Sök i Ratio Lex

Angående nordiskt institut för samhällsplanering

1968-07-01 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:20, Angående nordiskt institut för samhällsplanering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

1

Nr 20

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nordiskt institut

för samhällsplanering; given Stockholms slott den 2 februari

1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag om vilkas avlatande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett nordiskt institut för samhällsplanering upprättas

i Stockholm den 1 juli 1968. Det avses bli ställt under ledning av en nordisk

styrelse med företrädare för Danmark, Finland, Norge och Sverige. Vid

institutet, som föreslås bli samordnat med konsthögskolans arkitekturskola i fråga

om personal och lokaler, kommer att bedrivas ettårig vidareutbildning av

stads- och regionplanerare från de nordiska länderna samt forskarutbildning och

forskning. Intagningskapaciteten avses bli 25 platser läsåret 1968/69 samt 50

platser fr. o. m. läsaret 1969/70. Vidare läggs fram förslag om att tre professurer

skall inrättas vid institutet nästa budgetår. Driftkostnaderna beräknas under

det första verksamhetsåret uppgå till totalt 700 000 kr., av vilket belopp Sverige

avses bestrida tre åttondedelar. Med hänsyn härtill begärs i propositionen anslag

till avlöningar och omkostnader vid institutet av sammanlagt 263 000 kr. för

budgetåret 1968/69.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet injör Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 2 februari 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Lundkvist, Gustafsson, Gei.ter, Myrdal, Wickman, Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nordiskt institut

för samhällsplanering och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 348) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1968/69 beräkna

till Nordiskt institut för samhällsplanering ett förslagsanslag av 263 000 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20 år 1968

3

1. Inledning

Våren 1966 beslöt regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att

tillsätta en kommitté med uppgift att utreda frågan om ett nordiskt institut för

vidareutbildning på samhällsplaneringens område. Som svenska ledamöter förordnade

Kungl. Maj:t den 16 juni 1966 professorn Hans Brunnberg, professorn

Sune Lindström och docenten Lennart Holm.

Kommittén, som antog namnet 1966 ars kommitté för nordisk vidareutbildning

av stads- och regionplanerare, har den 12 december 1966 till regeringen i

Norge överlämnat betänkandet Nordiskt institut för samhällsplanering (NU

1967:1). I betänkandet föreslås bl. a. att ett nordiskt institut för vidareutbildning

av samhällsplanerare skall förläggas till Stockholm. Norska regeringen har

med hänsyn härtill vidarebefordrat betänkandet till svenska regeringen för fortsatt

handläggning.

Över betänkandet har, efter remiss till berörda svenska myndigheter och organisationer

m. m., yttranden avgetts av statens luftvårdsnämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, universitetskanslersämbetet

efter hörande av berörda universitets- och högskolemyndigheter, lantmäteristyrelsen,

statens naturvårdsnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för

byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens råd för samhällsforskning,

lantbrukshögskolan, statens friluftsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms

län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Västerbottens län och Norrbottens

län, Akademien för de fria konsterna, 1964 års naturresursutredning,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Sveriges industriförbund, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige

(LO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Föreningen för samhällsplanering,

Svenska teknologföreningen och Svenska Väg- och vattenbyggares riksförbund.

Vidare har Svenska arkitekters riksförbund kommit in med en skrift i

ärendet.

Under ärendets beredning har svenska regeringen samrått med regeringarna i

Danmark, Finland och Norge. Vidare har jag uppdragit åt statens avtalsverk att

på grundval av en inom utbildningsdepartementet upprättad organisationspromemoria

förhandla om anställnings- och arbetsvillkor för vissa tjänster m. m.

vid det föreslagna institutet. Avtalsverket har meddelat att förhandlingarna med

berörda personalorganisationer avslutats den 26 januari 1968 utan att överenskommelse

träffats.

I det följande redovisas på vissa punkter förslag, som inte kräver beslut av

riksdagen.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

2. Bakgrund

Vid Nordiska rådets session år 1962 väcktes förslag om nordisk samverkan i

fråga om utbildning av stads- och regionplanerare. Med anledning härav rekommenderade

rådet regeringarna att låta utreda möjligheterna att pa nordiskt plan

organisera utbildning av stads- och regionplanerare samt samordna den nordiska

forskningen på stadsplaneringens område. Norska regeringen atog sig att koordinera

handläggningen av ärendet.

I samband med en nordisk expertkonferens i Odense i april 1963 utsågs eu

åttamannakommitté med representanter för Danmark, Finland, Norge och Sverige

för att pröva frågan om samordnad vidareutbildning av samhällsplanerare.

I januari 1964 överlämnade kommittén till norska regeringen betänkandet Nordisk

etterutdannelse i by- og regionplanlegging (NU 1964:2). I betänkandet

föreslogs att ett nordiskt institut skulle inrättas för vidareutbildning av fackmän

med grundutbildning och praktisk erfarenhet inom verksamhetsplanering (ekonomer,

geografer, sociologer in. fl.) och fysisk planering (arkitekter, ingenjörer

in. fl.). Kommittén fann att institutet borde förläggas till Stockholm. Vidareutbildningen,

som förutsattes omfatta sammanlagt ca tjugo undervisningsveckor,

borde enligt kommittén vara tvärvetenskaplig och syfta till att ge fackmän på

de berörda områdena fördjupade kunskaper samt träning i samarbete kring konkreta

planeringsuppgifter. Till vidareutbildningen borde tas in 60 elever per år.

Institutet föreslogs av kommittén få självständig ställning men skulle — om det

visade sig ändamålsenligt — kunna knytas till en högskola eller ett universitet.

En styrelse med två representanter för varje land, ett lärarkollegium och en

föreståndare föreslogs leda institutets verksamhet. Enligt kommittén borde vid

institutet inrättas bl. a. tre professurer och en docenttjänst.

Under våren 1964 inhämtades synpunkter på kommitténs förslag från berörda

myndigheter och organisationer m. m. i de fyra länderna. På begäran av

norska regeringen behandlade Nordiska kulturkommissionen, sektion I, förslaget

i september 1964. Sektionen, som fann att utredningen måste kompletteras

på ett flertal punkter, uttalade att frågan om nordisk vidareutbildning av samhällsplanerare

snarast borde föras vidare. I skrivelse till Nordiska rådet inför

dess session år 1965 meddelade norska regeringen, att den ansåg att en ny nordisk

kommitté — med ledamöter utsedda av regeringarna — borde tillsättas

med uppgift att förbereda igångsättande av vidareutbildningen. Efter ytterligare

överläggningar mellan regeringarna utsågs varen 1966 ledamöter i den nya

kommittén. I beslutet om tillkallande av svenska ledamöter föreskrevs, att uppdraget

även skulle omfatta prövning av förutsättningarna för att ett nordiskt

institut för vidareutbildning på samhällsplaneringens område skall kunna samordnas

med arkitekturskolan vid konsthögskolan i Stockholm.

