Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, m. m

1968-09-13 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:134, Med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

1

Nr 134

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om försöksverksamhet

i fråga om ordningen för den allmänna

gudstjänsten, m. m.; given Stockholms slott den 11 oktober

1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets

däri angivna skrivelser, enligt 87 § 2 mom. regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten,

2) lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till en lag om försöksverksamhet i fråga om

ordningen för den allmänna gudstjänsten. Lagförslaget öppnar möjlighet att under

åren 1969—1975 anordna liturgisk försöksverksamhet där avvikelser från den i

kyrkohandboken föreskrivna gudstjänstordningen får prövas. Försöksverksamhet

får bedrivas i högst tio församlingar i varje stift. Frågor om försöksverksamhet

skall enligt förslaget prövas av domkapitlet. Försöksverksamhet skall få anordnas

endast om kyrkorådet i församlingen medger det. Fråga om sådant medgivande

skall avgöras efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker.

Vidare framläggs ett förslag till lag med vissa bestämmelser om godkännande av

kyrkobyggnad. Förslaget innebär viss ändring av handläggningen av kyrkobyggnadsärenden.

1968 års kyrkomöte har för sin del godkänt lagförslagen.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 134

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

1) Förslag

till

Lag

om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utan hinder av 2 kap. 14 § kyrkolagen får under åren 1969—1975 allmän

gudstjänst försöksvis hållas enligt ordning som avviker från den som föreskrives

i kyrkohandboken.

2 §.

Försöksverksamhet får samtidigt bedrivas i högst tio församlingar i varje stift.

3 §•

Fråga om försöksverksamhet prövas av domkapitlet.

Försöksverksamhet får anordnas endast om kyrkorådet i församlingen medger

det. Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd med församlingens präster

och kyrkomusiker.

4 §.

Försöksverksamhet bedrives under domkapitlets ledning och tillsyn.

2) Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av 27 kap. 1 § kyrkolagen får fråga om godkännande av förslag

till uppförande av församlings kyrkobyggnad prövas av myndighet som Konungen

bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1968

3

Bilaga

Nr 2

Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag om försöksverksamhet

i fråga om ordningen för den allmänna

gudstjänsten, m. m.; given Stockholms slott den 28 juni

1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden och lagrådets protokoll, enligt 87 § 2 mom.

regeringsformen inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner

härvid fogade förslag till

1) lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten,

2) lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

1) Förslag

till

Lag

om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utan hinder av 2 kap. 14 § kyrkolagen får under åren 1969—1975 allmän

gudstjänst försöksvis hållas enligt ordning som avviker från den som föreskrives

i kyrkohandboken.

2 §.

Försöksverksamhet får samtidigt bedrivas i högst tio församlingar i varje stift.

3 §.

Fråga om försöksverksamhet prövas av domkapitlet.

Försöksverksamhet får anordnas endast om kyrkorådet i församlingen medger

det. Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd med församlingens präster

och kyrkomusiker.

4 §.

Försöksverksamhet bedrives under domkapitlets ledning och tillsyn.

2) Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av 27 kap. 1 § kyrkolagen får fråga om godkännande av förslag

till uppförande av församlings kyrkobyggnad prövas av myndighet som Konungen

bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

5

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

26 april 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Länge, Kling, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss försöksverksamhet på

gudstjänstlivets område, m. m., och anför.

Inledning

I 2 kap. 14 § 1686 års kyrkolag föreskrivs att avvikelser från den i kyrkolagen

eller kyrkohandboken föreskrivna ordningen för gudstjänstens förrättande inte får

förekomma.

1963 års kyrkomöte har anhållit att kyrkolagen ändras så att det blir möjligt

att i begränsad omfattning pröva avvikelser från den gudstjänstordning som föreskrivs

i kyrkohandboken (kskr 3). En sådan försöksverksamhet skulle enligt

kyrkomötets mening ge värdefulla praktiska erfarenheter till ledning för en förnyelse

av kyrkohandbokens liturgiska föreskrifter.

Vidare har ärkebiskopen i skrivelse den 21 april 1967 efter samråd med

övriga biskopar anhållit att ett förslag till lag om försöksverksamhet på gudstjänstlivets

område utarbetas och läggs fram för 1968 års kyrkomöte.

Med anledning härav har inom departementet upprättats en promemoria med

förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna

gudstjänsten (Stencil E 1967: 13).

Över promemorian har yttranden avgetts av ärkebiskopen, efter samråd med

övriga biskopar, samtliga domkapitel och 1958 års utredning kyrka-stat.

Även en annan fråga som förutsätter ändring i kyrkolagen bör behandlas i

detta sammanhang. Departementsutredningen, som tillsattes år 1963 (direktiv

se 1964 års riksdagsberättelse s. 71), har med skrivelse den 7 mars 1966 överlämnat

en promemoria (nr 57) angående godkännande av förslag till uppförande

av kyrkobyggnad, m. m. I promemorian föreslås att beslutanderätten i ärenden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

om godkännande av förslag till uppförande av kyrkobyggnad flyttas från Kungl.

Maj:t till byggnadsstyrelsen. Delegering enligt departementsutredningens förslag

förutsätter ändring av 27 kap. 1 § kyrkolagen, där det föreskrivs skyldighet för

den som vill bygga kyrka eller kapell att ge detta tillkänna för Kungl. Maj:t.

Efter remiss har yttranden över departementsutredningens promemoria avgetts

av kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och samtliga domkapitel.

Försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmän na

gudstjänsten

Gällande bestämmelser m. m.

Inom svenska kyrkan förekommer gudstjänster av olika slag. Två huvudgrupper

av intresse i detta sammanhang kan urskiljas. Den ena huvudgruppen omfattar

den allmänna gudstjänsten. Den har genom föreskrifter i lag påbjudits till firande

i församlingarna, och den liturgiska ordningen vid olika former av den allmänna

gudstjänsten är noggrant reglerad. Den andra huvudgruppen utgörs av de frivilligt

anordnade gudstjänsterna. Dessa är inte reglerade i lag och för dem saknas liturgiska

föreskrifter.

I 2 kap. kyrkolagen (»Om predikan och gudstjänstens ordentliga förrättande»)

återfinns mer eller mindre utförliga bestämmelser om den allmänna gudstjänsten.

3—8 §§ innehåller föreskrifter om vilka olika slags gudstjänster som skall hållas.

Dessa är i städerna ottesång, högpredikan och aftonsång på söndagar och helgdagar

samt onsdags- och fredagspredikningar. I »de stora städer» skall övriga

dagar hållas morgon- och aftonbön. På landet skall enligt 4—-7 §§ varje helgdag

hållas högpredikan samt jul-, påsk- och pingstdagen ottesång. Dessutom skall

en söckendag i veckan, fredag eller i vissa landsändar lördag, hållas veckopredikning.

Emellertid har dessa bestämmelser väsentligen jämkats genom senare lagar

som har antagits i den ordning som stadgas för kyrkolag. Av dessa kan nämnas

vissa lagar genom vilka domkapitel har medgetts rätt att förordna om andra

gudstjänster än de som föreskrivs i kyrkolagen och om inställande av gudstjänst.

Så t. ex. kan domkapitel förordna, att morgon- och aftonböner får utbytas mot

andra offentliga andaktsstunder, lag den 14 oktober 1898 (nr 90) innefattande

ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen, att för två eller flera församlingar får förrättas

gemensam högmässa i en av dem och att i församling på landet ottesångs- eller

aftonsångsgudstjänst får inställas, lag den 18 mars 1910 (nr 29 s. 2) innefattande

ändring i 2 kap. 3, 4 och 8 § § kyrkolagen, att ottesångs- och aftonsångsgudstjänster

får utbytas mot andra offentliga andaktsstunder eller inställas, lag den 25 april

1919 (nr 187) innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen, samt att högmässogudstjänst

i viss omfattning får anordnas som barngudstjänst, lag den 20 mars 1942

(nr 118) om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

7

I 2 kap. kyrkolagen finns även föreskrifter av rent liturgisk art. De aktuella

och uttömmande reglerna för ritualen vid skilda former av den allmänna gudstjänsten

återfinns dock i kyrkohandboken. Den utfärdades första gången år 1614.

Den nu gällande har stadfästs genom kungörelsen den 16 oktober 1942 (nr 816).

I 2 kap. 14 § kyrkolagen föreskrivs.

Såframt uti sättet till att förrätta gudstjänsten, antingen uti bönerna, texterna

och sången eller ock själva tiden, på vilken predikan bör hållas, catechismus förklaras

och folket däruti förhöras, något av en eller annans godtycke finnes vara

för detta infört, som intet kommer överens med denna, så ock den uti handboken

föreskrivna ordning, det skola biskoparna vid visitationer och kyrkoherdarna var

å sin ort avskaffa samt allmogen behörigen undervisa om den nyttan, som en

likformighet i gudstjänstens övning med sig haver; brukande härvid varsamhet

och lämpa, så att ingen må däröver förargas.

1958 års utredning kyrka-stat uttalar i betänkandet »Kyrklig organisation och

förvaltning» (SOU 1967: 45 s. 354), att stadgandet i 2 kap. 14 § kyrkolagen förbjuder

varje avvikelse från den i kyrkolagen eller kyrkohandboken föreskrivna

gudstjänstordningen med hänvisning till »den nyttan, som en likformighet i gudstjänstens

övning med sig haver» och att därav följer att t. ex. en försöksverksamhet

på gudstjänstlivets område kan äga rum endast vid sådana gudstjänster

som inte i kyrkohandboken har fått sin fasta utformning och påbjudits till firande

i församlingarna.

I Brilioth, Svensk Kyrkokunskap, 2 uppi. 1946, sägs att bundenheten vid de

liturgiska formulären i Sverige har iakttagits strängare än i de flesta, om inte

alla andra evangeliska kyrkor, men att de fastställda ritualerna inte numera kan

anses tillämpliga på gudstjänster som anordnas vid sidan av dem som föreskrivs

i kyrkolagen.

