Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m

1968-10-31 · 64 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:161, Med förslag till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

1

Nr 161

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. mgiven

Stockholms slott den 31 oktober 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m. m. upphör att gälla vid utgången av år 1968. I propositionen

föreslås en ny lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, in. m.

Lagen innebär bl. a. att förskott på avgift för upplåtelse av bostadsrätt inte

får uppbäras utan att ekonomisk plan över bostadsrättsföreningens verksamhet

upprättats och mottagits av länsstyrelsen samt betryggande säkerhet

ställts hos länsstyrelsen för fullgörande av den skyldighet att återbära uppburet

förskott som kan uppkomma.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 161

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

Förslag

till

Lag

om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Innan bostadsrätt blivit upplåten i den ordning som anges i lagen den

25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar, får förskott på avgift

eller annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt ej uppbäras utan tillstånd

enligt denna lag.

Har förskott uppburits utan tillstånd, skall förskottet genast återbäras.

2 §•

Tillstånd som avses i 1 § lämnas av länsstyrelsen i det län där föreningens

styrelse har sitt säte. Tillstånd skall lämnas, om ekonomisk plan som avses

i 11 § lagen om bostadsrättsföreningar mottagits av länsstyrelse och betryggande

säkerhet ställts hos länsstyrelsen för fullgörande av skyldighet att

återbära förskott.

Närmare föreskrifter om säkerhet meddelas av Konungen eller av myndighet,

som Konungen bestämmer.

3 §•

Förening, som ej är bostadsrättsförening, eller aktiebolag får ej upplåta

andelsrätt, varmed följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet

som är avsedd att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom bostad.

Träffas i strid mot vad som sagts nu vid upplåtelse av lägenhet förbehåll

om förvärv av sådan andelsrätt, är förbehållet ej gällande mot den till

vilken lägenheten upplåtits.

4 §•

Den som bryter mot 1 § första stycket eller upplåter andelsrätt i strid mot

3 § dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1. Har bostadsrättsförening före nämnda dag sökt eller erhållit tillstånd

enligt 4 § andra stycket lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m. att uppbära förskott å avgift eller

annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt, gäller äldre lag i fråga om förskott

till föreningen. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, statens

hyresråd får dock meddela särskilda bestämmelser om handläggningen

av ärenden som på grund av vad som sagts nu skall handläggas enligt äldre

lag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

3

2. Bestämmelsen i 3 § utgör ej hinder för förening eller aktiebolag, som

före lagens ikraftträdande ägt upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att

för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörigt

hus, att upplåta andelsrätt avseende lägenhet i huset.

I annat fall än som avses i första stycket äger förening eller bolag, som

före lagens ikraftträdande drivit verksamhet i vilken ingår upplåtelse av

andelsrätt som avses i 3 §, efter tillstånd av länsstyrelsen fortsätta sin verksamhet.

Har föreningen eller bolaget ingivit ansökan härom före ikraftträdandet,

får verksamheten fortsättas i avvaktan på beslutet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 4 oktober 1968.

Närvarande:

Statsråden Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftningen angående

bostadsrättskontroll och anför.

Inledning

Med bostadsrättsförening avses ekonomisk förening som har till ändamål

att i föreningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter

under nyttjanderätt för obegränsad tid. Den rätt inom föreningen, som

på grund av sådan upplåtelse tillkommer medlem, kallas bostadsrätt. De

grundläggande bestämmelserna för bostadsrättsföreningar och deras verksamhet

ges i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar

(den s. k. bostadsrättslagen).

Vid sidan om bostadsrättslagen gäller lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (den s. k. kontrollagen).

Lagen tillkom som komplement till lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering in. in. (den s. k. hyresregleringslagen) och är avsedd

att förhindra att hyresregleringen kringgås. Kontrollagen är också direkt

knuten till hyresregleringslagen på det sättet att lagen är tillämplig bara

i orter där hyresregleringslagen gäller. I anslutning till den avveckling av

hyresregleringen, som skett sedan år 1956, har kontrollagen således upphört

att gälla i ett betydande antal orter i landet. Lagen gällde ursprungligen

t. o. m. den 30 september 1943 men giltighetstiden har successivt förlängts.

Genom lag den 15 december 1967 (nr 887) har giltighetstiden för lagen senast

förlängts t. o. m. den 31 december 1968.

Med hänsyn till de stora förändringar som efter bostadsrättslagens tillkomst

skett på det område som regleras i lagen bemyndigades chefen för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

justitiedepartementet den 12 januari 1962 att tillkalla sakkunniga1 för att

göra en översyn av bostadsrättslagstiftningen. Vid utredningen skulle enligt

direktiven bl. a. uppmärksamhet ägnas åt frågan hur erforderlig trygghet

skall skapas för bostadsrättshavarna och hur dessas förhållande inbördes

och till föreningen lämpligen bör regleras. Vidare borde utredningen överväga,

i vilken utsträckning kontroll från det allmännas sida är erforderlig

beträffande särskilt bostadsrättsföreningarnas tillkomst och hur kontrollen

över huvud lämpligen bör anordnas. I direktiven betonades också att rättsreglerna

bör förebygga uppkomsten av ekonomiskt osunda bostadsrättsföreningar

och möjliggöra en rationell bostadskooperativ verksamhet. De sakkunniga,

som antog benämningen bostadsrättskommittén, avgav den 20 oktober

1967 promemoria med förslag till åtgärder som kan vara erforderliga

om kontrollagen upphör att gälla (Stencil Ju 1967:13). Förslaget är avsett

att träda i kraft i samband med en slutlig avveckling av hyresregleringslagen.

I promemorian behandlas tre huvudfrågor, nämligen kontrollen av upplåtelse

av bostadsrätt och den till detta spörsmål anknutna frågan om uppbärande

av förskott på avgift för bostadsrätt, kontrollen av överlåtelse av bostadsrätt

och frågan om förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.

Kommittén föreslår nya regler för kontroll av rätten att uppbära

förskott på avgift samt förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.

Någon i lag reglerad kontroll av upplåtelse av bostadsrätt i övrigt

eller av överlåtelse av bostadsrätt finner kommittén inte behövlig vid sidan

om bestämmelserna i bostadsrättslagen. Förslaget är utformat som ändringar

i bostadsrättslagen. Det torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga 1.

Kommitténs förslag är, såvitt rör regleringen av rätten att uppbära förskott

på avgift för bostadsrätt, inte enhälligt. Ledamöterna Leo och Svenning

har i avgiven reservation förklarat sig inte kunna biträda kommitténs

uttalande i denna fråga och har framlagt eget förslag. Förslaget torde få

fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Yttrande över promemorian har efter remiss avgetts av Svea hovrätt,

hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium, bostadsstyrelsen, statens

hyresråd, statens personalbostadsdelegation, överståthållarämbetet (ÖÄ),

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Värmlands och Norrbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga

1 Hovrättspresidenten Maths Heuman, tillika ordförande, numera verkställande direktören

i Svenska riksbyggen Gösta Blomqvist, numera statsrådet Lennart Geijer, verkställande

direktören i Svenska byggnadsentreprenörföreningen Sten Källenius, direktören i

HSB:s riksförbund Gunnar Leo och numera lagmannen Folke Nyquist. Sedan Heuman

entledigats från uppdraget tillkallades den 29 juni 1964 regeringsrådet Hans-Fredrik Ringdén

som sakkunnig och tillika ordförande. Geijer entledigades från sitt uppdrag den 19

december 1966 och samma dag förordnades riksdagsledamoten Eric Svenning till ny sakkunnig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästernas sparkasse-

och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Svenska riksbyggen,

Byggnadsfirman Anders Diös AB, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet, Näringslivets byggnadsdelegation, AB

Bostadsgaranti, Sveriges kommunalekonomiska förening, Stockholms bostadsföreningars

centralförening ek.för., Stockholms Kooperativa bostadsförening

ek.för., Samarbetsdelegationen för främjande av bostadsanskaffning

åt statsanställda i Stockholm, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges

akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges advokatsamfund,

Svenska bankföreningen, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska

bostadskreditkassan, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska

byggnadsingenjörers riksförbund. Yttrande har även inkommit från HSB:s

Bostadsrättsförening östberga.

Av kommerskollegium har överlämnats yttranden av ett antal handelskammare.

Vidare har yttranden överlämnats, av ÖÄ från stadskollegiet i

Stockholm, av länsstyrelsen i Stockholms län från drätselkamrarna i Norrtälje,

Solna och Södertälje, av länsstyrelsen i Uppsala län från drätselkammaren

i Uppsala, av länsstyrelsen i Kalmar län från drätselkammaren i Kalmar,

av länsstyrelsen i Malmöhus län från drätselkammaren i Malmö, av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från stadsfullmäktige i Göteborg,

av länsstyrelsen i Värmlands län från drätselkammaren i Karlstad samt av

länsstyrelsen i Norrbottens län från drätselkamrarna i Luleå och Kiruna.

SACO har överlämnat yttrande från Sveriges Juristförbund. Vid åtskilliga

av nu angivna yttranden har fogats yttranden från olika nämnder och

tjänstemän.

Kommitténs förslag och remissyttrandena

Kontroll av upplåtelse av bostadsrätt. Uppbärande av förskott på

avgift för bostadsrätt

Gällande rätt m. m. Bestämmelser om upplåtelse av bostadsrätt finns i en

särskild avdelning i bostadsrättslagen (17—22 §§). Upplåtelse får bara ske

åt föreningsmedlem och inte äga rum i annan ordning än genom teckning

på en av styrelsen utfärdad teckningslista. Vid teckningslistan skall vara

fogad styrkt avskrift av en för föreningens verksamhet senast upprättad

ekonomisk plan med bevis om planens mottagande av länsstyrelsen. Sker

upplåtelse i annan ordning, är den ogiltig.

Bestämmelserna om ekonomisk plan tjänar det dubbla syftet att hindra

uppkomsten av ekonomiskt osunda bostadsrättsföreningar och att förebygga

att bostadsrättshavare avkrävs opåräknade avgifter. Planen skall hänföra

sig till föreningens samtliga hus och innehålla upplysningar i alla de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

7

avseenden, som är av betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet

(12 §). I planen skall också lämnas uppgift om de ekonomiska förpliktelser

som kan åläggas bostadsrättshavaren. För varje lägenhet skall anges det

belopp, till vilket lägenhetens värde uppskattas i förhållande till värdet på

alla lägenheterna (lägenhetens andelsvärde). Till grund för planen behöver

inte föreligga uppgifter om de slutliga kostnaderna för t. ex. uppförande av

det hus, i vilket föreningens medlemmar skall erhålla lägenhet. Planen kan

grundas på enbart en kalkyl över föreningens verksamhet. Ny plan skall

emellertid upprättas och inges till länsstyrelsen om vissa i 13 § angivna

förändringar inträtt i avseende på förhållanden som planen bort innehålla

uppgift om. Någon ytterligare bostadsrätt får inte upplåtas innan detta skett.

Upplåts bostadsrätt utan att ny plan mottagits av länsstyrelsen, kan bostadsrättshavaren,

om han var i god tro vid upplåtelsen, frånträda avtalet efter

uppsägning. Han äger också rätt till skadestånd.

Styrelseledamot som uppsåtligen upplåtit bostadsrätt i strid med bostadsrättslagens

bestämmelser eller som mot bättre vetande i teckningslista

eller handlingar till denna meddelat oriktiga uppgifter eller underlåtit att

ta in uppgift som uppenbarligen bort vara med kan dömas till dagsböter

(63 §).

Den ekonomiska planen skall undertecknas av samtliga styrelseledamöter.

På planen skall enligt 14 § två trovärdiga män teckna intyg att planen enligt

deras omdöme vilar på tillförlitliga grunder. I intyget skall anges de huvudsakliga

omständigheter på vilka de grundar sitt omdöme. Intygsgivarna

skall ha insikt och erfarenhet i fråga om fastighetsförvaltning och byggnadsverksamhet.

En av dem skall av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse ha förklarats

behörig att utfärda sådant intyg (14 § bostadsrättslagen och kungörelsen

den 12 januari 1946 (nr 14) med vissa bestämmelser angående intygsgivare).

Det närmare innehållet i den ekonomiska planen och intyget har Kungl.

Maj:t med stöd av 15 § bostadsrättslagen reglerat i kungörelsen den 27 juni

1930 (nr 265) med vissa föreskrifter i anledning av lagen om bostadsrättsföreningar.

Enligt kungörelsen skall planen och intyget avfattas i huvudsaklig

överensstämmelse med formulär som är fogade vid kungörelsen.

Den ekonomiska planen skall enligt 16 § bostadsrättslagen inges i två

exemplar till länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse har sitt säte

Det åligger länsstyrelsen att tillse att planen är upprättad i behörig ordning

och har föreskrivet innehåll samt är försedd med vederbörligt intyg. I annat

fall får planen inte mottas. Länsstyrelsens granskning av den ekonomiska

planen är bara av formell natur.

Enligt bestämmelserna i kontrollagen skall förening som har hus på hyresreglerad

ort låta ekonomisk plan godkännas av hyresnämnden innan den

får mottas av länsstyrelsen (2 §). Vid hyresnämndens prövning skall olika

regler följas beroende på om föreningens hus tidigare varit avsett för ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

hyrning eller om så inte har varit fallet. De närmare bestämmelserna finns

i 3 §. Syftet med hyresnämndens prövning är framför allt att hindra att avgifterna

i planen är för höga med hänsyn till den priskontroll som genom

hyresregleringslagen upprätthålls beträffande hyreslägenhet. Någon prövning

i och för sig av de ekonomiska planernas hållbarhet tar de hyresreglerande

myndigheternas kontroll inte direkt sikte på. Skulle det emellertid

visa sig att avgifterna är så lågt beräknade att om föreningen skall kunna

fortsätta sin verksamhet avgifterna måste höjas till belopp som inte kan anses

skäliga, torde hyresnämnden vara berättigad att vägra godkänna planen.

För att hindra att hyresnämndens kontroll kringgås föreskrivs i 3 § sista

stycket att bostadsrättsföreningens stadgar inte får innehålla bestämmelse

som till men för bostadsrättshavaren avviker från plan som godkänts av

nämnden. Är detta förhållandet, får registrering inte äga rum och är bestämmelsen

utan verkan. I 4 § första stycket förbjuds också att ersättning tas ut

vid sidan av vad som bestämts i stadgarna. Det är således inte tillåtet att för

upplåtelse av bostadsrätt motta, träffa avtal om eller begära ersättning utöver

vad som följer av föreningens stadgar eller eljest som villkor för sådan

upplåtelse ta eller begära utfästelse som inte följer av stadgarna.

De hyresreglerande myndigheternas prövning av de ekonomiska planerna

enligt bestämmelserna i kontrollagen har fullständigt ändrat planernas

karaktär. Hyresnämndens prövning av kostnaderna har ansetts inte definitivt

kunnat ske förrän föreningens hus färdigställts samt kostnaderna och

finansieringsvillkoren blivit kända. I stället för att utgöra en kalkyl över

föreningens verksamhet har planen därför huvudsakligen blivit en redogörelse

för verksamheten under tiden fram till dess byggnadsföretaget genomförts

och finansieringsförhållandena klarlagts. Tidpunkten för upplåtande

av bostadsrätt har genom ändringen av planens karaktär kommit att

avsevärt förskjutas på hyresreglerade orter.

För att underlätta byggnadsföretags finansiering har det sedan länge

varit brukligt att bostadsrättsföreningen uppbär förskott på avgift eller annat

vederlag till föreningen, innan bostadsrätt upplåtits. Bostadsrättslagen

innehåller inget direkt stöd för ett sådant förfarande. Vissa bestämmelser

om förskott ges emellertid i kontrollagen. Som förutsättning för att ta upp

förskott krävs enligt kontrollagen hyresnämndens tillstånd (4 § andra stycket).

Enligt samma paragraf tredje stycket äger hyresnämnden i samband

därmed uppställa behövliga villkor. Nämnden kan också föreskriva att sökanden

till nämnden eller utsedd kontrollant skall lämna de uppgifter som

fordras för granskning av företagets ekonomiska grunder. Tillstånd att uppbära

förskott kan återkallas, om den som erhållit tillståndet bryter mot

meddelade föreskrifter eller om andra synnerliga skäl föreligger. Förseelse

mot bestämmelserna i 4 § andra och tredje styckena straffas med böter

eller fängelse ett år och otillåten ersättning eller förskott skall återbetalas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

Med stöd av bestämmelserna i 4 § kontrollagen kan hyresnämnden som

villkor för rätt att uppbära förskott föreskriva att sökanden avlämnar förbindelse

om återbetalning av för högt förskott och kräva den säkerhet för

förbindelsens fullgörande, som kan vara behövlig. Beträffande den närmare

tillämpningen av bestämmelserna om förskott har hyresrådet meddelat

föreskrifter genom skilda cirkulär (nr 31 den 28 december 1945, nr 36 den

14 februari 1946, nr 111 den 26 februari 1960 och nr 129 den 3 september

1962). Sådana bostadsrättsföreningar som är anslutna till HSB eller Svenska

riksbyggen behöver enligt dessa föreskrifter inte ställa säkerhet för återbetalning

av förskott. Övriga bostadsrättsföreningar skall ställa sådan säkerhet.

Som säkerhet kan godtas garantiförbindelse av AB Bostadsgaranti

liksom bankgaranti eller annan likvärdig säkerhet. Samtliga föreningar

måste inge en kalkyl över anskaffningskostnaderna för föreningens hus samt

över företagets finansiering. Kalkylen bör vara så utförlig att lägenheternas

antal och beskaffenhet samt avgifterna på varje lägenhet framgår av kalkylen.

Några regler om innebörden av avtal om förhandsteckning av bostadsrätt

i samband med förskotts upptagande lämnas inte i kontrollagen. I motiven

till lagen uttalade emellertid departementschefen (prop. 1945: 371 s. 32) att

ett sådant avtal i regel får anses innebära en utfästelse från föreningens sida

att låta den som gjort teckningen få företräde till viss lägenhet vid definitivt

tecknande av bostadsrätt. Från förhandstecknarens sida torde föreligga en

bindande utfästelse att teckna bostadsrätt för lägenheten på rimliga villkor

så snart sådan teckning lagligen kan ske. Kontraktsbrott från någondera

sidan torde kunna medföra skadeståndsskyldighet. Dröjer det avsevärt

längre tid än parterna förutsatt innan definitiv teckning kan äga rum, torde

den som inbetalat förskott kunna frånträda överenskommelsen. Den rätt

som förhandstecknare har till lägenhet som denne tillträtt men ännu inte

fått upplåten till sig med bostadsrätt torde få betraktas som en hyresrätt.

Kommittén. Ofta är det önskvärt att avtal kan träffas mellan bostadsrättsförening

och den som önskar förvärva bostadsrättslägenhet i föreningens

hus redan på ett tidigt stadium av föreningens verksamhet. För föreningen

är det värdefullt att tidigt binda de bostadssökande till sig. På det

sättet kan föreningen försäkra sig om att lägenheterna kan avsättas när de

blir färdiga. Om den bostadssökande i samband med förhandsavtalet betalar

in en del av det kapital som fordras för husets finansiering, minskas

föreningens behov av främmande kapital och räntekostnaderna kan hållas

nere. För den bostadssökande är det också av betydelse att på ett tidigt

stadium kunna tillförsäkra sig rätt till viss bestämd lägenhet.

Om granskningen av de ekonomiska planerna enligt kontrollagen upphör,

kan dessa åter grundas på kalkyler och få den karaktär som de avses ha

enligt bostadsrättslagen. Upplåtelse av bostadsrätt skulle då också kunna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

ske på ett tidigare stadium än vad som nu är fallet på hyresreglerade orter.

Det finns även andra skäl för att en bostadsrättsförening bör ha möjlighet

att träffa förhandsavtal och ta upp förskott på avgifter, innan bostadsrätt

upplåts. Bostadsrättsföreningar bildas i allmänhet inte av dem som själva

skall bo i föreningens hus utan av sammanslutningar eller enskilda som

är verksamma för att tillhandahålla bostäder och andra lägenheter. Av

praktiska skäl torde det i flertalet fall vara olämpligt att låta den som skall

få lägenhet i en bostadsrättsförenings hus bli bostadsrättshavare och därmed

också medlem i föreningen redan vid dess bildande eller under den

första tiden som föreningen verkar. Planerandet och byggandet av hus är

numera så komplicerat att personer utan särskild erfarenhet av byggnadsverksamhet

i allmänhet inte kan göra någon större positiv insats. Att personer

med sådan erfarenhet i stället fungerar som byggherrar främjar ett

rationellt och effektivt byggande och ger möjligheter att bättre utnyttja

tidigare erfarenheter. Fördelen med sakkunnig ledning kan antas bli än

större, allteftersom utvecklingen går mot ytterligare koncentration av byggandet

till större tätorter och mot byggande i allt större enheter och med

alltmer komplicerad utrustning. Också hänsynen till det gemensamma intresset

för föreningarna och de bostadssökande att lägenheterna skall tas

i bruk så snart det är möjligt, talar för åsikten att det även framdeles bör

finnas möjlighet att ta upp förskott på avgifter för bostadsrätt i samband

med ingående av förhandsavtal om bostadsrätt utan att den som ingår avtalet

med föreningen kan påfordra att bli medlem i föreningen förrän på

ett senare stadium. Kommittén föreslår därför en sådan ordning. Förskott

bör dock ej få uppbäras innan sådan ekonomisk plan som avses i bostadsrättslagen

upprättats av föreningen och mottagits av länsstyrelsen.

