Sök i Ratio Lex

Angående effektiuisering och samordning av statens skogsföretag, m. m

1968-04-05 · 52 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:103, Angående effektiuisering och samordning av statens skogsföretag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1068

1

Nr 103

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående effektiuisering

och samordning av statens skogsföretag, m. m.; given

Stockholms slott den 5 april 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogat förslag till förordning om upphävande av förordningen

den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för förvaltningen av

vissa kronoskogar,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till gemensamt mål för verksamheten

vid statens skogsföretag. Statens skogsbruk och skogsindustri skall enligt

förslaget drivas affärsmässigt och effektivt för att på lång sikt ge bästa

möjliga samlade ekonomiska utbyte. Vidare föreslås att en verksstyrelse

inrättas för domänverket. För att få till stånd en samordnad ledning av

statens skogsföretag bör denna i stort sett vara densamma som styrelsen för

Assi. För att göra ett ökat affärsmässigt handlande möjligt föreslås domänverket

få utökade befogenheter i fråga om förvaltningen av statens skogar.

Vidare föreslås höjda värdegränser vid försäljning av mark utan riksdagens

medgivande i varje särskilt fall. Domänverkets rörliga kredit avses få ökat

användningsområde. I propositionen föreslås även att Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, domänverket skall få besluta om organisationen

av domänverket. Beträffande Assi föreslås att nuvarande begränsning

av rätten att pantförskriva inteckningar i fast egendom upphävs.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

Förslag

till

Förordning

om upphävande av förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående

grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar

Härigenom förordnas, att förordningen den 10 maj 1935 angående grun

der för förvaltningen av vissa kronoskogar skall upphöra att gälla vid ut

gången av år 1968.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1068

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

5 april 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om effektivisering

och samordning av statens skogsföretag, m. m. samt anför.

Inledning

Med uppgift att utreda organisationen av statens skogsförvaltande och

skogsindustriella verksamhet tillsattes år 1962 statens skogsföretagsutredning

(direktiv se 1963 års riksdagsberättelse, s. 206). Utredningen1 har den

11 mars 1964 avlämnat betänkandet »Statens skogar och skogsindustrier»

(SOU 1964: 7). Efter remiss har yttranden avgetts av justitiekanslersämbetet,

riksrevisionsverket, statskontoret, kammarkollegiet, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,

arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsnämnd, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, vidare vissa

länsstyrelser i mellersta och norra Sverige, Aktiebolaget Statens Skogsindustrier

(Assi), Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges arbetsledareförbund

(SALF), Sveriges Industriförbund, Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund,

Svenska Samernas riksförbund samt Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund.

Utredningen följdes inte av någon omedelbar åtgärd från Kungl. Maj:ts

sida. Under år 1967 har frågan om effektivisering och samordning av statens

skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet behandlats av en särskild

arbetsgrupp inom finans- och jordbruksdepartementen, skogsföretagsbered
-

1 Ledamöter direktörerna J. A. Ericsson och E. J. Severin. Experter generaldirektören E

W. Höjer och direktören J. O. S. Rynell.

f2 Bihang till riksdagens protokoll t968. 1 samt. Nr 103

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

ningen. Beredningen har redovisat sina överväganden och förslag i en den

15 december 1967 dagtecknad promemoria »Effektivisering och samordning

av statens skogsföretag» (Stencil Fi 1967: 16). över promemorian har efter

remiss yttranden avgetts av riksrevisionsverket, statskontoret, kammarkollegiet,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,

statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk, länsstyrelserna

i Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, affärsverksutredningen, Assi, Sveriges

Industriförbund, Sveriges jordägareförbund, Svenska Samernas riksförbund,

Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk (RLF), LO, SR, SACO, SALF samt TCO.

I skrivelse den 27 september 1967 har domänstyrelsen överlämnat förslag

till ny organisation för den centrala och regionala administrationen av domänverket.

över förslaget har remissyttranden avgetts av riksrevisionsverket,

statskontoret, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus,

Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län, Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveriges Skogsägareföreningars

riksförbund, Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare, SACO, SR,

TCO och RLF. Domänstyrelsen har vidare överlämnat yttranden från vissa

över jägmästare, Domänverkets tjänstemannaförening, Domänverkets allmänna

SACO-förening och Statsjägmästarnas förening.

Slutligen har domänstyrelsen i skrivelse den 9 oktober 1967 föreslagit vissa

ändringar i bestämmelserna om bostadslån, bostadsrättslån och statlig kreditgaranti

till fast anställda skogsarbetare. Yttrande häröver har avgetts av

riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska

Skogsarbetareförbundet.

Nuvarande ordning

Domänverket. Domänverket är ett affärsdrivande verk. Domänstyrelsen

skall enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 846) förvalta den fasta

egendom och de övriga tillgångar som hör till domänverkets fond samt förvalta

och utöva tillsyn över vissa andra allmänna skogar. Det åligger vidare

styrelsen att vidta åtgärder för att förvärva och avyttra fast egendom för

domänfondens räkning. Vissa uppgifter av allmän administrativ natur har

efter hand flyttats över på andra myndigheter. Verksamheten har härigenom

begränsats till att i huvudsak omfatta förvaltningen av statens

skogs- och jordbruksegendomar. Skogsdriften är den helt dominerande verksamhetsgrenen.

Den allmänna inriktningen av domänverkets skogsförvaltande verksamhet

anges i förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 ur 1968 fj

förvaltningen av vissa kronoskogar (kronoskogsförordningen). Skogarna

skall enligt förordningen vårdas efter regler vilka med tillgodoseende av

fordringarna på ett uthålligt skogsbruk och eu i möjligaste mån jämn avverkning

åsyftar högsta möjliga avkastning i pengar (2 §). 1 övrigt innehåller

förordningen bestämmelser om bl. a. utsyning före avverkning, sättet

för försäljning av virke m.m. samt avtal om avverkningsrätt eller upplåtelse

av annan särskild nyttjanderätt (3—5 §§). Tillämpningsföreskrifter till

förordningen får meddelas av domänstyrelsen (6 §).

Den ekonomiska handlingsfriheten inom domänverket begränsas av eu

rad restriktioner. I fråga om finansieringen av domänverkets verksamhet

gäller att verket med egna inkomster skall bestrida sina driftsutgifter. Kungl.

Maj:t fastställer årligen efter förslag av verket driftstat för detta. Denna tar

upp dels de beräknade inkomsterna från virkesförsäljning m. m., dels de beräknade

administrationskostnaderna, kostnaderna för att tillgodogöra sig

virkesavkastningen och avsättning till förnyelsefonden samt beräknat överskott.

Förnyelsefondens medel används till bl. a. skogsvårdsåtgärder, skogsdikning

och skogsbilvägbyggnad. Reglerna för avsättning till fonden fastställdes

av 1950 års riksdag (prop. 27, JoU 3, rskr 54). Bestämmelserna innebär

att innan överskottsmedel levereras in till statsverket skall viss procent av

domänverkets bruttointäkt av skogsbruket avsättas till fonden. Det ankommer

därvid på Kungl. Maj :t att fastställa procentsatsen. Fram t. o. m. år

1966 var den 12 % och sedan år 1967 är den 10 %. Den 31 december 1966

uppgick förnyelsefonden till 54 milj. kr.

Enligt instruktionen skall överskottet i princip levereras in till statskassan.

Domänverkets rätt att placera medel på räntebärande bankkonto är

liksom för andra myndigheter begränsad genom kungörelsen den 8 juni

1951 (nr 453) om skyldighet för medelsförvaltande statliga myndigheter

in. fl. att i vissa fall anlita riksbanken, postgirorörelsen eller Sveriges Kreditbank

aktiebolag.

Till skillnad från övriga affärsdrivande verk får domänverket inte något

tillskott för investeringar över statsbudgeten. Verkets kreditbehov tillgodoses

med rörelsekapitalet på 22 milj. kr. och genom att tillgängliga medel

i markfonden och förnyelsefonden får disponeras, men främst genom tillgång

till rörlig kredit i riksgäldskontoret. Denna uppgår f. n. till 130 milj.

kr.

Domänverkets omsättning steg från 309 milj.kr. år 1957 till 412 milj. kr.år

1966. De löpande intäkterna av virkesrörelsen ökade under samma period

från 288 till 382 milj. kr. Samtidigt ökade försäljningsvolymen från 6,7 till

7,5 milj. m3sk. Försäljningspriserna i kr. per m3sk ligger f. n. på ungefär

samma nivå som år 1955. De ökade intäkterna beror till största delen på

ökade uttag och en förskjutning från försäljning av rotposter mot upparbetade

sortiment. Av det sålda virket levereras ca 35 % till Assi, som är

domänverkets största kund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

I fråga om förvaltningen av statens domäner gäller särskilda bestämmelser.

Under domänverkets fond (domänfonden) redovisas det statskapital

som förvaltas av domänverket. Enligt bokslutet för år 1966 tas domänfondens

kapital upp på följande poster:

Fastigheter............................................. 329 240 147

Naturvårdisfonden ...................................... 971497

Inventarier ............................................ 1

Aktier

Hjälmare kanal och Slussverks AB............ 3 352 206

AB Jäders bruk ............................ 11 386 000 14 738 206

Markfonden

Kontant ................................... 10 378 747

Fordringar ................................. 10 171 985 20 550 732

Flottledsfonden......................................... 1 744 027

Rörelsekapitalet ........................................ 22 000 000

Summa kr. 389 244 610

Domänfondens fastigheter har tagits upp med 1937 års utgående huvudboksvärde

som grundvärde med tillägg eller avdrag för de förändringar

genom köp, försäljningar och överlåtelser av fastigheter, som inträffat efter

den 1 januari 1938. Taxeringsvärdet för domänfondens fastigheter uppgick

den 31 december 1966 till 1 581,3 milj. kr. varav för jordbruksdomänerna

216,3 milj. kr.

De grundläggande reglerna för domänverkets markinköp fastställdes genom

beslut av 1911 och 1912 års riksdagar (prop. 1911: 214, JoU 112, rskr

216 och prop. 1912: 200, JoU 104, rskr 264). Dessa beslut innebär att markfondens

tillgångar, som i huvudsak uppkommit genom försäljning av fastigheter

som redovisas under domänfonden, får disponeras av Kungl. Maj :t

för inköp av skogsmark och för skogsbörd tjänlig mark samt för inlösen

av vissa ströängar. I överensstämmelse härmed gäller enligt de av riksdagen

(prop. 1945:157, JoU 35, rskr 261) antagna grunderna för försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. att köpeskillingen, efter avdrag av utgifter

för försäljningen, skall ingå i markfonden för att användas till inköp

av nämnda slag. Bestämmelserna härom återfinns i 14 § förordningen

den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m.

Domänstyrelsen får numera under vissa förutsättningar besluta om förvärv

från lantbruksnämnd av mark, som är taxerad som jordbruksfastighet,

om köpeskillingen ej överstiger 100 000 kr. Styrelsen har vidare bemyndigande

att generellt besluta om köp av skogsmark då köpeskillingen

för objektet i dess helhet ej överstiger 100 000 kr. Styrelsen får även besluta

om s. k. avtalsbyten av skogsmark mellan staten och andra skogsägare.

Som förutsättning härför gäller att förvärvet eller markbytet tillstyrkts av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 är 1068

lantbruksnämnd eller lantbruksstyrelsen samt i förekommande fall av fastiglietsbildningsmyndighet.

Enligt 77 § regeringsformen krävs riksdagens samtycke för försäljning

och förpantning m. m. av staten tillhörig fast egendom. Riksdagen har emellertid

sedan många år för ett budgetår i sänder bemyndigat Kungl. Maj :t att

utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall inom vissa värdegränser besluta

om försäljning av statens fasta egendom. Efter beslut av 1967 års riksdag

(prop. 99, JoU 23, rskr 279) gäller för innevarande budgetår att Kungl.

Maj:t får besluta om försäljning av staten tillhörig fast egendom, som förvaltas

av bl. a. domänstyrelsen, då egendomens taxeringsvärde eller, om sådant

värde ej finns, saluvärde uppgår till högst 500 000 kr. Kungl. Maj :t får

delegera beslutanderätten om nyss nämnda värden uppgår till högst 300 000

kr. Fr. o. m. den 1 januari 1968 gäller att Kungl. Maj :t utan begränsning

får besluta om markförsäljning till kommun för samhällsbyggnadsändamål.

Beslutanderätten får delegeras till domänstyrelsen då förut angivna värden

ej överstiger 1 milj. kr. Ärende om försäljning av mark ovanför odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens län samt inom de s. k. renbetesfjällen

i Jämtlands län skall prövas av Kungl. Maj :t. Detta beror på de särskilda

rättigheter som tillkommer samerna.

Domänverket förvaltar bl. a. mark, som har upplåtits med nyttjanderätt

och servitut. Dessa upplåtelser regleras av ett stort antal särskilda författningar.

Bestämmelserna medför i betydande utsträckning förpliktelser för

domänverket utöver vad den generella lagstiftningen om arrenden och nyttjanderätt

kräver.

På staten tillhörig mark är naturvårdslagen tillämplig. I samband med

att statens naturvårdsnämnd kom till år 1963 (prop. 71, JoU 11, rskr

139) inrättades under domänfonden en särskild delfond, naturvårdsfonden,

under vilken naturvårdsobjekt i statens ägo skall redovisas. För skötseln

av naturvårdsobjekt under nämnda fond och av nationalparkerna utgår ersättning

till domänverket från anslaget Naturvård: Kostnader för vård

och förvaltning av naturvårdsobjekt. Vidare har domänverket enligt Kungl.

Maj :ts anvisningar år 1909 inrättat och påtagit sig skötseln av ett stort

antal s. k. domänreservat och skyddade föremål. Den 1 januari 1967 fanns

ca 800 domänreservat omfattande 55 000 ha och lika många skyddade föremål.

Skötseln bekostas i princip av driftsmedel, överföring pågår av vissa

domänreservat till naturvårdsfonden.

När det gäller organisationen åtnjuter de affärsdrivande verken en större

frihet än administrativa myndigheter. Detta kommer främst till uttryck

genom rätten att inrätta tjänster och att finansiera dem med verkets driftsmedel.

Riksdagens beslut behövs emellertid för att inrätta ordinarie och

extra ordinarie tjänster som chef för myndighet samt ordinarie och extra

ordinarie tjänster i lägst lönegrad C 1. Övriga tjänster inrättas av Kungl.

Maj :t med möjlighet att delegera beslutanderätten (prop. 1966: 1 bil. 2 s.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

23). Affärsverken kan enligt kungörelsen den 3 december 1965 (nr 915) om

inrättande av vissa statligt reglerade tjänster m. m. (ändrad senast 1966:

74) inrätta extra ordinarie tjänster på löneplan A och t. o. m. lönegrad 4 på

löneplan B samt extra tjänster t. o. m. lönegrad 5 på löneplan B.

Frågor rörande organisationen av domänverkets central- och regionalförvaltning

prövas av riksdagen. Beslut om indelningen i revir och bevakningstrakter

har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1967 bil. 11

s. 111, JoU 1 s. 30, rskr 9) delegerats till domänverket.

Chef för domänverket är en generaldirektör. Han beslutar ensam i fråga

i vars prövning han deltar. Hos styrelsen finns en överdirektör, som är generaldirektörens

ställföreträdare. Efter särskilt beslut av generaldirektören

inträder överdirektören i dennes ställe vid behandlingen av vissa ärenden

eller ärendegrupper. I disciplinmål beslutar generaldirektören gemensamt

med överdirektören, försäljningschefen, byråcheferna och förste domänfiskalen.

Styrelsen är uppdelad på sju byråer, nämligen försäljningsbyrån, första

skogsbyrån, andra skogsbyrån, skogstekniska byrån, jordbruksbyrån, kameralbyrån

och personalbyrån samt ett domänfiskalskontor. Vid sidan av

byråorganisationen finns en avdelning för naturvård och fritidsverksamhet

samt generaldirektörens sekretariat.

I fråga om de olika enheternas verksamhet och organisation gäller i huvudsak

följande.

Försälj ningsbyrån svarar för bl. a. frågor om försäljning och leverans

av virke, virkesmätning samt flottning. Första och andra skogsbyrån har

i norra resp. södra Sverige hand om frågor i samband med den egentliga

skogsförvaltningen, t. ex. anslagsbehov, avverkningskvantiteter, skogsvård

och vissa nyttj anderätter. Till första skogsbyrån hör en skogsvårdsavdelning

för skogsföryngrings- och beståndsvårdsfrågor. Inom skogstekniska byrån

handläggs ärenden angående köp, försäljning och byte av fast egendom,

lantmäterifrågor och fastighetsredovisning o. d. Inom byrån handläggs

även frågor om vägbyggnader och skogsindelning. Jordbruksbyrån svarar

för ärenden rörande förvaltningen av statens jordbruksdomäner såsom anslagsfrågor,

vissa nyttjanderätter samt köp och försäljning av jordbruksegendomar.

Byrån handlägger vidare, genom ett särskilt byggnadskontor,

tekniska byggnadsfrågor och domänstyrelsens lokalfrågor. Kameralbyrån har

hand om domänverkets centrala redovisning samt andra frågor av ekonomisk

art såsom årsbudget, statistik och revision samt kontorsorganisationen

inom verket. Personalbyrån handlägger personaladministrativa frågor, arbetsmarknadsfrågor,

arbetsavtal, företagsnämnder, företagshälsovård, utbildningsverksamhet

m. in. Inom byrån handläggs även frågor rörande rationalisering

av virkets tillredning och transport av en arbets- och maskinteknisk

avdelning. Domänfiskalskontoret för statens talan i mål och ärenden

av rättslig natur, som berör domänverket, samt handlägger juridiska frågor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 101>H

9

i övrigt. Avdelningen för naturvård och fritidsverksamhet handlägger ärenden

angående jakt, fiske, naturvård och fritidsverksamhet. Generaldirektörens

sekretariat har hand om organisationsfrågor, utredningar och PR-verksamhet.

Den regionala skogsförvaltningen är indelad i elva distrikt. Dessa är i sin

tur uppdelade i ett antal revir, f. n. mellan sju och tio per distrikt. Reviren

är uppdelade i ett antal bevakningstrakter. Den regionala jordbruksförvaltningen

är indelad i fem domänområden.

