Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

1968-10-25 · 175 sidor, varav 170 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 170 av 175 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:154, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

1

Nr 154

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m.m.; given Stockholms slott den

25 oktober 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni

1951 (nr 440),

3) förordning angående ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § förordningen

den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändrade regler för allmän fastighetstaxering,

som skall ske nästa gång år 1970. De nya reglerna grundar sig på förslag

av 1966 års fastighetstaxeringskommittéer i betänkandet SOU 1968: 32.

Ändringarna är av teknisk natur. De innebär i huvudsak följande.

Delvärdena för jordbruksfastighet, vilka nu är jordbruksvärde, skogsvärde

samt tomt- och industrivärde, ersätts med delvärdena jordbruksvärde,

skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar samt

exploateringsvärde.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 151

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Det införs ett nytt förenklat förfarande för beräkning av skogsvärde på

fastigheter med en skogsmarksareal som understiger 25 hektar, i norrlandslänen

50 hektar.

Ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd befrias från en del administrativt

arbete. Detta läggs i stället, i överensstämmelse med vad som gäller

vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, på lokal skattemyndighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

3

l:o) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att punkt 7 av anvisningarna till 9 § och punkt

8 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen den 28 september 19281

skall upphöra att gälla, dels att 6 § 2 mom., 7—10 §§, 22 § 1 mom., 24 §

1 mom., punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 §, punkterna 2—4 av anvisningarna

till 10 § samt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § lagen skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till anvisningarna till

10 § lagen skall fogas två nya punkter, 4 a och 4 b, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

2 m o m. Taxering skall ej ske av 2 m o m. Taxering skall ej ske av

fastighet, som avses i 5 § 2 och 4 fastighet, som avses i 5 § 1 mom. c),

mom. 2 och 4 mom.

7 §•

Fastighet taxeras--—---annat ändamål.

Användes fastighet-----annan fastighet.

Ligger fastighet

Under jordbruk

Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret

särskilt upptaget fiskeri

taxeras såsom annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

eller skogsbruk,

till jordbruk.

I jord- eller fastighetsregistret särskilt

upptaget fiskeri taxeras såsom

annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Varje taxeringsenhet----särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är---—---i övrigt;

b) frälseränta och i jord- eller fas- b) i jord- eller fastighetsregistret

tighetsregistret särskilt upptaget fis- särskilt upptaget fiskeri;

keri;

c) byggnad eller------tillförlitligen bedömas.

Tillhöra delar — —----av taxeringsenheten.

Ingå i------eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av 9 § och punkt 4 av anvisningarna till 9 § se 1951: 438, av 10 § se 1963:

682, av 22 § 1 mom. och punkt 2 a av anvisningarna till 22 § se 1962:163, av 24 § 1 mom. se

1954: 51 samt av! punkterna 5 och! 7 av anvisningarna till 9 § och av punkterna 2—4 av anvisningarna

till 10 § se 1932: 291.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §•

Taxeringsvärde skall,---(allmänna saluvärdet).

Område, som-----— — — allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas till tjugu

gånger det belopp, varmed räntan beräknas

utgå.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Vid taxering-------redovisas, nämligen:

för jordbruksfastighet: för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed

förstås fastighetens värde, utom värdet

av växande skog, under förutsättning

att fastigheten användes för

jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

skolande därvid särskilt angivas

vad av jordbruksvärdet som belöper

å skogsmark (skogsmarksvärde);

b) skogsvård e, varmed förstås

värdet av växande skog; samt

c) tomt- och industrivärd

e, varmed förstås värde, som fastigheten

eller del därav äger utöver

jordbruksvärdet och skogsvärdet på

grund därav, att till fastigheten hörande

mark kan tillgodogöras för annat

ändamål än jordbruk med binäringar

eller skogsbruk;

för annan fastighet:

a) markvärde eller — ----

a) jordbruksvärde;

b) skogsbruksvärd e;

c) värde av övrig mark;

d) värde av särskilda

tillgångar;

e) exploateringsvärde;

för annan fastighet:

(särskilt maskinvärde).

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten — •—■ -— — å fastigheten;

arrende, som fastighetens brukare arrende, som fastighetens brukare

haft att därför utgöra, samt frälse- haft att därför utgöra, samt annan

ränta eller annan avgäld, som skolat avgäld, som skolat utgå av fastighe
-

utgå av fastigheten; ten;

ränta å--------—tillhörande fördelningsledningar.

Har skog------- — tidigare medgivits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har växande------av upplåtelsen.

Hemmavarande barn,---tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening----nämnda gottgörelse.

24 §.

1 m o m. Till intäkt---eller naturtillgångar;

avgäld med mera dylikt, som in- avgäld med mera dylikt, som influtit

från fastigheten; flutit från fastigheten.

(rälseränta.

Har fastighet------30 §2 mom.

Förmån av-------särskilt redovisas.

Anvisningar

till 9 §.

4. För jordbruksfastighet---fastighet (skogsvärderings
instruktion).

Dylik fastighet------å skogsmarken.

Sasom skogsmark skall, pa

sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,

upptagas all icke

odlad mark som, vare sig den vid

tillfället är skogbärande eller ej, är

lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark räknas icke

s. k. impediment; sådan marks värde

skall medräknas vid värdesättning

av fastigheten i övrigt.

Särskild förmån å skogsmarken,

såsom skogsbete, möjlighet

till jakt, byggnad å skogen, i den mån

densamma ej bör anses inbegripen i

sådant normalt byggnadsbestånd å

taxeringsenheten, som inräknas i de

för inägorna tillämpade enhctsvärden,

servitutsrätt eller dylikt, skall

uppskattas för sig med särskilt belopp,

och värdet av dylik förmån

skall sålunda ej inräknas i det skogsmarksvärde,

som enligt 10 § skall

särskilt angivas. Vid dylik uppskattning

skall alltid iakttagas, att uppskattning

sker till det värde förmånen

har för den taxeringsenhet, varom

fråga är. Om rationellt skogsbruk

bedrives å skogsmarken, må betesvärde

åsättas endast såframt betet

plägar utnyttjas. Därest å skogsmark,

varå rationellt skogsbruk ej

Såsom s k o g s in a r k skall, på

sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,

upptagas all icke

odlad mark som, vare sig den vid

tillfället är skogbärande eller ej, är

lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark räknas icke

s. k. impediment; sådan marks värde

skall medräknas vid uppskattning

av värde av övrig mark.

Särskild f ö r in å n på skogsmarken,

såsom möjlighet till jakt,

byggnad på skogen, servitutsrätt eller

dylikt, skall uppskattas för sig

med särskilt belopp och ingå i värde

av särskilda tillgångar. Värdet av dylik

förmån skall sålunda ej inräknas

i det skogsmarksvärde, som enligt

punkt 3 av anvisningarna till 10 §

skall särskilt angivas. Vid dylik uppskattning

skall alltid iakttagas, att

uppskattning sker till det värde förmånen

har för den taxeringsenhet,

varom fråga är. Sådan byggnad som

är behövlig för skogsbruksdrift åsättes

intet särskilt värde. Dennas värde

anses ingå i skogsvärdet. Skogskojor

och liknande mera tillfälliga

byggnader åsättas intet särskilt värde,

utan anses deras värde ingå i

skogsmarkens värde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 154- år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

bedrives, bete ej plägar utnyttjas,

torde detta i regel visa, att betet för

ifrågavarande fastighet har så obetydligt

värde, att anledning att särskilt

uppskatta detsamma saknas.

Skogskojor och liknande mera tillfälliga

byggnader åsättas intet särskilt

värde, utan anses deras värde

ingå i skogsmarkens värde.

Har på----— ---—-—- till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller — -— -— likartat ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes

i allmänhet blott å sådan jordbruksfastighet,

å vilken finnes vattenfall,

brytvärdig fyndighet, torvmosse

e. dyl. eller som är belägen i närheten

av större stad eller i tillväxt varande

industri-, järnvägs- eller annat

tätare bebyggt samhälle. Men

även närbelägenhet till gruv- eller

vattenkraftsanläggning, badortsanläggning

eller annat sådant företag

kan medföra, att i fastighetens allmänna

saluvärde ingår ett mervärde

av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen

å en dylik ort fortskrider,

behöver närbelägen därför lämpad

mark tagas i anspråk för nya bostäder,

industriella anläggningar m. m.

Vid uppskattning-------exploatering m. m.

Beträffande i-------här ovan.

Ett dylikt högre värde förefinnes i

allmänhet blott på sådan jordbruksfastighet,

som är belägen i närheten

av större stad eller i tillväxt varande

industri-, järnvägs- eller annat

tätare bebyggt samhälle. Men även

närbelägenhet till gruv- eller vattenkraftsanläggning,

badortsanläggning

eller annat sådant företag kan medföra,

att i fastighetens allmänna saluvärde

ingår ett mervärde av ifrågavarande

art; i den mån utvecklingen

å en dylik ort fortskrider, behöver

närbelägen därför lämpad mark tagas

i anspråk för nya bostäder, industriella

anläggningar m. m.

till 10 §.

2. Vid angivande av j o r d bruksvärde

har man att utgå ifrån att

fastigheten i fråga användes till jordbruk

med binäringar eller skogsbruk.

Med denna förutsättning skall

såsom jordbruksvärde upptagas värdet

av fastighetens hela ägoområde

i åker, tomt- och trädgårdsmark,

äng, skogsmark — dock utan att värdet

av därå växande skog medräknas

— övrig mark såsom vägar, mossar,

myrar, kärr, m. m., samt till fastigheten

hörande vattentäckt område,

ävensom värdet av jordägaren

tillhöriga mangårds- och driftbygg
-

2. Med jordbruksvärde förstås

fastighetens värde av annan produktiv

mark än skogsmark med de

byggnader och andra anläggningar,

som äro behövliga för jordbruksdrift.

Vid angivande av jordbruksvärde

har man att utgå ifrån att fastigheten

i fråga användes till jordbruk

med binäringar. I jordbruksvärdet

skall ingå värdet av fastighetens

hela ägoområde i åker, tomtoch

trädgårdsmark och ängs- och betesmark

samt byggnad som tillhör

jordägaren och är behövlig för jordbruksdriften,

såsom mangårds- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

nader, såsom bostadsbyggnad för

ägare eller brukare med tillhörande

s. k. ekonomibyggnader, samt byggnader

uppförda för ägares eller brukares

bekvämlighet och trevnad, såsom

lusthus, bad- och båthus, stall

för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar-

eller inspektorsbyggnad,

drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader,

stall, ladugård, ladu- och

logbyggnader, smedja o. dyl., bostäder

för skogsförvaltare, skogvaktare

eller annan skogspersonal samt för

skogsarbetare, ävensom byggnader,

avsedda för sådan verksamhet, som

är att hänföra till jordbrukets binäringar.

Om dylika---såsom jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande

skall ur totalvärdet urskiljas och

särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde

för all i taxeringsenheten

ingående dylik mark, beräknat

enligt de i punkt 4 av anvisningarna

till 9 § angivna grunder. I vederbörande

taxering slängd skall särskilt

antecknas dels värde å bete på skogsmark,

beräknat enligt de i punkt 4

av anvisningarna till 9 § angivna

grunder, dels värde å övriga i jordbruksvärde

ingående särskilda förmåner,

såsom byggnader, i den mån

ej hänsyn till desamma tagits vid tilllämpning

av enhetsvärden eller eljest

gällande allmänna taxeringsgrunder,

eller särskilda naturtillgångar,

vartill särskild hänsyn tagits

vid taxeringen, m. m.

3. Såsom skogsvärde utföres

värdet av den växande skogen å all

i fastigheten ingående skogsmark,

uppskattat enligt de grunder, som

angivas i punkt 4 av anvisningarna

till 9 §.

(Föreslagen lydelse)

driftbyggnad samt byggnader, avsedda

för jordbrukets binäringar.

3. Med skogsbruksvärde

förstås fastighetens värde av växande

skog med de byggnader och anläggningar,

som åro behövliga för

skogsbruksdrift, samt värde av

skogsmark. Såsom skogsbruksvärde

upptages värdet av den växande skogen

på all i fastigheten ingående

skogsmark (skogsvärdet) och värdet

av skogsmarken (skogsmarksvärdet).

I skogsvärdet ingår värdet av

de byggnader och andra anläggning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

4. T o m t- och industrivärd

e redovisas i fall, då på grund av

att jordbruksfastighet kan tillgodogöras

för annat ändamål än jordbruk

med binäringar eller skogsbruk

ett särskilt värde tillkommer densamma

utöver jordbruks- och skogsvärde,

och utföres med det belopp,

som utgör skillnaden mellan å ena

sidan det enligt 9 § åsatta totala

taxeringsvärdet och å andra sidan

jordbruks- och skogsvärde.

Därest tomt- och industrivärde belöper

allenast å viss del eller vissa

delar av en fastighet, iakttages, att

sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i vederbörande

taxeringslängd. Befinnes fastighet till

särskilda områden hava olika tomtoch

industrivärden, skall likaledes

sådant i längden angivas.

(Föreslagen lydelse)

ar, som äro behövliga för skogsbruksdrift.

Skogsvärde och skogsmarksvärde

skola uppskattas enligt

de grunder, som angivas i punkt 4 av

anvisningarna till 9 §. Vid bestämmandet

av skogsbruksvärdet skall

skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet

och särskilt angivas.

4. Med värde av övrig

mark förstås fastighetens värde

av icke produktiv mark samt värde

av vattentäckt område som hör till

fastigheten. Med icke produktiv

mark avses sådan mark som på

grund av sin beskaffenhet ej kan

ekonomiskt utnyttjas för jordbruk

eller skogsbruk.

4. a. Med värde av särskilda

tillgångar förstås fastighetens

värde av sådana särskilda förmåner

eller naturtillgångar o. d.,

som skulle verka höjande på köpeskillingen

vid en överlåtelse. Häri inräknas

exempelvis värdet av sådana

byggnader och anläggningar, som ej

kunna anses behövliga för jordbruks-

eller skogsbruksdrift, värdet

av grusfyndigheter, jakt och fiske

samt servitutsrätt.

4. b. Med exploateringsvärd

e förstås det värde, som fastigheten

eller del därav äger utöver

jordbruksvärde, skogsbruksvärde,

värde av övrig mark samt värde av

särskilda tillgångar på grund av att

mark som hör till fastigheten kan

tillgodogöras för bebyggelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15-i år 1968

9

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om exploateringsvärde belöper endast

på viss del eller vissa delar av

en fastighet, skall sådan del eller sådana

delar till läge och storlek angivas

i fastighetslängden. Ha särskilda

områden på en fastighets olika

exploateringsvärden, skola dessa

likaledes angivas i längden.

till 22

2. a. Avdrag medgives för sådan

värdeminskning å till jordbruket eller

till dess binäringar eller till

skogsbruket hörande driftbyggnader,

därunder inbegripna för driften nödiga

bostadsbyggnader, som dessa

även med normalt underhåll och aktsam

vård äro underkastade. Avdraget

bör bestämmas till viss procent

av byggnadens värde. Detta skall anses

vara lika med anskaffningskostnaden.

Kan denna icke visas, skall

såsom byggnads värde anses två

tredjedelar av det under beskattningsåret

gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående

skogsmarksvärde, i den mån

det överstiger 25 000 kronor, samt

med skäligt värde å mera betydande

naturtillgångar och särskilda förmåner.

Dessa anses såsom mera betydande,

om värdet därå överstiger en

tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet.

Procenttalet bör bestämmas

olika allt efter den tid en byggnad

av ifrågavarande art anses kunna

för sitt ändamål utnyttjas. Vid bestämmande

av denna tid skall vederbörlig

hänsyn tagas exempelvis därtill,

att en av arrendator uppförd

byggnad enligt arrendeavtalet icke

skall vid arrenderättens upphörande

lösas av jordägaren (jfr punkt 7 av

anvisningarna till 29 §).

Såsom för —- — —

Fasta maskiner -—

Därest inkomst —

2. a. Avdrag medgives för sådan

värdeminskning å till jordbruket

eller till dess binäringar eller till

skogsbruket hörande driftbyggnader,

därunder inbegripna för driften nödiga

bostadsbyggnader, som dessa

även med normalt underhåll och aktsam

vård äro underkastade. Avdraget

bör bestämmas till viss procent

av byggnadens värde. Detta skall anses

vara lika med anskaffningskostnaden.

Kan denna icke visas, skall

såsom byggnads värde anses två

tredjedelar av summan av under beskattningsåret

gällande taxerat jordbruksvärde,

skogsmarksvärde, värde

av övrig mark och värde av särskilda

tillgångar, minskat med skäligt

värde av mera betydande naturtillgångar

och särskilda förmåner.

Skogsmarksvärdet inräknas dock

med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar

och särskilda förmåner anses

såsom mera betydande, om värdet

därav överstiger en tiondedel av

ovannämnda summa. Procenttalet

bör bestämmas olika allt efter den

tid en byggnad av ifrågavarande art

anses kunna för sitt ändamål utnyttjas.

Vid bestämmande av denna tid

skall vederbörlig hänsyn tagas exempelvis

därtill, att en av arrendator

uppförd byggnad enligt arrendeavtalet

icke skall vid arrenderättens

upphörande lösas av jordägaren (jfr

punkt 7 av anvisningarna till 29 §).

nödig bostadsbyggnad.

---- — första stycket.

— — om jordbruksfastighet.

lf Bilxang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 15-1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången

vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Äldre bestämmelser om frälseränta

gäller alltjämt beträffande frälseränta som finns vid utgången av

år 1968.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

11

2:o) Förslag

till

Förordning

om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440)

Härigenom förordnas, dels att avdelning A, avdelning B punkterna 1, 5

och 10 samt avdelningarna F och G skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni

19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

A. Allmänna värderingsgrunder

--—- — — där bedrivas.

—----—- skogen hänförts.

---framtida avverkningar.

-— —-----att utröna

----följande sätt.

för skogsbruket,

det avverkas.

Skogsmark med--

Skogens avkastning -

Eftersom det---

Om det-----

För taxeringen -—-•—

Uppskattning sker —

Särskilda värden--

I viss nedan angiven ordning beaktas

onormal förekomst av kalmark.

Att särskilda förmåner å skogsmark

— såsom skogsbete, möjlighet

till jakt, andra byggnader å skogen

än skogskojor och liknande mera

tillfälliga byggnader, servitutsrätt

o. dyl. — skola beaktas i annan ordning

än i denna instruktion angives,

framgår av punkt 4 av anvisningarna

till 9 § och punkt 2 av anvisningarna

till 10 § kommunalskattelagen.

Att särskilda förmåner på skogsmark

— såsom möjlighet till jakt,

sådan byggnad på skogen, som ej är

behövlig för skogsbruksdrift, servitutsrätt

o. dyl. — skola beaktas i annan

ordning än i denna instruktion

angives, framgår av punkt 4 av anvisningarna

till 9 § och punkt 4 a av

anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

1. Vad som förstås med skogsmark.

Såsom skogsmark skall upptagas —---för skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall däremot ——— frösådd in. m.

Till skogsmark -------kan påräknas.

Värdet av mark som icke skall Värdet av mark som icke skall

upptagas såsom skogsmark även- upptagas såsom skogsmark skall, på

som, i förekommande fall, av bete å sätt framgår av punkt 4 av anvis
1

Senaste lydelse av avdelning A och avdelning B punkt 5 se 1956: 179 samt av avdelning F

se 1964: 116.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

skogsmark skall, på sätt framgår av

punkt 4 av anvisningarna till 9 §

kommunalskattelagen, inräknas i

värdet av fastigheten i övrigt.

(Föreslagen lydelse)

ningarna till 9 § kommunalskattelagen,

inräknas i värde av övrig mark.

5. Virkesförrådets uppskattning.

a) Det å------ädel lövskog).

medtagas ej.

b) Virkesförrådet skall

c) Därest det

Sådan summarisk uppskattning

som ovan sagts må ej ske, där tillfredsställande

uppgifter för en fullständig

uppskattning äro för handen.

därigenom äventyras.

d) För taxeringsenhet i Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län

med mindre än 50 hektar skogsmark

samt för taxeringsenhet i övriga delar

av landet med mindre än 25 hektar

skogsmark får i stället för den

summariska uppskattning som anvisas

under c) virkesförrådet uppskattas

såsom hänförligt till en av tre

eller fyra virkesförrådsklasser och

det förråd av grov barrskog som ingår

i virkesförrådet bedömas som i

procent uttryckt hänförligt till en av

tre eller fyra grovleksklasser. Lövskogens

andel anses därvid ingå i

skoqsvärdet med qenomsnittliq procentandel.

e) Sådan summarisk uppskattning

som sagts under c) eller d) får

ej ske, om tillfredsställande uppgifter

för en fullständig uppskattning

äro för handen.

10. Skogsmarksvärdet.

10. Skogsmarksvärdet.

Skogsmarksvärdet beräknas---antagna sammansättningen.

Å skogsmark------ovan sagts.

Det med —--■ —-----------å skogen.

Utgöres skogsmark till större eller

mindre del av sammanhängande kalmarksområden,

vilka av ålder ligga

skoglösa och ej kunna göras skogbärande

utan kulturåtgärder, må värdet

av dessa områden nedsättas till

lägst hälften av det enligt ovan angivna

bestämmelser uppskattade

värdet. Därest det kan antagas att av

den skogsmark å en taxeringsenhet,

som återstår sedan dylika sammanhängande

kalmarksområden undantagits,

mer än fem procent utgöres

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

13

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

av kalmark, må värdet å så stor del

av den återstående kalmarken, som

överskjuter fem procent, reduceras

med en tredjedel.

Därest skogsmarken--- — en tredjedel.

jenom nedsättning som i de bada

föregående styckena sagts må dock

värdet å den skogsmark nedsättningen

avser ej nedbringas under

det värde som skulle tillkomma marken

vid användning för annat ändamål

än skogsbruk, häri ej inbegripet

värdet av sådan förmån å skogsmarken

som enligt punkt 4 av anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen

ej skall inräknas i skogsmarkens

värde.

För sådana---— ---där a

Genom nedsättning som i föregående

stycke sagts må dock värdet av

den skogsmark nedsättningen avser

ej nedbringas under det värde som

skulle tillkomma marken vid användning

för annat ändamål än

skogsbruk, häri ej inbegripet värdet

av sådan förmån på skogsmarken

som enligt punkt 4 av anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen ej

skall inräknas i skogsmarkens värde.

''ivas.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar

Före varje----—-

Ide-------

De lokala skogstaxeringsanvis

ningarna skola ock innefatta hjälptabeller

för taxering av skogsmark

och växande skog, så uppställda att

därur för vanligen förekommande

fall direkt kunna för olika ifrågakoxnmande

omkostnadsklasser utfinnas

skogsvärde per kubikmeter

samt skogsmarksvärde per hektar.

Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar

för beräkning av motsvarande

värden även i andra fall än de

normalt förekommande, såsom då

särskild reduktion av värdet skall

ske på grund av tekniska fel eller

onormalt höga allmänna kostnader

för skogsbruket eller då särskilt avdrag

varom ovan sagts skall ske vid

markvärdets bestämmande. Särskilda

hjälptabeller skola upprättas för

taxeringen vid sådan summarisk

uppdelning av virkesförrådet som

omförmäles under B. i punkt 5 c).

Den omständigheten •—

å markvärdet.

— växande skog.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna

skola ock innefatta hjälptabeller

för taxering av skogsmark

och växande skog, så uppställda att

därur för vanligen förekommande

fall direkt kunna för olika ifrågakommande

omkostnadsklasser utfinnas

skogsvärde per kubikmeter

och skogsvärde per hektar samt

skogsmarksvärde per hektar. Hjälptabellerna

böra innehålla upplysningar

för beräkning av motsvarande

värden även i andra fall än de

normalt förekommande, såsom då

särskild reduktion av värdet skall

ske på grund av tekniska fel eller

onormalt höga allmänna kostnader

för skogsbruket eller då särskilt avdrag

varom ovan sagts skall ske vid

markvärdets bestämmande. Särskilda

hjälptabeller skola upprättas för

taxeringen vid sådan summarisk

uppdelning av virkesförrådet som

omförmäles under B. i punkterna 5

c) och d).

finnas ändamålsenligt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition, nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd

Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd

skogsmarkens

areal och virkesförrådet, fördelat på

trädslag och förrådsgrupper, i förekommande

fall enligt de mera summariska

grunder som angivas under

B. i punkt 5 c), och bedömer markens

godhetsgrad samt skogens avsättningsläge

(omkostnadsklass).

Uppskattningen kontrolleras såvitt

möjligt mot tillgängliga uppgifter

från riksskogstaxeringen eller eljest

rörande virkesförråd m. m. I hjälptabell

utfinner nämnden de skogsvärden

per kubikmeter växande skog

och de skogsmarksvärden per hektar

skogsmark, som skola tillämpas

i varje särskilt fall. Taxeringen

verkställes med ledning därav, med

de avvikelser som föranledas av bestämmelserna

under B. här ovan

samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd

skogsmarkens

areal och virkesförrådet, fördelat på

trädslag och förrådsgrupper, i förekommande

fall enligt de mera summariska

grunder som angivas under

B. i punkterna 5 c) och d), och bedömer

markens godhetsgrad samt

skogens avsättningsläge (omkostnadsklass).

Uppskattningen kontrolleras

såvitt möjligt mot tillgängliga

uppgifter från riksskogstaxeringen

eller eljest rörande virkesförråd

m. in. I hjälptabell utfinner nämnden

de skogsvärden per kubikmeter

växande skog eller de skogsvärden

per hektar samt de skogsmarksvärden

per hektar skogsmark, som skola

tillämpas i varje särskilt fall.

Taxeringen verkställes med ledning

därav, med de avvikelser som föranledas

av bestämmelserna under B.

här ovan samt de lokala skogstaxeringsan

visningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första

gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

15

3:o) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. och 4 § förordningen den 26 juli 1947

om statlig förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen--- —- tillgångar upptagas:

a) fastighet, frälseränta inbegri- a) fastighet;

pen;

b) tomträtt, vattenfallsrätt;---—- berättigades livstid eller för tid, som

icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång.

4 §•

Värdesättning av---- meddelade bestämmelser.

Fastighet, frälseränta inbegripen, Fastighet upptages till det taxeupptages

till det taxeringsvärde, som ringsvärde, som vid nämnda tid
vid

nämnda tidpunkt var för den- punkt var för densamma gällande,

samma gällande. Var sådant värde Var sådant värde då ej åsatt eller har

då ej åsatt eller har under beskatt- under beskattningsåret omständig
ningsåret

omständighet inträffat, het inträffat, som kan under taxe
som

kan under taxeringsperioden ringsperioden påkalla förändrad vär
påkalla

förändrad värdering, uppta- dering, upptages fastigheten till det

ges fastigheten till det taxeringsvär- taxeringsvärde, som för taxerings
de,

som för taxeringsåret bliver den- året bliver densamma åsatt.

samma åsatt.

Tomträtt eller — — — normala förhållanden.

Lös egendom, -------- är nedlagd.

Fordran, som löper------förfallen ränta.

Fordran, som ej---— — — upptages icke.

Värdepapper, som-----normala förhållanden.

Annan för —-----under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av------och IV.

Rättighet, som------år motsvarat.

År rättighet — —---— yngstes ålder.

Andel i------i likvidation.

Övrig lös —------normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första

gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Äldre bestämmelser om

frälseränta gäller alltjämt beträffande frälseränta som finns vid utgången av

år 1968.

1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. se 1966: 726.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

4:o) Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att 144 § 2 mom., 150 § 3 mom. och 159 §

taxeringsförordningen den 23 november 19561 skall upphöra att gälla, dels

att 131 § 1 mom., 133 § 1 inom., 135 § 1 och 2 mom,, 136 § 1 mom., 139 § 1

och 2 mom., 143 § 2 mom., 144 § 1 mom., 145 och 147 §§, 148 § 3 mom., 149

och 151—153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 163 § 1 mom., 172 §

samt 173 § 1 och 2 mom. liksom rubriken omedelbart före 147 § förordningen

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till förordningen

skall fogas två nya paragrafer, 135 a och 155 §§, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

131 §.

1 m o in. För allmän---finnas fastighetstaxeringsnämn
d

er.

Fastighetstaxeringsnämnds verksamhetsområde är fastighetstaxering

sdistrikt.

Fastighetstaxeringsdistrikt skall ----ett fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av Indelning i distrikt verkställes av

länsstyrelsen senast den 30 april länsstyrelsen senast den 1 mars

året näst före taxeringsåret. året näst före taxeringsåret.

133 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består--sju ledamöter.

Ordföranden och--- -—• —--i fastighetstaxeringsdistrikt.

I övrigt -—- —------- — valda ledamöter.

Därest med-------

Består fastighetstaxeringsdistrikt - Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd

jämte suppleanter, eu

för varje ledamot, skall förrättas senast

den 30 juni året näst före taxeringsåret.

I samband med valet må

av kommunalfullmäktige en av ledamöterna

utses att på kommunens bekostnad

deltaga uti de i 144 § 1 inom.

och 145 § omförmälda sammanträdena.

Om utgången----------

- vara fem.

---olika kommunerna.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd

jämte suppleanter, en

för varje ledamot, skall förrättas senast

den 30 juni året näst före taxeringsåret.

I samband med valet må

fullmäktige utse en av ledamöterna

att på kommunens bekostnad deltaga

uti de i 144 § 1 mom. och 145 § omförmälda

sammanträdena.

de valda.

1 Senaste lydelse av 131 § 1 mom., 135 § 2 mom., 144 §4; inom., 147 och 149 §§, 150 §

3 inom., 151—153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 172 §, 173 § 1 mom. och rubriken

omedelbart före 147 § se 1963:683, av 133 § 1 mom. se 1964:53 samt av 135 §1 mom., 145 §,

148 § 3 mom. och 159 § se 1965: 753.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

17

(Nuvarande lydelse)

135

1 in o in. Länsstyrelsen förordnar

senast den 30 april året näst före det

år, då allmän fastighetstaxering äger

rum, erforderligt antal personer

inom länet, som genom sin verksamhet

kunna antagas besitta sakkunskap

i fråga om fastighetsvärdering,

(fastighetstaxeringsomb

u d) att inom områden, som länsstyrelsen

bestämmer, samordna arbetet

i fastighetstaxeringsnämnderna.

Fastighetstaxeringsombuds verksamhetsområde

skall vara så stort, som

omständigheterna lämpligen medgiva,

och omfatta flera fastighetstaxe
-

ringsdistrikt. Ett fastighetstaxeringsdistrikt

må ej uppdelas mellan

olika fastighetstaxeringsombud. Fastighetstaxeringsombud

må icke vara

ledamot av fastighetstaxeringsnämnd

i länet.

Det åligger

2 in o in. I län, där länsstyrelsen

så finner erforderligt, förordnar

(Föreslagen lydelse)

1 in o m. Länsstyrelsen förordnar

senast den 1 mars året näst före det

år, då allmän fastighetstaxering äger

rum, erforderligt antal personer

inom länet, som genom sin verksamhet

kunna antagas besitta sakkunskap

i fråga om fastighetsvärdering,

(fastighetstaxeringsombud)

att inom områden, som länsstyrelsen

bestämmer, samordna arbetet

i fastighetstaxeringsnämnderna.

Fastighetstaxeringsombuds verksamhetsområde

skall vara så stort, som

omständigheterna lämpligen medgiva,

och omfatta flera fastighetstaxe
-

ringsdistrikt. Ett fastighetstaxeringsdistrikt

må ej uppdelas mellan olika

fastighetstaxeringsombud. F astighetstaxeringsombud

må icke vara ledamot

av fastighetstaxeringsnämnd i

länet.

—- —■ — arbetets fortskridande.

2 m o in. I län, där länsstyrelsen

så finner erforderligt, förordnar

länsstyrelsen senast den 1 mars året

näst före år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, två personer

(konsulenter för taxering

av vatten fallsfastighet)

att vid nämnda taxering biträda

nämnderna, såvitt angår taxering av

outbyggda vattenfall, kraftverk och

regleringsdammar. Av konsulenterna

skall den ene företräda taxeringsteknisk

och den andre vattenkraftteknisk

sakkunskap.

länsstyrelsen senast den 30 april året

näst före år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, två personer

(konsulenter för taxering

av vattenfallsfastighet)

att vid nämnda taxering biträda

nämnderna, såvitt angår taxering av

outbyggda vattenfall, kraftverk och

regleringsdammar. Av konsulenterna

skall den ene företräda taxeringsteknisk

och den andre vattenkraftteknisk

sakkunskap.

Konsulenterna skola------vid taxeringen.

Konsulent äger,----------i beslut.

135 a §.

Det åligger lokal skattemyndighet

att

1) ombesörja sortering av inkomna

deklarationer och andra uppgifter,

2) svara för längdföring av fastighetstaxeringsnämnds

beslut och i

fastighetslängden anteckna skiljaktig

mening av ordföranden,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3) ombesörja att anmäld eller på

annat sätt känd förändring i äganderätten

till fastighet, som skall upptagas

i fastighetslängd, införes i denna

längd,

b) översända deklarationer samt

utdrag av protokoll och övriga handlingar

som inkommit från fastighetstaxering

snämnd till länsstyrelsen senast

den 31 mars under taxeringsåret

samt fastighetslängderna på den

tid och i den ordning Kungl. Maj:t

föreskriver,

5) i den omfattning Kungl. Maj:t

eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt

medverka vid taxeringsarbetet.

§•

1 m o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som

avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller

4 mom. kommunalskattelagen, av

fastighetens ägare utan anmaning

avgivas deklaration (allmän

fastig hetsdeklaration).

Därest fastighet innehaves av någon,

som enligt 47 § kommunalskattelagen

är att anse såsom ägare eller är

i ägares ställe skyldig att erlägga

skatt för garantibelopp för fastigheten,

skall vad nu sagts om ägare i

stället gälla sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —--fastställt formulär.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla----och anskaffnings
kostnader.

Är jordbruksfastighet-----eller innehavaren.

Kungl. Maj:t-------statistiskt ändamål.

1 m o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som

avses i 5 § 2 inom. eller 5 $ 4 mom.

kommunalskattelagen, av fastighetens

ägare utan anmaning avgivas

deklaration (allmän fastighetsdeklaration).

Därest fastighet

innehaves av någon, som enligt

47 § kommunalskattelagen är att

anse såsom ägare eller är i ägares

ställe skyldig att erlägga skatt för

garantibelopp för fastigheten, skall

vad nu sagts om ägare i stället gälla

sådan innehavare.

139

1 m o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet

avlämna de till myndigheten,

enligt vad därom är särskilt

stadgat, överlämnade lagfartsförteckningarna

för tiden från och med

den 1 juli året näst före det, då allmän

fastighetstaxering senast ägde

rum, till och med den 30 juni det år,

då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall----

1 m o m. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet

avlämna de till myndigheten,

enligt vad därom är särskilt

stadgat, överlämnade avskrifterna av

lagfartsbevis för tiden från och med

den 1 juli året näst före det, då allmän

fastighetstaxering senast ägde

rum, till och med den 30 juni det år,

då uppgiften skall avlämnas.

— skall avlämnas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

2 in o m. Uppgifter enligt 1 mom.

skola avlämnas senast den 20 juli

året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, samt ingivas

till länsstyrelsen i det län, där

fastigheten är belägen.

Uppgifterna skola

(Föreslagen lydelse)

Byggnadsnämnd skall underrätta

lokal skattemyndighet om beviljat

byggnadslov inom myndighetens

verksamhetsområde senast en månad

efter det att beslutet om byggnadslov

meddelades.

2 m o in. Uppgifter enligt 1 inom.

första och andra styckena skola avlämnas

senast den 20 juli året näst

före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, samt ingivas till länsstyrelsen

i det län, där fastigheten

är belägen.

— uppgifter avser.

143

2 m o in. Före sammanträde, varom

i 144 § 1 mom. förmäles, har

landskamreraren att på grundval av

de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats,

och de upplysningar, som

eljest kunna vinnas, verkställa undersökning

rörande fastigheternas

allmänna saluvärde å länets landsbygd.

Länsstyrelsen äger kalla lämpligt

antal personer med ingående

kännedom om fastighetsvärdena att

därvid tillhandagå landskamreraren

med upplysningar.

144

1 m o in. Senast den 15 augusti

året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, skola

efter kallelse av länsstyrelsen

ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

å länets landsbygd, de

ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd,

som av kommunalfullmäktige

därtill utsetts enligt 133 § 1

mom. sjätte stycket, de ledamöter

i sådan nämnd, som utsetts av

landstingskommunens förvaltningsutskott,

ävensom fastighetstaxeringsombuden

sammanträda inför

landskamreraren å en eller flera

lämpliga orter för förberedande

överläggningar rörande tillämpningen

av de allmänna grunderna vid

den förestående allmänna fastighetstaxeringen;

och äger länsstyrelsen

2 mom. Före sammanträde, varom

i 144 § 1 mom. förmäles, har

landskamreraren att på grundval av

de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats,

och de upplysningar, som

eljest kunna vinnas, verkställa undersökning

rörande fastigheternas

allmänna saluvärde. Länsstyrelsen

äger kalla lämpligt antal personer

med ingående kännedom om fastighetsvärdena

att därvid tillhandagå

landskamreraren med upplysningar.

§•

1 m o in. Senast den 20 september

året näst före det, då allmän

fastighetstaxering skall äga rum,

skola efter kallelse av länsstyrelsen

ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna,

de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd,

som utsetts enligt

133 § 1 mom. sjätte stycket, de

ledamöter i sådan nämnd, som utsetts

av landstingskommunens förvaltningsutskott,

samt fastighetstaxeringsombuden

sammanträda inför

landskamreraren på lämplig ort

för förberedande överläggningar om

tillämpningen av de allmänna grunderna

vid den förestående allmänna

fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen

kan till dessa sammanträden

kalla även andra personer, som på

grund av sin verksamhet eller av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 åt 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till dessa sammanträden kalla jämväl

andra personer, vilka på grund

av sin verksamhet eller eljest kunna

antagas äga sakkunskap rörande

fastighetsvärdena inom länet eller

delar därav eller ock särskilt rörande

värdering av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör

landskamreraren för priserna vid

försäljning av fastigheter inom länet

under tiden efter senaste allmänna

fastighetstaxering och för de

slutsatser beträffande fastigheternas

allmänna saluvärde, som enligt

hans mening kunna dragas av dessa

priser, så ock för övriga av honom

kända förhållanden av beskaffenhet

att inverka på nämnda värde. Därjämte

skall landskamreraren framlägga

jämlikt 143 § 1 mom. andra

stycket upprättat förslag till lokala

skogstaxeringsanvisningar ävensom,

i den mån så finnes erforderligt, förslag

till särskilda anvisningar jämväl

i andra hänseenden, såsom angående

redovisningen av olika ägoslag,

värdesättning av övrig mark

och bete å skogsmark samt enhetliga

grunder för taxeringen av annan

fastighet med mera. Avser sammanträdet

överläggning angående

taxeringen inom allenast viss del av

länet, skola redogörelserna och förslagen

därefter lämpas.

För sådana --------

145

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden

fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna

och övriga

anvisningar för fastighetstaxeringen

kommit fastighetstaxeringsombudet

och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

tillhanda och innan

nämnderna börja det egentliga

arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet,

efter samråd med förste taxeringsintendenten

angående tid och

plats, sammankalla ordförandena

och de av länsstyrelsen och landstingskommunens

förvaltningsutskott

annan anledning kunna antagas äga

sakkunskap om fastighetsvärdena

inom länet eller om värdering av

fastigheter.

Vid sådant sammanträde redogör

landskamreraren för priserna vid

försäljning av fastigheter inom länet

under tiden efter senaste allmänna

fastighetstaxering och för de

slutsatser om fastigheternas allmänna

saluvärde, som enligt hans mening

kunna dragas av dessa priser,

samt för övriga förhållanden av beskaffenhet

att inverka på nämnda

värde. Därjämte skall landskamreraren

framlägga det förslag till lokala

skogstaxeringsanvisningar som

upprättats enligt 143 § 1 mom. andra

stycket samt i behövlig utsträckning

förslag till särskilda anvisningar

i andra hänseenden, såsom angående

förfarandet vid bestämmande

av olika delvärden samt enhetliga

grunder för taxeringen av jordbruksfastighet

och fastighet med mera.

Avser sammanträdet överläggning

angående taxeringen inom endast

viss del av länet, skola redogörelserna

och förslagen därefter

lämpas.

för taxeringen.

§•

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden

fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna

och övriga

anvisningar för fastighetstaxeringen

kommit fastighetstaxeringsombudet

och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

tillhanda och innan

nämnderna börja det egentliga

arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet,

efter samråd med förste taxeringsintendenten

angående tid och

plats, sammankalla ordförandena

och de av länsstyrelsen och landstingskommunens

förvaltningsutskott

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

21

(Nuvarande lydelse)

utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna

inom sitt verksamhetsområde

ävensom de ledamöter i

dessa fastighetstaxeringsnämnder,

som enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket

utsetts att deltaga i sådant sammanträde,

till överläggningar rörande

det förestående taxeringsarbetet.

Vid överläggningarna bör uppmärksamhet

ägnas åt åtgärder för befordrande

av likformig taxering

samt åt spörsmål, som kunna förväntas

vålla fastighetstaxeringsnämnderna

svårigheter.

(Föreslagen lydelse)

utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna

inom sitt verksamhetsområde

ävensom de ledamöter i

dessa fastighetstaxeringsnämnder,

som enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket

utsetts att deltaga i sådant sammanträde,

till överläggningar rörande

det förestående taxeringsarbetet.

Även andra ledamöter i nämnderna

få kallas om särskilda skäl föreligga.

Vid överläggningarna skola förenämnda

anvisningar, särskilt de däri

angivna värderingsgrunderna, genomgås.

Uppmärksamhet bör ägnas

åt åtgärder för befordrande av likformighet

och rättvisa i taxeringen

samt åt spörsmål, som kunna förväntas

vålla fastighetstaxeringsnämnderna

svårigheter.

IV. Om fastighetstaxeringsnämnder- IV. Om fastighetstaxeringsnämnder - nas verksamhet nas verksamhet m. m.

147 §.

Länsstyrelsen har att vaka över

att fastighetstaxerings arbetet inom

länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger förste taxering sintendenten

att övervaka fastighetstaxeringsnämndernas

och fastighetstaxeringsombudens

arbete samt att vid

behov lämna råd, upplysningar och

anncd bistånd.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande -— — — dess fullgörande,

2) mottaga, ordna och granska 2) mottaga och granska deklara
deklarationer,

uppgifter och andra tioner, uppgifter och andra handhandlingar,

lingar,

3) vidtaga åtgärder--- — uppgifters införskaffande,

4) tillse att anmälda eller eljest

kända förändringar i avseende å

äganderättsförhållandena bliva iakttagna

och införda i fastighetslängden,

5) kalla nämndens ledamöter till

sammanträde, leda nämndens arbete

samt vid sammanträdena föra ordet

och vara föredragande,

6) ombesörja förandet av närnn
-

4) kalla nämndens ledamöter till

sammanträde, leda nämndens arbete

samt vid sammanträdena föra ordet

och vara föredragande,

5) ombesörja förandet av nämn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

dens protokoll och längder samt övriga

göromål av expeditionell art,

samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande-------

(Föreslagen lydelse)

dens protokoll samt övriga göromål

av expeditionell art,

6) avgiva yttranden i besvärsmål.

— kan anvisas.

148 §.

3 in o in. Förste taxeringsintendenten

eller av honom beordrad

tjänsteman äger närvara vid sammanträde

med fastighetstaxeringsnämnd

till fullgörande av vad honom

åligger enligt 172 §, jämförd med

59 §.

Fastighetstaxeringsombud äger--

3 mom. Förste taxeringsintendenten

eller av honom beordrad

tjänsteman äger närvara vid sammanträde

med fastighetstaxeringsnämnd

till fullgörande av vad honom

åligger enligt 147 § andra stycket.

--i besluten.

149 §.

Vid fastighetstaxeringsnämndens

första sammanträde skall ordföranden,

innan taxeringsarbetet tager sin

början, avgiva noggrann redogörelse

ej mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden

fastställda enhetsvärden

och övriga värderingsgrunder,

såvitt distriktet berör, än även rörande

de köp av jordbruksfastighet

inom distriktet, som förekommit under

tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering,

samt de slutsatser

beträffande fastigheternas allmänna

saluvärde i orten, som enligt ordförandens

mening kunna dragas av de

vid dessa köp tillämpade priser. Finnas

inom distriktet fastigheter med

skog, bör i redogörelsen tillika lämnas

upplysning rörande det virkesförråd,

som i medeltal per hektar

finnes inom länet eller vederbörlig

del därav, och dess fördelning på

trädslagsklasser och förrådsgrupper

samt, i förekommande fall, trädslag

ävensom rörande innehållet i övrigt

av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Vid fastighetstaxeringsnämndens

första sammanträde skall ordföranden,

innan taxeringsarbetet tager sin

början och i närvaro av fastighetstaxering

sombudet, avgiva noggrann

redogörelse för värderingsgrunder

och andra anvisningar, som fastighetsprövningsnämnden

fastställt och

som berör distriktet samt de slutsatser

om fastigheternas allmänna

saluvärde i orten, som enligt ordförandens

mening kunna dragas av

priser som tillämpats vid fastighetsköp

under tiden efter senaste allmänna

fastighetstaxering. Finnas inom

distriktet fastigheter med skog,

skall i redogörelsen även ingå upplysning

om det virkesförråd, som i

medeltal per hektar finnes inom det

område av länet, vari distriktet är

beläget, samt virkesförrådets fördelning

på trädslagsklasser, förrådsgrupper

och om det har betydelse

trädslag inom samma område.

151 §.

Vad i----------—- beträffande fastighetstaxeringsnämnd.

Beslut må--------------ifrågavarande taxering.

Ordföranden har att i fastighets- Anser ordföranden att värde bort

längden angiva det värde, han ansett åsättas annorlunda än fastighets
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i ar 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

böra föreslås, i de fall, då fastighetstaxeringsnämndens

beslut utfallit på

annat sätt.

Annan ledamot,--------

Av nämnden — —---—---

152

Fastighetstaxeringsnämndens arbete

bör taga sin början senast den

5 oktober året näst före taxeringsåret,

dock att vad nu sagts icke har

avseende å Stockholm. Arbetet skall

vara avslutat i länen senast den 25

mars och i Stockholm senast den 15

juni under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära

beslut om taxeringsvärden

skall föreligga färdigt senast den 25

januari under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande

skall senast den 31 sistnämnda

månad med allmänna posten tillsända

ägare eller därmed likställd

innehavare av skattepliktig fastighet

underrättelse om det för fastigheten

preliminärt upptagna taxeringsvärdet.

Underrättelsen skall även innehålla

upplysning, att ägaren eller innehavaren

av fastigheten äger senast

den 25 påföljande februari till fastighetstaxeringsnämndens

ordförande

avgiva skriftliga erinringar mot förslaget

ävensom att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet icke

kommer att utsändas, därest erinringar

icke avgivas eller det prelimi
-

taxeringsnämnden beslutat, skall

han på deklaration eller därvid fogad

handling angiva det värde, han

ansett böra åsättas, samt i protokollet

anteckna de fall, i vilka detta

skett. Utdrag av protokollet i detta

hänseende skall därefter tillställas

den lokala skattemyndigheten så

snart det kan ske.

----av protokollet.

—---till protokollet.

§•

Fastighetstaxeringsnämndens arbete

bör taga sin början senast den 5

oktober året näst före taxeringsåret.

Arbetet skall vara avslutat senast den

25 mars under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära

beslut om taxeringsvärden

skall föreligga färdigt senast den 25

januari under taxeringsåret. Senast

påföljande dag skall nämndens ordförande

ha tillställt lokal skattemyndighet

samtliga fastighetsdeklarationer.

Sedan lokal skattemyndighet infört

fastighetstaxeringsnämndens

preliminära beslut till taxering i fastig

het släng den skall myndigheten så

snart det kan ske återsända deklarationerna

till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall senast

den 31 januari under taxeringsåret

underrätta ägare eller därmed

likställd innehavare av skattepliktig

fastighet om det taxeringsvärde för

fastigheten som preliminärt upptagits.

Underrättelsen skall även innehålla

upplysning, att ägaren eller

innehavaren av fastigheten äger senast

den 25 påföljande februari till

fastighetstaxeringsnämndens ordförande

avgiva skriftliga erinringar

mot förslaget samt att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet

icke kommer att utsändas, om erinringar

icke avgivas eller det preliminärt

upptagna taxeringsvärdet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

(Nuvarande lydelse)

närt upptagna taxeringsvärdet oförändrat

fastställes. Därjämte skall underrättelsen

innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anförande

av besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen.

Sedan fastighetstaxeringsnämnden

preliminärt åsatt fastigheterna i distriktet

taxeringsvärden, skall fastighetslängden

under tio dagar viss angiven

tid på dagen hållas tillgänglig

inom kommunen å lämplig kommunal

expedition, med rätt för ägare

eller därmed likställd innehavare av

fastighet inom distriktet att på sätt

och inom tid, som i nästföregående

stycke stadgas, avgiva erinringar,

åliggande det ordföranden att sådant

i vederbörlig ordning kungöra.

(Föreslagen lydelse)

oförändrat fastställes. Därjämte

skall underrättelsen innehålla upplysning

om vad som skall iakttagas

vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut om

taxeringen.

Sedan de preliminärt åsatta taxeringsvärdena

blivit upptagna i fastighetslängden

skall längden under

tio dagar viss angiven tid på dagen

hållas tillgänglig inom kommunen

på lämplig kommunal expedition,

med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom

distriktet att på sätt och inom tid

som angives i föregående stycke avgiva

erinringar. Lokal skattemyndighet

skall efter samråd med ordförande

i fastighetstaxeringsnämnd senast

den 10 februari under taxeringsåret

utfärda kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet skall så

snart det kan ske efter den 25 februari

översända fastighetslängden

till fastighetstaxeringsnämndens

ordförande.

153 §.

Sedan tiden--------— besluta härom.

Nämndens beslut skola, där de

skilja sig från de preliminära besluten,

antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängden underskrives,

sedan taxeringarna slutligt fastställts,

av fastighetstaxeringsnämndens

ordförande och de ledamöter,

som utsetts att justera nämndens

protokoll.

154

2 m o m. Senast den 31 mars eller

vad angår Stockholm den 21 juni

skall fastighetstaxeringsnämndens

Nämndens beslut skall, om det

skiljer sig från det preliminära beslutet,

antecknas och meddelas till

lokal skattemyndighet i den ordning

som föreskrives av Kungl. Maj:t eller

myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

När taxeringarna slutligt fastställts,

skall fastighetstaxeringsnämndens

ordförande ofördröjligen

meddela detta till den lokala skattemyndigheten

samt återsända fastighetslängden

och fastighetsdeklarationerna.

Lokal skattemyndighet antecknar

i längden slutligt beslut som

skiljer sig från preliminärt beslut

och underskriver därefter längden.

§•

2 mom. Senast den 31 mars skall

fastighetstaxeringsnämndens ordförande

till länsstyrelsen insända fas
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

25

(Nuvarande lydelse)

ordförande till länsstyrelsen insända

fastighetsdeldarationerna och övriga

handlingar ävensom fastighetstaxeringsnämndens

protokoll. Fastighetslängderna

skola avlämnas å den tid

och i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver.

3 in o in. Fastighetslängderna i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift,

skola vara att tillgå för landskamreraren,

taxeringsintendent och fastighetsprövningsnämnden

samt i den

ordning, Kungl. Maj :t föreskriver,

utom vad angår Stockholm, offentligen

framläggas inom vederbörande

kommun under minst 14 dagar före

den 15 maj under taxeringsåret.

160

1 in o in. Fastighetsprövningsnämnds

arbete skall vara avslutat senast

den 31 oktober under taxeringsåret,

i Stockholm den 30 november.

(Föreslagen lydelse)

tighetstaxeringsnämndens protokoll

och övriga handlingar.

3 m o m. Fastighetslängd i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift skall

i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver

offentligen framläggas inom

kommunen under minst 14 dagar före

den 15 maj under taxeringsåret.

155 §.

Kungl. Maj:t meddelar de närmare

föreskrifter om fas tighet staxeringsnämnds

och fastighetstaxeringsombuds

arbete som behövas utöver

bestämmelserna i denna förordning.

§•

1 m o in. Fastighetsprövningsnämnds

arbete skall vara avslutat senast

den 31 oktober under taxeringsåret.

163 §.

1 m o m. över beslut-----—- vederbörande kommun.

Besvären skola-------prövningsnämndens kansli.

Besvären skola vara inkomna Besvären skola vara inkomna se
i

länen senast den 15 maj un- nast den 15 maj under taxeringsåret,

der taxeringsåret och

i Stockholm senast den 10

augusti under taxeringsåret.

172 §.

Utöver vad--------allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt

2 och 3 mom. ävensom 17—19 §§

med för taxeringsnämnder och prövningsnämnder

gemensamma bestämmelser

samt med föreskrifter om

riksskattenämnden in. in.,

2) 46 § angående------

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom.

liksom 17—19 §§ med för taxeringsnämnder

och prövningsnämnder gemensamma

bestämmelser samt med

föreskrifter om riksskattenämnden

in. m.,

--myndighet in. in.,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

3) 47—50 §§ angående gemensamma

bestämmelser rörande deklarationer

och andra uppgifter, dock att

samtliga ledamöter av vederbörande

beskattningsnämnd, så ock konsulent

för taxering av vattenfallsfastighet

äga deltaga i granskningen av deklarationer

och uppgifter, som avlämnats

till ledning vid allmän fastighetstaxering,

b) 59 och 72 §§ angående taxeringsnämndernas

verksamhet,

5) 123—125 §§ angående viten,

samt

6) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.

(Föreslagen lydelse)

3) 47—50 §§ angående gemensamma

bestämmelser rörande deklarationer

och andra uppgifter, dock att

samtliga ledamöter av fastighetstaxeringsnämnd,

så ock konsulent för

taxering av vattenfallsfastighet äga

deltaga i granskningen av deklarationer

och uppgifter, som avlämnats

till ledning vid allmän fastighetstaxering,

b) 123—125 §§ angående viten,

samt

5) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.

173 §.

1 m o in. Bestämmelserna i------skall iakttagas.

1) Vad i 129 § 1 mom.------av vattenfallsfastighet.

2) Vad i 129 § 5 mom.--------av upplysningar,

de personer, som till sammanträde

enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt

inkallats av länsstyrelsen eller

till sammanträde enligt 145 § inkallats

efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse

inställt sig till sådant sammanträde,

varom förmäles i 144 § 1 eller

2 mom. eller 145 §, samt

de personer,---— — andra stycket.

3) Vad i----------i fastighetsprövningsnämnd.

2 mom. I 165 §------ —- av Kungl. Maj :t.

Angående gottgörelse av statsmedel

för verkställande av undersökning,

varom i 159 § förmäles, förordnar

Kungl. Maj:t.

de personer, som till sammanträde

enligt 144 § 1 mom. särskilt inkallats

av länsstyrelsen eller till sammanträde

enligt 145 § inkallats efter

länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse

inställt sig till sådant sammanträde,

som angives i 144 § 1 mom.

eller 145 §, samt

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

27

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 25 oktober 1968.

N är vara n de:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Kling, Johansson^

LIolmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser

för allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering, som i princip äger rum vart femte år, skall

ske år 1970. Den senaste allmänna fastighetstaxeringen ägde rum år 1965.

Kungl. Maj :t har uppdragit åt sakkunniga och experter1 att undersöka taxeringsutfallet

för såväl jordbruksfastighet som annan fastighet vid 1965 års

allmänna fastighetstaxering. Dessutom skulle utrönas behovet av ändrade

bestämmelser för fastighetstaxering. De sakkunniga, som arbetat i två samordnade

grupper och som antagit den gemensamma benämningen 1966 års

fastighetstaxeringskommittéer, har överlämnat dels en sammanställning av

huvudresultat beträffande skattepliktiga fastigheter inom kommuner, kommunblock

och län (SOU 1968: 31), dels ett betänkande, kallat Fastighetstaxeringens

regler och organisation, som innehåller förslag till vissa ändringar

rörande fastighetstaxeringen (SOU 1968: 32, kallas i fortsättningen

kommittéförslaget).

Kommittéernas författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga.

1 Genom beslut den 13 maj 1966 tillkallades professorn Erik Hagberg, lantbruksdirektören

Tage Sköld och numera landskamreraren Arne Steneborn för undersökningen beträffande

jordbruksfastighet samt professorn Erik Carlegrim, landskamreraren Seth Manhem

och kanslirådet Ulf Thorselius för undersökningen beträffande annan fastighet.

Samtidigt uppdrogs åt Hagberg och Carlegrim att vara ordförande i resp. grupp av sakkunniga

samt åt Steneborn att tillika vara expert åt den senare gruppen. Den 27 januari

1967 resp. den 1 februari 1968 förordnades numera överingenjören Bertil Hall och byråchefen

Eric Hallman att biträda de sakkunniga såsom experter. Sakkunniggrupperna har

upprättat ett gemensamt kansli, vari biträtt kammarrättsassessorn Ulla Wadell (fr. o. m.

den 4 mars 1968) och förste länsassistenten Äke Edbladh (fr. o. m. den 2 december 1968).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Över kommittéförslaget har efter remiss yttranden avgetts av kammarkollegiet,

statskontoret, kammarrätten, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån

(SCB), bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskattenämnden,

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), statens vattenfallsverk,

chefen för försvarsstaben, fortifikationsförvaltningen, statens vägverk,

domänstyrelsen, lanlbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,

statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, tekniska högskolan i

Stockholm, skogshögskolan, centralnämnden för fastighetsdata, länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Bleskinge,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges industriförbund,

Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska

bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadsliypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan,

Föreningen Sveriges fögderichefer, Kooperativa förbundet (KF),

Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Samfundet för fastighetsvärdering,

Skogsindustriernas samarbetsutskott, Svensk industriförening, Sveriges

fastighetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Föreningen Sveriges taxeringsintendenter.