I detta sammanhang diskuterar kommittén frågan om de regler om ekonomisk

plans innehåll och granskning som bostadsrättslagen innehåller kan

anses tillräckliga, eller om därutöver någon allmän kontroll av föreningarnas

verksamhet genom myndighets försorg kan anses behövlig på en i huvudsak

balanserad bostadsmarknad, där det inte finns anledning att utöva

någon priskontroll. Flera skäl för en sådan allmän kontroll framförs. Det

övervägande antalet föreningar arbetar under de för föreningarnas hela

fortsatta verksamhet i hög grad avgörande, inledande skedena utan att de

slutliga intressenterna, dvs. de blivande bostadsrättshavarna, har något i

vart fall direkt inflytande på eller insyn i föreningarna. De organisationer

eller enskilda byggnadsföretagare som står bakom föreningarna har också

delvis olika utgångspunkter för sin verksamhet och med varierande konsumentinflytande.

Vidare bygger föreningarna i betydande utsträckning mycket

stora huskomplex. Utvecklingen går också mot allt större enheter. För en

enskild person är det därför mycket svårt att rätt kunna bedöma ett företag.

I och för sig torde konkurrensen med bostadsföretag som arbetar med

andra upplåtelseformer än bostadsrätt och mellan olika företagstyper inom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

bostadsområdet medverka till att villkoren för bostadsrättshavarna blir

fördelaktiga. Förhållandena kan emellertid ibland vara sådana att någon

fri konkurrens inte råder. Det har också visat sig att de anmärkningar som

framförts beträffande bostadsrättsföreningar har gällt den bristfälliga kontrollen

över kostnaderna för uppförande av föreningens hus och att tillfälle

till eftergranskning av byggnadskostnaderna inte lämnats eller att redovisning

av kostnaderna inte förelagts de blivande bostadsrättshavarna.

Dessa förhållanden liksom den sociala betydelse bostadsrättslagstiftningen

har och de stora kapitalbelopp som bostadsrättshavarna ofta får satsa

för att förvärva bostadsrätten utgör enligt kommitténs mening starka skäl

för en offentlig kontroll av föreningarna och deras verksamhet. Omfattningen

av en sådan kontroll måste dock anpassas med hänsyn såväl till det

skydd som på annat sätt kan erhållas för de enskilda bostadsrättshavarna

som till nödvändigheten av att föreningarna och de företag och sammanslutningar

som står bakom bildandet av föreningarna ges största möjliga

frihet att välja ändamålsenliga arbetsformer för den kooperativa bostadsformen.

Den kontroll som bör finnas utan att skyddet för bostadskonsumenterna

eftersätts kan enligt kommitténs åsikt begränsas till de fall då förskott tas

upp och bör ta sikte på att förskotten inte går förlorade. Detta resultat kan

uppnås genom att garantier lämnas för att byggnadsföretaget kommer till

utförande och att förskottsgivarna kan förvärva bostadsrätt till de lägenheter

som de träffat avtal om. Förskottsgivarna bör också erhålla vissa garantier

beträffande anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren.

Eftersom förskottsgivarna inte själva såsom föreningsmedlemmar kan

utöva inflytande på skötseln av föreningens angelägenheter bör de dessutom

erhålla garantier för att deras intressen i övrigt blir tillvaratagna. De

bör således kunna bl. a. ställa anspråk på ändamålsenlig organisation av

föreningen och sakkunnig projektering och byggnadskontroll av föreningens

hus samt att räkenskaper förs på sådant sätt att de medger fullständig

insyn i föreningens ekonomi. Föreningen bör också när den avlämnas till

bostadsrättshavarna vara i sådant skick och ha sådan ekonomisk ställning

att grunden för en betryggande fortsatt förvaltning är lagd.

För att uppnå dessa garantier föreslår kommittén att bostadsrättsföreningen

skall vara anknuten till ett företag som genom bl. a. tillgång till

byggnadsteknisk och fastighetsekonomisk sakkunskap har resurser att utöva

behövlig kontroll över föreningens verksamhet under tiden fram till

dess bostadsrättshavarna själva övertar föreningens verksamhet. Vidare

måste företaget ha ekonomiska resurser för att garantera förskotten och

gottgöra föreningen, om anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren

trots företagets kontroll skulle komma att avvika från vad som kan

anses godtagbart. En bostadsrättsförening som tar upp förskott bör således

ha erhållit uttrycklig utfästelse av ett företag med sådana resurser att före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

taget gentemot föreningen åtagit sig visst ansvar för anskaffningskostnaderna

och finansieringsvillkoren för föreningens hus.

Med hänsyn till de svårigheter som föreligger vid bedömning av i synnerhet

ett mera omfattande byggande bör emellertid garantier enligt utfästelsen

inte gå längre än att utrymme finns för kostnadsvariationer inom inte alltför

snäva marginaler. Bara de fall där kostnaderna och villkoren överstiger

vad som högst kan anses skäligt, dvs. när kostnaderna och villkoren är

oskäliga, bör därför omfattas av utfästelsen. Om utfästelsen i visst fall skall

tas i anspråk, beror på hur helhetsbedömningen av kostnaderna och villkoren

för huset utfaller. Att någon enstaka kostnadspost är oskälig behöver

således inte medföra att det ekonomiska ansvaret inträder för det företag

som gjort utfästelsen. Bedöms anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren

vara oskäliga, har företaget att svara för att föreningen och därmed

bostadsrättshavarna inte behöver bekosta vad som är att anse som

oskäligt.

Det ekonomiska ansvar företagen skall bära gentemot föreningarna och

bostadsrättshavarna samt vikten av den tillsyn och kontroll över föreningarna

under deras tillblivelse och inledande skeden som åtagandet förutsätter

leder enligt kommittén till att endast utfästelser från företag som godkänts

i särskild ordning kan medföra rätt för förening att ta upp förskott.

Som företag i här avsedd bemärkelse bör kunna godtas såväl företag till

vilket bostadsrättsförening rent föreningsmässigt hör som företag till vilket

föreningen anknyts genom särskilt avtal. Anknytningen mellan föreningen

och företaget måste vara sådan att företagets verksamhet verkligen blir ett

skydd för bostadskonsumenterna. Det måste därför tillses att bindningen

sker på sådant sätt att ena parten inte när som helst kan göra sig fri.

I enlighet med det anförda innebär kommitténs förslag att bostadsrättsförening

får uppbära förskott på avgifter endast om föreningen av något

företag som kan godtas erhållit utfästelse att företaget gentemot föreningen

svarar för att anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren för föreningens

hus inte är oskäliga.

Det väsentliga för den kontroll som behövs när förskott skall uppbäras

är prövningen av det företag som står bakom föreningen. När företagets

resurser prövats bör det kunna överlåtas åt förening som är anknuten till

företaget att uppbära förskott utan särskild ansökan. Eftersom det kan beräknas

bli fråga om bara ett ringa antal företag med en omfattande verksamhet,

skulle det vara onödig omgång att varje förening skulle behöva

söka tillstånd.

Vid valet av tillståndsmyndighet avvisar kommittén tanken att hyresnämnderna

skulle omhänderha denna uppgift. Nämnderna kan inte i och för

sig anses lämpade att pröva vilka företag som kan godtas som garanter,

främst med hänsyn till att de saknar en central instans som kan sörja för

likformigheten i avgörandena. Deras sammansättning är inte heller sådan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

att de kommer att inrymma särskild sakkunskap på bostadsrättsområdet.

Kommittén föreslår i stället att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att pröva

vilka företag som skall få lämna utfästelser till bostadsrättsföreningar

med den verkan att förskott får tas upp på avgifter för bostadsrätt.

I samband med föreningens överlämnande till bostadsrättshavarna bör

den avgående styrelsen lämna en redogörelse för verksamheten och föreningens

ekonomiska förhållanden. På grundval av en sådan redovisning

kan bostadsrättshavarna bedöma, om anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren

är oskäliga och om det finns anledning att framställa anspråk

mot det företag som står bakom föreningen i enlighet med företagets

garantiutfästelse. Sedan redovisning lämnats bör föreningen utan dröjsmål

ta ställning till frågan om villkoren kan godtas eller om anledning finns att

framställa anspråk på grund av garantiutfästelsen. För denna bedömning

får en frist av sex månader från det redovisningen lämnats anses tillräcklig.

Vid bestämmande av denna tid har hänsyn även tagits till företagets intresse

av att fristen inte blir alltför lång. Tiden bör emellertid kunna förlängas

genom överenskommelse mellan parterna, t. ex. för att möjliggöra

förlikningsförhandlingar. Tvist mellan föreningen och företaget, om skäligheten

av anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren bör kunna underställas

något samhälleligt organ. Kommittén föreslår att tvisten skall behandlas

av allmän domstol.

Med hänsyn till att förening som tar npp förskott under de inledande skedena

verkar utan att de blivande bostadsrättshavarna har något direkt inflytande

på förvaltningen bör avtal om att framtida tvist mellan företag och

bostadsrättsförening på grund av garantiutfästelse skall avgöras av skiljemän

utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen inte få

förekomma.

När det i övrigt gäller innehållet i det avtal om förhandsteckning som

träffas i samband med att förskott uppbärs har kommittén ansett vissa skäl

tala för en närmare reglering i lag. Kommittén har dock inte funnit det påkallat

att ta ställning till dessa frågor förrän i samband med att kommitténs

uppdrag slutförs.

Kommitténs förslag tar närmast sikte på förhållandena på en i huvudsak

balanserad bostadsmarknad. Samma regler bör emellertid gälla även på orter

med påtaglig bostadsbrist. Särskilda föreskrifter för att förekomma

sådan stegring av avgifterna för bostadsrättslägenheter, som inte är godtagbara

från samhällssynpunkt, är således enligt kommittén inte påkallade i

dessa orter.

De regler om förskott som kommittén anser behövliga som ersättning för

bostadsrättskontrollagen föreslås få formen av två nya paragrafer i bostadsrättslagen

i anslutning till bestämmelserna om upplåtelse av bostadsrätt i 17

—22 §§.

I en ny paragraf, betecknad 22 a §, föreslås bestämmelser om när förskott

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

får uppbäras. Bostadsrättslagens regler om upplåtelse av bostadsrätt anses

innebära att det inte är tillåtet att uppbära förskott eller annat vederlag för

upplåtelse av bostadsrätt innan sådan upplåtelse skett i den ordning som

anges i lagen. I samband med att möjlighet öppnas att under vissa förutsättningar

uppbära förskott synes förbudet böra införas i lagtexten. Detta

sker i 22 a § första stycket lagförslaget.

I paragrafens andra stycke anges under vilka förutsättningar förskott får

uppbäras i enlighet med de överväganden som kommittén redovisat. I ett

tredje stycke tas upp en bestämmelse om skyldighet att återbära vad som

uppburits i strid med bestämmelse i första eller andra stycket.

I 22 b § föreslås bestämmelser om talan med anledning av tvist mellan

företaget och föreningen samt om förbud mot vissa skiljeavtal.

Överträdelse av bestämmelse i 22 a § första eller andra stycket bör straffas

med böter. Bestämmelse härom föreslås i 63 §.

Reservanterna. Reservanterna delar kommitténs åsikt att bestämmelse om

rätt att ta upp förskott på grundavgift för bostadsrätt bör införas i bostadsrättslagen.

Reservanterna är emellertid av annan mening i fråga om kontrollreglernas

omfattning och utformning.

I och för sig menar reservanterna att man helt kan avstå från särskilda

garantier vid upptagande av förskott och överlåta åt bostadskooperationen

och andra att i konkurrens på en balanserad marknad finna de verksamhetsformer

som medlemmar och bostadssökande vill godta. Det är uppenbart

att på en sådan marknad förskott kan tas upp bara i fråga om goda bostadsprojekt

med vederhäftiga produktionsförutsättningar. Inte heller på

bristorter behövs några särskilda garantier. Bostadsmarknaden idag är annorlunda

än vad som var fallet när bostadsrättskontrollen infördes. Den

allt övervägande delen av bostadsproduktionen sker på bristorter i omfattande

nyexploateringsområden och även vid en otillfredsställande bostadsefterfrågan

synes det inte komma ifråga att möjligheten att uppbära förskott

skulle kunna utnyttjas i kostnadsuppdrivande syfte. Problemet i

bristorterna är inte att hindra oberättigade ersättningar för tillträde till nyproduktionen

utan att hindra oskäliga kostnadshöjningar i befintlig bostadsmassa

och detta rör över huvud taget inte frågan om förskott på grundavgift.

Vid bedömningen av frågan om upptagandet av förskott på grundavgift

måste emellertid även uppmärksammas de villkor som i annan ordning än

i bostadsrättslagen kan vara föreskrivna för bostadsproduktionen. Sådana

villkor kan vara generella, t. ex. utfärdade av statlig myndighet, eller speciella,

dvs. utfärdade av lokal myndighet, t. ex. kommun i dess tomträttskontrakt.

Främst kommer härvid villkor i samband med den statliga bostadslånegivningen

i beaktande. De närmare villkoren för meddelande av bostadslån

lämnas i bostadslånekungörelsen den 1 september 1967 (nr 552). Bl. a.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

15

föreskrivs i 17 § att bostadslån endast utgår om garanti finns för att förskottsavgifter

som betalas för bostadsrätt inte går förlorade.

Eftersom en väsentlig del av den framtida produktionen av bostadsrättslägenheter

säkerligen kommer att ske med utnyttjande av statliga bostadslån,

synes ett garantisystem i fråga om upptagande av förskott på grundavgift

erforderligt för denna del av bostadsrättsproduktionen. Enahanda system

bör då tillämpas för all bostadsrättsproduktion.

En skälig säkerhet för att förskott inte uppbärs ifråga om projekt, som

saknar vederhäftiga produktionsförutsättningar, uppnås genom anknytning

till låneförfarandet. Meddelas för ett bostadsrättsprojekt preliminärt beslut

om bostadslån enligt bostadslånekungörelsen, föreligger en sådan objektiv

prövning av projektet att förskott på grundavgifter för dess finansiering

skäligen bör få tas upp. Gäller del ett inte statsbelånat projekt men föreligger

från sådana auktoriserade intygsgivare, som får lämna intyg om ekonomisk

plan för bostadsrättsförening, intyg uppställt i anslutning till bostadslånekungörelsens

föreskrifter bör tillstånd till upptagande av förskott

lämnas.

Dessa regler ger inte säkerhet mot att förskott av någon anledning ändå

kan gå förlorade. Härför erfordras särskild garanti. Sådan föreslås lämnas

i samma ordning som vid krav i övrigt på ekonomisk garanti, nämligen

genom prestation av särskild säkerhet. Säkerheten skall kunna tas i anspråk

för att täcka krav som framställts på grundval av 17 § bostadslånekungörelsen

eller som annars framställs på jämförlig grund. Innebörden av en

sådan regel får anses vara, att erlagda förskott skall ha tillförts finansieringen

av bostadsrätterna inom ramen för en godtagbar total slutlig produktionskostnad.

Denna kostnad får med andra ord inte vara oskälig. Krav

på ianspråktagande av säkerheten föreslås kunna framställas såväl av den

som betalat förskott som av bostadsrättsföreningen.

Flera olika alternativ kan tänkas när det gäller ordningen för ställande

av säkerhet. Det kan ske generellt för en riksomfattande verksamhet eller

lokalt för all lokal verksamhet. Säkerheten kan också ställas för det enskilda

produktionsobjektet för vilket förskott uppbärs. Bedömningen av säkerhet

kan ske hos central eller lokal myndighet. Säkerheten kan bestå av borgen

eller pant. Reservanterna föreslår att närmare föreskrifter härom meddelas

av Kungl. Maj :t.

Fråga uppkommer också om förskott skall få tas upp utan föregående

prövning eller först efter ett prövningsförfarande. Det förra alternativet

skulle innebära att behövlig kontroll skulle ske bara genom efterhandssanktioner

ifall förutsättningar för upptagande av förskott inte förelegat. Med

hänsyn till vad som upptagits i bostadslånekungörelsen synes det emellertid

reservanterna nödvändigt att ett prövningsförfarande anordnas så att de lånebeviljande

myndigheterna kan på ett formellt enkelt sätt konstatera, att

förutsättningar för bostadslån föreligger. Bara härigenom torde det vara

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

möjligt att få förfarandet i bostadslåneärenden att löpa på ett praktiskt

smidigt sätt. Prövningsförfarandet bör omfatta alla fall då upptagande av

förskott kan förekomma.

Prövningen om förutsättningar för upptagande av förskott föreligger bör

omhänderhas av hyresnämnderna. Denna organisation handlägger redan

mål och ärenden i hyresfrågor. Hyresnämnden bör dock vid behandling av

fråga om upptagande av förskott kompletteras med ledamot med bostadskooperativ

erfarenhet. Prövningsförfarandet blir i huvudsak av formell natur.

Hyresnämnden har att konstatera, om preliminärt lånebeslut respektive

intyg från intygsgivare föreligger och om garanti med vederbörlig säkerhet

är ställd i enlighet med de föreskrifter som utfärdats. För att underlätta

handläggningen bör handlingar upprättas på fastställda formulär. Prövningen

kan på detta sätt ske utan tidsutdräkt. Föreligger angivna förutsättningar,

skall tillstånd till upptagande av förskott meddelas.

Liksom föreslagits i prop. nr 1967: 141 angående ny hyreslagstiftning bör

allmän domstol fungera som överinstans över hyresnämnden. Härigenom

vinns fördelen av prejudikatmöjligheter.

Frågan om när garanti kan åberopas och ställd säkerhet kan tas i anspråk

bör i händelse av tvist lösas av allmän domstol. Talan bör anhängiggöras

inom tid som kommittén föreslagit.

Remissyttrandena. Remissinstanserna utgår i allmänhet från att kontrolllagen

skall upphöra att gälla och kommitténs förslag skall träda i kraft först

i samband med den slutliga avvecklingen av hyresregleringslagen. Näringslivets

byggnadsdelegation, till vilkens yttrande ansluter sig vissa handelskammare,

Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund,

samt Byggnadsfirman Anders Diös AB och AB Bostadsgaranti uttalar emellertid

att den föreslagna reformen inom bostadsrättssektorn bör genomföras

genast och utan anknytning till hyresregleringslagen. AB Bostadsgaranti

tillägger att den omständigheten att kontrollagen redan upphört att gälla på

ett flertal orter där bostadsrättslägenheter produceras understryker vikten

av att en reform vidtas.

Full enighet råder bland remissinstanserna att avtal om bostadsrätt mellan

den som vill förvärva bostadsrättslägenhet och föreningen bör träffas på

ett tidigt stadium av föreningens verksamhet. Som senare kommer att redovisas

i samband med förutsättningarna för uppbärande av förskott är majoriteten

remissinstanser ense med kommittén att det skulle vara en betydande

vinning om tidigare avtal kunde åstadkommas genom att den ekonomiska

planen åter kan upprättas i form av en kalkyl enligt bostadsrättslagens bestämmelser.

Remissinstanserna är också i stort sett eniga om att någon ytterligare

upplåtelsekontroll från myndighets sida utöver redan gällande regler

i bostadsrättslagen inte är erforderlig i de fall bostadsrättsupplåtelse sker

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

17

utan att förskott uppbärs. Främst gäller detta i en i huvudsak balanserad

bostadsmarknad. Direkta uttalanden härom görs av Svea hovrätt, vissa handelskammare,

statens hyresråd, HSB, Byggnadsfirman Anders Diös AB,

Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsindustriförbiindet

och SACO. Hovrätten för Nedre Norrland anser däremot att man inte

kan undvara en allmän kostnadskontroll. Hovrätten framhåller att en bostadssökande

— även på en balanserad marknad — inte alltid i realiteten

har någon möjlighet att välja mellan hyreslägenhet och bostadsrättslägenhet.

För den enskilde konsumenten är det f. ö. inte sällan ganska likgiltigt vilken

form av nyttjanderättsupplåtelse som väljs. Av väsentlig betydelse är

däremot bostadskostnadens storlek. Även från samhällelig synpunkt är det

angeläget att boendekostnaderna inte är oskäligt höga. Det är därför enligt

hovrätten önskvärt att samma skydd mot otillbörligt höga kostnader skapas

för hyreslägenheter och bostadsrättslägenheter. Enligt hovrätten talar även

förhållandena på bristorterna för en kontroll. Om hyrorna i bristorterna

också i fortsättningen blir föremål för en kontroll som hindrar en av tillgång

och efterfrågan föranledd prisbildning samtidigt som bostadsrättslägenheterna

lämnas fria, föreligger risk att bostadsproducenterna finner det

mera fördelaktigt att bygga bostadsrättshus som i detta läge skulle ge de

bästa vinstmöjligheterna. Visserligen har kommittén föreslagit regler som

skulle hindra uppkomsten av oskäliga anskaffningskostnader och därmed

också alltför höga upplåtelseavgifter. Mot detta invänder hovrätten att man

inte kan bortse från att det också i fortsättningen kan komma att finnas företag,

som inte behöver ta upp några förskott. Vidare torde konsekvensen

kräva att det regelsystem som man funnit erforderligt för hyrorna i bristorterna,

kompletteras med regler, som såvitt möjligt hindrar att detta

system kringgås genom nyttjanderättsupplåtelser i bostadsrättens form.

Detta synes hovrätten förutsätta ett kontrollförfarande motsvarande hyresnämndens

nuvarande prövning av de ekonomiska planerna.

