Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1967 vid dess femtioförsta sammanträde fattade beslut

1968-02-09 · 96 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 95 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:39, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1967 vid dess femtioförsta sammanträde fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiuigl. Maj ds proposition nr 39 år 1968

1

Nr 39

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1967 vid

dess femtioförsta sammanträde fattade beslut; given

Stockholms slott den 9 februari 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens

yttrande över vad föredragande departementschefen anfört angående vissa

instrument som antagits av Internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens år 1967 vid dess femtioförsta sammanträde.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen följande av Internationella arbetsorganisationens

(ILO) allmänna konferens år 1967 antagna instrument,

nämligen konvention (nr 127) om den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare,

rekommendation (nr 128) i samma ämne, rekommendation (nr

129) om information och samråd inom företaget, rekommendation (nr 130)

om prövning och avgörande av klagomål inom företaget, konvention (nr

128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner samt rekommendation

(nr 131) i samma ämne. Svensk ratificering av konvention nr 127

avstyrks men tillstyrks i fråga om konvention nr 128.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 februari

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Morerg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa beslut som fattats

av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1967 vid

dess femtioförsta sammanträde och anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i

Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen

— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i

organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,

välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant

beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras

av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en

rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat sätt

men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention.

Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd,

t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen

av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett

konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer

vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande

av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet

att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,

som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt

om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention,

skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge

redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konven
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

tionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser

genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa

åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter,

som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen.

Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning

skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som

befunnits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av

bestämmelserna i dem.

De konventioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella

arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta

Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen

i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens femtioförsta sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 7—29 juni 1967. I sammanträdet deltog delegationer

från 109 av ILO:s 119 medlemsstater jämte representanter för flera

inlei nationella mellanstalliga och icke statliga organisationer, tillsammans

ca 1 400 personer. Social- eller arbetsministrar eller andra regeringsledamöter

från 66 länder bevistade konferensen, bland dem statsrådet Geijer

och jag själv. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer,

dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige

deltog i sammanträdet med eu fullständig delegation.1

Konferensens dagordning upptog följande ämnen.

I. Generaldirektörens rapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

I enlighet med beslut den 26 april 1967 av Kungl. Maj:t deltog följande personer i konferensen,

nämligen

för regeringen: såsom ombud statssekreteraren i socialdepartementet Lars-Åke Åström och

ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter statssekreteraren

i inrikesdepartementet Reidar Tilert och numera t. f. expeditionschefen i socialdepartementet

Ingrid Hilding, de båda sistnämnda tillika ersättare för regeringsombuden, departementssekreterarna

lan Lagergren och Ingemar Lindberg, socialdepartementet, departementsrådet Göran

Waldau och kanslirådet Ragnar Sohlman, inrikesdepartementet, avdelningschefen i styrelsen för

internationell utveckling Sixten Heppling, professorn vid arbetsmedicinska institutet Nils Lundgren

samt numera ambassadrådet vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna

i Geneve Hans Ewerlöf;

för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström

samt såsom experter direktörerna i nämnda förening Lars Strängh och Stig Sandell, direktören

i försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén samt direktörsässistenten i

arbetsgivareföreningen Johan von Holten;

för arbetslagarna: såsom ombud Landsorganisationens i Sverige internationelle ombudsman

Bertil Bolin samt såsom experter förbundsordföranden i Handelsanställdas Förbund Erik Magnusson,

tillika ersättare för Bolin, ombudsmannen Olle Gunnarsson, socionomen Sven F. Bengtsson

och juris kandidaten Bert Ahlgren, samtliga i Landsorganisationen, ävensom direktören Otto

Nordenskiöld och avdelningschefen Sven Fockstedt, båda i Tjänstemännens Centralorganisation.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning

av konventioner och rekommendationer.

IV. Revision av konventionerna nr 35—40 om ålders-, invaliditets- och

efterlevandepensioner (andra behandling).

V. Prövning av klagomål samt information och samråd inom företaget

(andra behandling).

VI. Högsta vikt som får bäras av en arbetstagare (engångsbehandling).

VII. Förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer,

hälftenbrnkare och liknande kategorier av lantarbetare (första behandling).

VIII. Internationella arbetsorganisationen och teknisk samverkan (däri

inbegripet ILO:s roll i samband med utvecklingsländernas industrialisering).

Vidare framlades inför konferensen den rapport rörande Sydafrikas

apartheidpolitik som generaldirektören har att årligen utarbeta. Rapporten

föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella

arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1968. Budgeten fastställdes

till 24 836 091 U.S. dollar.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV,

V och VI på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av Internationella

arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen, nämligen

1. konvention (nr 127) om den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare,

2. rekommendation (nr 128) i samma ämne,

3. rekommendation (nr 129) om information och samråd inom företaget,

4. rekommendation (nr 130) om prövning och avgörande av klagomål

inom företaget,

5. konvention (nr 128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner,

6. rekommendation (nr 131) i samma ämne.

Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument

torde få såsom bilagor (bilagorna 1—6) fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende.

En särskild bilaga (bilaga 7) med förteckning över samtliga resolutioner

som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet. Bland resolutionerna

bör särskilt framhållas nr IV om den snabba befolkningsökningens

inverkan på arbetstagarnas möjligheter till utbildning, sysselsättning

och välfärd, vilken resolution väckts av de svenska regeringsombuden

gemensamt med ombuden för Indiens och Kenyas regeringar. Resolutionen

antogs enhälligt.

1—2. Högsta vikt som får bäras av en arbetstagare

Med hänsyn till detta ämnes stora betydelse för arbetstagarnas hälsa och

för förebyggande av olycksfall hade Internationella arbetsbyråns styrelse i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

första hand hänskjutit det till ett expertmöte, som hölls år 1964, och därefter

till en förberedande teknisk konferens i början av år 1966. Enligt

de procedurregler som gäller för ILO tog nämnda konferens upp en första

diskussion om form och innehåll beträffande de båda instrument som borde

antas i ämnet. ILO:s allmänna konferens kunde därefter vid sitt nu ifrågavarande

51 :a sammanträde fatta definitiva beslut härom, något som ledde

till att en konvention och en rekommendation i ämnet antogs.

Det utskott som konferensen tillsatte för utredning av frågan om maximivikt

diskuterade flera svårlösta problem, bl. a. den fysiska styrkan hos bäraren,

utbildning, klimat, markens beskaffenhet, avstånd, bördans form

samt staplingshöjd. Svårigheter uppstod också när det gällde att söka fastställa

en för alla länder och under alla förhållanden tillämplig siffra för

den högsta tillåtna vikten. Ett förslag att i konventionen skulle tas in en

bestämmelse om läkarundersökning för anställning och därpå följande läkarbesiktningar

mötte ett visst motstånd med hänsyn till den rådande bristen

på läkare i många länder. Till följd härav intogs bestämmelsen endast

i rekommendationen.

Konventionen om maximivikt antogs med 196 röster mot 74. 54 ombud

lade ner sina röster. Rekommendationen i samma ämne antogs med 267

röster mot 8 och 50 nedlagda. I fråga om konventionen röstade det svenska

arbetstagarombudet för dess antagande, medan arbetsgivarombudet röstade

emot och regeringsombuden lade ner sina röster. Beträffande rekommendationen

röstade samtliga svenska ombud för dess antagande.

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Konventionen äger tillämpning endast på de grenar av näringslivet

för vilka vederbörande medlemsstat upprätthåller ett system med arbetsinspektion.

I konventionen fastslås följande fyra principer. 1) Arbetstagare

får inte anmodas eller tillåtas att befatta sig med transport för hand

av börda, som på grund av sin vikt kan antas äventyra hans hälsa eller

säkerhet. 2) Arbetstagare som används till transport för band skall dessförinnan

erhålla utbildning eller instruktioner i arbetsteknik. 3) Lämpliga

tekniska hjälpmedel skall i största möjliga utsträckning användas för att

begränsa eller underlätta transporter av bördor. 4) Kvinnor och minderåriga

arbetstagare får endast i begränsad utsträckning anmodas utföra

transport för hand av bördor, och om de anlitas till sådant arbete, skall

maximivikten vara avsevärt lägre än den som är medgiven för vuxna manliga

arbetstagare.

I jämförelse med konventionen har rekommendationen ett vidsträcktare

tillämpningsområde. Den omfattar nämligen alla grenar av näringslivet

och inte bara »reguljära» transporter för hand utan också »tillfälliga»

sådana transporter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

Rekommendationen innehåller bestämmelser som är avsedda att utvidga

principerna i konventionen och tjäna som ledning för regeringarna samt

arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer vid dessa principers tilllämpning.

Som exempel kan nämnas rekommendationens avdelning IV, som

förordar, att läkarundersökning bör, i den mån det är möjligt och lämpligt,

krävas innan arbetstagaren anmodas utföra reguljär transport för hand

av börda, att ytterligare läkarundersökningar bör ske från tid till annan i

män av behov samt att intyg rörande arbetstagarens lämplighet för anställning

bör utfärdas. Avdelning VI reglerar villkoren för maximivikt såvitt

avser vuxna manliga arbetstagare, kvinnor och minderåriga arbetstagare

samt anger att minimiåldern för användning av sistnämnda kategori till

transport av bördor för band snarast möjligt bör höjas till 16 år och gradvis

till 18 år. Avdelning VII berör arbetsmängden per dag eller skift samt

hjälpmedel och utrustning till skydd för hälsa och säkerhet. I avdelning

VIII inryms diverse bestämmelser rörande vetenskaplig forskning inom det

av rekommendationen behandlade området samt rörande tillämpning av

rekommendationens bestämmelser på sådana transportmetoder som dragning

och skjutning. Slutligen kan nämnas att rekommendationen innehåller

eh bestämmelse, som fastslår principen att den maximivikt som får

transporteras för hand av en arbetstagare snarast bör nedbringas till

55 kg.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelser som bör beaktas vid prövning av frågan om

eu svensk anslutning till konventionen resp. tillämpning av rekommendationen

är arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1), arbetarskyddskungörelsen

den 6 maj 1949 (nr 208) och kungörelsen den 2 september

1966 (nr 521) om förbud att använda minderårig till vissa arbeten.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

arbetsmedicinska institutet, Svenska Arbetsgivareföreningen

(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation

(TCO) och ILO-kommittén.

SAF och TCO har inte funnit anledning yttra sig över ifrågavarande instrument.

Samtliga övriga remissinstanser utom LO anser, att konventionen

inte bÖr ratificeras av Sverige, främst på grund av innehållet i artikel 7,

som upptar särbestämmelser beträffande bl. a. kvinnor sysselsatta med

transportarbete. LO däremot finner att nämnda artikel inte utgör ratifikationshinder.

Arbetarskyddsstyrelsen bar gjort en jämförelse mellan de båda instrumenten

å ena sidan och svensk lagstiftning å den andra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

I fråga om konventionen anför styrelsen följande.

Artikel 1—2

Styrelsen har ingen erinran mot definitionerna och det föreslagna tilllämpningsområdet.

Artikel 3—h

I 7 § arbetarskyddslagen föreskrivs att arbetsgivare är pliktig att iaktta

allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka

arbetet bedrivs, samt arbetstagares ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar

för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom

sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av

olycksfall däri.

Vidare skall enligt 37 § första stycket arbetarskyddskungörelsen vid lastning

och lossning samt annat arbete, vari ingår förflyttning av tunga föremål,

tillses att arbetet utförs på betryggande sätt och i erforderlig mån

under särskild ledning och övervakning samt att lämpliga redskap och

andra hjälpmedel används vid arbetet.

Artikel 5

I 1 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs att arbetsgivare skall tillse, att

hos honom sysselsatta arbetstagare erhåller kännedom om de särskilda

risker för ohälsa och olycksfall, som är förbundna med arbetet, samt, där

så erfordras, meddela de föreskrifter och förhållningsregler, som arbetstagare

skall iaktta för att undgå dessa risker. I fråga om arbete, där bristande

kunskap eller färdighet kan anses medföra fara för ohälsa eller olycksfall,

skall dessutom tillses att arbetstagare, som saknar nödig erfarenhet,

inte används till sådant arbete utan erforderlig undervisning och ledning.

I detta sammanhang nämner styrelsen, att styrelsens broschyr angående

arbetsteknik vid bär- och lyftarbete »Bär och lyft rätt» hittills gått ut i

över 230 000 exemplar. Den har kommit till stor användning bl. a. vid yrkesskolor

av skilda slag.

Artikel 6

I 10 § sista stycket arbetarskyddslagen sägs att arbete skall anordnas så,

att det kan utföras på sätt, som icke är onödigt tröttande. I arbetarskyddskungörelsens

27 § tredje stycket föreskrivs att om i arbetet ingår att bära

eller lyfta tunga föremål, om möjligt särskilda hjälpmedel bör användas

härför.

Artikel 7

Någon speciell bestämmelse, som innebär en begränsning av kvinnors

och minderårigas användande till transport för hand av börda, finns inte

i den svenska arbetarskyddslagstiftningen. Däremot gäller generellt den

tidigare återgivna 7 § arbetarskyddslagen för förebyggande av ohälsa eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

olycksfall i arbete. Möjlighet till speciella föreskrifter för kvinnor ges dock

i 38 § arbetarskyddslagen, där det stadgas att om visst slag av arbete befinns

medföra synnerlig fara för olycksfall, när kvinna används därtill,

eller vara synnerligen ansträngande eller hälsofarligt för kvinna, Kungl.

Maj :t kan föreskriva särskilda villkor för kvinnas användande till sådant

arbete eller förordna att kvinna inte får användas därtill.

Beträffande minderåriga föreskrivs i 26 § första stycket arbetarskyddslagen

att det åligger arbetsgivare att särskilt tillse, att minderårigs användande

till arbete icke medför fara för olycksfall eller för överansträngning

eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling.

I kungörelsen om förbud att använda minderårig till vissa arbeten

(1966:521) finns inte bär- och lyftarbete upptaget i förteckningen över

förbjudna arbeten.

Den begränsning av kvinnors och minderårigas användande till transportarbete,

som föreskrivs i artikel 7, punkt 1, strider mot den i Sverige

rådande uppfattningen, att den individuella kapaciteten — oavsett kön

eller ålder — skall vara avgörande för de prestationskrav, som ställs på

den enskilda individen. Denna uppfattning motsvaras av ordalydelsen i

artikel 3. Enligt styrelsens mening utgör punkt 1 i artikel 7 ett hinder

för ratifikation av konventionen från svensk sida.

Föreskrifterna i punkt 2 i artikel 7 överensstämmer med andemeningen

i de nyss citerade lagparagraferna.

Vad härefter angår rekommendationen uttalar styrelsen följande.

I. Definition och tillämpningsområde

Punkt 2. Svårigheter kan föreligga att vid tillfälligt transportarbete tilllämpa

rekommendationens föreskrifter, överenskommelser om erforderliga

undantag torde emellertid kunna träffas enligt punkt 30 (hänsyn till

»arbetets natur»).