I lagstiftningsfrågor inom det kyrkliga området råder ibland osäkerhet i fråga

om val av lagstiftningsform. Lagstiftningen innefattar författningar av olika konstitutionell

natur. När det gäller lagstiftning rörande kyrkans gudstjänster är frågan

den om lagstiftningen skall ske i den för kyrkolag stadgade ordningen enligt

87 § 2 mom. regeringsformen (RF) eller i administrativ ordning enligt 89 § RF

(kyrkostadgar).

1951 års kyrkomöteskommitté säger i betänkandet »Kyrkomötets grunalagsenliga

befogenheter m. m.» (SOU 1955: 47 s. 113) i fråga om kyrkolagsbegreppet

i 87 § 2 mom. RF att detta i praxis vid flera tillfällen tolkats som ett visst innehållsbestämt

lagbegrepp, kyrkolag i materiell mening. Kommittén påpekar emellertid

att även 1686 års kyrkolag har kommit att få stor betydelse för kyrkolagsområdets

bestämmande. Likartade ämnen har behandlats än som kyrkolag, än

i annan ordning beroende på om de har funnits upptagna i kyrkolagen eller inte.

Särskilt för gränsdragningen mellan kyrkolag och kyrkostadgar synes ofta ha

varit avgörande, om det särskilda ämnet har varit reglerat i kyrkolagen. Men

otvivelaktigt kan man enligt kommittén vid tolkningen av begreppet allmän kyrkolag

i 87 § 2 mom. RF inte bara hänvisa till kyrkolagen och författningar som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1968

har trätt i dess ställe utan man får i sista hand försöka att efter varje ämnes innehåll

avgöra, om ämnet är av kyrkolags natur. Åsikten att 87 § 2 mom. RF avser

allmän kyrkolag i materiell mening och inte endast ett till kyrkolagen knutet, mera

formellt lagbegrepp omfattas enligt kommittén även av flertalet bland dem som har

sysslat med denna fråga. När det gäller att skilja mellan kyrkolag och kyrkostadgar

bör gränsen enligt kommittén kunna dras uteslutande efter det särskilda ämnets

vikt för kyrkan. Vidare uttalar kommittén att den allmänna avfattningen av 87 §

2 mom. RF innebär, att kyrkolagsbegreppet för sitt närmare innehåll i särskilt

hög grad är beroende av hur det har utformats i konstitutionell praxis. Det måste

nämligen vara en uppgift för i första hand Kungl. Maj:t, riksdag och kyrkomöte

att bedöma vilka frågor som bör regleras i den för kyrkolag föreskrivna ordningen.

Kommittén redogör för praxis vid lagstiftning angående kyrkans gudstjänstliv

och konstaterar bl. a. att de lagar genom vilka domkapitel har medgetts rätt

att bestämma om avvikelser i olika hänseenden från den i kyrkolagen föreskrivna

gudstjänstordningen har tillkommit enligt 87 § 2 mom. RF. Kommittén uttalar att

det tillhör kyrkolag i RF:s mening att ge de allmänna bestämmelserna för gudstjänstfirandet,

att fastställa de för de olika gudstjänsterna utmärkande dragen och

att ge en huvudregel rörande tid och plats för gudstjänstens firande. Den närmare

regleringen av dessa frågor bör däremot ske i kyrkostadgar och kyrkohandbok.

Kommittén anser att den fördelning mellan kyrkolag och administrativ reglering

som i praxis på detta område har genomförts är väl avvägd.

Kyrkomötets framställning m. m.

I motion nr 5 vid 1963 års kyrkomöte hemställdes, att kyrkomötet skulle anhålla

hos Kungl. Maj:t om bemyndigande för domkapitlen att utse församlingar, där

avvikelser från gällande ritual i den allmänna gudstjänsten skulle få prövas. Det

föreslogs ankomma på domkapitel att bestämma även vilka avvikelser som kunde

komma i fråga.

Kyrkomötets beredningsutskott påpekar i betänkande (nr 1) i anledning av

motionen att försöksverksamhet på gudstjänstlivets område kan äga rum endast

vid sådana gudstjänster som inte har fått sin fasta utformning i kyrkohandboken

och påbjudits till firande i församlingarna. Vid sidan av de ordinarie gudstjänsterna

kan en församling sålunda fira helgmålsbön, kort gudstjänst på vardagarna, familjegudstjänst

etc., där andra former än de som föreskrivs i kyrkohandboken kan

komma till användning. Vid dessa gudstjänster kan viss försöksverksamhet äga

rum i fråga om psalmer, koraler, mäss- och kyrkohandbok. Den allmänna gudstjänsten

däremot skall firas enligt kyrkohandboken och psalmsång skall ske enligt

psalmbok och koralbok. Inga avvikelser är här tillåtna eller möjliga.

Utskottet uttalar sig härefter om behovet av en försöksverksamhet och om formerna

för denna. Utskottet anser i likhet med motionärerna att viss försöksverksamhet

är önskvärd också i fråga om högmässa och aftonsång och att denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

9

1 begränsad utsträckning bör få äga rum i den vanliga gudstjänstfirande församlingen.

Men betryggande insyn måste finnas från kyrkliga myndigheters sida. En

lämplig och gångbar väg är att ge domkapitlen möjlighet att utse sådana församlingar

där av domkapitlet medgivna avvikelser får göras från gällande ritual i den

allmänna gudstjänsten. Domkapitlet blir därmed den avgörande myndigheten både

då det gäller att utse lämpliga församlingar och då det gäller att avgöra vilka

avvikelser som skall få prövas. På så sätt uppnås trygghet mot liturgiskt självsvåld

samtidigt som det blir möjligt att pröva handboksförändringar i församlingar som

lämpar sig för detta. Innan en församling får tillstånd att pröva viss bestämd

avvikelse från handboken i den allmänna gudstjänsten bör kyrkorådet, pastor och

kyrkomusiker ha fått tillfälle att yttra sig. Mot kyrkorådets avstyrkande och mot

pastors och kyrkomusikers mening bör avvikelse inte få ske. Förslag till avvikelse

från handboken bör kunna komma såväl från enskilda församlingar som från

präster och kyrkomusiker. Rapport över försöksverksamheten bör efter viss angiven

tid överlämnas till domkapitlet från pastor, kyrkomusiker och kyrkoråd.

Domkapitlet får därigenom möjlighet att bedöma inte bara hur präst och kyrkomusiker

har uppfattat den gjorda avvikelsen utan även hur den har mottagits av

församlingen. Tillstånd till avvikelse från handboken bör inte kunna ges till mer

än tio församlingar i varje stift.

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslog utskottet kyrkomötet att

hos Kungl. Maj:t anhålla om »bemyndigande för domkapitlen att vardera utse

högst tio församlingar, där för prövande av annan ordning av domkapitlet medgivna

avvikelser från gällande ritual i den allmänna gudstjänsten får göras».

Vid kyrkomötets behandling av utskottets utlåtande gjordes gällande att den

föreslagna försöksverksamheten skulle komma att strida mot bestämmelsen i

2 kap. 14 § kyrkolagen om skyldighet för biskop och domkapitel att vaka över

den liturgiska likformigheten och det yrkades att utskottets hemställan skulle

bifallas med den ändringen att orden »bemyndigande för domkapitlen» ersattes

med orden »sådan ändring i kyrkolagen, att domkapitlen bemyndigas». Kyrkomötet

biföll utskottets hemställan med den föreslagna ändringen.

Över kyrkomötets framställning har ärkebiskopen efter samråd med övriga

biskopar avgett yttrande. Ärkebiskopen framhåller att det är angeläget att förutsättningar

snarast skapas för en begränsad och kontrollerad försöksverksamhet

av föreslagen art och anhåller att förslag till särskild förordning av kyrkolags natur

utarbetas och läggs fram för 1968 års kyrkomöte. Förordningen bör enligt ärkebiskopen

innehålla att, utan hinder av stadgandet i 2 kap. 14 § kyrkolagen, viss

liturgisk försöksverksamhet rörande den allmänna gudstjänsten får anordnas i högst

tio församlingar i varje stift. Förordningen bör vidare innehålla bestämmelser

om att försöksverksamheten skall bedrivas under domkapitlens ledning och tillsyn

och att det ankommer på domkapitlen att, sedan samtycke har inhämtats

från vederbörande församlingars kyrkoråd, prästerskap och kyrkomusiker, meddela

tillstånd till prövande av annan ordning och medge därav föranledda avvikelser

från gällande ritual i den allmänna gudstjänsten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

Departementspromemorian

De önskemål som har framförts från kyrkomötet och från andra håll om försöksverksamhet

i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten bör enligt

departementspromemorian tillgodoses. Avsikten är att samla praktiska erfarenheter

om värdet av nya gudstjänstformer till ledning för en omarbetning och

förnyelse av kyrkohandbokens liturgiska föreskrifter. Den planerade verksamheten

har speciellt kyrklig karaktär. Den rör formerna för kyrkans religiösa verksamhet.

I promemorian framhålls att kyrkomötets framställningar i sådana frågor så gott

som undantagslöst brukar bifallas.

I fråga om de närmare bestämmelserna för försöksverksamheten uttalas i

promemorian att det som kyrkomötet har föreslagit bör ankomma på domkapitel

att lämna medgivande till att försöksverksamhet anordnas i högst tio för verksamheten

lämpliga församlingar i varje stift. Initiativ till försöksverksamhet i en

församling bör kunna komma från olika håll men kyrkorådet, prästerna och

kyrkomusikerna bör alltid få tillfälle att ge sin mening tillkänna och deras synpunkter

bör tillmätas stor betydelse. Mot deras samstämmiga avstyrkande bör

försöksverksamhet inte få anordnas. I frågan hur olika intressen skall kunna

sammanjämkas när det gäller att avgöra vilka avvikelser från gällande gudstjänstritual

som skall prövas föreslås i promemorian att avgörandet skall ligga hos

domkapitlet efter samråd med församlings kyrkoråd, präster och kyrkomusiker.

Enligt promemorian förutsätter försöksverksamheten att undantag föreskrivs från

bestämmelsen i 2 kap. 14 § kyrkolagen, som förbjuder varje avvikelse från den

i kyrkolagen eller kyrkohandboken föreskrivna gudstjänstordningen. Det anmärks

att det är i någon mån tveksamt om en författning, som således bör innefatta

ändring av 2 kap. 14 § kyrkolagen, skall tillkomma i kyrkolags ordning eller i

administrativ ordning. Övervägande skäl talar enligt promemorian för att en sådan

författning behandlas som kyrkolag enligt 87 § 2 mom. RF. Detta anses motiverat

med hänsyn till främst tidigare praxis på området. Åtskilliga lagar genom vilka

domkapitel har medgetts rätt att förordna om avvikelser i olika hänseenden från

den i kyrkolagen föreskrivna ordningen för den allmänna gudstjänsten har tillkommit

enligt detta lagrum. Som exempel anges bl. a. lag om anordnande av högmässogudstjänst

såsom barngudstjänst genom vilken domkapitel har bemyndigats

att, utan hinder av vad i kyrkolagen är stadgat om högmässogudstjänst, bestämma

att årligen högst två sådana gudstjänster anordnas som barngudstjänster i den

ordning som föreskrivs i kyrkohandboken för barngudstjänst.

I promemorian föreslås att bestämmelser om försöksverksamheten samlas i en

författning som behandlas såsom kyrkolag och benämnes lag om försöksverksamhet

i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten. Lagen föreslås innehålla

följande bestämmelser. Utan hinder av 2 kap. 14 § kyrkolagen får domkapitel

medge att försöksverksamhet anordnas i fråga om ordningen för den allmänna

gudstjänsten (1 §). Försöksverksamheten får bedrivas i högst tio församlingar i

varje stift (2 §). Domkapitlet avgör efter samråd med församlings kyrkoråd,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1968

11

präster och kyrkomusiker vilka avvikelser från den i kyrkohandboken föreskrivna

gudstjänstordningen som får prövas (3 §). Försöksverksamheten bedrivs under

domkapitlets ledning och tillsyn (4 §).

Remissyttrandena

Behovet av en försöksverksamhet vitsordas allmänt av remissinstanserna. Från

många håll understryks att det är angeläget att en legaliserad försöksverksamhet

snarast kommer till stånd. Ärkebiskopen uttalar att allt starkare önskemål har

framförts inom kyrkan om gudstjänstformer som är tillgängliga för nutidsmänniskan

och att det från kyrkligt håll anses nödvändigt att försöksverksamhet

anordnas innan gällande kyrkohandbok ändras. Domkapitlet i Göteborg framhåller

att det hittills vanligen tillämpade systemet, att liturgiska reformer genomförs

på grundval av ett kommittéarbete men utan föregående praktisk prövning, har

avsevärda brister. 1958 års utredning kyrka-stat uttalar att den föreslagna försöksverksamheten

inte föregriper ett framtida ställningstagande rörande relationerna

mellan staten och svenska kyrkan.

Remissmyndigheterna har överlag godtagit departementspromemorians förslag

i fråga om omfattningen av och formerna för försöksverksamheten. Förslaget att

verksamheten skall få bedrivas endast i ett begränsat antal församlingar i varje

stift har inte mött någon gensaga. Inga erinringar har heller riktats mot förslaget

att domkapitel skall vara beslutande myndighet i fråga om försöksverksamheten.

Domkapitlet i Härnösand framhåller vikten av att domkapitlen ser till att olika

typer av församlingar får tillfälle att deltaga i försöksverksamheten.

Mot förslaget att kyrkoråd, präster och kyrkomusiker i en församling formellt

endast förbehålls opinionsrätt i frågan om försöksverksamhet skall införas i församlingen

har domkapitlet i Visby riktat invändningar. Domkapitlet föreslår att

vetorätt mot införande av försöksverksamhet i en församling skall tillkomma dess

kyrkoråd och dess kyrkoherde men däremot inte dess kyrkomusiker. 1958 års

utredning kyrka-stat anser att den i departementspromemorian valda lösningen

klart är att föredra framför den ordning som har förutsatts i kyrkomötets framställning

och som i realiteten skulle innebära att en negativ inställning till ifrågasatt

försöksverksamhet hos en enstaka präst eller kyrkomusiker i en församling

skulle omöjliggöra försöksverksamhet inom församlingen i fråga. Utredningen

anmärker att en bestämmelse om enbart samråd med vederbörande församlings

präster inte synes komma i konflikt med den pastor (kyrkoherden) sedvanerättsligt

tillkommande befogenheten att ensam bestämma över kyrkorummet för dess brukande

vid gudstjänster och andra kyrkliga handlingar. De gudstjänster som avses

bli föremål för försöksverksamheten är sådana som det åligger prästerskapet i

församlingen i denna dess egenskap att fullgöra som en tjänsteplikt. Den omständigheten

att ritualen i vissa avseenden kommer att avvika från kyrkohandbokens

bestämmelser kan inte — eftersom det är fråga om i lagstadgad ordning

2**

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

föreskrivna avvikelser — anses förändra detta förhållande. Enligt utredningen

bör det uttryckligen föreskrivas dels att försöksverksamheten får bedrivas endast

1 församling vars kyrkoråd har medgett det, dels att kyrkorådet skall samråda

med församlingens präster och kyrkomusiker innan det lämnar sitt medgivande.

Många domkapitel framför synpunkter i frågan hur försöksverksamheten lämpligen

skall förberedas, samordnas och bearbetas på riksplanet. Domkapitlet i

Linköping framhåller vikten av att verksamheten samordnas inte bara i det

enskilda stiftet genom domkapitlets försorg utan också mellan stiften genom något

organ som för kyrkan i dess helhet samordnar verksamheten och bearbetar dess

resultat. Domkapitlet föreslår som en möjlighet att åstadkomma detta att Kungl.

Maj:t utser sakkunniga som på grundval av försöksverksamhetens erfarenheter

avger betänkande beträffande ändringar i kyrkohandboken. Domkapitlen i Västerås,

Växjö, Lund och Göteborg betonar vikten av att domkapitlen står i nära

förbindelse med Liturgiska nämnden och till den redovisar vunna erfarenheter

för att därigenom få till stånd en samordning på riksplanet. Domkapitlet i Uppsala

hävdar att den allmänna förberedande planeringen inte kan överlåtas åt varje

enskilt domkapitel. Någon form av officiellt planerande och bearbetande instans

måste finnas för att ge försöksverksamheten stadga.

I fråga om den konstitutionella karaktären av den föreslagna författningsregleringen

hyser 1958 års utredning kyrka-stat viss tvekan. Utredningen anser det

vara oklart, huruvida försöksverksamheten avses vara av permanent eller av mera

tillfällig natur. Den omständigheten att uttrycket »försöksverksamhet» har använts

tyder närmast på att endast ett mera tillfälligt arrangemang — med sikte

på en efterföljande revision av kyrkohandbokens bestämmelser — åsyftas. Utgår

man från att författningsförslaget avser en reglering av endast begränsad varaktighet,

anser utredningen övervägande skäl tala för att den erforderliga författningsregleringen

sker enligt 89 § RF. Kyrkolagsformen har i promemorian ansetts

motiverad främst med hänsyn till att tidigare givna bestämmelser om rätt för

domkapitel att förordna om avvikelser i olika hänseenden från den i kyrkolagen

föreskrivna ordningen för den allmänna gudstjänsten tillkommit enligt 87 §

2 mom. RF. Det synes utredningen tveksamt huruvida denna praxis motiverar

en sådan konstitutionell behandling. Enligt utredningen synes olika skäl tala för

att författningen tillkommer i administrativ ordning enligt 89 § RF (kyrkostadgar).

Såsom framgår av 3 § i promemorians förslag är de avvikelser beträffande den

allmänna gudstjänsten som det kan bli fråga om sådana som sker i förhållande

till kyrkohandboken, inte i förhållande till kyrkolagens mera allmänna bestämmelser

om gudstjänstfirandet. Ändringar i fråga om kyrkans böcker, däribland

kyrkohandboken, kräver inte att kyrkolagsformen används. Det bör vidare beaktas

att en gränsdragning mellan kyrkolag och kyrkostadgar med nödvändighet

måste ske väsentligen efter skönsmässiga grunder. Med hänsyn till den omständliga

form som lagstiftning enligt 87 § 2 mom. RF förutsätter torde det — såsom

1951 års kyrkomöteskommitté framhållit (SOU 1955:47 s. 116) — kunna

komma i fråga att påkalla denna form endast såvitt angår de för kyrkans väsen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1968

organisation och verksamhet grundläggande bestämmelserna. Det kan enligt utredningens

mening ifrågasättas om de föreslagna bestämmelserna har sådan karaktär.

Slutligen kan inte bortses från det från praktiska synpunkter betydelsefulla

förhållandet att, om kyrkolagsformen används, en konsekvens blir att kyrkomötets

samtycke erfordras inte bara för att avbryta försöksverksamheten utan även för

att åstadkomma de justeringar i författningen som vunna erfarenheter kan göra

önskvärda.

Departementschefen

I kyrkohandboken, som senast har fastställts ar 1942, finns noggranna föreskrifter

om hur den allmänna gudstjänsten liturgiskt skall utformas. I 2 kap. 14 §

kyrkolagen ges förbud mot varje avvikelse från den i kyrkohandboken föreskrivna

gudstjänstordningen.

Kyrkomötet har anhållit att kyrkolagen ändras så att det blir möjligt att i

begränsad omfattning pröva avvikelser från den i kyrkohandboken föreskrivna

gudstjänstordningen. En sådan försöksverksamhet skulle enligt kyrkomötet ge

värdefulla praktiska erfarenheter till ledning för den förnyelse av kyrkohandbokens

liturgiska föreskrifter som länge varit pakallad. Ärkebiskopen har understrukit

kyrkans starka önskemål om gudstjänstformer som är tillgängliga för nutidsmänniskan.

Enligt departementspromemorian bör kyrkomötets framställning bifallas. Försöksverksamheten

förutsätter enligt promemorian att bestämmelser utfärdas vari

föreskrivs undantag från bestämmelserna i 2 kap. 14 § kyrkolagen om förbud mot

avvikelser från kyrkohandbokens gudstjänstordning.

Behovet av en försöksverksamhet vitsordas allmänt av remissinstanserna. Från

många håll understryks att det är angeläget att en legaliserad försöksverksamhet

snarast kommer till stånd.

Kyrkomötets begäran att försöksverksamhet på gudstjänstlivets område skall

få anordnas bör enligt min mening villfaras. En sådan verksamhet bör kunna ge

värdefulla erfarenheter för bedömningen av frågan om en revision av kyrkohandboken.

En försöksverksamhet som tar sikte på att pröva olika avvikelser från

kyrkohandbokens liturgiska föreskrifter later sig inte förena med kyrkolagens

bestämmelser om gudstjänstens likformighet. Det fordras alltså bestämmelser som

medger undantag från 2 kap. 14 § kyrkolagen. Till frågan huruvida sådana

oestämmelser bör tillkomma i den för kyrkolag stadgade ordningen eller i administrativ

ordning vill jag återkomma sedan jag tagit ställning till vad bestämmelserna

närmare bör innehålla.

Kyrkomötets framställning avser endast en begränsad och kontrollerad försöksverksamhet.

Kyrkomötet föreslår att domkapitel skall vara beslutande myndighet,

på vilken det skall ankomma att utse lämpliga församlingar, dock högst tio

i varje stift, och att avgöra vilka avvikelser från gällande gudstjänstritual som

får prövas där. I anslutning härtill uttalar kyrkomötet, att domkapitlet bör ge

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

kyrkorådet, pastor och kyrkomusiker tillfälle att yttra sig i saken innan beslut

fattas och att avvikelse inte bör ske mot deras avstyrkande.

Promemorians förslag i fråga om omfattningen av och formerna för försöksverksamheten

ansluter nära till kyrkomötets förslag. I frågan vilken hänsyn som

skall tas till en negativ inställning till verksamheten hos kyrkorådet, präster eller

kyrkomusiker i en församling avviker emellertid promemorieförslaget från kyrkomötets

förslag. Kyrkomötets framställning synes i realiteten förutsätta att en negativ

inställning hos en enstaka präst eller kyrkomusiker i en församling omöjliggör

försöksverksamhet. I promemorian föreslås däremot att avgörandet i fall av intressemotsättningar

skall ligga hos domkapitlet efter samråd med kyrkoråd, präster

och kyrkomusiker.

Promemorieförslaget har i dessa delar i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

Mot förslaget att kyrkoråd, präster och kyrkomusiker formellt endast tillerkänts

opinionsrätt i frågan huruvida försöksverksamhet skall komma till stånd

i en församling riktar ett domkapitel invändningar och föreslår att vetorätt mot

att försöksverksamheten införs skall tillkomma församlings kyrkoråd och dess

kyrkoherde. 1958 års utredning kyrka-stat anser att den i departementspromemorian

valda lösningen klart är att föredra framför den ordning som förutsatts i kyrkomötets

framställning. Enligt utredningen bör dock uttryckligen föreskrivas, att

försöksverksamhet får bedrivas endast i församling vars kyrkoråd har medgett

det och att kyrkorådet skall samråda med församlingens präster och kyrkomusiker

innan det lämnar sitt medgivande.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till departementspromemorians förslag i fråga

om omfattningen av och formerna för försöksverksamheten. För att verksamheten

skall tjäna sitt ändamål krävs bl. a. att ett representativt urval av församlingar

av olika karaktär får tillfälle att delta i försöken. Samtidigt är det av

vikt, att endast ett begränsat antal bestämda försöksritualer blir prövade och att

församlingar av olika karaktär får pröva en och samma försöksritual. Blir försöksverksamheten

alltför heterogen kan den inte tjäna till ledning för en revision

av kyrkohandboken. Särskilt med hänsyn härtill är det av betydelse att verksamheten

står under kontroll av ett samordnande organ. Alla remissinstanser har

godtagit förslaget att befogenheten att besluta i fråga om försöksverksamheten

rskall tillkomma domkapitlet. Jag ansluter mig till detta förslag liksom till förslaget

:att verksamheten skall bedrivas under domkapitlets ledning och tillsyn.

Frågan hur försöksverksamheten lämpligen skall samordnas på riksplanet kan

numera sägas ha blivit löst. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15

mars 1968 har jag tillkallat fem sakkunniga för att biträda med revidering av

.den svenska kyrkohandboken. Beslutet grundar sig på en framställning i februari

1968 från ärkebiskopen, som framhåller att en handboksrevision länge varit påkallad.

Ärkebiskopen erinrar också om den planerade försöksverksamheten och

uttalar att vissa samordningsfrågor därvidlag kan anförtros åt de sakkunniga.

Det torde kunna förutsättas att frågan huruvida försöksverksamhet skall anordnas

i en församling i det alldeles övervägande antalet fall kommer att lösas i fullt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

15

samförstånd mellan domkapitlet, de kyrkliga befattningshavarna och övriga församlingsmedlemmar.

Eftersom det likväl inte går att bortse från möjligheten

att det i något fall uppkommer motsättningar mellan olika intressen, kan bestämmelser

om hur en sådan konflikt skall lösas inte undvaras. Det bör inte komma

i fråga att anordna försöksverksamhet i en församling som motsätter sig det.

Det bör krävas medgivande från församlingen för att försöksverksamhet skall få

anordnas. Här liksom i andra sammanhang bör det ankomma på kyrkorådet att

ge uttryck för församlingsviljan. Präster och kyrkomusiker bör som 1958 års

utredning kyrka-stat har föreslagit tillförsäkras rätt att göra sina synpunkter på

försöksverksamheten gällande genom en bestämmelse som ålägger kyrkorådet att

samråda med dem innan medgivande till försöksverksamhet lämnas. I det sammanhanget

kan anmärkas att kyrkoherden är självskriven ledamot av kyrkorådet.

1958 års utredning kyrka-stat har tagit upp frågan om en begränsning i tiden

av försöksverksamheten. Som tidigare har framhållits är syftet med försöksverksamheten

att skapa underlag för en revision av kyrkohandboken och därav följer

att någon permanent verksamhet inte är avsedd. Några års verksamhet bör ge

tillräckliga erfarenheter för det ändamålet. Försöksverksamheten bör därför begränsas

till viss tidsperiod. Därigenom vinner man att verksamheten automatiskt

upphör vid utgången av denna tid. Från kyrkligt håll har föreslagits att verksamheten

får pågå i sju år. Jag har ingenting att erinra mot detta förslag. Försöksverksamheten

synes därför böra begränsas till åren 1969—1975.

Enligt departementspromemorian talar övervägande skäl för att den lagstiftning

som nu är i fråga behandlas som kyrkolag enligt 87 § 2 mom. RF. Detta anses

motiverat främst med hänsyn till att tidigare givna bestämmelser om rätt för domkapitel

att förordna om avvikelser i olika hänseenden från den i kyrkolagen

föreskrivna ordningen för den allmänna gudstjänsten har tillkommit enligt detta

stadgande. Enligt 1958 års utredning kyrka-stat synes det tveksamt om en sådan

konstitutionell behandling är motiverad. Vissa skäl synes enligt utredningen tala

för att författningen tillkommer i administrativ ordning enligt 89 § RF.

Jag har den uppfattningen att lagstiftningen bör tillkomma under medverkan

av kyrkomötet i den ordning 87 § 2 mom. RF föreskriver. Bestämmelsen i 2 kap.

14 § kyrkolagen om förbud mot avvikelser från den i kyrkolagen eller kyrkohandboken

föreskrivna gudstjänstordningen är ingen liturgisk föreskrift. Den syftar

till att bevara enhetlighet på gudstjänstlivets område. Denna enhetlighet

har enligt vad ärkebiskopen uttalar i sitt remissyttrande visat sig vara

en betydande tillgång i svenskt kyrkoliv. Frågan om lagstiftningens konstitutionella

karaktär har även varit uppe till bedömande i kyrkomötet, vars

majoritet hävdat att lagstiftningen har kyrkolags natur. Likformighet i gudstjänstens

förrättande får anses vara av sådan vikt i det kyrkliga livet att

bestämmelserna härom bör anses ha kyrkolags natur. Därför bör en lagstiftning

som medger avsteg, låt vara tillfälligt, från principen om likformighet också tillkomma

i den för kyrkolag stadgade ordningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

Försöksverksamheten kan sägas innebära att den i kyrkohandboken föreskrivna

gudstjänstritualen på vissa villkor får utbytas mot en gudstjänstritual som domkapitel

bestämmer. Åtskilliga exempel finns i praxis på att sakligt sett mindre

genomgripande utbyten har skett i den för kyrkolag föreskrivna ordningen, låt vara

att de har avsett en permanent reglering. Som ett sådant exempel kan nämnas

lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom bamgudstjänst, där domkapitel

har medgetts rätt att bestämma att årligen högst två högmässogudstjänster får

anordnas som barngudstjänster i den ordning som föreskrivs i kyrkohandboken

för bamgudstjänst. Även en jämförelse med konstitutionell praxis talar alltså för

kyrkolagsformen.

1958 års utredning kyrka-stat har uttalat att om kyrkolagsformen används denna

omständliga form måste användas även när verksamheten skall upphöra. Detta

går emellertid att undvika genom att lagstiftningen som jag har föreslagit begränsas

till en bestämd tidsperiod.

I enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag

till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga.1

Om innehållet i förslaget får jag, utöver vad som framgår av den tidigare

framställningen, anföra följande.

Specialmotivering

Ändring av kyrkolagens bestämmelser brukar göras genom en fristående lag.

Så föreslås ske också i detta fall. Lagen benämnes lag om försöksverksamhet i

fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten. Uttrycket »ordningen för den

allmänna gudstjänsten» torde vara entydigt och väl känt. Rubriken till första

kapitlet till den år 1942 stadfästa kyrkohandboken har samma benämning och av

kapitlet framgår vilka gudstjänster som åsyftas.

1 §•

Paragrafen innehåller den bestämmelse som medger undantag från regeln i

2 kap. 14 § kyrkolagen om gudstjänstens likformighet. Såsom anförts i den

allmänna motiveringen har tiden för försök med avvikelser från den i kyrkohandboken

föreskrivna gudstjänstordningen begränsats till åren 1969—1975. Tidsbegränsningen

innebär som tidigare framhållits att lagstiftningen automatiskt upphör

efter utgången av denna tid.

2 §.

I paragrafen anges att försöksverksamheten får bedrivas endast i begränsad

omfattning. Begränsningen har som kyrkomötet föreslagit skett genom att ett

högsta antal försöksförsamlingar angetts. Försöksverksamheten får pågå samtidigt

1 Bilagan, som är likalydande med de vid skrivelsen till kyrkomötet fogade förslagen, har

utelämnats här.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

17

i högst tio församlingar i varje stift. Ett förslag från domkapitlet i Luleå att begränsningen

skulle komma till uttryck endast genom en allmän föreskrift att försöksverksamheten

skall ha begränsad omfattning har jag inte kunnat biträda.

3 §.

Bestämmelserna om beslutsmyndighet och beslutsordning upptas i denna paragraf.

I den allmänna motiveringen har anförts att domkapitel bör vara beslutsorgan

i frågor om försöksverksamheten. Det bör alltså ankomma på domkapitlet bl. a.,

att utse ett representativt urval lämpliga församlingar i stiftet till försöksförsamlingar,

att avgöra vilka avvikelser från den i kyrkohandboken föreskrivna ordningen

som får prövas i de olika församlingarna och att besluta att försöksverksamheten

skall upphöra när tillräckliga erfarenheter har vunnits eller om olägenheter

av något slag uppkommer.

I den allmänna motiveringen har också förordats, att försöksverksamhet får

anordnas endast i församling vars kyrkoråd medger det. För att tillgodose de

kyrkliga befattningshavarnas intresse av att få framföra sina synpunkter på försöksverksamheten

har föreskrivits att fråga om sådant medgivande avgörs efter

samråd med präster och kyrkomusiker i församlingen.

4 §.

I paragrafen anges att försöksverksamheten bedrivs under domkapitlets ledning

och tillsyn. Detta innebär bl. a. att domkapitel bör insamla och tillvarata erfarenheterna

av hur församlingen, prästerna och kyrkomusikerna uppfattar försöksverksamheten.

Godkännande av kyrkobyggnad

Gällande rätt in. m.

I 27 kap. 1 § kyrkolagen föreskrivs följande om nybyggnad av kyrka eller kapell.

»När någon vill kyrka eller kapell ånyo bygga, skall det först givas Oss och sedan

biskopen och konsistorium tillkänna; och då hon är färdig, måste hon av biskopen

själv eller någon annan i hans ställe, såsom ett Guds hus, helgas Herranom

—--».

Enligt 2 § 1 mom. lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrelse är

anskaffande av och vård om kyrka en församlingsangelägenhet. Enligt 1958 års

utredning kyrka-stat (SOU 1967: 46 s. 95) torde detta främst innebära att församling

har befogenhet att anslå medel till dessa ändamål. Några lagbestämmelser

som ålägger församling att bygga och underhålla kyrka finns inte enligt

utredningen men det får anses sedvanerättsligt fastslaget att med församlingsbildning

följer skyldighet för församlingen att anskaffa och vårda kyrka, och

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

Kungl. Maj:t torde kunna ålägga församling att mot dess vilja fullgöra denna

skyldighet. Härmed sammanhänger att det av gammalt i praxis har uppställts som

villkor för församlingsbildning, att den nybildade församlingen förses med församlingskyrka

antingen genom uppförande av ny sådan kyrka eller genom övertagande

av redan befintlig kyrkobyggnad.

Närmare bestämmelser om kyrkobyggnad och andra för kyrkliga ändamål avsedda

byggnader återfinns i kungörelsen den 26 november 1920 (nr 744, ändrad

senast 1967: 331) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet. Innan

församling låter upprätta förslag till uppförande av kyrkobyggnad (kyrka, kapell

för allmän gudstjänst) bör riksantikvarien få tillfälle att meddela råd och anvisningar

(28 § 1 moin.). Sedan förslaget har upprättats, skall det med tillhörande

ritningar, skisser och beskrivningar samt åtföljt av situationsplan, yttrande från

byggnadsnämnden och kostnadsuppgift inges till riksantikvarien, som har att med

eget utlåtande överlämna handlingarna till Kungl. Maj:t för prövning enligt kyrkolagen

(28 § 2 mom.). Med hänvisningen till kyrkolagen avses 27 kap. 1 § lagen.

Uppkommer inom församling fråga om till-, på- eller ombyggnad, rivning eller

flyttning av kyrkobyggnad, skall förslag till åtgärd granskas och godkännas av

riksantikvarien innan arbetet utförs. Är det fråga om mera betydande åtgärd, skall

riksantikvarien med eget utlåtande underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning

(30 § 2 mom.).

De nu redovisade bestämmelserna i kungörelsen gäller församlings kyrkobyggande.

Kyrkobyggnad kan emellertid uppföras även av stiftelse, bolag eller enskild

person. Sådan byggnad får tas i stadigvarande bruk för sitt ändamål, endast om

Kungl. Maj:t efter hörande av riksantikvarien medger det (31 §). För att sådan

kyrka skall få karaktär av församlingskyrka fordras enligt 1958 års utredning

kyrka-stat att den blivit invigd som församlingskyrka i enlighet med kyrkolagens

bestämmelser samt mottagits av församling som församlingskyrka och godkänts

av Kungl. Maj:t.

Riksantikvariens tidigare angivna uppgifter enligt kungörelsen med föreskrifter

rörande det offentliga byggnadsväsendet ankom före den 1 juli 1967 på byggnadsstyrelsen

och ingick i arbetsuppgifterna för dess kulturhistoriska byrå. Den

kulturhistoriska byrån överfördes med oförändrade uppgifter i samband med byggnadsstyrelsens

delning den 1 juli 1967 till riksantikvarieämbetet (jfr prop. 1967: 61

och 64).

Bepartementsutrediiingen

I departementsutredningens promemoria framhålls bl. a. att flertalet av de

ärenden enligt kungörelsen med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet

som Kungl. Maj:t har prövat under senare år har gällt godkännande av

förslag till nybyggnad av kyrka (28 § 2 mom.). Under år 1963 avgjordes tolv

och under år 1964 sju sådana ärenden. Kungl. Maj:t följde i samtliga fall byggnadsstyrelsens

förslag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

19

Utredningen uttalar att ärenden om godkännande av kyrkobyggnad inte är av

den art att beslutanderätten bör utövas av Kungl. Maj:t i första instans. För att

godkännande skall lämnas fordras i praxis endast att byggnaden anses lämplig

ur arkitektoniska och byggnadstekniska synpunkter. Utredningen föreslår därför

att byggnadsstyrelsen — som vid tidpunkten för promemorieförslaget alltjämt

fullgjorde de uppgifter som numera ankommer på riksantikvarien — skall besluta

i ärende om godkännande av förslag till nybyggnad av kyrka (28 § 2 mom.).

Vidare föreslår utredningen att även ärende om tillstånd att ta kyrka, som har

uppförts utan godkännande enligt 28 §, i stadigvarande bruk för sitt ändamål

(31 §) och ärende om godkännande av förslag, som avser mera betydande till-,

på- eller ombyggnad eller rivning eller flyttning av kyrkobyggnad (30 § 2 mom.)

skall avgöras av byggnadsstyrelsen i första instans.

Den föreslagna delegeringen förutsätter enligt utredningen ändring av 27 kap.

1 § kyrkolagen. Ändringen bör ske genom stiftande av en särskild lag härom

såsom skett tidigare när kyrkolagen har ändrats. Lagen bör tillkomma i den för

kyrkolag stadgade ordningen och skall följaktligen underställas såväl riksdagen

som kyrkomötet. Lagen bör benämnas lag om godkännande av kyrkobyggnad

och innehålla föreskrift att församling inte får bygga eller stadigvarande bruka

kyrka eller kapell, om inte Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

ger tillstånd därtill.

Remissyttrandena

Alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att prövningen

av kyrkobyggnadsärenden delegeras. Byggnadsstyrelsen uttalar att den föreslagna

delegeringen innebär en betydande förenkling av gällande handläggningsordning

av kyrkobyggnadsärenden utan principiell förändring av handläggningens art.

Mot utformningen av utredningens lagförslag framförs vissa erinringar. Kammarkollegiet

anför att i 27 kap. 1 § kyrkolagen föreskrivs endast att »när någon

vill kyrka eller kapell ånyo bygga skall det givas Oss och biskopen och konsistorium

tillkänna». Med stöd av detta lagrum har Kungl. Maj:t enligt praxis

förklarat att viss kyrka eller visst kapell skall utgöra församlingskyrka för viss

församling och även i anslutning härtill godkänt kyrkobyggnadens utformning,

beskaffenhet och storlek. Den i promemorian föreslagna lagändringen synes innebära

att såväl rätten att förklara kyrka för församlingskyrka som rätten att

pröva kyrkas beskaffenhet och storlek skulle kunna delegeras från Kungl. Maj:t

till annan myndighet. Enligt kollegiets mening bör det inte ankomma på annan

myndighet än Kungl. Maj:t att godkänna kyrka som församlingskyrka. En kyrkas

egenskap av församlingskyrka medför nämligen vissa rättsverkningar. Församling

blir härigenom skyldig att bl. a. vårda och underhålla kyrkobyggnaden, att anställa

»klockare och organist» och att regelbundet hålla gudstjänster enligt svenska

kyrkans ordning. Någon delegation av rätten att godkänna kyrkobyggnad som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

församlingskyrka bör därför inte ske. Kollegiet föreslår ett tillägg till lagförslaget

av innehåll att godkännande av kyrka som församlingskyrka ankommer på Kungl.

Maj:t. Domkapitlet i Göteborg framhåller att den föreslagna lagen inte synes utan

särskilt uttalande i motiven kunna tolkas som en positiv rättsregel av innebörd

att Kungl. Maj:t erhåller rätt att föreskriva om kyrkobyggnad i samband med

församlingsbildning. Domkapitlet påpekar att det från kyrkans synpunkt fortfarande

är högst väsentligt att varje församling har skyldighet att bygga och

underhålla en kyrka och föreslår därför att en ändring av 27 kap. 1 § kyrkolagen

utformas så, att Kungl. Maj:ts rätt att förordna om kyrkobyggnad bibehålls oförändrad,

medan samtidigt möjlighet öppnas att delegera den statliga tillsynen över

kyrko- och kapellbyggande till centralt ämbetsverk. Domkapitlet i Lund hävdar,

att Kungl. Maj:ts prövning av kyrkliga nybyggnadsärenden enligt kyrkolagen och

kungörelsen rörande det offentliga byggnadsväsende! hittills inte har inneburit

någon begränsning av församlings fria rätt att besluta om att bygga kyrka och att

prövningen hittills inte har haft karaktär av allmän tillståndsprövning utan torde

ha haft till syfte att vaka över att önskvärd standard upprätthålls beträffande

kyrkobyggnads funktion, konstnärliga utsmyckning och utseende i övrigt. Att nu

införa en lagbestämmelse som enligt ordalydelsen avser en allmän tillståndsprövning

är enligt domkapitlet inte förenligt med församlingarnas kommunala självbestämmanderätt.

Domkapitlet kan därför inte godkänna den föreslagna lagtexten.

Byggnadsstyrelsen hävdar att den föreslagna lagtexten i ifrågavarande hänseenden

inte principiellt avviker från sedvanerättsligt fastlagd ordning. Domkapitlet i Visby

uttalar att det borde klart framgå av den föreslagna nya lagen att tillstånd fordras

för envar, t. ex. enskild, bolag eller stiftelse, som vill uppföra kyrka eller kapell.

Byggnadsstyrelsen påpekar att praxis i kyrkobyggnads ärenden visar att kyrkolagens

begrepp »någon» i realiteten har kommit att få den inskränkta betydelsen av församling.

Förslag till kyrka som skall uppföras av annan än församling underställs

sålunda normalt sett inte Kungl. Maj:ts prövning.

Departementschefen

Enligt 27 kap. 1 § kyrkolagen får ny kyrka eller nytt kapell byggas endast efter

godkännande av Kungl. Maj:t. Närmare bestämmelser om handläggningen av sådana

ärenden finns i kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det

offentliga byggnadsväsende!. Enligt 28 § 2 mom. kungörelsen skall församling i

god tid innan den avser att bygga kyrka ge in byggnadsförslag med tillhörande ritningar

till riksantikvarien (tidigare till byggnadsstyrelsen), som skall överlämna

ärendet till Kungl. Maj:t för prövning enligt kyrkolagen.

Departementsutredningen föreslår att det skall ankomma på byggnadsstyrelsen

i stället för på Kungl. Maj:t att godkänna förslag till nybyggnad av kyrka. Även

i två andra hänseenden föreslås att Kungl. Maj:ts beslutanderätt enligt nyssnämnda

kungörelse skall delegeras nämligen dels i fråga om medgivande till att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

21

stadigvarande använda kyrka som uppförts utan godkännande (31 §), dels i fråga

om godkännande av förslag till mera betydande till-, på- eller ombyggnad av

kyrka eller rivning eller flyttning av kyrka (30 § 2 mom.). Den föreslagna delegeringen

förutsätter enligt utredningen ändring av bestämmelsen i 27 kap. 1 § kyrkolagen.

Ändringen bör enligt utredningen ske genom en särskild lag. I lagen

bör föreskrivas att församling inte får bygga eller stadigvarande bruka kyrka eller

kapell, om inte Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer ger

tillstånd därtill.

Av de ärenden som omfattas av utredningens förslag till delegering är det endast

ärendena enligt 28 § 2 mom. kungörelsen som gäller uppförande av nya kyrkobyggnader.

Enligt bestämmelsen skall sådana ärenden underställas Kungl. Maj:t

»för prövning enligt kyrkolagen». Med hänvisningen avses 27 kap. 1 § kyrkolagen.

30 § 2 mom. kungörelsen gäller kyrkorestaurering och 31 § medgivande till att ta

redan uppförd kyrka i bruk. Sistnämnda två fall är inte reglerade i kyrkolagen.

Endast i nybyggnadsfallet förutsätter förslaget sålunda ändring av kyrkolagen.

Ändringen bör ske i den för kyrkolag föreskrivna ordningen. I de övriga delegeringsfrågorna

äger Kungl. Maj:t besluta ensam.

Alla remissinstanser har tillstyrkt att prövningen av förslag till nybyggnad av

kyrka flyttas från Kungl. Maj:t. Även jag har den uppfattningen att ärenden om

godkännande av förslag till ny kyrkobyggnad inte är av den beskaffenheten att

beslutanderätten bör utövas av Kungl. Maj:t i första instans. Prövningen torde

utan olägenhet kunna flyttas till riksantikvarien, som enligt vad jag tidigare anfört

har övertagit byggnadsstyrelsens uppgifter i fråga om kyrkobyggandet. Jag vill

i detta sammanhang erinra om att frågan om en revision av gällande föreskrifter

rörande det offentliga byggnadsväsendet uppdragits åt 1965 års musei- och utställningssakkunniga

(direktiv se 1968 års riksdagsberättelse s. 253).

De erinringar som har riktats mot departementsutredningens förslag till utformning

av ändringen av bestämmelsen i 27 kap. 1 § kyrkolagen hänger samman

med att det råder delade meningar om lagrummets tillämpningsområde. Det har

gjorts gällande att lagrummet enligt praxis numera har ett innehåll som i vissa avseenden

är mera vidsträckt och i andra avseenden mera inskränkt än vad lagrummets

ordalydelse ger vid handen. Det har hävdats att Kungl. Maj:t i samband med

ändring av församlingsindelningen med stöd av detta lagrum har förklarat att redan

uppförd kyrka skall vara församlingskyrka för den nybildade församlingen. Andra

åter anser att dessa avgöranden har sedvanerättslig grund och ej har stöd i 27 kap.

1 § kyrkolagen. Det har också hävdats att begreppet »någon» i lagrummet enligt

rådande praxis i realiteten har fått den inskränkta betydelsen av församling Även

i andra avseenden råder delade meningar om hur lagrummet skall tolkas.

Departementsutredningens lagförslag tar sikte på en sådan ändring av bestämmelsen

i 27 kap. 1 § kyrkolagen att det blir möjligt för Kungl. Maj:t att delegera

prövningen av ärenden angående förslag till uppförande av församlings kyrkobyggnad.

De remissinstanser som har erinrat mot utformningen av departementsutredningens

lagförslag syftar i allmänhet längre. De vill att lagen skall ges en sådan ut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

formning att det av dem hävdade tillämpningsområdet för 27 kap. 1 § kyrkolagen

klart kommer till uttryck. Jag kan inte tillmötesgå deras önskemål. Tillämpningsområdet

är omstritt och remissinstansernas förslag skulle kräva att frågan om Kungl.

Maj:ts uppsikt över kyrkor togs upp till prövning i hela dess vidd. Å andra sidan

betonas genom kritiken i vissa remissyttranden vikten av att den föreslagna lagen

får sådan utformning att det klart framgår att ingen annan ändring är avsedd än

att ge Kungl. Maj:t möjlighet att delegera den beslutanderätt som innefattas i

27 kap. 1 § kyrkolagen och närmare regleras genom den i 28 § kungörelsen

med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsende! föreskrivna skyldigheten

för församling att underställa Kungl. Maj:t förslagsritningar till nya kyrkobyggnader

för prövning enligt kyrkolagen. Det kan sättas i fråga om inte departementsutredningens

lagförslag från tillämpningssynpunkt är något oklart. Enligt min mening

skulle större klarhet vinnas om lagstiftningen utformades i närmare anslutning

till 28 § nämnda kungörelse och gavs den lydelsen att fråga om godkännande av

förslag till uppförande av församlings kyrkobyggnad får utan hinder av 27 kap.

1 § kyrkolagen prövas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Lagen bör benämnas

lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad. Den bör

träda i kraft den 1 januari 1969.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats

förslag till lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

Förslaget torde få ingå i den tidigare nämnda bilagan till detta statsrådsprotokoll.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhämtas enligt

87 § regeringsformen över förslagen till

1) lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten,

2) lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t

Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1968

23

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 10 maj 1968.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Conradi.

Enligt lagrådet den 8 maj 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll över utbildningsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 april 1968,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om försöksverksamhet

i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten och 2) lag med

vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn

O. Köhl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet injör Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28

juni 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Länge, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,

Wickman.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till

1) lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten,

2) lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran, och

hemställer, att från kyrkomötet inhämtas yttrande enligt 87 § 2 mom. regeringsformen,

huruvida kyrkomötet godkänner lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

25

Bilaga

Nr 5

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj.ts skrivelse

med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om

ordningen för den allmänna gudstjänsten m. m.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 7)

Till KONUNGEN

I skrivelse till kyrkomötet den 28 juni 1968, nr 2, har Eders Kungl. Maj:t, under

åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden

och lagrådets protokoll, förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet godkände till skrivelsen fogade förslag till

1) lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten;

och

2) lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

Med överlämnande av ett tryckt exemplar av kyrkolagsutskottets i ärendet avgivna

betänkande, nr 7, får kyrkomötet i underdånighet anmäla, att kyrkomötet

godkänt ifrågavarande lagförslag.

Underdånigst

RUBEN JOSEFSON

Stockholm den 27 september 1968

Sune K. Johansson

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1968

Bilaga

Nr 7

Kyrkolagsutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts

skrivelse med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga

om ordningen för den allmänna gudstjänsten m. ni.,

dels ock i anslutning därtill väckta motioner.