Huvudintresset bland remissinstanserna har varit frågan om reglerna för

bostadsrättsförenings uppbärande av förskott i samband med förhandsavtal

om bostadsrättslägenhet. Nästan alla remissinstanser är överens med kommittén

att bostadsrättslagen bör innehålla regler om att förskott får tas ut

samt under vilka förutsättningar detta får ske. Några remissinstanser berör

i detta sammanhang frågan om bostadsrättslagen enligt gällande rätt förbjuder

uppbärande av förskott. Från främst HSB:s sida hävdas att bostadsrättslagen

inte innehåller något sådant förbud. Det förhandsavtal som träffas

mellan parterna, vid vilket förskott erläggs, innebär enligt förbundet bara

ett avtal om en framtida upplåtelse av bostadsrätt. Någon bostadsrätt har

således inte uppkommit i och med att förskott betalats. Det står enligt förbundet

inte heller i överensstämmelse varken med parternas uttryckliga vilja

eller bostadsrättslagen att hävda att sådan rätt kommit till stånd. Svea

hovrätt menar att full klarhet inte råder i denna fråga. Uttalandena vid bo2

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 161

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

stadsrättslagens tillkomst och ändringar av 4 § kontrollagen är enligt hovrätten

knappast entydiga. Även Hyresgästernas riksförbund påtalar att

oklarhet föreligger på denna punkt. AB Bostadsgaranti anser däremot att

lagen bara medger upplåtelse av bostadsrätt på ett tidigare stadium i förhållande

till byggnadsprocessen än vad kontrollagen medger men inte att

»andra avgifter» får tas ut. Uttagande av förskott på inte hyresreglerade orter

fungerar därför enligt förbundet utan klara bestämmelser, vilket måste

vara otillfredsställande.

Bara några remissinstanser anser att det inte finns anledning att i bostadsrättslagen

införa särskilda garantier vid upptagande av förskott på

grundavgift. Enligt HSB saknas skäl att på en balanserad marknad i civillagstiftning

kringgärda en omfattande del av bostadsproduktionen med regler

som endast är meningsfyllda när det i bristsituationer gäller att stävja

möjligheten till knapphetsbetingade missbruk.

Liknande synpunkter uttalas även av SACO. Också Stockholms handelskammare,

till vilkens yttrande Smålands och Blekinge samt Gotlands handelskammare

anslutit sig, anser att det i princip föreligger lika litet anledning

till kontroll av företagsfinansiering på detta område som på andra.

Den omständigheten att hyresreglering och därmed sammanhängande kontrollbestämmelser

skapat en konstlad efterfrågan på bostadsområdet motiverar

inte enligt handelskammaren att man, vid en avveckling av hyresregleringen,

bibehåller vissa delar av kontrollapparaten med motivering att dessa

är till för att skydda den som efterfrågar bostäder. Handelskammaren anser

dock att kontrollen kan vara berättigad i ett läge då marknaden genom

hyresregleringen blivit snedvriden och då efterfrågan blivit starkt uppdämd

men knappast på en balanserad bostadssektor.

Vid utformningen av den nya lagen bör man enligt Näringslivets byggnadsdelegation

utgå från rådande förhållanden på bostadsmarknaden. Delegationen

framhåller således att utvecklingen bl. a. på det byggnadstekniska

området har medfört att initiativet till bostadsrättsföreningar numera som

regel tas antingen av de bostadskooperativa riksorganisationerna eller av enskilda

företag. I det senare fallet underlättas initiativet i många fall genom

ett åtagande från AB Bostadsgaranti. Vid bildandet av bostadsrättsföreningar

på enskilt initiativ tar entreprenören oftast ansvaret gentemot föreningen

och konsumenten/medlemmen genom en totalentreprenad. Beträffande

föreningar anslutna till de bostadskooperativa riksorganisationerna sker

upphandlingen genom olika former av entreprenadavtal. I de fall då föreningen

genom sin organisation projekterar husen har denna dels ett ansvar

gentemot entreprenören för projekteringshandlingarnas riktighet, dels

gentemot konsumenten/bostadsrättshavaren för slutprodukten. Den trygghet

som bostadsrättshavarna kan kräva bör enligt delegationen i törsta hand

tillförsäkras dem genom ett avtal, i vilket föreningen åtar sig att på vissa

villkor tillhandahålla bostaden. Liknande synpunkter framförs även av bl. a.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

19

AB Bostadsgaranti, som tillägger att den nya lagen inte får begränsa möjligheterna

till konsumentens fria val av bostad. Lagens bestämmelser måste

sålunda ge utrymme för enskilda byggföretagare att på likvärdiga villkor

konkurrera med marknadens övriga parter. Det är därför enligt bolaget naturligt

att de kontrollbestämmelser som nu ingår i kontrollagen och som kan

bedömas böra överföras till den nya lagstiftningen i huvudsak får karaktären

av en precisering av det ansvar som åvilar de organisationer och garantiföretag,

vilka medverkar vid tillkomsten av det övervägande antalet bostadsrättsföreningar.

Härigenom tillgodoses syftet att erbjuda trygghet för

blivande eller konstituerade bostadsrättshavare. Det ansvar som det bär är

fråga om måste enligt bolagets mening konkretiseras i form av en utfästelse

om att anskaffningskostnader och finansieringsvillkor för föreningens hus

inte blir oskäliga. I fråga om målsättningen att den nya lagen bör anpassas

till nuvarande förhållanden bör enligt bolaget den praxis som utbildats för

tillkomsten av det helt övervägande antalet bostadsrättsföreningar bibehållas.

Initiativ och produktion skall således handläggas av part, som under

inledande skeden handlar utan direkt inflytande från den enskilde konsumenten.

Möjligheten måste emellertid, anser bolaget, alltjämt finnas för bostadssökande

att direkt bilda föreningar och själva ta ansvaret för projektering,

produktion och förvaltning etc.

Kommitténs förslag att förskott inte skall få tas upp förrän ekonomisk

plan för föreningens verksamhet upprättats och mottagits av länsstyrelsen,

godtas eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Av de som är positiva till förslaget uttalar Svenska riksbyggen att det

föreslagna villkoret tillgodoser bostadsrättshavarnas trygghet och torde inte

vålla nämnvärt avbräck för företaget. AB Bostadsgaranti framhåller att de

erfarenheter som vunnits — speciellt under senare år — av totala upphandlingsformer

visar att kostnadsändringarna under byggnadsskedet vid detta

förfarande dels blir begränsade, dels med tillbörlig noggrannhet kan bedömas

redan i ett preliminärt skede. Härav bör enligt bolaget den slutsatsen

dras, att ekonomisk plan med tillfredsställande noggrannhet kan upprättas

tidigare än vad f. n. följer av kontrollagens bestämmelser, nämligen att planen

inte upprättas förrän alla kostnader för byggnadsföretaget slutredovisats

och den definitiva finansieringen kan överblickas. Innebörden härav

skulle vara en återgång till i stort sett de förhållanden som rådde vid bostadsrättslagens

tillkomst, då bostadsrätt förutsattes kunna upplåtas på underlag

av cn plan baserad på en beräkning. Bolaget anser dock, att upphandling

av bostadsobjektet alltid skall ha verkställts, innan plan upprättas

och registreras. Fasta upphandlingsformer bör sålunda enligt bolaget

indirekt kunna medföra, att den bostadssökande i ett tidigt skede kan

träffa avtal med mera bindande verkan än vad nu är fallet under förutsättning

att till avtalet knutits garantier för att slutresultaten inte oskäligt

avviker från vad förhandsvis avtalats. Också Näringslivets byggnadsdelega
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

tion och Byggnadsfirma Anders Diös AB godtar kravet på ekonomisk plan.

Delegationen förklarar i detta sammanhang att bostadsrättshavarnas trygghet

kräver att upphandling av bostadsobjektet alltid skall ha gjorts, innan

en ekonomisk plan upprättas. Även bolaget anser det önskvärt att bostadsobj

ektet upphandlats i sådan omfattning att anskaffningskostnaderna kan

preciseras. Av samma skäl bör enligt bolaget eftersträvas en verifierad

finansieringsplan, önskemålet om att få kostnader och finansiering om möjligt

slutligt redovisade redan i ekonomiska planen får dock enligt bolaget

inte fördröja möjligheten att uppbära förskott.

Kritik mot det föreslagna kravet om ekonomisk plan framförs av hovrätten

för Nedre Norrland, Hyresgästernas riksförbund och HSB. Det sistnämnda

förbundet avstyrker — oavsett hur villkoren för uppbärande av förskott

i övrigt utformas — kommitténs förslag att ekonomisk plan skall vara

mottagen av länsstyrelsen innan förskott får tas upp. Det torde visserligen

vara riktigt att bostadsrättslagen i och för sig inte ställer större krav på utformningen

av ekonomisk plan än att en kalkyl över bl. a. beräknad anskaffningskostnad

och möjliga finansieringsvillkor kan godtas. Den ekonomiska

planen skall emellertid utgöra den väsentliga avtalshandlingen beträffande

bostadsrättshavarnas rättigheter och skyldigheter, sedan bostadsrättsupplåtelse

skett. Det torde därför ligga i såväl bostadsrättsföreningens som de blivande

bostadsrättshavarnas intresse att den ekonomiska planen grundas på

exakta uppgifter om åtminstone så väsentliga förhållanden som anskaffningskostnad,

finansieringsvillkor och lägenhetsstorlekar. Det kan på grund

härav vara lämpligt att vänta med att upprätta ekonomisk plan till dess sådana

uppgifter är tillgängliga. Rätt att uppbära förskott på grundavgift bör

därför inte göras beroende av länsstyrelsens mottagande av ekonomisk

plan.

Även hovrätten och Hyresgästernas riksförbund anmärker mot att ekonomisk

plan, som upprättats bara som en kalkyl, inte kan utgöra den upplysningskälla

som skall utgöra grundvalen för bostadsrättshavarens rättigheter

och skyldigheter.

När det gäller omfattningen av de nya bestämmelserna i bostadsrättslagen

om villkoren i övrigt för upptagande av förskott råder oenighet bland remissinstanserna.

De remissinstanser som utan närmare motivering tillstyrker

eller lämnar utan erinran kommitténs förslag att förskott bara får tas

upp om ett av Kungl. Maj:t auktoriserat företag åtagit sig att svara för att

anskaffningskostnader och finansieringsvillkor för föreningens hus inte är

oskäliga är handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, handelskammaren

för Värmlands län, Dalsland och Bohuslän, Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare, Statens personalbostadsdelegation,

länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och

Värmlands län, Drätselkamrarna i Norrtälje, Södertälje, Kalmar, Karlstad

och Luleå, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kiingl. Maj.ts proposition nr 161 år 1968

bostadsföreningars centralförening ek. för., Stockholms Kooperativa bostads

jörening ek. för., Samarbclsdelegationen för främjande av bostadsanskaffning

åt statsanställda i Stockholm, LO och SR.

Kommitténs förslag tillstyrks i princip även av bostadsstyrelsen, länsstyrelsen

i A orrbottens län, stadskollegierna i Stockholm och Göteborg, drätselkammaren

i Uppsala, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska riksbyggen,

Byggnadsfirman Anders Diös AB, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet, Näringslivets byggnadsdelcgation,

AB Bostadsgaranti, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen

och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Länsstyrelsen i Norrbottens

län tillstyrker förslaget under förutsättning att det kompletteras

med bestämmelse att för auktorisation av företaget dessutom skall krävas

att särskild säkerhet ställs, som kan tas i anspråk för krav som kan resas på

grund av företagets utfästelse. Länsstyrelsen utgår också från alt auktorisationen

lämnas under sådana förutsättningar att den på lämpligt sätt görs

till föremål för omprövning. Sveriges advokatsamfund förordar förslaget

om krav på kontroll av produktionskostnadernas och finansieringsvillkorens

skälighet men tillägger att villkoret måste kompletteras med skyldighet för

föreningen att anskaffa betryggande borgen för återbetalning av erlagda

förskott. Också stadskollegiet i Stockholm och drätselkammaren i Uppsala

anser att garantierna från företaget måste lämnas särskilt i varje enskilt fall.

De tillstyrkande remissinstanserna poängterar genomgående förslagets

betydelse för förskottsgivarnas trygghet. Näringslivets byggnadsdelegation

framhåller att förslaget möjliggör finansieringen av bostadsrättsföreningen

och skapar fasta former för de ömsesidiga åtagandena från initiativtagaren

och den bostadssökande. Flera framhåller också det förenklade förfarandet

för uttagande av förskott förslaget innebär, särskilt med hänsyn till att

bara ett fåtal förelag kan antas söka auktorisation hos Kungl. Maj :t.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen ser en stor fördel i att den erforderliga

kontrollen och garantin förläggs till särskilda företag eller organ

med speciella resurser.

Kritik mot kommittémajoritetens förslag framförs från främst Svea hovrätt,

hovrätten för Nedre Norrland, Kommerskollegium, Stockholms, Östergötlands

och Södermanlands, Smålands och Blekinge samt Gotlands handelskammare,

handelskammaren för Örebro och Värmlands län, statens hyresråd,

länsstyrelsen i Stockholms län, drätselkamrarna i Solna, Malmö och

Kiruna, Hyresgästernas riksförbund, HSB, Sveriges kommunalekonomiska

förening, SACO, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan

och Svenska byggnadsingenjörers riksförbund.

Anmärkning riktas framförallt mot att den föreslagna kontrollen inte

tillvaratar den enskilde förskottsgivarens intressen. I stället förordas reservanternas

förslag om anknytning till bosladslånekungörelsen och att sär
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

skild säkerhet skall ställas när förskott uppbärs. Dessutom förordas att lillståndsgivningen

skall ankomma på annan myndighet än Kungl. Maj :t.

Kritik mot reservanternas förslag framförs däremot av AB Bosiadsgaranii.

Bolaget anmärker till en början mot att bostadsrättslagen kommer enligt

reservanternas förslag att bygga på föreskrifter i en kungörelse som dessutom

inte gäller för hela bostadsrättsområdet och som under årens lopp reviderats

vid ett flertal tillfällen. Det finns också anledning anta att kungörelsen

även framdeles blir föremål för revision. Bolaget pekar även på att bostadslånekungörelsen

inte heller innefattar någon reell produktionskostnadskontroll.

Den innehåller bara krav på en mera vag kostnadsbedömning med

hänvisning till ett schablonvis beräknat pantvärde. Enligt bolaget är den

kostnadsbedömning som måste utgöra underlag för ett avgörande huruvida

anskaffningskostnader är oskäliga eller ej av annan karaktär än den som

krävs för beviljande av lån. Bolaget är också tveksamt beträffande hyresnämndernas

förutsättningar till materiella kostnadsbedömningar, som ibland

måste bli av rent entreprenadjuridisk natur. Bolaget vänder sig vidare mot

reservanternas förslag att erforderliga garantier bara skall omfatta förskottsvis

uttagna avgifter. Härav följer enligt bolagets förmenande att i den

mån oskälighet ifråga om anskaffningskostnaderna konstaterats föreligga,

säkerhet endast finns för alt den bostadssökande återfår förskottsavgiften.

Eftersom reservanternas garanti — i motsats till kommitténs förslag — inte

förutsatts innehålla säkerhet för att »oskäligheten undanröjs» måste följden

bli att den bostadssökande går förlustig den bostad som kanske brukats

under längre tid. Bolaget pekar också på att reservanternas förslag saknar

föreskrift om inom vilken tid kostnadsredovisning senast bör lämnas, vilket

synes bolaget helt nödvändigt när den ställda garantin bara omfattar säkerhet

för förskott. Ett garantikrav som enbart är koncentrerat till förfarandet

med upptagande av förskott synes bolaget dessutom kunna kringgås i den

mån förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt träffas utan villkor om

förskottsinbetalning.

Av de remissinstanser som ställer sig kritiska mot kommitténs förslag

ifrågasätter vissa behovet av en allmän kostnadskontroll. Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan framhåller

att det givetvis är väsentligt för förskottsgivarna att garanti finns för skäligheten

av anskaffningskostnader och finansieringsvilllcor för föreningens

hus. Föreningarna sätter emellertid i fråga om inte bostadsrättslagens nuvarande

bestämmelser om bostadsrättshavares rättigheter ger förskottsgivarna

ett inte obetydligt skydd i dessa avseenden. För skottsgivare kan även

enligt föreningarna få möjlighet att bedöma skäligheten i produktionsförutsättningarna

genom att granska handlingar som visar bostadsrättsföreningens

ekonomiska kalkyler. Kommitténs förslag synes föreningarna

dessutom svårt att tillämpa i praktiken och därigenom mindre lämpligt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

23

Hovrätten för Nedre Norrland finner det mindre lämpligt att genom de av

kommittén föreslagna villkoren för upptagande av förskott åstadkomma en

sammankoppling av dels garantier för att förskotten inte går förlorade och

dels en indirekt kontroll av och garantier för att anskaffningskostnad och

finansieringsvillkor inte blir oskäliga. Hovrätten menar att det på en balanserad

marknad inte finns något behov av särskilda ingripanden mot oskäliga

anskaffningskostnader. Som senare skall redovisas anser hovrätten

dessutom att full säkerhet inte lämnas för förskottens återfående. Enligt

hovrättens mening bör i stället en klar åtskillnad göras mellan å ena sidan

kontrollen över skäligheten av anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren

samt å andra sidan garantin för att inbetalade förskott inte går

förlorade. Det förra spörsmålet hör intimt samman med frågan om behovet

av kontroll över de ekonomiska planerna och över upplåtelserna av bostadsrätt.

Detta bör därför lösas i det sammanhanget. Vad åter gäller garantin

för att förskotten inte går förlorade synes denna kunna ges i stort sett samma

innehåll och utformning som f. n. gäller inom hyresreglerade orter. En

sådan lösning förutsätter således enligt hovrätten någon form av myndighetskontroll.

I fråga om byggnadsföretag som finansieras med statliga lån

— och detta gäller f. n. det stora flertalet — krävs redan i samband med

långivningen en garanti för att förskotten inte går förlorade. Några ytterligare

föreskrifter anser hovrätten i dessa fall inte erforderliga. Med hänsyn

till den betydande bostadsproduktion, som nu utförs och i framtiden kan

beräknas komma att utföras torde kontrollverksamheten av byggnadsproduktionen

enligt Sveriges kommunalekonomiska förening bli mycket omfattande

om den skall få ett reellt värde. Föreningen ifrågasätter därför om

missförhållandena inom det aktuella produktionsområdet är så påtagliga,

att det föreslagna garanti- och kontrollsystemet, inriktat på produktionssidan,

kan anses befogat och om inte den bostadssociala målsättningen

skulle kunna nås med enklare medel. Föreningen menar att det borde vara

tillräckligt med ett lagfäst garantisystem, där producenten har att ställa

i viss ordning föreskriven säkerhet för de förskott som skall las upp och

för en utfästelse av det innehåll, som i stort överensstämmer med kommitténs

förslag. Detta system kunde lämpligen kompletteras med krav på

kvalificerad revision som förutsättning för rätten att uppbära förskott.

Vissa remissinstanser uttalar sig direkt för ett kontrollförfarande med

anknytning till det statliga låneförfarandet. Till dessa hör Svea hovrätt,

hovrätten för Nedre Norrland, Hyresgästernas riksförbund och HSB. Hyresgästernas

riksförbund anför som skäl för sin ståndpunkt att bostadsrättshus

till övervägande del torde komma att uppföras med anlitande av statliga

lån, varvid villkor om garanti för förskottsavgifterna ställs enligt 17 § bostadslånekungörelsen.

I dessa fall kan därför enligt riksförbundets mening

som första villkor för att förskott skulle kunna avkrävas uppställas att preliminärt

lånebeslut föreligger. Beträffande de inte statligt belånade bostads
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

rättsföreningarna föreslår riksförbundet att intyg av auktoriserad intygsgivare

skall presteras. Om dessutom kraven på intygsgivarnas kompetens

höjs åstadkoms härigenom godtagbar säkerhet för att projektet som sådant

är vederhäftigt.

Som nyss nämnts riktas kritik också mot att förskottsgivaren inte får

tillräckligt skydd enbart genom att föreningen får garantier mot oskäliga

anskaffningskostnader och finansieringsvillkor. Krav på ianspråktagande

av säkerheten måste kunna framställas såväl av den som betalat förskottet

som av föreningen. Kommerskollegium nämner att den enskilde föreningsmedlemmen

i annat fall skulle stå oskyddad om föreningen, trots att anskaffningskostnader

och finansieringsvillkor ter sig oskäliga, inte skulle

begagna sig av sin rätt enligt garantintfästelsen. Hovrätten för Nedre Norrland

pekar på den situationen alt ett på skäliga villkor kalkylerat företag

av någon anledning inte kommer till utförande. I sådant fall synes garantiförbindelsen

inte kunna tas i anspråk som säkerhet för skyldigheten att

återbetala uppburna förskott. Också länsstyrelsen i Stockholms län anser

att kommittén vid u Iformningen av förslaget inte beaktat att förskottsgivaren

under ogynnsamma förhållanden kan bli nödlidande även om såväl

anskaffningskostnader som finansieringsvillkor är fullt skäliga.

Statens hyresråd anför att en garantiutfästelse att gentemot vederbörande

bostadsrättsförening svara för att anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren

för föreningens hus inte är oskäliga visserligen innebär ett

skydd för föreningen i de i utfästelsen angivna hänseendena, om än frågan

huruvida viss anskaffningskostnad är oskälig kan vara svår att avgöra och

leda till många tvister. Bestämmelserna är emellertid inte ägnade att skydda

förskottsgivarna mot förlust om föreningen inte skulle vara i stånd att i

förekommande fall återbetala uppburna förskott. Återbetalningsskyldighet

kan tänkas uppkomma av olika anledningar. Huruvida sådan skyldighet

föreligger blir att bedöma enligt allmänna civilrättsliga regler. En förskottsgivare

kan bli berättigad alt helt eller delvis återfå lämnat förskott därför

att detta varit högre än den slutliga avgiften, men också t. ex. därför att

företaget inte fullföljs inom den kostnadsram eller på de villkor i övrigt

som förutsattes då förskottet lämnades och förskottsgivaren på grund härav

berättigas frånträda sitt avtal med föreningen. Skyddet måste också omfatta

t. ex. sådana fall som att uppburna förskott över huvud taget inte

kommer företaget till godo. Säkerheten för rätt att uppbära förskott måste

med andra ord täcka A^arje förlust, som orsakas om förskott går förlorade.

Befogenhet att föra talan om återbekommande av förskottsbelopp bör tillkomma

envar förskottsgivare.

