivna

mjölkavgift blir erforderlig efter avvecklingen av utjämningsavgifterna

med hänsyn till behovet av att i viss mån subventionera smörpriset. Detta

skulle eljest troligen gå upp till 14 kr./kg, vilket i sin tur kräver ett mycket

högt gränsskydd. En mjölkavgift av ungefär föreslagen storlek anser utredningen

därför utgöra en lämplig avvägning mellan principerna om likformigt

gränsskydd å ena sidan och en fri marknad för mejeriprodukter å den

andra sidan. Anordningen skulle kalkylerat på nu gällande förhållanden

efter fem år medföra ett smörpris i detaljhandelsledet av ca 12 kr./kg.

Den totala effekten av en avveckling av utjämningsavgifterna med 1/7

och mjölkpristillägget med 1/3 kan enligt utredningens kalkyler innebära

en reduktion av avräkningspriset på mjölk med ca 2 öre/kg under det

första året. Utredningen framhåller emellertid att i verkligheten blir avräkningsprisets

storlek beroende av en mängd faktorer vilkas numeriska

effekt inte kan fastläggas. En snabbare minskning av mjölkproduktionen

än hittills och de ökade försäljningsvolymer som kan väntas på grund av

lägre priser på konsumtionsmjölk, grädde och ost vartefter utjämningsavgifterna

avtrappas gör att effekten på avräkningspriset för mjölk vid en avveckling

av utjämningen i enlighet med utredningens förslag kan beräknas

bli obetydlig eller ingen alls.

Regleringen på mjölkområdet handhas f. n. i huvudsak av SMR även när

det gäller uppgifter av rent statlig natur. Utredningen framhåller att dylika

uppgifter i fortsättningen bör handhas av en fristående regleringsförening.

En sådan bör därför inrättas med samma uppbyggnad som utredningen rekommenderar

för övriga regleringsföreningar på jordbrukets område.

Reservationer och särskilda yttranden. Med hänsyn till prognoserna över

mjölkproduktionens utveckling anser ledamöterna Bengtsson, Hansson,

Holmström, Håkansson, Oscarsson och Åstrand i särskilt yttrande och

reservation att en successiv reducering av utjämningsavgifterna på mejeriprodukter

är möjlig. Den av utredningen framlagda planen för avveckling av

nämnda avgifter och det allmänna mjölkpristillägget anser reservanterna

emellertid kommer att leda till en sådan sänkning av avräkningspriset på

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

mjölk att en fortsatt rationalisering av produktionen inte blir möjlig. Den

målsättning som utredningen ställt upp för den genomsnittliga producentprisnivåns

utveckling torde inte heller kunna realiseras. Omläggningen av

mjölkregleringen bör i stället anpassas till fortlöpande förändringar i konsumtionen

av mejeriprodukter samt till den faktiska nedgången i produktionen

av mjölk.

Reservanterna anför vidare att priselasticiteten för smör snarare torde

ligga omkring —1,2 än vid —0,8 som utredningen antar. Den av utredningen

beräknade smörkonsumtionen vid olika prislägen kommer följaktligen

inte att uppnås i verkligheten.

Enligt reservanternas mening är det även obefogat att pa det sätt utredningen

gör beräkna produktionskostnaderna för smör utifrån det genomsnittliga

avräkningspriset på mjölk. Smörproduktionen baseras nämligen

på en säsongmässigt betingad marginell mjölkproduktion. Produktionskostnaderna

för smörmjölken torde därför vara lägre än för genomsnittsproduktionen

för mejeriprodukter.

Mjölkregleringen bör, framhåller reservanterna, utformas med beaktande

av att en förutsättning för att rationella enheter skall kunna byggas upp

är ett på längre sikt stabilt avräkningspris utan tvära kastningar till följd

av tillfälliga marknadsstörningar eller variationer i årsmånen.

Ledamoten Haeggblom framhåller i reservation att produktionskostnaderna

för helmjölk är annorlunda under sommarens betesgång än under vinterns

stallutfodring. Han finner det bl. a. därför orealistiskt att söka prissätta

mejeriprodukterna på basis av produktionskostnaderna.

Om de av utredningen föreslagna ändringarna av priserna på smör och

konsumtionsmjölk inte skall påverka avräkningspriset måste enligt reservanten

mjölkproduktionen minskas kraftigt. Detta förutsätter emellertid

en väsentlig minskning av antalet kor vilket i sin tur försämrar möjligheterna

att upprätthålla den inhemska försörjningen med kött. Mot denna

bakgrund finner reservanten det lämpligast att överlåta åt producenterna

att inrätta sin produktion efter sitt eget bedömande av marknadsbetingelserna.

Reservanten accepterar att det allmänna mjölkpristillägget tas bort, men

jordbrukarna bör därvid ges rätt att kompensera sig för intäktsminskningen

genom höjning av priset pa konsumtionsmjölk.

Ledamoten Svensson anför i särskilt yttrande och reservation att det inte

kan råda några delade meningar om det önskvärda i att prisutjämningsbidragen

minskas och att vi får mer normala prisrelationer för mjölk som

används för olika slag av mejeriprodukter. Enligt reservantens mening finns

det, när problemet med prisspänningen mellan smör och margarin håller på

att lösa sig självt genom mjölkproduktionens nedgång, ingen anledning att

i själva övergången skapa nya problem genom att lägga fast ett schema för

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

prisutvecklingen under de närmaste åren. Mot denna bakgrund anser reservanten

att omläggningen av mjölkregleringen inte bör utformas efter en i

förväg fastställd tidsplan enligt utredningens förslag utan anpassas i takt

med aktuella förändringar i konsumtionen av mejeriprodukter samt nedgången

i produktionen av mjölk. Detta bör ske på ett sådant sätt, att avräkningspriset

på mjölk till producenterna, räknat i fast penningvärde, ej

minskas.

Remissyttrandena. Utredningens förslag att avveckla utjämningsförfarandet

och allmänna mjölkpristillägget efter en bestämd tidsplan tillstyrks

av statens pris- och kartellnämnd, NO, länsstyrelsen i Västmanlands län,

LO, SAF, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Samarbeisorganet

i jordbruksfrågor för enskild handel och industri.

RLF och SL anser det möjligt att på sikt avskaffa utjämningsavgifterna

och det allmänna mjölkpristillägget men att det inte kan ske i den takt

som utredningen föreslår utan en betydande sänkning av avräkningspriset.

Någon tidtabell för avvecklingen bör därför inte uppställas i förväg. Vid

den årliga översynen av jordbrukets situation bör i stället genomföras de

justeringar av mjölkprisregleringen som påkallas av utvecklingen av mjölkproduktion

och konsumtion. Om utredningens förslag genomförs beräknar

förbunden att avräkningspriset för mjölk under de tre första åren av avvecklingsperioden

kommer att ligga ca 2,4 öre/kg lägre än f. n. En av orsakerna

till att utredningens avvecklingsplan medför en sådan reducering

av avräkningspriset är enligt förbunden att utredningen felbedömt möjligheterna

att avsätta smöret till ett avsevärt högre pris. Lantbruksstyrelsen

hyser i stort sett samma uppfattning.

Svårigheten att upprätthålla ett oförändrat avräkningspris vid en avveckling

efter utredningens tidsplan framhålls även av statens jordbruksnämnd,

KF och länsstyrelsen i Skaraborgs län. Jordbruksnämnden beräknar att de

föreslagna ingreppen i mjölkregleringen kan medföra en sänkning av den

genomsnittliga producentprisnivån för samtliga jordbruksprodukter med

drygt 5 % under fem år. Sänkningen av avräkningspriset i förhållande till

nuläget beräknas första året uppgå till 2,18 öre/kg för att sedan successivt

avta till 1,12 öre/kg under det femte året. Jordbruksnämnden framhåller

även att utgångspunkterna för en avveckling av utjämningsavgifter och utjämningsbidrag

påverkas av hur utjämningen rent tekniskt konstrueras

inom ramen för gällande system. Balans mellan de olika mejerigrenarna

och mellan inkomster och utgifter i regleringskassan skulle t. ex. kunna nås

vid ett avräkningspris till mejeri för smör av 8: 50 kr./kg och med 20 %

lägre utjämningsavgifter än som nu utgår.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation understryker att mjölk- och

fettregleringen snarast bör revideras. Om utredningens tidsplan för avvecklingen

av utjämningen inte kan förverkligas med hänsyn till förändringar

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967 253

i smöröverskott och avräkningspris, förutsätter delegationen att i varje fall

tidtabellen för prissänkningen på konsumtionsmjölk hålls.

Utan att närmare beröra avvecklingsproblematiken förordar länsstyrelsen

i Södermanlands lån och Svenska skogsarbetareförbundet en ändring av

regleringssystemet så att priserna på mjölk och mejeriprodukter anpassas

till produktionskostnaderna.

SL och RLF ansluter sig till utredningens förslag att föra över marknadsregleringen

på mejeriområdet till en särskild regleringsförening med representanter

för statsmakterna, mjölkproducenterna, handeln och konsumenterna.

NO erinrar om att prisdifferentieringen inom mejerisektorn går långt utöver

vad som påkallas av utjämningsavgifterna och att en sådan prispolitik

motverkar en kostnadsanpassad och effektiv produktionsinriktning. Statsmakterna

bör inte genom den kommande mjölkregleringen medverka till

en prissättningspolitik som från konkurrenssynpunkt inte kan accepteras

när det gäller företag med etablerad monopolställning inom andra delar

av näringslivet.

Jordbrukspriskommittén. Under år 1966 beräknas kostarnmen ha reducerats

med mer än 80 000 djur, varav drygt 50 000 under andra halvåret.

Nedgången i koantalet har i viss mån kommit till uttryck i lägre mjölkproduktion.

Under månaderna september—december 1966 har sålunda invägningen

vid mejeri, uttryckt i smörfett, legat drygt 3 % lägre än motsvarande

tid föregående år och för januari 1967 redovisas en nedgång med

ca 4,5 %.

Tillgängliga prognoser visar att 1966 års utslagning jämte de tendenser

till fortsatt utslaktning, som nu föreligger, kommer att medföra en ytterligare

nedgång av mjölkinvägningen under resten av regleringsåret, så att

denna skulle bli i genomsnitt ca 4,5 % lägre än under regleringsåret 1965/66.

Utvecklingen för tiden därefter är givetvis svårare att bedöma. Kommittén

har emellertid vid utformningen av prisregleringen för mjölk och mejeriprodukter

utgått ifrån en något lägre minskningstakt i mjölkinvägningen

och sålunda kalkylerat med att nedgången skall bli 4 % under vartdera

regleringsåret 1967/68 och 1968/69. Under dessa förutsättningar beräknas

smörproduktionen till ca 48,4 resp. 55 milj. kg. Avvikelser från den

förutsatta produktionsutvecklingen kommer att påverka avräkningspriset

för mjölk.

Kommittén föreslår att man i enlighet med jordbruksutredningens förslag

under regleringsperioden genomför en partiell avveckling av det allmänna

mjölkpristillägget och av utjämningsförfarandet för mjölk och mejeriprodukter.

Detta bör ske vid regleringsårens början den 1 september

1967 och den 1 juli 1968 varvid bl. a. priset på konsumtionsmjölk från

samma tidpunkter sänks med 4 resp. 2 öre per liter. Trots en sådan av
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

veckling och prissänkning förutsätts producentpriset för mjölk kunna höjas

med ca 2,5 resp. 2 öre per kg. Detta beräknas bli möjligt främst geu

nom den förutsatta minskningen av mjölkproduktionen, varigenom produktionen

av smör, som ger ett lågt nettoutbyte för mjölken, minskas och smörpriset

inom landet kan successivt höjas med i medeltal omkring en krona

under regleringsåret 1967/68 och med ytterligare en krona under 1968/69.

För att underlätta denna utveckling föreslås vissa särskilda stödåtgärder

under regleringssperioden. Sålunda bör ett belopp om 16,5 milj. kr. av budgetmedel

ställas till jordbruksnämndens förfogande för att vid en smörproduktion

för hemmamarknaden av högst 47 milj. kg under regleringsåret

1967/68 resp. 49 milj. kg under regleringsåret 1968/69 garantera en intäkt

av smörproduktionen, som motsvarar ett beräknat smörpris av 630 öre

resp. 730 öre per kg. Vidare föreslås att regleringskassan för mjölk och

mejeriprodukter tillförs 10 milj. kr. av budgetmedel under första regleringsåret

och 30 milj. kr. under andra regleringsåret. Regleringskassan

föreslås vidare under första regleringsåret bli tillförd ett belopp av 13 milj.

kr. av införselavgifter för potatis och potatisprodukter, som influtit och

fonderats inom normalramen. Kommittén har även räknat med att behållningen

i regleringskassan, vilken den 31 augusti 1967 beräknas uppgå

till minst 30 milj. kr., bör få minskas till lägst 10 milj. kr. den 30 juni

1969. Dessutom har förutsatts att den nuvarande subventioneringen av konsumtionsmjölkpriset

med 25 milj. kr. för helt år av införselavgiftsmedel

utanför normalramen skall få fortgå under båda regleringsåren. Med hänsyn

till att regleringsåret 1967/68 kommer att omfatta endast 10 månader,

kommer dock subventionsbeloppet nämnda år att utgöra 20,8 milj. kr.

Kommittén föreslår, att det allmänna mjölkpristillägget, vilket nu utgår

med 74,4 öre per kg mjölkfett från den 1 september 1967 sänks med ca

en tredjedel eller till 50 öre för att den 1 juli 1968 ytterligare sänkas till

25 öre. Sänkningarna motsvarar var för sig omkring 1 öre per kg invägd

mjölk.

De höjningar av priset på smör, som beräknas ske under regleringsåren

1967/68 och 1968/69 i förhållande till nuläget, motiverar en uppräkning

av smörets regleringspris, som f. n. utgör 725 öre per kg till 850 öre första

regleringsåret och omkring 900 öre andra regleringsåret. I samband härmed

bör i enlighet med nu tillämpad beräkningsmetodik utjämningsavgifterna

för mjölk, grädde och ost sänkas. De justeringar, som kan bli aktuella

med anledning av nu nämnda faktorer ävensom till följd av de nya övre

prisgränserna för konsumtionsmjölk och skummjölk samt förutsatta prisändringar

för grädde och ost, bör jordbruksnämnden äga utföra. De sänkningar

av utjämningsavgifterna, som beräknas kunna företas, framgår närmare

av följande uppställning (öre/kg).

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Nuvarande

utjämnings
avgifter
-

Konsumtionsmjölk...................... 28

Skummjölk............................ 20

Tunn grädde .......................... 140

Tjock grädde .......................... 235

Hårdost 45 % fetthalt (medeltal för år) .... 166

255

Beräknade sänkningar

1/9 1967 1/7 1968

ca ca

8,5 4

2 2

20 7

60 23

25 20

För ost av andra slag än ovanstående bör avgiftssänkningar företas med

belopp, som står i relation till avgiften för ost med 45 % fett. I övrigt

bör jordbruksnämnden liksom hittills ha möjlighet justera utjämningsavgifterna

under den kommande regleringsperioden med hänsyn till ändrat

kostnadsläge inom mejeriindustrin ävensom med hänsyn till mindre avvikelser

i förhållande till det förutsatta prisläget.

Den övre prisgränsen för konsumtionsmjölk, som utgör ett riksgenomsnitt

av de högsta priser som får tas ut vid försäljning från mejeri av mjölk

standardiserad till 3 % fetthalt i lös förpackning, utgör f. n. 79,1 öre per

kg. Denna prisgräns sänks med 4 öre den 1 september 1967 och 2 öre den

1 juli 1968.

Prisbildningen på skum- och kärnmjölk (i det följande benämnd skummjölk)

är f. n. fri. Under sexårsavtalet och det s. k. första provisorieåret

har mejerierna som regel låtit prisändringarna på vanlig konsumtionsmjölk

åtföljas av motsvarande prisändringar på skummjölk. Den 1 september

1966 höjdes emellertid priset på skummjölk för direktkonsumtion

med 5 öre utöver den prishöjning som samtidigt ägde rum på vanlig konsumtionsmjölk.

Detta förfarande påtalades hos Näringsfrihetsombudsmannaämbetet,

som i skrivelse till jordbruksnämnden den 17 februari 1967

uttalat, att nämnden bör överväga åtgärder för att införa en övre prisgräns

beträffande skummjölk för direktkonsumtion. Kommittén har stannat för

att föreslå att en övre prisgräns för sådan skummjölk införs, med innebörd

att priset den 1 september 1967 sänks med 7 öre och den 1 jidi 1968 med

ytterligare 2 öre per liter i förhållanden till den prisnivå som nu tillämpas.

Det genomsnittliga priset vid samtliga mejerier på skummjölk, som säljs

till direktkonsumtion, uppgår f. n. till 54 öre per liter. Den övre prisgränsen

skall alltså bestämmas till 47 resp. 45 öre per liter.

Kommittén har förutsatt att jordbruksnämnden skall äga medge sådana

mindre jämkningar av den övre prisgränsen för konsumtionsmjölk samt

för skum- och kärnmjölk, som erfordras för att genomföra rationaliseringar,

vilka leder till lägre totala distributionskostnader. Liksom hittills

skall jordbruksnämnden äga rätt att bestämma förpackningstilläggens

storlek.

Sänkningen den 1 september 1967 av den övre prisgränsen för konsumtionsmjölk

skall ske i förhållande till de priser som inom ramen för gäl
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

lande prisbestämmelser nu tillämpas vid försäljning av konsumtionsmjölk

från mejeri. Härmed åsyftas de priser som gäller inom de ekonomiska mej

er ienheternas verksamhetsområden eller i förekommande fall inom de

prisområden dessa är indelade i. För skum- och lcärnmjölk skall gälla en

för samtliga mejerier inom landet bestämd enhetlig övre prisgräns. Mejeriföretag,

som överskrider fastställd prisgräns, skall vidkännas ett mot den

genom prisöverskridandet erhållna merintäkten svarande avdrag på det

belopp, som mejeriföretaget eljest skulle uppbära i allmänt mjölkpristilllägg

och utjämningsbidrag. Övriga villkor för att kunna erhålla statliga

pristillägg och utjämningsbidrag bör Kungl. Maj:t eller jordbruksnämnden

få bestämma.

Då behov av särskilda prisgränser för grädde icke kan anses föreligga,

föreslås dessa bli avskaffade från den 1 september 1967.

Införselavgiften och kompensationsavgiften för mjölk och grädde är nu

differentierade efter fetthalt. Kommittén föreslår att gruppindelningen

ändras så att skummjölken bildar en grupp och egentlig konsumtionsmjölk

en annan samt att för grädde och gräddliknande produkter grupperna

minskas i antal.

Införsel- och kompensationsavgifterna för mjölk och grädde föreslås till

följande belopp (öre/liter).

Fetthalt %

Införsel-

Kompensa-

Summa

avgift

tionsavgift

Under 1 ..........

...... 24

—

24

1 men ej 6 ......

...... 20,4

12,6

33

6 » »20 ......

...... 60

63

123

20 » »30 ......

...... 131

69

200

30 » »45 ......

...... 230

115

345

mer än 45..........

...... 354

120

474

Den 1 juli 1968 skall införselavgifterna för konsumtionsmjölk och skummjölk

sänkas med 2 öre per liter i förhållande till nyss angivna belopp.

För såväl tunn grädde, vilken enligt gällande bestämmelser skall innehålla

minst 12 % fett, som tjock grädde, vilken skall innehålla minst 40 %

fett, innebär de föreslagna införselavgifterna en viss sänkning i förhållande

till de avgifter som nu utgår. Detta anses emellertid ej medföra någon sänkning

av gräddpriserna. Det har förutsatts att införselavgifterna för olika slag

av grädde skall hållas oförändrade den 1 juli 1968 och att det härigenom

skall bli möjligt att i viss mån höja gräddpriserna under regleringsåret

1968/69.

Genom en höjning av införselavgiften med 20 öre per kg den 1 september

1967 förutsätts priset på ost komma att stiga med motsvarande belopp.

I konsekvens härmed ändras mittpriset till 658 samt prisgränserna till 591

resp. 725 öre per kg.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

257

För mesost föreslås en höjning av införselavgiften med 6 öre per kg.

I fråga om smältost har införselskyddet sedan den 1 september 1959 utgjorts

av en kompensationsavgift av 111 öre per kg. Från och med den 1

september 1967 införs härjämte en införselavgift av 20 öre per kg.

För smör indelas året f. n. i två prisgränsperioder. Tillräcklig anledning

saknas enligt kommitténs mening att behålla systemet med olika prisgränser

för olika delar av året. För regleringsåret 1967/68 bör därför nuvarande

mittpriser resp. prisgränser vägas samman. Härvid erhålls ett mittpris av

661 samt prisgränser av 642 resp. 787 öre per kg.

Den 1 juli 1968 bör den nedre prisgränsen fastställas till ett belopp som

motsvarar det för regleringsåret 1968/69 gällande garantipriset, nämligen

730 öre per kg. I konsekvens härmed bör mittpriset höjas till 752 öre och

övre prisgränsen till 895 öre. Härjämte bör införselavgiften höjas med 91

öre till 253 öre. Vidare bör jordbruksnämnden få befogenhet att, om det

aktuella priset ligger under den nedre prisgränsen, vid behov skydda denna

genom att höja införselavgiften till högst 350 öre.

F. n. tas ut ett smörpris som motsvarar en riksnotering av 525 öre per kg.

För regleringsåret 1967/68 innebär kommitténs förslag, att vid en försäljning

på hemmamarknaden av högst 47 milj. kg ett smörpris garanteras av

630 öre per kg. Härvid har kommittén utgått från att det skall vara möjligt

att ta ut ett faktiskt smörpris av minst 6 kr. Skillnaden mellan det faktiska

priset och garantipriset skall kunna täckas med hjälp av det garantibelopp

av 16,5 milj. kr., som ställs till regleringskassans förfogande.

För regleringsåret 1968/69 utgör garantipriset 730 öre per kg vid en försäljning

på hemmamarknaden av högst 49 milj. kg. På samma sätt som

under föregående regleringsår skall skillnaden mellan faktiskt utbetalat

pris och garantipriset kunna täckas av garantibeloppet.

För torrmjölk gäller olika prisgränser, beroende på om varan är mager

dvs. tillverkad av skummjölk eller fet dvs. tillverkad av helmjölk. Införselavgiften

är däremot enhetlig, 239 öre/kg.

För mager torrmjölk gäller sedan den 1 mars 1967 ett mittpris av 392 och

prisgränserna 335 resp. 449 öre per kg. Införselavgiftsskyddet har på senare

tid vid försäljning till större förbrukare endast kunnat utnyttjas till viss

del. Det inom EEC gällande tröskelpriset för skummjölkspulver utgör omkring

265 öre per kg. Detta pris kommer enligt uppgift att höjas till 280 öre

den 1 april 1968.

Kommittén föreslår att mittpris, prisgränser och införselavgift för mager

torrmjölk från den 1 september 1967 fastställs till följande belopp (öre/kg).

Övre prisgräns............ 320

Mittpris.................. 280

Nedre prisgräns .......... 240

Införselavgift ............ 180

9 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 95

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

För fet torrmjölk gäller sedan den 1 mars 1967 ett mittpris av 560 och

prisgränserna 474 resp. 646 öre per kg.

Enligt gällande internationell överenskommelse skall vid utrikeshandel

med vara som innehåller 26 % fett gälla ett pris av lägst 270 öre per kg.

Kommittén föreslår att mittpris, prisgränser och införselavgift för fet

torrmjölk från den 1 september 1967 fastställs till följande belopp (öre/kg).

Övre prisgräns............ 540

Mittpris.................. 480

Nedre prisgräns .......... 420

Införselavgift ............ 210

F. n. hänförs i införselavgiftshänseende all torrmjölk med en fetthalt

lägre än 35 % till samma varugrupp. Den nu föreslagna differentieringen

gör en uppdelning nödvändig. Den för mager torrmjölk föreslagna avgiften

bör gälla för vara med en fetthalt lägre än 1,5 %, medan den för fet torrmjölk

föreslagna avgiften bör gälla vara med en fetthalt av minst 1,5 % men

icke 35 %. S. k. överfet vara med en fetthalt av 35 % och mer indelas f. n. i

fyra varugrupper. Dessa föreslås i framtiden bli två enligt följande.

Fetthalt Införsel avgift

öre/kg

Minst 35 men icke 55 %.............. 435

Minst 55 % ........................ 600

Särskilda prisgränser för kondensmjölk behövs inte enligt kommittén.

De bör därför slopas från den 1 september 1967.

I överensstämmelse med vad jordbruksutredningen föreslagit anser kommittén

att en särskild regleringsförening för mjölk och andra mejeriprodukter

bör bildas. Härvid bör de uppgifter som Svenska Mejeriernas Riksförening

hittills haft om hand inom den statliga marknadsregleringen på

området flyttas över på den nya föreningen i den mån de ej lämpligen bör

ankomma på jordbruksnämnden. De praktiska problem som i detta sammanhang

kan uppkomma får successivt lösas av jordbruksnämnden på

grundval av vunna erfarenheter. Efter regleringsföreningens eller jordbruksnämndens

prövning bör mejeriorganisationen under det nuvarande

regleringssystemets avveckling få upprätthålla de regleringar — t. ex. områdesindelningen

•— som befinns ofrånkomliga för att den prispolitiska

målsättningen skall kunna uppnås och näringen kunna fungera tillfredsställande.

Kommittén förutsätter att föreningen skall konstrueras som en

ekonomisk förening med stadgar som godkänns av jordbruksnämnden och

som inte får ändras utan nämndens samtycke. Vidare förutsätts att föreningen

i sin verksamhet skall följa av nämnden utfärdade direktiv.

Föreningens styrelse synes lämpligen böra — så som jordbruksutredning
-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

259

en föreslagit — bestå av tre av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, varav två

statliga representanter och en företrädare för det direkta konsumentintresset,

samt därutöver tre företrädare för j ordbrukskooperationen och fre företrädare

för livsmedelsindustri och handel.

I samband med att den nya prisregleringsföreningen bildas, bör behållningen

i den av Svenska Mejeriernas Riksförening förvaltade regleringskassan

för mjölk och mejeriprodukter överföras till en stiftelse (konjunkturutjämningsfond)

för utjämning av regleringsföreningens årsresultat. För

regleringsföreningens avsättningar till konj unkturutj ämningsfonden bör

gälla samma regler om skattefrihet som nu gäller för jordbrukets regleringsföreningar

i övrigt enligt förordningen den 19 februari 1954 (nr 71)

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts

vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. m. (ändrad senast 1966:233).

Med beslut om sådan skattefrihet torde dock böra anstå till dess att föreningen

konstituerats och stiftelseurkund blivit upprättad för konjunkturutjämningsfonden.

Kött och fläsk

Produktions- och marknadsförhållanden. Antalet kor har sedan år 1959

minskat med ca 320 000 medan antalet ungnöt sedan nämnda år varit i

stort sett oförändrat. Antalet större husdjur i juni månad varje år under de

senaste åtta åren framgår av följande tabell (1 000 st).

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Kor.......... 1 353 1 299 / 1 303 1 226 1 141 1 063 994 954

Ungnöt ochtju- ;

rar........ 648 646 672 725 644 609 602 610

Kalvar ...... 579 557 601 626 650 652 665 659

Hästar ...... 229 209 194 165 151 135 110 95

Får och lamm . 146 156 171 169 190: 224 225 243

Svin ........ 2 167 1 885 2 019 2 022 1 800 1 874 1 893 1 908

Produktion, utrikeshandel och konsumtion av kött och fläsk under perioden

1959/60''—1965/66 framgår av följande tabell (milj. kg).

Produktion

. 1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Kor och ungnöt

110,1

103,6

121,0

138,2

136,6

130,7

146,0

Kalv..........

26,8

24,7

23,9

24,0

; 3?,5

19,7

18,6

Häst..........

8,8

7,4

7,5

7,6 ,

9,1

9,2

7,8

Får och lamm ..

1,3

1,2

1,3

1,4

'' 1,6

1,8

2,2

Svin ..........

228,6

213,9

221,8

209,0

206,2

212,3

222,1

Import

Kor och ungnöt

4,5

10,0

8,1

3,8 ''

3,7

9,4

4,0

Kalv..........

1,5

4,1

6,3

4,2

1,0

3,0

2,4

Häst..........

6,4

6,1

6,5

3,0

- 2,0

2,1

2,6

Får och lamm ..