Distriktens förvaltningskontor ligger f. n. i Växjö, Vänersborg, Linköping,

Örebro, Falun, Östersund, Sollefteå, Umeå, Skellefteå och gemensamt

för två distrikt i Luleå. Varje distrikt förestås av en överjägmästare. På

samtliga distriktskontor finns till överjämästarens förfogande jägmästarpersonal,

teknisk personal, kontorspersonal m. in.

Jordbruksdomänerna, som huvudsakligen är belägna i södra Sverige, förvaltas

av de under domänstyrelsen lydande domänintendenterna. Dessa

svarar var och en för egendomarna inom ett område, som omfattar en grupp

av län och utgör ett domänområde.

AB Statens Skogsindustrier (Assi). Under 1930-talets depression fick domänstyrelsen

bemyndigande att köpa in och åter ta upp driften vid ett flertal

sågverk för att därigenom främja sysselsättningen. År 1941 bildades AB

Statens Skogsindustrier (Assi) varvid den skogsindustriella verksamheten

skildes från domänverket. Sedan år 1957 lyder bolaget direkt under Kungl.

Maj :t.

Assis verksamhet omfattar sågverksrörelse samt produktion av cellulosa

och kemiska produkter, papper och wallboard. Huvuddelen av verksamheten

bedrivs i övre Norrland men under senare år har det skett en viss

förskjutning så att allt större del av produktionen av sågade trävaror och

wallboard sker i Mellansverige.

Då Assi bildades år 1941 valdes aktiebolagsformen bl. a. därför att denna

ansågs lämplig för ett företag som skulle drivas affärsmässigt och i konkurrens

med andra företag. Syftet med bolagets verksamhet var från början

att med utgångspunkt från existerande lokalisering och andra givna

betingelser uppnå bästa möjliga ekonomiska resultat.

Den ekonomiska handlingsfriheten baseras för Assi som aktiebolag på

aktiebolagslagen. I samband med att Assi skildes från domänverket och

ställdes direkt under Kungl. Maj :t år 1957, beslöt riksdagen att bolaget inte

fick pantförskriva inteckningar i sin fasta egendom i större omfattning än

Kungl. Maj :t medgav för viss period.

Möjligheten att pantförskriva inteckningar har utnyttjats så att den häremot

svarande låneskulden den 10 november 1967 uppgick till 165,3 milj. kr.

I fråga om organisationen kan nämnas att chef för Assi är en verkställande

direktör, som inför bolagsstyrelsen är ansvarig för företagets förvalt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

ning. Bolagets styrelse, som tillsätts av Kungl. Maj:t vid ordinarie bolagsstämma,

har f. n. sju ledamöter.

Industrianläggningarna utgörs av sågverk på Seskarö, i Båtskärsnäs,

Karlsborg och Lövholmen i Norrbottens län, i Horndal i Kopparbergs län,

i Skinnskatteberg i Västmanlands län samt i Valåsen och Laxå i Örebro län.

Assi har wallboardfabriker i Lövholmen och Skinnskatteberg och sulfatmassefabriker

jämte pappersbruk i Karlsborg och Lövholmen. I Horndal

har bolaget en till sågverket knuten snickerifabrik.

Under år 1967 har bolaget förvärvat en fabrik i södra England för tillverkning

av papperssäckar. Verksamheten bedrivs av dotterbolaget Flexer

Paper Sacks Ltd. Under år 1967 har bolaget vidare förvärvat Förenade Well

AB.

Assis omsättning ökade under åren 1957—1966 med 184 milj. kr. till

395,8 milj. kr. Det betyder en omsättningsökning på 87 %. Samtidigt ökade

produktionen med 80 %. Av sin råvara tar Assi 72 % från domänverket.

Under perioden har skett en förskjutning i bolagets produktion mot papper

och cellulosa, som år 1966 utgjorde 47 % av nettoleveransvärdet mot 53

% för trävaror, snickerier och wallboard. År 1957 var motsvarande siffror

18 % och 72 %. Rörelseöverskottet efter avdrag för administrations-, forsknings-

och pensionskostnader steg från 27 milj. kr. år 1957 till 78 milj. kr.

år 1965 och var 56 milj. kr. år 1966. En viss nedgång kan väntas för år

1967 för Assi liksom för övriga skogsindustriföretag. Förräntningen på i bolaget

sysselsatt kapital var efter kalkylmässiga avskrivningar år 1965 7,8 %

och 1966 3,9 %.

Samordning mellan domänverket och Assi. Då Assi år 1957 skildes från

domänverket (prop. 117, SU 111, rskr 295) behölls en viss samordning

mellan företagen. Bl. a. fick domänstyrelsen utse två ordinarie ledamöter

och två suppleanter i bolagets styrelse. Dessutom reglerades den viktigaste

gemensamma frågan, den statliga skogsindustrins råvaruförsörjning från

domänverket, genom ett tioårsavtal om leveranser och priser. I propositionen

lämnades en redogörelse för det huvudsakliga innehåll som detta avtal

borde ha. Det ursprungliga avtalets giltighetstid utgick år 1967. Ett nytt,

likartat avtal har träffats.

Statens skogsföretagsutrednings förslag

Utredningen ansåg att domänverket borde ombildas till ett aktiebolag,

AB Statsskogar. Som skäl härför anförde utredningen bl. a. att affärsverksformen

var tungrodd. Företagsledningen behövde större frihet i organisatoriska,

personalpolitiska och ekonomiska frågor. Utredningen ansåg vidare,

att den statliga löneregleringen försvårade rekryteringen av kvalificerad

personal. En friare lönesättning och personalpolitik skulle bli möjlig om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 är 1963

1 1

verket ombildades till aktiebolag. Bolagsformen skulle vidare underlätta

verkets kapitalanskaffning genom självfinansiering och lån på kreditmarknaden.

Slutligen ansåg utredningen att den statliga revision, som ett affärsverk

är underkastat, var av formell och ej ekonomisk karaktär.

Det föreslagna bolaget skulle mot viss ersättning förvalta statens skogar

och markfondens medel liksom även vissa allmänna skogar och nationalparkerna.

Målsättningen skulle vara bästa möjliga ekonomiska utbyte

enligt regler för uthålligt skogsbruk och såvitt möjligt jämn avkastning.

Domänverkets uppgift på jordbruksförvaltningens område kunde lämpligen

flyttas över till lantbruksstyrelsen. Om av AB Statsskogar förvaltad

skogsmark skulle ingå i försäljningen av ett jordbruk, skulle bolaget och

lantbruksstyrelsen gemensamt träffa avtalet. Därigenom skulle staten uppträda

enhetligt på fastighetsmarknaden. Statens inköp av skogsmark genom

domänverkets markfond skulle enligt förslaget flyttas över till lantbruksstyrelsen.

På grund av jordförvärvslagstiftningen kunde AB Statsskogar

endast använda markfonden för köp av mindre områden. Anförtroddes

den helt åt lantbruksorganisationen skulle en samordning av de

statliga markinköpen åstadkommas.

Förvaltningen av nationalparkerna borde enligt utredningens mening

mot ersättning för självkostnaden anförtros åt skogsbolaget. Slutligen borde

jaktvården anförtros åt statens naturvårdsnämnd.

För att förbättra den allmänna samordningen mellan AB Statsskogar och

Assi förordade utredningen ett gemensamt förvaltningsbolag, AB Skogsintressen,

vilket skulle äga aktierna i båda bolagen. Genom förvaltningsbolaget

skulle en inre samordning vinnas samtidigt som man kunde bevara

varje bolags speciella karaktär. Uppkommande problem skulle kunna lösas

ur statsnyttans synpunkter. Vidare borde till Assi föras över en del av

domänverkets vinst såsom kompensation för att Assi inte har egna skogar.

Därigenom skulle Assis resultat lättare kunna jämföras med andra svenska

skogsbolags.

Till betänkandet var fogat särskilda yttranden av utredningens experter

generaldirektören Höjer och direktören Rynell. Höjer ansåg att utredningsmännen

borde ha prövat flera möjligheter för en omorganisation av

domänverket. Man borde framför allt invänta en utredning om den s. k.

»tredje formen», en statlig typ av företagsform som framlagts av Postutredningen

år 1956 i ett expertförslag (SOU 1962: 52, bil. 2). En kollegial styrelse

för statens skogsförvaltning förordades. Det var enligt Höjers mening

mindre lämpligt att ombilda domänverket till bolag, då dess uppgifter inte

kunde anses vara rent affärsmässiga. Att föra över statens skog och mark

till ett statligt bolag skulle vara vanskligt. En ombildning till bolag skulle

inte väsentligen underlätta verkets finansiering, då verket är helt självfinansierande.

Höjer ansåg inte heller att den statliga revisionen var huvudsakligen

formellt inriktad, utan menade att den var mera sakbetonad. Vida
|3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. ATr 103

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

re avvisade Höjer en överflyttning av jordbruksförvaltningen till lantbruksstyrelsen.

I likhet med utredningen fann Höjer att en integration mellan råvaruproduktion

och förädlingsverksamhet skulle medföra uppenbara fördelar.

De båda företagens olika karaktär och ställning i staten/ägarens och samhällets

tjänst skulle emellertid göra det mindre lyckligt att koppla ihop dem

i ett gemensamt förvaltningsbolag. Domänverkets uppgift var att förvalta

jord och skogar och att tillgodose vissa allmänna samhällsintressen medan

Assis uppgift var att driva industriell verksamhet. Assi borde lämpligen på

nytt inordnas som ett dotterbolag under domänverket. Utredningens förslag

om viss vinstöverföring från skogsbolaget till industribolaget biträdde Höjer

i princip.

Rynell ansåg att en ändamålsenlig samordning mellan statsskogarna och

den statsägda skogsindustrin borde kunna uppnås utan en sammanslagning

till ett företag. Inte heller fann han någon principiell olägenhet eller

någon speciell fördel för Assi att statsskogsbruket organiserades i aktiebolagsform,

eftersom båda företagen borde drivas efter väsentligen ekonomiska

principer.

Enligt Rynells mening hade både domänverket och Assi en sådan storlek

att en tämligen självständig organisation för vardera företaget var motiverad.

Främst behövdes en samordning på styrelseplanet. Utredningens förslag

att inrätta ett gemensamt förvaltningsbolag fann Rynell vara välbetänkt.

För att de båda dotterbolagens styrelser skulle få meningsfulla arbetsuppgifter,

föreslog Rynell att förvaltningsbolagets styrelse skulle till större

delen bestå av ledamöter ur dotterbolagens styrelser.

Eftersom den statsägda skogsindustrins råvarubas primärt är statsskogarna,

borde dessa tillgodose statsindustrins behov i den utsträckning som

var möjlig och lämplig, varvid de transportekonomiska faktorerna och bolagets

möjlighet att skaffa råvara från andra leverantörer skulle beaktas.

Prisavräkningen borde syfta till att ge en så riktig bedömning som möjligt

av verksamheternas ekonomiska resultat. I anslutning härtill utvecklade

Rynell specifika synpunkter på prisavräkningen.

Remissyttrandena

Många av remissinstanserna anmärkte att utredningsmännen inte gått

helt förutsättningslöst tillväga. De fann utredningen vag och oklar på

många punkter.

Så gott som alla remissinstanser redovisade åsikter om förslaget att o mbilda

domänverket till aktiebolag. Flertalet avstyrkte. Statskontoret,

SACO och vattenfallsstyrelsen var positiva till förslaget. De remissinstanser

som avstyrkte förslaget ansåg att de olägenheter som affärsverks
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.7 år 1008

formen hade inte var större än att de med en litet friare organisation skulle

kunna övervinnas. I stället borde Höjers förslag om »tredje formen» utredas.

Ett vanligt motiv för att avstyrka var även att de värden i skog oeh

mark, som staten skulle avhända sig, var alltför stora för att överlåtas till

ett bolag. Många tvekade inför de försämrade möjligheterna till insyn och

menade att den primära uppgiften för den statliga skogsförvaltningen inte

är att gå med vinst. Samhälleliga intressen skulle få det svårt att hävda sig

i ett bolag med dess mer kortsiktiga politik, hävdade bl. a. riksrevisionsverket,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen, justitiekanslersämbetet och Sveriges

Industriförbund. Inte heller kunde remissinstanserna helt dela utredningens

åsikt att personalpolitiken skulle underlättas genom en ombildning till

bolag. Skickligt folk kunde rekryteras till verket genom kontraktsanställning.

Alt det skulle vara lättare för ett bolag än för ett affärsverk att avskeda

eller placera om människor ansåg t. ex. TCO vara föga troligt. De revisionshänsyn

som utredningen angivit som ett skäl för en övergång till

bolagsform fick föga stöd hos remissinstanserna.

Förslaget att jordbruksförvaltningen skulle flyttas över till

lantbruksstyrelsen vann ringa anslutning hos remissinstanserna. Kammarkollegiet,

domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen m. fl. framhöll, att en ny fastighetsindelning

skulle bli svår och dyr att genomföra. Dessutom pekade

bl. a. justitiekanslersämbetet och domänstyrelsen på att staten saknar lagfarter

på sin mark. Andra ansåg att utredningens förslag byggde på missuppfattningen

att domänverkets nuvarande jordbruksförvaltning inte vilade

på ekonomisk grund.

Förslaget om att bolaget skulle sköta nationalparkerna godtogs

i allmänhet av remissorganen. Naturvårdande organ pekade på riskerna

för konjunkturbetonad nationalparksvård. Man uttryckte även farhågor

för att fritidsverksamheten i skog och mark skulle komma på mellanhand

om den sköttes av bolaget.

Genom en fastare samordning främst mellan Assi och det föreslagna

skogsbolaget, som syftade till att trygga Assis råvaruförsörjning,

kunde risk uppstå att många små inlandssågar, som tillsammans är större

kunder hos domänverket än Assi, fick sin råvaruförsörjning avsevärt försvårad,

påpekade bl. a. riksrevisionsverket och länsstyrelserna i Västernorrlands

och Västerbottens län. Flera remissinstanser ansåg att detta skulle

kunna medföra sysselsättningsproblem och att kostnaderna för att lösa

dessa sannolikt skulle överstiga vinsterna av att Assi fick sitt råvarubehov

tryggat.

En viss vinstöverföring från skogsbolaget till industribolaget var

berättigad, ansåg många remissinstanser. I samband härmed påpekade riksrevisionsverket

och länsstyrelsen i Västernorrlands län att skatteunderlaget

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1963

i fattiga skogskommuner skulle komma att minska till förmån för rikare

industrikommuner.

Flertalet remissinstanser ställde sig kritiska till förslaget om samordning

av företagen. Majoriteten stödde Höj ers förslag, att till dess

möjligheterna att införa en ny, friare form för statlig förvaltning hade

utretts, det var tillräckligt att göra Assi till dotterföretag till domänverket.

Assi avstyrkte dotterbolagsförslaget med hänsyn till att industriintressena

skulle kunna komma att bli lidande.

Skogsföretagsberedningens förslag

Allmänna utgångspunkter. Beredningen konstaterar inledningsvis att kritiken

mot skogsföretagsutredningens förslag varit stark. Kritiken riktas

emellertid främst mot förslagets tekniska lösning. Efter det att utredningen

lämnades har dessutom vissa omständigheter tillkommit som bör beaktas

vid frågans bedömning. Sålunda har antagits en ny jordförvärvslag, som i

princip likställer aktiebolag med andra markägarkategorier när det gäller

förvärv av skogsmark. Den s. k. tredje företagsformen har i viss mån prövats

vid omorganisationen av postverket år 1964. Statsmakterna ansåg då

att en vidare utredning av frågan inte var aktuell. Erfarenheterna visar

också enligt beredningen, att en effektivisering av verksamheten kan ske

inom ramen för affärsverksformen. Domänverket har vidare blivit löst från

vissa allmänna uppgifter, såsom tillsynen över jakt- och viltvården i riket.

Beredningen anser, att skäl fortfarande finns för att åstadkomma en effektivisering

och samordning av domänverket och Assi. Främsta motivet för

att söka nya och effektivare former för samordningen mellan de båda företagen

är att staten/ägaren bör ha ett enhetligt mål för verksamheten. I

princip kan endast en bedömning av skogsnäringens framtid vara riktig

och den måste knyta an till förutsättningarna för att sälja slutprodukterna.

De båda företagen har emellertid enligt beredningen också sidor som inte

är gemensamma. Domänverket säljer t. ex. 65 % av sin produktion till

andra än Assi. Också andra inkomstkällor än virkesfångsten spelar in i

verkets ekonomi. Beredningen anser en företagsfusion f. n. vara olämplig.

Motiven för att behålla två helt fristående företagsenheter har emellertid

efter hand försvagats. Tillgången till expertis hos det ena företaget bör

kunna utnyttjas av det andra. Vissa centrala administrativa rutiner, personalservice

etc. kan sannolikt också vara möjliga att samordna. De frågor

som är väsentliga för företagens utveckling — och som det naturligen

bör ankomma på företagsledningarna att samordna — gäller inriktningen

och omfattningen av investeringsverksamheten, kapitalanskaffningen och

den långsiktiga finansieringen samt väsentliga frågor beträffande driften

och marknadsföringen. Vidare bör genom en samordning av ledningsfunk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl. Maj. ts proposition nr 108 år 11)08

iionerna frågan om domänverkets virkesleveranser till Assi och prissättningen

därav kunna lösas på ett smidigare sätt.

Beredningen har utgått från att någon omedelbar ändring av domänverkets

företagsform till aktiebolag inte skall vidtas. Den pekar därvid på de

svårigheter som är förenade med att föra över statens fastigheter till ett

bolag och de konsekvenser som skulle uppkomma beträffande personalens

anställningsformer. Härigenom blir inte heller en samordning av de båda

företagen genom ett gemensamt förvaltningsbolag möjlig. En återgång till

förhållandena före år 1957, då Assi var dotterbolag till domänverket, kan

knappast komma i fråga, eftersom den utveckling av företagen som skett

sedan dess talar mot en sådan anordning. Beredningen anser, att om domänverkets

handlingsfrihet i vissa avseenden utvidgas skulle affärsverksformen

ge goda möjligheter till en effektiv förvaltning av statens skogstillgångar.

