Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fusion inom stadshgpoteksoch bostadskreditinstitutionerna, in. m

1968-10-25 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:153, Med förslag till förordning om fusion inom stadshgpoteksoch bostadskreditinstitutionerna, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

1

Nr 153

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fusion inom stadshgpoteks- och bostadskreditinstitutionerna,

in. m.; given Stockholms slott

den 25 oktober 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogade förslag till

1) förordning om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna,

2) förordning om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om

stadshypoteksföreningar,

3) förordning angående upphävande av förordningen den 29 november

1963 (nr 575) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till bestämmelser om sammanslagning

av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. Avsikten är att bostadskreditinstitutionen

skall upplösas och uppgå i stadshypoteksinstitutionen.

Eftersom utlåningsverksamheten sedan det s. k. enhetslånet infördes år

1965 helt sker genom bostadskreditinstitutionen under det att stadshypoteksinstitutionen

sedan dess endast förvaltar gamla lån, innebär fusionen

betydande fördelar. Samtidigt läggs också fram förslag till ny förordning

för den nya stadshypoteksinstitutionen. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer

i huvudsak med de som f. n. gäller för de båda institutionerna

men innehåller också några nyheter. Bl. a. föreslås en ny konstruktion av

reglerna om reserv- och säkerhetsfonder.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 153

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Förslag

till

Förordning

om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen får lämna tillstånd till verkställande av avtal om fusion mellan

Koungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

innebärande att bostadskreditkassan skall uppgå i stadshypotekskassan på

så sätt att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation och att alla dess

tillgångar och skulder övertages av stadshypotekskassan.

Tillstånd till verkställande av fusionsavtal får meddelas endast om förslag

till avtalet godkänts av kassornas ombudsstämmor och därvid samtliga röstberättigade

ombud förenat sig om beslutet eller det fattats vid två på varandra

följande ombudsstämmor och vid den stämma som hållits sist biträtts av

minst två tredjedelar av de röstande.

2 §•

Konungen får lämna tillstånd till verkställande av avtal om fusion mellan

stadshypoteksförening och bostadskreditförening som har samma verksamhetsområde

innebärande att bostadskreditföreningen skall uppgå i stadshypoteksföreningen

på så sätt att medlemmarna i bostadskreditföreningen

blir medlemmar i stadshypoteksföreningen samt att bostadskreditföreningen

upplöses utan likvidation och att alla dess tillgångar och skulder övertages

av stadshypoteksföreningen.

Tillstånd till verkställande av fusionsavtal får meddelas endast om förslag

till avtalet godkänts av föreningarnas stämmor och därvid samtliga röstberättigade

förenat sig om beslutet eller det fattats vid två på varandra följande

föreningsstämmor och vid den stämma som hållits sist biträtts av minst

två tredjedelar av de röstande.

3 §•

Fusion enligt 1 och 2 §§ skall anses genomförd den dag Konungen bestämmer.

4 §•

Medlem i bostadskreditförening som ej samtyckt till fusion har rätt att

inom en månad efter det Konungen lämnat tillstånd till fusionsavtalets

verkställande säga upp sig till utträde. Hans lån förfaller därvid till betalning.

Förening får betinga sig ersättning för den ränteförlust som betalningen

kan föranleda (ränteskillnadsersättning) och, om mindre än tio år förflutit

efter lånets utlämnande, ersättning för förlorade förvaltnings- och

fondbidrag med belopp som Konungen fastställer på ansökan av föreningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968 3

5 §•

Staten ställer till förfogande en av riksgäldsf ullmäktige utfärdad förbindelse

att gentemot innehavare av obligationer, som utgivits av kassorna innan

fusionen genomförts, svara för förlust som kan uppkomma på grund av

fusionen.

6 §•

Närmare bestämmelser för genomförandet av fusionerna meddelas av

Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om avtal om fusion som stadshypoteksförening eller bostadskreditförening

träffar får tillstånd till verkställande av avtalet lämnas även om

detta godkänts av interimsstyrelse i stället för av föreningsstämma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Förslag

till

Förordning

om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas som följer.

Stadshypotekskassan

Ändamål

1 §•

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till ändamål att driva lånerörelse

genom att lämna lån åt stadshypoteksföreningar och att driva annan

verksamhet som står i samband därmed.

Styrelse, verkställande direktör ock revisorer

2 §•

Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består av

nio ledamöter.

Konungen utser två ledamöter och två suppleanter för dem för tre år. Fullmäktige

i riksgäldskontoret utser en ledamot och suppleant för honom likaledes

för tre år.

Övriga sex ledamöter samt sex personliga suppleanter för dem väljes på

ordinarie ombudsstämma. Av dessa väljes två ledamöter och deras suppleanter

varje år för en tid av tre år. Val av ledamot eller suppleant sker för tiden

till och med den ordinarie ombudsstämma som hålles under tredje året efter

det år då valet förrättades.

Avgår vald ledamot eller suppleant före utgången av den tid för vilken

han är vald, väljes ny ledamot eller suppleant för återstående tid vid nästa

ordinarie ombudsstämma.

Konungen förordnar en av de av Konungen utsedda ledamöterna att vara

styrelsens ordförande. Den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten är

styrelsens vice ordförande.

Konungen bestämmer arvoden till de av Konungen och av riksgäldsfullmäktige

utsedda ledamöterna.

3 §■

Verkställande direktör utses och entledigas av styrelsen.

4 §•

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses

årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordfö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

rande, av Konungen, en av riksgäldsfullmäktige och två på ordinarie ombudsstämma.

I samma ordning utses lika antal personliga suppleanter. Av

de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara

auktoriserade av handelskammare eller på annat av Konungen godkänt sätt.

Den andre på ombudsstämma utsedde revisorn och hans suppleant skall

äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteksförening

eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse får ej vara revisor

eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är

tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende

ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan

tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller

medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor

som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller

tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt uppeller

nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag,

att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den som

på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot

eller tjänsteman som förut nämnts.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

5 §•

Styrelseledamöter som uppsåtligen eller av oaktsamhet tillskyndar kassan

skada svarar solidariskt för skadan.

Har revisorer mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i sin berättelse

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling

som de granskat eller visat oaktsamhet vid fullgörande av sitt uppdrag,

är de solidariskt ansvariga mot kassan för skada som uppkommer därav.

Ombudsstämma

6 §•

Ombud för föreningarna skall årligen före utgången av juni månad sammanträda

till ordinarie ombudsstämma i Stockholm på tid, som kassans

styrelse bestämmer. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter och

suppleanter i kassans styrelse samt av revisorer och suppleanter för dessa,

avgör fråga om fastställande av balansräkningen och beslutar i fråga om

ansvarsfrihet för styrelsen.

Extra ombudsstämma skall utlysas av styrelsen, när den finner det lämpligt

eller revisorerna begär det.

Varje förening får till ombudsstämma utse fem ombud jämte fem suppleanter.

Till ombud får ej utses ledamot eller suppleant i kassans styrelse eller

verkställande direktör eller annan tjänsteman hos kassan.

Ingen får på ombudsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal

mellan honom och kassan. Ej heller får någon deltaga i behandling av

fråga rörande avtal mellan kassan och tredje man, om han i frågan har ett

väsentligt intresse som kan strida mot kassans. Detta äger motsvarande tilllämpning

på gåva från kassan och på rättegång eller annan talan mot honom

eller tredje man.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos förening eller av kassan

utsedd styrelseledamot hos förening får ej såsom ombud vid ombudsstämma

deltaga i beslut om ansvarsfrihet.

Upplåning

7 §■

Kassan anskaffar medel för sin verksamhet genom lån mot obligationer

eller genom annan upplåning. Sammanlagda beloppet av kassans låneskuld

får ej uppgå till mera än tio gånger beloppet av den i 13 § angivna grundfonden.

Nedgår grundfonden genom förluster som uppkommit på kassans rörelse i

dess helhet med mer än fem procent, får kassan ej upptaga nytt lån utan

Konungens medgivande. År nedgången större än tio procent, fordras för

upptagande av nytt lån även xäksdagens medgivande.

Tages grundfonden i anspråk för att täcka förlust, skall kassan anmäla

detta hos Konungen.

8 §•

Skuldförbindelse med tillhörande säkerhet, som lämnats till förening

för utlämnat lån, skall snarast ställas under offentlig vård.

Skuldförbindelse jämte säkerhet skall pantförskrivas till kassan för förenings

lån hos denna och skall utgöra pantsäkerhet för de obligationer som

kassan ger ut. Även förbindelse som förening utfärdar till kassan för erhållet

lån skall tjäna som säkerhet för obligationerna.

Kassan ansvarar för att föreskriven säkerhet är ställd och hålles vid

makt samt att pantsäkerheten ej understiger det sammanlagda beloppet

av utelöpande obligationer.

Utlåning

9 §.

Lån som kassan lämnar till förening skall återbetalas

1. genom viss årlig amortering (amorteringslån),

2. efter förloppet av viss tid, högst tjugo år (fasta lån), eller

3. genom årlig amortering under viss tid och genom betalning av återstoden

vid utgången av denna tid (sammansatta lån).

Första stycket gäller ej lån för kostnader under byggnadstid (byggnadskreditiv).

Förfailotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren

för kassans förbindelser.

Lånesumman skall utlämnas i kontanta pengar enligt den av föreningen

utfärdade skuldförbindelsen eller med den kapitalrabatt som föranledes av

omständigheterna. Dock får lånesumman utlämnas i kassans obligationer,

beräknade till parikurs, om förhållandena påkallar detta eller den lånesökande

föreningen begär det och kassan finner hinder ej föreligga.

10 §.

Sedan tio år förflutit efter det att visst lån utlämnats till förening, får

föreningen säga upp lånet till betalning efter ett år, om kassan icke finner

att villkoren för dess förbindelser utgör hinder mot det. Föreningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

7

är därvid skyldig att på det sätt och med det belopp som kassan bestämmer

utge ersättning för den ränteförlust som inbetalningen kan föranleda

(ränteskillnadsersättning).

Kassan får medge förening att betala lån även tidigare än enligt första

stycket, om det kan ske med hänsyn till kassans förbindelser. Kassan kan

i sådant fall föreskriva villkor för betalningen utöver skyldighet att utge

ränteskillnadsersättning.

Underlåter förening att fullgöra föreskriven inbetalning, är föreningen

skyldig att betala ränta på det förfallna beloppet med en halv procent i

månaden.

11 §•

Inflyter medel till kassan, som denna icke genast kan använda till infriande

av sina förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, får kassan

göra sådana medel räntebärande genom insättning hos riksgäldskontoret,

bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller postbanken

eller genom placering i statsobligationer eller andra statspapper, i

Sveriges allmänna hypoteksbanks eller kassans egna obligationer eller genom

utlåning mot betryggande säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning

i fastighet eller i tomträtt eller mot sådan förmånsrätt som åtnjutes

på grund av lagen den 16 december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för

fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar och som får

göras gällande på kassans föranstaltande.

Föreningarnas ansvarighet för kassans förbindelser

12 §.

För kassans förbindelser är föreningarna ansvariga i förhållande till de

högsta under senast förflutna räkenskapsåret obetalda kapitalbeloppen av

föreningarnas lån från kassan. Kan kassan ej infria sina förbindelser med

egna medel har den rätt att i mån av behov erhålla tillskott från föreningarna

med samma fördelning dem emellan.

Kan förening ej fullgöra sin betalningsskyldighet enligt första stycket,

är övriga föreningar med där angiven fördelning ansvariga för bristen.

Fonder

13 §.

Som grundfond för kassan ställer staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige

utfärdad garantiförbindelse på två miljarder nio hundra miljoner

kronor.

14 §.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får kassan taga grundfonden i anspråk

till fullgörande av sina förbindelser, när kassan för tillfället saknar

tillgängliga medel till detta och när kassan trätt i likvidation.

Vid likvidation får grundfonden dock tagas i anspråk endast i den mån

annan tillgång saknas som svarar för kassans förbindelser.

När grundfonden tagits i anspråk i annat fall än vid kassans likvidation,

skall kassan ersätta staten den ränta som staten med anledning härav

kan ha utgivit och snarast möjligt återbetala vad som tagits i anspråk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

15 §.

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond om ej annat följer

av tredje eller fjärde stycket.

Reservfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot en procent

av kassans skulder.

Uppgår reservfonden till två procent av kassans skulder, får vinstmedel

användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål.

Av kassans årsvinst får förening beviljas bidrag utan återbetalningsskyldighet

till att täcka föreningens förvaltningskostnader.

16 §.

Har förening lidit förlust som den ej kan täcka med sin säkerhetsfond

eller utan anlitande av medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser,

får kassan bevilja föreningen bidrag ur reservfonden utan återbetalningsskyldighet

med belopp som svarar mot högst hälften av reservfonden.