Punkt 3. Rekommendationens tillämpningsområde är vidare än konventionens.

Arbetarskyddslagens bestämmelser gäller inte beträffande arbete

inom jordbruket av medlem av arbetsgivarens familj eller arbete i arbetsgivarens

hushåll.

III. Utbildning och instruktioner

Punkterna 5 och 6 motsvarar föreskrifterna i 1 § arbetarskyddskungörelsen

(citerad under konventionens artikel 5).

IV. Läkarundersökning

Enligt 2 § arbetarskyddskungörelsen får till arbete, som ställer särskilda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

krav på arbetstagares hälsotillstånd eller kroppsutveckling, inte användas

arbetstagare, som vid läkarundersökning befunnits sakna eller eljest uppenbarligen

inte äger erforderliga fysiska och psykiska förutsättningar för

arbetet och därigenom kan utsätta sig själv eller andra för risk för ohälsa

eller olycksfall. Sådan arbetstagare bör i stället om möjligt beredas mera

lämplig sysselsättning.

Kravet pa läkarundersökningar kan enligt arbetarskyddsstyrelsens mening

bli genomförbart, först sedan en allmän företagshälsovård kommit till

stånd i Sverige. Styrelsen erinrar om den utredning, som pågår i samarbete

bl. a. med arbetsmarknadens parter, i syfte att anpassa den svenska företagshälsovården

till de riktlinjer, som anges i den av Internationella arbetsorganisationen

år 1959 antagna rekommendationen (nr 112) om företagshälsovård

(jfr prop. 1960:22).

Överenskommelse om riktlinjer för företagshälsovård har under år 1967

träffats mellan SAF och LO. Det framhålls i överenskommelsen att utbyggnaden

av företagshälsovården bör äga rum så snabbt som den allmänna

tillväxten av resurserna på hälsovårdens område tillåter.

V. Tekniska h jälpmedel och emballage

Punkt 11 motsvarar innehållet i den tidigare citerade 27 § tredje stycket

arbetarskyddskungörelsen angående särskilda hjälpmedel vid lyft- och

bärarbete.

Punkt 12 motsvaras av innehållet i 37 § andra stycket arbetarskyddskungörelsen

som föreskriver att vid transportarbete skall såvitt möjligt

tillses att arbetstagare, som sysselsätts med transporten, inte utsätts för

fara att skadas genom vassa hörn eller skarpa kanter på det transporterade

godset eller genom utstående spikar, stältrådsändar eller plåtband på godsets

emballage.

VI. Maximivikt

A. Vuxna manliga arbetstagare

Arbetarskyddsstyrelsen anser att en begränsning till en bestämd högsta

yikt 55 kg — av en enmansbörda, som en vuxen manlig arbetstagare

får bära, saknar tillfredsställande vetenskapligt underlag med hänsyn till

alla de faktorer av olika slag, som har betydelse för arbetsbelastningen i

det manuella transportarbetet. En anpassning till denna maximivikt i arbetslivet

kommer sannolikt att kräva en relativt lång övergångstid innan

omställningen slagit igenom i förpackningar, emballage, tillgången till

lämpliga tekniska hjälpmedel etc. I och för sig ger den allmänna principen

i punkt 4 om anpassning av bördans vikt till individens kapacitet liksom

föreskrifterna i punkt Kla och b generellt skydd mot för stor arbetsbelastning

i transportarbete. Som riktpunkt för begränsningen av den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

maximala belastningen kan dock enligt styrelsens mening fixeringen till

högst 55 kg vara av värde.

Styrelsen anser att den arbetsmedicinska forskningen på detta område

bör intensifieras i Sverige, en fråga som även berörs i punkt 27 i rekommendationen.

B. Kvinnliga arbetstagare

Bestämmelserna angående kvinnliga arbetstagare i punkterna 16, 17 b

och 18 strider enligt styrelsens mening mot gängse svensk uppfattning.

De generella skyddsföreskrifterna i arbetarskyddslagstiftningen gör speciella

regler för kvinnorna i detta avseende obehövliga.

C. Minderåriga arbetstagare

Rekommendationens bestämmelser om minderåriga begränsar enligt styrelsens

mening de minderårigas möjligheter inom arbetslivet mer än som

från svensk synpunkt är nödvändigt eller önskvärt. De allmänna principerna

i punkterna 4 och 13 torde ge även minderåriga det individuella skydd

som måste eftersträvas.

Enligt 24 § arbetarskyddslagen får minderårig redan det kalenderår, då

han eller hon fyller 15 år, användas till arbete med transport av personer

eller gods. Vissa dispensmöjligheter finns dessutom, t. ex. vid feriearbete.

För elever vid yrkesskolorna gäller inte bestämmelserna angående minimiålder.

VII. Andra åtgärder till skydd för hälsa och säkerhet

Med stöd av arbetarskyddslagen kan yrkesinspektionen verka för att

tekniska hjälpmedel kommer till användning där arbete med transport för

hand kan anses innebära för stor belastning för arbetstagarna.

VIII. Diverse bestämmelser

Gentemot punkterna 26—29 har styrelsen ingen erinran.

Punkt 30. Enligt styrelsens mening bör denna punkt kunna medge undantag

även för sådant transportarbete, som förorsakas av en inträffad

katastrof, varvid det gäller att hastigt rädda liv eller gods. Såsom styrelsen

uttalat under punkt 2 anser styrelsen att uttrycket »arbetets natur»

kan omfatta även visst arbete av tillfällig art.

Punkt 31. Enligt 47 § arbetarskyddslagen skall tillsyn över efterlevnaden

av arbetarskyddslagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter

utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning,

av yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen beträffande konventionen att ratifikationshinder

synes föreligga på grund av bestämmelserna i konventionens

artikel 7.

I fråga om rekommendationen finner styrelsen visserligen att de allmänna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

riktlinjerna dari i stort sett överensstämmer med föreskrifterna i den svenska

arbetarskyddslagstiftningen och att en anpassning till maximivikten__

55 kg — av enmansbörda för vuxna manliga arbetstagare måhända skulle

kunna ske efter viss övergångstid. Däremot anser styrelsen att de särskilda

föreskrifterna för kvinnor och minderåriga till vissa delar inte överensstämmer

med svensk uppfattning.

Medicinalstyrelsen, som inhämtat yttranden från styrelsens vetenskapliga

råd, professorn A. Ahlmark och överläkaren Å. Swensson, framhåller

i anslutning till dessa yttranden, att även om konventionens grundsyn på

föreliggande fråga torde kunna godtas är emellertid bördans vikt bara en

av de faktorer som bestämmer hälsorisken vid bärning. Av betydelse är

också individens styrka, kondition, lyft- och bärteknik, bördans beskaffenhet,

arbetstakten och den sträcka bördan skall flyttas. Vidare inverkar

utrymmesforhållandena på arbetsplatsen samt sådana klimatfaktorer som

temperatur och luftfuktighet. Betydelsen av sådana omständigheter har inte

beaktats i konventionen. Detta är en väsentlig brist, som inte täcks av att

rekommendationen upptar ett gränsvärde av 55 kg för män och avsevärt

lagre för kvinnor. Varje maximering eller annan begränsning medför bl. a.

tillampningssvårigheter på arbetsplatser, där det inte går att reducera lyften

till angivna storlek och där möjligheter saknas att mekanisera transportarbete.

I vissa situationer kan t. o. m. den angivna maximivikten komma

att framstå som en ur arbetarskyddssynpunkt otillåten transportvikt.

Utformningen av punkterna 15—16 i rekommendationen är dessutom sådan

att den vid sträng tolkning innebär en diskriminering av kvinnliga

arbetstagare. Sådana torde nu regelmässigt vara sysselsatta i arbete, där

flyttning av tunga bördor förekommer. Som exempel må nämnas butiks-,

post-, mejeri- och städpersonal. — Tillämpningssvårigheterna kan få till

foljd att vid ett antagande av konventionen dispenser erfordras i ett så

stort antal fall att undantagen blir påfallande talrika.

Med hänsyn till vad som nu anförts anser medicinalstyrelsen att man har

anledning att räkna med att konventionens specialbestämmelser inte får

nagon avsevärd betydelse ur arbetarskyddssynpunkt för vårt land. Vi har

en företagshälsovård, som snabbt utvecklats i vad avser medicinsk övervakning

och rådgivning till arbetstagare och arbetsgivare. Inom denna sektor

ar ytterligare forskning och upplysning av nöden — inte minst rörande

ergonomi och bioteknologi.

Arbetsmedicinska institutet, som begränsar sitt yttrande till att avse

konventionen, framhåller att denna är av en på visst sätt ny typ genom att

den avser en specificerad form av kroppsarbete, nämligen bärning av enmansbördor.

Otvivelaktigt är detta manuella transportarbete, vari konventionen

inbegriper även lyftning och nedsättning av bördor, ett av jordens

vanligaste och mest svettdrivande yrken. Enligt institutets mening bör

emellertid arbetet f. n. knappast bli föremål för någon internationell över
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

enskommelse i form av den nu antagna konventionen. Det är också uppenbart

att stora svårigheter måste uppkomma då det gäller att i några få punkter

som i förevarande konvention formulera världsomfattande regler föi hur

mycket en människa skall tillåtas bära resp. lyfta, därest man inte samtidigt

begränsar sig till så allmänna formuleringar, att innebörden av dessa i stoi

utsträckning återfinns i redan förekommande arbetarskyddslagstiftning.

Vidare kan konstateras, fortsätter institutet, att även om olikheter länder

emellan medför att i viss utsträckning olika regler för olika länder inte

kan undvikas, här ifrågavarande problem har en internationell vidd såvitt

att samma gods ofta hanteras på vitt skilda platser. Det måste däi för anses

vara ett gemensamt intresse att söka bevaka att sådant styckegods som

det här är fråga om inte blir för tungt — något som också torde vara ett

av de viktigare motiven för konventionens tillkomst. Enligt institutets

mening är emellertid förhållandena sa skiftande världen över att en generell

konvention som den nu antagna inte kan antas erhålla åsyftad verkan.

En framkomlig väg synes i stället vara att genom regionala rekommendationer

för länder med likartade förhållanden successivt nå ett läge, i vilket

en internationell överenskommelse verkligen skulle fylla en funktion.

Slutligen påpekar institutet att konventionens artikel 7 är alltför långtgående,

eftersom den innehåller en generell begränsning beträffande kvinnor

som grupp och utan hänsynstagande till den individuella variabiliteten.

Då principen om skydd för individen -— oavsett kön, ålder in. in. redan

finns formulerad i artikel 3 får, från bl. a. svensk synpunkt, generella regler

med avseende på kön anses mindre tilltalande.

LO har ingenting att erinra mot de principer som kommer till uttryck

i konventionen och som väsentligen täcks av den svenska lagstiftningen.

Beträffande artikel 7 uttalar LO att organisationen visserligen principiellt

är emot särbestämmelser för kvinnor. Då emellertid innehållet i nämnda

artikel torde kunna anses motsvaras av principerna i den svenska arbetarskyddslagstiftningen

och således några särbestämmelser inte skulle behövas

på grund av en ratifikation, finner LO något hinder mot en sådan åtgärd

inte föreligga. Såväl konventionen som rekommendationen bör enligt

organisationens mening lämpligen överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen

för prövning av frågan om och i vad man de bada instrumentens principer

bör komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av styrelsen

utfärdade anvisningar.

ILO-kommittén erinrar om att det enligt den officiella yrkesskadestatistiken

årligen inträffar många yrkesskador i samband med lyftning, bärning

och liknande hantering av föremål eller material. År 1964 rörde det

sig i Sverige om 18 359 yrkesskadefall, i vilka lyftning etc. angivits som

huvudsaklig orsak till skadans uppkomst. Av dessa var 66 invaliditetsfalt

och tre dödsfall. Många av dessa yrkesskador orsakas av att de föremål

som lyfts eller bärs är för tunga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

13

Såsom uttalas i arbetarskyddsstyrelsens remissyttrande har man i den

svenska arbetar skyddslagstiftningen ägnat uppmärksamhet häråt (jfr 10 §

arbetarskyddslagen samt 27 och 37 §§ arbetarskyddskungörelsen). Av nämnda

bestämmelser framgår att användande av hjälpmedel bör vara en av åtgärderna

för att minska eller eliminera det tunga arbete som lyftning eller

bärning av föremål medför. En annan åtgärd är att genom instruktioner

bibringa arbetstagarna en riktig lyftteknik och arbetsrutin.

Om nu antydda åtgärder inte kan vidtas eller är tillfyllest, är det önskvärt

att vikten hos de föremål som en person har att lyfta eller bära såvitt

möjligt begränsas. Av remissyttrandena framgår emellertid att frågan om

vilken högsta last en person kan tillåtas bära eller lyfta är mycket svårbedömbar.

Den beror i hög grad inte bara på kroppsutveckling och fysisk

styrka utan också på ett flertal andra faktorer såsom föremålets form och

storlek, den nivå föremålet skall lyftas upp eller sättas ned till, den sträcka

föremålet skall bäras, om bärandet avses ske i trappor, om lyftning och

bärande av föremål sker vid enstaka tillfällen eller kontinuerligt, klimatiska

förhållanden osv. Med hänsyn till alla dessa faktorer torde viktbegränsningar

kunna anges endast i form av rekommendationer. Att vissa

sådana finns kan bidra till en ökad användning av lämpliga tekniska hjälpmedel.

Inget av de remissorgan som yttrat sig i ärendet har tillstyrkt ratificering

av konventionen. Arbetarskyddsstyrelsen har såsom skäl åheropat

konventionens artikel 7, vilken innehåller särbestämmelser för bl. a. kvinnor.

Denna artikel anser styrelsen utgöra ratifikationshinder. Medicinalstyrelsen

förmodar att konventionens bestämmelser inte får någon avsevärd

betydelse ur arbetarskyddssynpunkt för vårt land och arbetsmedicinska

institutet betvivlar, att en generell konvention som den nu antagna kan få

åsyftad verkan. LO finner att artikel 7 inte utgör hinder för ratifikation.

ILO-kommittén erinrar om att artikel 7, mom. 2, i konventionen synes

förutsätta att en maximivikt fixeras och att ratificerande land enligt artikel

8 har skyldighet att vidtaga erforderliga åtgärder för att genomföra konventionens

bestämmelser. Vidare erinrar kommittén om att principen om

mäns och kvinnors lika ställning vunnit full anslutning på den svenska

arbetsmarknaden. En konsekvens av denna likabehandling är att offentligrättsliga

regler inte onödigtvis bör medverka till skillnader i den manliga

och den kvinnliga arbetskraftens möjligheter att konkurrera om arbetstillfällena.