Assi har att arbeta inom ramen för aktiebolagslagens regler och därmed

under lika villkor som enskilda företag. Statsmakterna har dock begränsat

bolagets ekonomiska handlingsfrihet vad gäller rätten att pantförskriva den

fasta egendomen och i fråga om virkesleveranserna från statsskogarna.

Målet för de statliga skogsföretagens verksamhet. Beredningen konstaterar,

att staten bär ett direkt ansvar för att naturtillgångarna utnyttjas på ett

från samhällets synpunkt rationellt sätt. Skogen är en av dessa tillgångar.

En konsekvens av statens ansvar för skogen är den relativt omfattande lagstiftningen

på området.

Motiven för staten att driva skogsindustri var ursprungligen statens ansvar

för sysselsättningen i övre Norrland. Resurserna för en aktiv arbetsmarknadspolitik

har efterhand byggts ut och ansvaret härför har övertagits

av arbetsmarknadsverket. Beredningen anser det därför olämpligt att domänverket

och Assi vid sidan om arbetsmarknadsverket väger in allmänt

sysselsättningspolitiska och näringspolitiska hänsyn i sin förvaltning. Härigenom

riskerar man en bristande samordning i statsförvaltningens åtgärder.

Beredningen anser att statens skogsföretag i princip bör handla och

behandlas som varje annat ansvarskännande företag inom näringslivet. Renodlingen

av företagens mål är inte i sig avsedd att resultera i att sysselsättningen

minskar utan endast i att ansvaret och kostnaderna för särskilda

sysselsättningspolitiska ålägganden skiljs ut. I vissa fall kan statsmakterna

vilja ställa upp särskilda krav på de statliga företagen. Det bör då enligt beredningen

ankomma på statsmakterna att noga definiera dessa speciella

krav. Om exempelvis sysselsättningspolitiska åligganden eller krav på särskild

service skulle förekomma, bör inverkan därav anges vid de framtida

resultatbedömningarna. Detta kan ske t. ex. genom en särskild ersättning

över statsbudgeten eller genom att i företagens redovisning klart anges hur

den extraordinära belastningen påverkar resultatet.

Beredningen framhåller vidare att de statliga företagen inte kan få vissa

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 196S

bidrag som lämnas till enskilda företag. Den förordar att Assi i detta avseende

snarast ges samma möjligheter som ett enskilt aktiebolag. Främst torde

frågan gälla möjligheterna till lokaliseringsstöd. Frågan om samma rätt

för domänverket till stöd för skogliga rationaliseringsåtgärder som gäller

för enskilda företag bör prövas av skogspolitiska utredningen.

Beredningen framhåller, att det från statsmakternas synpunkt är rimligt

att kräva att alla beslut av vikt, som kan beröra antingen domänverket eller

Assi eller båda företagen, fattas med sikte på att uppnå totalt sett den bästa

lönsamheten. Det bör vara främst på längre sikt som lönsamheten bedöms,

men också ett rimligt årsresultat bör kunna begäras.

På de angivna grunderna föreslår beredningen följande gemensamma mål

för verksamheten vid domänverket och Assi.

Målet för domänverkets och Assis verksamhet är att —• under vederbörligt

hänsynstagande till de speciella krav som kan föreskrivas av ägaren/staten

■—• på sikt åstadkomma bästa samlade ekonomiska utbyte av

verksamheterna. Därvid skall även ett rimligt årligt resultat kunna presteras.

Av betydelse vid utformningen av målet för domänverkets verksamhet är

övergången till en alltmer affärsmässig inriktning av verksamheten genom

att administrativa uppgifter flyttas över till andra myndigheter. Vid sidan

om affärsdriften återstår numera endast nationalparker och naturreservat

i statens ägo samt vård och tillsyn av ett mindre antal allmänna skogar.

En godtagbar lönsamhet inom skogsbruket torde inte kunna uppnås enbart

genom rationalisering av arbetsprocessen. Även strukturella förändringar

kommer att bli nödvändiga. Marker med svaga biologiska och avverkningsekonomiska

produktionsförutsättningar, där en lönsam drift inte

kan upprätthållas annat än i ett gynnsamt marknadsläge, kan enligt beredningen

övergångsvis behöva läggas utanför avverkningsprogrammet utan

att därför skogsproduktionen äventyras på längre sikt. I strukturförändringarna

måste vidare ingå ökade ansträngningar att förbättra ägoarronderingen.

På grund av sin karaktär av producerande skogsbruk måste svenskt

skogsbruk drivas med en högre investeringsnivå än flertalet konkurrentländers.

Om man skall kunna uppnå önskat resultat för statsskogarna måste

ett skärpt företagsekonomiskt betraktelsesätt anläggas. Detta är även ett

samhällsintresse på grund av skogsnäringens betydelse för landet.

Mot bakgrund härav och med kravet på effektivitet som främsta motiv

finner skogsföretagsberedningen — i likhet med statens skogsföretagsutredning

— det lämpligt att målsättningen för statsskogsbruket ges en strikt

ekonomisk inriktning. De samhällsintressen, som bör komma till uttryck

i målsättningen, skall vara desamma som gäller eller kommer att gälla för

övriga skogsägarkategorier. Beredningen vill för domänverket uttrycka

detta i ett krav på uthålligt skogsbruk.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

Statsskogsbruket bör sålunda inriktas mot ett gott ekonomiskt utnyttjande

av skogsinnehavet samtidigt som kravet på uthålligt skogsbruk skall

tillgodoses. Enligt beredningen skall uthålligt skogsbruk bedrivas på domänverkets

mark där detta är biologiskt möjligt. Slutavverkning skall endast

få ske på marker, där eu godtagbar föryngring kan erhållas. Under

perioder då man inte får täckning för avverknings- och reproduktionskostnader

inom ett område skall detta utan att man ger upp kravet på uthålligt

skogsbruk övergångsvis kunna läggas utanför avverkningsprogrammet. I de

fall olika drifts- och investeringsalternativ kan komma i fråga skall räntabi

litet sberäkningar så långt möjligt vara vägledande.

En del av det fastighetsinnehav, som domänstyrelsen förvaltar, används

inom ramen för affärsdriften i begränsad utsträckning till annat än

skogsbruk, t. ex. för jordbruk, jakt, fiske eller fritidsändamål. Målsättningen

bör lämna utrymme även för detta slags markutnyttjande, men

även i sådana fall skall det strikt ekonomiska kravet vara vägledande.

Skogsföretagsberedningen föreslår följande målformulering för statsskogsbruket.

Domänverket skall med sikte på gott ekonomiskt utnyttjande förvalta

den fasta egendom och de övriga tillgångar, som hör till domänverkets fond

eller i övrigt ansluter till verkets rörelse, samt förvalta och utöva tillsyn

över vissa andra allmänna skogar. Det statliga skogsbruket skall drivas

uthålligt, affärsmässigt och effektivt, ytterst syftande till största möjliga

långsiktiga bidrag till det ekonomiska utbytet av den statliga skogsföretagsgruppen.

Beredningen finner det naturligt när det gäller målet för Assis verksamhet

att verksamheten inom överskådlig tid kommer att ha sin tyngdpunkt

inom skogsindustrin samt att en fortsatt integration och utveckling kommer

till stånd. Vid en integration framåt bör även andra produkter än sådana

som har trä som råvara kunna komma i fråga.

Trots det strukturella arv Assi fått bör i målet för bolagets verksamhet ingå

en ambition att utveckla verksamheten i den takt som -— med hänsyn

till världsmarknadsläget och andra faktorer — generellt kan vara möjligt

för svensk skogsindustri. Bolaget skall därvid vara obundet vid valet av

industriplats samt ha möjligheter att på normalt sätt anlita kapitalmarknaden.

Från ägarens synpunkt bör samma krav ställas på bolaget i fråga

om effektivitet och affärsmässighet som på andra företag av likartad struktur

och storlek.

Beredningen föreslår följande formulering av målet för Assis verksamhet.

Assi skall ha som en huvuduppgift att tillverka och sälja skogsindustriprodukter.

Assis verksamhet skall bedrivas affärsmässigt och effektivt.

Målet för bolaget skall vara att ge bästa möjliga ekonomiska utbyte på sikt,

ytterst syftande till största möjliga långsiktiga bidrag till det ekonomiska

utbytet av den statliga skogsföretagsgruppen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

Ekonomiska befogenheter m. m. Domänverket har liksom övriga affärsdrivande

verk en rad begränsningar i sin ekonomiska handlingsfrihet. Problemen

borde därför studeras horisontellt för alla verken samtidigt. En sådan

undersökning gör den pågående affärsverksutredningen. Med hänsyn till

den speciella marknadssituation, som domänverket arbetar i, torde emellertid

dess verksamhet endast i begränsad omfattning beröras av affärsverksutredningens

förslag.

Som aktiebolag har Assi formellt fri handlingsrätt inom aktiebolagslagens

ram. Statsmakterna har som tidigare berörts funnit skäl att ålägga

företaget vissa särskilda restriktioner.

Beredningen anser att båda företagen principiellt bör, inom ramen för

de mål statsmakterna anger för dem, ha största möjliga ekonomiska handlingsfrihet.

Båda företagen arbetar i konkurrens med enskilda företag. Det

är därför viktigt att staten/ägaren också ger dem möjlighet att ta upp denna

konkurrens på lika villkor. Om affärsverksformen för domänverket skall

ses som ett alternativ till bolagsformen får den inte innefatta besvärande

begränsningar i det affärsmässiga handlandet.

Som berörts i det föregående skall domänverket i princip leverera in liela

sitt överskott till statskassan. Om en balansering av överskottsmedel tillåts

samtidigt som kravet på självfinansiering behålls, skulle verket enligt beredningen

få rådrum för större och annorlunda periodiserade investeringar.

Enligt beredningen bör verkets rätt att förvärva mark i fortsättningen

inte vara begränsad till markfondens kapital. Om domänverket i framtiden

får väsentligt större ekonomisk handlingsfrihet vid köp och försäljningav

mark samt vid dispositionen av eventuella balanserade medel är det enligt

beredningens uppfattning naturligt att statsmakterna får en garanti

mot att det statskapital som fastigheterna utgör minskas. Beredningen föreslår

därför, att den nuvarande markfonden avvecklas och att i dess ställe

inrättas en investeringsfond, till vilken försäljnings- och liknande inkomster

från den nuvarande domänförmögenheten förs. Denna investeringsfond,

som enbart bör fungera som en bokföringstitel, bör få användas för investeringar

i fastigheter eller andra tillgångar med en varaktighet av minst

tio år. Genom avsättningar till värdeminskningskonto för investeringar

med begränsad livslängd bör investeringsfondens kapital hållas intakt.

Balanserade överskottsmedel eller medel från andra källor än det befintliga

domänkapitalet bör föras samman i en dispositionsfond. Verket bör ha

full frihet att använda sådana medel, oavsett om de är placerade i mark

eller andra tillgångar. Den nuvarande begränsningen av rätten att placera

medel på räntebärande bankkonto bör avvecklas.

I fråga om domänverkets kreditbehov finner beredningen det olämpligt

att f. n. gå ifrån nuvarande system med rörlig kredit i riksgäldskontoret.

Den rörliga krediten bör dock inte vara bunden till några särskilda typer

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1008

av medelsbehov eller transaktioner. Krediten är f. n. 1110 milj. kr. Beredningen

föreslår med hänsyn till det vidgade användningsområdet alt den

höjs till 200 milj. kr. Kungl. Maj:t hör heslula hur stor del av detta belopp

som bör ställas till domänstyrelsens förfogande. Eftersom frågan om affärsverkens

kreditförsörjning är föremål för överväganden inom affärsverksutredningen,

bör förslaget att grunda verkets lånebehov endast på

rörlig kredit ses som ett provisorium i avvaktan på utredningens förslag.

Beredningen anser vidare, att domänverket skall ha rätt att förvärva aktier

i bolag eller att för särskilda ändamål bilda aktiebolag. Detta innebär

också att olika typer av samarbete med Assi bör kunna ske i gemensamt

ägda dotterbolag. Om markförvärv sker genom aktieköp i markägande bolag

bör en indirekt belåning kunna förekomma.

Beredningen förutsätter att medel skall kunna föras över från verket

till Assi och tvärtom. Kapitaltransaktionerna skulle få formen av bidrag eller

lån. Lånegivningen kan emellertid vid gällande författningsregler beträffande

statsupplåningen endast ske från domänverket till Assi.

Domänverkets möjligheter att anpassa sin organisation till ändrade förhållanden

bör utsträckas väsentligt. Med den ledningsform och med den

strikta ekonomiska målsättning beredningen föreslår finns starka skäl att i

detta avseende jämställa verket med ett aktiebolag. Domänverket bör få

befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster inom hela löneplansområdet.

Riksdagens bemyndigande till detta bör inhämtas. I fråga om ordinarie

tjänster finns däremot inte tillräckliga skäl för att man skall lämna nuvarande

regler. Beredningen förordar dock att när vakanser uppkommer

extra ordinarie tjänster eller extra tjänster inrättas för att ersätta de ordinarie.

I fråga om kontraktsanställning föreslår beredningen att ett generellt

bemyndigande lämnas domänverket att använda denna anställningsform

efter hörande av kontraktsdelegationen. Kungl. Maj:t bör vidare inhämta

riksdagens bemyndigande att medge verket att vidta lämpliga förändringar

i distriktsindelningen och centralförvaltningens huvudorganisation.

Beslut som avser väsentliga organisatoriska förändringar bör fattas

av verksstyrelsen.

En konsekvens av beredningens förslag om ökad ekonomisk handlingsfrihet

för domänverket är att driftskostnadsstat i fortsättningen inte bör

fastställas. Verkets ekonomiska utveckling kommer självfallet att uppmärksamt

följas inom vederbörande departement. Årsredovisning, verksamhetsberättelse

och övriga rapporter bör överlämnas till Kungl. Maj :t på sätt som

senare får bestämmas.

Enligt förarbetena till jordförvärvslagen bör staten kunna förvärva skogsmark

på samma villkor som övriga skogsägarkategorier. Beredningen anser

att detta principiella ställningstagande bör beaktas i bestämmelser om ordningen

för markförvärv. Vidare bör de särskilda beslut av riksdagen som

tidigare krävts inte längre behövas i fråga om markförvärv, som sker genom

■f4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 103

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1068

att alla aktier i ett markägande företag övertas av domänverket. Även om

jordförvärvslagen inte är tillämplig på statens förvärv, anser beredningen,

att kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t och domänstyrelsen i

markförvärvsfrågor bör regleras analogt med jordförvärvskungörelsens bestämmelser

om juridiska personers förvärv av fast egendom. Beredningen

föreslår därför att domänstyrelsen får besluta om förvärv av fast egendom

som är taxerad som jordbruksfastighet, om egendomens värde är högst

100 000 kr. Om ändring sker i värdegränsen i jordförvärvskungörelsen bör

Kungl. Maj :t besluta om motsvarande ändring i domänstyrelsens beslutanderätt.

Liksom hittills bör domänstyrelsen ha rätt att besluta om avtalsbyten

mellan staten och andra markägare.

Som en förutsättning för att domänstyrelsen skall kunna fatta definitivt

beslut om markförvärv eller markbyte bör gälla att åtgärden tillstyrkts av

vederbörande lantbruksnämnd eller, om ärendet kommit under lantbruksstyrelsens

prövning, av denna myndighet. Däremot är det enligt beredningens

mening inte längre nödvändigt att kräva särskild tillstyrkan av fastighetsbildningsmyndigheten,

eftersom överlantmätaren numera ingår som ledamot

i lantbruksnämndernas strukturdelegationer.

Förvärv av mark, som inte är taxerad som jordbruksfastighet, torde endast

bli aktuellt i mycket begränsad omfattning. Om sådant förvärv bör

domänstyrelsen få besluta utan någon begränsning. Eftersom markförvärv

genom köp av aktier i ett markägande bolag ej faller under jordförvärvslagen

bör det inte heller råda någon inskränkning i domänstyrelsens handlingsfrihet

vid sådana köp.

Beredningen anser vidare att domänstyrelsen skall få ökade befogenheter

vid försäljning av mark även för annat ändamål än samhällsbyggnad. Den

dominerande delen av sådana försäljningar är överlåtelse av jordbruksegendom

till arrendatorer och försäljning av skogsmark som ett led i rationalisering

av kombinerade jord- och skogsbruksfastigheter. Domänstyrelsen

bör få befogenhet att generellt besluta om försäljning av fast egendom

om taxeringsvärdet, eller, om taxeringsvärde inte finns, saluvärdet uppgår

till högst 1 milj. kr. Beredningen anser dock att begränsningen i rätten

att försälja mark ovan odlingsgränsen bör kvarstå. Emellertid bör i lämpligt

sammanhang, förslagsvis i anslutning till att man tar ställning till rennäringssakkunnigas

förslag, en översyn göras för att förenkla de förvaltningsföreskrifter

som gäller för statens mark i lappmarkerna.

Domänstyrelsen har att vid markförsäljning ta speciella hänsyn till naturvårdsintressen.

Som tidigare berörts föreslår beredningen att domänverkets

rörelse inte belastas med extra kostnader för att tillgodose speciella samhällsintressen.

Detta leder till att mark under domänstyrelsens förvaltning,

som bör skyddas och vårdas särskilt till följd av naturvårdslagens bestämmelser,

antingen bör föras över till naturvårdsfonden eller beläggas med

föreskrifter enligt naturvårdslagen. Ersättning för intrång på grund av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 ur 1968

21

bestämmelser enligt naturvårdslagen bör då kunna utgå till domänverket

efter samma normer som till andra markägare. Beredningen ifrågasätter

om inte naturvårdsfonden bör bli eu självständig fond, som förvaltas av

statens naturvårdsverk.

Domänverket skall vid sina markförsäljningar även ta hänsyn till kulturhistoriska

och antikvariska intressen. Lagstiftningen på detta område utreds

f. n. av särskilda sakkunniga. Beredningen har utgått från alt man i

samband härmed kommer att beakta de extra belastningar för domänverket

som beror på att sådana objekt skall skyddas särskilt.

överföring av mark från domänfonden till andra myndigheters förvaltning

kräver f. n. oavsett markområdets storlek beslut av Kungl. Maj :t. Beredningen

förutsätter att en prövning av delegeringsbestämmelserna kommer

att ske i annat sammanhang.