Sveriges lantbruksförbund och RLF har såsom sina yttranden hänvisat

till ett utlåtande som upprättats av lantbrukets skattedelegation.

Ett flertal remissinstanser har överlämnat yttranden som de i sin tur infordrat

från underlydande myndigheter eller organ.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER M. M.

Fastighetstaxeringens betydelse

Fastighetstaxeringens ursprungliga syfte var att ta fram underlag för

beräkning av den kommunala fastighetsskatten. Fastighet och inkomst

bildade det kommunala inkomstunderlaget. Den moderna fastighetsbeskattningen

är däremot uppbyggd som ett s. k. garantiskattesystem. Kommunen

garanteras vid den kommunala inkomstbeskattningen ett visst skatteunderlag,

som står i relation till det totala taxeringsvärdet av det samlade

fastighetsbeståndet inom kommunen. Garantiskattesystemet utgör sålunda

en kombination av objekt- och inkomstskatt. Denna beskattnings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 29

princip har funnits sedan år 1920 men har modifierats vid skilda tillfällen.

Det nuvarande systemet infördes år 1953. I samband därmed sammanfördes

fastighetsskatten även formellt med den kommunala inkomstbeskattningen,

och de tidigare debetsedlarna för fastighetsskatt utfärdades

därefter ej längre.

Fastighetstaxeringen har betydelse även i ett flertal andra avseenden

som är väsentliga för beskattningen. Av betydelse är därvid de avgöranden

som sker i fråga om fastigheternas beskattningsnatur, dvs. frågan om de

tillhör kategorin jordbruksfastighet eller kategorin annan fastighet än jordbruksfastighet.

Bestämmelserna om beräkning av inkomst är nämligen olika

för de båda fastighetskategorierna. Inom kategorin annan fastighet finns

dessutom särskilda regler för fastigheter som betecknas såsom en- och tvåfamilj

sfastigheter. Intäkt av sådan fastighet har sedan år 1953 schablonmässigt

uppskattats till en viss bestämd procent av taxeringsvärdet. Enligt

en lagändring, som gäller fr. o. m. 1968 års taxering (SFS 1966: 696), skall

sådan intäkt bestämmas efter en procentsats, som differentieras med hänsyn

till taxeringsvärdets storlek. Intäkten skall sålunda motsvara 2 % av

den del av en fastighets taxeringsvärde, som ej överstiger 100 000 kr., 4 %

av den del av taxeringsvärdet, som överstiger 100 000 kr. men ej 200 000 kr.,

och 8 % av den del av taxeringsvärdet, som överstiger 200 000 kr. Reglerna

om schablonbeskattning torde numera gälla mer än hälften av sammanlagda

antalet skattepliktiga fastigheter i landet.

Det taxerade byggnadsvärdet utgör i de flesta fall avskrivningsunderlag

för byggnader vid beräkning av inkomst av sådan annan fastighet där intäkten

inte uppskattas efter schablon. Detta värde är avskrivningsunderlag

också vid beräkning av inkomst av rörelse när avskrivningen inte kan ske

på grundval av anskaffningsvärdet. På liknande sätt utgör i många fall del

av en fastighets jordbruksvärde avskrivningsunderlag vid beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet. Även värdeminskningsavdrag på skog kan bestämmas

med utgångspunkt från de skogliga värden som fastställts vid

taxeringen. Vidare kan nämnas att taxeringsvärdena i vissa fall har betydelse

för fördelning av den skattskyldiges inkomster mellan olika kommuner.

I detta sammanhang bör även nämnas de år 1967 antagna reglerna om

beräkning av realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter

(SFS 1967: 748). Enligt dessa regler får den skattskyldige om han innehaft

fastigheten mer än 20 år ta upp såsom avdragsgillt ingångsvärde 150 %

av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen i

stället för den köpeskilling som han betalade vid förvärvet. Möjlighet att

åberopa taxeringsvärdet som ingångsvärde finns även i vissa andra situationer

vid realisationsvinstbeskattningen. Motsvarande bestämmelser kan gälla

för beräkning av fastighets ingångsvärde i samband med beskattningen av

inkomst vid yrkesmässig försäljning av fastighet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Vid den statliga förmögenhetsbeskattningen skall en fastighets värde i

princip tas upp till det taxeringsvärde som gällde vid beskattningsårets utgång.

Vid beräkning av arvs- och gåvoskatt skall såsom värde av fast

egendom i princip tas upp det taxeringsvärde, som åsatts egendomen året

näst före skattskyldighetens inträde. Även ett antal avgifter och skatter till

staten beräknas med utgångspunkt i de värden som åsatts vid fastighetstaxering,

bl. a. skogsvårdsavgiften, som beräknas på det sammanlagda värdet

av skogsmark och växande skog, samt lagfartsstämpel på grund av bestämmelser

i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr 308).

En med beskattningsregler besläktad bestämmelse återfinns i lagen den

3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar. Enligt bestämmelsen, som är

en huvudregel, skall de fastigheter som ingår i en vägförening bidra till föreningens

utgifter i förhållande till fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden.

Många författningar utanför skatterätten anknyter till taxeringsvärdena.

Så har taxeringsvärdet betydelse för olika regler om belåning av fastighet

mot inteckningssäkerhet och för fördelning av inteckningsansvar vid gemensamma

inteckningar. Vidare föreskrivs i förköpslagen den 8 december

1967 (nr 868), som avser kommunal förköpsrätt, att sådan rätt inte får

utövas om den sålda fastigheten är mindre än 3 000 kvadratmeter och har

ett lägre taxeringsvärde än 200 000 kr.

Av annan lagstiftning, vars rättsverkningar på ett avgörande sätt påverkas

av bedömningar och åtgärder i samband med fastighetstaxering, bör

ytterligare nämnas jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290). Enligt

denna lag gäller som huvudregel att fastighet som är taxerad såsom jordbruksfastighet

inte får förvärvas utan särskilt tillstånd av lantbruksnämnd.

Bestämmandet av fastighets beskattningsnatur är betydelsefullt även i det

avseendet att inkomst av jordbruksfastighet kan vara pensionsgrundande

vid beräkning av allmän tilläggspension, vilket däremot ej inkomst av

annan fastighet är. Vidare är de arealuppgifter som förs in i fastighetslängderna

vid fastighetstaxeringen i vissa fall avgörande för möjligheten att

erhålla s. k. övergångsbidrag.

Även för andra sektorer av samhällslivet har fastighetstaxeringen med

tiden kommit att spela en allt större roll. För såväl statliga och kommunala

organ som det privata näringslivet och enskilda institutioner — särskilt

på fastighetsmarknadens område — har fastighetstaxeringens resultat visat

sig vara av stort intresse. De arealuppgifter som lämnas i fastighetslängderna

är av vikt bl. a. som källa för statistiska redovisningar och vid jordbrukspolitiska

överväganden i skilda sammanhang.

Statistik- och kostnadsuppgifter

Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen, 1965 års allmänna fastighetstaxering,

uppgick det sammanlagda taxeringsvärdet på jordbruksfas
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

tighet och annan fastighet till omkring 164 miljarder kr. Av detta belopp

föll ca 26 miljarder kr. eller ungefär 16 % av det sammanlagda taxeringsvärdet

på jordbruksfastigheterna och återstoden, ca 137 miljarder kr. eller

ungefär 84 % av det sammanlagda taxeringsvärdet, på annan fastighet.

Dessa tal kan jämföras med motsvarande siffror vid den närmast föregående

allmänna fastighetstaxeringen, 1957 års allmänna fastighetstaxering.

Det sammanlagda taxeringsvärdet på jordbruksfastighet och annan

fastighet var då ca 86 miljarder kr. Omkring 22 miljarder kr. avsåg jordbruksfastigheter

och omkring 64 miljarder kr. annan fastighet. Det sammanlagda

taxeringsvärdet i landet ökade således med 90 % från år 1957

till år 1965. För jordbruksfastigheternas del steg taxeringsvärdet med 20 %

och beträffande annan fastighet var ökningen 113 %.

Mellan de senaste två allmänna fastighetstaxeringarna ökade lantbruk svärdet,

dvs. jordbruksvärdet reducerat med värdena för skogsmark och

övrig mark, med 28 % för hela landet. Skogsbruksvärdet, som utgör summan

av skogsmarksvärdet och skogsvärdet, höjdes under samma tid med

9 %. Tomt- och industrivärdet steg med 163 %. Åkervärdet, som redovisas

under jordbruksvärdet, åsattes vid 1965 års allmänna fastighetstaxering ett

27 % högre belopp inom landskommunerna än vid motsvarande taxering år

1957.

Det totala markvärdet på annan fastighet steg mellan åren 1957 och 1965

med 106 % och byggnadsvärdet något mer, nämligen med 115 %. Markvärdets

andel av det totala taxeringsvärdet på annan fastighet var nära nog

densamma, 19 %, vid båda taxeringstillfällena. År 1965 uppgick sammanlagt

för landet markvärdet till omkring 25 miljarder kr. och byggnadsvärdet

till omkring 112 miljarder kr.

Det sammanlagda antalet skattepliktiga fastigheter (taxeringsenheter)

i landet var år 1965 1,8 milj. eller 21 % högre än år 1957. Antalet jordbruksfastigheter

minskade under perioden 1957—1965 med 8 % och utgjorde

år 1965 20 % av det sammanlagda antalet skattepliktiga fastigheter.

Av antalet fastigheter av kategorin annan fastighet var i runda tal

78 % en- och tvåfamilj sfastigheter och 11 % hyres- och industrifastigheter.

Resten utgjordes av obebyggda fastigheter.

Totalutgifterna för 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ca

25 milj. kr. I beloppet ingår även landstingens och kommunernas kostnader.

Propositionens uppläggning m. m.

Av den föregående redogörelsen framgår att fastighetstaxeringsvärdena

har en väsentlig användning främst inom beskattningen men också inom

andra områden. De förenklingar och schabloniseringar som under senare år

skett inom inkomstbeskattningen har i flera fall möjliggjorts genom ökad

användning av taxeringsvärdena. Med hänsyn till den omfattande betydelse

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

som den allmänna fastighetstaxeringen har synes den ofrånkomlig trots att

den kräver mycket stora arbetsinsatser och förorsakar avsevärda kostnader

för det allmänna. Dessa kostnader bör bl. a. ses mot bakgrunden av att den

del av den kommunala inkomstskatten för landet i dess helhet som belöper på

effektiva garantibelopp vid 1958 års taxering — då den senaste undersökningen

gjordes — uppgick till ca 130 milj. kr.

Med den utgångspunkten att allmänna fastighetstaxeringar skall ske

också i fortsättningen är det desto angelägnare att ta tillvara alla möjligheter

till besparingar i fråga om arbete och kostnader samtidigt som man

måste bevara huvudprincipen om jämnhet och rättvisa i taxeringen. Det

kommittéförslag som nu föreligger till behandling är föranlett av önskemålet

om sådana besparingar och om förbättringar i värderingsprinciperna.

Kommittéförslaget innehåller förslag i en mängd olika frågor. Förslagen

innebär emellertid inte några genomgripande förändringar i det nuvarande

systemet för fastighetstaxering. Av tidsskäl har kommittéerna haft möjlighet

att lägga fram förslag till endast mera begränsade åtgärder för att förbättra

fastighetstaxeringen. Kommittéerna fortsätter emellertid sitt arbete

med sikte på att ha utfört en fullständig översyn av fastighetstaxeringssystemet

i god tid före 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Av de frågor som tas upp i förslaget är inte alla av den beskaffenheten

att avgörandet kräver riksdagens medverkan. I stor utsträckning, särskilt i

vad gäller värderingsförfarandet och utformandet av blanketter m. m„ behandlas

frågorna i anvisningar och rekommendationer från riksskattenämnden

eller taxeringsmyndigheter.

De frågor som är av den karaktären att de kan föranleda ändring av författning

som tagits med riksdagen eller som av annat skäl kräver riksdagens

medverkan kommer jag att ta upp till närmare behandling i särskilda

avsnitt i det följande. De författningar i vilka sålunda föreslås ändringar

är kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370; KL), skogsvärderingsinstruktionen

den 1 juni 1951 (nr 440; Skvl), förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt och taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623; TF). Här avser jag att lämna mina synpunkter

på andra frågor som berörts i kommittéförslaget eller kommit upp vid remissen,

i den mån de kan antas vara av allmänt intresse.

Synpunkter i vissa särskilda frågor av allmänt intresse

Det skatterättsliga fastighetsbegreppet

Till en början vill jag erinra om att det skatterättsliga fastighetsbegreppet

inte stämmer överens med det civilrättsliga begreppet fast egendom. De

civilrättsliga reglerna var tidigare intagna i lagen den 24 maj 1895 (nr 36

s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra. Denna lag är numera

upphävd och hav ersatts med lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

33

är fast egendom. Fastighet i KL:s mening är vad som enligt 1895 års lag är

att hänföra till fast egendom samt byggnad, även om den skulle ansetts som

lös egendom enligt nämnda lag. Det skatterättsliga fastighetsbegreppet utreds

f. n. av särskild sakkunnig (Riksdagsberättelsen 1968: Fi 38). Utredningen

torde inte bli färdig i sådan tid att nya bestämmelser hinner träda i

kraft före 1970 års allmänna fastighetstaxering. Kommittéförslaget utgår

också från att det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall gälla oförändrat

vid nämnda fastighetstaxering.

Beskattningsnaturen

En fastighet kan taxeras antingen som jordbruksfastighet eller som annan

fastighet. Frågan om en fastighets beskattningsnatur bär, som jag framhållit

i det föregående, betydelse inte bara för själva fastighetsbeskattningen.

Frågan är avgörande även vid inkomstbeskattningen, vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst och för t. ex. giltigheten av fastighetsköp.

Beskattningsnaturen bestäms av fastighetens faktiska användning.

Enligt uppgift från kommittéerna ger gränsdragningen mellan de båda fastighetskategorierna

ofta anledning till tvist. Två typer av besvärsmål som

rör gränsdragning mellan jordbruksfastighet och annan fastighet har haft

särskilt stor aktualitet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering och tidigare.

Den ena typen rör spörsmålet när en fastighetsägare tillhörig byggnad på

jordbruksfastighet skall anses utgöra en särskild taxeringsenhet och åsättas

särskilt taxeringsvärde. Den andra hänför sig till frågan om en viss

lägsta arealgräns för vad som enligt KL bör hänföras till jordbruk. Den senare

frågan behandlades särskilt vid det s. k. Stockholmsmötet före 1965 års

fastighetstaxering. Därvid gjordes följande uttalande: »Särskilt med hänsyn

till jordförvärvslagen bör beskattningsmyndigheterna noggrant pröva,

huruvida fastigheterna enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen är att

hänföra till jordbruksfastighet eller till annan fastighet. Hänsyn till sökandens

rent personliga önskemål bör icke tagas vid klassificeringen. Någon

särskild minimigräns, under vilken fastigheterna skall räknas som annan

fastighet, hör icke bestämmas.» Beträffande denna typ av besvär torde i de

fall då redovisningsenheten innehas av den ursprunglige jordbrukaren enligt

praxis fastigheten ej överföras från jordbruksfastighet till annan fastighet,

även om jordbruk bedrivs i ringa omfattning. Fråga har emellertid uppkommit

om andra bedömningsgrunder bör tillämpas i de fall då äganderätten

övergått till person, för vilken fastigheten huvudsakligen har ett annat

värde än som jord- och skogsbruk. Främst avses de fall då mindre fastigheter

till övervägande del används för fritidsändamål eller liknande. Någon

enhetlig praxis torde ej föreligga beträffande dessa frågor. Men även då större

jordbruksenheter innehas av sådana ägare som nyss nämnts uppkommer

problem med enhetens skattenatur. Taxeringsmyndigheterna har vid såda2

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

na tillfällen ibland taxerat ägarens byggnad såsom annan fastighet och resten

av fastigheten som jordbruksfastighet. I sådana fall torde dock enligt

vad kommittéerna framhållit KL:s bestämmelser och allmän praxis peka på

att ägarens byggnad inte skall taxeras särskilt som annan fastighet, om den

fastighet på vilken mangårdsbyggnaden eller annan byggnad för ägarens

räkning är belägen anses såsom jordbruksfastighet.

Ett särskilt problem utgör frågan om taxeringen av s. k. grönområden

eller områden för friluftsändamål. Det har förekommit att sådant område

taxeras såsom annan fastighet. Fastigheten kan därvid ha ansetts använd

för annat ändamål än jordbruk och skogsbruk eller också kan bestämmelserna

i 7 § tredje stycket KL ha tillämpats. Enligt sistnämnda regel skall en

fastighet, om den ligger oanvänd, taxeras såsom jordbruksfastighet, om det

inte är påtagligt att den är avsedd att användas för annat ändamål än jordbruk

eller skogsbruk. Någon enhetlig praxis för bedömning av sådana grönområdens

beskattningsnatur torde inte föreligga.

En omständighet, som i praktiken försvårat gränsdragningen mellan

jordbruksfastighet och annan fastighet, har varit att man vid taxering av

mindre jordbruksenheter, som för innehavaren har sitt huvudsakliga värde

såsom bostadsfastighet, vanligtvis kommit till ett högre taxeringsvärde om

man hänfört taxeringsenheten till annan fastighet än om den ansetts vara

j ordbruksf astighet.

Kommittéerna har utgått från att man vid översyn av värderingsreglerna

för jordbruksfastighet och annan fastighet kan åstadkomma en sådan samordning

av dessa regler att taxeringsvärdets storlek för en enhet inte väsentligt

skall påverkas av om den hänförs till jordbruksfastighet eller annan

fastighet. Konsekvenserna av valet av beskattningsnatur kommer då

främst att få betydelse utanför fastighetsbeskattningen.

För att uppnå en enhetligare tillämpning av reglerna för bestämmande

av skattenatur har kommittéerna ansett det vara önskvärt att de lagregler

som finns kompletteras med rekommendationer av riksskattenämnden

om gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet.

Såsom underlag för utformningen av dessa rekommendationer har kommittéerna

redovisat följande synpunkter.

Taxeringsenhet som inte är bebyggd med för bosättning ändamålsenligt

bostadshus av god beskaffenhet bör normalt, oberoende av areal och

ägare, taxeras som jordbruksfastighet, om det inte är påtagligt att den är

avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

Taxeringsenhet bebyggd med för bosättning ändamålsenligt hus av

god beskaffenhet bör oberoende av ägare taxeras som annan fastighet

vid en areal understigande ca 1 hektar åker eller ock ca 5 hektar produktiv

skogsmark eller ängs- och betesmark eller övrig mark.

Taxeringsenhet bebyggd med för bosättning ändamålsenligt bostadshus

av god beskaffenhet och med en åkerareal mellan ca 1 och 5 hektar åker

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj. ts proposition nr lök år 1968

bör taxeras med utgångspunkt från faktisk användning. Detta innebär att

så länge åkermarken brukas av ägaren eller av annan för jordbruksändamål

bör enheten — såväl mark som byggnader — anses som jordbruksfastighet.

Då så inte är fallet bör enheten hänföras till annan fastighet.

Taxeringsenhet bebyggd med bostadshus och med en areal överstigande

ca 5 hektar produktiv mark bör regelmässigt taxeras som jordbruksfastighet.

Om på skattepliktig jordbruksfastighet finns byggnad som uppenbarligen

är avsedd att stadigvarande användas för annat ändamål än för normal

jord- och skogsbruksdrift synes den, om den ej är att hänföra till

överbyggnad, enligt kommittéerna böra tas upp som särskild taxeringsenhet.

De angivna arealgränserna har av kommittéerna ansetts böra övervägas

närmare bl. a. mot bakgrund av jordbrukspolitiska ställningstaganden.

Även i de fall marken ådragit sig ett betydande övervärde på grund av

förväntningar om en kommande exploatering har kommittéerna ansett

sig kunna konstatera en oenhetlig praxis vid bestämmande av beskattningsnatur.

Beträffande sådan mark har rekommendationer rörande gränsdragningen

ansetts böra ges följande huvudsakliga innehåll.

Fastighet eller fastighetsdel som fått ett övervärde på grund av framtida

bebyggelsemöjligheter synes böra taxeras som jordbruksfastighet intill

dess det blivit slutligt avgjort att marken skall användas för bebyggelseändamål.

Detta torde i normalfallet innebära att stadsplan eller byggnadsplan

har fastställts eller att för områdets bebyggande behövliga investeringar

i väsentlig omfattning påbörjats. Då sådan överföring äger rum,

bör den omfatta såväl de direkta bebyggelseområdena som parkmark och

s. k. grönområden.

Kommittéernas förslag till underlag för utformningen av rekommendationer

beträffande gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan

fastighet har vunnit gillande från åtskilliga remissinstanser som yttrat

sig i frågan. Andra har emellertid ansett det mindre lämpligt att låsa

fast arealgränser eller att låta beskattningsnaturen vara beroende av bebyggelsens

kvalitet. Man har ansett att större hänsyn bör tas till fastighetens

faktiska användning och syftet med innehavet.

En bidragande orsak till att frågan om beskattningsnaturen fått sådan

betydelse är att olika regler gäller i inkomstskattehänseende för fastighetskategorierna

som förvärvskällor. Spörsmålet diskuterades i riksdagen år

1967 (se BeU 1967: 17). Jag är i detta sammanhang inte beredd att föreslå

ändrade regler i KL. Det ankommer på riksskattenämnden att utforma

rekommendationer i ämnet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Köpeskillingsstatistiken

En fråga som kommittéerna ägnat ingående uppmärksamhet rör tillvägagångssättet

vid användandet av köpeskillingsstatistiken som grund

för en lyftning av taxeringsvärdenivån. Frågan har stor betydelse för taxeringen

av såväl jordbruksfastighet som annan fastighet.

Vid de s. k. Stockholmsmötena ges rekommendationer bl. a. om den eftersträvade

taxeringsvärdenivån, varvid för vissa fastighetstyper rekommenderats

en närmare angiven procentuell höjning av de tidigare gällande

genomsnittliga taxeringsvärdena.

Rekommendationerna grundar sig på köpeskillingsstatistik, varur man

kan utläsa relationer mellan faktiskt betalda köpeskillingar vid s. 1c. representativa

köp och de taxeringsvärden som åsatts vid föregående allmänna

fastighetstaxering. Relationen uttrycks antingen som kvoten mellan köpeskillingarna

och taxeringsvärdena (köpeskillingslcoefficient) eller som det

procenttal varmed köpeskillingarna genomsnittligt överstiger samma taxeringsvärden

(överprisprocent). Detta innebär exempelvis att en lcöpeskillingskoefficient

på 1,45 motsvaras av en överprisprocent på 45.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxering förelåg när rekommendationerna

avgavs under våren och sommaren 1964 statistiska uppgifter om

överprisprocenten för vart och ett av åren 1957—1963, dvs. för sju år.

Situationen på fastighetsmarknaden hade under denna period för flertalet

län och fastighetstyper medfört en successiv ökning av prisnivån,

vilket i den statistiska redovisningen tagit sig uttryck i successivt ökande

köpeskillingskoefficienter respektive överprisprocent.

Rekommendationerna om skäligt nivålyft i förhållande till 1957 års

värden utformades i princip på följande sätt. Först fastställdes på grundval

av köpeskillingsstatistiken — och med uppdelning på skilda fastighetstyper

— den genomsnittliga överprisprocenten för perioden 1957—1963.

Detta genomsnitt minskades därefter med ett bestämt antal procentenheter

— olika för olika fastighetstyper. Det procenttal som sålunda erhölls

utgjorde den procentuella ökning av tidigare taxeringsvärde som

enligt rekommendationerna borde eftersträvas vid 1965 års fastighetstaxering.

Denna regel skulle tillämpas inom de olika länen med anpassning

till de överpriser som redovisats i statistiken för resp. län. Hänsyn

skulle tas även till skillnader i genomsnittlig prisnivå för olika delar av

länen liksom för fastigheter av olika storlekslclasser och beskaffenhet.

I kommittéförslaget har denna metod för bedömning av skälig taxeringsvärdenivå

diskuterats med utgångspunkt i kravet på jämnhet i taxeringen

och bl. a. anförts. Taxeringsvärdet skall författningsenligt knytas

till fastighetens allmänna saluvärde, även om man bl. a. med hänsyn till

osäkerheten i värderingen och risken för nedgång i fastighetsvärdena under

kommande taxeringsperiod uppskattar taxeringsvärdet med relativt

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 754 år 1968

stor försiktighet. En jämn taxering borde därför — vid given säkerhet i

statistisk mening vid bestämmandet av saluvärdet — utmärkas av att relationen

saluvärde/taxeringsvärde är oberoende av fastighetens karaktär

och belägenhet. En på detta sätt definierad, jämn taxering, torde också

uppfattas som en rättvis taxering, eftersom i sådant fall den relativa skillnaden

mellan fastighetens bedömda saluvärde och det faktiskt åsatta taxeringsvärdet

är lika för alla berörda fastigheter.

Eftersom utgångspunkten för rekommendationerna utgjordes av den

genomsnittliga prisnivån för hela perioden 1957—1963 är det enligt kommittéförslaget

uppenbart att de kunde variera kraftigt från län till län

och olika fastighetstyper emellan såvitt gällde relationen mellan prisnivån

vid periodens slut år 1963 och den eftersträvade taxeringsvärdenivån.

Följande sifferexempel har lämnats för att klargöra detta förhållande.

Överprisprocent

År Område I Område II Område III

1957 .................. 50 20 20

1958 .................. 50 30 20

1959 .................. 50 40 25

1960 .................. 50 50 38

1961 .................. 50 60 57

1962 .................. 50 70 80

1963 .................. 50 80 110

1957/63 .............. 50 50 50 I

I exemplet har de tre områdena samma genomsnittliga överprisprocent

(50 %), men utvecklingen under perioden har försiggått på olika sätt.

Område I uppvisar konstant prisnivå under hela perioden, område II

en jämn stegring och område III en progressiv stegring av priserna för

ifrågavarande fastighetstyp. Denna skilda prisutveckling har medfört att

prisnivån för periodens sista år ligger 50, 80 resp. 110 % över det tidigare

taxeringsvärdet trots att periodgenomsittet i alla tre fallen är 50 %. Om den

generella nedräkningen av genomsnittsnivån bestäms — i visst fall — till 10

procentenheter kommer rekommendationen att avse en höjning av den tidigare

taxeringsvärdenivån med 40 %. En sådan rekommendation, heter det i

kommittéförslaget, leder till högst varierande relationer mellan faktisk prisnivå

år 1963 och de värden som eftersträvades för 1965 års taxering. 1965

års taxeringsnivå skulle sålunda överstiga de tidigare taxeringsvärdena med

40 % under det att de faktiska priserna år 1963 överstiger dessa värden med

50, 80 resp. 110 %. Om vidare prisnivåerna inom de tre områdena fortsatt

att förändras på likartat sätt åren 1964 och 1965 som under den period

som kan överblickas när rekommendationerna avges, sägs än större olik
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

heter mellan de tre områdena komma att föreligga när det gäller skillnaderna

mellan faktisk prisnivå år 1965 och samma års taxeringsvärdenivå.

Den praktiska konsekvensen av den hittills använda metoden blir enligt

kommitléförslaget att taxeringsnivån blir betydligt lägre i förhållande

till den faktiska prisnivån inom framför allt storstadsregioner, där prisstegringen

normalt är kraftigast, än inom orter med lugnare prisutveckling.

I kommittéförslaget diskuteras ett nytt tillvägagångssätt vid användandet

av köpeskillingsstatistiken. Det framhålls därvid att önskemålen om

jämn och rättvis taxering principiellt leder till kravet att man — med ledning

av den kända utvecklingen — bör göra en prognos om en sannolik

genomsnittlig prisnivå för respektive fastighetstyper och områden för

den period under vilken taxeringsvärdena skall gälla. Den eftersträvade

taxeringsvärdenivån bör enligt förslaget därefter bestämmas såsom en

viss procentuell andel av den prognosticerade prisnivån. Det är uppenbart,

framhålls det i förslaget, att stora svårigheter föreligger att förutsäga den

framtida prisnivån. I praktiken måste därför största vikt knytas till den

prisnivå som är känd och statistiskt dokumenterad vid tiden för rekommendationernas

utfärdande även om viss hänsyn kan och bör tas till förmodade

framtida prisförändringar. Även vid bedömning av det statistiska

materialet sägs betydande osäkerhet uppkomma beroende inte minst på

det relativt ringa underlag i form av fastighetsförsäljningar som står till

buds. Man kan därför inte acceptera ett enstaka årsmedeltal för överpriserna

såsom ett mått på prisnivån under detta år — tvärtom måste utvecklingen

under hela perioden beaktas vid ställningstagande rörande prisnivån

vid periodens slut. I sammanhanget måste även uppmärksammas

den stora spridning i överpriser som föreligger även inom i och för sig

enhetliga områden och fastighetsgrupper, heter det i förslaget.

Hänsyn till de allmänna försiktighetskraven vid åsättande av taxeringsvärde

bör enligt kommittéförslaget lämpligen tas genom rekommendationer

om nedräkning av förutsedd eller konstaterad prisnivå med visst

procenttal. Därigenom uppnås den jämnhet i taxeringen som man av rättviseskäl

eftersträvar. Ett förfarande med sänkning av konstaterad överprisprocent

med givet antal procentenheter sägs däremot principiellt leda

till ojämn taxeringsvärdenivå såsom detta definierats vid diskussionen

i det föregående.

Genom den omläggning av köpeskillingsstaListiken som genomförts

med verkan fr. o. in. redovisningsåret 1965 och som innebär en större differentiering

avseende såväl fastighetstyper som geografisk belägenhet, finns

enligt kommittéförslaget numera bättre möjligheter än tidigare att få ett tillförlitligt

underlag för bedömningar om prisnivån. Det sägs emellertid vara

motiverat att sett på längre sikt — införa ytterligare differentiering av

prisstatistiken för annan fastighet. För att underlätta framtagandet av en

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

sådan har kommittéerna föreslagit införandet av ett system för klassificering

av fastighetsbeståndet. Detta förslag ämnar jag beröra något ytterligare

i det följande.

När det gäller jordbruksfastighet tillkommer ytterligare en synpunkt.

De allmänna rekommendationerna för jordbruksfastighet vid Stockholmsmötet

i maj 1964 innebar att höjningen av jordbruksfastigheternas taxeringsvärden

vid 1965 års fastighetstaxering skulle uppgå till ca 25 % för

landet i dess helhet, dvs. 10 enheter lägre än den genomsnittliga överprisprocenten

för perioden 1957—1963 enligt köpeskillingsstatistiken. Det

synes därvid ha förutsatts, att denna procentuella höjning skulle avse de

totala taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter.

I kommittéförslaget har rekommendationerna för jordbruksfastigheterna

granskats. Det heter därvid att nyssnämnda förutsättning, nämligen att

den procentuella höjningen skulle avse de totala taxeringsvärdena för

jordbruksfastigheter, i och för sig står i full överensstämmelse med det

förhållandet att köpeskillingsstatistiken härrör från jordbruksfastigheter

som normalt innehåller såväl jordbruks- som skogsbruksdel. Emellertid,

heter det vidare, skall skogsbruksdelens värde uppskattas efter en metod,

som saknar direkt anknytning till köpeskillingsstatistiken. Normerna

för fastställande av skogsbruksvärdet, som utgör summan av värdena

av skogsmarken och den växande skogen, har vid 1965 års fastighetstaxering

för riket i dess helhet resulterat i höjningar av skogsbruksvärdena

med mellan 8 och 9 %. Eftersom skogsbruksvärdet totalt sett för hela

riket utgör ungefär hälften av det totala taxeringsvärdet för jordbruksfastigheter,

måste den återstående delen av taxeringsvärdena höjas betydligt

mera än 25 % för att jordbruksfastigheternas värden totalt skulle

ökas med eftersträvade 25 %.

De givna rekommendationerna har medfört, framhålls det i kommittéförslaget,

att jordbruksfastigheternas lantbruksdel fått tjäna som en regulator

för att man skulle nå den höjning av de totala taxeringsvärdena,

som i och för sig varit motiverad enligt köpeskillingsstatistiken. Detta

kan ha lett till en ojämn taxering såväl mellan olika län som mellan fastigheter

med olika sammansättning i fråga om jord och skog. Lantbruksdelens

taxeringsvärden kan i vissa fall ha blivit för höga, eftersom man

ställ t kravet att förändringen av det totala taxeringsvärdet skulle bestämmas

med ledning av köpeskillingsstatistiken samtidigt som man bestämt

skogsdelens värde med utgångspunkt från delvis andra aspekter.

Med tanke på detta till synes otillfredsställande förhållande bör enligt

kommittéförslaget övervägas en sådan utformning av rekommendationen

inför 1970 års fastighetstaxering att den överprisprocent som finns enligt

köpeskillingsstatistiken skall — efter vederbörliga reduktioner för uppfyllande

av försiktiglietskravet — användas för bestämmande av enbart

lantbruksdelens värdehöjning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Korainittéförslagets behandling av frågan om hur köpeskillingsstatistiken

skall användas har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Beträffande

jordbruksfastigheter sammanhänger den kritik som framförts

ofta med att man har ifrågasatt lämpligheten av att ha två olika värdebegrepp:

ett avkastningsvärde för skogsmark och växande skog samt ett

saluvärde för återstoden. Man har pekat på svårigheten att finna s. k.

representativa köp. Å andra sidan har man framhållit att de rekommendationer

som gavs till den föregående allmänna fastighetstaxeringen i

vissa fall lett till orimliga resultat. Beträffande annan fastighet har även

uttryckts farhågor för att en prognosticering skulle ge osäkra resultat.

De grundläggande principerna för taxering av fastighet gavs redan

av skogsbeskattningskommittén i dess förslag till förordning om allmän

fastighetstaxering år 1922 (förslaget tryckt som bilaga till prop. 1921: 214).

Dessa principer kan i stort sett alltjämt sägas gälla. Den enda ändringen

av betydelse är övergången till den s. k. nya skogsvärderingsmetoden

fr. o. in. 1957 års allmänna fastighetstaxering.

I fråga om taxeringsvärden har visserligen en markant förskjutning av

tyngdpunkten i fastighetsbeståndet mot kategorin annan fastighet ägt

rum. Vid taxeringen år 1913 uppskattades taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter

till 3,5 miljarder kr. och för annan fastighet till 4,8 miljarder

kr. Jordbruksfastigheterna svarade därmed för ca 42 % av det sammanlagda

fastighetstaxeringsvärdet. Som jag tidigare nämnt utgjorde

jordbruksfastigheternas motsvarande andel av det sammanlagda fastighetstaxeringsvärdet

vid 1965 års fastighetstaxering ca 16 %. Skogsbruksvärdet,

dvs. det sammanlagda värdet på skogsmarken och den växande

skogen, utgjorde vid samma fastighetstaxering ungefär 43 % av totalvärdet

på jordbruksfastigheterna. Betydelsen av det relativt invecklade och

arbetskrävande förfarandet för bestämning av skogsbruksvärdet har således

minskat, om man ser frågan enbart ur fastighetsbeskattningens synvinkel.

Emellertid är de skogliga värden som uppskattas enligt gällande

regler av betydelse även för lantbrukarnas inkomstbeskattning. Jag vill

erinra om att jag enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1964

tillkallat tre sakkunniga för översyn av bestämmelserna om skogsbeskattningen

(Riksdagsberättelsen 1965:1 24). Utredningsarbetet beräknas snart

vara avslutat men ämnet är komplicerat och något slutligt ställningstagande

från min sida kan inte ske innan arbetet med fastighetstaxeringen

måste påbörjas. Den skillnad i uppskattningsgrunder som f. n. gäller måste

således bestå åtminstone vid 1970 års fastighetstaxering. Kommittéförslagets

ståndpunkt att man vid beräkning av överprisprocenten inte skall ta hänsyn

till prishöjningar som avser skogsbruksdelen anser jag på grund härav godtagbar

i princip.

Beträffande användandet av köpeskillingsstatistiken i övrigt vill jag

framhålla att vissa av ojämnheterna i taxeringsutfallet kan bero på det

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

41

relativt långa tidsavstånd som förflöt mellan de båda sista allmänna fastighetstaxeringarna.

Man bör således försöka undvika att skjuta upp fastighetstaxeringarna.

Det finns dessutom anledning att räkna med betydande

förbättringar i den statistiska redovisningen. Den förbättrade fastighetsklassificering

som kommittéförslaget innebär och som jag skall beröra i det följande

torde också vara ägnad att leda till ett jämnare taxeringsresultat.

Enhetsvärden för jordbruksfastighet

Reglerna i KL om beräkning av jordbruksvärdet är i huvudsak intagna

i 9 och 10 §§ samt i punkterna 1, 2 och 4 av anvisningarna till 9 § och i

punkt 2 av anvisningarna till 10 §. Dessa regler överensstämmer i stort

med de regler som antogs år 1921 till ledning för 1922 års allmänna fastighetstaxering.

Däri angavs bl. a. att till ledning för beräkningen av jordbruksvärdet

skulle finnas enhetsvärden för de olika ägoslagen per ytenhet

med hänsyn tagen till markens godhetsgrad. De närmare reglerna för

utarbetandet av enhetsvärdena lämnas i TF.

Av redogörelsen för taxeringsutfallet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering

framgår att värdet av inägomarken med till jordbruksdriften hörande

byggnader är helt dominerande. Detta värde uppgår till ca 14 miljarder

kr. av ett totalt jordbruksvärde av något mer än 16 miljarder kr.

Enligt redogörelsen var fördelningen av värdena på de ägoslag m. in. (utom

skogsmarken) som ingår i jordbruksvärdet följande:

Varken KL eller andra författningar som berör taxeringen innehåller

någon definition av ägoslagen åker, tomt och trädgård, ängsmark och

betesmark. På deklarationsblanketterna har emellertid lämnats vissa definitioner.

Utformningen av dessa definitioner sägs i kommittéförslaget

dock ha lett till olika tolkning. De anvisningar rörande gränsdragningen

mellan de olika ägoslagen, som i vissa fall lämnats i länen, har inte sällan

varit skiljaktiga. I förslaget efterlyser man en bättre precisering av gränsdragningen

mellan ägoslagen.

Det framhålls vidare i kommittéförslaget att fastighetstaxeringens ägoslagsdefinitioner

skiljer sig från de definitioner som tillämpades vid den

senaste jordbruksräkningen. En överensstämmelse mellan ägoslagsbegreppen

vid fastighetstaxering och jordbruksräkning sägs böra eftersträvas.

1 fråga om åker med byggnader som hör till jordbruksdriften

anförs följande i kommittéförslaget. Enhetliga regler gäller för

nära nog hela riket beträffande värderingen av jordbruksfastigheter med

2f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

Åker med byggnader................

Tomt och trädgård ................

Ängs- och betesmark................

Övrig mark........................

Särskilda förmåner och naturtillgångar..

13 288 milj. kr.

435 » »

461 » »

73 » »

404 » »

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

ringa åkerareal, såtillvida att för dessa byggnaderna värderas för sig och

åkern för sig. I flertalet län anges den övre arealgränsen till fem hektar.

Dock anges i sex län två hektar och i ett län åtta hektar som sådan gräns.

Vid taxering av jordbruksfastigheter med större åkerareal har olika metoder

använts för att ange enhetsvärden, framhålls det vidare i kommittéförslaget.

Sålunda har rekommendationen i TF att till ledning för

värdesättningen ange »vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag,

godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning av normalt

byggnadsbestånd» följts i flertalet län i Göta- och Svealand samt i

Gävleborgs län. Denna metod — som i taxeringssammanhang brukar gå

under benämningen den konventionella metoden — innebär att värdet av

de byggnader som hör till jordbruket räknas in i de angivna hektarvärdena.

Ett sådant hektarvärde kan alltså betecknas som »värde av bebyggd

åker». Detaljutformningen av metoden kan varieras på olika sätt.

Speciellt för Göteborgs och Bohus län har principen vidareutvecklats, varvid

särskilda regler för korrektion av normalenhetsvärden utformats. Vid

sidan av den konventionella metoden används — framför allt i norrlandslänen

men även i Västmanlands, Värmlands och Kopparbergs län — en

metod som innebär att värdering av åkerjord och byggnader sker separat

med ledning av särskilda enhetsvärden för åker respektive byggnader. Metoden

kallas oftast norrlandsmetoden.

Båda metoderna synes enligt kommittéförslaget i och för sig kunna

leda till likvärdiga taxeringsresultat. Vid en enkät som gjorts har man

från länsstyrelsernas sida förklarat sig i stort sett nöjd med den metod

man använt inom respektive län. Det kan dock anföras, heter det vidare i

förslaget, att en fastighets totala saluvärde —• vartill taxeringsvärdet författningsenligt

skall ansluta sig — inte på objektiva grunder kan uppdelas

i värden på de olika beståndsdelar varav fastigheten består. Av denna

anledning kan den konventionella metoden anses mera logiskt uppbyggd

än norrlandsmetoden. Vidare är den köpeskillingsstatistik som ligger

till grund för bedömningar av genomsnittlig taxeringsvärdenivå baserad

på priser, som betalats för hela jordbruksfastigheter innehållande bl. a.

kombinationen åker/byggnader. Köpeskillingsstatistik som omfattar huvudsakligen

åkermark finns i betydligt mindre utsträckning. Beträffande

jordbrukets byggnader lär man bara undantagsvis kunna basera en prisstatistik

på marknadsmässiga förhållanden. Å andra sidan, heter det i

förslaget, är man i värderingssammanhang ofta tvingad att göra uppskattningar

av värdet på fastigheters beståndsdelar separat och därefter beräkna

totalvärdet med utgångspunkt i beståndsdelarnas värden. Så måste

t. ex. ske beträffande fastigheter som innehåller såväl åker som skog. Vidare

kan sägas att den utveckling inom jordbrukets område som ägt rum framför

allt under senaste årtiondet och som bl. a. innebär snabba förändringar

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

av fastighetsindelningen medfört att den fasta bindningen mellan åkermark

och byggnader successivt upplösts. Enligt förslaget finns därför i större utsträckning

än tidigare skäl att räkna med en självständigare prisbildning

för åkermark respektive byggnader.

I själva verket torde behovet av en annan metod än den konventionella

för taxering av jordbruksfastigheters åker och byggnader ha växt fram

ur svårigheterna att enligt den konventionella metoden — med den utformning

den merendels fått — beräkna ett skäligt värde på mindre jordbruksfastigheter,

sägs det i kommittéförslaget. Detta gäller framför allt sådana

fastigheter som närmar sig karaktären av bostadsfastigheter. För sådana

fastigheter ligger det huvudsakliga värdet i byggnaderna och det måste

enligt förslaget anses stötande att uttrycka detta byggnadsvärde per hektar

åker. I dessa fall bör en värdering ske av byggnaderna för sig och av

marken för sig på det sätt som nu sker i samtliga län. Motsvarande problem

uppträder — fastän med mindre styrka — även för större fastigheter.

Vid varierande fastighetsstorlek växlar byggnadernas andel i totala

värdet liksom i genomsnittsvärdet per hektar bebyggd åkermark. I de

fall den konventionella metoden används måste vederbörlig hänsyn tas till

detta förhållande liksom även till inflytandet på värdet av varierande byggnadskvalitet

och utrustningsstandard, heter det i förslaget.

Vid granskningen av utfallet av 1957 års fastighetstaxering (SOU 1963:

14) gavs stort utrymme åt frågan om byggnadsbeståndets inflytande på

taxeringsvärdet för åkern. Därvid uttalades bl. a. den uppfattningen att

taxeringsnämndernas arbete måste underlättas av att de hade tillgång

till byggnadsdifferentierade enhetsvärden, som på ett riktigt sätt uttryckte

värdeskillnaderna mellan olika godhetsklasser av byggnader. Sådana värden

har enligt kommittéförslaget också fått ökad användning vid 1965 års

fastighetstaxering. Av de län som använt den konventionella metoden har

byggnadsdifferentierade enhetsvärden tillämpats av samtliga utom två.

I kommittéförslaget rekommenderas att anvisningar, baserade på den

konventionella metoden, utformas så, att olika enhetsvärden uttryckligen

anges inte bara för skilda storleksklasser och jordartsförhållanden utan

även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning. Detta kan

ske förslagsvis genom angivande av tre eller fem byggnadsklasser. Det

sägs att det inte är tillräckligt att till de enhetsvärden för »normalt byggnadsbestånd»

som tas upp i anvisningar för länen endast foga kommentaren

att enhetsvärdena bör justeras i de fall fastighetens byggnadsbestånd

är bättre eller sämre än normalt. Erfarenhetsmässigt sker sådan justering

inte i tillräcklig omfattning i det praktiska taxeringsarbetet, framhålls det

i förslaget.

Enligt kommittéförslaget kommer senare att redovisas specialanalyser

som avser anpassningen av enhetsvärdena till olika värdepåverkande fak
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

torer vid 1965 års fastighetstaxering. Resultatet av denna analys torde,

sägs det, ytterligare kunna belysa frågan om tillämpligheten av skilda värderingsmetoder.

Jag har inhämtat att dessa analyser skall redovisas under

våren 1969.

Beträffande ägoslaget t o in t och trädgård erinras i kommittéförslaget

om att 1961 års fastiglietstaxeringsutredning föreslagit att åker

samt tomt och trädgård skulle värderas gemensamt och även redovisas

gemensamt i fastighetslängden. Detta förslag bifölls inte med hänsyn till

att det skulle påverka prövningen av huruvida och med vilka belopp arealtillägg

skall utgå.

De värderingsregler för tomt och trädgård som finns i anvisningarna

för de olika länen har enligt uppgift i kommittéförslaget i det närmaste

genomgående anknutits till värderingen av åker med byggnader, varvid

som norm angetts det värde som upptagits för den bästa åkerjorden. Vid

tolkningen av denna regel har i vissa fall uppkommit tveksamhet om

därmed menas värdet av den bästa åkerjorden inom länet, inom det område

vari fastigheten är belägen eller den bästa åkerjorden på fastigheten.

Arealmässigt är ägoslaget tomt och trädgård i allmänhet av liten omfattning,

varför värdesättningen normalt endast i ringa grad har betydelse

från taxeringssynpunkt. Det synes därför enligt förslaget fullt acceptabelt

att taxeringen sker enligt enkla schablonregler. I syfte att undanröja

tveksamhet vid taxeringsarbetet och att erhålla enhetlighet bör dock en

för hela riket gemensam princip rekommenderas i centrala anvisningar,

heter det i förslaget.

Till ägoslaget ängs- och betesmark hänförs mark av mycket

skiftande beskaffenhet, irån kultiverad betesmark till sådan hagmark som

närmar sig skogsmark. Med anledning av den stora olikheten i ängs- och

betesmarkens produktivitet och svårigheten i övrigt att bedöma värdet för

en fastighet av ängs- och betesmark utöver en viss mindre basareal av

ägoslaget, torde det enligt kommittéförslaget knappast utan omfattande

utredningar vara möjligt att utarbeta någon generell anvisning för värderingen

av detta ägoslag. Den önskvärda likformigheten vid värderingen

synes enligt förslaget endast kunna uppnås genom sådan kontroll som

riksskattenämnden har att företa av huruvida de föreslagna värdena per

ytenhet i och för sig samt vid en jämförelse mellan de i de olika länen

rekommenderade värdena kan vara skälig.

Vid remisshehandlingen har man inte gjort någon erinran mot kommittéförslagets

rekommendation om en bättre precisering i fastighetsprövningsnämndernas

anvisningar av gränsdragningen mellan de olika ägoslagen.

Även jag delar kommittéförslagets uppfattning på denna punkt. Jag vill

också framhålla betydelsen av att definitionerna samordnas med de definitioner

som man använder vid jordbruksstatistiken.

Beträffande ägoslaget åker bär åtskilliga synpunkter anlagts på frågan

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 15A år 1968

om värderingsmetoden. .lag vill erinra om att jag tog upp frågan i prop.

1963: 197, som också gällde förenklingar i förfarandet vid allmän fastighetstaxering.

Jag anförde därvid bl. a. att frågan om åsättande av särskilda

byggnadsvärden vid taxering av jordbruksfastighet hänger samman med

frågan om beräkning av värdeminskning på byggnaderna och hänvisade

till den promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om avdrag för

värdeminskning på jordbrukets driftsbyggnader som avgetts av skattelagssakkunniga.

Eftersom promemorian då övervägdes inom finansdepartementet

var jag inte beredd att ta definitiv ställning till ett förslag att särskilda

byggnadsvärden skulle åsättas. Jag anförde också att ett uppskov

med definitivt beslut i frågan skulle ge möjlighet att i samband med 1965

års fastighetstaxering låta företa provtaxeringar eller eljest ytterligare

belysa konsekvenserna av den föreslagna metodens genomförande.

Av kommittéförslaget framgår att ytterligare specialanalyser behövs för

att kunna belysa frågan om de olika värderingsmetodernas tillämplighet.

En sådan fortsatt undersökning har rekommenderats också av en del remissinstanser.

Jag anser det olyckligt att föregripa en sådan undersökning

genom att ta slutlig ställning till förmån för en viss värderingsmetod

redan i detta sammanhang. Förhållandena är således i princip desamma

som vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Jag ansluter mig

till rekommendationen i kommittéförslaget att anvisningar som grundas

på den konventionella metoden skall utformas så att olika enhetsvärden

uttryckligen anges inte bara för skilda storleksldasser och jordartsförhållanden

utan även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning.

Avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket

Avdraget för allmänna kostnader i skogsbruket avser enligt Skvl kostnaderna

för skogsbrukets förvaltning och bevakning, skogens vård, föryngrings-

och skyddsåtgärder, väg- och dikesunderhål! samt skogsindelning

liksom sådana kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft

som inte inryms i direkta avverknings- och transportkostnader. Avdraget

avser även vissa skatter. Avdraget uppgår till 33 % av skogskubikmeterpriset.

Enligt kommittéförslaget bör utformningen av avdraget för allmänna

kostnader omprövas till 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Vid remissförfarandet har allmänt vitsordats att nuvarande regler om

avdrag för allmänna kostnader bör ses över. På vissa håll har man beklagat

att kommittéförslaget inte innehåller en konkret lösning redan

nu. Det har t. o. in. begärts att den kommitté som behandlat frågan skulle

få i uppdrag att lämna förslag på en interimistisk lösning.

Det är även enligt min mening angeläget att frågan om avdrag för allmänna

kostnader i skogsbruket löses på ett tillfredsställande sätt. Nuvarande

regler har lett till ojämnheter, speciellt mellan de norra och södra

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 754 år 1968

delarna av landet. De skyddsåtgärder som vidtogs inför 1965 års allmänna

fastighetstaxering (se SFS 1964: 117) har visat sig inte vara tillfyllest.

En omläggning av de regler som finns i avd. B punkt 7 Skvl om avdrag för

allmänna kostnader fordrar emellertid omfattande förarbete. Detta förarbete

torde inte hinnas med före 1970 års fastighetstaxering utan först till 1975

års taxering. Jag avvaktar f. n. prisutvecklingen på virke i olika delar av

landet innevarande höst och den sammanställning av dessa priser som jag

avser låta göra. Nästa års riksdag avser jag att föreslå sådana jämkningar i

den prisnivå som ligger till grund för beräkningen av skogsbruksvärdet att

de tidigare nämnda ojämnheterna mellan norra och södra Sverige i möjlig

mån försvinner.

En- och tvåfamiljsfastigheter

Av redogörelsen över utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering

framgår att ca 80 % av det totala antalet skattepliktiga taxeringsenheter av

annan fastighets natur utgjordes av en- och tvåfamiljsfastigheter. Det är

alltså ett mycket stort antal fastighetsägare som berörs av taxeringen av sådana

fastigheter. Taxeringsvärdet för fastigheter av detta slag har vidare

en speciell betydelse i inkomstbeskattningssammanhang, eftersom intäkt

från sådan fastighet efter år 1953 schablonmässigt beräknas såsom viss

procentuell andel av det senast åsatta taxeringsvärdet. Sedan nya regler för

intälctsberäkningen numera införts, innebärande differentiering av procentsatsen

för skilda taxeringsvärdeklasser, har denna betydelse accentuerats.

Några regler för taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter utöver dem som

lämnas för annan fastighet i allmänhet ges inte i KL eller i anvisningarna

till denna lag. Taxeringen har därför till övervägande delen skett på grundval

av de anvisningar som fastställts för varje fastighetstaxering och för

varje län.

Till ledning för taxeringen av en- och tvåfamiljsfastigheter som utnyttjas

som permanentbostad har i fastighetsprövningsnämndernas anvisningar intagits

rekommendationer av skilda slag. I första hand kan nämnas de

rekommendationer om genomsnittligt nivålyft med visst procenttal i förhållande

till tidigare taxeringsvärdenivå som grundats på köpeskillingsstatistik.

Procenttalet anger sålunda främst den eftersträvade taxeringsvärdenivån

och avser egentligen inte att ge ledning för taxering av den individuella

fastigheten. I det praktiska taxeringsarbetet torde dock procenttalet

inte sällan — framför allt för äldre hus — ha använts för direkt bestämning

av taxeringsvärdet genom uppräkning med detta procenttal av det tidigare

taxeringsvärdet.

Vid sidan av dessa generella rekommendationer rörande taxeringsvärdenivån

ges i fastighetsprövningsnämndernas anvisningar mer eller mindre

ingående vägledningar rörande det direkta taxeringsarbetet. Därvid har

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968

uppmärksamheten i första hand ägnats åt taxering av fastighetens byggnadsdel

under det att anvisningarna om markvärdet i allmänhet varit mycket

kortfattade.

Beträffande byggnadsvärdets bestämmande har anvisningarna nästan genomgående

avsett metoder som utgår från kostnaderna för uppförande av

byggnad. De givna rekommendationerna utmynnar i allmänhet i tabeller

över å-priser per kubikmeter byggnadsvolym eller kvadratmeter byggnadsyta

för skilda byggnadstyper och byggnadsåldrar. Man har därvid utgått

från tabeller som ursprungligen gjordes upp till 1957 års allmänna fastighetstaxering

för att användas i förstadssamhällen omkring Stockholm. Dessa

tabeller utarbetades av ingenjören Anders Assis, och tabeller av denna typ

har av denna anledning i taxeringssammanhang kommit att gå under beteckningen

Assistabeller. Omräkningen av tabellernas riktvärden har skett lokalt.

I vissa län har metoden för bestämning av byggnadsvärdet fått en modifierad

utformning rent tekniskt — i ett län genom grafiska metoder —

men principen synes genomgående ha varit att bestämma värdet med utgångspunkt

i byggnadskostnaderna. Även när hänvisning skett till de värderingsnormer

som använts vid statlig belåning föreligger anknytning till

byggnadskostnaderna. På vissa håll har rekommendationerna utformats så,

att särskilda riktvärden angetts för vissa orter och för viss typ av byggnad,

varefter angetts vissa regler för korrigering av dessa riktvärden för andra

byggnadstyper och olika åldersklasser.

I de län där Assistabeller utarbetats torde dessa normalt ligga till grund

för taxeringen utom beträffande äldre villor och villor med mera specifik utformning.

Anvisningarna för markvärden är vanligen mycket allmänt hållna. Statistik

för ortsprisnivå synes endast i undantagsfall ha redovisats. Däremot

har getts allmänna hänvisningar till ortsprisnivå och markvärdestegring.

I den mån särskilda metoder rekommenderats för framräkning av markvärdet

har dessa oftast utgått från ett visst värde per kvadratmeter tomtmark.

För särskilt stora tomter har i vissa län förordats reduktion av detta kvadratineterpris.

Härutöver har ibland rekommenderats ett fast tillägg, som avser

att täcka kostnader för anslutning till gatu-, vatten- och avloppsnät o. d.

Slutligen förekommer i några län hänvisning till förteckningar över kostnader

för tomtmark, vilka i samband med bedömning för statlig långivning

godkänts av länsbostadsnämnd.

Frågan om anpassningen av totalvärdet till den allmänna saluvärdenivån

har i allmänhet inte behandlats i anvisningarna. Det kan dock förutsättas

att denna fråga såvitt möjligt beaktats vid utarbetande av olika former

av hjälptabeller för uppskattning av byggnadsvärdena.

För fastigheter avsedda för fritidsändamål har i vissa fall tabeller och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kiingl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

andra värderingsnormer angetts i anvisningar från fastighetsprövningsnämnd.

Dessa är dock genomgående betydligt mindre utförliga än för fastigheter

avsedda för permanent boende. Allmänna rekommendationer om

generell förändring av taxeringsvärdenivån — grundade på köpeskillingsstatistik

— har i allmänhet lämnats.

I kommittéförslaget görs den bedömningen att anvisningarna för värdesättning

av en- och tvåfamilj sfastigheter fått en utformning som i många

avseenden varierar från län till län. Även i de fall man utgått från samma

principiella betraktelsesätt har ofta olika metoder och tabellutformning

kommit till användning. Den granskning av förslag till anvisningar som

riksskattenämnden författningsenligt har att företa och som siktar till

jämnhet i taxeringen har på detta sätt försvårats, heter det i förslaget.

Enligt kommittéförslaget bör även den värderingsmetodik som tillämpas

för en- och tvåfamilj sfastigheter ses över och i första hand ta sikte på dels

att få till stånd en mera marknadsanpassad bestämning av markvärdet,

dels att genom centralt utarbetade hjälptabeller för byggnadsvärdet underlätta

anpassningen till önskad taxeringsvärdenivå för fastigheten i dess

helhet.

Vid en sådan översyn bör enligt kommittéförslaget beaktas följande. Vid

bestämmandet av värdet på mark skall alltid tas särskild hänsyn till tomtplatsens

läge inom orten, dess storlek och kommunaltekniska standard.