Sådant bidrag får dock ej lämnas utan ombudsstämmans hörande.

I övrigt får kassans reservfond användas endast till att täcka förlust som

uppkommit på kassans rörelse i dess helhet.

Nedgår reservfonden under föreskrivet belopp, skall den snarast åter

ökas till detta.

Förvaltnings- och fondbidrag

17 §.

Förening skall erlägga förvaltnings- och fondbidrag till kassan enligt

kassans närmare föreskrifter. Bidraget utgår med belopp som fordras för

kassans förvaltningskostnader och för avsättning till reservfonden.

Likvidation

18 §.

Om kassans likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen.

Vad som återstår av kassans tillgångar sedan skulderna betalats användes

för ändamål som Konungen bestämmer efter hörande av föreningarna.

Stadshypoleksförenmgar

Ändamål

19 §.

Stadshypoteksförening har till ändamål att lämna lån mot säkerhet av

inteckning i fast egendom eller tomträtt och lån för vilket förmånsrätt åtnjutes

på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om

vissa gemensamhetsanläggningar samt att driva annan verksamhet som står

i samband därmed.

Förenings bildande och verksamhetsområde

20 §.

Ansökan om tillstånd att bilda förening göres hos Konungen.

Inom den del av riket som Konungen bestämmer får förening utöva verk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

samhet i stad och köping samt i område utom stad eller köping där hälsovårdsstadgans

särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort gäller. Verksamhet

får utövas även i annat tätare bebyggt område i den mån Konungen bestämmer.

Förening får ej börja sin verksamhet, innan den hos kassan anmält sig

vilja erhålla lån till ett minimibelopp som Konungen bestämmer.

Medlemskap

21 §.

Medlem i förening är fastighetsägare, tomträttshavare eller i 31 § angiven

samfällighet, som hos föreningen häftar för lån för vilket föreningen erhållit

medel från kassan.

Styrelse, verkställande direktör och revisorer

22 §.

Förening förvaltas av en styrelse med säte i den ort Konungen bestämmer.

Styrelsen består av minst fem och högst sju ledamöter. Kassan utser

en av ledamöterna och suppleant för honom. Sådan ledamot och suppleant

bör ha insikt och erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Övriga ledamöter och suppleanter för dem till högst samma antal

väljes på ordinarie föreningsstämma.

Val av ledamot eller suppleant sker för tiden till och med den ordinarie

föreningsstämma som hålles under tredje året efter valet.

Avgår vald ledamot eller suppleant före utgången av den tid för vilken

han är vald, väljes ny ledamot eller suppleant för återstående tid på nästa

ordinarie föreningsstämma.

Styrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordförande.

23 §.

Verkställande direktör utses av förenings styrelse. Beslut härom skall

godkännas av kassan.

24 §.

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper

skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter.

Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie föreningsstämma

väljer övriga revisorer och lika många suppleanter.

Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och

erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Av de valda

revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserad av handelskammare

eller på annat av Konungen godkänt sätt.

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad

eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller

till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdragits att ombesörja

bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara

revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som

är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller

tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt uppeller

nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svå
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

gerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den som

på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot

eller tjänsteman som förut nämnts.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

25 §.

Styrelseledamöter som uppsåtligen eller av oaktsamhet tillskyndar föreningen

skada svarar solidariskt för skadan.

Har revisor mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i sin berättelse

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling

som de granskat eller visat oaktsamhet vid fullgörande av sitt uppdrag,

är de solidariskt ansvariga mot föreningen för skada som uppkommer

därav.

F öreningsstämma

26 §.

Ordinarie stämma med föreningens medlemmar skall hållas årligen före

utgången av april månad på tid som styrelsen bestämmer.

Extra föreningsstämma skall utlysas av styrelsen, när den finner det

lämpligt eller kassans styrelse begär det eller minst en tiondel av antalet

medlemmar i föreningen gör skriftlig framställning om det med angivande

av skälen.

Stämman skall hållas på den ort, där styrelsen har sitt säte. Styrelsen får

dock, om särskilda skäl föreligger, besluta att stämma skall hållas på annan

ort inom föreningens verksamhetsområde.

27 §.

Varje föreningsmedlem, som ej står i skuld till föreningen för förfallna

avgifter, har rösträtt på föreningsstämma.

Beträffande rösträtt på föreningsstämma gäller vidare, att

1. varje medlem har en röst,

2. medlems rösträtt kan utövas genom ombud, vartill dock får utses

endast medlemmens make eller medlem i föreningen,

3. juridisk person får företrädas av, förutom sin styrelse eller annan

ställföreträdare enligt lag, den som bemyndigats därtill, vare sig denne är

medlem i föreningen eller ej,

4. ingen får som ombud företräda mer än en medlem.

Ingen får själv eller genom ombud eller som ombud för annan på föreningsstämma

deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom

och föreningen. Ej heller får någon deltaga i behandling av fråga rörande

avtal mellan föreningen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt

intresse som kan strida mot föreningens. Detta äger motsvarande tillämpning

på gåva från föreningen och på rättegång eller annan talan mot honom

eller tredje man.

Ledamot eller suppleant i styrelsen, verkställande direktören eller annan

tjänsteman hos föreningen får, även om han är medlem i denna, ej deltaga

i beslut om ansvarsfrihet eller i val av revisor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

11

Lånerörelse

28 §.

Förening får, om ej annat följer av 31 eller 34 §, lämna lån endast mot

säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt.

För att täcka kostnader under tiden för uppförande av byggnad på fast

egendom eller med tomträtt upplåten fastighet får förening lämna lån i

form av byggnadskreditiv. Byggnadskreditiv får dock lämnas endast om

låntagaren utöver säkerhet, som föreskrives i första stycket, ställer annan

betryggande säkerhet för lånet.

29 §.

För förenings utlåning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om utlåning

från kassan till föreningarna. Förening skall lämna lån på samma

villkor som gäller för föreningens motsvarande lån hos kassan.

30 §.

Inteckning i fast egendom eller tomträtt skall lyda på minst det belopp,

till vilket lån beviljas, och ligga inom tre fjärdedelar av uppskattningsvärdet

av den fasta egendomen eller av byggnad, som hör till tomträtten.

Inteckning, som utgör säkerhet för byggnadskreditiv, skall lyda på minst

det belopp med vilket kreditivet tages i anspråk.

Uppskattningsvärdet bestämmes av den långivande föreningen på grundval

av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av

statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande

av viss byggnad, bör till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet

läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet

för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda

skäl föranleder annat.

Får beträffande den fasta egendomen eller tomträtten åtnjutas förmånsrätt

på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa

gemensamhetsanläggningar, skall vid beviljande av lån mot inteckningssäkerhet

anses som om lånesökanden till belopp, för vilket sådan förmånsrätt

får åtnjutas, erhållit lån mot säkerhet av inteckning med bästa förmånsrätt.

31 §.

Till samfällighet, som avses i lagen den 16 december 1966 (nr 700) om

vissa gemensamhetsanläggningar, får förening lämna lån till belopp för

vilket förmånsrätt får åtnjutas på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar

enligt nämnda lag, om förmånsrätten får göras gällande på föreningens

föranstaltande.

Samfällighet får ej beviljas lån till högre belopp än det vartill med hänsyn

till 30 § första och tredje styckena lån mot inteckningssäkerhet sammanlagt

kunnat lämnas för de fastigheter som utgör samfälligheten.

Lån får lämnas samfällighet även i form av byggnadskreditiv. Första och

andra styckena äger därvid motsvarande tillämpning.

Första—tredje styckena äger motsvarande tillämpning på tomträtt, som

är inskriven, och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör fast egendom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Föreningsmedlemmarnas ansvarighet för förenings förbindelser

32 §.

För förenings förbindelser är medlemmarna ansvariga i förhållande till

de högsta under senast förflutna räkenskapsåret obetalda kapitalbeloppen

av sina lån från föreningen. Kan föreningen ej infria sina förbindelser med

egna medel, har den rätt att i mån av behov erhålla tillskott från medlemmarna

med samma fördelning dem emellan.

Kan medlem ej fullgöra sin betalningsskyldighet enligt första stycket, är

övriga medlemmar med där angiven fördelning ansvariga för bristen.

Ansvarighet vid betalning av lån m. m.

33 §.

Föreningsmedlem som utträder ur förening genom att betala lån blir ej

fri från sin ansvarighet enligt 32 §, förrän han fullgjort sin skyldighet enligt

nämnda paragraf i fråga om brist, som enligt fastställd balansräkning kan

föreligga för det år betalningen skedde, eller ställt sådan säkerhet för betalning

av bristen som föreningen godkänt.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträttshavare,

som övertager lånet med föreningens medgivande, gäller motsvarande

bestämmelser i fråga om den tidigare ägarens eller tomträttshavarens ansvarighet.

Denna får dock tagas i anspråk endast i den mån den nye ägaren

eller tomträttshavaren saknar tillgång till fullgörande av sina förpliktelser

mot föreningen.

Säkerhetsfond

34 §.

Förenings behållna årsvinst skall avsättas till en säkerhetsfond.

Säkerhetsfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot en procent

av föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i andra stycket angivet krav, skall säkerhetsfonden

sammanlagd med övriga föreningars säkerhetsfonder uppgå till lägst

ett belopp som svarar mot en procent av kassans skulder. Kassan meddelar

anvisningar om tillämpningen av denna bestämmelse.

I den mån förenings medel ej behövs i rörelsen får de göras räntebärande

på betryggande sätt.

35 §.

Avkastning av säkerhetsfonden skall läggas till fonden. Överstiger denna

två procent av föreningens skulder, får dock avkastningen efter medgivande

av kassan användas till att bestrida föreningens förvaltningskostnader eller,

i den mån detta ej behövs, till att bereda medlemmarna lättnad i lånevillkoren.

36 §.

I samband med beslut, varigenom del av förenings verksamhetsområde

överföres till annan förenings område, kan Konungen efter hörande av kassan

och de berörda föreningarna bestämma om överförande av medel som

tillhör säkerhetsfonden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Förvaltnings- och fondbidrag

37 §.

Låntagare skall erlägga förvaltnings- och fondbidrag till sin förening. Bidraget

utgår med belopp som fordras för föreningens förvaltningskostnader

och för avsättning till säkerhetsfonden.

Likvidation

38 §.

Om förenings likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen.

Innnan sådant förordnande meddelas, skall föreningen höras.

Vad som återstår av föreningens tillgångar sedan skulderna betalats skall

överlämnas till kassan. Medel som härrör från förening, vars verksamhetsområde

övertagits av annan förening, får dock efter Konungens bestämmande

överlämnas till sistnämnda förening.

Reglemente

39 §.

Närmare bestämmelser om kassans och föreningarnas verksamhet meddelas

av Konungen i reglemente för kassan och föreningarna.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom

förordningen upphäves förordningen den 29 november 1963 (nr 573) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

2. Medlem i stadshypoteksförening som erhållit lån från föreningen innan

denna förordning trätt i kraft är ansvarig enligt 32 § förordningen endast

för den del av föreningens förbindelser för vilken finns säkerheter som

svarar mot vad som skulle ha fordrats enligt 30 eller 30 a § i den upphävda

förordningen.

3. Äldre bestämmelser om förvaltnings- och fondbidrag äger alltjämt tilllämpning

beträffande lån som utlämnats innan denna förordning trätt i

kraft.

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av förordningen den 29 november 1963 (nr 575)

om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

Härigenom förordnas, att förordningen den 29 november 1963 om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar skall upphöra att gälla

den dag Konungen bestämmer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 25 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Kling, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sammanslagning

av stadshgpoteks- och bostadskreditinstitutionerna och anför.

Inledning

Med skrivelse den 11 juni 1968 har Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och Svenska bostadskreditkassan överlämnat betänkande med förslag1

till dels förordning om upplösande av Svenska bostadskreditkassan och

bostadskreditförening utan likvidation in. in., dels förordning om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

Kassornas förslag avser en sammanslagning av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.

Sammanslagningen föreslås gå till så att bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningarna upplöses utan likvidation och att

dessa inrättningars tillgångar och skulder övertas av stadshypotekskassan

resp. stadshypoteksföreningarna. Förslaget till förordning för stadshypoteksinstitutionen

innefattar i förhållande till gällande regler dels ändringar

som är direkt föranledda av sammanslagningen dels vissa andra ändringar.

Efter remiss har yttranden över kassornas framställning avgetts av statskontoret,

bankinspektionen, försäkringsinspektionen, poststyrelsen, bostadsstyrelsen,

riksförsäkringsverket, riksskattenämnden, kammarrätten, kontrollstyrelsen,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, allmänna

pensionsfonden (AP-fonden), Sveriges allmänna hypoteksbank,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska

1 Förslagen grundas på en utredning, som gjorts av en kommitté inom stadshypoteksoch

bostadskreditinstitutionerna. I kommittén har ingått bankdirektören Gunnar Månsson,

ordförande, departementsrådet Göran Wahlgren och ombudsmannen Mats Rönnberg, sekreterare.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

15

kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas sparkasse-

och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Svenska riksbyggen

och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO).