Beredningen har inte haft möjlighet att i detalj gå igenom bestämmelserna

för upplåtelse av nyttjanderätt och servitut. Då resultatet av arrendelagsutredningens

arbete föreligger bör en översyn komma till stånd av samtliga

bestämmelser som reglerar nyttjanderätts- och servitutsupplåtelser av

mark, som förvaltas av domänstyrelsen.

I fråga om restriktionerna för Assi pekar beredningen på att företagsformsutredningen

i sitt principbetänkande (SOU 1960: 32) gick ut från att samma

effektivitetskrav skulle ställas på statliga och enskilda bolag. De statliga

bolagen borde därför inte sättas i vare sig bättre eller sämre ställning än

de enskilda, utan få möjligheter att arbeta under samma villkor som dessa.

Den särskilda frågan om Assis rätt att pantförskriva egendom tog utredningen

inte upp till prövning. Någon liknande restriktion torde inte förekomma

inom andra statliga affärsbolag. Beredningen föreslår därför att

föreskriften om tillstånd till pantförskrivning av inteckningar upphävs.

Lönsamhetskraven. För att få möjligheter att höja lönsamheten har beredningen

föreslagit att företagens ekonomiska handlingsfrihet ökas, och

att detalj anvisningar ersätts med effektivitetskrav.

Begreppet effektivitet anser beredningen väsentligen kunna beskrivas som

avkastningen på ägarens insats — kapitalet. Avkastningen är att anse som

summan av penningavkastningen och kostnaden för eventuella särskilda

krav som statsmakterna ställt på företagen, t. ex. sysselsättningspolitiska

krav. Beredningen konstaterar att det är svårt att definiera vilket kapital

ägaren satsat i ett företag. Kapitalbegreppet bör emellertid definieras som

befintligt ägarkapital. Det innebär att man i princip bör anse sådant kapital

som avskrivet när det tillförts företaget av andra skäl än företagsekonomiska.

Med denna utgångspunkt bör i framtiden den av beredningen förordade

effektivitetsgrundade målsättningen kunna formuleras.

Beredningen har prövat möjligheten att för domänverket objektivt fixera

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

ett kapitalvärde, som skulle kunna bli basen för ett räntabilitetskrav och

som skulle tillåta en jämförelse av domänverket med andra skogsföretag i

fråga om avkastning och effektivitet. Att försöka använda fastighetstaxeringsvärdena

ligger nära till hands, särskilt eftersom de beräknas enligt en

för hela skogsbruket enhetlig metodik. Beredningen har emellertid funnit

att fastighetstaxeringsvärdena inte är användbara som utgångspunkt för

att fastställa avkastningskravet. Därför har beredningen övervägt att basera

avkastningskravet på särskilda beräkningar där domänverkets överskott är

utgångspunkt.

Beredningen föreslår att avkastningskravet liksom nu fastställs av Kungl.

Maj :t efter hörande av domänstyrelsen, förslagsvis för fem år i taget. Man

bör under denna period kunna göra avkastningskravet till föremål för omprövning

om väsentliga, inte förutsedda förändringar inträffar. Inbetalningarna

till statsverket av den för femårsperioden fastställda avkastningen bör

ske efter en fastställd plan med angivna tidpunkter. Dröjer inbetalningen

skall ränta fr. o. in. betalningsdagen beräknas på ej inlevererat belopp. I den

mån nettoöverskottet överstiger det angivna avkastningskravet förs detta till

verkets dispositionsfond. Genom detta arrangemang öppnas en viss möjlighet

för verket till resultatutjämning.

Beredningen pekar på att avkastningskravets storlek blir beroende av de

redovisningsformer som kommer att gälla för verket. Om förändringar sker

härvidlag — beroende på affärsverksutredningens kommande förslag —- måste detta självfallet beaktas. Å andra sidan är det med hänsyn till samordningen

med Assi naturligt att avkastningens relativa storlek anpassas

till detta företag snarare än till övriga affärsverk.

Under första tiden av sin verksamhet lämnade Assi utdelning på sina

aktier men efter år 1956 har så ej skett. Vid den tidpunkten hade bolaget

ett akiekapital på 44 milj. kr. Finansieringen av verksamheten har i övrigt

skett med lånemedel och rörelseöverskott. Aktiekapitalet har höjts efter hand

och uppgår sedan år 1962 till 260 milj. kr.

En viktig anledning för staten att engagera sig i skogsindustriell verksamhet

var att främja sysselsättningen, speciellt i Norrbotten. Detta har

givit Assi-industrierna en lokalisering som för betydande delar av verksamheten

innebär en särskild kostnadsbelastning vid jämförelse med flertalet

skogsindustriföretag av motsvarande storlek. Därjämte saknar Assi, i motsats

till vad som är regel för svensk skogsindustri i övrigt, naturtillgångarna

skog och vattenkraft. Dessa förhållanden måste rimligtvis påverka

avkastningens storlek, samtidigt som de påverkat kapitalbildningen i bolaget.

Det finns således enligt beredningens mening anledning att reducera det

belopp till vilket avkastningskravet skall knytas, så att det motsvarar endast

en del av aktiekapitalet. Beredningen finner överslagsvis att den förräntningspliktiga

delen av aktiekapitalet tills vidare skulle kunna sättas till ca

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1903

hälften av aktiekapitalet. Det bur ankomma på aktieägarens representant

att i samråd med bolaget närmare precisera beloppet. Avkastningens storlek

skall närmast anses vara ett uttryck för statsmakternas förväntningar på

sikt i fråga om bolagets lönsamhet. Det ankommer sedan på bolagets styrelse

att föreslå hur det uppkomna överskottet skall disponeras i form av utdelningar

och fonderingar. Detta förslag skall sedan godkännas av bolagsstämman.

Samordnad ledning. En förutsättning för förslaget anser beredningen vara

att statsmakterna skall kunna delegera väsentliga beslut som berör de statliga

skogsföretagen och deras inbördes förhållanden. Mot denna bakgrund

tar beredningen upp frågan om samordningen av ledningsfunktionerna.

Assi har, som framgår av det föregående, f. n. en styrelse på sju ledamöter.

Domänverket är — till skillnad från övriga statliga affärsverk — en

enrådig myndighet. Enligt beredningens mening bör emellertid en lekmannastyrelse

inrättas för domänverket. Detta finner beredningen vara motiverat

bl. a. genom att det möjliggör ett tillskott av kunskap och erfarenhet

från olika områden. Endast de stora och principiellt väsentliga frågorna bör

behandlas i styrelsen. Härtill kommer att styrelsen bör kunna bli ett viktigt

forum för samordningen mellan de båda skogsföretagen.

Beredningen diskuterar flera olika lösningar till en samordning av företagens

ledning. Man finner därvid att ett system med två identiska styrelser

uppfyller alla krav på reellt inflytande hos medlemmarna i samordningsfrågor.

För att domänverkets styrelse skulle vara likartad med flertalet

andra affärsverks styrelser borde generaldirektören vara ordförande i verksstyrelsen.

Praktiska skäl talar emellertid för att man i detta speciella sammanhang

frångår praxis och att för bägge styrelserna utses samma ordförande,

som inte bör ha någon särskild anknytning till det ena eller det

andra företaget.

Beredningen anser emellertid att man kan vinna vissa fördelar med inte

helt identiska styrelser. Härigenom får olika särintressen hos de båda enheterna

mera självständiga företrädare. Detta bör enligt beredningens mening

främja den interna styrelsediskussionen.

Sambandet mellan de båda styrelserna belyser beredningen med följande

skiss.

ordförande

Domänverket

1 ledamot

2—4 ledamöter Assi

GD VD 1 ledamot

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

Både generaldirektören i domänverket och verkställande direktören i

Assi bör ingå i kretsen av gemensamma styrelseledamöter. Denna krets

består i övrigt av ordföranden samt 2—4 ledamöter. Vidare bör överdirektören

i domänverket ingå i domänverkets styrelse eftersom han i vissa frågor

beslutar i stället för generaldirektören samtidigt som han är generaldirektörens

ställföreträdare. I båda styrelserna bör utses fyra suppleanter. Det

bör övervägas om inte vice verkställande direktören i Assi bör ingå som

suppleant i styrelsen för Assi.

En fråga som hör intimt ihop med ledningsfunktionerna är revisionen

av verksamheterna. Revisionen av Assi sker i överensstämmelse med aktiebolagslagen.

Den utförs f. n. av tre revisorer varav en skall vara auktoriserad.

Revisionen av domänverket utförs dels av riksdagens revisorer, som

har rätt till sakgranskning av verkets skötsel, dels av riksrevisionsverket,

som gör både en mer kameralt inriktad revision och en sakrevision.

Av säkerhetsskäl föreskriver aktiebolagslagen att bland ett dotterbolags

revisorer en eller flera revisorer skall rekryteras från moderbolagets revisorer,

om detta är möjligt. Även om ett dotterbolagsförhållande inte existerar

eller föreslås mellan domänverket och Assi, kan det tänkas att det i en

framtid kan förekomma transaktioner liknande dem som förekommer mellan

koncernbolag. Beredningen påminner därför om att Assis revisorer

med stöd av offentlighetsprincipen har rätt att granska domänverkets verksamhet.

Skulle det på grund av sekretessbestämmelserna för verket inte

vara möjligt för Assis revisorer att på denna väg få ta del av allt material,

som rör transaktioner med Assi, bör man överväga ett speciellt tillstånd.

Val av revisorer i eventuella framtida dotterbolag till domänverket bör

ske med hänsyn till dessa synpunkter.

Beredningen föreslår, att ställning snarast möjligt tas till den framtida

förläggningen av domänstyrelsen och Assi och att därvid en samförläggning

sker av de båda företagen. Beslut i frågan om Assis förläggning fattas

av bolagets styrelse.

Förslagets genomförande. Beredningen har den uppfattningen att dess

förslag bör genomföras så snart som möjligt. Den särskilda verksstyrelsen

för domänverket bör enligt beredningen tillsättas per den 1 juli 1968. Förslaget

om ny organisation för verket har förutsatts gälla från denna tidpunkt.

De ekonomiska restriktionerna för verket bör enligt beredningen också i

allmänhet kunna lösas upp den 1 juli 1968. I den mån omläggningarna av

den ekonomiska redovisningen blir besvärliga att företa per denna tidpunkt

bör dessa kunna göras vid bokföringsårets utgång. I vissa fall innebär beredningens

förslag att ytterligare omläggningar kan ske senare.

Beträffande Assi bör upplösningen av de gällande restriktionerna kunna

ske så snart riksdagen tagit ställning till frågan. De förändringar i Assis

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1068 25

styrelse, som kan bli aktuella, bör vidtas vid den ordinarie bolagsstämman

i maj/juni 1968.

Remissyttrandena

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till såväl beredningens principiella

ställningstagande för en strikt ekonomisk målsättning och en vidgad handlingsfrihet

för statens skogsföretag som förslaget till samordning av företagens

ledningsfunktioner. På vissa punkter framförs dock kritik mot

beredningens förslag.

I fråga om de allmänna utgångspunkterna för beredningens

förslag framhåller riksrevisionsverket att det skärpta konkurrensläget för

skogsprodukter på världsmarknaden kan väntas bestå för lång tid framöver.

För att de statliga skogsföretagen skall kunna hävda sig i detta läge får

företagen inte ges sämre förutsättningar för ett affärsmässigt handlande

än konkurrerande enskilda företag. Ämbetsverket tillstyrker därför att

lämpliga åtgärder vidtas för en ökad ekonomisk handlingsfrihet för domänverket

och för den föreslagna samordningen av företagen. Liknande synpunkter

framförs av bl. a. domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och länsstyrelserna

i Älvsborgs och Kopparbergs län.

Av remissinstanserna är det endast statskontoret som helt avvisar beredningens

förslag. Ämbetsverket anser sålunda, att beredningens uppgift sammanfaller

med den som getts till den år 1961 tillkallade affärsverksutredningen,

vars arbete beräknas bli avslutat innevarande år. Under sådana omständigheter

är det enligt ämbetsverket mindre lämpligt att nu separat

behandla förslag som lagts fram av skogsföretagsberedningen. Man förordar

i stället att dessa tas upp i ett större sammanhang sedan affärsverksutredningens

arbete är slutfört. Mot statskontorets beslut har dock ordföranden

Löfqvist, ledamöterna Lindmark och S. Ekström, t. f. överdirektören Bruno,

avdelningschefen Rydin och föredraganden Foyer anmält avvikande meningar.

Löfqvist tillstyrker förslaget till samordnad ledningsfunktion för

domänverket och Assi. Lindmark hänvisar till de ställningstaganden, som

redovisas i riksrevisionsverkets yttrande. Ekström, Foyer, Bruno och Rydin

framhåller bl. a., att statskontoret samma dag i yttrande över förslaget

till ändrad företagsform för vattenfallsverket uttalat, att beslut om ombildning

av detta verk till aktiebolag bör kunna fattas utan att affärsverksutredningens

betänkande avvaktas. I konsekvens härmed hade statskontoret

varit oförhindrat att nu i alla delar granska skogsföretagsberedningens

förslag. Bruno och Rydin ser beredningens förslag som en första

etapp till att ombilda domänverket till aktiebolag.

I fråga om domänverkets företagsform ställer sig flertalet

av remissinstanserna positiva till att domänverket behålls som affärsverk.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968

Riksrevisionsverket anser att bolagsformen, även om den har vissa fördelar,

inte i dagens läge har så trängande aktualitet att inte en modifierad

affärsverksform bör prövas. De framkomna erfarenheterna får därefter

avgöra den definitiva företagsformen. Enligt skogsstyrelsen framstår det

som angeläget att förvaltningen av samhällets enda stora markinnehav

även i fortsättningen anförtros ett offentligrättsligt organ med full insyn.

Några remissinstanser, bl.a. SACO och SALF, anser emellertid att domänverket

bör ombildas till aktiebolag för att man bäst skall uppnå det nya

målet.

Beredningens förslag till nytt mål för statens skogsföretag

tillstyrks av flertalet remissinstanser men har föranlett olika såväl allmänna

som speciella erinringar.

Skogsstyrelsen ställer sig kritisk till den ändrade målsättningen för domänverket

och hävdar att det finns viktiga samhällsaspekter på statens

skogs- och markinnehav som borde komma till uttryck i målsättningen. Styrelsen

anser vidare, att frågan om ny målformulering för statsskogsbruket

inte är tillräckligt allsidigt studerad och föreslår att denna hänskjuts till

skogspolitiska utredningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att

en strikt ekonomisk inriktning av målsättningen för statsskogsbruket medför

att statsskogarna i övre Norrland, bl. a. från investeringssynpunkt, hamnar

i ett ogynnsamt läge. Om en ekonomisk prioritering skall tillämpas bör

denna begränsas till regioner med likartade förutsättningar. Mot bakgrunden

av det besvärliga arbetsmarknadsläget i länet anser länsstyrelsen det

vara angeläget att samhället för att bibehålla ett aktivt skogsbruk i de svagare

delarna av inlandet, under en övergångstid i rimlig omfattning bidrar

till skogsodlingskostnaderna. Länsstyrelsen i Västerbottens län kan inte

godta beredningens uttalande att statens skogsföretag inte bör väga in näringspolitiska

och sysselsättningspolitiska hänsyn i förvaltningen. Man anser

med hänsyn till rådande arbetsmarknadssituation att staten genom domänverket

bör lämna sin medverkan till en så god sysselsättning som möjligt,

vilket lämpligen kan ske genom ett effektivt skogsbruk. Även TCO

anser att sysselsättningsfrågan bör beaktas i domänverkets målsättning.

Domänstyrelsen anför, att den gemensamma planeringen av investeringarna

inom domänverket och Assi inte får inkräkta på domänverkets möjligheter

att genomföra de reproduktionsåtgärder som behövs för att behålla

virkeskapitalet.

1 fråga om målet för Assis verksamhet framhåller Sveriges

Skogsägareföreningarnas riksförbund och RLF, att projekt, som inte har trä

som råvara eller som kan innebära väsentligt ändrat mål för företaget, bör

prövas av statsmakterna. Man anser också att en framtida industrilokalisering

från Assis sida bör begränsas och förläggas till regioner där domänverket

i väsentlig utsträckning kan förse bolaget med råvara. Sveriges Jord
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 10,‘t år Wfitf

ugarcförbund framhåller, att det skulle vara till gagn för skogsbruket i södra

Sverige om tyngdpunkten för Assis verksamhet inriktades på cellulosa- och

papperstillverkning.

Utredningens förslag rörande en ö k a d ekonomisk handlingsfrihet

för statens skogsföretag har likaledes föranlett olika erinringar av

remissinstanserna.

Domänstyrelsen framhåller, att de långsiktiga planerna utövar ett allt

större inflytande på verksamheten för det enskilda året. Nuvarande skyldighet

för affärsverken alt leverera in hela årsöverskottet av verksamheten

till statskassan är därför inte förenlig med kraven på en effektiv planering

och förvaltning. Styrelsen anför vidare, att den långsiktiga planeringen till

stor del bygger på att erforderligt kapital står till förfogande, när åtgärderna

blir aktuella att utföra. I många fall krävs följdinvesteringar för att bästa

ekonomiska resultat av grundinvestering skall erhållas. Affärsverksutredningen

har vid sin bedömning av den utökade självständighet, som kan ges

affärsverken, utgått från förhållandet att de juridiskt sett inte är självständiga

subjekt utan integrerade delar av statsförvaltningen. Utredningen anser

detta innebära viss begränsning i de befogenheter som kan ges dem i fråga

om medelsdisposition in. m. Utredningen har intet att erinra mot förslagen

om rätt att placera medel på räntebärande bankkonto, de utsträckta befogenheterna

att förvärva aktier och mark, förslaget att driftskostnadsstaten

inte längre skall fastställas av Kungl. Maj :t liksom förslaget att mer självständigt

få ta i anspråk inkomster från fastighetsförsäljning. Beträffande

dispositionen av överskottsmedel, principer för avskrivningar och fonderingar

anser utredningen däremot nuvarande bestämmelser böra gälla i avvaktan

på en prövning av de förslag affärsverksutredningen kan komma att

lämna. Riksrevisionsverket förordar, att resultatet av affärsverksutredningens

arbete avvaktas, innan man tar ställning till förslagen om ändringar i

domänverkets redovisningssystem. Statskontoret anser, att innan restriktionssystemet

kan prövas generellt bör inte några speciella lättnader genomföras

för domänverkets del.