Också Hyresgästernas riksförbund anser att kommitténs förslag inte ger

något verksamt skydd för att erlagda förskott inte går förlorade. Även om

produktionskostnader och finansieringsvillkor inte är oskäliga, kan förskotten

enligt riksförbundets mening äventyras. Så kan bl. a. bli fallet oro

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1968

25

entreprenören går i konkurs och därmed försätter även bostadsrättsföreningen

i ekonomiska svårigheter eller om det skulle visa sig att produktionskostnaden

betydligt överstiger vad som förutsattes vid förskottsbetalningen

utan att därför vara uppenbart oskälig. I det senare fallet bör förskottsgivaren

ha rätt att träda tillbaka och återfå sin insats. Liknande synpunkter

framförs av HSB, SACO, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och Svenska bostadskreditkassan. De två förstnämnda tillägger att

förskottsgivaren på grund av byggnadsföretagets obestånd eller konkurs

knappast torde ha möjlighet att vinna bifall till talan mot borgensman enligt

kommitténs förslag, om borgensmannen med fog gjort invändningen

att produktionskostnad och finansiering varit skäliga. Vidare framhålls att

också en förening med skäliga produktionskostnader och normal finansiering

kan på grund av misskötsel komma på sådant obestånd att bostadsrätt

inte kan upplåtas och förskotten gå förlorade. Sveriges advokatsamfund

finner det inte uteslutet att på den bostadsmarknad som kommer att finnas

sedan nu gällande hyresreglering avskaffats kan uppkomma fall, då bostadssökande

som betalat förskott inte vill teckna sig för bostadsrätt eftersom

han anser anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren om ej

oskäliga så dock väsentligt mera betungande än han räknat med. Om annan

bostadssökande i sådant fall inte omedelbart kan anskaffas i hans ställe,

finns ingen garanti för att han återfår det inbetalade förskottet. Som ett

ytterligare villkor för rätten att ta upp förskott föreslår samfundet därför

att föreningen anskaffar betryggande borgen för återbetalning av inbetalade

förskott.

Vad angår i övrigt de krav som bör ställas på säkerhetens beskaffenhet

anser bostadsstyrelsen, statens hyresråd, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och Svenska bostadskreditkassan, att bestämmelsen i 17 § botadslånekungörelsen

om garanti för att utlämnade förskott inte går förlorade

bör tjäna till ledning. Bostadsstyrelsen och hyresrådet framhåller att enligt

bostadsstyrelsens anvisningar till paragrafen nämnda garanti skall anses

föreligga om bostadsrättsföreningen är ansluten till HSB eller Svenska

riksbyggen. Annan förening skall ställa säkerhet för återbetalning av förskott

på grundavgift. Som säkerhet godtas garanti av AB Bostadsgaranti,

bankgaranti eller likvärdig säkerhet. Bostadsstyrelsen anser att en bestämmelse

om sådan garanti bör införas i 22 a § i den av kommittén föreslagna

lagtexten. Hyresrådet förordar för sin del vad gäller bostadsrättslagen att

det skall ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser som

kan anses behövliga.

Näringslivets byggnadsdelegation och handelskammaren för Värmlands

län, Dalsland och Bohuslän noterar att kommittéförslaget inte behandlat hur

pass omfattande garantiåtagandet gentemot föreningen skall vara. Byggnadsdelegationen

nämner i detta sammanhang frågan om garantiåtagandets

avgränsning till tiden, exempelvis vad avser dolda fel och brister.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiingl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

När det gäller frågan om vilken myndighet som skall handha tillståndsgivningen

för upptagande av förskott vänder sig många remissinstanser mot

kommittéförslaget att det garanterade företaget skall godkännas av Kungl.

Maj :t. Kommerskollegium ifrågasätter således om ett krav på Kungl. Maj :ts

godkännande verkligen måste uppställas. I varje fall kan enligt kollegiets

mening knappast ett slopande av kontrollagen utgöra ett tillräckligt skäl

för detta. Kollegiet vill dock inte ställa sig helt avvisande till förslaget men

anser det nödvändigt att innan ett sådant steg tas frågan närmare övervägs.

Spörsmålet kräver nämligen en mera omfattande bedömning av de

strukturella förhållandena inom branschen, vilken inte kan grundas bara

på det föreliggande materialei.

Från principiell synpunkt ifrågasätter SACO om det är riktigt att kräva

auktorisation från Kungl. Maj :t för verksamhet av förevarande slag. Dessutom

menar organisationen att auktorisationsförfarandet skulle utestänga

mindre, fristående företag trots att de är mäktiga att ställa fullt godtagbara

ekonomiska garantier för sina projekt. Fördelen med den ordning som kommittén

föreslagit ligger enligt organisationen främst i att förfarandet blir

mycket enkelt. Denna fördel får dock inte överdrivas. Även inom ramen för

en individuell prövning av varje enskilt projekt kan säkerligen enligt organisationens

mening rimliga anspråk på en rationell ordning tillgodoses. Genom

att godkännande av det garanterade företaget enligt kommittéförslaget

lämnas generellt och inte med begränsning till visst antal husentreprenader

eller till visst maximibelopp kan enligt Sveriges advokatsamfund risk uppkomma

för en inte önskvärd begränsning såväl av vissa föreningars möjlighet

att uppföra hus som av konkurrensmöjligheterna för byggnadsentreprenörer.

Vad angår entreprenörernas roll kan nämligen antas att åtskilliga av

garantierna gentemot föreningar i verkligheten kommer att anskaffas av vissa

större entreprenörer genom en av dem bildad garantianstalt, som kan erhålla

generellt tillstånd av Kungl. Maj :t. Som exempel på tänkbar olägenhet

nämner samfundet det fallet att bostadssökande, som ämnar bilda förening

och inbetala förskott, önskar lämna uppdraget att uppföra byggnaderna till

lokal entreprenör, som kan anskaffa garanti för att anskaffningskostnaderna

och finansieringsvillkoren inte blir oskäliga från någon som inte har

möjlighet att erhålla generellt tillstånd att lämna garanti. Sveriges fastighetsägareförbund

finner det önskvärt att i lag anges de förutsättningar som

bör föreligga för ett godkännande samt att prövningen, huruvida organisationen

eller företaget uppfyller dessa villkor, företas av sakkunnig myndighet.

Prövningen skulle då, menar förbundet, inte vara inriktad på ändamålsenligheten

eller lämpligheten av det ena eller det andra företaget och än

mindre kunna betecknas som en politisk bedömning. Östergötlands och Södermanlands

handelskammare avstyrker med bestämdhet förslaget på denna

punkt. Det skulle enligt handelskammaren innebära att enskilda bostadsrättsföreningar

skulle tvingas att liera sig med de stora, riksomfattande or
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

ganisationerna på ett sådant sätt att deras integritet och självständighet helt

skulle gå förlorad. I realiteten skulle detta betyda att initiativet att bilda

små, självständiga bostadsrättsföreningar skulle beskäras och en konkurrensfaktor

på nu förevarande område elimineras. Liknande synpunkter

framhålls också av handelskammaren för Örebro och Västmanlands län.

Vid valet av tillståndsmyndighet förordas hyresnämnderna — i likhet

med reservanternas förslag — av hovrätten för Nedre Norrland, Hyresgästernas

riksförbund, HSB, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

drätselkammaren i Kiruna, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och Svenska bostadskreditkassan.

Svea hovrätt och kommerskollegiet invänder mot att tillståndsgivningen

skall tilläggas hyresnämnden. Särskilt gäller detta enligt kollegiets mening

om samtidigt prövningen av den ekonomiska planen skall bli kvar hos länsstyrelsen.

En prövning av båda frågorna i samma instans synes kollegiet vara

att föredra.

Några remissinstanser finner länsstyrelsen vara den lämpligaste tillståndsmyndigheten.

Förslag härom framförs av statens hyresråd, Sveriges

fastighetsägareförbund, Sveriges advokatsamfund och handelskammaren för

Örebro och Västmanlands län. Hyresrådet framhåller till en början att uppbärandet

av förskott bör bero på särskilt tillstånd för att säkerställa att villkoren

efterlevs. Tillståndsprövningen torde kunna begränsas till kontroll av

att ekonomisk plan för föreningen är upprättad och mottagen av länsstyrelsen

samt att föreskriven, godtagbar säkerhet finns. Kommer det i fortsättningen

att för varje ort finnas hyresnämnd, anser hyresrådet det i och för

sig möjligt att som reservanterna föreslagit låta hyresnämnd hli tillsynsmyndighet.

Den ifrågavarande myndighetens beslut måste emellertid kunna

överklagas. Att i sådana fall som reservanterna tänkt sig använda det allmänna

domstolsväsendet med underrätt som första klagoinstans och kanske

möjlighet att föra ärendet vidare till hovrätt och högsta domstolen förefaller

hyresrådet mindre lämpligt. Hyresrådet ifrågasätter därför om inte länsstyrelserna,

som ändå har att ta befattning med den ekonomiska planen, även

kan handha för skottsprövningen och förvara den lämnade säkerheten. Om

länsstyrelsen sålunda blir tillståndsmyndighet, löses enligt hyresrådet fullfölj

dsfrågan automatiskt.

Vissa remissinstanser anser att den nya lagen dessutom bör uppta regler

om besittningsskydd för förskottsgivare som tillträtt den avtalade lägenheten.

Skyddsregeln skulle hindra att förskottsgivaren ställs utan bostad, ifall

bostadsrätt inte kommer till stånd och detta inte beror på förskottsgivaren.

Uttalande härom görs av statens hyresråd, Hyresgästernas riksförbund, HSB

och SACO. Hyresrådet erinrar att avtal angående upplåtelse av bostadsrätt

blir ogiltigt enligt 22 § bostadsrättslagen om upplåtelse skett i strid med bestämmelsen

i lagen och skall för sådant fall, om lägenheten tillträtts, anses

som om det i stället föreligger ett hyresavtal. Motsvarande bestämmelse bör

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

enligt hyresrådets mening gälla om en förskottsgivare sedan lian tillträtt sin

lägenhet berättigats frånträda sitt avtal med föreningen. Han bör alltså i

fortsättningen vara tillförsäkrad samma besittningsskydd som i allmänhet

tillkommer hyresgäst. Även om detta kan följa av grunderna för 22 §, synes

det hyresrådet angeläget för undvikande av oklarhet att en uttrycklig bestämmelse

härom tas in i lagen. HSB framhåller att slutavräkning av byggnadsföretag

i praktiken inte kan ske förrän något år efter inflyttning i lägenheten.

Den situationen kan enligt förbundet då inträffa att förskottsgivaren

betalat förskott till en förening med till synes rimliga produktionsförutsättningar

men att produktionskostnaderna vid avräkningen vida överstiger

vad som förutsattes vid förskottsbetalningen. Enligt allmänna rättsgrundsatser

torde förskottsgivare i sådant fall — eller i vart fall om de tillkommande

kostnaderna är så stora att den slutliga produktionskostnaden blir

oskälig — vara berättigad att frånträda sin förbindelse att teckna bostadsrätt

och att återfå erlagt förskott. Föi-hållandet mellan förskottsgivaren och

föreningen i fråga om nyttjanderätten till lägenheten är att bedöma enligt

hyreslagen. I och med att förskottet återbetalas torde hyresförhållandet upphöra

och förskottsgivaren vara skyldig avflytta från lägenheten. På hyresreglerad

ort torde dock förlängning av hyresförhållandet kunna ske med

tillämpning av 8 § hyresregleringslagen. Med hänsyn till förutsedd revidering

av hyreslagstiftningen och då det enligt förbundets mening kan te sig

obilligt att förskottsgivaren kan bli skyldig att utan eget förvållande omedelbart

avflytta, kunde det övervägas att i bostadsrättslagen införa bestämmelse

som i förekommande fall ger förskottsgivaren skäligt besittningsskydd.

22 § första stycket bostadsrättslagen synes enligt förbundet kunna

utgöra mönster för sådan bestämmelse. Eventuellt lagförslag härom bör

emellertid framläggas först sedan kommittén behandlat rättsförhållandet

över huvud taget mellan förskottsgivare och förening som uppburit förskott.

Kommitténs förslag i övrigt om redovisning och talan om återfående av

förskott lämnas utan erinran av remissinstanserna. Sveriges advokatsamfund

framhåller dock att eftersom bestämmelserna i 59 § bostadsrättslagen

om rösträtt inte är tvingande, skulle den i 22 b § föreslagna nya regelns syfte

möjligen kunna kringgås på så sätt att den som bildat bostadsrättsförening

och låtit uppföra byggnaderna genom honom närstående företag visserligen

upplät bostadsrätt men genom insättande av föreningsmedlemmar med rösträtt

men utan bostadsrätt hindrade att talan väcktes inom sexmånaderstiden.

Samfundet föreslår därför att förskott endast får uppbäras, om föreningens

stadgar inte innehåller undantag från huvudbestämmelserna i 59 §

bostadsrättslagen.

HSB:s bostadsrättsförening Östberga i Stockholm invänder att tidsfristen

för väckande av talan mot moderföretaget vid domstol är för kort. Enligt

föreningen är det helt uteslutet att en frist på sex månader skulle vara

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

29

tillräcklig annat än i undantagsfall. Den tillträdande föreningsstyrelsen

hinner inte på denna tid sätta sig in i föreningens förhållanden och framställa

eventuella anspråk vid domstol. Dessa frågor kan vara av mycket

komplicerad natur. Föreningen förordar därför att tidsfristen utsträcks till

två år. Dessutom anser föreningen att det bör ställas större krav på moderföretagets

redovisning till dotterföreningen än som nu är brukligt. Av redovisningen

bör bl. a. krävas, att den avslöjar bristande fondering och avskrivning

i förhållande till en viss minimistandard för de år som förflutit efter

byggnationens färdigställande fram till överlämnandet samt arten av föreningens

uppgivna fordringar. För att minska olägenheter av denna art

föreslår föreningen att anvisningar utfärdas av central statlig myndighet,

hur redovisning skall ske när en förening överlämnas till de boende och att

efterlevnaden av dessa anvisningar övervakas centralt.

Kontroll av överlåtelse av bostadsrätt

Gällande rätt m. m. Enligt 8 § bostadsrättslagen får medlem i bostadsrättsförening

inte uteslutas eller utträda ur föreningen så länge han innehar

bostadsrätt. Om en bostadsrättshavare inte längre kan eller vill utöva

sin bostadsrätt, kan han tillgodogöra sig dess värde genom att låta bostadsrätten

övergå till annan. Bostadsrättslagen innehåller ingen bestämmelse om

vilket värde en bostadsrätt har eller hur ett sådant värde skall beräknas. I

vissa bestämmelser (27 § andra stycket, 29 § andra stycket och 55 § första

stycket) används dock uttrycket bostadsrättens verkliga värde. Vad som

åsyftas torde vara det värde som i en fri marknad kan erhållas med hänsyn

till tillgång och efterfrågan på lägenheter av ifrågavarande slag. Lagen

förutsätter att nämnda värde erhålls antingen genom att parterna träffar

överenskommelse härom (nyssnämnda bestämmelser och 53 § första

stycket) eller, om så inte sker, genom att värdet bestäms av skiljemän med

möjlighet att dra tvisten om värdet under domstols prövning (samma bestämmelser

utom 53 §) eller genom att bostadsrätten säljs på offentlig auktion

(26 § tredje stycket och 53 § första stycket). För visst fall av inlösen av

bostadsrätt (29 § bostadsrättslagen) kan i föreningens stadgar vara bestämt

såväl i vilken ordning lösenbeloppet skall bestämmas som hur det skall

beräknas.

Särskilda regler om överlåtelse av bostadsrätt finns i 5—It §§ kontrolllagen.

Bestämmelserna är närmast att se som ett komplement till den kontroll

som lagen innehåller beträffande fastställandet av villkor för upplåtelse

av bostadsrätt. De syftar till att hindra att bostadsrättshavare vid överlåtelse

av bostadsrätt mot vederlag utnyttjar bostadsbrist till ekonomisk

vinning eller att fastighetsägare bildar bostadsrättsföreningar och överlåter

lägenheter under bostadsrätt mot oskäliga avgifter, övervärde som betingas

av brist på lägenheter får således inte tas ut.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

Kontrollreglerna om överlåtelse av bostadsrätt avser fall av frivillig överlåtelse

mot vederlag. Förvärv som sker på exekutiv auktion lämnas däremot

utanför. Enligt 5 § kontrollagen är överlåtelse mot vederlag gällande bara

om den godkänns av hyresnämnd. För att sådan prövning skall komma till

stånd är överlåtaren skyldig att inom viss tid anmäla överlåtelsen hos nämnden.

Förvärvare får inte antas som medlem i föreningen, förrän överlåtelsen

godkänts av hyresnämnden. Vidare är det förbjudet att för överlåtelse av

bostadsrätt motta, träffa förbehåll om eller begära ersättning utöver vad

som anges i det avtal som underställs hyresnämndens prövning eller ta emot

högre ersättning än hyresnämnden godkänt. Överträdelse av bestämmelserna

kan medföra straffansvar.

Enligt 6 § kontrollagen får överlåtelse av bostadsrätt inte godkännas av

hyresnämnd, om ersättning skall utgå med högre belopp än som svarar mot

bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna tillgångar. Har bostadsrätten

av särskild anledning högre värde, får detta dock godkännas. För att

hindra alltför stor oenhetlighet i hyresnämndernas praxis vid fastställandet

av den tillåtna värdegränsen har hyresrådet bl. a. utfärdat vissa riktlinjer

för nämndens prövning. En närmare redogörelse härför finns i kommitténs

promemoria (s. 82).

En annan värderingsprincip än kontrollagens tillämpas stadgemässigt eller

med stöd av särskilda värderingsregler av många bostadsrättsföreningar.

Sådana föreskrifter förekommer bl. a. inom föreningar anslutna till HSB

och Svenska riksbyggen. I huvudsak innebär reglerna att bostadsrätt inte

får överlåtas mot högre ersättning än som svarar mot det för lägenheten

betalade grundbeloppet (insatsen) jämte verkställda amorteringar och andel

i eventuella fonder. Enligt kommitténs uppskattning utgör antalet lägenheter

i sådana föreningar 60—70 % av alla för bostadsändamål upplåtna

bostadsrättslägenheter.

Tidigare reformkrav. Sedan början av 1950-talet har i riksdagen väckts ett

flertal motioner om slopande av överlåtelsekontrollen. De motioner som

närmast åsyftas är motionerna 1954:1:414 och 11:531, 1955:1:390 och

11:484, 1956:1:458 och 11:596 samt 1:584 och 11:770, 1957:1:223 och

II: 270, 1959: I: 404 och II: 489, 1961: I: 658 och II: 784 samt 1962: I: 300

och II: 371. Yrkandena i motionerna har grundats på att det inte borde vara

förbjudet för en bostadsrättshavare att ta ut det värde som en bostadsrätt

har i öppna marknaden. Detta ansågs särskilt befogat med hänsyn till den

ständigt fortgående penningvärdeförsämringen. I vissa motioner, t. ex. 1956:

I: 584 och II: 770, 1957: I: 223 och II: 270 samt 1962: I: 300 och II: 371, påtalades

vidare att bostadsrättshavarna genom kontrollen var i en sämre

ställning än ägare av villor eller egnahem, eftersom dessa vid försäljning av

sina fastigheter hade rätt att ta ut marknadspriset. En annan omständighet

som ansågs tala för att regleringen slopas utgjorde det förhållandet att bo
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

31

stadsrättshavarna vid upphävande av kontrollbestämmelserna inte behövde

frukta hyresstegring eller obefogade uppsägningar. Det hävdades också att

en friare överlåtelsemöjlighet skulle medverka till en större rörlighet på bostadsmarknaden,

vilket var särskilt angeläget i bristorter.

Samtliga motioner har avslagits av riksdagen. Beträffande de år 1982

väckta motionerna beslöts dock att motionerna jämte utskottets utlåtande

skulle överlämnas till kommittén.

Vad angår det i motionerna angivna skälet att bostadsrättshavarna särskilt

på grund av penningvärdeförsämringen kommit att åsamkas betydande

ekonomiska förluster uttalade tredje lagutskottet i utlåtande år 1961 (nr 19)

att kontrollagen uppenbarligen inte lade hinder i vägen för att hänsyn togs

till penningvärdets förändring. Utskottets utlåtande står i överensstämmelse

med departementschefens uttalande i 1943 års proposition om fortsatt

giltighet av hyresregleringslagen och kontrollagen. Även spörsmålet om bostadsrättshavares

och villaägares olika ställning vid överlåtelse av sina respektive

bostäder har belysts av tredje lagutskottet, bl. a. i utskottets utlåtande

över motionerna vid 1956 och 1957 års riksdagar (3LU 1956: 28 och

1957: 20). Utskottet hänvisade däri bl. a. till att ett mycket stort antal villafastigheter

var byggda med statliga lån, i vilka föreskrevs att fastigheten

inte fick överlåtas till högre värde än det lånebeviljande organet medgav.

Från praktisk synpunkt var därför de två boendeformerna ganska likvärdiga.

Samma inställning gav utskottet uttryck åt i de utlåtanden, som utskottet

avgav över motionerna vid 1959, 1961 och 1962 års riksdagar (3LU

1959:15, 1961: 24 och 1962:13).

Vissa svårigheter har vidare uppmärksammats beträffande efterlevnaden

av ifrågavarande kontrollbestämmelser. I några av de tidigare nämnda motionerna,

t. ex. i motionerna 1956: I: 584 och II: 770 samt 1962: I: 300 och

II: 371, ifrågasattes sålunda om inte regleringen uppmuntrat till oegentliga

förfaranden vid försäljningar, bl. a. genom s. k. betalning under bordet.