Sammanslagningsfrågan

Huvuddragen av institutionernas organisation och verksamhet

Stadshypoteksinstitutionen kom till år 1909 för att ordna fastighetskrediten

i städerna och de stadsliknande samhällena. Bostadskreditinstitutionen

inrättades år 1929 för att tillgodose behovet av sekundär fastighetskredit

inom motsvarande områden.

Gällande bestämmelser om stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

finns dels i förordningarna den 29 november 1963 (nr 573 och 575) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

(SF) resp. om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

(BF), dels i reglementena samma dag (nr 574 och 576) för Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar resp. för

Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna är organiserade efter

samma principer. Varje institution består av en central kassa — Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa resp. Svenska bostadskreditkassan —

samt 21 lokalt verksamma föreningar, stadshypoteks- resp. bostadskreditföreningar.

Kassorna har till uppgift att genom upplåning mot obligationer

skaffa medel till utlåning åt föreningarna. Dessa har i sin tur till ändamål

att — var och en inom sitt område — lämna lån mot säkerhet av inteckning

i fast egendom eller tomträtt eller av förmånsrätt på grund av lagen den 16

december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa

gemensamhetsanläggningar. Förenings medlemskrets utgörs av dess låntagare.

Föreningarnas utlåningsverksamhet avser huvudsakligen långfristiga krediter

mot inteckningssäk erhet i bostads- och af färsfastigheter. Föreningarna

får bevilja lån mot säkerhet av inteckning, för stadshypoteksföreningarnas

del inom högst 60 % och för bostadskreditföreningarnas del inom högst

75 % av det uppskattade värdet av den belånade egendomen. Stadshypoteksföreningarnas

långfristiga lån utgörs av dels fasta lån med högst 20 års löptid,

dels amorteringslån och dels sammansatta lån, dvs. lån med amortering

under viss tid och därefter betalning av återstoden av lånet. Bostadskreditföreningarnas

motsvarande lån har formen av amorteringslån med en längsta

löptid av 40 år. Dessutom får både stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna

lämna korta lån i form av byggnadskreditiv mot säkerhet av inteckning

jämte tilläggssäkerhet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Låntagarnas reverser till föreningarna med tillhörande hypotek utgör

säkerhet för resp. kassas obligationslån. Dessutom finns hos varje kassa

en reservfond och hos varje förening en säkerhetsfond. Som en ytterligare

trygghet för obligationsinnehavarna är föreningarna solidariskt ansvariga

för sin kassas förbindelser i förhållande till resterande belopp av sina lån

hos kassan. För varje förenings förbindelser är i sin tur denna förenings

låntagare solidariskt ansvariga i förhållande till de obetalda beloppen av erhållna

lån. Som sista säkerhet för varje kassas förbindelser till obligationsinnehavarna

har kassan en av staten tillskjuten grundfond. Obligationsupplåningen

får för varje kassa inte gå upp till mera än tio gånger beloppet av

grundfonden.

Kassastyrelserna, som är identiska, består av nio ledamöter. Två ledamöter

utses av Kungl. Maj :t och en av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Övriga sex ledamöter väljs av ombud för föreningarna på ombudsstämma

som hålls årligen. Den ene av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna är

ordförande medan den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten är vice

ordförande. Kassastyrelsernas förvaltning och kassornas räkenskaper granskas

av fyra revisorer. En av dessa, ordföranden, utses av Kungl. Maj :t,

en av riksgäldsfullmäktige och de två övriga av föreningarnas ombud vid

ombudsstämma.

Förenings styrelse består av minst fem och högst sju ledamöter, av vilka

kassans styrelse utser en. Övriga ledamöter väljs av medlemmarna på föreningsstämma

som hålls årligen. Av revisorerna utses en av kassastyrelsen

medan de övriga väljs på föreningsstämman.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna är sedan lång tid tillbaka

samförvaltade. De båda kassorna driver sin verksamhet under ledning

av en gemensam verkställande direktör och de har gemensamma lokaler

och gemensam kontorspersonal. Kassornas styrelser är som nyss

nämnts identiska och samma är förhållandet med revisorerna. Också på

föreningsplanet råder samma ordning. Här utgör stadshypoteksförening

och bostadskreditförening med samma verksamhetsområde en samförvaltningsenhet.

Kassorna

Kassorna påpekar att anledningen till att stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna

har hållits isär i institutionellt hänseende historiskt

sett är att söka i bl. a. förhållandena på obligationsmarknaden, närmare bestämt

i den omständigheten att kapitalanskaffningskostnaderna för primärlåneverksamhet

har varit lägre än motsvarande kostnad för sekundärlåneverksamhet.

Kassorna framhåller att dessa förhållanden ändrats sedan en

ny låneform, s. k. enhetslån, i november 1965 efter initiativ av riksbanken

införts för bostadsbyggandet. Enhetslånet innebär att ett enhetligt amorte
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

17

ringslån lämnas från botten och upp till det förutvarande sekundärlånets

övre gräns. Enhetslån kan inte lämnas av stadshypoteksföreningarna eftersom

de endast får lämna lån upp till 60 % av en fastighets uppskattningsvärde.

Däremot är bostadskreditföreningarna oförhindrade att iämna sådana

lån. Samtidigt som bostadskreditorganisationen tagits i anspråk för

att klara även den del av fastighetsbelåningen som hittills ombesörjts av

stadshypoteksorganisationen bär stadshypoteksorganisationens verksamhet

reducerats till att förvalta sina redan utlämnade lån. De fondrelationer som

gäller för resp. organisation är inte avpassade med hänsyn till den utveckling

av fondernas storlek som blivit följden av den ändrade långivningen.

En fortsatt verksamhet i de provisoriska former som omständigheterna nu

tvingat fram skulle relativt snart ställa de båda institutionerna inför allvarliga

problem av både ekonomisk och organisatorisk art. De avsevärda fördelar

från rationaliseringssynpunkt som kunnat uppnås genom den hittills

åstadkomna samförvaltningen kan inte längre utnyttjas till fullo. Denna

samförvaltning kommer f. ö. att äventyras genom förvandlingen i medlemssammansättningen.

Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna hade

nämligen före enhetslånets införande i huvudsak samma medlemmar. Detta

förhållande ändras successivt genom den aktuella utvecklingen. Enligt kassornas

mening är det fullt klart att låneverksamheten i fortsättningen inte

bör bedrivas på grundval av det gällande systemet. I stället bör en sammanslagning

av institutionerna äga rum.

Kassorna diskuterar i sin framställning vilken av de båda organisationerna

som bör bestå efter en sammanslagning. För ett behållande av bostadskreditinstitutionen

talar den omständigheten att all långivning skett inom denna

institution sedan enhetslånet infördes i november 1965. Å andra sidan gäller

att stadshypoteksinstitutionen är den till omslutningen och antalet lån

betydligt större inrättningen. Detta hänger samman dels med att denna institution

verkat under avsevärt längre tid än bostadskreditinstitutionen och

dels med att den tidigare som regel hade hand om långivning upp till 60 %

av fastighetsvärdet under det att bostadskreditinstitutionen lämnade lån

endast på 15 % av samma värde. Vidare synes stadshypoteksinstitutionen

under årens lopp ha förvärvat ett speciellt goodwillvärde. Vid övervägande

av dessa och andra omständigheter synes det kassorna ändamålsenligast

och naturligast att låta stadshypoteksinstitutionen bestå och att inordna

bostadskreditinstitutionen i en sålunda utvidgad stadshypoteksorganisation.

Kassorna framhåller vikten av att sammanslagningen sker på sådant sätt

att man smidigt kan anpassa den nya organisationen till eventuella framtida

ändringar på fastighetskreditmarknaden. Möjlighet till separat primärlångivning

bör således lämnas öppen om sådan efterfrågan skulle uppstå.

Vidare bör som förutsättning för sammanslagningen gälla att den nya organisationen

får behålla, de utlåningsmöjligheter och verksamhetsformer i

övrigt som tidigare inrymts i båda organisationerna.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 153

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Knngl. Maj. ts proposition nr 153 år 196S

En viktig fråga är också hur obligationsinnehavarnas ställning kan komma

att påverkas av fusionen. Kassorna pekar på att den ekonomiska situationen

är starkast för stadshypoteksinstitutionen men framhåller samtidigt

att det med hänsyn till bostadskreditinstitutionens mycket solida ställning

är helt uteslutet att en fusion skulle kunna medföra någon försämring för

stadshypotekskassans obligationer. För stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas

rättsägare är givetvis reglerna om pantsäkerhet av stor betydelse.

Genom en sammanslagning blir pantsäkerheten i och för sig inle

försämrad. Pantsäkerhetens verkliga värde är emellertid en av de faktorer

som ytterst bestämmer värdet av institutionernas tillgångar. I princip gäller

att det blir innehavarna av obligationer i den institution som före sammanslagningen

bär det reellt starkaste pantunderlaget i förhållande till sin

obligationsskuld som kan få sin ställning försvagad. Med hänsyn till att en

mycket stor del av pantunderlaget är gemensamt för de båda institutionerna

bör hänsyn tas endast till den riskökning som kan falla på stadshypoteksinstitutionens

borgenärer. Kassorna föreslår därför att i den nya förordningen

för stadshypoteksorganisationen. tas in en övergångsbestämmelse

enligt vilken innehavare av stadshypotekskassans obligationer får behålla

panträtt i samma förmånsläge som vid sammanslagningen till ett värde

som skall vara oförändrat i förhållande till kassans före sammanslagningen

uppkomna förbindelser i den mån och så länge de kvarstår oguldna.

Den föreslagna fusionen innebär byte av gäldenär för bostadskreditkassans

obligationsinnehavare. För att ge obligationsinnehavarna tillfälle att

bevaka sina intressen har kassorna kungjort den tilltänkta fusionen på samma

sätt som amorteringar kungörs enligt obligationsvillkoren. Någon borgenär

har dock inte låtit sig avhöra.

Kassorna diskuterar också vilken betydelse en sammanslagning kan ha

för föreningsmedlemmarna och knyter därvid an till reglerna om den solidariska

ansvarigheten. Denna har aldrig behövt tas i anspråk genom utdebitering

av bidrag för att täcka förluster. Även om förluster i samband med

utlåningen självfallet kan inträffa, torde dessa undantagslöst helt kunna

mötas av de inom institutionerna uppbyggda säkerhets- och reservfonderna.

Ett faktiskt ianspråktagande av den solidariska ansvarigheten torde på

grund härav och också av andra skäl knappast behöva ske. Det är dock tydligt

att en sammanslagning av en stadshypoteksförening med en bostadskreditförening

— liksom också en sammanslagning av kassorna — på grund

av ansvarigheten får åtminstone teoretiska konsekvenser för alla andra

föreningar och för föreningsmedlemmarna. Den ökade ansvarighet som en

sammanslagning medför skulle kunna sägas rubba de allmänna förutsättningar

som fanns, när låntagarna inträdde som föreningsmedlemmar. För

bostadskreditinstitutionens medlemmar innebär emellertid en sammanslagning

i princip inte någon försämring. För de medlemmar i stadshypoteksinstitutionen

som fått lån före sammanslagningen skulle däremot denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

medföra, att det solidariska ansvaret kommer att omfatta skuldförbindelser

med säkerhet inom ett sämre förmånsrättsläge än förut. Kassorna föreslår

därför en övergångsbestämmelse till den nya förordningen för stadshypoteksorganisationen

av innehåll att medlem i stadshypoteksförening, som

erhållit lån före sammanslagningen, skall svara solidariskt endast i den utsträckning

som om en utvidgning av lånerätten inte skett. Det blir i så fall

nödvändigt att när medlemmarnas solidariska ansvar krävs ut skilja på

tidigare långtagare hos stadshypoteksföreningarna och andra låntagare

samtidigt som en fördelning görs av den förlust som skall täckas beroende

på hur den uppkommit. Denna uppdelning av låntagarna i två olika kategorier

behöver inte föranleda några särskilda praktiska svårigheter och kan

betraktas som en i huvudsak förhållandevis snart övergående företeelse med

hänsyn till att äldre lån hos stadshypoteksföreningarna efter en sammanslagning

till allra största delen kommer att omsättas till nya lån inom en

relativt kort tidrymd.

Med hänvisning till att i de gällande författningarna saknas regler om

fusion har kassorna lagt fram förslag till en särskild förordning om upplösande

av Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditförening utan

likvidation.