Genom att ratificera konventionen riskerar man att ställas inför

tvånget att i lagstiftningen införa särbestämmelser av sådan art som torde

böra undvikas.

Under hänvisning till det anförda avstyrker ILO-kommittén ratificering

av konventionen (nr 127) om den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare.

Rekommendationen (nr 128) i samma ämne överensstämmer inte

heller till alla delar med svensk uppfattning i ifrågavarande hänseende.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Eftersom de principer som kommit till uttryck i såväl konventionen som

rekommendationen likväl i en rad andra avseenden står i samklang med

svensk lagstiftning och en önskvärd utveckling på området, får kommittén

i likhet med LO föreslå att instrumenten överlämnas till arbetarskydd sstyrelsen.

Det bör ankomma på styrelsen att i samråd med arbetsmedicinska

institutet pröva frågan om och i vad mån de båda instrumentens

principer bör komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av styrelsen

utfärdade anvisningar. De båda instrumenten skulle på detta sätt komma

att tjäna såsom sådana rekommendationer i ämnet som kommittén i

det föregående antytt såsom önskvärda.

3—4. Information och samråd samt prövning av klagomål inom företaget

Frågan om information och samråd samt om prövning av klagomål inom

företaget har varit föremål för behandling vid två på varandra följande

internationella arbetskonferenser. Fn första diskussion ägde sålunda rum

vid 1966 års konferens och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen

påföljande år till antagande av två rekommendationer i dessa ämnen.

Rekommendationen om information och samråd antogs med 321 röster

mot 0 och 3 nedlagda. Rekommendationen om prövning av klagomål antogs

med 290 röster mot 0 och 7 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade

för båda rekommendationerna.

Innehållet i rekommendationerna

Rekommendationen angående information och

samråd inom företaget består av två delar, av vilka den ena

berör allmänna synpunkter på och den andra riktlinjer för information

och samråd inom företaget. I rekommendationen uttalas att arbetsgivarna,

arbetstagarna och deras organisationer bör erkänna betydelsen av att inom

företagen utvecklas en anda av inbördes förståelse och ömsesidigt förtroende,

som bör främjas genom snabb spridning och utväxling av information

i fråga om olika sidor av verksamheten inom företaget samt arbetstagarnas

sociala villkor. I detta syfte bör företagsledningen fastställa effektiva

riktlinjer för information efter hörande av arbetstagarna och deras

representanter. Metoderna för information och samråd bör inte få inkräkta

på föreningsfriheten och bör inte heller menligt inverka på arbetstagarnas

fritt valda representanters och deras fackliga organisationers ställning eller

begränsa de organs funktioner som representerar arbetstagarna. För att informationssystemet

skall fungera effektivt bör de som berörs därav undervisas

i dess rätta utnyttjande samt så långt möjligt göras förtrogna med

alla ämnen som bör bli föremål för information och samråd.

I den del av rekommendationen som behandlar riktlinjer för information

och samråd framhålls att informationen bör gå fram på två vägar,.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

nämligen dels mellan företagsledningen och arbetstagarna och dels mellan

företagsledningen och arbetstagarnas representanter. Rekommendationen

räknar därefter upp olika kommunikationsmedia och anger de ämnen som

bör omfattas av informationssystemet samt fastslår slutligen att om något

av dessa ämnen varit föremål för förhandlingar eller reglerats i kollektivavtal

informationerna bör uttryckligen ange detta förhållande.

Rekommendationen angående prövning och avgörande

av klagomål inom företaget innehåller tre huvuddelar,

som behandlar allmänna principer, förfaranden som skall tillämpas

inom företaget samt reglering av oavgjorda klagomål.

Den i rekommendationen fastslagna huvudprincipen är att varje arbetstagare

som anser sig ha anledning anföra klagomål bör, vare sig han handlar

individuellt eller tillsammans med andra arbetstagare, ha rätt att anföra

sådant klagomål utan att fördenskull utsättas för några som helst repressalier

och att få detta klagomål prövat i enlighet med ett lämpligt

förfarande. De slag av klagomål som förutsätts i rekommendationen omfattar

inte kollektiva krav, som syftar till en förändring i anställningsvillkoren.

När ett förfarande för prövning av klagomål fastställts genom

kollektivavtal, bör parterna i ett sådant avtal rekommenderas förbinda sig

att främja avgörandet av klagomål inom ramen för ett sådant förfarande

och att avhålla sig från varje åtgärd som skulle kunna försvåra en effektiv

tillämpning av detta förfarande. Arbetstagarnas organisationer eller

representanter för arbetstagarna inom företaget bör, på lika villkor i fråga

om rättigheter och skyldigheter, tillsammans med arbetsgivarna och deras

organisationer deltaga i utformningen och tillämpningen av klagomålsförfaranden.

I syfte att minska antalet klagomål bör enligt rekommendationen

stor omsorg ägnas åt utformningen av en sund personalpolitik, vilken

bör ta hänsyn till och respektera arbetstagarnas rättigheter och intressen.

Vidare bör företagsledningen samverka med arbetstagarnas representanter

innan beslut fattas i personalfrågor och frågor av social natur.

Den del av rekommendationen som behandlar förfaranden inom företaget

anger som en allmän regel att försök först bör göras att avgöra klagomålet

direkt mellan arbetstagaren och dennes arbetsledare. Om ett sådant

försök misslyckas, bör arbetstagaren ha rätt att få sin sak prövad i en

eller flera högre instanser. Klagomålsförfarandet bör vara så enkelt och

snabbt som möjligt och arbetstagaren bör äga rätt att biträdas eller företrädas

av sin organisation, en arbetstagarrepresentant eller annan person.

Hans representant eller rådgivare bör åtnjuta samma skydd som tillkommer

arbetstagaren själv. Arbetstagaren eller hans representant bör, om

den sistnämnde är anställd i samma företag, åtnjuta erforderlig ledighet

för att kunna deltaga i prövningen av klagomålen utan att åsamkas någon

inkomstförlust annat än vid fall av missbruk. Vidare bör åtgärder

vidtas för att tillse att de regler och den praxis som reglerar klagomåls
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

förfarandet och villkoren för dess anlitande bringas till arbetstagarnas

kännedom.

Ehuru rekommendationen fastslår principen att klagomål i största möjliga

utsträckning bör avgöras inom företagen, uppräknas i rekommendationens

sista del olika procedurer för en lösning även utanför företagen, t. ex.

i kollektivavtal reglerade förfaranden, förlikning eller skiljedom meddelad

av offentlig myndighet, hänvändelse till arbetsdomstol eller annan judiciell

myndighet. Om arbetstagaren önskar anlita någon av dessa procedurer

bör han beredas erforderlig ledighet för att kunna deltaga i den.

Detta bör inte medföra någon inkomstförlust, om hans klagomål vid prövningen

befinns vara berättigat. Slutligen stadgas att ansträngningar bör

göras för att förlägga dessa förfaranden till en tidpunkt utanför arbetstagarens

arbetstid.

Regler och praxis i Sverige

Enligt arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen skall arbetsgivare

och arbetstagare bedriva på lämpligt sätt organiserat skyddsarbete

för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden på arbetsstället.

Sålunda skall i regel, på varje arbetsplats med minst fem anställda, arbetarna

utse ett skyddsombud. På arbetsplats med minst femtio anställda

skall också finnas en skyddskommitté, bestående av skyddsombud och

företrädare för arbetsgivaren. Lagstiftningen har kompletterats med överenskommelser

mellan parterna rörande lokal skyddsverksamhet.

År 1966 ingick huvudorganisationerna bl. a. ett nytt avtal om företagsnämnder,

vilket innebar en genomgripande förändring av det år 1946 träffade

företagsnämndsavtalet. Nämndernas främsta uppgift hänför sig till

information och samråd samt till trygghetsfrågorna.

I 1966 års företagsnämndsavtal föreskrivs bl. a.

I syfte att tillvarataga de anställdas erfarenheter och insikter är det förutsatt,

att man i företagsnämnderna informerar och samråder om för företaget

och dess personal väsentliga frågor. Av samrådets natur följer att

detta föregår företagsledningens beslut och eventuella förändringars genomförande.

Med företagsledningen avses såväl den verkställande ledningen

som styrelsen. Vid samråd inom nämnden bör denna söka komma fram

till en gemensam uppfattning. Resultatet av nämndens arbete skall kontinuerligt

genom en av arbetsgivaren därför utsedd representant delges berörda

personer inom företagsledningen. Då denna fattat beslut i fråga, som

är av betydelse för de anställda, bör information därom lämnas i företagsnämnden,

särskilt om frågan tidigare behandlats i nämnden.

I de fall, då det skulle kunna medföra skada för arbetsgivaren att uppenbara

visst förhållande, föreligger inte informations- och samrådsskyldighet.

Då arbetsgivaren tar ställning till huruvida i visst fall information skall

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968 17

lämnas bör han även ta i betraktande de anställdas intresse av att information

ges.

Områdena för information och samråd är produktionsfrågor, ekonomiska

frågor och personalfrågor. Inom nämnden bör samråd äga rum om informationens

närmare utformning.

I sin verksamhet för främjande av företagets produktion har

företagsnämnden — med särskilt beaktande av intresset att de anställdas

erfarenheter och insikter tillvaratas — att behandla frågor rörande produktionens

teknik, organisation, planering och utveckling. Det åligger i

detta hänseende arbetsgivaren att lämna nämnden fortlöpande produktionsöversikter

med redogörelse för ifrågasatta eller företagna omläggningar eller

andra viktigare förändringar av drifts- eller arbetsförhållandena vid företaget

samt för nya tillverkningar, nya framställnings- eller arbetsmetoder

och andra tekniska anordningar.

I nämndens åligganden ingår att verka för god hushållning med arbetskraft,

råvaror och materiel.

De anställdas representanter i nämnden kan till arbetsgivaren avge förslag

i frågor, som nyss nämnts.

Såvitt angår företagets ekonomi åligger det arbetsgivaren att

lämna företagsnämnden regelbunden och framåtriktad information på ett

sådant sätt att nämnden kan bilda sig en god föreställning om företagets

ekonomiska förhållanden och framtidsutsikter.

Information skall lämnas rörande konjunkturläget och marknadsutvecklingen

inom branschen, med särskild hänsyn till det egna företagets ställning,

samt rörande produktionens ekonomiska betingelser och avsättningsmöjligheterna.

Såvitt gäller aktiebolag och ekonomisk förening har nämnden rätt att

genom arbetsgivarens försorg erhålla del av för rörelsen upprättade årsredovisningshandlingar

samt revisionsberättelse. Arbetsgivaren bör tillhandahålla

nämnden material ägnat att belysa företagets ställning och resultat,

t. ex. sådant material som aktieägarna (medlemmarna) erhåller på bolagsstämman

(föreningsstämman).

Enskild näringsidkare samt kommandit- och handelsbolag bör så långt

det är möjligt utan att medföra skada för arbetsgivaren tillse att information

om rörelsens ställning och resultat lämnas de anställda.

De anställdas representanter i nämnden kan till arbetsgivaren avge förslag

i ekonomiska frågor rörande företaget.

De anställda har ett berättigat intresse av insyn i företagets allmänna

personalpolitik och i handläggningen av personalfrågor,

som berör den grupp av anställda de tillhör. I första hand tillgodoses detta

intresse genom de fortlöpande kontakterna mellan företagsledningen och

företrädarna för de anställdas organisationer. Information och samråd skall

emellertid äga rum även i företagsnämnden när det gäller de allmänna

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 39

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

riktlinjerna för företagets personalpolitik, t. ex. a) principer och metoder

för rekrytering, urval och befordran, b) allmän planering av rekrytering och

utbildning, c) uppgörande av introduktionsprogram, samt d) principer

för omplacering eller omskolning av äldre arbetskraft och betingat arbetsföra

samt för omflyttning av personal i samband med strukturförändringar.

Information skall vidare om möjligt lämnas om företagets personalstatistik

avseende personalens hälsotillstånd, sjukfrånvaro, inträffade olycksfall, personalomsättning,

rekryteringsläge etc.

I fråga om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning av företagets

drift skall samråd äga rum inom företagsnämnden beträffande åtgärdens

inverkan på anställningsförhållandena. Därest sådan åtgärd anmäls

till offentlig myndighet, skall anmälan delges nämnden och denna

fortlöpande hållas underrättad om ärendets utveckling.

I fråga om proceduren för behandling av tvister inom företaget kan inledningsvis

erinras om att den väsentliga regleringen av anställningsvillkoren

i vårt land sker genom kollektivavtal på branschplanet. Förklaringen

till detta är inte att man på den ena eller andra sidan velat hålla de lokala

fackföreningarna tillbaka. Tvärtom bör framhållas att de lokala fackföreningarna

har en viktig uppgift beträffande kollektiva förhandlingar, nämligen

då det gäller att i olika hänseenden komplettera riksavtalen (exempelvis

i fråga om ackordsprislistor, överenskommelser om arbetstidsförläggning

m. m.). Att kollektiva förhandlingar på branschplanet dock är det

viktigaste inslaget i kollektivavtalsregleringen beror främst på den enhetliga

organisationsuppbyggnad som är betecknande för den svenska arbetsmarknaden

och som visat sig gynnsam.

Kollektivavtalen har traditionellt ingåtts för viss bestämd tid och även

traditionellt betraktats såsom avtal i verklig mening, dvs. såsom bindande

för de berörda parterna. Därav följer att kollektivavtalen även förbundits

med fredsplikt. Uttryckliga och närmare regler härom finns i 1928 års lagar

om kollektivavtal och arbetsdomstol.

Kollektivavtalens karaktär i vårt land har också från början gjort det

naturligt för de avtalsslutande parterna att i avtalen inrycka regler om en

viss förhandlingsordning för den händelse tillämpningen av avtalen skulle

medföra tvister mellan arbetsgivare och anställda. Genom 1938 års huvudavtal

mellan SAF och LO infördes en enhetlig förhandlingsordning (huvudavtalet

kap. II). På basis av huvudavtalets regler infördes i de olika kollektivavtalen

särskilda bestämmelser om lokal och central förhandling samt

om de frister som parterna i olika hänseenden hade att iakttaga. Samtidigt

förstärktes genom huvudavtalet den fredsplikt som enligt arbetsmarknadsparternas

uppfattning borde vara förbunden med kollektivavtal.

Tvistebegreppet enligt huvudavtalet bestämdes vidsträckt och begränsade

sig inte till frågor om kollektivavtalens tolkning eller tillämpning utan täckte

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds proposition nr 39 år 1968

»arbetsvillkor eller förhållandet i övrigt» mellan arbetsgivare och anställda.

Dock uteslöts från tvistebegreppet sådana frågor som parterna fritt kan

aktualisera i förhandlingar rörande nytt kollektivavtal sedan det gamla

utlöpt.

Om vad som i snävare teknisk mening avses med tvist bör följande framhållas.