Därtill kommer att man ofta måste beakta markens byggnadstekniska förutsättningar,

tomtplatsens form och speciella läge m. in. Den genomsnitlliga

tomtplatsens värde vid olika lägen inom orten bör för större samhällen

alltid illustreras på en karta. Till tomtplatsens storlek torde hänsyn behöva

tas endast då storleken mera markant avviker från vad som är normalt. Vidare

bör beaktas att värdet av större tomtplatser ofta är beroende av om

tomtplatserna går att dela. Med kommunalteknisk standard avses enligt

förslaget utformningen av behövliga vägar samt anläggningar för vatten

och avlopp. I de fall fastighetsägaren har ytterligare kostnader för sådana

anordningar, t. ex. i form av anslutningsavgifter, sägs detta böra iakttas

vid taxering. Bestämmandet av markens värde bör ske på i huvudsak samma

sätt både då det gäller en bebyggd en- och tvåfamilj sfastighet och då

fråga är om fastighet, som avses att bebyggas med villabyggnad.

Beträffande värdering av byggnad framhålls i kommittéförslaget att

man har anledning att skilja mellan äldre och yngre byggnader. För byggnad

yngre än 30 ä 40 år sägs taxeringsvärdet liksom hittills böra bestämmas

med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för en likvärdig byggnad.

Värderingsmetodiken bör härvid med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden

uppbyggas så att det totala taxeringsvärdet i möjligaste

män återspeglar hela fastighetens saluvärde. De förhållanden som i första

hand bör beaktas vid en sådan värderingsmetodik är utformningen, storleken,

standarden samt åldern eller den återstående livslängden.

o

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 5 i år 1968

49

En byggnads utformning, heter det vidare i kommittéförslaget, bestäms

i första hand av om byggnaden är uppförd i ett eller flera plan, med eller

utan källare samt med eller utan inredd vind. Det synes tillräckligt att

man liksom hittills hänför byggnaden till någon av ett tiotal grundtyper.

Byggnadsvärdets variation med hänsyn till om fastigheten utgör enfamilj svilla,

tvåfamilj svilla, parhus, radhus, kedjehus, friliggande fritidshus eller

sammanbyggt fritidshus är i stor utsträckning okänd. Om den fastighetsklassificering

som rekommenderats i förslaget kommer till stånd får man

underlag för att vid efterföljande taxeringar även beakta de skiljaktigheter

som kan föreligga i detta hänseende. F. n. synes det enligt förslaget befogat

att skilja endast mellan friliggande byggnad för permanent bostadsändamål,

sammanbyggd byggnad för permanent bostadsändamål och fritidshus.

För att ange storleken av en byggnad torde det enligt kommittéförslaget

vara nödvändigt att bestämma byggnadsytan och/eller lägenhetsytan.

Standarden synes lämpligen böra anges i vissa klasser. Man kan, heter

det vidare i kommittéförslaget, böra överväga att låta deklaranterna uppge

byggnadernas tekniska utrustning i flera avseenden på i princip sådant

sätt att vid taxeringsförfarandet kan tillämpas sådan värderingsmetod

som utarbetats av försäkringsbolagens förvärderingskommitté och som

används för att bestämma försäkringspremien vid fullvärdeförsäkringar

av en- och tvåfamilj shus.

Byggnads värdeminskning med hänsyn till ålder och bruk kan för fastigheter

som nybyggts eller genomgripande ombyggts under de senaste 30

å 40 åren före taxeringstillfället i allmänhet beräknas schablonmässigt

med utgångspunkt i en normal livslängd, sägs det i kommittéförslaget. För

äldre hus och sådana som varit utsatta för särskilt stark förslitning synes

ändamålsenligare att göra en bedömning av sannolik återstående livslängd.

Motsvarande bör, sägs det vidare, gälla beträffande byggnad som av något

skäl inte kan få kvarstå mer än under viss begränsad tidsperiod.

Äldre byggnader kan ofta vara mycket svåra att värdera, eftersom deras

utformning i många fall inte utan vidare kan hänföras till någon av

de angivna grundtyperna, och byggnadernas återstående livslängd ofta är

beroende av möjligheterna att genomföra standardhöj ande reparationer,

framhålls det ytterligare i kommittéförslaget. I de fall sådana reparationer

anses ekonomiskt berättigade kan taxeringen lämpligen ske med ledning

av det sannolika värdet efter reparationen — fastställt enligt den hjälptabell

som avser då närmast jämförbara fastighetstyp — minskat med reparationskostnaderna.

överarbetningen av hittills använda lijälptabeller bör enligt kommittéförslaget

syfta till upprättande av stommar för de tabeller som skall fastställas

av fastighetsprövningsnämnd. För att kunna återge de skilda sätt

på vilka en saluvärdenivå kan utbildas inom olika byggnadskostnadszoner

och inom orter med olika utvecklingsmöjligheter måste hjälptabeller upp
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj:ts proposition nr 15''i år 1968

rättas för bl. a. skilda byggnadskostnadsnivåer och eventuellt för de skilda

sätt varpå byggnadens ålder kan påverka dess värdeminskning.

Valet av lämplig hjälptabell med hänsyn till önskad taxeringsvärdenivå

liksom upprättandet av en markvärdekarta anses i kommittéförslaget böra

underlättas genom att man för varje bebyggelseområde utser vissa typfastigheter,

för vilka fastighetstaxeringsnämnden mycket noggrant diskuterar

bestämmandet av såväl totalvärdet som markvärdet. Valet av typfastighet

bör i möjligaste mån ske så att dessa byggnader överensstämmer med de

byggnadstyper kring vilka lijälptabellerna uppbyggts.

Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till en förbättrad

metod för värdering av en- och tvåfamilj sfastigheter i enlighet med de

riktlinjer som dragits upp i kommittéförslaget. På något håll har man

dock ställt sig tveksam till lämpligheten av att skilja mellan en- och tvåfamiljsfastigheterna

å ena sidan och flerfamilj sfastigheterna å andra sidan.

Riskerna för ojämnheter i fråga om gränsfallen har påvisats. För min del

anser jag kommittéförslaget väl genomtänkt på denna punkt. Det ankommer

på riksskattenämnden att meddela närmare anvisningar.

Flerfamiljs- och affärsfastigheter

För taxering av bostadsfastigheter lämnas i punkt 1 av anvisningarna

till 9 § KL regler som kompletterar de generella reglerna för värdering

av annan fastighet. Värderingen av bostadsfastigheter sker sålunda enligt

en avkastningsmetod. Det värde man får fram vid hjälp av denna metod

avser fastighetens totala värde, dvs. summan av mark- och byggnadsvärdet.

Metoden innefattar en kalkyl för beräkning av nuvärdet av de

framtida nettoavkastningar av en fastighet som kan påräknas under hänsynstagande

till de särskilda förhållanden som råder för fastigheten. Den

avkastningsmetod som sålunda anvisats i KL är en nettokapitaliseringsmetod.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxering rekommenderades vid Stockholmsmötet

att värdering av flerfamiljs- och affärsfastigheter skulle ske

genom kapitalisering'' av en bruttohyra. I andra hand rekommenderades

att man i den utsträckning som var möjlig och lämplig borde använda sig

av en sådan form av räntabilitetskalkyl som närmast motsvarade kapitalisering

av nettohyran.

I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar angavs genomgående att

man vid taxering av hyreshusen — till vilka räknades flerfamilj sfastigheter,

kombinerade bostads- och affärsfastigheter samt rena affärsfastigheter

— skulle tillämpa en avkastningsmetod utformad så, att kapitalisering

skedde av en bruttoavkastning beräknad på skilda sätt och efter

varierande procenttal inom de olika länen. Vidare angavs i vissa läns anvisningar

att man borde använda sig av någon form av räntabilitetskalkyl

för kontroll vid värderingen. Emellertid har i taxeringsmaterialet, redovi
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

sas det i kommittéförslaget, ej dokumenterats att sådana nettoavkastningskalkyler

genomförts. De mål från 1965 års fastighetstaxering som

såvitt gäller taxering av hyreshus fullföljts till kammarrätten har medfört

ändringar av de överklagade besluten i stor utsträckning, framhålls

det i förslaget.

I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar har överlag lämnats endast

allmänt hållna regler för uppskattningen av markvärdet. I vissa läns

anvisningar har angetts att byggnadsvärdet på nyligen bebyggda fastigheter

bör sättas till i allmänhet 85—90 % av byggnadskostnaderna.

En aktuell värderingsfråga, heter det fortsättningsvis i kommittéförslaget,

som endast i ringa mån berörs i anvisningarna gäller taxeringen

av saneringsfastigheter (exempelvis rivningsfastigheter i storstäders cityområden)

och bebyggda exploateringsfastigheter. Vid en strikt tillämpning

av regeln i punkt 5 av anvisningarna till 10 § KL, enligt vilken byggnadsvärdet

skall utgöra skillnaden mellan en fastighets allmänna saluvärde

i dess helhet och markvärdet, skulle dessa saneringsfastigheter och

exploateringsobjekt endast åsättas markvärde. Rent allmänt torde enligt

förslaget kunna sägas att äldre fastigheter ofta har åsatts ett relativt sett

för lågt markvärde.

I kommittéförslaget framförs den åsikten i princip att förfarandet vid

taxering av flerfamiljs- och affärsfastigheter bör ändras. Följande synpunkter

på det framtida förfarandet redovisas.

Beräkningen av totalvärdet för en bebyggd flerfamiljs- och affärsfastigliet

sker i vanliga fall genom en avkastningskalkyl. För att denna skall ge

ett godtagbart resultat bör den genomföras med beaktande av fastighetens

intäkter, drifts- och underhållskostnader, byggnadernas återstående livslängd

samt — med hänsyn till erforderlig avskrivning på byggnadsdelen —

även fastighetens markvärde. Detta bestäms därvid med utgångspunkt från

saluvärdet på obebyggd tomtmark. Anknytningen till en önskad taxeringsvärdenivå

kan ofta ske på ett tillfredsställande sätt genom valet av kalkylräntefot.

Då fastighetens totala värde och dess markvärde bestämts kan

byggnadsvärdet — i enlighet med gällande regler — beräknas som skillnaden

mellan dessa värden.

Vid bestämmandet av markens värde skall normalt alltid särskild hänsyn

las till tomtplatsens storlek, form och läge i orten, dess byggnadsrätt samt

dess kommunaltekniska standard. Därtill kommer att man ofta måste beakta

markens byggnadstekniska förutsättningar. Erfarenhetstal beträffande prisnivån

för obebyggda tomtplatser uttrycks antingen i relation till tomtytan,

till tillåten våningsyta ovan mark eller till tillåten våningsyta för bostäder,

kontor och affärslokaler. Oavsett vilket sätt som tillämpas vid beräkning av

markvärdet bör använda erfarenhetstal inom större samhällen alltid illustreras

på särskild karta.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Vid beräkning av en fastighets totalvärde enligt nettokapitaliseringsprincipen

bör enligt kommittéförslaget i första hand följande faktorer vara kända

beträffande den enskilda byggnaden.

1. Hyresintäkt

2. Lägenlietsyta

3. Omkostnadsklass

4. Ålder eller återstående livslängd

Därtill kan i det särskilda fallet behöva beaktas föreliggande ombyggnadsmöjligheter,

aktuellt underhållsläge m. in.

Taxeringen bör enligt kommittéförslaget i princip utgå från den totala

verkliga hyresintäkten. I de fall hyresreglering gäller avses härmed grundhyran

inklusive generellt tillägg och eventuell tilläggskompensation liksom

bränslekostnader samt avgifter för vatten och avlopp.

Uppskattningen av drifts- och underhållskostnaderna synes kunna underlättas

genom centralt upprättade tabeller över dessa kostnaders storlek per

kvadratmeter lägenlietsyta för bostäder och lokaler vid varierande ålder,

heter det vidare i kommittéförslaget. För att man skall kunna beakta de

olika förutsättningar som föreligger för drift och underhåll inom olika orter

vid varierande byggnadsstorlek och byggnadsutformning in. in. synes tre

eller fem omkostnadsklasser behöva införas. Drifts- och underhållskostnaderna

för en byggnad skulle således kunna beräknas med ledning av den

totala lägenhetsytan, fördelad på bostäder och lokaler, samt aktuell omkostnadsklass

och ålder.

Byggnads värdeminskning med hänsyn till ålder och bruk torde beträffande

fastighet, som nybyggts eller genomgripande ombyggts under de senaste

30 å 40 åren, i taxeringssammanhang kunna beräknas schablonmässigt

med utgångspunkt i en normal livslängd av ca 60 år, framhålls det i

kommittéförslaget. För äldre byggnader och sådana som varit utsatta för

särskilt stark förslitning synes mera ändamålsenligt att fastställa byggnadens

återstående livslängd. Motsvarande resonemang gäller för byggnad

som av något skäl inte kan få stå kvar mer än under en viss begränsad

tidsperiod. Den återstående livslängden sägs alltid böra bestämmas med

beaktande av vilka ombyggnadsmöjligheter som föreligger.

Då man sålunda bestämt markvärdet, den totala hyresintäkten, den uppskattade

drifts- och underhållskostnaden samt byggnadens ålder eller återstående

livslängd, heter det fortsättningsvis i kommittéförslaget, återstår

bestämningen av en kalkylräntefot för att en fullständig avkastningskalkyl

skall kunna upprättas. Denna bestämning bör ske så att man får fram

önskad taxeringsnivå. Beräkningen av byggnadsvärdet kan enligt förslaget

i princip ske på det sätt som framgår av följande schema.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

53

Beräkningsschema för byggnadsvärdet.

Årslcalkyl:

Intäkter

Kostnader

Räntekostnad för markvärdet

1 X | A | — ......

Drifts- o. underhållskostnad

3 X | B | =

Överskott

Byggnadsvärdet:

Kapitaliserat värde

Korrektion för eftersatt underhåll

Byggnadsvärde

Teckenförklaring:

Direkta ingångsdata

1 = Markvärdet

2 = Totalhyran

3 = Lägenhetsytan

Ur tabeller hämtade ingångsdata

A = Kalkylräntefoten

B = Drifts- och underhållskostnaden per kvadratmeter lägenhetsyta

C = Omräkningstalet

De tabeller som behövs för att beräkna värdefaktorerna A, B och C, förutsätts bli fastställda

av fastighetsprövningsnämnd.

Faktorn A används dels för beräkning av räntekostnaden för markvärdet enligt årskalkylen,

dels såsom ingångsdata vid bestämning av tillämpligt omräkningstal för fastighetens

byggnadsdel (faktor C). Faktorn A fastställs för varje bebyggelseområde med

hänsyn till önskad taxeringsvärdenivå och kan behöva varieras för fastigheter med olika

utnytt j andeändamål.

Faktorn B utvisar den drifts- och underhållskostnad som är tillämplig för bebyggelseområdet,

uttryckt i kronor per kvadratmeter lägenhetsyta. De tabeller som behövs för

att bestämma faktorn B synes kunna upprättas centralt och bör för bostäder och lokaler

omfatta tre eller fem omkostnadsklasser. Dessa klasser ger därvid uttryck för de

skilda förutsättningar beträffande drifts- och underhållskostnader som kan föreligga

inom olika orter och vid varierande byggnadsstorlek och byggnadsutformning. Utformningen

av sådana tabeller kan exempelvis ske på följande sätt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968

Omkost-

nadsklasss

Byggn.-

användn.

ithyres

t

ithyres

Byggnadens

åldersklass

111 "i

1

2

3

4

5

6

Bostäder

V

(B)

K

1

Lokaler

V

(L)

K

V

B

K

2

V

L

K

B

V

K

3

V

L

K

Med byggnadens åldersklass skulle därvid kunna avses följande:

1. Byggnader uppförda 1970—1960.

2. » » 1960—1940.

3. » * före 1940, med en återstående livslängd av minst 20 år.

4. » » » 1940, med en återstående livslängd av 10—20 år.

5. » » » 1940, med en återstående livslängd av 5—10 år.

6. » » i) 1940, med mindre än 5 års återstående livslängd.

Faktorn C utvisar det omräkningstal som är tillämpligt för bebyggelseområdet. Valet

av omräkningstal bestäms i första hand av kalkylräntefoten och åldersklassen. Detta tal

är därvid helt enkelt att betrakta som en kapiialiseringsfaktor med räntesatsen lika med

kalkylräntefoten och antalet år lika med beräknad återstående livslängd. Emellertid kan

man i beräkningen av omräkningstalet vid behov infoga ett hänsynstagande till förväntade

framtida ändringar i hyresnivån. De tabeller som behövs för beräkning av faktorn C

och vilka tabeller synes böra upprättas centralt kan därvid exempelvis ges följande utformning.

Kalkyl-

räntefot

Förväntade

hyresnivåänd-

ringar

3yggnadens åldersklass

1

2

3

4

5

6

+ 10 %

+ 5 %

6 %

± o

- 5

- 10 %

+ 10 %

+ 5 %

V %

± 0

- 5 %

- 10 %

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

Enligt kommittéförslaget sker beräkningen således på det sättet att man

först från de totala intäkterna drar de uppskattade årliga drifts- och underhållskostnaderna

samt räntekostnaderna för markvärdet. Härigenom får

man fram det årliga överskott som står till förfogande för förräntning av

byggnadskapitalet. Om intäkterna inte räcker till för att lämna ett överskott,

bör taxeringsenheten följaktligen inte åsättas något byggnadsvärde. Om däremot

ett överskott uppstår, skall detta räknas om till ett kapitalvärde med

hänsyn b!, a. till den återstående livslängden. Det värde som man sålunda

får kan slutligen behöva korrigeras med hänsyn till t. ex. fastighetens skick

i underhållshänseende m. m.

Kommittéförslaget innebär en rekommendation om övergång till ett nettokapitaliseringsförfarande

snarast möjligt. Man synes dock, heter det vidare,

vid 1970 års taxering behöva behålla den nuvarande metodiken med

en bruttokapitalisering främst med hänsyn till svårigheterna att bedöma

den tidsåtgång och arbetsbelastning som ett nettokapitaliseringsförfarande

medför vid taxeringsarbetet. Härigenom ges också möjlighet att pröva den

föreslagna metodiken genom provtaxeringar i anslutning till 1970 års taxering.

Den föreslagna nettokapitaliseringsmetodiken synes även — efter i

stort sett samma anvisningar som avses gälla för provtaxeringarna — kunna

användas vid de kontrollberäkningar som sker inom nämnderna i samband

med taxeringen enligt bruttokapitaliseringsförfarandet.

Vid remissbehandlingen har allmänt erkänts att nettokapitaliseringsmetoden

leder till bättre resultat än bruttokapitaliseringsmetoden, förutsatt

att grundmaterialet är riktigt. Man har också allmänt den inställningen att

den medför ökat arbete för både deklaranterna och taxeringsmyndigheterna.

Några har dock oreserverat förordat en övergång redan vid 1970 års fastighetstaxering

till nettokapitaliseringsmetoden. Andra har funnit den ökade

arbetsbelastningen utgöra ett avgörande skäl mot att lämna det nuvarande

förfarandet. Kommittéförslagets rekommendation om att provtaxeringar bör

ske med den nettokapitaliseringsmetod som jag här har redovisat har vunnit

allmänt gillande. Min uppfattning stämmer i princip överens med den uppfattning

som kommit till synes i förslaget. Det ankommer på riksskattenämnden

att pröva frågan om den närmare utformningen av metoden.

Industrifastigheter

Utöver de allmänna värderingsregler som ges i 9 § KL har i punkt 1 av

anvisningarna till nämnda paragraf tagits in en särskild regel för värdering

av industrifastigheter. Denna typ av fastigheter kan endast undantagsvis

värderas efter en avkastningsmetod eller med utgångspunkt från

erlagda köpeskillingar. Enligt den kompletterande värderingsregeln kan det

vid värdesättning av industrifastigheter exempelvis visa sig lämpligt att

utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade anskaffningskostnaden,

som förvandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penning
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

värdet samt byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid

in. m. Den sålunda anvisade s. k. anläggningskostnadsmetoden torde i taxeringsarbetet

vara den vanligast förekommande metoden för värdering av industrifastigheter.

Metoden kan innebära att man vid värdesättningen utgår

från en faktisk eller beräknad anläggningskostnad för byggnaderna med tilllägg

för kostnader för fasta maskiner m. in. eller också från en beräknad

nybyggnadskostnad, varefter reduktion skall ske med hänsyn till ålder, förslitning

och återstående beräknad varaktighetstid. Vid värderingen aktualiseras

bl. a. frågan om bestämning av lämpliga index- och avskrivningsnormer.

Vid Stockholmsmötet inför 1957 års allmänna fastighetstaxering rekommenderades

såsom lämplig index- och avskrivningsnorm vid värderingen

av industrifastigheterna tabeller för index och avskrivning som var avsedda

för taxering av kraftverk varvid en reducering av de erhållna

värdena med 15—20 % skulle ske. Vid Stockholmsmötet år 1964 utgick

man i stället från att man i allmänhet skulle använda de byggnadsindextabeller

som försäkringsbolagen begagnar sig av, nämligen Svenska skadeförsäkringsföreningens

byggnadskostnadsindex resp. maskinprisindex, med

nedräkning av erhållna värden med 15—20 %. Efter viss utredning uttalade

emellertid riksskattenämnden att de indextabeller som utarbetats för taxering

av vattenfallsfastigheter borde kunna användas vid taxering av industrifastighet

även vid 1965 års taxering men då med en reduktion av de erhållna

värdena med 5—10 %.

I anvisningarna för de olika länen har anläggningskostnadsmetoden

överlag rekommenderats för värderingen av industrifastigheterna. I vissa

län har emellertid rekommenderats användning av index för vattenfallsfastigheterna,

medan däremot i andra län försäkringsbolagens index kommit

till användning.

I kommittéförslaget lämnas beträffande taxering av industrifastigheter

följande allmänna synpunkter.

Taxeringen av obebyggda industrifastigheter kan normalt ske på likartat

sätt som taxeringen av obebyggda hyres- och affärsfastigheter, nämligen

med utgångspunkt från erfarenhetstal uttryckta i kronor per kvadratmeter

tomtyta eller kronor per kvadratmeter tillåten våningsyta. Däremot

uppkommer ofta stora svårigheter vid taxeringen av bebyggda industrifastigheter.

Detta sammanhänger främst med att värdet av byggnaderna

kan vara mycket starkt beroende av företagets lönsamhet och ibland

av lönsamheten inom vederbörande bransch. Så är särskilt fallet då byggnaderna

är uppförda på sådant sätt att de endast har begränsad användbarhet

för annat ändamål. När byggnaderna har en sådan utformning att

de kan nyttjas för ett flertal olika ändamål är däremot möjligheterna att

stödja taxeringen på ett marknadsvärde större. Detta kan ske antingen

direkt genom beräkning av ett saluvärde för fastigheten eller indirekt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 57

genom bestämning av en marknadsmässig hyra för lokalerna. Om detta

inte är möjligt återstår att bedöma taxeringsvärdet med utgångspunkt från

återanskaffningskostnaderna på en likvärdig byggnad.

I detta sammanhang erinras i kommittéförslaget om de ändringar av

begreppet fasta maskiner eller om den eventuella utmönstringen av detta

begrepp som kan bli en följd av den pågående utredningen om det skatterättsliga

fastighetsbegreppet. Eventuella förändringar får en viss betydelse

för värderingen av främst industrifastigheter. Av det totala taxeringsvärdet

för annan fastighet, ca 137 miljarder kr., utgjorde enligt redogörelsen

för taxeringsutfallet vid 1965 års taxering i runda tal 7 miljarder

kr. särskilt maskinvärde. Vidare anförs i kommittéförslaget att det då

det gäller industrifastigheter och specialfastigheter av skilda slag är svårt

att ge enhetliga riktlinjer för gränsdragning mellan vad som är att hänföra

till byggnad och vad som är markanläggning. Därför måste, sägs det,

tills vidare ett avgörande ske från fall till fall i dessa gränsdragningsfrågor.

Mestadels torde man böra ta hänsyn till det ändamål för vilket taxeringsenheten

används eller avses att användas. Byggnad eller anläggning, som

krävs för den aktuella användningen, synes ej böra ingå i markvärdet, såvida

den inte är av direkt grundförbättringsnatur, heter det i förslaget.

För värderingen av vattenfallsfastigheter, som utgörs av

eller vari helt eller delvis ingår outbyggda vattenfall, vattenkraftverk eller

regleringsdammar med huvudsakligt syfte att reglera vattnets avrinning

till förmån för kraftproduktionen vid nedströms belägna vattenfall, finns

utförliga regler i punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL och punkt 6 av anvisningarna

till 10 § samma lag. Till varje allmän fastighetstaxering fastställer

Kungl. Maj:t särskilda anvisningar till ledning vid uppskattning

av värdet av outbyggt vattenfall (fallvärde) och utfärdar centralt utarbetade

tabeller för index och avskrivning m.m. vid uppskattning av värdet

av kraftverk och regleringsdammar.

För övriga specialfastigheter har ej lämnats några kompletterande

värderingsregler i KL. Ej heller har Stockholmsmötet, riksskattenämnden

eller fastighetsprövningsnämnderna, annat än i undantagsfall,

lämnat några rekommendationer eller anvisningar för taxeringen av dessa

fastigheter. Till specialfastigheter räknas skilda fastighetstyper, såsom

trädgårdsmästerier, grusfastigheter, bensinstationer, hotell m. fl.

För att en så rättvis och enhetlig taxering som möjligt skall kunna ske

av de typer av specialfastigheter som här berörts måste enligt kommittéförslaget

särskilda experter medverka vid utformningen av anvisningar

för värderingen.

Av de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan om taxering av de

specialfastigheter som här berörs har de flesta instämt i de synpunkter

som anlagts i kommittéförslaget. Svensk industriförening har emellertid

föreslagit att en central expertgrupp med representanter för skattemyn
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

digheterna och näringslivets organisationer snarast tillsätts för att utforma

mer detaljerade föreskrifter för taxering av industrifastigheter med tillbehör.

Enligt min mening är det f. n. inte lämpligt att frångå det system som

nu tillämpas, dvs. med särskilda experter som utses av varje länsstyrelse.

Värderingssystemet kan emellertid behöva ses över sedan utredningen om

det skatterättsliga fastighetsbegreppet lagt fram sitt förslag.

Jag vill i detta sammanhang upplysa om att jag den 27 augusti 1968

uppdragit åt fyra sakkunniga1 att utarbeta förslag till särskilda anvisningar

att vid 1970 års allmänna fastighetstaxering användas vid taxering

av vattenfallsfastighet.

Vissa andra värderingsfrågor

I kommittéförslaget har berörts bestämmelsen i punkt 5 av anvisningarna

till 10 § KL enligt vilken vid taxering av annan fastighet byggnadsvärdet

skall utföras med ett belopp som utgör skillnaden mellan fastighetens

allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet. Det sägs att

om särskilda metoder utformas för direkt bestämning av ett separat byggnadsvärde,

stora krav ställs på samordningen mellan dessa metoder och

de värdefaktorer som används å ena sidan samt den eftersträvade taxeringsnivån

å andra sidan. Det ifrågasätts om tillräcklig samordning hittills

skett i detta avseende. De problem som är förbundna med den antydda

metodiken har inte kunnat lösas än utan bör enligt förslaget tas

upp till mer ingående undersökning i syfte att på längre sikt ge fastare

underlag för ett förbättrat förfarande.

Under remissförfarandet har höjts vissa röster för att överge nyssnämnda

regler i KL. Jag är emellertid inte beredd att på nuvarande stadium

ta upp hela denna fråga till diskussion.

En annan värderingsfråga som behandlats i kommittéförslaget gäller

grustäkt. En sådan tillgång ingår f. n. vanligtvis i jordbruksvärdet

men skall enligt punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL särskilt antecknas

i fastighetslängden. Det påpekas i förslaget att värdesättning av grustäkter

i första hand bör utgå från uppskattning av fyndighetens storlek och avsättningsläge,

grusets kvalitet samt förväntad exploateringstakt. Vidare

bör, sägs det, uppmärksammas bestämmelserna i naturvårdslagen den 11

december 1964 (nr 822). Numera krävs länsstyrelsens tillstånd för att

öppna ny täkt. Vid taxeringen måste enligt förslaget därför beaktas länsstyrelsens

beslut i frågan. Har tillstånd inte beviljats synes fyndigheten

inte böra åsättas särskilt värde. Grustäkt av husbehovskaraktär bör enligt

förslaget inte beaktas vid taxeringen, eftersom sådan täkt normalt inte

påverkar marknadsvärdet. Större fyndighet, där täkt påbörjats och verksamheten

fått större omfattning, bör liksom vid motsvarande förhållan
1

Kammarrättsrådet B. Fredelius, f. d. vattenrättsrådet H. Hartzell, vattenrättsingenjören

P. J. Jönsson och vattenrättsrådet G. Zickerman.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

den för andra särskilda naturtillgångar taxeras för sig såsom annan fastighet,

heter det i förslaget.

Jag kan ansluta mig till de sålunda framförda synpunkterna, som inte

mött någon erinran vid remissbehandlingen. Det ankommer på riksskattenämnden

att utfärda närmare anvisningar.

I kommittéförslaget behandlas också spörsmålet om taxering av överbyggnad

på jordbruksfastighet. Om detta spörsmål anförs

följande.

Med överbyggnad avses byggnad till vilken hänsyn inte tagits vid tilllämpning

av enhetsvärden eller eljest gällande allmänna taxeringsgrunder.

Enligt den rekommendation som riksskattenämnden lämnade inför 1965

års fastighetstaxering kunde finnas skäl att åsätta stora moderna bostäder

på jordbruksfastigheter, belägna i eller i närbeten av större städer,

särskilt förmånsvärde. Om fastigheterna var belägna i närheten av de

största städerna borde i vissa fall värdet av sådan överbyggnad uppskattas

till betydande belopp.

I två fastighetsprövningsnämnders anvisningar intogs, heter det vidare

i kommittéförslaget, en regel om åsättande av särskilt förmånsvärde på

överbyggnad, i stort motsvarande riksskattenämndens rekommendation.

Varken i riksskattenämndens rekommendation eller i nämnda fastighetsprövningsnämnders

anvisningar angavs hur uppskattningen av värdet av

överbyggnad skulle ske. Ej heller lämnades regler för när värde av överbyggnad

skulle åsättas utom i vad avser fallet med byggnader i närheten

av större städer.

Värde av förmån av överbyggnad torde enligt kommittéförslaget åsättas

i de flesta län fastän efter varierande grunder. Den brist på vägledning

för taxeringen av sådana byggnader som hittills förelegat bör enligt

förslaget om möjligt avhjälpas till 1970 års taxering främst genom utfärdande

av utförligare centrala rekommendationer.

En del remissinstanser har ställt sig kritiska till taxering av överbyggnad.

Lantbrukets slcattedelegation har påpekat att överbyggnad i egentlig

bemärkelse är oekonomisk och torde verka sänkande på saluvärdet.

Jag vill framhålla att — såsom lantbrukets skattedelegation påpekat —

överbyggnad ofta har negativt värde. I den mån värdet på byggnaderna inte

kommer att inräknas i åkermarksvärde när den konventionella metoden

tillämpas, t. ex. därför att byggnaderna inte hör till jordbruksdriften — jag

vill här påminna om att kommittéförslaget innehåller en rekommendation

om olika enhetsvärden även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och

utrustning — kan det emellertid behövas enhetliga anvisningar för ett riktigt

bedömande. Sådana anvisningar meddelas av riksskattenämnden. Jag

vill emellertid ytterligare i detta sammanhang upplysa att kommittéförslaget

även innebär att bl. a. överbyggnadsvärdet skall brytas ut ur jordbruksvärdet

och redovisas för sig tillsammans med andra s. k. särskilda till
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

gångar. En sådan åtgärd är ägnad att underlätta enhetliga anvisningar.

Denna fråga kommer jag att beröra närmare i det följande.

I anvisningarna för de sydligaste länen har rekommendationer meddelats

beträffande taxering av fruktodlingar. Däri förklaras bl. a. att åkerjord,

på vilken fruktodling bedrivs i större omfattning, bör åsättas särskilt

mervärde. Detta mervärde anses böra beräknas per hektar planterad

areal. Anvisningarna anger ett högsta mervärde per hektar varierande

med hänsyn till fruktträdens ålder. Vid 1957 års fastighetstaxering beräknades

värdet av fruktodling efter antalet träd. Även i 1965 års deklarationsblanketter

infordrades uppgifter angående antalet träd. Dessa uppgifter

sägs i kommittéförslaget ha haft ett mycket begränsat värde med

tanke på det sätt varpå värderingsreglerna utformats. Oklarhet i anvisningarnas

utformning synes ibland ha lett till tveksamhet om huruvida

med de angivna mervärdena avsågs ett värde utöver värdet av åker eller

ett totalt värde för ifrågavarande areal. Klarare normer för värdering av

fruktodlingar behöver enligt förslaget utfärdas till 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Det är svårt att uttala sig om huruvida något värde utöver åkervärdet

uppkommer för mark som används för fruktodling. Frågan torde få lösas

genom att länsstyrelserna anlitar särskilda experter vid utarbetandet av anvisningar.

I

I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar och i de lokala skogstaxeringsanvisningarna

omnämns i allmänhet förmånerna jakt och fiske.

De skogssakkunniga rekommenderade efter de överläggningar i Stockholm

som föregick 1965 års fastighetstaxering att bestämmelserna i anvisningarna

till 9 § KL borde tas in i anvisningarna för de olika länen till

vägledning för värdering av möjlighet till jakt. I fastighetsprövningsnämndernas

anvisningar gavs i allmänhet regler för jaktens värdering

både i den del av anvisningarna, som avsåg jordbrukets värdering och i den

del, som avsåg skogens värdering. De båda anvisningarna stämde ej alltid

överens. Skiljaktigheter var vanliga även mellan de olika länen. I allmänhet

förelåg emellertid den överensstämmelsen att den beräknade avkastningen

skulle kapitaliseras efter fem procent. Ibland förekom kapitalisering av

bruttoavkastningen, ibland av nettoavkastningen. I vissa län angavs en

nedre arealgräns för att särskilt jaktvärde skulle åsättas, t. ex. i Kopparbergs

län och Värmlands län 500 hektar samt i Södermanlands län 200

hektar. I andra län sattes ej någon nedre arealgräns. I vissa fall kapitaliserades

höga arrendeavgifter utan jämkning med höga jaktvärden som

följd. Den stora variationen i anvisningsregler för jakten kan enligt den

uppfattning som kommit till synes i kommittéförslaget lia varit en medverkande

faktor till det ganska stora antal mål, omkring femtio, i vilka

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 61

besvär anförts hos kammarrätten beträffande detta förmånsvärde. Kammarrätten

synes i dessa mål vid 1965 års taxering ha undvikit att åsätta

jaktvärde på fastigheter med liten areal eller med för jakt olämplig form

och arrondering. I de fall då jaktvärde åsatts i kammarrätten har detta

beräknats genom kapitalisering av en nettoavkastning, framhålls det i

betänkandet. Från bruttoavkastningen har avdragits skäliga direkta kostnader,

kostnader för förvaltning, viltvård in. in. Däremot har kostnader för

älgskador och återplanteringskostnader på grund av sådana skador ej

fått avräknas.

Enligt kommittéförslaget är det angeläget att en gemensam norm för

åsättande av jaktvärde utarbetas och tillämpas vid nästa allmänna fastighetstaxering.

Detta värde sägs böra vara ett kapitaliserat nettoavkastningsvärde.

Erfarenheten sägs utvisa att de nettointäkter som man kan få

vid jakt i det närmaste uteslutande hänför sig till jakt på älg och rådjur.

Undantag härifrån gäller endast för Malmöhus län och delar av Kristianstads

län. På grund härav kan, framhålls det i förslaget, som gemensam

norm för en nedre arealgräns för åsättande av värde på förmån av jakt

inom varje län tillämpas den areal som fordras inom länet för licens för

dödande av älg. Den vanligaste arealen torde därvid vara 400 hektar, men

avsevärda variationer förekommer uppåt och nedåt. För de fall särskilda

förhållanden råder och för exempelvis jakt i Skåne, där jakt på mindre

områden kan ge god nettoavkastning, får särskilda regler uppställas. I

de fall då onormalt stora arrenden betalas för jakt bör vid beräkningen

av jaktvärdet beaktas att en stor del av arrendet avser annat än jakt och

dess avkastning, exempelvis jaktstugor o. d., och att försiktighet i detta

fall liksom i övriga fall vid åsättande av jaktvärde är tillrådlig, heter det

vidare. Värde av jaktstugor sägs, då det ingår i en jordbruksfastighets värde

och verkar höjande på fastighetens saluvärde, skola inräknas i värdet

på särskilda tillgångar i form av värde av överbyggnad.

Även beträffande fiske sägs i kommittéförslaget den rådande tveksamheten

i viss mån kunna undanröjas genom centrala rekommendationer.

Kommittéförslagets synpunkter i fråga om jakt och fiske bär inte mött

några erinringar under remissbehandlingen och jag kan instämma i de slutsatser

som de föranlett.

Klassificering av faslighetstyper

Köpeskillingsstatistiken, som utgör en sammanställning och bearbetning

av uppgifter om köpeskillingar erlagda vid frivilliga förvärv av fastigheter,

utarbetas fortlöpande av statistiska centralbyrån. Köpeskillingsstatistiken

ligger till grund för bl. a. rekommendationer och anvisningar inom länen

angående generella nivåhöjningar och sådana höjningar för skilda slags

fastigheter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

För att i första hand underlätta framtagandet av sådan statistik liksom all

statistik över utfallen av fastighetstaxeringar samt analyser därav beträffande

större eller mindre områden och för olika slag av fastigheter har kommittéerna

föreslagit att taxeringsenheterna fr. o. in. 1970 års allmänna fastighetstaxering

klassificeras i olika fastighetstyper. En dylik klassificering

sägs därjämte underlätta kontrollförfarandet under taxeringsarbetet. Till

ett förslag om nya kontrollängder återkommer jag i det följande.

Mera allmänt sett torde en grov klassificering av taxeringsenheters användning

och bebyggelsetyp aktualiseras även i samband med inrättandet

av fastighetsregister och byggnadsregister, framhåller kommittéerna vidare.

Det kan här nämnas att behovet i framtiden av en typindelning av taxerade

fastigheter av kategorin annan fastighet starkt framhållits i svaren på en

enkät, som kommittéerna utsänt till statliga och kommunala myndigheter

samt andra, som har intresse av uppgifter från fastighetstaxering.

Fastighetstaxeringsnämnderna bör fortsättningsvis, heter det i kommittéförslaget,

åsätta varje enhet som införs i fastighetslängd en typkod. Genom

att nämnderna får denna uppgift ges tillräckliga garantier för att klassificeringen

blir riktig. Någon särskild kontroll av kodsättningen synes då ej behövlig.

Vid övervägandet av vilken indelning i olika slag av fastighetstyper kodsystemet

bör avse har kommittéerna utgått från att åsättandet av typkod

inte får göras så komplicerat att ett besvärande merarbete blir följden för

fastighetstaxeringsnämnderna. Klassificeringen måste alltså utformas så,

att den helt bygger på förhållanden som är kända vid åsättandet av taxeringsvärdena.

Den måste också begränsas av det utrymme som kan finnas

tillgängligt för kodsättning i längder och på databand. En annan omständighet

kommittéerna beaktat är att klassificeringen skall vara sådan att den

kan ingå såsom ett led i en insamling av data om fastigheter och särskilt

byggnader — även för andra ändamål än för fastighetstaxeringarna.

Enligt kommittéernas mening synes klassificeringen av taxeringsenheterna

böra utvisa följande.

A. Förekomst av byggnad

B. Belägenhet i förhållande till tätort

C. Äganderättsförhållandena till marken, då taxeringsenhet är bebyggd

D. Taxeringsenhets användning

I kommittéförslaget finns som bilaga B en promemoria med synpunkter

på utformningen, författad av experten överingenjören B. Hall. Kommittéerna

säger sig i huvudsak dela de synpunkter som redovisas i nämnda bilaga.

Det bör enligt kommittéernas mening ankomma på riksskattenämnden att

efter samråd med CFU och statistiska centralbyrån fastställa typkodens utformning.

Vid remissbehandlingen har skilda synpunkter framförts i fråga om den

föreslagna klassificeringen. Å ena sidan har framhållits värdet av en sådan

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968

63

klassificering inte bara för fastighetstaxeringens vidkommande. Betydelsen

för sådana statistiska verksamhetsgrenar som nationalräkenskaperna och

bostadsstatistiken har påpekats. Å andra sidan har framträtt oro för att de

redan hårt belastade taxeringsnämnderna, som dessutom har knappa tidsmarginaler

för sitt arbete, inte skall kunna klara av klassificeringen utan

men för taxeringsarbetet i övrigt.

Mitt intryck är att en klassificering av taxeringsenheterna enligt de principiella

riktlinjer som kommittéerna anvisat kan vara till stor nytta för fastighetstaxeringen

framför allt såvitt rör möjligheterna till förbättrad köpeskillingsstatistik.

Det merarbete som kan uppkomma för taxeringsnämnderna

kan således visa sig bli uppvägt av ett bättre taxeringsresultat. Jag

finner emellertid angeläget att understryka att uppgiftsinsamlande och klassificeringsarbete

inte får göras mer invecklat och tidskrävande än vad som

fordras för föi''bättringar på själva fastighetstaxeringens område. Fastighetstaxeringsorganisationen

är inte uppbyggd så att den kan användas för uppgiftsinsamling

eller uppgiftsgranskning som är främmande för dess eget

ändamål. Jag är visserligen positivt inställd till att typkoden fastställs av

riksskattenämnden efter samråd med såväl CFU och SCB som centralnämnden

för fastighetsdata och statens institut för byggnadsforskning. Det primära

syftet med typkoden skall dock vara att åstadkomma en förbättrad

fastighetstaxering.

Utformningen av längder och deklarationer

Med hänsyn till förslaget om fastighetsklassificering förordar kommittéerna

att i de formulär för fastighetslängd som kommer att fastställas

för 1970 års och efterföljande allmänna fastighetstaxeringar insättas

kolumner för nya koder vid sidan om de koder som redan finns för beskattningsnatur,

skatteplikt och ägarkategori.

Förutom en anpassning av formuläret för fastighetslängd till förslaget

om nya delvärden vid taxering av jordbruksfastighet, som jag kommer att

beröra närmare i det följande, förordar kommittéerna vidare att i detta

formulär införs en ny kolumn för värde av åker. Detta motiveras av statistikbehov

som inte går att tillgodose som hittills med uppgifter ur kontrolllängder

för jordbruksfastighet om sådana längder skall föras i begränsad

utsträckning i enlighet med ett annat förslag av kommittéerna för vilket

jag skall redogöra i det följande. Dessutom anser kommittéerna att man

bör ändra rubriken så, att i en och samma kolumn redovisas inte endast

värdet av utbyggt vattenfall på annan fastighet utan också sådant delvärde

av outbyggt vattenfall och av ersättningskraft som hittills ibland ingått i

jordbruksvärde och som i överensstämmelse med kommittéernas förslag

om nya delvärden vid taxering av jordbruksfastighet bör ingå i värde på

särskilda tillgångar. Den nya rubriken sägs böra heta »I markvärde eller

värde på särskilda tillgångar ingående värde å vattenfall».

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Formuläret för kontrollängd för jordbruksfastighet anses av kommittéerna

böra ändras så att denna längd blir mer lättförd än den senast

använda kontrollängden. Kommittéerna finner troligt, att vissa av de uppgifter

som ingick i 1965 års kontrollängd kan uteslutas om man ändrar fastighetsdeklarationernas

utformning i enlighet med kommittéernas förslag,

som jag strax återkommer till, och om man genomför det nyss berörda förslaget

att värde av åker skall noteras i fastighetslängden.

Även formuläret för kontrollängd för annan fastighet bör enligt kommittéerna

göras överskådligt och så lättfört som möjligt, främst genom begränsning

av antalet kolumner. Kommittéerna utgår dock från att man beaktar

att behovet av anteckningar rörande värderingsfaktorer och delvärden kan

vara olika för skilda fastighetstyper.

Tre olika slag av deklarationsblanketter användes vid 1965

års allmänna fastighetstaxering, nämligen formulär a: Jordbruksfastighet,

formulär b 1: En- och tvåfamilj sfastighet samt formulär b 2: Hyres- och

industrifastighet in. in. Sistnämnda blankett kunde kompletteras med särskilda

bilagor för industrianläggningar, fasta maskiner, vattenfall in. m.

För att stärka förutsättningarna för en enhetligare värdesättning och för

att underlätta deklarations- och taxeringsförfarandet föreslår kommittéerna

följande att tillämpas redan vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Deklaration skall ske på fem typer av blanketter, nämligen formulär 1:

Jordbruksfastighet, formulär 2: Villafastighet, formulär 3: Hyres- och affärsfastighet,

formulär 4: Industrifastighet in. fl. samt formulär 5: Obebyggd

annan fastighet.

Detaljuppgifterna i formulären 1, 2 och 3, vilka avser fastigheter som

karaktäriseras av att värdering i betydande mån sker efter givna schabloner

och normer, begränsas till endast sådana uppgifter som direkt eller indirekt

används vid beräkningen av taxeringsvärdena. Vidare utformas blanketterna

så, att fastighetstaxeringsnämnden kan utföra sina värdeberäkningar

i dessa på ett systematiskt och överskådligt sätt.

Formulär 4 bör i stort sett överensstämma med nuvarande formulär b 2,

heter det vidare i kommittéförslaget. Visserligen utförs även värderingen

av de fastigheter som deklareras på detta formulär i viss utsträckning efter

schabloner, men industrifastigheterna varierar ofta, varför ett mera individuellt

värderingsförfarande måste tillämpas, ibland med bistånd av särskild

expertis.

I alla typer av deklarationsformulär bör enligt kommittéförslaget vad som

nu kallas hj älpblanketter till dessa inarbetas genom att hjälpblanketternas

olika punkter och uppgifter införs på formulärens sista sida. Anvisningarna

till blanketterna bör hädanefter tillhandahållas i särskild ordning. Fastighetstaxeringsnämndernas

anteckning av kod för redovisningsenhets art,

skatteplikt, ägarkategori och fastighetstyp bör kunna göras på blanketten i

direkt anslutning till beslutet om taxeringsvärdet. Liksom vid den senaste

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

allmänna fastighetstaxeringen bör särskilda bilagor för industrianläggningar,

fasta maskiner, vattenfall in. in. kunna fogas till vederbörande deklarationsblanketter,

sägs det i förslaget.

Kommittéerna har vid ett begränsat antal stickprov observerat att vissa

av de uppgifter som begärs enligt deklarationsformulären utelämnats i betydande

omfattning i deklarationerna till 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Också detta förhållande torde, sägs det, böra beaktas vid utformningen

av de formulär som skall användas vid 1970 års fastighetstaxering.

Civilförsvar sstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och

dåvarande fastighetsregisterutredningen, som fr. o. in. den 1 juli 1968 ombildats

till centralnämnden för fastighetsdata, har enligt vad som redovisas

i kommittéförslaget till kommittéerna anmält intresse alt få vissa för dessa

organ värdefulla data genom ytterligare uppgifter i deklarationerna till 1970

års allmänna fastighetstaxering och senare sådana taxeringar. Kommittéerna

anser det böra ankomma på riksskattenämnden att slutligt pröva nämnda

önskemål. Kommittéerna anser emellertid att nya uppgifter som inte har

direkt eller mycket nära indirekt samband med fastighetstaxeringen inle

bör tynga deklarationsblanketterna. Detta medför att svårigheter kan uppkomma

att tillfredsställa de behov som redovisats av civilförsvarsstyrelsen

och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Däremot torde det vara

möjligt att tillgodose vissa av önskemålen från centralnämnden för fastighetsdata,

eftersom en del av de uppgifter, som är aktuella vid uppläggande

av byggnadsregister, även har direkt intresse i fastighetstaxeringssammanhang,

heter det i förslaget.

Remissinstanserna har understrukit behovet av förenklade formulär till

längder och deklarationsblanketter. Liksom beträffande fastighetsklassificeringen

har på en del håll uttryckts farhågor för att fastighetstaxeringen

ovidkommande intressen skulle beredas för stor plats. Själv vill jag återigen

betona angelägenheten av att formulären utformas för endast uppgifter

av primärt intresse för fastighetstaxeringen. Det ankommer på riksskattenämnden

att fastställa formulären och att, med beaktande av vad jag nu

framhållit, i möjligaste mån ta hänsyn till önskemål från SCB, civilförsvarsstyrelsen,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, centralnämnden

för fastighetsdata och statens institut för byggnadsforskning.

Centrala utredningar och anvisningar

Kommittéerna har föreslagit att utredningar i fastighetstaxeringsfrågor,

som berör länsstyrelserna gemensamt, i regel bör ske centralt. Syftet härmed

är att minska arbetsbördan på länsstyrelsen.

Vidare har föreslagits att riksskattenämnden bör meddela anvisningar i

värderingsfrågor och liknande frågor i större omfattning än tidigare. Riksskattenämnden

bör enligt kommittéerna i god tid före Stockholmsmötet våren

1969 tillhandahålla landskamrerarna stommar till anvisningar för fas
3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

tighetstaxeringen. Riksskattenämnden bör därutöver, heter det i kommittéförslaget,

utsända informationer och rekommendationer om organisatoriska

och redovisningstekniska spörsmål.

Remissinstanserna har varit övervägande positivt inställda till kommittéförslaget

i dessa hänseenden. Även jag anser förslaget innebära en avsevärd

förbättring.

Specialister på fastighetstaxering inom länsstgrelserna

Kommittéerna har framhållit att arbetsförhållandena inom länsstyrelserna

är sådana att landskamrerarna och deras fasta medarbetare i allmänhet endast

har begränsade möjligheter alt avsätta önskvärd tid och kraft för förberedelserna

för de allmänna fastighetstaxeringarna. Under tiden mellan

två allmänna fastighetstaxeringar ägnas i regel ringa uppmärksamhet åt

utvecklingen på fastighetsmarknaden. En förbättring i detta avseende är

enligt kommittéernas mening angelägen. Därför har kommittéerna förordat

att landskontoren förstärks med särskild personal för fastighetstaxering.

Enligt kommittéernas mening bör varje länsstyrelse få en befattningshavare

som i första hand bör vara specialist på den mångfald av administrativa

och organisatoriska detaljer som aktualiseras av fastighetstaxering.

I andra hand bör befattningshavaren ha goda insikter i värdering utan att

man för den skull kan ställa anspråk på att han skall vara specialist på

värdering av alla olika slag av fastigheter. Alltjämt bör landslcamreraren

och förste taxeringsintendenten vara ansvariga, var och en inom sitt område,

för fastighetstaxeringen, men den föreslagna befattningshavaren skall

kunna avlasta framför allt landskamreraren en betydande del av hans uppgifter.

Remissbehandlingen har visat att meningsskiljaktigheter föreligger om

hur fastighetstaxeringsspecialisterna bör utnyttjas under perioden mellan

allmänna fastighetstaxeringar. Jag är inte beredd att nu förorda att nya

permanenta tjänster av det slag som föreslagits inrättas på länsstyrelserna.

I stället bör medel anvisas för behövlig personalförstärkning med anledning

av fastighetstaxeringsarbetet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1968

67

FRÅGOR SOM RÖR GRUNDERNA FÖR TAXERING AV

FASTIGHET

Terminologi

Nuvarande ordning

Med vissa undantag är all inom Sverige belägen fastighet skattepliktig

(4 § andra stycket KL). Med fastighet förstås i KL i huvudsak vad som utgjorde

fast egendom enligt 1895 års lag angående vad till fast egendom är

att hänföra, trots att denna lag har upphört att gälla. Som fastighet räknas

också byggnad även om den civilrättsligt skulle ha betraktats som lös egendom

(4 § tredje stycket).

Fastighet skall taxeras i enlighet med Arad som närmare anges i KL (6 §

1 mom. första stycket). Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet då den

används för jordbruk eller skogsbruk och såsom annan fastighet då den

används för annat ändamål (7 § första stycket).

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att benämningarna jordbruksfastighet

respektive annan fastighet inte längre synes vara helt ändamålsenliga.

Vad gäller benämningen jordbruksfastighet föreligger enligt kommittéförslaget

möjlighet till missförstånd genom att ett av de delvärden, som jämte

andra delvärden (nu skogsvärde samt tomt- och industrivärde) ingår i det

totala taxeringsvärdet för jordbruksfastighet, betecknas jordbruksvärde. I

förslaget erinras om att man inom de nordiska länderna eftersträvar en

gemensam, enhetlig terminologi, där lantbruk är den samlande beteckningen

för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Med hänsyn till angivna

omständigheter anses skäl föreligga att utbyta termen jordbruksfastighet

mot lantbruksfastighet.

Begreppet annan fastighet, vartill inte mindre än ca 80 % av alla taxerade

fastigheter hänförde sig år 1965, kan fristående vara svårförståeligt och

ofta svårt att begagna i löpande text och statistiksammanhang utan tilllägg

av orden »än jordbruksfastighet», heter det i kommittéförslaget. Med

tanke på dessa svårigheter vid användningen av termen annan fastighet,

som för övrigt inrymmer en mängd olika typer av fastigheter, bebyggda och

obebyggda, har det synts kommittéerna önskvärt att finna en ny, helt fristående

beteckning för nämnda kategori fastigheter. Avsevärda svårigheter

sägs ha förelegat att finna en lämplig sådan. Kommittéerna har efter överväganden

av ett flertal alternativ stannat för termen bebyggelsefastighet.

Visserligen, anför kommittéerna vidare, ryms inom den fastighetskate
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

gori som nu benämns annan fastighet även obebyggd sådan som inte heller

avses bli bebyggd och visserligen förekommer bebyggelse oftast också inom

någon del av en jordbruksfastighet, men termen bebyggelsefastighet är avsevärt

mera ändamålsenlig såsom självständig term än benämningen annan

fastighet. Huvudsyftet med helt övervägande flertalet fastigheter av denna

kategori är ju att de skall i väsentlig utsträckning inrymma bebyggelse, nu

eller i framtiden.

I denna del har kommittéerna inte utarbetat något förslag till författningsändring

utan framhållit att om kommittéernas synpunkter skulle

vinna anslutning, Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande

att i KL och alla andra med riksdagen tagna författningar som kan beröras

utbyta benämningarna »jordbruksfastighet» mot »lantbruksfastighet»

samt »annan fastighet» mot »bebyggelsefastighet».

Remissyttrandena

Ett stort antal remissinstanser har tagit upp till behandling kommittéernas

förslag om ändring av termen jordbruksfastighet till lantbruksfastighet

och termen annan fastighet till bebyggelsefastighet. Lantmäteristyrelsen,

tekniska högskolan, länsstyrelsen i Malmöhus län och KF ifrågasätter om

tillräckliga skäl f. n. föreligger för ett sådant namnbyte. Tekniska högskolan

anlör bl. a., att de nuvarande benämningarna inte är lämpliga. Möjligen

kunde man enligt högskolans mening tillämpa en indelning i fler än två

fastighetsbegrepp, t. ex. jordbruksfastighet, skogsbruksfastighet, bebyggelsefastighet

och annan fastighet. Ytterligare utredning i frågan är emellertid

enligt högskolan önskvärd och en ändring bör därför ske först till närmaste

allmänna fastighetstaxering efter år 1970. KF anser, att en om dopning

knappast kan skapa någon reell fördel.

Endast Samfundet för fastighetsvärdering tillstyrker en övergång till de

båda föreslagna termerna. I övrigt är samtliga remissinstanser som yttrat

sig i frågan positivt inställda till förslaget om utbyte av termen jordbruksfastighet

mot lantbruksfastighet. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran

av bl. a. kammarrätten, SCB, riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen,

kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs och Värmlands län, lantbrukets skattedelegation och

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Kammarrätten anser att

benämningen lantbruksfastighet väl täcker det begrepp den åsyftar och att

den ansluter sig till den terminologi som numera allmänt brukas. Lantbrukets

skattedelegation finner den föreslagna ändringen av termen jordbruksfastighet

till lantbruksfastighet ändamålsenlig med hänsyn till att begreppet

lantbruk i andra sammanhang utgör den samlande beteckningen för

jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling.

Skogsstyrelsen förklarar att termen lantbruksfastighet kan accepteras

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

även om benämningen lantbruk enligt detta begrepps gängse betydelse enligt

styrelsens mening är föga adekvat för den högst avsevärda del av skogsbruket,

som bedrivs utan samband med jordbruk.

Förslaget att ersätta termen annan fastighet med bebyggelsefastighet har

avvisats av alla remissinstanser som yttrat sig i frågan utom av Samfundet

för fastighetsvärdering, som anser att termen bebyggelsefastighet är att

föredra framför annan fastighet, och av Svenska försäkringsbolags riksförbund,

som ej motsätter sig en övergång till den föreslagna benämningen.

En avvisande eller tveksam inställning till förslaget redovisas av kammarrätten,

SCB, riksskattenämnden, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kalmar, Blekinge, Gotlands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation,

Sveriges allmänna hgpoteksbank, Sveriges fastighetsägareförbund

och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Kammarrätten anser

benämningen bebyggelsefastighet ej fullt adekvat och dessutom otymplig.

Visserligen kan enligt kammarrättens mening invändningar göras även mot

benämningen annan fastighet, men denna benämning torde dock numera

ha ingått i det allmänna medvetandet. — Flertalet av de remissinstanser,

som är negativa till termen bebyggelsefastighet, har grundat sin inställning

på samma skäl som kammarrätten. Man anser i vissa fall, att termen annan

fastighet bör behållas om ej en lämpligare ny term än bebyggelsefastighet

kan formuleras och att frågan om utbyte av termen annan fastighet

bör ytterligare övervägas.

