Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tindrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1917 (nr 385), m. m

1968-09-20 · 25 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:139, Med förslag till lag om tindrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1917 (nr 385), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

1

Nr 139

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tindrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni

1917 (nr 385), m. m.; given Stockholms slott den 20

september 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr

385),

2) lag angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i

Stockholms län.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t får förordna att frågor om regionplan

för kommunerna i Stockholms län skall handläggas av — i stället

för ett regionplaneförbund — kommunalförbund mellan Stockholms stad

och Stockholms läns landstingskommun eller, om staden inträder i landstingskommunen,

av landstingskommunen.

De nya reglerna, som enligt förslaget skall ges i en särskild lag angående

handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län,

föreslås träda i kraft den 1 januari 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 139

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385)

Härigenom förordnas, att 128 § byggnadslagen den 30 jnni 19471 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

128 §.

Har Konungen---bilda regionplaneförbund.

Beträffande sådant---äga tillämpning.

För handläggningen av frågor om

regionplan för kommunerna i Stockholms

län finnas särskilda bestämmelser.

Förslag

till

Lag

angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i

Stockholms län

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har med stöd av 127 § andra stycket byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr

385) bestämts att Stockholms län skall utgöra ett regionplaneområde, kan

Konungen förordna att frågor om regionplan för området skall handläggas

av kommunalförbund mellan Stockholms stad och Stockholms läns landstingskommun

eller, om staden inträder i landstingskommunen, av landstingskommunen.

2 §■

Förslag till regionplan upprättas av en regionplanenämnd och antages av

kommunalförbundets fullmäktige eller av landstinget.

1 Senaste lydelse av 128 § se 1959:611,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

3

3 §•

Kommunalförbundet eller landstingskommunen kan tillsätta särskild regionplanenämnd.

Tillsättes ej särskild regionplanenämnd, skall i kommunalförbundet

förbundsstyrelsen eller annan nämnd som angives i förbundsordningen

eller i landstingskommunen förvaltningsutskottet eller annan

nämnd som landstinget bestämmer vara regionplanenämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild regionplanenämnd väljes av förbundsfullmäktige

eller landstinget till det antal förbundsfullmäktige eller

landstinget bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem.

Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande

som motsvarar det tal vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas

med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant

proportionellt val gäller särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke

proportionellt, skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna

skall inkallas till tjänstgöring.

För särskild regionplanenämnd äger i kommunalförbundet 32 §, 33 §

första stycket första punkten och andra stycket, 34—42 §§ samt 45 § andra

och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och

i landstingskommunen 43 §, 44 § första stycket första punkten och andra

stycket, 45—51 §§ samt 54 § fjärde stycket landstingslagen den 14 maj 1954

(nr 319) motsvarande tillämpning.

4 §•

Regionplan fastställes av Konungen. Har avvikande mening i fråga om

förslaget till regionplan uttalats inom styrelsen i kommunalförbundet eller

landstingskommunen, inom annan nämnd som är regionplanenämnd eller

inom fullmäktige eller landstinget eller har erinran mot förslaget framställts

av kommun inom regionplaneområdet, kan Konungen göra den avvikelse

från förslaget som är befogad med hänsyn till den uttalade meningen.

5 §.

I fråga om kommunalförbundets kostnader för upprättande och ändring

av regionplan äger 132 § byggnadslagen motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 133 § och 149 § första stycket första punkten byggnadslagen

äger motsvarande tillämpning när kommunalförbundet eller landstinget

handlägger frågor om regionplan. Vad som sägs om förbundsfullmäktige

skall därvid avse fullmäktige i kommunalförbundet eller landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 139

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 20 september 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om huvudmannaskapet

för regionplaneringen i vissa fält och anför.

Inledning

Stadsfullmäktige i Stockholm och Stockholms läns landsting har var och

en för sin del beslutat att staden och landstingskommunen skall gå samman

i ett s. k. storlandsting för handhavande av vissa förvaltningsuppgifter. Som

riktpunkt för samgåendet har angetts den 1 januari 1971.

Uppgifter som avses tillkomma storlandstinget är — förutom landstingskommunens

nuvarande angelägenheter och motsvarande angelägenheter

som Stockholms stad har hand om —- vissa uppgifter som f. n. fullgörs av

Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL).

Härutöver avses bl. a. regionplaneringen i länet bli överförd på storlandstinget.

I framställningar till Kungl. Maj :t den 19 juni resp. den 30 augusti 1967

har stadsfullmäktige och landstingets förvaltningsutskott hemställt om sådana

åtgärder — ;i huvudsak ändringar i byggnadslagstiftningen — som behövs

för att handläggningen av regionplanefrågorna i avbidan på att storlandstinget

bildas kan föras över på KSL. Till grund för framställningarna

ligger en utredning av en av staden och landstingskommunen gemensamt tillsatt

kommitté, storlandstingskommittén.

Med anledning av framställningarna har inom kommunikationsdepartementet

upprättats en promemoria (Stencil K 1968: 4), med förslag till vissa

ändringar i byggnadslagstiftningen. I promemorian behandlas — förutom

den fråga som avses i framställningarna — frågan om att generellt öppna en

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

möjlighet att anförtro regionplaneringen åt annan huvudman än sådan som

f. n. får handha regionplanefrågor.

Ytti anden över promemorian har etter remiss avgetts av statens planverk,

statens vägverk, riksrevisionsverket, lantmäteristyrelsen, statens naturvårdsverk,

bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro,

Västmanlands samt Gävleborgs län, Svenska kommunförbundet och Svenska

landstingsförbundet.

Yttranden har dessutom avlämnats av lantmäteristyrelsen från överlantmätaren

i Stockholms län, av länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholmstraktens

regionplaneförbund, storlandstingskommittén och 40 kommuner

i länet, av länsstyrelsen i Uppsala län från länsarkitekten, överlantmätaren,

^ ägförvaltningen och fem kommuner i länet, av länsstyrelsen i

Södermanlands län från sju kommuner i länet, av länsstyrelsen i Malmöhus

län från Malmö stad, länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott, Sydvästra

Skånes kommunalförbund, Nordvästra Skånes kommunalförbund och

Sydöstra Skånes samarbetskommitté, av länsstyrelsen i Hallands län från

länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott, samarbetsnämnderna för

Falkenbergs, Halmstads, Kungsbacka och Varbergs kommunblock samt från

styrelsen för Södra Hallands kommunalförbund, av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län från landstingets förvaltningsutskott och Göteborgs stad, av

länsstyrelsen i Älvsborgs län från länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott

och Boråstraktens regionplaneförbund, av länsstyrelsen i Örebro län

Irån länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen,

vägförvaltningen, länsarkitekten, överlantmätaren, landstingets

förvaltningsutskott och Örebro länsavdelning av Svenska kommunförbundet,

av länsstyrelsen i Västmanlands län från landstingets förvaltningsutskott

och av länsstyrelsen i Gävleborgs län från länsarkitekten, överlantmätaren

och landstingets förvaltningsutskott.

Gällande bestämmelser

Förordnande om regionplanering

Enligt 1 § byggnadslagen (BL) den 30 juni 1947 (nr 385) skall användning

av mark för bebyggelse föregås av planläggning. Planläggningen kan

ske genom regionplan, generalplan, stadsplan och byggnadsplan. I 3 § sägs

att regionplan upprättas för samordning av flera kommuners eller samhällens

planläggning. Mera detaljerade bestämmelser om regionplan finns i

126 135 §§. Enligt 126 § är regionplan avsedd för gemensam planläggning

i ett eller flera hänseenden beträffande grunddragen för markens användning

inom två eller flera städer, municipalsamhällen eller landskommuner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

Som exempel på frågor, som kan göras till föremål för sådan gemensam planläggning,

nämns viktigare trafikleder, flygplats, områden för tätbebyggelse

och områden för friluftsliv samt anläggningar för vattenförsörjning och avlopp.