Tvist anses inte utan vidare föreligga om arbetsledningen ger en

order som arbetaren är missnöjd med. I Sverige liksom i många andra

länder gäller principen »obey now, grieve later». Det är först om arbetaren

i efterhand anmäler missnöje till fackföreningen och fackföreningen ger

honom sitt stöd som en tvist kan sägas föreligga. Ger företaget efter hänvändelse

från fackföreningens sida inte arbetarparten mera omedelbart

rätt, kan man tala om en utbildad tvist. Den blir, om fackföreningen påfordrar

det, föremål för förhandling i särskilda former. — Rör det sig om betalningsanspråk

(den anställde anser exempelvis att kollektivavtalets lönebestämmelser

tillämpats felaktigt eller att han fått för litet semesterlön eller

liknande) är det vanligt att han anmäler detta direkt till företaget. Först

om han inte därigenom får önskad rättelse, hänskjuter han saken till fackföreningen,

som efter bedömning av anspråkets berättigande kan ta upp

saken såsom tvist med arbetsgivaren och begära förhandling.

I de större företagen är det inte ovanligt att den lokala tvisteproceduren

försiggår i mer än ett steg. Det är i sådana företag ovanligt att tvistefrågan

behöver föras upp till högste chefen i företaget. I mindre företag är det

däremot vanligt att en från fackföreningen aktualiserad tvistefråga direkt

förs till det plan där beslutanderätten ligger, inte sällan företagschefen själv.

De flesta problem mellan arbetsgivare och anställda löses genom kontakter

och förhandlingar redan på det lokala planet. Ett mindre antal förs

vidare till s. k. centrala förhandlingar mellan branschorganisationerna. Efter

sådana förhandlingar kvarstår en rest, beträffande vilken avgörandet får

ske i annan ordning, dvs. genom anlitande av arbetsdomstolen.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från SAF, DO, TCO och ILO-kommittén.

Alla tre organisationerna framhåller att samtliga de i rekommendationerna

behandlade frågorna i Sverige är reglerade genom avtal

och överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter på ett sätt som

i allt väsentligt uppfyller de båda instrumentens krav. Endast på någon

enstaka punkt går rekommendationen nr 130 om prövning och avgörande

av klagomål längre än i vårt land gällande avtal eller allmän praxis. Dessa

frågor bör emellertid, betonar LO, liksom hittills i första hand lösas genom

förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

ILO-kommittén föreslår, under hänvisning till yttrandena, att ifråga
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

varande rekommendationer inte skall föranleda någon åtgärd från stats*

makternas sida.

5—6. Konvention och rekommendation angående invaliditets-, ålders- och

efterlevandeförmåner

Redan under sina första verksamhetsår i början av 1920-talet spelade ILO

en aktiv roll på den sociala trygghetens område. Eftersom socialförsäkringen

då ännu inte vunnit allmänt erkännande i alla länder, ägnade sig ILO först

åt att utarbeta internationella standards beträffande socialförsäkringarnas

nivå. De konventioner som på detta område antogs under mellankrigstiden

behandlade frågor som då var av speciellt intresse såsom ersättning för

olycksfall i arbete samt sjuk-, pensions- och arbetslöshetsförsäkring. ILOkonventionerna

om pensionsförsäkring (nr 35—40) antogs år 1933 men har

inte ratificerats av Sverige.

I medvetandet om den sociala trygghetens snabba utveckling och de erfarenheter

som vunnits på detta område tog ILO:s styrelse upp detta ämne

på dagordningen för 1951 års arbetskonferens och följande år antog konferensen

konvention (nr 102) om minimistandard för social trygghet (jfr

prop. 1953: 73, 2LU 9, rskr 220). Vidare beslöt styrelsen att företaga en revision

av konventioner som före andra världskriget antagits i fråga om olika

grenar av den sociala tryggheten i syfte att bringa dessa konventioner i

överensstämmelse med de nya idéer och tendenser som gjort sig gällande på

delta fält. Såsom ett första steg i detta revisionsförfarande antog arbetskonferensen

år 1964 en konvention (nr 121) om förmåner vid yrkesskada

(framlagd inför riksdagen genom prop. 1965: 51, 2LU 42, rskr 199).

Nästa etapp i revisionsförfarandet borde enligt styrelsens mening utgöras

av en revision av konventionerna nr 35—40 om ålderdoms-, invaliditets- och

efterlevandeförsäkring.1 Vid utformningen av de nya instrumenten borde

vederbörlig hänsyn tas såväl till konvention nr 102 som till nyare inslag i

de nationella trygghetssystemen.

I enlighet härmed upptogs frågan om revision av konventionerna nr

35__40 till en första diskussion vid 1966 års konferens, varpå frågan slut
behandlades

nästfoljande år. Härvid antogs en konvention och en rekommendation

angående invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner. Konventionen

antogs med 240 röster mot 5 och 59 nedlagda. Röstetalen i fråga

om rekommendationen var 192 — 45 — 54. Samtliga svenska ombud röstade

för konventionen, medan i fråga om rekommendationen arbetstagarombudet

röstade för, arbetsgivarombudet emot och regeringsombuden lade

ner sina röster.

1 Närmast i tur för revision står två år 1927 antagna sjukförsäkringskonventioner, vilka skall

tas upp till första diskussion vid 1968 års arbetskonferens.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

21

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Den nya konventionen medger att medlemsstat, för vilken konventionen

är i kraft, kan godta dess förpliktelser med avseende på invalidpensioner

eller ålderspensioner eller efterlevandepensioner. I fråga om envar

av dessa grenar kan den skyddade personkretsen omfatta a) alla arbetstagare,

däri inbegripet lärlingar, eller b) minst 75 % av hela den förvärvsarbetande

befolkningen eller c) alla i landet bosatta eller sådana därstädes

bosatta, vilkas medel så länge följderna av det inträffade riskfallet

består, inte överstiger vissa i konventionen föreskrivna gränser. En medlemsstat

vars ekonomi är otillräckligt utvecklad kan emellertid ratificera

konventionen med vissa temporära undantag, om den skyddade personkretsen

omfattar minst 25 % av alla arbetstagare eller minst 50 % av

samtliga arbetstagare inom industriföretag.

Med invaliditet förstås i konventionen oförmåga till förvärvsarbete, i

föreskriven utsträckning, när det kan antagas, att oförmågan kommer att

vara bestående eller när den kvarstår efter utgången av en föreskriven period

av tillfällig arbetsoförmåga eller av arbetsoförmåga som befinner sig i ett

inledande skede. Åldersgränsen för rätt till ålderspension anges till högst

65 år eller den högre ålder som kan föreskrivas av vederbörande myndigheter

med hänsyn till statistiskt påvisbara demografiska, ekonomiska och

sociala förhållanden. Om den föreskrivna åldersgränsen är 65 år eller däröver,

skall åldersgränsen under föreskrivna villkor sänkas beträffande

personer, vilka varit sysselsatta inom yrken som enligt nationell lagstiftning

med avseende på åldersförmåner bedöms vara tunga eller ohälsosamma.

I händelse av familjeförsörjarens död måste ratificerande land garantera

att åtminstone änkan och barnen kommer i åtnjutande av efterlevandeförmåner.

När det gäller förmånerna och villkoren för deras uppbärande ansluter

sig konventionen nära till 1652 års konvention (nr 102) om minimistandard

för social trygghet. Förmånsbeloppen bestäms med hänvisning till standardförmånstagare,

som definieras på följande sätt: i fråga om invaliditetsförmåner,

man med hustru och två barn; i fråga om åldersförmåner, man

med hustru i pensionsåldern; i fråga om efterlevandeförmåner, änka med

två barn. Förmånerna skall när det gäller invaliditet uppgå till 50 % av

standardförmånstagarens inkomst och när det gäller ålderdom och familjeförsörjarens

död 45 % av nämnda inkomst, dvs. 10 resp. 5 % högre än

de belopp som fastställts i nyssnämnda konvention. En nyhet är att varje

stat som godtar förpliktelserna med avseende på invaliditetsförmåner skall

tillhandhålla rehabiliteringshjälp som är ägnad att sätta en handikappad

i stånd att återupptaga sin tidigare verksamhet eller, om detta inte är

möjligt, den förvärvsverksamhet som är lämpligast med hänsyn till hans

anlag och förmåga. Därjämte skall åtgärder vidtas för att främja placering

av handikappade i lämpligt arbete.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Ma j:ts proposition nr 39 år 1968

Varje medlem vars lagstiftning skyddar arbetstagare kan i mån av behov

från konventionens tillämpning undantaga vissa kategorier av anställda

samt temporärt sådana arbetstagare inom jordbruksnäringen, vilka ännu

vid tidpunkten för ratifikationen inte skyddas genom dess lagstiftning. Vidare

kan undantas sjöfolk, däri inbegripna fiskare sysselsatta med saltsjöfiske

samt offentliga tjänstemän, om dessa grupper är skyddade genom

speciella system, som tillsammantagna tillhandahåller förmåner minst likvärdiga

med dem som föreskrivs i konventionen.

Slutligen medger konventionen under vissa villkor att ratificerande stat

kan göra avvikelser från vissa bestämmelser, om staten har ett väl utvecklat

socialt trygghetssystem som, ehuru det inte uppfyller alla konventionens

detaljbestämmelser, likväl omfattar större andel av de ekonomiskt

verksamma och erbjuder en högre förmånsstandard än den i konventionen

föreskrivna.

Enligt den kompletterande rekommendationen bör medlemsstaterna,

om så är erforderligt i etapper, utsträcka tillämpningen av sin lagstiftning

om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner till att omfatta

personer som sysselsätts med tillfälligt arbete och slutligen till alla förvärvsarbetande

personer. Vidare fastställer rekommendationen högre normer

med avseende på förmånsbeloppen än dem som anges i konventionen.

Svenska bestämmelser

De problem som berörs i konventionen och rekommendationen regleras

i Sverige genom lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från riksförsäkringsverket, SAF, LO,

TCO och ILO-kommittén.

SAF har inte funnit anledning yttra sig över ifrågavarande instrument.

Riksförsäkringsverket anser inga hinder föreligga för en svensk ratificering

av konventionen men finner att svensk lagstiftning inte på alla punkter

uppfyller de krav som uppställs i rekommendationen. LO och TCO har

inga erinringar att göra mot de båda instrumenten.

Riksförsäkringsverket har gjort en jämförelse mellan de båda instrumenten

å ena sidan och svensk lagstiftning å den andra.

I fråga om konventionen anför verket följande.

Konventionens centrala delar är delarna II, III och IV, som innehåller

bestämmelser om vilka krav som ställs på ett lands lagstiftning om invalidpensioner,

ålderspensioner resp. efterlevandepensioner för att konventionen

skall kunna ratificeras. Ratifikation är tillåten även om landet

på grund av sin lagstiftning inte kan godta mer än en eller två av dessa

delar jämte därtill anslutande gemensamma bestämmelser och normer

för pensionsberäkningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Eftersom Sverige har lagstiftning om allmänna pensioner (folk- och tillläggspensioner)

i form av både invalid-, ålders- och efterlevandepensioner,

faller det sig naturligt att här behandla dessa pensionsgrenar gemensamt

och disponera genomgången efter de olika slag av gemensamma eller

besläktade krav som konventionen ställer på pensionslagstiftningen.

Riskfallen

De riskfall som lagstiftningen skall täcka anges i fråga om invalidpensioner

i artiklarna 8, 12 och 13, i fråga om ålderspensioner i artiklarna

15 och 19 samt i fråga om efterlevandepensioner i artiklarna 21 och 25.

Helt klart är att den svenska lagstiftningen uppfyller bestämmelserna

i artikel 8 om invaliditetsbegreppet, i artikel 12 om den tid under vilken

invalidpension skall utges samt i artikel 19 om den tid varunder ålderspension

skall utges. Beträffande innehållet i artiklarna 13, 15, 21 och 25

anmärker riksförsäkringsverket följande.

Artikel 13 innehåller bestämmelser om ett lands skyldighet att vidtaga

åtgärder dels i rehabiliteringssyfte, dels för handikappades arbetsplacering.

Sådan verksamhet faller i Sverige utanför pensioneringens ram och administreras

inte av riksförsäkringsverket. De krav som ställs torde emellertid

uppfyllas av den svenska arbetsmarknadslagstiftningen.

Artikel 15 innehåller bestämmelser om den ålder, vid vilken rätt till full

ålderspension skall inträda. Enligt mom. 2 får denna ålder inte överstiga

65 år, men högre pensionsålder får av vederbörande myndighet föreskrivas

med hänsyn till demografiska, ekonomiska och sociala kriterier, som

skall visas statistiskt. Enligt den svenska lagstiftningen är den ålder,

vid vilken normal ålderspension erhålls, 67 år. Som skäl för denna högre

pensionsålder kan anföras att enligt senast publicerade offentliga statistik,

avseende utgången av år 1965, antalet personer som fyllt 67 år utgjorde

13,3 % av hela befolkningen och 17,2 % av befolkningen över 16 år. Vidare

framhåller verket att enligt den svenska lagstiftningen varje pensionsberättigad

har rätt att ta ut sin ålderspension tidigare än vid fyllda 67 år,

tidigast vid fyllda 63 år, varvid pensionsbeloppet emellertid reduceras enligt

föreskrivna allmänna regler. Enligt bestämmelserna i artikel 26 skall

ålderspensionens kompensationsgrad beräknad på visst sätt (se i det

följande under rubriken »Pensionernas storlek») vara lägst 45 %. Med tilllämpning

av samma beräkningsmetod uppnås enligt den svenska lagstiftningen

i inkomstlägen upp till 21 000 kr. om året en kompensationsgrad

av minst 68,7 % vid uttag av folk- och tilläggspension från fyllda 65 år.

(Angående beräkningsmetoden se närmare under rubriken »Pensionernas

storlek».)

Enligt artikel 15 mom. 3 skall, om den allmänna pensionsåldern är 65

år eller högre, en lägre pensionsålder gälla för personer som varit sysselsatta

i yrken som enligt landets lagstiftning om ålderspensioner bedöms

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Iiungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

vara tunga eller ohälsosamma. Den svenska lagstiftningen innehåller inga

bestämmelser om lägre pensionsålder för särskilda yrken och torde därför

enligt riksförsäkringsverkets uppfattning inte vara förenlig med bestämmelserna

i nämnda moment. Emellertid uppfyller de svenska pensionerna

även vid uttag vid 63 eller 64 år de i artikel 26 angivna kompensationskraven.

Vidare innehåller artikel 42 vissa bestämmelser, enligt vilka för Sveriges

del ett godtagande av konventionens förpliktelser i fråga om ålderspension

måhända är möjligt.

I fråga om förutsättningarna för rätt till efterlevandepension är den

svenska lagstiftningen i flera avseenden oförenlig med vissa konventionsbestämmelser.