Som möjliga lösningar på frågan om nya beteckningar för jordbruksfastighet

och annan fastighet anger länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön

A-fastighet för annan fastighet och L-fastighet för lantbruksfastighet. A-fastigheterna

kunde sedan enligt länsstyrelsens mening indelas i exempelvis

hyresfastighet, villafastighet, fritidsfastighet, industrifastighet, »markfastighet»

etc. med prefixen H, V, F, I och M.

Departementschefen

Indelningen av fastigheterna i beskattningsnaturerna jordbruksfastighet

och annan fastighet är historiskt betingad. De nuvarande termerna har

brukats länge och vunnit burskap i språket. Detta hindrar emellertid inte

att jag till stor del kan instämma i den kritik som kommittéerna och åtskilliga

remissinstanser riktat mot benämningarna.

Vill man införa begreppet lantbruksfastighet i skatteförfattningarna

måste man emellertid antingen utmönstra begreppet jordbruk som samlingsnamn

eller också använda de båda uttrycken jordbruk och lantbruk

mer eller mindre synonymt. Detta kan i sin tur leda till onödiga komplikationer.

Dessutom tillkommer att man i en rad viktiga författningar utanför

skatterättens område, bl. a. jordförvärvslagen, använder termen jordbruks
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

fastighet som begrepp med principiell betydelse. Ett namnbyte av det slag

kommittéerna tänkt sig är väl teoretiskt sett möjligt men bör utredas med

avseende på de praktiska konsekvenserna — t. ex. risk för onödiga komplikationer

och missförstånd där termen jordbruk också förekommer vid sidan

av uttrycket jordbruksfastighet. Jag är således f. n. inte beredd att föreslå

någon ändring av uttrycket jordbruksfastighet.

Benämningen annan fastighet är som författningsterm än mindre lyckad

än uttrycket jordbruksfastighet. Det förslag som kommittéerna förordat,

uttrycket bebyggelsefastighet, har inte vunnit allmän genklang hos remissinstanserna.

Uppgiften att hitta en lämplig ersättningsterm är givetvis svår

beroende på att den skatterättsliga kategorin annan fastighet är så heterogen

i verkligheten. Varje term som försöker beskriva kategorin synes bli

ofullständig och missvisande. Med hänsyn till den ringa praktiska vinst

som skulle bli följden av ett namnbyte finner jag inte heller i detta hänseende

skäl nog att föreslå ändring.

Taxering av jordbruksfastighet, m. m.

Nuvarande ordning

Taxeringsvärde skall åsättas till det belopp som prövas utgöra taxeringsenhetens

värde efter ortens pris, det s. k. allmänna saluvärdet, om inte annat

följer av KL (9 § första stycket). Allmänna saluvärdet gäller normalt

inte som uppskattningsgrund för område som utgörs av skogsmark och

växande skog. Sådant område skall tas upp till det värde det kan anses äga

vid uthålligt skogsbruk (9 § andra stycket).

Taxeringsvärdet skall redovisas som summan av särskilda värden, s. k.

delvärden. För jordbruksfastighet skall redovisas

jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde, utom värdet av växande

skog, under förutsättning att fastigheten används för jordbruk med binäringar

eller skogsbruk,

skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog, och

tomt- och industrivärde, varmed förstås värde som fastigheten eller del

därav har utöver jordbruksvärdet och skogsvärdet på grund av att mark

som hör till fastigheten kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk

med binäringar eller skogsbruk. — Beträffande jordbruksvärdet skall särskilt

anges vad som belöper på skogsmark, s. k. skogsmarksvärde (10 § KL).

Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att

fastigheten används till jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Med denna

förutsättning skall som jordbruksvärde tas upp värdet av fastighetens

hela ägoområde, tomt- och trädgårdsmark, äng, skogsmark — dock utan att

värdet av växande skog medräknas — övrig mark såsom vägar, mossar, myrar,

kärr, m. m., samt vattentäckt område som hör till fastigheten. Vidare

skall tas upp värdet av jordägaren tillhöriga mangårds- och driftbyggnader,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

såsom bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader,

samt byggnader uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet

och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga

o. d., förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader,

stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. d., bostäder

för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan skogspersonal samt för skogsarbetare,

liksom byggnader avsedda för sådan verksamhet som är att hänföra

till jordbrukets binäringar. — Vid bestämmandet av jordbruksvärdet

skall ur totalvärdet urskiljas och särskilt anges skogsmarkens avkastningsvärde

för all sådan mark som ingår i taxeringsenheten. Avkastningsvärdet

skall beräknas enligt de grunder som anges i punkt 4 av anvisningarna till

9 § KL och för vilka skall redovisas närmare i det följande. Redan här kan

emellertid nämnas att särskild förmån på skogsmark, t. ex. bete på skogsmark

och vissa byggnader på skogen, ingår i jordbruksvärdet men skall

uppskattas särskilt. — I taxeringslängden skall särskilt antecknas dels värdet

av bete på skogsmark, beräknat enligt grunder som anges i nyssnämnda

anvisningspunkt, dels värdet av övriga särskilda förmåner som ingår i jordbruksvärdet,

såsom byggnader, i den mån hänsyn ej tagits till dem vid

tillämpning av enhetsvärden eller annars gällande allmänna taxeringsgrunder,

eller särskilda naturtillgångar, vartill särskild hänsyn tagits vid taxeringen,

m. m. (punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL).

Såsom skogsvärde förs ut värdet av den växande skogen på all

skogsmark som ingår i fastigheten uppskattat enligt de grunder som anges

i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL (punkt 3 av anvisningarna till 10 §).

I punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL framhålls till en början att uppskattningsgrunderna

i Skvl gäller vid sidan av anvisningarna för den del

av jordbruksfastighet som utgörs av skogsmark och därpå växande skog.

Såsom skogsmark skall, på det sätt som närmare utvecklas i Skvl, tas upp all

ej odlad mark som är lämplig att använda för skogsproduktion vare sig

den vid tillfället är skogbärande eller ej. Till skogsmark räknas inte s. k.

impediment. Sådan marks värde skall medräknas vid värdesättning av fastigheten

i övrigt. — Vidare föreskrivs i anvisningarna att, som antytts i det

föregående, särskild förmån på skogsmarken skall uppskattas för sig med

särskilt belopp. Värdet av sådan förmån skall sålunda inte räknas in i det

skogsmarksvärde som skall anges särskilt enligt 10 § KL. Som exempel på

särskild förmån nämns bl. a. skogsbete samt byggnad på skogen, i den mån

den inte bör anses inbegripen i sådant normalt byggnadsbestånd på taxeringsenheten

som inräknas i de enhetsvärden vilka tillämpas för inägorna.

Bedrivs rationellt skogsbruk på skogsmarken får skogsbetesvärde åsättas

endast om betet brukar utnyttjas. Om skogsbete inte brukar utnyttjas på

skogsmark där rationellt skogsbruk ej bedrivs torde detta i regel visa, heter

det i anvisningarna, att betet har så obetydligt värde för ifrågavarande fastighet

att anledning saknas att särskilt uppskatta det. Skogskojor och lik
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

nande mera tillfälliga byggnader åsätts inget särskilt värde utan deras värde

anses ingå i skogsmarkens värde.

Skvl hänvisar till de nyss återgivna anvisningarna till KL beträffande

skogsbete, andra byggnader på skogen än skogskojor och liknande mera

tillfälliga byggnader, samt impediment (avd. A och avd. B punkt 1). Vidare

innehåller Skvl bl. a. föreskrifter om bl. a. virkesförrådets uppskattning

(avd. B punkt 5) och skogsmarksvärdet (avd. B punkt 10). Beträffande

skogsmarksvärdet kan anmärkas att Skvl innehåller särskilda regler för hur

onormal förekomst av kalmark skall beaktas.

Tomt- och industri vär de redovisas i fall då ett särskilt värde

utöver jordbruks- och skogsvärdet tillkommer jordbruksfastighet på grund

av att den kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar

eller skogsbruk. Detta värde förs ut med det belopp som utgör skillnaden

mellan det totala taxeringsvärdet å ena sidan och jordbruks- och skogsvärdet

å andra sidan (punkt 4 av anvisningarna till 10 § KL). Ett tomt- och

industrivärde sägs vidare i allmänhet finnas endast på sådan jordbruksfastighet,

där det finns vattenfall, brytvärdig fyndighet, torvmosse e. d., eller

som är belägen i närheten av större stad eller av industri-, järnvägs- eller

annat tätare bebyggt samhälle (punkt 5 av anvisningarna till 9 §).

Enligt 22 § 1 mom. första stycket KL får man vid beräkning av

inkomst av jordbruksfastighet göra avdrag från bruttointäkten av sådan

fastighet för omkostnader, såsom bl. a. värdeminskning på driftbyggnader

som hör till jordbruket eller dess binäringar eller till skogsbruket.

I punkt 2 a av anvisningarna till nämnda paragraf föreskrivs att avdraget

bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde. Detta skall anses vara

lika med anskaffningskostnaden. Kan denna inte visas skall såsom byggnadsvärde

anses två tredjedelar av det taxerade jordbruksvärde som gällde

under beskattningsåret minskat med däri ingående skogsmarksvärde i den

mån det överstiger 25 000 kr. samt med skäligt värde på mera betydande

naturtillgångar och särskilda förmåner.

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget lämnas synpunkter på olika problem som förekommer

vid värderingen av jordbruksfastigheter. Förslaget innebär dessutom

ändringar av värderingsreglerna på åtskilliga punkter. I den mån ändringarna

berör materiella regler i KL och Skvl tas de upp i detta avsnitt. Vissa

andra ändringsförslag som berör taxeringsförfarandet kommer att behandlas

i ett senare avsnitt. I fråga om förslag till ändringar i anvisningar m. in.

som utfärdas utan riksdagens medverkan hänvisas till betänkandet (SOU

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 73

1968: 32) i den mån de inte redovisats under avsnittet »allmänna synpunkter,

in. m».

Kommittéförslaget innebär att man vid 1970 års allmänna fastighetstaxering

går över till en annan uppdelning på delvärden än den gällande. Det

föreslås en uppdelning på följande delvärden, nämligen jordbruksvärde,

skog sbruksvärde, övrig marks värde, värde på särskilda tillgångar och övervärde

från bebyggelsesynpunkt. Som skäl anges allmänt att den nuvarande

uppdelningen på delvärdena jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och

industrivärde inte är tillfredsställande från vare sig värderingsteknisk eller

redovisningsmässig synpunkt.

Jordbruksvärde

F. n. ingår i jordbruksvärdet även värdet av skogsmark. Skogsmarksvärdet

beräknas till den del av det totala förväntningsvärdet som skulle tillkomma

marken om det inte fanns något virkesförråd på densamma. Beräkningarna

sker på grundval av Skvl enligt tabeller som Kungl. Maj:t fastställer

före allmän fastighetstaxering. Kommittéförslaget innebär att skogsmarksvärdet

skall redovisas gemensamt med skogsvärdet i ett särskilt delvärde,

betecknat sltogsbruksvärde. För skälen till detta förslag och för vissa

andra ändringsförslag beträffande värderingen av själva skogsmarken redogörs

i det följande i samband med behandlingen av skogsbruksvärdet.

I jordbruksvärdet ingår f. n. ytterligare värdet på sådan mark som

inte går att ekonomiskt utnyttja för jordbruk eller skogsbruk.

Viss precisering av begreppet finns i de tidigare återgivna anvisningspunkterna

1 och 4 till 9 § KL och avdelning B punkt 1 i Skvl. De beskrivningar

på övrig mark som lämnas i dessa bestämmelser hänför sig främst

till s. k. skogliga impediment.

I kommittéförslaget redogörs för de skogssakkunnigas rekommendationer

för värdesättning av skogliga impediment vid det s. k. Stockholmsmötet

år 1964. Enligt dessa borde den övre gränsen för värdet per hektar av

skogbevuxna impediment bestämmas till tre gånger det för taxeringsenheten

gällande skogskubikmeterpriset för lägsta godhetsgrad inom tillväxtområdet

och vid en grovskogsprocent av 20. Dessa rekommendationer intogs

genomgående i de lokala skogstaxeringsanvisningarna. För den övriga mark

som ligger i anslutning till jordbruksarealen har i fastighetsprövningsnämndens

anvisningar för sex av länen hänvisning skett till skogstaxeringsanvisningens

värderingsregel under det att sju län meddelat andra anvisningar

av varierande innehåll. För de återstående elva länen har någon värderingsregel

över huvud taget ej angetts. I stort sett har värden mellan 10 och

25 kr. per hektar rekommenderats. För de nordligaste länen har betydligt

lägre hektarvärden förordats.

Den redogörelse för de vid 1965 års taxering åsatta värdena på övrig

3f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

mark som lämnats i sammanställning över utfallet av 1965 års allmänna

fastighetstaxering (SOU 1968:31) visar, framhålls det vidare i kommittéförslaget,

att synnerligen oenhetlig praxis utvecklats vid det egentliga taxeringsarbetet.

Enligt denna sammanställning är de för övrig mark åsatta

värdena genomsnittligt för länen utanför Norrland i allmänhet mångdubbelt

högre än de högsta rekommenderade värdena. Vidare framgår att i

samtliga län finns kommuner, där de genomsnittligt åsatta värdena per

hektar övrig mark är anmärkningsvärt höga. Vid beräkningen av den övriga

markens värde har av allt att döma hänsyn tagits till faktorer, vilka rätteligen

ej bort påverka värdet av det i jordbruksvärdet ingående värdet av

övrig mark. Under det att det rekommenderade värdet i Stockholms län var

ca 20 kr. per hektar var det högsta uppvisade värdet — räknat såsom genomsnitt

för hel kommun — av övrig mark mer än 6 000 kr. per hektar.

Motsvarande siffror var exempelvis för Uppsala län högst 21 kr. respektive

ca 1 000 kr., för Kristianstads län högst 25 kr. respektive ca 1 400 kr., för

Malmöhus län högst 25 kr. respektive 5 000 kr. och för Göteborgs och Bohus

län 13—19 kr. respektive ca 1 200 kr. Sannolikt är det här i stor utsträckning

fråga om värden som tillkommer fastigheter på grund av att

dessa kunnat tillgodogöras för annat ändamål än jord- och skogsbruk. Sådana

värden borde i stället ha redovisats som tomt- och industrivärde.

Det är angeläget, heter det i kommittéförslaget, att komma till rätta med

den ojämnhet och även de felaktigheter, som enligt vad sålunda anförts torde

ha förekommit vid värderingen av övrig mark. Detta kan ske genom

klarare formulerade anvisningar och framför allt genom kontroll av att de

givna anvisningarna följs.

I kommittéförslaget sägs att från såväl värderingsteknisk som redovisningsmässig

synpunkt mark av ifrågavarande karaktär, vilken kan hänföra

sig till såväl en fastighets jordbruksdel som dess skogsbruksdel, synes böra

utbrytas ur jordbruksvärdet och göras till föremål inte bara för särvärdering

utan även för särredovisning. En sådan är även av intresse av statistiska

skäl. Det föreslås därför att värdet av den övriga marken upptas såsom

ett särskilt för jordbruksfastighet angivet delvärde, betecknat övrig marks

värde. I detta värde sägs böra ingå även värde av enskilt vattenområde som

hör till fastigheten. Areal av sådant område synes däremot inte behöva redovisas

i fastighetslängd.

Jordbruksvärdet skall enligt gällande regler innehålla även värdet av

särskilda förmåner och naturtillgångar, såsom jakt, fiske,

överbyggnader, skogsbete, byggnader på skogen och ej inmutningsbara fyndigheter

av grustäkt, stenbrott m. m. Detta värde skall särskilt antecknas

i fastighetslängden. Av förmånerna föres, heter det i kommittéförslaget, en

del i anslutning till jordbruksmark och en del till skogsmark. Till skogsmarken

hänförliga särskilda förmåner är främst byggnader på skogen,

skogsbete och, till övervägande delen, jakt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

I kommittéförslaget framhålls att värderingen av de särskilda förmånerna

och naturtillgångarna ofta har varit förenad med stora svårigheter. Liksom

beträffande övrig mark synes det, hävdas det i förslaget, att man från

såväl värderingsteknisk som redovisningsteknisk synpunkt åstadkommer

en betydande förbättring om man från jordbruksvärdet skiljer värdet på

särskilda tillgångar och naturtillgångar och låter dessa redovisas som värde

på särskilda tillgångar. De ytterligare synpunkter på värderingen av sådana

tillgångar som lagts fram i förslaget kommer att behandlas i det följande.

Med delvärdet jordbruksvärde avses enligt kommittéförslaget således värdet

av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra

anläggningar som är behövliga för jordbruksdrift.

Skogsbruksvärde

F. n. ingår skogsvärdet, eller värdet av den växande skogen, som delvärde

i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet. Skogsmarksvärdet ingår, som framhållits

i det föregående, i delvärdet jordbruksvärde men redovisas särskilt.

Sedan den första moderna metoden för värdering av skog vid fastighetstaxering

trätt i kraft år 1921, har skogsmarken och den växande skogen

värderats skilda från övriga värden som ingår i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet.

Ett gemensamt värde har därvid beräknats för skogsmarken

och den på densamma växande skogen enligt både 1921 års skogsvärderingsinstruktion

och nu gällande SkvI. Genom olika beräkningsmetoder har

ur det gemensamma värdet urskiljts dels ett skogsmarksvärde, dels ett värde

på den växande skogen. Vid beräkningen av skogens värden har till skillnad

från den värderingsmetod som i princip i övrigt gällt vid fastighetstaxeringen

— värdering efter allmänna saluvärdet — tillämpats värdering efter

en avkastningsmetod. Enligt SkvI är avsikten att utröna skogsmarkens och

den växande skogens sammanlagda hela nuvärde (s. k. förväntningsvärde).

Detta värde beräknas som det kapitaliserade värdet av den förväntade årliga

nettoavkastningen av en genomsnittsskog. Skogsmarken och den växande

skogen skall därvid värderas med hänsyn till markens produktionsförmåga,

det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den avkastning i

penningar som kan antas för framtiden bli uttagen med beaktande av dessa

omständigheter och under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat

uthålligt skogsbruk kommer att bedrivas där.

Enligt kommittéförslaget har i första hand övervägts om differentieringen

av skogens förväntningsvärde på ett skogsmarksvärde och ett skogsvärde

bör bibehållas.

Ett av de ursprungliga skälen till att en sådan uppdelning skett torde, sägs

det, ha varit att i samband med 1920 års skogsbeskattningskommittés utarbetande

av 1921 års skogsvärderingsinstruktion uttalats att mark skulle

uppskattas efter allmänna saluvärdet, bl. a. med hänsyn till en år 1920 utfärdad

förordning om uppskattning av mark i och för en avsedd taxering till

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Den växande skogen skulle däremot

uppskattas ej till ett saluvärde utan till det värde den kunde antas ha

under förutsättning av uthålligt skogsbruk. I motiven till sitt förslag uttalade

skogsbeskattningslcommittén att den föreslagna skogsvärderingsinstruktionens

grunder för värdesättningen innebar bl. a.

»att markvärdet skall beräknas efter den avkastning, som under antagande

av normal skogstillgång kan erhållas vid ett efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den avkastning, som är att påräkna

ur den växande skogen i det skick, vari den faktiskt befinner sig,

under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande. Då lärer värdet

å den virkesproducerande marken komma att uppgå till ett belopp, som

icke understiger det allmänna saluvärdet därå. Däremot torde det värde,

som kommer att åsättas den växande skogen--- -—-i regel understiga det

allmänna saluvärdet.»

Det ursprungliga skäl som nämnts för en uppdelning av skogens värden

föreligger uppenbarligen ej längre, heter det i kommittéförslaget. I realiteten

måste även skogsmarksvärdet enligt skogsvärderingsinstruktionerna

anses ha beräknats såsom ett avkastningsvärde.

Ett system, där värdet på skogsmarken och på den växande skogen redovisades

i ett gemensamt värde, borde medföra en avsevärd förenkling a\

fastighetstaxeringsarbetet, bl. a. vid utarbetande och användning av hjälptabeller

för beräkning av skogens värde, framhålls det vidare i kommittéförslaget.

Ett skogsbruksvärde, bestående av de sammanlagda värdena av

skogsmark och växande skog, är också det begrepp som används i vetenskapliga

sammanhang. Så är även fallet i olika statistiska sammanhang,

exempelvis i statistiska centralbyråns och domänstyrelsens statistik samt

i redogörelsen över taxeringsutfallet. Skogsbruksvärdet används även i de

kalkyler och planer som utförs för det praktiska skogsbrukets räkning. Vidare

anförs följande. Enligt de regler som gällde före Skvl skulle av det

beräknade totala värdet på skogsmarken och den växande skogen för normalskogen

18 % hänföras till skogsmarksvärdet och återstoden till skogsvärdet.

Vid utarbetandet av Skvl låg ett av domänstyrelsen år 1941 avgivet

förslag (SOU 1941: 23) till grund. Domänstyrelsens förslag innebar att hela

värdet på ett skogsområde, både av mark — med undantag för avsevärda

kalmarker — och av växande skog, skulle redovisas i ett värde. På grund av

vissa svårigheter att inpassa det föreslagna värdet i reglerna för beräkning

av inkomst av skogsbruk förföll förslaget om ett gemensamt värde. Härtill

medverkade även att möjligheterna att erhålla fastighetskredit ansågs

minska, om förslaget genomfördes, liksom vissa andra praktiska omständigheter.

Vid sina överväganden av frågan om en uppdelning av skogens värden

alltjämt bör göras på skogsmarksvärde och skogsvärde har man enligt kommittéförslaget

kommit till den uppfattningen att en sådan uppdelning ej

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

77

längre behövs från annan synpunkt än skogsbeskattningens. En uppdelning

av skogens värden på skogsmark svärde och skogsvärde bör därför slopas,

om gällande regler för skogsbeskaltningen — som nu är föremål för särskild

utredning, vars resultat ej hinner inverka på 1970 års fastighetstaxering

— ändras så att dylik uppdelning ej därefter är påkallad av sist antydda

skäl. Detta medför en omfattande överarbetning av reglerna i SkvI.

Med anknytning till de framförda synpunkterna och vad som framhållits

om behovet av en reviderad systematisering av jordbruksfastigheternas delvärden

föreslås således att skogsmarksvärdet och skogsvärdet, beräknade

var för sig enligt nu gällande regler, redan vid 1970 års fastighetstaxering

tas upp gemensamt som ett delvärde, betecknat skogsbruksvärde, med skogsmarksvärdet

angivet särskilt. Därigenom skulle den i huvudsak historiskt

betingade uppdelningen av skogens värden ersättas av ett systematiskt riktigare

och ändamålsenligare gemensamt värde.

Även om Skvl:s regler sålunda synes ha fungerat relativt väl för de fastigheter

för vilka de upprättats, nämligen sådana fastigheter där ett uthålligt

skogsbruk bedrivs, är det mera tveksamt om Skvl:s detaljerade regler

i dess nuvarande utformning är nödvändiga för värderingen av skogen på

små skogsfastigheter, framhålls det i kommittéförslaget. Avkastningen från

skogarna på dessa fastigheter kan på grund av alltför ensidig sammansättning

komma att starkare avvika från de grundläggande beräkningar, som

styr värderingen av den normaliserade genomsnittsskogen. Det synes därför

möjligt att för fastigheter med skogsmark understigande

exempelvis 25 hektar och där skogsuppskattningshandling

e. d. e j finns, sedan godhets- och omkostnadsklass bestämts

för fastigheten, få ett tillfredsställande skogsvärde på fastigheten

genom att hänföra den till en av tre eller fyra klasser i fråga om virkesförråd

per hektar samt en av tre eller fyra grovhetsklasser beträffande barrskogens

grovskogsprocent. Härvid skulle lövskogens andel få ingå i värdet

med genomsnittlig procentandel. Undantag bör härvid göras framför allt

för fastigheter med relativt stor andel ädel lövskog.

En sådan förenkling av taxeringsförfarandet skulle medföra att man för

ca 150 000 fastigheter av totalt ca 260 000 fastigheter med skog ej skulle behöva

utföra den relativt invecklade proceduren att utföra multiplikationen

areal X virkesförråd X skogsvärde per skogskubikmeter för att få fram

skogsvärdet. I stället kan man uppställa tabellverk, i vilka skogsvärdet per

hektar erhålls direkt. Totalvärdet erhålls därefter på samma sätt som skogsmarksvärdet

genom att multiplicera med arealen i hektar.

I hjälpblanketten för fastighetstaxeringsnämndernas beräkning av taxeringsvärde

för jordbruksfastighet finns eu tabell för uträkning av en fastighets

skogsvärde enligt det hittillsvarande enda summariska uppskatt
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ningsförfarandet upptagen under punkt 3 b. Denna tabell är uppställd enligt

följande.

Kbm skog

per ha

därav grovskogs-

%

(i 10-tal %)

Värde per

kbm enl.

tabell, kr.

Skogsvärde

per ha

Barrskog

Ord.

lövskog

Ädel

lövskog

Summa

Summa skogsvärde

per ha Antal ha skogsmark Skogsvärde, kr

X =

Vid införande av ytterligare förenkling av uppskattningsförfarandet för

fastigheter med lägre skogsmarksareal än 25 hektar synes ändringarna på

hjälpblanketten kunna inskränkas till en utbyggnad av tabellen under punkt

2 att avse värde på skogsmark och skogsvärde enligt följande uppställning.

2. Värde på skogsmark 2x. Skogsvärde för fastigheter med mindre än

a) omkostnadsklass ........ 25 ha skogsmark där skogsuppskattnings
b)

markens godhetsklass ........ handl. el dyl icke finns

c) markvärde per ha enl. tabell kr ........ d2 skogsvärde per ha enl. tabell kr ......

dt antal ha skogsmark ........

Skogsmarkens värde c x di ——— Skogsvärde di X d2 _——

Förenklingen innebär att nuvarande hjälptabell 1 i skogstaxeringsanvisningarna

skall kompletteras med en ytterligare förenklad hjälptabell 0.

Schabloniseringen framgår av följande exempel hämtat från Örebro län

vid fastighetstaxeringen år 1965. (Omkostnadsklass 0,5. Godhetsklass B2.)

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Hjälptabell 1. Skogsvärde per skogskubikmeter.

79

Skogsvärde per

m3sk

barrskog

lövskog (15 %)

Grovskogsprocent (barr)

10 20 30

5,73 6,21 6,71

n Q9

40

7,27

50

7,98

60

8,69

Virkesförråd

m3 sk/ha

Skogsvärden kr/ha

60

304

329

354

383

420

457

70

355

384

414

447

490

533

80

406

438

472

511

560

609

90

456

493

532

575

630

685

100

507

548

591

639

700

761

no

557

603

650

703

770

837

120

608

658

709

767

840

913

130

659

712

768

831

910

989

140

710

767

827

895

980

1065

150

760

822

887

959

1050

1142

Genom att ur tabellen, som utvisar beräknade skogsvärden per hektar för

olika virkesförråd per hektar, ta ut gruppvisa medelvärden kan hjälptabellen

0 få följande utseende.

Hjälptabell 0. Skogsvärden i kronor per hektar

Virkesförråd

m3 sk/ha

lägre

5—24%

Grovskogsprocent

medeltal

25—44%

högre

45—64%

Mycket lägre än medeltalet

55—74

340

400

470

Något lägre än medeltalet

75—94

440

520

620

Medeltalet

95—124

580

670

800

Avsevärt högre än medeltalet

125—155

730

860

1020

Skogsvärdena per hektar har avrundats nedåt till närmaste 10-tal kronor.

Skogsvärden för fastigheter med högre eller lägre virkesförråd per hektar

eller högre eller lägre grovskogsprocent än i hjälptabell 0 angivna gränsvärden

beräknas med ledning av hjälptabell 1.

Med anledning av det anförda föreslås att ytterligare ett summariskt förfarande

införs till 1970 års allmänna fastighetstaxering för uppskattningen

av skogsvärdet på fastigheter med en skogsmarksareal, understigande 25

hektar och där skogsuppskattningshandling e. d. ej finns. Enligt det sålunda

föreslagna förfarandet erhålls — sedan godhets- och omkostnadsklass

bestämts för en fastighet -—- fastighetens skogsvärde genom att den

växande skogen på fastigheten hänförs till en av tre eller fyra klasser i fråga

om virkesförråd per hektar samt en av tre eller fyra grovhetsklasser be
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 754 år 1968

träffande barrskogens grovskogsprocent. Lövskogens andel skall därvid ingå

i skogsvärdet med genomsnittlig procentandel.

I Skvl finns bestämmelser om reduktion av skogsmarksvärdet på grund

av onormal förekomst av k a 1 m a r k s o in r å d e n på skogsmarken.

Dessa områden utgörs antingen av mark som är av ålder skoglös eller

av annan, vanlig kalmark. Reglerna för reduktion av skogsmarksvärdet på

grund av sådan förekomst av kalmark är enligt kommittéförslaget svårhanterliga

och kommer endast sällan till användning. Det föreslås därför att

dessa bestämmelser om reduktion skall avskaffas.

I avsnittet om jordbruksvärdet nämndes att kommittéförslaget bl. a. tar

upp frågan att till ett särskilt delvärde bryta ut värdet på särskilda tillgångar.

Den exemplifiering av förmåner på skogsmarken som getts i punkt

4 av anvisningarna till 9 § KL innehåller bl. a. skogsbete och byggnad på

skogen.

Beträffande skogsbete nämns i kommittéförslaget att det taxerade

värdet på sådana beten enligt redogörelsen för utfallet av 1965 års allmänna

fastighetstaxering uppgick till endast 27 000 kr.

Utvecklingen inom skogsbrukets och boskapsskötselns område har medfört

att sådant skogsbete som skall åsättas värde såsom särskild förmån

blivit alltmera sällsynt. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 uppgick

värdet av skogsbetena till 3,2 milj. kr. och år 1957 till 1,2 milj. kr. Anledning

till antagande att skogsbetena framdeles skulle komma att åter

erhålla något i taxeringssammanhang väsentligt värde, torde ej föreligga.

Anledning föreligger enligt kommittéförslaget ej att behålla skogsbete såsom

särskild förmån.

Frågan om värderingen av byggnader på skogen har särskilt vid

de senaste allmänna fastighetstaxeringarna varit föremål för mycket olika

bedömningar och ställningstaganden från skilda håll, heter det vidare i kommittéförslaget.

Från skogligt håll har ansetts att sådana byggnader ej borde

åsättas något värde. Denna inställning har ej delats av taxeringsmyndigheterna

och skattedomstolarna. Till belysning av frågeställningen och bakgrunden

till de olika bedömningarna lämnas i förslaget en kort redogörelse

för utvecklingen av reglerna för värderingen av skogsbrukets byggnader.

Liksom i den nu gällande regeln i punkt 2 av anvisningarna till 10 § IvL

skulle redan i de ursprungliga värderingsreglerna i kommunalskattelagen

år 1922 i jordbruksvärdet inräknas värdet av jordägaren tillhöriga driftbyggnader

för skogsbruket, dit byggnader för personalen, såsom förvaltaroch

inspektorsbyggnader och bostäder för skogvaktare och annan skogspersonal,

räknades. Vid 1932 års riksdag framställdes förslag om ändring av

reglerna om förmåner på skogsmarken till att i huvudsak innefatta de bestämmelser

därom, som nu är intagna i punkt 4 av anvisningarna till 9 §

KL. Såsom särskild förmån på skogsmarken skulle förutom skogsbete räknas

främst möjlighet till jakt och de byggnader på skogen som ej inräknats

i tillämpade enhetsvärden. Vid värderingen av sådan förmån skulle upp
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

81

skattningen ske till det värde förmånen hade för den taxeringsenhet, varom

fråga var. I förarbetena till förslaget framfördes att förekomsten av byggnader

av något större omfattning måste anses medföra ett högre värde för

en skog än för en annan, där sådana byggnader saknades, och att det därför

måste vara riktigt att vid taxeringen ta hänsyn till sådan byggnad. Kammarrätten

förklarade att de föreslagna reglerna överensstämde med den

praxis, som tillämpats på kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning. 1932

års riksdag antog den föreslagna ändringen.

I de skogsvärderingsinstruktioner som fastställdes före varje allmän fastighetstaxering

och som föregick Skvl ingick regler om avdrag från skogens

rotvärde för allmänna kostnader. Avdraget medgavs bl. a. för kostnader för

byggnadsunderhåll. Avdraget för allmänna kostnader uppgick vid 1945 års

allmänna fastighetstaxering till SO % av skogskubikmeterpriset. I en av de

utredningar som föregick 1947 års skogstaxeringssakkunnigas förslag till ny

skogsvärderingsinstruktion behandlades bl. a. skogsbrukets kostnader. Enligt

denna utredning skulle inom skogsbruket kunna urskiljas en särskild

byggnadsrörelse. De kostnader som uppkom för ägaren genom byggnadernas

användning i skogsbruket ansågs skola kompenseras. Till byggnadskostnaderna

skulle ej räknas såsom i 1945 års skogsvärderingsinstruktion

endast underhållskostnader utan även nybyggnadskostnader och exempelvis

förluster genom för låg hyressättning för skogsbrukets personal. Kompensationen

ansågs böra ske genom en reduktion av skogsvärdet, vilken

skulle komma till stånd genom en anpassning av avdraget för allmänna

kostnader till byggnadskostnadernas storlek. Den utredning om byggnadskostnaderna,

som låg till grund vid beräkningen av det allmänna kostnadsavdragets

storlek i 1949 års betänkande, hänförde sig till sådana kostnader

för domänverkets byggnader under tiden 1936—1947. Enligt denna utredning

uppgick ifrågavarande kostnader till 13 % av skogens bruttovärde,

varav 5 % avsåg underhållskostnader. Det år 1945 medgivna avdraget för

allmänna kostnader uppgick till 30 %, varav 5 % belöpte på kostnader för

byggnadsunderhåll. För att kunna värdera byggnaderna på skogen efter ett

normalt allmänt saluvärde borde med utgångspunkt från dels det vid 1945

års fastighetstaxering gällande avdraget för allmänna kostnader om 30 %

och dels den av skogstaxeringssakkunniga företagna utredningen avdraget

för allmänna kostnader i den nya skogsvärderingsinstruktionen ha satts

till 38 % av skogskubikmeterpriset (— 1945 års avdrag om 30 % minskat

med det år 1945 beräknade avdraget för kostnader för byggnadsunderhåll

om 5 % men ökat med de av de sakkunniga framtagna byggnadskostnaderna

om 13 %). Viss försiktighet vid bestämmandet av storleken av avdraget

för allmänna kostnader borde emellertid iakttas med hänsyn till att även

skogar utan byggnader fick tillgodogöra sig ifrågavarande avdrag. I förslaget

år 1949 till ny skogsvärderingsinstruktion, vilket sedermera antogs, hade

de skogstaxeringssakkunniga stannat för ett avdrag för allmänna kostnader

om 33 % av skogskubikmeterpriset. I överensstämmelse med de utredda

grunderna för avdragets storlek i vad det avsåg byggnadskostnader

ändrades lydelsen beträffande avdraget från att i 1945 års skogsvärderingsinstruktion

endast ha avsett »byggnadsunderhåll» till att i Skvl avse

»kostnader för fasta anläggningar».

Av de utredningar som redovisats i de skogstaxeringssakkunnigas förslag

år 1949 framgick, att kostnaderna för användningen av byggnaderna i skogsbruket

ej helt kompenserats genom avdraget om 33 % för allmänna kostnader.

Utvecklingen gick därefter mot allt högre kostnader för skogsbruket,

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

bl. a. högre kostnader för skogsbrukets byggnader. Till följd härav föreslog

de skogssakkunniga och rekommenderade landskamrerarna vid det Stockholmsmöte,

som föregick 1957 års allmänna fastighetstaxering, att skogsbrukets

ifrågavarande byggnader ej skulle åsättas särskilt värde, vilket emellertid

kammarrätten gjorde i mål angående 1957 års allmänna fastighetstaxering.

Före 1965 års allmänna fastighetstaxering intog de skogssakkunniga

samma ståndpunkt som de gjort före 1957 års taxering, men på grund

av kammarrättens nämnda praxis instämde landskamrerarmötet ej i de

skogssakkunnigas rekommendation. Kammarrätten åsatte även i målen angående

1965 års taxering byggnaderna på skogen särskilda värden, därvid

emellertid i de flesta fall betydande nedsättningar gjordes av de överklagade

värdena.

Numera har enligt kommittéförslaget inträffat en nedgång av lönsamheten

inom skogsnäringen. Ett av flera skäl härtill sägs vara de stora kostnadsökningarna

under senare år. Den nuvarande byggnadskostnadsnivån

ligger mycket högre än de kostnader, med vilka de skogstaxeringssakkunniga

kalkylerade vid utarbetande av förslag år 1949 beträffande storleken

av avdraget för allmänna kostnader. De omfattande strukturrationaliseringar

som pågår inom skogen måste inom stora områden medföra att skogsdriftens

byggnadsrörelse ger ett negativt resultat. Om förmånsvärde skall

åsättas byggnaderna på skogen måste därför en ytterst försiktig värdering

göras av dessa byggnader.

I kommittéförslaget hävdas emellertid att ett för skogsbruksdrift behövligt

byggnadsbestånd lika litet som ett sådant byggnadsbestånd för jordbruksdrift

skall innebära ett särskilt förmånsvärde. Sådant förmånsvärde

bör åsättas endast då byggnadsbeståndet på skogen är av större omfattning

eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs för skogsbruksdrift.

Värdet av det behövliga byggnadsbeståndet föreslås hädanefter ingå i skogsvärdet.

Med delvärdet skogsbruksvärde avses enligt kommittéförslaget således

värdet av skogsmark och växande skog med de byggnader och andra anläggningar

som är behövliga för skogsbruksdrift. Vid bestämmandet av skogsbruksvärdet

skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och anges särskilt.

Övervärde från bebyggelsesynpunkt

Värde som fastighet eller del därav har utöver jordbruksvärde och skogsvärde

på grund av att mark som hör till fastigheten kan tillgodogöras för

annat ändamål eller skogsbruk redovisas f. n. som delvärdet t o in t- o c h

industrivärde. I nämnda värde ingår även värde av brytbara fyndigheter,

vattenfall, torvmosse o. d.

Regler om taxering av tomt- och industrivärde förekom första gången vid

1922 års taxering. I dessa ursprungliga regler angavs i allmänna ordalag att

sådant värde kunde finnas på jordbruksfastigheter, som var belägna i när
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

heten av tätbebyggelse in. m. Vidare angavs att tomt- och industrivärde

skulle utföras med det belopp, som utgjorde skillnaden mellan å ena sidan

det åsatta totala taxeringsvärdet och å andra sidan jordbruksvärdet. Dessa

regler gäller alltjämt. Vid en översyn av vissa värderingsregler före 1933

års allmänna fastighetstaxering anfördes att de allmänt hållna reglerna lett

till åsättande av alltför höga värden. För att klarlägga innebörden i begreppet

tomt- och industrivärde kompletterades år 1932 reglerna i KL rörande

detta värde. Vidare infördes bestämmelser om tomt- och industrivärde på

skogsmark. I förtydligande syfte intogs en anvisning, nu punkt 5 av anvisningarna

till 9 § KL, vilken alltjämt är den gällande vägledningen för åsättande

av tomt- och industrivärde. Detta värde avsåg enligt nämnda anvisningspunkt

liksom enligt de tidigare gällande reglerna såväl värde av brytbara

fyndigheter och vattenfall som bebyggelsevärde. Det värde som man

önskade ta fram genom den kalkyl som förordas i anvisningspunkten skulle

motsvara den förståndige köparens pris. Målsättningen för metoden var sålunda

att nå fram till ett »allmänt saluvärde» för marken.

Vid det s. k. Stockholmsmötet, som avhölls före 1965 års allmänna fastighetstaxering,

togs upp frågan om svårigheterna att åsätta tomt- och industrivärde.

Riksskattenämnden meddelade därefter en särskild rekommendation

som senare togs in i de olika fastighetsprövningsnämndernas anvisningar

och som har följande lydelse.

»Enligt riksskattenämndens mening bör tomt- och industrivärde åsättas

i bl. a. följande fall:

a) när bebyggelseplan finnes upprättad men exploateringen ännu icke

har genomförts,

b) när arbete med upprättande av bebyggelseplan pågår,

c) när åtskilliga tomter är utarrenderade,

d) när fastigheten är förvärvad i uppenbart syfte att inom överskådlig

tid nyttjas för tomtexploatering och

e) när fastigheten ligger inkilad mellan fastigheter, som redan helt eller

delvis tagits i anspråk för bebyggelse och det uppenbarligen icke föreligger

något hinder mot att fastigheten ifråga nyttjas på samma sätt.

I övrigt bör åsättandet av tomt- och industrivärden ansluta till förekommande

översiktsplaner. Tomtvärde bör sålunda icke åsättas i strid mot gällande

översiktsplan.

Såsom norm för värdesättningen kan — om omständigheterna icke till

annat föranleda —- lämpligen gälla att tomt- och industrivärdet, när exploateringen

kan förväntas påbörjad inom fem år, upptages till 50 % av tomtråmarksvärdet

i trakten, minskat med värdet av marken vid användning

för jord- éller skogsbruk. Om exploatering kan väntas påbörjad först senare,

bör åsättas ett med hänsyn till omständigheterna jämkat värde, dock,

i allmänhet ej lägre än 25 % av tomtråmarksvärdet i trakten, minskat med

värdet av marken vid användning för jord- eller skogsbruk.»

En av kommittéerna företagen enkät har visat att riksskattenämndens

rekommendation i allmänhet varit till god hjälp vid taxeringsarbetet men

att svårigheter alltjämt kvarstår vid åsättande av värdet. En förhållandevis

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

restriktiv tolkning av förenämnda rekommendation har bl. a. lett till att

vissa nämnder, som funnit ett övervärde föreligga men som ej ansett detta

kunna hänföras till tomt- och industrivärde, lagt övervärdet på exempelvis

åkerns värde eller på övrig marks värde. Enligt kommittéförslaget är ett

sådant förfarande felaktigt. Denna mening synes motsvara kammarrättens

praxis i denna fråga.

I kommittéförslaget framhålls att ett övervärde från bebyggelsesynpunkt

bör taxeras då antingen en del av en fastighet eller en hel fastighet har ett

värde utöver jordbruks- och skogsbruksvärd ena med hänsyn till en möjlig

exploatering för bebyggelseändamål. Sådant värde bör i princip beaktas så

snart de framtida bebyggelsemöjligheterna är så påtagliga att de skulle

verka höjande på köpeskillingen vid en eventuell försäljning. Det ligger

emellertid i sakens natur, heter det i förslaget, att bestämmandet av ett

marknadsvärde, i de fall exploateringen ligger långt i framtiden och inte har

stöd i upprättade planer, måste bli osäkert. För att ett övervärde från bebyggelsesynpunkt

skall åsättas bör, med hänsyn till den försiktighet som

skall prägla värdesättningen, krävas att möjligheterna till exploatering är

relativt väl dokumenterade i form av konkreta planer eller genom en klart

utbildad prisnivå.

Som förut berörts inryms i det nämnda delvärdet tomt- och industrivärde

även värde av brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse o. d. Enligt kommittéförslaget

bör sådana naturtillgångar på en fastighet i fortsättningen

hänföras till delvärdet värde på särskilda tillgångar. Det delvärde som det

är fråga om i detta avsnitt sägs böra avse endast övervärde från bebyggelsesynpunkt.

Det föreslås vidare att den nuvarande beteckningen tomt- och industrivärde

byts ut mot beteckningen övervärde från bebyggelsesynpunkt. Enligt

kommittéförslaget har man övervägt även beteckningen »övervärde från exploateringssynpunkt»

men stannat för den nyssnämnda formuleringen för

att betona att värdet hänför sig till framtida möjligheter att utnyttja fastigheten

för bebyggelseändamål.

Kommittéförslaget innebär i de delar som nu behandlats ändring av dels

10 § liksom punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 § samt punkterna 2,

3 och 4 av anvisningarna till 10 § KL, dels avdelning A, avdelning B punkterna

1, 5 och 10 samt avdelningarna F och G SkvI.

Med hänsyn till den förordade uppdelningen på nya delvärden har i kommittéförslaget

tagits upp även en anpassning av innehållet i punkt 2 a av anvisningarna

till 22 § KL i syfte att bibehålla effekten i inkomstskattehänseende

av nuvarande regler om värdeminskningsunderlag för jordbrukets

byggnader.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

85

Remissyttrandena

Förslaget om nya del värden vid taxering av jordbruksfastighet

har mottagits positivt av remissinstanserna. Förslaget tillstyrks oförändrat

eller lämnas uttryckligen utan erinran av bl. a. riksskattenämnden, skogsstyrelsen,

slcogshögskolan, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands

län och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Dessa instanser anför i

huvudsak såsom skäl för sitt ställningstagande att den föreslagna uppdelningen

är mer konsekvent än den gällande och att den kommer att underlätta

värderingsarbetet och bidra till minskning av felaktigheter vid taxeringen.

Förslaget beträffande delvärdena har därutöver i princip godtagits av

samtliga remissmyndigheter, som yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i Älvsborgs

län föreslår emellertid att bostadsbyggnader på jordbruksfastighet

värderas särskilt och att i värdet av åker med byggnader för jordbruksdriften

endast inräknas värdet av de ekonomibyggnader som används i jordbruksdriften.

Den föreslagna definitionen på jordbruksvärde borde

därför ändras och ytterligare ett delvärde, värde av bostadsbyggnad, tillkomma.

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig särskilt i frågan om den föreslagna

sammanslagningen av skogsvärdet och skogsmarksvärdet till ett

skogsbruksvärd e, har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Bland dessa remissinstanser är kammarrätten, domänstyrelsen, länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Älvsborgs och Värmlands

län samt lantbrukets skattedelegation. Vidare föreligger tillstyrkande

till förslaget från samtliga tio slcogsvårdsstyrelser som yttrat sig, nämligen

skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och

Västerbottens län.

Det föreslagna delvärdet övrig marks värde behandlas av flera

remissmyndigheter. Lantmäteristyrelsen anför att den föreslagna uppdelningen

är klarare och ändamålsenligare än den nu gällande. Med de definitioner

som föreslagits för de olika delvärdena torde enligt styrelsens

mening övrig marks värde komma att bli en så obetydlig post att det kan

ifrågasättas om den behövs. En arealredovisning av marken i fråga borde

enligt styrelsen vara tillfyllest. Lantmäteristyrelsens uppfattning att övrig

marks värde inte behöver redovisas som särskilt delvärde delas av bl. a.

länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Västmanlands och Kopparbergs

län. Som ytterligare skäl för sin ståndpunkt anför länsstyrelsen i Södermanlands

län att det inte är ovanligt att värdet av övrig mark uppgår till

endast några tiotal kronor. Då enligt It § KL delvärdena skall utföras i

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968

fulla hundratal kronor, kan detta under nu angivna förutsättning föra med

sig att delvärdet för övrig mark försvinner. Länsstyrelsen i Hallands län

uttalar sig kritiskt beträffande beteckningen »övrig marks värde» och anser

att begreppet »övrig mark» används i lagtextförslaget utan att där på

något sätt framgår i förhållande till vilken mark den är »övrig». Rubriken

kunde enligt länsstyrelsens uppfattning bytas ut mot »Värde på icke produktiv

mark och vattenområden».

En positiv inställning till förslaget att övrig marks värde skall upptas som

delvärde redovisas särskilt av bl. a. kammarrätten, länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus och Värmlands län samt lantbrukets skattedelegation.

Det föreslagna delvärdet värde på särskilda tillgångar har

behandlats särskilt av bl. a. lantbruksstyrelsen, som tillstyrker förslaget.

Styrelsen finner att ett särskilt delvärde för särskilda tillgångar från såväl

värderings- som redovisningssynpunkt innebär en viss förbättring i de fall

värdena är mera betydande. Även kammarrätten tillstyrker förslaget och

framhåller att betydande förbättringar kan vinnas om de värden som tidigare

tagits upp som särskilda förmåner och naturtillgångar urskiljs ur jordbruksvärdet

och tas upp som särskilt delvärde under benämningen värde på

särskilda tillgångar. Kammarrätten har heller ingenting att erinra mot att

till detta delvärde hänförs de tidigare under tomt- och industrivärde redovisade

värdena av brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse o. d. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län anser såsom tidigare redovisats att bostadsbyggnaderna

i jordbruket skall tas upp som ett särskilt delvärde. Viss ändring bör därför

enligt länsstyrelsens mening ske av definitionen värde på särskilda tillgångar.

Lantbrukets skattedelegation anser att taxeringen av överbyggnad bör

utgå och framhåller att överbyggnad i egentlig bemärkelse är från driftsekonomisk

synpunkt negativ och bör föranleda att allmänna saluvärdet av

fastigheten påverkas i samma riktning.

Förslaget att ersätta det gällande delvärdet tomt- och industrivärdet med

ett delvärde betecknat övervärde från bebyggelsesynpunkt

har tagits upp av bl. a. riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen

i Malmöhus län och Mälarprovinsernas hypoteksförening. Lantbruksstyrelsen

anser att det föreslagna delvärdet övervärde från bebyggelsesynpnnkt

är lika med nuvarande tomt- och industrivärde med undantag för värdet av

brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse, e. d., vilka avses ingå i värdet på

särskilda tillgångar. I kommittéförslaget har man, anför styrelsen, inte gått

närmare in på frågan om en mer utvecklad metod för värdering. Man har

i stort sett endast förordat en mindre restriktiv tolkning av riksskattenämndens

rekommendation till 1965 års allmänna fastighetstaxering. Eftersom

styrelsen anser att riksskattenämnden även i fortsättningen genom rekom
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

87

mendationer och uttalanden bör verka metodutvecklande, bör enligt styrelsens

mening förslaget och motiveringarna på denna punkt godtas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar bl. a. att de starka stegringar i

köpeskillingsstatistiken som kommer att bli en följd av den livliga fastighetsomsättningen

under år 1967 i samband med övergången till den nya

realisationsvinstbeskattningen på många håll felaktigt kommer att tas till

intäkt för att även osålda grannfastigheter till de försålda bör få ett tilläggsvärde

av den nya typen. I förslaget har man enligt länsstyrelsens mening

i viss mån beaktat denna fara genom att lämna en allmän rekommendation

om att exploateringsplanerna måste vara relativt väl dokumenterade i form

av konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå. Länsstyrelsen

förordar att denna förutsättning inskrivs i punkt 4 b av anvisningarna till

10 § KL.

Mälarprovinsernas hypoteksförening finner att den föreslagna allmänna

rekommendationen är alltför vag för att ge godtagbar ledning vid jordbrukstaxeringen.

Man bör därför enligt föreningens uppfattning avstå från regler,

som är ägnade att föregripa en värdestegring på mark som ändå tills vidare

kan väntas bibehållas för jordbruksdrift.

Riksskattenämnden anser att ett sådant övervärde från bebyggelsesynpunkt

som bör beaktas vid taxeringen kan föreligga även i fall då exploateringsmöjligheterna

inte är dokumenterade i form av konkreta planer eller

genom en klart utbildad prisnivå, t. ex. då mark på en fastighet i ett ej obetydligt

antal fall arrenderas ut för sommarstugebebyggelse.

Flera remissinstanser har framfört kritik mot den föreslagna beteckningen

på delvärdet, övervärde från bebyggelsesynpunkt. Kammarrätten finner

den föreslagna benämningen kunna misstolkas. Länsstyrelsen i Jämtlands

län ifrågasätter om ett begrepp som »övervärde från bebyggelsesynpunkt»

bör införas om man låter »annan fastighet» få benämningen »bebyggelsefastighet».

Andra beteckningar än den föreslagna förordas av ett antal länsstyrelser.

Bl. a. föreslår länsstyrelsen i Södermanlands län »särskilt bebyggelsevärde»,

länsstyrelsen i Kalmar län »tomtövervärde», länsstyrelsen i Blekinge

län »exploateringsvärde» och länsstyrelsen i Hallands län »tomtvärde»

eller »särskilt tomtvärde».

Förslaget om införande av ytterligare ett summariskt förfarande

för uppskattning av skogsvärdet på fastigheter med ringa skogsmarksareäl

har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Förslaget

tillstyrks oförändrat eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser

som yttrat sig i frågan, bl. a. riksskattenämnden, domänstyrelsen, slcogshögskolan,

länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands och Örebro län, lantbrukets

skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Vidare tillstyrks

förslaget oförändrat av slcogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Riksskattenämnden anför, att det nya förfarandet kommer att medföra

en väsentlig förenkling av taxeringsarbetet. Med hänsyn till att förfarandet

är avsett att tillämpas endast beträffande fastigheter med skogsmark understigande

25 hektar kan förfarandet knappast föranleda felbedömningar av

någon egentlig ekonomisk betydelse. Nämnden framhåller att även den

mera fullständiga värderingsmetoden inrymmer inte obetydliga felkällor.

Lantbrukets skattedelegation anför, att det föreslagna förfarandet enligt

delegationens mening är praktiskt och bör ge ett resultat, som är tillfredsställande

från skattesynpunkt. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

anser att förslaget är välmotiverat från arbetsbesparande synpunkt.

Skogsvårdsstgrelsen i Värmlands län tillstyrker förslaget och understryker

att Skvl:s detaljerade regler, tillämpade på ifrågavarande småfastigheter,

medför ett ej ringa merarbete utan att värderingens riktighet vinner

något därpå. Skogsvårdsstgrelsen i Kopparbergs län anför bl. a., att den föreslagna

metoden skulle innebära förenkling av hjälpblanketten för fastighetstaxeringsnämndernas

beräkning av skogsvärdet samt en förenklad hjälptabell

i skogstaxeringsanvisningarna samtidigt som rättvisekraven synes bli

vederbörligen beaktade.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att den föreslagna bestämmelsen i

Skvl angående det föreslagna förfarandet bör omformuleras och förtydligas.

Länsstyrelsen i Gotlands län anför att om de faktorer som läggs till grund

för beräkning av skogsvärdet på en fastighet bestäms enligt den föreslagna

förenklade metoden, möjligheterna minskas att använda siffrorna — t. ex.

siffran för virkesförrådets storlek — vid beräkning av avdrag för värdeminskning

på skog. Länsstyrelsen i Östergötlands län förutsätter att siffrorna

för virkesförråd och grovskogsprocent enligt den nya metoden liksom

enligt de äldre metoderna skall anges i fastighetslängden.

Endast länsstyrelsen i Gotlands län och skogsvårdsstgrelsen i Kronobergs

lån redovisar en negativ inställning till förslaget. Länsstyrelsen i Gotlands

län anför bl. a. att det är tveksamt om det föreslagna förfarandet är lämpligt,

framför allt av den anledningen att — om virkesförrådet och grovskogsprocenten

skall bestämmas efter så grova linjer som förslaget innebär

— taxeringsvärdet på skogen kan komma att avvika tämligen mycket från

det värde som skulle ha uppnåtts med en mera förfinad metod. Skogsvårdsstyrelsen

i Kronobergs län anser att det föreslagna systemet för framräkning

av de skogliga värdena snarare kommer att försvåra än att underlätta

fastighetstaxeringsnämndernas arbete.

Samtliga övriga remissinstanser, som yttrat sig om det föreslagna förenklade

uppskattningsförfarandet och som i princip är positivt inställda till förslaget

föreslår emellertid att det förenklade förfarandet inte skall tillämpas

endast på sådana fastigheter som har en skogsmarksareal under 25 hektar.

Förslag till andra grunder för att bestämma på vilka fastigheter förfarandet

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

89

skall kunna tillämpas — i huvudsak innebärande en utvidgning av användningsområdet

för metoden utöver vad som föreslagits — lämnas av kammarrätten,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna

i Södermanlands, Blekinge och Jämtlands län, tekniska högskolan,

Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas samarbetsutskott

samt skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings och Jämtlands län.

Sålunda anser tekniska högskolan och Samfundet för fastighetsvärdering

den föreslagna förenklade metoden välmotiverad och ifrågasätter om

inte användningen av metoden bör utsträckas till att omfatta även något

större fastigheter än vad som föreslagits. Länsstyrelsen i Blekinge län anför

att av länets taxeringsenheter med skogsmarksareal 62 % utgörs av

taxeringsenheter med en skogsmarksareal under 25 hektar. Länsstyrelsen

anser att förslaget innebär en betydlig förenkling av uppskattningen av

skogsvärdet för ett mycket stort antal fastigheter i länet men ifrågasätter

om man inte skulle kunna utvidga den förenklade skogsvärderingsmetoden

till att avse fastigheter med en skogsmarksareal understigande förslagsvis

50 hektar. I Blekinge län motsvarar, uppger länsstyrelsen, antalet taxeringsenheter

med skogsmarksareal understigande 50 hektar 83 % av hela antalet

taxeringsenheter med skogsmark i länet.

Skogsstyrelsen förordar att den föreslagna arealgränsen om 25 hektar ersätts

av en produktionsgräns. Styrelsen anför att det summariska förfarandet

bör inriktas på fastigheter med låga totala skogsbruksvärden. En arealgräns

är enligt styrelsens mening från den synpunkten mindre lycklig, då

värdena per hektar varierar så utomordentligt starkt mellan olika landsändar.