Kontrollagen har också kritiserats med utgångspunkt från den möjlighet

som lagen själv erbjuder att kringgå kontrollen, nämligen genom att försälja

en bostadsrätt exekutivt. Frågan påtalades i en interpellation vid 1951

års höstriksdag (I: 31). Problemet fördes på nytt fram vid 1965 års riksdag

i motionerna I: 67 och II: 90. I motionerna yrkades att förslag om sådan

ändring av kontrollagen skulle utarbetas att berörda möjlighet att kringgå

lagen undanröjdes. Med hänsyn till att bostadsrättskommittén skulle behandla

frågan fann riksdagen motionerna in le böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Kommittén. Som framgår av föregående avsnitt föreligger inget behov av

generella bestämmelser om offentlig kontroll av bostadsrättsupplåtelser sedan

kontrollagen upphört att gälla. Därmed bortfaller behovet av kontroll

av överlåtelser av bostadsrätt för att hindra att en reglering av upplåtelser

kringgås.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

En fristående överlåtelsekontroll kan emellertid tänkas för att ta till vara

såväl föreningarnas intresse av att de blivande bostadsrättshavarna är i

stånd att ekonomiskt bidra till att föreningshusen och lägenheterna hålls

i gott stånd som det allmänna intresset av att hindra oberättigade höjningar

av boendekostnaderna.

Det särskilda intresse som föreningarna kan ha att utöva viss kontroll av

de ersättningar som utgår vid överlåtelser kan inte enligt kommittén motivera

att speciella bestämmelser införs om kontroll av överlåtelser. Finner eu

förening att det föreligger behov av särskilda föreskrifter, bör den själv för

anstalta om sådana, t. ex. i form av stadgebestämmelser.

När det gäller behovet av kontrollbestämmelser med hänsyn till det allmännas

intresse av att hindra höjning av boendekostnaderna föreligger

stora svårigheter att bestämma värdet på en bostadsrätt. Detta kan visserligen

anges som bostadsrättens andel i föreningens behållna tillgångar. Men

svårigheten ligger i att beräkna fastighetens verkliga värde.

Från den boendes synpunkt kan bostadsrättens värde emellertid också

ses som det kapitäliserade värdet av skillnaden mellan årsavgiften och hyran

för en likvärdig hyreslägenhet. Svårigheten är då att jämföra årsavgifter

och hyror. Det bör i båda fallen vara fråga om priserna på lång sikt och

man kan inte utan vidare räkna med att årsavgifterna i ett kooperativt företag

och hyrorna i hyreshus kommer att utvecklas parallellt. Detta beror

bl. a. på att årsavgifterna i en bostadsrättsförening är avhängiga av föreningens

ekonomiska ställning och beräknas efter föreningens självkostnader,

under det att hyrorna förutsätts följa ett allmänt hyresläge. Vidare kan

det vara föremål för delade meningar vilken kapitaliseringsprocent som bör

väljas vid beräkningen av värdet.

Den kontroll av hyrorna som innefattas i hyreslagstiftningssalckunnigas

förslag till hyreslag bygger på att jämförelse skall ske med en tänkt hyresnivå

och att hyresnämnden skall ingripa endast om den begärda hyran är

oskälig i förhållande till denna nivå. En motsvarande bedömning beträffande

bostadsrätts värde skulle enligt vad nyss angetts komma att grundas

på så många osäkra bedömanden att en betydande tolerans måste medges

beträffande vad som är oskäligt. Har finansieringen av föreningens hus skett

med hjälp av bostadslån enligt 1967 års bostadslånekungörelse, torde beräkningarna

med hänsyn särskilt till bestämmelserna om omfördelning i

tiden av räntebetalning och amortering i vissa fall kunna komma att ytterligare

försvåras. En kontroll måste av dessa anledningar bli föga effektiv.

Behovet av kontroll av överlåtelseersättningar beror naturligtvis också på

om bostadsrättshavarna kan antas få möjligheter att ta ut inte godtagbara

ersättningar. På en i huvudsak balanserad marknad torde risken härför

vara ringa med hänsyn särskilt till de möjligheter en bostadssökande har

att välja mellan olika former för upplåtelse av bostäder och mellan olika

typer av bostadsrättsföreningar. När det gäller att bedöma vilken risk som

finns i ort med bostadsbrist måste först beaktas att flertalet bostadsrätts
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

33

lägenheter ägs av föreningar, som nu tillämpar vissa normer för bestämmande

av ersättning vid överlåtelse. Det kan också antas att huvudparten av dessa

föreningar även sedan kontrollagen upphört att gälla kommer att sträva

efter viss kontroll av ersättningarna. Beträffande övriga föreningar får med

hänsyn till den friare bedömning av hyressättningen som förslaget till ny

hyreslag innebär vissa höjningar av överlåtelsevärdena godtas. Eftersom

den som har att betala ett kapitalbelopp torde vara mera känslig för beloppets

storlek än den som har att erlägga ett motsvarande belopp i form

av förhöjd hyra under en följd av år, kan det antas att utrymmet för att ta

ut oskäliga överlåtelsebelopp blir begränsat. Med hänsyn härtill kan det

knappast antas att en priskontroll vid bostadsrättsöverlåtelser har någon

uppgift att fylla.

Bostadsrätt kan vidare inte helt jämställas med hyresrätt. Den till tiden

obegränsade besittningsrätten och deltagandet i förvaltningen av föreningens

hus gör att bostadsrätten från vissa synpunkter kan jämföras med ett

egnahem. Beträffande småhus har hittills förekommit viss överlåtelsekontroll,

nämligen i samband med övertagande av statliga lån. Denna kontroll

upphör emellertid med utgången av år 1967. Detta utgör ytterligare en anledning

att inte upprätthålla någon priskontroll från det allmännas sida

vid överlåtelse av bostadsrätt.

Kommittén anser därför att en offentlig kontroll av bostadsrättsöverlåtelser

inte behövs.

Remissyttrandena. Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker förslaget

att slopa den offentliga kontrollen över bostadsrättsöverlåtelse eller

lämnar det utan erinran. Till de remissinstanser som ställer sig positiva till

förslaget hör Svea hovrätt, kommerskollegium, handelskamrarna, bostadsstgrelsen,

statens hyresråd, statens personalbostadsdelegation, länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och

Värmlands län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges

fastighetsägareförbund, Hyresgästernas riksförbund, HSB, Svenska

riksbyggen, Byggnadsfirman Anders Diös AB, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Näringslivets byggnadsdelegation, AB Bostadsgaranti, Stockholms

bostadsföreningars centralförening ek. för., Samarbetsdelegationen

för främjande av bostadsanskaffning åt statsanställda i Stockholm, Svenska

arbetsgivareföreningen, BO, SR, SACO, Sveriges advokatsamfund, Svenska

bankföreningen, Konungariket Sveriges stadshypot ekskas sa, Svenska bostadskreditlcassan

och Svenska försäkringsbolagens riksförbund. Sveriges

kommunalekonomiska förening tillstyrker förslaget under förutsättning att

en i stort sett balanserad bostadsmarknad råder.

Vissa remissinstanser delar kommitténs uppfattning att en priskontroll

vid bostadsrättsöverlåtelser knappast har någon uppgift att fylla. Till dessa

hör Byggnadsfirman Anders Diös AB och Svenska byggnadsentreprenörför
3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 161

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1968

eningen. Föreningen tillägger att det inte föreligger några rimliga motiv för

att vid en omarbetning av bostadsrättslagen, som avses få en permanent

karaktär, införa priskontrollerande bestämmelser. Drätselkammaren i Uppsala

framhåller att den prövning av bostadsrättsöverlåtelsernas värde som

åvilar hyresnämnderna torde i nuvarande situation på bostadsmarknaden

inte ha åsyftad verkan. Svårigheten att rättsligen kontrollera ett överlåtelsevärde

torde dessutom komma att öka genom införandet av det system med

räntelån, som 1967 års riksdag beslutat.

Länsstyrelsen i Uppsala län beaktar särskilt att det stora flertalet bostadsrättslägenheter

enligt kommitténs uttalande finns i hus tillhörande föreningar,

som tillämpar normer för bestämmandet av bostadsrätts värde vid

överlåtelse, samt att svårigheterna att ange en riktig norm för bestämmande

av värdet alltid måste bli stora. Även Byggnadsfirman Anders Diös AB

pekar på att det för bostadsrättsföreningarna själva kommer att finnas

möjlighet att i stadgarna ta in bestämmelser om föreningens egen kontroll

av överlåtelsevärdena och hur de skall beräknas. Liknande synpunkter uttalas

av Samarbetsdelcgationen för främjande av bostadsanskaffning åt

statsanställda i Stockholm. Delegationen tillägger att de befattningshavare

som omfattas av delegationens verksamhet ofta är utsatta för förflyttningar

mellan olika stationeringsorter i landet. Vid förflyttning från mindre ort

till bristort kan svårigheter förekomma att avyttra insatslägenheter till det

pris som vederbörande en gång erlagt.

Flera av de remissinstanser som tillstyrker kommittéförslaget anser att

bostadsrättssektorn bör anpassas till en i övrigt balanserad bostadsmarknad.

Olika skäl för denna ståndpunkt framförs. Skånes handelskammare

menar liksom kommittén att en bostadsrättshavares ställning närmast är

att jämställa med villaägarens. Den nuvarande kontrollen av överlåtelserna

innebär emellertid enligt handelskammaren att bostadsrättshavaren hindras

från att tillgodogöra sig den ökning av det investerade kapitalet som är en

följd av bl. a. inflationen. Samtidigt får han stå hela risken för en eventuell

värdeminskning.

Även Näringslivets byggnadsdelegation — till vilkens yttrande Sveriges

fastighetsägareförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen

och Svenska försäkringsbolags riksförbund ansluter sig — delar

uppfattningen att bostadsrättssektorn är ett från hyressektorn relativt fristående

område och har från marknadssynpunkt nära anknytning till egnahemsområdet.

I en balanserad bostadsmarknad riktar sig de bostadssökandes

efterfrågan mot hyreslägenheter eller bostadsrättslägenheter/egnahem.

Avgörande för fördelningen mellan dessa båda sektorer är bl. a. konjunkturbedömningar

och tillgång på kredit. Eftersom någon marknadsmässig

anpassning av årsavgifterna i bostadsrättsföreningarna ej är tänkbar, tar

sig denna variation i efterfrågan uttryck i en växlande benägenhet att lösa

bostadsfrågan genom köp av bostadsrätt eller egnahem. Marknadspriset på

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

bostadsrätterna skulle också komma att variera. En anpassning till marknadsmekanismen

kan åstadkommas endast om skillnaden mellan utgående

årsavgift för en bostadsrättslägenhet och hyran för en motsvarande hyreslägenhet

får diskonteras och påverka bostadsrättens överlåtelsevärde. Kommitténs

ståndpunkt är att överlåtelsekontrollen kan slopas. Därvid antar

kommittén att de bostadskooperativa riksorganisationerna även framdeles

behåller bestämmelser om kontroll av att överlåtelsevärdena inte överskrider

den ursprungliga grundavgiften jämte gjorda amorteringar. Sådana

bestämmelser hindrar emellertid bostadssektorn från att anpassas till en

i övrigt balanserad marknad.

Frågan om verkan av normer i föreningsstadgarna för bestämmande av

bostadsrättens värde berörs också av Svea hovrätt och vissa handelskammare.

Handelskamrarna avstyrker att den statliga kontrollen övertas av de

bostadskooperativa riksorganisationerna medan hovrätten förutsätter att

kommittén i sitt försatta arbete ägnar uppmärksamhet åt de betydelsefulla

problemen kring denna fråga.

Kommitténs förslag att slopa den offentliga kontrollen av bostadsrättsöverlåtelser

kritiseras av Hovrätten för Nedre Norrland, stadskollegiet i

Stockholm och SABO. Länsstyrelsen i Norrbottens län och drätselkammaren

i Kiruna ställer sig tveksamma till lämpligheten av att kontrollen på

detta område generellt avskaffas. De anser att frågan bör ytterligare utredas

och övervägas.

Hovrätten för Nedre Norrland förklarar sig inte kunna instämma med

kommittén att några särskilda kontrollbestämmelser inte är behövliga. Det

torde enligt hovrätten vara en allmän erfarenhet att vid bostadsrättsöverlåtelser

i bristorter utan hänsyn till gällande bestämmelser alltför ofta tas

ut ersättningar som måste anses otillbörligt höga. I vilken grad den av bostadsbristen

betingade efterfrågan inverkar på prisbildningen menar hovrätten

framgår bl. a. av de mycket höga köpeskillingar som i vissa fall

erhållits vid exekutiva försäljningar av bostadsrätt. Hovrätten anser därför

att det för bristorternas vidkommande bör ordnas med något skydd mot

oskäliga köpeskillingar vid överlåtelser av bostadsrätt. Det synes hovrätten

böra övervägas om inte ett nöjaktigt skydd mot oskäliga köpeskillingar

skulle kunna anordnas enligt ett system liknande det som föreslagits beträffande

prövning av förstagångshyrorna. Det skulle alltså innebära att i detta

fall köparen kunde påkalla l^resnämndens prövning av köpeskillingens

storlek och att därvid nämnden ägde nedsätta köpeskillingen om denna befanns

vara uppenbart oskälig.

Också SABO uttalar sig för att en köpare av bostadsrätt — på liknande

sätt som föreslogs i förslaget till ny hyreslag beträffande prövning av s. k.

förstagångshyra — inom viss tid skulle kunna få skäligheten i begärd ersättning

prövad. SABO ifrågasätter vidare hur föreningar, vilkas stadgar

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

inte medger knapphetsbetingade ersättningar vid överlåtelse av bostadsrätt,

skall kunna kontrollera att deras normer följs, om samhället inte längre

utövar någon kontroll.

Stadskollegiet i Stockholm anser att den offentliga kontrollen inte i och

för sig bör leda till avvikelse från den målsättning om den friare bostadsmarknad

som innefattas i förslaget till ny hyreslag. Förhållandena är emellertid

annorlunda när det gäller orter med påtaglig bostadsbrist. Erfarenheterna

i Stockholm bär enligt stadskollegiet visat, att beredvilligheten att

erlägga även mycket höga kapitalinsatser vid förvärv av bostadsrätter är

stor och sålunda benägenheten att betala överpriser större än vad som förmodats.

I motsats till vad kommittén föreslagit förordar därför kollegiet

att avvecklingen av kontrollagen i detta hänseende genomförs successivt

på liknande sätt som förutsatts i fråga om avvecklingen av hyresregleringslagen

samt att bestämmelser om kontroll av överlåtelsepris införs i bostadsrättslagen

i analogi med vad som förutsätts ske i den permanenta hyreslagstiftningen

beträffande hyreskontroll i orter med påtaglig bostadsbrist.

Kontrollen bör dock begränsas till att avse förhindrande av sådana överpriser

på bostadsrätterna, som från allmän synpunkt inte kan accepteras. Sedan

bristsituationen på marknaden inte längre är påtaglig bör enligt kollegiet

kontrollen upphöra.

Förbud mot upplåtelse av annan andelsräti än bostadsrätt

Gällande rätt m. m. Vid bostadsrättslagens tillkomst ansågs föreningsformen

vara den naturliga för upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för

obegränsad tid. Förbud infördes därför i 1 § tredje stycket bostadsrättslagen

för annan än bostadsrättsförening att driva verksamhet med ändamål

som gäller för bostadsrättsförening. Den som vid lagens ikraftträdande drev

sådan verksamhet, gavs dock genom andra stycket övergångsbestämmelserna

rätt att fortsätta verksamheten beträffande hus som då tillhörde honom.

Som komplement till 1 § tredje stycket bostadsrättslagen stadgas i 113 § lagen

om ekonomiska föreningar förbud för ekonomisk förening med ändamål

att bereda bostäder åt medlemmarna att upplåta lägenhet under nyttjanderätt

annorledes än för bestämd tid, om upplåtelsen inte sker under bostadsrätt.

Överträdelse av förbuden kan straffas med dagsböter (63 § bostadsrättslagen

och 111 § lagen om ekonomiska föreningar).

Bostadsrättslagen inskränker således inte rätten för sammanslutning —

förening eller bolag — att upplåta andelsrätt som förenats med rätt att disponera

lägenhet för begränsad tid. Behovet av kontrollbestämmelser beträffande

sådana upplåtelser ansågs emellertid nödvändigt för att uppnå syftet

med hyresregleringslagen och kontrollagen. När kontrollagen infördes år

1942 förbjöds i 11 § lagen att för upplåtelse av andelrätt i annan förening än

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

bostadsrättsförening eller i aktiebolag, varmed följde rätt att besitta eller

hyra lägenhet, motta eller träffa avtal om ersättning utöver vad som framgick

av de för föreningen eller bolaget gällande bestämmelserna. Förseelse

mot paragrafen straffas med dagsböter eller fängelse.

Genom 1945 års ändring i kontrollagen skärptes förbudet ytterligare.

Under åren närmast efter 1942 års kontrollag uppträdde nämligen på bostadsmarknaden

nya former av bostadsföreningar. Dessa var organiserade

som bostadsrättsföreningar men med den skillnaden att lägenheterna upplåts

åt medlemmarna på begränsad tid. I en del fall hade bostadsföreningens

form valts för att kringgå priskontrollen på bostadsmarknaden, men i

vissa fall hade formen tillämpats på grund av de praktiska svårigheterna vid

genomförande av bostadsrättsföreningar, bl. a. dröjsmålet med godkännande

av ekonomiska planer. Efter 1945 års lagändring får förening, som inte är bostadsrättsförening,

eller aktiebolag inte utan hyresnämndens tillstånd upplåta

andelsrätt varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet. Träffas i

strid med denna bestämmelse vid upplåtelse av lägenhet förbehåll om förvärv

av sådan andelsrätt, får förbehållet inte göras gällande mot den till

vilken lägenheten upplåtits. För redan bildade föreningar eller aktiebolag

föreskrevs vissa övergångsbestämmelser. De innebar i huvudsak rätt att

fortsätta den tidigare verksamheten.

Några närmare uppgifter om antalet bostadsföreningar, bostadsaktiebolag

eller handelsbolag (kommanditbolag) av det nu aktuella slaget finns ej.

Enligt utredningen för översyn av lagstiftningen om ekonomiska föreningar

uppgick antalet bostadsföreningar vid utgången av år 1946 till 5 610 (SOU

1949: 17 s. 62). Ett betydande antal av dessa föreningar torde dock ha avsett

särskilda rättssubjekt, som bildats av enskilda personer och företag för

förvärv av fastigheter i och för uthyrning av lägenheter. Dessa föreningar

har emellertid efter hand i stor utsträckning upplösts. I stället liar enligt

uppgifter till kommittén enskilda personer och företag bildat handelsbolag

eller kommanditbolag för sådana ej kooperativa bostadsföretag, för vilka

man tidigare i stor utsträckning valde föreningsformen. Enligt kommittén

torde vidare knappast några bostadsföreningar ha bildats under de senaste

decennierna, främst med hänsyn till innehållet i kontrollagen och lagen om

ekonomiska föreningar. Antalet bostadsaktiebolag åter var vid tiden för bostadsrättslagens

tillkomst inte fler än omkring 30. Bildandet av sådana bolag

syntes då ha avstannat (SOU 1928: 16 s. 22 och 67).

Kommittén. Efter tillkomsten av bostadsrättslagen har i viss utsträckning

bildats ekonomiska föreningar och aktiebolag med ändamål att åt medlemmarna

och aktieägarna upplåta lägenheter för begränsad tid. Under senare

tid har även bildats handelsbolag (kommanditbolag) för att förvärva

och förvalta fastigheter samt låta bolagsmännen disponera lägenheter i fastigheterna.

Fastän upplåtelser av lägenheter i sistnämnda företag alltid förenats

med skyldighet att i någon form sätta in kapital i företagen, har dessa

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition nr 161 år 1968

inte varit underkastade någon kontroll motsvarande den som gäller för bostadsrättsföreningar

eller andelsrätter i andra ekonomiska föreningar eller

bolag. En bostadssökande torde ofta vara okunnig om skillnaden mellan de

olika företagsformerna. Många gånger synes den bostadssökande ha varit

nöjd med att veta att han enligt föreningens stadgar, bolagets bolagsordning

eller det särskilt träffade hyresavtalet tillförsäkrats rätt till lägenheten

under avsevärd tid, t. ex. 25 år.

Enligt kommitténs mening föreligger inget verkligt behov inom bostadsmarknaden

att låta förening eller aktiebolag upplåta andelsrätter varmed

följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet avsedd att helt

eller till inte oväsentlig del användas såsom bostad (bostadslägenhet). Med

hänsyn till att de insatser, som här kommer i fråga, är så stora att de för

flertalet bostadssökande utgör en avsevärd del av deras ekonomiska tillgångar

finner kommittén det nödvändigt att lagen innehåller förbud att driva

verksamhet, som nu nämnts. Bestämmelse härom föreslår kommittén skall

tas in i ett nytt fjärde stycke i 1 § bostadsrättslagen.

Anledning saknas däremot att i detta sammanhang införa förbud för nu

nämnda sammanslutningar att upplåta andelsrätter varmed följer rätt till

andra lägenheter än bostadslägenheter. Kommittén föreslår för närvarande

inte heller några särskilda regler för handelsbolags (kommdanditbolags)

verksamhet i nu aktuella avseenden eller beträffande överlåtelser av ideella

andelar, överlåtelse av andelsrätt i förening eller bolag av hyresrätt till

lägenhet var för sig förbjuds inte heller i förslaget. Med avseende på villkoren

för nyttjanderätten gäller i sådant fall bestämmelserna om hyra.

Kommittén föreslår vidare en kompletterande bestämmelse i 63 § bostadsrättslagen

att den som åt annan upplåter andelsrätt som avses i det föreslagna

fjärde stycket till 1 § eller som föranleder sådan upplåtelse skall

kunna dömas till böter.