0,7

0,6

0,8

0,5

,0,6

0,5

0,3

Svin..........

1,2

1,5

5,5

6,2

4,5

11,3

8,6

s. 260 Kontrollera mot PDF

260 Kungl, Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Export

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Kor och ungnöt

0,5

0,4

2,7

22,9

17,0

16,8

23,2

Kalv..........

0

0

0

0,1

0,2

0,1

0,2

Häst..........

0

0

0

0

0,2

0,2

0

Får och lamm ..

0

0

0

0

0

—

0

Svin ..........

Konsumtion

38,8

31,8

37,1

27,0

26,2

22,6

39,3

Kor och ungnöt

114,5

114,2

121,1

122,1

125,3

123,0

124,6

Kalv..........

29,2

28,8

29,9

28,1

24,1

22,8

20,7

Häst..........

15,0

13,8

13,3

11,1

11,0

11,3

10,5

Får och lamm ..

2,1

1,7

2,1

1,9

2,2

2,3

2,4

Svin ..........

184,5

184,8

188,5

186,8

189,6

198,3

193,7

Partipriset på nötkött har sedan år 1959/60 stigit med 48 % och på fläsk

med 36 %. Den närmare utvecklingen av partipriset på kött och fläsk sedan

nämnda år framgår av följande tabell (öre/kg).

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66

Nötkött ........ 434 469 452 506 594 656 641

Kalvkött........ 527 574 562 611 725 772 790

Hästkött........ 323 363 376 422 447 493 641

Fårkött ......... 494 553 552 593 644 697 739

Fläsk ........... 407 436 412 462 500 484 552

Gällande reglering. Den 1 september 1959 fastställdes införselavgift samt

övre och nedre prisgräns för nötkött, kalvkött, hästkött, fårkött och fläsk

i ostyckad form. Fr. o. m. regleringsåret 1965/66 sammanfördes nötkött och

hästkött till en varugrupp. Vid import utgår förutom införselavgift kompensationsavgift

för nämnda varor utom för fårkött. Fr. o. in. den 1 mars

1967 gällande prisgränser samt införsel- och lcompensationsavgifter framgår

av följande tabell (öre/kg).

Nedre

prisgräns

Nöt- och hästkött........ 608

Kalvkött................ 670

Fårkött ................ 747

Fläsk .................. 467

Övre

Införsel-

Kompensa-

prisgräns

avgilt

tionsavgift

789

318

8

906

312

14

1 007

418

—

615

177

21

Gränsskyddet uppgick den 1 september 1959 för nötkött till 38 % av

importvärdet och för fläsk till 40 %. Den 1 september 1966 var gränsskyddet

79 % för nötkött och 47 % för fläsk.

Såsom mätare på den inhemska prisnivån används Sveriges Slakteriförbunds

partipriser i Stockholm och Göteborg. Vid sammanvägningen av Stockholms-

och göteborgspriserna ges det förstnämnda priset dubbel vikt. Vid

sammanvägningen inom de olika varuslagen tas hänsyn till klassificeringsutfallet

under den senast kända tolvmånadersperioden.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

261

Med stöd av förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift

upptas slaktdj ursavgift dels för kött av häst, nötkreatur och svin

som godkänts vid köttbesiktning dels för levande hästar, nötkreatur och svin

som exporteras för slakt. Avgiften är differentierad dels efter slaktvikt

dels efter område inom landet. I slaktdjursavgiften ingår skördeskadeavgift.

Fr. o. in. den 5 februari 1967 utgår slaktdj ursavgiften för hel slaktkropp

med belopp som framgår av följande sammanställning. Efter varje avgiftsbelopp

redovisas inom parentes den del av beloppet som utgör skördeskade
-

avgift.

Djurslag

Götaland,

Områden

Hälsingland, Västerbottens

Norrbottens

Svealand och

Medelpad och

län och det om-

län

Gästrikland

Kr.

Ångermanland,

utom det om- råde, som om- fattas av Ånger- manlands norra

domsaga samt

Jämtlands län

Kr.

råde, som om- fattas av Ånger- manlands norra

domsaga

Kr.

Kr.

Nötkreatur

Hel kropp, vägande 200

kg eller mer ......

140 (3)

134 (3)

130 (3)

126 (3)

mindre än 200 kg

men minst 150 kg ..

no (2)

105 (2)

100 (2)

96 (2)

mindre än 150 kg

men minst 125 kg ..

75 (1)

72 (1)

70(1)

68 (1)

mindre än 125 kg

men minst 100 kg ..

40

37

35

33

mindre än 100 kg

men minst 30 kg . .

15

12

10

8

Häst

Hel kropp, oavsett

vikten ..........

30

30

30

30

Svin

Hel kropp, vägande 50

kg eller mer ......

40 (0,50)

38 (0,50)

36 (0,50)

34 (0,50)

mindre än 50 kg men

minst 30 kg ......

20 (0,50)

19 (0,50)

18 (0,50)

17 (0,50)

Marknadsregleringen i fråga om kött och fläsk sköts av föreningen Svensk

Kötthandel som står under överinseende av jordbruksnämnden. För föreningens

verksamhet gäller särskilda av nämnden givna direktiv. Föreningen,

som i viss utsträckning har ansvaret för att de inhemska priserna

på viktigare varor inom föreningens verksamhetömråde håller sig inom

prisgränserna, skall med beaktande av det allmännas intressen ha hand

om import och export av slaktdjur samt kött och fläsk. Genom att exportera

pristryckande överskott skall föreningen även medverka till att priset inom

landet på slakterifett hålls uppe.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl, Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Regleringsföreningen exporterar i egen regi endast de viktigaste varuslagen

nämligen ostyckat nötkött och fläsk, bacon samt levande ungnöt och

svin. Vid export av övriga slaktprodukter erhåller exportören av föreningen

i förväg fastställda exportbidrag som i allmänhet är lika med införselavgiften

på varuslaget i fråga. Exportbidraget för slakterifett motsvarar dock införselavgiften

och regleringsavgiften för fettvaror samt ytterligare 3 öre/kg.

Föreningens egen export ombesörjs av Sveriges Slakteriförbund. Exportkostnadernas

utveckling sedan år 1959/60 framgår av följande tabell (milj. kr.)

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66

Kött................. 1,0 1,1 7,5 70,3 56,1 50,0 79,5

Fläsk............... 70,4 60,5 75,6 62,1 56,6 60,7 116,2

Slakterifett, skeppsfourne
ringm.

m.............13,8 15,8 23,6 29,6 25,4 22,9 29,7

Summa............. 85,2 77,4 106,7 162,0 138,1 133,6 225,4

Regleringsföreningen lämnar vidare bidrag till utjämningslagring av kött

och fläsk så länge det. inhemska priset inte överstiger övre prisgränsen

minskad med 40 öre resp. 20 öre. Före regleringsåret 1963/64 gällde att lagringsstödet

fick utgå endast då prisbevakningspriset för kött och fläsk låg

under mittpriset. Bidrag utgår till infrysnings- och hanteringskostnader,

lagerhyror, räntekostnader o. d. samt till att täcka kostnader för speciella

rabatter på frysta varor. Bidragen beräknas täcka 90 % av lagringskostnaderna

och 75 % av de frysrabatter som Sveriges Slakteriförbund tillämpar.

Lagrings- och frysrabattbidragen har under senare år uppgått till följande

belopp (milj. kr.).

Lagrings- och infrys-]

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

ningsbidrag .. .. i

12,9

3,5

7,4

9,5

5,1

5,2

5,2

Frysrabattbidrag . .J .

2,1

2,2

8,8

5,2

6,5

4,7

Summa

12,9

5,6

9,6

18,3

10,3

11,7

9,9

Statliga kapitalmedel kan ställas till regleringsföreningens förfogande

dels för lagring av varor som importeras i föreningens egen regi, dels för

utjämningslagring av svenskt kött och fläsk. För finansiering av lagring

av kött, fläsk och smör står totalt 90 milj. kr. till förfogande. För medel

som tas i anspråk betalar föreningen ränta efter gällande diskonto med

tillägg av 0,5 %.

Då överproduktion på fläsk kan befaras äger jordbruksnämnden lämna

bidrag till slakt av smågrisar. Sådan åtgärd har inte vidtagits sedan i mars

1962.

För att täcka regleringsföreningens kostnader ställs till förfogande dels

slaktdjurs- och kompensationsavgiftsmedel, dels införselavgiftsmedel inom

normalramen samt införsel- och tillverkningsavgifter för fodermedel.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

263

Till exportkostnader får dock i princip användas endast medel som influtit

genom upptagande av slaktdjurs- och fodermedelsavgifter.

Till ullproduktionen utgår statligt stöd genom att bidrag lämnas med

2 kr./kg ull. Bidraget motsvarar ca 35 öre/kg fårkött. Kostnaderna för stödet

uppgår till ca 600 000 kr. per år och bestrids från anslaget Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område.

Jordbruksutredningen. Utredningen anger att flertalet av de kalvar som

återstår sedan rekryteringsbehovet fyllts inte längre slaktas i späd ålder

utan som ungnöt med en slaktvikt som överstiger 200 kg. Denna utveckling

tillsammans med en ökad utslaktning av mjölkkor har medfört att

Sverige numera har överskott på nötkött. Den pågående reduceringen av

kostammen minskar basen för den framtida nötköttsproduktionen. Det

synes emellertid enligt utredningen finnas möjligheter att uppföda ytterligare

en del av kalvarna till ungnöt samt att förbättra uppfödningstekniken.

Det torde därför dröja till början av 1970-talet innan balans nås mellan

produktion och konsumtion av nötkött.

Utredningen konstaterar att fläskproduktionen vid ingången av sexårsavtalet

låg på en synnerligen hög nivå med mycket stora exportöverskott.

Produktionen har sedan reducerats men synes nu åter stiga. Fläsköverskotten,

som under senare år uppgått till drygt 20 milj. kg eller ca 10 % av

produktionen, produceras under nuvarande förhållanden med inhemsk

fodersäd.

Fårstammen och därmed slakten av får och lamm har ökat under de

senaste åren men konsumtionen ligger enligt utredningen fortfarande på en

mycket låg nivå i jämförelse med många andra länder.

Gränsskyddet för kött och fläsk är enligt utredningen inte särskilt högt

i jämförelse med gränsskyddet för övriga jordbruksprodukter. Den princip

för gränsskyddets avvägning för olika produkter, som utredningen förordar

— likformigt gränsskydd — innebär knappast några förändringar vad gäller

gränsskyddet för kött och fläsk.

Fläskproduktionens storlek beror förutom av gränsskyddet även i hög

grad av priset på fodersäd. Vid en minskning av gränsskyddet för fodersäd

och annan spannmål bör därför enligt utredningen en motsvarande anpassning

ske av gränsskyddet för fläsk.

Vid export av slakterifett lämnas bidrag såsom ett led i fettregleringen.

Bidraget har under senare år A''arit av ungefär samma storlek som exportpriset.

Av utredningens förslag att slopa regleringsavgiften för fett följer

att exportbidragen för slakterifett kommer att reduceras med ett belopp som

motsvarar nämnda avgift. Utredningen ifrågasätter även en ändring av

noteringsunderlaget för beräkning av införselavgiften för rapsolja. Denna

ändring kan om inte införselavgiften samtidigt höjs innebära en viss reduktion

av prisnivån för fett inom landet. Reduktionen kan beräknas medföra

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

en motsvarande minskning av priset på slakterifett. En sådan reduktion

kan enligt utredningen vara motiverad med hänsyn till marknadsläget för

slakterifett, som under senare år kännetecknats av att hälften av slakterifettsproduktionen

måst avsättas på export med betydande förlust, men

innebär samtidigt kalkylmässigt en minskning av jordbrukets inkomster

av kött och fläsk med ca 8 milj. kr.

I fråga om stödet till utj ämningslagring av kött och fläsk framhåller utredningen

att detta bidrar till att utjämna kraftiga säsongmässiga svängningar

i priser och produktion. Stödet gör det även i viss utsträckning

möjligt att exportera överskottsproduktion till bättre priser än eljest genom

att lämpliga avsättningstillfällen kan avvaktas. Samtidigt kan emellertid

lagringsstödet verka hindrande på en anpassning av produktionen till efterfrågan

inom landet. Med hänsyn härtill samt till den pris- och konsumtionsutveckling

som ägt rum under senare år förordar utredningen att lagringsbidrag

i princip utgår då priserna inom landet ligger under mittprisnivån.

Till grund för beslut om användning av lagringsstöd bör ligga en bedömning

av de samhällsekonomiska kostnaderna för lagring gentemot kostnaderna

för export och för anpassning av produktionen inom ramen för

den prispolitiska målsättningen.

Utredningen konstaterar att det inte funnits behov av en särskild smågrisreglering

under de senaste fyra åren. Stödformen anses därför böra avskaffas.

De beredskapspolitiska skäl som år 1948 motiverade ett särskilt stöd till

ullproduktionen anser utredningen knappast längre föreligga med hänsyn

till bl. a. de olika slag av syntetfiber som nu finns att tillgå. Ullstödet bör

därför avvecklas.

Reservationer och särskilda yttranden. Ledamöterna Bengtsson, Hansson,

Holmström, Håkansson, Oscarsson och Åstrand framhåller i särskilt yttrande

och reservation att det är oförenligt med den allmänna prispolitiska

målsättningen att låsa lagringsstödet till kött och fläsk vid en viss prisnivå

då man inte i förväg kan förutse de lagringsbehov som kan uppkomma.

Smågrisstödet anser man ge en möjlighet att i ett tidigt skede få till stånd

en stabilisering av fläskmarknaden. Reservanterna motsätter sig därför att

stödet avvecklas.

Reservanterna föreslår att såsom kompensation för det särskilda ullstödets

borttagande införselavgiften för får- och lammkött höjs med ca 40 öre/kg

kött i samband med att det speciella stödet tas bort.

Ledamoten Svensson förordar i reservation och särskilt yttrande att stödet

för marknadsreglerande lagring av kött och fläsk i minst samma utsträckning

som f. n. täcks av statliga regleringsmedel.

Remissyttrandena. NO, Sveriges industriförbund, SAF, Sveriges grossistförbund,

Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och indust
-

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

265

ri och KF ansluter sig till utredningens förslag i fråga om lagringsstödet,

smågrisstödet och ullstödet. Jordbruksnämndens konsumentdelegation delar

utredningens uppfattning att lagringsstödet för kött och fläsk i princip bör

utgå endast då priserna ligger under mittprisnivån.

KF och jordbruksnämndens konsumentdelegation föreslår eventuellt inrättande

av särskilt prisorgan inom köttvaruområdet med allsidig sammansättning

från berörda parter inom stat och näringsliv. Detta organ skulle

t. ex. delta vid fastställandet av prisnivå vid infrysning av kött och fläsk, ta

ställning till frysavdragens storlek m. m. och i efterhand bedöma den

svenska partiprisnivån jämfört med bl. a. den danska.

Statens jordbruksnämnd erinrar om att utslagning av smågrisar tillgripits

som ett led i ansträngningarna att skydda nedre prisgränsen för fläsk

inför befarade prisfall. En sådan prisstödjande åtgärd anser nämnden kan

visa sig erforderlig även i fortsättningen.

I fråga om ullstödet anför nämnden att uppköpare och beredare förorsakas

ett inte oväsentligt administrativt arbete genom fördelningen, redovisningen

och kontrollen av de relativt små ullpristilläggen.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap biträder utredningens förslag

om avveckling av ullstödet men framhåller att tillgång på ull alltjämt

är nödvändig från beredskapssynpunkt. Om ullproduktionen minskar på

grund av att stödet tas bort kan emellertid lagringen ökas till avsevärt

lägre årskostnad än den pristillägget f. n. drar.

RLF och SL ansluter sig i fråga om kött- och fläskregleringen till vad som

anförs i reservationen av ledamoten Bengtsson m. fl.

Jordbrukspriskommittén. Den omfattande utslaktningen av kor har i

kombination med utökad ungdj ursuppfödning för slakt medfört starkt ökade

anspråk på föreningen Svensk Kötthandels ekonomi. För att möta dessa

krav har efter hand slaktdjursavgifterna höjts. För nötkreatur har avgifterna

fr. o. m. den 1 januari 1965 successivt höjts från 50 till 140 kr. i fråga

om storboskap med en slaktvikt av 200 kg och mer. Avgifterna utgår sålunda

nu i södra och mellersta delarna av landet i princip med de högsta belopp

riksdagen medgett.

Kostnaderna för att avsätta överskottet av kött väntas under innevarande

regleringsår bli så höga, att den beräknade tillförseln av införselavgiftsmedel

och slaktdj ursavgifter ej kommer att bli tillräcklig för att undvika underskott

i föreningens bokslut. Att i nuvarande läge ytterligare höja slaktdj

ursavgifterna för nötkreatur har inte bedömts lämpligt.

Eftersom överskottssituationen bedöms som temporär och då redan under

år 1968 en viss lättnad beräknas inträda bl. a. genom att ungnötsuppfödningen

kommer att gå ned på grund av det minskade kalvunderlaget har

kommittén funnit en annan lösning på problemet. Den grundläggande tanken

har härvid varit att söka fördela kostnaderna för utslaktningen på en

9-f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 266 Kontrollera mot PDF

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

längre period. För att möjliggöra detta föreslås att en rörlig kredit hos riksgäldskontoret

om högst 50 milj. kr. ställs till Svensk Kötthandels förfogande

fr. o. in. den 1 juli 1967 att disponeras i mån av behov och mot ränta. I

villkoren bör ingå att krediten skall vara helt återbetald senast den 1 juli

1972.

I stället för den höjning som annars hade blivit aktuell kommer det genom

krediten att bli möjligt att företa en sänkning av slaktdjursavgifterna

för nötkreatur. Med början redan under våren 1967 räknar kommittén sålunda

med att avgiften för storboskap i högsta viktgruppen successivt skall

bringas ned till en nivå av 50 kr. i slutet av år 1967 eller i början av år 1968.

För övriga viktgrupper förutsätts sänkningar i relation härtill. Slaktdjursavgiften

för kalv beräknas kunna minskas till en nivå motsvarande nu utgående

kompensationsavgift. Denna långsiktiga plan för avveckling av köttöverskottet

innebär att kravet på årlig balans av Svensk Kötthandels ekonomiska

verksamhet tills vidare faller bort.

Enligt nuvarande ordning har riksdagen fastställt de högsta belopp varmed

slaktdj ursavgifter får tas ut. Med hänsyn till att maximiavgifterna

fortlöpande behöver anpassas efter utvecklingen och i syfte att förenkla

handläggningen, föreslår kommittén att Kungl. Maj :t i fortsättningen skall

äga fastställa de högsta belopp som må tas ut samt att jordbruksnämnden

inom denna ram efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation

och konsumentdelegationen skall äga bestämma de aktuella beloppen.

Intäkterna av slaktdj ursavgifter för nötkreatur och svin bör enligt kommitténs

mening i princip reserveras för regleringsutgifter för resp. djurslag.

I övrigt föreslår kommittén vissa höjningar av införselavgifterna för kött

och fläsk. För ostyckat kött bör införselavgiften höjas med 27 öre medan

den fortlöpande rationaliseringen inom fläskproduktionen gör det möjligt

att begränsa höjningen för fläsk till 10 öre. I samband härmed bör mittpriser

och prisgränser höjas enligt gängse regler. De avgifter, mittpriser och

prisgränser, som i enlighet härmed skall gälla fr. o. m. den 1 september

1967, framgår av följande tabell (öre/kg).

Nedre

Mitt-

Övre

Införsel-

Komp.

prisgräns

pris

prisgräns

avgift

avgift

Nöt- och hästkött ........

.. 632

726

820

345

8

Kalvkött ................

.. 693

815

937

339

14

Fårkött..................

.. 770

904

1 038

445

—

Fläsk (kropp med huvud)1..

.. 476

551

626

187

21

1 För svinkropp utan huvud skall införselavgiften liksom hittills utgå med 5 öre högre

belopp.

Införselavgifterna för levande djur, styckat och benfritt kött och fläsk,

charkuterivaror, ätbara djurdelar samt kött- och fläskkonserver skall fastställas

efter oförändrade grunder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

I syfte att dämpa de såväl ur konsument- som producentsynpunkt stora

prissvängningar, som kan förekomma vid nuvarande spännvidder mellan

prisgränserna, föreslår kommittén, att ett system med s. k. buffertzoner prövas

under regleringsåret 1967/68. Detta föreslås ske så att då det inhemska

priset passerar över en nivå som motsvarar den övre prisgränsen minus 5 %

av mittpriset sänks den normala importavgiften med 5 %. På samma sätt

skall, då priset passerar under eu nivå som motsvarar den nedre prisgränsen

plus 5 % av mittpriset, den normala importavgiften höjas med 5 %.

Reglerna för de ingrepp på smågrismarknaden som kunnat ske enligt nuvarande

regleringssystem föreslås gälla oförändrade tills vidare.

Pristillägget för ull slopas den 1 september 1967.

Ägg och äggprodukter m. m.

Produktions- och marknadsförhållanden. Tillgängliga uppgifter om produktionen

av ägg är relativt osäkra med hänsyn till att den registrerade invägningen

torde omfatta endast ca hälften av produktionen. Produktionen

beräknas under senare år ha överstigit den inhemska konsumtionen med

7—8 milj. kg, vilket framgår av följande tabell.

Produk- tion

milj. kg

Därav partihandelns

inköp

milj. kg i % av pro- duktionen

Import1

milj. kg

Export1

milj. kg

Konsumtion2

Total Per capi

milj. kg ta kg

1959/60

.... 98

44,4

45,3

0,5

11,3

87,2

11,7

1960/61

____ 93

41,2

44,3

1,2

5,5

88,7

11,8

1961/62

____ 92

40,7

44,2

3,8

5,8

90,0

11,9

1962/63

.... 95

43,3

45,6

1,5

7,3

89,2

11,8

1963/64

.... 98

47,1

48,1

1,9

10,4

89,5

11,7

1964/65

. 97

48,5

50,0

2,1

9,4

89,7

11,7

1965/66

____ 94

47,6

50,6

2,2

6,4

89,8

11,6

1 Inkl. äggprodukter och polska ägg som löneintorkats och reexporterats i form av äggprodukter.

2 Beräknad inkl. utrikeshandel med äggprodukter.

Producentpriset på ägg har sedan år 1959/60 varierat på följande sätt.

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66

Svensk äggnotering, kr./kg 2: 98 3: 36 3: 27 3: 68 3: 31 3: 22 3: 48

Gränsskyddet uppgick år 1959 till ca 25 % av importvärdet. På grund av

fallande världsmarknadspriser för ägg och stigande foderpriser har gränsskyddet

stigit och utgjorde i oktober 1966 81 %.

Gällande reglering. Prisgränser och införselavgifter fastställdes ursprungligen

för ägg i skal, heläggmassa, heläggpulver, äggulepulver och äggvitepul
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

ver. Sistnämnda vara, som enligt EFTA-konventionen är industrivara, har

dock fr. o. m. hösten 1962 avförts ur jordbruksregleringen.

I prisregleringen ingår även flytande äggalbumin. Prisgränser har inte

fastställts men införselavgift utgår med samma belopp som för äggmassa.

Sedan år 1962 finns prisgränser även för gödkyckling (broiler) och kalkon.

Prisbevakningspriset för broiler utgörs av ett medeltal av de priser vissa

större företag i branschen tillämpar. Svenska ägghandelsförbundets prisnoteringar

ligger till grund för beräkningar av den inhemska prisnivån på

kalkon.

Fr. o. m. den 1 mars 1967 gäller följande prisgränser och införselavgifter

för ägg, äggprodukter samt broiler och kalkon.

Nedre pris-

Övre pris-

Införsel-

Ägg i skal, öre/kg .............

gräns

gräns

avgift

543

205

Heläggmassa, öre/kg...........

......... 435

565

246

Heläggpulver, öre/kg...........

2 569

1 097

Äggulepulver, öre/kg...........

......... 1 978

2 482

951

Broiler, öre/kg ...............

800

289

Kalkon, öre/kg ...............

1 067

289

Som mätare på den inhemska prisnivån på ägg används ett vägt medeltal

av Svenska ägghandelsförbundets priser vid försäljning av runmärkta ägg

och kronägg till handlande i Stockholm.

Frågor som har samband med export av ägg, äggprodukter och fjäderfäkött

administreras av regleringsföreningen Sveriges export- och importförening

för ägg. Föreningen står under statens jordbruksnämnds överinseende

och skall i sin verksamhet följa av nämnden givna direktiv.

Föreningen bedriver inte någon egen exportverksamhet utan fastställer i

förväg bidrag vid export av ägg och äggprodukter. Föreningen får själv avgöra

om exportbidrag skall utgå till annan än medlem av föreningen. Exportbidraget

får så länge priset inte underskrider den nedre prisgränsen för

vederbörande vara inte överstiga införselavgiften för motsvarande produkt.

Om den nedre prisgränsen underskrids kan jordbruksnämnden ge exportoch

importföreningen ensamrätt till import av ägg och heläggmassa. Föreningens

rätt att med anlitande av regleringsmedel medverka till export av

ägg och äggprodukter upphör om övre prisgränsen för sådan vara överskrids.

Eftersom stor del av äggproduktionen omsätts vid sidan av den reguljära

partihandeln, har det inte ansetts möjligt att ta ut produktionsavgifter på

detta område. För att täcka kostnader i samband med export tilldelas föreningen

i stället medel som härrör från införsel- och tillverkningsavgifter

för fodermedel. För regleringsåret 1966/67 gäller att endast avgiftsmedel

som belöper på importfoder som används i äggproduktionen skall tillföras

föreningen. Vidare tillförs föreningen inom den fasta delen av normalramen

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967 269

sin andel av införselavgifter vid import av ägg, äggprodukter och fjäderfäkött.

Införselavgiftsmedel får av föreningen användas till vissa bidrag för runmärkta

ägg efter den kvalitet som kan konstateras efter förpackningen.

Kostnaden härför uppgår till ca 5 milj. kr. för år. Regleringsföreningen får

även lämna bidrag för lagringskostnader för fjäderfäkött vid de tillfällen då

det inhemska priset inte överstiger den nedre prisgränsen.

Sedan regleringsåret 1959/60 har exportbidragen för ägg, äggprodukter

och fjäderfä uppgått till de belopp som anges i följande sammanställning

(milj. kr.).

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

Ägg............

"I

9,2

18,8

16,4

8,2

Äggprodukter ....

13,1

7,6

8,7

0,4

0,8

1,2

1,3

Fjäderfä ........

■J

0,1

0,0

0,1

0,1

Jordbruksutredningen. Utredningen framhåller att äggregleringen till

följd av produktionsutvecklingen inom landet samt krympande avsättningsmöjligheter

på utlandsmarknaden har måst revideras betydligt under de

senaste åren. Utredningen förutsätter att detta arbete fortsätts i den mån

så blir erforderligt men att regleringen för ägg behålls i stort sett oförändrad.

Remissyttrandena. Utredningens förslag att den framtida äggregleringen

skall behållas oförändrad tillstyrks av jordbruksnämndens konsumentdelegation,

RLF och SL, Sveriges Grossistförbund och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor

för enskild handel och industri. RF föreslår att möjligheterna

utreds att sänka produktionskostnaderna genom ett restitutionsförfarande

för importerad majs och andra fodermedel. Om ett sådant system visar sig

ur kontrollsynpunkt ogenomförbart, godtar förbundet utredningens förslag.

Jordbrukspriskommittén. För ägg föreslår kommittén att införselavgiften

höjs med 15 öre per kg. I konsekvens härmed bör mittpriser och införselavgifter

räknas upp enligt gällande regler. Likaså bör införselavgiftshöjningen

slå igenom för de äggprodukter, som ingår i regleringssystemet. I enlighet

härmed skall avgifter, mittpris och prisgränser för ägg och äggprodukter

bli följande den 1 september 1967 (öre/kg).

Införsel
avgift
-

Ägg.................. 220

Äggmassa ............ 264

Äggula, flytande ...... 297

Äggula, torkad ........ 1 020

Heläggpulver.......... 1 165

Mitt-

Nedre

Övre

pris

prisgräns

prisgräns

501

442

560

518

451

585

2 299

2 039

2 559

2 373

2 101

2 645

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

För att täcka kostnader för export, lagring och kvalitetsarbete och andra

regleringsuppgifter för ägg och fjäderfäkött föreslås att införselavgiftsmedel

av högst 17 milj. kr. per år ställs till föreningens förfogande under regleringsåren

1967/68 och 1968/69. Liksom hittills bör exportbidrag för fjäderfäkött

endast utgå med belopp som motsvarar den av foderregleringen

orsakade fördyringen av produkten.