Det genomsnittliga skogsvärdet per hektar i stora delar av sydligaste

Sverige är mer än tio gånger så stort som i inre Norrland. Egentligen borde,

anser styrelsen, gränsen sättas till ett visst bedömt ungefärligt skogsvärde,

men därigenom skulle man måhända behöva alltför mycket föregripa själva

taxeringsförfarandet. Eftersom man under alla förhållanden skall åsätta

skogsmarken en godhetsgrad och dessa grader i taxeringsanvisningarna

finns »översatta» till bedömd produktion i skogskubikmeter per hektar och

år skulle man enligt styrelsens uppfattning kunna ersätta arealgränsen med

en gräns byggd på fastighetens bedömda produktionsförmåga i skogskubikmeter

per år. Om 25 hektar anses vara en lämplig gräns för medelförhållanden,

så skulle en produktionsgräns lämpligen sättas vid ca 100 skogskubikmeter

per år, men även en något högre gräns vore tänkbar. Meningen är ju

inte, anser styrelsen, att det summariska förfarandet automatiskt skall sättas

in vid en fix gräns utan att det må utnyttjas under vissa förutsättningar

och därför bör en bedömd produktion kunna godtas som gräns. Länsstyrelsen

i Södermanlands län ifrågasätter om samma arealgräns bör tillämpas i

hela landet eftersom skogsmarkernas och skogens beskaffenhet varierar

mycket i landets olika delar och anser att den största förenklingen troligen

skulle nås om differentierade arealgränser fastställdes för olika delar av lan
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

det. Skogsindustriernas samarbetsutskott anför att en summarisk uppskattning

av skogsvärdet på fastigheter under 25 hektar efter linjerna i förslaget

synes innebära avsevärda administrativa lättnader utan att rättvisekraven

åsidosätts. Med hänsyn till skogens skiftande produktionsförmåga i olika

delar av riket ifrågasätts dock om inte det förenklade förfarandet hellre

borde knytas till areal som varierar med den genomsnittliga avkastningen

enligt bestämmelser i lokala anvisningar. Den föreslagna schabloniseringen

beträffande virkesförrådets dimensionssammansättning borde enligt samarbetsutskottets

mening kunna få väljas även för fastigheter med uppskattningshandling

e. d.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att om den föreslagna arealgränsen 25

hektar är riktig för södra och mellersta Sverige, en väsentligt högre gräns

torde utan risk kunna tillämpas i norra Sverige. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter

om inte arealgränsen, 25 hektar, får så olika ekonomisk innebörd i

södra Sveriges högproduktiva och värdefulla skogsmarker och i det norrländska

inlandets svaga och föga värdefulla skogsmarker att en enkel geografisk

uppdelning vore motiverad. Tre områden — norra, mellersta och

södra Sverige — anknutna till gränserna för de redan vedertagna s. k. tillväxtområdena

synes enligt styrelsens mening motiverade med förslagsvis

arealgränserna 50 hektar, 30 hektar och 20 hektar.

Kammarrätten framhåller att vinsten från förenklingssynpunkt genom ett

summariskt uppskattningsförfarande är uppenbar. Med hänsyn till att värdet

av skogsmark och växande skog kan skifta betydligt i olika delar av landet

vill kammarrätten dock ifrågasätta huruvida det inte lämpligen bör

uppdras åt länsstyrelserna att var för sig bedöma den övre arealgränsen.

Förslaget att bestämmelserna om reduktion av skogsmarksvärdet på

grund av onormal förekomst av 1c a 1 in ark på skogsmarken skall upphöra

att gälla har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser,

som yttrat sig i frågan, bl. a. kammarrätten, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

skogshögskolan, länsstyrelserna i Älvsborgs och Örebro län samt

skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs

och Jämtlands län. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län anför

att dessa reduktioner påverkar det totala skogsbruksvärdet i obetydlig mån

och att reglerna för sådan reduktion är svårhanterliga och endast sällan

kommer till användning.

Även förslaget att skogsbete inte längre skall taxeras har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i

frågan, nämligen kammarrätten, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, skogshögskolan,

länsstyrelserna i Älvsborgs, Södermanlands och Örebro län samt

skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus,

Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län. Skogsstyrelsen anför att be
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 91

stämmelserna om skogsbete på grund av utvecklingen numera saknar praktisk

betydelse.

Förslaget att skogsvärdet skall innefatta värdet av det

byggnadsbestånd som behövs för skogsbruksdriften

har behandlats av ett flertal remissinstanser och har i huvudsak upptagits

positivt. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, skogsvårdsstyrelsema

i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Värmlands

och Kopparbergs län, lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund.

Skogsstyrelsen instämmer i kommitténs uppfattning att värdet av byggnadsbestånd

behövligt för skogsdriften bör ingå i skogsbruksvärdet och att

särskilt förmånsvärde för byggnader bör åsättas endast om byggnadsbeståndet

på skogen är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet

än vad som behövs för skogsbruksdrift. Genom denna precisering uppnås

överensstämmelse med reglerna för jordbruksvärderingen. Styrelsen anser

dessutom att försiktighet i dagens läge bör iakttas vid åsättande av särskilt

värde på grund av svårigheterna att hyra ut överblivna bostäder.

Lantbrukets skattedelegation understryker lämpligheten i förslaget att

värdet av det behövliga byggnadsbeståndet för skogsbruksdrift skall ingå

i skogsvärdet och ansluter sig till de framförda synpunkterna.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser förslaget vara fullt befogat.

En fastighetsägare, som tvingas hålla byggnader på skogen, skall enligt

förbundets mening inte beskattas särskilt härför. Om detta påverkar

avdraget för allmänna kostnader, där kostnaden för byggnader beräknas

ingå, synes det enligt förbundets uppfattning vara lämpligt att den föreslagna

utredningen om allmänna kostnader tar upp detta problem till behandling.

Riksskattenämnden anför att det på huvuddelen av landets skogar inte lär

finnas några byggnader. I den mån byggnader förekommer på skogen torde

de enligt nämndens uppfattning redovisas som annan fastighet. Enligt riksskattenämndens

mening talar övervägande skäl för att värdet av byggnader

på skogen i förekommande fall redovisas särskilt såsom värde på särskilda

tillgångar. Frågan om taxeringen av skogsbrukets byggnader är emellertid

en komplicerad fråga, som bör anstå till den fortsatta översyn som förutsälts

skall ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Kammarrätten anför att anledningen till att kammarrätten vid 1957 och

1965 års allmänna fastighetstaxeringar inte kunnat godta skogssakkunnigas

rekommendationer beträffande byggnader pa skogen har främst varit

att kammarrätten funnit rekommendationerna strida mot gällande bestämmelser

i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL och punkt 2 av anvisningarna

till 10 § samma lag av innebörd att byggnader på skogen skall åsättas

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

särskilt förmånsvärde. Avd. A i Skvl hänvisar till dessa lagrum. Ändras

bestämmelserna i KL och Skvl på det sätt angetts i förslaget sägs för kammarrättens

del bortfalla de fomella hinder som förelegat för ett godtagande

av skogssakkunnigas rekommendationer. Kammarrätten vill emellertid

framhålla att syftet med de angivna bestämmelserna i KL synes ha varit att

man velat ha en markering av skillnaden i värde mellan å ena sidan skogsfastigheter

med byggnader och å andra sidan skogsfastigheter utan byggnader

men i behov av byggnader. Denna markering har man hittills fått genom

att åsätta skogsfastighet med byggnader på skogen särskilt förmånsvärde.

Materiellt synes alltså frågan om förslaget bör genomföras vara beroende av

om det är berättigat eller inte att göra skillnad vid fastighetstaxeringen mellan

skogsfastigheter med byggnader och sådana fastigheter utan byggnader.

Numera finns byggnader endast på ett mindre antal av landets skogar. Enligt

kammarrättens mening bör därför en översyn av Skvl och KL ske i vad

avser bestämmelserna om taxering av byggnader på skog. Därvid bör frågan

vid inkomsttaxeringen om värdeminskning av byggnader på skog beaktas och

i enlighet därmed bör bestämmelserna utformas så, att byggnader på skog

redovisas som särskild förmån eller övervärde.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att centrala vägledande normer

bör utarbetas för bedömning av olika skogsägarkategoriers behov av byggnader

på skogen i skilda delar av landet för att man därigenom skall få fram

så rättvisa förmånsvärden som möjligt i fråga om byggnader på skogen.

Även länsstyrelsen i Örebro län förordar en begränsning genom närmare

precisering av vilka byggnader som skall anses ingå i skogsvärdet. Länsstyrelsen

föreslår att i anvisningarna till 9 § KL föreskrivs att som för skogsbruksdriften

behövligt byggnadsbestånd skall förstås »enkom byggnader avsedda

för skogsbrukets behov såsom bostäder för skogvaktare och skogsarbetare

eller annan med dem jämställd skogspersonal, s. k. skogsstationer,

serviceanläggningar för skogsbruket m. m„ vilka på grund av sin belägenhet

måste antagas inte kunna i huvudsak förräntas genom uthyrning i den allmänna

hyresmarknaden». Därjämte bör enligt länsstyrelsens mening i anvisningarna

till samma paragraf föreskrivas att byggnaderna skall vara belägna

på den skogsmark varom fråga är.

Länsstyrelserna i Stockholms och Hallands län avstyrker förslaget. Länsstyrelsen

i Stockholms län anser att byggnader på skogen kan representera

rätt stora värden och att det inte är rimligt att en fastighet med sådana

byggnader åsätts samma värde som en fastighet som saknar sådana byggnader

men som i övrigt är helt jämförbar med den första fasfigheten. Länsstyrelsen

i Hallands län anser bl. a. att innebörden av förslaget är att värdet

av de byggnader — bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan

skogspersonal samt skogsarbetare — som enligt länsstyrelsens mening

tidigare inräknats i en fastighets enhetsvärde nu ej längre skall inräknas

i detta värde utan i skogsvärdet, och att hänsyn till dessa byggnader

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

därför skall anses ha tagits i SkvI. Enligt länsstyrelsens mening avser denna

dock endast värdering av enbart skog och skogsmark utan byggnader om

man bortser från skogskojor. I de föreslagna ändringarna av SkvI bär omläggningen

av byggnadsvärderingen inte berörts. Häri ligger enligt länsstyrelsens

mening ett frö till ojämn taxering. Om ett skogsbolag som innebar

en större skogsfastighet, uppför ett antal i och för sig väl behövliga

och ganska dyrbara bostäder för skogspersonal på denna kan värdet

av dessa byggnader — oavsett om de är belägna på inägojord eller i skogen

— enligt länsstyrelsens mening inte påverka taxeringsvärdet. Vid taxeringen

av inägojorden kan någon hänsyn till dem inte tas och inte heller

vid beräkningen av skogsvärdet. Inte heller kan byggnaderna åsättas

värde som särskilda tillgångar, då de är behövliga för skogsbruksdriften.

Hade bolaget i stället valt att — som ibland sker — köpa tomter och bygga

i ett närbeläget samhälle, så hade dessa fastigheter åsatts taxeringsvärden

som annan fastighet. Länsstyrelsen framhåller att det — om den nuvarande

metoden för taxering av inkomst av skogsbruk skall bibehållas — är av

största vikt att skogsvärdet enbart avser värdet på växande skog. En omarbetning

av SkvI i avsikt att möjliggöra en höjning av skogsvärdet då särskilt

värdefulla byggnader eller anläggningar förekommer är därför enligt

länsstyrelsens mening knappast möjlig, om man inte skall tvinga fastighetstaxeringsnämnderna

att särskilt ange den del av skogsvärdet som belöper

på byggnader och anläggningar. Länsstyrelsen anser vidare att uttrycket

»äro behövliga» för skogsbruksdrift — samma uttryck återkommer då det

gäller jordbruksvärdet — synes för snävt. Framför allt i fråga om jordbruket

gäller ju att det kan bedrivas på många olika sätt. Byggnader som

med en driftsinriktning är nödvändiga blir vid en annan utan gagn. Uttrycket

borde, menar länsstyrelsen, kunna ersättas med »äro avsedda».

Den föreslagna utformningen av reglerna för värdemins k ning savdrag

i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL har kritiserats av bl. a.

länsstyrelsen i Hallands län, Sveriges allmänna hypoteksbank, lantbrukets

skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

påpekar att den ändringen i vart fall bör vidtas att skogsbruksvärdet

upp till 25 000 kr. utgör underlag för värdeminskning i stället för skogsmarksvärdet

upp till 25 000 kr., eftersom värdet av skogens byggnader enligt

förslaget skall ligga i skogsvärdet och inte i skogsmarksvärdet.

Länsstyrelsen i Hallands län anför bl. a. att man vid tillkomsten år 1951

av den nu gällande bestämmelsen som motiv för att i det schablonmässigt

beräknade avdragsunderlaget inräkna upp till 25 000 kr. av skogsmarksvärdet

angett att detta belopp kunde anses motsvara byggnadsvärde. Denna

motivering var enligt länsstyrelsens mening felaktig, men regeln kunde möjligen

försvaras eftersom det var fråga om en schablonregel. Enligt länsstyrelsen

är situationen nu en annan. Skogsmarksvärdet skall alltjämt vara

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968

ett rent markvärde, men det har föreslagits att värdet av byggnader för

skogsbruket skall ingå i skogsvärdet. Under sådana omständigheter finns

det ännu mindre skäl än tidigare att vid bestämmande av avskrivningsunderlaget

ta med skogsmarksvärdet, i all synnerhet som den föreslagna

regeln skulle vålla visst merarbete vid taxeringen. Inte heller i »övrig marks

värde» kan ingå värdet av några byggnader. Anledning saknas således också

att medta detta värde i avskrivningsunderlaget. Länsstyrelsen anser att

regeln — under förutsättning att värdet på byggnader för skogsbruk och

naturen av de särskilda tillgångarna anges i fastighetslängden — i stället

skulle kunna formuleras på följande sätt: »Kan---såsom byggna
dernas

värde anses två tredjedelar av under beskattningsåret gällande jordbruksvärde

ökat med vad som av skogsvärdet och värdet på särskilda tillgångar

kan anses belöpa på byggnader.»

Departementsch ef en

Kommittéförslaget innehåller beträffande taxering av jordbruksfastigheter

åtskilliga synpunkter och rekommendationer som jag redan behandlat

i avsnittet Allmänna synpunkter in. in. De frågor som jag tar upp i förevarande

avsnitt avser ändringar i KL och SkvI.

För att få en bättre värdering och redovisning föreslås beträffande jordbruksfastighet

en uppdelning av de nuvarande tre de 1 värdena

jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde på fem

delvärden, nämligen jordbruksvärde, skogsbruksvärde, övrig marks värde,

värde på särskilda tillgångar samt övervärde från bebyggelsesynpunkt.

Den nya delvärdeuppdelningen har på det hela taget mötts med gillande

av remissinstanserna. Några har emellertid ansett att posten »övrig marks

värde» kommer att bli så förhållandevis obetydlig att behovet av detta särskilda

delvärde kan ifrågasättas. Jag har tidigare nämnt att värdet var 73

milj. kr. vid 1965 års fastighetstaxering. Det bör dock framhållas att, såsom

redovisats i kommittéförslaget, i värdet kan ingå faktorer som inte

bort räknas till detta delvärde. Med hänsyn till att delvärdena enligt 11 §

första stycket KL skall utföras i fulla hundratal kronor kommer naturligt

nog det föreslagna delvärdet för övrig mark att sakna betydelse för många

fastigheter. Jag delar emellertid synpunkten att redovisning som ett särskilt

delvärde av övrig marks värde kan leda till förbättringar i värderingstekniskt

och redovisningstekniskt hänseende. Därför biträder jag i princip

kommittéförslaget i detta avseende.

Några remissinstanser har anfört kritik mot de nya delvärdenas

benämningar. Kritiken har riktats mot benämningarna »övrig marks

värde» och »övervärde från bebyggelsesynpunkt».

Mot uttrycket övrig marks värde riktas invändningar av samma slag som

kan anföras mot benämningen annan fastighet, dvs. det framgår inte klart

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

i förhållande till vilken mark marken är »övrig». Jag har förståelse för denna

uppfattning. Beteckningen »övrig mark» torde emellertid vara inarbetad

bl. a. inom lantmäteriväsendet och på jordbruksstatistikens område. Jag anser

således att beteckningen kan vara »värde av övrig mark».

Benämningen övervärde från bebyggelsesynpunkt har kritiserats bl. a.

mot bakgrunden av kommittéernas förslag att ersätta uttrycket annan fastighet

med uttrycket bebyggelsefastighet. Redan kommittéerna själva har

hyst betänkligheter mot benämningen övervärde från bebyggelsesynpunkt

och övervägt beteckningen övervärde från exploateringssynpunkt. Båda benämningarna

är tunga och alltför tekniska enligt min mening. Jag finner

beteckningen »exploateringsvärde» lämpligare.

Det nya delvärdet j ordbruksvärde omfattar enligt kommittéförslaget

värdet av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och

andra anläggningar som är behövliga för jordbruksdrift. Bortsett från de

konsekvensändringar i bl. a. punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL som föranleds

av förslaget om nya delvärden innebär kommittéförslaget även en

viss modernisering av den nuvarande lydelsen av nämnda anvisningspunkt.

Några sakliga ändringar i övrigt beträffande jordbruksvärdet är inte avsedda

med den nya lydelse av anvisningspunkten som föreslagits.

Mot avfattningen i kommittéförslaget av de författningsbestämmelser

som avser att reglera det nya del värdet jordbruksvärde har inga erinringar

gjorts vid remissbehandlingen. Även jag kan godta den föreslagna utformningen

av reglerna i princip.

I direktiven för utredningen angavs beträffande jordbruksfastigheterna

bl. a. att utredningsarbetet skulle avse att utröna om behov föreligger av

en mer utvecklad metod för värdering av exploateringsvärde än

som tillämpas f. n. Kommittéförslaget innehåller i detta hänseende ett påpekande

att visst övervärde som kunnat hänföras till exploateringsvärdet i

stället hänförts till värdet på åker eller övrig marks värde. Vidare innehåller

förslaget en rekommendation av innebörd att exploateringsvärde bör beaktas

så snart de framtida bebyggelsemöjligheterna är så påtagliga att de skulle

verka höjande på köpeskillingen vid eventuell försäljning. Det ligger i sakens

natur att bestämmandet av ett marknadsvärde måste bli osäkert om

exploateringen ligger långt i framtiden och inte bär stöd i upprättade planer,

framhålls det vidare. För att särskilt värde skall åsättas bör •— med hänsyn

till den försiktighet som skall prägla värderingen — enligt förslaget krävas

att möjligheterna till exploatering är relativt väl dokumenterade i form av

konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har förordat att den förutsättning för

åsättande av exploateringsvärde som rekommendationen i kommittéförslaget

innebär skrivs in i anvisningarna till 10 § KL. En annan uppfattning har

hävdats av Mälarprovinsernas hypoteksförening, som har ansett den före
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

slagna allmänna rekommendationen vara alltför väg för att ge godtagbar

ledning vid jordbrukstaxeringen. Man bör därför enligt föreningen avstå

från regler som är ägnade att föregripa en värdestegring i fråga om mark

som ändå tills vidare kan väntas bibehållen för jordbruksdrift. Lantbruksstyrelsen

har ansett att riksskattenämnden även i fortsättningen bör genom

rekommendationer och uttalanden verka metodutvecklande, varför kommittéförslaget

bör godtas på denna punkt.

Kommittéförslagets rekommendation innebär i och för sig inte någon

mer utvecklad metod för åsättande av exploateringsvärde. Det påpekande

som gjorts torde dock vara till stor nytta liksom rekommendationen om när

förutsättningar kan anses föreligga för åsättande av exploateringsvärde. En

sådan rekommendation bör enligt min mening inte ta formen av en anvisning

i KL utan frågan bör avgöras av fastighetstaxeringsnämnderna själva

efter anvisningar från riksskattenämnden.

Med värde av övrig mark skall förstås fastighetens värde av icke

produktiv mark när fastigheten används för jordbruks- eller skogsbruksändamål

samt värde av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med

icke produktiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet

inte kan ekonomiskt utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk.

Denna bestämning av delvärdet bör skrivas in i anvisningarna till 10 § KL.

Delvärdet värde på särskilda tillgångar avses omfatta fastighetens

värde av sådana tillgångar o. d. som skulle verka höjande på köpeskillingen

vid överlåtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av sådana byggnader

och anläggningar som inte kan anses behövliga för jordbruks- eller

skogsbruksdrift, värdet av grusfyndigheter, jakt och fiske samt servitutsrätt.

Kommittéförslaget innebär dessutom den ändringen att skogsbete, som

enligt punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL skall åsättas värde som särskild

förmån, inte längre skall taxeras på grund av det ringa värdet totalt vid

1965 års taxering, nämligen endast 97 000 kr. Anledning till antagande att

skogsbetena framdeles skulle komma att få något väsentligt värde sägs inte

föreligga.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot utformningen i kommittéförslaget

av de regler som skulle komma att gälla i KL för det föreslagna

nya delvärdet värde på särskilda tillgångar. Inte heller har någon

erinran riktats mot förslaget att inte taxera skogsbete. Jag biträder kommittéförslaget

i de nu behandlade hänseendena. Det bör framhållas att det

här aktuella delvärdet inte skall åsättas när exempelvis särskilda naturtillgångar

är av sådan beskaffenhet att de skall taxeras särskilt enligt 8 § KL.

— Beträffande de värderingsfrågor som kan uppstå hänvisar jag till vad jag

anfört i avsnittet Allmänna synpunkter m. m.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Kommittéförslaget innehåller ett flertal nyheter såvitt avser taxering av

skogsmark och växande skog. Till en början är det en nyhet att skogsmarken

skall ingå med sitt värde i det nya delvärdet skogsbruksv

ä r d e som också avses omfatta värdet av växande skog med de byggnader

och anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift. Skogsmarksvärdet

avses skola bli urskiljt ur delvärdet och särskilt angivet. Meningen

är inte att skogsmarksvärdet skall bli ett särskilt delvärde. Åtgärden är

motiverad av de regler som gäller beskattningen av inkomst från skogsbruket.

Förslaget om ett särskilt skogsbruksvärde har mottagits väl av remissinstanserna.

Jag finner det tillfredsställande att skogsbruksvärderingen i

taxeringshänseende kommer att anpassas till den ändamålsenligare systematik

som tillämpas inom lantbruket i andra sammanhang.

Kommittéförslaget innebär att bestämmelsen i Skvl om reduktion av

skogsmarksvärdet på grund av onormal förekomst av kalmark skall upphöra

att gälla. Jag biträder förslaget, som inte mött någon erinran vid remissbehandlingen.

bör fastigheter med ringa skogsmarksareal tar kommittéförslaget upp

frågan om ett summariskt förfarande för bestämning av skogsvärde. Förfarandet

1 öreslås kunna lå användas beträffande fastigheter med skogsmarksareal

som understiger 25 hektar och för vilka saknas skogsuppskattningsbandling

o. d. Förfarande! innebär att uppskattningen av virkesförråd per

hektar och barrskogens grovskogsprocent sker efter tre eller fyra virkesförrådsklasser

resp. lika många grovleksklasser. Lövskogens andel anses kunna

få gå in i värdet med procentandel som svarar mot genomsnittet. Ett undantag

för detta bör dock göras framför allt för fastigheter med relativt

stor andel ädel lövskog. Kommittéförslaget innehåller ett exempel på hur

eu summarisk uppskattning skulle kunna ske i Örebro län.

Det föreslagna förfarandet har blivit i huvudsak välvilligt bedömt av de

flesta av de remissinstanser som yttrat sig. Endast länsstyrelsen i Gotlands

län och skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län har intagit en negativ inställning.

Jag delar den synpunkt som från flera håll framförts, nämligen

alt förslaget är arbetsbesparande och samtidigt kan ge ett resultat som är

tillfredsställande från taxeringssynpunkt.

Under remissbehandlingen har framförts önskemål om ett vidgat användningsområde

för metoden. Man har anvisat olika vägar för en sådan utvidgning.

Länsstyrelsen i Blekinge län bär föreslagit en arealgräns av 50

hektar. Även andra remissinstanser har förordat en högre arealgräns än

den som finns i kommittéförslaget men ansett att olika gränser bör kunna

komma i fråga för olika delar av landel. Skogsstyrelsen har föreslagit en

produktionsgräns på 100 skogskubikmeter per år i stället för en arealgräns.

För min del är jag villig att medverka till att det föreslagna summariska

uppskattningsförfarandet får ett så stort användningsområde som möjligt.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1068. 1 samt. Nr 154

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

En utvidgning av användningsområdet bör dock inte få medföra ökat arbete

t. ex. för att i det enskilda fallet avgöra om förfarandet är tillämpligt eller

ej. Skogsstyrelsens förslag synes medföra sådant merarbete. Det finns

emellertid skäl att beakta de olika förhållandena i landet på det sättet att

arealgränsen för norrlandslänen höjs till 50 hektar.

Länsstyrelsen i Gotlands län har påpekat att det summariska uppskattningsförfarandet

kan försvåra möjligheterna att vid inkomsttaxeringen beräkna

t. ex. avdragsposten värdeminskning på skog. Detta påpekande är

värt beaktande. I fastighetslängden bör i första hand tas upp de uppgifter

som den deklarationsskyldige själv uppgett om virkesförrådet i den mån

dessa uppgifter inte anses böra frångås vid uppskattningen. Finns inga

sådana uppgifter eller har uppskattningen lett till annat resultat än vad den

deklarationsskyldige uppgett bör vid tillämpningen av det föreslagna nya

summariska förfarandet genomsnittsvärdet i resp. virkesförrådsklass kunna

längdföras.

Reglerna för det nya summariska uppskattningsförfarandet bör som framhållits

i kommittéförslaget tas in i avd. B punkt 5 i SkvI. Mot avfattningen

av den lydelse som tagits upp i förslaget har riktats invändningar endast

av länsstyrelsen i Hallands län. Länsstyrelsen har framhållit att det inte

framgår av lydelsen att skogen i sin helhet, dvs. oberoende av trädslagsklasser,

skall kunna hänföras till viss klass i fråga om virkesförråd resp.

grovskogsprocent. Det finns visst fog för denna anmärkning. Vidare kan

mot den föreslagna lydelsen anföras att det inte klart framgår huruvida

uppskattning kan få ske enligt det nu gällande förfarandet i avd. B punkt 5 c

i SkvI exempelvis om det påkallas av den deklarationsskyldige. Jag anser att

det nya uppskattningsförfarande som föreslagits inte skall utesluta möjligheten

av att använda det förenklade uppskattningsförfarande som redan

finns när skäl föreligger för det.

Kommittéförslaget innebär som jag redan framhållit att skog,svärdet skall

innefatta värdet av allt byggnadsbestånd som är behövligt för skogsbruksdriften.

Särskilt förmånsvärde, i så fall redovisat under delvärdet värde på

särskilda tillgångar, avses bli åsatt endast när byggnadsbeståndet på skogen

är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs

för nämnda drift.

Som framgår av den redogörelse för hittills tillämpad praxis som finns i

kommittéförslaget och som jag tidigare återgett har byggnader på skogen

åsatts särskilda värden trots förslag i motsatt riktning av de skogssakkunniga

inför både 1957 och 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Frågan om taxeringen av byggnader på skogen har föranlett meningsbrytningar

vid remissbehandlingen. Av de remissinstanser som tagit upp frågan

har de flesta haft synpunkter som stämmer överens med vad som anförs i

kommittéförslaget. Dock har riksskattenämnden framhållit att frågan är

komplicerad och att den bör anstå till den fortsatta översyn som förutsätts

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

99

skola ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelserna i Stockholms

och Hallands län avstyrker förslaget. Andra uppfattningar som kommit

till synes är att man bör utarbeta normer för bedömning av olika skogsägarkategoriers

behov av byggnader på skogen i skilda delar av landet samt

att det närmare bör preciseras vilka byggnader som avses ingå i skogsvärdet.

Numera torde finnas byggnader på endast ett mindre antal av landets

skogar. Materiellt sett är, som kammarrätten påpekat, frågan om taxering

av byggnaderna beroende av om det är berättigat eller inte att vid fastighetstaxeringen

göra skillnad mellan skogsfastigheter med byggnader och sådana

fastigheter utan byggnader. Frågan har vidare samband med utformningen

av reglerna beträffande avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket.

Dessa regler har jag berört något i avsnittet Allmänna synpunkter m.m.

Jag kan ansluta mig till den lösning som tagits upp i kommittéförslaget. Jag

vill med anledning av vissa remissyttranden dock framhålla att om byggnader

som är behövliga för skogsbruksdrift exempelvis liyrs ut på den allmänna

marknaden, dessa bör taxeras särskilt. Detta torde kunna ske enligt

gällande regler i 8 § KL.

Genomförs de nya reglerna för taxering av jordbruksfastighet behövs, som

påpekats i kommittéförslaget, en motsvarande anpassning av de bestämmelser

om rätt till avdrag för värdeminskning av byggnader i jord- och skogsbruket

som finns i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL.

Den utformning av nämnda anvisningspunkt som finns i kommittéförslaget

har kritiserats av några remissinstanser. Lantbrukets skattedelegation

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har ansett att skogsbruksvärdet

upp till 25 000 kr. och inte skogsmarksvärdet bör utgöra underlag

för värdeminskningen eftersom värdet av skogens byggnader skall ligga

i skogsvärdet och inte i skogsmarksvärdet. Länsstyrelsen i Hallands län har

ansett att varken skogsmarksvärdet eller värdet av övrig mark bör få ingå i

underlaget eftersom dessa värden efter ett genomförande av förslaget inte

kommer att innefatta några byggnadsvärden.

Kommittéförslaget har i denna del som enda syfte att inte åstadkomma

någon rubbning av effekten i inkomstskattehänseende genom de nya fastighetstaxeringsreglerna.

De anförda betänkligheterna är av principiell art. Jag

vill erinra om att såsom jag tidigare nämnt skogsbeskattningen ses över av

skogsskattekommittén. Frågan om värdeminskningsavdragets framtida utformning

när det gäller förvärvskällan inkomst av jordbruksfastighet bör således

övervägas i annat sammanhang. F. n. är jag inte beredd att förorda

någon annan ändring än den som tagits upp i förslaget.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Iiungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Frälseränta

Nuvarande ordning

I lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom tas inte

upp frälseränta, vilken ansågs som fast egendom enligt 5 § i 1895 års numera

upphävda lag i samma ämne. Skatteregler beträffande frälseränta

finns i 7 § femte stycket, 8 § andra stycket, 9 § tredje stycket, 22 § 1 mom.

första stycket samt 24 § 1 mom. första stycket KL liksom i punkt 7 av anvisningarna

till 9 § och punkt 8 av anvisningarna till 21 § samma lag. Vidare

finns skattebestämmelser om frälseränta i 3 § 1 mom. under a och

4 § andra stycket förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att reglerna i skattehänseende beträffande

frälseränta numera saknar aktualitet och kan upphävas.

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag om taxering och beskattning av frälseränta har

lämnats utan erinran av de remissinstanser som uttalat sig om förslaget.

Kammarrätten framhåller att mål om frälseränta inte förekommit i kammarrätten

under de senaste årtiondena. Även om enstaka frälseräntor fortfarande

kan finnas, har kammarrätten inte något att erinra mot förslaget

att ifrågavarande bestämmelser utgår ur lagtexten. Kammarkollegiet anför

att såvitt kollegiet vet inga skattefrälseräntor numera återstår och att endast

fem frälseskatteräntor kvarstår. Anledningen till att dessa ännu inte

kunnat avvecklas är, förklarar kollegiet, att det föreligger tvist om räntornas

bestånd eller om de i räntorna ingående förmånerna. Kollegiets advokatfiskalsämbete

kommer att försöka utverka medgivande av ränteägarna

till återkallelse av gjord ansökan om räntans avlösning, och kollegiet tror

därför att de fem kvarvarande frälseräntorna inom kort skall vara avvecklade.

Riksskattenämnden har inte något att erinra mot förevarande förslag,

trots att någon sådan ränta kvarstår oinlöst.

Departementschefen

Det historiska rättsinstitutet frälseränta har numera ingen praktisk betydelse.

Bestämmelserna i skatteförfattningarna om frälseränta kan således

utgå. För de frälseräntor som fortfarande kan kvarstå oinlösta vid 1970 års

fastighetstaxering synes dock samma regler som hittills kunna få gälla.

Detta kan åstadkommas genom en föreskrift i övergångsbestämmelserna.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 ur 1968

101

Gemensamhetsanläggning

Nuvarande ordning

Enligt 1 § första stycket lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa

gemensamhetsanläggningar kan för två eller flera fastigheter inrättas gemensam

anläggning av stadigvarande betydelse för dem, såsom parkeringsanläggning,

förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd

mot grundvatten, ledning, värmeanläggning eller tvättstuga (gemensamhetsanläggning).

Gemensamhetsanläggning inrättas efter prövning vid förrättning.

Utrymme som behövs för gemensamhetsanläggning skall vid förrättningen

bestämmas i fastighet, för vilken anläggningen är avsedd, eller i

annan fastighet. Utrymmet är därigenom att anse som upplåtet för anläggningen.

Utrymmet får tas i anspråk utan hinder av den rätt till fastigheten

som kan tillkomma annan (3 § första stycket).

De fastigheter för vilka gemensamhetsanläggning inrättas utgör en samfällighet

för anläggningens utförande, underhåll och drift (5 § första stycket).

Den rätt som fastigheten har till anläggningen, inbegripen rätten i

samfälligheten, hör till fastigheten (5 § andra stycket).

Samfällighet förvaltas av fastighetsägarna i enlighet med vad de bestämmer

gemensamt (22 § första stycket). På fastighetsägares begäran skall

genom beslut av samfällighetsstämma utses styrelse för handhavande av

samfällighetens angelägenheter. Vidare skall antas firma, under vilken

verksamheten skall bedrivas, samt bestämmas den ort där styrelsen skall

ha sitt säte. Beslut skall anmälas till länsstyrelsen i det län där styrelsen

skall ha sitt säte. Efter det anmälan skett kan samfälligheten förvärva rättigheter

och ikläda sig skyldigheter. Endast styrelsen får därefter företräda

samfälligheten i förhållande till tredje man (22 § andra stycket).

Angående beslut om gemensamhetsanläggning skall göras anteckning i

fastighetsboken för varje fastighet som berörs av beslutet (38 §).

Med fastighet förstås, som tidigare nämnts, i KL i huvudsak vad som

utgjorde fast egendom enligt 1895 års lag om fast egendom, trots att denna

lag har upphört att gälla. Som fastighet räknas också byggnad även om den

civilrättsligt skulle ha betraktats som lös egendom (4 § tredje stycket).

Enligt 8 § första stycket KL skall varje taxeringsenhet åsättas särskilt

taxeringsvärde. Taxeringsenhet är i princip, inom varje kommun för sig,

på landet varje hemman eller lägenhet eller del därav, som skall redovisas

särskilt i jordregistret, samt i stad och annat samhälle, där fastighetsregister

såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga. Fastighetsdel

skall utgöra taxeringsenhet, om fastighetsdelen antingen tillhör särskild

ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande

eller i annat fall stadigvarande brukas särskilt eller används för

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr läk år 1968

annat ändamål än fastigheten i övrigt (8 § andra stycket under a). Taxeringsenhet

är vidare byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader

på annans mark om byggnadens eller byggnadernas ägare inte innehar

marken med besittningsrätt för obegränsad tid (8 § andra stycket under c)

samt samfällighet som avsatts vid skifte och som står under särskild förvaltning,

även om samfälligheten består av flera hemman eller lägenheter

eller delar av sådana (8 § andra stycket under d). Taxeringsenhet är dessutom

komplex av fastigheter eller fastighetsdelar om de tillhör samme

ägare och ligger i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma

åbyggnader eller av annan anledning inte kan bedömas tillförlitligt till sina

inbördes värden (8 § andra stycket under e).

Kommittéförslaget

De värdetillskott som andelarna i en gemensamhetsanläggning medför

för de anslutna delägande fastigheterna bör enligt kommittéförslaget räknas

in i dessa fastigheters taxeringsvärden, oberoende av var anläggningen

är belägen. Anläggningen bör sålunda inte taxeras särskilt såsom ett självständigt

objekt. Någon författningsföreskrift om detta har inte tagits upp

i förslaget.

Remissyttrandena

Förslaget om taxering av de gemensamhetsanläggningar, som tillkommit

på grund av bestämmelserna i lagen om vissa gemensamhetsanläggningar

tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. byggnadsstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Jämtlands län. Statens vattenfallsverk

har ej någon erinran mot förslaget men föreslår att man klarlägger

om inte heller sådan gemensamhetsanläggning som ligger i en annan

kommun än delägande fastighet skall anses utgöra särskild taxeringsenhet.

Kammarrätten framför vissa principiella betänkligheter mot det sätt att

lösa frågan som förs fram i förslaget. Kammarrätten uttalar att det kan

röra sig om anläggningar, som enligt KL är att hänföra till fastighet. De

samfälligheter som förvaltar anläggningarna är att anse som juridiska personer

av liknande art som de, vars skattskyldighet regleras i 53 § 1 mom. f)

KL. Den föreslagna beskattningsmetoden utgör ett avsteg från hittills gällande

regler att fastighet bör åsättas taxeringsvärde, om den inte är att anse

som skattefri eller utgörs av byggnad med värde under 5 000 kr. Kommuns

intresse av att beskatta garantibelopp kan möjligen trädas för nära, heter

det vidare i kammarrättens yttrande. En värdering av anläggningen måste

under alla förhållanden ske vid fastighetstaxering med sikte på att inte endast

fastställa dess totalvärde utan även bestämma de delvärden, som skall

hänföras till byggnader och mark liksom hur dessa värden bör utläggas på

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

de i samfälligheten deltagande fastigheterna. Dessa synpunkter torde vara

väsentliga vid inkomsttaxeringen, eftersom ägarna till de i samfälligheten

ingående fastigheterna — i den mån fastigheterna inte schablontaxeras —

bör erhålla avdrag för värdeminskning på anläggningarnas byggnadsvärden.

Det är därför enligt kammarrätten i varje fall inte tillräckligt med en

rekommendation att i beskattningshänseende skall förfaras på det föreslagna

sättet utan gemensamhetsanläggningarnas beskattning bör regleras

genom bestämmelser i KL.

Riksskattenämnden tillstyrker i princip den i förslaget förordade taxeringsmetoden

men anser behövligt att föreskrift i enlighet med förslaget tas

in i anvisningarna till KL. En ledamot i nämnden, hr Lindquist, framhåller

i särskilt yttrande att nämnden inte bort tillstyrka förslaget så oreserverat

som skett med hänsyn till att konsekvenserna av den föreslagna anordningen

inte kan överblickas utan ytterligare utredning.

Departementschefen

Hittills har enligt uppgift meddelats ett hundratal anläggningsbeslut enligt

lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Vid bedömningen av frågan om

taxering av gemensamhetsanläggning bör enligt min mening följande beaktas.

Enligt 5 § andra stycket lagen om vissa gemensamhetsanläggningar hör

rätt till gemensamhetsanläggning till de anslutna fastigheterna. I rätten till

anläggningen inbegrips även rätten i samfälligheten.

Fastighetsbegreppet i KL bestäms uteslutande av 4 § tredje stycket, som

dels hänvisar till den numera annars upphävda lagen angående vad till fast

egendom är att hänföra, dels föreskriver att byggnad är fastighet även om

den civilrättsligt sett var lös egendom enligt nämnda lag. I flertalet fall torde

således frågan huruvida gemensamhetsanläggning har karaktär av fastighet

i skatterättsligt hänseende inte erbjuda större svårigheter. För den händelse

svårigheter skulle uppstå kan ledning hämtas i punkt 2 av anvisningarna till

9 § KL, där det bl. a. sägs att vid värdesättning av såväl jordbruksfastighet

som annan fastighet hänsyn skall tas till servitut eller annan liknande rättighet

till förmån eller last för fastigheten. Jag vill här dessutom erinra om

att det skatterättsliga fastighetsbegreppet f. n. utreds av särskild sakkunnig.

Spörsmålet huruvida som kommittéerna föreslagit värdet av gemensamhetsanläggning

alltid skall räknas in i värdena på de delägande fastigheterna

och anläggningen således inte skall taxeras särskilt som ett självständigt

objekt är mer komplicerat. De flesta remissinstanser som yttrat sig har

inte haft någon erinran mot kommittéförslaget på denna punkt men kammarrätten

och en ledamot i riksskattenämnden har haft betänkligheter. Det

är onekligen svårt att överblicka konsekvenserna i inkomstskattehänseende,

särskilt mot bakgrunden att det kan finnas många olika slag av gemen
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

samhetsanläggningar. Enligt uppgift förekommer beslut beträffande ett

fyrtiotal olika slag av anläggningar omfattande så skilda typer som exempelvis

garage, värmecentral, tvättstuga, parkanläggning, centralantenn, yttre

underhåll av byggnader i samband med upplösning av bostadsrätt, lekplats,

brandmur och staket. Jag vill ytterligare framhålla att de delägande

fastigheterna kan vara av vilken kategori som helst: jordbruksfastighet,

affärsfastighet, industrifastighet, villafastighet, flerfamiljsfastighet eller olika

kombinationer. Vissa fastigheter kan ingå i rörelse. Den ekonomiska förvaltningen

kan variera högst betydande, beroende på om anläggningen är

kostsam eller inte. I många fall måste samfälligheten ta upp krediter för

vilka säkerheter finns i de anslutna fastigheterna enligt en särskild författning,

lagen den 16 december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar

enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.

Jag är inte beredd att utan ytterligare utredning medverka till att genomföra

kommittéernas förslag i fråga om gemensamhetsanläggningarnas

behandling vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. De regler som finns

i 8 § andra stycket KL lämnar i och för sig ledning för bestämmandet om

särskild taxeringsenhet skall anses föreligga eller inte. I de anvisningar

som meddelas av riksskattenämnden bör kunna lämnas närmare direktiv

för hur man bör behandla gemensamhetsanläggningar av olika slag.

FRÅGOR SOM RÖR SÄRSKILD FASTIGHETSTAXERING M. M

Nuvarande ordning

Särskild fastighetstaxering sker formellt beträffande varje fastighet de

år när inte allmän fastighetstaxering äger rum (2 § 1 mom. första stycket

TF). Därvid tas närmast föregående års taxeringsvärde upp oförändrat om

inte nytt taxeringsvärde skall sättas (177 § 1 mom. första stycket). Nytt

taxeringsvärde skall sättas, om under löpande taxeringsperiod

det inträffat sådant förhållande att taxeringsenhet bör delas upp i flera

taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter bör slås samman till en,

ändring inträffat i fastighets beskattningsnatur,

fastighet, som förut varit skattefri blivit skattepliktig,

fastighets värde minskats genom eldsvåda, vattenflöde e. d. eller genom

rivning av byggnad eller skogsavverkning, under förutsättning att minskningen

föranleder en sänkning av taxeringsvärdet med minst en femtedel,

fortsatt bebyggelse ägt rum på fastighet som inte var färdigbyggd vid den

tidpunkt som den föregående taxeringen avsett, eller

fastighets värde annars höjts genom ny-, till- eller ombyggnad i sådan utsträckning

att det föranleder en ökning av taxeringsvärdet med minst en

femtedel (12 § 2 mom. första stycket KL).

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Särskild fastighetstaxering skall ske efter det allmänna prisläge och de

uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats vid den närmast föregående

allmänna fastighetstaxeringen. Därvid skall iakttas de ändringar beträffande

fastigheten som skett efter den tidpunkt som det senast åsatta taxeringsvärdet

avsett. Föranleds taxeringen av att skattefri fastighet blivit skattepliktig

skall ske fullständig nyvärdering av fastigheten med hänsyn till berörda

prisläge (12 § 2 mom. andra stycket KL).

Särskild fastighetstaxering utförs inom varje lokalt taxeringsdistrikt av

distriktets lokala taxeringsnämnd. Länsstyrelsen kan vid taxeringsdistriktsindelningen

förordna att annan indelning skall tillämpas vid särskild fastighetstaxering

än vad som föreskrivs för årlig taxering i övrigt (174 § första

stycket TF).

Bestämmelser som rör taxeringsnämndens befattning med särskild fastighetstaxering

finns vidare hl. a. i 177, 178, 179 och 180 §§ TF.

Fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd kan under vissa närmare

angivna förutsättningar åsätta fastighet särskilt uppskattningsvärde

för fastighetsbelåning, s. k. preliminärt taxeringsvärde [1 § förordningen

den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde

å fastighet]. Preliminärt taxeringsvärde skall föreslås av fastighetstaxeringsnämnd

eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, av

lokal taxeringsnämnd (6 § första stycket). Även vissa andra bestämmelser

i förevarande förordning berör lokal taxeringsnämnd, se 5, 10 och 13 §§.

Kommittéförslaget

Resultaten av särskilda fastighetstaxeringar, vilkas omfattning för övrigt

varierar kraftigt från år till år och de olika taxeringsdistrikten emellan, visar

enligt kommittéförslaget att de därvid åsatta taxeringsvärdena ofta blir

ojämna. Till stor del sägs detta bero på att den särskilda fastighetstaxeringen

i regel åvilar lokala taxeringsnämnder, vilkas huvuduppgift ligger inom

inkomst- och förmögenhetstaxeringens område och vilkas insikter i fastighetstaxering

inte sällan är begränsade. Det förekommer sålunda att varken

ordförande eller övriga ledamöter i en dylik nämnd deltagit i närmast

föregående allmänna fastighetstaxering och till följd därav inte har någon

direkt erfarenhet av de värderingsprinciper eller den taxeringsteknik som då

tillämpades. Man kan också i fråga om många taxeringsdistrikt konstatera

att taxeringsvärdenivån för fastigheter som taxerats vid särskild fastighetstaxering

överskridit taxeringsvärdenivån vid senaste allmänna fastighetstaxering.

Förhållandet torde bero på att man — mot gällande författningar

— tagit hänsyn till den allmänna prishöjning som ägt rum efter den senaste

allmänna fastighetstaxeringen.

För att uppnå bättre ordning i berörda hänseende föreslår kommittéerna

att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skall finnas för särskild fastighets
4f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1968

taxering och att dessa nämnders verksamhetsområde benämns särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.

Sådant distrikt bör utgöras av kommun eller del av

kommun. När särskilda skäl föreligger bör två eller flera kommuner kunna

sammanföras till ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Distriktsindelningen

bör beslutas av länsstyrelsen senast den 30 november året före taxeringsåret.

Kommittéernas här föreslagna nya regler sägs böra inplaceras i 174 § TF.

Med kommun åsyftar kommittéerna i detta sammanhang de större kommuner

som avses bildas på grundval av den nu pågående kommunblocksbildningen

enligt kungörelsen den 21 maj 1964 (nr 162) om fastställda planer

för länens indelning i kommuner. Skulle sådana större kommuner inte

vara färdigbildade vid den tidpunkt, då de förordade ändringarna beträffande

särskild fastighetstaxering enligt kommittéernas uppfattning bör träda

i kraft, anses dock den nya lydelsen i 174 § TF böra föranleda länsstyrelsen

att anpassa distriktsindelningen till de kommunblock som finns vid

nämnda tidpunkt.

Länsstyrelsen bör förordna ordförande i särskild fastighetstaxeringsnämnd

samtidigt med att distriktsindelningen sker, heter det vidare i kommittéförslaget.

Samtidigt bör en person utses att vara ledamot i nämnden såsom

kronoombud. Under december samma år bör fullmäktige i vederbörande

kommun eller kommuner välja ledamöter i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden.

Om ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt består av flera än

en kommun bör länsstyrelsen förordna om hur många ledamöter som skall

utses inom de olika kommunerna. Sammanlagda antalet nämndledamöter

bör dock utgöra minst tre och högst åtta, varvid det bör tillses att om ett

distrikt består av flera kommuner minst en ledamot väljs för varje kommun.

För varje ledamot som valts av kommun bör också väljas en suppleant.

Den längdföring som sammanhänger med särskild fastighetstaxering bör

enligt kommittéförslaget alltjämt ankomma på lokal skattemyndighet. För

detta fordras visst tillägg till 177 § 2 mom. TF. I samma paragraf bör samtidigt

ordet »taxeringsnämnd» utbytas mot »särskild fastighetstaxeringsnämnd»

samt uttrycket »lokalt taxeringsdistrikt» mot »särskilt fastighetstaxeringsdistrikt»

.

Kommittéförslaget sägs böra leda till ändringar även i 178, 179 och 180 §§

TF samt i punkt 3 av anvisningarna till 8 § KL.

Som följd av förslagen sägs vidare »lokal taxeringsnämnd» böra utbytas

mot »särskild fastighetstaxeringsnämnd» i 5, 6, 10 och 13 §§ förordningen

om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet. I denna

förordnings 10 och 13 §§ bör samtidigt redaktionella justeringar göras så att

ordet »överståthållarämbetet» utgår.

Kommittéerna finner önskvärt att de nu förordade ändringarna genomförs

snarast möjligt och föreslår därför, att författningsbestämmelserna i

ämnet träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

107

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag att särskilda fastig hetstaxerin g sn

ämnder inrättas redan fr. o. m. år 1969 och att dessa nämnders verksamhetsområde

skall benämnas särskilda fastighetstaxeringsdistrikt har

rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Det tillstyrks i princip av

de allra flesta remissmyndigheter som yttrat sig i frågan, såsom kammarrätten,

riksskattenämnden, statens vattenfallsverk, kammarkollegiet, länsstyrelserna

i Gotlands, Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands och Jämtlands

län, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, TCO, SACO, Svenska bankföreningen, Föreningen Sveriges

fögderichefer, KF och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Kammarrätten förklarar sig kunna vitsorda att det med nuvarande taxeringsorganisation

finns en tendens att vid särskild fastighetstaxering överskrida

den värdenivå, särskilt för annan fastighet, som framkommit vid närmast

föregående allmänna fastighetstaxering.

Statens vattenfallsverk konstaterar med stor tillfredsställelse att kommittéerna

föreslår inrättande av särskilda fastighetstaxeringsnämnder som

skall under åren mellan två allmänna fastighetstaxeringar handha enbart

taxering av fastigheter. Vattenfallsverket förklarar att verket har fått anföra

många besvär för att få rättelse av felaktigt åsatta taxeringar. I de flesta fall

bär ärendena varit av sådan natur att de enligt verkets mening borde ha

klarats av redan vid behandlingen i den lokala taxeringsnämnden. Besvären

har bl. a. rört frågan om fastighets beskattningsnatur, prisnivån och värderingsgrunden

samt frågan huruvida fastighetsområde skulle åsättas taxeringsvärde.

Verket anför vidare bl. a. att det inom vissa län där ett stort antal

svårbedömbara fastigheter — t. ex. outbyggt vattenfall, vatten-, värmeoch

atomkraftverk samt större och svårbedömda industri- och hyresfastigheter

— är belägna skulle vara lämpligt om ett gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt

för dessa fastigheter kunde inrättas. Härigenom torde ett jämnare

taxeringsutfall kunna nås och alltför stora olikheter i taxeringens värdenivå

kommunerna emellan kunna undvikas. Verket framhåller att de

taxeringar som här avses oftast representerar mycket stora värden och således

har stor betydelse för den kommun inom vilken en sådan fastighet är

belägen. Utöver garantibeskattningen inom respektive kommuner sker fördelning

av kraftverkens inkomster mellan olika produktionskommuner efter

förhållandet mellan taxeringsvärdena på produktionsanläggningarna i de

olika kommunerna. Genom nämnda uppbyggnad av speciella nämnder för

mera tidsödande och svårbemästrad fastighetstaxering skulle enligt verkets

mening de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna vid de årliga taxeringarna

kunna bättre hinna med sitt arbete och härigenom ej behöva snabbehandla

vissa ärenden som sedan många gånger får tas upp till ny prövning efter

besvär anförda av taxeringsintendenten i länet. Genom att viss avlastning i

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

arbetets omfattning genomförs för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna

kan man även lättare få till stånd en sammanföring av två eller flera

kommuner till ett fastighetstaxeringsdistrikt och härigenom även beträffande

jordbruksfastigheter, en- och tvåfamilj sfastigheter samt fritidsfastigheter

kunna verka för en jämn och likformig taxering utöver kommungränserna.

Av remissinstanserna har endast statskontoret redovisat en tveksamhet

till förslaget som grundar sig på principiella skäl. Statskontoret förklarar att

man accepterar kommittéernas motiv för förslaget men anser för sin del att

huvudvikten i framtiden bör läggas på förändringar som möjliggör en ökad

medverkan av fackutbildade tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxeringen.

Denna synpunkt bör enligt statskontorets åsikt läggas på frågan om

inrättande av särskilda taxeringsnämnder och distrikt för den särskilda fastighetstaxeringen.

Man bör enligt verkets mening sträva efter att inte mer

än nödvändigt öka behovet av sakkunniga lekmän på fastighetstaxeringsområdet.

Det synes av detta skäl böra övervägas om inte — liksom nu är fallet

— möjlighet bör föreligga att låta lokal taxeringsnämnd handha den särskilda

fastighetstaxeringen.

Lantbrukets skattedelegation delar inte kommittéernas uppfattning att

särskilda fastighetstaxeringsnämnder bör upprättas i alla kommuner. Enligt

delegationens mening föreligger ett behov av särskilda nämnder i sådana

kommuner som expanderar starkt. I en stor del av övriga kommuner torde

emellertid bestyret med särskild fastighetstaxering vara av så ringa omfattning

att en särskild nämnd framstår som onödig. Delegationen föreslår därför

att bestämmelserna ändras så att det skall ankomma på länsstyrelserna

att besluta om särskild nämnd för fastighetstaxering i de kommuner där behov

föreligger.

Ett antal remissinstanser har yttrat sig i frågan om de särskilda

fastighetstaxeringsdistriktens storlek. Länsstyrelsen i

Gotlands län anser att fastighetstaxeringsdistrikten inte bör göras för stora

om man vill uppnå en bättre taxering med särskilda fastighetstaxeringsnämnder.

Föreningen Sveriges fögderichefer understryker för sin del vikten

av att särskilda fastighetstaxeringsnämnder inrättas i samtliga taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att en kommun med nuvarande

kommunindelning åtminstone i Västmanlands län kommer att utgöra

ett för litet fastighetstaxeringsdistrikt.

Kammarkollegiet ansluter sig till förslaget att den numera fastställda

kommunblocksindelningen i princip skall utgöra indelningsgrund även för

de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområde. Skulle vid

reformens ikraftträdande kommunblock inte vara färdigbildat och kommunblocket

således ännu inte utgöra egen kommun, bör enligt kommittéerna

länsstyrelsen anpassa distriktsindelningen till att omfatta de kommuner

som avses skola ingå i kommunblocket. Kollegiet anför vidare bl. a. att i för
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr löi år 1968

slaget till ändringar i 174 § TF denna anpassning av distrikten till kommunblock

— något oegentligt — uttryckts på det sättet, att länsstyrelsen »när

särskilda skäl äro därtill» må sammanföra två eller flera kommuner till ett

särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Då endast 76 kommunblock av rikets

282 kommunblock kommer att vara färdigbildade den 1 januari 1969 och

ytterligare sammanläggningar av kommuner kommer att ske först den 1 januari

1971 kommer vid distriktsindelningens fastställande vad som enligt

förslaget anges som en undantagsföreteelse att bli huvudregel.

CFU framhåller att det vid fastställande av särskilt fastighetstaxeringsdistrikt

är angeläget att gränserna anpassas till redan befintlig administrativ

indelning. Från länsstyrelsernas fastighetsband kommer produkterna enligt

CFU att framställas i kameral ordning, dvs. sorterade på kommun, församling,

(lokalt) taxeringsdistrikt. Fastighet och särskilt fastighetstaxeringsdistrikt

kan därför inte införas såsom identifikationsbegrepp inom fastighet

sredovisningen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att det finns anledning att anta att

kommuner även efter genomförd kommunblocksbildning kan bilda för litet

område. Även andra omständigheter kan göra det ändamålsenligt att två eller

flera kommuner sammanförs till ett distrikt. Sådana omständigheter

kan vara de geografiska förhållandena, möjligheterna att engagera personer

som är lämpliga för taxeringsuppdrag liksom andra villkor som är speciella

för länet. Länsstyrelsen tillstyrker därför kommittéernas förslag med

den ändringen att särskilda skäl ej skall behöva föreligga för att fastighetstaxeringsdistrikt

skall kunna omfatta fler än en kommun.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår beträffande antalet valda

nämndledamöter att dessa med hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktens

omfattning åtminstone övergångsvis bör vara minst tre och högst tolv

mot föreslagna högst åtta.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att högsta antalet ledamöter i den

särskilda fastighetstaxeringsnämnden bestäms till tolv vilket f. n. gäller

för de s. k. rörelsenämnderna vid inkomsttaxering.

Angående tidpunkten för inrättande av de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna

och särskilda fastighetstaxeringsdistrikten förutsätter länsstyrelsen

i Malmöhus län att detta sker i enlighet med förslaget vid den särskilda

fastighetstaxering som sker år 1969. Länsstyrelsen i Kopparbergs län

förklarar att det med hänsyn till bl. a. de föreslagna bestämmelserna angående

tidpunkten för länsstyrelsens beslut om indelning av länet i särskilda

fastighetstaxeringsdistrikt samt utseende av ordförande och kronoombud i

de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna synes länsstyrelsen ofrånkomligt

att bestyret med den särskilda fastighetstaxeringen år 1969 såsom hittills

handhas av lokala taxeringsnämnder. Länsstyrelsen har redan inrättat tolv

taxeringsdistrikt för särskild fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Jämtlands

län anför att om förslaget skall kunna iakttas redan fr. o. in. 1969 års taxe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ring det erfordras att indelning i särskilda fastighetstaxeringsdistrikt sker

och ordförande i nämnderna förordnas, inte bara —• såsom förslaget till

övergångsbestämmelserna till föreslagen ny lydelse av bl. a. 174 § TF förutsätter

— innan författningen trätt i kraft utan sannolikt även innan författningen

utfärdats. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att kommittéerna

inte redovisat några skäl för att den nya organisationen skall tillämpas redan

fr. o. m. 1969 års taxering. Vid de särskilda fastighetstaxeringarna skall

i stort tillämpas samma regler i bl. a. värderingshänseende som kommit till

användning vid omedelbart föregående allmänna fastighetstaxering. Det kan

därför, säger länsstyrelsen, anses vara mindre konsekvent att ett år innan

en allmän fastighetstaxering skall genomföras tillämpa en ny ordning för den

särskilda fastighetstaxeringens del. Länsstyrelsen anser det i stället mera

följdriktigt att börja med en allmän fastighetstaxering och därefter genomföra

särskilda fastighetstaxeringar med utgångspunkt från erfarenheter både

i administrativt hänseende och från värderingssynpunkt vid en allmän

fastighetstaxering. Länsstyrelsen förordar därför att de ändringar som avser

särskild fastighetstaxering tillämpas först fr. o. m. år 1971.