1966 års kommitté har som ett led i sitt arbete anordnat en andra nordisk

expertkonferens, förlagd till Säby säteri utanför Stockholm i oktober 1966. På

grundval av de uttalanden som gjordes vid konferensen har kommittén — såsom

redan nämnts — framlagt sina förslag i betänkandet i Nordiskt institut för

samhällsplanering (NU 1967:1).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20 år 1968

5

3. Förslag om nordiskt institut för samhällsplanering

3.1 Kommittén

Behovet av ett gemensamt nordiskt organ för vidareutbildning inom samhällsplanering

har enligt kommittén kunnat konstateras i en rad olika sammanhang.

Med utgångspunkt i 1964 års betänkande föreslår kommittén, att ett för Danmark,

Finland, Norge och Sverige gemensamt nordiskt institut för samhällsplanering

skall inrättas. Institutet bör enligt kommitténs mening förläggas till

Stockholm. Fm samordning av institutet med konsthögskolans arkitekturskola

på Skeppsholmen skulle — anser kommittén — få stor praktisk betydelse för

båda parter samt bidraga till att en stimulerande vetenskaplig miljö utvecklas.

Kommittén föreslår därför att det nordiska institutet skall samverka med arkitekturskolan

beträffande främst personal och lokaler. De båda enheterna bör

emellertid enligt kommittén i princip vara organisatoriskt och ekonomiskt oberoende

av varandra.

Institutets huvuduppgift anger kommittén vara att anordna vidareutbildningskurser

för praktiskt verksamma fackmän inom samhällsplaneringen. Institutet

bör vidare kunna utvecklas till ett nordiskt centrum för forskning och tvärvetenskapligt

utvecklingsarbete på ifrågavarande område. Vid institutet bör

enligt kommittén även finnas möjlighet att erhålla forskarutbildning och att

avlägga högre akademiska examina inom ramen för det svenska examenssystemet.

Enligt kommitténs mening skall institutet också kunna tillgodose uppkommande

behov av kurser för stipendiater från utvecklingsländerna.

Målet ^för vidareutbildningen bör enligt kommittén vara, att eleverna skall

erhålla såväl tvärfacklig orientering som fördjupade fackkunskaper. Vidare bör

vid institutet utvecklas arbetsmetoder för samverkan kring olika planeringsuppgifter

mellan fackmän med varierande grundutbildning. Institutet bör dessutom

till eleverna förmedla nya rön av betydelse för planeringsarbete.

Vidareutbildningen bör enligt kommittén ligga på nivå över akademisk grundexamen.

Studietiden bör vara ett år. I fråga om studiernas uppläggning skisserar

kommittén ett exempel. Enligt detta skall större delen av året omfatta

självstudier, som — med stöd av kontakter per korrespondens med institutet_

bedrivs på elevens hemort. Denna del av utbildningen bör, framhåller kommittén,

bestå av dels litteraturstudier, dels bearbetning av planeringsuppgiftei.

Under sammanlagt 12 kursveckor skall enligt kommitténs exempel eleverna

samlas till koncentrerad undervisning i form av föreläsningar och övningar.

En inledande och en avslutande kursperiod om vardera tre veckor bör förläggas

till institutet, anser kommittén, som vidare finner att tillgången på bl. a. lokaler

talar för att dessa kurser bör komma till stånd i augusti resp. juni. En

tredje kursperiod med sex veckors tillämpningsstudier bör enligt kommittén

anordnas under november—december och januari—februari i form av intematkurs

pa lämplig ort i något av de nordiska länderna. Kommittén framhåller, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

frågorna om studiernas uppläggning och om kunskapskontroll måste prövas ytterligare

av det föreslagna institutets ledning.

Institutet bör inom ramen för vidareutbildningsverksamheten dimensioneras

för intagning av 50 elever per år, anser kommittén. Under det första verksamhetsåret

— enligt förslaget läsåret 1968/69 — bör endast halva antalet platser

tas i anspråk. Intagningen av studerande bör grundas på offentligt redovisade

kvalifikationskrav. Vid urvalet bland de sökande bör man enligt kommittén

sträva efter att olika specialiteter blir representerade och att aktuella utbildningsbehov

i de olika länderna tillgodoses. Vad gäller högre vetenskapliga

studier på förevarande område finner kommittén, att ett tiotal licentiander bör

tas emot vid institutet under en första försöksperiod.

Kommittén utgår från att eleverna själva kommer att stå för kostnaderna för

uppehälle, resor och kurslitteratur m. m. I detta sammanhang betonar kommittén

att det är önskvärt att berörda länder ställer stipendier till förfogande

för kursdeltagare. Gällande stipendieförordningar kan enligt kommittén behöva

anpassas med hänsyn härtill. I många fall torde enligt kommittén kursdeltagarnas

arbetsgivare komma att bidraga till studiefinansieringen, exempelvis genom

att de låter vederbörande få lön under studietiden.

Enligt kommittén bör vid institutet inrättas tre professurer. Såväl vidareutbildningskursernas

nivå som forskarutbildningen och forskningsverksamheten

motiverar detta förslag. Professurerna bör enligt kommittén inrättas inom

de huvudområden som f. n. präglar samhällsplaneringen, nämligen fysisk planering,

trafik- och kommunikationsteknik samt ekonomisk geografi (kulturgeografi).

Kommittén avstår från att närmare definiera ämnesområdena för de

föreslagna professurerna med hänvisning till att denna uppgift bör åvila institutets

ledning i samband med att vetenskapliga program utarbetas för tjänsterna.

Programmen bör enligt kommitténs mening bli så generella att sökande

med meritering inom olika ämnen kan konkurrera om tjänsterna.

Vid institutet skall vidare enligt kommittén — som komplement till professurerna

— finnas speciallärartjänster. Antalet sådana tjänster samt deras fördelning

på ämnesområden bör bestämmas med hänsyn till programmen för professurerna

och de intresseinriktningar som kan komma att företrädas av innehavarna

av professurerna. Kommittén anser sig emellertid kunna peka på vissa

specialområden, som bör representeras genom speciallärartjänster, nämligen

sociologi, kommunal ekonomi och administration, anläggningsteknik, fastighetsteknik

samt landskapsplanering. Något av dessa ämnen kan enligt kommittén

företrädas av laborator eller lektor. En av speciallärartjänsterna bör kunna kombineras

med tjänst som studierektor. Kommittén utgår vidare från att arkitekturskolans

professorer i arkitektur resp. svensk och jämförande arkitekturhistoria

kommer att medverka som föreläsare och övningsledare vid institutets

kurser. Därjämte räknar kommittén med att timarvoderade experter kommer

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968 7

att anlitas. För uppgifter i samband med tillämpningsövningarna och för genomgång

av elevuppgifter krävs enligt kommittén även viss assistenthjälp.