Sveriges Industriförbund tillstyrker i princip att de statliga affärsdrivande

enheterna ges samma ekonomiska handlingsfrihet som gäller för privata

industrier. Förbundet förutsätter emellertid därvid dels att en tillfredsställande

insyn och kontroll i företagen kan ordnas, dels att de statliga företagen

inte får gynnas av ägaren/staten med snedvridna konkurrenseffekter

som följd. Förslaget att häva förbudet mot pantförskrivning av Assis tillgångar

tillstyrks. Förbundet avvisar förslaget att kapitaltransaktioner i

form av lån eller koncernbidrag skall kunna ske från domänverket till Assi.

Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund anser, att det klart skall anges

att den rörliga krediten i riksgäldskontoret utgör en driftskredit för den

löpande driften eller för investeringar i omsättningstillgångar. Den bör varken

permanent eller tillfälligt få användas för fastighetsförvärv. Fulla för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kangl. Maj. ts proposition nr 103 år 1068

räntningskrav bör ställas upp för denna kredit. Arbetsmarknadsstyrelsen

pekar på att domänverket för de kollektivavtalsanställda har speciella pensionskostnader,

som är väsentligt högre än vad övriga skogsföretag har.

Dessa kostnader, som grundas på statens allmänna tjänstepensionsreglemente

(SPR), bör ersättas av statsmedel. Risk föreligger, att en del arbetare,

som har ett eller annat år kvar för att komma i åtnjutande av SPR-pension,

kan komma att sägas upp från sina anställningar.

Beträffande domänverkets köp och försäljning av

mark understryker lantbruksstyrelsen att domänverket liksom alla andra

markägarkategorier även i fortsättningen bör delta i det skogliga strukturförbättringsarbetet.

I princip innebär förslaget enligt styrelsens mening

inte några väsentliga förändringar i domänverkets roll i jordpolitiken. De

föreslagna åtgärderna torde emellertid ge utrymme för ökad aktivitet och

handlingsfrihet i detta avseende. Domänstyrelsen framhåller, att begränsning

av inköpsverksamheten till i huvudsak de medel, som kan fås från

försäljning av mark, försvårar en snabb och rationell omstrukturering av

verkets skogsinnehav. Ett smidigt system för att finansiera för strukturomvandlingen

nödvändiga markaffärer kommer framdeles att bli nödvändigt.

Styrelsen förutsätter vidare, att domänverkets förvärv av mark, vars

värde överstiger 100 000 kr., kommer att prövas av Kungl. Maj :t endast

med utgångspunkt i bestämmelserna i jordförvärvskungörelsen.

Kammarkollegiet har intet att erinra mot den föreslagna anordningen

med investeringsfond och dispositionsfond. Rätten att använda investeringsfonden

för annat än fastighetsförvärv bör dock begränsas till visst

årligt belopp eller viss del av fondens behållning. Fast egendom, som förvärvas

för investeringsfondens medel, bör normalt ske genom direkt köp.

Förvärv av fast egendom genom inköp av aktier bör avgöras av Kungl.

Maj :t. Egendom förvärvad genom aktieköp kommer inte att utgöra kronoegendom

i vanlig mening. Den blir inte redovisad under domänfonden och

underkastas inte reglerna för förvaltning, försäljning och förpantning av

kronoegendom. Kollegiet framhåller också, att det är svårt att överblicka

konsekvenserna av en fullständig frihet för domänverket att köpa aktier

i fastighetsägande bolag. Vidare avstyrker kammarkollegiet, att behörighetsgränsen

vid försäljning av mark för annat ändamål än samhällsbyggnad

ändras. Kollegiet anser det vara svårt att förutse vilken effekt på markförsäljningspolitiken

som de nya reglerna kan få. Sådan försäljning torde

normalt inte avse högre värden än att domänstyrelsen redan nu får besluta.

För domänverkets affärsmässighet torde en höjning av gränserna sakna

betydelse. Ämbetsverket framhåller vidare att ett generellt bemyndigande

för domänverket att besluta om försäljning av mark, som inköpts för dispositionsfondens

medel, står i mindre god överensstämmelse med 77 § regeringsformen.

Samma regler, som kommer att gälla för domänfondens

fastigheter, bör bli tillämpliga även här.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1068

Enligt Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund är någon annan utökning

av domänverkets markinnehav än den som är betingad av rent

arronderingsmässiga skäl inte påkallad. Domänverkets markförvärv bör

sålunda liksom hittills i princip hållas inom den förmögenhetsram, som

det nuvarande markinnehavet och inarkfonden representerar. Sveriges Industriförbund

anför liknande synpunkter. TCO ställer sig tveksam till att

domänverket ges rätt att för särskilda ändamål bilda aktiebolag. Nya statliga

aktiebolag bör stiftas först efter riksdagens beslut i varje särskilt fall.

LO anser, att statsskogsbrukets påbörjade expansion i södra och mellersta

Sverige är önskvärd. Med hänsyn härtill bör domänverket få besluta om

köp av fastighet, som är taxerad som jordbruksfastighet, då egendomsvärdet

är högst 200 000 kr.

I fråga om förvaltningen av natur vårdsobjekt m. m.

anser statens naturvårdsverk att — om domänverket befrias från uppgiften

att i samma utsträckning som hittills beakta naturvårdsintresset i fråga om

statens egendom — den uppgiften måste föras över på naturvårdsverket.

Verket måste då ges resurser att fortsätta naturvårdsverksamheten på kronomark

i oförändrad eller helst intensifierad omfattning. Domänverket bör

därvid utföra det praktiska arbetet mot ersättning från naturvårdsverket.

Domänverket bör vidare i samråd med naturvårdsverket redovisa de naturvårdsaktiviteter

som kommer att begränsas och de nuvarande kostnaderna

härför. Förslaget att domänverket skall få ersättning för intrång på grund

av bestämmelserna i naturvårdslagen avstyrks. Om ett av kronan ägt område

bör skyddas enligt naturvårdslagen bör det föras över till naturvårdsfonden.

I likhet med kammarkollegiet och domänstyrelsen avvisar naturvårdsverket

tanken att föra över naturvårdsfonden till naturvårdsverkets

förvaltning.

Vad angår domänverkets organisatoriska handlingsfrihet

framhåller domänstyrelsen att, sett mot bakgrunden av de krav ägaren/

staten enligt beredningens målformulering kommer att ställa på domänstyrelsen

i fråga om förvaltningen av domänfondens tillgångar, friheten att

vidta interna organisationsändringar är en av grundförutsättningarna för

att verksledningen skall nå ett tillfredsställande resultat. Befogenheten att

inrätta extra ordinarie och extra tjänster inom hela löneplansområdet samt

ett förenklat förfaringssätt vid konlraktsanställning bedömer styrelsen bli

värdefull, när det gäller att anställa inte bara kvalificerad personal i chefsställning

utan även specialister i mellangraderna. Styrelsen förutsätter

också att domänverket får ökade befogenheter, när det gäller ledigförklarande

av extra ordinarie tjänster. En begränsning av ordinariesättningen

för flertalet tjänster inom de affärsdrivande verken anser styrelsen vara

ändamålsenlig med hänsyn till den ökade rörlighet på arbetsmarknaden,

som förutses i framtiden. Även SACO tillstyrker i huvudsak beredningens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1068

förslag men avstyrker dock bestämt att de ordinarie tjänsterna byts ut mot

extra ordinarie och extra tjänster.

Avtalsverket anser, att lönesättningen inom domänverket kommer att

påverka lönesättningen inom andra verk. Verket framhåller också, att konkurrensen

från den enskilda skogssektorn är liten, eftersom det f. n. torde

råda överskott på skogsutbildad personal. För det fåtal tjänster i nyckelställning,

där rekrytering kan visa sig besvärlig, bör kontraktsanställning

enligt hittillsvarande principer tillämpas. Verket avstyrker, att domänverket

ges generellt tillstånd att utnyttja kontraktsanställning, vilket skulle

strida mot kontraktsinstitutionen. Vidare avstyrker verket förslaget att ge

domänstyrelsen befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster inom hela

löneplansområdet. Slutligen erinrar verket om lönesystemutredningens pågående

arbete. TCO framför liknande synpunkter och understryker, att

i avvaktan på en ändring av nu gällande förhandlingsordning bör varje

väsentlig omorganisation i domänverkets centralförvaltning och distriktsorganisation

prövas av riksdagen.

Beredningens förslag rörande det lönsamhetskrav som bör ställas

på statens skogsföretag har berörts av flera remissinstanser. Domänstyrelsen

bedömer förslaget vara ändamålsenligt sett ur såväl ägarens/

statens synvinkel som företagsledningens. Genom att använda domänverkets

långsiktsplaner som underlag knyter avkastningens storlek direkt an

till de aktuella förutsättningarna för ett målinriktat ekonomiskt skogsbruk.

Denna metod att fastställa avkastningen ger vidare möjlighet till ett mer

flexibelt handlande än en stel beräkning av den årliga avkastningens storlek

baserad på kapitalvärdet. Styrelsen framhåller vidare pensionskostnadernas

stora inflytande på årsresultatet. På grund av att fondering för detta

ändamål inte får vidtas, saknas tillgångar för pensionsförpliktelser som

är hänförliga till tidigare år. En avlösning av vissa av de nuvarande pensionsförpliktelserna

och en övergång till att belasta resp. år för beräknade framtida

pensionskostnader, som hänför sig till den under året anställda personalen,

skulle väsentligt bidra till en förbättrad och mer rättvisande resultatsredovisning.

Assi framhåller att hänsyn måste tas till bolagets speciella

struktur vid bedömningen av dess lönsamhet.

Affärsverksutredningen framhåller, att kravet på jämställdhet med enskilda

företag medför bl. a. att domänverket måste bestrida de räntekostnader

och den minimiutdelning på insatt kapital som statsmakterna bör

kunna göra anspråk på, innan fondering av överskott eller avskrivningar

utöver en av företagsekonomiska skäl bestämd miniminivå får äga rum.

Minimiutdelningen bör vidare bestämmas så, att den inrymmer någon

form av motsvarighet till den statliga inkomstskatt, från vilken domänverket

är befriad. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Jordägareförbund.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att ett system med

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1008

fastlagd årlig avkastning kan verka hämmande på den eftersträvade rörelsefriheten.

Det är motiverat att ange den nivå man vill uppnå från lönsamhets-

och överskottssynpunkt men ett absolut krav på att denna nivå skall

uppnås hör inte ställas upp. Enligt SACO hör en ökad handlingsfrihet för

domänverket medföra en mera effektiv extern revision. I stället för att visst

avkastningskrav ställs upp, bör föreskrivas att »utdelningen» till staten

skall fastställas av Kungl. Maj :t efter förslag av företagets styrelse och

efter yttrande från revisorerna. Sveriges Industriförbund framhåller, att

när det gäller väsentliga nyinvesteringar staten bör precisera avkastningskrav,

inte minst i fråga om markförvärv. Liknande synpunkter framförs av

Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund, som vidare anser, att när avkastningskravet

skall bestämmas för domänverket, underlag för bedömningen

av skäligheten i uppställda räntabilitetskrav hör föreläggas riksdagen.

När det gäller samordning av statens skogsföretag anser

länsstyrelsen i Kopparbergs län att alternativet med Assi som dotterbolag

till domänverket borde ha prövats utförligare av beredningen. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län är inne på samma linje. Flertalet privata skogsindustriföretag

arbetar med stora egna skogsinnehav, vilket måste betraktas

som gynnsamt för dessa företags totala verksamhet. Skogsägareföreningarna

har från att tidigare ha varit enbart virkesleverantörer integrerat framåt

till att i dag även vara industriidkare. Samtidigt levererar föreningarna

virke till förädlingsenheter, som står utanför deras organisation. Detta är

en parallell situation till den som skulle uppstå Aid en fusion mellan domänverket

och Assi. Den föreslagna personidentiteten på styrelsenivå är otvivelaktigt

ett steg i rätt riktning mot samordning mellan råvara och färdigprodukt,

men det finns goda skäl för att undersöka förutsättningarna för en

fusion.

Några av remissinstanserna förordar en samordning även på det lokala

planet, bl. a. länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län. Den senare länsstyrelsen

pekar på att Assi i Norrbotten under senare år byggt upp en egen

avverkningsorganisation som skall svara för att vissa tämligen obetydliga

tillskottskvantiteter anskaffas. Länsstyrelsen anser, att domänverket bör

svara för utdrivning även av det virke Assi köper från andra skogsägare.

SALF menar, att samordning av de centrala ledningsfunktionerna inte resulterar

i ett vidgat samarbete i de led där det produktiva arbetet utförs.

SALF förordar att Assi och domänverket förs samman till ett enda bolag.

Flera av remissinstanserna, bl. a. Sveriges Industriförbund och Sveriges

Jordägareförbund, stryker under att domänverket ej bör vara bundet att

leverera virke till Assi i sådana kvantiteter att verket förlorar sin profil

som betydande leverantör av råvaror till den enskilda industrin. Domänstyrelsen

framhåller, att förtroendet mellan verket och dess virkesköpare

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968

är väsentligt för verkets lönsamhet. Grunden härför är att domänverket

förblir en särskild enhet med uppgift att producera råvara även för annan

skogsindustri än Assi. Assi pekar på, att en samordning av den långsiktiga

planeringen för de båda företagen är synnerligen angelägen med hänsyn

till den framtida utvecklingen inom bolaget. Råvaruplaneringen är av sådan

vikt vid bedömningen av olika projekt, att ett nära samspel mellan skog

och industri behövs.

Affårsverksutredningen stryker under vikten av att det löpande samarbetet

grundas på ekonomiskt avräkningsförfarande, som gör det möjligt att hålla

domänverket och Assi redovisningsmässigt klart åtskilda. Liknande synpunkter

framförs av Industriförbundet in. fl.

Beträffande den nya verksstyrelsen för domänverket understryker

domänstyrelsen, att i denna bör företagsekonomisk och annan sakkunskap

vara företrädd. Styrelsen förutsätter, att en företrädare för bankväsendet

kommer att ingå i verksstyrelsen och finner det vidare önskvärt, att

en ledamot hämtas bland landets ledande industrimän från annan gren av

näringslivet än skogsbruk och skogsindustri. Riksrevisionsverket framhåller,

att överdirektören i domänverket inte bör ingå som ordinarie ledamot

i verkets styrelse. Härigenom undviker man att två representanter från

samma verk kan hävda olika meningar. SACO menar, att vice verkställande

direktören i Assi bör ingå i bolagets styrelse.

Domänstyrelsens förslag till ny organisation av domänverket

Allmänt. Strukturomvandlingen och de nya arbetsmetoderna i skogsbruket

kräver enligt domänstyrelsen en organisation med bättre möjligheter till samordning

och överblick över större områden än den nuvarande. Detta innebär

minskat antal lokala och regionala enheter. Det är också nödvändigt att i

organisationen tillgodose utvecklingsarbetet såväl i fråga om arronderingsverksamheten,

rationaliseringen av avverkningsarbetet och skogsskötseln

som i fråga om den administrativa rationaliseringen. I sistnämnda avseende

är det nödvändigt att utforma organisationen så, att den kan utgöra en god

grund för fortsatt administrativ rationalisering.

De grundläggande dragen i verkets organisation bör enligt domänstyrelsen

i princip inte ändras. Det betyder att reviren även i fortsättningen skall vara

de ekonomiska enheterna, med i stor utsträckning verkställande och beslutande

funktion. Utvecklingen på skogsbrukets olika områden medför emellertid

ofrånkomliga centraliseringsbehov. Om en effektiv verksamhet skall

kunna uppnås, måste vissa arbetsavsnitt planeras och i vissa fall även verkställas

över större områden än reviret rimligen kan omfatta. Denna nödvändiga

samordning över revirgränserna bör enligt domänstyrelsen utföras

inom överjägmästarinstitutionen. Inom andra områden av verksamheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts proposition nr 103 år 1003

har vissa arbetsuppgifter flyttats från lokalförvaltningarna till domänstyrelsen.

Styrelsen framhåller emellertid alt det är nödvändigt alt i övrigt

utnyttja alla möjligheter till decentralisering av verksamheten.

Den centrala förvaltningen. Domänstyrelsen har studerat olika ärendens

handläggning samt kontakt- och informationsvägar inom domänverkets nuvarande

organisation. Härvid har man funnit, att åtskilliga viktiga funktionssamhand,

som råder mellan en del ärenden, pekar på att vissa omgrupperingar

är nödvändiga inom domänstyrelsen. Likartade ärenden bör föras

samman för alt göra det möjligt att utnyttja personalen effektivare samt

för att få en enhetlig behandling av ärendena och ökade delegeringsmöjligheter.

Styrelsen har också funnit att skillnaden i förvaltningsbanseende

mellan landets norra och södra delar har minskat och att överjägmästarinstitutionen

bör vara tillräcklig garanti för att behovet av regional samordning

blir tillgodosett i domänverkets arbete. Utredningens slutsats är

därför att en funktionell arbetsfördelning i domänslyrelsen bör eftersträvas.

När en rationellt arbetande organisation byggs upp bör eftersträvas att

antalet enheter på skilda nivåer begränsas samtidigt som det funktionella

sambandet beaktas. Härigenom säkerställs samordningen mellan närliggande

verksamhetsområden samt underlättas den interna kommunikationen.

Vikt bör läggas vid att verkschefen erhåller ett lämpligt antal chefstjänstemän

vilka tillsammans med honom bildar direktionen.

Domänstyrelsen har undersökt flera olika alternativ i frågan om styrelsens

organisation. Bland alternativen märks ett med tre huvudenheter, som

dock innebär risk för överorganisation genom att ytterligare en nivå skapas.

Styrelsen har också övervägt en uppbyggnad med fem huvudenheter, vilken

emellertid ansetts medföra alltför ojämn belastning enheterna emellan.