Med tillämpning på svenska förhållanden innefattar sålunda

artikel 21 mom. 1 jämfört med artikel 1 punkt h ett krav på att särskilda

grupper av barn skall vara berättigade till folkpension i form av barnpension

efter fyllda 16 år. Någon sådan rätt föreligger emellertid inte enligt

den svenska lagstiftningen. Enligt artikel 21 mom. 3 punkt a får ingen

åldersgräns föreskrivas för handikappad kvinnas rätt till änkepension.

För att rätt till folkpension i form av änkepension skall föreligga för barnlös

kvinna kräver emellertid den svenska lagstiftningen utan hänsyn till

eventuellt handikapp att hon vid mannens död hade fyllt åtminstone 36 år.

Vidare kräver den svenska lagstiftningen för barnlös änkas rätt till tilläggspension

i form av änkepension att hennes äktenskap med den avlidne

mannen ingåtts senast på dennes 60-årsdag, ett villkor som artikel 21 inte

ger ett land rätt att uppställa. Trots den svenska lagstiftningens oförenlighet

med vissa bestämmelser i artikel 21 torde artikel 41 ge Sverige

möjlighet att godtaga’konventionsförpliktelserna i fråga om efterlevandepension.

Härtill återkommer riksförsäkringsverket i det följande.

Artikel 25 torde enligt sin ordalydelse innefatta ett krav på att änkepension

till icke omgift änka skall utges oberoende av änkans rätt att på grund av

sin ålder uppbära ålderspension, ett krav som den svenska lagstiftningen

om folkpension i form av änkepension inte uppfyller. Enligt denna utges

sådan änkepension längst t. o. m. månaden före den, varunder änkan fyller

67 år eller folkpension i form av ålderspension dessförinnan börjar utgå

till henne. Emellertid får enligt artikel 33 rätten till två pensioner begränsas

till att avse den som är högst. Eftersom folkpension i form av ålderspension

vid uttag från 67 år är minst lika stor som folkpension i form av änkepension,

innebär de svenska reglerna i realiteten inget avsteg från konventionsbestämmelsen.

Visserligen kan vid uttag av ålderspension före eller efter

fyllda 67 år fall uppkomma då änkepensionens bortfall innebär inkomstminskning

för änkan på grund av att ålderspensionen blir lägre resp. uteblir,

men eftersom uttag av ålderspensionen före 67 år resp. underlåtenhet

att ta ut den vid fyllda 67 år är helt frivilliga åtgärder, torde kunna bortses

härifrån.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Personkretsen

Beträffande kretsen av de personer som skall skyddas genom pension

finns bestämmelser beträffande invalidpensioner i artikel 9, beträffande

ålderspensioner i artikel 16 och beträffande efterlevandepensioner i artikel

22. Bestämmelserna i dessa artiklars mom. 1 punkt b innebär att minst

75 % av hela den förvärvsarbetande befolkningen skall omfattas av pensioneringen.

Detta krav uppfylls av den svenska lagstiftningen, enligt vilken

i princip alla förvärvsarbetande samt deras änkor och efterlevande barn är

pensionsskyddade.

Pensionernas storlek

Konventionens krav på en viss pensionsbeloppsstandard återfinns beträffande

invalidpensioner i artikel 10, beträffande ålderspensioner i artikel

17 och beträffande efterlevandepensioner i artikel 23. I fall då ett lands

pensionsskydd omfattar alla arbetstagare eller minst 75 % av hela den förvärvsarbetande

befolkningen skall minimistandarden bestämmas enligt föreskrifterna

i antingen artikel 26 eller artikel 27. Vid bestämmandet av pensionsstandarden

är utgångspunkten i artikel 26 vederbörandes tidigare inkomster

och i artikel 27 en vanlig vuxen manlig arbetares aktuella lön. Eftersom

enligt den svenska lagstiftningen pensionerna för arbetstagare och företagare

beräknas på i princip samma sätt, varvid inom tilläggspensioneringen

utgångspunkten är vederbörandes tidigare inkomster av förvärvsarbete, torde

pensionsbeloppsstandarden för Sveriges del böra beräknas med tillämpning

av bestämmelserna i artikel 26.

Enligt dessa bestämmelser skall pensionsbeloppet ökat med beloppet av

familjebidrag för en standardpensionär, vilket begrepp definieras i en omedelbart

efter artikel 29 intagen tabell, utgöra minst i tabellen angiven procent

av summan av pensionstagarens eller — när fråga är om efterlevandepension

— försörjarens tidigare förvärvsinkomst och familjebidrag. För

pensionsbeloppet liksom för de tidigare inkomster, som ligger till grund

för dess bestämmande får finnas ett tak under förutsättning att inom detta

ryms en på visst sätt bestämd yrkesutbildad manlig arbetares lön. Enligt

den svenska lagstiftningen förekommer inom tilläggspensioneringen ett sådant

tak som avses i artikel 26. Detta utgör 7,5 gånger basbeloppet, varvid

när fråga är om begränsning av den förvärvsinkomst, som för ett visst år

beaktas som pensionsgrundande, avses basbeloppet för januari månad inkomståret.

F. n. är basbeloppet 5 700 kr. och 7,5 gånger detta belopp således

42 750 kr., medan en enligt reglerna i artikel 26 bestämd yrkesutbildad

manlig arbetares årslön i Sverige torde uppgå till knappt 21 000 kr. Det tak

som förekommer i den svenska lagstiftningen är således tillräckligt högt

för att vara förenligt med bestämmelserna i artikel 26.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Enligt den tabell, till vilken hänvisas i artikel 26, skall som standardpensionär

anses, när fråga är om invalidpension, man med hustru och två

barn, när fråga är om ålderspension, man med hustru i pensionsåldern och

när fråga är om efterlevandepension änka och två barn. Det procenttal i tabellen,

som anger den i konventionen krävda lägsta kompensationsgraden,

är i fråga om invalidpension 50 och i fråga om ålders- och efterlevandepensioner

45. En uträkning enligt bestämmelserna i artikel 26 — och således

med beaktande av de svenska allmänna barnbidragen (familjebidrag enligt

konventionens terminologi) — visar att den kompensation för bortfallen förvärvsinkomst,

som folk- och tilläggspensionen ger i inkomstläget 21 000 kr.,

utgör i fråga om invalidpension 70,6 %, i fråga om ålderspension 80,3 %

och i fråga om efterlevandepension 67,0 %. Härvid förutsätts att realvärdet

av de tidigare årsinkomster, som ligger till grund för tilläggspensionens beräkning,

motsvarar 21 000 kr. i dagens penningvärde. Eftersom folkpensionen

utgår med fast belopp oberoende av tidigare förvärvsinkomster och

dessutom i lägre inkomstlägen kan förenas med barntillägg och vissa här

ej beaktade inkomstprövade tillägg, är kompensationsgraden i inkomstlägen

under 21 000 kr. högre än de nyss angivna.

Av det anförda följer, framhåller riksförsäkringsverket, att den svenska

lagstiftningen uppfyller konventionens krav på pensionsbeloppens storlek i

fråga om såväl invalid-, ålders- som efterlevandepensioner.

Artikel 29 uppställer krav på pensionernas värdesäkring i en eller annan

form i anslutning till väsentliga ändringar i den allmänna lönenivån eller

i levnadskostnaderna. Det sistnämnda kravet uppfylls av den svenska lagstiftningen,

som innehåller regler om automatisk värdesäkring av pensionerna

med hänsyn till ändringar i konsumentprisindex.

Kvalifikationsvillkor

Enligt artikel It mom. 1, artikel 18 mom. 1 och artikel 24 mom. 1, som

avser invalidpension, ålderspension resp. efterlevandepension, får för rätt

till pension enligt artiklarna 10, 17 och 24, dvs. full pension, inte föreskrivas

längre gående villkor beträffande kvalifikationstidens längd in. m.

än som anges i de förstnämnda artiklarnas mom. 1 punkt a) eller b).

Bestämmelserna i ifrågavarande artiklars mom. 1 punkt b) synes inte

vara tillämpliga på svenska förhållanden. Enligt artiklarnas mom. 1 punkt

a) får för rätt till pension inte krävas längre fullgjord kvalifikationstid än

i fråga om ålderspension 30 år och i fråga om invalid- och efterlevandepension

15 år. Den svenska folkpensionen, som utges utan krav på kvalifikationstid,

uppfyller inte ensam de i artikel 26 uppställda kraven på pensionens

storlek. Därför måste för Sveriges del beaktas både folkpension och

tilläggspension.

För rätt till full tilläggspension krävs enligt den svenska lagstiftningen

30 års kvalifikationstid, vilket överensstämmer med det i artikel 18 mom. 1

punkt a) beträffande ålderspension uppställda kravet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968 27

I fråga om invalidpension och efterlevandepension kräver den svenska

lagstiftningen om tilläggspensionering för rätt till full pension också en

kvalifikationstid av 30 år. Ehuru häri i vissa fall kan få inräknas även

viss tid efter pensionsfallets inträffande som om vederbörande inte hade

blivit invalid resp. avlidit, måste den svenska lagstiftningen anses strida

mot bestämmelserna i mom. 1 punkt a) av artiklarna It och 24 att föreskriven

kvalifikationstid för rätt till full invalid- resp. efterlevandepension

inte får överstiga 15 år.

EmeUertid skall enligt mom. 3 av artiklarna 11 och 24 dessa bestämmelser

ändå anses vara uppfyllda, om landets pensionsnivå är så hög att fem

års avgiftsbetalning eller anställning ger rätt till pension, som för en standardpensionär

enligt de i artikel 10 resp. 23 och i artikel 26 föreskrivna reglerna

ger kompensation för bortfallen förvärvsinkomst med 40 % i fråga om

invalidpension och 35 % i fråga om efterlevandepension. En uträkning,

avseende full folkpension och »/so av full tilläggspension, visar att dessa

båda pensioner tillsammans i inkomstläget 21 000 kr. ger kompensation,

beräknad enligt konventionens regler, med när fråga är om invalidpension

49,6 % och när fråga är om efterlevandepension 46,9%. Med stöd

av ifrågavarande artiklars mom. 3 får den svenska lagstiftningen sålunda

anses uppfylla de krav som uppställts i artiklarnas mom. 1 punkt a).

I inom. 2 av artiklarna 11, 18 och 24 föreskrivs att längre kvalifikationstid

än fem år inte får krävas för rätt till avkortad pension. Detta krav uppfylls

av den svenska lagstiftningen, vilken som nyss nämnts inte kräver

någon kvalifikationstid för rätt till folkpension och ger rätt till avkortad

tilläggspension redan på grund av tre års avgiftsbetalning eller anställning.

Övriga k onvent i onskra v

De artiklar i konventionen som i övrigt ställer krav på ett lands lagstiftning

innehåller inga bestämmelser som medför hinder för ett svenskt godtagande

av någon konventionsdel.

Artiklarna 41 och 42 ger länder med hög allmän pensionsstandard möjligheter

att godtaga de ur konventionen härrörande förpliktelserna beträffande

såväl invalidpensioner och ålderspensioner som efterlevandepensioner

även med vissa avvikelser från bestämmelserna i del II, III eller IV. Gemensamma

förutsättningar för att så skall kunna ske är, med tillämpning på Sverige,

att landet med anlitande av nu ifrågavarande bestämmelser kan godtaga

samtliga dessa delar samt att pensionsskyddet enligt landets lagstiftning

omfattar minst 85 % av den förvärvsarbetande befolkningen. Som framgår

av vad forut anförts uppfyller den svenska lagstiftningen dessa krav. För att

bestämmelserna i artikel 41 skall få utnyttjas krävs även att enligt landets

lagstiftning pensionernas kompensationsgrad med minst fem enheter överstiger

de i den omedelbart efter artikel 29 införda tabellen angivna procenttalen

i fråga om minst två av de tre pensioneringsgrenar som konventionen

avser, dvs. i fråga om invalidpensioner talet 55 och i fråga om ålders
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

pensioner och efterlevandepensioner talet 50. Att den svenska lagstiftningen

uppfyller dessa krav framgår av vad soin anförts under rubriken »Pensionernas

storlek».

Eftersom de allmänna förutsättningarna för tillämpning av artikel 41

föreligger enligt den svenska lagstiftningen, kan för Sveriges del jämlikt

artikelns mom. 2 punkt b de personer som skall ha rätt till efterlevandepensioner

bestämmas på annat sätt än som anges i artikel 21 under förutsättning

att det sammanlagda antalet till efterlevandepension berättigade

inte understiger det antal berättigade som följer av en strikt tillämpning

av artikel 21. Enligt vad som tidigare anförts under rubriken »Riskfallen»

uppfyller den svenska lagstiftningen inte fullständigt de krav som uppställts

i artikel 21. Avvikelserna är emellertid ganska obetydliga och uppenbarligen

är det antal personer som utesluts från rätt till efterlevandepension

mycket mindre än det antal som genom den svenska lagstiftningens generösa

regler i fråga om den ålder, vid vilken änkepension kan utgå, tillkommer

utöver det begränsade antal änkor som skulle befinnas änkepensionsberättigade

om änkepensionsåldern med utnyttjande av bestämmelsen i artikel

21 fastställdes till 67 år. Sålunda bortfaller för Sveriges del de hinder

för godtagande av konventionens bestämmelser om invalidpension i del II,

som eljest skulle föreligga på grund av bestämmelserna i artikel 21.

Av den i det föregående redovisade genomgången av konventionens bestämmelser

framgår, säger riksförsäkringsverket vidare, att den enda punkt,

på vilken tveksamhet kan råda i fråga om den svenska lagstiftningens förenlighet

med bestämmelserna är kravet i artikel 15 mom. 3 på lägre pensionsålder

än den allmänna för rätt till ålderspension i vissa yrken som enligt

pensionslagstiftningen bedöms som tunga eller ohälsosamma. Eftersom de

allmänna förutsättningarna för tillämpning av artikel 42 föreligger för Sveriges

del, finns emellertid enligt mom. 1 i denna artikel möjlighet att avvika

från bestämmelsen i artikel 15 inom. 3 under förutsättning att det sammanlagda

beloppet av utgående ålderspensioner uppgår till minst 110 % av det

sammanlagda ålderspensionsbelopp som skulle utgå vid tillämpning av samtliga

konventionsbestämmelser om ålderspension.

Ett exakt underlag för en beräkning, huruvida denna speciella förutsättning

för tillämpning av artikel 42 är för handen, föreligger inte. En komplettering

av den svenska lagstiftningen med bestämmelser om lägre pensionsålder

i vissa yrken i enlighet med minimikraven i artikel 15 mom. 3

torde emellertid inte behöva medföra någon nämnvärd procentuell ökning

av antalet ålderspensioner. Artikel 15 mom. 3 synes nämligen helt ö\ erlåta

åt vederbörande land att bestämma både den lägre pensionsåldersnivån

och de yrken, inom vilka den lägre pensionsåldern skall gälla. Det torde

alltså inte vara oförenligt med bestämmelsen att för ifrågavarande fall fastställa

en lägre pensionsålder som endast obetydligt avviker från den allmänna

pensionsåldern, och vidare kan den lägre pensionsåldern bestämmas

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

att gälla ett ringa antal fall. Dessutom bör i detta sammanhang beaktas att

den svenska lagstiftningen i princip omfattar hela den förvärvsarbetande

befolkningen och att de svenska ålderspensionernas kompensationsgrad, beräknad

enligt konventionens regler (80,3 %), med inte mindre än 78 %

överskrider den som konventionen kräver (45,0 %).