I betänkandet redovisas en rad argument för och emot begränsning av tiden

för innehav av professurerna. Kommittén, som inte tar ställning i denna fråga,

anför att — om man beslutar sig för en tidsgräns — förordnandetiden bör sättas

till 12 år. Professor som innehaft tjänst så lång tid bör enligt kommitténs mening

vara berättigad till full pension. Vad gäller anställnings- och avlöningsförhållanden

i övrigt utgår kommittén från att de i avtal för universitetssektorn i Sverige

fastställda villkoren skall tillämpas även för personal vid institutet.

Ledningen av institutet skall enligt kommittén utövas av eu nordisk styrelse

med åtta ledamöter. Regeringen i vart och ett av de deltagande länderna skall

utse två representanter i styrelsen. Denna bör -— framhåller kommittén — besluta

i ärenden som rör bl. a. riktlinjerna för institutets verksamhet, organisation

och ekonomiska förvaltning samt tillsättning av högre tjänster vid institutet.

Styrelsens beslut om tillsättning av tjänst som professor bör enligt kommittén

stadfästas av den svenska regeringen.

För att en bred vetenskaplig förankring av institutets utbildnings- och forskningsverksamhet

skall komma till stånd föreslår kommittén, att en akademisk

församling — benämnd kollegium — skall inrättas. Kollegiet bör utgöras av

institutets professorer, de båda professorerna vid arkitekturskolan samt ytterligare

två professorer från resp. land. Enligt kommittén skall kollegiet ha till

uppgift bl. a. att utforma studieplaner för vidareutbildning, utarbeta program

för professurerna vid institutet samt handlägga frågor om antagning och examination

vid institutet.

Ansvaret för den dagliga ledningen och planeringen av institutets verksamhet

skall enligt kommittén vila på ett lärarråd. I detta föreslås ingå dels de fast

anställda lärarna vid institutet, dels de tidigare nämnda professorerna vid arkitekturskolan.

Vidare bör enligt kommittén en tjänst som studierektor med halvtidstjänstgöring

inrättas vid institutet. Studierektorn skall enligt förslaget svara

för det kamerala arbetet samt i övrigt handlägga administrativa ärenden i anslutning

till institutets verksamhet. Han skall vidare vara föredragande i lärarrådet

och kollegiet samt tjänstgöra som sekreterare i styrelsen. Lärarrådets ordförande

skall tillsammans med studierektorn fullgöra de administrativa chefsfunktionerna.

Institutets verksamhet föreslås bli finansierad av de fyra länderna gemensamt .

Kostnaderna bör enligt kommittén fördelas så, att Sverige svarar för 37,5%.

Danmark och Norge vartdera för 25 % och Finland, som av språkliga skäl avser

att täcka en del av sitt vidareutbildningsbehov på området vid ett nationellt

finskspråkigt institut, för 12,5 %.

Enligt kommitténs beräkningar skulle institutets driftkostnader — med

utgångspunkt i 1967 års pris- och löneläge i Sverige — komma att uppgå till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

ca 730 000 sv. kr. Vissa arvoden samt rese- och traktamentsersättningar innefattas

dock inte i detta belopp. Sveriges andel uppgår enligt nämnda beräkningar

till 274 000 kr.

Kommittén föreslår, att institutet inrättas den 1 januari 1968 och att förberedelser

startas i så god tid att professorerna kan tillsättas under senvåren 1968.

Vidareutbildningsverksamheten avses starta hösten 1968.

3.2 Remissyttrandena

Kommitténs förslag om inrättande av ett nordiskt institut för samhällsplanering

tillstyrks i princip av remissinstanserna med hänvisning till behovet av att

de knappa nationella resurserna samordnas och att former för tvärfackligt samarbete

på nordisk bas kommer till stånd.

Universitetskanslersämbetet finner det riktigt att samlade nordiska ansträngningar

sker på samhällsplaneringens område. Ämbetet anser dock att det är i

hög grad angeläget att även nationella initiativ utvecklas. Statens råd för samhällsforskning

betonar att de nordiska länderna har många likartade problem

mom detta område, varför viss samordning av utbildningen och forskningen i

samhällsplanering synes ändamålsenlig. Enligt statens institut för byggnadsforskning

visar erfarenheterna att speciellt översiktsplanering, för vars utformning

och innehåll det nordiska institutet kan förväntas bli särskilt betydelsefullt,

i mycket stor utsträckning saknas.

Statens råd för byggnadsforskning betonar att behovet av vidareutbildningen

är mycket akut på grund av den snabba samhällsomdaningen och bristen på

specialiserad utbildning för samhällsplanerare. Institutet bör därför inrättas

utan dröjsmål, understryker rådet. Liknande synpunkter framförs av samhällsvetenskapliga

fakulteterna i Uppsala och Stockholm, rektorsämbetet vid universitetet

i Umeå, Föreningen för samhällsplanering samt Svenska arkitekters riksförbund.

Flera remissinstanser, bl. a. byggnadsstyrelsen, Akademien för de fria konsterna,

länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska landstingsförbundet, betonar

att vidareutbildningens organisation och det föreslagna institutets arbetsformer

bör omprövas, sedan erfarenheter vunnits av viss tids försöksverksamhet.

Statskontoret, länsstyrelsen i Norrbottens län, lantmäteristyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

rektorsämbetet och sektionerna för väg- och vattenbyggnad

och lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm samt Svenska stadsförbundet

har funnit att betydande överarbetningar i olika avseenden är nödvändiga,

innan kommitténs förslag kan läggas till grund för institutets organisation

och verksamhet.

Institutets huvuduppgift, som enligt kommitténs förslag skall vara att meddela

vidareutbildning av praktiskt verksamma planfackmän — med

särskild tonvikt på samarbetsmomenten mellan olika kunskapsområden för fy
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mcij:ts proposition nr 20 år 1968

sisk planering — har kommenterats av ett flertal remissinstanser. Frågan om

avvägningen mellan fysisk planering — i snäv bemärkelse — och översiktlig samhällsplanering

har därvid ingående diskuterats.

Universitetskanslersämbetet framhåller, att samhällsplaneringen är ett område

där lagarbete mellan specialister borde vara naturligt. I detta sammanhang

pekar ämbetet på att naturvårdsfrågorna motiverar, att biologisk och medicinsk

sakkunskap engageras i verksamheten. Enligt ämbetets mening bör utbildnings-

och forskningsprogrammet på sikt vidgas till att omfatta fler samhälls-

och beteendevetenskapliga specialiteter. Vidare bör enligt ämbetet forskning

om den stadsbyggnadspolitiska beslutsproceduren startas.