Styrelsen har slutligen stannat för ett förslag, som innebär en minskning

av antalet självständiga organisatoriska enheter i domänstyrelsen från 37

till 25. Under generaldirektören och en överdirektör som generaldirektörens

ställföreträdare föreslås sex huvudenheter (avdelningar), nämligen försäljningsavdelningen,

driftsavdelningen, utvecklingsavdelningen, ekonomiavdelningen,

personalavdelningen och fastighetsavdelningen. De indelas med

undantag av försäljningsavdelningen i underenheter (sektioner). Den juridiska

sektionen liksom en sektion för långtidsplanering föreslås sortera direkt

under generaldirektören, liksom generaldirektörens sekretariat och

PR-sektionen.

I fråga om de olika enheternas verksamhet och organisation föreslås i

huvudsak gälla följande.

Försäljningsavdelningen har sin motsvarighet i nuvarande försäljningsbyrån

och skall svara för försäljning och leverans av virke. Utvecklingsarbetet

inom enheten skall vara inriktat på att skapa rationellare leverans
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

former som gör kostnadsbesparingar möjliga i virkeshanteringen från stubbe

till industri. Avdelningen bör därför även svara för frågor om fj ärrtransporter.

Driftsavdelningen har sin närmaste motsvarighet i nuvarande första och

andra skogsbyrån samt delar av jordbruksbyrån. Den skall utöva den centrala

ledningen av driften vid skogs- och jordbruksförvaltningen. I uppgiften

ingår bl. a. att ha hand om allmänna driftsfrågor, sakgranskning av förvaltningsförslagen

och driftsplanering. Avdelningen skall vidare handlägga

nyttjanderättsärenden avseende jordbruksdomäner, kronotorp, skogsjordbruk

in. m. samt markupplåtelser och ärenden reglerade av gruv- eller renbeteslagen.

Handläggningen av nyttj anderättsärendena under driftsavdelningen

motiveras med att de kräver driftsekonomiska överväganden och att

de har nära samband med ärenden angående jakt, fiske och naturvård som

också skall handläggas inom avdelningen. Driftsavdelningen skall slutligen

även ha hand om vissa tekniska byggnadsfrågor.

Utvecklingsavdelningen är en ny enhet under vilken utvecklings- och rationaliseringsverksamheten

inom områdena skogsvård, avverkning och

transport förts samman. Enheten bör noga följa utvecklings- och rationaliseringsarbetet

inom olika forskningsorgan och inom skogsbruket i övrigt.

Forsknings- och erfarenhetsmaterialets tillämplighet för domänverket skall

bedömas och sedan på olika sätt föras ut i praktiskt bruk. Försöksverksamhet

i egen regi skall utföras endast om erforderligt kunskapsstoff inte kan

erhållas på annat sätt. Enheten skall ta över nuvarande skogsvårdsavdelningens

resp. arbets- och maskintekniska avdelningens arbetsuppgifter. Utvecklingsavdelningen

skall också svara för skogsindelningen, eftersom denna

verksamhet fordrar nära kontakter med skogsvårds- och teknikfrågorna.

Även vägbyggnadsfrågorna skall höra till avdelningen.

Fastighetsavdelningen utgör en sammanslagning av delar från såväl nuvarande

skogstekniska byrån som jordbruksbyrån. Enheten skall handlägga

frågor angående fastighetsinnehavets yttre rationalisering samt vara verkets

förhandlingsorgan i markärenden. I uppgiften ingår även att svara för

lantmäterifrågor och fastighetsredovisning, in. m.

Personalavdelningen övertar personalbyråns uppgifter och skall svara

för de centrala avtalsförhandlingarna med skogsarbetarna. I uppgiften ingår

vidare att handlägga övriga arbetsmarknadsfrågor och ärenden angående

bebyggelselokalisering. Den tekniska utvecklingen och rationaliseringsverksamheten

kräver personalenhetens medverkan främst beträffande rekrytering

och omplacering av arbetare och tjänstemän. Enheten skall också svara

för bl. a. arbetarskydd, personalvård samt löne- och pensionsfrågor. Även

utbildningen av tjänstemän och arbetare skall administreras från personalavdelningen.

Ekonomiavdelningens uppgifter motsvarar i stort dem, som åvilar den

nuvarande kameralbyrån. Avdelningen skall ha hand om den centrala re
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

35

dovisningen, budgetarbetets tekniska samordning, andra frågor av ekonomisk

art samt vissa allmänna servicefrågor. För organisationsfrågor, administrativ

rationalisering och systemarbete skall en särskild sektion för administrativ

rationalisering svara. Förvaltningsrevision och annan intern revision

beträffande förvaltningarna skall handläggas av revisionssektionen.

För revisionsuppdrag avseende förvaltningsåtgärder inom styrelsen skall

sektionen vara direkt underställd verkschefen eller dennes ställföreträdare.

Sekretariatet skall svara för sekreterarservice till verkschefen, företagsnämndsverksamhet

samt vissa ärenden av allmän natur. PR-sektionen skall

ha hand om intern och extern information, företagstidning och pressöversikt.

Sektionen för långtidsplanering skall svara för utformningen av domänstyrelsens

skogliga och ekonomiska politik på längre sikt. Juridiska

sektionens uppgifter motsvarar dem som nu åligger domänfiskalskontoret.

Den regionala och lokala förvaltningen. Domänstyrelsen föreslår, att antalet

överjägmästardistrikt minskas med tre distrikt till åtta. Som ytterligare

skäl för en minskning utöver vad som anförts i det föregående nämner

styrelsen att ny länsindelning ger färre kontaktlinjer och att skogsindustrins

strukturrationalisering underlättar affärsverksamhetens administration.

Större distrikt möjliggör också förstärkning av distriktskontoren

med kvalificerad personal. Administrationskostnaderna kan samtidigt sänkas

genom färre kontor.

Vid gränsdragningen mellan distrikten bör man eftersträva sammanhängande

områden med hänsyn till virkesflödet och affärsförbindelser samt

flottnings- och mätningsföreningars verksamhetsområden. Vid val av stationeringsorter

för distriktskontor bör om möjligt väljas orter med rimliga

reseavstånd till de viktigaste kontaktpunkterna. Möjligheterna att i distriktskontoren

inordna revirexpeditioner och kontorsutrymmen för kronojägare

bör beaktas. Stationeringsorten bör ha god allmän service och helst vara

residensstad. Angivna önskemål anser styrelsen i stor utsträckning vara

tillgodosedda vid den nya distriktsindelningen och vid valet av stationeringsorter.

Den föreslagna distriktsindelningen innebär att Nedre Norrbottens distrikt

delas upp på Luleå och Skellefteå distrikt, att nuvarande Sollefteå och Östersunds

distrikt slås ihop till ett distrikt benämnt Östersunds distrikt samt

att Bergslagsdistriktet delas upp på Falu, östra och Västra distriktet.

Distriktskontoren föreslås bli förlagda till Växjö, Vänersborg, Linköping,

Falun, Östersund, Umeå samt för två distrikt till Luleå. Indragningen av

örebrokontoret är en följd av delningen av Bergslagsdistriktet. Vid valet

mellan Östersund och Sollefteå som distriktsort har styrelsen valt Östersund

med hänsyn till markinnehavets belägenhet, överföring av Skellefteåkontoret

till Luleå motiveras med en eventuell framtida sammanslagning av

Luleå och Skellefteå distrikt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196S

Varje distrikt skall liksom nu förestås av en överjägmästare. I hans åligganden

bör en viss förskjutning ske mot huvuduppgiften att samordna,

övervaka och genom rådgivning styra verksamheten inom de underställda

förvaltningsenheterna. För sådana arbeten där reviret utgör en otillräcklig

bas för en effektiv arbetsform bör överjägmästarinstitutionen överta

verkställigheten.

För att få genomgående funktionella kontaktlinjer från styrelsen ned till

de olika förvaltningsenheterna, bör överjägmästarinstitutionen organiseras

enligt samma principer som domänstyrelsen. Distriktskontoren föreslås få

en enhetlig organisation med biträdande över jägmästare jämte ett antal sektioner,

nämligen allmän sektion, teknisk sektion, skogsvårdssektion och

kontorssektion samt inom de tre södra distrikten en nyttjanderättssektion.

Beträffande den lokala jordbruksförvaltningens organisation föreslår domänstyrelsen,

att de nuvarande fem domänområdena slås samman till tre

och ges en sådan geografisk omfattning att de sammafaller med de tre södra

distrikten. Samtidigt bör nyttjanderättssektion med domänintendent som

chef inrättas vid distriktskontoren i Växjö, Vänersborg och Linköping.

Domänintendenten bör ha jordbruksdomänerna inom distriktet under sin

direkta förvaltning och i samtliga förvaltningsfrågor, liksom i frågor rörande

nyttjanderätter och byggnader på kronoparkerna, lyda under överjägmästaren

i likhet med övriga sektionschefer. Speciellt i jordbrukstekniska

frågor och beträffande byggnader på domänerna förutsätts dock direktkontakter

med de centrala organen för dessa verksamheter. Genom

chefsskapet för nyttjanderättssektionen anses domänintendentens sakkunskap

utnyttjas bäst.

De svårigheter, som förslaget kan ge upphov till sammanhänger med att

jordbruksdomänerna har sin tyngdpunkt inom andra geografiska områden

än skogarna. Inom de nya Västra och Södra överjägmästardistrikten torde

dock de ojämnheter som uppstår kunna godtas. Inom östra distriktet kommer

däremot arbetsbelastningen att bli betydligt större, särskilt på grund

av det merarbete storstadsregionerna inom detta område medför. Distriktet

bör därför tilldelas mer personal för nyttjanderättsfrågor än övriga distrikt.

Särskilt yttrande. Mot domänstyrelsens förslag till ny organisation för domänverket

har chefen för domänstyrelsens jordbruksbyrå byråchefen Stig

Holmstedt anmält skiljaktig mening. Nyttjanderättssektionen måste enligt

Holmstedts mening knytas till främst marksektionen och sålunda tillhöra

fastighetsavdelningen samt åtföljas av husbyggnadssektionen. Motivet till

detta är framför allt att sambandet mellan ärenden som avser upplåtelse av

jordbruksfastighet och ärenden som avser köp och försäljning är utomordentligt

starkt. Efter det att nyttjanderätts- och husbyggnadssektionerna

inordnats under fastighetsavdelningen bör återstoden av driftsavdelningen,

eventuellt med undantag av naturvårdssektionen, kunna slås samman med

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1008

utvecklingsavdelningen. Detta innebär att domänstyrelsen organiseras på

fem huvudenheter.

I fråga om den lokala jordbruksförvaltningen anser Holmstedt att det

östra överjägmästardistriktet bör delas upp i två domänområden med den

ene domänintendenten stationerad i Stockholm. Domänintendenten i Södra

distriktet bör stationeras i Kristianstad.

Remissyttrandena

Remissinstanserna anser allmänt att domänstyrelsens förslag i stort bör

kunna ligga till grund för en omorganisation av domänverket. Samtidigt

har flera instanser anfört kritik mot utredningsförslagets schematiska karaktär.

Eftersom en närmare redogörelse för förslagets ekonomiska och

personella återverkningar saknas, anses förslaget inte kunna bedömas

från företagsekonomiska synpunkter.

Några remissinstanser anför vissa principiella synpunkter på

förslaget. Statskontoret framhåller att den omgruppering av arbetsuppgifterna

till funktionella enheter som föreslås i väsentliga stycken synes vara

logisk med hänsyn till den omställning som skett och alltjämt pågår i skogsbruket.

De vertikala funktionssamband som föreslås mellan styrelsen och

överjägmästardistrikten anses skapa förutsättningar för ett effektivt informationssystem

under förutsättning att kommunikationen får arbeta i

båda riktningarna. Även riksrevisionsverket ansluter sig till organisationsförslagets

principiella uppläggning men framhåller att eftersom förslaget

utformats till en organisationsplan bör organisationen inte låsas på sådant

sätt att inte de ändringar kan komma till stånd som betingas av den fortsatta

utvecklingen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den av utredningen skisserade

utvecklingen av skogsbrukets driftsförhållanden och domänverkets organisation

inte bör ses enbart från verkets synpunkter. Tvärtom bör ifrågavarande

problem, i all synnerhet såvitt Norrlands inland angår, bedömas

med hänsyn till samhällsutvecklingen där. Länsstyrelsen finner det vara inkonsekvent

att statliga verk och förvaltningar i mer eller mindre rask takt

rationaliserar bort arbetstillfällen från inlandet samtidigt som staten genom

lokaliseringsstöd eller andra åtgärder för stora kostnader försöker

skapa nya arbetstillfällen.

Domänstyrelsens förslag att indela den centrala förvaltninge

n i sex avdelningar jämte stabsorgan har godtagits av bl. a. lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,

flertalet länsstyrelser och vissa personalorganisationer. Några remissinstanser

har emellertid ställt sig kritiska.

Sålunda har statskontoret vid sin analys av centralförvaltningens orga
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968

nisation funnit en organisation med fem huvudenheter vara mest lämplig.

Ämbetsverket har i första hand undersökt om driftsavdelningen resp. utvecklingsavdelningen

fått en riktig utformning i funktionellt avseende. Detta

anser man inte vara fallet. Driftsavdelningen är inte någon renodlad driftsavdelning

och utvecklingsavdelningen har till stor del ålagts uppgifter, som

inte är av utvecklings- eller rationaliseringskaraktär. Däremot är utvecklingsavdelningens

arbetsresultat själva grundvalen för driftsavdelningens

centrala arbetsuppgift, nämligen driftsplaneringen. Denna uppgift skall

enligt utredningen driftsavdelningens allmänna sektion svara för. Statskontorets

slutsats blir att den allmänna sektionens uppgifter bör flyttas över

till utvecklingsavdelningen, som då bör ges en mer adekvat benämning, förslagsvis

driftsavdelning. I detta sammanhang understryker statskontoret

vikten av att det inom den centrala myndigheten finns en operativ enhet

genom vilken all ordergivning och annan styrning av de underlydande förvaltningarna

kan ske. Återstoden av den i betänkandet föreslagna driftsavdelningen

anser ämbetsverket bli för obetydlig och för isolerad för att

kunna bilda en egen huvudenhet. Med hänsyn härtill anser sig statskontoret

kunna tillstyrka reservationsförslaget att nyttjanderätts- och husbyggnadssektionerna

inordnas i fastighetsavdelningen. Härefter kvarstår endast naturvårdssektionen,

vilken enligt statskontoret bör föras till fastighetsavdelningen.

Kammarkollegiet framför liknande synpunkter och ifrågasätter om

inte nyttjanderättsärendena och fastighetsfrågorna bör handläggas under

en och samma avdelning. Kollegiet pekar på att av ärenden, som är reglerade

av renbeteslagen, vederbörande länsstyrelse prövar nyttjanderättsfrågorna,

medan domänstyrelsen svarar för frågor om försäljning och byte av

mark ovan odlingsgränsen. Länsstgrelsen i Malmöhus län anser, att driftsoch

fastighetsavdelningarna bör slås samman.

Riksrevisionsverket har i sitt yttrande bl. a. tagit upp den organisatoriska

ställningen hos revisionssektionen, som enligt utredningen skall lyda under

ekonomiavdelningen. Enligt ämbetsverket bör internrevisionen vid domänstyrelsen

få en i förhållande till ekonomiavdelningen oberoende ställning

såsom stabsfunktion inom styrelsen och förslagsvis underställas överdirektören.

Härigenom skapas dessutom ökade förutsättningar för ett önskvärt

samarbete med den föreslagna sektionen för långtidsplanering.

De remissinstanser som i sina yttranden behandlat den regionala

förvaltningens organisation har i allmänhet varit positiva till

förslaget om en minskning av antalet överjägmästardistrikt. Detta gäller

bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket, skogsstgrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

de flesta länsstyrelserna och Skogsindustriernas samarbetsutskott.

I fråga om gränserna mellan distrikten och lokaliseringen av distriktskontoren

har däremot vissa kritiska synpunkter framförts från några håll.

Statskontoret framhåller att minskningen av antalet överjägmästardistrikt

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968

står i överensstämmelse med förändringarna på det skogliga området där

en rationell skogsvård och mekaniserad virkeshantering kräver betydligt

större förvaltningsområden än hittills. Liknande synpunkter framförs av

skogsstyrelsen, som dock ifrågasätter om inte en ännu kraftigare nedskärning

av antalet distrikt vore motiverad från rent företagsekonomiska synpunkter.

över jägmästaren i Bergslagsdistriktet hävdar att styrelsen varken följt

de principer för gränsdragning mellan distrikt eller de kriterier på lämpliga

stationeringsorter, som styrelsen själv ställt upp. Han är särskilt kritisk

mot den föreslagna indragningen av Bergslagsdistriktet och påpekar i sitt

yttrande att för området söder om Östersunds distrikt motsvarar Örebro

bäst de uppställda kriterierna, men att även Linköping, Jönköping, Västerås

och Växjö får anses vara lämpliga stationeringsorter. Minst lämpliga orter

är Falun och Vänersborg. Falun ligger inom ett område där kronoparksinnehavet

på längre sikt bör försvinna. Till samma resultat har Domänverkets

tjänstemannaförening kommit. TCO och länsstyrelsen i Örebro län

anser att synpunkterna i överjägmästarens yttrande är bättre underbyggda

än utredningens eget förslag, som inte anses kunna ligga till grund för ett

beslut. De yrkar på förnyad utredning som enligt TCO helst bör göras av

statskontoret. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att Sollefteå

är en lämpligare stationeringsort för distriktskontoret inom Östersunds

distrikt med hänsyn till den produktiva skogsmarkens belägenhet. Länsstyrelsen

i Västerbottens län anser, att Skellefteå distrikts administration

bör förläggas till Skellefteå.

Några av remissinstanserna har även berört utredningens förslag till

organisation av den lokala jordbruk sförvaltningen.

TCO anför att man finner det rationellt att föra samman skogs- och jordbruksförvaltningen

under en enhetlig ledning enligt utredningens förslag.

Liknande synpunkter framförs av statskontoret. Länsstyrelsen i Malmöhus

län jämte en underremissinstans anser däremot bl. a. att domänintendenten

i Södra distriktet bör vara stationerad i Höör eftersom det huvudsakliga

geografiska arbetsområdet blir Skåne. SACO anser att utredningens förslag

beträffande domänintendenternas ställning är oklar.

Domänstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser om bostadslån m. m.

till domänverkets skogsarbetare

Nuvarande ordning. Bestämmelserna om bostadslån, bostadsrättslån samt

statlig kreditgaranti till domänverkets arbetare är knutna till anställningsformen

fast anställd arbetare med skriftligt avtal om ömsesidig arbetsgaranti

för visst antal dagar.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

Genom beslut av 1955 års riksdag (prop. 143, JoU 21, rskr 255) bemyndigades

domän&tyrelsen för att stimulera till fast anställning att av verkets

driftsmedel använda visst belopp för bostadslån till verkets fast anställda

skogsarbetare med en lägsta arbetsgaranti av 100 dagar per år. Lån får

beviljas vid nybyggnad och större ombyggnad med belopp, som skulle motsvara

låntagarens egen insats i byggnadsföretaget. Lägsta beloppet är 4 000

kr. och högsta 10 % av låneunderlaget beräknat enligt grunder som fastställts

av Kungl. Maj:t för lån till småhus. Lånen är ränte- och amorteringsfria

och avskrivs med visst belopp per år. Avskrivningen sker vid anställningsårets

slut och med hänsyn till den ömsesidiga arbetsgarantins omfattning.

Maximala beloppet var före den 1 januari 1962 500 kr. per år och är efter

detta datum 800 kr. för ett arbetsåtagande av 250 dagar per år. En och

samma arbetare kan inte beviljas bostadslån vid mer än ett tillfälle.

I beslut den 30 december 1964 bemyndigades styrelsen att av verkets

driftsinkomster använda medel för bostadsrättslån till bl. a. fast anställda

skogsarbetare med en lägsta arbetsgaranti av 100 dagar per år.

Genom beslut av 1961 års riksdag (prop. 191, JoU 41, rskr 380) fick domänstyrelsen

bemyndigande att bevilja statlig kreditgaranti för lån till att

skaffa traktorer och utrustning för virkestransport. Sedermera har styrelsen

fått förnyat bemyndigande, senast av 1966 års riksdag (prop. 141, JoU 27,

rskr 354). Bemyndigandet gäller t. o. m. den 31 december 1968. Kreditgaranti

kan enligt bestämmelserna utgå till domänverkets arbetare som tecknat

avtal med en lägsta arbetsgaranti av 200 dagar per år.

Domänstyrelsens förslag. Styrelsen föreslår nya former för anställning,

vilka knyter an till kollektivavtalets bestämmelser. Skogsarbetarna indelas i

tre grupper, nämligen kontinuerligt anställda, säsongsanställda samt tillfälligt

anställda arbetare. Med kontinuerligt anställd avses arbetare som är anställd

att utföra arbete under varje avtalsenlig arbetsdag under året. Sådan

arbetare får skriftligt besked om anställning tills vidare.

Domänstyrelsen föreslår att möjligheten att lämna bostadslån, bostadsrättslån

eller statlig kreditgaranti knyts till den nya anställningsformen

kontinuerligt anställd arbetare. Härvid skall inte längre behövas skriftligt

anställningsavtal med arbetsgaranti.

I fråga om bostadslån föreslår styrelsen vissa ändringar i bestämmelserna.

Vid förvärv av ej nyuppförd bostadsbyggnad föreslås lånebelopp kunna

beviljas intill högst 15 % av fastställt eller beräknat taxeringsvärde för

byggnaden, dock högst med det belopp som kan beviljas vid nybyggnad av

motsvarande eget hem. Vid omflyttning av arbetare mellan olika revir och

vid inflyttning av arbetare från glesbygd till centralort bör förnyat lån

kunna beviljas. Styrelsen föreslår vidare att lån till kontinuerligt anställd

arbetare, som tecknar lån efter den 1 januari 1968, får avskrivas med 800

kr. per år. För redan beviljade lån till kontinuerligt anställda vilka teck
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1063

nats före den 1 januari 1962 föreslås den årliga avskrivningen vara oförändrat

500 kr. och för lån tecknade efter nyssnämnda tidpunkt 800 kr.

Styrelsen bör härutöver få möjlighet att medge avskrivning med reducerat

belopp om arbetstagaren varit frånvarande från arbetet enligt styrelsens

bestämmelser angående ledighet. Avskrivningen skall ske vid kalenderårets

slut. Tidigare tecknade bostadslånekontrakt bör få ändras enligt förslaget.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser anser att den nya anställningsformen inte behöver

medföra några förändringar i möjligheten att få bostadslån, bostadsrättslån

eller statlig kreditgaranti.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om bostadslånen har samma relevans

nu som när de infördes. Bostadslånen avskrivs ju successivt och kan betraktas

som en ren löneförmån. Ämbetsverket anser vidare att det föreslagna

beräkningssättet medför en kraftig höjning av det nu gällande

högsta lånebeloppet. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att nu ytterligare

öka förmånen av bostadslån. Förnyat lån till en och samma låntagare

avstyrks. Det kan nämligen förutsättas att arbetaren vid en förflyttning

kan sälja sitt bostadshus och härvid tillgodogöra sig en försäljningsintäkt,

som inkluderar tidigare erhållet bostadslån. Svenska Skogsarbetareförbundet

anser det vara välbetänkt att medge ytterligare bostadslån till

de arbetare som tidigare erhållit sådant lån men vilka måste byta bostadsort.

Med hänsyn till de förändringar, som på olika sätt påverkar skogsbrukets

hela struktur, blir det säkert aktuellt för många arbetstagare att

byta bostadsort. Statlig kreditgaranti till maskinlån bör enligt förbundet

uteslutande ges till anställda, som genom tidigare investeringar eller särskilda

anställningsvillkor är beroende av att kunna förnya sina maskiner.

Nya kreditgarantier bör inte ges utan att synnerligen starka skäl kan

åberopas. Arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen har inte något att

erinra mot domänstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser.

Departementschefen

Den svenska skogsnäringen har i hög grad bidragit till välståndsutvecklingen

i landet. En jämförelse med förhållandena i andra länder ger vid

handen att vår skogsnäring arbetar med hög effektivitet. Den rådande överkapaciteten

inom världens skogsindustri har dock medfört att lönsamheten

för den svenska skogsnäringen försämrats efter hand. Stora möjligheter

föreligger emellertid att ytterligare höja dess effektivitet. Härtill kommer

att världens förbrukning av skogsprodukter väntas öka kraftigt. Förutsättningarna

för att ta upp den internationella konkurrensen får därför

anses vara goda.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

De sista årens försämrade skogskonjunktur har liksom för flertalet

skogsföretag inneburit en viss försvagning även av domänverkets och Assis

lönsamhet. Möjligheterna för statens skogsföretag att hävda sig i framtiden

torde vara lika goda som för den svenska skogsnäringen i övrigt. En

förutsättning härför är dock att domänverket och Assi inte ges sämre betingelser

för ett affärsmässigt handlande än konkurrerande enskilda företag.

Av redogörelsen i det föregående framgår att företagen i dag inte har

samma förutsättningar som enskilda företag med hänsyn till gällande regler

för skogsbrukets drift, markförsäljning, organisation m. m.

Frågan om effektivisering och samordning av statens skogsföretag har

behandlats av statens skogsföretagsutredning. Utredningen föreslog bl. a.

att domänverket skulle ombildas till aktiebolag och samordnas med Assi genom

ett särskilt förvaltningsbolag. Utredningens förslag möttes av mycket

stark kritik vid remissbehandlingen. Som framgår av redogörelsen i det föregående

har utredningens förslag överarbetats av en särskild arbetsgrupp

inom finans- och jordbruksdepartementen, benämnd skogsföretagsberedningen.

Remissinstanserna har i stort anslutit sig till beredningens förslag.

Även jag anser att dessa förslag i huvudsak bör kunna ligga till grund för

effektivisering och samordning av statens skogsföretag. I detta sammanhang

bör erinras om att en särskild delegation tillsatts för frågor rörande de statliga

företagen. Delegationen skall bl. a. föreslå riktlinjer för den långsiktiga

utvecklingen av de statliga företagen och pröva formerna för organiserat

samarbete mellan olika företag och inom den statliga företagsgruppen som

helhet.

Det främsta motivet för en samordning av domänverket och Assi är att

staten/ägaren bör ha ett gemensamt mål för dessa företags verksamhet.

Båda företagen har emellertid betydande verksamhetsgrenar som helt saknar

beröringspunkter med varandra. Liksom beredningen anser jag därför

att domänverket och Assi f. n. inte bör slås samman. Den nödvändiga samordningen

mellan statens skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet

bör enligt min mening kunna åstadkommas genom samordning

av ledningarna av de båda företagen. Härtill återkommer jag i det följande.

Beredningen anser att affärsverksformen tills vidare bör behållas för

domänverket med hänsyn främst till behovet av insyn i markförvaltningen

men även på grund av svårigheterna att föra över statens fastigheter till ett

bolag. Enligt beredningens mening finns inom ramen för affärsverksformen

goda möjligheter till en effektiv förvaltning av statens skogstillgångar. Vissa

remissinstanser har ansett att domänverket bör ombildas till aktiebolag.

För egen del delar jag beredningens uppfattning. För att domänverket skall

få förutsättningar att anpassa sig till de ändrade förhållandena inom

skogsbruket bör verket enligt min mening ges en handlingsfrihet som så

nära som möjligt ansluter till de befogenheter som skulle följt av en ombildning

till aktiebolag.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 10OH

Det gemensamma målet för verksamheten vid domänverket och Assi

bör enligt beredningens mening vara att på sikt åstadkomma bästa möjliga

samlade ekonomiska utbyte och därvid prestera ett från företagsekonomisk

synpunkt rimligt årsresultat. Alla beslut av vikt som kan beröra antingen

domänverket eller Assi eller båda företagen bör, anser beredningen, fattas

med sikte på att uppnå totalt sett bästa lönsamhet. Några remissinstanser

liar ställt sig tveksamma härtill och framhållit att vissa samhällsaspekter

bör omfattas av målet för verksamheten. Enligt min mening bör statens

skogsföretag i princip handla och behandlas som varje annat ansvarskännande

företag inom näringslivet. Domänverket ocli Assi kan komma att

ställas inför uppgifter som normalt inte faller inom en affärsmässigt driven

företagsamhet. Som exempel kan anföras uppgifter av naturvårdande

eller sysselsättningsbefrämjande karaktär. Hänsyn härtill bör tas vid fastställande

av kraven på räntabilitet resp. vid bedömning av företagens årsredovisningar.

Den krympande lönsamheten och den hårdnande konkurrensen på världsmarknaden

gör att även rationaliseringen av statsskogsbruket måste påskyndas.

Denna effektivisering liksom den fortsatta driften av statsskogsbruket

bör i stort följa företagsekonomiska principer. Målet för domänverkets

verksamhet bör därför såsom beredningen föreslagit ges en strikt

ekonomisk inriktning. Domänverket bör bedriva skogsbruk där biologiska

och ekonomiska förutsättningar föreligger härför. Detta skogsbruk bör

vara uthålligt, dvs. slutavverkning bör följas av åtgärder för att få nöjaktig

återväxt inom skälig tid i syfte att i möjligaste mån ta till vara skogsmarkens

naturliga förmåga till virkesproduktion. Under perioder när virkesinkomsterna

inte täcker avverknings- och reproduktionskostnader inom

ett visst område bör detta kunna läggas utanför awerkningsprogrammet

utan att kravet på ett uthålligt skogsbruk därmed överges. Förvaltningen

bör utövas så att den på lång sikt bidrar till att statens affärsdrivande

verksamhet inom skogsbruk och skogsindustri lämnar bästa möjliga ekonomiska

resultat samtidigt som den ger en från företagsekonomisk synpunkt

godtagbar årlig avkastning. Även när fastighetsinnehavet disponeras för

annat ändamål än skogsbruk bör de företagsekonomiska principerna vara

vägledande.

Vad jag här föreslagit kräver att de enligt kronoskogsförordningen gällande

grunderna för domänstyrelsens förvaltning av statens skogar ersätts

med de grunder jag i det föregående förordat. Kravet att utsyning av virke

skall föregå avverkning har numera förlorat sin aktualitet. Vidare torde

i förordningen intagna regler för vissa upplåtelser med nyttjanderätt och

vissa bestämmelser om sättet för försäljning av virke kunna upphöra och

föreskrifter härom meddelas i annan ordning. Att ange grunderna för

förvaltningen av statens skogar i en formlig författning synes inte längre

behövligt. Jag föreslår därför att kronoskogsförordningen upphävs och att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

riksdagen såsom grunder för domänverkets förvaltning av statens skogar

fastställer de allmänna principer jag förordat i det föregående. I enlighet

med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

förordning om upphävande av förordningen den 10 maj 1935 (nr 157)

angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar.

Den nya inriktningen av domänverkets verksamhet innebär att skogsförvaltningen

i högre grad än f. n. kommer att ske enligt företagsekonomiska

principer. Detta medför att rationaliseringen av skogsdriften kommer

att bedrivas i ökad takt. Detta torde i sin tur få viss effekt på sysselsättningen

inom statsskogsbruket. Enligt vad jag inhämtat från domänstyrelsen

kan verket ställa ytterligare arbetsobjekt i Norrlands inland, vilka

lämpar sig för beredskapsarbeten, till förfogande för arbetsmarknadsmyndigheterna.

För min del vill jag starkt betona vikten av att så sker. Den

nödvändiga effektiviseringen av domänverkets drift måste självfallet ske

under beaktande av de anställdas intressen och i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Målet för Assis verksamhet är redan nu klart ekonomiskt. Häri ingår en

ambition att utvidga den skogsindustriella verksamheten om tillfredsställande

lönsamhet kan påräknas. Bolaget bör därvid vara obundet vid valet

av industriplats samt ha möjligheter att på normalt sätt anlita kapitalmarknaden.

Assi bör kunna ta upp framställning av även andra produkter än

sådana som har trä som råvara.

Mot bakgrunden av de krav som staten enligt den nya målformuleringen

bör ställa på domänverket i fråga om förvaltningen av domänfondens tillgångar

ter det sig nödvändigt att från tid till annan smidigt anpassa organisationen

till situationens krav. En sådan möjlighet stämmer också bäst

överens med önskemålet att ge domänverket en handlingsfrihet som så

nära som möjligt motsvarar ett aktiebolags. I det följande återkommer jag

till vissa huvudlinjer i domänverkets nya organisation.

Beredningen har föreslagit att domänverket skall få inrätta extra ordinarie

och extra tjänster inom hela löneplansområdet samt ges ökad frihet att

utnyttja kontraktsanställning. Jag anser dock att det f. n. inte är lämpligt

att utvidga domänverkets befogenheter i dessa avseenden. Frågan om

rätten att inrätta och tillsätta tjänster bör enligt min mening prövas generellt

för samtliga affärsverk. Kontraktsanställning bör ske i samma ordning

som nu. Förslaget att allmänt begränsa antalet ordinarie tjänster

bör prövas i anslutning till lönesystemutredningens kommande förslag.

Liksom för övriga affärsdrivande verk gäller en rad begränsningar i

domänverkets ekonomiska handlingsfrihet. Såsom jag tidigare framhållit

arbetar de statliga skogsföretagen i konkurrens med enskilda företag. Det

är viktigt att staten/ägaren ger sina företag möjlighet att ta upp denna

konkurrens på lika villkor. Affärsverksformen får därför inte innefatta

besvärande begränsningar för domänverket i det affärsmässiga handlandet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 10il år 1968

Vissa frågor av detta slag som berör affärsverken i allmänhet prövas f. n.

av affärsverksutredningen. I den mån utredningens förslag leder till större

generell handlingsfrihet för affärsverken eller till andra lösningar än vad

jag i det följande föreslår för domänverket, hör självfallet även domänverkets

befogenheter ändras.

Den ökade handlingsfriheten får inte medföra att det kapital som förvaltas

av domänverket minskas. Det redovisningssystem som jag föreslår i

det följande innefattar en garanti mot att så sker. Under domänfonden bör

liksom nu redovisas det statskapital som förvaltas av domänverket. Markfonden

utgörs i huvudsak av medel, som frigjorts vid försäljning av fast

egendom under domänfonden. Såsom beredningen föreslagit bör markfonden

upplösas och ersättas av en investeringsfond till vilken bl. a. motsvarande

medel förs. Fonden bör få utnyttjas förutom till inköp av fast egendom

till investeringar med en varaktighet av minst tio år såsom t. ex. byggnader

och skogsbilvägar. Genom avsättningar till värdeminskningskonto för

investeringar med begränsad varaktighet bör investeringsfondens kapital

hållas intakt. I enlighet med vad jag här har anfört förordar jag att grunderna

för försäljning i vissa fall av kronoegendom in. m. ändras så att köpeskillingen,

efter avdrag för statens utgifter på grund av försäljningen, skall

ingå i domänverkets investeringsfond. Godkänner riksdagen detta förslag,

ankommer det på Kungl. Maj :t att förordna om ändring i enlighet härmed

av författningsbestämmelserna i ämnet.

Under senare år har domänverkets långsiktiga planer kommit att utöva

ett allt större inflytande på verksamheten under det enskilda året. Nuvarande

system att leverera in hela årsöverskottet till statskassan är därför

inte förenligt med kraven på en effektiv planering och förvaltning. Den

långsiktiga planeringen bygger till stor del på att erforderligt kapital står

till förfogande, när olika investeringar blir aktuella. I likhet med beredningen

anser jag därför att det överskott, som kan kvarstå sedan statsmakternas

krav på avkastning från domänfonden tillgodosetts, bör föras

till en dispositionsfond. Verket bör enligt beredningen ha full frihet att förfoga

över dispositionsfonden. Denna frihet föreslås även gälla om fondens

medel placeras i mark. Kammarkollegiet har framhållit att ett generellt

bemyndigande för domänverket att besluta om försäljning av mark, som

inköpts för dispositionsfondens medel, skulle stå i mindre god överensstämmelse

med 77 § regeringsformen. För min del anser jag att om dessa

medel används för förvärv av fast egendom eller för investering i annat

objekt med en varaktighet av minst tio år detta objekt skall redovisningsmässigt

föras över från dispositionsfonden till domänfonden. I övrigt bör

verket fritt få förfoga över dispositionsfonden. Det ankommer på Kungl.