Behövs närmare bestämmelser om användningen av område som omfattas

av regionplan skall planen innehålla sådana bestämmelser.

Enligt 127 § BL skall länsstyrelsen, när fråga väckts om upprättande av

regionplan, göra den utredning som behövs samt lämna över handlingarna

i ärendet och eget yttrande till Kungl. Maj :t som bestämmer om regionplan

skall finnas. Kungl. Maj :t ger föreskrifter om regionplaneområdets omfattning

och bestämmer i vilka hänseenden gemensam planläggning skall äga

rum. Motsvarande ordning gäller i fråga om upphävande av regionplan eller

i fråga om ändring av regionplaneområdes omfattning eller av vad regionplan

skall avse. Om Kungl. Maj :t förordnat att regionplan skall finnas, skall

enligt 128 § de kommuner och samhällen som berörs av planen bilda regionplaneförbund

för handläggning av frågor rörande planen. Beträffande sådant

förbund skall lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund

(KFL) äga tillämpning med de avvikelser som följer av bestämmelserna

i BL.

Bestämmelser om kommunalförbund

Enligl 1 § KFL får kommuner sammansluta sig till kommunalförbund

för att ombesörja en eller flera kommunala angelägenheter. Kommunalförbund

får också bildas av landstingskommuner eller av landstingskommun

och stad, som inte tillhör landstingskommun. Enligt 3 § utövas kommunalförbunds

beslutanderätt av förbundets fullmäktige medan förvaltning och

verkställighet tillkommer förbundets styrelse och särskilt tillsatta nämnder.

I 4 § föreskrivs att för kommnalförbund skall finnas förbundsordning som

skall innehålla bestämmelser om bl. a. förbundets ändamål och medlemmar,

förbundets benämning och den ort där förbundet skall ha sitt säte, fullmäktiges

antal och det antal ledamöter i fullmäktige varje medlem skall utse,

antalet ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse, medlems andel i

förbundets tillgångar och vad som i övrigt behövs för att ordna de ekonomiska

förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar samt särskilt villkor

för medlems utträde ur förbundet och för upplösning av förbundet.

Skall förbundet ha hand om flera angelägenheter, skall i förbundsordningen

anges om särskilda nämnder skall finnas utöver styrelsen och hur förvaltningen

i sådant fall skall ordnas. Enligt 21 § skall länsstyrelsen fastställa

förbundsordningen efter prövning av att dess bestämmelser inte strider mot

lag eller författning och av att det föreslagna förbundet medför allmänt

gagn.

På grund av hänvisning i 5 § KFL till kommunallagen (KL) den 18 december

1953 (nr 753) äger bl. a. KL:s bestämmelser om fullmäktiges sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Ma j:ts proposition nr 139 år 1968

manträden i allt väsentligt motsvarande tillämpning på förbundsfullmäktige.

Härutöver ges i KFL vissa supplerande bestämmelser. Sålunda föreskrivs

i 6 § bl. a. att varje förbundsmedlem skall vara representerad i fullmäktige.

Enligt 7 § får till fullmäktig väljas endast ledamot av förbundsmedlems

fullmäktige. På kommunalförbunds styrelse och övriga nämnder äger på

grund av hänvisning i 12 § KFL till KL bestämmelserna för kommuns styrelse

och övriga nämnder motsvarande tillämpning.

Också KL:s bestämmelser om kommuns drätsel äger i stort sett motsvarande

tillämpning på kommunalförbund (16 § KFL).

Kommunalförbund får enligt 27 § KFL upplösas, dels om det inträffat

förhållande som enligt förbundsordningen skall leda till att förbundet skall

upphöra med sin verksamhet, dels om sådana ändrade förhållanden inträtt

alt antingen förbundsverlcsamheten inte med fördel kan fortsättas eller ändamålet

med förbundet lämpligare kan tillgodoses på annat sätt, dels om i

annat fall förbundsmedlemmarna är ense om att förbundet skall upplösas.

Länsstyrelsen prövar om skäl för upplösning föreligger (29 §). Medlem får

enligt 23 § utträda ur kommunalförbund om förhållande inträffat som enligt

förbundsordningen grundlägger rätt till utträde eller som enligt 27 §

kan föranleda förbundets upplösning. Medlem får också utträda om övriga

medlemmar samtycker till det. Länsstyrelsen prövar fråga om medlems

utträde (25 §).

Bestämmelser om regionplaneförbund

De avvikelser från KFL som föreskrivs i BL beträffande regionplaneförbund

betingas väsentligen av förbundets karaktär av tvångssammanslutning.

Att avvikande regler gäller för sättet för förbundets bildande och för

medlems utträde ur förbundet och andra ändringar av regionplaneområdets

omfattning framgår av vad som redan sagts. Andra avvikelser avser frågorna

om förbundets organisation och om innehållet i förbundsordningen.

I 129 § BL föreskrivs sålunda att en ledamot av förbundsfullmäktige, tilllika

ordförande, jämte ersättare för honom skall förordnas av Kungl. Maj :t.

Övriga ledamöter i förbundsfullmäktige skall utses av förbundets medlemmar

till det antal för varje medlem som bestämts i förbundsordningen. Kan

enighet inte uppnås om förbundsordningen eller ändring av denna, skall

länsstyrelsen besluta därom.

Vissa bestämmelser om landstingskommun

Enligt 1 § landstingslagen (LL) den 14 maj 1954 (nr 319) utgör varje län

en landstingskommun. I Kalmar län finns dock på gund av en undantagsbestämmelse

i 1 § andra stycket två landstingskommuner. Stockholm, Göte»

2| Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 139

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

borg och Malmö tillhör på grund av en annan undantagsbestämmelse i samma

stycke inte landstingskommun.

Enligt 5 § LL utövas landstingskommuns beslutanderätt av landstinget

medan förvaltning och verkställighet tillkommer landstingskommuns förvaltningsutskott

och övriga nämnder. Förvaltningsutskottet är landstingskommunens

styrelse (40 §). Förvaltningsutskottet leder förvaltningen av

landstingskommunens angelägenheter och ombesörjer bl. a. verkställighet

av landstingens beslut, om verkställigheten inte uppdragits åt annan (41 §).

I 54 § erinras om att i fråga om utseende av nämnder för vissa i särskilda

författningar angivna förvaltnings- eller verkställighetsbestyr gäller vad

som är föreskrivet i varje särskilt fall. För handhavande av särskilda förvaltnings-

eller verkställighetsbestyr i övrigt får landstingskommun tillsätta

de nämnder som behövs.

Förfarandet vid upprättande och fastställelse av regionplan

Enligt 131 § BL skall regionplan fastställas av Kungl. Maj:t sedan förslag

upprättats av förbundsstyrelsen och antagits av förbundsfullmäktige. Har

avvikande mening uttalats inom styrelsen eller fullmäktige eller har förbundsmedlem

framställt erinran mot förslaget, får Kungl. Maj :t göra den

avvikelse från detta som är befogad med hänsyn till särmeningen. Vad som

sagts nu gäller också i fråga om ändring i regionplan.

Kostnaderna för upprättande eller ändring av regionplan samt för regionplaneförbunds

verksamhet i övrigt skall enligt 132 § BL förskjutas av förbundsmedlemmarna

eller av statsmedel enligt vad Kungl. Maj :t bestämmer

på förslag av förbundsfullmäktige. Sedan planen fastställts sker den slutliga

fördelningen mellan förbundsmedlemmarna av kostnaderna — i den

män dessa inte bestrids med statsmedel — enligt grunder som på förslag av

förbundsfullmäktige bestäms av Kungl. Maj:t efter vad som är skäligt med

hänsyn till varje medlems nytta av planen. Fördelningen sker efter skatteunderlag,

om inte omständigheterna föranleder annan fördelningsgrund.

Enligt 2 § kungörelsen den 18 april 1958 (nr 163) angående statsbidrag

till vissa plankostnader meddelar Kungl. Maj :t efter ansökan beslut om

statsbidrag för regionplanekostnad i varje särskilt fall.