Förbudet mot upplåtelser av andelsrätter varmed följer till tiden begränsad

rätt att besitta eller hyra bostadslägenhet bör enligt vanliga regler för

lagstiftning inom civilrättens område inte få tillbakaverkande kraft. Företag

som redan vid tiden för den föreslagna bestämmelsens ikraftträdande

upplåtit andelsrätt varmed följer nyssnämnda rätt till bostadslägenhet i hus,

som då tillhör företaget, föreslås kunna fortsätta sin verksamhet beträffande

dessa hus. Välkända kooperativa företag som har annan form för sin verksamhet

än bostadsrättsformen förutsätts dessutom kunna erhålla tillstånd

av Kungl. Maj :t att fortsätta sin verksamhet i fråga om hus, som företaget

anskaffar efter det att nya lagen trätt i kraft. Har sådan ansökan ingivits

före bestämmelsens ikraftträdande bör föreningen eller bolaget få fortsätta

sin verksamhet i avvaktan på Kungl. Maj :ts beslut.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag om förbud mot upplåtelse av annan

andelsrätt än bostadsrätt tillstyrks eller lämnas utan erinran av en klar

majoritet av remissinstanserna. Till dessa hör Svea hovrätt, hovrätten för

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

39

Nedre Norrland, kommerskollegium, vissa handelskammare, bostadsstyrelsen,

majoriteten av statens hyresråd, länsstyrelserna, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, AB Bostadsgaranti, Stockholms bostadsföreningars

centralförening ek. för., LO, SR, SACO, Sveriges advokatsamfund,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan

och Svenska byggnadsingenjörers riksförbund. Sveriges kommunalekonomiska

förening uttalar att någon anledning inte synes finnas, vare

sig ur utvecklings- eller rationaliseringssynpunkt, att skapa alternativa

möjligheter i avseende på annan form av andelsrätt. Även LO anser att något

verkligt behov av en verksamhet av annat slag inte finns. Svenska riksbyggen

förklarar att det, för att trygga en sund utveckling för bostadsrättsföreningarna,

är nödvändigt att lagen inte skall kunna kringgås genom att

företag kan komma till stånd och driva likartad verksamhet, utan att vara

underkastade de bestämmelser som gäller för bostadsrättsföreningar. Drätselkammaren

i Malmö framhåller de risker för missförstånd om upplåtelsens

rättsliga innebörd, som annars lätt kan uppkomma.

Några remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till kommittéförslaget.

Enligt Byggnadsfirman Anders Diös AB är frågan f. n. av mycket

liten betydelse, i all synnerhet i en balanserad marknad. Bostadsrättslagen

innehåller redan en förbudsbestämmelse i vad gäller upplåtelse för obegränsad

tid. Kommitténs förslag att utvidga förbudet till att även omfatta upplåtelse

av annan rätt än bostadsrätt till bostadslägenhet för begränsad tid

anser bolaget inte är motiverat med hänsyn till att det torde ske i mycket

ringa omfattning. Några speciella olägenheter av sådan upplåtelse kan enligt

bolaget inte heller påvisas och bostadskonsumentens ekonomiska insats

torde inte bli större än vid upplåtelse med sådan bostadsrätt, som tillkommit

utan statlig belåning.

Flera av de remissinstanser som tar avstånd från förslaget kritiserar kommitténs

uppfattning att det inte skulle föreligga något verkligt behov av att

låta förening eller aktiebolag upplåta andelsrätt med rätt att för obegränsad

tid besitta eller hyra bostadslägenhet. Svenska byggnadsentreprenörföreningen

framhåller att det ur kommitténs uttalanden inte kan utläsas att

ändringsförslaget skulle vara motiverat för att undanröja någon olägenhet

på bostadsmarknaden. Föreningen delar kommitténs uppfattning alt bostadsrättsformen

— i varje fall som regel — bäst tillgodoser lägenhetsinnehavarnas

berättigade intressen vid samägande av bostadshus. Det kan dock

inte bortses från att det från andelsägarnas synpunkt kan föreligga välgrundade

motiv även för andra former av samverkan. Exempelvis upplåts

i många fall rad- och kedjehus och även friliggande småhus inte i bostadsrättsform

utan genom en kombination av enskilt ägande och ekonomisk förening,

där den ekonomiska föreningen tillkommit för förvaltningen av gemensamma

anläggningar inom bebyggelseområdet. Likaså föreligger exempel

på samägande där lägenhetsinnehavarna frångått bostadsrättsformen av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

finansiella och skattetekniska skäl. Även om föreningen sålunda vill bereda

bostadsrättsformen en viss särställning när det gäller samägande av bostadshus,

så ställer sig föreningen tveksam till förslaget att skapa denna

särställning genom att förbjuda andra former av besittningsrätt. Bostadsrättsformen

bör vinna sitt anseende genom administrativt lätthanterliga

bestämmelser och det förtroende bostadsrättshavarna tillmäter bostadsrättslagens

rättsskydd. Sannolikheten talar dessutom för att boendet i framtiden

i ökad utsträckning blir kombinerat med servicefunktioner och kommersiella

anordningar för att främja bostadsinnehavarens komfort. I den

mån sådana boendeformer inte kan inpassas i bostadsrättslagens bestämmelser,

bör möjligheten stå öppen att lösa samägandeproblemen genom olika

andra former av samverkan.

Även två ledamöter av statens hyresråd förklarar sig med hänsyn till kravet

på serviceanläggningar inte kunna godta kommittéförslaget. I en framtida

bostadsproduktion kan behov uppkomma av andra former av samägande

eller gemensamhetsanläggningar. ökade krav på serviceanläggningar av

olika slag, såsom barndaghem, restaurang, servicecentral och dylikt kan

komma att medföra behov av samgående i annan form än bostadsrättens.

Med hänsyn härtill och då det är angeläget att genom olika former av samägande

söka stimulera bostadssparandet kan det inte vara riktigt att förbjuda

andra former av samgående.

På liknande skäl ställer sig flera remissinstanser tveksamma till det föreslagna

förbudet mot andra former av andelsrätt. Dessa är handelskammaren

för Värmlands län, Dalsland och Bohuslän, Byggnadsfirman Anders

Diös AB, Näringslivets byggnadsdelegation, Sveriges fastighetsägareförbund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags

riksförbund. Stockholms, Smålands och Blekinge och Gotlands

handelskammare anser att det ingalunda är självklart att andra former

av samägande än bostadsrätt inte skulle kunna ifrågakomma. Enligt

handelskamrarna kan det i och för sig tänkas att aktiebolag och andra

associationsformer i vissa fall skulle vara lämpligare än bostadsrättsföreningarna

och att på så sätt en ökad stimulans av bostadsproduktionen skulle

kunna uppnås. Handelskamrarna avstyrker därför det föreslagna förbudet.

Även HSB avstyrker förslaget. Enligt förbundet har kommittén inte övertygande

visat att tillräckliga skäl föreligger för att införa ett principiellt

sett så långtgående förbud.

Stockholms Kooperativa bostadsförening ek. för. framhåller att det föreslagna

tillägget i 1 § inte tydligt anger om ett förfarande av en förening att

kräva lån för rätten att erhålla lägenhet skall anses jämställd med upplåtande

av andelsrätt. Föreningen hemställer, att det föreslagna tillägget i paragrafen

formuleras så att det tydligt framgår att en sådan förenings verksamhet

inte inskränks.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

Förslaget om särskilda övergångsbestämmelser beträffande föreningar

eller bolag, som före lagens ikraftträdande upplåtit annan andelsrätt än bostadsrätt,

har ej föranlett något särskilt uttalande av remissinstanserna.

Bara HSB anmärker mot att de föreslagna övergångsbestämmelserna skulle

ge vissa föreningar en i den ekonomiska föreningsrörelsen unik och principiellt

betänklig särställning. Förbundet avstyrker därför förslaget till dispensmöjlighet

enligt sista stycket övergångsbestämmelserna.

Departementschefen

Inledning. Den år 1930 tillkomna bostadsrättslagen innehåller regler som

syftar till att hindra att sådana bostadsrättsföreningar bildas som saknar

förutsättningar att driva en framgångsrik verksamhet. Härigenom bereds

allmänheten skydd mot osunda bostadsföretag. Huvudinnehållet i de nämnda

reglerna är följande. Innan bostadsrätt upplåts och tillträdesbelopp uppbärs,

skall en ekonomisk plan för föreningens verksamhet ha upprättats och

mottagits av länsstyrelsen. Härigenom blir den bostadssökande i tillfälle att

pröva förutsättningarna för företagets ekonomiska verksamhet och bilda sig

eu uppfattning om de utgifter han tar på sig. För att ytterligare tillvarata

den bostadssökandes intresse föreskrivs att två trovärdiga män skall intyga

att planen enligt deras omdöme vilar på tillförlitliga grunder.

Under 1930-talet torde bestämmelserna om bostadsrätt ha fungerat väl.

Krisförhållandena under andra världskriget medförde emellertid vissa ändringar

i förhållandena. Byggnadsproduktionen avstannade nästan helt i början

av 1940-talet. Risken för ett efterfrågeövertryck på bostadsmarknaden

var uppenbar. När produktionen åter kom i gång, var det ekonomiska läget

alltjämt osäkert. Byggnadskostnaderna steg successivt och största delen av

bostadsbyggandet finansierades med statligt stöd.

För att hindra oberättigade höjningar av boendekostnaden infördes år

1942 hyresregleringen. Huvudvikten vid regleringen lades vid förhållandena

på hyresområdet. Hyresregleringslagen avsåg i första hand att reglera

hyrans storlek samt att ge besittningsskydd åt hyresgästen genom tvångsförlängning

av hyresavtal. Som ett komplement till hyresregleringen tillkom

den s. k. kontrollagen. Genom denna lag, som alltjämt gäller, utövas

kontroll av grundavgifter och övriga avgifter vid upplåtelse av bostadsrätt

samt av priset vid överlåtelse av sådan rätt. Vidare förbjuds förening, som

inte är bostadsrättsförening, eller aktiebolag att utan tillstånd upplåta andelsrätt

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet. Hyresregleringen

och bostadsrättskontrollen handhas av kommunala hyresnämnder. Dessas

beslut kan överklagas hos statens hyresråd, som utgör den centrala myndigheten

på området.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

Med början under senare delen av 1950-talet har en viss avveckling av hyresregleringen

genomförts i etapper såväl regionalt som kategorimässigt. I

motsvarande mån har avveckling också skett av bostadsrättskontrollen. För

de orter där bostadsrättskontrollen inte är upphävd gäller kontrollagen till

utgången av år 1968.

Under innevarande år har en genomgripande reform genomförts på hyresrättens

område. Genom ändringar i hyreslagen, vilka träder i kraft den

1 januari 1969, införs bl. a. förstärkt besittningsskydd och lagstadgad bytesrätt

för bostadshyresgäst. Vad beträffar hyressättningen införs hyresspärrar

som syftar till att skydda hyresgästen mot bristbetingade hyreshöjningar.

Samtidigt har emellertid hyresregleringen förlängts t. o. m. den 31 december

1971 i orter där regleringen nu gäller. På sådan ort kan alltså det allmänna

hyresläget inte ändras i annan mån än som följer av hyresregleringslagens

bestämmelser om kompensation för ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen.

Det är vidare förbjudet för hyresvärden att ta emot,

träffa avtal om eller begära högre hyra än den fastställda. Ett betydelsefullt

undantag från hyresregleringen gäller beträffande lägenheter som färdigställts

efter utgången av år 1968. För hyrorna i dessa lägenheter skall hyreslagens

bestämmelser gälla. Vad angår förfarandet i hyresmål övertar statliga,

regionala hyresnämnder de nuvarande kommunala nämndernas arbetsuppgifter.

Som besvärsinstans i fråga om ärenden enligt hyresregleringslagen

bibehålls hyresrådet.

Reformen på hyresområdet aktualiserar frågan om bostadsrättskontrollen.

Bostadsrättskommittén har i en promemoria behandlat de åtgärder som

anses nödvändiga vid ett upphävande av bostadsrättskontrollen. Förslaget

är avgivet under förutsättning att hyresregleringen avvecklas vid samma

tillfälle. Promemorian behandlar tre huvudfrågor, nämligen kontrollen av

upplåtelse av bostadsrätt, kontrollen av överlåtelse av sådan rätt och frågan

om förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt. I anslutning

till reglerna för upplåtelse av bostadsrätt tar kommittén också upp frågan

om uppbärande av förskott på avgift för bostadsrätt. Kommittén föreslår

att kontrollen av bostadsrättsöverlåtelse upphävs. För de övriga frågorna

föreslås särskild lagstiftning som inordnas i den nuvarande hostadsrättslagen.

Kommitténs utgångspunkter för förslaget och de olika frågornas lösning

godtas av det stora flertalet remissinstanser. Från några håll görs dock

gällande att bostadsrättskontrollen bör upphävas genast och utan samband

med förhållandena på hyresområdet. Starkt skiljaktiga åsikter framförs

om kommitténs förslag till lösning av frågan om bostadsrättsförenings rätt

att uppbära förskott.

Flera skäl talar enligt min uppfattning för att ta upp frågan huruvida

bostadsrättskontrollen nu kan avvecklas. Som nämnts innebär reformen av

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 196S

hyreslagstiftningen att hyresregleringen inte kommer att omfatta sådana

hus som färdigställs efter utgången av år 1968. I anslutning till detta ställningstagande

uppkommer frågan om någon kostnadskontroll behövs i fråga

om upplåtelse av bostadsrätt. Behovet av offentlig kontroll kan sättas i fråga

även när det gäller överlåtelse av bostadsrätt. I det sammanhanget bör

observeras att föreningarna har möjlighet att i sina stadgar införa bestämmelser

om begränsning av vederlaget vid överlåtelse av bostadsrätt. Stadgebestämmelser

med sådant innehåll förekommer i fråga om flertalet bostadsrättsföreningar.

Vidare har den överlåtelsekontroll, som förekommit beträffande

småhus vilka finansierats med statligt stöd, avskaffats med utgången

av år 1967.

Under hänvisning till det anförda anser jag att en avveckling av bostadsrättskontrollen

nu bör övervägas. De frågor som därvid behöver närmare

behandlas är upplåtelsekontrollen, kontrollen av överlåtelse av bostadsrätt

och förbudet mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.

Upplåtelsekontrollen. Bostadsrätt får enligt 11 § bostadsrättslagen inte

upplåtas förrän ekonomisk plan för föreningens verksamhet upprättats av

föreningens styrelse och mottagits av länsstyrelsen. Upplåtelse får ske bara

åt den som i viss närmare angiven ordning tecknat sig för bostadsrätt. Den

ekonomiska planen skall vara försedd med intyg av två trovärdiga män att

den vilar på tillförlitliga grunder. Den ene av intygsgivarna skall i särskild

ordning ha förklarats behörig att utfärda sådant intyg. Planen kan upprättas

som kalkyl. Länsstyrelsens granskning av planen inskränker sig till

en formell kontroll av att behövliga handlingar uppfyller de i lagen föreskrivna

villkoren.

Kontrollagens bestämmelser har i väsentlig grad modifierat bostadsräitslagens

system för upplåtelse av bostadsrätt. I 2 § kontrollagen anges att

hyresnämnd måste ha godkänt den ekonomiska planen, innan den får tas

emot av länsstyrelsen. Nämndens prövning, för vilken närmare regler finns

i 3 §, avser framför allt kontroll av att de avgifter som tas upp i den ekonomiska

planen inte är för höga med hänsyn till den kontroll av bostadskostnaderna

som sker genom hyresregleringen. Hyresnämndens prövning

tar däremot inte direkt sikte på den ekonomiska planens hållbarhet och

frågan huruvida avgifterna är tillräckliga för att företaget skall gå ihop.

Den egentliga prövningen av planens vederhäftighet åligger intygsgivarna.

För hyresnämndens granskning av den ekonomiska planen anses det inte

vara tillräckligt att planen utgör en kalkyl utan planen måste göras upp på

grundval av de verkliga kostnaderna sedan dessa blivit kända och den slutliga

finansieringen ordnats. Detta leder till att planen inte kan ges in till

länsstyrelsen förrän långt efter det att huset blivit färdigt och lägenheterna

tagits i anspålc av bostadsrättshavarna. Därmed fördröjs också upplåtandet

av bostadsrätt. För att undanröja olägenheten av detta har i 4 § andra

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

stycket kontrollagen öppnats möjlighet för förening att efter hyresnämndens

medgivande ta upp förskott på avgift eller annat vederlag för bostadsrätt.

Kommittén föreslår nu att hyresnämndens kontroll av den ekonomiska

planen skall upphöra. Den ekonomiska planen skulle på så sätt åter kunna

grundas på en kalkyl och få den karaktär som avses i bostadsrättslagen. Härigenom

skulle bostadsrätt kunna upplåtas på ett betydligt tidigare stadium

än som nu kan ske.

Remissinstanserna framhåller genomgående den stora betydelsen för såväl

föreningen som bostadsrättshavaren av att bostadsrätt kan upplåtas på

ett så tidigt stadium som möjligt av föreningens verksamhet. En klar remissmajoritet

godtar kommitténs förslag och anser att någon kontroll över upplåtelse

av bostadsrätt utöver bostadsrättslagen inte är behövlig. Bara ett par

remissinstanser är kritiska mot kommittéförslaget. De menar att den särskilda

avgiftskontroll som hyresnämnden verkställer enligt kontrollagen

inte kan undvaras. Samma skydd mot otillbörligt höga kostnader bör finnas

för bostadsrättslägenheter som för hyreslägenheter. Risk föreligger annars

för bl. a. att bostadsproducenterna finner det mera fördelaktigt att bygga

bostadsrättshus än att bygga hyreshus.

För egen del ser jag på saken på följande sätt. Som redan nämnts ansluter

sig reglerna i 2 och 3 §§ kontrollagen nära till de bestämmelser som

enligt hyresregleringslagen gäller beträffande kontrollen av hyrornas storlek.

Främst avsågs med upplåtelsekontrollen att hindra att en hyresvärd

söker undvika hyresregleringen genom att bilda en bostadsrättsförening

och därefter upplåta bostadsrätt till lägenheterna. Såvitt avser nyproduktionen

är emellertid situationen numera sådan att det knappast finns någon

möjlighet för bostadsproducenten att erhålla bättre ekonomiskt utbyte genom

att upplåta bostadsrätt i stället för att hyra ut lägenheterna. Jag vill

också framhålla att de allmännyttiga och bostadskooperativa företag som

tillämpar självkostnadsprincipen i sin verksamhet svarar för den alldeles

övervägande delen av bostadsproduktionen avseende flerfamiljshus och att

någon förskjutning mot ökat privatfinansierat byggande inte är att vänta.

Genom reglerna i den nya hyreslagen har hyresgästen erhållit ett bättre

utbyggt besittningsskydd. Möjligheten för en hyresvärd att ombilda ett

äldre hyreshus till bostadsrättsförening i syfte att kunna ta ut högre kostnader

har därmed minskats och det finns därför inte någon anledning att

befara att eu sådan ombildning kommer att ske i någon nämnvärd omfattning.

Något behov av att behålla föreskrifterna i kontrollagen av denna

anledning kan därför inte anses föreligga. På grund av vad nu har sagts

anser jag mig kunna godta kommitténs förslag att hyresnämndsprövning av

den ekonomiska planen enligt 2 § kontrollagen skall upphöra att gälla.

Fördelen med att den ekonomiska planen åter kan upprättas i form av en

kalkyl och att därmed definitiv bostadsrättsupplåtelse kan ske tidigare än

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

som nu är möjligt på hyresreglerade orter gäller främst bostadsrättsföreningar

som bildas av personer som själva skall bo i föreningens hus. Föreningar

som bildas på detta sätt förekommer dock numera bara i mycket

liten utsträckning. Det helt övervägande antalet bostadsrättsföreningar bildas

av enskilda eller sammanslutningar som är verksamma för att tillhandahålla

bostäder och andra lägenheter i stora företag av kooperativ natur. Under

de inledande skedena sköts dessa föreningar utan någon i varje fall

direkt kontroll eller tillsyn av dem som skali ha lägenheter i föreningens

hus.

Kommittén utgår från att detta förfaringssätt kommer att tillämpas också

i framtiden. Ett praktiskt handhavande av föreningens angelägenheter under

den tid föreningshuset uppförs är enligt kommittén svårt att förena med

ett system enligt vilket de bostadssökande blir bostadsrättshavare och därmed

också medlemmar i föreningen under detta tidiga skede av föreningens

verksamhet. Möjligheten att träffa förhandsavtal om bostadsrätt och ta upp

förskott på avgifter för bostadsrätt innan sådan rätt upplåts bör därför

finnas kvar även efter det att kontrollagen upphört. En sådan ordning kräver

emellertid enligt kommittén vissa särskilda bestämmelser.

Kommitténs åsikt delas av så gott som samtliga remissinstanser. Ingen

har uttalat att det rådande förfaringssättet med ett i förhållande till föreningen

fristående organ som uppför föreningens hus och själv handhar

föreningens angelägenheter under byggnadsskedet bör upphöra. Remissinstanserna

framhåller också genomgående betydelsen för föreningen av att på

detta stadium få ingå förhandsavtal och uppbära förskott. Bara några remissinstanser

anser att särskilda bestämmelser inte är påkallade.

Enligt bestämmelserna i bostadsrättslagen ikläder sig eu bostadssökande

inte några förpliktelser förrän han tecknar sig på teckningslista. Detta förutsattes

vid lagens tillkomst kunna ske i samband med inflyttning i lägenheten.

Enligt tidigare motivuttalanden (prop. 1945: 371 s. 31 och 4-7) anses

det inte tillätet enligt bostadsrättslagen att ingå förhandsavtal om bostadsrätt

och uppbära förskott på blivande grundavgift. I kontrollagen infördes

ett uttryckligt förbud mot uppbärande av förskott. Samtidigt öppnades möjlighet

för hyresnämnd att ge tillstånd till att förskott uppbärs.