För kött av gödkyckling (broiler) och kalkon föreslås en viss sänkning av

mittpriser och prisgränser. Den tekniska utvecklingen har på detta område

gjort snabba framsteg, vilket underlättat en övergång till produktion i större

skala. Härigenom kan broileruppfödningen bedrivas vid ett prisläge, som

ligger lägre än som tidigare ansetts möjligt. I fråga om kalkonuppfödningen,

som under det senaste året visat en betydande ökning, har utvecklingen även

främjats av att nya mer ekonomiska kalkonraser införts. De föreslagna mittpriserna

och prisgränserna, vilka redovisas i följande tabell, innebär i stort

sett en anpassning till det prisläge som utvecklat sig under senare år

(öre/kg).

Mitt-

Nedre

Övre

pris

prisgräns

prisgräns

Gödkyckling (broiler).....

... 630

580

680

Kalkon.................

... 825

750

900

Lagringsstöd kan f. n. utgå under förutsättning att prisnivån ej överstiger

den nedre prisgränsen. I syfte att hindra att sänkningen av den nedre

prisgränsen leder till en försämring av lagringsstödet föreslår kommittén,

att lagringsbidrag med anlitande av regleringsmedel skall utgå under förutsättning

att priset inte överstiger den nedre prisgränsen med tillägg av

20 öre.

Användning av införsel- och regleringsavgiftsmedel, in. m.

Användningen av införselavgiftsmedel för regleringsåren 1965/66 och

1966/67. Statens jordbruksnämnd redovisar i skrivelse den 28 februari 1967

användningen av införselavgiftsmedlen regleringsåret 1965/66 samt en preliminär

plan för dispositionen av dessa medel under regleringsåret 1966/67.

Den huvudsakliga medelsdispositionen framgår av följande tabell.

1965/66 1966/67

prel.

1 000 kr. 1 000 kr.

Inkomster

Från föregående regleringsår kvarstående införselavgifter

och räntor .................................... 56 555 42 464

Under regleringsåret influtna införselavgifter .......... 235 912 289 549

Vissa ränteinkomster.............................. 2 416 3 000

Summa inkomster 294 883 335 013

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

271

1965/66 1966/67

prel.

1 000 kr. 1 000 kr.

Utgifter

a) Av medel inom resp. regleringsårs normalram

Svensk spannmålshandel ........................ 31 000 15 000

Sveriges stärkelseproducenters förening:

införselavgifter för stärkelse.................... 2 167 2 300

» » potatis...................... J1 500 1 500

Sveriges oljeväxtintressenter...................... 29 000 27 220

Svenska mejeriernas riksförening.................. 235 130 39 000

Svensk kötthandel.............................. 35 070 47 400

Sveriges export- och importförening för ägg ........ 3 900 1 900

Sveriges export- och importförening för ägg ........1

Svensk kötthandel..............................1 322 233 22 100

Svenska mejeriernas riksförening..................j

Reserv för stöd åt oljelinodlingen m. m............. 1 780

Reserv till jordbruksnämndens förfogande .......... — 1 800

Summa 160 000 160 000

b) Av under resp. regleringsår utanför normalramen infly
-

tande medel

Sveriges potatisodlares riksförbund ................ 1 000 1 000

Svensk matpotatiskontroll........................ 150 150

Sveriges utsädesförening ........................ 50 65

Veterinärstyrelsen.............................. 108 150

Prisutjämning på torkat äggalbumin .............. 1 342 1 400

Prisutjämning på kärnbindemedel ................ 465 600

Bidrag för avsättning av brödsäd.................. 34 775 51 480

Avgifter för fodermedel.......................... 21 483 31 743

För sänkning av priset på mjölk .................. — 25 000

Summa 59 373 111 588

c) Av medelsöverskott från tidigare regleringsår

Engångstillskott den 1 mars 1966.................. 6 000 —

EFTA-förluster ................................ 11 175 5 189

Del av utbetalning till Danmark .................. 3 871 5 000

EEC-förluster under regleringsåren 1963/64 och 1964/65 12 000 —

_Summa 33 046 10 189

Summa utgifter 252 419 281 777

Saldo

På överskottskonto.............................. 38 521 46 436

På konto för särskild införselavgift för brödsäd...... 3 943 6 800

1 Fonderade hos jordbruksnämnden.

2 Härav för sänkt pris på konsumtionsmjölk 13,13 milj. kr.

3 Införselavgifter för ärter, bönor och fodermedel.

Ersättning till jordbruket på grund av inverkan av EFTA under regleringsåret

1965/66. Statens jordbruksnämnd behandlar i skrivelse den 28 februari

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

1967 frågan om ersättning till jordbruket för förluster på grund av inverkan

av EFTA under regleringsåret 1965/66.

Jordbruksnämnden utgår vid bedömningen av jordbrukets eventuella

EFTA-förluster från dels om och i vad mån en minskning av jordbrukets

avsättningsmöjligheter i realiteten har uppstått till följd av en av EFTA

föranledd minskning av gränsskyddet, dels om en befarad avsättningsminskning

har måst elimineras på jordbrukets egen bekostnad genom subventioner

ur sådana medel som eljest på annat sätt skulle ha tillförts jordbruket,

dels om de totalbelopp av införselavgiftsmedel, som skall stå till

jordbrukets förfogande, till följd av en anpassning av vissa avgiftsbelopp

efter EFTA-reglerna, inte har uppnåtts eller befaras inte kommer att uppnås.

I fråga om inverkan på avsättningen av jordbrukets produkter anför jordbruksnämnden

att prisutjämning med införselavgiftsmedel utanför normalramen

eller med budgetmedel har införts för en rad av livsmedelsindustrins

produkter så att den berörda industrin erhåller kompensation för att den

nödgats köpa erforderliga inhemska j ordbruksråvaror till oreducerade priser,

trots att gränsskyddet för den färdiga industriprodukten har sjunkit

eller slopats till följd av EFTA-avtalet. Prisutjämningen för stärkelseprodukter

bekostas dock av regleringsmedel som står till förfogande för prisregleringen

i övrigt på fabrikspotatisområdet. Beräkningar av Sveriges

stärkelseproducenters förening, som jordbruksnämnden godtar, visar att

under regleringsåret 1965/66 5 188 575 kr. gått åt för denna prisutjämning.

Jordbruksnämnden anser att såvitt gäller produkter som omfattas av prisutjämningen

kan Sveriges deltagande i EFTA i princip inte ha påverkat

det svenska jordbrukets avsättning av råvaror.

Beträffande vissa andra produkter, vari jordbruksråvaror ingår, har

gränsskyddet försvagats eller upphört till följd av EFTA-konventionen,

utan att de på grund härav ansetts behöva bli föremål för prisutjämning.

Jordbruksnämnden finner efter redogörelse för importutvecklingen under

regleringsåret 1965/66 för dessa produkter att det är tveksamt om denna

utveckling kan tas till intäkt för anspråk på gottgörelse för hämmad avsättning

av svenska industriprodukter eller jordbruksråvaror. Några anspråk

på gottgörelse för försvårad avsättning har inte heller framställts

från jordbrukets sida.

Jordbruksnämnden beräknar att de införselavgiftsmedel, som under regleringsåret

1965/66 influtit för de jordbruks- och fettregleringsvaror som inom

EFTA hänförts till industrisektorn, är 3 068 000 kr. lägre än det införselavgiftsbelopp

som skulle tagits ut om inte gränsskyddet sänkts till följd

av EFTA. Nämnden framhåller dock att jordbruket för regleringsåret 1965/

66 utan hinder av nämnda inkomstminskning kunnat till fullo tillföras det

belopp som utgjorde jordbrukets normalram för detta år eller 160 milj. kr.

I anledning av det anförda anser jordbruksnämnden att jordbruket up
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

273

penbarligen skall erhålla gottgörelse för kostnader för prisutjämning som

bestritts av införselavgiftsmedel inom normalramen. Med sådana medel har

som förut nämnts under regleringsåret 1965/66 bekostats prisutjämning för

dextrin o. d. med 5 188 575 kr. Ersättningen bör enligt nämnden utgå på

så sätt att beloppet återförs till de för stärkelseregleringen avsedda regleringsmedlen

med anlitande av införselavgiftsmedel som den 31 augusti 1966

kvarstår utanför normalramen.

I fråga om uteblivna inkomster av införselavgifter till följd av åtgärder

inom EFTA framhåller jordbruksnämnden att såvitt framgår av nu föreliggande

kalkyler normalramen även för regleringsåret 1966/67 torde komma

att bli utfylld och överskriden. Om det framdeles visar sig att normalramen

för nämnda regleringsår på grund av oförutsedda inkomstbortfall

inte blir utfylld och bristen inte heller kan täckas av vissa från tidigare

regleringsår återstående införselavgifter utanför normalramen avser jordbruksnämnden

att återkomma med de framställningar som då kan befinnas

påkallade.

Jordbrukspriskommittén. De medel, som under regleringsåret 1967/68

(10 månader) beräknas inflyta i form av införselavgifter, uppgår till ca 250

milj. kr. Beräkningarna grundas på de avgifter som enligt kommitténs förslag

normalt skall gälla. Importkvantiteterna och storleken av de rörliga

avgifterna har beräknats under förutsättning av normala skörde- och marknadsförhållanden.

Normalramen för de införselavgifter, som får tas i anspråk för regleringsändamål

under regleringsåret 1966/67, utgör 160 milj. kr. I det föregående

har kommittén förordat att under regleringsperioden vissa ytterligare belopp

av införselavgiftsmedel skall få disponeras för regleringsändamål. Jordbruket

skall sålunda som ersättning för intäktsminskning till följd av omläggning

av prisregleringen för slakterifett tillföras 10 milj. kr., som ersättning

för sänkningen av priset på den ur svenska matolj eväxter framvunna

oljan 6 milj. kr. och som tillskott för att täcka rabatteringskostnader för

stärkelse till derivatframställning 7,2 milj. kr., allt för helt år räknat. Summan

av dessa belopp, (160 -j— 10 —f- 6 -j— 7,2 =) 183,2 milj. kr., motsvarar för

tiomånadersperioden den 1 september 1967—den 30 juni 1968 152,7 milj. kr.

Vidare skall liksom hittills inflytande fodermedelsavgifter få tas i anspråk

för regleringsändamål. Av det för helt år beräknade beloppet för sådana avgifter,

59 milj. kr., ingår 21,5 milj. kr. i det förutvarande rambeloppet 160

milj. kr., varför det överskjutande beloppet utgör 37,5 milj. kr. Omräknat för

en tiomånadersperiod utgör sistnämnt belopp ca 31 milj. kr. För regleringsändamål

på jordbrukets område under regleringsåret 1967/68 bör sålunda i

mån av tillgång på medel stå till förfogande ca (152,7 -j- 31 =) 183,7 milj.

kr. Beloppets exakta storlek blir beroende av de verkliga intäkterna av fodermedelsavgifterna.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

F. n. tillämpas olika grunder för fördelningen av de avgiftsmedel som får

användas för regleringsändamål. Sålunda fördelas viss del av totalbeloppet

mellan regleringsföreningarna i förhållande till intäkterna av införselavgifter

på de skilda varorna, medan resten i princip fördelas av jordbruksnämnden

efter att ha hört jordbrukets förhandlingsdelegation. Kommittén anser

att en betydande administrativ förenkling nås genom att en preliminär fördelning

mellan de olika regleringsoinrådena redan nu bestäms. Kommittén

föreslår för regleringsåret 1967/68 (10 månader) följande fördelning (milj.

kr.).

Svensk Spannmålshandel....................

Sveriges Oljeväxtintressenter ................

Regleringsföreningen för stärkelse ............

Regleringsföreningen för mejeriprodukter......

Svensk Kötthandel ........................

Sveriges export- och importförening för ägg ..

Reserv till jordbruksnämndens förfogande ....

Summa

1/9 1967—

30/6 1968

25.0

46.0

8,0

35.0

42.0

14,2

13,5

183,7

(Tolvmåna
dersperiod)
(30.

0)

(55.0)

(9,5)

(42.0)

(50.0)

(17.0)

(17,2)

(220,7)

Jordbruksnämnden bör under beaktande av vad som vid behandlingen av

de olika varuområdena anförts om behovet av införselavgiftsmedel för marknadsregleringarna

äga, efter att ha hört förhandlingsdelegationen och konsumentdelegationen,

jämka angivna delbelopp och besluta om fördelning

av det belopp som står till nämndens förfogande. Totalbeloppet bör dock ej

få ändras i annan mån än vad som följer av om intäkterna av fodermedelsavgifter

ändras i förhållande till vad som beräknats.

Utöver i det föregående angivet belopp av införselavgiftsmedel som får disponeras

för regleringsändamål räknar kommittén med att liksom hittills

föreningen Svensk Spannmålshandel skall tillföras införselavgifter för sådan

brödsäd som importeras i utbyte mot inhemsk brödsäd, vilken exporteras

till följd av kvalitativa brister eller måste användas till foder.

I fråga om användningen av de införselavgiftsmedel som enligt det föregående

ställs till förfogande för regleringsändamål bör, där ej annat följer

av kommitténs förslag, nuvarande bestämmelser gälla. Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bör dock äga besluta

om de jämkningar som kan visa sig erforderliga.

Införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel på jordbrukets område

får nu intill ett belopp av 1 milj. kr. per år efter jordbruksnämndens medgivande

disponeras av regleringsföreningarna på jordbrukets område för

upplysningsverksamhet inom föreningarnas verksamhetsområden. Kommittén

föreslår att detta skall gälla även under den nya regleringsperioden. Av

det föregående framgår, att kommittén anser att av detta belopp högst

250 000 kr. för vartdera regleringsåret bör få tas i anspråk för konsulentverksamhet

beträffande odlingen av konservärter.

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Vad gäller införselavgiftsmedel i övrigt, som inflyter nnder regleringsåret

1967/68, bör gälla att under avsnittet om mjölkregleringen angivet

belopp skall disponeras för att liksom nu subventionera priset på konsumtionsmjölk.

Dessutom bör med sådana medel liksom nu bestridas kostnader

för prisutjämning på torkat äggalbumin och kärnbindemedel. Vidare

bör i mån av tillgång på medel 833 000 kr. (motsvarande för helt år

1 milj. kr.) ställas till Sveriges potatisodlares riksförbunds förfogande för

att effektivisera potatisodlingen m. m. I fråga om användning av vissa

mindre belopp för andra ändamål hänvisar kommittén till en av statens

jordbruksnämnd den 28 februari 1967 gjord framställning.

För regleringsåret 1988/69 bör enligt kommitténs mening för regleringsändamål

få användas ett belopp av (183,2 -j- 37,5 =) 220,7 milj. kr.

Beloppets exakta storlek blir även detta år beroende av de verkliga intäkterna

av införselavgifter på fodermedel. Fördelning av beloppet på regleringsföreningarna

och eventuellt uppkommande frågor rörande ändringar

i medlens användning bör enligt kommitténs mening behandlas vid de överläggningar

angående vissa prisregleringsfrågor, som förutsatts ske före

den 15 februari 1968.

Från tidigare regleringsår kvarstår vissa inom normalramen influtna införselavgiftsmedel

på potatis som ej disponerats. Vid utgången av innevarande

regleringsår beräknas dessa medel uppgå till ca 16 milj. kr. I

det föregående har förordats att härav 13 milj. kr. tas i anspråk för mjölkregleringen.

Vid överläggningarna har enighet rått om att av återstående

medel 2 milj. kr. bör ställas till Sveriges utsädesförenings förfogande

för att finansiera föreningens verksamhet med potatisförädling. Kungl.

Maj :t bör äga besluta rörande den närmare användningen av detta belopp.

Härefter kvarstående belopp bör alltjämt finnas reserverat för att

i mån av behov efter beslut av Kungl. Maj :t på förslag av jordbruksnämnden

kunna användas för regleringsändamål i fråga om matpotatis.

Vidare kvarstår från tidigare regleringsår införselavgiftsmedel, som influtit

utöver normalramen. Kommittén har ej tagit ställning till frågan

om dispositionen av dessa medel.

I fråga om användningen under regleringsåret 1967/68 av interna regleringsavgifter

och av motsvarande kompensationsavgifter bör gälla samma

föreskrifter som f. n., om inte annat framgår av vad kommittén föreslagit.

Frågor som eventuellt uppkommer om ändringar i medlens användning

under regleringsåret 1968/69 bör behandlas vid de överläggningar angående

prisregleringsfrågor, som förutsatts ske före den 15 februari 1968.

Bland de övriga frågor som kommittén behandlar ingår en utfästelse i

nu gällande jordbruksreglering om prövning av eventuell gottgörelse till

jordbruket till följd av inverkan av vårt medlemskap i EFTA. Sådan

gottgörelse utgår nu endast för viss rabattering av stärkelse, som använts

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

för derivatframställning. I det föregående har kommittén förordat sådan

utformning av den fortsatta fabrikspotatisregleringen att någon särskild

ersättning av nyss nämnd anledning ej längre behövs. Ej heller föreligger

enligt kommitténs mening skäl för annan ersättning under regleringsåren

1967/68 och 1968/1969 på grund av redan ingångna överenskommelser. I

fråga om överenskommelser inom ramen för EFTA, som framöver kan träffas

med verkan för de båda regleringsåren, kan självfallet nu ej göras någon

bedömning av om de på väsentligt sätt kommer att påverka den avsedda

prissättningen på jordbrukets produkter. Detta är också fallet med

den överenskommelse rörande särskilda tullkontingenter för import av nötkött,

som nyligen undertecknats. Kommittén anser därför, att den nuvarande

utfästelsen om prövning av gottgörelse till följd av inverkan av EFTAöverenskommelser

bör kvarstå.

Beträffande frågan om en ytterligare frilistning av importen från Nord-,

Mellan- och Sydamerika har kommittén ansett, att något ställningstagande

härtill inte från dess sida är påkallat. Denna fråga torde ankomma

på jordbruksnämndens prövning inom ramen för givna bemyndiganden.

Kommittén har i det föregående förordat vissa undersökningar bl. a. i

syfte att söka ytterligare förenkla regleringssystemet eller att göra detta

ändamålsenligare. Förslag har sålunda lagts fram om översyn av prisortssystemet

för brödsäd, av fettvaruregleringen och av utformningen av

matpotatisregleringen. Vidare bär kommittén uttalat sig för en utredning

rörande eventuellt gränsskydd för vallväxtfröer. Härutöver vill kommittén

förorda, att jordbruksnämnden får i uppdrag att efter överläggningar med

konsument- och förhandlingsdelegationerna överse bestämmelserna för beräkning

av de priser, med vilka den svenska prisnivån mäts för olika varor

och som anger läget av denna nivå i förhållande till prisgränserna. Enligt

kommitténs mening kan denna översyn leda till att det visar sig angeläget

att redan före nästa regleringsår ändra nu gällande bestämmelser.

Sådana justeringar får inte förutsättas leda till någon ändring av den med

kommitténs förslag avsedda prisnivån. Kungl. Maj :t bör därför äga besluta

härom efter förslag av jordbruksnämnden.

Slutligen framhåller kommittén att det är angeläget att utvecklingen

inom jordbruksnäringen i olika hänseenden registreras, bl. a. som en grundval

för fastställandet av jordbrukspriserna efter utgången av den nu ifrågavarande

regleringsperioden. Enligt kommitténs mening behöver nu löpande

statistik följas upp och förekommande undersökningar om förhållandena

inom jordbruket ses över och kompletteras för att utvecklingen

skall kunna fortlöpande följas. Kommittén föreslår att uppdrag lämnas

om en skyndsam utredning av de angivna frågorna.

Kommittén förutsätter att gällande bestämmelser för prisregleringen, som

inte berörts i det föregående, skall äga fortsatt giltighet under tiden fram

till den 30 juni 1969.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

277

Framställningar om bidrag av införselavgiftsmedel. För innevarande regleringsår

disponerar veterinärstyrelsen av införselavgiftsmedel utanför normalramen

dels högst 30 000 kr. för kostnader vid importkontroll av animala

livsmedel, dels högst 120 000 kr. för statens kostnader vid pastöriseringskontrollen.

Jordbruksnämnden meddelar i skrivelse den 28 februari

1967 att veterinärstyrelsen begär att även för budgetåret 1967/68 för samma

ändamål få disponera högst 30 000 kr. resp. högst 120 000 kr. av införselavgiftsmedel.

Vidare anhåller Svensk Matpotatiskontroll (SMAK) om att

få disponera oförändrat 150 000 kr. till den upplysningsverksamhet som

organisationen leder.

Jordbruksnämnden anser att kostnaderna för de i veterinärstyrelsens

framställning avsedda ändamålen bör bestridas av andra medel än införselavgiftsmedel.

Bidraget till SMAK tillstyrker jordbruksnämnden att

med det begärda beloppet utgå av införselavgiftsmedel utöver normalramen.

Departementschefen

Jordbruksutredningen har behandlat principerna för utformningen av

prisregleringen på jordbrukets produkter och lagt fram vissa förslag rörande

markandsregleringen för enskilda produkter. Den närmare utformningen

av pris- och marknadsregleringen bär såsom förutsatts av jordbruksutredningen

ytterligare utretts. Potatisindustriutredningen bar sålunda

behandlat frågan om det framtida stödet till odlingen av fabrikspotatis.

Förslagen i jordbruksutredningens betänkande och remissyttrandena

däröver samt potatisindustriutredningens överväganden har legat till

grund för det förslag jordbrukspriskommittén lagt fram rörande regleringen

av priserna på jordbrukets produkter utom socker för tiden den

1 september 1967—den 30 juni 1969. Förslaget, som tillkommit efter överläggningar

med jordbrukets förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens

konsumentdelegation, har godtagits av de båda delegationerna. 1966

års sockerutredning har avlämnat ett av företrädare för sockerbetsodlingen

och sockertillverkningen biträtt förslag till reglering av sockernäringen

för tiden den 1 september 1967—den 30 juni 1969.

Prisregleringens utformning på längre sikt. Innan jag övergår till att

behandla prisregleringen för tiden intill den 1 juli 1969 tar jag upp vissa

principiella frågor rörande prisregleringens utformning.

Valet av metod, prislinje, för att finansiera kostnaderna för stödet till

jordbruksnäringen bar avgörande betydelse för prisregleringens utformning.

En högprislinje innebär att jordbrukspriserna genom gränsskydd hålls

på en högre nivå än världsmarknadens. En lågprislinje innebär att världsmarknadspriserna

på jordbrukets produkter får gälla även på den inhemska

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

marknaden och att pristillägg ges för att upprätthålla den avsedda producentprisnivån.

Dessa båda system kan också kombineras.

Valet av prislinje påverkar inte i och för sig jordbruksstödets storlek

utan har främst betydelse för stödets inverkan på konsumentpriserna på

livsmedel. Jordbruksutredningen har uppskattat att skillnaden i konsumentprisnivå

mellan ett högprissystem och ett lågprissystem uppgår till

ca 20 % vid jordbruksstödets nuvarande omfattning. Utredningen har med

hänsyn härtill framhållit att en lågprislinje medför att lägre inkomsttagare

får möjligheter att förbättra sin livsmedelsstandard. En annan fördel

med en lågprislinje är enligt utredningen att förädlingsledet i livsmedelsproduktionen

kan hållas utanför jordbruksprisr egleringen och att således

livsmedelsindustrin kan erhålla jordbruksråvaror till världsmarknadspris.

Å andra sidan har jordbruksutredningen framhållit att de flesta länder,

däribland medlemmarna i EEC, tillämpar högprissystem. Vidare har jordbruksutredningen

konstaterat att belastningen på statsbudgeten blir stor

vid ett lågprissystem. Jordbruksutredningen har vid sin bedömning av de

båda systemens för- och nackdelar funnit att vissa skäl talar för en övergång

till lågprislinje. Mot bakgrunden bl. a. av att valet av prislinje i mycket

hög grad bör bero på utvecklingen av det europeiska ekonomiska samarbetet

har utredningen emellertid förordat att tills vidare i allt väsentligt

tillämpas en högprislinje. Frågan om övergång till lågprislinje bör dock

enligt utredningens mening prövas på nytt om utvecklingen av det internationella

ekonomiska samarbetet skulle ge anledning härtill. Vissa reservanter

inom utredningen och många remissinstanser har framhållit att utredningen

överdrivit nackdelarna med en lågprislinje. På samma skäl som

utredningen anfört har emellertid så gott som alla remissinstanser uttalat

sig för att i dagens läge högprislinjen behålls.

För min del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till jordbruksutredningens

bedömning av vilka faktorer som i nuvarande läge bör vara avgörande

vid valet av prislinje. Jag vill emellertid betona att en lågprislinje rent

principiellt har avsevärda fördelar framför en högprislinje, inte minst med

hänsyn till att de lägre inkomsttagarna vid en lågprislinje får bära en mindre

del av kostnaderna för jordbruksstödet. Även om jag anser att högprissystemet

tills vidare bör behållas, vill jag understryka angelägenheten av

att frågan om möjligheterna att övergå till en lågprislinje efter en tid ånyo

prövas. Högprislinjen bör liksom hittills kunna modifieras genom att bl. a.

införselavgiftsmedel används i syfte att sänka prisnivån.

Jordbruksutredningen har undersökt möjligheterna att uppställa normer

för avvägningen på längre sikt av relationerna mellan priserna på olika

jordbruksprodukter. Härvid har utredningen funnit att fördelar skulle nås

vid en anpassning av den inhemska marknadens prisrelationer till dem

som på lång sikt råder på världsmarknaden. Emellertid måste beaktas andra

faktorer, främst betydelsen av att upprätthålla balans mellan utbud och

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1967

efterfrågan på jordbruksprodukter inom landet. Vidare har utredningen

ansett att viss hänsyn bör tas till de prisrelationer mellan jordbruksprodukterna

som råder inom EEG.

Enligt min mening bör eftersträvas sådant förhållande mellan priserna

på olika jordbruksprodukter att produktionen inom ramen för det inhemska

avsättningsutrymmet på lång sikt inriktas på de varor som Sverige

har de bästa förutsättningarna att framställa. Såsom jordbruksutredningen

uttalat bör härvid hänsyn, förutom till de långsiktiga prisrelationerna på

världsmarknaden, tas till andra faktorer. I dagens läge talar sålunda starka

skäl för att förhållandet mellan priserna på olika jordbruksprodukter inom

EEC bör tillmätas stor betydelse.

Vid sina överväganden om gränsskyddets utformning har jordbruksutredningen

ej förordat någon principiell ändring i nuvarande system. Det är

enligt min mening vanskligt att fastställa enhetliga principer för hur gränsskyddet

för de jordbruksreglerade varorna skall vara utformat på längre sikt.

När det hittillsvarande prisregleringssystemet byggdes upp synes ett system

med enhetliga regler för alla jordbruksvaror ha varit lämpligt mot bakgrund

av de faletiska förhållandena inom jordbruket. Den utveckling, som

nu pågår inom jordbruket och som bl. a. innebär en fortlöpande övergång

till mer specialiserad produktion, ger enligt min mening vid handen att en

sådan enhetlighet i utformningen av gränsskyddet för olika jordbruksprodukter

inte kommer att vara lika lämplig i framtiden. Om en fast eller

rörlig införselavgift skall väljas för en viss produkt, bör därför få bestämmas

bl. a. med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder för olika

produkter. En rörlig införselavgift gör det möjligt att upprätthålla ett fast

produktpris, vilket kan vara till fördel för både producenter och konsumenter.

Uppmärksamhet bör dock ägnas åt att vissa system för gränsskyddet

genom sin tekniska utformning kan ha ej önskvärda konsekvenser för handelsutbytet

med jordbruksprodukter. Vidare bör givetvis så enkla system

som möjligt användas för gränsskyddet.

En central fråga för prisregleringens allmänna utformning är vilka metoder

som skall tillämpas för ändring av gränsskyddets storlek. Under en

lång följd av år har i dessa metoder ingått automatiskt verkande regler.