Skulle förbundsfullmäktige underlåta att vidta erforderliga åtgärder för

upprättande av regionplan, får enligt 133 § BL Kungl. Maj :t förelägga fullmäktige

viss tid inom vilken sådan plan skall vara underställd Kungl. Maj :ts

prövning. Ställer fullmäktige sig inte föreläggandet till efterrättelse, får

Kungl. Maj :t på förbundets bekostnad låta upprätta samt, efter hörande av

fullmäktige och andra som frågan rör, fastställa regionplan. Också för ändring

av regionplan får Kungl. Maj :t vidta motsvarande åtgärder, om ändring

i planen är påkallad för regionplaneområdets ändamålsenliga utveckling eller

till främjande av betydande allmänt intresse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

Enligt 149 § BL får särskild klagan inte föras över förbundsfullmäktiges

förslag till regionplan. Erinringar mot beslutet får i stället framställas i fastställelseärendet.

Regionplans rättsverkningar

Om regionplans rättsverkan finns bestämmelser i 134 och 135 §§ BL. Regionplan

skall tjäna till ledning vid upprättande av generalplan, stadsplan

och byggnadsplan eller vid ändring av sådan plan och även annars vid reglering

av bebyggelsen eller användningen i övrigt av mark inom planområdet.

Är nybyggnad eller schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed

jämförlig åtgärd inom regionplaneområde beroende på prövning av myndighet,

skall denna tillse att markens användning för sådant ändamål som avses

i regionplanen inte försvåras. Härigenom får dock inte avsevärt men

tillskyndas markens ägare utan att skälig ersättning ges. En del föreskrifter

om rättsverkan av regionplan finns också i andra författningar. Enligt 4 §

lagen den 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar får allmän väg inom

område, som regionplan fastställts för, inte läggas så att planen motverkas.

Enligt 4 § andra stycket lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda

vägar skall inom område, som regionplan finns fastställd för, planen tjäna

till ledning vid utförande av vägföretag. Regionplan skall också enligt 19

kap. 13 § 2 mom. andra stycket lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning

av jord å landet och 5 kap. 8 § 1 mom. lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad beaktas vid avstyckningsförrättning enligt dessa

lagar.

Regionplaneringens läge inom vissa regioner

Huvudman för regionplaneringen i stockholmsområdet är Stockholmstraktens

regionplaneförbund. Regionplaneområdet omfattar alla kommuner

i Stockholms län utom Almunge, Järna, Knutby, Turinge samt del av

Knivsta. Till området hör dessutom Upplands-Bro kommun i Uppsala län.

Regionplan för stockholmstrakten har fastställts år 1960. År 1962 fattades

beslut om att en revision av planen skulle företas. Arbetet med den nya

planen pågår.

Regionplaneringen i göteborgstrakten bedrivs av Regionplaneförbundet

för Göteborg med omgivningar. År 1963 färdigställdes ett regionplaneförslag.

Förslaget har dock inte ställts ut till granskning. Andra organisationsformer

än de nuvarande övervägs inom regionen.

I Malmöhus län bedrivs översiktlig planering av Sydvästra Skånes kommunalförbund,

som omfattar kommunerna i kommunblocken i Malmö—

Lundområdet, av Nordvästra Skånes kommunalförbund, som även omfattar

vissa kommuner i kommunblock i Kristianstads län, av Sydöstra Skånes

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj. ts proposition nr 13!) år 1968

samarbetskommitté, som också innefattar kommuner i kommunblock i

grannlänet, samt av Mellanskånes planeringskommitté. Någon regionplanering

i BL:s former äger alltså inte rum i detta län. Kommunalförbunden

i västra Skåne avses skola utföra också annan verksamhet än markplanering.

I sydöstra Skåne och Mellanskåne sker samarbetet på grundval av civilrättsliga

avtal.

I Örebro län bedrivs bl. a. verksamhet av regionplanekaraktär av regionplanekontoret

i Örebro som är ett organ hos landstinget i länet.

Planerna på ett storlandsting i stockholmsregionen

Storlandstingskommittén bildades genom beslut den 21 december 1963

av Stockholms stadskollegium och den 23 januari 1964 av Stockholms läns

landstings förvaltningsutskott. Kommittén består av representanter för staden

och landstinget och har till uppdrag att utreda frågan om att förena

staden och landstingskommunen i ett gemensamt storlandsting, som skall ha

hand om vissa förvaltningsuppgifter. Kommittén lade i betänkandet, avgivet

den 16 maj 1966 till stadskollegiet och förvaltningsutskottet, fram ett principförslag

till ett sådant samgående. Som beräknad tidpunkt för samgåendet

angavs den 1 januari 1971. Huvudprinciperna i förslaget antogs av landstinget

och stadsfullmäktige den 15 resp. den 20 juni 1966.

Storlandstinget skall enligt förslaget ta över alla de uppgifter som landstingskommunen

nu har hand om samt motsvarande uppgifter som f. n. åvilar

staden. Vidare avses att bl. a. den kollektiva trafiken, regionplaneringen,

samordningen av planeringen för vattenförsörjning och avlopp, uppgifter

på bostadsförsörjningens område samt eventuellt frågor rörande skolväsendet

över grundskolan skall anförtros storlandstinget.

Den 7 april 1967 tillkallade jag efter bemyndigande av Kungl. Maj :t en

sakkunnig för att i samråd med storlandstingskommittén och kommunalrättskommittén

lägga fram förslag till författningsbestämmelser för ett storlandsting

i Stockholms län.

I juli 1968 har den sakkunnige lagt fram förslag till lag om landsting för

Stockholms län (SOU 1968: 37). Förslaget följer nära bestämmelserna i LL.

Den sakkunnige utgår från att regionplaneringen skall vara en av storlandstingets

uppgifter. Förslaget innehåller en bestämmelse om landstingskommunens

kompetens som i viss mån avviker från motsvarande bestämmelse

i LL och som är särskilt anpassad för storlandstingets speciella behov.

Principförslaget om storlandstinget innehåller utöver vad som sagts tidigare

att man i avvaktan på storlandstingets bildande successivt skall foga

in kommunal verksamhet, som lämpligen drivs på regional nivå, under en

enhetlig ledning. Sålunda bör enligt förslaget KSL — som är ett kommunalförbund

mellan staden och landstingskommunen med uppgift t. v. att vara

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

11

huvudman för samordning, utbyggnad och drift av det kollektiva trafiksystemet

i stockholmsregionen — under en övergångstid bli huvudman

också för regionplaneringen, den översiktliga planeringen för vattenförsörjning

och avloppssystem samt regionala åtgärder för främjande av bostadsförsörjningen.

Samtidigt som principförslaget om storlandstinget antogs beslöt landstinget

och stadsfullmäktige att storlandstingskommittén efter hörande av

regionplaneförbundet skulle aktualisera frågor om de lagändringar och

övriga åtgärder som är nödvändiga för att KSL skall kunna vara huvudman

för regionplaneringen. Förbundsfullmäktige i regionplaneförbundet

tillstyrkte den 22 juni 1966 att huvudmannaskapet för verksamheten flyttades

över till KSL.

Framställningarna från stadsfullmäktige och förvaltningsutskottet

Till grund för framställningarna från Stockholms stadsfullmäktige och

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott om åtgärder för att handläggningen

av frågor om regionplan för stockholmstrakten skall kunna

överföras till KSL ligger en utredning av storlandstingskommittén, dagtecknad

den 16 januari 1967.

Kommittén hänvisar i utredningen till att viktiga uppgifter rörande stockholmsregionens

utbyggnad har förts över till eller väntas bli överförda till

landstingskommunalt huvudmannaskap — först i kommunalförbundets

form och därefter i storlandstingets. Kommittén anför att det är mot denna

bakgrund landstinget och stadsfullmäktige för sin del har beslutat att det

sammanhållande elementet för de olika regionala aktiviteterna — regionplaneringen

— skall inordnas under samma huvudman.

Ett ändrat huvudmannaskap torde enligt kommittén i praktiken inte

komma att inkräkta på möjligheterna för olika länsdelar att bevaka sina

speciella intressen. Visserligen kommer inte varje primärkommun att utse

representanter till den beslutande församlingen men såväl inom KSL

som inom ett blivande storlandsting kommer att finnas utrymme för en

geografiskt allsidig belysning av de regionala planeringsfrågorna. Kommittén

förutsätter att varje primärkommun som berörs skall få tillfälle

alt yttra sig innan regionplan antas. Härigenom garanteras sambandet mellan

den översiktliga markplaneringen och kommunernas planering.

Kommittén konstaterar att enligt BL frågor om regionplan skall handläggas

av ett regionplaneförbund — dvs. ett förbund av primärkommuner

— och att det därför enligt gällande lag är uteslutet att till KSL och sedermera

storlandstinget föra över regionplaneförbundets uppgifter — i vart

fall om planeringen skall ske med statliga bidrag och regionplanen skall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

få den auktoritet som följer med en fastställelse. Om KSL skall bli huvudman

för regionplaneringen krävs därför lagändring.

De intressen som ligger bakom BL:s bestämmelser om förbundsbildning,

ordförandeval och förbundsordningens innehåll torde enligt kommitténs mening

få anses tillgodosedda även om regionplaneringen skulle föras över till

KSL eller till ett storlandsting. I den mån garantier finns för att regionplanearbetet

kan bedrivas effektivt i en landstingskommuns regi eller av ett

på frivillig grund bildat kommunalförbund mellan landstingskommun och

stad som inte tillhör landstingskommun torde staten inte ha anledning att

ställa upp hinder för det eller underlåta att lämna bidrag till verksamheten.

De statliga intressena beträffande den regionala planeringen tillgodoses

f. n. i praktiken mindre genom BL:s formföreskrifter om ordförandeval

m. in. än genom det samråd i planeringsfrågorna som sker mellan statliga

länsmyndigheter och ämbetsverk på ena samt interkommunala organ med

planeringsuppgifter på den andra sidan. Ett ändrat huvudmannaskap kommer

självfallet inte att innebära någon ändring i detta avseende.

Mycket talar enligt kommitténs mening för att landstingskommunerna

i framtiden bör svara för den översiktliga bebyggelseplaneringen inom

landstingskommunens område. Emellertid torde en ändring av BL i denna

riktning inte kunna ske utan ett tidskrävande förberedelsearbete. Tills vidare

kunde övervägas att ge Kungl. Maj:t möjlighet att efter prövning i

varje särskilt fall anförtro regionplaneringen åt ett landsting eller ett kommunalförbund

av samma typ som KSL. Lagtekniskt skulle detta kunna lösas

genom en bestämmelse i BL enligt vilken Kungl. Maj:t får medge

landstingskommun eller kommunalförbund mellan landstingskommun och

stad som inte tillhör landstingskommun att handlägga frågor om regionplanering.

Kommittén har emellertid inte ansett sig böra föreslå lagstiftningsåtgärder

av vidare omfattning än som behövs nu för att det skall

bli möjligt att samordna de regionalt-kommunala uppgifterna i stockholmsregionen

under en huvudman. Lämpligheten av generellt verkande regler

ankommer det på statsmakterna att bedöma. Inte heller synes förslag böra

läggas fram nu om kompetensområdet för ett blivande storlandsting. Lagstiftning

härom bör ske i samband med lagstiftningen om storlandstinget.

Kommittén har därför utarbetat ett förslag till en särskild författning

för regionplaneringens administration in. in. i stockholmstrakten vilket direkt

tar sikte på att till KSL föra över huvudmannaskapet för regionplaneringen

och därigenom åstadkomma en administrativ samordning av nuvarande

regionalt-kommunala arbetsuppgifter. Enligt förslaget får Kungl.

Maj:t förordna att regionplanefrågorna i Stockholms stad och övriga kommuner

i Stockholms län skall handläggas av ett kommunalförbund mellan

staden och landstingskommunen. Har sådant förordnande meddelats, skall

i fråga om förbundsbildning och handläggning av frågor angående region
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

plan IvFL lillämpas i stället för regleras i 128 §, 129 § första stycket samt

131 och 132 §§ BL. Regionplan och ändring i regionplan skall enligt förslaget

antas av förbundsfnllmäktige i kommunalförbundet. Kungl. Maj:t skall fastställa

planen eller ändringen och får därvid göra de avvikelser som kan anses

befogade med hänsyn till särmening som kommit fram i den nämnd

inom kommunalförbundet som upprättar förslag till regionplan, i förbundsstyrelsen

eller i förbundsfnllmäktige eller som uttalats av kommun inom

regionplaneområdet. Omfattar regionplaneområdet vid tidpunkten för förordnandet

kommun eller del av kommun utanför Stockholms län utfärdar

Kungl. Maj :t de bestämmelser som behövs för handläggning av regionplanefrågor

som berör den kommunen. Kostnaderna för att upprätta och ändra

regionplan skall i den mån de inte täcks av statsbidrag delas mellan förbundsmedlemmarna

efter skatteunderlag eller när det gäller kommun utanför

länet enligt grunder som Kungl. Maj:t föreskriver.

Kommittén föreslår också ändringar i KSL:s förbundsordning. Enligt

detta förslag skall särskild nämnd inom KSL ombesörja förvaltning och

verkställighet av förbundets uppgifter enligt BL, BS och särskilda bestämmelser

som gäller för regionplaneringen i stockholmstrakten. Förbundsstyrelsen

skall svara för förvaltning och verkställighet i övrigt.

Förslaget berör också frågor om upplösning och likvidation av stockholmstraktens

regionplaneförbund samt vissa personalfrågor.

Departementspromemorian

I promemorian betonas inledningsvis att samhällsutvecklingen skapat ett

ökat behov av fysisk översiktsplanering och att det sedan länge varit ett

önskemål att bl. a. finna effektiva former för regionplaneringen. Vidare

belyses utvecklingen av arbetet på att skapa lämpliga former för kommunal

samverkan i stockholmsregionen. Det konstateras, att man torde kunna

utgå från att ett storlandsting kommer till stånd och att detta får befogenhet

alt handlägga regionplanefrågor.

Det är enligt promemorian tydligt att tillskapandet av storlandstinget

kräver omfattande organisatoriska förberedelser. Ett viktigt led i dessa

förberedelser är att till KSL föra flera av de uppgifter som sedermera

skall ankomma på storlandstinget och att inom ramen för KSL bygga upp

en organisation lämpad att i huvudsakligen oförändrat skick föras över till

storlandstinget. Som huvudmännen för KSL och det blivande storlandstingets

har funnit är det från dessa synpunkter ändamålsenligt att handläggningen

av regionplanefrågorna i stockholmsregionen förs över till KSL.

På grund av det anförda bör enligt promemorian en lagändring företas

som gör det möjligt att anförtro handläggningen av regionplanefrågorna i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

stockholmsregionen till KSL. Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari

1969. Frågan om huvudmannaskapet för regionplaneringen kommer visserligen

att i andra sammanhang prövas från en vidare synpunkt än som

här kan ske. Utan att föregripa resultatet av en sådan kommande prövning

bör man emellertid redan nu kunna öppna en möjlighet att föra upp handläggningen

av regionplaneringen på sekundärkommunal nivå också i andra

regioner när det är motiverat av kommunala samverkansbehov och andra

organisatoriska förhållanden motsvarande dem som föreligger i stockholmsregionen.

Frågan om att föra upp regionplaneringen på landstingskommunal

nivå bör vara beroende av en prövning från fall till fall av Kungl.

Maj:t. Vid prövningen torde särskilt beaktas de berörda primärkommunernas

inställning i frågan.

I promemorian föreslås således att Kungl. Maj :t ges befogenhet att förordna

att frågor om regionplan skall handläggas av landstingskommun eller

av kommunalförbund mellan landstingskommuner eller mellan en eller

flera landstingskommuner och stad som inte tillhör landstingskommun.

Stockholmstraktens regionplaneområde är inte identiskt med länet, dvs.

IvSL:s verksamhetsområde. Eu kommun inom regionplaneområdet ligger

utanför länet och några kommuner i länet hör inte till regionplaneförbundet.

Sistnämnda kommuner ingår helt eller delvis i kommunblock som även innefattar

områden i angränsande län. Den föreslagna befogenheten för landstingskommun

eller kommunalförbund att handlägga regionplanefrågor bör

enligt promemorian i fråga om den lokala anknytningen inte utformas på

annat sätt än landstingskommuns resp. kommunalförbunds kompetens i

övrigt. Regionplaneringen måste alltså ske för landstingskommunens resp.

förbundets område. Det innebär atl verksamheten inte får inskränkas till

viss del av området eller utsträckas utanför området. Detta bör komma till

uttryck genom att som förutsättning för förordnande om regionplanering

i landstingskommuns eller kommunalförbunds regi anges att regionplaneområdet

omfattar samtliga kommuner inom den eller de landstingskommuner

som berörs av förordnandet. För stockholmsregionens del betyder

det dels alt regionplaneområdet måste utsträckas till att omfatta också

de kommuner i Stockholms län som f. n. inte ingår i området, dels att den

kommun som ligger utanför länet men f. n. tillhör regionplaneområdet

måste uteslutas ur detta. Som en övergångsanordning i avvaktan på förestående

länsgränsjusteringar synes detta enligt promemorian inte behöva

innebära någon avsevärd nackdel. I den mån regionplanefrågor som berör

den förstnämnda gruppen av kommuner uppkommer måste frågorna lösas

efter samråd med övriga kommuner i kommunblocket, dvs. kommuner

utanför KSL. Kungl. Maj:t bör meddela föreskrift härom i samband med

förordnande för KSL att handlägga regionplanefrågorna. Försatt samarbete

i regionplanefrågor med den kommun utanför länet som f. n. hör till regionplaneområdet

kan t. v. komma till stånd i andra former än som föreskrivs

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

i byggnadslagstiftningen. Genom en sådan lösning föregrips inte kommande

ställningstaganden till justeringar av länsgränser.

1 promemorian sägs att tillräckliga skäl inte föreligger för att Kungl.

Maj:t utser ordförande i kommunalförbund som fått förordnande att ba

hand om regionplanering. Inte heller behövs enligt promemorian någon

motsvarighet till föreskriften att länsstyrelsen beslutar om förbundsordning

eller ändring i denna om enighet inte uppnås. Motsvarighet till dessa

bestämmelser för landstingskommun som har hand om regionplanering

är utesluten. Det finns enligt promemorian inte heller skäl att komplicera

de nya reglerna med särskilda föreskrifter som skulle hindra upplösning

av kommunalförbund eller utträde av medlem.

Befogenhet för Kungl. Kungl. Maj :t att vid fastställelse av regionplaneförslag

avvika från förslaget — som f. n. föreligger bl. a. om förbundsmedlem

gjorts erinran mot förslaget — bör när landstingskommun eller kommunalförbund

upprättat förslag finnas också om kommun inom regionplaneområdet

gjort erinran.

I landstingskommun och kommunalförbund bör enligt promemorian förslag

till regionplan upprättas av en regionplanenämnd. Det bör föreligga

valfrihet mellan att tillsätta en särskild regionplanenämnd och att låta

förvaltningsutskottet resp. förbundsstyrelsen eller annan befintlig nämnd

vara regionplanenämnd.

Bestämmelserna i BL om hur vissa kostnader skall förskjutas och fördelas

mellan förbundsmedlemmarna bör enligt promemorian i fråga om

kommunalförbund bli tillämpliga bara på kostnader för upprättande och

ändring av regionplan. Några motsvarande bestämmelser för landstingskommun

som handlägger regionplanefrågor kommer inte i fråga. Sådan

landstingskommuns möjligheter att få förskott av statsmedel för regionplanekostnader

torde böra närmare regleras av Kungl. Maj:t.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har nästan genomgående uppfattningen att huvudmannaskapet

för regionplaneringen i stockholm sregi onen

bör kunna föras upp på landstingskommunal nivå. En avvisande inställning

till departementspromemorians förslag i dess helhet redovisas

emellertid av lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, drätselkammaren

i Malmö, Sydvästra Skånes kommunalförbund och styrelsen för

Södra Hallands kommunalförbund. Kommunalfullmäktige i Saltsjöbaden

avstyrker uttryckligen att huvudmannaskapet för regionplaneringen i stockholmsregionen

förs över till KSL. Stadsfullmäktige i Södertälje och kommunalfullmäktige

i Järna anmäler tveksamhet inför förslaget.

Majoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet stryker un
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1968

der vad som sägs i departementspromemorian om ett ökat behov av fysisk

översiktsplanering och ett skärpt krav på instrumenteten för eu sådan planering.

Det framstår enligt majoritetens mening som särskilt angeläget att

med hänsyn till de föreliggande akuta behoven nu tillgodose dessa önskemål

för stockholmsregionen. Från dessa synpunkter innebär förslaget om

möjlighet till ändrat huvudmannaskap för regionplaneringen påtagliga fördelar.

Majoriteten tillstyrker därför sådana ändringar i byggnadslagstiftningen

som syftar till att i avbidan på att storlandstinget bildas göra det

möjligt att övergångsvis anförtro handläggningen av regionplanefrågorna

i stockholmsregionen till KSL.

De remissinstanser som avstyrker förslaget i denna del anser att frågan

om ändrat huvudmannaskap för regionplaneringen bör las upp i ett senare

sammanhang och prövas från en vidare synpunkt. Lantmäteristyrelsen

framhåller sålunda att man bör avvakta ett principiellt ställningstagande

till hur den översiktliga bebyggelseplaneringen inom ett län skall bedrivas

innan en lagändring sker. I stockholmstrakten kan under en övergångstid

KSL och sedermera storlandstinget om man så önskar ta över regionplaneringen

utan stöd av bestämmelser i BL. Det får visserligen till konsekvens

att blivande regionplan inte kan fastställas men värdet av en fastställelse

är enligt styrelsen begränsat. Kommunalfullmäktige i Saltsjöbaden

befarar att köpingens möjligheter att öva inflytande på regionplaneringen

i hög grad minskar om denna förs över på KSL.

Stadsfullmäktige i Östhammar tillstyrker förslaget under förutsättning

att samtliga kommuner blir representerade i den beslutande församlingen.

Vikten av en allsidig representation för landstingskommunens olika delar

och av goda förbindelser mellan regionplaneorganen och de primärkkomrnunala

planeringsorganen betonas av stadsfullmäktige i Djursholm, Nynäshamn

och Solna samt kommunalfullmäktige i Sollentuna och kommunalnämnden

i Tyresö. Kommunalfullmäktige i Almunge, som i och för sig

tillstyrker landstingskommunal regionplanering i stockholmsregionen, hemställer,

att kommunen — med hänsyn till att den tillhör Uppsala kommunblock

— bereds lagliga möjligheter att stå utanför regionplanearbetet

i stockholmsregionen, om deltagande i arbetet skulle aktualiseras före kommunens

sammanläggning med Uppsala stad.

Majoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet anför att det

givetvis är väsentligt att de primärkommunala intressena inte i detta sammanhang

lider någon opåkallad inskränkning. Såvitt majoriteten kunnat

finna har emellertid dessa planintressen i rimlig omfattning tillvaratagits

i promemorieförslaget, bl. a. genom den möjlighet som öppnats för Kungl.

Maj :t att göra avvikelse från förslag till regionplan i den mån erinran mot

förslaget framställts av kommun eller samhälle inom regionplaneområdet.