Förfarandet att ingå förhandsavtal och betala förskott lång tid innan bostadsrätt

upplåts har under senare tid tillämpats i allt större utsträckning.

Någon anledning att nu bryta denna utveckling föreligger enligt min mening

inte. Som kommittén och åtskilliga remissinstanser framhållit ges på detta

sätt möjlighet till ett rationellt byggande. För byggnadsföretagets finansiering

är det även av stor betydelse att kunna ta upp förskott på bostadsrättsavgifterna.

Möjligheten att uppbära förskott utan att den bostadssökande

behöver bli medlem bör därför behållas och utsträckas att gälla hela landet.

Regeln bör dock utformas som ett uttryckligt förbud mot att uppbära förskott,

om inte vissa särskilda i lagen angivna villkor uppfylls.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

När det gäller den närmare utformningen av de villkor som bör gälla för

uppbärande av förskott föreligger skilda förslag. Enligt kommitténs mening

bör som första villkor föreskrivas att förskott inte får tas upp förrän

ekonomisk plan för föreningens verksamhet upprättats och mottagits av

länsstyrelsen. Förskottsgivaren bör emellertid även beredas skydd mot att

inbetalt kapital går förlorat och dessutom erhålla vissa garantier beträffande

anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren för föreningens hus.

Kommittén föreslår därför att förening får uppbära förskott endast om den

av företag, som godkänts av Kungl. Maj:t, fått utfästelse att företaget gentemot

föreningen svarar för att anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren

för föreningens hus inte är oskäliga. Två reservanter förordar en

annan lösning. Enligt deras mening uppnås tillräcklig kostnadskontroll genom

anknytning till villkoren för den statliga bostadslånegivningen. Reservanternas

förslag innebär i huvudsak följande. För statsbelånade projekt

bör godtas den prövning som görs av det lånebeviljande organet som tillräcklig

kontroll av att projektet har vederhäftiga produktionsförutsättningar.

För övriga projekt bör en motsvarande prövning anordnas och utövas

av intygsgivare. Därutöver bör särskild säkerhet ställas för att förskott

inte går förlorat.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande.

Kritik riktas mot systemet med tillståndsgivning av Kungl. Maj:t.

Flera remissinstanser ifrågasätter också behovet av en offentlig kostnadskontroll.

Kommittémajoritetens förslag innebär att en relativt långtgående kostnadskontroll

läggs på byggnadsproduktionen inom bostadsrättssektorn. I

den mån kontrollen är avsedd att tillämpas även på en balanserad bostadsmarknad

saknar den motsvarighet på hyressektorn. Kontrollen, som blir

tillämplig bara när förskott på grundavgift betalas innan bostadsrätt upplåts,

är avsedd att garantera att anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren

för föreningens hus inte är oskäliga. Skyddet för förskottsgivaren

är alltså inte begränsat bara till att ge säkerhet för att denne inte går miste

om förskottet utan är avsett att garantera att en bostadsrätt blir upplåten

utan att förskottsgivaren belastas med oskäliga kostnader. Något motsvarande

skydd ges inte för den som direkt tecknar sig för en bostadsrätt. Detta

gäller fastän de formella förutsättningarna för att upplåta bostadsrätt enligt

kommittémajoritetens förslag är desamma som för att uppbära förskott.

Enligt min mening innebär den föreslagna lösningen otvivelaktigt ett

djupgående ingrepp i bostadsrättslagens bestämmelser om upplåtelse av bostadsrätt.

Detta talar självfallet mot att genomföra förslaget när en genomgripande

översyn av lagstiftningen på området är förestående. Remissutfallet

stämmer också till försiktighet. Enligt min mening bör man mot bakgrunden

härav inrikta sig på en provisorisk lösning. Denna bör anknyta

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

47

så nära som möjligt till redan gällande bestämmelser för upplåtelse av bostadsrätt

och inte föregripa en kommande revision av dessa.

Det är väsentligt att osunda bostadsrättsföreningar inte uppkommer och

att bostadsrättshavarna skyddas mot opåräknade avgifter. I detta hänseende

bör enligt min mening den ekonomiska planen tillmätas en stor betydelse.

Dennas vederhäftighet skall kontrolleras av intygsgivare. Planen skall innehålla

uppgift om alla betydelsefulla förhållanden för föreningens verksamhet.

Med ledning av planen och intyget om dess vederhäftighet kan alltså

den bostadssökande bedöma föreningens förhållanden. Om man som villkor

för rätt att uppbära förskott uppställer att ekonomisk plan skall ha upprättats

och mottagits av länsstyrelsen, ställs förskottsgivaren inte i sämre

belägenhet än den som avser att teckna sig för bostadsrätt. Härtill kommer

att ett avtal om förskott inte innebär att förskottsgivaren under alla förhållanden

är bunden att teckna bostadsrätt.

Mot bakgrunden av det anförda har jag kommit till den uppfattningen

att förskott bör kunna uppbäras bara om ekonomisk plan upprättats och

mottagits av länsstyrelsen men att någon kostnadskontroll vid sidan av vad

som ligger i detta inte f. n. bör komma i fråga. Skyddet i övrigt för förskottsgivaren

bör i stället inriktas på att ge garanti för att förskottsbeloppet

inte går förlorat. Eu sådan lösning innebär visserligen att förskottsgivaren

i vissa fall kan gå miste om bostadsrätt, nämligen när grundavgiften

blir så hög att han varken vill eller är skyldig att teckna bostadsrätt. I en

sådan situation får det emellertid anses tillräckligt att han förutom den garanterade

rätten att återfå förskottet är tryggad i besittningen av den lägenhet

han redan kan ha flyttat in, i. Trygghet i detta senare avseende

vinns genom att hyreslagens bestämmelser blir tillämpliga på rättsförhållandet.

Skadeståndsrätt torde också föreligga.

En skyldighet för bostadsrättsförening att återlämna uppburna förskott

kan uppkomma, om föreningen inte erbjuder rimliga villkor när teckning

av bostadsrätt skall ske. Det kan även tänkas att det planerade byggnadsföretaget

inte kommer till utförande eller att förskotten är högre än de slutliga

avgifterna. Garantin bör enligt min mening omfatta varje förhållande som

kan orsaka att förskott går förlorat.

När det i övrigt gäller de krav som bör ställas på säkerhetens beskaffenhet

liksom beträffande förvaltning och disposition av säkerheten bör Kungl.

Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer få befogenhet att meddela

närmare föreskrifter. Här bör bara tilläggas att ett så enkelt förfarande

som möjligt bör eftersträvas. Det torde kunna övervägas att — liksom skett

beträffande den statliga bostadslångivningen — helt befria vissa företag från

att ställa säkerhet.

För att säkerställa att de nu föreslagna villkoren för uttagande av förskott

efterlevs bör tillstånd till uppbärande av förskott inhämtas i varje sär
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

skilt fall. Tillståndsprövningen torde kunna begränsas till kontroll av att

ekonomisk plan för föreningen är upprättad och mottagen av länsstyrelsen

samt att föreskriven godtagbar säkerhet finns. Vid valet av tillståndsmyndighet

har olika förslag lagts fram. Flera har anslutit sig till reservanternas mening

att tillståndsgivningen bör omhänterhas av hyresnämnd. Andra anser

att denna uppgift bör tillkomma länsstyrelse. Enligt redan gällande bestämmelser

skall den ekonomiska planen inges till länsstyrelse och formellt

granskas av denna myndighet. Också förfarandet vid meddelande av tillstånd

att uppbära förskott blir av formell natur. Med hänsyn härtill föreslår

jag, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, att länsstyrelsen

anförtros även uppgiften att handha förskottsprövningen. Det som

nu föreslås leder till att bestämmelserna i bostadslånekungörelsen om ställande

av säkerhet för förskott kan upphävas.

I promemorian föreslås viss tid inom vilken anspråk på grund av garantiutfästelse

måste göras gällande. Med den uppläggning som jag föreslår

kommer saken i ett annat läge. Den garanti som föreningen hav att ställa

kan tas i anspråk bara i sådant fall då någon bostadsrättsupplåtelse inte

kommer till stånd. En säkerhet som ställts hos länsstyrelsen bör kunna

återlämnas till föreningen, när denna visar antingen att den bostadsrätt

som förskottet avser blivit upplåten eller att förskottet betalats tillbaka.

Om tvist råder mellan parterna angående bostadsrätten, har föreningen

alltid möjlighet att bringa frågan om rätten att ta säkerheten i anspråk till

ett avgörande antingen genom att väcka talan mot förskottsgivaren med

yrkande om åläggande för denne att teckna bostadsrätt eller genom att återbetala

förskottet. Någon särskild frist för väckande av talan synes därför

inte vara behövlig.

Kontrollen av överlåtelse av bostadsrätt. Bostadsrättshavares överlåtelse

av bostadsrätt mot vederlag är på ort där kontrollagen äger tillämpning i allmänhet

gällande bara om överlåtelsen godkänns av hyresnämnden. Denna får

inte godkänna överlåtelsen, om ersättning skall utgå med högre belopp än

som svarar mot bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna tillgångar

utom när bostadsrätten av särskild anledning har högre värde. Syftet med

denna prövning är framför allt att en bostadsrättshavare inte skall kunna

utnyttja bostadsbristen till att ta ut ett överpris som inte kunnat erhållas

under normala förhållanden på hyresmarknaden.

I orter där kontrollagen inte gäller har bostadsrättshavaren däremot i

princip full frihet att vid överlåtelse ta ut vilket pris som helst för bostadsrätten.

Genom särskild bestämmelse i föreningens stadgar kan dock denna

rätt vara inskränkt.

Den offentliga överlåtelsekontroll som hyresnämnden utövar har i olika

sammanhang varit föremål för kritik. Vid upprepade tillfällen har motioner

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

49

väckts i riksdagen om dess avskaffande. Kritiken har i huvudsak gällt att

bostadsrättshavare genom kontrollbestämmelsen inte medges något egentligt

skydd mot förändringar av penningvärdet. En fri prisbildning borde därför

tillåtas. Även likheten mellan bostadsrättsinnehavarens och egnahemsägarens

besittnings- och äganderättsförhållanden har ansetts tala för detta.

Kommittén menar nu att den offentliga överlåtelsekontrollen inte längre

behövs. Kommittén beaktar härvid väsentligen att det stora flertalet bostadsrättslägenheter

finns i hus där föreningen tillämpar sådana normer för bestämmande

av bostadsrättens överlåtelsevärde som inte medger att knapphetsbetingade

ersättningar tas ut samt att svårigheterna alitid måste bil

stora att ange en riktig norm för bestämmandet av en bostadsrätts värde.

Beträffande föreningar som tillåter att ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse

bestäms fritt torde man enligt kommittén få godta viss höjning av ersättningarna

med hänsyn till den friare bedömning av hyressättningen som

den nya hyreslagen grundar sig på. Kommittén bedömer dock att höjningen

av ersättningarna i sådana fall blir ganska begränsad.

En nästan enhällig remissopinion har godtagit kommitténs förslag. Även

jag ansluter mig till detta. Jag vill tillfoga att överlåtelsekontrollen för statligt

finansierade egnahem upphörde vid utgången av år 1967. Jag föreslår

sålunda att den offentliga överlåtelsekontrollen skall upphöra.

Förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt. Enligt 1 § bostadsrättslagen

är lagen tillämplig på ekonomisk förening som har till ändamål

att i föreningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra

lägenheter under nyttjanderätt för obegränsad tid. I paragrafen förbjuds

annan än bostadsrättsförening att driva verksamhet med ändamål som motsvarar

det nu nämnda.

Utmärkande för en bostadsrättsförening är att lägenhetsupplåtelsen sker

för obegränsad tid. Bostadsrättslagen hindrar däremot i princip inte förening

från att upplåta andelar med rätt till lägenhet för begränsad tid. För

att hindra att föreningar med sådan verksamhet, s. k. bostadsföreningar, bildas

i syfte att kringgå kontrollen av de ekonomiska planerna för bostadsrättsförening

och därmed också priskontrollen på hyresmarknaden föreskrivs

i 11 § kontrollagen förbud för förening som inte är bostadsrättsförening

att upplåta andelsrätt, varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

Förbudet omfattar också aktiebolag med sådan verksamhet. Hyresnämnden

har dock möjlighet att meddela undantag från förbudsbestämmelsen.

Enligt kommitténs mening finns inget verkligt behov på bostadsmarknaden

av bostadsförening eller aktiebolag som upplåter andelar med rätt till

bostadslägenhet för begränsad tid. Företag av detta slag är inte heller underkastade

någon kontroll motsvarande den som gäller för bostadsrättsföreningar

trots att upplåtelserna av lägenheterna regelmässigt förenas med

4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 161

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

skyldighet att i någon form sätta in kapital i verksamheten. Dessa insatser

kan vara så stora att de för flertalet bostadssökande utgör en avsevärd del av

deras ekonomiska tillgångar. Många gånger torde den bostadssökande också

vara okunnig om skillnaden mellan de olika företagsformerna. Kommittén

föreslår därför att i samband med att kontrollagen upphör förbud meddelas

för förening eller aktiebolag att upplåta andelsrätt varmed följer rätt

att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet som är avsedd att helt

eller till inte oväsentlig del användas som bostad.

Kommitténs förslag godtas av det stora flertalet av remissinstanserna.

För egen del vill jag anföra följande. Vad kommittén föreslår innebär

en skärpning av konlrollagens regler genom att förbudsbestämmelsen föreslås

gälla för hela riket och att möjligheten till dispens slopas. De skäl som

kommittén anfört förtjänar emellertid enligt min mening beaktande. Bostadsrättsformen

torde som regel bäst tillgodose lägenhetsinnehavarnas intressen

vid samägande av bostadshus. Förslagets genomförande torde också

medföra en önskvärd enhetlighet på bostadsmarknaden när det gäller de

olika formerna för bostadsupplåtelse. Härtill kommer att bostadsupplåtelse

i aktiebolags eller bostadsföreningars form finns i mycket liten omfattning.

Även om kontrollagen hämmat förekomsten av dessa har på marknaden

inte uttalats något större behov av sådana upplåtelseformer. För att undvika

övergångsproblem bör kommitténs förslag genomföras utan avvaktan

på den slutliga översynen av bostadsrättslagen. Jag delar kommitténs uppfattning

att bestämmelsen bör begränsas till upplåtelser av bostadslägenheter.

Något hinder för upplåtelser för bestämd tid i bostadsförenings eller

aktiebolags form beträffande andra lägenheter, avsedda för t. ex. olika slag

av serviceanläggningar, föreligger således inte. Som kommittén uttalar bör

inte heller nu tas upp till övervägande frågan om särskilda regler för handelsbolags

eller kommanditbolags verksamhet i nu aktuella avseenden eller

beträffande överlåtelser av ideella andelar.

Liksom skedde vid införandet av bostadsrättslagen och kontrollagen föreslår

kommittén att redan bildade bostadsföreningar eller aktiebolag skall

få fortsätta sin verksamhet under förutsättning att andelsrätt med rätt till

bostadslägenhet upplåtits redan före den föreslagna bestämmelsens ikraftträdande

i hus som då tillhörde företaget. Välkända kooperativa företag

som har annan form för sin verksamhet än bostadsrättsformen föreslås

dessutom kunna erhålla tillstånd av Kungl. Maj :t att fortsätta sin verksamhet

i fråga om hus, som företaget anskaffar efter den nya lagens ikraftträdande.

Har sådan ansökan ingetts före bestämmelsens ikraftträdande bör

enligt kommittén föreningen eller bolaget få fortsätta sin verksamhet i avvaktan

på Kungl. Maj ris beslut.

Kommitténs förslag har som regel inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs uppfattning

att förening eller aktiebolag som före lagens ikraftträdande upplåtit andels
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

rätt, varmed följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet

skall kunna fortsätta sin verksamhet. Också det undantag i kommitténs

förslag till övergångsbestämmelser som avser äldre välskötta kooperativa

företag med en mera omfattande verksamhet bör godtas. Tillståndsgivningen

bör emellertid tillkomma samma myndighet som handlägger ärendena om

uppbärande av förskott, dvs. länsstyrelse.

Lagstiftningens form. Kommittén föreslår att behövliga bestämmelser tas

upp i bostadsrättslagen. Enligt min mening är detta inte lämpligt med hänsyn

till att lösningarna är av mer eller mindre provisorisk karaktär i avvaktan

på att bostadsrättslagstiftningen överses. De lagbestämmelser som behövs

för att bostadsrättskontrollen skall kunna avvecklas bör tas upp i en

särskild lag vid sidan av bostadsrältslagen.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet utarbetats

förslag till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, in. in. Lagförslaget

torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Specialmotivering

Som förut sagts utgår giltighetstiden för kontrollagen den 31 december

1968. Den nu föreslagna lagen skall ersätta kontrollagen. Till skillnad från

denna, som bara gäller inom hyresreglerade orter, föreslås den nya lagen bli

tillämplig för hela landet. Förslaget innehåller fyra paragrafer, i vilka behandlas

bostadsförenings rätt att uppbära förskott på avgift eller annat

vederlag för bostadsrätt samt upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt. 1 2

1 §•

Denna paragraf innehåller förbud för bostadsrättsförening att utan tillstånd

uppbära förskott på avgift eller annat vederlag för bostadsrätt.

För att undvika tveksamhet i fråga om rätten att uppbära förskott innan

upplåtelse av bostadsrätt sker intogs i 4 § kontrollagen förbud mot förskott.

Av samma skäl har i denna paragraf tagits upp ett allmänt förbud mot

att uppbära förskott. Tillstånd skall dock kunna ges enligt lagens bestämmelser.

I paragrafens andra stycke upptas, liksom i kommittéförslaget, en regel

om att förskott som uppburits utan tillstånd skall betalas tillbaka.

2 §.

Rätt att uppbära förskott tillkommer endast redan bildade bostadsrättsföreningar.

Förskott får dock inte tas ut på ett alltför tidigt stadium av

föreningens verksamhet. Enligt första punkten i paragrafen skall ekonomisk

plan som avses i It § bostadsrättslagen ha mottagits av länsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

Enligt 13 § bostadsrättslagen får upplåtelse av bostadsrätt inte ske innan

ny plan upprättats, om förändring inträffar, som i märklig mån inverkar

på föreningens ekonomiska ställning eller bostadsrättshavares ekonomiska

förpliktelser. Någon motsvarande bestämmelse beträffande förskottsfallen

är inte upptagen i departementsförslaget. Sådana ändringar som här åsyftas

torde i allmänhet medföra att förskottsgivaren enligt allmänna rättsgrundsatser

är berättigad att frånträda förhandsavtalet med föreningen. Den garanti

för förskottets återbetalning förslaget innehåller i förening med besittningsskydd

till lägenheten, om förskottsgivaren redan flyttat in i denna,

innebär tillräckligt skydd för den som betalat förskott.

För att erhålla rätt att ta ut förskott krävs enligt andra punkten att garanti

finns för att förskott som skall betalas för bostadsrätt inte går förlorade.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna bestämmelse meddelas

av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer.

3 §•

Paragrafen innehåller förbud för förening, som inte är bostadsrättsförening,

eller aktiebolag att upplåta andelsrätt, varmed följer rätt att för begränsad

tid upplåta bostadslägenhet.

Av paragrafen framgår att förbudet endast gäller förening eller aktiebolag.

Handelsbolag (kommanditbolag), som under senare tid i viss omfattningbildats

för att förvärva och förvalta fastigheter samt låta bolagsmännen disponera

lägenheter i fastigheterna, berörs däremot inte av förbudet. Inte

heller drabbar förbudet upplåtelse av ideell andel i fastighet.

Bestämmelsen i paragrafen avser endast andelsrätt varmed följer rätt att

besitta eller hyra bostadslägenhet. Rätten till lägenheten skall således vara

sammankopplad med själva andelsrätten. överlåts andelsrätt i förening eller

bolag och hyresrätt till lägenhet var för sig är bestämmelsen inte tillämplig.

I sådant fall gäller reglerna om hyra beträffande nyttjanderätten. Om ersättningen

för andelsrätten är en förtäckt ersättning för hyresrätten, torde

reglerna om otillbörligt vederlag enligt hyreslagen bli tillämpliga.

Regeln gäller bara lägenheter som är avsedda att helt eller till inte oväsentlig

del användas som bostad. Är bostadsinslaget av endast ringa betydelse

taller upplåtelsen utanför förbudsregeln. Gränsdragningen är densamma

som mellan bostadslägenhet och lokal i den nya hyreslagen.

Träffas vid upplåtelse av bostadslägenhet i strid mot förbudsbestämmelsen

förbehåll om förvärv av andelsrätt, får enligt andra punkten i paragrafen

förbehållet inte göras gällande mot den, till vilken lägenheten upplåtits. Innebörden

härav är att föreningen eller bolaget inte kan frånträda avtalet, även

om kontrahenten förklarar sig frånträda villkoret om förvärv av andelsrätt

i föreningen eller bolaget. Lägenhetsinnehavaren bär dessutom möjlighet

att, om han så vill, frånträda hela avtalet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

4 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för den som bryter mot

föreskrifterna om förskott eller som åt annan upplåter andelsrätt i strid

mot 3 §. Straffet är dagsböter. Samma straff gäller i andra avseenden beträffande

förseelser mot bostadsrättslagen (63 §).

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1969, då kontrollagen

upphör att gälla.

En övergångsbestämmelse behövs för det fall att tillstånd att uppbära

förskott enligt 4 § andra stycket kontrollagen föreligger. Av bestämmelsen

bör framgå att sådant tillstånd skall gälla även efter den nya lagens ikraftträdande.