Under sådana förhållanden synes uppenbart att förutsättningarna för

tillämpning av artikel 42 föreligger för Sveriges del och att sålunda det hinder

för Sveriges godtagande av konventionens bestämmelser om ålderspension

i del III, som eljest skulle föreligga på grund av bestämmelserna i artikel

15 mom. 3, bortfaller.

Såsom tidigare framhållits utmynnar verkets undersökning i slutsatsen

att inga hinder föreligger för en svensk ratifikation av konventionen.

Vad härefter beträffar rekommendationen uttalar verket att de

flesta av de önskemål som kommit till uttryck i densamma redan tillgodosetts

i den svenska lagstiftningen, och att vissa frågor som tas upp i rekommendationen

är under utredning i olika sammanhang. En genomgång ger vid

handen att önskemål som inte i full utsträckning realiserats i Sverige förekommer

i punkterna 6, 7, 10, 12—16, 19—21 och 26.

Riksförsäkringsverket finner ej anledning att närmare gå in på en bedömning

av innehållet i rekommendationens olika punkter.

ILO-kommittén anför följande.

Såsom riksförsäkringsverket funnit torde det inte föreligga några hinder

för Sverige att ratificera konventionen om invaliditets-, ålders- och

efterlevandeförmåner. Någon invändning mot en svensk ratificering har

heller inte framförts av de tillfrågade organisationerna.

De artiklar i konventionen som behandlar kvalifikationstidens längd för

invaliditets- och efterlevandeförmåner (artiklarna 11 och 24) är uppbyggda

efter ett mönster som inte är helt jämförbart med det svenska systemet inom

tilläggspensioneringen med beräkning av antagandepoäng. För full invalidpension

får enligt konventionen inte krävas mer än 15 års intjänandetid.

Enligt det svenska systemet kan full invalidpension — och därmed full

efterlevandepension — utgå redan efter ett års intjänandetid, medan å

andra sidan det i vissa lägen kan förekomma att inte ens 15 års intjänandetid

ger full pension. Om t. ex. en kvinna går ut i förvärvslivet först vid 45

års ålder och blir skadad vid 60 års ålder, blir hennes ATP-pension inte

högre än V» av full invalidpension.

Uppbyggnaden av konventionssystemet har inte kunnat ändras så att det

sammanfaller med den svenska tilläggspensioneringens. Enligt en anteckning

i protokollet från 1967 års konferens1 torde Sverige emellertid kunna

falla tillbaka på en bestämmelse i mom. 5 av artiklarna 11 och 24. Detta

1 Provisional Record nr 34, punkt 30.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

mom. utsäger, att kraven på 15 års kvalifikationstid skall anses uppfyllda,

om full pension tillförsäkras en person med en kvalifikationstid som inte

får överstiga fem år vid en viss minimiålder och som får öka med stigande

ålder men dock inte överstiga ett visst antal år.

Utöver det fall som tidigare nämnts kan det även inträffa att en person,

som tillgodoräknats pensionspoäng för 15 år, blir invalid ett antal år efter

det vederbörande slutat sitt förvärvsarbete. I sådant fall utgår endast hälften

av full tilläggspension, oavsett vid vilken ålder invaliditeten inträffar, och

mom. 5 torde därför inte vara tillämpligt. Man får då räkna med full folkpension

och 15/3o av full tilläggspension, dvs. en lägre sammanlagd pension

än vid en tillämpning av mom. 5. Enligt de beräkningar som riksförsäkringsverket

redovisar i sitt yttrande ligger emellertid den svenska pensionsnivån

mycket högre än den som konventionen kräver för standardförmånstagaren

— i fråga om invalidpension 70,6 % i stället för 50 % av en yrkesutbildad

manlig arbetares lön och i fråga om efterlevandepension 67 % i

stället för 45 % av en sådan lön. Marginalen är så stor, att det inte heller i

nu angivna fall torde föreligga något ratifikationshinder från svensk sida.

I sitt svar har riksförsäkringsverket åberopat ytterligare ett moment av artiklarna

11 och 24, nämligen mom. 3. I detta moment sägs att konventionens

krav skall anses uppfyllda om fem års avgiftsbetalning eller anställning

ger en pensionsnivå som med tio enheter understiger vad konventionen eljest

kräver för standardförmånstagaren, dvs. i fråga om invalidpension 40 %

i stället för 50 % av en yrkesutbildad manlig arbetares lön och i fråga om

efterlevandepension 35 % i stället för 45 % av en sådan lön. Om man räknar

med full folkpension och 6/3o av full tilläggspension kommer invalidpensionen

att utgöra 49,6 % och efterlevandepensionen 46,9 % av nämnda

lön. Sverige uppfyller således enligt riksförsäkringsverkets kalkyler med

god marginal de krav som ställs för att mom. 3 av de nämnda artiklarna

skall få tillämpas.

Med hänsyn till det anförda torde enligt kommitténs mening konventionens

bestämmelser i fråga om kvalifikationstiden för invalid- och efterlevandepension

inte utgöra något hinder för Sverige att ratificera konventionen.

När det gäller ålderspensioneringen finns i artikel 15 mom. 3 i konventionen

en bestämmelse som säger, att om den föreskrivna gränsen för ålderspension

är 65 år eller högre den skall sänkas, under föreskrivna villkor,

beträffande personer som varit sysselsatta i yrken som enligt nationell lagstiftning,

med avseende på åldersförmåner, bedöms vara tunga eller ohälsosamma.

Riksförsäkringsverket har ansett att denna bestämmelse inte är

förenlig med svensk lagstiftning, men har åberopat de möjligheter till undantag

som finns i artikel 42 i konventionen. Enligt denna artikel kan en

medlemsstat som ratificerat konventionen i fråga om alla tre pensionsformerna

och som med sitt pensionsskydd omfattar minst 85 % av den

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

förvärvsarbetande befolkningen göra vissa avvikelser från de bestämmelser

som gäller för en viss pensionsform, om det sammanlagda belopp som

betalas ut inom ifrågavarande pensionsform uppgår till minst 110 % av

vad konventionen eljest kräver. Det är enligt riksförsäkringsverket uppenbart

att Sverige uppfyller de krav som ställs i artikel 42.

Enligt kommitténs mening är förutsättningen för att artikel 15 mom. 3

skall träda i tillämpning att den nationella lagstiftningen innehåller regler

om att vissa yrken, med avseende på förmåner vid ålderdom, bedöms som

tunga eller ohälsosamma. Den svenska lagstiftningen innehåller inga sådana

regler och kommittén finner därför att konventionen bör kunna ratificeras

utan åberopande av undantagsbestämmelserna i artikel 42.

När det gäller kretsen av förmånsberättigade inom efterlevandepensioneringen

innehåller konventionen, såsom riksförsäkringsverket framhållit,

i vissa avseenden krav som den svenska lagstiftningen inte uppfyller. I

fråga om pensionsrätt för änkor och barn som är invalidiserade torde bestämmelserna

i artikel 33 i konventionen, som ger möjlighet att ersätta en

förmån med en annan av minst samma storlek, kunna utnyttjas för svensk

del, i vart fall såvitt gäller folkpensionsförmånerna. Beträffande pensionsrätt

utöver 16-årsgränsen för barn som studerar eller är lärlingar tillgodoser

emellertid den svenska lagstiftningen inte kraven i konventionen. Inte

heller ger konventionen möjlighet att för rätt till änkepension kräva —

såsom den svenska tilläggspensioneringen gör — att äktenskapet ingåtts

innan mannen fyllt (50 år. Riksförsäkringsverket har emellertid funnit att

avvikelserna inom efterlevandepensioneringen inte utgör hinder för Sverige

att ratificera konventionen och har därvid åberopat den möjlighet till

undantag från konventionens bestämmelser, som återfinns i artikel 41.

Enligt artikel 41 kan en medlemsstat som ratificerat konventionen i fråga

om alla tre pensionsformerna och som med sitt pensionsskydd täcker 85 %

av den förvärvsarbetande befolkningen och som dessutom har en pensionsnivå

som för minst två av pensionsformerna överstiger konventionens nivåkrav

med fem procent, få bestämma kretsen av förmånstagare inom efterlevandepensioneringen

på ett sätt som avviker från konventionens bestämmelser,

under förutsättning att det totala antalet förmånstagare inom denna

pensionsform inte är mindre än om konventionsbestämmelserna tillämpats.

Kommittén finner i likhet med riksförsäkringsverket att den svenska lagstiftningen

uppfyller de krav som ställs i artikel 41 och att Sverige således

— med åberopande av denna artikel — kan ratificera konventionen utan

hinder av de avvikelser som förefinns i fråga om kretsen av förmånsberättigade

inom efterlevandepensioneringen.

Sverige bär inte godtagit ILO-konventionen nr 102 beträffande delarna V

(förmåner vid ålderdom), IX (förmåner vid invaliditet) och X (förmåner

till efterlevande). Det främsta hindret härför har varit bestämmelserna i

konventionens artikel 68, som bl. a. föreskriver att i landet bosatta utländska

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

medborgare skall äga samma rättigheter som landets egna där bosatta medborgare.

Lagen om allmän försäkring uppställer bl. a. krav på svenskt medborgarskap

för rätt till folkpensionsförmåner. Bestämmelserna i artikel 68

saknar motsvarighet i konvention nr 128. Kommittén finner därför att det

från ifrågavarande synpunkt inte föreligger något ratifikationshinder för

svensk del.

Med åberopande av vad som nu anförts och i övrigt av vad riksförsäkringsverket

uttalat i sitt yttrande tillstyrker kommittén att Sverige ratificerar

konvention nr 128 om invaliditets-, ålders- och efterleA^andeförmåner.

I fråga om rekommendationen får kommittén, med åberopande av riksförsäkringsverkets

yttrande, föreslå att rekommendationen, i de delar den

inte redan tillgodosetts i svensk lagstiftning, beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet

på socialförsäkringens område, om och i den män så befinns

möjligt och lämpligt.

Departementschefen

Vid Internationella arbetskonferensens femtioförsta sammanträde antogs

dels två instrument angående den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare,

dels två rekommendationer om information och samråd resp. prövning

och avgörande av klagomål inom företaget dels ock två instrument

angående invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner.

Vad först beträffar konventionen (nr 127) om den högsta vikt som får

bäras av en arbetstagare vill jag framhålla att inget av de remissorgan som

yttrat sig i ärendet — arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, arbetsmedicinska

institutet, LO och ILO-kommittén — har tillstyrkt svensk

ratificering. Arbetarslcyddsstyrelsen anser att artikel 7, som innehåller

särbestämmelser för bl. a. kvinnor, utgör ratifikationshinder. Denna uppfattning

delas inte av LO. ILO-kommittén erinrar om att mom. 2 i nämnda

artikel synes förutsätta att en maximivikt fixeras och att ratificerande

land enligt artikel 8 har skyldighet att vidtaga åtgärder för genomförande

av konventionens bestämmelser. Vidare erinrar kommittén om att

principen om mäns och kvinnors lika ställning vunnit full anslutning på

den svenska arbetsmarknaden. En konsekvens av denna likabehandling är

att offentligrättsliga regler inte onödigtvis bör medverka till skillnader i

den manliga och den kvinnliga arbetskraftens möjligheter att konkurrera

om arbetstillfällena. Genom att ratificera konventionen riskerar man,

framhåller kommittén, att ställas inför tvånget att i lagstiftningen införa

särbestämmelser av sådan art som torde böra undvikas. Under hänvisning

till det anförda avstyrker ILO-kommittén ratificering av konventionen.

Rekommendationen (nr 128) i samma ämne överensstämmer enligt kommitténs

mening inte heller till alla delar med svensk uppfattning. Eftersom

de principer som kommit till uttryck i såväl konventionen som rekom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j.ts proposition nr 39 år 1968

33

mendationen emellertid i en rad avseenden står i samklang med svensk

lagstiftning och en önskvärd utveckling på området, föreslår kommittén i

likhet med LO att instrumenten överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen.

Det är enligt min mening knappast möjligt att med internationella instrument

eller nationell arbetarskyddslagstiftning i varje läge ge den

ansvarige arbetsgivaren ledning, hur hälsoskador skall undvikas hos arbetstagare

i samband med lyftning av bördor in. in. Härför behövs dessutom

vägledande anvisningar av den typ arbetarskyddsstyrelsen meddelar. Om

man skall nå väsentligt längre, förutsätter detta ett sorgfälligt utredningsarbete

av det slag som redan bedrivits med framgång av arbetsmedicinska

institutet. På grund härav samt på de skäl ILO-kommittén anfört kan

jag inte tillstyrka att konventionen om den högsta vikt som får bäras av

en arbetstagare ratificeras av Sverige. I likhet med kommittén och LO anser

jag att såväl konventionen som rekommendationen bör överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen.

Det bör ankomma på styrelsen att i samråd med arbetsmedicinska

institutet pröva frågan om och i vad mån de båda instrumentens

principer bör komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av

styrelsen utfärdade anvisningar.

De båda rekommendationerna om information och samråd inom företaget

samt prövning av klagomål inom företaget (nr 129 och nr 130) behandlar

frågor som i Sverige regleras genom avtal och överenskommelser

mellan arbetsmarknadens parter. Enligt remissorganen uppfyller dessa

avtal och överenskommelser i allt väsentligt de båda instrumentens krav.

I den mån så inte är fallet anser jag att det bör vara parternas sak att förhandlingsvägen

bestämma om instrumenten skall tillämpas till alla delar.

Med hänsyn härtill finner jag i likhet med ILO-kommittén att rekommendationerna

inte bör föranleda någon åtgärd från statsmakternas sida.

Konventionen (nr 128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner

utgör ett led i ILO:s arbete på att få fram nya konventioner på socialförsäkringens

område i stället för de äldre konventioner som härrör från

mellankrigstiden och som framstår som föråldrade med hänsyn till den

utveckling som ägt rum efter andra världskriget. En början gjordes år

1952 genom konventionen (nr 102) angående minimistandard för social

trygghet, vilken omfattar samtliga grenar inom socialförsäkringen.

När det gäller invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmånerna har Sverige

inte ratificerat minimistandardkonventionen. Det främsta hindret härför

har, såsom ILO-kommittén påpekat, varit bestämmelserna i nämnda

konvention om att i landet bosatta utländska medborgare skall äga samma

rättigheter som landets egna medborgare. Lagen om allmän försäkring

uppställer bl. a. krav på svenskt medborgarskap för rätt till folkpensionsförmåner.

De nämnda bestämmelserna i minimistandardkonventionen saknar

motsvarighet i konvention nr 128. Från denna synpunkt föreligger därför

inte något hinder för Sverige att ratificera konvention nr 128.

3 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 39

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Av de beräkningar riksförsäkringsverket redovisat i sitt yttrande till

ILO-kommittén framgår att Sverige med god marginal uppfyller konventionens

krav i fråga om storleken av utgående pensionsförmåner. Vidare

omfattar den svenska pensionsförsäkringen allmänt sett en betydligt större

krets av försäkrade än konventionen kräver.

Av hänsyn till medlemsstater med ett väl utvecklat socialförsäkringssystem

har i konventionstexten införts möjligheter att under där angivna

förutsättningar göra undantag från vissa bestämmelser i konventionen. Den

svenska lagstiftningen uppfyller inte helt konventionens krav i fråga om

kretsen av förmånsberättigade inom efterlevandepensioneringen. Såsom ILOkommittén

funnit torde det emellertid för svensk del föreligga förutsättningar

för tillämpning av de undantagsbestämmelser, som avser denna

pensionsgren. Inte heller från denna synpunkt föreligger därför något ratifikationshinder.

ILO-kommittén har funnit att det inte heller i övrigt föreligger något

hinder för Sverige att ratificera konventionen, och jag ansluter mig till

kommitténs uppfattning. Jag vill uttala min glädje över att Sverige kan

ratificera denna viktiga konvention, och jag föreslår att så sker.

När det gäller rekommendationen (nr 131) i samma ämne föreslår jag

— i likhet med ILO-kommittén — att rekommendationen, i de delar den

inte redan tillgodosetts i svensk lagstiftning, beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet,

om och i den mån det befinns möjligt och lämpligt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition

dels föreslår riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till konventionen

(nr 128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner,

dels ock anhåller om riksdagens yttrande över vad jag i övrigt anfört om

de vid Internationella arbetskonferensens femtioförsta sammanträde antagna

internationella instrumenten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

35

Convention (No. 127) concerning the Maximum

Permissible Weight to Be Carried by One Worker

The General Conference of the International

Labonr Organisation,

Having been convened åt Geneva by

the Governing Body of the International

Labour Office, and having met

in its Fifty-first Session on 7 June

1967, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

maximum permissible weight to be

carried by one worker, which is the

sixth item on the agenda of the session,

and

Having determined that these proposals

shall take the form of an

international Convention,

adopts this twenty-eighth day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty-seven the following

Convention, which may be cited

as the Maximum Weight Convention,

1967:

Article 1

For the purpose of this Convention—
(a)

the term “manual transport of

loads” means any transport in which

the weight of the load is wholly home

by one worker; it covers the lifting

and putting down of loads;

b) the term “regular manual”

transport of loads” means any activity

which is continuously or principally

devoted to the manual transport

of loads, or which normally includes,

even though intermittently, the manual

transport of loads;

(c) the term “young worker”

means a worker under 18 vears of

age.

Bilaga 1

(Översättning)

Konvention (nr 127) om den högsta vikt som

får bäras av en arbetstagare

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni

1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

om den högsta vikt som får bäras av

en arbetstagare, vilken fråga utgör

den sjätte punkten på sammanträdets

dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skall taga form av en internationell

konvention,

antager denna den tjugoåttonde dagen

i juni månad år nittonhundrasextiosju

följande konvention, som

må benämnas konvention om högsta

tillåtna vikt, 1967.

Artikel 1

I denna konvention förstås

a) med uttrycket »transport för

hand av börda» varje transport, vid

vilken bördans hela vikt bäres av en

arbetstagare; uttrycket innefattar

lyftande och nedsättning av börda;

b) med uttrycket »reguljär transport

för hand av börda» varje verksamhet

som kontinuerligt eller huvudsakligen

ägnas åt transport för

hand av börda, eller som normalt innefattar

sådan transport, även om

transporten utföres med avbrott;

c) med uttrycket »minderårig arbetstagare»

arbetstagare som icke

fyllt 18 år.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition hr SO år 1068

Artide 2

1. This Convention applies to regular

manual transport of loads.

2. This Convention applies to all

branches of economic activity in respect

of which the Member concerned

maintains a system of labour inspection.

Article 3

No worker shall be required or

permitted to engage in the manual

transport of a load which, by reason

of its weight, is likely to jeopardise

his liealth or safety.

Artide 4

In the application of the principle

set forth in Article 3, Members shall

take account of all the conditions in

which the work is to be performed.

Artide 5

Each Member sliall take appropriate

steps to ensure that any worker

assigned to manual transport of loads

other than light loads receives, prior

to such assignment, adequate training''

or instruction in working techniques,

with a view to safeguarding health

and preventing accidents.

Artide 6

In order to limit or to facilitate the

manual transport of loads, suitable

technical devices shall be used as

much as possible.

Artide 7

1. The assignment of women and

young workers to manual transport

of loads other than light loads shall

be limited.

2. Where women and young workers

are engaged in the manual transport

of loads, the maximum weight

of such loads sliall be substantially

less than that permitted for adult

male workers.

Artikel 2

1. Denna konvention äger tillämpning

på reguljär transport för hand

av börda.

2. Denna konvention äger tillämpning

på alla grenar av näringslivet

för vilka vederbörande medlem upprätthåller

ett system med arbetsinspektion.

Artikel 3

Arbetstagare får icke anmodas eller

tillåtas att befatta sig med transport

för hand av börda, som på grund

av sin vikt kan antagas äventyra hans

hälsa eller säkerhet.

Artikel 4

Vid tillämpning av den i artikel

3 angivna principen skall medlemmarna

taga hänsyn till alla de förhållanden

under vilka arbetet skall

utföras.

Artikel 5

Varje medlem bör vidtaga erforderliga

åtgärder för att tillse att arbetstagare,

som användes till transport

för hand av andra bördor än

lätta sådana, dessförinnan erhåller

lämplig utbildning eller instruktion

i arbetsteknik till förebyggande av

ohälsa och olycksfall i arbetet.

Artikel 6

För att begränsa eller underlätta

transport för hand av börda skall

lämpliga tekniska hjälpmedel användas

i största möjliga utsträckning.

Artikel 7

1. Kvinnor och minderåriga skall

endast i begränsad utsträckning anmodas

utföra transport för hand av

andra bördor än lätta sådana.

2. Om kvinnor och minderåriga

arbetstagare anmodas att för hand

transportera börda, skall dennas

maximivikt vara avsevärt lägre än

den som är medgiven för vuxna manliga

arbetstagare.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kmigl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Article 8

Each Member shall, by laws or

regulations or any other method

consistent with national practice and

conditions and in consultation with

the most representative organisations

of employers and workers concerned,

take such steps as may be necessary

to give effect to the provisions of this

Convention.

Artide 9

The formal ratifications of this

Convention shall be communicated

to the Director-General of the International

Labour Office for registration.

Artide 10

1. This Convention shall be binding

only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications have been registered

with the Director-General.

2. It shall come into force twelwe

months after the date on which the

ratifications of two Members have

been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention shall

come into force for any Member

twelve months after the date on

which its ratification has been registered.

Artide 11

1. A Member which has ratified

this Convention may denounce it

after the expiration of ten years

from the date on which the Convention

first comes into force, by an

act communicated to the DirectorGeneral

of the International Labour

Office for registration. Such denunciation

shall not take effect until one

year after the date on which it is

registered.

2. Each Member which has ratified

this Convention and which does not,

within the year following the expiration

of the period of ten years

mentioned in the preceding paragraph,

exercise the right of denun
-

Artikel 8

Varje medlem skall genom lagstiftning

eller annat med praxis eller

nationella förhållanden förenligt sätt

och i samråd med vederbörande mest

representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

vidtaga sådana

åtgärder som kan vara erforderliga

för att genomföra bestämmelserna

i denna konvention.

Artikel 9

De officiella ratifikationerna av

denna konvention skall delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör

och registreras av honom.

Artikel 10

1. Denna konvention är bindande

endast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas

ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader

efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention

i kraft för varje medlem tolv

månader efter den dag, då dess ratifikation

registrerats.

Artikel 11

1. Varje medlem, som ratificerar

denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt då konventionen

först trädde i kraft uppsäga

densamma genom skrivelse som

delgives Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering.

Uppsägningen träder icke i kraft

förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar

denna konvention och icke inom ett

år efter utgången av den i föregående

moment nämnda tioårsperioden

gör bruk av den i denna artikel stadgade

uppsägningsrätten, skall vara

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

ciation provided for in tliis Artide,

will be bound for another period of

ten years and, thereafter, inay denounce

this Convention åt tlie expiration

of each period of ten years

under the terms provided för in this

Artide.

Article 12

1. The Director-General of the International

Labour Office sliall notify

all Members of the International

Labour Organisation of the registration

of all ratifications and denunciations

communicated to him by the

Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of

the Organisation of the registration

of the second ratification communicated

to him, the Director-General

shall draw the attention of the Members

of the Organisation to the date

upon which the Convention will come

into force.

Article 13

The Director-General of the International

Labour Office shall communicate

to the Secretary-General of

the United Nations for registration

in accordance with Article 102 of the

Charter of the United Nations full

partieulars of all ratifications and

aets of denunciation registered by

him in accordance with the provisions

of the preceding Artides.

Article 1A

Åt such times as it may consider

necessary the Governing Body of

the International Labour Office shall

present to the General Conference

a report on the working of this Convention

and shall examine the desirability

of placing on the agenda of

the Conference the question of its

revision in whole or in part.

Article 15

1. Should the Conference adopt a

new Convention revising this Con
-

bunden för en ny period av tio år

och kan därefter, med iakttagande

av de i denna artikel föreskrivna

villkoren, uppsäga konventionen vid

utgången av varje följande tioårsperiod.

Artikel 12

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen om registreringen

av alla ratifikationer och uppsägningar,

som delgivits honom av

organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar

organisationens medlemmar om

registreringen av den andra ratifikationen

i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas

uppmärksamhet på den dag, då

konventionen kommer att träda i

kraft.

Artikel 13

Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall, för registrering

jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas

stadga, lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga

upplysningar om varje ratifikation

och uppsägning, som av honom

registrerats i enlighet med bestämmelserna

i föregående artiklar.

Artikel 1A

Närhelst Internationella arbetsbyråns

styrelse finner det erforderligt

skall styrelsen förelägga Internationella

arbetsorganisationens allmänna

konferens en redogörelse för

konventionens tillämpning och taga

under övervägande, huruvida anledning

föreligger att på konferensens

dagordning uppföra frågan om dess

revision, helt eller delvis.

Artikel 15

1. Om konferensen antager en ny

konvention, innebärande revision.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

vention in whole or in part, then, unless

the new Convention otherwise

provides—

(a) the ralification by a Member

of the new revising Convention shall

ipso jure involve the immediate

denunciation of this Convention, notwithstanding

the provisions of Artide

It above, if and when the new

revising Convention shall have come

into force;

(b) as from the date when the new

revising Convention comes into force

this Convention shall cease to be open

to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any

case remain in force in its actual

form and content för those Members

which have ratified it but have not

ratified the revising Convention.

Article 16

The English and Frencli versions

of the text of this Convention are

equally autlioritative.

helt eller delvis, av denna konvention,

och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation

av den nya, reviderade konventionen,

om denna trätt i kraft, ipso jure

medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention, utan hinder

av vad i artikel 11 ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya,

reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke

längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall

likväl förbli gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat

densamma men icke ratificerat

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 16

De engelska och franska texterna

till denna konvention skall äga lika

vitsord.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Recommendation (No. 128) concerning the

Maximum Permissible Weight to Be Carried

by One Worker

The General Conference of the

International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International

Labour Office, and having

met in its Fifty-first Session on

7 June 1967, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

maximum permissible weight to be

carried by one worker, which is the

sixth item on the agenda of the session,

and

Having determined that these proposals

shall take the form of a Recommendation

supplementing the

Maximum Weight Convention, 1967,

adopts this twenty-eighth day of June

of the year one thousand nine hundred

and sixty-seven the following Recommendation,

which may be cited

as the Maximum Weight Recommendation,

1967:

I. Definition and Seope

1. P\>r the purpose of this Recommendation—
(a)

the term “manual transport

of loads” means any transport in

which the weight of the load is

wholly home by one worker; it covers

the lifting and putting down

of loads;

(b) the term “regular manual

transport of loads ” means any

activity which is continously or

principally devoted to the manual

transport of loads, or which normally

ineludes, even though intermittently,

the manual transport of loads;

Bilaga 2

(Översättning)

Rekommendation (nr 128) om den högsta

vikt som får bäras av en arbetstagare

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni

1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

om den högsta vikt som får bäras av

en arbetstagare, vilken fråga utgör

den sjätte punkten på sammanträdets

dagordning,

samt beslutat att dessa förslag

skall taga form av en rekommendation

avsedd att komplettera konventionen

om högsta tillåtna vikt, 1967,

antager denna den tjugoåttonde dagen

i juni månad år nittonhundrasextiosju

följande rekommendation,

som må benämnas rekommendation

om högsta tillåtna vikt, 1967.

I. Definition och tillämpningsområde

1. I denna rekommendation förstås

a) med uttrycket »transport för

hand av börda» varje transport, vid

vilken bördans hela vikt bäres av

en arbetstagare; uttrycket innefattar

lyftande och nedsättning av börda;

b) med uttrycket »reguljär transport

för hand av börda» varje verksamhet

som kontinuerligt eller huvudsakligen

ägnas åt transport för

hand av börda, eller som normalt innefattar

sådan transport, även om

transporten utföres med avbrott;

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Ma j:ts proposition nr 39 år 1968

(c) tlie term “young worker”

means a worker under 18 years of

age.

2. Except as otherwise provided

herein, this Recommendation applies

footh to regular and to occasional

manual transport of loads other than

light loads.

3. This Recommendation applies to

all branches of economic activity.

II. General prineiple

4. No worker should be required

or permitted to engage in the manual

transport of a load which by reason

of its weight is likely to jeopardise

his health or safety.

III. Traininjj and instruetions

5. (1) Any worker assigned to

regular manual transport of loads

should, prior to such assignment,

receive adequate training or instruction

in working techniques, with a

view to safeguarding health and preventing

accidents.

(2) Such training or instruction

should include methods of lifting,

carrying, putting down, unloading

and stacking of different types of

loads, and should be given by suitably

qualified persons or institutions.

(3) Such training or instruction

should, wherever practicable, be followed

up by supervision on the job to

ensure that the correct methods are

used.

6. Any worker occasionally assigned

to manual transport of loads

should be given appropriate instruetions

on the manner in which such

operations may be safely carried out.