Länsstyrelsen i Uppsala län, överlantmätaren i länet, stadsfullmäktige i

Uppsala samt kommunalfullmäktige i Norra Hagunda och Bälinge kommu
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13!) år 1H68

17

ner betonar vikten av att primärkommuner och samarbetsnämnder för kommunblock

vid eller i gränsen till Stockholms län får tillfälle att utöva inflytande

på regionplaneringen i länet. Erinran från sådan kommun eller sådan

samarbetsnämnd bör vid fastställelseprövningen tillmätes samma betydelse

som erinran från kommun inom regionplaneområdet. Överlantmätaren

föreslår att i BS ges en uttrycklig bestämmelse att grannkommun alltid

skall beredas tillfälle att yttra sig över regionplaneförslag.

I frågan om möjlighet bör öppnas att också i andra regioner än

stockholmsregionen anförtro regionplaneringen åt landstingskommun

eller kommunalförbund i vilket landstingskommun ingår är remissopinionen

delad.

Ett stort antal remissinstanser avstyrker förslaget i denna del, nämligen

riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen och länsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands, Malmöhus, Hallands och Örebro län samt

en majoritet inom styrelsen för Svenska kommunförbundet. Länsstyrelserna

i Älvsborgs och Gävleborgs län anser att de föreslagna reglerna i vart

fall f. n. inte bör tillämpas annat än inom stockholmsregionen.

Planverket, vägverket, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus

samt Västmanlands län, en minoritet inom styrelsen för Svenska kommunförbundet

och Svenska landstingsförbundet tillstyrker förslaget i denna

del. Också naturvårdsverket tillstyrker förslaget men betonar vikten av

att en kommande allmän prövning av frågorna om handläggningen av samhällsplaneringen

sker för landet i dess helhet.

De kommunala organ, länsmyndigheter och andra instanser som yttrat

sig till länsstyrelserna över förslaget till en generell lösning intar följande

ståndpunkter. I Stockholms län tillstyrker alla utom kommunalfullmäktige

i Almunge och Salts jöbaden, medan tveksamhet uttalas av ett par andra

kommuner. I Uppsala län avstyrker länsarkitekten, överlantmätaren,

stadsfullmäktige i Uppsala, kommunalfullmäktige i Norra Hagunda och

Bälinge samt Upplands-Bro kommunalfullmäktiges kommitté för betänkanden

medan vägförvaltningen och kommunalfullmäktige i Oland tillstyrker.

I Södermanlands län tillstyrker alla utom stadsfullmäktige i Mariefred. I

Malmöhus län tillstyrker länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott

och Sydöstra Skånes samarbetskommitté förslaget medan drätselkammaren

i Malmö och Sydvästra Skånes kommunalförbund avstyrker. I Hallands län

tillstyrker landstingets förvaltningsutskott och en samarbetsnämnd förslaget

medan övriga avstyrker. I Göteborgs och Bohus län tillstyrker alla förslaget

med vissa reservationer. I Älvsborgs län tillstyrker alla. I Örebro län tillstyrker

landstingets förvaltningsutskott, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen

förslaget medan övriga avstyrker. I Västmanlands län tillstyrker

alla. I Gävleborgs län tillstyrker landstingets förvaltningsutskott förslaget

medan övriga avstyrker.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

Praktiskt taget alla remissinstanser som avstyrker förslaget anför som

huvudskäl eller enda skäl för sin ståndpunkt att pågående eller avslutade

utredningar som kan inverka på frågan om ändrat huvudmannaskap inte

bör föregripas genom en lösning av det slag som föreslås i departementspromemorian.

Majoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet

anför sålunda att man visserligen vitsordar att det föreligger behov även

utanför stockholmsområdet av regionplanering i andra former än dem

byggnadslagstiftningen nu anvisar. Exempel på sådan pågående regionplanering

har också anförts i promemorian. Majoriteten anser det dock vara

nödvändigt att länsdemokratiutredningens betänkande samt ställningstagandet

till länsförvaltningens organisation avvaktas. Dessutom föreligger

risk för att man föregriper den utredning som i dessa delar anförtrotts byggnadslagstiftningskommittén.

Storlandstingskommittén vars utredning låg

till grund för framställningarna till Kungl. Maj :t av stadsfullmäktige i

Stockholm och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, föreslog heller

inte lagstiftningsåtgärder i vidare omfattning än som behövs nu för att

kunna samordna de regionalt-kommunala uppgifterna i stockholmsregionen

under en huvudman. Ungefär samma synpunkter utvecklas på följande

sätt av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Ett överförande av regionplaneringen från primärkommunala till landstingskommunala

organ innebär ett sådant kommunalrättsligt principiellt

ställningstagande att det inte bör göras genom en delreform i BL. Dessa

frågor bör lösas i samband med att ställning tas till dels de frågor som skall

behandlas av de sakkunniga som skall se över byggnadslagstiftningen, dels

frågorna om en ny länsindelning och länsstyrelsernas organisation och dels

de frågor som länsdemokratiutredningen har att framlägga förslag om.

Lantmäteristyrelsen framhåller att de skäl som anförs i departementspromemorian

för en lösning som avser andra områden än stockholmsregionen

är knapphändiga. Också länsstyrelserna i Hallands och Örebro län

anser att tillräckliga skäl för en generell lösning inte har anförts. Lantmäteristyrelsen

finner alt förslaget kommer att medföra en inte önskad stelhet

i och med att regionplaneområdena binds till nu gällande gränser för län

och landstingskommuner. Skall reformen genomföras bör del ske med den

uttryckliga motiveringen att det rör sig om försöksverksamhet och det bör

övervägas att tidsbegränsa förordnandena på lämpligt sätt. Eu sådan försöksverksamhet

synes i och för sig värdefull.

Enligt länsstyrelsen i Uppsala län finns det anledning atL anta att promemorians

förslag inte svarar mot något större praktiskt behov utanför stockholmsregionen.

Däremot kan vissa nackdelar befaras. Med en landstingskommunal

planering kan risk uppkomma att regionplaneringen kommer

att omfatta områden för vilka de administrativa gränserna blir styrande

och inte det reella planeringsbehovet. Olämpligt torde också vara, alt olika

organisatoriska lösningar kan komma till stånd inom skilda delar av landet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1968

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att BL:s regler om översiktlig

planering visat sig vara otillfredsställande och att nya former för denna

planering prövas på allt fler håll i landet. I Skåne har primärkommunerna

lunnit den lämpligaste organisationsformen för regionplanering vara kommunalförbundet

eller samarbete grundat på civilrättsliga avtal. Alla de för

en region gemensamma uppgifterna kan sammanföras hos en huvudman

som då kan ombesörja såväl markplanering som annan planering och även

dritt av kommunal verksamhet. Länsstyrelsen och olika länsorgan deltar

i verksamheten i samordnande syfte. Primärkommunerna har både vilja

och lörmåga att handlägga frågorna. En tillfredsställande organisation för

den översiktliga planeringen kan således komma till stånd utan de i promemorian

föreslagna ändringarna i BL.

Länsstyrelsen i Västmanlands län vill inte motsätta sig promemorians

förslag men förutsätter, att Kungl. Maj:t endast med stor försiktighet kommer

att använda sig av möjligheten att anförtro regionplaneringen åt sekundärkommun

och att så sker endast i fall där primärkommunerna är ense

om åtgärden.

De remissinstanser som tillstyrker förslaget anser att de föreslagna alternativa

formerna för huvudmannaskapet kan vara ägnade att förstärka regionplaneringen

och underlätta plangenomförandet.

Minoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet anför att en

intensifierad planering på regional nivå tränger sig fram med oemotståndlig

kraft. Samtidigt sker också en systematisk utbyggnad av den statliga, regionala

planeringen, vilket får som konsekvens en försvagning av den kommunala

självstyrelsen. Kommunen får i allt mer ökad utsträckning ensidigt

ta de ekonomiska och övriga konsekvenserna av den statliga planeringen,

a ars bindande karaktär oavbrutet kommer att utvecklas. I denna situation

är det angeläget att skapa ett instrument för regional planering på det kommunala

planet. Därvid är landstinget, som är ett organ direkt underställt folket

i val, den naturliga arbetsformen. Det har egen beskattningsrätt och eu

organisation som kan byggas ut. Dess arbetsformer måste självfallet anpassas

till den nya arbetsuppgiften. Genom att förstärka det kommunala inflytandet

på regional nivå slår man vakt om självstyrelsetanken och lekmannainflytandet.