Enligt 1961+ års naturresursutredning råder stort behov av samhällsplanerare

med tvärfacklig vidareutbildning av såväl samhällsvetenskaplig som teknisk

karaktär. Enligt naturresursutredningen är det synnerligen angeläget, att utbildning

kommer till stånd på de fält av miljövården — främst vatten- och

luftvård_som inte ryms inom det av kommittén föreslagna ämnet landskaps
planering.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig till kommitténs uppfattning att samhällsplanerarutbildningen

bör leda till dels fördjupning inom den studerandes

eget fack, dels grundlig tvärfacklig orientering. Härigenom skapas möjligheter

för att samverkan skall kunna utvecklas mellan samhällsvetenskap och estetik i

planeringen, menar förbundet. Enligt Föreningen för samhällsplanering bör verksamheten

inriktas på program- och metodfragor. Svenska arkitekters riksförbund

anser att den högre utbildningen i landskaps- och trädgårdskonst på längre

sikt bör utformas så att den får nära kontakt med samhällsplanerarutbildningen.

Lantbrukshö g skolan förutsätter att samordning mellan tätorts- och landsbygdsplanering

kommer att bli nödvändig i framtiden. kommittén har dock,

konstaterar högskolan, i huvudsak endast beaktat tätortsplaneringen.

Samhällsvetenskapliga fakulteten i Uppsala hävdar att kommittén tillgodosett

samordningsbehoven endast i samband med undervisningen i fysisk planering.

Enligt lantmäteristyrelsen har de estetiska ämnena starkt överbetonats.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen konstaterar, att grundutbildningen av vägoeh

vattenbyggare inte anpassats så, att den tillgodoser behovet av anknytning

till samhällsvetenskaperna. Det föreslagna institutet kan ses som en möjlighet

att möta detta behov, anser styrelsen, som dock finner institutets mål oklart

definierat. Styrelsen betonar vidare att den fysiska planeringen blir alltmer beroende

av miljö värderingar, som måste utvecklas parallellt med de nu tillämpade

tekniskt-ekonomiska värderingarna. Individens behov och primärgruppernas

påverkan av miljöförhållandena måste ägnas större uppmärksamhet. Vidareutbildningen

bör därför medföra ökad insikt i samhällets funktioner och inte

enbart i samhällsbyggandets yttre gestaltning, hävdar styrelsen.

Svenska stadsförbundet framhåller, att översiktsplaneringen spelar en allt viktigare

roll och att sambanden mellan fysisk och ekonomisk planering är av fundamental

betydelse. Trots detta har förslaget fått stark slagsida åt det tekniskt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20 år 1968

arkitektoniska hållet. Enligt förbundet är risken därmed stor, att utbildningen

blir ofullständig och otidsenlig. Samtidigt kan institutet befaras komma att dåligt

tillgodose önskemålen om ett forskningscentrum. Stadsförbundet anser därför

att en överarbetning av förslaget är nödvändig. I avvaktan därpå bör man

enligt förbundet — i friare former än de hävdvunnet akademiska — starta

samverkan mellan de nordiska länderna om vidareutbildning och forskning på

samhällsplaneringens område.

Den föreslagna inriktningen av vidareutbildningen visar enligt SFS beklaglig

brist på följsamhet till den senare tidens utveckling. Organisationen anser

sig inte kunna tillstyrka att utbildningen ges så ensidig inriktning mot fysisk

planering som förslaget innebär. Samma inställning har SACO, som anser att

förslaget återspeglar bristerna i den nuvarande planeringsprocessen, nämligen

obalans mellan fackområdena och bristande förståelse för integrationsbehovet.

Synpunkter av samma slag förs fram av bl. a. Svenska teknologföreningen, Svenska

väg- och vattenbyggares riksförbund samt TCO.

Statens råd för byggnadsforskning ifrågasätter, om de samhällsvetenskapligt

inriktade planerarna — med hänsyn till den föreslagna starka övervikten på den

tekniskt-fysiska sidan inom professorsstaben — kommer att få åsyftad fördjupning

inom sina fack och om de samhällsvetenskapliga områdena kommer

att tillräckligt beaktas i tillämpningsuppgifterna.

Förslaget om att forskning och forskarutbildning skall bedrivas

vid institutet har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Vissa av dessa, bl. a.

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, SFS, Svenska teknologföreningen och Svenska

väg- och vattenbyggares riksförbund, betonar att forskningen bör vara tvärfacklig,

för att en splittring av de knappa resurserna skall kunna undvikas.

Även statens råd för samhällsforskning ställer sig positivt till den föreslagna

forskningsverksamheten vid institutet men anser sig inte kunna tillstyrka förslaget

om forskarutbildning där med mindre än att denna verksamhet bedrivs

i nära samarbete med universitet och tekniska högskolor.

Statens råd för byggnadsforskning betonar att forskningen bör vara underordnad

institutets syfte att meddela vidareutbildning och ta sikte på bl. a. att utveckla

delar av det aktuella undervisningsområdet. Rådet understryker vidare

att behovet av forskning inom samhällsplanering inte blir tillgodosett enbart

genom tillkomsten av institutet, eftersom dess övriga uppgifter kan väntas lämna

begränsat utrymme för forskning.

Några remissinstanser, bl. a. lantmäteristyrelsen och Svenska kommunförbundet,

ställer sig kritiska till förslaget att forskning skall bedrivas vid institutet.

Lantmäteristyrelsen framhåller, att kravet på rationellt bedriven forskning

bäst tillgodoses genom koncentration och samordning av insatserna. Kommunförbundet

pekar på risken att institutet — genom att det tillförs egna professurer

— till övervägande del kommer att bli ett forskningsorgan och inte en

institution för vidareutbildning. Dessutom finns enligt förbundet risk för dub
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

blering av den forskning som bedrivs vid andra institutioner. Även en minoritet

inom universitetskansler sämbetets styrelse — universitetskanslern Rosén,

ledamoten Nordlander samt byråchefen Berg — anser att institutet inte primärt

skall vara ett forskningscentrum. Däremot bör institutet verka för att samordna

forskning och forskningsresultat inom Norden.

Beträffande kommitténs förslag om det nordiska institutets anknytning

till konsthögskolans arkitekturskola i Stockholm är opinionen

splittrad. Av de remissinstanser som berört förslaget har bl. a, universitetskanslersämbetet,

samhällsvetenskapliga fakulteten i Stockholm, lantbrukshögskolan,

Akademien för de fria konsterna, länsstyrelsen i Västerbottens län, 1964

års naturresursutredning, Svenska landstingsförbundet, Föreningen för samhällsplanering

och Svenska arkitekters riksförbund anslutit sig till kommitténs ståndpunkt.

Akademien för de fria konsterna framhåller att tillkomsten av institutet öppnar

en möjlighet att kvalitativt förstärka stadsbyggnadsundervisningen vid arkitekturskolan.