TCO understryker för sin del vikten av att inrättandet av de särskilda

nämnderna sker så snart som möjligt.

Riksskattenämnden anser det vara av vikt att förslaget genomförs redan

vid 1969 års särskilda fastighetstaxering och påpekar att man därigenom

bl. a. vinner möjlighet att vid 1969 års taxering få fram lämpliga kandidater

till uppdragen som taxeringsnämndsordförande vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Departementschefen

Särskild fastighetstaxering skall enligt gällande regler formellt ske för

varje fastighet ett vart av åren under perioden mellan två allmänna fastighetstaxeringar.

Nytt taxeringsvärde åsätts emellertid bara när det inträffat

vissa ändrade förhållanden beträffande en fastighet. Sådana ändrade förhållanden

är t. ex. om taxeringsenhet bör delas upp i flera enheter eller om

flera enheter bör slås samman till en, om fastighetsvärdet minskat genom

eldsvåda e. d. eller om fastighetsvärdet ökat genom nybyggnad e. d.

Särskild fastighetstaxering utförs av den lokala taxeringsnämnden i det

distrikt vari fastigheten är belägen. Länsstyrelsen kan emellertid förordna

om annan distriktsindelning än den som gäller vid årlig taxering i övrigt.

Särskild fastighetstaxering skall ske enligt samma uppskattningsgrunder

som tillämpades vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.

Vidare skall taxeringen ske med utgångspunkt i samma allmänna prisläge

som då tillämpades.

Kommittéförslaget innebär att den särskilda fastighetstaxeringen skall

utföras av särskilda fastighetsnämnder. Dessa nämnders verksamhetsom
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968 111

råden, som bör kallas särskilda fastighetstaxeringsdistrikt, föreslås vara

kommnnblock eller del av sådant block.

Antalet ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd föreslås av kommittéerna

bli minst tre och högst åtta. Av dessa avses samtliga utom ordföranden

och ytterligare en, kronoombudet, skola väljas av de kommuner

som ingår i det särskilda fastighetstaxeringsdistriktet.

Kommittéförslaget har vunnit gehör vid remissbehandlingen. Tveksamhet

principiellt sett har yppats endast av statskontoret och, i viss mån,

lantbrukets skattedelegation. Statskontoret, som har accepterat kommittéförslagets

motivering, har ansett att man för framtiden bör lägga huvudvikten

vid förändringar som möjliggör ökad medverkan av fackutbildade

tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxeringen. Man bör således enligt

statskontoret sträva efter att inte mer än nödvändigt öka behovet av sakkunniga

lekmän på fastighetstaxeringsområdet. Av detta skäl bör följaktligen

övervägas om inte de lokala taxeringsnämnderna bör sköta den särskilda

fastighetstaxeringen även i fortsättningen.

Lantbrukets skattedelegation har ansett behov av särskilda fastighetstaxeringsnämnder

föreligga enbart i sådana kommuner som expanderar

starkt och föreslagit att det skall ankomma på länsstyrelsen att besluta om

särskild nämnd där behov föreligger.

Olika uppfattningar har emellertid kommit till synes under remissbehandlingen

när det gäller frågan om de särskilda fastighetsdistriktens storlek.

Några remissinstanser har betonat vikten av att fastighetsdistrikten

inte görs för stora. Andra har hävdat motsatt uppfattning. Statens vattenfallsverk

har föreslagit inrättandet av ett gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt

inom vissa län där besvärliga värderingsfrågor uppkommer beträffande

ett större antal fastigheter.

För min del vill jag först nämna att den principiella frågan huruvida fastighetstaxeringen

skall göras av lekmannanämnder eller av tjänstemän

inte bör avgöras i detta sammanhang. Frågan beror på den framtida utformningen

av organisationen på beskattnings- och uppbördsväsendets område.

Utformningen av denna organisation övervägs inom vederbörande departement

med anledning av landskontorsutredningens förslag i ämnet (SOU

1967: 22). Fn reform av organisationen kommer emellertid inte i första skedet

att omfatta taxeringsarbetet i första instans, vilket inte omfattas av utredningsförslagen.

Tills vidare bör man således utgå från nuvarande förhållanden

där.

Mitt intryck är att en överväldigande del av de remissinstanser som har

erfarenhet av det praktiska taxeringsarbetet betraktar de nuvarande förhållandena

på den särskilda fastighetstaxeringens område som otillfredsställande

och anser att inrättandet av särskilda nämnder skulle ge avsevärd

förbättring av taxeringsresultaten när det gäller rättvisa och likformighet.

Därmed kan man vinna lättnader i arbetet för de högre instanserna. Jag

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

är således beredd att i princip medverka till inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder

i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittéerna

föreslagit. Jag anser emellertid i motsats till kommittéerna och

flertalet remissinstanser inte att dessa nämnder bör träda i verksamhet

redan under år 1969. Det förefaller lämpligare att låta det nya systemet för

särskild fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering

ägt rum. Det kan, som också påpekats från något håll vid remissbehandlingen,

dessutom uppkomma svårigheter att hinna med distriktsindelning

och utseende av ledamöter före år 1969. Med hänsyn till den inställning

jag mi redovisat synes det inte nödvändigt att nu för riksdagen presentera

detaljerna i det nya systemet för särskild fastighetstaxering.

TAXERINGSFÖRFARANDET VID ALEMÄN

FAST IGH ETSTAX E RIN G

Taxering av försvarsfastigheter, in. m.

Nuvarande ordning

Alla inom Sverige belägna fastigheter skall enligt huvudregeln taxeras

(6 § 1 mom. första stycket KL). Undantagna från denna regel är vissa angivna

kommunikationsfastigheter och byggnader på ofri grund, värda under

5 000 kr., vilka inte skall åsättas taxeringsvärde (6 § 2 mom.). För de fastigheter,

som skall taxeras, skall ägaren eller likställd person avge allmän

fastighetsdeklaration (136 § 1 mom. första stycket TF).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller — utan att framlägga förslag beträffande taxeringen

av samtliga icke skattepliktiga fastigheter — att en avsevärd förenkling

och arbetsbesparing borde vinnas om man upphörde med att åsätta de

icke skattepliktiga fastigheterna taxeringsvärden. Dessa värden blir enligt

kommittéernas mening orealistiska och behövs inte för inkomst- eller förmögenhetsbeskattningen.

Kommittéerna föreslår emellertid av försvarsskäl

att de försvarsfastigheter som anges i 5 § 1 mom c) KL och som är icke

skattepliktiga inte skall taxeras och ej heller deklareras. Kommittéerna anser

att ett sådant förfarande skulle innebära en viss förenkling och att några

nackdelar inte är förenade med det föreslagna förfarandet.

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag att försvarsfastigheter i vissa fall inte

skall taxeras eller deklareras tillstyrks eller lämnas utan erinran av riksskattenämnden,

fortifikationsförvaltningen, chefen för försvarsstaben, riks
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

revisionsverket, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna

i Stockholms, Kalmar, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Jämtlands

län, de lokala skattemyndigheterna i Stockholm och i Borås fögderi

samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Chefen för försvarsstaben

ifrågasätter om inte motsvarande bestämmelser skulle införas för de

genom kommuns försorg byggda ledningscentralerna, främst avsedda för

civilförsvarsändamål.

Kammarrätten förklarar sig vara införstådd med att såväl sekretesskäl

som praktiska synpunkter kan motivera undantag från taxering och deklarationsplikt

för de icke skattepliktiga försvarsfastigheternas del. Enligt kammarrättens

mening förutsätter emellertid ett sådant undantag att taxeringsmyndigheterna

noga bevakar att skattepliktiga försvar sfastigheter inte undgår

taxering.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framför vissa kritiska synpunkter mot

förslaget. Länsstyrelsen anser att försvarsfastigheter kan uppdelas i en

skattepliktig och en skattefri del, trots att sådana fastigheter inte inryms

under bestämmelserna i 5 § 1 mom. andra stycket KL. Sådan uppdelning,

anför länsstyrelsen, förekommer både när olika delar av en fastighet används

för var sitt särskilda ändamål och när lokal avgränsning inte kan

ske. SCB framhåller att det för t. ex. nationalräkenskapernas behov vore

olyckligt om försvarets icke skattepliktiga fastigheter enbart redovisades till

de lokala skattemyndigheterna.

En fråga som intresserat vissa remissinstanser är frågan om taxering

av icke skattepliktiga fastigheter. Riksskattenämnden, statens

vattenfallsverk, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands,

Örebro och Jämtlands län, Svenska bankföreningen och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund anser i princip att man bör upphöra med

taxering av de fastigheter som i sin helhet är skattefria.

Riksskattenämnden framhåller att de värden som åsätts de helt skattefria

fastigheterna på grund av värderingssvårigheter och andra skäl i de allra

flesta fall blir orealistiska. Så torde t. ex. de värden som åsätts nationalparker

och kyrkor ofta sakna verklighetsunderlag. Riksskattenämnden finner

för sin del att anledning ej föreligger att åsätta dessa helt skattefria fastigheter

taxeringsvärden. Med hänsyn härtill och till det inte obetydliga merarbete,

som får läggas ned på taxeringen av dessa fastigheter, förordar riksskattenämnden,

att bestämmelser intas i KL om att de i 5 § 1 mom. samma

lag angivna fastigheterna, i den mån de är helt skattefria, inte skall taxeras.

Är de endast delvis skattefria, måste givetvis taxering ske i vanlig ordning.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om det inte redan till 1970 års fastighetstaxering

bör övervägas att undanta samtliga icke skattepliktiga fastigheter

från taxering och deklarationsplikt.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför att några från rationella synpunkter

godtagbara skäl för att taxera t. ex. ltommunägda större parker, bollplaner

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

och liknande objekt ej kan anses föreligga och att ett generellt undantagande

av dessa objekt från taxering ur skatte- och redovisningsteknisk synvinkel

inte torde medföra några principiella olägenheter. Då objekten enligt

länsstyrelsen av naturliga skäl är svårtaxerade och då taxeringsrutinen tilllika

är mycket olika inom skilda kommuner måste åtgärder som syftar till

ett konsekvent undantagande av ifrågavarande fastigheter från taxering te

sig som angelägna. Även Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund förordar

att frågan om ett slopande av taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter

blir föremål för närmare övervägande. Förbundet anser att ett slopande

av taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter skulle innebära eu

påtaglig förenkling av taxeringsarbetet. Förbundet anser inte att svårigheter

uppkommer vid värdering av skattepliktig del av fastighet i de fall, då

fastighet enligt gällande bestämmelser kan vara uppdelad på en skattepliktig

och en icke skattepliktig del. Visserligen kan i vissa fall en värdering av

den icke skattepliktiga delen vara påkallad, men förbundet anser det inte

nödvändigt att föra ut sådant värde i fastighetslängden. Fördelning vid inkomstberäkningen

av intäkter och omkostnader på skattepliktig och icke

skattepliktig del av fastighet torde, enligt förbundets mening, inte förekomma

i sådan omfattning, att särskilt taxeringsvärde behövs på den icke

skattepliktiga delen. Härtill kommer att om fastighet övergår från att vara

av icke skattepliktig till att vara av skattepliktig karaktär ett mindre tillfredsställande

värde för det mesta torde erhållas, om man åsätter nytt taxeringsvärde

på grundval av värderingen av fastigheten såsom icke skattepliktig.

Bland de remissinstanser som ställer sig tveksamma till ett undantagande

från taxering av skattepliktiga fastigheter är kammarrätten. Kammarrätten

anser att undantag från taxering endast kan komma i fråga för vissa av de i

5 § KL angivna fastigheterna och att detta skulle förutsätta en katalogisering

av sådana fastigheter, något som enligt kammarrättens mening knappast

är genomförbart. Kammarrätten förklarar sig väl inse att ett undantagande

från taxering av icke skattepliktiga fastigheter skulle medföra betydande

praktiska fördelar. Ett stort antal fastigheter som vid tidigare fastighetstaxering

förklarats skattefria är till sin natur enligt kammarrättens

mening sådana att de inte på grund av sin användning kan väntas undergå

någon förändring i skattepliktsfrågan. Sådana fastigheter torde utan olägenhet

kunna lämnas otaxerade. Kammarrätten framhåller emellertid att »icke

skattepliktig fastighet» inte är ett entydigt begrepp. Praxis visar att det är

förenat med mycket stora svårigheter att avgöra huruvida en fastighet är

skattefri eller ej, och detta gäller alla kategorier av de fastighetstyper som

anges i 5 § KL. Härtill kommer att en fastighet ofta kan vara uppdelad i

en skattepliktig och en icke skattepliktig del, i vilket fall en taxering av fastigheten

enligt kammarrättens mening under alla förhållanden måste ske.

Kammarrätten anser dessutom att det torde vara fördelaktigt att en fastig
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

het blivit åsatt taxeringsvärde, om fastigheten, vilket inte är ovanligt, på

grund av ändrad användning under löpande taxeringsperiod övergår från

skattefri till skattepliktig. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om

större behov av taxeringsvärde föreligger för helt skattefria fastigheter

men vill med hänsyn bl. a. till de nya reglerna för beskattning av realisationsvinster

inte föreslå ändring i nu gällande bestämmelser av taxeringen

av icke skattepliktiga fastigheter. SCB framhåller att det ur statistisk synpunkt

är en fördel om alla fastigheter taxeras.

Departementschefen

Frågan om taxering av de försvarsfastigheter som är befriade från skatteplikt

har varit aktuell även i tidigare sammanhang. Det har framhållits

att dessa fastigheter inrymmer anläggningar m. m. som av säkerhetsskäl

inte bör redovisas offentligt.

Kommittéernas förslag att skattefria försvarsfastigheter inte skall behöva

taxeras har lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden. Även

jag har uppfattningen att uppgifter, som rör landets försvar och som det

är av vikt att hemlighålla, inte bör bli offentliga vid fastighetstaxering, i

synnerhet som taxeringen av det slags fastigheter som nu är aktuella praktiskt

sett saknar betydelse i beskattningssammanhang. Taxeringen sker huvudsakligen

i syfte att avgöra huruvida skatteplikt föreligger eller ej. Det

är en grundprincip att samtliga frågor om taxeringen skall i första instans

avgöras av taxeringsnämnderna. Denna princip är dock genombruten i vad

gäller skattefria kommunikationsfastigheter (5 § 2 mom. KL) och skattefria

småbyggnader på ofri grund (5 § 4 mom.). I dessa fall behöver ägaren

inte deklarera fastigheten eller självmant inkomma med andra uppgifter

till ledning för taxering (136 § 1 mom. första stycket TF). Fastighet behöver

inte taxeras (6 § 2 mom. KL). Det blir således i realiteten ägaren själv som

avgör huruvida skatteplikt föreligger eller ej. Enligt min uppfattning kan

samma syn tillämpas beträffande de skattefria försvarsfastigheterna.

Kommittéerna har vidare föreslagit att de försvarsfastigheter som är

aktuella i förevarande sammanhang inte skall behöva deklareras.

De försvar sfastigheter som jag här berört är skattefria i sin helhet. De

problem som finns vid taxering av skattepliktig del av en i övrigt skattefri

fastighet föreligger därför inte. Betydelsen för fastighetsstatistiken av taxeringsvärden

på för svar sfastigheter torde inte vara särskilt stor. Värdena är

i de flesta fall inte representativa.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag att man inte längre

skall behöva taxera eller deklarera de skattefria försvarsfastigheterna.

Min ståndpunkt föranleder ändring av 6 § 2 mom. KL och 136 § 1 mom.

första stycket TF.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Kommittéerna har vidare berört frågan om taxering av icke skattepliktiga

fastigheter över huvud taget men de har inte lagt fram något förslag i denna

fråga.

Kommittéerna har påpekat att det skulle innebära en avsevärd förenkling

och arbetsbesparing om man upphörde med att åsätta dessa fastigheter

taxeringsvärden. Vidare har anförts att dessa fastigheter, t. ex. kyrkor,

naturminnesmärken och begravningsplatser, blir åsatta orealistiska taxeringsvärden

på grund av värderingssvårigheter samt att värdena inte har

någon betydelse för beskattningen. Svårigheter sägs möjligen kunna uppkomma

vid taxeringen av sådana fastigheter som till en del är skattepliktiga

och till en annan del är skattefria.

Frågan om taxering av icke skattepliktiga fastigheter har tagits upp av

åtskilliga remissinstanser. Många anser att man bör upphöra med taxeringen

av dessa fastigheter. Riksrevisionsverket ifrågasätter om man inte

redan vid 1970 års taxering kan införa denna ordning. Några remissinstanser,

som i princip är av den uppfattningen att man bör upphöra med

denna taxering, har emellertid ansett att frågan bör bli föremål för närmare

överväganden. Kammarrätten har framfört vissa betänkligheter mot

att man upphör med taxeringen med hänsyn till bl. a. svårigheterna att avgöra

om skatteplikt föreligger eller ej.

Jag finner det sannolikt att taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter

skall kunna förenklas. Jag är emellertid inte beredd att utan ytterligare utredning

lägga fram förslag om ändrade regler för taxeringen av dessa fastigheter.

Längdföring och sortering av fastighetsdeklarationer, m. m.

Förande av fastighetslängd och sortering av deklarationer, m. m.

Nuvarande ordning

Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att bl. a. ordna de

allmänna fastighetsdeklarationerna inom sitt fastighetstaxeringsdistrikt, att

tillse att förändringar avseende äganderättsförhållandena blir införda i

fastighetslängden och att föra nämndens protokoll och längder (147 § TF).

Nämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall vara färdiga senast

den 25 januari under taxeringsåret och skall tas upp i fastighetslängden

(150 § 2 mom. och 152 § andra stycket). Om ordföranden ansett att en

fastighet borde ha taxerats till annat belopp än nämnden beslutat, skall

han i fastighetslängden anteckna det värde han ansett böra åsättas (151 §

tredje stycket). Ordföranden skall senast den 31 januari under taxeringsåret

sända fastighetsägaren eller likställd person underrättelse om det preliminära

taxeringsvärdet på fastigheten (152 § tredje stycket). Sedan de pre
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

117

liminära taxeringsvärdena antecknats i fastighetslängden, skall taxeringsnämndsordföranden

kungöra att längden under tio dagar hålls tillgänglig

för allmänheten (152 § fjärde stycket). Sedan tiden för erinringar enligt

152 § tredje stycket gått ut den 25 februari under taxeringsåret skall taxeringsnämnden

fatta slutliga beslut om taxeringarna. Om de slutligt beslutade

taxeringsvärdena avviker från de preliminära skall de antecknas i fastighetslängden.

Sedan de slutliga besluten fastställts, skall fastighetslängden

skrivas under av fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de ledamöter

som skall justera nämndens protokoll (153 §). Ordföranden skall senast den

31 mars under taxeringsåret överlämna fastighetsdeklarationerna och övriga

handlingar till länsstyrelsen. Kungl. Maj :t föreskriver när och hur fastighetslängderna

skall överlämnas (154 § 2 inom.). Fastighetslängderna skall vara

att tillgå för landslcamreraren, taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden

samt föreligga offentligt under minst 14 dagar före den 15 maj

under taxeringsåret (154 § 3 inom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller att betydande brister förelegat i längdmaterialet

från 1965 års fastighetstaxering. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten

av att minska det rent administrativa arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna

till förmån för det direkta värderingsarbetet föreslår kommittéerna

att uppgiften att sortera deklarationerna och svara för längdföringen

vid de allmänna fastighetstaxeringarna skall vila på de lokala skattemyndigheterna

liksom de nu ombesörjer motsvarande uppgifter vid de årliga inkomsttaxeringarna

och de särskilda fastighetstaxeringarna.

Kommittéerna anför att undersökningar som kommittéerna företagit gett

vid handen att den nuvarande tidtabellen för fastighetstaxeringsarbetet

skall kunna bibehållas utan att lokal skattemyndighet genom denna nya

uppgift hindras att fullgöra sina övriga åligganden.

Förfarandet fordrar emellertid att anteckningarna på deklarationerna om

fastighetstaxeringsnämndens beslut utvidgas att omfatta även kodbeteckningar

på fastigheterna. Vidare måste anteckningarna föras med sådan

tydlighet att något missförstånd om vad som är fastighetstaxeringsnämndens

beslut inte kan uppkomma.

För kommittéerna framstår det såsom önskvärt att de längder i vilka

lokal skattemyndighet skall föra fastighetstaxeringsnämndernas beslut

inte finns hos nämnderna under taxeringsarbetet annat än i samband med

fastställandet av slutliga beslut och att de ej heller trycks förrän de fastighetsförändringar

som inträffar t. o. m. oktober året före taxeringsåret

kunnat beaktas. Fastighetstaxeringsnämnderna har emellertid under hela

sitt arbete behov av uppgifter om samtliga fastigheter inom distriktet och

dessa fastigheters senaste taxeringsvärden. Kommittéerna har prövat lämp
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

ligheten att tillgodose detta behov genom att länsstyrelsen tillhandahåller

nämnderna antingen avier för varje fastighet att fogas till deklarationerna

eller samlade förteckningar över fastigheterna distriktsvis. De praktiska fördelarna

med samlade förteckningar överväger enligt kommittéerna och därför

förordas ett system med särskild fastighetsförteckning för varje fastighetstaxeringsdistrikt

där fastighetsdata tagits upp i kameral ordning med

senast tillgängliga värdeuppgifter, som länsstyrelsen överför från fastighetsbanden.

Då lokal skattemyndighet nu avses skola överta dessa arbetsuppgifter

föreslår kommittéerna vid förandet av fastighetslängden m. m. följande.

Den lokala skattemyndigheten skall iaktta att förändringar i äganderättsförhållandena

införs i fastighetslängden och meddela länsstyrelsen sådana förändringar.

Den lokala skattemyndigheten skall vidare sortera deklarationerna

och överlämna dem till ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna.

Deklarationerna skall då vara numrerade i löpande nummerserie efter fastighetsförteckningen

för fastighetsdistriktet som tryckts inom länsstyrelsens

datacentral. Även fastighetsförteckningen skall överlämnas till nämnderna.

Senast den 1 december överlämnar länsstyrelsen kompletterade stommar

till fastighetslängder i tre exemplar till den lokala skattemyndigheten.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall

föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande

dag överlämnar ordförandena de sista deklarationerna med taxeringsbesluten

påförda till den lokala skattemyndigheten för längdföring.

Kommittéerna förutsätter att deklarationerna överlämnas till den lokala

skattemyndigheten för längdföring successivt under december och januari.

Om ordföranden ansett att en fastighet bort åsättas annat taxeringsvärde

än det taxeringsnämnden beslutat, skall han på deklarationen eller därvid

fogad handling ange det värde som han ansett böra åsättas samt i protokollet

anteckna de fall i vilka detta skett. Den lokala skattemyndigheten

skall senast den 31 januari under taxeringsåret underrätta ägare till fastighet

och likställda om de preliminära taxeringsbesluten och skall senast den

10 februari — efter samråd med fastighetstaxeringsnämndens ordförande

— kungöra när och var fastighetslängden kommer att hållas tillgänglig för

allmänheten. Sedan längdföringen avslutats skall den lokala skattemyndigheten

snarast återsända deklarationerna till ordföranden. Lokal skattemyndighet

skall vidare så snart det kan ske efter den 25 februari översända

fastighetslängden till ordföranden. Då nämnderna fattat sina slutliga beslut

om taxeringen, skall dessa antecknas i nämndens protokoll om de skiljer

sig från de preliminära besluten. När taxeringarna slutligt fastställts skall

taxeringsnämndens ordförande ofördröj ligen meddela den lokala skattemyndigheten

detta samt återsända fastighetslängden och fastighetsdeklarationerna.

Den lokala skattemyndigheten skall därefter slutföra längdföringen

i enlighet med utdrag ur nämndernas protokoll och anteckna de slutliga

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

119

besluten i längderna i de fall dessa beslut skiljer sig från de preliminära

samt underskriva fastighetslängderna.

Kommittéerna föreslår vidare att lokal skattemyndighet skall översända

deklaralioner, protokollsutdrag och övriga handlingar senast den 31 mars

till länsstyrelsen och fastighetslängderna på den tid och i den ordning

Kungl. Maj:t föreskriver samt att lokal skattemyndighet i den omfattning

Kungl. Maj :t eller länsstyrelse föreskriver i övrigt skall medverka vid taxeringsarbetet.

Vissa justeringar av den tidsplan som följdes vid 1965 års fastighetstaxering

fordras vid genomförande av kommittéernas förslag om längdföringen,

t. ex. när det gäller tryckning och distribution av längder in. in. Kommittéerna

har lagt fram förslag till ny tidsplan för vissa administrativa åtgärder

inför 1970 års taxering. Tidsplanen finns intagen i kommittéförslaget.

Enligt kommittéförslaget bör lokal skattemyndighets åligganden i samband

med allmän fastighetstaxering sammanfattas i en ny 135 a § TF. De

nu behandlade förslagen angående längdföringen in. in. leder enligt kommittéerna

vidare till ändringar och tillägg i 147, 151, 152 och 153 §§.

Remissyttrandena

Förslaget om förande av fastighetslängd och sortering av deklarationer

in. m. har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Förslaget

tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av bl. a. kammarrätten,

riksskattenämnden, CFU, statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Älvsborgs, Örebro, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands

län, SACO, Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

CFU uttalar att förslaget att längdföringen skall ankomma på lokal skattemyndighet

överensstämmer med vad CFU tidigare förordat i sitt betänkande

»Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation».

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att erfarenheterna från 1965 års

allmänna fastighetstaxering är sådana, att länsstyrelsen tveklöst tillstyrker

förslaget om att förande av fastighetslängderna bör anförtros åt lokal skattemyndighet

och inte åt fastighetstaxeringsnämndernas ordförande. Endast

härigenom skapas, enligt länsstyrelsens mening, tillräckliga garantier för

att längderna kommer att föras på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen

tillstyrker också de sakkunnigas förslag om att särskild fastighetsförteckning

upprättas för varje fastighetstaxeringsdistrikt, upptagande samtliga

fastigheter inom distriktet, då fastighetstaxeringsnämnderna härigenom får

ett praktiskt hjälpmedel för kontroll av att alla fastigheter blir åsatta taxeringsvärden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget skulle medföra en välbehövlig

avlastning i fastighetstaxeringsnämndsordförandenas arbete, och

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr löi år 1968

häradsskrivarna i länet har under hand förklarat att de inte räknar med

några svårigheter att inom ramen för tillgänglig personal hinna med dessa

arbetsuppgifter. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget liksom det härmed

sammanhängande förslaget att för varje fastighetstaxeringsdistrikt

skall upprättas särskild fastighetsförteckning.

Länsstyrelsen i Örebro lön förordar att längdföringen sker medelst hålkortsstansning

och maskinell bearbetning av uppgifterna i hålkorten, dvs.

att den stansning, som under alla förhållanden måste utföras, sker på sådan

tid att såväl fastighetslängderna som underrättelserna till fastighetsägarna

kan framställas maskinellt. Ett system med längdföring efter samma principer

som nu tillämpas vid inkomsttaxeringen skulle enligt länsstyrelsen

innebära en icke obetydlig ekonomisk vinst för statsverket. Vidare skulle

ett system med maskinell längdföring öka möjligheten att hålla angivna

tider för utsändande av underrättelser och längdens framläggande för allmänhetens

granskning. Bl. a. saknar vid hålkortsstansningen antalet »gluggar»

i deklarationsbuntarna vid den successiva leveransen egentlig betydelse

och tynger enligt länsstyrelsens mening ej arbetet i slutskedet på samma

sätt som vid manuell längdföring. Vid det system för längdföring som föreslagits

av länsstyrelsen är det lämpligt att en avi framställs för varje fastighet,

innehållande de uppgifter som registrerats för fastigheten. Denna avi

hör utformas så, att fastighetstaxeringsnämndens beslut beträffande arealer,

värden, koduppgifter in. m. kan noteras på avin. Avierna tillställs lokal skattemyndighet

den 15 september 1969 och sorteras in i deklarationerna.

Föreningen Sveriges fögderichefer finner det naturligt att lokal skattemyndighets

medverkan vid allmän fastighetstaxering utvidgas på liknande

sätt som skett vid inkomsttaxeringen. Den mest arbetskrävande av dessa

nya uppgifter blir längdföringen, som måste utföras av personal som är förtrogen

med fastighetsregistrering. Då denna arbetsuppgift skall utföras vid

den tidpunkt, då myndighetens arbetsbörda är som störst, måste hänsyn härtill

tas vid medelstilldelningen för extra personal. Föreningen tar för givet

att vid nästpåföljande allmänna fastighetstaxering ADB-systemets resurser

kommer att utnyttjas på så sätt att datakontoren övertar längdföringen,

summeringen och kompletteringen av underrättelserna till de skattskyldiga.

Lokal skattemyndighets huvuduppgift blir då — i likhet med vad fallet är

vid inkomsttaxeringen — att bereda fastighetsdeklarationerna för databehandling.

Med hänsyn till det mycket hårt pressade tidsschemat för lokal

skattemyndighet bör skyldighet för taxeringsnämnden att successivt överlämna

deklarationerna till myndigheten inskrivas i författningen. Föreskrifterna

bör utformas i överensstämmelse med dem som gäller vid inkomsttaxeringen.

Föreningen utgår också från att summeringen av längderna

inte behöver vara avslutad förrän vid den tidpunkt, då lokal skattemyndighet

underskriver längderna.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser att förslaget står i

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

överensstämmelse med vad som gäller eller planeras gälla vid inkomsttaxeringen

och får anses som en lämplig rationaliseringsåtgärd. Förbundet uttrycker

önskemålet att ADB-systemet så snart sig göra låter tas i anspråk

på lämpligt sätt även inom fastighetstaxeringen, närmast då vad avser registrering

och utskrift av underrättelser in. in. Förbundet anser att man ytterligare

bör överväga om särskilda fastighetsförteckningar bör användas i stället

för avier för varje fastighet. Systemet med avier har stora fördelar,

vilket förbundet ansåg framgick vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Vidare anför förbundet, att i fråga om längdföringen förutsätts successiv

leverans av deklarationsmaterialet till lokal skattemyndighet. Fastighetstaxeringsnämnden

kan emellertid, enligt förbundets mening, under hela

taxeringsperioden ha behov av tillgång till deklarationerna med hänsyn till

den jämförande granskning inom ramen för hela deklarationsmaterialet som

kontinuerligt behöver äga rum.

Departementschefen

Kommittéerna har föreslagit att sorteringen och numreringen av avlämnade

fastighetsdeklarationer samt längdföringen skall ankomma på den

lokala skattemyndigheten i stället för på ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.

Förslaget har genomgående mottagits med gillande av remissinstanserna.

Liknande förslag hade lagts fram inför 1965 års allmänna

fastighetstaxering av 1961 års fastighetstaxeringsutredning. Jag ansåg mig

då inte kunna tillstyrka förslaget bl. a. på grund av den ökade arbetsbelastning

som därigenom skulle ha uppkommit för de lokala skattemyndigheterna

(prop. 1963: 197 s. 69). Vidare anförde jag som skäl mot att lokal skattemyndighet

skulle sköta längdföringen att fastighetslängden syntes böra vara

tillgänglig hos fastighetstaxeringsnämnden under hela den tid taxeringsarbetet

där pågår. Till följd av den omorganisation som numera företagits av

de lokala skattemyndigheterna samt den huvudsakliga utformning som det

nu föreliggande förslaget fått kvarstår ej de betänkligheter med hänsyn till

arbetsbelastningen hos de lokala skattemyndigheterna som jag tidigare uttalat

i denna fråga. Synpunkten att fastighetslängden bör vara tillgänglig

hos fastighetstaxeringsnämnden blir tillgodosedd genom förslaget om fastighetsförteckningar

och kommer dessutom, som jag strax skall uppehålla

mig ytterligare vid, att bli beaktad genom omläggning till automatisk databehandling

(ADB) för framställning av visst underlag för längdföringen.

De fördelar som vinns om kommittéförslaget genomförs på denna punkt torde,

främst genom arbetsbesparing för fastighetstaxeringsnämnderna, vara

avsevärda och jag tillstyrker det därför i princip.

De nya uppgifter som läggs på den lokala skattemyndigheten synes kunna

tas upp i en ny paragraf i TF, 135 a §. I denna paragraf bör tas in bestämmelser

om den lokala skattemyndighetens skyldighet att sortera deklaratio
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ner, svara för längdföring av de preliminära taxeringsvärdena och skiljaktig

mening av ordföranden, samt ombesörja att ändrade äganderättsförhållanden

införs i längden. Vidare bör i paragrafen ges föreskrift om lokal skattemyndighets

skyldighet att sända in deklarationer, övriga handlingar och fastighetslängder

samt att medverka vid taxeringsarbetet i den omfattning

Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen i övrigt bestämmer. Vissa av dessa uppgifter

— sorteringen, längdföringen och anteckningarna av ändrade äganderättsförhållanden

— har tidigare enligt 147 § åvilat fastighetstaxeringsnämndsordförandena.

De bestämmelser härom som finns intagna i nämnda paragraf

kan därför utgå.

Vissa ändringar och tillägg fordras i 151—153 §§ TF avseende föreskrifter

om det underlag för längdföringen som fastighetstaxeringsnämndsordförandena

skall ställa till de lokala skattemyndigheternas förfogande. I 151 § tredje

stycket bör ges en föreskrift om det sätt varpå ordföranden skall underrätta

lokala skattemyndigheten om sin skiljaktiga mening vid åsättande av

taxeringsvärden. I 152 § andra stycket bör föreskrivas att ordföranden skall

sända in fastighetsdeklarationerna till lokal skattemyndighet senast den 26

januari för längdföringen av de preliminära värdena samt att lokal skattemyndighet

så snart det kan ske efter denna längdföring återställer deklarationerna

till ordföranden. I denna paragraf bör även tas in bestämmelser

i tredje stycket om att lokal skattemyndighet skall sända underrättelser om

preliminära taxeringsvärden och i fjärde stycket om att myndigheten skall,

efter samråd med ordföranden, senast den 10 februari under taxeringsåret

kungöra var och när fastighetslängderna med de preliminära taxeringsvärdena

finns utlagda samt i femte stycket om att myndigheten skall översända

fastighetslängden till fastighetstaxeringsnämndens ordförande så snart som

möjligt efter den 25 februari. I 153 § tredje stycket bör föreskrivas att ordföranden

ofördröjligen skall meddela den lokala skattemyndigheten när taxeringarna

slutligt fastställts och återställa längden och deklarationerna till

myndigheten. Vidare bör föreskrivas att lokal skattemyndighet, när de slutliga

besluten skiljer sig från de preliminära besluten, skall föra in de slutliga

besluten i fastighetslängden på grundval av det underlag som fastighetstaxeringsnämnden

ställt till förfogande samt att lokal skattemyndighet

skall underskriva denna längd. Slutligen bör bestämmelsen i 154 § 2 mom.

om ordförandens skyldighet att avlämna deklarationer, fastighetslängder

in. in. utgå liksom den i 3 mom. samma paragraf intagna bestämmelsen att

fastighetslängderna skall vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten

och fastighetsprövningsnämnden.

Längdföringen har av kommittéerna föreslagits skola ske enligt en i

huvudsak manuell metod. Fastighetsförteckningar, stommar till fastighetslängder

och underrättelser till de skattskyldiga förutsätts dock skola framställas

med utnyttjande av länsstyrelsernas dataanläggningar. Vid de påbörjade

förberedelsearbetena med blanketter och anvisningar till 1970 års

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

123

allmänna fastighetstaxering har enligt vad jag erfarit önskemål framförts

om att ADB skall utnyttjas i större omfattning vid längdföringen vid 1970

års fastighetstaxering än vad som förutsatts i kommittéförslaget. Samma

önskemål har kommit till uttryck i en del remissyttranden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att kommittéerna under hösten

1967 inkom med framställning till Kungl. Maj :t om uppskov med nästa

allmänna fastighetstaxering från år 1970 till år 1972. Denna framställning

bifölls dock inte. Ett av de skäl för uppskov som anfördes var att möjligheterna

att utnyttja ADB vid fastighetstaxeringen skulle vara avsevärt större

år 1972 än år 1970. CFU framhöll i ett remissyttrande över uppskovsframställningen

att nämnden inte ansåg det tänkbart att man med dåvarande

personella och andra resurser skulle kunna gå över till ADB vid längdföringen

vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Under det nu pågående arbetet med förberedelserna för 1970 års allmänna

fastighetstaxering har det emellertid visat sig möjligt att redan vid 1970 års

allmänna fastighetstaxering utnyttja ADB vid längdföring och redovisning

av taxeringsvärden, delvärden m. m. CFU har bl. a. undersökt de tekniska

och personella förutsättningarna för en övergång till sådan ADB vid 1970 års

fastighetstaxering samt de kostnadsmässiga konsekvenserna därav. Nämnden

har i detta avseende anfört att det genom en lämplig utformning av det

ifrågasatta ADB-systemet, vilket åvilar nämnden liksom ansvaret för det

praktiska utförandet av systemet, skapas goda förutsättningar för ett vidgat

ADB-utnyttjande vid 1970 års fastighetstaxering. Nämnden har uttalat

att den tidsplan för taxeringsarbetet som kommittéerna föreslagit inte rubbas

vid en övergång till ADB utom såtillvida att stomme till fastighetslängd

inte överlämnas från länsstyrelsen till lokal skattemyndighet förrän senast

den 12 februari 1970 i samband med att den preliminära längdföringen är

komplett. Vidare medför ADB möjlighet att använda s. k. fastighetstaxeringsavier.

Denna avi avses innehålla de taxeringsuppgifter som fastighetstaxeringsnämnden

beslutat för enheten. Nämnden skickar avierna till

den lokala skattemyndigheten som vidarebefordrar dem till länsstyrelsen.

Hos länsstyrelsen skall avin ligga till grund för stansningen av de taxeringsdala

som skall tas in i fastighetslängden. Taxeringsavierna kan framställas

i genomslagskopior i önskat antal för stansning m. m. En kopia kan användas

som underrättelse om preliminärt taxeringsvärde.

Enligt min uppfattning skulle man vinna betydande fördelar om man vid

fastighetslängdföringen i den vidgade utsträckning som angetts kan tilllämpa

ett ADB-system. Bl. a. blir den lokala skattemyndighetens arbetsbörda

mindre och längderna blir lättare att kontrollera. Avskrifterna av

längderna blir enklare och billigare att framställa.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla att kommittéerna föreslagit

att SCB i stället för särskilda sakkunniga fr. o. m. 1970 års allmänna

fastighetstaxering skall sammanställa, bearbeta och redovisa huvudresulta
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ten av de allmänna fastighetstaxeringarna. Jag delar denna uppfattning och

ämnar återkomma till frågan i 1969 års statsverksproposition vid behandlingen

av anslagen till SCB. Om man databehandlar fastighetslängderna vid

den allmänna fastighetstaxeringen undviker man det dubbelarbete som annars

skulle uppkomma genom stansningen av samma taxeringsuppgifter för

SCB:s statistiksammanställningar. ADB vid längdföringen minskar således

SCB:s kostnader för stansning och kontroll av uppgifterna från fastighetstaxeringen.

Däremot får CFU ökade kostnader för programmerings- och

systemarbete. Vidare uppkommer ökade kostnader hos länsstyrelserna för

blanketter, hålkort, ADB-bearbetning och stansning samt hos de lokala

skattemyndigheterna för sortering av taxeringsavier och beredning in. in.

av deklarationsmaterial. Vissa av de lokala skattemyndigheternas kostnader

vid manuell bearbetning av längderna försvinner emellertid, bl. a. kostnader

för anskaffning och förhyrning av särskilda bredvalsiga skrivmaskiner,

för maskinskrivningspersonal för längdföringen, för längdsummering samt

för avskrifter och utdrag. Kostnadsökningarna inom CFU, länsstyrelserna

och de lokala skattemyndigheterna beräknas ungefär balansera kostnadsminskningarna

hos samma myndigheter. Till detta kommer emellertid minskningen

av kostnaderna hos SCB för den statistikproduktion som enligt förslaget

i framtiden skulle komma att åvila SCB. Jag förordar därför en övergång

vid 1970 års allmänna fastighetstaxering till automatisk databehandling

vid längdföring och annan redovisning av taxeringsvärden in. m.

Det föreslagna ADB-systemet föranleder i sig inte någon annan ändring

i TF i förhållande till kommittéförslaget än en smärre jämkning av innehållet

i 153 § andra stycket. Här bör föreskrivas att fastighetstaxeringsnämndens

slutliga beslut skall, om de skiljer sig från de preliminära besluten,

antecknas och meddelas lokal skattemyndighet i den ordning särskilt

föreskrivs i stället för att som föreslagits dessa beslut skulle antecknas

i protokollet, varefter utdrag av detta skulle tillställas lokal skattemyndighet.

Förande av kontrollängd

Nuvarande ordning

Kontrollängd skall föras för samtliga jordbruksfastigheter och skall ta

upp de grunder som fastighetstaxeringsnämnden följer vid taxeringen för

varje fastighet. Kontrollängden skall med lämpliga mellanrum under taxeringsarbetet

läggas fram för nämnden, som vid konstaterad ojämnhet i

taxeringen kan jämka taxeringsvärdena. Den justerade kontrollängden

skall fogas vid taxeringsnämndens protokoll. Senast den 5 februari under

taxeringsåret skall ordföranden översända sammandrag av kontrollängden

till landskamreraren i länet, som skall insända sammandragen inom fem

dagar till finansdepartementet (150 § 3 mom. TF). Kungl. Maj:t kan för
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

ordna att jämnheten och likformigheten vid taxeringen av jordbruksfastigheterna

på landsbygden undersöks med utgångspunkt från sammandragen

av kontrollängderna. Resultatet av sådan undersökning skall meddelas

landskamrerarna senast den 30 april under taxeringsåret. Sammandragen

skall tillhandahållas kammarrätten senast den 1 oktober under taxeringsåret

(159 §).

Kommittéförslaget

Kommittéerna föreslår att fastighetstaxeringsnämnderna skall föra kontrollängd

även i fortsättningen. Men det föreslås nyheter i två avseenden.

För det första skall kontrollängd för jordbruksfastigheter föras i endast begränsad

omfattning. För det andra införs skyldighet att i samma omfattning

föra kontrollängd för även annan fastighet.

Syftet med kontrollängden har framför allt varit att man med dessa såsom

underlag skulle kunna uppnå en enhetlig taxeringsnivå vid taxering av jordbruksfastigheter,

inte bara inom samma kommun utan även inom hela län

och i sista hand inom hela riket. I praktiken har deras betydelse i huvudsak

blott hänfört sig till det lokala planet och till jämförelser mellan olika preliminära

taxeringsvärden inom fastighetstaxeringsdistrikten. Kontrollängderna

vid föregående allmänna fastighetstaxeringar har också företett betydande

brister, heter det i kommittéförslaget.

För att förbättra och samtidigt förenkla det nuvarande systemet med

kontrollängder för jordbruksfastighet förordar kommittéerna att dessa

längder fortsättningsvis skall föras i viss till behovet i varje särskilt fall

avpassad omfattning. Förandet av kontrollängder bör enligt kommittéernas

mening kunna ske på olika sätt alltefter de lokala betingelserna. Noteringar

för en och samma fastighet bör kunna göras på flera ställen i en

längd beroende på vilka delvärden som är aktuella för jämförelse under

viss fas i taxeringsarbetet samt längdföringen kunna inskränkas till att

avse bara sådana fastigheter som kan antas vara representativa för sin typ

eller sin produktion inom visst område. Fastighetstaxeringsnämnderna bör

själva kunna i detalj bestämma i vilken omfattning kontrollängder behöver

föras, men av förste taxeringsintendentens anvisningar bör framgå vilka

huvudprinciper och allmänna begränsningar nämnderna därvid måste

iaktta.

Hittills har inga kontrollängder förts i fråga om andra fastigheter än

jordbruksfastigheter. Särskilt med tanke på den starka nvbyggnadsverksamheten

vad gäller fastigheter av kategorin annan fastighet, speciellt småhus

av skilda slag, föreligger enligt kommittéernas mening ett behov av att inom

lokalt starkt avgränsade områden med hjälp av kontrollängder kunna jämföra

de värden och delvärden som preliminärt åsatts vissa grupper av fastigheter

av samma eller snarlik typ. Till följd härav föreslås att fr.o. in.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

1970 års allmänna fastighetstaxering kontrollängder för annan fastighet

skall föras i den utsträckning förste taxeringsintendenten bestämmer i sina

anvisningar samt vederbörande fastighetstaxeringsnämnd inom dessa anvisningars

ram finner behövligt för att jämnhet och rättvisa skall uppnås i

taxeringen. Kommittéerna föreslår därför att bestämmelsen i 150 § 3 mom.

TF om fastighetstaxeringsnämndernas skyldighet att föra kontrollängder

skall utgå. I stället föreslår kommittéerna, att tillägg bör göras till 70 §

taxeringsknngörelsen den 27 juni 1957 (nr 513) av innebörd att kontrolllängd

skall föras inom fastighetstaxeringsnämnd för såväl jordbruksfastighet

som annan fastighet i huvudsak i den utsträckning och på det sätt riksskattenämnden

och förste taxeringsintendenten särskilt bestämmer.

Skäl att bibehålla övriga föreskrifter i TF om kontrollängder anser kommittéerna

inte föreligga.

Remissyttrandena

Förslaget om förande av kontrollängd tillstyrks i princip eller lämnas

utan erinran av bl.a. riksskattenämnden och länsstyrelserna i Södermanlands,

Kalmar och Älvsborgs län.

Riksskattenämnden förklarar att nämnden därvid utgår från att avsikten

är att sådana längder skall föras för varje distrikt resp. område eller by för

några typiska fastigheter och sålunda i den utsträckning som behövs för

att man skall få en »mall» för taxeringen av områdets övriga fastigheter.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att typfastigheter skall väljas ut

gemensamt av taxeringsnämndsordföranden och fastighetstaxeringsombudet

bland såväl en- och tvåfamilj sfastigheter som jordbruksfastigheter. En

rapport byggd på kontrollängderna bör av fastighetstaxeringsombuden med

regelbunden tidsintervall tillställas förste taxeringsintendenten, som med

ledning därav kan bedöma om önskad taxeringsnivå uppnås och att taxeringen

inom länet ej företer omotiverade avvikelser från denna.

Länsstyrelsen i Kalmar län uppger att vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar

sammanställningar gjorts i länet med ledning av de sammandrag

av kontrollängderna som fastighetstaxeringsnämndsordförandena sänt in

enligt 150 § 3 mom. TF för utrönande av i vad mån rekommenderade värdenivåer

uppnåtts och eftersträvad likformighet mellan de olika distrikten

blivit godtagbar. Denna undersökning har regelmässigt utmynnat i rekommendationer

till någon eller några nämnder att under den senare perioden

av taxeringsarbetet justera värdenivån i distriktet. Med tillämpning av den

ändrade ordning som föreslagits för förande av kontrollängderna blir det

inte möjligt att framdeles med ledning av sammandragen av kontrollängderna

under förstainstansarbetet åstadkomma en generell översyn av värdenivån

beträffande jordbruksfastigheterna och härav betingade justeringar.

En sådan översyn torde bli möjlig även i fortsättningen, om de lokala

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

skattemyndigheterna åläggs att tillställa länsstyrelsen sammandrag av fastighetstaxeringslängderna

senast vid den tidpunkt då längderna jämlikt 152 §

fjärde stycket TF utläggs för att vara tillgängliga för allmänheten. Föreskrift

härom bör enligt länsstyrelsens mening intas i 135 a § TF.

Länsstyrelsen i Gotlands län anför bl. a. att tillgång till kontrollängd eller

liknande jämförelsematerial torde i vart fall vid taxeringen av jordbruk

vara nödvändigt. Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet successivt få

det deklarationsmaterial från fastighetstaxeringsnämnden som är färdigt att

längdföra. Nämnden måste därför under senare delen av sitt arbete ha tillgång

till uppgifter om hur de tidigare avgjorda fallen behandlats. Eu riktig

taxering av jordbruksfastigheter kan enligt länsstyrelsens mening inte göras

utan ständiga jämförelser mellan fastigheterna. Jämkningar av tidigare

resultat måste även kunna ske. För att möjliggöra sådana jämförelser utan

att nämnderna betungas med det omständiga arbetet att separat föra en

fullständig kontrollängd föreslår länsstyrelsen att särskilda taxeringsavier

framställs för varje jordbruksfastighet med förtryckt namn på fastigheten

och dess ägare. Om nämnden vid sin anteckning på deklarationen av siffrorna

för taxeringsvärde och de faktorer som använts för att beräkna detta

samtidigt kopierar dessa siffror på därför lämnat utrymme på taxeringsavin,

skulle nämnden utan större merarbete få tillgång till en sorts kontrollängd

på lösa blad, som sedan kan användas i det fortsatta taxeringsarbetet.

Departementschefen

Kontrollängder har förts för jordbruksfastigheterna fr. o. m. 1928 års

allmänna fastighetstaxering. Syftet är att man såväl lokalt som på länsplanet

och även på riksplanet skall ha möjlighet dels att följa att nivån vid

taxeringen blir jämn, dels att jämka taxeringsvärdena om ojämnhet uppkommit

vid taxeringen inom något område.

Kommittéerna påpekar att kontrollängderna vid den senaste allmänna

fastighetstaxeringen varit behäftade med åtskilliga brister. Kommittéerna

anser att samma möjlighet till kontroll av jämnheten vid taxeringen av

jordbruksfastigheter som tidigare förelegat hädanefter kan åstadkommas

även om man begränsar omfattningen av kontrollängderna. Härigenom når

man också en viss arbetsbesparing för fastighetstaxeringsnämnderna. De

remissinstanser som tagit upp frågan har inte ställt sig avvisande till kommittéförslaget

även om man på sina håll betonat vikten av att det fortfarande

finns kvar möjligheter till jämförelse. Vissa remissinstanser har

också föreslagit åtgärder i syfte att bevara sådana jämförelsemöjligheter.

Även jag anser att förande av kontrollängder såvitt avser jordbruksfastighet

kan inskränkas som kommittéerna föreslagit. Å andra sidan synes,

som kommittéerna framhållit, förande av kontrollängd i viss utsträckning

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

för vissa typer av annan fastighet kunna vara till fördel för taxeringens

jämnhet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i ett tidigare avsnitt

förordat en övergång till ADB för fastighetslängderna till 1970 års allmänna

fastighetstaxering. Enligt det system som är avsett att tillämpas vid

databehandlingen kommer fastighetstaxeringsnämndsordföranden att under

praktiskt taget hela fastighetstaxeringsarbetet kunna behålla fastighetsdeklarationerna

och minst en avi för varje fastighet med samtliga beräkningsoch

beslutsdata beträffande taxeringen. Dessa avier kan tjäna som underlag

för vissa jämförelser och kontrollberäkningar som nämnderna kan önska

göra. Vidare bör man genom maskinella bearbetningar av registrerade taxeringsdata

kunna göra sammanställningar, som utvisar taxeringsnivåer in. m.,

sedan taxeringsarbetet framskridit så långt att det går att ta fram jämförelsematerial

av önskad omfattning. Jag delar även i övrigt de av kommittéerna

framförda synpunkterna på förandet av kontrollängder och tillstyrker

åt! de i 150 § 3 inom., 159 § och 173 § 2 mom. andra stycket TF intagna bestämmelserna

om denna längdföring och därmed sammanhängande frågor

utgår.

Andra längdföringsfrågor

Nuvarande ordning

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut till taxering skall, som

redan anförts, tas upp i fastighetslängden (150 § 2 mom. TF). Nämndens

slutliga beslut skall antecknas i fastighetslängden, om de skiljer sig från de

preliminära besluten (153 § andra stycket). Närmare föreskrifter om längdens

förande meddelas av Kungl. Maj :t (150 § 2 mom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller att det inte torde finnas någon bestämmelse om

att sådana fastigheter, som inte skall åsättas taxeringsvärden, skall antecknas

i fastighetslängden. Enligt övervägande praxis på området, sägs det,

längdförs samtliga fastigheter. Kommittéerna förordar också att samtliga

fastigheter upptas i fastighetslängd med undantag för småbyggnader på ofri

grund, värda under 5 000 kr. Om den tidigare nämnda ändringen beträffande

reglerna för taxering av försvarsfastigheter inte skulle vara tillräcklig

ur försvarssynpunkt, förordar kommittéerna att en särskild fastighetslängd

upprättas för dessa fastigheter samt att bestämmelser om sekretessheläggning

av denna längd och av motsvarande delar av länsstyrelsernas databand

avseende fastighetstaxeringen tas in i lagen om inskränkningar i rätten

att utbekomma allmänna handlingar.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

129

Remissyttrandena

Förslaget att samtliga fastigheter skall antecknas i fastighetslängd

tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Förslagets genomförande förordas av kammarrätten samt länsstyrelserna

i Älvsborgs och Blekinge län. Kammarrätten framhåller att förslaget synes

överensstämma med praxis och att längdföringen torde vara påkallad med

hänsyn till bl. a. folkbokföringen.

Kommittéernas förslag att sinåbyggnader på ofri grund värda

under 5 000 kr. inte skall upptas i fastighetslängden tillstyrks eller

lämnas utan erinran av kammarrätten, riksskattenämnden, SCB och

länsstyrelserna i Blekinge, Örebro och Värmlands län.

Kammarrätten påpekar att vägande praktiska skäl talar för att ifrågavarande

byggnader inte tas upp i fastighetslängden.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att det skulle innebära en betydande

förenkling om ifrågavarande byggnader inte togs upp i fastighetslängden.

Länsstyrelsen anser att taxeringsmyndigheterna alltjämt bör ha möjlighet

att fortlöpande kontrollera bl. a. dessa byggnaders värde, eventuellt genom

att någon form av förteckningar över ifrågavarande byggnader kunde

finnas bevarade hos lokal skattemyndighet. Förteckningen skulle sedan enligt

länsstyrelsens mening kunna utlånas till fastighetstaxeringsnämnderna

för kontroll av detta fastighetsbestånd.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län ifrågasätter om förslaget

i denna del bör genomföras. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför,

att det enligt länsstyrelsens mening får anses föreligga ett visst behov för

registrering av ifrågavarande byggnader. Dessa kan i många fält bli föremål

för fortsatt bebyggelse. Om byggnaden inte finns registrerad i fastighetslängden,

kan man lätt förbise att åsätta ett av de högre taxeringsvärden,

som föranleds av den fortsatta bebyggelsen. Av i stort sett samma skäl som

anförts av länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker länsstyrelserna i Älvsborgs

och Västmanlands län, Föreningen Sveriges fögderichefer och SACO

att någon generell föreskrift i enlighet med förslaget lämnas.

Kommittéernas i andra hand framförda förslag att registrering av

icke skattepliktiga försvarsfastigheter skall ske i särskilda

fastighetslängder, vilka sekretessbeläggs liksom motsvarande delar

av länsstyrelsernas databand tillstyrks eller lämnas utan erinran av kammarrätten,

fortifikationsförvaltningen och länsstyrelsen i Örebro län. Kammarrätten

framhåller i detta sammanhang att det kan föreligga anledning

att sekretessbelägga även kammarrättens akter och utslag rörande taxering

av försvarsfastigheter.

Chefen för försvarsstaben anser att de skattefria försvarsfastigheterna av

sekretesskäl inte skall tas upp i fastighetslängderna, då någon bestämmel
5

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj ds proposition nr 154 år 1968

se om att sådana fastigheter skall antecknas i längderna inte synes föreligga
Riksskattenämnden

förklarar att nämnden inte har något att invända

mot att försvarsfastigheterna av sekretesskäl inte tas upp i fastighetslängden.

Länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län ifrågasätter om det skulle

innebära någon fördel från sekretessynpunkt att bryta ut ifrågavarande fastigheter

ur de offentliga fastighetslängderna och införa dem i en särskild

sekretessbelagd längd. Önskade uppgifter angående dessa fastigheter kan

enligt länsstyrelsernas mening utan svårighet erhållas på annat håll.

Åtskilliga remissinstanser har framhållit, att det skulle vara en stor

fördel om fastighetstaxeringsnämnderna fick uppgifter om de byggnadslov

som meddelats i distriktet under den löpande taxeringsperioden.

Bland dessa är länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län, lokala skattemyndigheten

i Alingsås fögderi, SACO och Föreningen Sveriges fögderichefer.

SACO föreslår att kommunerna åläggs att via lokala skattemyndigheter

tillhandahålla fastighetstaxeringsnämnderna en förteckning över byggnadslov

som tilldelats i distriktet.

Departementschefen

Fastighetslängdens huvudsakliga syfte är att uppta fastighetstaxeringsbesluten.

Frågan vilka fastigheter längden skall innehålla bör således avgöras

med utgångspunkt i detta syfte. Det kan emellertid vara praktiskt

att i längden redovisa även fastigheter som av olika orsaker inte skall taxeras.

Ett skäl är att redovisningen ger ett underlag för fastighetstaxeringsnämnden

vid fattandet av beslut huruvida taxering skall ske eller inte. Ett

annat skäl är att det i hög grad underlättar redovisningen inom folkbokföringen.

Å andra sidan medför längdföringen arbetsmoment som inte bör

göras vidlyftigare än omständigheterna kräver.

Kungl. Maj:t har befogenhet att själv avgöra hur längden skall föras.

Min uppfattning är att man såsom kommittéerna föreslagit bör kunna underlåta

att redovisa byggnader på ofri grund som är värda under 5 000 kr.