Minoriteten erinrar om att promemorians förslag inte

innebär att man nu binder sig för åtgärder av aktuell natur. Innebörden är

att man öppnar möjligheten för en framlida anpassning till de krav på regional

samverkan som utvecklingen kan påfordra. Det blir sålunda fråga om

tn prövning av Kungl. Maj:t från tall till tall med beaktande av de berörda

kommunernas synpunkter.

Landstingsförbundets styrelse har en liknande uppfattning och anför.

Det ökade planeringsbehovet bör enligt förbundsstyrelsens uppfattning

tillgodoses under sådana organisatoriska och administrativa former att den

kommunala självstyrelsen på såväl primär- som sekundärkommunal nivå

blir bestämmande. Den i promemorian föreslagna lösningen för region
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

planeringens utvidgning att omfatta även andra huvudmän än primärkommuner

kan landstingsförbundets styrelse helt ansluta sig till. Som också

föreslås i promemorian bör dessa möjligheter inte endast gälla för stockholmsregionen

utan även kunna ha giltighet för andra områden i landet

med liknande samverkansbehov.

Länsarkitekten i Malmöhus län anser att förslaget är av värde för Skånes

del, då den översiktliga planläggning som bedrivs inom kommunalförbunden

och de andra samarbetsorganisationerna effektivt kunde samordnas på

landstingskommunal basis.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller att landstingskommunerna

redan har ansvaret för planeringen inom vissa områden, t. ex.

inom sjukvården. Det torde vara lämpligt att — där det är ändamålsenligt

att samordna sjukvårdsplaneringen med den övriga regionplaneringen —

landstingskommunen får ett mera direkt inflytande på övrig regionplanering.

Också länsstyrelsen i Örebro län — som emellertid avstyrker förslaget

av andra skäl — anser att det är angeläget att skapa reglerade former för

planeringen som medför att den ekonomiska och fysiska planeringen integreras

och att ansvaret för den översiktliga fysiska paneringen blir helt

klarlagt. Liknande synpunkter anlägger länsstyrelsen i Malmöhus län —

som emellertid också avstyrker förslaget — och stadsfullmäktige i Göteborg.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott betonar att det inom ett flertal

landstingskommuner i och för sig skulle vara lika naturligt som inom det

blivande storlandstinget för Stockholms län att landstinget blev huvudman

för regionplaneringen. I den mån landstingskommunerna är beredda att

skaffa och utveckla den erforderliga planeringsorganisationen bör hinder

inte möta för sekundärkommunerna att påta sig huvudmannaskapet för regionplaneringen

.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige i Göteborg,

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott, länsarkitekten i

Hallands län och styrelsen för Södra Hallands kommunalförbund framhåller

att förslaget inte kan tillämpas för Västsveriges del på grund av den landstingskommunala

indelning som råder där. Länsstyrelsen vill emellertid med

hänsyn till syftemålet med de föreslagna ändringarna och till angelägenheten

av att de kan träda i kraft den 1 januari 1969 inte ifrågasätta en omarbetning

av förslaget i detta sammanhang. Stadsfullmäktige i Göteborg förordar

däremot en omarbetning så att förslaget också kan tillämpas i en sådan

region som göteborgsregionen. Förvaltningsutskottet har samma inställning

och anser sålunda att också delar av en eller flera landstingskommuner bör

kunna bli föremål för regionplanering i landstingskommunal regi. Också

Hallands läns landstings förvaltningsutskott sätter i fråga om landstingskommunalt

huvudmannaskap skall få förekomma endast om regionplaneområdet

omfattar samtliga primärkommuner inom en landstingskommun.

Den innebörd som den landstingskommunal kompetensen getts i rätts
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

21

praxis synes inte utesluta att landstingskommun kan vara huvudman för

regionplanering, även om landstingskommunen delas på flera regionplaneområden

eller om regionplanering aktualiseras endast för en del av landstingskommunens

område.

Departementschefen

Samhällsutvecklingen har skapat ett ökat behov av fysisk översiktsplanering

och skärpt kraven på instrumenten för sådan planering. Nuvarande

regler om regionplanering är emellertid inte helt ändamålsenliga. Ett uttryck

för detta är att fastställda regionplaner finns endast i mycket begränsad omfattning

och att den interkommunala fysiska planeringen på flera håll i stället

sker i former som inte är lagreglerade. Det har därför sedan länge varit

ett önskemål att finna effektivare former för regionplaneringen. 1951 års

byggnadsutredning fick genom beslut år 1957 i uppdrag att föreslå åtgärder

för att få till stånd samordning i organisationen av regionplanearbetet

och genomföra förenklingar i själva planinstitutet (1958 års riksdagsberättelse

K: 13 s. 107). Detta arbete kom inte att slutföras. Enligt bemyndigande

av Kungl. Maj:t den 29 mars 1968 har jag den 26 april 1968 tillkallat sju

sakkunniga för översyn av byggnadslagstiftningen. I direktiven sägs att

möjligheter att uppdra regionplaneringen åt annan huvudman än ett regionplaneförbund,

dvs. förbund av primärkommuner, bör finnas.

Inom stockholmsregionen har frågan om formen för den kommunala

samverkan över huvud taget länge varit aktuell. Redan år 1947 väcktes av

1944 års kommitté för kommunal samverkan tanken på ett s. k. storlandsting

för regionen som skulle ha — utöver sedvanliga landstingsuppgifter —

uppgiften att upprätta regionplan för Storstockholm och verka för dess genomförande

(SOU 1947: 30). När riktlinjerna för den nu pågående reformen

av den kommunala indelningen fastställdes (prop. 1961: 180, KU 1962: 1,

rskr 64) anfördes att kommunindelningsfrågorna i Stockholms-, göteborgsoch

malmöregionerna fick lösas efter andra principer än som vid tillfället

slogs fast för landet i övrigt (prop. 180 s. 93). Kungl. Maj:ts planer för länens

indelning i kommuner (jfr. SFS 1964: 162) omfattar inte Stockholm.

De nu aktuella planerna på ett samgående den 1 januari 1971 mellan

Stockholms stad och Stockholms läns landstingskommun syftar till att lösa

flera viktiga kommunala samverkansfrågor. EU led i planerna är att regionplaneringen

för hela regionen efter samgåendet skall handhas av landstingskommunen.

Förslag till författning för landstinget efter samgåendet har

upprättats av en statlig utredningsman. I förslaget, som remissbehandlas

f. n., förutsätts att landstingskommunen skall handha regionplaneringen.

Jag räknar med att proposition på grundval av förslaget kommer att avlåtas

till 1969 års riksdag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

Man kan förutsätta att samgåendet mellan staden och landstingskommunen

kommer att ske enligt planerna. Departementspromemorians förslag

innebär bl. a. att landstingskommunen efter samgåendet kan bli huvudman

för regionplaneringen. Bara någon enstaka remissinstans har velat motsätta

sig att regionplaneringen i stockholmsregionen skall kunna föras över till

KSL eller, senare, den blivande landstingskommunen. En sådan ordning kan

innebära en ändamålsenlig lösning av flera av de särskilda kommunala

samverkansproblem som föreligger i stockholmsregionen och jag förordar

därför att förslaget genomförs.

Som tidigare nämnts är utgångspunkten att samgåendet mellan Stockholms

stad och landstingskommunen skall ske den 1 januari 1971. Det är

tvdligt att samgåendet måste föregås av omfattande organisatoriska förberedelser.