Samarbetet mellan institutet och arkitekturskolan bör i första hand

avse licentiandnivan. Denna samverkan aktualiserar enligt akademien en ompi

övning av aikitekturskolans nuvarande verksamhet. Föreningen för samhällsplancring

framhåller, att den föreslagna organisationen bör ses som ett provisolium

i avvaktan pa att arkitekturskolans framtida ställning blir prövad i samband

med pågående utredningar om arkitektutbildningen. På längre sikt bör

institutet ges oberoende ställning med egna lärarkrafter som täcker samhällsplaneringens

hela fält, anser föreningen.

Ett betydande antal remissinstanser har antingen direkt avstyrkt eller ifrågasatt

lämpligheten av den föreslagna anknytningen av institutet. I flera yttranden

efterlyses alternativa lösningar.

Statskontoret anser att kommittén borde ha ingående diskuterat för- och

nackdelar med ett fristående institut och även ha undersökt möjligheterna att

knyta institutet till exempelvis tekniska högskolan i Stockholm, där samhällsplanerarutbildning

startat läsåret 1967/68. Som ett annat alternativ borde ha

övervägts den organisationsmodell som använts för nordiska hushållshögskolan,

dvs. ett »immateriellt» institut. Mot denna bakgrund finner statskontoret, att

organisationsfrågan bör ses över på nytt.

Statens råd för byggnadsforskning anser att institutet — för att balans i undervisningen

skall kunna nås — bör ha en fri och oberoende ställning i förhållande

till institutioner med specialiserad utbildning inom ett visst fack. Lantmäteristyrelsen

framhåller att väsentligt bättre underlag för eu tvärfackligt inriktad

vidareutbildning nås, om institutet knyts till tekniska högskolan i Stockholm.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle institutets mål — att bredda de

studerandes insikter rörande samhällets funktioner och inte enbart inom den

fysiska planeringen — bättre tillgodoses vid ett universitet med undervisning

i samhälls- och beteendevetenskapliga ämnen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

Svenska stadsförbundet kritiserar förslaget att knyta institutet till arkitekturskolan

med hänsyn till att vidareutbildning i arkitektur inte ingår i institutets

program. Stadsförbundet anser att kommittén lagt för stor vikt vid lösningen

av lokalfrågan. Svenska kommunförbundet varnar för att anknytningen till arkitekturskolan

kan medföra risk för överbetoning av vissa ämnesområden. Förbundet

finner det överraskande att kommittén inte ens diskuterat andra alternativ.

Med hänsyn till samhällsplaneringens komplexa karaktär förordar förbundet

att utbildningen förläggs till ett helt fristående institut.

Även SFS ställer sig avvisande till tanken på en anknytning av institutet till

arkitekturskolan med hänvisning till dels den Övervikt för den fysiska planeringen

som därmed skulle uppstå, dels den komplicerade administrativa apparat

detta enligt förslaget skulle medföra. Organisationen förordar, att institutet i

stället knyts till ett universitet eller en teknisk högskola och organiseras som

en institution med en prefekt och ett institutionskollegium bestående av de fast

anställda lärarna och representanter för de studerande.

Den förutnämnda minoriteten inom universitetskansler sämbetets styrelse anser,

att den för institutet tänkta verksamheten bör förläggas där de bästa resurserna

för varje särskild kurs finns. Detta skulle innebära att verksamheten flyt

tas mellan de nordiska länderna och att den fasta organisationen inskränks till

ett kansli.

Kommitténs förslag om studiernas uppläggning med dels koncentrerade

kurser fördelade på olika perioder, dels moment av självstudier och

korrespondensundervisning mellan dessa perioder lämnas utan erinran av flertalet

remissinstanser. Några instanser anför emellertid vissa betänklighetei.

Sektionen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm ifrågasätter

sålunda det praktiska värdet av de mellan kurserna inlagda perioderna

av självstudier. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är tveksam, om en kurstid av

12 veckor är tillräcklig, särskilt som elevkåren i olika avseenden kommer att

bli heterogen. Enligt statens råd för byggnadsforskning bör kurstiden ökas till

20 veckor. Undervisningen bör vidare koncentreras till vissa huvudområden.

Enligt rådets uppfattning kan det bli aktuellt att kurserna inriktas på skilda

planeringsnivåer olika år. Det förefaller nämligen knappast bli möjligt att i

samma kurs ge fackmän från olika fält undervisning i både översiktlig och detaljerad

planering, anser rådet.

Svenska teknologföreningen finner att den presenterade skissen till studiegång

inger farhågor för att undervisningen kan bli alltför ytlig. Betydligt längre tid

än tre veckor måste anslås till kritisk genomgång av undervisningsmaterialet,

framhåller föreningen. Härmed sammanstämmande synpunkter fiamförs av

Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund. Även rektorsämbetet vid universitetet

i Umeå ifrågasätter — liksom SACO — om kurstiden inte är alltför kort.

Den föreslagna dimensioneringen av studerandeantalet är

enligt sektionen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20 år 1968 13

godtycklig och saknar stöd av behovsundersökningar. Sektionen anser vidare att

utbildningsproduktionen är låg i förhållande till kostnaderna jämfört med vad

som kan uppnås marginellt vid befintliga utbildningsanstalter.

I fråga om studiefinansieringen har kommitténs uttalanden om

att arbetsgivarna kan beräknas stå för viss del av studiekostnaderna bemötts av

Svenska kommunförbundet som pekar på att insatser från arbetsgivarhåll i den

omfattning kommittén antagit inte torde kunna påräknas med hänsyn till att

det gäller en ettårig utbildning inom ett område med stor omsättning av personal.

SACO, Svenska teknologföreningen, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

och Svenska arkitekters riksförbund betonar, att stipendiefrågan bör

lösas likartat i de olika länderna. Eljest riskerar man, enligt organisationerna,

att elevsammansättningen blir skev.

Eöi slaget att institutet skall ställas under ledning av en nordisk styrelse

tillstyrks genomgående av remissinstanserna. Däremot har från vissa håll framföits

kritik beträffande den av kommittén förordade utformningen och sammansättningen

av övriga administrativa organ.

Svenska stadsförbundet anser, liksom SFS och SACO, att ett genomförande

av förslaget i denna del för med sig en alltför komplicerad och tungrodd organisation

i förhållande till den ringa omfattningen av verksamheten. Även minoriteten

inom universitetskansler sämbetets styrelse anser att — om institutet iniättas

i överensstämmelse med kommitténs intentioner —— den administrativa

apparaten bör förenklas genom att det föreslagna kollegiet slopas och dess uppgifter

fördelas på styrelsen och lärarrådet. Vidare har bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens råd för byggnadsforskning och Svenska teknologf öreningen

ifrågasatt lämpligheten av att arkitekturskolans professorer skall — såsom

kommittén föreslagit — automatiskt ingå i kollegiet.

Kommitténs ställningstagande beträffande lärartjänsterna vid institutet

främst frågan om fördelning på ämnesområden av de föreslagna professurerna

har diskuterats ingående vid remissbehandlingen. De instanser

som kritiserat den föreslagna inriktningen av utbildningen har i konsekvens härmed

i regel föreslagit vissa justeringar av ämnesvalet för professurerna.

Vag- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, TCO

och SFS pekar på önskvärdheten av att en professur i sociologi knyts till institutet.

Svenska stadsförbundet föreslår att undervisningen i trafik- och kommunikationsteknik

hänförs till professuren i fysisk planering och att den därigenom

frigjorda professuren inrättas i något av ämnena kommunal ekonomi, företagsekonomi

eller sociologi. SACO och SFS anser att kommunal ekonomi och administration

hör till de ämnesområden som bör bli företrädda av professor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hävdar liksom Svenska teknologföreningen

att de ekonomiska ämnesområdena bör bli starkare representerade

än vad kommittén föreslagit. Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

ordar att eu professur inrättas för att de tekniskt-ekonomiska aspekterna pa

samhällsplaneringen skall tillgodoses. Med hänsyn till den minskande marktillgången

måste sådana hänsyn tillmätas allt större betydelse, hävdar förbundet.

Universitetskansler sämbetet föreslår att den av kommittén framförda professuren

i ekonomisk geografi (kulturgeografi) inriktas mot regional ekonomi, vari

bör innefattas stadsbyggnadsekonomi och kommunal ekonomi. Statens rad för

byggnadsforskning föreslår att nämnda professur placeras inom ämnesområdet

ekonomisk samhällsplanering med möjlighet för ekonomiskt inriktade geografer,

nationalekonomer och företagsekonomer att söka tjänsten. Föreningen för

samhällsplanering anser, att anknytningen till arkitekturskolan bör utnyttjas

så, att två av institutets egna professurer ges samhällsvetenskaplig inriktning.

Önskemål om ytterligare speciallärartjänster utöver de av kommittén angivna

framförs i vissa yttranden. Statens naturvårdsnämnd föreslår en tjänst inom

det biologisk-geovetenskapliga området, och Svenska arkitekters riksförbund

rekommenderar tjänster i omgivningshygien och informationsbehandling. SFS

föreslår att biträdande lärartjänster inrättas i statistik, anläggningsteknik och

fastighetsteknik.

Universitetskanslersämbetet föreslår — liksom bl. a. rektorsämbetet vid universitetet

i Umeå — att lärarna vid institutet åläggs viss tjänstgöring vid sådana

institutioner i de nordiska länderna som bedriver utbildning och forskning

på samhällsplaneringens område. Minoriteten inom ämbetets styrelse förordar,

att lärare vid universitet och högskolor skall beredas möjlighet att fullgöra del

av sin undervisningsskyldighet vid institutet.

Den av kommittén framförda tanken på att innehav av professur vid institutet

skall begränsas till högst 12 år vinner anslutning från bl. a. byggnadsstyrelsen,

som dock anser att tidsbegränsningen bör göras snävare. Även SACO, SFS

och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund förordar kortare tid för innehav

av professurerna under hänvisning till den snabba utvecklingen inom samhällsplaneringen.

SFS föreslår att tiden sätts till sex år med möjlighet till förlängning

under tre år i särskilda fall. Rektorsämbetet vid universitetet i Lund

avstyrker däremot förslaget om tidsbegränsning. Denna fråga bör lösas i ett

större sammanhang, anser rektorsämbetet.

3.3 Departementschefen

Det moderna samhället utvecklas med bl. a. teknikens hjälp allt snabbare. Resurserna

för samhällsplanering måste därför successivt förstärkas. Det är av vitalt

intresse att planeringen av den fysiska miljön samordnas med ekonomisk

planering såväl på den offentliga sektorn som inom näringslivet. Lika angeläget

är det emellertid att man vid planeringen av morgondagens samhälle beaktar

den avgörande betydelse utformningen av den fysiska miljön har för den sociala

och kulturella miljön.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

Den översiktliga samhällsplaneringen kräver i ökande omfattning specialutbildad

arbetskraft. En vidgad och fördjupad grundutbildning på detta område

har kommit till stånd under de senaste åren. Sålunda påbörjades samhällsvetenskaplig

utbildning med inriktning mot samhällsplanering vid universitetet i

Umeå läsåret 1964/65 (prop. 1964: 74 s. 73, SU 94, rskr 214). Vidare anordnas

fr. o. m. innevarande läsår utbildning vid en särskild samhällsbyggarlinje

vid tekniska högskolan i Stockholm (prop. 1967:1 bil. 10 s. 276, SU 40, rskr

113). Den fortgående specialiseringen och differentieringen inom samhällsplaneringen

leder till att behovet även av vidareutbildning ökar. De alltmer komplicerade

planeringsproblemen ställer vidare ökade krav på att specialisterna —

bl. a. tekniker och samhällsvetare —- samarbetar över ämnesgränserna. Av detta

skäl är det nödvändigt att arbetsmetoder utvecklas som kan underlätta samverkan

mellan fackmän med varierande grundutbildning. Jag finner det mot

denna bakgrund angeläget att resurser nu skapas för vidareutbildning och

metodutveckling på samhällsplaneringens område. Med hänsyn till planeringsarbetets

fortsatt ökande betydelse bör detta ske inom ramen för en fast organisation.

Möjligheterna att på nationell bas erbjuda en tillräckligt specialiserad och

samtidigt allsidig utbildning på en nivå som ligger över akademisk grundexamen

är begränsade. Tanken på gemensamma nordiska insatser för att främja vidareutbildning

och forskning inom samhällsplaneringen väcktes vid Nordiska rådets

session år 1962. I anslutning till en rekommendation av rådet har — som jag

redovisat i det föregående — denna fråga utretts, senast av en kommitté som

tillsatts av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Kommittén har

lagt fram sina förslag i betänkandet Nordiskt institut för samhällsplanering.

Eftersom kommittén föreslagit att ett institut för vidareutbildning av samhällsplanerare

skall förläggas till Stockholm, har Sverige åtagit sig att vara samordnande

land vid frågans vidare handläggning.

Kommitténs förslag innebär i korthet att de fyra nämnda länderna skall sluta

överenskommelse om att inrätta ett gemensamt institut, benämnt nordiska institutet

för samhällsplanering. Dess huvuduppgift skall enligt kommittén vara

att anordna vidareutbildning av praktiskt verksamma stads- och regionplanerare

från de nordiska länderna. Vid institutet bör vidare, anser kommittén, bedrivas

forskarutbildning och forskning inom de ämnesområden som täcks av institutets

fasta lärarpersonal.

Förutsättningarna för ett nordiskt samarbete på samhällsplaneringens område

är enligt min mening mycket goda, bl. a. på grund av att planeringsproblemen är

i stort sett desamma i berörda länder. Liksom samtliga svenska remissinstanser

finner jag att övervägande skäl talar för att vidareutbildningen av samhällsplanerare

löses på gemensam nordisk bas. För en sådan lösning har regeringarna i

våra tre nordiska grannländer redan uttalat sig. Jag förordar därför att för

Sveriges del nu beslutas att ett nordiskt institut för samhällsplanering skall

inrättas den 1 juli 1968 med de uppgifter som kommittén föreslagit. Institutet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

bör i överensstämmelse med kommitténs förslag förläggas till Stockholm och ges

ställning av svensk statlig myndighet.

Enligt kommittén bör institutet samordnas med konsthögskolans arkitekturskola

på Skeppsholmen, dock utan att de båda enheternas självständighet vad

gäller styrelse och ekonomi inskränks. Flertalet remissinstanser, bland dem Akademien

för de fria konsterna, har tillstyrkt förslaget och därvid hänvisat till att

bl. a. forskningsverksamheten kan väntas bli stimulerad av ett sådant samarbete.

Jag delar denna uppfattning. Det nordiska institutet och arkitekturskolan bör

därför så långt som möjligt samverka i fråga om personal och lokaler samt —

i den utsträckning det är lämpligt — samordna utbildnings- och forskningsverksamheten.

I fråga om det nordiska institutets organisation har kommittén lagt fram ett

detaljerat förslag. Jag finner att institutet bör ställas under ledning av en styrelse

med två representanter för vart och ett av de fyra länderna. Varje land bör

enligt min mening företrädas av en ledamot med teknisk och en med samhällsvetenskaplig

inriktning. Utöver styrelsen bör finnas en föreståndare, ett lärarråd

och en utbildningsnämnd. Till institutets föreståndare bör en av de fast anställda

lärarna utses. Såsom framhållits i vissa remissyttranden är det önskvärt

att den administrativa apparaten utformas enklare än vad kommittén föreslagit

Detta kan lämpligen ske genom att det i betänkandet föreslagna kollegiet slopas.

Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser

om institutets ledning och administration m. m. Erfarenheterna av verksamheten

kan självfallet senare föranleda modifieringar i den här angivna organisationen.

Utbildningsverksamheten vid institutet avses — som nyss framgått — omfatta

både vidareutbildning och forskarutbildning. Beträffande vidareutbildningens

mål ansluter jag mig till kommitténs ståndpunkt att utbildningen bör syfta

till att ge de studerande såväl tvärfacklig orientering som fördjupade fackkunskaper.

Jag finner det vidare lämpligt att den av kommittén skisserade uppläggningen

av utbildningen — ett års studier med dels 12 kursveckor, dels självstudier

— prövas. Den av remissinstanserna ingående diskuterade frågan om utbildningens

inriktning hänger nära samman med spörsmålet om vilka ämnesområden

som bör vara företrädda av fasta lärartjänster vid institutet. Sistnämnda fråga

återkommer jag till i det följande.

Antagningen av elever bör åvila institutets styrelse. Jag räknar med att intagningskapaciteten

till vidareutbildningen kommer att uppgå till 25 platser

läsåret 1968/69 samt till 50 platser fr. o. m. läsåret 1969/70. Som elever torde i

första hand praktiskt verksamma stads- och regionplanerare från de nordiska

länderna böra komma i fråga. Med anledning av kommitténs synpunkter på

elevernas studiefinansiering vill jag framhålla, att jag räknar med att man i berörda

länder kommer att anpassa gällande bestämmelser härom så, att deltagande

i institutets kurser underlättas.

Forskarutbildningen vid institutet skall enligt förslaget meddelas inom ramen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20 år 1968

17

för det svenska examenssystemet. Jag vill med anledning härav erinra om 1963

års forskarutrednings betänkande Forskarutbildning och forskarkarriär (SOU

1966: 67). De av denna utredning behandlade frågorna bereds f. n. inom utbildningsdepartementet.

I nämnda betänkande föreslås bl. a. att det nuvarande

examenssystemet skall revideras. Frågan om hur forskarutbildningen vid institutet

skall passas in i en svensk examensordning får prövas sedan ställning tagits

till forskarutredningens förslag. Jag vill emellertid här framhålla angelägenheten

av att forskarutbildningen — liksom även forskningen vid institutet — bedrivs

i aktivt samarbete med närbesläktade vetenskapliga institutioner i Sverige

och de nordiska grannländerna. Vid institutet bör bl. a. tvärvetenskapliga forskningsseminarier

anordnas. Vidare bör där kunna bedrivas uppdragsforskning för

bl. a. statliga och kommunala myndigheters räkning.

Den fasta lärarstaben vid institutet bör enligt kommittén omfatta tre professurer.

De uppgifter i fråga om forskarutbildning, forskning och metodutveckling,

som skall vila på institutet, motiverar även enligt min mening att sådana tjänster

inrättas där. Kommittén har vid sitt val av ämnen, vilka bör företrädas av

professor, sökt täcka de centrala områdena av den översiktliga planeringen. Enligt

förslaget bör professurer inrättas i ämnena fysisk planering, trafik- och kommunikationsteknik

samt ekonomisk geografi (kulturgeografi). De tre professurerna

föreslås bli kompletterade med vissa arvodestjänster som speciallärare.

Frågan om fördelningen av professurerna på ämnesområden har vid remissbehandlingen

diskuterats av ett flertal instanser. Åtskilliga av dessa förordar att

de ekonomiska ämnena skall bli starkare representerade än vad kommittén

funnit lämpligt. Jag vill här ta upp även de önskemål som förts fram om att

ämnet fysisk planering skall ges vidare omfattning än vad som framgår av förslaget

samt att arkitekturskolans professurer skall utnyttjas för institutets verksamhet

i större utsträckning än vad kommittén angett.

Med hänsyn till utbildningsbehovet och forskningsmetodernas utveckling finner

jag den i betänkandet föreslagna ämnesfördelningen av professurerna vara i

allt väsentligt väl avvägd. Samtidigt är jag medveten om att sådana områden

som regional och kommunal ekonomi samt miljö- och landskapsplanering bör

uppmärksammas i utbildningen. Tills vidare bör — såsom kommittén föreslagit

— speciallärare ombesörja utbildningen i berörda ämnen.

Ämnet fysisk planering i vid bemärkelse omfattar sådan planering som har

till syfte att bestämma lokalisering, dimensionering och utformning av landets,

regionens eller ortens anläggningar. Jag finner att ämnet är av största betydelse

för utbildningen och forskningen på samhällsplaneringens område. Det bör därför

enligt min mening representeras av professor vid det nordiska institutet. Inriktningen

av såväl denna som övriga tillkommande professurer vid institutet bör

preciseras av styrelsen i form av program vid ledigkungörandet av tjänsterna.

Vid planeringen av morgondagens samhälle spelar snabba kommunikationer

— exempelvis mellan bostad och arbetsplats samt mellan bostad och fritidsområde

— en avgörande roll. Planeringen av kommunikationslederna måste bedri
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1968

vas med hänsyn till bl. a. att kraven på trafiksäkerhet tillgodoses. Även de ekonomiska

aspekterna är av stor vikt i sammanhanget. Mot denna bakgrund finner

jag det motiverat att en professur i ämnet trafik- och kommunikationsteknik

inrättas vid institutet.

Också den av kommittén föreslagna professuren i ekonomisk geografi är av

centralt intresse för institutets verksamhet, förutsatt att ämnesinnehållet ges en

vid tolkning i riktning mot ekonomisk samhällsplanering. En professur i ekonomisk

geografi med samhällsplanering synes mig därför böra ingå bland institutets

fasta lärartjänster.

Med hänvisning till vad jag anfört förordar jag att en professur i vart och ett

av ämnena fysisk planering, trafik- och kommunikationsteknik samt ekonomisk

geografi med samhällsplanering inrättas vid institutet den 1 juli 1968.1 fråga om

åligganden m. m. för innehavare av dessa tjänster och för övrig personal vid institutet

bör tillämpas bestämmelserna i universitetsstadgan och i anslutning till

denna utfärdade föreskrifter. Institutets styrelse bör dock — efter samråd med

vederbörande universitetsmyndigheter — kunna besluta om skyldighet för professorerna

att undervisa även vid andra läroanstalter i Norden. Tjänst som professor

vid institutet bör kungöras ledig till ansökan i alla de fyra länderna samt

tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen. I fråga om tillsättningsförfarandet

bör i tillämpliga delar universitetsstadgans bestämmelser iakttagas.

Eftersom förhandlingarna om anställnings- och arbetsvillkoren för bl. a. professorerna

vid institutet avslutats utan att någon överenskommelse träffats skall

frågan om sådana villkor i enlighet med riksdagens beslut i anledning av prop.

1964:140 (s. 161) underställas riksdagens prövning. Jag föreslår därför att tjänsterna

som professor placeras i U 27 och att till föreståndaren för institutet får

utgå särskilt uppdragstillägg med 229 kr. för månad (1967 års lönenivå). För innehavarna

av dessa tjänster liksom för övrig personal vid institutet bör i tilllämpliga

delar gälla de anställnings- och arbetsvillkor i övrigt som enligt avtal

gäller för motsvarande personalkategorier vid universitet och högskolor.

Liksom kommittén har jag övervägt frågan huruvida tiden för innehav av

ifrågavarande professurer bör begränsas. Som det viktigaste skälet för tidsbegränsning

framstår behovet av förnyelse inom utbildningen och forskningen vid

institutet. Mot detta talar dock att professorerna vid det nordiska institutet snarast

har bättre möjligheter än forskare vid andra institutioner att följa den vetenskapliga

utvecklingen på samhällsplaneringens område. Det tyngst vägande

argumentet mot begränsning av förordnandetiden är emellertid att rekryteringen

från övriga nordiska samt utomnordiska länder skulle försvåras, om inte den

trygghet som följer av icke-tidsbegränsad tjänst kan garanteras. Härtill kommer

att ett system med professurer förenade med förordnande för viss tid skulle medföra

dryga pensionskostnader. Jag finner mot denna bakgrund att ifrågavarande

tjänster bör ges formen av ordinarie professurer utan tidsbegränsning.

I det föregående har jag betonat att institutet och arkitekturskolan så långt

möjligt bör samverka i fråga om bl. a. personal. Detta gäller inte minst arkitek
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20 år 1968

turskolans professorer. Såväl professuren i arkitektur som den i svensk och jämförande

arkitekturhistoria torde få väsentlig betydelse för institutets verksamhet.

Jag räknar därför med att innehavarna av dessa tjänster kommer att inom

ramen för sin tjänstgöringsskyldighet medverka i utbildningen vid institutet. De

bör med hänsyn till bl. a. dessa uppgifter ingå som ledamöter i institutets lärarråd.

Enligt kommittén bör kostnaderna för upprättande och drift av institutet fördelas

mellan berörda länder så att Sverige svarar för tre åttondedelar, Danmark

och Norge vartdera för två samt Finland för en åttondedel. Mot denna fördelning

har regeringarna i de övriga länderna inte riktat erinringar. Förslaget att Sverige

tar på sig tre åttondedelar av kostnaderna för institutet är enligt min mening

rimligt. Jag förordar därför att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande

att sluta överenskommelse med Danmark, Finland och Norge om att ett nordiskt

institut för samhällsplanering skall inrättas och att kostnaderna för institutet

skall fördelas i nämnda proportioner.

I följande sammanställning redovisas — med fördelning på ändamål —- det

medelsbehov som kan beräknas uppstå för institutets verksamhet nästa budgetår.

Även denna beräkning har lämnats utan erinran av regeringarna i de nordiska

grannländerna.

Ändamål

Belopp

(sv. kr.)

Avlöningar

Professorer ......................................................

................. 213 000

Speciallärare, assistenter, experter och gästföreläsare ..................

....... ......... 122 000

Administrativ personal ............................................

................. 92 000

Socialförsäkringsavgifter m. m.....................................

...... .......... 108 000

535000

Omkostnader

Förbrukningsmateriel, bokinköp m. m. samt övriga expenser .........

................. 90 000

Reseersättningar m. m............................................

................. 25 000

Lokalhyror ......................................................

................. 50 000

165000

Totalt 700000

Jag förordar att i riksstaten för nästa budgetår förs upp ett förslagsanslag

benämnt Nordiska institutet för samhällsplanering. Bidragen från Danmark,

Finland och Norge bör redovisas som uppbördsmedel. Med utgångspunkt i den

angivna kostnadsfördelningen och sammanställningen över medelsbehovet finner

jag att anslaget nästa budgetår bör föras upp med 263 000 kr. Slutlig justering

av de deltagande ländernas bidragsbelopp får ske efter räkenskapsårets slut.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 20 år 1968

4. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag förordat sluta överenskommelse med Danmark,

Finland och Norge om inrättande och finansiering av

ett nordiskt institut för samhällsplanering,

b) besluta att institutet skall inrättas den 1 juli 1968,

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta de av mig förordade

tjänsterna som professor i Uo 27,

d) till Nordiska institutet för samhällsplanering för budgetåret

1968/69 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 263 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Rcgenten att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning........................................................ 3

2. Bakgrund ....................................................... 4

3. Förslag om nordiskt institut för samhällsplanering.................... 5

3.1 Kommittén .................................................. o

3.2 Remissyttrandena ............................................ 8

3.3 Departementschefen .......................................... 14

4. Hemställan ...................................................... 20

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

671367

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1968 nr 4 s. 192, på s. 200 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:131 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående nordiskt institut för samhällsplanering. a1 i texten
  2. SU 1968:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nordiskt institut för samhällsplanering jämte motioner. s. 5 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1968 s. 192 Utredningsuppdrag s. 200 i texten