Jordbruksutredningen har funnit att detta har haft vissa olägenheter och

förordar att automatiskt verkande regler på längre sikt undviks. För en

övergångsperiod av minst tre år har dock utredningen föreslagit att gränsskyddet

skall ändras enligt en fast regel. Denna innebär att gränsskyddet

justeras generellt så snart kvoten mellan producentprisindex och en på

visst sätt rensad konsumentprisindex under två månader i följd ändrats

med mer än 2 % sedan föregående justeringstillfälle. Inom utredningen har

reservationsvis framförts erinringar såväl mot utformningen av regeln som

mot att över huvud taget använda denna metodik.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Enligt min mening föreligger starka betänkligheter mot att ha sådana

regler för ändring av gränsskyddets storlek som kan leda till ofta återkommande

justeringar. Sådana justeringar komplicerar nämligen prisregleringen

och leder till att prisbildningen på livsmedel blir svår att överblicka.

Ej heller bör prisutvecklingen på jordbrukets produkter för långa perioder

styras av automatiskt verkande regler. Det är nämligen, som jag berört vid

behandlingen av de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken, svårt att

lång tid i förväg fastställa vilka faktorer som bör påverka prissättningen

och vilken relativ betydelse som bör tillmätas dessa faktorer vid i tiden

avlägsna konkreta avgöranden. Som jag även berört i nämnda sammanhang

bör priserna för enskilda produkter tillmätas större betydelse vid prisavvägningen

i framtiden. Eftersom kostnads- och rationaliseringsutvecklingen är

olika för skilda produkter, utgör det nu anförda ytterligare ett skäl mot

automatiskt verkande regler för justering av gränsskyddet. Jag anser mot

denna bakgrund att gränsskyddets storlek och även dess utformning för

olika produkter så långt möjligt bör överses med ett eller ett par års mellanrum.

Ett sådant förfarande ger möjlighet att fortlöpande tillämpa de

principer för prissättningen som jag uttalat mig för i avsnittet om allmänna

riktlinjer för jordbrukspolitiken.

I syfte att söka upprätthålla den med gränsskyddet avsedda prisnivån

vidtas f. n. marknadsreglerande åtgärder. Dessa åtgärder går främst ut på

att ta hand om eller förmedla avsättningen av överskott på olika produkter.

Jordbruksutredningen har ansett att det, i avvaktan på att självförsörjningsgraden

sjunker till den av utredningen på längre sikt förutsatta nivån,

är nödvändigt att behålla systemet med marknadsreglerande åtgärder. Även

om jag i princip anser att jordbruket självt borde helt ansvara för avsättning

och tillfällig lagring av uppkommande överskott av jordbruksprodukter,

finner jag det i nuvarande över skottsläge ofrånkomligt att liksom hittills

åtgärder vidtas inom ramen för jordbrulcsregleringen för att åstadkomma

balans på den inhemska marknaden för jordbrukets produkter och

därigenom så långt möjligt söka upprätthålla den med gränsskyddet avsedda

prisnivån. Jag vill emellertid framhålla att de kostnader, som uppkommer

för avsättning av överskotten, liksom hittills bör återverka på

jo r JbTTikets intäkter och i princip belasta de produktionsgrenar där överskott

uppkommer. De nuvarande marknadsreglerande åtgärderna är ofta

komplicerade och till sina verkningar svåröverskådliga. Det är därför angeläget

att åtgärderna och därmed i princip regleringssystemet ej ges större

omfattning än som är oundgängligen nödvändigt. Enligt min mening bör på

sikt åtskilliga förenklingar i förhållande till det nu gällande regleringssystemet

kunna skeT

" Jordbruksutredningen har övervägt om de marknadsreglerande åtgärderna

bör handhas av statlig myndighet eller, såsom nu delvis är fallet, av

särskilda regleringsföreningar som står under statlig kontroll och insyn.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

281

Utredningen har funnit det mest ändamålsenligt att åtgärderna fullgörs av

regleringsföreningar inom i princip samtliga varuområden. Sålunda bör

enligt utredningen producentkooperativa organ ej ombesörja marknadsreglerande

åtgärder utan regleringsföreningar bör inrättas även för mjölk

och mjölkprodukter samt för fabrikspotatis och produkter därav.

Jag delar j ordbruksutredningens uppfattning att de marknadsreglerande

åtgärderna i princip bör fullgöras av särskilda regleringsföreningar. Till

frågan att inrätta nya sådana föreningar återkommer jag i det följande.

I fråga om sammansättningen av föreningarnas styrelser ansluter jag mig

i huvudsak till utredningens förslag och förordar att i styrelserna förutom

representanter för staten, jordbruket samt handel och industri bör ingå företrädare

för konsumenterna. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

statens jordbruksnämnd bör äga meddela de föreskrifter som erfordras

för att i fråga om befintliga regleringsföreningar genomföra vad jag

nu förordat och de övriga omläggningar av föreningarnas verksamhet som

kan vara behövliga. Bl. a. bör prövas i vilken omfattning beslut bör underställas

jordbruksnämndens prövning. Vidare kan det visa sig lämpligt att

i vissa fall samordna kansliorganisationen.

Jordbruksutredningen har i fråga om sambandet mellan marknadsregleringarna

och näringsfriheten framhållit angelägenheten av gitt dessa regleringar

utformas så att varje tvivel är uteslutet om en viss privat reglering

är eu omedelbar följd av en statlig reglering och därmed i princip är undantagen

från bestämmelserna i lagen den 25 september 1953 (nr 603) om

motverkande i vissa fall av,konkurrensbegränsning inom näringslivet. För

att åstadkomma detta bör enligt utredningen alla ^statliga. marknadsregleringar

göras så fullständiga, ges eu sådan utformning och tillämpas så att

syftet med prissättningen för varje enskild vara kan genomföras utan att

detta förutsätter särskild medverkan i regleringsverksamheten eller kompletterande

regleringar från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelses sida.

Jag anser att det såväl ur producent- som konsumentsynpunkt är angeläget

att inom jordbrukssektorn så långt möjligt tillämpas samma principer

i fråga om konkurrens som för näringslivet i övrigt. De marknadsreglerande

åtgärder som ingår i jordbruksregleringen medför ofrånkomligen

att konkurrensen inom jordbrukssektorn i viss mån begränsas. Detta

understryker angelägenheten av att, såsom jag nyss berört, marknadsregleringarna

ej görs mera omfattande än som är oundgängligen nödvändigt. De!''

är också enligt min mening av stor vikt att ifrågakommande marknadsregleringar.

helt__åvilar statlig myndighet eller .de nyss nämnda regleringsföreningarna.

Detta innebär i princip att jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse

bör befrias från åligganden av detta slag och sålunda som jordbruksutredningen

framhållit i konkurrenshänseende bör kunna bedömas enligt

samma normer och från samma utgångspunkter som allmänt gäller.

Jordbrukspriskommittén har mot bakgrunden av vad jordbruksutredningen

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

anfört i ämnet uttalat att sedan de ändringar i regleringssystemet vidtagits,

som kommittén föreslår, det i allmänhet ej torde erfordras andra marknadsreglerande

åtgärder än dem som åvilar statens jordbruksnämnd eller

regleringsföreningar. Enligt kommittén bör dock under den närmaste regieringsperioden

för mjölkregleringen gälla vissa undantag som jag återkommer

till i det följande.

Jordbruksutredningen har ansett att möjlighet alltjämt måste finnas att

ta ut interna avgifter på den inhemska produktionen för att finansiera

kostnaderna för marknadsreglerande åtgärder. Enligt min mening är det

med nuvarande regleringssystem ofrånkomligt med sådana avgifter så

länge som betydande överskott på olika produkter finns. Eftersom avgifterna

direkt återverkar på lönsamheten i produktionen, anser jag att strävan

bör vara att de på sikt avvecklas.

De interna avgifterna motsvaras delvis av kompensationsavgifter som

tas ut vid import. Dessa kompensationsavgifter skall enligt fr. o. m. den

1 september 1959 gällande bestämmelser vara oförändrade så länge som

intern avgift tas ut på en viss produkt. Detta innebär att härefter vidtagna

höjningar av de interna avgifterna ej påverkat gränsskyddet och således ej

heller härigenom direkt återverkat på livsmedelspriserna. För min del anser

jag att tiden ännu inte är inne att såsom jordbruksutredningen föreslagit

inarbeta kompensationsavgifterna i de egentliga införselavgifterna. Kompensationsavgifterna

bör i princip inte överstiga motsvarande interna avgift.

Intäkterna av inför selav gifter na, som är statliga medel i likhet med t. ex.

tullinkomster, har fått tas i anspråk för regleringsändamål på jordbrukets

^mfådFT den utsträckning som för varje regleringsår beslutats av riksdagen.

Detta innebär i princip att härigenom täckts en viss mindre del av

de samlade kostnaderna för jordbruksstödet och att sålunda högprissyste!

met i någon mån modifierats. Jag anser att liksom hittills införselavgifts1

medel bör kunna få disponeras för regleringsändamål i den utsträckning

] som beslutas av riksdagen för varje regleringsperiod. Bestämmelserna för

medlens användning för olika ändamål bör också prövas för varje regleringsperiod.

Jordbruksutredningen har förordat att det s. 1c. prisregleringsåret som

nu omfattar tiden den 1 september—den 31 augusti läggs om till att sammanfalla

med budgetåret. Jag tillstyrker detta förslag som innebär viss administrativ

förenkling. Regleringsåret 1967/68 bör sålunda omfatta tiden

den 1 september 1967—den 30 juni 1968. Det är enligt min uppfattning angeläget

att prisregleringsverksamheten i dess helhet såvitt möjligt redovisas

per budgetår. I

I jordbruksutredningens betänkande och de däröver avgivna remissyttrandena

har uppmärksammats frågan om ordningen för handläggningen av

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

283

prissättningen på jordbrukets produkter. Jag vill erinra om vad jag vid

behandlingen av de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken anfört rörande

syftena med prissättningen. Härav framgår att denna har betydelse

inte endast för gränsskyddets storlek utan även för försörjningsberedskapen

i fråga om livsmedel, handelsutbytet med jordbruksprodukter, dispositionen

av införselavgifter m. m. Mot denna bakgrund måste de grundläggande

besluten om prissättningen fattas av riksdagen. Några för riksdagen

bindande avgöranden om prissättningen kan sålunda inte träffas av Kungl.

Maj :t eller underordnad myndighet. Med hänsyn till det anförda bör det

samråd som enligt min mening bör förekomma med företrädare för jordbruket

och konsumenterna vid utformningen av förslag till prissättning liksom

nu ha karaktär av överläggningar.

Frågan om företrädare för staten vid överläggningarna angående prissättningen

på jordbrukets produkter och om prisregleringsmyndighetens organisation

har behandlats i jordbruksutredningens betänkande och remissyttrandena.

Olika meningar har därvid uttalats om jordbruksnämndens sammansättning

och dess befattning med prisöverläggningarna. Det bör enligt

min mening ankomma på Kungl. Maj :t att vid varje särskilt tillfälle ta ställning

till frågan om företrädare för staten vid dessa överläggningar.

Frågan om jordbruksnämndens organisation bör prövas särskilt. Jag ämnar

därför begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att låta verkställa en översyn

av nämndens organisation. I detta sammanhang bör bl. a. såsom jordbruksutredningen

framhållit beaktas behovet av samråd mellan jordbruksnämnden

och lantbrulcsstyrelsen rörande beslut som påverkar prissättningen

och rationaliseringen.

Prisregleringen för jordbruksprodukter för perioden den 1 september 1967

•—den 30 juni 1969. Som jag nämnt i det föregående har 1966 års sockerutredning

och jordbrukspriskommittén lagt fram förslag till prissättning

på socker och övriga jordbruksprodukter för regleringsåren 1967/68 och

1968/69. Förslagen ligger enligt min mening väl i linje med de principer

för prissättningen och prisregleringens allmänna utformning som jag angett

i det föregående. Jag har vid den prövning av förslagen, som jag närmare

redovisar i det följande, funnit att de bör ligga till grund för prisregleringen

under de båda regleringsåren.

Till utgångspunkt för sitt arbete har jordbrukspriskommittén tagit vissa

i den föregående redogörelsen närmare redovisade, av jordbruksutredningen

framlagda principer, vilka i allt väsentligt överensstämmer med vad

jag förordat i avsnittet om de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken.

Jordbrukets organisationer har enligt vad som framgår av kommitténs betänkande

på samma sätt som i 1963 års överenskommelse om jordbrukspriserna

förklarat sig beredda att genom upplysning och rådgivning kraftigt

stödja rationaliseringssträvandena inom jordbruket. Kommittén framhåller

vidare att dess strävan varit att så långt möjligt utforma prisregleringen un
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

der regleringsperioden så att en fortlöpande anpassning av jordbruksnäringen

till den tekniska och ekonomiska utvecklingen främjas.

Kommittén har härutöver anfört att vid överläggningarna med företrädarna

för jordbruket och konsumenterna enighet rått om att en sådan prissättning

på och prisreglering för jordbrukets produkter bör eftersträvas att

ett eventuellt inträde i en större marknad ej försvåras. Därför har kommittén

i den utsträckning som varit möjlig analyserat EEC:s jordbrukspolitik.

Enligt kommitténs mening pekar den osäkra omräkning av EEC:s

prisnivå till svenska förhållanden, som nu kan göras, på att de förslag till

prisändringar som kommittén har lagt fram ej kommer att leda till sådana

skillnader i jordbrukets ekonomiska villkor att en framtida anpassning

alltför mycket försvåras. Prisnivån och prisregleringssystemet har enligt

kommittén så långt möjligt utformats med beaktande av EEC:s prisnivå

samt marknadsförhållandena och produktions- och rationaliseringsutvecklingen

inom landet. Kommittén understryker att de från angivna utgångspunkter

föreslagna prishöjningarna endast vid den förutsatta produktionsutvecklingen

ger avsett ekonomiskt resultat för jordbruket. Jordbruksorganisationernas

och de enskilda jordbrukarnas planering och egna rationaliseringsinsatser

får enligt kommittén därvid en avgörande betydelse.

För min del har jag ej något att erinra mot vad kommittén anfört. .lag

finner det värdefullt att jordbrukets organisationer förklarat sig beredda

att stödja rationaliseringssträvandena. I likhet med kommittén vilt jag understryka

att produktionsutvecklingen blir avgörande för det ekonomiska

resultatet för jordbruket under regleringsperioden. BI. a. erfordras en fortsatt

minskning av mjölkproduktionen.

Jag övergår härefter till att behandla jordbrukspriskommitténs och sockerutredningens

förslag till utformning av prisregleringen under de båda

regleringsåren. Härvid begränsar jag mig till att redogöra för förslagens

huvuddrag och hänvisar i övrigt till redogörelsen i det föregående.

Jordbrukspriskommitténs förslag till allmänna bestämmelser för prisregleringen

innebär i huvudsak att fr. o. m. den 1 september 1967 nya prisgränser

och införselavgifter skall gälla fram till den 1 juli 1968. Dessa har

beräknats med utgångspunkt från de fr. o. m. den 1 mars 1967 gällande

prisgränserna och införselavgifterna. En eventuell utlösning under innevarande

regleringsår av treprocentregeln skall endast med världsmarknadsprisindex’

andel i regelutlösningen påverka vissa införselavgifter den 1 september

1967. För regleringsåret 1968/69 har priserna på mjölk och mjölkprodukter

definitivt fastlagts. För övriga varor med undantag av socker

skall den 1 juli 1968 prisgränser och införselavgifter med giltighet för hela

regleringsåret justeras med hänsyn till utvecklingen under i princip regleringsåret

1967/68 av den allmänna prisnivån mätt genom en konsumentprisindex

som är rensad på visst sätt. Kommittén har förutsatt att förslag

till fördelning på produkter av det totalbelopp, som i anledning härav

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

285

fr. o. m. den 1 jnli 1968 skall tillföras jordbruket, skall framläggas av jordbruksnämnden

efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation

och jordbruksnämndens konsumentdelegation. Till frågan om prisregleringen

för sockerbetor och socker under regleringsåret 1968/69 återkommer

jag i det följande.

För min de! vill jag framhålla att kommitténs förslag har den fördelen

att gränsskyddet ej kommer att ändras genom täta regelutlösningar utan i

stället blir oförändrat under vart och ett av de båda regleringsåren. Den

vid ingången till regleringsåret 1968/69 av kommittén förordade kompensationen

för den allmänna kostnadsutvecklingen under det första regleringsåret

möter med hänsyn till att det är fråga om en tvåårig reglering ingen invändning

från min sida. Även i övrigt tillstyrker jag kommitténs förslag till

allmänna bestämmelser för prisregleringen under de båda regleringsåren.

Det av kommittén nämnda förslaget rörande justering av prisnivån den 1

juli 1968 bör prövas av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Vad gäller spannmål vill jag till en början framhålla att, såsom närmare

framgår av redogörelsen i det föregående, det normalt föreligger ett kvantitativt

överskott av vete. Betydande mängder kvalitetsvete måste dock importeras.

Produktionen av kvarnduglig råg understiger normalt landets behov.

I fråga om fodersäd råder visserligen normalt överskott men i sammanhanget

bör erinras om att exportkostnaderna för fodersäd är lägre än

för brödsäd.

Jordbrukspriskommitténs förslag till ändring av spannmålsregleringen

innebär i fråga om brödsäd i huvudsak att preliminära inlösenpriser och

förmalningsavgifter för vete och råg, grundade på en kalkyl över regleringsekonomin

för spannmål, skall bestämmas samtidigt med gränsskyddet för

övriga varor. De definitiva inlösenpriserna, som ej får överstiga de preliminära,

och de för regleringsåret fasta förmainingsavgifterna skall fastställas

enligt vissa regler när skördens storlek kan närmare överblickas.

Samtidigt har kommittén förordat att i samband med den angivna omläggningen

av regleringen prisgränserna för vete och råg slopas och att inlösenpriserna

skyddas med rörliga införselavgifter, vilka skall justeras bl. a. i

takt med ändringarna i världsmarknadspriserna. För regleringsåret 1967/68

har kommittén förordat att inlösenpriserna för vete och råg preliminärt

hålls oförändrade men att ett pristillägg av 5 kr. per dt införs för vårvete

med hög proteinhalt av god kvalitet, s. k. kvalitetsvete. Förmalningsavgiften

på vete avses öka med 2 kr. per dt, medan den för råg skall sänkas med

2: 25 kr. per dt. För fodersäd bör enligt kommitténs förslag stödpris definitivt

fastställas i samband med gränsskyddet för andra varor. För nästa regleringsår

har kommittén föreslagit att stödpriset höjs med 3 kr. per dt för

korn och med 2 kr. per dt för havre. Kommittén har också förordat vissa

ändringar i de marknadsreglerande åtgärder som skall vidtas av regleringsföreningen

och i finansieringen av dessa åtgärder.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Jag anser att de av kommittén föreslagna ändringarna i spannmålsregleringens

utformning är ändamålsenliga, framför allt med hänsyn till att

det härigenom blir möjligt att fastställa preliminära inlösenpriser för brödsäd

och stödpriser för fodersäd samtidigt som prissättningen för andra produkter

sker. Det är enligt min mening vidare befogat att särskilt stimulera

övergång till odling av kvalitetsvete. Kommitténs förslag torde medföra en

mindre prisökning på vetemjöl och en motsvarande prissänkning på rågmjöl.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker jag kommitténs förslag till utformning

av spannmålsregleringen.

Kommittén har vidare förordat smärre höjningar av införselavgifterna för

ärter och bönor samt att vissa regleringsmedel bör få disponeras för utvecklingen

av odlingen av konservärter. Hampa och hampfrö bör enligt kommittén

avföras från jordbruksregleringen. Härjämte har kommittén föreslagit

att särskild utredning görs om och på vilket sätt ökat skydd för den inhemska

odlingen av vallväxtfrö bör ordnas. Jag har ingen erinran mot dessa

förslag.

Odlingen av oljeväxter varierar starkt från år till år i fråga om areal och

skörd. Fastän det normalt exporteras betydande mängder oljeväxtfrö och

vegetabilisk olja föreligger ett stort importbehov av vegetabiliska fettråvaror.

I fråga om fettvaruregleringen har jordbrukspriskommittén förordat att i

överensstämmelse med jordbruksutredningens förslag regleringsavgiften på

margarinråvaror avskaffas. Vidare innebär kommitténs förslag att den särskilda

införselavgiften på margarin sänks med drygt 12 öre. Härjämte har

kommittén liksom jordbruksutredningen föreslagit att övergång sker till ett

nytt underlag för att beräkna gränsskyddet för fettvaror. För oljeväxtodlingens

del innebär kommittéförslaget möjlighet att höja inlösenpriset på

oljeväxtfrö av 1967 års skörd med 5 öre per kg. Stödet till oljelinodlingen,

som under senare år gått starkt tillbaka, bör enligt kommittén upphöra. I

fråga om tekniskt slakterifett har förordats en väsentlig förenkling av regleringen.

Kommittén har även ansett att möjligheterna till ytterligare förenklingar

i fettvaruregleringen bör undersökas.

Jag vill framhålla angelägenheten av att avskaffa den regleringsavgift

som genom att den fördyrar margarinet skyddar avsättningen av smör.

Denna åtgärd jämte den föreslagna sänkningen av den särskilda införselavgiften

på margarin innebär, om världsmarknadspriserna på fettråvaror ej

ändras, att margarinpriset den 1 september 1967 bör sjunka med 20 å 25 öre

per kg. Samtidigt medför kommittéförslaget möjlighet att förbättra producentpriset

på oljeväxtfrö. Jag finner mig kunna tillstyrka förslagen rörande

fettvaruregleringen. Det är dock enligt min mening angeläget att ytterligare

förenklingar i regleringen eftersträvas.

I detta sammanhang har kommittén förordat att ett belopp av ungefär

2,6 milj. kr., som ursprungligen avsetts för stöd till odlingen av spånads
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

287

och oljelin, tillförs statsverket. Jag biträder förslaget. Medlen bör tillföras

den på driftbudgetens inkomstsida upptagna titeln regleringsavgift och accis

på fettvaror m. m.

Odlingen av sockerbetor har minskat och omfattar f. n. drygt 40 000 ha.

Självförsörjningsgraden för socker är f. n. ca 63 %. Gränsskyddet är mycket

högt i förhållande till genomsnittet för jordbruksprodukterna.

Inom jordbruksutredningen har förelegat starkt delade meningar om den

lämpliga omfattningen av sockerbetsodlingen i framtiden. Mot bakgrunden

härav har 1986 års sockerutredning som en första del av sitt arbete undersökt

konsekvenserna i olika avseenden av en begränsning eller en avveckling

av sockernäringen. Utredningens överväganden i ämnet har remissbehandlats.

Det samlade utredningsmaterialet visade att det svenska priset

på sockerbetor och kostnaderna för sockertillverkningen ligger över EEC:s

motsvarande prisnivå. Vidare pekade verkställda undersökningar på att

sockerbetsodlingen i fråga om lönsamhet är överlägsen andra grödor samt

att goda möjligheter till ytterligare rationalisering finns.

Mot bl. a. denna bakgrund ansåg jag att i första hand borde undersökas

om förutsättningar förelåg att utan tidsutdräkt avväga stödet till sockerbetsodlingen

och sockertillverkningen så att denna kunde konkurrera med den

prissättning som sockernäringen erhåller inom EEC. Om detta ej kunde bli

fallet utan en genomgripande strukturrationalisering av odlingen och tillverkningen,

borde enligt min mening i andra hand vid avvägningen av det

fortsatta stödet utgångspunkten vara att sådan rationalisering borde genomföras

inom en kort övergångstid och utan att såvitt möjligt självförsörjningsgraden

för socker gick ned under en tredjedel av konsumtionen. På

min föredragning uppdrog Kungl. Maj :t åt sockerutredningen att med iakttagande

av vad som nyss redovisats avge förslag om det fortsatta stödet till

sockernäringen.

Sockerutredningen har funnit att en konkurrensmässig anpassning av

villkoren för den svenska sockerbetsodlingen och sockertillverkningen till

EEC:s prisnivå på sockerbetor och socker är möjlig och att den kan helt

genomföras för regleringsåret 1968/69. Utredningens förslag innebär för

regleringsåret 1967/68 att odlarpriset på sockerbetor sänks till 10: 50 kr. per

dt, varav 0: 70 kr. skall utgå av fonderade införselavgiftsmedel. Odlingsarealen

bör enligt utredningen maximeras till avrundat 40 000 ha. Med utgångspunkt

från det betpris av 9: 80 kr. per dt som skall erläggas av sockertillverkaren

och från förutsatta minskningar av tillverkningskostnaderna

har utredningen angett att de totala kostnaderna för att framställa strösocker

av viss kvalitet ur svenska sockerbetor blir ca 1: 20 kr. per kg eller

ungefär samma som utredningen beräknat föreligga inom EEC. Utredningsförslaget

förutsätter vidare att såsom hittills partipriset på socker skall subventioneras

genom att införselavgiftsmedel som härrör från det importerade

sockret las i anspråk härför. Enligt utredningen kommer, om världsmark
-

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

nadspriset ej ändras, det svenska partipriset på strösocker den 1 september

1967 att sjunka med 18 öre per kg.

För regleringsåret 1968/69, då anpassningen av den svenska sockernäringens

villkor till EEC:s prisnivå helt skall genomföras, har utredningen

inte ansett det vara möjligt att nu fastlägga alla enskildheter i sockerregleringen

eftersom vissa element i EEC:s sockerreglering ej är helt kända.

Utredningen har därför förordat att statens jordbruksnämnd efter överläggningar

med företrädare för betodlarna och sockertillverkaren skall lägga

fram förslag till de eventuella justeringar av regleringen som kan föranledas

av ändringar i vissa av utredningen angivna grunder för EEC:s sockerreglering.

Därjämte skall enligt utredningsförslaget för regleringsåret 1968/69 ej

utgå i det föregående nämnt tillägg av fonderade införselavgiftsmedel till

odlarpriset på sockerbetor.

Jag anser att med den snabba anpassning till villkoren för sockernäringen

inom EEC, som utredningens förslag innebär, en fortsatt svensk sockerbetsodling

på en till avrundat 40 000 ha begränsad areal kan godtas. Jag vill

understryka att utredningens förslag leder till att sockerpriset kan sänkas

den 1 september 1967. Om världsmarknadspriset på socker ligger kvar på

i stort sett nuvarande nivå, sjunker det svenska partipriset med ca 15 %.

Mot utredningens förslag till sockerregleringens utformning för regleringsåret

1967/68 har jag ingen erinran. Det hör framhållas att några ändringar

i prisnivån för sockerbetor och socker med anledning av den inhemska

kostnadsutvecklingen ej skall ske för något av de båda regleringsåren. Statens

jordbruksnämnd bör få i uppdrag att med utgångspunkt från de av

utredningen angivna grunderna lägga fram förslag till de eventuella justeringar

i regleringen som behövs för regleringsåret 1968/69. Frågan om sådana

justeringar bör prövas av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Sockerutredningen har framhållit att i överensstämmelse med beslut av

1948 års riksdag viss subvention sker av fraktkostnaderna vid leverans av

socker till köpare i de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län. Enligt

min mening bör detta beslut ej nu ändras. Såsom utredningen förordat bör

kostnaden härför, ca 1,2 milj. kr. för år, bestridas av fonderade införselavgiftsmedel

för socker.

Utvecklingen i fråga om odlingen av matpotatis kännetecknas av att odlingsarealen

minskat samtidigt som skörden per ha kraftigt ökat. Jordbrukspriskommittén

har konstaterat att prisregleringssystemet för matpotatis

ej fungerat tillfredsställande. Med hänsyn härtill har kommittén

föreslagit att en översyn bör ske för att såvitt möjligt en ur såväl producent-

som konsumentsynpunkt lämplig reglering skall kunna tillämpas för

regleringsåret 1968/69. För regleringsåret 1967/68 innebär kommittéförslaget

bl. a. en sänkning av prisgränserna och införselavgiften för matpotatis

så att en anpassning sker till den faktiska prisnivån. Jag tillstyrker kommitténs

förslag.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

289

Fabrikspotatis odlas främst i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län.

Odlingsarealen har sjunkit under senare år men totalskörden har på grund

av ökande avkastning varit praktiskt taget oförändrad. Fabrikspotatisen

utgör råvara för tillverkningen av råsprit och stärkelse.

Potatisindustriutredningen har undersökt fabrikspotatisodlingens betydelse

för jordbruket, rationaliseringsmöjligheterna inom odlingen samt omfattningen

och utformningen av det framtida stödet till odlingen. Utredningen

har förordat att vissa restriktioner för odlingens bedrivande samt

för rätten att tillverka och till avsalu inköpa potatisstärkelse upphävs.