Ett viktigt led i dessa förberedelser är att till KSL föra flera av de

uppgifter som sedermera skall ankomma på landstingskommunen och att

inom ramen för KSL bygga upp en organisation lämpad att i huvudsakligen

oförändrat skick föras över till denna. Som huvudmännen för KSL och den

blivande landstingskommunen har funnit och som framhålls i departementspromemorian

torde det vara från dessa synpunkter ändamålsenligt att handläggningen

av regionplanefrågorna i stockholmsregionen snarast förs över

till KSL. Möjlighet bör alltså öppnas att göra också KSL till huvudman för

regionplanefrågor.

I departementspromemorian föreslås att också i andra regioner regionplaneringen

skall kunna handhas på landstingskommunal nivå, när det är

motiverat av kommunala samverkansbehov och andra organisatoriska förhållanden

motsvarande dem som föreligger i stockholmsregionen. Förslaget

avsåg inte att föregripa den prövning från en vidare synpunkt av frågan

om huvudmannaskapet för regionplaneringen som kommer att ske i annat

sammanhang.

Under remissbehandlingen har emellertid förslaget i den här delen på

några håll uppfattats som ett principiellt ställningstagande i denna fråga.

På grund bl. a. av remissutfallet står det vidare klart att det praktiska behovet

av att genomföra förslaget är starkt begränsat. Jag är av den uppfattningen

att ett principiellt ställningstagande i frågan inte bör göras nu. För

att ingen tvekan skall behöva råda om åt! ett sådant kommer att anstå bör

förslaget i denna del inte genomföras.

Jag föreslår alltså att särskilda regler ges som möjliggör alt anförtro

regionplaneringen i stockholmsregionen åt KSL eller, om Stockholms stad

inträder i landstingskommunen, åt denna. Det bör bero på Kungl. Maj:ts

förordnande om regionplaneringen skall anförtros KSL resp. landstingskommunen.

Frågan om landstingskommuns allmänna kompetens att för planering

och samordning vidta åtgärder som hänför sig bara till en del av landstingskommunen

utreds f. n. inom kommunalrättskommittén (1966 års riksdags
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13!) år 1068

23

berättelse In: 5 s. 370). För stockholmsregionens del har motsvarande fråga

behandlats av den utredningsman som lagt fram förslag till lagbestämmelser

för landstinget i Stockholms län efter samgåendet. Med hänsyn härtill

bör ifrågavarande bestämmelser — som föreslagits i departementspromemorian

och godtagits av remissinstanser med anknytning till Stockholmsregionen

— utformas så att som förutsättning för att KSL resp. landstingskommunen

skall få ha hand om regionplaneringen skall gälla att regionplaneområdet

motsvarar den blivande landstingskommunens område. Det

betyder dels att regionplaneområdet, vars omfattning bestäms av Kungl.

Maj :t, måste utsträckas till att omfatta också de kommuner i Stockholms

län som f. n. inle ingår i området, dels att den kommun som ligger utanför

länet men f. n. tillhör regionplaneområdet måste uteslutas ur detta. Som en

över gångsanordning i avvaktan på förestående länsgränsjusteringar synes

detta inte behöva innebära någon avsevärd nackdel. I den mån regionplanefrågor

berör den förstnämnda gruppen av kommuner måste frågorna lösas

i samråd med övriga kommuner i kommunblocket, dvs. kommuner utanför

KSL. Kungl. Maj :t kan meddela föreskrift härom i samband med förordnande

för KSL att handlägga regionplanefrågor. Några lagbestämmelser i syfte

att säkerställa sådant samråd — några remissinstanser har föreslagit bestämmelser

av det slaget — torde därför inte behövas. Fortsatt samarbete

med den kommun utanför länet som f. n. hör till regionplaneområdet kan

tills vidare komma till stånd i andra former än som föreskrivs i lagstiftningen.

Tillräckliga skäl för att Kungl. Maj:t — i likhet med vad som gäller i

fråga om regionplaneförbund — utser ordförande i KSL, om förbundet fått

förordnande att ha hand om regionplaneringen, synes inte föreligga. Eftersom

för sådant förordnande måste förutsättas enighet mellan förbundsmedlemmama

i fråga om formerna för regionplaneverksamheten, synes inte

heller behövas någon motsvarighet till föreskriften att länsstyrelsen beslutar

om förbundsordningen eller om ändring i denna om enighet inte

uppnås. Motsvarighet till dessa bestämmelser för landstingskommunen är

utesluten. Det synes inte heller finnas skäl att komplicera de nya reglerna

med särskilda föreskrifter som skulle hindra upplösning av kommunalförbundet

eller utträde av medlem.

Förslag till regionplan upprättas i regionplaneförbund av förbundsstyrelsen.

I KSL eller landstingskommunen bör förslag upprättas av en regionplanenämnd.

Det bör föreligga valfrihet mellan att tillsätta en särskild

nämnd som regionplanenämnd eller att låta förvaltningsutskottet resp. förbundsstyrelsen

eller annan befintlig nämnd vara regionplanenämnd. För

särskilt tillsatt regionplanenämnd bör bestämmelserna om landstingskommuns

förvaltningsutskott resp. kommuns styrelse i huvudsak äga motsvarande

tillämpning.

Att förslag till regionplan skall upprättas av regionplanenämnden inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

bär inte att styrelsen i KSL eller landstingskommunen skall kopplas bort från

beredningsförfarandet, om annan nämnd än styrelsen är regionplanenämnd.

Beredning av ärendet om förslag till regionplan skall alltid i sista hand ske

i styrelsen.

Befogenhet för Kungl. Maj :t att vid fastställelse av regionplaneförslag

avvika från förslaget — som f. n. föreligger bl. a. i fall då förbundsmedlem

gjort erinran mot förslaget — bör när landstingskommun eller kommunalförbund

upprättat förslag finnas också om kommun inom regionplaneområdet

gjort erinran. Att som några remissinstanser föreslagit utsträcka

denna verkan till yttrande från vissa kommuner utanför regionplaneområdet

eller från samarbetsnämnd för kommunblock i eller vid gränsen till området

skulle däremot enligt min mening föra för långt. Det intresse som

man velat tillgodose genom detta förslag torde bli tillräckligt beaktad genom

det samrådsförfarande som jag berört tidigare.

Har avvikande mening i fråga om antaget förslag till regionplan uttalats

inom regionplanenämnd, bör sådan särmening liksom fallet är med särmening

som uttalats inom styrelsen i regionplaneförbund kunna föranleda avvikelse

från planförslaget. Detsamma bör gälla om särmening uttalats inom

styrelsen i KSL eller landstingskommunen, om styrelsen inte är regionplanenämnd.

I fråga om regionplanekostnaderna bör BL:s regler för regionplaneförbund

i 132 § äga motsvarande tillämpning på KSL. Någon motsvarighet till

dessa regler för landstingskommunen kommer inte i fråga. Vidare bör bestämmelserna

i 133 § BL om förfarandet i fall då regionplaneförbund underlåter

att upprätta förslag till regionplan eller till ändring i regionplan och

bestämmelserna i 149 § första stycket första punkten om talan mot beslut

om regionplan äga motsvarande tillämpning, när KSL eller landstingskommunen

har hand om regionplanefrågorna.

Jag föreslår att särbestämmelserna för handläggningen av frågor om

regionplan för kommunerna i Stockholms län utformas i enlighet med vad

jag har anfört nu. De bör träda i kraft den 1 januari 1969.

Reglerna bör inte belasta BL utan ges i en särskild lag. I BL bör endast

sägas att för handläggningen av dessa frågor finns särskilda bestämmelser.

I övrigt gäller givetvis de allmänna bestämmelserna om regionplan också

för stockholmsregionen, t. ex. BL:s bestämmelser om regionplans rättsverkningar

och detaljbestämmelser na i BS om förfarandet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

25

Hemställan

I enlighet med vad jag anfört i det föregående har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1951 (nr

■385),

2) lag angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna

i Stockholms län.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

WARCUS BOKTR. STHLM 1968 680435

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1968:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad hjdelse av 128 § bgggnadslagen den 30 juni 19^7 s. 1 i texten