Arbetsbesparingen är påtaglig. Emellertid föranleder denna förenkling

krav på skärpt uppmärksamhet från fastighetstaxeringsnämndernas sida

när det gäller denna kategori av fastigheter. Sker tillbyggnad e. d. kommer

en sådan fastighet lätt över värdegränsen. Det har därför under remissbehandlingen

förts fram förslag att byggnadsnämnderna skulle underrätta

de myndigheter som har att befatta sig med fastighetstaxeringen om

meddelade byggnadslov. Jag finner denna tanke riktig och vill således föreslå

en sådan underrättelseskyldighet för byggnadsnämnderna. Denna

skyldighet torde inte kunna betraktas som särskilt betungande. Föreskrift

om skyldigheten bör tas in i 139 § 1 mom. TF.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

131

Beträffande längdföringen av försvarsfastigheter vill jag meddela följande.

Jag har redan lagt fram som min ståndpunkt att sådana för svarsfastigheter

som är helt befriade från skatteplikt inte skall taxeras eller ens

deklareras. Det finns, som jag nyss påpekat, dock flera skäl för att redovisa

alla fastigheter i fastighetslängden. Några uppgifter om dessa försvarsfastigheter

utöver själva uppgiften om att befrielse från skatteplikt föreligger

kommer emellertid inte att flyta in i längden. Något särskilt skäl

att hemligstämpla denna uppgift synes i och för sig inte föreligga. Jag vill

emellertid framhålla att med ADB-teknikens införande nya möjligheter

öppnas att göra sammanställningar av fastighetskategorier. I prop. 1968: 126

har meddelats att en ny kommitté skall tillsättas för att ytterligare utreda

frågan om ny sekretesslagstiftning. Frågan om hemligstämpling av sammanställningar

ur fastighetslängder och fastighetsband bör behandlas av

denna kommitté.

Skilda regler vid taxeringen i städer och på landsbygden,

specialbestämmeiser för Stockholm, m, m.

Nuvarande ordning

Av kostnaderna i samband med de möten som enligt 144 och 145 §§ TF

hålls av landskamreraren resp. fastighetstaxeringsombudet betalar kommunen

endast för sådana ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna som valts

av kommunalfullmäktige men ej för sådana ledamöter som valts av stadsfullmäktige

(133 § 1 mom. sjätte stycket). De undersökningar angående fastigheternas

allmänna saluvärde som landskamrerarna har att göra före sitt

sammanträde med vissa av fastighetstaxeringsnämndsordförandena m. fl.

avser endast fastigheterna på länets landsbygd (143 § 2 mom.). Till detta

sammanträde skall landskamreraren kalla bl. a. ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

på länets landsbygd och de nämndledamöter som utsetts

av kommunalfullmäktige (144 § 1 mom. första stycket). Om länsstyrelsen

finner det lämpligt kan den låta hålla sammanträde inför landskamreraren

med ordförande och ledamöter i städernas fastighetstaxeringsnämnder

(144 § 2 mom.).

Till sammanträdet inför landskamreraren kan länsstyrelsen kalla även

andra personer som på grund av sin verksamhet eller på annat sätt kan

antas ha kunskap om fastighetsvärdena inom länet eller delar av länet eller

också särskilt rörande värdering av skogsmark och växande skog. Vid sammanträdet

inför landskamreraren skall denne framlägga förslag till lokala

skogstaxeringsanvisningar och, i den mån det är erforderligt, förslag till

särskilda anvisningar också i andra avseenden angående redovisningen av

olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete på skogsmark samt enhetliga

grunder för taxering av annan fastighet m. m. (144 § 1 mom. TF).

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföranden

avge noggrann redogörelse för de enhetsvärden som fastställts av fastighetsprövningsnämnden

liksom för värderingsgrunderna i övrigt för fastighetstaxeringsdistriktet.

Vidare skall han redogöra för de köp av jordbruksfastigheter

inom distriktet som förekommit under tiden efter senaste allmänna

fastighetstaxering och för de slutsatser som enligt hans mening kan dras

av de priser som tillämpats vid dessa köp. Om det i distriktet finns fastigheter

med skog bör ordföranden i sin redogörelse lämna upplysning även om

det virkesförråd, som i medeltal per hektar finns inom länet eller del därav,

samt virkesförrådets fördelning på förrådsgrupper och trädslag. Ordföranden

skall dessutom redogöra för innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna

(149 § TF).

För Stockholms stad gäller särskilda regler för fastighetstaxeringen i följande

avseenden. Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall påbörjas senast

den 5 oktober året före taxeringsåret utom i Stockholm. Arbetet skall vara

avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni under

taxeringsåret (152 § första stycket TF). Fastighetstaxeringsnämndens

ordförande skall senast den 31 mars eller, såvitt gäller Stockholm, den 21

juni under taxeringsåret sända in fastighetsdeklarationerna, övriga handlingar

och fastighetstaxeringsnämndens protokoll till länsstyrelsen (154 § 2

inom.). Fastighetslängderna skall i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver,

utom vad angår Stockholm, läggas fram offentligt inom vederbörande kommun

under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret (154 § 3

mom.). Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31

oktober under taxeringsåret, i Stockholm den 30 november (160 § 1 inom.).

Besvär hos fastighetsprövningsnämnden skall anföras senast den 15 maj under

taxeringsåret i länen och senast den 10 augusti under taxeringsåret i

Stockholm (163 § 1 inom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna anser att det inte är befogat att på det sätt som nu sker

vid taxeringen göra åtskillnad mellan landskommuner och städer. Städerna

inrymmer numera ofta betydande landsbygdsområden. Kommunerna bör

därför enligt kommittéernas mening bekosta deltagandet i sammanträdena

inför landskamreraren och fastighetstaxeringsombudet även för en av stadsfullmäktige

vald ledamot i fastighetstaxeringsnämnd. Den undersökning

landskamreraren skall göra före den 15 augusti året före taxeringsåret av

fastigheters allmänna saluvärde föreslår kommittéerna skall avse fastigheterna

både på landsbygden och i städerna. Till det aktuella sammanträdet

inför landskamreraren bör enligt kommittéförslaget alltid kallas ordförandena

och ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna både på landsbygden

och i städerna. Till detta sammanträde bör kallas inte bara sakkunniga på

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

värdering av skogsmark och skog. Enligt kommittéernas mening bör föreskrivas,

att även personer, som äger sakkunskap rörande fastighetsvärdena

inom länet eller särskilt rörande värdering av fastigheter, skall få närvara.

Vid sammanträdet inför landskamreraren bör denne förutom förslag till

lokala skogstaxeringsanvisningar också i behövlig utsträckning framlägga

förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, t. ex. angående förfarandet

vid bestämmande av olika delvärden samt angående enhetliga

grunder för taxeringen av såväl jordbruksfastighet som annan fastighet

in. in.

Även den redogörelse ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd skall avge

inför nämnden innan taxeringsarbetet tar sin början bör enligt förslaget

få ett utvidgat innehåll. Den bör fortsättningsvis avse värderingsgrunder

och alla andra anvisningar som rör fastighetstaxeringsdistriktet liksom

också de slutsatser beträffande skilda slag av fastigheters — inte som nu

enbart jordbruksfastigheters — allmänna saluvärde i orten som enligt ordförandens

mening kan dras av priser som tillämpats vid fastighetsköp under

tiden efter senaste allmänna fastighetstaxeringen. Redogörelsen skall å

andra sidan inte behöva innefatta upplysning om virkesförrådet, angivet

i medeltal per hektar, inom hela länet utan endast för den länsdel, där

distriktet är beläget.

Kommittéerna anser att särbestämmelser för Stockholm avseende tidsangivelser

m. in. ter sig omotiverade särskilt efter sammanslagningen av

länsstyrelsen i Stockholms län med överståthållarämbetet. Kommittéerna

föreslår därför att länens tidsgränser för fastighetstaxeringsnämnderna att

påbörja och avsluta sitt arbete, för fastighetsprövningsnämnden att avsluta

sitt arbete, för klagande och taxeringsintendent att anföra besvär hos fastighetsprövningsnämnden

och för fastighetstaxeringsnämndsordförandena alt

insända protokoll och övriga handlingar till länsstyrelsen bör gälla även för

Stockholm. Vidare bör den underskrivna fastighetslängden, enligt kommittéernas

mening, utläggas offentligt i Stockholm likaväl som annorstädes.

I överensstämmelse med vad som gäller vid inkomsttaxeringen föreslår

kommittéerna att de allmänna rekommendationer eller anvisningar för

taxeringsarbetets bedrivande, som eventuellt utarbetas av förste taxeringsintendenterna,

ofördröj ligen skall insändas till riksskattenämnden. Vidare

föreslås på samma sätt som vid inkomsttaxeringen en föreskrift för länsstyrelsen

att vaka över att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ordnas och

bedrivs ändamålsenligt. Eu ny bestämmelse bör enligt förslaget införas om

att Kungl. Maj :t skall kunna meddela de närmare föreskrifter angående

fastighetstaxeringsnämnds arbete som kan behövas utöver vad TF innehåller.

Motsvarande bemyndigande finns, påpekas det, intaget i TF beträffande

den årliga taxeringen.

Kommittéerna påpekar vidare att ett antal beteckningar i TF bör ändras.

För att vinna överensstämmelse med vad numera föreskrivs i 2 § kungörel
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

sen den 5 juni 1953 (nr 479) angående skyldighet för inskrivningsdomare

att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter föreslås i 139 § TF ordet

»lagfartsförteckningarna» utbytt mot »avskrifterna av lagfartsbevis». Orden

»vederbörande beskattningsnämnd» i 172 § bör utbytas mot »fastighetstaxeringsnämnd».

Vid genomförande av kommittéernas förslag i olika avseenden fordras

vissa redaktionella ändringar i ett antal paragrafer i TF.

Remissyttrandena

Förslagen om upphävande av specialbestämmelser för Stockholm, m. m.

har nästan genomgående lämnats utan erinran. Bl. a. förklarar den lokala

skattemyndigheten i Stockholms fögderi sig inte ha någon invändning emot

att specialbestämmelser upphör att gälla.

Länsstyrelsen i Örebro län förordar att det sammanträde som enligt bestämmelserna

i 144 § TF skall hållas inför landskamreraren senast den 15

augusti året före taxeringsåret läggs till tiden omedelbart efter det att fastighetsprövningsnämnden

fastställt taxeringsanvisningarna och helt ägnas åt

information. Länsstyrelsen anför att länsstyrelsen inte har något att erinra

mot förslaget om viss utökning av den personkrets som skall delta i detta

sammanträde. Länsstyrelsen anser att detta sammanträde i praktiken mer

och mer kommit att få karaktär av informationsmöte än sammanträde för

överläggningar. Så torde enligt länsstyrelsen i ännu större utsträckning kunna

förväntas bli förhållandet i framtiden, om det förberedande arbetet inför

fastighetstaxeringen centraliseras till riksskattenämnden på sätt som föreslagits

i betänkandet. Härtill kommer svårigheterna ur semestersynpunkt

att senast den 15 augusti samla denna stora personkrets och svårigheterna

för mötesdeltagarna att före sammanträdet hinna taga del av statistikmaterialet

m. m.

Departementschefen

Taxeringen av jordbruksfastigheterna och taxeringen på landsbygden

över huvud taget har av historiskt betingade skäl ägnats avsevärt större

uppmärksamhet än taxeringen av fastigheterna i städerna. Liksom kommittéerna

är jag av den uppfattningen att taxeringen i städerna och då

främst taxeringen av annan fastighet bör få en likvärdig behandling vid

taxeringen och i författningstexten. Jag tillstyrker därför att föreslagna

ändringar i hithörande frågor görs i TF. 133 § 1 mom. sjätte stycket bör därför

ändras så att även de av stadsfullmäktige valda ledamöterna av fastighetstaxeringsnämnd

som deltar i de i 144 och 145 §§ angivna sammanträdena

inför landskamrerare resp. fastighetstaxeringsombud skall få sina kost
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

nader betalda av kommunen. Den i 143 § 2 mom. avsedda prisundersökningen

skall gälla saluvärdet på fastigheterna både i städerna och på landsbygden.

Till det i 144 § 1 mom. avsedda sammanträdet skall ordförandena och

vissa ledamöter även i städernas fastighetstaxeringsnämnder kallas. Fastighetstaxeringsnämndsordförandena

skall vid nämndens i 149 § angivna första

sammanträde redogöra för de priser som tillämpats generellt vid fastighetsköp

och inte bara vid köp av jordbruksfastigheter.

Jag biträder de föreslagna ändringarna i 144 § 1 inom. och 149 § TF såvitt

gäller genomgång av värderingsgrunder och liknande samt i 144 § 1 mom.

såvitt gäller utvidgning av den personkrets som bör närvara vid sammanträdet.

I samband med frågan om borttagande av skillnaderna i reglerna för stad

och landsbygd har bl. a. redogjorts för det sammanträde som landskamreraren

skall hålla enligt 144 § 1 in o in. första stycket TF

med bl. a. ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsombuden.

Detta sammanträde skall hållas senast den 15 augusti året

näst före det då allmän fastighetstaxering skall äga rum.

Länsstyrelsen i Örebro län har i sitt remissyttrande ansett att detta sammanträde

bör läggas efter det att fastighetsprövningsnämnden fastställt anvisningarna,

vilket enligt 144 § 3 mom. TF skall ha skett till den 30 september.

Länsstyrelsen har anfört att detta sammanträde alltmer kommit att få

karaktären av informationsmöte och att det med hänsyn till semestrar bereder

vissa svårigheter att samla alla deltagare i sammanträdet till den 15

augusti.

Jag har erfarit att det önskemål som uttalats av länsstyrelsen i Örebro län

är ett allmänt önskemål från länsstyrelserna. Det synes inte leda till men för

taxeringsarbetet om det sammanträde som skall ske enligt 144 § 1 mom.

första stycket TF läggs senare än den 15 augusti. Det bör dock inte läggas

efter det att anvisningarna fastställts. Proceduren kan enligt min mening

vara följande. Landskamreraren gör saluvärdeundersökningen enligt 143 §

2 mom. och upprättar förslag till anvisningar som avses i 144 § 1 mom. andra

stycket. Därefter sänder han i enlighet med 144 § 3 mom. dessa anvisningsförslag

till riksskattenämnden som yttrar sig över dem enligt samma

författningsrum. Förslagen och riksskattenämndens erinringar skall återställas

till landskamrerarna senast den 15 september. Därefter kan sammanträdet

hållas. Landskamrerarna har att förelägga fastighetsprövningsnämnden

förslagen och anvisningarna. Fastighetsprövningsnämnden skall fastställa

anvisningarna och senast den 30 september tillställa dem bl. a. ordförandena

i fastighetstaxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsombuden.

Med hänsyn till sistnämnda tidpunkt bör senaste datum för sammanträdet

vara den 20 september. Ingenting bör emellertid hindra den landskamrerare

som så vill att hålla sammanträdet i enlighet med vad som hittills skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört förordar jag att tidpunkten i 144 §

1 inom. första stycket TF ändras till den 20 september i stället för den 15

augusti.

Specialbestämmelserna för Stockholm om bl. a. tidpunkterna för början

och avslutning av fastighetstaxeringsnämndernas arbete är enligt min mening

inte längre motiverade. Målet bör vara att samma tidsgränser skall

gälla för hela riket, om inte särskilda skäl talar emot detta. Om taxeringsarbetet

avslutas senare i Stockholm än i riket i övrigt kan vidare statistiken

över utfallet av fastighetstaxeringen i Stockholm inte tas med i den

preliminära redovisning av taxeringsutfallet vid de allmänna fastighetstaxeringarna

i landet i dess helhet som SCB avses skola göra hädanefter. Den

lokala skattemyndigheten i Stockholm har tillstyrkt att specialbestämmelserna

för Stockholm utgår. Jag förordar därför att följande specialbestämmelser

för den allmänna fastighetstaxeringen i Stockholm utgår, nämligen vad

som sägs i 152 § första stycket TF angående början och avslutning av fastighetstaxeringsnämndens

arbete, i 154 § 2 mom. om fastighetstaxeringsnämndsordförandens

skyldighet att insända protokoll in. m. till länsstyrelsen, i 154 §

3 mom. om skyldighet att utlägga den slutliga längden offentligt, i 160 § 1

mom. om tidpunkten för avslutning av fastighetsprövningsnämndens arbete

och i 163 § 1 mom. angående sista dag för besvär till fastighetsprövningsnämnden.

Jag biträder vidare kommittéernas förslag om föreskrift i 147 § första

stycket TF att länsstyrelsen skall vaka över fastighetstaxeringsarbetet i länet

och i 155 § att Kungl. Maj :t skall kunna meddela de närmare föreskrifter

om fastighetstaxeringsnämnds arbete som kan behövas utöver vad TF innehåller.

Sådana föreskrifter bör enligt min mening få omfatta även fastighetstaxeringsombuden.

Som föreslagits bör vidare ordet »lagfartsbevis» föras in

i 139 § 1 mom. och orden »vederbörande beskattningsnämnd» bytas ut mot

»fastighetstaxeringsnämnd» i 172 §.

Vid genomförande av nu förordade ändringar i TF bör vissa redaktionella

ändringar göras i 172 § och 173 § 1 mom. TF.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

137

TAXE RINGSORGANISATION EN VID ALLMÄN

FASTIGHETSTAXERING M. M.

F astighetstaxeringsombuden

Nuvarande ordning

Systemet med fastighetstaxeringsombud tillkom vid 1965 års allmänna

fastighetstaxering bl. a. för att förstärka taxeringsorganisationen i samband

med övergången detta år till taxering med en nämnd i första instans i stället

för som tidigare två nämnder.

Fastighetstaxeringsombuden förordnas av länsstyrelsen senast den 30 april

året före det då allmän fastighetstaxering skall äga rum. Dessa ombud skall

genom sin verksamhet kunna antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Ombudens verksamhetsområde bestäms av länsstyrelsen. Området

skall vara så stort som omständigheterna lämpligen medger och omfatta

flera fastighetstaxeringsdistrikt. Ett sådant distrikt får inte delas upp

mellan olika ombud. Ombud får inte vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd

i länet (135 § 1 mom. första stycket TF).

Fastighetstaxeringsombudens uppgift är att samordna arbetet i de fastighetstaxeringsnämnder

som ingår i de dem tilldelade områdena. De skall

kalla till sammanträde för överläggningar om den förestående allmänna

fastighetstaxeringen, följa taxeringsarbetet genom deltagande i sammanträden

i nämnderna inom sina områden, i behövlig utsträckning lämna råd

för arbetets bedrivande samt i övrigt verka för en likformig taxering. Vidare

skall de fortlöpande hålla förste taxeringsintendenten underrättad om

arbetets gång (135 § 1 mom. första och andra styckena TF).

Kommittéförslaget

Det är enligt kommittéernas mening angeläget att ombudsorganisationen

fungerar effektivt. Länsstyrelsernas erfarenheter av ombudsorganisationen

vid 1965 års fastighetstaxering sägs inte ha varit ensartade även om de

positiva omdömena överväger. För att organisationen skall bli effektivare

bör enligt kommittéerna det författningsmässiga kravet att ombuden genom

sin verksamhet skall vara sakkunniga i fråga om fastighetsvärdering

i första hand upprätthållas. I förslaget framhålls det väsentliga i att detta

iakttas vid förordnande av ombuden och att de svårigheter som kan föreligga

i vissa län att rekrytera värderingsteknisk expertis för ombudsuppdrag

mestadels torde kunna övervinnas. Det torde vara möjligt att inom lantmäteri-,

lantbruks-, skogsvårdsstyrelse- och länsbostadsorganisationerna

samt hos kommunala myndigheter finna personer, som är villiga att motta

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

dylika uppdrag, heter det i kommittéförslaget. Ombuden bör med hänsyn

till uppdragens vikt kunna engageras för medverkan under ordinarie arbetstid

i ej ringa utsträckning. De nämnda organisationerna och myndigheterna

bör enligt kommittéernas uppfattning ha så stort intresse av ett gott resultat

av fastighetstaxeringen att de bör kunna medge viss personal tjänstledighet

för uppdrag som fastighetstaxeringsombud. Blir rekryteringen förbättrad

bör man dessutom, framhålls det, kunna ge ombuden större distrikt än de

hade vid föregående fastighetstaxering.

För att ytterligare effektivisera fastighetstaxeringsombudens arbete förordar

kommittéerna att ombudens åligganden innan fastighetstaxeringsnämndernas

egentliga arbete börjar vidgas något och förtydligas. I 145 §

TF, som reglerar ombudens åligganden, bör därför enligt kommittéernas

mening uttalas att ombuden vid det sammanträde med ordföranden och

andra ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna som avses i paragrafen

skall se till att fastighetsprövningsnämndens anvisningar samt övriga föreliggande

anvisningar och rekommendationer för fastighetstaxering genomgås.

Uppmärksamhet bör därvid särskilt ägnas åt värderingsgrunderna

i anvisningarna och åtgärder för befordrande av likformighet och rättvisa i

taxeringen samt åt lokala spörsmål, som kan väntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna

svårigheter. Till detta sammanträde bör för övrigt — om

särskilda skäl föreligger därför -— kunna kallas andra nämndledamöter än

de som nämns i 145 §, heter det i kommittéförslaget.

Det är vidare, anför kommittéerna, ändamålsenligt att fastighetstaxeringsombuden

är närvarande då ordförandena vid fastighetstaxeringsnämndernas

första sammanträde lämnar redogörelse för de värderingsgrunder,

som fastställts av fastighetsprövningsnämnden m. m. Föreskrift om det bör

tas in i 149 § TF.

Förste taxeringsintendenten bör, sägs det vidare i förslaget, hålla fortlöpande

kontakt med fastighetstaxeringsombuden i länet. Han bör därför,

föreslår kommittéerna, genom föreskrift i 147 § TF åläggas att övervaka

ombudens liksom nämndernas arbete.

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag om olika åtgärder för att förbättra resultatet av

fastighetstaxeringsombudens verksamhet tillstyrks eller lämnas utan erinran

av bl. a. riksskattenämnden, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen

i Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska bankföreningen och KF. Riksskattenämnden

understryker liksom kommittéerna vikten av att fastighetstaxeringsombuden

rekryteras bland värderingsteknisk expertis. Fastighetstaxeringsombuden

bör sålunda enligt riksskattenämnden regelmässigt inte utses bland

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

139

häradsskrivarna utan bör rekryteras från befattningshavare inom t. ex.

lantmäteriorganisationen och lantbruksnämnderna.

Länsstyrelsen i Värmlands län förklarar att länsstyrelsens erfarenheter

av fastighetstaxeringsombudens verksamhet varit övervägande goda. Möjligen

blev en del av distrikten vid 1965 års taxering för små. Systemet med

ombud var emellertid enligt länsstyrelsens mening betydligt bättre än systemet

med de förutvarande fastighetstaxeringsnämnderna. Värdefullt med det

nya systemet har enligt länsstyrelsen framför allt varit möjligheterna att på

ett mycket tidigt stadium inrikta nämnderna på de nivåer som fastställts

i anvisningarna och att kunna ingripa vid snedvridningar. Möjligheterna till

rådgivning åt oerfarna ordförande har även varit av stort värde. För att

förbättra ombudens möjligheter till ledning av taxeringsarbetet bör ordföranden

åläggas skyldighet att lämna fortlöpande rapporter till ombudet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför en principiell kritik mot

förslaget och förklarar att den allmänna fastighetstaxeringen bör försiggå

i fastighetstaxeringsnämnder och beredningsnämnder på sätt som skedde

tidigare på landsbygden. Nämnderna kommer vid en sådan organisation att

ha stor erfarenhet beträffande fastighetsförhållandena och fastighetsmarknaden

inom sitt eget distrikt. I en sådan organisation behövs enligt länsstyrelsens

mening inga fastighetstaxeringsombud. Organisationen blir på

samma gång mer demokratisk och effektiv. Även om fastighetstaxeringsombuden

är aldrig så sakkunniga kommer de inte att kunna göra sin uppfattning

och sin sakkunskap gällande med samma kraft som ordförandena

i fastighetstaxeringsnämnderna. Kostnaderna för en på detta sätt utbyggd

organisation är obetydliga i förhållande till de vinster som nås heter det i

yttrandet.

Statskontoret förklarar att kontoret för sin del anser att huvudvikten i

framtiden bör läggas på förändringar som möjliggör en ökad medverkan

av fackutbildade tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxeringen. Det

är enligt statskontorets mening tveksamt om anordningen med fastighetstaxeringsombud

efter föreslagna förändringar kan komma att ge det bättre

resultat som avses. Om länsstyrelsens möjligheter att följa fastighetstaxeringsnämndernas

arbete förbättras synes — i varje fall sedan ytterligare

erfarenhet vunnits — behovet av denna anordning böra omprövas. Svårigheten

att rekrytera sakkunniga som på fritid skall utföra dessa viktiga funktioner

i fastighetstaxeringen talar enligt statskontorets mening för att andra

former för att nå syftena bör sökas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det är riktigt att en ökad rekrytering

av fastighetstaxeringsombud från lantbruksnämnder och fastighetstaxeringskontor

bör eftersträvas. Länsstyrelsen tror dock att rent administrativa

erfarenheter utanför sakvärderingsfältet i kombination med initiativkraft

ofta kan kompensera brister i värderingsteknik, åtminstone i län

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 754 år 1968

där fastighetstaxeringsnämndernas ordförande och ledamöter kan rekryteras

bland personer med god ortskännedom. Länsstyrelsen i Blekinge län

framhåller att häradsskrivarna effektivt medverkade till åstadkommandet

av en noggrann, likformig och rättvis fastighetsvärdering i länet vid 1965

års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att avsaknaden

av taxeringserfarenhet inom de yrkesgrupper varur taxeringsombud

enligt kommittéernas mening bör tas måste vara till nackdel. Därtill

kommer att värderingen enligt IvL delvis sker från andra utgångspunkter

även om allmänna saluvärdet är riktgivande. Länsstyrelsen anser att —

oavsett ur vilken grupp eller vilka grupper fastighetstaxeringsombuden utses

— ombuden bör ha möjlighet att under aktuell tid helt ägna sig åt uppdraget

som ombud och att den som åtar sig dylikt uppdrag bör kunna beredas

tjänstledighet för fullgörande av uppdraget. Länsstyrelsen anför, att

fastighetstaxeringsnämnderna arbetar under en mycket kort tidsperiod.

Enligt förslaget skall ombuden kunna tilldelas flera fastighetstaxeringsdistrikt.

De skall även anordna vissa sammanträden och har rätt att närvara

vid fastighetstaxeringsnämndernas sammanträden. Genom att ombuden

vid senaste fastighetstaxering också hade att uppehålla sin tjänst hade

de inte möjlighet att närvara vid sammanträden i den omfattning som varit

önskvärd. Likaså föreslås att ombuden i större utsträckning än som f. n.

sker bör närvara vid sammanträden och att de vid upprepade tillfällen skall

genomgå sammandrag av kontrollängder för att därav dra slutsatser om

värderingsläget. En mera aktiv insats bör enligt länsstyrelsens mening

komma till stånd. Då emellertid fastighetstaxeringsnämnderna arbetar

under mycket kort tidsperiod med täta sammanträden bör enligt länsstyrelsen

ombuden för att deras verksamhet skall få den verkliga innebörden

kunna helt ägna sig åt denna sin uppgift. Länsstyrelsen i Hallands län förklarar

beträffande den föreslagna formuleringen av 145 § TF att ordet

»lokala» bör utgå, då fastighetstaxeringsombudet bör behandla alla spörsmål,

som kan förväntas vålla svårigheter, allmänna såväl som lokala.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund finner det vara mindre välbetänkt

att behovet av sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering ensidigt

betonas, när det gäller fastighetstaxeringsombuden, och anser att rekrytering

av fastighetstaxeringsombuden från lokala skattemyndigheter och länsstyrelser

synes vara väl så påkallad som från lantmäteri-, lantbruks- in. fl.

namngivna organisationer och myndigheter.

Departementschefen

Genom övergången vid 1965 års allmänna fastighetstaxering till ett ennämndssystem

i första instans i hela riket i stället för tidigare system med

beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd fick en stor del av fastighetstaxeringsnämnderna

sina arbetsuppgifter avsevärt utvidgade. För att

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

säkra att jämnhet och objektivitet i arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna

ändå skulle upprätthållas litade man bl. a. till den då beslutade organisationen

med fastighetstaxeringsombud. Den utredning som föreslog sådana

ombud ansåg att de lokala skattemyndigheterna borde åläggas att utföra

ombudsuppdragen. Jag förordade emellertid att det i stället fick ankomma

på länsstyrelserna att förordna den person till fastighetstaxeringsombud,

som i varje särskilt fall ansågs lämpligast (prop. 1963: 197 s. 64). Propositionen

bifölls av riksdagen (BeU 62, rskr 415).

Kommittéerna framför nu den åsikten att ombudsorganisationen skulle

vinna avsevärt i effektivitet om ombuden rekryterades bland värderingsteknisk

expertis. Flertalet remissinstanser delar kommittéernas uppfattning.

Från en del remissinstanser framhålls emellertid att även administrativa

och taxeringstekniska insikter kan leda till ett gott ombudsarbete.

Statskontoret anser utifrån sin principiella ståndpunkt att ökad medverkan

av fackutbildade tjänstemän bör eftersträvas vid fastighetstaxeringen

och att det är tveksamt om anordningen med fastighetstaxeringsombud efter

föreslagna ändringar kan komma att ge det bättre resultat som avses.

Vid 1965 års allmänna fastighetstaxering rekryterades endast en mindre

del av fastighetstaxeringsombuden bland personer med särskilda värderingstekniska

kunskaper. Erfarenheterna från ombudsorganisationens verksamhet

vid denna taxering har ej varit enbart goda. Bl. a. detta gör att jag

för min del ser positivt på kommittéernas förslag. I likhet med kommittéerna

förordar jag därför att fastighetstaxeringsombuden i möjligaste mån

rekryteras bland värderingsteknisk expertis. Vad gäller den av statskontoret

gjorda invändningen mot förslaget vill jag framhålla att det nu enligt

min mening gäller att i möjlig mån förbättra förhållandena till 1970 års allmänna

fastighetstaxering.

Även de övriga av kommittéerna framförda förslagen, som syftar till att

effektivisera ombudsarbetet, anser jag välbetänkta. I 149 § TF bör därför

införas de föreslagna reglerna för ombudens närvaro vid ordförandenas första

sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden. Reglerna i 145 § angående

ombudens sammanträde med ordförandena m. fl. bör innehålla de föreslagna

bestämmelserna om ökad genomgång av olika med värderingen sammanhängande

frågor och om utökning av det antal nämndledamöter som kan

kallas till detta sammanträde. I 147 § andra stycket bör inskrivas en föreskrift

för förste taxeringsintendenten att övervaka fastighetstaxeringsombudens

liksom taxeringsnämndernas arbete. Vid genomförande av ändringen i

147 § andra stycket bör viss redaktionell ändring göras i 148 § 3 mom. 1

stycket.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

KURSVERKSAMHET

Nuvarande ordning

Inom landsstaten sker vidareutbildning av personalen på många områden.

Utbildningen sker huvudsakligen genom att personalen deltar i kurser, som

anordnas av länsstyrelsernas utbildningsnämnd, riksskattenämnden eller de

skilda länsstyrelserna. Någon undervisning i fastighetstaxering har emellertid

inte förekommit.

Kommittéförslaget

Ett allmänt behov av kurser i fastighetstaxering och vad därmed sammanhänger

föreligger enligt kommittéernas uppfattning. Kommittéerna anser

det emellertid inte vara möjligt att infoga fastighetstaxeringsfrågor i de mera

omfattande kurser länsstyrelsernas utbildningsnämnd anordnar för landskanslister

samt för civilekonomer och jurister, som är anställda vid länsstyrelser.

Inte heller bör, sägs det, undervisning i fastighetstaxering ingå i de

kortare kurser som riksskattenämnden och länsstyrelserna anordnar, i varje

fall inte med den uppläggning och det syfte dessa kurser nu har. I stället

torde man genom särskilda kurser, som läggs vid lämplig tidpunkt före de

allmänna fastighetstaxeringarna, böra specialutbilda dem som avses komma

att ta del i taxeringsarbetet. Kurserna torde få differentieras efter deltagarnas

förkunskaper och avsedda medverkan vid fastighetstaxeringen.

Enligt kommittéernas mening skulle det vara värdefullt om centralt, genom

finansdepartementets försorg anordnade kurser kunde komma till

stånd inom fastighetstaxeringens område. Sådana kurser bör förläggas till

en plats eller ett fåtal platser i landet och lämpligen drivas i två etapper. En

första etapp om högst en arbetsvecka — normalt ca ett halvår innan arbetet

i fastighetstaxeringsnämnderna sätts igång — bör ägnas åt koncentrerade

inledande föredrag, följda av diskussioner och grupparbeten. Dessa senare

bör bl. a. tjäna det syftet, att man söker komma fram till likartade lösningar

av problem gemensamma för flera län eller t. o. m. för hela landet.

Deltagande i de centrala kurserna bör vara obligatoriskt för de specialister

på fastighetstaxering som enligt kommittéernas förslag bör förstärka länsstyrelserna

i arbetet med fastighetstaxeringar. Tillfälle bör beredas bl. a.

landskamrerare och taxeringsintendenter samt sådana personer som förordnas

såsom fastighetstaxeringsombud eller såsom sakkunniga åt länsstyrelse

vid den kommande fastighetstaxeringen att delta i kursen. För dem som är

statsanställda bör deltagandet anses vara offentligt uppdrag, för vilket tjänst
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 154 år 1968

143

ledighet med oavkortad lön kan medges. En fortsättning av kursen bör komma

till stånd under augusti samma år och omfatta ca tre dagar.

Viss del av tiden vid de centralt anordnade kurserna bör, sägs det, ägnas

åt att instruera fastighetstaxeringsspecialisterna i hur dessa skall leda kursverksamhet

i fastighetstaxeringsfrågor inom länen.

Kursverksamheten inom länen, som länsstyrelserna anordnar och som anses

kunna samordnas med landskamrerarnas sammanträden med fastighetstaxeringsnämndernas

ordförande enligt 144 § 1 mom. TF, bör äga rum under

senare delen av augusti och i september det år allmän fastighetstaxering

skall ske och ha en längd av högst tre dagar. Till dessa kurser hör inbjudas

som deltagare samtliga ordförande i länets fastighetstaxeringsnämnder och

samtliga fastighetstaxeringsombud och sakkunniga som inte varit närvarande

vid centrala kurser. F. ö. bör enligt kommittéerna länsstyrelserna

överväga att redan under vintern 1969 och inom ramen för tillgängliga medel

arrangera förberedande kurser för personal bland vilka kan väljas ett

behövligt antal ordförande.

Eftersom den föreslagna centralt anordnade kursverksamheten bör inledas

redan under kalenderåret 1969 såsom förberedelse för 1970 års allmänna

fastighetstaxering bör, anför kommittéerna, medel ur det anslag under sjunde

huvudtiteln som är avsett för förberedelse till nämnda taxering avdelas

för att bestrida kostnaderna för de centrala kurserna budgetåret 1968/69.

För ändamålet torde behövas ett belopp av ungefär 300 000 kr. För den centrala

kursverksamheten under budgetåret 1969/70 behövs ca 250 000 kr., vilket

medelsbehov bör beaktas vid budgetarbetet instundande höst. Länsstysernas

expensanslag för budgetåret 1969/70 behöver ökas med ca 450 000 kr.

för att täcka kostnaderna för de kurser länsstyrelserna under året skall anordna

inför den allmänna fastighetstaxeringen. För budgetåret 1970/71 och

senare budgetår bör vidare i runt tal 100 000 kr. finnas tillgängliga under

nämnda expensanslag för att länsvisa kurser skall kunna ordnas för ordförande

i de särskilda fastighetstaxeringsnämnder, som kommittéerna föreslagit.

Sådana kurser bör, anser kommittéerna, äga rum med den utformning

och i den utsträckning varje länsstyrelse finner befogad med hänsyn till den

särskilda fastighetstaxeringens omfattning och problematik inom länet.

För att möjliggöra för fastighetstaxeringsombud att delta i de centrala

kurserna bör länsstyrelserna senast den 1 mars året före det då allmän fastighetstaxering

skall ske i stället för som nu den SO april det år då taxeringen

skall ske förordna vederbörande ombud. Av samma anledning bör konsulenterna

för taxering av vattenfallsfastigheter likaså förordnas senast den 1

mars året före det år då taxeringen skall ske. Som följd härav bör även indelningen

av länen i fastighetstaxeringsdistrikt ha skett senast samma den

1 mars. Distriktsindelningen bör, sägs det, självfallet ligga till grund för uppdelningen

av länet i verksamhetsområden för fastighetstaxeringsombuden.

Förslagen om ändrad tidpunkt för förordnande av fastighetstaxeringsombud

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

och konsulenter för vattenfallstaxering samt indelning i fastighetstaxeringsdistrikt

föranleder ändring i 135 § 1 och 2 mom. resp. 131 § 1 mom. TF.

Remissyttrandena

Förslaget om att kurser i fastighetstaxering skall anordnas tillstyrks

i princip eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i

frågan bl. a. riksskattenämnden, länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs

län, Svenska bankföreningen, Skogsindustriernas samarbetsutskott och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför

att vid de överläggningar jämlikt 144 § 1 mom. TF som landskamreraren

höll inför senast förestående fastighetstaxering även förekom vissa frågor,

som mera kunde anses hänförliga till »utbildning» än till de direkta överläggningsämnena.

Därvid visade det sig att det varit önskvärt om en verkligt

organiserad utbildning kunnat anordnas men så var inte möjligt med hänsyn

till personalläget. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka att föreslagen utbildningsverksamhet

kommer till stånd. Mot den skisserade uppläggningen

har länsstyrelsen inget att erinra men vill dock ifrågasätta om ej största

utbytet erhålls med ett förhållandevis litet antal deltagare, vilket innebär att

kurser bör anordnas i olika delar av landet. Riksskattenämnden anser att det

bör ankomma på nämnden som centralmyndighet för beskattnings- och taxeringsfrågor

att anordna de föreslagna centrala kurserna. Nämnden finner det

sålunda inte nödvändigt att finansdepartementet belastas med denna uppgift.

Även kammarrätten finner det naturligast att det uppdras åt riksskattenämnden

att leda den diskuterade kursverksamheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det borde vara av värde om —

utöver föreslagen kursverksamhet —- en publikation rörande fastighetstaxering

liknande »Handledning för arbetet i taxeringsnämnd» kunde sammanställas

genom riksskattenämndens försorg.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund erinrar om att förbundet sedan

länge i anslutning till de allmänna fastighetstaxeringarna regelmässigt

anordnat kurser i Stockholm för ordförande i fastighetstaxeringsnämnder

m. fl. Då intresset för dessa kurser liksom utbytet därav varit stort, kunde

det enligt förbundets mening ifrågasättas om inte dessa kurser borde infogas

som ett led i den statliga kursverksamheten. Kursverksamheten bör

enligt förbundet även omfatta det praktiska arbetet vid allmän fastighetstaxering.

Departementschefen

Fastighetstaxeringsarbetet inrymmer många svårbemästrade värderingstekniska

och organisatoriska problem. Kommittéerna har föreslagit att kurser

skall anordnas både centralt genom finansdepartementets försorg och

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

145

länsvis genom länsstyrelsernas försorg. Därmed skulle man få en bred utbildningsbas

som omfattar personer på många olika platser inom fastighetstaxeringsorganisationen.

Att intresset för deltagande i kursverksamhet

är utbrett framgår bl. a. av att de kurser i ämnet fastighetstaxering som

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anordnade till 1965 års allmänna

fastighetstaxering besöktes av ca 600 personer.

Kommittéförslaget har mottagits positivt under remissbehandlingen. Jag

biträder förslaget att utbildning i fastighetstaxering anordnas genom statens

försorg. Utan att här närmare gå in på frågan hur kursverksamheten bör planeras

och bedrivas vill jag nämna att jag finner de riktlinjer för verksamheten

som kommittéerna angett i huvudsak godtagbara. I syfte att för fastighetstaxeringsombud

och konsulenter för taxering av vattenfall möjliggöra

deltagande i kurserna bör tidpunkten för förordnande av dem i 135 § 1 resp.

2 mom. TF samt för indelning i fastighetstaxeringsdistrikt i 131 § 1 mom.

fjärde stycket ändras från den 30 april till den 1 mars året före det då allmän

fastighetstaxering skall ske.

Kursverksamheten bör såsom föreslagits inledas redan år 1969 som förberedelse

till 1970 års allmänna fastighetstaxering.

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951

(nr HO),

3) förordning angående ändrad Igdelse av 3 § 1 mom. och i § förordningen

den 26 juli 194-7 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

6 Iiihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 151

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Bilaga

l:o) Fastighetstaxeringskommittéernas förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att punkt 7 av anvisningarna till 9 § och

punkt 8 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall upphöra att gälla, dels att 6 § 2 inom., 7, 8, 9 och 10 §§, 22 §

1 mom. och 24 § 1 mom. samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 §,

punkterna 2, 3 och 4 av anvisningarna till 10 § och punkt 2. a av anvisningarna

till 22 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges,

dels att i angivna lag skall fogas till anvisningarna till 10 § två nya anvisningspunkter,

betecknade 4 a och 4 b och dels att i punkt 3 av anvisningarna

till 8 § samma lag1 ordet »taxeringsnämnd» skall utbytas mot »särskild

fastighetstaxeringsnämnd».

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

2 in o m. Taxering skall ej ske av 2 m o in. Taxering skall ej ske av

fastighet, som avses i 5 § 2 och 4 fastighet, som avses i 5 § 1 mom. c),

mom. 2 mom. och 4 mom.

7 §•

Fastighet taxeras —--- •— ---annat ändamål.

Användes fastighet------annan fastighet.

Ligger fastighet —-------eller skogsbruk.

Under jordbruk------till jordbruk.

Frälseränta och i jord- eller fas- I jord- eller

tighetsregistret särskilt upptaget fis- särskilt upptaget

keri taxeras såsom annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

fastighetsregistret

fiskeri taxeras så
-

som annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Varje taxeringsenhet--------särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är------för sig:

a) där ej—-----i övrigt;

b) frälseränta och i jord- eller b) i jord- eller fastighetsregistret

fastighetsregistret särskilt upptaget särskilt upptaget fiskeri;

fiskeri;

c) byggnad eller — ------obegränsad tid;

d) skogsområde, vilket------av sådana;

e) komplex av — —-------tillförlitligen bedömas.

1 Senaste lydelse av 9 § och punkt 4 av anvisningarna till 9 § se 1951:438, av 10 § och punkt

3 av anvisningarna till 8 § se 1963:682, av 22 § 1 mom. och punkt 2. a av anvisningarna till 22 § se

1962:163, av 24 § 1 mom. se 1954:51, samt av punkterna 5 och 7 av anvisningarna till 9 § och av

punkterna 2, 3 och 4 av anvisningarna till 10 § se 1932:291.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

147

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Tillhöra delar------ — av taxeringsenheten.

Ingå i —-----eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

9 §.

Taxeringsvärde skall------allmänna saluvärdet).

Område, som------allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas till tjugu

gånger det belopp, varmed räntan

beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Vid taxering--- -— —--

10 §.

redovisas,

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed

förstås fastighetens värde, utom

värdet av växande skog, under förutsättning

att fastigheten användes för

jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

skolande därvid särskilt angivas

vad av jordbruksvärdet som belöper

å skogsmark (skogsmarksvärdc);

b) skogsvärde, varmed förstås

värdet av växande skog; samt

c) tomt- och industrivärde,

varmed förstås värde, som

fastigheten eller del därav äger utöver

jordbruksvärdet och skogsvärdet

på grund därav, att till fastigheten

hörande mark kan tillgodogöras

för annat ändamål än jordbruk med

binäringar eller skogsbruk;

för annan fastighet:

a) markvärde eller —--

b) byggnadsvärde eller —

(Se vidare anvisningarna.)

nämligen:

för jordbruksfastighet:

a) skogsbruk svärde;

b)

c) övrig marks

jordbruksvärde;

värde;

d) värde på särskilda

tillgångar; samt

e) övervärde från bebyggelsesynpunkt;
---och

dylikt;

----särskilt maskinvärde).

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 m o m. Från bruttointäkten----—---såsom för:

allt, som----—--mera sådant;

värdeminskning, som — -------och skogsvägar;

undantagsförmåner, pensioner-----— å fastigheten;

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1968

(Nuvarande lydelse)

arrende, som fastighetens brukare

haft att därför utgöra, samt frälseränta

eller annan avgäld, som skolat

utgå av fastigheten;

ränta å---

speciella skatter

anskaffning och

Har skog---

Har växande--

Hemmavarande barn--

Har sambruksförening —

(Föreslagen lydelse)

arrende, som fastighetens brukare

haft att därför utgöra, samt annan

avgäld, som skolat utgå av fastigheten

;

---använt kapital;

-----— det allmänna;

-------tillhörande fördelningsledningar.

----tidigare medgivits.

av upplåtelsen.

---tillhöra arbetspersonalen.

-----nämnda gottgörelse.

24 §.

1 mom. Till intäkt-------- godo, såsom:

hyresvärdet av --------— tjänares räkning;

hyra eller -------till annan;

intäkt genom —-------eller naturtillgångar;

avgäld med------från fastigheten;

frälseränta.

Har fastighet-------av 30 § 2 mom.

Förmån av -------särskilt redovisas.

Anvisningar till 9 §.

4. För j ordbruk sfastighet ——- — fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Dylik fastighet------å skogsmarken.

Såsom skogsmark skall, på

sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,

upptagas all icke

odlad mark som, vare sig den vid

tillfället är skogbärande eller ej, är

lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark räknas icke

s. k. impediment; sådan marks värde

skall medräknas vid värdesättning

av fastigheten i övrigt.

Särskild förmån å skogsmarken,

såsom skogsbete, möjlighet

till jakt, byggnad å skogen, i den

mån densamma ej bör anses inbegripen

i sådant normalt byggnadsbestånd

å taxeringsenheten, som inräknas

i de för inägorna tillämpade

enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt,

skall uppskattas för sig med

särskilt belopp, och värdet av dylik

förmån skall sålunda ej inräknas i

det skogsmarksvärde, som enligt

Såsom skogsmark skall, på

sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,

upptagas all icke

odlad mark som, vare sig den vid

tillfället är skogbärande eller ej, är

lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark räknas icke

s. k. impediment; sådan marks värde

skall medräknas vid uppskattning

av övrig marks värde.

Särskild förmån på skogsmarken,

såsom möjlighet till jakt,

byggnad på skogen, i den mån densamma

ej bör anses inbegripen i sådant

byggnadsbestånd på taxeringsenheten,

som är behövligt för skogsbruksdrift,

servitutsrätt eller dylikt,

skall uppskattas för sig med särskilt

belopp och skall ingå i värde på särskilda

tillgångar. Värdet av dylik förmån

skall sålunda ej inräknas i det

skogsmarksvärde, som enligt punkt

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

10 § skall särskilt angivas. Vid dylik

uppskattning skall alltid iakttagas,

att uppskattning sker till det värde

förmånen har för den taxeringsenhet,

varom fråga är. Om rationellt

skogsbruk bedrives å skogsmarken,

må betesvärde åsättas endast såframt

betet plägar utnyttjas. Därest

å skogsmark, vård rationellt skogsbruk

ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas,

torde detta i regel visa, att

betet för ifrågavarande fastighet har

så obetydligt värde, att anledning att

särskilt uppskatta detsamma saknas.

Skogskojor och liknande mera tillfälliga

byggnader åsättas intet särskilt

värde, utan anses deras värde

ingå i skogsmarkens värde.

Har på--------

5. Jordbruksfastighet eller

Ett dylikt högre värde förefinnes

i allmänhet blott å sådan jordbruksfastighet,

å vilken finnes vattenfall,

brytvärdig fyndighet, torvmosse

e. dyl. eller som är belägen i närheten

av större stad eller i tillväxt

varande industri-, järnvägs- eller annat

tätare bebyggt samhälle. Men

även närbelägenhet till gruv- eller

vattenkraftsanläggning, badortsaniäggning

eller annat sådant företag

kan medföra, att i fastighetens allmänna

saluvärde ingår ett mervärde

av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen

å en dylik ort fortskrider,

behöver närbelägen därför lämpad

mark tagas i anspråk för nya bostäder,

industriella anläggningar in. in.

Vid uppskattning

Beträffande i--

(Föreslagen lydelse)

2 av anvisningarna till 10 § skall särskilt

angivas. Vid dylik uppskattning

skall alltid iakttagas, att uppskattning

sker till det värde förmånen har

för den taxeringsenhet, varom fråga

är. Skogskojor och liknande mera

tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt

värde, utan anses deras värde

ingå i skogsmarkens värde.

likartat ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes i

allmänhet blott på sådan jordbruksfastighet,

som är belägen i närheten

av större stad eller i tillväxt varande

industri-, järnvägs- eller annat tätare

bebyggt samhälle. Men även närbelägenhet

till gruv- eller vattenkraftsanläggning,

badortsanläggning eller

annat sådant företag kan medföra,

att i fastighetens allmänna saluvärde

ingår ett mervärde av ifrågavarande

art; i den mån utvecklingen på en

dylik ort fortskrider, behöver närbelägen

därför lämpad mark tagas i anspråk

för nya bostäder, industriella

anläggningar m. in.

exploatering in. in.

här ovan.

till 10 §.

till 10 §.

2. Vid angivande av jordbruksvärde

har man att utgå

ifrån att fastigheten i fråga användes

till jordbruk med binäringar eller

skogsbruk. Med denna förutsättning

skall såsom jordbruksvärde

upptagas värdet av fastighetens hela

ägoområde i åker, tomt- och träd
-

2. Med s k o g s b r u k s v ä r d e

förstås fastighetens värde av växande

skog med de byggnader och anläggningar,

som äro behövliga för

skogsbruksdrift, samt värde av

skogsmark. Såsom skogsbruksvärde

upptages värdet av den växande skogen

på all i fastigheten ingående

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 15''i ar 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gårdsmark, äng, skogsmark — dock

utan att värdet av därå växande skog

medräknas — övrig mark såsom vägar,

mossar, myrar, kärr m. m., samt

till fastigheten hörande vattentäckt

område, ävensom värdet av jordägaren

tillhöriga mangårds- och driftbyggnader,

såsom bostadsbyggnad

för ägare eller brukare med tillhörande

s. k. ekonomibyggnader, samt

byggnader uppförda för ägares eller

brukares bekvämlighet och trevnad,

såsom lusthus, bad- och båthus, stall

för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar-

eller inspektorsbyggnad,

drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader,

stall, ladugård, ladu- och

logbyggnader, smedja o. dyl., bostäder

för skogsförvaltare, skogvaktare

eller annan skogspersonal samt för

skogsarbetare, ävensom byggnader,

avsedda för sådan verksamhet, som

är att hänföra till jordbrukets binäringar.

Om dylika byggnader tillhöra annan

än jordägaren, skall värdet å

dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande

skall ur totalvärdet urskiljas och

särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde

för all i taxeringsenheten

ingående dylik mark, beräknat

enligt de i punkt 4 av anvisningarna

till 9 § angivna grunder. I vederbörande

taxer ing slängd skall särskilt

antecknas dels värde å bete på

skogsmark, beräknat enligt de i

punkt 4 av anvisningarna till 9 § angivna

grunder, dels värde å övriga i

jordbruksvärde ingående särskilda

förmåner, såsom byggnader, i den

mån ej hänsyn till desamma tagits

vid tillämpning av enhetsvärden eller

eljest gällande allmänna taxeringsgrunder,

eller särskilda naturtillgångar,

vartill särskild hänsyn

tagits vid taxeringen, in. m.

3. Såsom skogsvärde utföres

värdet av den växande skogen

skogsmark (skogsvärdet) och värdet

av skogsmarken (skogsmarksvärdet).

I skogsvärdet ingår värdet av

de byggnader och andra anläggningar,

som äro behövliga för skogsbruksdrift.

Skogsvärde och skogsmarksvärde

skola uppskattas enligt

de grunder, som angivas i punkt 4 av

anvisningarna till 9 .§. Vid bestämmandet

av skogsbruksvärdet skall

skogsmarksvärdet urskil jas ur totalvärdet

och särskilt angivas.

3. Med jordbruksvärde

förstås fastighetens värde av annan

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

151

(Nuvarande lydelse)

å all i fastigheten ingående skogsmark,

uppskattat enligt de grunder,

som angivas i punkt 4 av anvisningarna

till 9 §.

4. Tomt- och industrivärde

redovisas i fall, då på grund

av att jordbruksfastighet kan tillgodogöras

för annat ändamål än jordbruk

med binäringar eller skogsbruk

ett särskilt värde tillkommer densamma

utöver jordbruks- och skogsvärde,

och utföres med det belopp,

som utgör skillnaden mellan å ena

sidan det enligt 9 § åsatta totala

taxeringsvärdet och å andra sidan

jordbruks- och skogsvärde.

Därest tomt- och industrivärde belöper

allenast å viss del eller vissa

delar av en fastighet, iakttages, att

sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i vederbörande

taxering slängd. Befinnes fastighet

till särskilda områden hava olika

tomt- och industrivärden, skall likaledes

sådant i längden angivas.

(Föreslagen lydelse)

produktiv mark än skogsmark med

de byggnader och andra anläggningar,

som äro behövliga för jordbruksdrift.

Vid angivande av jordbruksvärde

har man att utgå ifrån att fastigheten

i fråga användes till jordbruk

med binäringar. Med denna förutsättning

skall såsom jordbruksvärde

upptagas värdet av fastighetens

produktiva mark med undantag för

skogsmarken. I jordbruksvärdet

skall således ingå värdet av fastighetens

hela ägoområde i åker, tomtoch

trädgårdsmark och ängs- och betesmark

samt för jordbruksdriften

behövliga, jordägaren tillhöriga byggnader,

såsom mangårds- och driftsbyggnader

samt byggnader, avsedda

för jordbrukets binäringar.

4. Med övrig marks värde

förstås fastighetens värde av icke

produktiv mark, då fastigheten användes

för jord- och skogsbruksändamål,

samt värde av till fastigheten

hörande vattentäckt område. Med

icke produktiv mark avses sådan

mark som på grund av sin beskaffenhet

ej kan ekonomiskt utnyttjas

för jordbruk eller skogsbruk.

4 a. Med värde på särskilda

tillgångar förstås fastighetens

värde av sådana särskilda förmåner

eller naturtillgångar o. dyl.,

som skulle verka höjande på köpeskillingen

vid en överlåtelse. Häri inräknas

exempelvis värdet av sådana

byggnader och anläggningar, som ej

kunna anses behövliga för jordbruks-

eller skogsbruksdrift, värdet

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

till

2. a. Avdrag medgives för sådan

värdeminskning å till jordbruket eller

till dess binäringar eller till

skogsbruket hörande driftbyggnader,

därunder inbegripna för driften nödiga

bostadsbyggnader, som dessa

även med normalt underhåll och aktsam

vård äro underkastade. Avdraget

bör bestämmas till viss procent

av byggnadens värde. Detta skall anses

vara lika med anskaffningskostnaden.

Kan denna icke visas, skall

såsom byggnads värde anses två

tredjedelar av det under beskattningsåret

gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående

skogsmarksvärde, i den mån

det överstiger 25 000 kronor, samt

med skäligt värde å mera betydande

naturtillgångar och särskilda förmåner.

Dessa anses såsom mera betydande,

om värdet därå överstiger en

tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet.

Procenttalet bör bestämmas

olika allt efter den tid en byggnad

av ifrågavarande art anses kunna för

sitt ändamål utnyttjas. Vid bestämmande

av denna tid skall vederbör
-

(Föreslagen lydelse)

av grusfyndigbeter, jakt och fiske

samt servitutsrätt.

4 b. Med övervärde f r å n

bebyggelsesynpunkt förstås

det värde, som fastigheten eller

del därav äger utöver skogsbruksvärde,

jordbruksvärde, övrig marks

värde och värdet på särskilda tillgångar

på grund därav, att till fastigheten

hörande mark kan tillgodogöras

för bebyggelseändamål.

Om övervärde från bebyggelsesynpunkt

belöper endast på viss del eller

vissa delar av en fastighet, skall

sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i fastighetslängden.

Ha särskilda områden på en fastighet

olika övervärden från bebyggelsesynpunkt,

skola dessa likaledes

angivas i längden.

22 §.

2. a. Avdrag medgives för sådan

värdeminskning av till jordbruket

eller till dess binäringar eller till

skogsbruket hörande driftbyggnader,

därunder inbegripna för driften nödiga

bostadsbyggnader, som dessa

även med normalt underhåll och aktsam

vård äro underkastade. Avdraget

bör bestämmas till viss procent

av byggnadens värde. Detta skall anses

vara lika med anskaffningskostnaden.

Kan denna icke visas, skall

såsom byggnads värde anses två

tredjedelar av summan av under beskattningsåret

gällande taxerat jordbruksvärde,

övrig marks värde och

värde på särskilda tillgångar samt i

skogsbruksvärdet ingående skogsmarksvärde,

i den mån detta ej överstiger

25 000 kronor, minskat med

skäligt värde av mera betydande naturtillgångar

och särskilda förmåner.

Dessa anses såsom mera betydande,

om värdet därav överstiger en tiondedel

av ovannämnda summa. Procenttalet

bör bestämmas olika allt

efter den tid en byggnad av ifrågavarande

art anses kunna för sitt än
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

lig hänsyn tagas exempelvis därtill,

att en av arrendator uppförd byggnad

enligt arrendeavtalet icke skall

vid arrenderättens upphörande lösas

av jordägaren (jfr punkt 7 av

anvisningarna till 29 §).

Såsom för — —

Fasta maskiner

Därest inkomst

(Föreslagen lydelse)

damål utnyttjas. Vid bestämmande

av denna tid skall vederbörlig hänsyn

tagas exempelvis därtill, att en av arrendator

uppförd byggnad enligt arrendeavtalet

icke skall vid arrenderättens

upphörande lösas av jordägaren

(jfr punkt 7 av anvisningarna

till 29 §).