Genom en den 28 juni 1968 dagtecknad, till kyrkolagsutskottet hänvisad skrivelse,

nr 2, har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja, under åberopande av skrivelsen

bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden och lagrådets protokoll,

enligt 87 § 2 mom., regeringsformen inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet godkänner till skrivelsen fogade förslag till

1) lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten;
2)

lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

Förslagen är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Utan hinder av 2 kap. 14 § kyrkolagen får under åren 1969—1975 allmän

gudstjänst försöksvis hållas enligt ordning som avviker från den som föreskrives i

kyrkohandboken.

2 §.

Försöksverksamhet får samtidigt bedrivas i högst tio församlingar i varje stift.

3 §.

Fråga om försöksverksamhet prövas av domkapitlet.

Försöksverksamhet får anordnas endast om kyrkorådet i församlingen medger

det. Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd med församlingens präster

och kyrkomusiker.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

4 §.

Försöksverksamhet bedrives under domkapitlets ledning och tillsyn.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av 27 kap. 1 § kyrkolagen får fråga om godkännande av förslag till

uppförande av församlings kyrkobyggnad prövas av myndighet som Konungen

bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I samband med skrivelsen har utskottet behandlat fyra motioner avseende lagändringar

i samband med gudstjänstens firande.

I motion nr 4, av herr Berndes m. fl., hemställes att kyrkomötet måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om sådan lagändring, att domkapitlen ges rätt att meddela

församling som så önskar, tillstånd att högst fyra gånger om året med en gång

varje kvartal och med undantag för de stora högtidsdagarna fira högmässa enligt

handbokens ritual för högtidligare form för nattvardsgudstjänst.

I motionen nr 44, av herr biskop Silén m. fl., yrkas att kyrkomötet, med godkännande

av 2—4 §§ i förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen

för den allmänna gudstjänsten, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

nämnda förslag 1 § måtte omformas så, att försöksverksamhet kan medgivas jämväl

inom kyrkohandbokens 3—16 kapitel (lag om liturgisk försöksverksamhet).

I motion nr 45, av herr biskop Silén m. fl., yrkas att kyrkomötet i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer om sådan ändring i lag den 20 mars 1942 om anordnande

av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst, att domkapitel bemyndigas medgiva

församling rätt att årligen anordna högst tolv högmässogudstjänster som barn- och

familj egudstj änster.

I motion nr 47, av herr Svensson m. fl, hemställes att kyrkomötet måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om sådan lagändring, att domkapitel — i de fall

där två eller flera församlingar betjänas av samme präst — erhåller befogenhet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

att medgiva utbyte av andra, respektive tredje högmässan mot annan i kyrkohandboken

fastställd gudstjänst.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till skrivelsen och motionerna.

Kyrkomötets framställning och behandlingen av denna

I anledning av en motion till 1963 års kyrkomöte hemställde kyrkomötet i skrivelse

till Kungl. Maj:t om sådan ändring i kyrkolagen, att domkapitlen bemyndigades

att vardera utse högst tio församlingar, där för prövande av annan ordning

av domkapitlet medgivna avvikelser från gällande ritual i den allmänna gudstjänsten

fick göras. Ärkebiskopen avgav efter samråd med övriga biskopar yttrande

över kyrkomötets framställning, varvid han framhöll att det var angeläget att

förutsättningar snarast skapades för en begränsad och kontrollerad försöksverksamhet

av föreslagen art. Ett lagförslag i form av en departementspromemoria utarbetades

därefter och remissbehandlades. Till övervägande del bedömdes förslaget

gynnsamt och lades också till grund för det nu föreliggande lagförslaget. I

fortsättningen skall behandlas några punkter, där meningarna varit delade.

Frågan om förslagets legislativa natur

Såsom redan angivits ansåg 1963 års kyrkomöte, att ändring av kyrkolagen var

erforderlig för att försöksverksamhet skulle få äga rum. På denna punkt avvek

kyrkomötets majoritet från beredningsutskottet, som i sitt betänkande förordat en

framställning om bemyndigande från Kungl. Maj:ts sida till domkapitlen. Kyrkolagsändring

bedömdes också av ärkebiskopen och i departementspromemorian såsom

erforderlig, medan 1958 års utredning kyrka—stat ställde sig tveksam. Departementschefen

anförde härutinnan:

Jag har den uppfattningen att lagstiftningen bör tillkomma under medverkan av

kyrkomötet i den ordning 87 § 2 mom. RF föreskriver. Bestämmelsen i 2 kap.

14 § kyrkolagen om förbud mot avvikelser från den i kyrkolagen eller kyrkohandboken

föreskrivna gudstjänstordningen är ingen liturgisk föreskrift. Den syftar

till att bevara enhetlighet på gudstjänstlivets område. Denna enhetlighet har enligt

vad ärkebiskopen uttalar i sitt remissyttrande visat sig vara en betydande tillgång

i svenskt kyrkoliv. Frågan om lagstiftningens konstitutionella karaktär har

även varit uppe till bedömande i kyrkomötet, vars majoritet hävdat att lagstiftningen

har kyrkolags natur. Likformighet i gudstjänstens förrättande får anses vara av

sådan vikt i det kyrkliga livet att bestämmelserna härom bör anses ha kyrkolags

natur. Därför bör en lagstiftning som medger avsteg, låt vara tillfälligt, från principen

om likformighet också tillkomma i den för kyrkolag stadgade ordningen.

F örsö k sverksamhetens omfattning

Redan i kyrkomötets framställning angavs den begränsning till tio församlingar

i varje stift, som sedan bibehållits i samtliga förslag. Såsom redan angivits avsåg

framställningen »den allmänna gudstjänsten», och i beredningsutskottets betänkande

framhölls närmast intresset av viss försöksverksamhet i fråga om hög
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

mässa och aftonsång. I specialmotiveringen till föreliggande lagförslag (s. 14) anföres

att uttrycket »ordningen för den allmänna gudstjänsten» torde vara entydigt

och väl känt. Rubriken till första kapitlet i kyrkohandboken har samma benämning

och av kapitlet framgår vilka gudstjänster som åsyftas. I fråga om försöksverksamhetens

omfattning och inriktning samt samordningen av verksamheten

anför departementschefen:

För att verksamheten skall tjäna sitt ändamål krävs bl. a. att ett representativt

urval av församlingar av olika karaktär får tillfälle att delta i försöken. Samtidigt

är det av vikt, att endast ett begränsat antal bestämda försöksritualer blir prövade

och att församlingar av olika karaktär får pröva en och samma försöksritual. Blir

försöksverksamheten alltför heterogen kan den inte tjäna till ledning för en revision

av kyrkohandboken. Särskilt med hänsyn härtill är det av betydelse att verksamheten

star under kontroll av ett samordnande organ. Alla remissinstanser har

godtagit förslaget att befogenheten att besluta i fråga om försöksverksamheten skall

tillkomma domkapitlet. Jag ansluter mig till detta förslag liksom till förslaget att

verksamheten skall bedrivas under domkapitlets ledning och tillsyn.

Frågan hur försöksverksamheten lämpligen skall samordnas på riksplanet kan

numera sägas ha blivit löst. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 mars

1968 har jag tillkallat fem sakkunniga för att biträda med revidering av den svenska

kyrkohandboken. Beslutet grundar sig på en framställning i februari 1968 från ärkebiskopen,

som framhåller att en handboksrevision länge varit påkallad. Ärkebiskopen

erinrar också om den planerade försöksverksamheten och uttalar att

vissa samordningsfrågor därvidlag kan anförtros åt de sakkunniga.

I motionen nr 44 anföres, att försöksverksamhet bör få äga rum jämväl inom

andra områden än den allmänna gudstjänsten. Enligt motionärerna är det fullt ut

lika angeläget, att så sker beträffande förrättningsritualen samt vignings- och invigningsakterna

i 3—16 kapitlen kyrkohandboken.

Förutsättningarna för att försöksverksamhet skall få anordnas

I beredningsutskottets utlåtande till 1963 års kyrkomöte angavs, att försöksverksamhet

icke borde få äga rum mot kyrkorådets avstyrkande och mot pastors och

kyrkomusikers mening. I departementspromemorian föreslogs i stället, att domkapitlet

efter samråd med kyrkoråd, präster och kyrkomusiker skulle avgöra vilka

avvikelser från den i kyrkohandboken föreskrivna gudstjänstordningen som fick

prövas. Av remissinstanserna ansåg domkapitlet i Visby, att vetorätt mot införande

av försöksverksamhet borde tillkomma kyrkorådet och kyrkoherden, medan 1958

års utredning kyrka—stat föreslog en föreskrift att försöksverksamheten fick bedrivas

endast i församling vars kyrkoråd medgett det, varvid kyrkorådet borde

samråda med församlingens präster och musiker. Departementschefen följde sistnämnda

förslag och anförde härutinnan:

Det torde kunna förutsättas att frågan huruvida försöksverksamhet skall anordnas

i en församling i det alldeles övervägande antalet fall kommer att lösas i fullt

samförstånd mellan domkapitlet, de kyrkliga befattningshavarna och övriga församlingsmedlemmar.

Eftersom det likväl inte går att bortse från möjligheten att det

i något fall uppkommer motsättningar mellan olika intressen, kan bestämmelser

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

om hur en sådan konflikt skall lösas inte undvaras. Det bör inte komma i fråga att

anordna försöksverksamhet i en församling som motsätter sig det. Det bör krävas

medgivande från församlingen för att försöksverksamhet skall fa anordnas. Här

liksom i andra sammanhang bör det ankomma på kyrkorådet att ge uttryck för

församlingsviljan. Präster och kyrkomusiker bör som 1958 ars utredning kyrka

stat har föreslagit tillförsäkras rätt att göra sina synpunkter på försöksverksamheten

gällande genom en bestämmelse som ålägger kyrkorådet att samråda med

dem innan medgivande till försöksverksamhet lämnas. I det sammanhanget kan

anmärkas att kyrkoherden är självskriven ledamot av kyrkorådet.

Motionerna nr 4, 45 och 47

I motionerna nr 4, 45 och 47 yrkas lagändringar, varigenom högmässa skall

kunna utbytas mot annan form av gudstjänst — nattvardsgudstjänst, barn- och

familjegudstjänst resp. annan i kyrkohandboken fastställd gudstjänst.

Godkännande av kyrkobyggnad

Enligt bestämmelser i kyrkolagen och senare författningar får ny kyrka eller

nytt kapell byggas endast efter godkännande av Kungl. Maj:t. Det i skrivelsen i

denna del framlagda förslaget, som bygger på ett förslag av departementsutredningen,

innebär att Kungl. Maj:ts beslutanderätt i fråga om godkännande av förslag

till uppförande av församlings kyrkobyggnad skall kunna delegeras till myndighet

som Konungen bestämmer.

Delegationsförslaget har i sin nu framlagda form icke föranlett några invändningar

under remissbehandlingen.

Utskottet

I likhet med 1963 års kyrkomöte och hörda kyrkliga remissinstanser anser utskottet

en försöksverksamhet av i skrivelsen föreslagen karakter lämplig och önskvärd.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att frågan bör behandlas i

för kyrkolag gällande ordning och ansluter sig även till departementschefens ovan

återgivna uttalande om behovet av begränsning, kontroll och samordning för att

försöksverksamheten skall ge avsett resultat.

Såsom redan anförts avsåg kyrkomötets framställning enbart en försöksverksamhet

rörande den allmänna gudstjänsten, och förslaget har utarbetats och remissbehandlats

med denna utgångspunkt. Det i motionen nr 44 framförda yrkandet om

försöksverksamhet beträffande förrättningar m. m. innebär väckandet av en helt

ny fråga. Inom utskottet har i och för sig starka sympatier yppats för en försöksverksamhet

även beträffande förrättningsritualen. Förutsättningarna för en sådan

försöksverksamhet är emellertid helt andra än för den med Kungl. Maj:ts skrivelse

avsedda. Medan församlingens inställning är av central betydelse då det gäller avvikelser

från ordningen för den allmänna gudstjänsten synes det beträffande förrättningarna

finnas särskild anledning att taga hänsyn till dem som begärt exempelvis

dop, vigsel eller jordfästning. Ramen för verksamheten bör måhända bestäm
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

31

mas på ett annat sätt än efter antalet församlingar, och det kan icke utan vidare

överväganden anses stå klart om en försöksverksamhet eller en handboksändring

med alternativa ritual är att föredraga.

Med hänsyn till vad nu anförts synes det ej möjligt att på nu föreliggande utredning

taga ställning till det i motionen nr 44 framställda yrkandet om en utvidgning

av försöksverksamheten. Då den i Kungl. Maj:ts skrivelse föreslagna försöksverksamheten

måste bedömas som angelägen bör det ej komma i fråga att fördröja

den föreslagna lagens ikraftträdande genom att begära en omarbetning för

att tillgodose syftet med motionen nr 44. Det kan enligt utskottets mening förväntas,

att den av departementschefen omnämnda handbokskommittén under sitt arbete

kommer att uppmärksamma de i motionen upptagna problemen. I den mån deras

lösning finnes erfordra ny lagstiftning bör det ankomma på kommittén att göra

framställning om de åtgärder som kan finnas påkallade.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka, att förbudet mot avvikelser från

gudstjänstordningen i 2 kap. 14 § kyrkolagen måhända ej täcker även förrättningsritualen

men att enhetlighet även beträffande »de kristliga ceremonier» i allmänhet

anbefalles i 1 kap. 7 § kyrkolagen och även annorstädes i särskilda bestämmelser.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att försöksverksamhet ej bör

få förekomma i församling, vars kyrkoråd motsätter sig det. Med hänsyn till

pastors särskilda ansvar för gudstjänsten inom församlingen har inom utskottet anförts,

att även kyrkoherden — på sätt domkapitlet i Visby förordat — borde tillerkännas

formell vetorätt. För denna ståndpunkt kan i och för sig goda skäl anföras,

och utskottet finner icke den motivering som 1958 års utredning kyrka—

stat anfört i allo övertygande. Emellertid finner utskottet med hänsyn till att beslutanderätten

i fråga om försöksverksamhetens anordnande lagts hos domkapitlen,

att frågan om formell vetorätt saknar praktisk betydelse. Det synes nämligen uteslutet,

att domkapitlet skulle tvinga någon präst att mot hans bestridande deltaga i

försöksverksamheten. Utskottet anser därför att kyrkomötet ej bör motsätta sig

Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt, varvid utskottet dock understryker, att principen

om pastors ansvar för gudstjänsten ej får rubbas.

Beträffande motionerna nr 4, 45 och 47 finner utskottet, med hänsyn till att

handbokskommitténs arbete just påbörjats och till att den planerade försöksverksamhetens

resultat bör tillgodogöras, att framställningar från kyrkomötet till Kungl.

Maj:t om ändringar i gudstjänstordningen nu ej kan anses motiverade.

Mot förslaget i skrivelsen att ärenden om godkännande av kyrkobyggnad må

delegeras finnes enligt utskottets mening ingen anledning till erinran.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att kyrkomötet måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla,

att kyrkomötet godkänner de i Kungl. Maj:ts skrivelse nr 2 framlagda

förslagen till

1) lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den

allmänna gudstjänsten,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

2) lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad;
B.

samt att motionerna nr 4, 44, 45 och 47 icke måtte föranleda

någon kyrkomötets åtgärd.

Stockholm den 13 september 1968

På kyrkolagsutskottets vägnar:

NILS RAPPE

. Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:

herr Rappe, herrar Elving, David Svenungsson, Gustaf Adolf Danell, Magnusson,

Kalm, Strandberg, Olof Emil Karlsson, Lagerberg, Linneil, Klason, Löfgren,

Bälter och fru Österlind.

Reservation

av herrar Elving, David Svenungsson, Gustaf Adolf Danell och Strandberg, vilka

ansett

att det stycke i utskottets utlåtande som börjar »Utskottet delar departementschefens

uppfattning att försöksverksamhet ej bör få förekomma...» och slutar ».. .

att principen om pastors ansvar för gudstjänsten ej får rubbas» bort ha följande

lydelse:

Beredningsutskottet vid 1963 års kyrkomöte förutsatte, att försöksverksamhet i

en församling icke skulle komma till stånd mot kyrkorådets, pastors och kyrkomusikers

mening. En sådan ordning överensstämmer f. ö. med vad som föreskrives

i kungl. cirkulär den 9 september 1964 ang. ett alternativ till koralbokens melodier,

nämligen att de nya melodierna alternativt må brukas, »då präst, kyrkomusiker och

kyrkoråd äro därom ense». Det nu föreliggande lagförslaget inskränker sig till att

såsom villkor föreskriva kyrkorådets samtycke, vilket dock får lämnas först efter

samråd med församlingens präster och kyrkomusiker.

Enligt gällande rätt i vår kyrka tillkommer det pastor att för gudstjänständamål

förfoga över församlingens kyrka och att bära ansvar för gudstjänstens utgestaltning,

varvid han självfallet har att ställa sig till efterrättelse kyrkohandboken och

övriga bestämmelser, som reglerar gudsttjänstlivet. Medverkan i en försöksverksamhet

av nu avsett slag med dess tillfälliga och provisoriska karaktär och med

ritual, som icke stadfästs i den ordning, som gäller för kyrkohandboken och beträffande

vilkas användbarhet skilda meningar kan råda, kan inte rimligen jämställas

med förpliktelsen att underkasta sig kyrkohandbokens föreskrifter. Genom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

33

stadgandet om kyrkorådets samtycke har f. ö. synen på försöksverksamhetens karaktär

av i lagstadgad ordning av behörig myndighet föreskrivna avvikelser genombrutits;

konsekvensen hade i så fall krävt, att domkapitlet ensamt tillagts beslutanderätten

och att kyrkoråd, pastor och kyrkomusiker endast ägt yttranderätt.

I och för sig är det — inte minst med hänsyn till försöksverksamhetens speciella

karaktär — befogat, att en församling inte mot sin önskan påtvingas en sådan verksamhet

och att kyrkorådet såsom företrädare för församlingsviljan skall lämna medgivande

till verksamheten. Men vid sådant förhållande gör hänsynen till gällande

rätt rörande pastors tjänsteplikt på gudstjänstlivets område kravet på också hans

samtycke oeftergivligt. Starka skäl talar för att samma rätt jämväl borde tillkomma

kyrkomusiker, men dessa skäl har icke samma principiella tyngd, och med hänsyn

till önskvärdheten av smidigast möjliga förfarande och den föreslagna lagstiftningens

starkt begränsade giltighetstid torde man kunna nöja sig med en föreskrift att

kyrkoråd och kyrkoherde skall samråda med denne. Motsvarande krav på samråd

bör gälla med övriga präster i församlingen. Man torde kunna förutsätta, att försöksverksamhet

i allmänhet inte kommer till stånd utan att det föreligger enighet

därom mellan samtliga berörda parter;

samt att utskottet bort hemställa,

A. att kyrkomötet måtte, med förmälan att det i skrivelsen

upptagna förslaget till lag om försöksverksamhet etc. icke kunnat

oförändrat antagas av kyrkomötet, till Kungl. Maj:t anmäla att

kyrkomötet för sin del antager följande förslag till lydelse av 3 §

andra stycket i den föreslagna lagen:

Försöksverksamhet får anordnas endast om kyrkorådet och

kyrkoherden i församlingen medger det. Fråga om sådant medgivande

avgöres efter samråd med församlingens övriga präster

och dess kyrkomusiker; samt

att kyrkomötet måtte anmäla, att det i övrigt godkänner de till

Kungl. Maj:ts skrivelse fogade lagförslagen;

B. samt att motionerna nr 4, 44, 45 och 47 icke måtte föranleda

någon kyrkomötets åtgärd.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 11 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Länge, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter kyrkomötets skrivelse den 27 september

1968, nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet den 28 juni

1968, nr 2, med förslag till

1) lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten,

2) lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad.

Föredraganden upplyser, att kyrkomötet för sin del godkänt lagförslagen, och

hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl.

Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1968:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, m. m. s. 1 i texten