Enligt förslaget skall avtal om fusion få träffas mellan dels stadshypotekskassan

och bostadskreditkassan, dels stadshypoteksförening och bostadskreditförening

som verkar inom samma område. För kassornas del

skall fusionen genomföras så, att bostadskreditkassan går upp i stadshypotekskassan

genom att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation och

alla dess tillgångar och skulder övertas av stadsliypotekskassan. Fusion

mellan föreningar med samma verksamhetsområde skall ske genom att bostadskreditförening

går upp i stadshypoteksförening, varvid medlemmarna

i bostadskreditföreningen blir medlemmar i stadshypoteksföreningen samtidigt

som bostadskreditföreningen upplöses utan likvidation och alla dess

tillgångar och skulder övertas av stadshypoteksföreningen. Förslag till

fusionsavtal skall godkännas av resp. stämmor. Härvid skall beslut om

godkännande anses föreligga endast om samtliga röstberättigade förenat

sig om beslutet eller det fattats vid två på varandra följande stämmor och

vid den stämma som hållits sist biträtts av minst två tredjedelar av de

röstande. Fusionsavtal skall vidare för att få verkställas godkännas av

Kungl. Maj :t. — Kassorna har ingett fusionsavtal som ingåtts mellan kassorna

och resp. föreningar i enlighet med den föreslagna förordningen. Vad

gäller Jämtlands läns stadshypoteksförening, som började sin verksamhet

den 1 juli 1968, har dock föreningens interimsstyrelse i stället för föreningsstämma

avgjort fusionsfrågan med stöd av de bestämmelser som finns i reglementet

för stadshypoteksinstitutionen om bildande av förening. Kassorna

har hemställt att Kungl. Maj :t måtte ge tillstånd till avtalens verkställande.

Förslaget innehåller också en bestämmelse om att medlem i bostadskre2|

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 153

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kiingl. Maj.ts proposition nr 153 år 1968

ditförening som ej biträder beslut om fusion skall få säga upp sig till utträde

ur sin förening inom en månad efter det Kungl. Maj :t lämnat tillstånd

till fusionen. Medlemmens lån förfaller i så fall till betalning vid

utträdet. Vid sådan inbetalning skall den förening som medlemmen tillhör

få betinga sig ersättning för den ränteförlust som inbetalningen kan föranleda

(ränteskillnadsersättning) och, om mindre än tio år förflutit efter det

att lånet gavs, ersättning för förlorade förvaltnings- och fondbidrag med

belopp som fastställs av Kungl. Maj :t.

Slutligen ges i den föreslagna förordningen en fullmakt för Kungl.

Maj :t att meddela de närmare bestämmelser som behövs för tillämpningen

av förordningen.

Remissyttrandena

Förslaget att låta bostadslcreditinstitutionen gå upp i stadshypoteksinstitutionen

har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande och

sålunda antingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Riksgäldsfullmäktige

anför att med hänsyn till den nya lånekonstruktionen framstår numera

en sammanslagning som i och för sig naturlig men också nödvändig

för en fortsatt rationellt bedriven verksamhet. Liknande synpunkter framförs

av bankinspektionen, kammarrätten, hgpoteksbanlcen, Folksam och

SABO.

Bankinspektionen uttalar att förslaget i all rimlig utsträckning tillgodoser

nuvarande obligationsinnehavares och andra rättsägares intressen.

Riksbanksfullmäktige anser att den föreslagna metoden för sammanslagningen

är en praktiskt lämplig lösning. Några märkbara förändringar

i värderingen på marknaden av kassornas obligationer bör inte inträffa.

Innehavarna av stadshypotekskassans nu utelöpande obligationer skyddas

genom att tidigare pantförskrivna primärlånereverser även i fortsättningen

skall i första hand tjäna som säkerhet för dessa obligationer. Inte

heller synes någon ändrad värdering av bostadskreditkassans utelöpande

obligationer motiverad; sedan slutet av 1965 har lån utlämnats endast av

bostadskreditorganisationen och i dennas lånestock utgör de nya enhetslånen

(som motsvarar primär- och sekundärlån) en betydligt större del

än de gamla sekundärlånen.

Några remissinstanser, däribland riksförsäkringsverket och AP-fonden,

har förklarat sig lämna förslaget till sammanslagning utan erinran med

hänsyn till den förordade övergångsbestämmelsen till skydd för innehavarna

av stadshypotekskassans nu utelöpande obligationer.

Poststyrelsen bär förklarat sig inte ha något att erinra mot kassornas

framställning men har anmärkt, att, eftersom en del av föreningarna är

mycket små, hade det varit naturligt att ta upp frågan om ytterligare rationalisering

i syfte att bilda föreningar med större verksamhetsområden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Riksgäldsfullmäktige understryker att reglerna om den solidariska ansvarigheten

bär endast teoretisk betydelse. Om dessa bestämmelser slopades,

skulle man i framtiden undgå sådana komplicerade och svårlösta

problem som aktualiserats genom förslaget till sammanslagning av de båda

institutionerna. Fullmäktige ifrågasätter om inte denna fråga vid

lämpligt tillfälle bör tas upp till övervägande. Även jordbrukskasseförbundet

ifrågasätter behovet av regler om solidarisk ansvarighet och pekar på

att för jordbrukskasserörelsens del togs motsvarande regler bort år 1956

vid tillkomsten av den nuvarande jordbrukskasselagen.

Statskontoret anser att den ersättning som medlem i bostadskreditförening

vid utträde i anledning av föreningens sammanslagning med stadshypoteksförening

kan bli skyldig att utge bör klart preciseras i författningstexten.

Som skäl härför anförs att medlemmarna i bostadskreditförening

skall ha möjlighet att klart och otvetydigt beräkna följderna av ett

utträde.

Riksskattenämnden föreslår — i syfte att förebygga tvekan — ett uttryckligt

stadgande om att skatteplikt inte uppkommer för någon av de

berörda inrättningarna på grund av sammanslagningen.

Departementschefen

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas uppgift är att tillhandahålla

lån mot säkerhet i fast egendom eller tomträtt. Under tjugoårsperioden

1945—1965 steg summan av stadshypoteksinstitutionens utestående

lån från ca 1,5 miljard kr. till nära 10 miljarder kr. Summan av

bostadskreditinstitutionens lån steg under samma period från 200 milj.

kr. till omkring 2,4 miljarder kr. Under åren 1966 och 1967 ökade bostadskreditinstitutionens

lånestoclc till ca 6,3 miljarder kr. Den successiva

stegringen av utlåningen hänger givetvis samman med den ökning av

bostadsproduktionen som skett under senare år. De ökade anspråken på

stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas kreditgivning ställer stora

krav också på deras allmänna organisation. Denna har varit föremål för

översyn vid ett flertal tillfällen, senast med anledning av bostadslåneutredningens

år 1962 avlämnade betänkande (SOU 1962: 31).

Bostadslåneutredningen diskuterade också frågan om en sammanslagning

av de båda institutionerna men fann att några påtagliga fördelar inte

skulle vara att vinna med en sammanslagning Aare sig för låntagarna eller

för institutionerna själva. Utredningen ansåg att en del olägenheter däremot

skulle följa av ett samgående. Jag delade utredningens uppfattning

och uttalade i propositionen med förslag till de förordningar, som nu gäller

för stadshypoteks- och bostadskreditväsendet, att jag inte var beredd att

tillstyrka en sammanslagning (prop. 1963: 163 s. 58).

Efter tillkomsten av den nya lånetyp, s. k. enhetslån, som i slutet av år

1965 på riksbankens initiativ infördes på den långfristiga fastighetskredit
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

marknaden, har sammanslagningsfrågan kommit i ett annat läge. Enhetslånet

ersätter de tidigare separata primär- och sekundärlånen. Eftersom

stadshypoteksinstitutionen har till ändamål att lämna primärkredit upp

till högst 60 % av resp. belåningsobjekts uppskattningsvärde, under det

att bostadskreditinstitutionen har till uppgift att ge sekundärkredit upp

till 75 % av samma värde, har enhetslånen medfört att all kreditgivning

nu sker genom bostadslcreditorganisationen. Stadshypoteksinstitutionens

uppgift har därmed reducerats till att förvalta tidigare lämnade lån. Denna

ändrade situation har kassorna själva funnit ohållbar och de har därför

hemställt om en sammanslagning av de båda institutionerna. Remissinstanserna

har genomgående ställt sig positiva till en sådan sammanslagning.

Även jag anser att det — efter införandet av enhetslånen — är följdriktigt

att slå samman de båda institutionerna. En förutsättning för att en

sammanslagning skall få ske måste naturligtvis vara att åtgärden är förenlig

med såväl obligationsinnehavarnas som föreningsmedlemmarnas intressen.

Kassorna har till skydd för innehavarna av stadshypotekskassans

nu utelöpande obligationer föreslagit en övergångsbestämmelse av innebörd

att tidigare pantförskrivna primärlånereverser jämte säkerheter även

efter en sammanslagning i första hand skall tjäna som säkerhet för dessa

obligationslån. Enligt min mening är en enklare och lämpligare lösning att

staten genom en garanti åtar sig att trygga innehavarna av obligationer som

utgetts av kassorna innan fusionen genomförts för den förlust dessa borgenärer

kan komma att lida för den händelse den nya kassan till följd av

fusionen inte skulle kunna fullgöra sina förpliktelser enligt obligationsvillkoren.

Garantin bör avse inte bara stadshypotekskassans utan även bostadskreditkassans

nu utelöpande obligationer, eftersom fusionen för dessa obligationsinnehavare

innebär byte av gäldenär.

Av hänsyn till de nuvarande medlemmarna i stadshypoteksföreningarna

har kassorna föreslagit en övergångsbestämmelse som innebär att dessa

medlemmar efter en fusion skall svara solidariskt endast i den utsträckning

som om en utvidgning av lånerätten inte skett. Enligt min mening

har den solidariska ansvarigheten knappast annat än teoretiskt intresse.

Det kan därför — som också påpekats vid remissbehandlingen — ifrågasättas

om inte den solidariska ansvarigheten kan avvecklas. Jag är emellertid

inte beredd att ta upp denna fråga nu men ämnar låta inom finansdepartementet

närmare pröva denna liksom andra frågor som jag återkommer

till i det följande. Till skydd för de nuvarande medlemmarna i

stadshypoteksföreningarna bör därför tills vidare ges en övergångsbestämmelse

med den av kassorna föreslagna innebörden.

Av det sagda framgår att en sammanslagning av de båda institutionerna

kan genomföras utan försämringar av obligationsinnehavarnas och föreningsmedlemmarnas

villkor. Jag anser därför att en sammanslagning bör

ske. En sådan underlättas självfallet av att institutionerna är uppbyggda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

efter samma principer och av att de sedan början av 1950-talet är samförvaltade.

Den föreslagna fusionen får därför i väsentliga delar endast formell

karaktär.

Jag delar kassornas uppfattning att det är naturligast att låta stadshypoteksinstitutionen

bestå och att inordna bostadskreditorganisationen i en utvidgad

stadshypoteksinstitution. Stadshypotekskassan hör alltså överta och

fortsätta den rörelse som nu drivs av bostadskreditkassan och motsvarande

samgående bör ske även på föreningsplanet. Sammanslagningen föranleder

att en ny förordning bör antagas för den utvidgade stadshypoteksinstitutionens

verksamhet.

Eftersom bestämmelser om fusion saknas för de båda institutionerna får,

som kassorna föreslagit, sammanslagningsförfarandet regleras i särskild

ordning. I kassornas förslag till förordning om upplösande av bostadskreditkassan

och bostadskreditförening utan likvidation anges, att avtal skall få

ingås mellan kassorna om att bostadskreditkassan skall uppgå i stadshypotekskassan

på så sätt att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation

och alla dess tillgångar och skulder övertas av stadshypotekskassan. Motsvarande

bestämmelser föreslås för bostadskreditförening och stadshypoteksförening

med samma verksamhetsområde. I kassornas förslag föreskrivs

också att avtal skall godkännas på ombudsstämma resp. föreningsstämma

och att beslut om godkännande skall anses föreligga endast om samtliga

röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två stämmor

och på den sista stämman biträtts av två tredjedelar av de röstande. Enligt

förslaget får avtalen inte verkställas utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Som jag förut nämnt har fusionsavtal redan träffats mellan kassorna och

mellan föreningarna i enlighet med de föreslagna reglerna med ett undantag

som jag strax återkommer till. Avtalen har getts in till Kungl. Maj :t för

godkännande. Jag anser därför att fusionsförordningen bör utformas på det

sättet att Kungl. Maj :t bemyndigas att ge tillstånd till verkställande av de

fusionsavtal som träffats under förutsättning att avtalen godkänts på ombudsstämma

resp. föreningsstämma i den ordning kassorna föreslagit. Förordningen

bör enligt min mening också innehålla en bestämmelse av innehåll

att fusionerna skall anses genomförda den dag Kungl. Maj :t bestämmer.

Det undantag jag nyss nämnde avser det fusionsavtal som träffats mellan

Jämtlands läns stadshypoteksförening, som är nybildad och började sin

verksamhet den 1 juli i år, och Jämtlands läns bostadskrediförening. Detta

avtal har för stadshypoteksföreningens del godkänts av dess interimsstyrelse

med stöd av bestämmelserna om bildande av stadshypoteksförening i

reglementet för stadshypotekskassan och för stadshypoteksföreningarna.

För att det skall klart framgå att också ett sådant avtal får godkännas av

Kungl. Maj :t bör en erinran härom tas in i övergångsbestämmelserna till

fusionsförordningen.

Som kassorna föreslagit bör medlem i bostadskreditförening som inte sam
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

tyckt till fusionen få möjlighet att lämna sin förening, varvid medlemmens

lån förfaller till betalning. Vad beträffar kassornas förslag att förening i

sådant fall skall ha rätt att av den utträdande medlemmen få ersättning för

ränteförluster och, om mindre än tio år förflutit efter lånets utlämnande,

för förlorade förvaltnings- och fondbidrag har en remissinstans efterlyst en

närmare precisering av ersättningskraven för att medlem skall kunna förutse

följderna av ett utträde. Jag vill med anledning härav erinra om att den

av kassorna föreslagna bestämmelsen är utformad på samma sätt som de

regler som nu gäller i fråga om skyldighet att lämna ersättning till föreningvid

förtida betalning av lån. Med hänsyn till att det inte går att förutse det

ränteläge och de lånevillkor som kan gälla vid tidpunkten för utträdet, är

det inte möjligt att nu närmare precisera de ersättningskrav som kan komma

att resas mot utträdande medlem. Jag utgår emellertid från att förening

på begäran kommer att lämna förhandsbesked om storleken av föreningens

eventuella ersättningsanspråk. I sammanhanget bör också erinras om att

ersättning för förlorade förvaltnings- och fondbidrag enligt förslaget skall

fastställas av Kungl. Maj :t.

I överensstämmelse med vad kassorna föreslagit bör i förordningen tas in

en bestämmelse som medger Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter som

kan visa sig behövliga med anledning av fusionerna. Exempelvis är det nödvändigt

att ge anvisningar om revision och om prövning av ansvarsfrihet

för kassornas och föreningarnas verksamhet före fusionerna.

Riksskattenämnden har föreslagit en bestämmelse som gör klart att någon

skattskylddighet inte skall uppkomma för någon kassa eller förening på

grund av sammanslagningen. I detta sammanhang vill jag nämna att jag

avser att i vår ta upp frågan om de ändringar sammanslagningen bör föranleda

i 29 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

i fråga om rätt till avdrag för avsättning till reserv- och säkerhetsfonder.

Jag avser att då också ta upp de formella ändringar som bör göras i andra

skatteförfattningar med anledning av fusionen. Det av riksskattenämnden

väckta förslaget kommer att tillgodoses i det sammanhanget.

Enligt kassornas förslag skall förordningen träda i kraft den 1 januari

1969. För att öppna möjlighet för Kungl. Maj :t att godkänna fusionsavtalen

så att fusionerna kan genomföras vid årsskiftet — vilket av bl. a. bokföringstekniska

skäl är angeläget — föreslår jag att förordningen i stället får

träda i kraft dagen efter den, då den kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Den nya stadshypoteksinstitutionen

De gällande förordningarna för stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

har i stor utsträckning ett likartat sakligt innehåll. I en del hänseenden

■— främst beträffande fonder och lånerörelse — finns emellertid

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

vissa olikheter. I det följande skall behandlas vad som i dessa avseenden

bör gälla efter sammanslagning av de båda institutionerna. Därutöver skall

behandlas vissa andra ändringsförslag som inte är direkt föranledda av

sammanslagningen.

Upplåningen

Gällande regler

Kassorna finansierar sin verksamhet genom att låna upp medel mot

obligationer. Sammanlagda beloppet av de utelöpande obligationerna får

inte gå upp till mera än tio gånger grundfondens belopp (8 § första stycket

SF och BF).

Om kassas grundfond genom förluster som uppkommit på kassans rörelse

i dess helhet går ned med visst belopp, för stadshypotekskassans del

15 milj. kr. och för bostadskreditkassans del 2 milj. kr., får kassan inte ta

upp nytt lån, om inte Kungl. Maj :t lämnar tillstånd till det. Går grundfonden

ned med 25 milj. kr. (stadshypotekskassan) resp. 5 milj. (bostadskreditkassan)

får nytt lån tas upp endast om riksdagen på framställning av

Kungl. Maj :t medger detta (8 § andra stycket SF och BF).

Skuldförbindelser med tillhörande säkerheter, som lämnats till föreningarna

för utlämnade lån, skall ställas under offentlig vård (10 § första stycket

SF och BF). Enligt föreskrifter i reglementena för de båda institutionerna

skall den offentliga vården utövas av ombud som utses av länsstyrelsen

i det län där förenings styrelse har sitt säte (12 § i reglementena).

Skuldförbindelserna och säkerheterna skall utgöra säkerheter för de

obligationer som kassan ger ut. De skall vidare pantförskrivas till kassan

för förenings lån hos kassan. De förbindelser som förening utfärdar till kassan

skall också ligga till säkerhet för obligationerna (10 § andra stycket SF

och BF). Det åligger kassas styrelse att se till att föreskriven säkerhet finns

och hålls vid makt. Styrelsen skall dessutom se till att pantsäkerheten inte

understiger det sammanlagda beloppet av utelöpande obligationer (10 §

tredje stycket SF och BF).

För tillfälligt behov av rörelsemedel eller för annat tillfälligt behov får

kassa ta upp lån på kort bestämd tid eller med förbehåll om rätt att säga

upp lånet till betalning inom sådan tid (11 § SF och BF).

Kassorna

Kassorna behandlar i sin skrivelse frågan om stadshypotekskassans rätt

till annan upplåning än obligationsupplåning. Kassorna pekar på att den nuvarande

möjligheten till tillfällig upplåning används främst för att göra

det möjligt att lämna ut lån i väntan på att medel skall flyta in från obligationsförsäljningar

med framskjuten likviddag. Bostadslåneutredningen an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ris proposition nr 153 år 1968

gav ett annat användningsområde för den tillfälliga upplåningsrätten. Utredningen

menade nämligen att det kunde vara lämpligt att i vissa lägen utnyttja

denna möjlighet för byggnadskreditgivning. Kassorna föreslår nu att

den allmänna upplåningsrätten vidgas till att avse förutom obligationsupplåning

även annan upplåning. Särbestämmelsen om tillfällig upplåning

skulle härigenom få utgå. Genom en sådan ändring skulle vinnas en större

flexibilitet i upplåningsmöjligheterna. Kassorna framhåller att det kan förutsättas

att en upplåning på annat sätt än genom obligationer i praktiken

kommer att användas i samma omfattning som den tillfälliga upplåningen

hittills bedrivits. Det måste emellertid i princip anses vara en styrka för

organisationen att ha en viss valfrihet, när det gäller att skaffa medel för

utlåningen. Denna förutsätts självfallet även efter en sådan ändring ske

under hänsynstagande till kravet på likviditet och i överensstämmelse med

statsmakternas ekonomiska politik. Kassorna åberopar också att de bostadsfinansierande

kreditaktiebolagen har möjlighet att använda sig av såväl obligations-

och som annan upplåning och att också Svenska skeppshypotekskassan

numera har möjlighet att låna upp medel på annat sätt än genom

obligationslån.

Om den föreslagna ändringen i fråga om annan upplåning än obligationsupplåning

genomförs bör enligt kassorna upplåningsmaximum — tio gånger

beloppet av grundfonden — knytas till kassornas hela låneskuld och inte

som f. n. endast till de utelöpande obligationerna. Kassorna anser en sådan

bestämning av upplåningen från formell synpunkt vara att föredra framför

den nuvarande konstruktionen.

Kassorna berör också bestämmelserna om principförbud mot upplåning

vid nedgång av grundfonden. Kassorna pekar på att de belopp, varmed

grundfonden skall gå ned för att tillståndstvång skall inträda, i princip gällt

sedan år 1935. Grundfondernas storlek uppgick då till 200 milj. kr. för stadshypotekskassan

och till 30 milj. kr. för bostadskreditkassan. Med hänsyn till

de avsevärda höjningar av grundfondernas storlek som vidtagits sedan dess

är det motiverat att nu justera beloppen. Kassorna föreslår att upplåningsförbudet

bestäms i relation till grundfondens storlek på så sätt att kassan

inte utan tillstånd av Kungl. Maj :t skall få ta upp lån, om grundfonden gått

ned med fem procent, och att Kungl. Maj :ts och riksdagens medgivande

skall krävas för ny upplåning, om grundfonden gått ned med tio procent.

Härigenom skulle relationen mellan grundfondens storlek och storleken av

de förluster som utlöser upplåningsförbud i princip bli densamma som gällde

före höjningarna av grundfonderna under senare år.

Remissyttrandena

Riksgäldsfullmäktige biträder förslaget att stadshypotekskassan skall få

rätt att skaffa medel genom annan upplåning än obligationsupplåning utan

den nuvarande begränsningen till tillfälligt behov. Från några håll redovisas

däremot en kritisk inställning till förslaget. Enligt riksbanksfullmäktige kan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1068

det med hänsyn till kapitalmarknadens funktionsduglighet inte godtas att

kassan i sin långfristiga upplåning annat än undantagsvis utnyttjar reverslån

i stället för obligationslån. Eftersom kassorna framhåller att en upplåning

på annat sätt än mot obligationer i praktiken kommer att användas i

samma omfattning som den tillfälliga upplåningen hittills bedrivits finns

inte något starkt behov av den föreslagna omformuleringen. Å andra sidan

synes det rimligt att författningsbestämmelserna på denna punkt stämmer

överens med vad som gäller för de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen

och skeppshypotekskassan. Under förutsättning att de ökade lånemöjligheterna

används endast i rena undantagsfall motsätter sig fullmäktige därför

inte den föreslagna ändringen. Bankföreningen intar en helt avvisande hållning

till förslaget. Föreningen framhåller att om kassan mera allmänt skulle

gå över till reversupplåning skulle detta innebära ett betydande ingrepp i

kapitalmarknadens struktur och funktionssätt med konsekvenser som inte

kan överblickas utan ingående utredningar. Om avsikten är att låna upp

medel mot reverser endast i samma utsträckning som den nuvarande tillfälliga

upplåningen är enligt föreningen en ändring av de gällande bestämmelserna

både onödig och meningslös.

Bankinspektionen ifrågasätter om inte tiden är mogen att avveckla den

särskilda upplåningspantsättningen och därmed den offentliga vården av

pantsäkerheterna med de kostnader och olägenheter i övrigt som denna för

med sig. Det kan visserligen antas att kravet på pantsättning tidigare varit

en av de faktorer som bidragit till en från låntagarsynpunkt fördelaktig räntesättning

av kassornas obligationer. Sedan åtskillig tid är emellertid kassornas

ställning på den svenska obligationsmarknaden sådan, att ett slopande

av pantsättningskravet inte torde försämra placeringsmöjligheterna. En sådan

åtgärd har redan utan menliga konsekvenser vidtagits beträffande andra

kreditinstitut av liknande slag, såsom skeppshypotekskassan, Skeppsfartens

sekundärlånekassa och Svensk Exportkredit AB. Härtill kommer att det

aldrig ens ifrågasatts att affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor

skulle säkerställa sina borgenärer genom att dessa erhöll panträtt

i kredittagarnas skuldförbindelser med tillhörande säkerheter. Skulle frågan

om avvecklandet av pantsättningskravet och den offentliga vården tas upp

till prövning i detta sammanhang, vill inspektionen dock understryka vikten

av att i stället införs regler för att säkerställa, att den interna valvsvården

i föreningarna blir fullt betryggande ordnad.

Lånerörelsen

Gällande regler

Bestämmelser om kassornas och föreningarnas utlåning finns i 12—14

och 28—30 a §§ SF och BF (12, 14, 28 och 30 §§ ändrade samt 30 a § tillkommen

1966: 712 resp.714).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Stadshypotekskassan får lämna lån till föreningarna att återbetalas genom

viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan amortering efter förloppet

av viss tid, högst tjugo år (fasta lån), eller genom årlig amortering

under viss tid och genom betalning av återstoden vid utgången av denna tid

(sammansatta lån). Förfallotiden för fasta och sammansatta lån skall bestämmas

så, att den är förenlig med villkoren för kassans förbindelser. För

bostadskreditkassan gäller att endast amorteringslån får lämnas till föreningarna.

Amorteringstiden får inte överstiga 40 år. Utöver de nämnda lånen

får såväl stadshypoteks- som bostadskreditkassan till föreningarna lämna

lån som svarar mot föreningarnas utlåning i form av byggnadskreditiv.

Kassorna skall lämna ut lånesummorna i kontanta pengar eller — under

vissa förutsättningar — i obligationer (12 § SF och BF).

Närmare föreskrifter om villkoren för kassornas utlåning — bl. a. om förtida

betalning av lån — ges i 13 § i de båda förordningarna.

Kassorna får på vissa sätt placera tillfälliga överskottsmedel, dvs. medel

som kassan inte genast kan använda till amortering på obligationsskulden

eller till utlåning åt föreningarna. Stadshypotekskassan får sätta in sådana

medel hos svensk affärsbank eller svensk sparbank eller på postgiro. Medel

kan också placeras i svenska statens obligationer eller andra svenska statspapper

eller i obligationer utfärdade av hypoteksbanken eller någon av de

båda kassorna. Slutligen får medel lånas ut mot fullgod säkerhet av sådana

obligationer som nyss nämnts eller av inteckning i stadsfastighet eller tomträtt

till sådan fastighet eller mot förmånsrätt som åtnjutes på grund av lagen

om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar

(14 § SF). För bostadskreditkassan gäller motsvarande regler med

undantag av att möjlighet inte finns att placera medel i egna obligationer eller

låna ut medel mot säkerhet av sådana obligationer (14 § BF).

För förenings utlåning gäller enligt 29 § i de båda förordningarna i tilllämpliga

delar samma regler som för kassornas utlåning. I övrigt stadgas i

fråga om föreningarnas lånerörelse i huvudsak följande.

Förening får — bortsett från placeringen av säkerhetsfonden och lån åt

samfällighet som avses i lagen om vissa gemensamhetsanläggningar — lämna

lån endast mot säkerhet i fast egendom eller tomträtt. Den fasta egendomen

eller den med tomträtt upplåtna fastigheten skall vara belägen inom föreningens

verksamhetsområde och på fastigheten skall finnas nöjaktigt brandförsäkrad

byggnad, som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till

affärslokaler. Som byggnad, huvudsakligen avsedd för bostadsändamål, anses

också anläggning för värme, varmvatten, tvätt eller annan serviceanläggning,

som är avsedd att betjäna bostadsområde. För lån i form av byggnadskreditiv

krävs förutom inteckningssäkerhet också annan betryggande säkerhet

(28 § första och tredje styckena SF och BF).

För stadshypoteksförenings del gäller att inteckning i fast egendom eller

tomträtt, som utgör säkerhet för amorteringslån, skall lyda på minst det

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom 50 % av det vid föreningens

värdering uppskattade värdet av egendomen. I den mån kassastyrelsen medger

det får belåningsgränsen dock sättas vid 60 % av nämnda värde. För

sammansatt lån med längre löptid än tio år krävs härvid att amorteringsdelen

av lånet under den första tioårsperioden av lånets löptid uppgår till

lägst en tredjedel av lånebeloppet. För annat sammansatt lån och för fast

lån med längre löptid än tio år förutsätts att huvudbyggnaden är av sten eller

lika hållbart byggnadsämne. I annat fall får sådant lån beviljas endast mot

inteckning inom två tredjedelar av eljest tillåten andel av uppskattningsvärdet

(30 § första—tredje styckena SF).

Vad angår bostadskreditförening gäller att inteckning som utgör säkerhet

för amorteringslån skall lyda på minst det belopp, vartill lånet beviljats, och

ligga inom 75 % av uppskattningsvärdet (30 § första stycket BF).

För såväl stadshypoteks- som bostadskreditförening gäller att inteckning

som utgör säkerhet för byggnadskreditiv skall lyda på minst det belopp, varmed

kreditivet tas i anspråk (30 § fjärde stycket SF och 30 § tredje stycket

BF).

Har i enlighet med gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande

av bostadsbyggandet sådant lån beviljats bör, om inte särskilda skäl

föranleder annat, i stället för uppskattningsvärdet användas det enligt nämnda

bestämmelser fastställda pantvärdet (30 § femte stycket SF och 30 § fjärde

stycket BF).

Kassorna

Vissa ändringar föreslås i de nuvarande reglerna om stadshypolekskassans

möjlighet till placering av överskottsmedel. Uttrycket bank föreslås

ersätta uppräkning av svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank och postgiro,

varigenom placeringsmöjligheterna anges utvidgas till bl. a. postsparbanken.

Dessutom föreslås att kassan skall få placera medel i riksgäldskontoret.

Att placering skall få ske också i bostadskreditkassans obligationer

bör enligt kassorna vara en naturlig följd av att dessa obligationer efter

sammanslagningen är att anse som stadshypotekskassans egna obligationer.

— I förslaget anges inte som f. n. de olika slag av fullgoda säkerheter mot

vilka utlåning kan få ske. Kassorna anser en sådan reglering onödig men

påpekar samtidigt att någon saklig ändring i vad som f. n. gäller inte avses.

I fråga om belåningsgränserna vid inteckningslån föreslår kassorna att —

som följd av sammanslagningen — de regler som nu finns i 30 § BF skall

gälla i den utvidgade stadshypoteksinstitutionen.

I sakligt hänseende grundar sig de föreslagna utlåningsreglerna i övrigt på

de bestämmelser som finns i SF.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 1S3

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Remissyttrandena

Vissa anmärkningar har framförts i fråga om ändrade regler för stadshypotekskassan

om placering av överskottsmedel. Jordbrukskasseförbundet

framhåller att placering i bank uttryckligen bör omfatta också placering

i centralkassa för jordbrukskredit. Enligt sparbanksföreningen bör ordet

bank bytas ut mot uttrycket bankinstitut. Bankinspektionen menar att

kassans egna obligationer inte skall tas upp bland de tillåtna placeringsobjekten.

När egna obligationer köps upp är det nämligen fråga om amortering

av skuld och inte om placering i tillgångar som skall redovisas som sådana

i balansräkningen. Beträffande rätten att placera medel i utlåning mot

fullgod säkerhet är det enligt inspektionens mening'' att föredra att placeringsobjekten

närmare preciseras och att detta sker på ett sätt som är förenligt

med kassans uppgift som bostadsfinansierande institut.

Fonder

Gällande regler

Staten ställer till resp. kassas förfogande som grundfond en av riksgäldsfullmäktige

utfärdad garantiförbindelse. Denna lyder på 1,5 miljard kr. för

stadshypotekskassans del och på 1,4 miljard kr. för bostadskreditkassans

del (16 § SF, ändrad senast 1966: 190, och 16 § BF, ändrad senast 1968: 258).

Kassa får, efter anmälan till riksgäldskontoret, ta grundfonden i anspråk

till fullgörande av sina förbindelser, när kassan tillfälligtvis saknar tillgängliga

medel till detta. Vidare kan grundfonden tas i anspråk vid kassans likvidation.

Tas grundfonden i anspråk i annat fall än vid likvidation skall kassan

ersätta staten den ränta, som staten kan ha utgett med anledning därav,

och snarast möjligt återbetala vad som tagits i anspråk (17 § SF och BF,

ändrad 1966: 190 resp. 191). Vid likvidation får grundfonden tas i anspråk

endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för kassans förbindelser

(20 § andra stycket SF och BF, ändrat 1966: 190 resp. 191).

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till reservfond för vardera kassan.

Om reservfonden uppgår till, för stadshypotekskassan 2 % och för bostadskreditkassan

3 % av kassans skulder, får dock uppkommen -vinst enligt

kassastyrelsens prövning användas till att främja syfte, som hänger samman

med kassans ändamål. Utan hinder av dessa bestämmelser får förening av

årsvinsten beviljas bidrag utan återbetalningsskyldighet för att täcka föreningens

förvaltningskostnader. Vidare får förening efter förluster, som den

själv inte kan täcka, beviljas bidrag ur reservfonden med belopp som svarar

mot högst hälften av fonden. En förutsättning för att sådant bidrag skall få

lämnas är att frågan behandlats på ombudsstämma. I övrigt får reservfonden

användas endast till att täcka förluster som uppkommit på kassans rörelse

i dess helhet (18 § SF och BF).

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Stadshypoteksförening och bostadskreditförening skall lämna förvaltnings-

och fondbidrag till vederbörande kassa. Bidraget skall utgå med belopp

som krävs för att dels täcka kassans förvaltningskostnader och dels

möjliggöra nödvändig avsättning till reservfonden. Därvid skall tillses att

fonden genom att den på föreskrivet sätt tillförs vinst inom skälig tid går

upp till, i fråga om stadshypotekskassan minst 1 % och i fråga om bostadskreditkassan

minst 3 % av kassans skulder (19 § SF och BF).

För föreningarna gäller att den behållna årsvinsten skall avsättas till en

säkerhetsfond (32 § SF och BF).

Låntagare skall till sin förening ge ut förvaltnings- och fondbidrag med

belopp som krävs för att täcka föreningens förvaltningskostnader och ge

möjlighet till nödvändig avsättning till säkerhetsfonden. Bidragen skall vara

så bestämda att fonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst 1 %

(stadshypoteksförening) resp. 3 % (bostadskreditförening) av föreningens

skulder (34 § SF och BF).

Avkastning av stadshypoteksförenings säkerhetsfond får användas till att

bestrida förvaltningskostnader endast om fonden vid senaste bokslut gått

upp till minst 2 % av föreningens skuld till kassan. Enligt motsvarande bestämmelse

för bostadskreditförening får — under förutsättning att säkerhetsfonden

överstiger 6 % av föreningens skulder — säkerhetsfondens avkastning

användas till att bestrida föreningens förvaltningskostnader eller,

i den mån detta inte behövs, till att ge medlemmarna annan lättnad i lånevillkoren

(44 § i de båda reglementena).

Kassorna

Kassorna föreslår att den genom sammanslagningen utvidgade stadshypotekskassan

för en grundfond på det sammanlagda beloppet av de nuvarande

fonderna eller således på 2,9 miljarder kr.

Frågan om kravet på avsättningar till reservfond och säkerhetsfonder efter

en sammanslagning bör enligt kassorna avgöras på grundval av de nuvarande

fondbildningsreglerna. För den närmare bestämningen av fondkravet

hänvisar kassorna till en promemoria som upprättats av verkställande

direktören i Norrbottens läns stadshypoteks- och bostadskreditföreningar

Torkel Laestadius. I promemorian anges att fondkravet bör baseras dels på

de två institutionernas utlåningsgränser före sammanslagningen, dels på

den faktiska låneökningen under en följd av år. De i promemorian redovisade

beräkningarna mynnar ut i en förklaring att fondrelationen efter en sammanslagning

matematiskt sett inte behöver överstiga 1,4 % för kassan resp.

föreningarna. — Kassorna föreslår att fondrelationstalet bestäms till 1,5 %

för vardera kassan och föreningarna, dvs. 3 % för hela stadshypoteksorganisationen.

Som övre gräns för fondernas storlek bör de nuvarande reglerna för

bostadskreditorganisationen gälla. Härigenom skulle som fondmaximum

komma att gälla för kassan 3 % och för föreningarna 6 % av skulderna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna framhåller att de fond- och förvaltningsbidrag som f. n. tas ut i

och för sig torde vara tillräckliga för att åstadkomma den fondförstärkning

som behövs för att fondminimikravet skall uppnås på alla håll. Dessa bidrag

bör därför i princip kunna ligga till grund för den fortsatta verksamheten i

en utvidgad stadshypoteksinstitution. I denna bör förvaltnings- och fondbidrag

utgå med differentierade belopp för de olika typer av lån som kommer

att förvaltas. För de lån som utlämnats av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna

före införandet av enhetslånen bör bidrag utgå enligt samma

principer som tidigare. Nu gällande fondrelationstal bör sålunda ligga

till grund för bestämmandet av dessa bidrag. Härigenom kommer tidigare

låntagares kostnader inte att behöva öka genom sammanslagningen.

Remissyttrandena

Riksgäldsfullmäktige påpekar att eftersom kassornas sammanlagda nettoupplåning

f. n. uppgår till ca 18 miljarder kr. innebär en grundfond på 2,9

miljarder kr. en upplåningsmarginal på ca 11 miljarder kr. En så stor marginal

kan knappast anses påkallad i dagens läge. Fullmäktige ifrågasätter

därför en begränsning tills vidare av grundfonden, förslagsvis till 2,5 miljarder

kr.

Hgpoteksbanken behandlar utförligt frågan om kravet på fondbiidning.

Inledningsvis påpekar hypoteksbanken att kassorna i sin framställning inte

redovisat några närmare överväganden i fråga om behovet av kapitaltäckning

i den nya stadshypoteksinstitutionen. Utgångspunkter för sådana överväganden

finns i kreditinstitututredningens år 1967 angivna betänkande

»Samordnad banklagstiftning» (SOU 1967:64''). Kreditinstitututredningens

resonemang i fråga om syftet med kapitaltäckningsregler innebär, tillämpat

på hypoteksinstitutionerna, att syftet med fondbildningen bör vara att

ge innehavarna av obligationer trygghet mot förlust på sin placering. Förutom

genom utlåningssäkerheterna samt reserv- och säkerhetsfonder skyddas

obligationsinneliavarna dels genom bestämmelserna om solidarisk ansvarighet,

som innebär att en dold reserv av oöverskådlig storlek kan tas i

anspråk, dels — i sista hand — av en statlig grundfond. Risken för att obligationsinnehavarna

skall drabbas av förluster kan därför i praktiken uteslutas.

Fondbildningen bör emellertid vägas av så, att det blir ställt utom tvivel

att förpliktelserna kan fullgöras utan att grundfonden tas i anspråk. Samtidigt

bör genom fondbildningen skapas ett skydd för den solidariska ansvarigheten

så att denna inte behöver användas för att täcka förluster.

Kreditinstitututredningens uppfattning att förlustrisken på en placering

rimligen inte ändras efter vem som gör placeringen innebär enligt hypoteksbanken

att den av utredningen föreslagna riskgradindelningen lämpligen

kan vara normgivande även för hypoteksinstitutionerna. Med tillämpning

av de normer som anges av kreditinstitututredningen bör kapitaltäckningskravet

för stadshypoteksinstitutionen vara 1 %.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

33

Hypoteksbanken påpekar att det förhållandet att de säkerheter som ställs

för utlåningen också utgör säkerhet för motsvarande obligationer innebär,

att fondbildningen hos kassan och föreningarna svarar mot samma förlustrisker.

Kapitaltäckningsbehovet bör sålunda jämföras med den sammanlagda

fondbildningen. Hypoteksbanken fortsätter.

Av det ovan anförda torde framgå, att kassornas förslag om en fondrelation

på sammanlagt 3 % i den blivande stadshypoteksinstitutionen vida

överstiger de krav, som kan ställas med tillämpning av kreditinstitututredningens

normer. Det är av vikt att kravet på fondbildning inte ställs för

högt; fondbidragen slår oundvikligen igenom på hyrorna. Den höga hyresnivån

i nyproducerade hus har alltmera kommit att framstå som ett allvarligt

problem, och det är från allmän synpunkt angeläget att alla möjligheter

tillvaratas för att hålla hyrorna så låga som möjligt. Uttagande av onödigt

höga fondbidrag kan inte sägas stå i överensstämmelse med strävandena

att hålla lägsta möjliga hyresnivå. Hypoteksbanken föreslår därför att fondrelationskravet

i den blivande stadshypoteksinstitutionen begränsas till 1 %

1 vardera stadshypoteksföreningarna och kassan, eller sålunda sammanlagt

2 %.

En av riksgäldsfullmäktiges ledamöter har anslutit sig till hypoteksbankens

yttrande.

Ändamålsbestämmelser och vissa inre organisatoriska frågor

Gällande regler

Stadshypotekskassan har enligt 1 § SF till ändamål att driva lånerörelse

genom att lämna lån åt stadshypoteksföreningarna. Dessa har enligt 21 §

SF (ändrad 1966: 712) till ändamål att tillhandahålla lån mot säkerhet av

inteckning i fast egendom och tomträtt eller av förmånsrätt enligt lagen om

förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.

För bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna gäller ändamålsbestämmelser

med motsvarande innehåll (1 och 21 §§ BF, 21 § ändrad 1966:

714).

I fråga om stadshypoteksförenings representation vid ombudsstämma gäller

att stadshypoteksförening får utse ett ombud jämte en suppleant för

varje påbörjat tjugofemtal milj. kr. av föreningens sammanlagda obetalda

lånebelopp. Bostadskreditförening får utse ombud och suppleant för varje

tiotal milj. kr. av motsvarande belopp. För såväl stadshypoteksförening som

bostadskreditförening gäller att föreningen inte får representeras av flera

ombud än fem (7 § tredje stycket SF och BF).

Beträffande rösträtt på föreningsstämma gäller att varje medlem har en

röst (23 § andra stycket första punkten i reglementena).

Platsen för föreningsstämma skall vara den ort, där styrelsen har sitt

säte (22 § tredje stycket i reglementena).

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna

Kassorna föreslår att ändamålsbestämmelserna ändras så, att däri anges

att kassan resp. föreningarna också får bedriva verksamhet som står i samband

med lånerörelsen. Som skäl härför anförs att det härigenom skulle bli

möjligt för föreningarnas tjänstemän att hjälpa låntagarna med inteckningsåtgärder

och att förmedla andra tjänster som har samband med långivningen.

Kassorna anser att sedan numera alla föreningar har rätt att utse maximiantalet

ombud bör frågan om förenings representation vid ombudsstämma

tas upp till prövning. Enligt kassorna bör den i princip graderade rätten att

utse ombud ersättas med regler om att varje förening skall ha lika stor representation.

För en sådan ändring talar den omständigheten att alla föreningar

efter en sammanslagning av institutionerna kommer att ha en sådan

storlek, att en gradering är omotiverad. Ett annat skäl för eu sådan lösning

är att medlemmarnas rösträtt på föreningsstämmorna numera inte är

graderad i förhållande till låneskuldens storlek. Det är följdriktigast om

samma principer tillämpas för förenings- och ombudsstämmor. Kassorna

föreslår att antalet ombud för varje förening sätts till fem, dock med rätt

för förening att representeras av ett mindre antal ombud.

Enligt kassorna bör den nuvarande bestämmelsen om platsen för föreningsstämma

flyttas till förordningen och ändras så att styrelse, när särskilda

skäl föreligger, kan bestämma att föreningsstämma skall hållas på

annan ort inom föreningens verksamhetsområde än den, där styrelsen har

sitt säte. Som skäl för ändringen anför kassorna bl. a. att när en förening

övertagit en annan förenings rörelse kan den likviderade föreningens medlemmar

ha ett berättigat krav på att åtminstone vid särskilda tillfällen föreningsstämman

hålls exempelvis på den ort, där styrelsen för denna förening

haft sitt säte.

Remissyttrandena

Hypoteksbanken har förklarat sig inte ha något att invända mot den

föreslagna ändringen av ändamålsbestämmelserna, men har samtidigt framhållit,

att den service som inom landshypoteksinstitutionen ges åt låntagarna

i samband med långivningen har ansetts ha ett så naturligt samband

med låneverksamheten, att författningsbestämmelse därom inte behövts.

Bankinspektionen anser att det av kassornas motivering för ändringsförslaget

inte klart framgår vad förslaget syftar till.

HSB hemställer att de föreslagna reglerna om förenings representation

vid ombudsstämma måtte överarbetas. Eftersom föreningarna är solidariskt

ansvariga för kassans förbindelser i förhållande till sina skulder till kassan,

bör föreningarnas inflytande i kassan differentieras med hänsyn härtill. En

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

ändamålsenlig lösning är att ge varje förening rätt att utse ett visst antal

ombud samt därutöver fördela ett antal ombudsplatser proportionellt efter

föreningarnas engagemang i kassan. — Även reglerna om rösträtt på föreningsstämma

behöver utredas ytterligare. HSB menar att kassorna bort

pröva andra och med hänsyn till verksamhetens art mera ändamålsenliga

lösningar än den nuvarande likaröstprincipen.

Departementschefen

Kassornas förslag till upplåningsregler skiljer sig i några hänseenden

från vad som f. n. gäller. För att få större flexibilitet i upplåningsmöjligheterna

har kassorna i fråga om rätt till annan upplåning än upplåning

mot obligationer föreslagit att kravet på att det skall röra sig om ett tillfälligt

behov av medel slopas. Bankföreningen har avstyrkt förslaget under

hänvisning till det ingrepp i kapitalmarknadens struktur och funktionssätt

som en mera allmän reversupplåning från kassans sida skulle

innebära. Av vad kassorna anfört framgår emellertid att avsikten inte är

att utnyttja en vidgad upplåningsmöjlighet på ett sådant sätt. Det kan enligt

min mening någon gång vara till fördel för låneverksamheten att stadshypotekskassan

har möjlighet att låna upp medel på annat sätt än mot

obligationer utan att vara bunden av begränsningen till tillfälligt behov.

Eu sådan inskränkning gäller inte för de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen

och sedan år 1965 ej heller för skeppshypotekskassan. Jag

förordar därför att den föreslagna ändringen genomförs. Som kassorna

föreslagit bör ändringen föranleda att upplåningsmaximum — tio gånger

grundfondens storlek —- i fortsättningen får avse all upplåning och inte

som f. n. uteslutande obiigationsupplåningen.

Kassorna har också föreslagit en ny konstruktion av reglerna om tillståndstvång

för ny upplåning i fall, då grundfonden gått ned med anledning

av förluster på kassans rörelse. Förslaget innebär att den minskning

av grundfonden som utlöser kravet på upplåningstillstånd inte som f. n.

skall preciseras till vissa belopp utan i stället sättas i relation till grundfondens

storlek. Har grundfonden gått ned med mer än 5 % skall för ny

upplåning krävas tillstånd av Kungl. Maj :t. Om minskningen överstiger

10 % skall dessutom krävas tillstånd av riksdagen. Genom den förordade

ändringen blir förhållandet mellan grundfondens storlek och den minskning

som medför tvång på tillstånd för ny upplåning i stort sett detsamma

som rådde före grundfondshöjningarna under senare år. Förslaget har lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen. Även jag godtar den föreslagna

ändringen.

Bankinspektionen har ifrågasatt om inte reglerna om den särskilda pantförskrivningen

av lånereverser jämte säkerheter till säkerhet för obligationsköparna

och om den offentliga vården nu kan avvecklas. Motsvarande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

regler togs för skeppshypotekskassans del bort år 1965. Enligt min mening

kan det finnas skäl att även för stadshypoteksinstitutionens del överväga

att slopa dessa regler. Jag anser emellertid att denna fråga — som inte närmare

berörts av kassorna — lämpligen bör prövas i samband med den översyn

av vissa andra regler för stadshypoteksinstitutionens verksamhet som

enligt vad jag tidigare förutskickat skall göras.

Reglerna om upplåning har tagits upp i 7 och 8 §§ i förslag till ny förordning

för stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningar som upprättats

inom finansdepartementet.

Som jag nämnt i det föregående måste efter införandet år 1965 av enhetslånet

— ett amorteringslån från botten och upp till 75 % av uppskattningsvärdet

av den belånade egendomen — all ny utlåning ske genom

bostadskreditinstitutionens försorg eftersom stadshypoteksinstitutionens

övre belåningsgräns är 60 % av samma värde. Efter eu sammanslagning av

de båda institutionerna skall den nya stadshypoteksinstitutionen få tillämpa

de belåningsgränser som nu gäller för bostadskreditorganisationen.

Kassorna har föreslagit att reglerna om fasta lån skall finnas kvar i den

nya stadshypoteksförordningen trots att all nyutlåning f. n. förutsätts

ske i form av amorteringslån. Kassorna har härigenom velat lämna möjligheten

öppen för stadshypotekskassan att vid en ändring på fastighetskreditmarknaden

åter kunna lämna fasta primärlån. Förslaget har inte

berörts av remissinstanserna. Eftersom det inte synes aktuellt att återgå till

denna lån ef orm när det gäller finansiering av bostadsbyggandet ämnar jag

vid den översyn av vissa andra regler, som jag tidigare nämnt, undersöka

om inte bestämmelserna om fasta lån kan avvaras. Tills vidare bör därför

bestämmelserna om fasta lån få stå kvar.

Kassorna har föreslagit vissa ändringar i de gällande bestämmelserna

om rätt till placering av tillfälliga överskottsmedel. Sålunda har uppräkningen

av de inrättningar hos vilka insättning får ske — affärsbank, sparbank

och postgirot — ersatts med termen bank. Jag anser att det för att undvika

tveksamhet i fråga om vilka institut som faller in under begreppet bank är

lämpligast att behålla en uppräkning av instituten i författningstexten. Därvid

bör postgirot bytas ut mot postbanken och — som jordbrukskasseförbundet

yrkat — även centralkassa för jordbrukskredit tas med. Mot förslaget

att tillåta insättning också i riksgäldskontoret har jag ingen erinran.

Bankinspektionen har kritiserat förslaget att köp av kassans egna obligationer

— liksom enligt den gällande stadshypoteksförordningen — skall få

räknas som placering och till följd därav få tas upp som tillgång i kassans

bokföring. Det är visserligen riktigt som bankinspektionen påpekat att köp

av egna obligationer formellt sett i stället är att betrakta som amortering av

skuld men jag är inte beredd att nu ändra det redovisningssystem som sedan

länge gällt i stadshypoteks- och bostadslåneditinstitutionerna. Den av bank
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968 37

inspektionen väckta frågan kommer dock att uppmärksammas vid den nyss

nämnda översynen.

F. n. anges i författningstexten mot vilka säkerheter utlåning av överskottsmedel

får ske, nämligen obligationer utfärdade av staten, hypoteksbanken

eller någon av kassorna eller också inteckning i stadsfastighet eller

förmånsrätt på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen

om vissa gemensamhetsanläggningar. Att som kassorna föreslagit slopa denda

uppräkning och endast ange att det skall vara fråga om fullgod säkerhet

är enligt min mening inte behövligt när, som kassorna uppgett, någon vidgad

placeringsrätt inte åsyftats med förslaget. Jag är därför inte beredd att godta

förslaget på denna punkt. Begränsningen till stadsfastighet i fråga om fastighetsbelåning

bör dock kunna utgå.

Reglerna om stadshypotekskassans utlåning och om föreningarnas lånerörelse

har i departementsförslaget tagits upp i 9—11 och 28—31 §§.

En sammanslagning av stadshypoteks- och hostadskreditinstitutionerna

föranleder en samordning av fondreglerna.

Kassorna har förordat att den statliga grundfondens storlek skall svara

mot det sammanlagda beloppet av de två grundfonder som f. n. finns för

kassorna, dvs. 2,9 miljarder kr. Därigenom skulle upplåningsmaximum,

som är tio gånger grundfondens storlek, bli 29 milj årder kr. Riksgäldsfullmäktige

har anmärkt att detta i dagens läge innebär en upplåningsmarginal

på ca 11 miljarder kr., en marginal som enligt fullmäktiges uppfattning är

väl stor. Jag vill med anledning härav framhålla att nettoökningen av utestående

hypotekslån för de båda kassorna tillsammans varit närmare 2 miljarder

kr. under ettvart av åren 1966 och 1967. Den vidgade stadshypoteksinstitutionens

årliga utlåningsökning kan väntas inte understiga detta belopp.

Med hänsyn härtill anser jag mig kunna godta en grundfond av den

föreslagna storleken, i synnerhet som grundfondens storlek endast innebär

formella möjligheter till ökad obligationsupplåning. Den faktiska upplåningen

måste liksom hittills följa de normer som förestavas av den allmänna

kreditpolitiken.

Enligt gällande bestämmelser skall vardera kassan avsätta den årliga

vinsten till en reservfond. Kassorna har rätt att förstärka fonden också

genom att ta ut förvaltnings- och fondbidrag av föreningarna. Dessa bidrag

skall möjliggöra avsättning till reservfonden så att denna inom skälig

tid motsvarar för stadshypotekskassans del 1 % och för bostadskreditkassans

del 3 % av kassans skulder. För föreningarnas del skall på likartat

sätt byggas upp säkerhetsfonder som inom skälig tid skall utgöra 1 %

(stadshypoteksföreningarna) resp. 3 % (bostadskreditföreningarna) av

skulderna till kassan. Den fondtäckning som skall eftersträvas för stadshypoteksinstitutionen

som helhet är således 2 % av upplåningsskulden.

Motsvarande procenttal för bostadskreditinstitutionen är 6 %.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Reserv- och säkerhetsfondernas storlek i procent av låneomslutningen var

vid slutet av år 1967 följande.

Stadshypoteksföreningarna ............ 1,06

Stadshypotekskassan .................. 1,47

Hela institutionen .................... 2,53

Bostadskreditföreningarna ............. 1,31

Bostadskreditkassan .................. 1,06

Hela institutionen .................... 2,37

Samtliga föreningar .................. 1,16

Kassorna............................. 1,31

Båda institutionerna .................. 2,47

Kassornas förslag till fondrelationskrav, 1,5 % för såväl stadshypotekskassan

som föreningarna, grundar sig på en matematisk sammanvägning

av de gällande kraven. En remissinstans, hypoteksbanken, har närmare berört

förslaget och med utgångspunkt i vad kreditinstitututredningen anfört

i fråga om nya kapitaltäckningsregler för bankinstituten förordat, att fondrelationskravet

bestäms till 1 % för såväl kassan som föreningarna. Övriga

remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.

För egen del vill jag framhålla följande. Frågan om fondkravet bör prövas

från två utgångspunkter. A ena sidan bör fondställningen vara så stark

att den utgör ett tillräckligt skydd för obligationshavarna och samtidigt

innebär en garanti för att det solidariska ansvaret och grundfonden inte

skall behövas las i anspråk för att täcka förluster. Å andra sidan bör fonderna

inte vara onödigt stora, eftersom detta drar med sig större kostnader

för låntagarna och därmed höjer boendekostnaderna. Den trygghet som

följer av ett högre fondrelationskrav får således vägas mot de nackdelar

de stigande kostnaderna medför för hyresmarknaden.

I det förslag till bl. a. nya kapitaltäckningsregler för bankinstituten som

lagts fram för riksdagen i prop. 1968: 143 ställs upp ett kapitalkrav på 1 %

i fråga om fordringar mot säkerhet av inteckning inom 75 % av det uppskattade

värdet av den fasta egendomen. Omsatt på stadshypoteksinstitutionen

skulle detta betyda ett fondrelationskrav av 1 % för institutionen i dess

helhet. Emellertid kan reglerna för bankinstituten inte utan vidare tillämpas

för stadshypoteksinstitutionen. Bl. a. måste hänsyn tas till att bankinstituten

har en helt annan utlåningsstruktur. Enligt min mening bör

fondrelationskravet bestämmas till 1 % för såväl kassan som förening, eller

således till 2 % för institutionen som helhet. En förutsättning för att jag

skall godta så låga fondrelationskrav är emellertid att de konstrueras som

minimikrav som i princip alltid skall vara uppfyllda. För kassan bör gälla

att om fondens storlek tilfälligtvis gått ned under föreskrivet belopp så skall

den snarast möjligt åter ökas till detta. Vissa föreningar får svårt att inom

den närmaste tiden klara ett fondrelationskrav på 1 %. Sådana svårigheter

kan i framtiden också inträda för förening med kraftigt ökande utlåning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Jag föreslår därför en subsidiär bestämmelse som innebär, att om en förenings

säkerhetsfond inte svarar mot 1 % av föreningens skulder så skall i

stället samtliga föreningars säkerhetsfonder tillsammans svara mot samma

procenttal av kassans skulder. Detta medför att fondrelationskravet alltid

kommer att vara minst 2 % för stadhypoteksorganisationen sedd som enhet.

Den närmare tillämpningen av den subsidiära regeln får ske efter anvisningar

av kassan. Med en sådan konstruktion av fondkravsreglerna förstärks

skyddet för obligationshavarna och minskas risken för ett utnyttjande av det

solidariska ansvaret och grundfonden.

För stadshypotekskassan gäller f. n. att om reservfonden uppgår till ett

belopp som svarar mot 2 % av skulderna får vinstmedel användas till ändamål

som har samband med kassans uppgift. Stadshypoteksförening får

använda avkastningen av säkerhetsfonden till att täcka förvaltningskostnader

under förutsättning att fondrelationstalet är minst 2 %. För bostadskreditorganisationen

är motsvarande procenttal 3 resp. 6. Kassorna har föreslagit

att det som nu gäller för bostadskreditorganisationen skall gälla också

för den nya stadshypoteksinstitutionen. Jag anser emellertid att en sådan

lösning kan föranleda en alltför stark fondbildning med onödigt stora kostnader

för låntagarna som följd. Enligt min mening är 2 % en lämpligt avvägd

övre gräns för såväl kassans reservfond som föreningarnas säkerhetsfonder.

Enligt vad jag föreslagit i det föregående skall för det fall någon

förening inte kan klara det föreslagna fondrelationskravet på 1 % subsidiärt

gälla, att föreningarnas säkerhetsfonder sammanlagda skall svara mot 1 %

av kassans skulder. Detta innebär att förening av kassan kan bli ålagd att

förstärka sin säkerhetsfond så att den kommer att svara mot något mer än

2 % av skulderna för att därigenom medverka till att det samlade kravet för

föreningarna uppfylls. De skatteproblem ett sådant åläggande kan medföra

kommer jag att beakta vid utformningen av det förslag till ändring av 29 §

3 mom. kommunalskattelagen som — efter Kungl. Maj :ts godkännande —

avses skola föreläggas 1969 års vårriksdag.

Jag godtar kassornas förslag till övergångsbestämmelse av innebörd att

nu gällande fondrelationstal skall ligga till grund för bestämmandet av förvaltnings-

och fondbidrag i fråga om de lån som beviljats före fusionen.

I departementsförslaget är bestämmelser om grundfonden upptagna i 13

och 14 §§ samt om reserv- och säkerhetsfonderna i 15—17 och 34—37 §§.

Från redaktionell synpunkt innebär detta bl. a. att reglerna om säkerhetsfondens

övre gräns flyttats från reglementet till förordningen.

Jag har inte någon erinran mot den av kassorna föreslagna omformuleringen

av ändamålsbestämmelserna för att göra klart, att institutionens

tjänstemän skall ha rätt att lämna låntagarna hjälp i frågor som

har samband med långivningen. Jag vill betona att härmed endast avses åtgärder

som har en nära anknytning till institutionens lånerörelse. Ändamålsbestämmelserna

återfinns i 1 och 19 §§ i departementsförslaget.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna har föreslagit vissa ändringar i några bestämmelser som rör den

inre organisationen. Sålunda har förordats en omkonstruktion av

reglerna om förenings representation på ombudsstämma. F. n. gäiler att förenings

rätt att utse ombud är graderad efter föreningens skuld till kassan

men med begränsning till högst fem ombud. Som nämnts i det föregående

har graderingen endast teoretiskt intresse, eftersom varje förening nu är så

stor att den har rätt att representeras av det maximala antalet ombud. Kassornas

förslag innebär att graderingen slopas och att ombudsantalet får

vara fem för varje förening. Därigenom skulle likaröstprincipen, som sedan

år 1963 gäller för rösträtt på föreningsstämma, komma att tillämpas också i

fråga om representation vid ombudsstämma. HSB har hävdat att ytterligare

utredning av ombudsfrågan är behövlig. Enligt denna remissinstans bör det

solidariska ansvaret föranleda att föreningarnas inflytande i kassan differentieras

efter storleken av föreningarnas skulder till kassan och att likaröstprincipen

bör överges beträffande rösträtt på föreningsstämma. För egen

del anser jag att kassornas förslag bör genomföras. Jag vill dock framhålla

att det kan finnas anledning att ta frågan till förnyad prövning samtidigt

med den översyn av vissa andra bestämmelser, varom jag talat i det föregående.

— Bestämmelser om ombudsstämma är i departementsförslaget upptagna

i 6 §. Regler om föreningsstämma är upptagna i 26 och 27 §§. Vissa av

sistnämnda regler finns nu i reglementet.

I likhet med remissinstanserna har jag intet att invända mot den föreslagna

ändringen i fråga om platsen för hållande av föreningsstämma. —

Bestämmelse härom är upptagen i 26 § tredje stycket i departementsförslaget.

Kassornas förslag till ny förordning för stadshypoteksinstitutionen innefattar

— förutom de sakliga ändringar som behandlats i det föregående —

också en omarbetning av den gällande förordningen såtillvida att vissa bestämmelser

mönstrats ut för att i stället ingå i reglementet och att andra

bestämmelser llyttats från reglementet till förordningen. Dessutom har några

föreskrifter i den gällande förordningen slopats som obehövliga. Dessa ändringar

och de redaktionella ändringar i övrigt som kassorna gjort i författningstexten

är, enligt min mening, i huvudsak ändamålsenliga. Departementsförslaget

stämmer därför i dessa hänseenden — med vissa avvikelser

— överens med kassornas författningsförslag.

Den nya förordningen skall enligt departementsförslaget träda i kraft

den dag Kungl. Maj :t bestämmer. Om — såsom jag antytt i det föregående

— fusionerna kan genomföras vid kommande årsskifte bör den nya förordningen

sättas i kraft den 1 januari 1969.

I anledning av sammanslagningen av de båda institutionerna krävs vissa

övergångsbestämmelser. Dessa har berörts i det föregående.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

41

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att

dels anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om fusion inom stadshgpoteks- och bostadskreditinstitutionerna,

2) förordning om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om

stadshypoteksföreningar,

3) förordning angående upphävande av förordningen den 29 november

1963 (nr 575) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda två garantiförbindelser,

en på 2,9 miljarder kr. att utgöra stadshypotekskassans grundfond

och en som innebär åtagande som svarar mot bestämmelsen i 5 § förslaget

till förordning om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680527

Doktrin (1)

  1. Dan Hanqvist, Förfogar föreningsledningen över föreningsmedlemskapet?, SvJT 2008 s. 466, på s. 476 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:370 Skrivelse till Konungen i anledning av motion om utredning angående bankväsendet. a1 i texten
  2. BU 1968:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fusion inom stadshgpoteksoch bostadskreditinstitutionerna, m. m. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2008 s. 466 Dan Hanqvist, Förfogar föreningsledningen över föreningsmedlemskapet? s. 476 i texten