— -— — nödig bostadsbyggnad.

— ----— första stycket.

----- om jordbruksfastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången

vid 1970 års allmänna fastighetstaxering med undantag för bestämmelsen i

punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 8 §, som skall tillämpas redan vid

1969 års särskilda fastighetstaxering. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande

i fråga om 1969 års särskilda fastighetstaxering.

2:o) Fastighets taxeringskommittéer nas förslag till förordning om ändring av

förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering av

skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet

(skogsvärderingsinstruktion)

Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkterna 1, 5 och 10,

avdelning F samt avdelning G av förordningen den 1 juni 1951 med instruktion

för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet1

(skogsvärderingsinstruktion) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

A. Allmänna vårderingsgrunder

Skogsmark med----—------—----• — där bedrivas.

Skogens avkastning ---------- ------skogen hänförts.

Eftersom det--------------- framtida avverkningar.

Om det--- ------------att utröna.

För taxeringen -------------följande sätt.

Uppskattning sker — —---—------—för skogsbruket.

Särskilda värden--—----—-----det avverkas.

1 viss nedan angiven ordning beaktas

onormal förekomst av kalmark.

1 Senaste lydelse av avdelning A och avdelning B punkt 5 se 1956:179 samt av avdelning F

se 1964:116.

6f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 151

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

Att särskilda förmåner å skogsmark

— såsom skogsbete, möjlighet

till jakt, andra byggnader å skogen

än skogskojor och liknande mera

tillfälliga byggnader, servitutsrätt

o. dyl. — skola beaktas i annan ordning

än i denna instruktion angives,

framgår av punkt 4 av anvisningarna

till 9 § och punkt 2 av anvisningarna

till 10 § kommunalskattelagen.

(Föreslagen lydelse)

Att särskilda förmåner på skogsmark

— såsom möjlighet till jakt,

sådana byggnader på skogen, som ej

äro behövliga för skogsbruksdrift,

servitutsrätt o. dyl. — skola beaktas

i annan ordning än i denna instruktion

angives, framgår av punkt 4 av

anvisningarna till 9 § och punkt 4 a

av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.

1. Vad som

Såsom skogsmark —

Såsom skogsmark

Till skogsmark —

Värdet av mark som icke skall

upplagas såsom skogsmark ävensom,

i förekommande fall, av bete å

skogsmark skall, på sätt framgår av

punkt 4 av anvisningarna till 9 §

kommunalskattelagen, inräknas i

värdet av fastigheten i övrigt.

för skogsproduktion,

frösådd m. in.

kan påräknas.

Värdet av impediment skall, på

sätt framgår av punkt 4 av anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen,

inräknas i övrig marks värde.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

förstås med skogsmark.

5. Virkesförrådets uppskattning.

a) Det å-------— — — ädel lövskog).

b) Virkesförrådet skall —

c) Därest det-----

Sådan summarisk uppskattning

som ovan sagts må ej ske, där tillfredsställande

uppgifter för en fullständig

uppskattning äro för handen.

medtagas ej.

därigenom äventyras.

d) För taxeringsenhet med mindre

än 25 hektar skogsmark må uppskattning

av virkesförrådet ske i tre

eller fyra klasser och grovskogsprocenten

bedömas i likaledes tre eller

fyra klasser, om ej ett i huvudsak

riktigt taxeringsresultat därigenom

äventyras.

Sådan summarisk uppskattning

som sagts under c) och d) må ej ske,

där tillfredsställande uppgifter för

en fullständig uppskattning äro för

handen.

10. S k o g s in a r k s v ä r d e t.

Skogsmarksvärdet beräknas------antagna sammansättningen.

Å skogsmark-----------ovan sagts.

Det med-------—----— å skogen.

Utgöres skogsmark till större eller

mindre del av sammanhängande kal
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

marksområden, vilka av ålder ligga

skoglösa och ej kunna göras skogbärande

utan kulturåtgärder, må värdet

av dessa områden nedsättas till

lägst hälften av det enligt ovan angivna

bestämmelser uppskattade

värdet. Därest det kan antagas att

av den skogsmark å en taxeringsenhet,

som återstår sedan dylika sammanhängande

kalmarksområden undantagits,

mer än fem procent utgöres

av kalmark, må värdet å så stor

del av den återstående kalmarken,

som överskjuter fem procent, reduceras

med en tredjedel.

Därest skogsmarken —--- —

Genom nedsättning som i de båda

föregående styckena sagts må dock

värdet å den skogsmark nedsättningen

avser ej nedbringas under det

värde som skulle tillkomma marken

vid användning för annat ändamål

än skogsbruk, bäri ej inbegripet värdet

av sådan förmån å skogsmarken

som enligt punkt 4 av anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen ej skall

inräknas i skogsmarkens värde.

För sådana---------

(Föreslagen lydelse)

--------en tredjedel.

Genom nedsättning som i föregående

stycke sagts må dock värdet

av den skogsmark nedsättningen avser

ej nedbringas under det värde

som skulle tillkomma marken vid

användning för annat ändamål än

skogsbruk, häri ej inbegripet värdet

av sådan förmån på skogsmarken

som enligt punkt 4 av anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen ej skall

inräknas i skogsmarkens värde.

----där angivas.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar

Före varj e----------

I de-----— ------

De lokala skogstaxeringsanvisningarna

skola ock innefatta hjälptabeller

för taxering av skogsmark

och växande skog, så uppställda att

därur för vanligen förekommande

fall direkt kunna för olika ifrågakommande

omkostnadsklasser utfinnas

skogsvärde per kubikmeter

samt skogsmarksvärde per hektar.

Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar

för beräkning av motsvarande

värden även i andra fall än de

normalt förekommande, såsom då

särskild reduktion av värdet skall

ske på grund av tekniska fel eller

onormalt höga allmänna kostnader

för skogsbruket eller då särskilt av
-

---å markvärdet.

- växande skog.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna

skola ock innefatta hjälptabeller

för taxering av skogsmark

och växande skog, så uppställda att

därur för vanligen förekommande

fall direkt kunna för olika ifrågakommande

omkostnadsklasser utfinnas

skogsvärde per kubikmeter och

skogsvärde per hektar samt skogsmarksvärde

per hektar. Hjälptabellerna

böra innehålla upplysningar

för beräkning av motsvarande värden

även i andra fall än de normalt

förekommande, såsom då särskild

reduktion av värdet skall ske på

grund av tekniska fel eller onormalt

höga allmänna kostnader för skogs
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

drag varom ovan sagts skall ske vid

markvärdets bestämmande. Särskilda

hjälptabeller skola upprättas för

taxeringen vid sådan summarisk

uppdelning av virkesförrådet som

omförmäles under B. i punkt 5 c).

Den omständigheten------

G. Uppgifter som ankommer på

bes k attningsnämnd

Vid taxeringen uppskattar beskattning

snämnd skogsmarkens

areal och virkesförrådet, fördelat på

trädslag och förrådsgrupper, i förekommande

fall enligt de mera summariska

grunder som angivas under

B. i punkt 5 c), och bedömer markens

godhetsgrad samt skogens avsättningsläge

(omkostnadsldass).

Uppskattningen kontrolleras såvitt

möjligt mot tillgängliga uppgifter

från riksskogstaxeringen eller eljest

rörande virkesförråd in. in. I hjälptabell

utfinner nämnden de skogsvärden

per kubikmeter växande skog

och de skogsmarksvärden per hektar

skogsmark, som skola tillämpas i

varje särskilt fall. Taxeringen verkställes

med ledning därav, med de

avvikelser som föranledas av bestämmelserna

under B. här ovan samt de

lokala slcogstaxeringsanvisningarna.

(Föreslagen lydelse)

bruket eller då särskilt avdrag varom

ovan sagts skall ske vid markvärdets

bestämmande. Särskilda

hjälptabeller skola upprättas för

taxeringen vid sådan summarisk

uppdelning av virkesförrådet som

omförmäles under B. i punkterna

5 c) och d).

----finnas ändamålsenligt.

G. Uppgifter som ankomma på fastig

hets taxeringsnämnd

och särskild fastighet staxering

snämnd

Vid taxeringen uppskattar fastighetstaxeringsnämnd

eller särskild

fastighetstaxeringsnämnd skogsmarkens

areal och virkesförrådet, fördelat

på träslag och förrådsgrupper, i

förekommande fall enligt de mera

summariska grunder som angivas

under B. i punkterna 5 c) och d),

och bedömer markens godhetsgrad

samt skogens avsättningsläge (omkostnadsklass).

Uppskattningen kontrolleras

såvitt möjligt mot tillgängliga

uppgifter från riksskogstaxeringen

eller eljest rörande virkesförråd

in. in. I hjälptabell utfinner

nämnden de skogsvärden per kubikmeter

växande skog eller de skogsvärden

per hektar samt de skogsmarksvärden

per hektar skogsmark,

som skola tillämpas i varje särskilt

fall. Taxeringen verkställes med ledning

därav, med de avvikelser som

föranledas av bestämmelserna under

B. här ovan samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första

gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering med undantag för bestämmelsen

under avdelning G om särskild fastighetstaxeringsnämnd, som skall

tillämpas redan vid 1969 års särskilda fastighetstaxering. I övrigt gäller

äldre bestämmelser fortfarande i fråga om 1969 års särskilda fastighetstaxering.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

157

3:o) Fastighetstaxeringskoinmittéernas förslag till förordning om ändring

i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att 144 § 2 mom., 150 § 3 mom. samt 159 §

taxeringsförordningen den 23 november 1956 skall upphöra att gälla, dels

att 131 § 1 mom., 133 § 1 mom., 135 § 1 och 2 inom., 136 § 1 inom., 139 § 1

inom., 143 § 2 inom., 144 § 1 och 3 inom., 145 och 147 §§, 148 § 3 inom.,

149, 151, 152 och 153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 163 § 1 mom.,

172 §, 173 § 1 och 2 inom., 174 och 177 §§, 178 § 1 mom., 179 § 1 mom. och

180 § 1 mom. samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges, dels att nuvarande 144 § 3 mom. skall vara samma paragrafs 2 mom.

och dels att i samma förordning1 skall införas nya paragrafer betecknade

135 a och 155 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

131 §.

1 in o in. För allmän---finnas fastighetstaxeringsnämn
d

e r.

Fastighetstaxeringsnämnds---är fastig hetstaxeringsdi
strikt.

Fastighetstaxeringsdistrikt skall--- — ett fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av Indelning i distrikt verkställes av

länsstyrelsen senast den 30 april länsstyrelsen senast den 1 mars

året näst före taxeringsåret. året näst före taxeringsåret.

133 §.

1 m o m. Fastighetstaxeringsnämnd---sju ledamöter.

Ordföranden och------i fastighetstaxeringsdistrikt.

I övrigt--------valda ledamöter.

Därest med-------vara fem.

Består fastighetstaxeringsdistrikt

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd

jämte suppleanter, en

för varje ledamot, skall förrättas senast

den 30 juni året näst före taxeringsåret.

I samband med valet må

av kommunalfullmäktige en av ledamöterna

utses att på kommunens

bekostnad deltaga uti de i 144 S 1

mom. och 145

manträdena.

Om utgången

--olika kommunerna.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd

jämte suppleanter, en

för varje ledamot, skall förrättas senast

den 30 juni året näst före taxeringsåret.

I samband med valet må

fullmäktige utse en av ledamöterna

att på kommunens bekostnad deltaga

uti de i 144 § 1 mom. och 145 §

omförmälda sam- omförmälda sammanträdena.

------de valda.

135 §.

1 in o in. Länsstyrelsen förordnar 1 m o m. Länsstyrelsen förordnar

senast den 30 april året näst före det senast den 1 mars året näst före det

1 Senaste lydelse av 131 § 1 inom., 135 § 2 mom., 144 § 1 och 3 mom., 147 och 149 §§, 150 §

3 mom., 151, 152 och 153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 172 § och 173 § 1 mom. se 1963:

683, av 133 § 1 mom. se 1964:53 samt av 135 § 1 mom., 145 § och 148 § 3 mom. se 1965:753.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. May.ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

år, då allmän fastighetstaxering äger

rum, erforderligt antal personer

inom länet, som genom sin verksamhet

kunna antagas besitta sakkunskap

i fråga om fastighetsvärdering,

(fastighetstaxering so

m b u d) att inom områden, som

länsstyrelsen bestämmer, samordna

arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna.

Fastighetstaxeringsombuds

verksamhetsområde skall vara så

stort, som omständigheterna lämpligen

medgiva, och omfatta flera fastighetstaxeringsdistrikt.

Ett fastiglietstaxeringsdistrikt

må ej uppdelas

mellan olika fastighetstaxeringsombud.

Fastighetstaxeringsombud må

icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd

i länet.

(Föreslagen lydelse)

år, då allmän fastighetstaxering äger

rum, erforderligt antal personer inom

länet, som genom sin verksamhet

kunna antagas besitta sakkunskap

i fråga om fastighetsvärdering,

(fastighetstaxeringsombud)

att inom områden, som länsstyrelsen

bestämmer, samordna arbetet

i fastighetstaxeringsnämnderna.

Fastighetstaxeringsombuds verksamhetsområde

skall vara så stort,

som omständigheterna lämpligen

medgiva, och omfatta flera fasti ghetstaxeringsdistrikt.

Ett fastighetstaxeringsdistrikt

må ej uppdelas

mellan olika fastighetstaxeringsombud.

Fastighetstaxeringsombud må

icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd

i länet.

Det åligger -

arbetets fortskridande.

2 m o m. I län, där länsstyrelsen så

finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen

senast den 30 april året

näst före år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, två personer

(konsulenter för taxering

av vatten fallsfas t ig het)

att vid nämnda taxering biträda

nämnderna, såvitt angår taxering av

outbyggda vattenfall, kraftverk och

regleringsdammar. Av konsulenterna

skall den ene företräda taxeringsteknisk

och den andre vattenkraftteknisk

sakkunskap.

Konsulenterna skola------

Konsulent äger--------i beslut.

2 mom. I län, där länsstyrelsen

så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen

senast den 1 mars året näst

före år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, två personer (k o nsulenter

för taxering av

vattenfallsfastighet) att

vid nämnda taxering biträda nämnderna,

såvitt angår taxering av outbyggda

vattenfall, kraftverk och regleringsdammar.

Av konsulenterna

skall den ene företräda taxeringsteknisk

och den andre vattenkraftteknisk

sakkunskap.

vid taxeringen.

135 a §.

Det åligger lokal skattemyndighet

att

1) ombesörja sortering av inkomna

deklarationer och andra uppgifter

till ledning vid allmän fastighetstaxering,

2) ombesörja den längdföring

som avses i 150 § 2 mom. och 153 §

andra stycket samt ange sådan skiljaktig

mening som avses i 151 § tredje

stycket,

3) iakttaga att anmälda eller eljest

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

136

1 m o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som

avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom.

kommunalskattelagen, av fastighetens

ägare utan anmaning avgivas

deklaration (allmän f a s tighets

deklaration). Därest fasiighet

innehaves av någon, som enligt

47 § kommunalskattelagen är att

anse såsom ägare eller är i ägares

ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp

för fastigheten, skall vad

nu sagts om ägare i stället gälla sådan

innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration

Allmän fastighetsdeklaration

År jordbruksfastighet---

Kungl. Maj :t må-----

(Föreslagen lydelse)

kända förändringar i äganderättsförhållandena

införas i fastighetslängd,

4) tillsända ägare eller därmed likställd

innehavare av skattepliktig

fastighet sådan underrättelse som

avses i 152 § tredje stycket,

5) efter samråd med fastighetstaxeringsnämndens

ordförande senast

den 10 februari under taxeringsåret

utfärda kungörelse om preliminärt

åsatta taxeringsvärden,

6) underskriva fastighetslängd

enligt 153 § tred je stycket,

7) till länsstyrelsen översända från

fastighetstaxeringsnämnd inkomna

deklarationer, utdrag av protokoll

och övriga handlingar senast den 31

mars samt fastighetslängderna på

den tid och i den ordning Kungl.

Maj:t föreskriver, ävensom

8) i den omfattning Kungl. Maj.t

eller länsstyrelse föreskriver, i övrigt

medverka vid taxeringsarbetet.

1 m o m. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som

avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller 4

mom. kommunalskattelagen, av fastighetens

ägare utan anmaning avgivas

deklaration (allmän fastighetsdeklaration).

Därest

fastighet innehaves av någon, som

enligt 47 § kommunalskattelagen är

att anse såsom ägare eller är i ägares

ställe skyldig att erlägga skatt

för garantibelopp för fastigheten,

skall vad nu sagts om ägare i stället

gälla sådan innehavare.

---fastställt formulär.

---och anskaffningskostnader.

— eller innehavaren.

• statistiskt ändamål.

139 §.

1 m o m. Till ledning vid allmän 1 m o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall lokal skatte- fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet

avlämna de till myndig- myndighet avlämna de till myndigheten,

enligt vad därom är särskilt heten, enligt vad därom är särskilt

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

stadgat, överlämnade lagfartsförteckningarna

för tiden från och med

den 1 juli året näst före det, då allmän

fastighetstaxering senast ägde

rum, till och med den 30 juni det år,

då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall----

143

2 mom. Före sammanträde, varom

i 144 § 1 mom. förmäles, har

landskamreraren att på grundval av

de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats,

och de upplysningar, som

eljest kunna vinnas, verkställa undersökning

rörande fastigheternas

allmänna saluvärde å länets landsbygd.

Länsstyrelsen äger kalla lämpligt

antal personer med ingående

kännedom om fastighetsvärdena att

därvid tillhandagå landskamreraren

med upplysningar.

144

1 m o m. Senast den 15 augusti

året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, skola

efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena

i fastighetstaxeringsnämnderna

å länets landsbygd, de ledamöter

i fastighetstaxeringsnämnd,

som av kommunalfullmäktige därtill

utsetts enligt 133 § 1 mom. sjätte

stycket, de ledamöter i sådan

nämnd, som utsetts av landstingskommunens

förvaltningsutskott,

ävensom fastighetstaxeringsombuden

sammanträda inför landskamreraren

å en eller flera lämpliga orter

för förberedande överläggningar rörande

tillämpningen av de allmänna

grunderna vid den förestående allmänna

fastighetstaxeringen; och

äger länsstyrelsen till dessa sammanträden

kalla jämväl andra personer,

vilka på grund av sin verksamhet eller

eljest kunna antagas äga sakkunskap

rörande fastighetsvärdena inom

länet eller delar därav eller ock särskilt

rörande värdering av skogsmark

och skog.

(Föreslagen lydelse)

stadgat, överlämnade avskrifterna av

lagfartsbevis för tiden från och med

den 1 juli året näst före det, då allmän

fastighetstaxering senast ägde

rum, till och med den 30 juni det år,

då uppgiften skall avlämnas.

---skall avlämnas.

2 in o m. Före sammanträde, varom

i 144 § 1 mom. förmäles, har

landskamreraren att på grundval av

de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats,

och de upplysningar, som

eljest kunna vinnas, verkställa undersökning

rörande fastigheters allmänna

saluvärde. Länsstyrelsen

äger kalla lämpligt antal personer

med ingående kännedom om fastighetsvärdena

att därvid tillhandagå

landskamreraren med upplysningar.

§•

1 in o in. Senast den 15 augusti

året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, skola

efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena

i fastighetstaxeringsnämnderna,

de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd,

som utsetts enligt 133

§ 1 mom. sjätte stycket, de ledamöter

i sådan nämnd, som utsetts av

landstingskommunens förvaltningsutskott,

ävensom fastighetstaxeringsombuden

sammanträda inför landskamreraren

på en eller flera lämpliga

orter för förberedande överläggningar

rörande tillämpningen av de

allmänna grunderna vid den förestående

allmänna fastighetstaxeringen;

och äger länsstyrelsen till dessa sammanträden

kalla jämväl andra personer,

vilka på grund av sin verksamhet

eller eljest kunna antagas

äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena

inom länet eller ock särskilt

rörande värdering av fastigheter.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

161

(Nuvarande lydelse)

Vid sådant sammanträde redogör

landskamreraren för priserna vid

försäljning av fastigheter inom länet

under tiden efter senaste allmänna

fastighetstaxering och för de slutsatser

beträffande fastigheternas allmänna

saluvärde, som enligt hans

mening kunna dragas av dessa priser,

så ock för övriga av honom kända

förhållanden av beskaffenhet att

inverka på nämnda värde. Därjämte

skall landskamreraren framlägga

jämlikt 143 § 1 mom. andra stycket

upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar,

ävensom, i den

mån så finnes erforderligt, förslag

till särskilda anvisningar jämväl i

andra hänseenden, såsom angående

redovisningen av olika ägoslag, värdesättning

av övrig mark och bete å

skogsmark samt enhetliga grunder

för taxeringen av annan fastighet

med mera. Avser sammanträdet

överläggning angående taxeringen

inom allenast viss del av länet, skola

redogörelserna och förslagen därefter

lämpas.

För sådana---------

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden

fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna

och övriga

anvisningar för fastighetstaxeringen

kommit fastighetstaxeringsombudet

och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

tillhanda och innan

nämnderna börja det egentliga

arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet,

efter samråd med

förste taxeringsintendenten angående

tid och plats, sammankalla

ordförandena och de av länsstyrelsen

och landstingskommunens för
-

(Föreslagen lydelse)

Vid sådant sammanträde redogör

landskamreraren för priserna vid

försäljning av fastigheter inom länet

under tiden efter senaste allmänna

fastighetstaxering och för de slutsatser

beträffande fastigheternas allmänna

saluvärde, som enligt hans

mening kunna dragas av dessa priser,

så ock för övriga av honom kända

förhållanden av beskaffenhet att

inverka på nämnda värde. Därjämte

skall landskamreraren framlägga

jämlikt 143 § 1 mom. andra stycket

upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar,

ävensom i behövlig

utsträckning upprättade förslag

till särskilda anvisningar i andra

hänseenden, såsom angående förfarandet

vid bestämmande av olika

delvärden samt enhetliga grunder

för taxeringen av såväl jordbruksfastighet

som annan fastighet med

mera. Avser sammanträdet överläggning

angående taxeringen inom allenast

viss del av länet, skola redogörelserna

och förslagen därefter lämpas,

för taxeringen.

3 mom. Har förste taxeringsintendenten

lämnat allmänna anvisningar

för taxeringsarbetets bedrivande,

skall han ofördröjligen insända dessa

till riksskattenämnden.

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden

fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna

och övriga

anvisningar för fastighetstaxeringen

kommit fastighetstaxeringsombudet

och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

tillhanda och innan

nämnderna börja det egentliga

arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet,

efter samråd med

förste taxeringsintendenten angående

tid och plats, sammankalla

ordförandena och de av länsstyrelsen

och landstingskommunens för
-

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

valtningsutskott utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnderna

inom sitt verksamhetsområde ävensom

de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder,

som enligt 133 §

1 mom. sjätte stycket utsetts att deltaga

i sådant sammanträde, till överläggningar

rörande det förestående

taxeringsarbetet. Vid överläggningarna

bör uppmärksamhet ägnas åt

åtgärder för befordrande av likformig

taxering samt åt spörsmål, som

kunna förväntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna

svårigheter.

(Föreslagen lydelse)

valtningsutskott utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnderna

inom sitt verksamhetsområde ävensom

de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder,

som enligt 133 §

1 mom. sjätte stycket utsetts att deltaga

i sådant sammanträde, till överläggningar

rörande det förestående

taxeringsarbetet. Även andra ledamöter

i nämnderna få kallas om särskilda

skäl föreligga. Vid överläggningarna

skall genomgång ske av förenämnda

anvisningar, särskilt de

däri angivna värdcringsgrunderna.

Uppmärksamhet skall ägnas åt åtgärder

för befordrande av likformighet

och rättvisa i taxeringen samt åt

lokala spörsmål, som kunna förväntas

vålla fastighetstaxeringsnämnderna

svårigheter.

147

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande

åligger huvudsakligen: 1

1) att tillhandahålla deklarationsblanketter

samt meddela den som

därom framställer begäran erforderliga

upplysningar om honom åliggande

deklarationsskyldighet och

sättet för dess fullgörande,

2) mottaga, ordna och granska

deklarationer, uppgifter och andra

handlingar,

3) vidtaga åtgärder för felande

deklarationers och andra uppgifters

införskaffande,

4) tillse att anmälda eller eljest

kända förändringar i avseende å

1 mom. Länsstyrelsen har att

vaka över att fastighetstaxering sarbetet

inom länet ordnas och bedrives

ändamålsenligt.

Det åligger förste taxering sintendenten

att övervaka fastighetstaxering

snämndernas och fastighetstaxeringsombudens

arbete samt att vid

behov lämna råd, upplysningar och

annat bistånd.

2 m o m.Fastighetstaxeringsnämn.

dens ordförande åligger huvudsakligen:
1)

att tillhandahålla deklarationsblanketter

samt meddela den som

därom framställer begäran erforderliga

upplysningar om honom åliggande

deklarationsskyldighet och

sättet för dess fullgörande,

2) mottaga och granska deklarationer,

uppgifter och andra handlingar,

3) vidtaga åtgärder för felande

deklarationers och andra uppgifters

införskaffande,

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

163

(Nuvarande lydelse)

äganderättsförhållandena bliva iakttagna

och införda i fastighetslängden,

5) kalla nämndens ledamöter till

sammanträde, leda nämndens arbete

samt vid sammanträdena föra ordet

och vara föredragande,

6) ombesörja förandet av nämndens

protokoll och längder samt övriga

göromål av expeditionell art,

samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande av honom åliggande

uppgifter må ordförande åtnjuta

biträde av personal, som för sådant

ändamål kan anvisas.

(Föreslagen lydelse)

4) kalla nämndens ledamöter till

sammanträde, leda nämndens arbete

samt vid sammanträdena föra ordet

och vara föredragande,

5) ombesörja förandet av nämndens

protokoll samt övriga göromål

av expeditionell art, samt

6) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande av honom åliggande

uppgifter må ordförande åtnjuta

biträde av personal, som för

sådant ändamål kan anvisas.

148

3 in o in. Förste taxeringsintendenten

eller av honom beordrad tjänsteman

äger närvara vid sammanträde

med fastighetstaxeringsnämnd till

fullgörande av vad honom åligger

enligt 172 §, jämförd med 59 §.

Fastighetstaxeringsombud äger--

3 m o m. Förste taxeringsintendenten

eller av honom beordrad

tjänsteman äger närvara vid sammanträde

med fastighetstaxeringsnämnd

till fullgörande av vad honom

åligger enligt 747 § 1 mom.

-------i besluten.

149

Vid fastighetstaxeringsnämndens

första sammanträde skall ordföranden,

innan taxeringsarbetet tager sin

början, avgiva noggrann redogörelse

ej mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden

fastställda enhetsvärden

och övriga värderingsgrunder,

såvitt distriktet berör, än

även rörande de köp av jordbruksfastighet

inom distriktet, som förekommit

under tiden efter senaste

allmänna fastighetstaxering, samt de

slutsatser beträffande fastigheternas

allmänna saluvärde i orten, som enligt

ordförandens mening kunna dragas

av de vid dessa köp tillämpade

priser. Finnas inom distriktet fastigheter

med skog, bör i redogörelsen

tillika lämnas upplysning rörande

det virkesförråd, som i medeltal per

hektar finnes inom länet eller vederbörlig

del därav, och dess fördelning

på trädslagsklasser och förrådsgrup
-

Vid fastighetstaxeringsnämndens

första sammanträde skall ordföranden,

innan taxeringsarbetet tager sin

början och i närvaro av fastighetstaxering

sombudet, avgiva noggrann

redogörelse för värderingsgrunder

och andra anvisningar, som fastighetspr

övning snämnden fastställt och

som berör distriktet samt de slutsatser

beträffande fastigheternas allmänna

saluvärde i orten, som enligt

ordförandens mening kunna dragas

av priser som tillämpats vid fastighetsköp

under tiden efter senaste

allmänna fastighetstaxering. Finnas

inom distriktet jordbruksfastigheter

med skog, skall i redogörelsen även

ingå upplysning rörande det virkesförråd,

som i medeltal per hektar

finnes inom det område av länet,

vari distriktet är beläget, samt virkesförrådets

fördelning på trädslagsklasser,

förrådsgrupper samt, i före
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

per samt, i förekommande fall, träd- kommande fall, trädslag inom samslag

ävensom rörande innehållet i ma område,

övrigt av de lokala skogsiaxeringsanvisningarna.

151 §.

Vad i--------- — beträffande fastighetstaxeringsnämnd.

Beslut må —------ ----

Ordföranden har att i fastighetslängden

angiva det värde, han ansett

böra föreslås, i de fall, då fastighetstaxering

snämndens beslut utfallit på

annat sätt.

Annan ledamot,---------

Av nämnden---- ----—--

--ifrågavarande taxering.

Anser ordföranden att värde bort

åsättas annorlunda än fastighetstaxeringsnämnden

beslutat, skall

han på deklaration eller därvid fogad

handling angiva det värde, han ansett

böra åsättas, ävensom i protokollet

anteckna de fall, i vilka detta

skett.

------av protokollet.

------till protokollet.

152

Fastighetstaxeringsnämndens arbete

bör taga sin början senast den

5 oktober året näst före taxeringsåret,

dock att vad nu sagts icke har

avseende å Stockholm. Arbetet skall

vara avslutat i länen senast den 25

mars och i Stockholm senast den 15

juni under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära

beslut om taxeringsvärden

skall föreligga färdigt senast den 25

januari under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande

skall senast den 31 sistnämnda

månad med allmänna posten

tillsända ägare eller därmed likställd

innehavare av skattepliktig

fastighet underrättelse om det för

fastigheten preliminärt upptagna

taxeringsvärdet. Underrättelsen skall

även innehålla upplysning, att ägaren

eller innehavaren av fastigheten

§•

Fastighetstaxeringsnämndens arbete

bör taga sin början senast den

5 oktober året näst före taxeringsåret.

Arbetet skall vara avslutat senast

den 25 mars under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära

beslut om taxeringsvärden

skall föreligga färdigt senast den 25

januari under taxeringsåret. Senast

påföljande dag skall nämndens ordförande

ha tillställt lokal skattemyndighet

samtliga fastighetsdeklarationer

för sådan längdföring, som avses

i 150 § 2 mom. Sedan denna längdföring

avslutats skall lokal skattemyndighet

så snart det kan ske återsända

deklarationerna till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall senast

den 31 januari underrätta ägare

eller därmed likställd innehavare

av skattepliktig fastighet om det för

fastigheten preliminärt upptagna

taxeringsvärdet. Underrättelsen skall

även innehålla upplysning, att ägaren

eller innehavaren av fastigheten

äger senast den 25 påföljande februari

till fastighetstaxeringsnämn
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 154 år 1968

165

(Nuvarande lydelse)

äger senast den 25 påföljande februari

till fastighetstaxeringsnämndens

ordförande avgiva skriftliga erinringar

mot förslaget ävensom att

särskild underrättelse om det slutliga

beslutet icke kommer att utsändas,

därest erinringar icke avgivas

eller det preliminärt upptagna taxeringsvärdet

oförändrat fastställes.

Därjämte skall underrättelsen innehålla

upplysning om vad som skall

iakttagas vid anförande av besvär

över fastighetstaxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen.

Sedan fastighetstaxering snämnden

preliminärt åsatt fastigheterna i distriktet

taxeringsvärden, skall fastighetslängden

under tio dagar viss

angiven tid på dagen hållas tillgänglig

inom kommunen å lämplig kommunal

expedition, med rätt för ägare

eller därmed likställd innehavare av

fastighet inom distriktet att på sätt

och inom tid, som i nästföregående

stycke stadgas, avgiva erinringar,

åliggande det ordföranden att sådant

i vederbörlig ordning kungöra.

(Föreslagen lydelse)

dens ordförande avgiva skriftliga

erinringar mot förslaget ävensom att

särskild underrättelse om det slutliga

beslutet icke kommer att utsändas,

därest erinringar icke avgivas

eller det preliminärt upptagna taxeringsvärdet

oförändrat fastställes.

Därjämte skall underrättelsen innehålla

upplysning om vad som skall

iakttagas vid anförande av besvär

över fastighetstaxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen.

Sedan de i fastighetstaxeringsdistrikt

preliminärt åsatta taxeringsvärdena

blivit upptagna i fastighetslängden

skall denna, efter kungörelse

enligt 135 a § 5), under tio dagar

viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig

inom vederbörande kommun

på lämplig kommunal expedition,

med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom

distriktet att på sätt och inom tid,

som i nästföregående stycke stadgas,

avgiva erinringar.

Lokal skattemyndighet skall så

snart det kan ske efter den 25 februari

översända fastighetslängden

till fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

153 §.

Sedan tiden---------

Nämndens beslut skola, där de

skilja sig från de preliminära besluten,

antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängden underskrives,

sedan taxeringarna slutligt fastställts,

av fastighetstaxeringsnämndens

ordförande och de ledamöter,

som utsetts att justera nämndens

protokoll.

-----besluta härom.

Nämndens beslut skola, där de

skilja sig från de preliminära besluten,

antecknas i protokollet. Utdrag

av detta skall därefter tillställas lokal

skattemyndighet.

När taxeringarna slutligt fastställts

skall fastighetstaxeringsnämndens

ordförande ofördröjligen

meddela lokal skattemyndighet samt

återsända fastighetslängden och fastighetsdeklarationerna.

Lokal skattemyndighet

antecknar det slutliga

beslutet i de fall då det skiljer sig

från det preliminära i fastighetslängden,

och underskriver därefter

längden.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

154

2 inom. Senast den 31 mars eller

vad angår Stockholm den 21 juni

skall fastighetstaxeringsnämndens

ordförande till länsstyrelsen insända

fastighetsdeklarationcrna och övriga

handlingar ävensom fastighetstaxeringsnämndens

protokoll. Fastighetslängderna

skola avlämnas å den

tid och i den ordning, Kungl. Maj:t

föreskriver.

3 mom. Fastighetslängderna i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift,

skola vara att tillgå för landskamreraren,

taxeringsintendent och fastighetsprövningsnämnden

samt i den

ordning, Kungl. Maj:t föreskriver,

utom vad angår Stockholm, offentligen

framläggas inom vederbörande

kommun under minst 14 dagar före

den 15 maj under taxeringsåret.

2 m o in. Senast den 31 mars skall

fastighetstaxeringsnämndens ordförande

till länsstyrelsen insända fastighetstaxeringsnämndens

protokoll

och övriga handlingar.

3 m o in. Fastighetslängderna i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift,

skola i den ordning, Kungl. Maj:t

föreskriver, offentligen framläggas

inom vederbörande kommun under

minst 14 dagar före den 15 maj under

taxeringsåret.

155 §.

(Denna paragraf har upphört att Kungl. Maj.t äger meddela de närgälla

1964.) mare föreskrifter angående fastig
hetstaxeringsnämnds

arbete, som må

erfordras utöver vad denna förordning

innehåller.

160

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds

arbete skall vara avslutat

senast den 31 oktober under taxeringsåret,

i Stockholm den 30 november.

§•

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds

arbete skall vara avslutat

senast den 31 oktober under taxeringsåret.

163 §.

1 m o in. Över beslut---— -----— vederbörande kommun.

Besvären skola----------prövningsnämndens kansli.

Besvären skola vara inkomna Besvären skola vara inkomna se
i

länen senast den 15 maj under nast den 15 maj under taxeringstaxeringsåret

och året.

i Stockholm senast den 10 augusti

under taxeringsåret.

172 §.

Utöver vad------allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom.

2 och 3 mom. ävensom 17—19 §§ ävensom 17—19 §§ med för taxemed

för taxeringsnämnder och prov- ringsnämnder och prövningsnämnningsnämnder

gemensamma bestäm- der gemensamma bestämmelser samt

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

167

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

melser samt med föreskrifter om

riksskattenämnden in. in.,

2) 46 § angående-------

3) 47—50 §§ angående gemensamma

bestämmelser rörande deklarationer

och andra uppgifter, dock

att samtliga ledamöter av vederbörande

beskattningsnämnd, så ock

konsulent för taxering av vattenfallsfastighet

äga deltaga i granskningen

av deklarationer och uppgifter, som

avlämnats till ledning vid allmän

fastighetstaxering,

4) 59 och 72 §§ angående taxeringsnämndernas

verksamhet,

med föreskrifter om riksskattenämnden

in. in.,

myndighet in. in.,

3) 47 -50 §§ angående gemensamma

bestämmelser rörande deklarationer

och andra uppgifter, dock

att samtliga ledamöter av fastighetstaxeringsnämnd,

så ock konsulent

för taxering av vattenfallsfastighet

äga deltaga i granskningen av deklarationer

och uppgifter, som avlämnats

till ledning vid allmän fastighetstaxering,

5) 123—125 §§------viten, samt

6) 126—128 §§------särskilda föreskrifter.

— skall iakttagas.

173 §.

1 m o m. Bestämmelserna-----

1) Vad i-------av vattenfallsfastighet.

2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas 2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas

skall hava avseende å skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 §

2 mom. inkallats av länsstyrelsen

för meddelande av upplysningar,

de personer, som till sammanträde

enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt

inkallats av länsstyrelsen eller

till sammanträde enligt 145 § inkallats

efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse

inställt sig till sådant samman
1

eller

de personer, som jämlikt 143 §

2 mom. inkallats av länsstyrelsen

för meddelande av upplysningar,

de personer, som till sammanträde

enligt 144 § 1 mom. särskilt inkallats

av länsstyrelsen eller till

sammanträde enligt 145 § inkallats

efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse

inställt sig till sådant sammanträde,

varom förmäles i 144 § 1 mom.

eller 145 §, samt

de personer, som inställt sig på

vederbörlig kallelse enligt 158 § andra

stycket.

träde, varom förmäles i 144

2 mom. eller 145 §, samt

de personer, som inställt sig på

vederbörlig kallelse enligt 158 § andra

stycket.

3) Vad i------i fastighetsprövningsnämnd.

2 m o in. I 165 § 2 mom.------av Kungl. Maj :t.

Angående gottgörelse av statsmedel

för verkställande av undersökning,

varom i 159 § förmäles, förordnar

Kungl. Maj.t.

174 §.

Särskild fastighetstaxering verk- 1 mom. För särskild fastighetsställes

inom varje lokalt taxerings- taxering skola finnas s ä r s k i ldistrikt

av distriktets lokala taxe- da fastighetstaxering sringsnämnd.

Dock må länsstyrelsen n ä in n d e r.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

vid uppdelning av kommun i lokala

taxerings distrikt förordna, att vid

särskild fastighetstaxering annan indelning

skall tillämpas än som föreskrives

för årlig taxering i övrigt.

(Föreslagen lydelse)

Särskild fastighetstaxerings
nämnds

verksamhetsområde är

särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.

Sådant distrikt

skall utgöras av kommun eller del

av kommun. När särskilda skäl äro

därtill, må dock två eller flera kommuner

sammanföras till ett särskilt

fastighetstaxering sdistrikt. Indelning

i distrikt verkställes av länsstyrelsen

senast den 30 november året näst

före taxeringsåret.

2 m o m. Ordförande i särskild

fastighetstaxering snämnd förordnas

av länsstyrelsen i samband med indelning

i särskilda fastighetstaxering

sdistrikt. Därvid utses tillika eu

person att i egenskap av kronoombud

vara ledamot i nämnden.

Övriga ledamöter väljas på sätt i

3 mom. stadgas under december månad

för nästfoljande år.

3 m o m. Val av ledamöter i särskild

fastighetstaxeringsnämnd verkställes

av fullmäktige i den kommun

där distriktet är beläget. Består särskilt

fastighetstaxerings distrikt av

mer än en kommun, skall länsstyrelsen

bestämma hur många ledamöter

som skall väljas inom de olika

kommunerna.

Antalet valda ledamöter i den särskilda

fastighetstaxeringsnämnden

skall utgöra minst tre och högst åtta.

Består särskilt fastighetstaxeringsdistrikt

av mer än en kommun, skall

minst en ledamot väljas för varje

kommun.

För envar av de valda ledamöterna

skall utses en suppleant.

Om utgången av val skall den som

därvid fört ordet omedelbart underrätta

länsstyrelsen, ordföranden i

den särskilda fastighetstaxeringsnämnden

och de valda.

Vad i 6 § b mom. stadgas om besvär

över val av ledamöter och suppleanter

i taxeringsnämnd skall i tilllämpliga

delar gälla om besvär över

val av ledamöter och suppleanter i

särskild fastighetstaxeringsnämnd.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

169

(Nuvarande lydelse)

Vad i denna förordning är stadgat

rörande taxeringsnämndernas och

prövningsnämndernas verksamhet

beträffande taxeringen för inkomst

och förmögenhet, så ock för sådan

taxering meddelade gemensamma

bestämmelser rörande deklarationer

och andra uppgifter ävensom föreskrifterna

om riksskattenämnden,

de särskilda föreskrifterna i 126—

128 §§ samt bestämmelserna om

viten i 123—125 §§ och om kostnader

för taxeringsarbetet i 129 §,

130 § och 173 § 2 mom. skola äga

motsvarande tillämpning med avseende

å handhavandet av särskild

fastighetstaxering i den mån icke här

nedan annorlunda stadgas.

(Föreslagen lydelse)

4 in o in. Vad i denna förordning

är stadgat rörande taxeringsnämndernas

och prövningsnämndernas

verksamhet beträffande taxeringen

för inkomst och förmögenhet, så ock

för sådan taxering meddelade gemensamma

bestämmelser rörande

deklarationer och andra uppgifter

ävensom föreskrifterna om riksskattenämnden,

de särskilda föreskrifterna

i 126—128 §§ samt bestämmelserna

om viten i 123—125 §§ och

om kostnader för taxeringsarbetet i

129 §, 130 § och 173 § 2 mom. skola

äga motsvarande tillämpning med

avseende å handhavandet av särskild

fastighetstaxering i den mån icke

här nedan annorlunda stadgas.

177

1 in o in. Under de år, då särskild

fastighetstaxering skall äga rum, har

taxeringsnämnden att, så fort ske

kan, företaga sådan taxering. Nämnden

har därvid att för varje fastighet,

å vilken jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde

skall sättas, besluta till

vilket belopp det nya värdet skall

upptagas. För övriga taxering underkastade

fastigheter skola nästföregående

års taxeringsvärden oförändrade

upptagas.

Taxeringsnämnden har jämväl att

pröva hos nämnden gjorda framställningar

om sådant särskilt angivande

av värden å olika i taxeringsenhet

ingående fastigheter eller delar

av fastigheter, varom i 8 § sista

stycket kommunalskattelagen förmäles.

2 m o m. För varje lokalt taxeringsdistrikt

eller, om sådant distrikt

består av mer än en kommun, för

varje kommun skall föras en längd

över taxeringen av fastigheter (f a stighetslängd).

De beslutade

taxeringarna skola upptagas i längden.

För varje fastighet, som taxe
-

1 m o in. Under de år, då särskild

fastighetstaxering skall äga rum, har

den särskilda fastiglietstaxeringsnämnden

att, så fort ske kan, företaga

sådan taxering. Nämnden har

därvid att för varje fastighet, på vilken

jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen

nytt taxeringsvärde

skall sättas, besluta till vilket belopp

det nya värdet skall upptagas.

För övriga taxering underkastade

fastigheter skola nästföregående års

taxeringsvärden oförändrade upptagas.

Den särskilda fastighetstaxeringsnämnden

har jämväl alt pröva hos

nämnden gjorda framställningar om

sådant särskilt angivande av värden

på olika i taxeringsenhet ingående

fastigheter eller delar av fastigheter,

varom i 8 § sista stycket kommunalskattelagen

förmäles.

2 in o in. För varje särskilt fastighet

staxering sdistrikt eller, om sådant

distrikt består av mer än en

kommun, för varje kommun skall

lokal skattemyndighet föra en längd

över taxeringen av fastigheter (f a stighetslängd).

De beslutade

taxeringarna skola upptagas i läng
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

ras, angivas taxeringens belopp och

namnet å den som vid taxeringsårets

ingång varit ägare till fastigheten.

3 m o m. Har taxeringsnämnden

åsatt fastighet nytt taxeringsvärde

eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,

med avvikelse

från vad som under nästföregående

(Föreslagen lydelse)

den. För varje fastighet, som taxeras,

angivas taxeringens belopp och

namnet på den som vid taxeringsårets

ingång varit ägare till fastigheten.

3 m o m. Har den särskilda fastighetstaxeringsnämnden

åsatt fastighet

nytt taxeringsvärde eller jämlikt

8 § sista stycket kommunalskattelagen,

med avvikelse från vad som

under nästföregående taxeringsår

varit gällande, fördelat taxeringsvärde

på olika i taxeringsenhet ingående

fastigheter eller delar av fastigheter

eller har nämnden avslagit

framställning om vidtagande av nu

omförmäld taxeringsåtgärd, skall

taxeringsår varit gällande, fördelat

taxeringsvärde å olika i taxeringsenhet

ingående fastigheter eller delar

av fastigheter eller har taxeringsnämnden

avslagit framställning om

vidtagande av nu omförmäld taxeringsåtgärd,

skall underrättelse om

taxeringsnämndens beslut sändas

till fastighetens ägare eller därmed

likställd innehavare ävensom, därest

annan än ägaren eller innehavaren

är skyldig att erlägga skatt för garantibelopp

för fastigheten, till denne.

Om sådan------motsvarande tillämpning.

4 m o m. Samtliga ledamöter av 4 m o m. Samtliga ledamöter av

taxeringsnämnd må deltaga i gransk- särskild fastighetstaxeringsnåmnd

ningen av särskild fastighetsdeklara- må deltaga i granskningen av särtion.

underrättelse om nämndens beslut

sändas till fastighetens ägare eller

därmed likställd innehavare ävensom,

därest annan än ägaren eller

innehavaren är skyldig att erlägga

skatt för garantibelopp för fastigheten,

till denne.

granskningen av

skild fastighetsdeklaration.

178 §.

1 m o m. Taxering, som till följd

av prövningsnämnds beslut tillkommit

eller blivit fastställd annorlunda

än taxeringsnämnden bestämt, skall

antecknas i vederbörlig fastighetslängd.

179

1 m o m. Över beslut av taxeringsnämnd

rörande särskild fastighetstaxering

må besvär anföras hos

prövningsnämnden i länet

1) av ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer,

2) av vederbörande kommun,

samt

3) av taxeringsintendent.

1 in o in. Taxering, som till följd

av prövningsnämnds beslut tillkommit

eller blivit fastställd annorlunda

än den särskilda fastighetstaxeringsnämnden

bestämt, skall antecknas

i vederbörlig fastighetslängd.

1 in o m. Över beslut av särskild

fastighetstaxeringsnämnd må besvär

anföras hos prövningsnämnden i

länet

1) av ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer,

2) av Aederbörande kommun,

samt

3) aAOaxeringsintendent.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

171

(Nuvarande lydelse)

180

1 in o m. Besvär över —■ ----

Besvär till kammarrätten må endast

innefatta fullföljande helt eller

delvis av yrkande, som klaganden

framställt hos prövningsnämnden.

Har denna ändrat taxeringsnämnds

beslut utan att yrkande därom framställts

av klaganden, må besvären

till kammarrätten icke innefatta

längre gående yrkande än taxeringens

bestämmande i enlighet med

taxeringsnämndens beslut.

(Föreslagen lydelse)

§•

■---av honom.

Besvär till kammarrätten må endast

innefatta fullföljande helt eller

delvis av yrkande, som klaganden

framställt hos prövningsnämnden.

Har denna ändrat särskild fastighetstaxeringsnämnds

beslut utan att

yrkande därom framställts av klaganden,

må besvären till kammarrätten

icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande

i enlighet med den särskilda fastighetstaxeringsnämndens

beslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Förordningens bestämmelser

gäller dock dessförinnan i fråga om åtgärder, som behövs för

förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

4:o) Fastighets taxeringskommittéernas förslag till förordning om ändring

i förordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet (nr 357)

Härigenom förordnas, att 5, 6, 10 och 13 §§ förordningen den 14 juni 1933

om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Då framställning, som i 4 § sägs,

inkommit till där omförmäld myndighet,

skola vid framställningen fogas

dels utdrag av senast upprättade

fastighetslängd i vad fastigheten angår

dels ock den rörande fastigheten

senast avlämnade fastighetsdeklarationen,

där denna är för myndigheten

tillgänglig. Har det fastigheten

senast åsatta taxeringsvärdet ändrats

efter besvär över fastighetsprövningsnämndens

eller länsprövningsnämndens

beslut, skall jämväl av
-

§■

Då framställning, som i 4 § sägs,

inkommit till där omförmäld myndighet,

skola vid framställningen fogas

dels utdrag av senast upprättade

fastighetslängd i vad fastigheten angår

dels ock den rörande fastigheten

senast avlämnade fastighetsdeldarationen,

där denna är för myndigheten

tillgänglig. Har det fastigheten

senast åsatta taxeringsvärdet ändrats

efter besvär över fastighet sprövningsnämndens

eller prövningsnämndens

beslut, skall jämväl av
-

1 Senaste lydelse av 5 § se 1943:858, av 6 § se 1957:69 samt av 10 och 13 §§ se 1964:799.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. May.ts proposition nr 15''i år 1968

(Nuvarande lydelse)

skrift av det i anledning av besvären

meddelade utslaget biläggas framställningen.

Handlingarna skola därefter

ofördröjligen överlämnas till

ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden

för det distrikt, där fastigheten

är belägen, eller, om denna

nämnd avslutat sin verksamhet, till

ordföranden i vederbörande lokala

taxeringsnämnd; och åligger det ordföranden

att skyndsamt ombesörja

den utredning, som för framställningens

prövning anses erforderlig.

(Föreslagen lydelse)

skrift av det i anledning av besvären

meddelade utslaget biläggas framställningen.

Handlingarna skola därefter

ofördröjligen överlämnas till

ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden

för det distrikt, där fastigheten

är belägen, eller, om denna

nämnd avslutat sin verksamhet, till

ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden;

och åligger

det ordföranden att skyndsamt ombesörja

den utredning, som för

framställningens prövning anses erforderlig.

Efter förberedande behandling,

som i 5 § sägs, skali ärendet anmälas

vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden

eller, om denna

avslutat sin verksamhet, hos taxeringsnämnden,

som för ändamålet

må sammanträda jämväl efter det

dess arbete i övrigt avslutats. Det

åligger nämnden att efter sorgfällig

prövning föreslå preliminärt taxeringsvärde

för fastigheten.

Efter förberedande behandling,

som i 5 § sägs, skall ärendet anmälas

vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden

eller, om denna

avslutat sin verksamhet, hos den

särskilda fastighetstaxeringsnämnden,

som för ändamålet må sammanträda

jämväl efter det dess arbete i

övrigt avslutats. Det åligger nämnden

att efter sorgfällig prövning fö
-

Nämndens beslut

Protokollet skall -

resla preliminärt taxeringsvärde för

fastigheten.

--till protokollet.

— prövningsnämndens kansli.

10 §.

Beslut om------finnes infört.

Underrättelse om gällande preliminära

taxeringsvärden skall tillika

årligen av överståthållarämbetet och

länsstyrelserna lämnas ordförandena

i fastighetstaxeringsnämnderna

eller de lokala taxeringsnämnderna,

envar såvitt angår fastigheter inom

nämndens distrikt. Sådan underrättelse

skall avsändas, de år då allmän

fastighetstaxering äger rum, före januari

månads utgång och övriga år

senast den 15 februari.

13

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd

eller i lokal taxeringsnämnd

så ock av överståthållarämbetet eller

Underrättelse om gällande preliminära

taxeringsvärden skall tillika

årligen av länsstyrelserna lämnas

ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

eller de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna,

envar såvitt

angår fastigheter inom nämndens

distrikt. Sådan underrättelse

skall avsändas, de år då allmän fastighetstaxering

äger rum, före januari

månads utgång och övriga år

senast den 15 februari.

§•

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd

eller i särskild fastighetstaxeringsnämnd

så ock av länssty
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

länsstyrelse förordnad ledamot i sådan

nämnd må för på honom ankommande

göromål enligt denna

förordning, där så finnes skäligt, åtnjuta

särskild ersättning av statsmedel

med belopp, som efter förslag

av överståthållarämbetet eller länsstyrelsen

bestämmes av fastighetsprövningsnämnden

eller länsprövningsnämnden

nnder iakttagande av

de särskilda föreskrifter rörande disposition

av medel för ändamålet,

Kungl. Maj :t må finna nödigt meddela.

Om ersättning till sakkunnig,

som biträtt vid uppskattningen, gäller

vad i 129 § 3 och 5 mom. taxeringsförordningen

sägs. Av landsting

eller kommun vald ledamot i beskattningsnämnd,

som deltagit i sammanträde

enligt 6 §, må uppbära ersättning

efter vad i 130 § taxeringsförordningen

är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

relse förordnad ledamot i sådan

nämnd må för på honom ankommande

göromål enligt denna förordning,

där så finnes skäligt, åtnjuta

särskild ersättning av statsmedel

med belopp, som efter förslag avlänsstyrelsen

bestämmes av fastighetsprövningsnämnden

eller prövningsnämnden

under iakttagande av

de särskilda föreskrifter rörande

disposition av medel för ändamålet,

Kungl. Maj :t må finna nödigt meddela.

Om ersättning till sakkunnig,

som biträtt vid uppskattningen, gäller

vad i 129 § 3 och 5 mom. taxeringsförordningen

sägs. Av landsting

eller kommun vald ledamot i

fastighetstaxeringsnämnd eller särskild

fastighetstaxeringsnämnd, som

deltagit i sammanträde enligt 6 §,

må uppbära ersättning efter vad i

130 § taxeringsförordningen är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Författningsförslag .............................................. 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 25 oktober 1968 ...................... 27

Inledning .................................................... 27

Allmänna synpunkter m. in..................................... 28

Fastighetstaxeringens betydelse ................................ 28

Statistik- och kostnadsuppgifter................................ 30

Propositionens uppläggning m. in............................... 31

Synpunkter i vissa särskilda frågor av allmänt intresse.............. 32

Det skatterättsliga fastighetsbegreppet ........................ 32

Beskattningsnaturen......................................... 33

Köpeskillingsstatistiken .................................... 36

Enhetsvärden för jordbruksfastighet .......................... 41

Avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket .................. 45

En- och tvåfamilj sfastigheter ................................ 46

Flerfamiljs- och affärsfastigheter.............................. 50

Industrifastigheter.......................................... 55

Vissa andra värderingsfrågor.................................. 58

Klassificering av fastighetstyper.............................. 61

Utformningen av längder och deklarationer .................... 63

Centrala utredningar och anvisningar.......................... 65

Specialister på fastighetstaxering inom länsstyrelserna............ 66

Frågor som rör grunderna för taxering av fastighet .................. 67

Terminologi ................................................ 67

Nuvarande ordning ........................................ 67

Kommittéförslaget ........................................ 67

Remissyttrandena.......................................... 68

Departementschefen........................................ 69

Taxering av jordbruksfastighet, m. m........................... 70

Nuvarande ordning ........................................ 70

Kommittéförslaget ........................................ 72

Jordbruksvärde.......................................... 73

Skogsbruksvärde ........................................ 75

Övervärde från bebyggelsesynpunkt ........................ 82

Remissyttrandena.......................................... 85

Departementschefen........................................ 94

Frälseränta ................................................ 100

Nuvarande ordning ........................................ 100

Kommittéförslaget ........................................ 100

Remissyttrandena.......................................... 100

Departementschefen........................................ 100

Gemensamhetsanläggning...................................... 101

Nuvarande ordning ........................................ 101

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 175

Kommittéförslaget ........................................ 102

Remissyttrandena.......................................... 102

Departementschefen........................................ 103

Frågor som rör särskild fastighetstaxering in. m..................... 104

Nuvarande ordning ........................................ 104

Kommittéförslaget ........................................ 105

Remissyttrandena.......................................... 107

Departementschefen........................................ 110

Taxeringsförfarandet vid allmän fastighetstaxering .................. 112

Taxering av försvar sfastigheter, m. m........................... 112

Nuvarande ordning ........................................ 112

Kommittéförslaget ........................................ 112

Remissyttrandena.......................................... 112

Departementschefen........................................ 115

Längdföring och sortering av fastighetsdeklarationer, m. m........... 116

Förande av fastighetslängd och sortering av deklarationer, in. m..... 116

Nuvarande ordning ...................................... 116

Kommittéförslaget ...................................... 117

Remissyttrandena........................................ 119

Departementschefen...................................... 121

Förande av kontrollängd.................................... 124

Nuvarande ordning ...................................... 124

Kommittéförslaget ...................................... 125

Remissyttrandena........................................ 126

Departementschefen...................................... 127

Andra längdföringsfrågor.................................... 128

Nuvarande ordning ........................................ 128

Kommittéförslaget ........................................ 128

Remissyttrandena.......................................... 129

Departementschefen........................................ 130

Skilda regler vid taxeringen i städer och på landsbygden, specialbestämmelser

för Stockholm, m. m............................. 131

Nuvarande ordning ........................................ 131

Kommittéförslaget ........................................ 132

Remissyttrandena.......................................... 134

Departementschefen........................................ 134

Taxeringsorganisationen vid allmän fastighetstaxering m. m........... 137

Fastighetstaxeringsombuden .................................. 137

Nuvarande ordning ........................................ 137

Kommittéförslaget ........................................ 137

Remissyttrandena.......................................... 138

Departementschefen........................................ 140

Kursverksamhet .............................................. 142

Nuvarande ordning ........................................ 142

Kommittéförslaget ........................................ 142

Remissyttrandena....................................... 144

Departementschefen........................................ 144

Hemställan .................................................. 145

Bilaga Fastighetstaxeringskommittéernas författningsförslag .......... 146

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 6804 52

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1968:72 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalslcattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten