Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt

1968-01-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:24, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1968

1

Nr 24

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873

(nr 31) om rikets mynt; given Stockholms slott den

26 januari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den

30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om rikets mynt ändras så att mynt i valörerna

två kronor och en krona, som nu präglas av silver, skall kunna präglas

av kopparnickel. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj :ts proposition nr år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt

Härigenom förordnas, att § 6 lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 6.

Av silver----------

Dessutom må,--------

Silvermynten skola-----

Etthundra stycken------

Av kopparnickel må, efter av

Konungen för varje gång därom

meddelat beslut, präglas myntstycken

av följande namnvärde:

femtio öre; tjugufem öre; tio öre.

- tio öre.

--fem kronor.

-----etthundradelar silver.

----sex tiondels gram.

Av kopparnickel må, efter av

Konungen för varje gång därom

meddelat beslut, präglas myntstycken

av följande namnvärde:

två kronor; en krona; femtio öre;

tjugufem öre; tio öre.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse av § 6 se 1954:145.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

26 januari 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Kling,

Johansson, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av lagen

om rikets mynt och anför.

Inledning

Under år 1967 steg världsmarknadspriset på silver kraftigt. Med anledning

härav har 1966 års myntkommitté1 i skrivelse den 15 januari 1968 anmält

att sådana omedelbara åtgärder bör vidtas att Kungl. Maj :t — om den

fortsatta prisutvecklingen ger anledning härtill — kan besluta om prägling

av en- och tvåkronor i annan metall än silver.

Efter remiss har fullmäktige i riksbanken avgett yttrande över skrivelsen.

Gällande ordning m. m.

I lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt (myntlagen) föreskrivs

i 5 § (ändrad senast 1942: 640) att följande metaller skall användas till

prägling av skiljemynt: 1. silver, legerat med koppar eller med koppar och

nickel eller med annan för ändamålet lämpad metall, 2. kopparnickel, 3.

brons eller järn.

Enligt 6 § myntlagen (ändrad senast 1954: 145) skall av silver präglas

myntstycken i valörerna två kronor, en krona, femtio öre, tjugofem öre och

tio öre. Dessutom skall av silver präglas mynt med ett namnvärde av fem

kronor efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat beslut. Silvermynten

skall myntas av en legering som innehåller minst 40 % silver. Etthundra

stycken silvermynt skall innehålla fint silver till lägst följande vikt,

nämligen: femkronestycken 720 gram, tvåkronestycken 560 gram, enkrone
1

Kommitténs ledamöter: kanslirådet Olof Lindberg, ban k direktören ~Åke Gustafsson och

myntdirektören Benkt Ulvfot.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 21

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

stycken 280 gram, femtioörestycken 192 gram, tjugofemörestycken 92,8

gram, tioörestycken 57,6 gram. I paragrafens sista stycke föreskrivs att mynt

i valörerna femtio, tjugofem och tio öre även får präglas i kopparnickel.

Sådan prägling förutsätter emellertid särskilt beslut av Kungl. Maj :t.

Enligt 7 § myntlagen (ändrad senast 1942: 640) skall av brons präglas

myntstycken i valörerna fem öre, två öre och ett öre. Alternativt får mynten

präglas av järn efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat beslut.

Det ankommer enligt 11 § (ändrad senast 1942: 640) på Kungl. Maj :t att

meddela närmare bestämmelser om sammansättningen av de legeringar, av

vilka silver-, kopparnickel- och bronsmynt skall utmyntas, om silvermyntens

vikt, om det antal skiljemynt av andra slag som skall utmyntas av viss

viktmängd metall och om högsta tillåtna avvikelser i fråga om silvermyntens

silverhalt och vikt. Enligt paragrafens andra stycke ankommer det

också på Kungl. Maj :t att förordna om myntens diameter, prägel, inskrift,

rand och utseende i övrigt.

I 1 § kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 642) med vissa bestämmelser angående

skiljemynt föreskrivs att silvermynten skall utmyntas av en legering

som består av 40 % silver, 50 % koppar, 5 % nickel och 5 % zink. Legeringen

i kopparnickelmynten skall bestå av 75 % koppar och 25 % nickel

medan bronsmynten skall bestå av 95 % koppar, 4 % tenn och 1 % zink.

I 2 § kungörelsen (ändrad senast 1954: 146) meddelas närmare bestämmelser

om silvermyntens vikt och om det antal skiljemynt av kopparnickel,

brons och järn, som skall tillverkas av viss viktmängd. Silvermyntens vikt

skall vara för

femkronestycke ...................... 18 gram

tvåkronestycke........................ 14 »

enkronestycke........................ 7 »

femtioörestycke ...................... 4,8 »

tjugofemörestycke .................... 2,32 »

tioörestycke.......................... 1,44 »

I 3 § kungörelsen (ändrad senast 1962: 286) föreskrivs i fråga om silvermynt

att avvikelsen över eller under stadgad silverhalt för etthundra silvermynt

får vara högst tio tusendelar fint silver av myntens sammanlagda bruttovikt

och att avvikelsen över eller under den nominella vikten vid uppvägning

av det antal silvermynt, som närmast motsvarar ett kg, inte får överstiga

1 %.

I december 1965 avlämnade sakkunniga med uppdrag att verkställa en allmän

översyn av gällande myntlagstiftning in. in. betänkandet Ny myntserie

(SOU 1966: 4). I detta föreslogs att enkronemyntet skulle tillverkas i kopparnickel

(75 % koppar och 25 % nickel). Under remissbehandlingen av

betänkandet gjordes gällande att övergången skulle tvinga fram omfattande

ändringar eller utbyten av varu- och serviceautomater. Anledningen härtill

var att ett stort antal automater, som är utrustade med anordningar för av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr år 1!)68

kännande av myntens elektriska ledningsförmåga, är så konstruerade att

de inte godtar mynt präglade av kopparnickel. Uppgifter saknades emellertid

om storleken av de kostnader som den föreslagna reformen skulle medföra

för automathandeln. Dessutom framhölls att den svenska och den norska

enkronan skulle bli i det närmaste identiska beträffande storlek och metallinnehåll.

Huvudsakligen med anledning av vad som sålunda framkommit

tillsattes i december 1966 en kommitté (1966 års myntkommitté), som enligt

sina direktiv bl. a. skall belysa konsekvenserna av olika alternativ till

myntserie, såväl kostnadsmässigt som i övrigt. Kommittén har getts fria

händer vad beträffar myntmetallen. I direktiven har framhållits att mynt

som nu allmänt används i automathandeln inte utan mycket vägande skäl

bör förändras till storlek och vikt. I första hand skall kommittén eftersträva

att en myntreform kan genomföras utan sådant ekonomiskt förfång för enskild

att ersättning av allmänna medel behöver komma i fråga.

Silverpriset

Världsmarknadspriset på silver steg kraftigt år 1967. Detta sammanhänger

med att Amerikes förenta stater, som under ett antal år sålt silver till ett

fast pris av ca 216 kr. per kg för att skydda de amerikanska silvermynten

mot nedsmältning, i maj 1967 upphörde med denna försäljning. Världsmarknadspriset

på silver steg då omedelbart till ca 290 kr. Därefter har silverpriset

fortsatt att stiga. Medelnoteringen för december 1967 var 349 kr. för

omedelbar leverans enligt noteringar på silvermarknaden i London. För 3-,

6- och 12-månadersleveranser var noteringarna genomgående högre. Silvermarknaden

karakteriseras f. n. av initierade bedömare som känslig och

spekulativ. Vid sidan av fint silver har oraffinerat silver och demonetariserade

mynt bjudits ut på silvermarknaden i London.

Samtidigt som Amerikas förenta stater upphörde med försäljningen av

silver till fast pris infördes förbud mot såväl nedsmältning som export av

mynt.

Under den tid då världsmarknadspriset på silver låg på en nivå av ca 216

kr. per kg uppgick silvervärdet i den svenska enkronan till ca 60 öre. Den

redovisade prisutvecklingen har emellertid medfört, att silvervärdet i såväl

en- som tvåkronan, som innehåller 2,8 resp. 5,6 gram silver, närmat sig och

t. o. in. vid några tillfällen överstigit de nominella värdena på dessa mynt.

1966 års myntkommitté

Kommittén har övervägt prisutvecklingen på silvermarknaden. Angelägenheten

av att undvika prägling av skiljemynt med högre metallvärde än

namnvärdet, heter det inledningsvis, har gett kommittén anledning anmäla

att sådana omedelbara åtgärder bör vidtas, att Kungl. Maj:t — om den fort
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

satta prisutvecklingen ger anledning härtill —- kan besluta om prägling av

en- och tvåkronor i annan metall än silver. Kommittén erinrar om att möjlighet

finns att prägla valörerna femtio, tjugofem och tio öre av kopparnickel

i sammansättningen 75 % koppar och 25 % nickel och att denna

möjlighet utnyttjas sedan år 1962.

Kommittén diskuterar i det följande vilka myntmetaller som lämpligen

bör användas i de nya en- och tvåkronemynten. Ett nytt mynt i valören en

krona, som är det helt dominerande automatmyntet, bör ges ett sådant utförande

att det kan användas i nuvarande automater utan ombyggnad av

dessa. Med hänsyn härtill kan kopparnickel i den vanliga sammansättningen

75 % koppar och 25 % nickel inte komma i fråga. Inte heller andra myntmetaller

som kommittén f. n. överväger, exempelvis ren nickel, kan användas

eftersom de skulle orsaka kostnader för ombyggnad av automater. Enligt

kommittén torde hinder mot att för tvåkronans del använda kopparnickel

i den vanliga sammansättningen inte föreligga.

I Amerikas förenta stater började man 1965 prägla tio- och tjugofemcentsmynt

av kopparnickelbelagd koppar, heter det vidare. Dessa mynt präglades

förut av en 90-procentig silverlegering. De nya mynten har sådana egenskaper

att de kan användas vid sidan av de tidigare präglade silvermynten även

i sådana automater, som är utrustade med anordningar för avkänning av

myntens elektriska ledningsförmåga. Mynt- och justeringsverlcet har för

kommittén förklarat att man för svenskt bruk med användande av pläterat

material kan prägla enkronemynt som tillgodoser kommitténs önskemål om

ett mynt som kan användas i automater jämsides med de nuvarande silverlialtiga

mynten. De pläterade mynten skulle därvid tillverkas med en kärna

bestående av en legering innehållande ca 97 % koppar och ca 3 % nickel.

Denna kärna skulle på båda sidor beläggas med kopparnickel av den sammansättning

som redan används för valörerna femtio, tjugofem och tio öre.

Till utseendet skulle sådana mynt i stort sett skilja sig från de nuvarande

enkronemynten endast därigenom att den ljust kopparfärgade kärnan

blir synlig i myntens kant. Även om dessa mynt i sin sammansättning skiljer

sig från hittills i Sverige präglade kopparnickelmynt är de att betrakta

som präglade av kopparnickel. Beträffande möjligheten att minska den nuvarande

silverhalten i svenska mynt har mynt- och justeringsverket uppgett,

att endast en obetydlig minskning är tänkbar och då på bekostnad av myntens

utseende.

Kommittén anser sig slutligen böra förorda att Kungl. Maj :t förelägger

riksdagen förslag till sådan ändring av myntlagen, att mynt i valörerna två

kronor och en krona, efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat

beslut, kan präglas av kopparnickel, för tvåkronemyntets del i sammansättningen

75 % koppar och 25 % nickel samt för enkronemyntets del i det av

mynt- och justeringsverket föreslagna pläterade materialet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 24 år 1968

Riksbanksfullmäktige

Fullmäktige delar 1966 års myntkommittés uppfattning, att möjlighet bör

skapas att prägla icke-silverhaltiga en- och tvåkronemynt. Enkronemyntet

bör ges ett sådant utförande att det inte i anledning därav blir aktuellt att

ändra automater med enkroneinkast. Det nya enkronemyntet bör utföras

på sådant sätt att det kan användas i alla typer av myntinkast. Eftersom

det av kommittén föreslagna pläterade enkronemyntet uppges fylla detta

krav biträder fullmäktige förslaget.

Departementschefen

Våra en- och tvåkronemynt skall enligt myntlagen präglas av en legering

bestående av minst 40 % silver. Tidigare var silverhalten i dessa mynt 80 %

men genom en lagändring år 1942 minskades silverinslaget till det nuvarande

på grund av svårigheter att importera silver under kriget. Även femtio-,

tjugofem- och tioöresmynt kan enligt myntlagen präglas av silver men

i fråga om dessa mynt skall Kungl. Maj :t enligt bemyndigande i myntlagen

besluta att de i stället skall präglas av kopparnickel (75 % koppar

och 25 % silver). Sedan år 1962 präglas femtio-, tjugofem- och tioöresmynten

enbart av kopparnickel.

Från maj månad 1967 har silverpriserna på världsmarknaden stigit

kraftigt. Enligt de noteringar av silverpriset, som dagligen sker på Londons

silvermarknad, översteg silvervärdet i enkronemyntet vid flera tillfällen

under december månad med några öre sitt namnvärde. Motsvarande

gäller för tvåkronemyntet, som innehåller dubbelt så mycket silver som

enkronemyntet. Före prishöjningarna var silvervärdet i enkronemyntet

ca 60 öre och för tvåkronemyntet ca 120 öre. Medelnoteringen på silver

under december månad var 349 kr. per kg, vilket motsvarar ett silvervärde för

enkronemyntet av 98 öre. Den fortsatta prisutvecklingen på silvermarknaden

är svår att bedöma men en viss ledning ger det förhållandet att noteringarna

för terminsköp genomgående är högre än för omedelbar leverans.

De stigande silverpriserna och angelägenheten av att undvika prägling

av skiljemynt med högre metallvärde än namnvärdet har föranlett 1966 års

myntkommitté att anmäla att omedelbara åtgärder bör vidtas, som gör det

möjligt för Kungl. Maj :t att — om den fortsatta prisutvecklingen ger anledning

därtill — besluta om prägling av en- och tvåkronemynt i annan

metall än silver. I fråga om valet av myntmetall diskuterar kommittén

olika alternativ. Kopparnickel i den sammansättning som f. n. används i

valörerna femtio, tjugofem och tio öre kan enligt kommittén tills vidare inte

komma i fråga, i vart fall inte i enkronan som är det helt dominerande

automatmyntet. Denna legering har nämligen en annan elektrisk ledningsförmåga

än den nu använda silverlegeringen. Användes denna kopparnickellegering

för prägling av enkronor skulle detta medföra betydande olä
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

genheter för automathandeln, eftersom ett stort antal för sälj ningsautomater

är utrustade med anordning för avkänning av det ilagda myntets elektriska

egenskaper. Av samma skäl skulle ett enkronemynt tillverkat av ren

nickel åstadkomma störningar i automathandeln. I kommitténs uppdrag

ingår bl. a. att utreda kostnaderna för automathandeln vid övergång till

annan metall i valören en krona. Utredningen är ännu inte avslutad. Kommittén

föreslår därför att det alternativa myntet i valören en krona får en

sådan sammansättning att det kan användas jämsides med de nuvarande

silverhaltiga mynten i alla typer av automater, oavsett vilka avkänningsanordningar

de är utrustade med. Mynt- och justeringsverket har för kommittén

förklarat att ett sådant mynt går att framställa. Myntet skulle tillverkas

av ett pläterat material bestående av tre skikt, det mellersta av en legering av

ca 97 % koppar och ca 3 % nickel och de yttre skikten av kopparnickel av den

sammansättning som redan används för myntningsändamål. Utseendemässigt

skulle de pläterade mynten enligt kommittén i stort sett endast skilja

sig från de nuvarande enkronemynten genom att det ljust kopparfärgade

mellanskiktet blir synligt i myntens kant. Myntkommittén förordar alt det

föreslagna enkronemyntet präglas i det pläterade materialet. Tvåkronemyntet

föreslås präglat av kopparnickel i sammansättningen 75 % koppar och

25 % nickel.

Jag vill först erinra om att skiljemyntens metallvärde mestadels avsevärt

understiger deras namnvärde. Detta förhållande saknar dock betydelse

från penningpolitiska synpunkter. Enligt min mening är det nödvändigt

med hänsyn till förhållandena på silvermarknaden att möjlighet öppnas

att prägla en- och tvåkronor som inte innehåller silver. I avvaktan på

resultatet av myntkommitténs utredning om de ekonomiska verkningarna

för automathandelns del anser jag mig böra godtaga att en- och tvåkronor

skall få präglas av sådan silverfri legering som myntkommittén i samråd

med mynt- och justeringsverket föreslagit. Jag ansluter mig alltså helt till

myntkommitténs förslag. Jag vill i detta sammanhang också omnämna att

jag har för avsikt att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att utfärda

kungörelse med förbud mot nedsmältning av skiljemynt.

Den här förordade metalliska sammansättningen hos eu- och tvåkronor

föranleder ändring i 6 § myntlagen. Den föreslagna sammansättningen är

att anse som kopparnickel. Lagändringen synes därför kunna ges den formen

att i paragrafens sista stycke en- och tvåkronor tas upp bland de mynt

som, efter för varje gång meddelat beslut av Kungl. Maj:t, får präglas av

kopparnickel. Tekniska prov om den exakta sammansättningen av det föreslagna

enkronemyntet pågår ännu. Då ändringen i myntlagen bör träda i

kraft samtidigt som föreskrifterna om myntens metallsammansättning föreslår

jag att Kungl. Maj:t bemyndigas bestämma dag för ikraftträdande av

lagändringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1968

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt. Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår

riksdagen att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680102

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1968:17 Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1968 a1 i texten