De villkor och föreskrifter som hyresnämnden kan ha uppställt

beträffande tillståndet för tiden intill dess bostadsrätt blivit upplåten i den

ordning som anges i bostadsrättslagen skall gälla. Samma är förhållandet

beträffande hyresnämndens möjlighet enligt 4 § tredje stycket kontrolllagen

att återkalla meddelat tillstånd. Har säkerhet ställts hos hyresnämnden

lör att förskott inte går förlorat, måste vidare säkerheten förvaltas.

Av övergångsbestämmelserna till den lag om ändring i hyresregleringslagen

som träder i kraft den 1 januari 1969 följer att de nuvarande hyresnämnderna

kommer att finnas kvar övergångsvis efter utgången av år 1968.

Det är med hänsyn härtill lämpligt att dessa nämnder fortsätter att handlägga

sådana ärenden som nu antytts. I sammanhanget bör observeras

att enligt 5 § lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser,

som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört, hyresnämnd kan

komma att meddela tillstånd att uppbära förskott även efter ikraftträdandet

av den nya lagen, om ärendet anhängiggjorts innan kontrollagen upphörde

att gälla. För att inte avvecklingen av de nuvarande hyresnämnderna

skall onödigtvis fördröjas på grund av att nämnderna övergångsvis har

att ta befattning med ärenden enligt kontrollagen torde Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens hyresråd få befogenhet att meddela

särskilda bestämmelser om handläggningen efter utgången av år 1968

av sådana ärenden. Med stöd av sådant förordnande kan ifrågavarande

uppgifter läggas över på den nya hyresnämndsorganisationen, om det anses

lämpligt.

Någon särskild övergångsbestämmelse med anledning av att överlåtelsekontrollen

slopas har inte ansetts behövas. Enligt 4 § första punkten lagen

med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringslagen

upphört, skall kontrollagens bestämmelser inte tillämpas på överlåtelse av

bostadsrätt eller annan i kontrollagen avsedd andelsrätt som sker inom två

månader före det lagen upphör att gälla. En överlåtelse som sker efter ut
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

gången av oktober månad 1968 behöver alltså inte godkännas av hyresnämnd.

I andra och tredje styckena har tagits upp undantag från förbudet i 3 §

departementsförslaget. Reglerna härom har utförligt behandlats i den allmänna

motiveringen.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslag till lag om förskott vid

upplåtelse av bostadsrätt, m. m. inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom

utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Margit Edström

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

55

Bilaga 1

Kommitténs förslag

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar
Härigenom

förordnas, dels att 1 och 63 §§ lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels

att två nya paragrafer, 22 a § och 22 h §, av nedan angiven lydelse skall införas

i lagen, dels att rubriken omedelbart före 17 § lagen skall lyda »Om

upplåtelse av bostadsrätt och uppbärande av förskott».

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Denna lag----------obegränsad tid.

Den rätt —--—-----benämnes bostadsrättsförening.

Ej må —--------1 mom. angivna.

Ej heller må förening eller aktiebolag

upplåta andelsrätt, varmed följer

rätt att för begränsad tid besitta

eller hyra lägenhet avsedd att helt eller

till icke oväsentlig del användas

såsom bostad. Träffas i strid med

vad nu sagts vid upplåtelse av lägenhet

förbehåll om förvärv av sådan

andelsrätt, må förbehållet ej göras

gällande mot den, till vilken lägenheten

upplåtits.

22 a §.

Innan bostadsrätt blivit upplåten i

den ordning som ovan angivits må ej

någon, utom i fall som i 2 mom. sägs,

uppbära förskott å avgift eller annat

vederlag för bostadsrätt.

Har företag, som Konungen godkänt,

utfåst sig att gentemot bostadsrättsförening

svara för att anskaffningskostnaderna

och finansieringsvillkoren

för föreningens hus icke

äro oskäliga, äger föreningen, sedan

ekonomisk plan som avses i 11—

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1968

(Nuvarande lydelse)

22

Driver annan -—------

Till enahanda straff dömes

1. styrelseledamot, som uppsåtligen

i strid med bestämmelse i It, 13

eller 17 § upplåtit bostadsrätt; 2 3

2. styrelseledamot, som mot bättre

vetande i ekonomisk plan eller i

teekningslista eller i skriftlig handling,

som åberopas i plan eller lista

eller bifogas någondera, meddelat

oriktig uppgift eller underlåtit att

intaga uppgift, som uppenbarligen

bort inflyta däri;

3. styrelseledamot eller likvidator,

som mot bättre vetande i lägenhetsförteckningen

låtit göra anteckning

(Föreslagen lydelse)

16 §§ mottagits av Konungens befallningshavande,

uppbära förskott

å avgifter.

Där någon i strid med bestämmelse

i denna paragraf mottagit förskott

eller annat vederlag, vare han

pliktig att återgälda vad sålunda

uppburits.

b§.

Talan mot företag på grund av utfästelse

som avses i 22 a § skall av

bostadsrättsföreningen väckas inom

sex månader från det bostadsrättshavarna

på föreningsstämma erhållit

redovisning för anskaffningskostnaderna

och finansieringsvillkoren för

föreningens hus. Iakttages ej denna

tid är rätten till talan förlorad, om

annat ej överenskommits.

Avtal mellan förelag och bostadsrättsförening

att framtida tvist med

anledning av utfästelse som i 1 mom.

sägs skall hänskjutas till avgörande

av skiljemän, utan förbehåll om rätt

för parterna alt klandra skiljedomen,

är ej gällande.

till dagsböter.

Till enahanda straff dömes

1. den som åt annan upplåter andelsrätt

som avses i 1 § A mom. eller

föranleder sådan upplåtelse;

2. styrelseledamot, som uppsåtligen

i strid med bestämmelse i 11, 13

eller 17 § upplåtit bostadsrätt;

3. den som bryter mot bestämmelse

i 22 a § 1 eller 2 mom.;

4. styrelseledamot, som mot bättre

vetande i ekonomisk plan eller i teckningslista

eller i skriftlig handling,

som åberopas i plan eller lista eller

bifogas någondera, meddelat oriktig

uppgift eller underlåtit att intaga

uppgift, som uppenbarligen bort inflyta

däri;

5. styrelseledamot eller likvidator,

som mot bättre vetande i lägenhetsförteckning

låtit göra anteckning i

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i strid med bestämmelserna i 31 § el- strid med bestämmelserna i 31 § eller

ler underlåtit verkställa anteckning, underlåtit verkställa anteckning, som

som där sägs. där sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Vad i 1 § 4 inom. stadgas skall ej utgöra hinder för förening eller aktiebolag,

som före lagens ikraftträdande upplåtit andelsrätt, varmed följer

rätt att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet i föreningen eller bolaget

tillhörigt hus, att upplåta andelsrätter avseende lägenheter i huset.

Jämväl i annat fall må förening eller bolag, som före lagens ikraftträdande

drivit verksamhet, vari ingår upplåtelse av sådana andelsrätter som avses

i 1 § 4 mom., efter tillstånd av Konungen utan hinder av nämnda stadgande

fortsätta sin verksamhet; och må föreningen eller bolaget, om ansökan

ingivits före ikraftträdandet, fortsätta verksamheten i avvaktan på beslutet.

Bilaga 2

Reservanternas förslag

22 a §.

Bostadsrättsförening äger efter tillstånd av hyresnämnd eller domstol

uppbära förskott å avgift för bostadsrätt. Närmare föreskrifter angående

ansökan om och förutsättningar för lämnande av tillstånd meddelas av

Kungl. Maj.t. Där någon i strid mot bestämmelsen i 1 mom. mottagit förskott,

vare han pliktig att återgälda vad sålunda uppburits.

22 b §.

Talan på grund av garanti att förskottsavgifter som betalats för bostadsrätt

icke går förlorade skall väckas senast sex månader från det att bostadsrättsföreningens

styrelse på föreningsstämma lämnade skriftlig redovisning

för anskaffningskostnaden för föreningens hus. Iakttagcs ej denna

tid är rätten till talan förlorad, om ej annat överenskommits.

Avtal att framtida tvist med anledning av utfästelse som i 1 inom. sägs

skall hänskjutas till avgörande av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna

att klandra skiljedomen är ej gällande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

Bilaga 3

Det remitterade förslaget

Förslag

till

Lag

om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, in. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Innan bostadsrätt blivit upplåten i den ordning som anges i lagen den

25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar, får förskott på avgift

eller annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt ej uppbäras utan tillstånd

enligt denna lag.

Har förskott uppburits utan tillstånd, skall förskottet genast återbäras.

2 §■

Tillstånd som avses i 1 § lämnas av länsstyrelsen i det län där föreningens

styrelse har sitt säte. Tillstånd skall lämnas, om ekonomisk plan som avses

i 11 § lagen om bostadsrättsföreningar mottagits av länsstyrelsen och garanti

finns för att förskott som skall betalas för bostadsrätt icke går förlorat.

Närmare föreskrifter om garanti meddelas av Konungen eller av myndighet,

som Konungen bestämmer.

3 §•

Förening, som ej är bostadsrättsförening, eller aktiebolag får ej upplåta

andelsrätt, varmed följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet

som är avsedd att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom bostad.

Träffas i strid mot vad som sagts nu vid upplåtelse av lägenhet förbehåll

om förvärv av sådan andelsrätt, är förbehållet ej gällande mot den til!

vilken lägenheten upplåtits.

4 §■

Den som bryter mot 1 § första stycket eller upplåter andelsrätt i strid mot

3 § dörnes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1. Har tillstånd meddelats enligt 4 § andra stycket lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. att

uppbära förskott å avgift eller annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt

gäller äldre lag. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, statens

hyresråd får dock meddela särskilda bestämmelser om handläggningen

av ärenden som på grund av vad som sagts nu skall handläggas enligt äldre

lag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

2. Bestämmelsen i 3 § utgör ej hinder för förening eller aktiebolag, som

före lagens ikraftträdande i laga ordning upplåtit andelsrätt med vilken

följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet i föreningen eller

bolaget tillhörigt hus, att upplåta andelsrätt avseende lägenhet i huset.

3. I annat fall än som avses i punkten 2 äger förening eller bolag, som före

lagens ikraftträdande drivit verksamhet i vilken ingår upplåtelse av andelsrätt

som avses i 3 §, efter tillstånd av länsstyrelsen fortsätta sin verksamhet.

Har föreningen eller bolaget ingivit ansökan härom före ikraftträdandet,

får verksamheten fortsättas i avvaktan på beslutet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 31 oktober 1968.

Närvarande:

justitierådet Edling,

regeringsrådet Hegrelius,

justitierådet Petrén,

justitierådet Joachimsson.

Enligt lagrådet den 25 oktober 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 4 oktober 1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle enligt 87 § regeringsformen inhämtas över upprättat

förslag til] lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, in. in.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsfiskalen Bengt Eliasson.

Lagrådet yttrade:

Av bestämmelsen i 17 § bostadsrättslagen att upplåtelse av bostadsrätt ej

får ske i annan än där angiven ordning, dvs. teckning på teckningslista,

måste — såsom också framgår av vad departementschefen yttrar i förevarande

ärende — anses följa, alt det ej är tillåtet att ingå för handsavtal om

bostadsrätt och uppbära förskott på blivande grundavgift. Genom föreskriften

i 4 § andra stycket kontrollagen, enligt vilken hyresnämnd kan lämna

tillstånd till uppbärande av förskott innan upplåtelse skett, har gjorts ett

undantag från bostadsrättslagens reglering och möjlighet öppnats att ingå

förhandsavtal om bostadsrätt när kontrollagen är tillämplig, låt vara att lagstiftningen

ej närmare reglerar sådana avtal. Undantaget från bostadsrättslagens

ordning betingades av att kontrollagens krav att hyresnämnden skulle

godkänna den ekonomiska planen medförde, att tidpunkten då teckning på

teckningslista kunde ske flyttades längre fram än som från andra synpunkter

var lämpligt. Enligt det nu remitterade förslaget skall den kontroll som

ligger i hyresnämndens godkännande av den ekonomiska planen upphöra

men ordningen med förhandsavtal och uppbärande av förskott bibehållas.

Grunden till det sistnämnda är, att en sådan ordning anses behövlig med

hänsyn till det sätt på vilket planerande och byggande av hus numera sker.

Det undantag från den i 17 § bostadsrättslagen angivna ordningen som nu

föreslås är sålunda ej betingat av något förhållande som regleras utom bostadsrättslagen

utan beror av omständigheter som faller inom dennas ram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968 61

Undantaget bör därför rätteligen regleras genom bestämmelser i nämnda

lag. Vidare är att märka, att det grundläggande i undantaget är frågan om

i ''lika fall avtal trots 17 § bostadsrättslagen skall bli gällande, medan frågan

om rätten att upptaga förskott i själva verket blott är en följd av att avtalet

ar gällande. Det måste därför anses såsom mindre tillfredsställande att

— såsom skett i kontrollagen och nu åter föreslås — reglera frågan om rätt

att upptaga förskott men ej den grundläggande frågan i vilken utsträckning

förhandsavtal blir bindande för kontrahenterna. I det läge, vari frågan om

bostadsrattslagstiftningen nu befinner sig, och med beaktande av att förslaSe^

såsom också departementschefen understryker — är att betrakta som

ett provisorium, får enligt lagrådets mening godtagas, att reglerna endast

avser rätt att uppbära förskott och att de upptages i en särskild lag.

1 §•

Vid utformande av reglerna i förevarande paragraf bör utgångspunkten

vara att — såsom angivits inledningsvis — 17 § bostadsrättslagen innehåller

förbud mot förhandsavtal och därmed mot uppbärande av förskott. Reglerna

bor därför ej stadga förbud mot att upptaga förskott utan inskränkas till att

innehålla ett medgivande därtill under förutsättning av tillstånd enligt förevarande

lag. Vidare synes önskvärt, att lagtexten innehåller en antydan om

att tillståndet att uppbära förskott även innebär medgivande att ingå förhandsavtal.

Lagrådet förordar därför, att första stycket av förevarande paragraf

gives det innehållet, att efter tillstånd enligt den nu föreslagna lagen

bostadsrättsförening får i samband med avtal om upplåtelse framdeles4 * &av

bostadsrätt i den ordning som anges i bostadsrättslagen uppbära förskott på

avgift eller annat vederlag för bostadsrätten.

2 §•

Det villkor med avseende på garanti, som enligt första stycket skall vara

uppfyHt för att tillstånd skall lämnas, torde för vinnande av större tydlighet

böra anges med uttrycket »betryggande säkerhet ställts hos länsstyrelsen

för fullgörande av den skyldighet att återbära uppburet förskott som kan

uppkomma». I andra stycket bör då ordet garanti utbytas mot »säkerhet».

Den i andra stycket meddelade bestämmelsen kan ej vara avsedd att inrymma

möjlighet att i administrativ ordning meddela föreskrifter som går

utom ramen för vad som stadgas i första stycket. Det torde därför icke vara

möjligt att, såsom kan synas framgå av ett uttalande i remissen, genom tilllämpningsföreskrifter

befria viss förening från ställande av säkerhet.

4 §■

Lagrådets förslag att 1 § första stycket inskränkes till att innehålla be
stämmelse

om tillstånd att uppbära förskott föranleder, att den i förevarande

paragraf upptagna straffbestämmelsen såvitt den hänför sig till nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1968

stycke bör utgå. Frågan om ansvar för uppbärande av förskott i fall då så ej

är medgivet blir att bedöma enligt bostadsrättslagen.

Övergångsbestämmelserna

Innebörden av undantagsregeln i första meningen under 1 måste enligt

lagrådets åsikt anses vara, att i där avsett fall kontrollagen skall, i stället

för den nu föreslagna lagen, äga tillämpning eller, med andra ord, att kontrollagen

gives fortsatt giltighet på det avsedda fallet. Med denna innebörd

kommer emellertid undantagsregeln ej att — såsom enligt motiven är avsett

— få tillämpning på det fall att före den 1 januari 1969 ansökan gjoits

om tillstånd till tagande av förskott men ansökningen då ännu ej lett till

meddelande av tillstånd. För att så skall bli förhållandet måste alltså en utvidgning

av stadgandet vidtagas.

Den föreslagna fortsatta tillämpningen av kontrollagen skall självfallet

vara begränsad till frågor om förskott. För att denna innebörd skall framgå

tydligt bör ordalagen i undantagsstadgandet något jämkas.

På grund av det sagda föreslår lagrådet, att första meningen under 1

erhåller följande lydelse: Har bostadsrättsförening före nämnda dag sökt

eller erhållit tillstånd enligt 4 § andra stycket lagen den 19 juni 1942 (nr

430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. in. att uppbära

förskott å avgift eller annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt, galler

äldre lag i fråga om förskott till föreningen.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1968

63

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 31 oktober 1968.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,

Odiinoff, Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över remitterade

förslaget till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet uttalar vid 1 § att utgångspunkten vid utformande av reglerna i

paragrafen bör vara att 17 § bostadsrättslagen innehåller förbud mot förhandsavtal

och därmed mot uppbärande av förskott. Reglerna bör därför enligt

lagrådets mening ej innehålla förbud mot att upptaga förskott utan inskränkas

till ett medgivande till upptagande av förskott under förutsättning

av tillstånd enligt förevarande lag.

Frågan om förskottsreglernas närmare utformning i det avseende som

lagrådet berör var aktuell redan när bestämmelserna om förskott i kontrolllagen

kom till år 1945 (prop. 1945: 371 s. 31). Departementschefen anförde

att det i lagstiftningsärendet föreliggande förslaget utgick från den förutsättningen

att upptagande av förskott på avgift eller annat vederlag för bostadsrätt

var förbjudet enligt bestämmelse i bostadsrättslagen samt redovisade

de närmare omständigheter som kunde åberopas för en sådan uppfattning,

särskilt ett motivuttalande vid lagens tillkomst. För att undanröja den

ovisshet som departementschefen trots nämnda uttalande ansåg föreligga

och som även hade kommit till uttryck i rättstillämpningen fann departementschefen

motiverat att i kontrollagen införa ett uttryckligt förbud mot

uppbärande av förskott eller annat vederlag för bostadsrätt, innan bostadsrätt

blivit upplåten i den ordning som anges i bostadsrättslagen. Departementschefen

tilläde dock att han inte därmed avsåg att ta avstånd från den

uppfattning som kommit till uttryck i motiven till bostadsrättslagen att förbud

mot upptagande av förskott följer redan av denna lag. Lagrådet reste

ingen invändning mot förslaget från den nu diskuterade synpunkten.

I yttranden över bostadsrättskommitténs promemoria har ånyo framförts

den uppfattningen, bl. a. av HSB, att bostadsrättslagen inte innehåller något

förbud mot uppbärande av förskott. Därjämte har flera remissinstanser uttalat

att frågan är oklar. Därtill kommer att det i betydande utsträckning

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1968

förekommer på inte hyresreglerade orter att förskott uppbärs. Det anförda

ger vid handen att sådan ovisshet alltjämt föreligger rörande bostadsrättslagens

innehåll på denna punkt att det är motiverat att i den nu föreslagna

lagen, liksom skedde i kontrollagen, ta upp ett uttryckligt förbud mot uppbärande

av förskott.

Ett särskilt skäl till detta sammanhänger med vad lagrådet anför vid 4 §.

Lagrådet föreslår som en konsekvens av den föreslagna ändrade utformningen

av 1 § första stycket att straffbestämmelsen i 4 § såvitt bestämmelsen

hänför sig till 1 § första stycket utgår. Frågan om ansvar för uppbärande

av förskott i fall då detta ej är medgivet blir enligt lagrådets mening att

bedöma enligt bostadsrättslagen. Det framgår inte av lagrådets yttrande huruvida

förfarandet verkligen är straffbart enligt nämnda lag. För egen del

är jag närmast av den uppfattningen att så ej är fallet. Det kan emellertid

inte godtas att förfarandet blir straffritt. Det bör därför nu ges en uttrycklig

straffbestämmelse. Med den av lagrådet föreslagna utformningen

av 1 § första stycket har bestämmelsen otvivelaktigt sin plats i bostadsrättslagen.

Att nu föra in en straffbestämmelse i bostadsrättslagen angående förhandsavtal

utan att i övrigt där reglera sådant avtal synes emellertid inte

kunna komma i fråga. Ges 1 § första stycket den form som föreslagits i det

remitterade förslaget, får straffbestämmelsen däremot en naturlig plats i

den föreslagna nym lagen.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts kan jag inte biträda lagrådets

förslag till utformning av 1 och 4 §§.

Jag har ingen erinran mot vad lagrådet föreslår i fråga om övergångsbestämmelserna.

Det bör tillfogas att tillämpningen av äldre lag i fråga om

förskott inte är begränsad till kontrollagen utan även gäller hyresregleringslagen

i dess lydelse före utgången av år 1968. Ärenden angående förskott

skall alltså, om ej särskilda bestämmelser meddelats enligt 1 sista punkten,

alltjämt handläggas av de nuvarande hyresnämnderna.

I övrigt anser jag mig, frånsett en mindre avvikelse av lagteknisk natur,

kunna godta de ändringar som lagrådet föreslår. Vissa ytterligare redaktionella

jämkningar bör dessutom vidtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t i proposition

föreslår riksdagen att antaga förslag till lag om förskott vid upplåtelse

av bostadsrätt, m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680454

Doktrin (2)

  1. Kristian Gustafsson, På spaning efter den tid när bostadsrättsägare skyddades från flytt, SvJT 2019 s. 913, på s. 916 · Fritt tillgänglig
  2. Bob Nilsson Hjorth, Vissa frågor om förvärv och pantsättning av bostadsrätter, SvJT 2005 s. 478, på s. 496 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1968:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. in. jämte motioner i ämnet. s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. SvJT 2019 s. 913 Kristian Gustafsson, På spaning efter den tid när bostadsrättsägare skyddades från flytt s. 916 i texten
  2. SvJT 2005 s. 478 Bob Nilsson Hjorth, Vissa frågor om förvärv och pantsättning av bostadsrätter s. 496 i texten