Vidare har utredningen tagit upp frågan om att slopa den avsättningsgaranti

för potatissprit och de bestämmelser för utnyttjandet av AB Vin- och

Spritcentralens bränneri som nu gäller. Stödets storlek är enligt utredningen

högt i förhållande till andra produkter och högre än inom vissa medlemsländer

i EEC. Med hänsyn härtill har utredningen förordat en successiv

sänkning av stödet.

Med utgångspunkt från vad potatisindustriutredningen förordat har jordhrukspriskommittén

lagt fram förslag till utformning av fabrikspotatisregleringen

för regleringsåren 1967/68 och 1968/69. Kommittén har förklarat

sig dela potatisindustriutredningens uppfattning att de förut nämnda

restriktionerna i fråga om potatisstärkelsen bör avskaffas. Däremot innebär

kommittéförslaget att nyss angivna bestämmelser rörande brännerihanteringen

behålls tills vidare. I fråga om stödet till fabrikspotatisodlingen innebär

kommitténs förslag bl. a. att införselavgiften för potatisstärkelse bör

sänkas med 22 kr. per dt den 1 september 1967 och att prisgränserna bör

justeras i enlighet härmed. För att inhemsk potatisstärkelse skall kunna avsättas

för tillverkning av tekniskt derivat, företrädesvis limämnen, har kommittén

förordat att derivattillverkarna skall erhålla prisrabatt för en bestämd

högsta kvantitet stärkelse. Sedan denna kvantitet avsatts bör enligt

kommitténs förslag derivattillverkarna i princip få importera återstående

råvarubehov till världsmarknadspris. Rabatterna bör enligt kommittén finansieras

dels med intäkterna av tillverkningsavgift av nuvarande storlek på

samtliga fabrikspotatisprodukter, dels med vissa införselavgiftsmedel.

Jag anser att den av utredningen och kommittén förordade liberaliseringen

av villkoren för odlingen av fabrikspotatis och produktionen av

stärkelse är en angelägen åtgärd. På sikt bör enligt min mening eftersträvas

att slopa även de av potatisindustriutredningen berörda särskilda bestämmelserna

till skydd för brännerihanteringen. Den föreslagna sänkningen av

införselavgiften på potatisstärkelse med ca 30 % innebär i huvudsak en anpassning

av gränsskyddet till den faktiska produktionskostnadsnivån på

stärkelse. Mot angivna bakgrund tillstyrker jag vad jordbrukspriskommittén

föreslagit i fråga om utformningen av fabrikspotatisregleringen. Som jag

tidigare i detta avsnitt uttalat mig för bör en särskild regleringsförening inrättas

för fabrikspotatisområdet. Föreningen bör ombesörja den marknads
10

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

reglering som jordbrukspriskommittén förordat. I fråga om föreningens

organisation och närmare uppgifter bör Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd äga besluta.

Produktionen av mjölk och mjölkprodukter överstiger den inhemska

konsumtionen. Den totala mjölkproduktionen har under de senaste tio åren

sjunkit med i genomsnitt ca 1 % per år medan den vid mejeri in vägda

mjölkmängden sjunkit något långsammare eller med i genomsnitt 0,2 %

per år. Mjölkavkastningen per ko har stigit väsentligt samtidigt som det

totala antalet kor kraftigt minskat. Antalet kor per besättning uppgår f. n.

till i medeltal sju.

Jordbruksutredningen har uttalat att på sikt bör eftersträvas en anpassning

av mjölkproduktionen till den efterfrågan som gäller för mjölk och

mjölkprodukter vid en prissättning som baseras på kostnaderna för förädlingen

av den vid mejeri invägda mjölken. Enligt utredningens mening

bör vidare mjölk- och köttproduktionen betraktas som två fristående produktionsgrenar.

Utredningen har förordat att det system med avgifter på

konsumtionsmjölk och vissa andra mjölkprodukter, som syftar till att

främja avsättningen av smör och till att utjämna lönsamheten inom olika

grenar av mejerirörelse, bör på sikt avskaffas. Härigenom åstadkommes

enligt utredningen bl. a. eu sänkning av partipriset på konsumtionsmjölk

och en höjning av priset på smör. Enligt utredningsförslaget bör utjämningsavgifterna

trappas av med en sjundedel per år under fem år med

början den 1 september 1967. Detta innebär att utjämningsavgiften på konsumtionsmjölk

då skulle sänkas med ungefär 4 öre. Vidare har utredningen

föreslagit att det allmänna mjölkpristillägget, som utgår av statsmedel

med ungefär 3 öre per kg mjölk, avvecklas på tre år.

Enligt jordbrukspriskommitténs förslag skall partipriset på konsumtionsmjölk

sänkas med 4 öre per liter den 1 september 1967 och med ytterligare 2

öre per liter den 1 juli 1968. Vidare har kommittén föreslagit en övre prisgräns

på skummjölk vilken medför en prissänkning den 1 september 1967

med 7 öre per liter. Den 1 juli 1968 sänks priset med ytterligare 2 öre per liter.

A andra sidan innebär förslaget att genom ökning av införselavgifterna

priset på ost kan höjas med 20 öre per kg under regleringsåren 1967/68 och

1968/69 och priset på smör med 1 kr. per kg under det första regleringsåret

och med ytterligare 1 kr. per kg under det andra. Liksom hittills bör enligt

kommittén för helt år räknat 25 milj. kr. av införselavgiftsmedel få disponeras

för att den subvention av priset på konsumtionsmjölk, som infördes år

1965, skall kunna behållas. Kommittéförslaget innebär också ändringar i införsel-

och kompensationsavgifterna för mjölk och grädde på så sätt att nu

gällande gruppindelning efter fetthalt görs om och att samtidigt avgifterna

inom vissa grupper sänks. Likaså bör enligt kommittén prisgränser och införselavgifter

för torrmjölk sänkas.

Enligt kommittéförslaget sänks utjämningsavgifterna både den 1 septem
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

ber 1967 och den 1 juli 1968. Allmänna mjölkpristillägget skall sänkas med

ungefär en tredjedel den 1 september 1967 och ytterligare en tredjedel den

1 juli 1968. Det senare törslaget medför en minskad medelsåtgång för ändamålet

under regleringsperioden med 85 milj. kr. Å andra sidan har kommittén

för regleringsperioden förordat att 40 milj. kr. av statsmedel får disponeras

för att på annat sätt förbättra avräkningspriset på mjölk och att ett

belopp av 16,5 milj. kr. ställs till statens jordbruksnämnds förfogande för

att under regleringsåren 1967/68 och 1968/69 så långt möjligt garantera ett

partipris på smör av 6:30 kr. resp. 7:30 kr. per kg för vissa av kommittén

angivna högsta kvantiteter. Härjämte innebär kommittéförslaget att 13 milj.

kr. av införselavgiftsmedel, som tidigare år influtit inom normalramen, samt

viss del av behållningen i regleringskassan för mjölk får användas för att

förbättra avräkningspriset på mjölk.

Vid utformningen av sitt förslag har kommittén utgått från att mjölkinvägningen

vid mejeri skall minska med 4 % under vartdera regleringsåret.

Med utgångspunkt härifrån och från de i det föregående redovisade medelsdispositionerna

för att förbättra avräkningspriset för mjölk har kommittén

beräknat att detta pris skall kunna höjas med 2,5 öre per kg den 1 september

1967 och med ytterligare 2 öre per kg den 1 juli 1968. Kommittén har

framhållit att avvikelser från den förutsatta produktionsutvecklingen kommer

att påverka avräkningspriset.

.lag anser i likhet med jordbruksutredningen att mjölkproduktionens

storlek i första hand bör anpassas till den inhemska efterfrågan på mjölk

och mjölkprodukter. Likaså delar jag utredningens uppfattning att prissättningen

på de olika mjölkprodukterna i princip bör baseras på frainställningskostnaderna

för varje enskild produkt. Av vad jordbrukspriskommittén

anfört framgår att vid överläggningarna förutsatts att mjölkproduktionen

skall kunna minskas med 4 % under vartdera regleringsåret. Detta innebär

en betydligt snabbare minskningstakt än vad som skett under den senaste

tioårsperioden. Kommittéförslaget innebär också en första etapp på

vägen mot den av mig nyss angivna principen för prisavvägningen mellan

de olika mjölkprodukterna. Omläggningen kommer främst att gynna barnfamiljer

och andra grupper som konsumerar relativt mycket mjölk. Barnfamiljerna

är också stora konsumenter av margarin. Jag konstaterar även

med tillfredsställelse att det visat sig möjligt att sänka priset på konsumtionsmjölk

och samtidigt kunna ej oväsentligt förbättra jordbrukarnas avräkningspris.

Jag vill dock understryka att om den avsedda förbättringen

för jordbrukarna skall kunna inträffa måste produktionsminskningen bli

den av kommittén förutsatta.

Det kan enligt min mening ifrågasättas om den av kommittén föreslagna

nya gruppindelningen efter fetthalt beträffande gränsskyddet för mjölk och

grädde är väl avvägd. Jag anser den föreslagna införselavgiften på skummjölk

vara för hög. Vidare är för gruppen närmast över konsumtionsmjölk

lOf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 95

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

spännvidden mellan den lägsta (6 %) och den högsta (20 %) fetthalten för

i gruppen ingående produkter mycket stor. Detta medför ogynnsamma återverkningar

på viss förekommande mindre import av en gräddlilcnande produkt.

Jag anser mig dock inte böra motsätta mig kommitténs berörda förslag

som godtagits av jordbruksnämndens konsumentdelegation. Kommitténs

övriga förslag rörande utformningen av mjölkregleringen föranleder ingen

erinran från min sida. Detta innebär bl. a. att jag förordar att det allmänna

mjölkpristillägget minskas och att statsmedel tillförs mjölkregleringen i

överensstämmelse med kommittéförslaget.

Jag tillstyrker även att en särskild regleringsförening inrättas för mjölk

och mjölkprodukter. Föreningens uppgifter bör vara att handha de regleringsuppgifter

som kommittén angett. Med hänsyn till de särskilda förhållandena

som under det nuvarande regleringssystemets avveckling alltjämt

kommer att föreligga i fråga om mjölkregleringen har kommittén förutsatt

att mejeriorganisationen under regleringsperioden efter prövning bör få

upprätthålla de regleringar, som befinns ofrånkomliga för att den avsedda

prisnivån skall kunna upprätthållas och näringen kunna fungera tillfredsställande.

Jag vill understryka att vid denna prövning, som bör ankomma på

Kungl. Maj :t, måste bl. a. beaktas näringsfrihetssynpunkter. Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd bör äga besluta

rörande marknadsregleringens närmare utformning i övrigt samt regleringsföreningens

organisation och uppgifter. Såsom kommittén förordat

bör för avsättning till regleringsföreningens konjunkturutjämningsfond gälla

samma regler om skattefrihet som nu gäller för övriga regleringsföreningars

konjunkturutjämningsfonder. Förslag härom bör underställas Kungl.

Maj :ts och riksdagens prövning då regleringsföreningen och konjunkturutjämningsfonden

bildats.

Produktionen av nötkött understeg fram till regleringsåret 1962/63 konsumtionen

i landet. Härefter har regelmässigt funnits ett exportöverskott.

Däremot föreligger underskott på kalvkött. Produktionen av fårkött har

ökat på senare år. Under hela 1960-talet har en betydande nettoexport av

fläsk ägt rum.

Den ökade uppfödningen av ungdjur för slakt och den omfattande utslaktningen

av kor medför enligt jordbrukspriskommittén stora överskott

av nötkött. Kommittén har dock bedömt överskott ssituationen vara temporär

och att redan under år 1968 en viss lättnad torde inträda. I syfte att fördela

kostnaderna för utslaktningen på en längre period har kommittén föreslagit

att regleringsföreningen Svensk Kötthandel fr. o. m. den 1 juli 1967 i

mån av behov och mot ränta får disponera rörlig kredit hos riksgäldskontoret

av högst 50 milj. kr. Krediten skall vara helt återbetald senast den 1

juli 1972. Kommittén har ansett att den rörliga krediten gör det möjligt dels

att undvika eljest erforderlig höjning av slaktdjur savgiften för nötkreatur,

dels att med början under våren 1967 successivt sänka avgiften från 140 kr.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

till ca 50 kr. i början av år 1968. I syfte att göra det möjligt att fortlöpande

anpassa efter utvecklingen de slakt djursavgifter, som högst får tas ut på

hästar, nötkreatur och svin, har kommittén förordat att Kungl. Maj :t i fortsättningen

skall äga fastställa dessa avgifter.

För regleringsåret 1967/68 hör enligt kommittéförslaget införselavgifterna

höjas med 27 öre per kg för nötkött, hästkött, kalvkött och fårkött och med

10 öre per kg för fläsk. Den 1 september 1967 bör vidare det särskilda pristillägget

för ull slopas. I syfte att dämpa de stora prissvängningar, som kan

förekomma inom prisgränserna för kött och fläsk, har kommittén förordat

att ett i förslaget närmare angivet system med s. k. buffertzoner inom prisgränserna

prövas under regleringsåret 1967/68.

Enligt min mening är det, med hänsyn bl. a. till den omfattande utslaktning

av mjölkkor som den förutsatta minskningen av mjölkproduktionen

kräver, av värde att kostnaderna för avsättningen av nötköttsöverskottet

kan fördelas över en längre period på det sätt kommittén föreslagit. Det bör

framhållas att förslaget också möjliggör att lönsamheten för köttproduktionen

nu kan påtagligt ökas. Jag tillstyrker därför att rörlig kredit av högst

50 milj. kr. ställs till förfogande för regleringsföreningen. De prishöjningar

på kött och fläsk, som kommittén förordat, överstiger inte vad som följer

av kostnadsutvecklingen. Ej heller kommitténs förslag i övrigt beträffande

prisregleringen för kött och fläsk föranleder erinran från min sida.

För ägg och äggprodukter innebär jordbrukspriskommitténs förslag en

höjning av införselavgiften med 15 öre per kg. För kött av gödkijckling

(broiler) och kalkon har kommittén förordat att prisgränserna anpassas

nedåt. Kommitténs förslag beträffande här behandlade produkter anser jag

mig böra tillstyrka. Några sänkningar av konsumentpriset till följd av ändringarna

av prisgränserna för broiler och kalkon kan ej väntas eftersom

bl. a. priskonkurrensen medfört att skyddet ej helt kunnat utnyttjas. Den

nedåtgående prisutvecklingen för broiler är ett uttryck för de fördelar för

konsumenterna som kan följa av specialisering och produktion i stor skala.

Användningen av införselavgiftsmedlen för regleringsåret 1965/66 framgår

av den föregående redogörelsen i vilken även angetts jordbruksnämndens

preliminära beräkningar rörande dispositionen av införselavgiftsmedel

som inflyter under regleringsåret 1966/67. Mot vad som sålunda redovisats

har jag ingen erinran.

I enlighet med jordbruksnämndens förslag och liksom fallet varit för tidigare

regleringsår förordar jag att ersättning utgår till Sveriges stärkelseproducenters

förening för utgifter under regleringsåret 1965/66 för sådan

prisutjämning på vissa stärkelseprodukter som föranletts av tullavtrappningen

inom EFTA. För ändamålet bör 5 188 575 kr. tas i anspråk av införselavgiftsmedel

som influtit utanför normalramen och kvarstår odisponerade

vid utgången av regleringsåret 1965/66.

Härefter återstår av nyssnämnda införselavgiftsmedel i runt tal 33,3 milj.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

kr. I syfte att främja jordbrukets strukturrationalisering och i anslutning

till vad jag anfört härom i ett föregående avsnitt förordar jag att av dessa

medel 20 milj. kr. tillförs jordfonden. Det belopp av 13,3 milj. kr. som återstår

bör tills vidare kvarstå hos jordbruksnämnden. Kungl. Maj :t bör liksom

hittills äga använda dessa medel för att täcka utbetalningar i anledning

av det inom ramen för EFTA träffade avtalet mellan Sverige och Danmark

om samhandeln med jordbruksprodukter.

Från tidigare regleringsår kvarstår vissa inom normalramen influtna införselavgiftsmedel

på potatis. I det föregående har jag förordat att 13 milj.

kr. av dessa medel tas i anspråk för mjölkregleringen. I fråga om återstående

medel har kommittén uttalat att vid överläggningarna enighet rått

om att 2 milj. kr. bör ställas till Sveriges utsädesförenings förfogande för

att finansiera föreningens verksamhet med potatisförädling. Samma förslag

har framförts i ett särskilt betänkande (Stencil Jo 1967: 1) som framlagts

av potatisförädlingsutredningen.

Jag vill erinra om att kostnaderna för utsädesföreningens ifrågavarande

verksamhet hittills, förutom genom bidrag från vissa enskilda företag och

organisationer, finansierats genom bidrag av införselavgiftsmedel utanför

normalramen. Enligt min mening talar starka skäl för att utsädesföreningens

verksamhet med den potatisförädling som pågått sedan år 1962 bör

kunna fortgå ännu några år. Mot denna bakgrund tillstyrker jag förslaget att

tillföra föreningen 2 milj. kr. av ifrågavarande medel. Kungl. Maj:t bör äga

besluta rörande den närmare användningen av medlen. — Återstående fonderade

införselavgifter för potatis, ca 1 milj. kr., vilka influtit inom normalramen,

bör såsom kommittén förordat efter beslut av Kungl. Maj:t få användas

för regleringsändamål i fråga om matpotatis.

Under regleringsåret 1967/68 beräknas inflyta ca 250 milj. kr. i införselavgiftsmedel

för andra jordbruksprodukter än socker. Jordbrukspriskommittén

har lagt fram förslag till disposition av del av dessa medel. Kommittéförslaget

innebär att för jordbruksregleringsändamål skall för helt år

räknat få disponeras 183,2 milj. kr. samt liksom hittills inflytande införselavgifter

för fodermedel och för viss utbytesimport av brödsäd. I förhållande

till den normalram på 160 milj. kr. som får disponeras under innevarande

regleringsår innebär kommittéförslaget för helt år räknat en ökning med

23,2 milj. kr. Ökningen är en följd av omläggningar i regleringssystemet och

innebär ej någon inkomsthöjning för jordbruket. Omräknat till den tid av tio

månader som regleringsåret 1967/68 omfattar får, utöver förut nämnda införselavgifter

för fodersäd och brödsäd, enligt kommittéförslaget i mån av

tillgång på medel disponeras 152,7 milj. ler. Kommittén har för användningen

av nyss angivna belopp och den beräknade intäkten av införselavgifter

för fodermedel redovisat en preliminär fördelningsplan.

I fråga om de införselavgiftsmedel i övrigt, som inflyter under regleringsåret

1967/68, har kommittén förordat att i överensstämmelse med vad som

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

hittills gällt 20,8 milj. kr. används för att hålla nere priset på konsumtionsrnjölk.

Vidare bör enligt kommittén i mån av tillgång på medel på motsvarande

sätt som hittills 833 000'' kr. ställas till förfogande för Sveriges potatisodlares

riksförbund för att effektivisera matpotatisodlingen m. m.

Jag tillstyrker kommitténs förslag rörande användningen av införselavgiftsmedel

för regleringsändamål och för övriga nyss angivna ändamål. Härjämte

förordar jag i anledning av framställningar, som jordbruksnämnden

överlämnat, att för helt år räknat oförändrat bidrag, eller för regleringsåret

1967/68 125 000 kr., utgår av införselavgiftsmedel till Svensk matpotatiskontrolls

upplysningsverksamhet. Vidare bör under budgetåret 1967/68 liksom

nu högst 30 000 kr. utgå för att täcka veterinärstyrelsens kostnader för importkontroll

av animala livsmedel och högst 120 000 kr. för de statliga kostnaderna

för pastöriseringskontrollen. Härjämte bör i avvaktan på resultatet

av livsmedelsstadgekommitténs arbete 50 OCH} kr. ställas till jordbruksnämndens

förfogande för den kontroll av konsumtionsmjölk som ankommer på

nämnden.

För regleringsåret 1968/69 har kommittén förordat att för regleringsändamål

bör få användas samma belopp som under regleringsåret 1967/68 dock

omräknat till helt år. Frågan om beloppets disposition har kommittén förutsatt

komma att behandlas i det förslag rörande vissa frågor om prisregleringen

för regleringsåret 1968/69 som jordbruksnämnden avses framlägga.

Jag biträder vad kommittén föreslagit.

I fråga om användningen under regleringsåren 1967/68 och 1968/69 av

intäkterna av interna regleringsavgifter och av kompensationsavgifter tillstyrker

jag kommitténs förslag.

Bland övriga frågor har kommittén behandlat spörsmålet om prövning

av eventuell gottgörelse till jordbruket till följd av inverkan av EFTA-överenskommelser.

Enligt kommitténs mening föreligger vid bifall till den föreslagna

utformningen av fabrikspotatisregleringen ej skäl för ersättning under

regleringsåren 1967/68 och 1968/69 för redan ingångna överenskommelser.

I fråga om EFTA-överenskommelser, som framöver kan komma att

träffas med verkan för dessa båda regleringsår, kan enligt kommittén självfallet

f. n. ej bedömas om de på väsentligt sätt kommer att påverka den avsedda

prissättningen på jordbrukets produkter. Detta har kommittén också

funnit vara fallet med den överenskommelse rörande särskilda tullkontingenter

för import av nötkött, som jag senare denna dag ämnar föreslå

Kungl. Maj:t att i särskild proposition framlägga för riksdagen. Kommittén

har därför ansett, att den nuvarande utfästelsen om prövning av gottgörelse

till jordbruket till följd av inverkan av EFTA-överenskommelser bör kvarstå.

Jag tillstyrker kommitténs förslag.

Vad kommittén förordat rörande eventuella justeringar av bestämmelserna

för beräkning av de priser, med vilka den svenska prisnivån mäts för

olika varor, biträder jag.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Nu gällande bestämmelser för prisregleringen, som inte berörts i kommitténs

förslag eller i mitt anförande, bör i princip äga fortsatt giltighet under

liden fram till den 30 juni 1969.

Liksom hittills kan det ej uteslutas att det uppkommer situationer, då det

till följd av resolutioner som Förenta Nationernas säkerhetsråd antar eller

av beredskapsskäl befinns motiverat att Kungl. Maj :t meddelar förbud mot

import eller export av livsmedel och jordbruksprodukter. Ett sådant beslut

bör inte anses möta hinder i de för jordbruksprisregleringen gällande bestämmelserna.

Författningsbestämmelser. För regleringen av priserna på jordbrukets

område gäller f. n. ett stort antal förordningar av vilka flertalet tillkom under

mitten av 1950-talet. Den i det föregående förordade omläggningen av

prisregleringen kräver åtskilliga ändringar av bestämmelserna i de nämnda

förordningarna. Samtidigt som detta krav tillgodoses kan större överskådlighet

vinnas om såvitt möjligt alla bestämmelser för prisregleringen på jordbruksområdet

sammanförs i en enda förordning. I nu gällande förordningar

finns många bestämmelser om bl. a. förfarande, kontroll och ansvar som

inte i och för sig behöver ändras med anledning av omläggningen. Sinsemellan

företer dessa bestämmelser väsentliga likheter men också i några

fall större eller mindre olikheter. Något sakligt behov att behålla sådana

avvikelser i en ny förordning kan inte anses föreligga. Enhetliga regler om

bl. a. förfarande, kontroll och ansvar bör därför eftersträvas så långt detta

från sakliga utgångspunkter är möjligt. Jag tar i detta sammanhang upp

vissa av de här berörda frågorna till närmare behandling.

Av författningstexten bör klart framgå att de åtgärder Kungl. Maj :t eller,

efter bemyndigande, jordbruksnämnden får vidta skall ske för att reglera

priserna på jordbruksprodukter.

Något behov att i fråga om införseltillstånd kunna förordna annan tillståndsmyndighet

än jordbruksnämnden torde numera inte finnas.

Avgiftsbeloppen eller gränserna för sådana belopp bör inte anges i förordningen.

Kungl. Maj :t eller jordbruksnämnden bör i stället få tillstånd att

bestämma beloppen och anpassa dem till den aktuella situationen inom de

gränser statsmakterna har gemensamt beslutat. Så sker f. n. beträffande

införsel- och utförselavgifter, förmalningsavgift och tillverkningsavgift för

oljekraftfoder. Detta blir också fallet i fråga om slaktdjursavgifterna vid

bifall till jordbrukspriskommitténs av mig i det föregående tillstyrkta förslag.

I fråga om tillverkningsavgifterna bör förordningen den 3 april 1959 (nr

92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, i fortsättningen kallad

förfarandeförordningen, i väsentliga delar gälla.

Från tillämpningen av förfarandeförordningen bör undantas endast bestämmelserna

om register över skattskyldiga, förhandsbesked och besvärs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

förfarandet samt sådana bestämmelser som bör ersättas med särskilda bestämmelser

i den nya förordningen. I fråga om förhandsbesked anser jag

mig med hänsyn till konstruktionen av avgifterna inte kunna förorda en

sådan ordning som förfarandeförordningen innehåller. Därtill kommer att

de gångna årens erfarenheter gett vid handen att nuvarande praxis, enligt

vilken uppgift om avgiftsbelopp lämnas under hand, visat sig vara enkel

och väl fyllt sin uppgift. Även erfarenheterna i fråga om besvärsmålen visar

att något behov inte finns av ändring i gällande ordning, enligt vilken besvär

över jordbruksnämndens beslut anförs hos Kungl. Maj :t. Besvärsfrekvensen

är alltjämt mycket låg och det nu tillämpade förfarandet har

fungerat väl och leder till ett snabbt resultat.

De bestämmelser i förfarandeförordningen, vilka jag anser kunna bli tilllämpliga,

innehåller i huvudsak följande. Beskattningsmyndighet är den

myndighet som enligt vederbörande skatteförfattning eller andra bestämmelser

har att besluta om skattens fastställande. Skattskyldig är den som

enligt vederbörande skatteförfattning är ansvarig gentemot statsverket för

att skatten betalas. Kungl. Maj :t kan uppdra åt tjänsteman hos beskattningsmyndigheten

att föra det allmännas talan hos besvärsmyndighet. Sådan

tjänsteman kallas allmänt ombud (2 §). Skattskyldig skall, i den mån

skatteförfattningen föreskriver det, göra anmälan rörande sin verksamhet

(3 §). Han är vidare skyldig att avge deklaration (5 §) och att se till att

han genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt har underlag

för att fullgöra deklarationsskyldigheten och för att skatten skall

kunna fastställas (4 §). Han kan även åläggas att lämna sådana uppgifter

utöver deklarationen som fordras för kontroll av denna och för att skattens

rätta belopp skall kunna fastställas (7 §). Skattskyldig skall i vissa

fall tillhandahålla prov eller beskrivning på vara som är eller kan antas

vara skattepliktig (8 g). Han kan vidare vara skyldig tillhandahålla handelsböcker,

affärskorrespondens och övriga handlingar som hör till verksamheten

och att lämna tillträde till lokaler. Förordningen anger närmare

hur granskningen skall utföras och ger vidare rätt till granskning även av

handlingar som omfattas av skattskyldigs tystnadsplikt (9 §). Även den

som kan antas ej vara skattskyldig kan, efter föreläggande, bli skyldig att

avge deklaration och i övrigt göra eller tåla sådant som gäller för den som är

skattskyldig (10 §). Den som utan att vara skattskyldig yrkesmässigt tillverkar,

bearbetar, säljer eller distribuerar skattepliktig vara och den som

handlar med vara som används vid framställning eller distribution av skattepliktig

vara kan vara skyldig att lämna upplysningar om sin verksamhet

och att tillhandahålla prov eller handling som hör till verksamheten (11 §).

1 fall då beskattningsmyndigheten förelägger någon att vidta åtgärd kan

den även utsätta vite, som den också har rätt att utdöma (12 §). Förordningen

innehåller vidare bestämmelser om rätt att anlita sakkunnig (13 §),

anteckning av utredningsuppgifter (14 §), redogörelse för vad som fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

kommer vid utredning i fall då anledning yppas att bestämma skatten utan

att deklarationen följs (15 §), rätt för skattskyldig att få del av sådan utredning

(16 §), särskilt beslutsförfarande (17—19 §§), efterbeskattning

(20—21 §§), rättelse av skattebeslut (22 §) samt fall då beslut skall motiveras,

besvärshänvisning meddelas eller beslut skall delges den skattskyldige

(23 §). Övriga bestämmelser i förfarandeförordningen, som jag förordar

böra bli tillämpliga, gäller bl. a. återbetalning av skatt (29 och 30 §■§),

besvärstid (40 §), straff (47—49 §§) och förbud mot anmärkning vid

granskning hos riksrevisionsverket av statsverkets räkenskaper (50 §).