Maj :t att meddela de närmare föreskrifter i budgettekniskt hänseende som

behövs.

Genom den föreslagna anordningen med en investeringsfond och en

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

dispositionsfond behövs enligt min mening inte längre den nuvarande

förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m. Det kapital som nu redovisas

under denna fond bör därför delas upp på investeringsfonden och

dispositionsfonden med hänsyn till förväntad användning. Kungl. Maj:t

hör få besluta härom med utgångspunkt från dispositionen av fonden för

investering i markanläggningar resp. skogsvårdsåtgärder m. m. under

senare år.

Som beredningen angett bör domänverket kunna bilda aktiebolag för

särskilda ändamål. Ett krav bör dock vara att bolagets uppgift står i nära

samband med verkets uppgift att förvalta statens egendom. Såsom exempel

på sådan särskild aktivitet kan nämnas exploatering av grustillgång.

Samarbetet med Assi bör kunna bedrivas bl. a. genom gemensamt ägda

dotterbolag. Domänverket bör också kunna förvärva aktier i redan befintliga

bolag. Även här bör endast sådant bolag komma i fråga vars ändamål

står i nära samband med verkets uppgift att förvalta statens egendom. Om

markförvärv sker genom aktieköp i markägande bolag bör en indirekt belåning

kunna förekomma. Beredningen har föreslagit att domänverket ensamt

bör få besluta i dessa frågor. Kammarkollegiet har emellertid anfört vissa

erinringar häremot med hänsyn till att aktier inte underkastas reglerna för

förvaltning av statens fasta egendom. I likhet med kammarkollegiet anser

jag att beslut om att bilda aktiebolag eller förvärva aktier i sådant bolag

bör underställas Kungl. Maj :ts prövning. I samband härmed kan Kungl.

Maj :t meddela vissa förvaltningsföreskrifter.

Domänverket har f. n. en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 130 milj. kr.

Krediten får inte användas för investeringar utan är avsedd att mera på kort

sikt klara verkets behov av likvida medel. Liksom varje annat företag har

domänverket tidvis behov att investera i större utsträckning än vad avkastningen

från den egna rörelser medger. Sålunda behöver domänverket kapital

för att bl. a. anskaffa maskiner och anläggningar för att rationalisera driften

och för andra ändamål i syfte att begränsa driftskostnaderna. Med hänsyn

till att domänverket inte bör vara sämre ställt än andra företag inom näringslivet

bör möjligheterna att få krediter utvidgas. I avvaktan på affärsverksutredningens

förslag rörande affärsverkens kapitalförsörjning föreslår

jag att användningen av domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret får

utvidgas på sätt jag nyss berört. Kungl. Maj :t bör dock avgöra hur stor del

av krediten som domänverket vid skilda tillfällen får disponera.

I likhet med beredningen anser jag att domänverket bör få rätt att placera

medel på räntebärande bankkonto. Jag avser att senare återkomma

till Kungl. Maj :t med förslag i denna fråga.

Såsom jag anfört i prop. 1965: 41 med förslag till jordförvärvslag m. m.

är det angeläget att staten även i fortsättningen har möjlighet att på samma

villkor som andra skogsägare öka sitt markinnehav genom förvärv av

skogsmark som enligt domänverkets bedömning är lämplig att infoga i dess

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1003

förvaltning. Liksom beredningen anser jag det därför vara naturligt att

beslut om förvärv av mark för domänverkets räkning bör regleras på i

princip samma sätt som enligt jordförvärvskungörelsen den 14 maj 1965

(nr 292) gäller för tillstånd till juridisk persons förvärv av fast egendom.

När det gäller förvärv av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet,

bör domänverket få besluta under förutsättning att vederbörlig myndighet

förklarat att jordpolitiskt hinder ej föreligger, överstiger egendomens

värde 100 000 kr. bör beslutet underställas lvungl. Maj:t. Om den nu tillämpade

värdegränsen 100 000 kr. för lantbruksnämnds befogenhet att medge juridisk

person förvärvstillstånd ändras, bör motsvarande ändring ske av domänverkets

befogenhet. Liksom hittills bör dock domänverket få besluta om

markbyten med andra markägare i arronderingssyfte även om den förvärvade

fastighetens värde överstiger 100 000 kr. Förvärvet eller markbytet bör

dock ha tillstyrkts av lantbruksnämnd eller av lantbruksstyrelsen. Särskild

tillstyrkan från fastighetsbildningsmyndighet behövs ej längre med hänsyn

till att överlantmätaren numera ingår i lantbruksnämnden. I likhet med

beredningen förordar jag vidare att förvärv av fast egendom, som ej är taxerad

som jordbruksfastighet, får beslutas av domänverket. Syftet med förvärvet

bör dock stämma överens med verkets uppgift att förvalta statens

egendom.

Frågan om försäljning av staten tillhörig mark behandlades av 1967 års

riksdag (prop. 99, JoU 23, rskr 279). Kungl. Maj:t och de markförvaltande

myndigheterna gavs därvid avsevärt vidgade befogenheter i fråga om försäljning

av mark till kommuner för samhällsbyggnadsändamål. Någon ändring

av dessa befogenheter anser jag inte vara påkallad f. n. När det gäller

försäljning av mark till annan än kommun och till kommun för annat ändamål

än som nyss nämnts, bör dock rätten enligt min mening utvidgas. Kungl.

Maj:t bör därför få besluta om försäljning av fast egendom som förvaltas

av domänverket om taxeringsvärdet eller, om taxeringsvärde saknas, det

vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår till högst 2 milj. kr.

Kungl. Maj :t bör få delegera beslutanderätten till domänverket om nämnda

värden uppgår till högst 1 milj. kr.

Vid försäljning av aktier i markägande bolag bör enligt min mening i

princip tillämpas samma värdegränser som vid försäljning av mark. Härvid

bör värdegränserna hänföras till bolagets totala markinnehav om inte

Kungl. Maj:t i samband med förvärvet har föreskrivit något annat. Försäljningen

av fast egendom som förvaltas av domänverket bör liksom nu

årligen redovisas för riksdagen. Detsamma bör gälla beträffande försäljningen

av de aktier i markägande bolag, som förvaltas av domänverket.

Någon anledning att vidta särskilda åtgärder beträffande den ordning

som nu gäller för redovisning och förvaltning av naturvårdsobjekt föreligger

inte enligt min mening.

F. n. fastställer Kungl. Maj:t årligen driftsstat för domänverket varvid

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

även frågan om lämplig avkastning av domänkapitalet behandlas. En följd

av den ökade ekonomiska handlingsfrihet, som jag föreslagit för domänverket,

bör vara att Kungl. Maj :t i fortsättningen inte fastställer sådan driftsstat

för verket. Kungl. Maj :t bör i stället såsom beredningen föreslagit begränsa

sig till att ställa upp ett avkastningskrav för domänverket. Härvid

bör beaktas att den klara ekonomiska inriktningen av verksamheten och

de föreslagna utvidgade befogenheterna torde skapa förutsättningar för en

relativt sett ökad avkastning. Mot vad beredningen föreslagit i fråga om

formerna för att fastställa avkastningskravet och sättet för inleveransen till

statskassan har jag intet att erinra. Kungl. Maj :t bör liksom nu få bestämma

avkastningskravet och meddela domänverket närmare föreskrifter i

ämnet.

Såsom beredningen föreslagit bör kapital kunna föras över från domänverket

till Assi och tvärtom. Långivning kan dock med hänsyn till gällande

regler för statsupplåningen endast ske från domänverket till Assi. Assis

ekonomiska handlingsfrihet är när det gäller rätten att pantförskriva inteckningar

i fast egendom begränsad till skillnad från andra statliga bolags.

För att Assi skall få samma möjligheter som andra företag när det gäller

kapitalanskaffningen bör såsom beredningen föreslagit denna begränsning

hävas.

Förslaget att Assi skall få samma möjlighet till lokaliseringsbidrag som

enskilda företag har tillstyrkts av de remissinstanser som behandlat förslaget

i sina yttranden. Jag vill meddela att denna fråga prövas generellt

för de statliga företagen av den tidigare nämnda företagsdelegationen.

I det kapital som Assi skall förränta ingår delar som tillförts företaget av

andra skäl än företagsekonomiska. Beredningen har föreslagit att sådant

kapital bör anses vara avskrivet vid beräkning av avkastningen från Assi.

Denna fråga bör prövas i vidare sammanhang.

Såsom jag framhållit i det föregående bör samordningen mellan statens

skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet kunna ske genom

en samordnad ledning av de båda företagen. För att detta skall kunna genomföras

bör en särskild verksstyrelse inrättas för domänverket. Genom

denna blir det möjligt att tillföra domänverket kunskaper och erfarenheter

från skilda områden. Styrelsen bör såsom beredningen föreslagit genom

personidentitet närmast vara densamma som styrelsen för Assi. Det ankommer

på Kungl. Maj :t att besluta härom.

Styrelsen för domänverket bör i första hand avgöra frågor av större vikt

eller principiell natur. Bland de frågor som styrelserna för domänverket och

Assi har att avgöra bör samordningen mellan de båda skogsföretagen tillmätas

stor betydelse. En av uppgifterna för styrelserna bör vara frågan om

domänverkets virkesleveranser till Assi och prissättningen därav. Förutom

samordning i ekonomiska frågor bör såsom beredningen föreslagit möjligheterna

till organisatorisk samordning av vissa centrala administrativa

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 10(13

funktioner prövas. För egen del anser jag att även möjligheterna till samordning

på det lokala planet t. ex. i fråga om avverkningsorganisation hör

tas tillvara. Det bör emellertid ankomma på styrelserna att pröva denna

fråga.

För att öka förutsättningarna för samarbetet mellan domänverket och

Assi har beredningen föreslagit att de båda företagens centralförvaltningar

får kontorslokaler i anslutning till varandra. I sammanhanget vill jag erinra

om att Kungl. Maj :t i prop. 1968: 105 föreslagit en ny ämbetsbyggnad

för domänverkets centralförvaltning. Jag förutsätter att man med utgångspunkt

i det gemensamma målet för statens skogsföretag prövar möjligheterna

och lämpligheten av eu samförläggning. Det ankommer på styrelsen

för Assi att besluta var bolagets centralförvaltning skall förläggas.

Med hänsyn till att domänverkets driftsstat redan är fastställd för år

1968 och att såväl verkets som Assis räkenskapsår löper på kalenderår

bör enligt min mening domänverkets styrelse träda i funktion den 1 januari

1969. Båda styrelserna bör emellertid utses i maj/juni 1968 i anslutning

till Assis bolagsstämma. De föreslagna bestämmelserna om den ökade

handlingsfriheten för domänverket bör träda i kraft den 1 januari 1969.

Den ökade handlingsfriheten för Assi bör bolaget kunna utnyttja så snart

riksdagen tagit ställning till Kungl. Maj :ts förslag.

Jag förordar att domänverket nu organiseras enligt följande huvudlinjer.

Funktionellt likartade arbetsuppgifter bör såsom domänstyrelsen förordat

föras samman i enheter inom såväl den centrala som den regionala förvaltningen.

Härigenom uppnås klara ansvarsgränser, enhetlig ärendebehandling

samt ökade förutsättningar för delegering. En organisation enligt funktionsprincipen

bör även medge bättre betingelser för ett rationellt utnyttjande

av personalen samt för en effektiv ekonomisk planering och uppföljning.

Mot bakgrunden härav bör det vara möjligt att relativt sett sänka domänverkets

administrationskostnader.

Enligt min mening bör domänverket under den i det föregående föreslagna

verksstyrelsen liksom nu ledas av en generaldirektör och en överdirektör

som är generaldirektörens ställföreträdare. Domänverkets centralförvaltning

bör i övrigt tills vidare organiseras på fem huvudenheter, nämligen

en försäljningsenhet, en driftsenhet, en rationaliseringsenhet, en personalenhet

och en ekonomienhet samt på vissa stabsorgan. Detta innebär att

jag i huvudsak ansluter mig till domänstyrelsens förslag till ny organisation

för domänverkets centralförvaltning. Jag anser emellertid i likhet med vissa

remissinstanser att frågor rörande bl. a. köp och försäljning av mark, vilka

domänstyrelsen ansett böra handläggas inom en särskild enhet, i stället bör

ankomma på driftsenheten. Såsom statskontoret framhållit bör driftsenheten

vara den operativa enheten inom domänverket från vilken beslut som

avser den löpande förvaltningen bör utgå. Härigenom kan utvecklings- och

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 196S

rationaliseringsarbetet ske inom en särskild huvudenhet utan att den nödvändiga

samordningen med driftsenheten riskeras.

I fråga om den regionala organisationen delar jag domänstyrelsens uppfattning

att antalet överjägmästardistrikt bör minskas. Strukturomvandlingen

och den tekniska utvecklingen inom skogsbruket kommer sannolikt

att kräva fortlöpande ändringar inom den regionala organisationen.

Enligt min mening bör därför antalet överjägmästardistrikt vara högst åtta.

De principer för distriktsindelning och val av stationeringsorter, som styrelsen

ställt upp, kan jag ansluta mig till. Jag kan även biträda såväl förslaget

till organisation av överjägmästarinstitutionen som förslaget till organisation

av den lokala jordbruksförvaltningen. Domänverket bör ensamt

få besluta i dessa organisationsfrågor sedan Kungl. Maj :t angett högsta antalet

överjägmästardistrikt. I detta sammanhang vill jag erinra om att domänstyrelsen

redan nu har rätt att bestämma lokaliseringen av distriktskontoren.

Den nya organisationen bör tillämpas så snart det är möjligt. Den förvaltningsapparat,

som står till ledningens förfogande, bör emellertid härefter

fortlöpande kunna anpassas till utvecklingen. Det synes därför angeläget

att Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, domänverket

ges rätt att besluta i sådana frågor.

För att genomföra den omorganisation, som jag översiktligt redovisat i

det föregående, krävs inte att ytterligare sådana tjänster inrättas vartill

riksdagens medgivande behövs. Kungl. Maj :t bör vid omorganisationen få

utnyttja högst nuvarande antal ordinarie och extra ordinarie tjänster på

löneplan C. Anställnings- och arbetsvillkor för dessa tjänster — med undantag

av verkschefstjänsten och överdirektörstjänsten — fastställs efter

förhandlingar mellan statens avtalsverk och personalorganisationerna. Avtal

härom underställs Kungl. Maj :t och riksdagens lönedelegation.

Vissa övergångsanordningar kan bli nödvändiga i samband med omorganisationen.

I den utsträckning som behövs bör därvid Kungl. Maj :t kunna

föra tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

Riksdagens bemyndigande att vidta sådana åtgärder bör därför inhämtas.

De ändrade bestämmelserna som domänstyrelsen föreslagit beträffande

bostadslån m. m. till domänverkets arbetare kan jag i huvudsak ansluta

mig till. Verket bör således få teckna kontrakt om bostadslån, bostadsrättslån

samt statlig kreditgaranti för maskinlån med arbetare som är anställd

enligt anställningsformen kontinuerligt anställd arbetare. Tidigare tecknade

kontrakt bör få ändras då innehavaren av sådant kontrakt övergår till

nämnda anställningsform.

Vid förvärv av ej nyuppförd bostadsbyggnad bör bostadslån få beviljas

med högst 15 % av fastställt eller beräknat taxeringsvärde för byggnaden,

dock högst med det belopp som kan utgå vid förvärv av nybyggt eget hem.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

Med hänsyn till de ökade byggnadskostnaderna och för att få likartade bestämmelser

som gäller för statliga bostadsförbättringslån enligt kungörelsen

den 5 oktober 1962 (nr 538) om förbättringslån bör enligt min mening

bostadslån, som tecknats av kontinuerligt anställd arbetare efter den

1 januari 1968, få avskrivas med en tiondel per år. Verket bör kunna medge

avskrivning med reducerat belopp om arbetstagaren varit frånvarande

från arbetet under del av året. Avskrivningen bör ske vid kalenderårets slut.

När arbetare flyttar mellan olika revir eller från glesbygden till centralort

bör nytt lån kunna beviljas. Förnyat lån bör dock endast komma i fråga då

låntagaren vid försäljning eller inlösen av tidigare bostadshus får täckning

högst för skulderna på huset.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

1) anta förslag till förordning om upphävande av förordningen

den 10 maj 1935 (nr 159) angående grunder för förvaltningen

av vissa kronoskogar,

2) fastställa de grunder jag i det föregående angivit för

domänverkets förvaltning av statens skogar,

3) godkänna den av mig förordade ändringen i grunderna

för försäljning i vissa fall av statlig egendom m. m.,

4) godkänna vad jag förordat i fråga om riktlinjer för

domänverkets organisation,

5) godkänna vad jag förordat beträffande domänverkets

ekonomiska handlingsfrihet,

6) godkänna vad jag förordat beträffande domänverkets

rätt att bilda aktiebolag samt förvärva, förvalta och avyttra

aktier i bolag,

7) godkänna vad jag förordat i fråga om dispositionen

av domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret,

8) medge att Kungl. Maj :t tills vidare utan riksdagens

samtycke i varje särskilt fall beslutar om försäljning av

staten tillhörig av domänverket förvaltad fast egendom till

annan än kommun och till kommun till annat än för samhällsbyggnadsändamål

om taxeringsvärdet eller, om sådant

värde saknas, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet

uppgår till högst 2 000 000 kr. med rätt för Kungl.

Maj:t att låta domänverket besluta om försäljning då motsvarande

värden uppgår till högst 1 000 000 kr.,

9) godkänna vad jag förordat beträffande samordnad

ledning av statens skogsföretag,

10) godkänna vad jag förordat rörande pantförskrivning

av inteckningar i Assi tillhörig fast egendom,

11) godkänna vad jag förordat beträffande bostadslån, bo
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 1Q3 år 190$

stadsrättslån och statlig kreditgaranti för maskinen åt arbetare

vid domänverket,

12) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgäröpr i övrigt

som behövs för förslagens genomförande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680200

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1968:33 Utlåtande i anledning av motioner angående dispositionen av domänverkets markfond. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1968:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida dispositionen av vissa s. k. häradsjordar. a1 i texten
  3. JoU 1968:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående effektivisering och samordning av statens skogsföretag, m m. jämte motioner. Propositionen Kungl. Ma s. 6 i texten