Slutligen bör nämnas bestämmelserna om att beslut som beskattningsmyndigheten

meddelar och som ej innebär att vite döms ut länder till omedelbar

efterrättelse (24 och 31 §§). Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande av

Kungl. Maj :t, jordbruksnämnden bör få närmare bestämma vilka regler i

nämnda förordning som skall gälla i fråga om varje särskild avgift. Att

låta samtliga nämnda bestämmelser bli tillämpliga på alla slag av tillverknings-

eller omsättningsavgifter låter sig knappast göra. För utjämningsavgifterna

på mjölk tillämpas sålunda en särskild ordning för uppbörden.

Anledning saknas att f. n. göra ändring i detta hänseende. I fråga om slaktdjursavgift

som erläggs av kommun bör även ett enklare förfarande kunna

tillämpas.

Förfarandeförordningen torde f. n. inte vara tillämplig på avgifter vid inoch

utförsel. En kontroll anordnad i enlighet med förordningens 8—12 §§

skulle emellertid vara en lämplig ordning i fråga om avgifter som vid införsel

betalas in till jordbruksnämnden eller som erläggs vid utförsel samt i

fråga om skyldigheten att vid tillverkning använda viss råvara. Jag föreslår

därför att 8—12 §§ efter förordnande av Konungen eller jordbruksnämnden

får tillämpas även i de nu angivna fallen.

I stället för förfarandeförordningens bestämmelser om uppbörd bör den

nya förordningen innehålla särskilda regler. Den bör också innehålla sådana

regler om besvär över beslut varigenom avgift fastställts. Dessa regler

bör innebära begränsning i den besvärsrätt som annars gäller. Den nya förordningen

bör vidare innehålla särskilda regler om rätt till ränta och utmätning

för det fall att avgiften inte erläggs i föreskriven tid. Så långt möjligt

bär förfarandeförordningens motsvarande regler tjäna som förebild.

I överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande flera avgifter bör

Kungl. Maj :t få bemyndiga jordbruksnämnden att medge återbetalning av

avgift. För sådan återbetalning bör i den mån annat ej framgår av mina förslag

i det föregående gälla samma principer som nu.

Införselavgiftsmedel skall enligt mitt förslag i det föregående användas

för regleringsändamål på jordbrukets område eller för andra ändamål i

den utsträckning Kungl. Maj :t och riksdagen beslutar. Detsamma bör gälla

i fråga om medel som influtit vid utförsel.

Övriga influtna avgift smedel bör i princip användas till prisreglering på

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

jordbrukets område och åtgärder i samband därmed, bl. a. liksom hittills för

att täcka jordbrukets andel av kostnaderna för skördeskadeskyddet.

De benämningar på olika avgifter som förekommer i nu gällande prisregleringsförordningar

är väl kända för myndigheter, företagare och jordbrukare,

som berörs av jordbruksprisregleringen, och har därför använts i den föregående

framställningen. I en ny förordning bör sådana benämningar behållas

endast i den mån de underlättar förståelsen av författningstexten. Vissa

av de benämningar som ej införs i förordningen torde emellertid kunna

överföras till tillämpningsföreskrifterna, där de kan få ett praktiskt värde.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till förordning med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets

område.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Råvarukostnadsutj amning

Nuvarande förhållanden

Till följd av den högprislinje för jordbruksvaror som tillämpas i Sverige

får de industrier, främst livsmedelsindustrin, som använder jordbruksprodukter

som råvaror, vid sin tillverkning erlägga ett högre pris än världsmarknadspriset

för såväl importerade som inhemska råvaror. Denna merkostnad

har traditionellt utjämnats genom att de tullar som utgår på de

ifrågavarande industriernas färdigprodukter förutom manufaktureringsskydd

även innehåller kompensation för avgiftsbelastningen på råvarorna.

Genom Sveriges anslutning till EFTA-konventionen avvecklas emellertid

tullskyddet för sådana varor som räknas som industrivaror enligt konventionen,

bl. a. vissa av livsmedelsindustrins produkter. För att denna industris

konkurrensförmåga inte skulle minskas och jordbrukets avsättningsmöjligheter

därigenom försvåras infördes år 1960 ett särskilt prisutjämningsförfarande

enligt vilket tillverkare av vissa livsmedelsindustriprodukter

erhåller de viktigaste råvarorna till världsmarknadspris. För vissa produkter,

som räknas som jordbruksvaror i EFTA och således inte berörs av

EFTA-tullsänkningarna, har problem uppstått genom att tullskyddet, som

från början avsetts innefatta kompensation för råvarufördyringen, urholkats

till följd av det på längre sikt ökande gränsskyddet för jordbruksråvarorna.

Den år 1960 införda prisutjämningen omfattade ursprungligen cliokladoch

konfektyrvaror, biscuits och wafers samt färdiglagad senap, såser, soppor

och fiskkonserver. Genom beslut av 1966 års riksdag har även mellanöl

och starköl blivit föremål för prisutjämning. Prisutjämningen innebär att

tillverkarna av dessa varor erhåller särskilda bidrag motsvarande kostnadsfördyringen

för vissa av de använda råvarorna. Kostnaderna för prisutjämningen

täcks utom för senap, såser, soppor och fiskkonserver genom särskild

utjämningsskatt.

I fråga om choklad- och konfektyrvaror samt biscuits och wafers utgår

prisutjämning för mjölk, mjöl, glykos, socker, sockerkulör, sirap och fettvaror,

i fråga om mellanöl och starköl för malt, varvid förbrukningen beräknas

enligt schablonrecept och prisutjämning erhålls motsvarande SO % av maltförbrukningen,

i fråga om senap, soppor och såser för kött, ägg och äggprodukter, socker,

sockerkulör, sirap och fettvaror samt

i fråga om fiskkonserver för mjölk, socker, sockerkulör och sirap samt

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

fettvaror enligt samma grunder soin enligt fettvaruregleringen gäller vid

tillverkning av tekniska produkter.

Prisutjämningsbidrag för resp. råvaror beräknas, med vissa undantag,

så att de motsvarar de införselavgifter och andra avgifter vid import som

belastar råvaran. Bidragsbeloppen fastställs av statens jordbruksnämnd som

äger jämka beloppen för att undvika överkompensation. Bidragen utbetalas

ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. För budgetåret

1966/67 har för detta ändamål beräknats en medelsåtgång av 69 milj. kr.

Utöver det nyss redovisade prisutjämningsförfarandet förekommer ett

antal specialarrangemang, varigenom kostnadsbelastningen till följd av

jordbruksregleringen helt eller delvis lyfts av för tillverkare av vissa varor.

Vissa av dessa arrangemang infördes före EFTA:s tillkomst. Dessa arrangemang

innefattar i vissa fall bidrag eller rabatter till tillverkare, i andra

återbäring av införsel- och andra avgifter för råvaror som används i viss

tillverkning.

Beträffande prisutjämning enligt fettvaruregleringen torde få hänvisas

till s. 200.

Sedan år 1956 sker prisutjämning på stärkelse till industriella ändamål

genom Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. i form av rabattering

av priset på svensk potatisstärkelse vid försäljning till limämnesindustrin.

Denna rabattering motiveras med de låga importpriserna på majsstärkelse.

Sedan EFTA-konventionens ikraftträdande har dessutom speciell rabattering

beviljats limämnesindustrin till följd av avtrappningen av tullarna på

stärkelsederivat. Enligt stärkelseföreningens beräkningar har för nu berörda

prisutjämning under regleringsåret 1966/67 disponerats 5,3 milj. kr.

För sådana på basis av majsstärkelse framställda stärkelsepreparat som

''wellpapptillverkare använder i sin fabrikation av wellpapp och för majsstärkelse

som ingår i sådana inom landet tillverkade stärkelsepreparat som

säljs för användning vid fabrikation av wellpapp erhålls sedan år 1961 återbäring

av införselavgift. Kostnaderna uppgår till ca 1,7 milj. kr. per år.

Ett särskilt prisutj ämningsförfarande äger sedan år 1962 rum vid tillverkning

av kärnbindemedel. För sådana produkter av vete, råg, korn och

havre som använts vid tillverkning av kärnbindemedel kan erhållas bidrag

motsvarande införsel- och kompensationsavgifterna. Prisutjämningen verkställs

av Svensk Spannmålshandel, ekonomisk förening, enligt jordbruksnämndens

direktiv och bekostas av vissa införselavgiftsmedel utanför normalramen.

Kostnaderna beräknas till ca 500 000 kr. per år.

Särskilda anordningar finns även för prisutjämning på torkat äggalbumin,

rostade majsflingor, farmaceutiska specialiteter, makaroner och vermiceller

samt produkter av spannmål för industriella ändamål, andra än framställning

av livsmedel och fodermedel, t. ex. klister och färger. Kostnaderna

för dessa anordningar uppgår sammanlagt till 3,1 milj. kr. per år.

11 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 95

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Jordbruksutredningen

Jordbruksutredningen förordar att kompensation ges den industri vars

gränsskydd är föremål för avveckling inom EFTA, i den mån den är beroende

av varor som fördyras genom jordbruksregleringen och har att räkna

med konkurrens i nämnvärd grad från producenter i andra länder. Utredningen

finner att de åtgärder som därigenom skulle bli nödvändiga kräver

en utredning av handelspolitisk och tullteknisk natur och förordar att en

sådan utredning snarast kommer till stånd.

Arbetsgruppen

Nu prisutjämnade varor. Arbetsgruppen finner att starka skäl talar fölen

samordning av de olika formerna för prisutjämning som nu tillämpas

men konstaterar att de tekniska och handelspolitiska förhållandena är sådana

att en sådan samordning kan väntas bli svår att genomföra. De system

som hittills tillämpats bär dessutom i stort sett fungerat tillfredsställande.

Arbetsgruppen finner inga betydande tekniska svårigheter att utöka antalet

utjämningsberättigade råvaror.

Även den jämkning av utjämningsbeloppen som skett i vissa fall berörs

av arbetsgruppen, som anser det angeläget att överkompensation förhindras.

Möjligheterna att anpassa bidragsbeloppen bör därför behållas utan att

berörda industrier missgynnas.

Arbetsgruppen förordar att prisutjämningen för kärnbindemedel överförs

från föreningen Svensk Spannmålshandel till statens jordbruksnämnd.

I fråga om stärkelsederivat konstaterar arbetsgruppen att en betydande

skillnad mellan det inhemska priset och världsmarknadspriset på stärkelse

kommer att föreligga även efter en av potatisindustriutredningen förordad

anpassning av det inhemska priset till prisnivån inom EEG. Arbetsgruppen

anför att potatisindustriutredningens förslag om fortsatt rabattering av

hittills tillämpat slag genom en för ändamålet bildad regleringsförening är

en förbättring jämfört med nuvarande ordning. Även en industriell lågprislinje

i jordbruksnämndens regi är tänkbar enligt arbetsgruppen.

Ej prisutjämnade varor. Arbetsgruppen anser att industriell lågprislinje

har vissa fördelar för utrikeshandeln. Ändrade prisförhållanden på jordbruksråvarorna

ger då inte upphov till ändringar i gränsskyddet. Vid exporten

behövs inga restitutioner och exportsubventioner för de råvaror som

erhålls till världsmarknadspris. Vid ett prisutjämningssystem kan å andra

sidan bokförings- och rapporteringsskyldigheten medföra vissa svårigheter

för producenterna. För myndigheterna kan administrativa och kontrolltekniska

svårigheter uppstå, bl. a. i fråga om finansiering och när det gäller

risken för överkompensation. Det nuvarande svenska prisutjämningssyste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

met anses som de facto godtaget av EFTA-länderna. Detta systems förenlighet

med GATT torde inte ha diskuterats.

Arbetsgruppen anför att ett avgiftssystem kan ha såväl fördelar som

nackdelar. När det gäller att införa ett sådant system är emellertid handlingsfriheten

för Sveriges del begränsad av EFTA:s regler om tullavveckling

och exportsubventioner, liksom av gjorda åtaganden inom GATT. Sålunda

är vissa tullar bundna i GATT, vilka inte utan s. k. omförhandlingar

kan överskridas. Arbetsgruppen erinrar om att åtskilliga försök har

gjorts för att genomföra ett system med kompensationsavgifter i samtliga

medlemsländer i EFTA. Detta kräver en ändring av EFTA-konventionen,

eftersom importavgifter inte anses förenliga med konventionen. Arbetsgruppen

finner att man mot bakgrund av de meningsmotsättningar som

råder i frågan om ett kompensationsavgiftssystem måste räkna med att en

lösning inom EFTA kommer att dröja.

Inom EEC kommer ett system med importavgifter på vissa livsmedelsprodukter

att genomföras. Avgifterna skall bestå av dels ett fast element

(manufaktureringsskydd), dels ett rörligt element (utjämningsavgift).

Inom EEC har beslut även fattats om gemensam finansiering av s. k. restitutioner

vid export till tredje länder av vissa angivna livsmedelsindustriprodukter.

För icke-EFTA-varor kan, i den mån dessa inte är bundna i GATT, en

tullhöjning eller en överföring till jordbruksregleringen komma i fråga. En

teoretisk möjlighet är slutligen att föra över EFTA-varor till bilaga D till

EFTA-konventionen. Denna bilaga omfattar jordbruksvaror som ej är föremål

för tullavveckling. Härför fordras dock ett enhälligt beslut inom EFTA.

Bland de bageriprodukter som är EFTA-varor är biscuits och wafers

(stat. nr 19.08.100) redan föremål för prisutjämning. För övriga varor

inom denna kategori — skorpor, skeppsskorpor och skorpmjöl (stat. nr

19.07.200), skorpor (stat. nr 19.08.201) samt s. k. cakes och Danish pastry

(stat. nr 19.08.203) — har däremot någon prisutjämning hittills ej medgetts.

Enligt arbetsgruppens beräkningar varierar kostnadsfördyringen för

dessa varor mellan 13 och 29 % och importandelen mellan 1 och 7 %.

Statens jordbruksnämnd lade år 1961 fram förslag till prisutj ämning, som

dock ej genomfördes då administrativa och kontrolltekniska hinder ansågs

föreligga. Enligt arbetsgruppens mening är det tekniskt möjligt att basera

en prisutjämning för ifrågavarande bagerivaror på jordbruksnämndens

förslag med vissa ändringar. Arbetsgruppen anser sålunda bl. a. att en prisutjämning

bör kombineras med utjämningsskatt.

Enligt arbetsgruppens uppskattningar skulle en prisutj ämning för samtliga

EFTA-varor på bageriområdet dra en kostnad av ca 30,5 milj. kr. per

år (varav för biscuits och wafers ca 17 milj. kr.). En utj ämningsskatt om

60 öre per kg skulle enligt gruppen i det närmaste täcka utjämningskostna
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

derna. I samband med ett eventuellt införande av prisutjämning för dessa

varor bör tullarna för importen från tredje land reduceras.

Bageriprodukter som ej är EFTA-varor omfattar knäckebröd (stat. nr

19.07.100), flatbröd (stat. nr 19.07.901) och annat matbröd (stat. nr 19.07.

909) samt vissa bakverk, t. ex. vetebröd, tårtor, bakelser (stat. nr 19.08.901,

909).

Ett system med utjämningsavgifter skulle vara förenat med stora tekniska

svårigheter. Detsamma gäller ett prisutjämningssystem av den typ

som diskuterats för EFTA-varorna inom detta område, i varje fall för

andra varor än knäckebröd. Arbetsgruppen pekar även på möjligheterna

att höja tullarna, vilka inte är GATT-bundna.

De flesta varorna inom choklad- och konfektyrområdet omfattas av nuvarande

prisutjämning. Undantagna är vissa varor, främst vissa slag av

mandelmassa samt sötat kakaopulver, som ej utgör sötsaker i egentlig mening

och ej är belagda med särskild varuskatt. Mandelmassa i utformade

stänger eller stycken under 1 kg är emellertid belagd med särskild varuskatt.

Önskemål om prisutjämning har framställts även beträffande mandelmassa

i bulk. Kostnadsfördyringen till följd av sockerregleringen för denna vara

uppgår till 8,3 %. Importkonkurrensen, som hittills varit obetydlig, väntas

öka under år 1967 då varan är tullfri inom EFTA. Arbetsgruppen har funnit

att det tekniskt bör vara möjligt att införa nu berörda vara i nuvarande

prisutjämningssystem och att kostnaderna för detta torde täckas genom

en utjämningsskatt av samma storlek som för choklad- och konfektyrvaror.

Sötat kakaopulver är inte inbegripet i nuvarande prisutjämningssystem.

Importkonkurrensen är obetydlig. Arbetsgruppen finner det tekniskt möjligt

att föra in denna vara i utjämningssystemet för choklad- och konfektyrvaror.

Sylt och marmelad samt vissa andra varor som innehåller socker är inte

föremål för tullavveckling enligt EFTA-konventionen. Från branschens sida

har hemställts om s. k. prisnedclearing på socker samt om utjämning av

kostnaden för bär såvitt gäller tillverkning av vissa slag av sylt, marmelad

och sockrad saft. Arbetsgruppen har i sin utredning endast tagit hänsyn till

den kostnadsfördyring som betingas av sockerregleringen och konstaterar

att skillnaden mellan inhemskt pris och världsmarknadspris på socker är

mycket stor men förutsätter att denna skillnad i framtiden blir mindre.

Importkonkurrensen är mycket liten i fråga om safter. I fråga om sylter

och marmelader är importandelen större (4—9 %). Arbetsgruppen finner

att i första hand en justering av tullarna bör övervägas om skillnaden mellan

det inhemska sockerpriset och världsmarknadspriset även framdeles

skulle bli betydande och särskilda åtgärder därigenom skulle bli aktuella.

I fråga om söta läskedrycker erinrar arbetsgruppen om att man från branschens

sida i samband med införandet av prisutjämning på mellanöl och

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

starköl inte tagit upp sitt tidigare yrkande om prisutj amning på dessa varor.

Makaroner och spagetti räknas som jordbruksvaror i EFTA och den

svenska tullen är inte bunden i GATT. Arbetsgruppen erinrar om statens

jordbruksnämnds flera gånger framförda förslag att föra över dessa varor

till jordbruksregleringen. Varorna har, om man bortser från nu utgående

återbäring av avgifter på råvaran, ett negativt tullskydd om ca 11 kr. per

100 kg eller ungefär lika stort som vid den senast genomförda tullhöjningen,

och en viss importkonkurrens (ca 9 %) förekommer. Tidigare har

tullhöjningar vidtagits som en följd av ökade införselavgifter på råvarorna.

Om särskilda åtgärder anses erforderliga bör antingen varorna föras över till

jordbruksregleringen eller tullen höjas.

Någon nämnvärd importkonkurrens förekommer inte på produkter för

beredning av bakverk (stat. nr 19.02.002) och andra näringsmedel (stat. nr

19.02.009). Om åtgärder skulle bli aktuella, synes det naturligt att tillämpa

i stort sett samma metod som för makaroner.

Arbetsgruppen konstaterar att såväl kostnadsfördyringen (ca 25 %) som

importkonkurrensen från EFTA-länder (år 1964 52 %) för maltextrakt

(stat. nr 19.01.000, EFTA-vara) är betydande. En prisutjämning för maltextrakt

torde inte medföra några tekniska problem.

Arbetsgruppen visar slutligen på en kraftig ökning av importen av blandningar

av olika jordbruksråvaror under stat. nr 21.07.327, 21.07.352 och

21.07.390. Dessa varor är industrivaror enligt EFTA-konventionen och jordbruksregleringsvaror

i Sverige. För de båda sistnämnda positionerna gäller

avgiftsfrihet även vid import från icke EFTA-länder. Importökningen torde

åtminstone delvis kunna förklaras av den möjlighet till avgiftsfri import

av eljest avgiftsbelagda varor som öppnat sig genom att sådana blandningar

betraktas som industrivaror i EFTA. Detta förhållande uppges från industrihåll

ha medfört svårigheter, särskilt för svenska tillverkare av torrmjölk.

En av arbetsgruppen diskuterad möjlighet till lösning av problemet

är att införa ett prisutjämningsförfarande av den typ som tillämpas för

bl. a. choklad- och konfektyrvaror. En annan väg är enligt arbetsgruppen

att föra upp frågan för behandling i EFTA.

Remissyttrandena

Nu prisutjämnade varor. De flesta remissinstanser delar arbetsgruppens

synpunkter på möjligheterna att få till stånd en samordning av de

olika formerna för prisutjämning. Sveriges industriförbund

framhåller i sammanhanget att råvaror för vilka prisutjämning utgår bör

bli prisutjämningsberättigade för alla färdigvaror i systemet.

NO anser att möjligheten till jämkning av bidragsbeloppen

bör bibehållas då det synes otillfredsställande att överkompensation sker.

Choklad- och konfektyrfabrikantf öreningen anför att införselavgiften i för
-

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

sta hand bör anpassas till det verkliga behovet av gränsskydd. Sveriges

industriförbund anser att en jämkning av prisutjämningsbeloppet bör göras

endast i undantagsfall och efter samråd med berörda industrier. Kommerskollegium

anför att en översyn av principerna för jämkning av prisutjämningsbidragen

synes motiverad.

Statens jordbruksnämnd har ingen erinran mot att överföra prisutjämningen

för kärnbindemedel till nämnden. Däremot finner SL inte

tillräckliga skäl för en sådan åtgärd utan anser att denna bör anförtros ett

fristående regleringsorgan.

I fråga om stärkelsederivat finner jordbruksnämnden att det

inte föreligger administrativa svårigheter att föra över prisutjämningen till

nämnden. Den stora och ökande förbrukningen av potatisstärkelse för derivatframställning

skulle emellertid nödvändiggöra bedömningar med stora

ekonomiska konsekvenser för odlingen av fabrikspotatis. Sådana bedömningar

torde enligt nämnden böra göras av en regleringsförening och inte av statlig

myndighet. SL avstyrker med liknande motivering att en industriell lågprislinje

förs in för stärkelsederivat med jordbruksnämnden som regleringsorgan.

Svenska pappersbruksföreningen förordar en av jordbruksnämnden administrerad

industriell lågprislinje utan utjämningsskatt.

I fråga om fiskkonserver, soppor, såser och senap föreslår

bl. a. Kemikontoret och Göteborgs handelskammare att torrmjölk, vetemjöl

och potatismjöl blir prisutjämningsberättigade.

Sveriges industriförbund, Brgggareföreningen och Svenska livsmedelsarbetareförbundet

anser att prisutjämning skall omfatta samtliga in altdrycker,

gälla korn, malt och socker och vara baserad på en individuell

råvaruredovisning.

Ej prisutjämnade varor. Den enligt flertalet remissinstanser lämpligaste

metoden att genom prisutjämnande åtgärder möjliggöra för livsmedelsindustrin

att konkurrera på lika villkor såväl på hemmamarknaden som på

olika exportmarknader är en utvidgning av nu tillämpade

system för bl. a. choklad- och konfektyrvaror till andra varor.

Vissa remissinstanser anför dock tveksamhet när det gäller att införa

prisutjämning för ytterligare varor eller i fråga om prisutjämning över

huvud taget. Generaltullstyrelsen ifrågasätter sålunda om en verklig lösning

av ifrågavarande problem åstadkoms genom ett alltmer utvecklat system av

stödåtgärder, som i sig själva innebär ett incitament till minskad rationalisering

inom jordbruket. Styrelsens erfarenheter av den tekniska utformningen

av hittillsvarande utjämningssystem inom tullverket är i stort sett

goda. En utökning av systemet torde emellertid medföra administrativa

svårigheter. Kommerskollegium framhåller att prisutjämning för EFTAvaror

inte torde vara invändningsfri från handelspolitiska synpunkter. En

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

307

sådan åtgärd kan innebära en minskning av de fördelar som exportländerna

väntat sig av tullfriheten inom EFTA och kritik från andra EFTAstater

kan ej uteslutas. Mistad EFTA-preferens till följd av en i samband

med prisutjämning genomförd tullsänkning och ökad belastning på importen

genom utjämningsskatt kan förorsaka protester. Liknande synpunkter

anförs av Sveriges grossistförbund.

Ett system med kompensations avgifter anser kommerskollegium

uteslutet för EFTA-varor så länge det inte godkänts inom EFTA.

Även Sveriges industriförbund och Kemikontoret avstyrker ett sådant system,

i varje fall för EFTA-varor.

Den för icke EFTA-varor möjliga metoden att höja tullarna eller

överföring till jordbruk sregler ingen kan även medföra

handelspolitiska komplikationer, framhåller kommerskollegium. Tullhöjningar

bör därför inte ifrågakomma om inte mycket starka skäl föreligger.

Vissa frågor rörande utformningen och finansieringen av prisutjämningen

berörs också i yttrandena. Industriförbundet och Kemikontoret anser att

den särskilda utj ämningss katten bör avskaffas så snart de statsfinansiella

förhållandena medger det och senast i samband med införandet

av en mervärdeskatt. Kontrollstyrelsen anser att utjämningsskatten bör bestämmas

till belopp som harmonierar med enligt normalrecept fastställda

prisutjämningsbelopp för olika varutyper. En enhetlig skattesats skulle i

många fall medföra en ur prisutjämningssynpunkt omotiverad relativt

stark nettobeskattning. Kommerskollegium framhåller att en begränsning avett

utjämningssystem till vissa tillverkare kan vara särskilt betänklig ur

EFTA-synpunkt. KF anser att utjämningsskatten ej bör överstiga prisnedclearingen.

SL förutsätter att jordbruket ej belastas med kostnaden för

prisutjämningen och Svenska livsmedelsarbetareförbundet anser att finansieringen

bör tas in i kostnaden för hela jordbrukar stödet.

Remissinstanserna kommer även in på frågan huruvida behovsprövning

eller generella regler skall tillämpas vid ifrågasatt prisutjämning.

Statens jordbruksnämnd anser att en enhetlig princip vore

önskvärd men att i praktiken en behovsprövning bör föregå ett beslut om

prisutjämning och att därvid konkurrenssituationen i förhållande till utlandet

bör vara en betydelsefull faktor. Kommerskollegium anser det ej

utan vadare klart att kompensation automatiskt skall utgå för en till följd

av jordbrukspolitiken ökad belastning, när det gäller avvägningen av gränsskvddet

för en vara. Behovet av ökat skydd bör bedömas ur allmänna näringspolitiska

synpunkter, varvid även en prövning av industrins konkurrensläge

bör ske. Samma betraktelsesätt bör läggas på en begäran om prisutjämning.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges grossistförbund.

SL anser att arbetsgruppen betraktat råvarukostnadsproblemet ur alltför

statisk synpunkt och att man i större utsträckning än arbetsgruppen förutsett

bör utvidga prisutjämningsförfarandet, inte minst med hänsyn till

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

livsmedelsindustrins ökande betydelse som avnämare av råvaror från det

svenska jordbruket.

LO pekar på att generella regler är svåra att utforma och att konkurrensförmågan

gentemot utlandet hos vissa produktionsgrenar inte tjecks ha hämmats

av att de inte kompenserats för dyrare råvarukostnader. Andra konkurrensförhållanden

tycks i dessa fall ha större betydelse än råvarupriserna.

Sveriges industriförbund och Kemikontoret önskar automatiskt verkande

regler i stället för behovsprövning. Det förhållandet att en industri i nämnvärd

omfattning använder jordbruksreglerade råvaror och samtidigt är utan

tullskydd eller är utsatt för en avveckling eller urholkning av tullskyddet

bör vara tillräckligt skäl för att kompensationsåtgärder i en eller annan

form vidtas.

Prisutjämning på bageriprodukter (EFTA-varor) tillstyrks

av Sveriges bageriidkareförening och Sveriges konditorförening. Föreningarna

framhåller i ett gemensamt yttrande att importen ökat kraftigt sedan

EFTA bildades och att en väsentlig importökning kan förväntas som en

följd av EFTA-tullarnas avskaffande. Snabba förskjutningar i konkurrensförhållandena

kan väntas på grund av utvecklingen på den internationella

handelns område. Genom den pågående industrialiseringen av bagerinäringen,

har en allt större del av produktionen flyttats över på företag vilka

torde ha samma förutsättningar som choklad- och kexindustrin att prestera

erforderlig redovisning. Ur principiell synpunkt är det mest rättvisande

med en utjämning baserad på den faktiska råvaruförbrukningen. I andra

hand accepterar föreningarna ett system med standardrecept, varvid den enskilde

företagaren i möjligaste mån bör erhålla full kompensation. Utjämningsskatten

bör avpassas efter utjämningsbeloppen. Utjämningen för

biscuits och wafers bör omfatta även smör och för skorpor, cakes och Danish

pastry även torrmjölk, smör och ägg. En prisutjämning tillstyrks även

av Sveriges industriförbund, KF, SL samt Skånes handelskammare. Jordbruksnämndens

konsumentdelegation motsätter sig ej att prisutjämning

genomförs.

En prisutjämning för skorpor, cakes och Danish pastry som arbetsgruppen

föreslagit är enligt kontrollstyrelsen möjlig att administrera.

Statens jordbruksnämnd anser att import- och produktionsutvecklingen

inte i och för sig ger stöd för antagandet att ett reellt behov av prisutjämning

föreligger. Om den framtida utvecklingen emellertid skulle motivera

en prisutjämning, har nämnden ingen erinran mot att en sådan anordnas

enligt de grunder som arbetsgruppen skisserat. Kommerskollegium konstaterar

att ett utjämningssystem för dessa varor måste bli komplicerat, vilket

kan medföra ökade krav på kontroll. Risken för överkompensation och det

förhållandet att inte alla deltar i systemet skulle kunna påverka kon
-

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

kurrensförhållanden inte enbart mellan svenska och utländska tillverkare

utan även mellan sådana inhemska producenter som omfattas av systemet

och sådana som står utanför. Importökningen har varit måttlig och kollegium

finner skäl att ytterligare avvakta utvecklingen innan åtgärder övervägs.

Sveriges industriförbund och Skånes handelskammare anser att prisutjämning

bör införas för knäckebröd och hemställer om eu justering av

tullen för övriga bageriprodukter (icke EFTA-varor). Bageriidkareföreningen

förordar justering av tullen så att bagerierna åtminstone

får täckning för den inträffade råvarukostnadsfördyringen. Statens jordbruksnämnd

finner inte att förhållandena, vare sig på hemmamarknaden

eller för exporten, f. n. ger anledning till införande av prisutjämning.

Kommerskollegium anser att utvecklingen bör avvaktas.

Kommerskollegium har ingen erinran mot att frågan om eventuell avgiftsbefrielse

för majsstärkelse, som används för tillverkning av

gipsplattor e. d., utreds, varom önskemål framförts i Skånes handelskammares

yttrande till kollegium.

Beträffande arbetsgruppens förslag rörande choklad- och konfektyrvaror

anför kontrollstyrelsen att en schabloniserad prisutjämning

i förening med utjämningsskatt skulle kunna genomföras för mandelmassa.

En prisutjämning för sötat kakaopulver torde utan svårighet kunna

inordnas i nu tillämpade system för choklad- och konfektyrvaror. Sveriges

industriförbund, Skånes handelskammare, jordbruksnämndens konsumentdelegation

och KF påyrkar att prisutjämning införs och att i stort sett hela

varugruppen choklad- och konfektyrvaror inordnas i prisutjämningsförfarandet.

Statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, RLF, SL och Sveriges stärkelseproducenters

förening anser det inte motiverat att i dagens läge införa

prisutjämning för mandelmassa och sötat kakaopulver.

KF, jordbruksnämndens konsumentdelegation, Sveriges industriförbund,

Kemikontoret och SL tillstyrker prisutjämning för marmelad, sylt

och saft. Kemikontoret understryker att en prisnedclearing för socker

för tillverkning av saft, sylt och marmelad samt vissa andra varor utan

dröjsmål bör införas och framhåller att en kostnadsbelastning motsvarande

minst tullen föreligger för såväl inhemska som importerade jordgubbar och

hallon. Det är enligt Kemikontoret orimligt att endast beakta den kostnadsfördyring

som betingas av sockerregleringen. Kommerskollegium anser att

bedömningen av varor vari ingår en väsentlig mängd socker blir beroende

av prisutvecklingen på socker, både i Sverige och på världsmarknaden. Ett

avgörande bör anstå tills större klarhet vunnits i denna fråga. Liknande synpunkter

anförs av statens jordbruksnämnd.

H-f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 95

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

I fråga om söta läskedrycker förnyar Sveriges vattenfabrikanters

riksförbund med instämmande från Svenska livsmedelsarbetareförbundet

sin framställning om prisutjämning för socker. Däremot finner kommerskollegium

och SL att skäl till prisutjämning för söta läskedrycker inte

föreligger.

I fråga om makaroner, spagetti o. d. förordar statens jordbruksnämnd

och SL att varorna förs över till jordbruksregleringen och

beläggs med införselavgift. Även Sveriges industriförbund, RF och Skånes

handelskammare föredrar ett överförande till jordbruksregleringen men anser

att även en industriell lågprislinje bör utredas.

För maltextrakt tillstyrks prisutjämning av statens jordbruksnämnd,

Sveriges industriförbund, Kemikontoret och SL.

Det av arbetsgruppen skisserade utjämningsförfarandet för blandprodukter

hänförliga till tulltaxenr 21.07 tillstyrks av statens jordbruksnämnd,

konsumentdelegationen, Sveriges industriförbund och SL. Kömmerskollegium

framhåller att frågan om prisutjämning för dessa blandprodukter

måste bedömas ur delvis andra synvinklar än då det gäller andra

livsmedelsindustriprodukter.

Beträffande glasspulver vitsordar Sveriges glassindustriers riksförbund

att importen hittills inte vållat några större problem. SL och Skånes

handelskammare förordar däremot prisutjämning. Vissa remissinstanser

framställer önskemål om prisutjämning för puddingpulver (enligt

stat. nr 18.06.405 och 21.07.327).

Kemikontoret framhåller att råvarufördyringen för jäst ökat kraftigt

under 1966 och att anledning finns att noga följa utvecklingen. Eventuella

åtgärder bör i första hand avse prisnedclearing för melass men en tullhöjning

kan också övervägas.

SL föreslår att kemiskt ren glukos förs över till jordbruksregleringen

eller att glassindustrin erhåller prisutjämning för glukos.

Departementschefen

Det gränsskydd som tillämpas för jordbrukets produkter får bl. a. till

följd att framställningen av vissa industriprodukter fördyras genom ökade

kostnader för de jordbruksråvaror som ingår i den färdiga produkten. Detta

förhållande kan medföra konkurrenssvårigheter för svenska företag som

framställer samma produkter som företag i andra länder där motsvarande

råvarukostnadsfördyring inte föreligger. Dessa olikheter i konkurrenshänseende

har man traditionellt sökt motverka genom att vid fastställandet

av tullen på färdigvaran också ta hänsyn till skillnaden i råvarukostnadsfördyringen.

I samband med tullavvecklingen inom EFTA har detta skydd

bortfallit. I vissa fall har det ersatts med ett prisutjämningsförfarande. Detta

gäller emellertid inte samtliga produkter som berörts av tuilavvecklingen

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

och som till någon del baseras på jordbruksreglerade råvaror. Problem av

liknande slag kan uppstå även för varor som inte berörs av tullsänkningarna

inom EFTA.

Jordbruksutredningen har förordat att kompensation lämnas den industri

vars gränsskydd är föremål för avveckling inom EFTA i den mån den är

beroende av råvaror som fördyras på grund av jordbruksregleringen och

bär att räkna med konkurrens i nämnvärd grad från producenter i andra

länder.

Eu närmare undersökning av dessa frågor har genomförts av en arbetsgrupp

inom jordbruksdepartementet, vars betänkande har remissbehandlats.

Jag vill understryka att själva det faktum att en bransch behöver jordbruksråvaror

för framställning av sina produkter inte ensamt bör utgöra

grund för prisutjämning. Av väsentlig betydelse för en bedömning av frågan

är vilken importkonkurrens som råder för färdigvarorna i fråga samt

vilka praktiska möjligheter som föreligger för att genomföra och administrera

ett prisutjämningsförfarande. En stor del av de färdigvaror som

baseras på jordbruksreglerade råvaror åtnjuter prisutjämning i någon form

eller kompenseras på annat sätt. Vissa skäl talar enligt min mening för

en viss försiktighet när det gäller att införa nya kompensationsåtgärder. Jag

vill därvid erinra om de handelspolitiska synpunkter på en utvidgning av

prisutjämningen som framförts av bl. a. kommerskollegium.

Med hänsyn till att förhållandena på nu ifrågavarande område kan komma

att ändras snabbt anser jag det vara angeläget att hålla samtliga varor som

berörs av prisutjämningsfrågan under observation. Sålunda bör fortlöpande

följas bl. a. importutvecklingen för berörda varor. Även den kostnadsfördyring

som följer av jordbruksregleringen bör tid efter annan beräknas. Jag

avser därför föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt statens jordbruksnämnd att

i samråd med kommerskollegium och andra berörda myndigheter följa utvecklingen

och inkomma med de förslag till åtgärder som kan föranledas

därav.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om prisutjämning för enskilda

produkter.

Frågan om prisutjämning för potatisstärkelse som används för att framställa

tekniskt derivat har jag behandlat i det föregående i samband med

förslagen om prisregleringen av fabrikspotatis. Vad jag där förordat löser

även frågan om avgiftsbefrielse för stärkelse, som används för tillverkning

av gipsplattor m. m. Arbetsgruppens förslag om att överföra prisutjämningen

på kärnbindemedel från föreningen Svensk Spannmålshandel till

statens jordbruksnämnd kan jag tillstyrka.

Bageriindustrin har framställt önskemål om prisutjämning för i första

hand sådana bageriprodukter som är EFTA-varor och för vilka prisutjämning

hittills ej medgetts. Flera remissinstanser tillstyrker att en sådan prisut
-

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

jämning nu genomförs och arbetsgruppen har kommit till att detta torde vara

tekniskt möjligt. Från statens jordbruksnämnds och kommerskollegiums

sida har emellertid betänkligheter anförts emot en utjämning. Enligt min

mening synes det ej helt klarlagt om ett verkligt behov av prisutjämning på

här berörda varor föreligger. Då det dessutom får anses ofrånkomligt att

en utjämning av nämnt slag medför vissa tekniska och administrativa olägenheter

är jag inte beredd föreslå att ett prisutjämningssystem för här ifrågavarande

bageriprodukter nu genomförs. Inte heller kan jag tillstyrka

några åtgärder beträffande sådana bageriprodukter, som ej är EFTA-varor.

De flesta varorna inom choklad- och konfektyrområdet omfattas av prisutjämning.

Undantagna är bl. a. vissa slag av mandelmassa och sötat kakaopulver.

Arbetsgruppen har funnit att det torde vara tekniskt möjligt att låta

det nuvarande prisutjämningssystemet omfatta även mandelmassa i förpackningar

över 1 kg. Kostnaderna härför torde täckas genom en utjämningsskatt

av samma storlek som för choklad och konfektyrvaror. Med hänsyn

till att vissa typer av mandelmassa redan är föremål för prisutjämning

är jag i princip beredd förorda att prisutjämning får ske även för nu berört

slag av mandelmassa. Jag avser därför att föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt

statens jordbruksnämnd att i samråd med berörda myndigheter inkomma

med förslag till den närmare utformningen av sådan prisutjämning.

Beträffande sylt och marmelad samt vissa andra varor som innehåller

socker har från tillverkarnas sida hemställts om kompensation för avgiftsbelastningen

på bl. a. socker. Om särskilda åtgärder skulle bli aktuella i anledning

härav anser arbetsgruppen att en höjning av tullen för ifrågavarande

produkter i första hand bör övervägas. Jag vill erinra om att en ej obetydlig

sänkning av det inhemska sockerpriset kommer att ske den 1 september

i år. Något omedelbart behov av åtgärder synes därför enligt min mening

inte föreligga.

Arbetsgruppen har funnit att ett s. k. negativt tullskydd uppkommit beträffande

makaroner och spagetti. Den har anvisat två vägar att motverka

denna utveckling nämligen tullhöjning eller överföring av berörda varor

till jordbruksregleringen. Jag vill erinra om att chefen för finansdepartementet

föreslagit Kungl. Maj :t att framlägga proposition till riksdagen om

höjning av tullen på ifrågavarande produkter.

De problem som uppkommit i anledning av den ökade importen av blandningar

av olika jordbruksvaror synes främst böra övervägas inom EFTA:s

ram. Jordbruksnämnden bör få i uppdrag att företa de utredningar som

erfordras i detta sammanhang.

För övriga av arbetsgruppen eller remissinstanserna behandlade varor,

som här ej särskilt berörts, är jag ej beredd att förorda särskilda åtgärder.

Jag vill dock anmäla att frågan om att eventuellt låta jordbruksregleringen

omfatta även kemiskt ren glukos är under remissbehandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

313

Anslagsfrågor

Anslagsframställningar för budgetåret 1967/68 m. m.

Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. För innevarande budgetår

bär under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 20 milj. kr.

I prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 14) har anslaget förts upp med ett beräknat belopp

av 18 milj. kr. I samma proposition bar den ram inom vilken bidrag

till yttre och inre rationalisering får beviljas förts upp med ett beräknat

belopp av 16 milj. kr.

Lantbruksstyrelsen föreslår, att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

1. För utbetalning av tidigare beviljade rationaliseringsbidrag och för

övriga utgiftsändamål erfordras 20 milj. kr. utöver de vinstmedel som inflyter

vid försäljning av jordbrukfastigheter.

2. Styrelsen föreslår att ramen för bidrag till förvärv av tillskottsmark beräknas

till 10 milj. kr. och ramen för bidrag till investeringar i ekonomibyggnader

och markanläggningar beräknas till 6 milj. kr. Styrelsen förutsätter

därvid att sistnämnda ram helt får disponeras för bidrag till inre rationaliseringsåtgärder

utanför den särskilda rationaliseringen.

3. Under innevarande budgetår har av anslaget disponerats 477 000 kr.

för att bestrida kostnader för intensifierad rådgivning till jordbrukare.

Angivna belopp används i huvudsak för att bestrida lönekostnader för en

arbetsgrupp för rådgivningsfrågor inom styrelsen, för avlöningar av fem

assistenter, för förstärkning av rådgivningsverksamheten inom får- och

fjäderskötsel samt för att framställa rådgivningsmaterial.

Dessa kostnader föreslås i fortsättningen bestridas från andra anslag enligt

följande

a) 220 000 kr. från lantbruksstyrelsens avlöningsanslag,

b) 116 000 kr. från lantbruksnämndernas avlöningsanslag,

c) 37 000 kr. från lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag,

d) 40 000 kr. från lantbruksnämndernas omkostnadsanslag,

e) 8 000 kr. från avlöningsposten Bidrag till avelsföreningar och liknande

organisationer under anslaget Befrämjande av husdjursaveln m. m.,

samt

f) 56 000 kr. från anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering

m. m.

4. Anslaget bör få tas i anspråk för sådana speciella ändamål som angetts

i Kungl. Maj :ts brev den 6 maj 1966 i samma utsträckning som för

innevarande budgetår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti. För innevarande

budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av

500 000 kr. I prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 14) har anslaget beräknats till oförändrat

belopp.

Lantbruksstyrelsen föreslår att anslaget förs upp med oförändrat belopp

och att statlig lånegaranti för lån beräknas till sammanlagt 231 milj. kr.

med fördelning på ändamål enligt följande sammanställning (milj. kr.)

Ändamål

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

fast-

ställd

ram

jämkad

o. ut- vidgad

ram

bevilj.

garanti

fast-

ställd

ram

j ämkad

o. ut- vidgad

ram

bevilj.

garanti

fast-

ställd

ram

förslag

a) Yttre rationalise-

ring...........

33

36

34.5

38

41

40.8

45

60

b) Inre rationalise-

ring...........

15

28

28

26

35

35

38

60

c) Jordförvärvslån .

24

30

28.4

30

26

25.3

30

60

d) Driftslån ......

11

16

16

16

16

16

20

40

e) Lagerhus m. m.. .

4

4

4

4

4

4

4

4

f) Trädgårdsnä-

ringens rationali-

sering in. m.....

6

6

3.2

6

6

5.8

6

7

Summa

93

120

114.1

120

128

126.9

143

231

a)—d) Lantbruksstyrelsen föreslår att under budgetåret 1967/68 kreditgarantier

till lån för förvärv av tillskottsmark får utgå med 60 milj. kr., till

lån för investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar med 60

milj. kr., till jordförvärvslån med 60 milj. kr. och till driftslån med 40 milj.

kr.

e) Hela ramen på 4 milj. kr. till kreditgaranti för lån till lagerhus m. m.

för budgetåret 1965/66 har utnyttjats. Behovet av statlig lånegaranti för

tiden fram till den 1 juli 1967 uppskattas till ca 16 milj. kr. Enligt preliminära

uppgifter planeras spannmålslagerhusbyggen under budgetåret 1967/

68 för en kostnad av 29,2 milj. kr. Härutöver kan uppstå behov av lånegaranti

för att uppföra lagerhus för potatis etc. Med hänsyn till det restriktiva

läget på kreditmarknaden och då en viss del av kreditbehovet torde kunna

tillgodoses av de två nyinrättade kreditinstituten för lantbruksnäringarna

begränsar styrelsen sitt förslag till oförändrad ram av 4 milj. kr.

f) Det maximibelopp, för vilket styrelsen får bevilja lånegaranti, har

från den 1 juli 1966 höjts från 100 000 kr. till 200 000 kr. Från ramen skall

förutom garanti för lån till rationalisering, förvärv och drift av trädgårdsföretag

samt auktionslokaler täckas lånegaranti till trädgårdsnäringens

försäljningsföreningar för att uppföra lagerhus m. m.

Lantbruksstyrelsen föreslår, att den årliga räntan på den stående delen

opaginerad Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

av lån från egnahemslånefonden, som beviljats efter den 31 december 1919

men före den 1 juli 1940 och för vilka amorteringsskyldighet inträtt, får

för år 1968 nedsättas till 3,6 % samt att i avseende på köpeskilling för

sådan jordbrukslägenhet eller byggnad på åbolägenhet som år 1920 eller

senare försålts från kronoegendom räntan får — i den mån köpeskillingen

förräntas enligt enahanda grunder, som gällt eller gäller för den stående

delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter

— under år 1968 utgå efter 3,6 %.

Med ledning av vissa uppgifter från lantbruksnämnderna om behovet

att ytterligare utrymme för statlig kreditgaranti föreslår lantbruksstyrelsen

slutligen att kreditgarantiramarna för innevarande budgetår utökas med 7

milj. kr. för lån till yttre rationalisering och med 12 milj. kr. för lån till inre

rationalisering.

Bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets maskinlånefond. För innevarande

budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag

av 325 000 kr.

Lantbruksstyrelsen föreslår att för ändamålet anvisas 315 000 kr. Medelsbehovet

har beräknats med ledning av gjorda utfästelser.

Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. För innevarande

budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag

av 9 100 000 kr. I prop. 1967:1 (bil. 11 s. 15) har under anslagsrubriken

Bidrag till särskilda rationaliseringsinsatser i Norrland, m. m.

beräknats ett reservationsanslag av 9 100 000 kr.

Lantbruksstyrelsen föreslår, att anslaget förs upp med ett belopp av

16 500 000 kr.

Föreslagen

ändring

1966/67 1967/68 1

1. Statsbidrag m. m. vid särskilda rationaliseringsinsatser.

................................. 8 000 000 + 8 000 000

2. Produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland efter

beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall .. 250 000 — 100 000

3. Främjande av jordbruksnäringens framåtskridande

i de fyra nordligaste länen jämte Gävleborgs

län ..................................... 550 000 - 550 000

4. Fraktbidrag vid transport av fodermedel...... 300 000 + 50 000

1. Lantbruksstyrelsen beräknar medelsbehovet under tiden den 1 juli

1966—den 30 juni 1968 i redan godkända objekt till 11,2 milj. kr. och i

nytillkommande objekt till 7 milj. kr. eller tillhopa 18,2 milj. kr. För innevarande

budgetår disponibla medel beräknas till 6 milj. kr. varför ytterligare

12 milj. kr. erfordras under den nämnda tvåårsperioden. Därav

opaginerad Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

torde 2,5 milj. kr. behöva anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår

för att verksamheten skall kunna fortgå i planerad omfattning.

För budgetåret 1967/68 kvarstår härefter ett medelsbehov av 9,5 milj. kr.

Härtill kommer ett behov av ca 0,5 milj. kr. till utrednings-, planläggningsoch

upplysningsverksamhet. Ökningen av anslagsbehovet föranleds dels

av att verksamheten fr. o. m. den 1 juli 1965 avser större del av landet,

dels av att verksamheten i de fyra nordligaste länen ökar kraftigt. Härutöver

beräknar styrelsen 6 milj. kr. för att bidrag till inre rationaliseringsåtgärder

inom den särskilda rationaliseringen helt skall kunna bestridas från

förevarande anslag.

2. Från denna anslagspost har ca 100 000 kr. i medeltal per år disponerats

för förstärkning av hushållningssällskapens omkostnadsanslag. Lantbruksstyrelsen

föreslår, att anslagsposten under budgetåret 1967/68 tas

upp med 150 000 kr.

3. Medelsbehovet för angivna ändamål torde beaktas under resp. anslag

till den nya lantbruksorganisationen.

4. Styrelsen beräknar behovet av ytterligare medel för fraktbidrag till

350 000 kr.

Statens jordbruksnämnd: Avlöningar. För innevarande budgetår har under

denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 4 184 000 kr. I prop.

1967: 1 (bil. 11 s. 22) har anslaget förts upp med ett beräknat belopp av

4 836 000 kr.

Statens jordbruksnämnd föreslår att anslaget förs upp med 4 889 000

kr.

Föreslagen

ändring

1966/67 1967/68

Avlöningar till tjänstemän...................... 4 052 000 + 705 000

Arvoden och särskilda ersättningar .............. 82 000 —

Ersättning till experter och sakkunniga .......... 50 000 —

4 184 000 + 705 000

1. Jordbruksnämnden föreslår att en tjänst som avdelningsdirektör i

lönegrad Be 5 inrättas på utrikeshandelsbyrån samt att en tjänst som byrådirektör

i lönegrad Ae 27 och en tjänst som kanslist i utbyte mot en

tjänst som kontorsskrivare inrättas vid administrativa byråns beredskapssektion.

2. Löneomräkning 592 284 kr.

Statens jordbruksnämnd: Omkostnader. För innevarande budgetår bär

under denna anslagsrubrik anvisats 893 000 kr. I prop. 1967: 1 (bil. 11 s.

22) har anslaget förts upp med ett beräknat belopp av 966 000 kr.

Statens jordbruksnämnd föreslår att anslaget förs upp med 1 165 000 kr

opaginerad Kontrollera mot PDF

OJ to

Kungl. Majds proposition nr 95 år 1967

317

1. Sjukvård m. m..........

Reseersättningar .......

Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten

b) Övriga expenser .....

4. Publikationstryck.......

5. Särskilda undersökningar .

1966/67

Föreslagen

ändring

1967/68

20 000

—

303 000

+ 47 000

34 500

—

361 500

+ 214 000

84 000

+ 11000

90 000

—

893 000 + 272 000

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. För detta ändamål har

under angivna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 167 milj. kr.

för budgetåret 1966/67. Anslaget har i prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 22) förts

upp med ett beräknat belopp av 177 milj. kr.

Statens jordbruksnämnd föreslår att anslaget förs upp med 181 milj. kr.

Föreslagen

ändring

1966/67 1967/68

97 000 000 - 3 000 000

69 000 000 + 17 000 000

1 300 000_^

avrundat 167 000 000 14 000 000

1. Jordbruksnämnden förutsätter att anslagsmedlen för 1967/68 på samma

sätt som hittills skall täcka de med anslaget avsedda utgifterna under

ett budgetår, varvid de utgifter för allmänt mjölkpristillägg som görs under

juli—oktober 1967 kommer att avse pristillägg för maj—augusti 1967.

Medelsåtgången för denna period beräknas till 30 milj. kr. Medelsåtgången

för helt budgetår beräknas med hittills gällande normer till 94 milj. kr. på

grund av fortsatt minskning av mjölkinvägningen.

2. Prisutjämning på råvaror till livsmedelsindustrin utgår för chokladoch

konfektyrvaror, biscuits och wafers, senap, såser, soppor o. d. samt

fiskkonserver o. dyl. Kostnaderna för innevarande budgetår beräknas på

grund av ökning av varuvolymen med 9 milj. kr. överstiga det upptagna

beloppet av 69 milj. kr. Denna ökning väntas fortsätta. Vid sina beräkningar

har nämnden utgått från oförändrade införselavgiftsbelopp t. o. in.

februari 1967 och från en höjning med 3 % av dessa belopp för återstående

tid.

3. Nämnden förutsätter att medlen under anslagsposten skall disponeras

för samma ändamål som för innevarande budgetår. Utgifterna för stöd åt

ullproduktionen beräknas sålunda till oförändrat 600 000 kr. Ersättning till

Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. för att handha vissa uppgifter

1. Allmänt mjölkpristillägg..................

2. Prisutjämning av vissa jordbruksreglerade råvaror

till livsmedelsindustrin..............

3. Diverse kostnader ......................

opaginerad Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

som sammanhänger med regleringen av mjölk och mejeriprodukter beräknas

till oförändrat högst 200 000 kr. För att bestrida oförutsedda utgifter

som kan föranledas direkt av den prisreglerande verksamheten föreslår

nämnden oförändrat högst 500 000 kr. Från delposten bör i likhet med

tör innevarande budgetår enligt Kungl. Maj :ts bestämmande få bestridas

vissa kostnader för skördeskadeskyddet. Om framlagt förslag rörande

obligatorisk anmälan till skördeskadeskyddet genomförs, beräknas dessa

kostnader stiga med ca 50 000 kr. för budgetåret 1967/68.

Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel m. m.

För innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag

av 24 milj. kr. Anslaget har i prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 22) beräknats

till oförändrat belopp.

Statens jordbruksnämnd föreslår att anslaget förs upp med 25 300 000 kr.

Föreslagen

ändring

1966/67 1967/68

1. Lagring genom föreningen Svensk Spannmålshandels

försorg .............................. 18 200 000 + 500 000

2. Lagring i jordbruksnämndens regi............ 5 800 000 -f 800 000

Jordbruksnämndens beräkningar för budgetåret 1967/68 avser kostnaderna

för lagring inom ramen för redan givna bemyndiganden.

1. Omsättningsbehovet under verksamhetsåret 1967/68 beräknas av Svensk

Spannmålshandel till ca 35 000 ton brödsäd och ca 15 000 ton oljekraftfoder.

En oförändrad lagring av 300 000 ton brödsäd och 65 000 ton oljekraftfoder

beräknas för motsvarande budgetår kosta 18 675 000 kr. Jordbruksnämnden

har ingen erinran mot föreningens beräkningar.

2. Kostnaderna för lagring i jordbruksnämndens egen regi samt tillsyn,

arbete och transport i samband med omsättning av dessa lager beräknas

stiga med 800 000 kr.

Särskilt stöd åt det mindre jordbruket. För innevarande budgetår har

anvisats ett förslagsanslag av 86 milj. kr. under denna anslagsrubrik. I

prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 22) har beräknats ett anslag av 96 milj. kr.

Lantbruks styr elsen föreslår att anslagsposten till arealtillägg förs upp

med 17 milj. kr.

Statens jordbruksnämnd föreslår att medel beräknas för leveranstillägg

O o

tör mjölk med 23 milj. kr. och för extra mjölkpristillägg till 40,8 milj. kr.

Under budgetåret 1967/68 utbetalas arealtillägg, som gäller kalenderåret

1966. Belastningen på anslagsposten minskar dels till följd av minskningen

av antalet brukningsenheter under 10 ha åker, dels till följd av de

höjningar av taxerad förmögenhet, som synes ha följt av 1965 års taxering.

2 och 3. Under budgetåret 1967/68 skall leveranstillägg för mjölk utbe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

talas för regleringsåret 1966/67. Utgifterna för extra mjölkpristillägg kommer

att till två tredjedelar avse tiden efter regleringsåret 1966/67. Minskningen

av medelsåtgången beror på en väntad minskning av mjölkinvägningen.

Bidrag till bokföringsverksamheten i jordbruket. För ifrågavarande ändamål

har för innevarande budgetår under denna anslagsrubrik anvisats

ett reservationsanslag av 937 000 kr. I prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 23) har anslaget

beräknats till oförändrat belopp.

Lantbruksstyrelsen föreslår att anslaget förs upp med 937 000 kr.

Medelsbehovet beräknas efter samma grunder som för innevarande bud
-

getår.

1. Bokföringskostnader ................................. 743 250

2. Resekostnader ...................................... 75 000

3. Ersättning åt deltagare .............................. 72 200

4. Bokföringsmaterial .................................. 32 500

5. Hålkortsbearbetning ................................. 75 000

6. Kurser för ledare.................................... 3 000

7. Publikationstryck ................................... 7 500

8. Ben till undersökningen knutna nämnden ............ 1 000

9. Byggnadsinventering och skogsuppskattning............ 7 500

10. Ordnad bokföring vid mindre jordbruk................ 50 000

1 066 950

Av medelsbehovet beräknas 130 000 kr. kunna täckas av vid utgången

av innevarande budgetår odisponerad reservation.

Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd. För ifrågavarande

ändamål har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag

av 20 178 000 kr. för innevarande budgetår. I prop. 1967: 1 (bil. 11, s.

23) har anslaget förts upp med ett beräknat belopp av 20 048 000'' kr.

Statens jordbruksnämnd och statistiska centralbyrån föreslår att anslaget

förs upp med 21,2 milj. kr. varav 15 milj. kr. avser avsättning till

skördeskadefonden och 6,2 milj. kr. kostnader för de objektiva skördeuppskattningarna

och skördeskadeskyddets administration.

Jordbrukets maskinlånefond. Lantbruksstyrelsen beräknar att den disponibla

kapitaltillgången i fonden kommer att uppgå till ca 1,7 milj. kr.

vid utgången av nuvarande budgetår. Ca 5,8 milj. kr. väntas inflyta i

amorteringar, varför ca 7,5 milj. kr. beräknas finnas tillgängliga för utlåning

under budgetåret 1967/68.

opaginerad Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Kronotorparnas inventarielånefond. Till fonden anvisades senast för budgetåret

1962/63 ett investeringsanslag av 50 000 kr.

Domänshjrelsen föreslår att befintlig reservation i fonden på ca 290 000

kr. får disponeras för de med anslaget avsedda ändamålen även under

budgetåret 1967/68.

Fonden för förlag till statsverket. Kungl. Maj :t har av investeringsanslagen

lagring av jordbruksprodukter, ytterligare lagring av jordbruksprodukter

och särskild lagring av livsmedel ställt sammanlagt 206 175 000 kr. till förfogande

för beredskapslagring av vissa varor i jordbruksnämndens regi och

för utjämningslagring av smör och köttvaror, in. m. Vidare har 50 milj.

kr. ställts till förfogande som investeringsanslag för inlösen av svenskt

oljeväxtfrö genom föreningen Sveriges Oljeväxtintressenters försorg.

Statens jordbruksnämnd föreslår att redan anvisade medel får disponeras

för därmed avsedda ändamål, samt att för ökad utjämningslagring anvisas

ytterligare 25 milj. kr.

Jordfonden. Fonden uppgår sedan den för innevarande budgetår tillförts

5 milj. kr. till ca 177 milj. kr. Till förfogande för inköpsverksamheten står

enligt lantbruksstyrelsens beräkningar 6,1 milj. kr. utöver de under budgetåret

inflytande inkomsterna av fastighetsförsäljningar m. m.

Lantbruksstijrelsen föreslår att till fonden anvisas ett investeringsanslag

av 40 milj. kr.

Arrendeegnahemsfonden. Till fonden har senast för budgetåret 1959/60

anvisats ett investeringsanslag av 900 000 kr.

Lantbruksstyrelsen föreslår att nyss nämnda investeringsanslag, på vilket

den 30 juni 1966 fanns en outnyttjad behållning av 62 749 kr., får användas

även under budgetåret 1967/68. Endast fyra arrendeegnahem kvarstår

f. n. på fonden. Av dessa beräknas två kunna avvecklas under innevarande

budgetår.

Departementschefen

Under anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering, in. in. har för

innevarande budgetår fastställts ramar för bidrag till yttre och inre rationalisering

med 6 milj. kr. resp. 16 milj. kr. Med hänsyn till angelägenheten

av att intensifiera strukturrationaliseringen bör, såsom jag förordat i ett

föregående avsnitt, ramen för bidrag till yttre rationalisering ökas till 10

milj. kr. Ramen för bidrag till inre rationalisering bör av skäl som jag

redogjort för i det föregående kunna minskas till 8 milj. kr. Kungl. Maj:t

bör, om förhållandena skulle ge anledning därtill, äga jämka fördelningen

mellan de båda ramarna.

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Behovet av medel för utbetalning av beviljade bidrag beräknar jag för

nästa budgetår minska till 18 milj. kr. Jag har därvid bl. a. beaktat att vissa

kostnader som nu belastar förevarande anslag enligt förslag i prop. 1967:74

fr. o. m. budgetåret 1967/68 skall bestridas från andra anslag. Vidare har

jag tagit hänsyn till medelsbehovet för redan utfästa bidrag till återbetalning

av lån från jordbrukets maskinlånefond vilka enligt min mening bör

tillgodoses genom anlitande av förevarande anslag. I övrigt bör anslaget få

tas i anspråk för särskilda ändamål i samma utsträckning som för innevarande

budgetår.

Under anslaget Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

bör liksom hittills redovisas ramarna för den statliga kreditgarantigivningen

för rationaliseringsändamål på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden.

För att tillgodose anspråken på kreditgaranti på jordbrukets område

redan under innevarande budgetår föreslår jag i anledning av framställning

av lantbruksstyrelsen att ramarna för budgetåret 1966/67 för

garantilån till yttre och inre rationalisering vardera utvidgas med 7 milj.

kr. till 52 milj. kr. resp. 45 milj. kr.

För budgetåret 1967/68 bör garantiramen för yttre rationalisering fastställas

till 65 milj. kr. och för inre rationalisering till 50 milj. kr. Garantiramarna

för jordförvärvslån och driftslån är för innevarande budgetår

fastställda till 30 milj. kr. resp. 20 milj. kr. För att täcka väntade ökade

anspråk på ifrågavarande garantilån beräknar jag att ramen för jordförvärvslån

behöver ökas med 7 milj. kr. till 37 milj. kr. och ramen för driftslån

med 10 milj. kr. till 30 milj. kr. I det föregående har jag förordat att

statlig kreditgaranti införs för maskinlån. Anspråken på sådan kreditgaranti

beräknar jag uppgå till samma belopp som fått disponeras för lån

från jordbrukets maskinlånefond under innevarande budgetår. Garantiramen

för maskinlån bör därför fastställas till 7 milj. kr. Jag har därvid

även beaktat behovet av ramutrymme för lån för att skaffa maskin som

skall användas gemensamt för yrkesmässig produktion av trädgårdsprodukter.

Sammanlagt kommer alltså vid bifall till mina förslag nu berörda kreditgarantiramar

att uppgå till 189 milj. kr. för nästa budgetår, vilket är 56 milj.

kr. mer än det för innevarande budgetår ursprungligen fastställda beloppet.

Kungl. Maj :t bör äga jämka fördelningen mellan ramarna för lån till yttre

och inre rationalisering, jordförvärvslån, driftslån och maskinlån om förhållandena

ger anledning därtill.

Ramen för lån till uppförande av lagerhus m. m. bör enligt min mening

tas upp med oförändrat 4 milj. kr. Jag vill i detta sammanhang anmäla att

jag ämnar föreslå att lantbruksstyrelsen får i uppdrag att inkomma med

förslag till de ändringar i bestämmelserna för denna garantigivning som

kan föranledas av vad jag i det föregående förordat i fråga om det ekonomiska

stödet för jordbrukets rationalisering. Anspråken på kreditgaranti

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

för trädgårdsnäringens rationalisering har ökat kraftigt. Jag föreslår därför

att ramen för sådana garantilån utvidgas med 1 milj. kr. till 7 milj. kr.

Jag är inte beredd att nu ta ställning till frågan om nedsättning av räntan

för år 1968 på bl. a. vissa lån från egnahemslånefonden. Jag avser återkomma

till Kungl. Maj :t härom sedan viss undersökning av ifrågavarande

lån slutförts.

Anslaget bör föras upp med oförändrat 500 000 kr.

Medelsbehovet under anslaget Bidrag till särskilda rationaliseringsåtgärder

i Norrland, in. m. har ökat kraftigt. Jag föreslår därför att för innevarande

budgetår för ändamålet anvisas ytterligare 1,5 milj. kr. på tilläggsstat.

För nästa budgetår bör till statsbidrag vid den särskilda rationaliseringsverksamheten

beräknas 8,6 milj. kr. Jag har därvid beaktat att förslagen

i prop. 1967: 74 bl. a. innebär att vissa kostnader för personal m. in.,

som hittills belastat denna del av anslaget, i fortsättningen bör bestridas

från lantbruksnämndernas avlönings- och omkostnadsanslag. Mitt förslag

innebär därför en reell förstärkning av medlen för bidragsgivning med ca

2 milj. kr. Någon ändring av fördelningen av kostnaderna för bidragsgivningen

mellan förevarande anslag och anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering,

m. m. bör f. n. ej ske.

Beloppet till Kungl. Maj :ts disposition för produktionsbefrämjande åtgärder

i Norrland efter beslut i varje särskilt fall beräknar jag kunna minska

med 100 000 kr. till 150 000 kr. De förslag, som framlagts i prop. 1967:

74, medför att medel för främjande av jordbruksnäringens framåtskridande

i de fyra nordligaste länen och Gävleborgs län, vilka utgått till hushållningssällskapen,

ej längre erfordras. Behovet av medel för fraktbidrag vid

transport av fodermedel bör för nästa budgetår beräknas till 350 000 kr.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag alltså

till 9 100 000 kr.

Förslagsanslaget Statens jordbruksnämnd: Avlöningar har för innevarande

budgetår förts upp med 4 184 000 kr. Jag beräknar för nästa budgetår

ytterligare medel för en tjänst som avdelningsdirektör med tjänstgöring

på utrikeshandelsbyrån. Vidare bör medel för löneomräkning beräknas i

enlighet med jordbruksnämndens förslag. Till frågan om medel för det Ökade

arbete för nämnden, som kan föranledas av mina förslag rörande ändringar

i jordbruksprisregleringen m. m., återkommer jag vid behandlingen

av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Anslaget bör

i anledning av mina förslag ökas med 652 000 kr. till 4 836 000 kr.

Under anslagsrubriken Statens jordbruksnämnd: Omkostnader har för

budgetåret 1966/67 anvisats 893 000 kr. För nästa budgetår bör medlen till

reseersättningar räknas upp med 20 000 kr. Jag beräknar att av medlen

8 000 kr. bör få tas i anspråk för utrikes resor. Härjämte beräknar jag för

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1967

övriga expenser och publikationstryck ytterligare 45 000 kr. resp. 8 000 kr.

Anslaget bör sålunda räknas upp med 73 000 kr. till 966 000 kr.

Förslagsanslaget Prisregler ande åtgärder på jordbrukets område har

innevarande budgetår förts upp med 167 milj. kr.

Medelsbehovet under budgetåret 1967/68 för allmänt mjölkpristillägg

påverkas av mina förslag i det föregående. Med beaktande av att viss eftersläpning

föreligger i fråga om utbetalning av tillägget beräknar jag medelsåtgången

för nästa budgetår till 73 milj. kr. Vidare bör under anslaget beräknas

10 milj. kr., som enligt vad jag förordat i det föregående skall tillföras

regleringsföreningen för mjölk och mjölkprodukter för att förbättra

avräkningspriset för mjölk. Härjämte bör för den i det föregående angivna

garantien för partipriset på smör beräknas ett belopp av 16,5 milj. kr. som

bör ställas till jordbruksnämndens disposition.

Kostiraden för prisutjämning för råvaror för livsmedelsindustrin beräknar

jag för nästa budgetår till 84 milj. kr., vilket innebär en ökning med

15 milj. kr. i förhållande till anslagsberäkningen för innevarande budgetår.

Ökningen beror delvis på att enligt beslut av 1966 års riksdag (prop. 139,

JoU 26, rskr 258) kostnaderna för prisutjämning beträffande Öl skall bestridas

av förevarande anslag. Å andra sidan medför den i det föregående berörda

sänkningen av priset på socker en ej oväsentlig besparing.

För diverse kostnader har för innevarande budgetår beräknats 1,3 milj.

kr. Med hänsyn till att mina förslag i det föregående innebär att det särskilda

ullstödet bortfaller fr. o. m. den 1 september 1967 och att Svenska

Mejeriernas Riksförenings befattning med vissa uppgifter inom mjölkregleringen

bortfaller bör medelsbehovet för nästa budgetår kunna beräknas

minska till 700 000 kr. Liksom hittills bör av detta belopp högst 500 000 kr.

få användas till oförutsedda utgifter. Till sådana oförutsedda utgifter bör

liksom hittills få hänföras bl. a. kostnader för skördeuppskattning och

administration av det permanenta skördeskadeskyddet.

Jag har i det föregående anmält frågan om en skyndsam utredning angående

behovet av åtgärder för att såsom underlag för att kunna bedöma

verkningarna av olika jordbrukspolitiska åtgärder följa upp utvecklingen

inom jordbruket. Det är enligt min mening angeläget att undersökningar

som kan behövas för detta ändamål kan sättas i gång så snart som möjligt.

Vidare kan i anslutning härtill och till följd av omläggningen av jordbruksprisregleringen

samt för den i det föregående berörda planen för försörjningsberedskapen

behövas tillfällig förstärkning av bl. a. statens jordbruksnämnds

personal. För att täcka utgifter för här berörda ändamål bör

för nästa budgetår stå till Kungl. Maj :ts disposition ett belopp av högst

1 milj. kr. av förevarande anslag.

Härjämte bör anslaget liksom hittills, om andra för ändamålet avsedda

medel ej visar sig förslå, få tas i anspråk för att täcka de utbetalningar till

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kung}. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

Danmark som skall ske enligt det mellan Sverige och Danmark gällande

avtalet rörande samhandeln med jordbruksprodukter.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknar jag till avrundat

185 milj. kr. Anslaget bör föras upp med detta belopp.

Under rubriken Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och fodermedel

m. m. har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av

24 milj. kr. Såsom jag berört i det föregående räknar jag för nästa budgetår

med beredskapslagring i samma utsträckning som hittills. Vid lagringen

av brödsäd bör, om lämplig lagringsduglig inhemsk vara ej finns att tillgå,

hinder ej möta att lagra importerad brödsäd. Behov av import för ändamålet

finns f. n. i fråga om råg. Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar

jag till oförändrat 24 milj. kr.

Förslagsanslaget Särskilt stöd åt det mindre jordbruket är för innevarande

budgetår uppfört med 86 milj. kr. För arealtillägg för kalenderåret

1966 och för leveranstillägg för mjölk för regleringsåret 1966/67, vilka i sin

helhet utbetalas under nästa budgetår, beräknar jag ett medelsbehov av

17 milj. kr. resp. 23 milj. kr. Såsom jag berört i det föregående torde de på

budgetåret 1967/68 belöpande kostnaderna i anledning av mina förslag

i fråga om småbruksstödet kunna uppskattas till 29 milj. kr. För extra

mjölkpristillägg i norra Sverige bör med hänsyn till den nedgång i mjölkproduktionen

som förutsatts medelsbehovet för nästa budgetår tas upp

med 38 milj. kr. Anslaget bör alltså föras upp med 107 milj. kr., vilket

innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 21 milj. kr.

Reservationsanslaget Bidrag till bokföringsverksamheten i jordbruket,

som för innevarande budgetår är uppfört med 937 000 kr., används i huvudsak

för att täcka kostnaderna för den jordbrukseltonomiska undersökningen.

Frågan om denna undersöknings framtida utformning bör prövas av

den i det föregående nämnda utredningen om metoderna m. m. för att följa

utvecklingen inom jordbruket. I avvaktan på förslag från denna utredning

bör enligt min mening förevarande anslag för nästa budgetår tas upp med

oförändrat 937 000 kr. Ivungl. Maj :t bör med hänsyn till vad jag nyss anfört

rörande den jordbruksekonomiska undersökningen äga bestämma om

anslagets närmare användning.

Anslaget Kostnader i samband med permanent skördeskadeskgdd är för

innevarande budgetår uppfört med 20 178 000 kr. varav 15 milj. kr. avser

avsättning till skördeskadefonden och återstoden kostnader för skördeskadeskyddets

administration.

Såsom jordbruksnämnden föreslagit bör för budgetåret 1967/68 anvisas

oförändrat 15 milj. kr. för att föras över till skördeskadefonden under förutsättning

att jordbruket skjuter till minst samma belopp. För nästa budgetår

kan anslaget räknas ned med 550 000 kr. på grund av förslaget i prop.

1967: 74 att 25 ledare för provyteverksamhet förs upp på lantbruksnämn
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

dernas stat. Omkostnaderna för denna personal bör dock alltjämt belasta

förevarande anslag. För kostnader för att förbereda och påbörja övergången

till obligatorisk skördeskadeanmälan och med denna kombinerad insamling

av uppgifter för jordbruksstatistik och företagsregister bör anslaget

ökas med 400 000 kr. Jag föreslår att anslaget för budgetåret 1967/68

förs upp med 20 448 000 kr.

I ett tidigare avsnitt har jag föreslagit att Jordbrukets maskinlånefond

avvecklas vid utgången av budgetåret 1966/67. Den 301 juni 1966 uppgick

fondkapitalet till 33 330 000 kr. Härav var ca 28 680 000 kr. utlånat. Vid avvecklingen

av fonden bör befintlig behållning i denna och återflytande belopp

levereras in till riksgäldskontoret med undantag av tidigare indirekt

avskrivet belopp av 3 886 000 kr. Hushållningssällskapen står nu s. k. delcredereansvar

för lån från jordbrukets maskinlånefond på samma sätt som för

lån från fiskerilånefonden. I prop. 1967: 74 har förordats att sällskapen skall

befrias från detta ansvar när det gäller lån ur fiskerilånefonden. Jag anser

att sådan befrielse bör medges även beträffande lån ur maskinlånefonden.

Till Kronotorparnas inventarielånefond anvisades senast för budgetåret

1962/63 ett investeringsanslag av 50 000 kr. Jag tillstyrker domänstyrelsens

förslag att nämnda investeringsanslag får användas även under budgetåret

1967/68.

För utjämningslagring av smör och köttvaror samt för beredskapslagring

av vissa varor i jordbruksnämndens regi förfogar nämnden över tillhopa

206 175 000 kr. Medlen har anvisats som investeringsanslag under fonden

för förlag till statsverket. Under anslagsrubrikerna Lagring av jordbruksprodukter,

Ytterligare lagring av jordbruksprodukter och Särskild lagring av

livsmedel har investeringsanslag för angivna ändamål anvisats senast för

budgetåret 1953/54 och 1963/64. Under samma fond har under rubriken Inlösen

av inhemskt oljeväxtfrö för budgetåret 1953/54 anvisats ett investeringsanslag

av 50 milj. kr.

Jag kan ej biträda jordbruksnämndens förslag att ställa ytterligare medel

till förfogande för utjämningslagring. Däremot tillstyrker jag att även

för nästa budgetår redan anvisade medel får disponeras för de med anslagen

avsedda ändamålen.

1 det föregående har jag föreslagit att Jordfonden förstärks med 40 milj.

kr. under nästa budgetår för att göra det möjligt att utvidga lantbruksnämndernas

aktiva inköps- och försäljningsverksamhet i fråga om mark.

Av beloppet är 10 milj. kr. avsedda för inlösen av ofullständiga jordbruk

som ej erfordras för rationaliseringsändamål. De inlösta fastigheterna bör

enligt min mening redovisas under en särskild delfond under jordfonden.

Vinster och förluster vid denna verksamhet bör i likhet med vad som gäller

för lantbruksnämndernas inköps- och försäljningsverksamhet i övrigt få

s. 326 Kontrollera mot PDF

326 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

balanseras med anlitande av anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering,

m. in.

Av det nyss nämnda beloppet på 40 milj. kr. har jag i det föregående förordat

att 20 milj. kr. tillförs jordfonden genom överföring till denna av

vid utgången av regleringsåret 1965/66 kvarstående införselavgiftsmedel.

Återstående 20 milj. kr. bör anvisas på riksstaten.

Såsom kapitaltillskott till Årrendeegnahemsfonden anvisades senast för

budgetåret 1959/60 ett investeringsanslag av 900 000 kr. Jag tillstyrker lantbruksstyrelsens

förslag att investeringsanslaget får användas för sitt ändamål

även under budgetåret 1967/68.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1) anta förslag till förordning med vissa bestämmelser

om prisreglering på jordbrukets område,

2) anta förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

3) godkänna de av mig angivna allmänna riktlinjerna för

j ordbrukspolitiken,

( 4) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande sta
tens

medverkan och ekonomiska stöd till jordbrukets rationalisering,

5) besluta att i överensstämmelse med vad i det föregående

förordats ett register över företagen inom jordbruket

och skogsbruket skall inrättas samt att obligatorisk anmälan

till skördeskadeskyddet skall införas,

6) godkänna de förslag som framlagts i det föregående

rörande vissa omställningsfrågor och om småbruksstödet,

7) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande eftergift

av den stående delen av lån som utlämnats från arbetarsmåbrukslånefonden,

8) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande utformningen

på längre sikt av prisregleringen på jordbruksprodukter

m. m.,

9) godkänna de av mig angivna grunderna för reglering

av priser nr. m. på vissa jordbruksprodukter för tiden den 1

september 1967—den 30 juni 1969,

10) bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

medgivande, statens jordbruksnämnd att vidta erforderliga

åtgärder för att genomföra prisregleringen under regleringsåret

1967/68,

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

11) godkänna vad i det föregående föreslagits om användningen

av införselavgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret

1967/68, och av andra i samband med jordbruksregleringen

under regleringsåret inflytande avgiftsmedel.

12) godkänna de förslag som framlagts i det föregående

rörande dispositionen av införselavgiftsmedel, som inflyter

eller influtit under regleringsåret 1966/67 eller tidigare regleringsår,

och av andra i samband med jordbruksregleringen

under samma regleringsår influtna eller inflytande avgiftsmedel,

13) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande

dispositionen av medel som tidigare avsetts för stöd till odlingen

av spånads- och oljelin,

14) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att till

förfogande för Svensk Kötthandel, ekonomisk förening, ställa

en rörlig kredit av 50! milj. kr. för ändamål som angetts i

det föregående,

15) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande råvarukostnadsutjämning

för vissa jordbruksprodukter,

16) medge att för budgetåret 1966/67 statlig kreditgaranti

får lämnas för lån till yttre rationalisering med ytterligare

7 000 000 kr. och för lån till inre rationalisering med

ytterligare 7 000 000 kr., med rätt för Kungl. Maj :t att jämka

fördelningen,

17) medge att för budgetåret 1967/68 statlig kreditgaranti

får lämnas för lån till yttre rationalisering med

65 000 000 kr., för lån till inre rationalisering med 50 000 000

kr., för jordförvärvslån med 37 000 000 kr., för driftslån

med 30 000 000 kr., för maskinlån med 7 000 000 kr., för

lån till uppförande av lagerhus för jordbruksändamål m. m.

med 4 000 000 kr. samt för lån till trädgårdsnäringens rationalisering

med 7 000 000 kr., med rätt för Kungl. Maj :t

att jämka fördelningen mellan de fem förstnämnda ändamålen,

18) medge att för budgetåret 1967/68 statsbidrag till yttre

rationalisering får beviljas med 10 000 000 kr. och till

inre rationalisering med 8 000 000 kr., med rätt för Kungl.

Maj :t att jämka fördelningen,

19) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande

avveckling av Jordbrukets maskinlånefond,

20) på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1966/67

under nionde huvudtiteln till Bidrag till produktionsbefrämjande

åtgärder i Norrland m. m. anvisa ett reservationsanslag

av 1 500 000 kr.,

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1967

21) på riksstaten för budgetåret 1967/68 under nionde

huvudtiteln anvisa

a) till Bidrag till jordbrukets rationalisering, nr. in. ett

förslagsanslag av 18 000 000 kr.,

b) till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

ett förslagsanslag av 500 000 kr.,

c) till Bidrag till särskilda rationaliseringsåtgärder i

Norrland, m. m. ett reservationsanslag av 9 100 000 kr.,

d) till Statens jordbruksnämnd: Avlöningar ett förslagsanslag

av 4 836 000 kr.,

e) till Statens jordbruksnämnd: Omkostnader ett förslagsanslag

av 966 000 kr.,

f) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

ett förslagsanslag av 185 000 000 kr.,

g) till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel och

fodermedel m. m. ett förslagsanslag av 24 000 000 kr.,

h) till Särskilt stöd åt det mindre jordbruket ett förslagsanslag

av 107 000 000 kr.,

i) till Bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket

ett reservationsanslag av 937 000 kr.,

j) till Kostnader i samband med permanent skördeslcadeskydd

ett reservationsanslag av 20 448 000 kr.

22) på riksstaten för budgetåret 1967/68 under diverse

kapitalfonder till Jordfonden anvisa ett investeringsanslag

av 20 000 000 kr.

23) medge att det under fonden till låneunderstöd för

budgetåret 1962/63 anvisade investeringsanslaget till Kronotorparnas

inventarielånefond, de under fonden för förlag

till statsverket för budgetåren 1953/54 resp. 1963/64 anvisade

investeringsanslagen Lagring av jordbruksprodukter,

Ytterligare lagring av jordbruksprodukter, Inlösen av

inhemskt oljeväxtfrö och Särskild lagring av livsmedel

samt det under diverse kapitalfonder för budgetåret 1959/60

anvisade investeringsanslaget till Arrendeegnahemsfonden

används under budgetåret 1967/68 för de med anslagen avsedda

ändamålen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

329

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Förslag till förordning med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets

område................................................. 3

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370) ....................................................... 13

Utdrag av statsrådsprotokollet för den 31 mars 1967 .................. 14

Inledning .................................................... 14

Riktlinjer för jordbrukspolitiken .............................. 18

Översikt över gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken ........ 18

Jordbruksutredningen ...................................... 21

Remissyttrandena .......................................... 43

Depaxdementschefen ........................................ <58

Rationalisering och rådgivning m.m........................... 75

Nuvarande förhållanden .................................... 75

Jordbruksutredningen ...................................... 84

Remissyttrandena .......................................... 97

Obligatorisk skördeskadeanmälan m. m........................ 108

Departementschefen ........................................ 115

O mställning sfr ågor och småbruksstöd .......................... 129

Nuvarande förhållanden .................................... 129

Jordbruksutredningen ..................... 132

Remissyttrandena .......................................... 137

Arbetarsmåbrukslån ........................................ 141

Departementschefen ........................................ 145

Prisreglering för jordbrukets produkter ........................ 153

Prisregleringens allmänna utformning ........................ 153

Nuvarande förhållanden................................... 153

Jordbruksutredningen..................................... 160

Remissyttrandena .......................................... 174

Jordbrukspriskommittén................................... 183

Prisregleringar för olika produkter............................ 187

Spannmål m. m....................................... 187

Oljeväxter m. m.......................................... 197

Sockerbetor .............................................. 208

Matpotatis ............................................... 223

Fabrikspotatis............................................ 225

Mjölk och mjölkprodukter ................................ 241

Kött och fläsk............................................ 259

Ägg och äggprodukter m. m............................... 267

Användning av införsel- och regleringsavgiftsmedel, m. m.......270

Departementschefen ........................................ 277

s. 330 Kontrollera mot PDF

330 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1967

Råvarukostnadsutjämning ..................................... 300

Nuvarande förhållanden .................................... 300

Jordbruksutredningen ...................................... 302

Arbetsgruppen ............................................. 302

Remissyttrandena .......................................... 305

Departementschefen ........................................ 310

Anslagsfrågor ................................................ 313

Anslagsframställningar för budgetåret 1967/68 m. m...........313

Departementschefen ........................................ 320

Hemställan .................................................. 326

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 6701 14

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. Rskr. 1967:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevilln a1 i texten
  3. JoU 1967:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m.m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. BevU 1967:49 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m., jämte i ämnet väckta motioner, såvitt propositionen och mo s. 1 i texten