IV. Mcdical Examinations

7. A medical examination for fitness

for employment should, as far

as practicable and appropriate, be re
-

c) med uttrycket »minderårig arbetstagare»

arbetstagare som icke

fyllt 18 år.

2. Såvida icke annorledes föreskrives

i rekommendationen bör denna

tillämpas på såväl reguljär som tillfällig

transport för hand av andra

bördor än lätta sådana.

3. Denna rekommendation äger tilllämpning

på alla grenar av näringslivet.

II. Allmän princip

4. Arbetstagare bör icke anmodas

eller tillåtas att befatta sig med

transport för hand av börda, som på

grund av sin vikt kan antagas äventyra

hans hälsa eller säkerhet.

III. Utbildning och instruktioner

5. 1) Varje arbetstagare som användes

till reguljär transport för

hand av börda, bör dessförinnan erhålla

lämplig utbildning eller instruktion

i arbetsteknik till förebyggande

av ohälsa och olycksfall i

arbetet.

2) Sådan utbildning eller instruktion

bör innefatta metoder för lyftning,

bärande, nedsättning, avlastning

och stapling av olika slags bördor

och bör meddelas av kvalificerade

personer eller institutioner.

3) Sådan utbildning eller instruktion

bör, såvitt möjligt, åtföljas av

övervakning på arbetsplatsen för att

säkerställa att riktiga arbetsmetoder

kommer till användning.

6. Varje arbetstagare, som tillfälligtvis

användes till transport för

hand av börda, bör erhålla lämpliga

instruktioner om hur denna verksamhet

kan utföras på ett betryggande

sätt.

IV. Läkarundersökningar

7. Läkarundersökning för utrönande

av lämplighet för anställning

bör, i den mån det är möjligt och

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

quired before assignment to regular

manual transport of loads.

8. Further medical examinations

should be made from time to time

as necessary.

9. Regulations concerning the examinations

provided för in Paragraphs

7 and 8 of this Recommendation

should be made by the

competent authority.

10. The examination provided for

in Paragraph 7 of this Recommendation

should be certified. The certificate

should refer only to fitness

for employment and should not contain

medical data.

V. Tcclinical Devices and Paekaging

11. In order to limit or to facilitate

the manual transport of loads,

suitable technical devices should be

used as much as possible.

12. The paekaging of loads which

may be transported manually shoiild

be compaet and of suitable material

and should, as far as possible and

appropriate, be equipped witli devices

for holding and so designed as not

to ereate risk of injury; för example

it should not have sharp edges, projections

or rough surfaces.

VI. Maximum Weiglit

13. In the application of this Part

of this Recommendation, Members

should take account of—

(a) physiological characteristics,

environmental conditions and the

nature of the work to be done;

(b) any other conditions which

may influence the health and safety

of the worker.

A. Adult Male Workers

14. Where the maximum permissible

weight which may be transported

manually by one adult male

worker is more than 55 kg., measures

lämpligt, krävas innan vederbörande

anmodas utföra reguljär transport

för hand av börda.

8. Ytterligare läkarundersökningar

bör anordnas från tid till annan i

mån av behov.

9. Bestämmelser rörande undersökningar

som avses i punkterna 7

och 8 av denna rekommendation bör

utfärdas av vederbörande myndighet.

10. Beträffande undersökning som

angives i punkt 7 av denna rekommendation

bör intyg utfärdas. Sådant

intyg bör endast angiva lämplighet

för anställning men icke innehålla

uppgifter av medicinsk natur.

V. Tekniska hjälpmedel och emballage

11. För att begränsa eller underlätta

transport för hand av börda bör

lämpliga tekniska hjälpmedel användas

i största möjliga utsträckning.

12. Emballaget på bördor, som

kan bli föremål för transport för

hand, bör vara fast sammanfogat

och av lämpligt material och bör,

såvitt det är möjligt och lämpligt,

vara försett med handtag och så utformat

att det ej förorsakar risk för

skada; det bör exempelvis inte ha

vassa kanter, utskjutande delar eller

ojämna ytor.

VI. Maxlmivikt

13. Vid tillämpningen av denna

del av rekommendationen bör medlemmarna

taga hänsyn till

a) fysiologiska särdrag, omgivningens

beskaffenhet och arten av

det arbete som skall utföras;

b) andra förhållanden som kan

vara av betydelse för arbetstagarens

hälsa och säkerhet.

,4. Vuxna manliga arbetstagare

14. överstiger den högsta tillåtna

vikt som kan bli föremål för transport

av en manlig vuxen arbetstagare

55 kg., bör åtgärder snarast möjligt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1908

should be taken as speedily as possible

to reduce it to that level.

B. Women Workers

15. Where adult women workers

are engaged in the manual transport

of loads, the maximum weight of

such loads should be substantially

less tlien that permitted for adult

male workers.

16. As far as possible, adult women

workers should not be assigned

to regular manual transport of loads.

17. Where adult women workers

are assigned to regular manual transport

of loads, provision should be

made—

(a) as appropriate, to reduce the

time spent on actual lifting, carrying

and putting down of loads by such

workers;

(b) to prohibit the assignment of

such workers to certain specified

jobs, comprised in manual transport

of loads, which are especially arduous.

18. No women should be assigned

to manual transport of loads during

a pregnancy which has been medically

determined or during the ten

weeks following confinement if in

the opinion of a qualified physician

such work is likely to iinpair her

health or that of her child.

C. Young Workers

19. Where young workers are engaged

in the manual transport of

loads, the maximum weight of such

loads should be substantially less

t han that permitted for adult workers

of the same sex.

20. As far as possible, young workers

should not be assigned to regular

manual transport of loads.

21. Where the minimum age for

assignment to manual transport of

loads is less than 16 years, measures

should be taken as speedily as possible

to raise it to that level.

43

vidtagas för att nedbringa vikten till

nämnda nivå.

B. Kvinnliga arbetstagare

15. Om vuxna kvinnliga arbetstagare

användes till transport för hand

av börda, bör dennas maximivikt

vara avsevärt lägre än den som är

tillåten för vuxna manliga arbetstagare.

16. Användning av kvinnor till reguljär

transport för hand av börda

bör så långt möjligt begränsas.

17. Om kvinnor användes till reguljär

transport för hand av börda,

bör åtgärder vidtagas för att

a) där så är lämpligt nedbringa

den tid som sådana arbetstagare anslår

till själva lyftandet, bärandet

och nedsättningen av bördan;

b) förbjuda att sådana arbetstagare

användes till vissa särskilt angivna,

speciellt tunga arbetsuppgifter

i samband med transport för hand

av börda.

18. Kvinna bör ej anlitas för transport

för hand av börda under havandeskap,

som blivit medicinskt konstaterat,

eller under tio veckor efter

nedkomsten om sådant arbete enligt

kompetent läkares åsikt kan skada

hennes eller barnets hälsa.

C. Minderåriga arbetstagare

19. Om minderåriga arbetstagare

användes till transport för hand av

börda, bör dennas maximivikt vara

avsevärt lägre än den som är medgiven

för vuxna arbetstagare av samma

kön.

20. Användning av minderåriga

arbetstagare till reguljär transport

för band av börda bör så långt möjligt

begränsas.

21. Om minimiåldern för hänvisning

till transport för hand av börda

är lägre än 16 år, bör åtgärder snarast

möjligt vidtagas för att höja

minimiåldern till nämnda nivå.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

liungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

22. The minimum age for assignment

to regular manual transport of

loads should be raised, with a view

to attaining a minimum age of 18

years.

23. Where young workers are assigned

to regular manual transport

of loads, provision should be made—

(a) as appropriate, to reduce the

time spent on actual lifting, carrying

and putting down of loads by such

workers;

(b) to prohibit the assignment of

such workers to certain specified

jobs, comprised in manual transport

of loads, which are especially arduous.

VII. Other Measures to Protcet Health

and Safcty

24. On the basis of medical opinion

and taking account of all the relevant

conditions of the work, the competent

authority should endeavour to

ensure that the exertion required in

a working day or shift of workers

assigned to manual transport of loads

is not likely to jeopardise the health

or safety of such workers.

25. Such appropriate devices and

equipment as may be necessary

to safeguard the health and safety

of workers engaged in manual transport

of loads should be provided or

made available to such workers and

should be used by them.

VIII. Miscellaneous Provisions

26. The training or instruction and

the medical examinations provided

for in this Recommendation should

not involve the worker in any expense.

27. The competent authority should

actively promote scientific research,

including ergonomic studies, concerning

the manual transport of loads,

with the object, inter alia, of—

22. Minimiåldern för hänvisning

till reguljär transport för hand av

börda bör höjas; målet bör vara att

uppnå en minimiålder av 18 år.

23. Om minderåriga arbetstagare

användes till reguljär transport för

hand av börda, bör åtgärder vidtagas

för att,

a) där så är lämpligt, nedbringa

den tid som sådana arbetstagare anslår

till själva lyftandet, bärandet

och nedsättningen av bördan;

b) förbjuda att sådana arbetstagare

användes till vissa särskilt angivna,

speciellt tunga arbetsuppgifter

i samband med transport för hand

av börda.

VII. Andra åtgärder till skydd för hälsa

och säkerhet

24. På grundval av läkarutlåtande

och med beaktande av alla på arbetet

inverkande omständigheter bör

vederbörande myndighet vinnlägga

sig om att tillse att den arbetsmängd

som under en arbetsdag eller ett skift

ålägges arbetstagare som transporterar

börda för hand icke kan antagas

äventyra sådana arbetstagares

hälsa eller säkerhet.

25. Hjälpmedel och utrustning

av lämplig beskaffenhet och erforderliga

till skydd för sådan arbetstagares

hälsa och säkerhet som användes

till transport för hand av

börda bör tillhandahållas eller ställas

till dessa arbetstagares förfogande

samt utnyttjas av dem.

VIII. Diverse bestämmelser

26. Utbildning eller instruktion

och läkarundersökning som avses i

denna rekommendation bör ej medföra

några kostnader för arbetstagaren.

27. Vederbörande myndighet bör

aktivt främja vetenskaplig forskning,

däri inbegripet ergonomi, rörande

transport för hand av börda,

för att bl. a.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(a) determining the relationship,

if any, between occupational diseases

and disorders and manual transport

of loads; and

(b) minimising the hazards to

health and safety of workers engaged

in the manual transport of loads.

28. Where methods of transportation

of goods by pulling and pushing

are prevalent which impose physical

strain analogous to that involved

in the manual transport of loads,

the competent authority may give

consideration to the application to

such work of such provisions of this

Recommendation as may be appropriate.

29. Each Member shonld, by laws

or regulations or any other method

consistent with national practice and

conditions and in consultation with

the most representative organisations

of employers and workers concerned,

take such steps as may be necessary

to give effect to the provisions of this

Recommendation.

30. Members may permit exceptions

to the application of particnlar

provisions of this Recommendation,

after consultation with the national

inspection service and with the most

representative organisations of employers

and workers concerned,

where the circumstances of the work

or the nature of the loads require

such exceptions; for every exception

or category of exceptions the limits

of the derogation should be specified.

31. Each Member should, in accordance

with national practice, specify

the person or persons on whom

the obligation of compliance with the

provisions of this Recommendation

rests as well as the authority responsible

for the supervision of the

.application of these provisions.

a) fastställa eventuellt samband

mellan yrkessjukdomar och andra

hälsorubbningar samt sådana transporter;
b)

minska hälso- och säkerhetsrisken

för arbetstagare som användes

till sådana transporter.

28. Om vid godstransport sådana

metoder som dragning eller skjutning

till övervägande del kommer till

användning, vilka metoder förorsakar

en med transport för hand av

börda likartad ansträngning, bör vederbörande

myndighet överväga att

på sådant arbete tillämpa de delar av

denna rekommendation som kan befinnas

lämpliga.

29. Varje medlem bör genom lagstiftning

eller annat med praxis eller

nationella förhållanden förenligt sätt

och i samråd med berörda mest representativa

arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

vidtaga sådana

åtgärder som kan vara erforderliga

för att genomföra bestämmelserna i

denna rekommendation.

30. Medlem äger efter samråd med

den nationella arbetarskyddsmyndigheten

och med berörda mest representativa

arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

medge undantag

från tillämpningen av speciella bestämmelser

i denna rekommendation,

om arbetsförhållandena eller arbetets

natur påkallar sådana undantag;

i fråga om varje undantag eller kategori

av undantag bör gränserna för

avvikelsen anges.

31. Varje medlem bör i enlighet

med nationell praxis ange vilken

person eller vilka personer som skall

tillse att bestämmelserna i denna rekommendation

efterlevs, ävensom

vilken myndighet som har att svara

för att tillämpningen av rekommendationen

övervakas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kimgl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Recommendation (No. 129) concerning Communications

between Management and Workers

within the Undertaking

The General Conference of the International

Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International

Labour Office, and having

met in its Fifty-first Session on 7

June 1967, and

Noting the terms of the Co-operation

åt the Level of the Undertaking

Recommendation, 1952, and

Considering that additional standards

are called for, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

Communications within the undertaking,

which is included in the fifth

item on the agenda of the session,

and

Having determined that these proposals

shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-eightli day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty-seven the following

Recommendation, which may be

cited as the Communications within

the Undertaking Recommendation,

1967:

I. General Considerations

1. Each Member should take appropriate

action to bring the provisions

of this Recommendation to the

attention of persons, organisations

and authorities who may be concerned

with the establishment and

Bilaga 3

(Översättning)

Rekommendation (nr 129) om information

och samråd inom företaget

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni

1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

som beaktar bestämmelserna i rekommendationen

om samråd och

samverkan mellan arbetsgivare och

arbetstagare på företagsplanet

(1952),

som finner det önskvärt att komplettera

bestämmelserna i nämnda

instrument,

och beslutat antaga vissa förslag

om information och samråd inom

företaget, vilken fråga inbegripes i

den femte punkten på sammanträdets

dagordning,

samt beslutat att dessa förslag

skall taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugoåttonde

dagen i juni månad år nittonhundrasextiosju

följande rekommendation,

som må benämnas rekommendation

om information och samråd inom

företaget, 1967.

I. Allmänna synpunkter

1. Varje medlem bör vidtaga lämpliga

åtgärder för att bringa bestämmelserna

i denna rekommendation

till de personers, organisationers och

myndigheters kännedom som kan ha

intresse för utformningen och till
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1968

application of policies concerning

Communications between management

and workers within undertakings.

2. (1) Employers and their organisations

as well as workers and

their organisations should, in their

common interest, recognise the importance

of a climate of mutual

understanding and confidence within

undertakings that is favourable both

to the efficiency of the undertaking

and to the aspirations of the workers.

(2) Tliis climate should be promoted

by the rapid dissemination

and exchange of information, as

complete and objective as possible,

relating to the various aspects of the

life of the undertaking and to the

social conditions of the workers.

(3) With a view to the development

of such a climate management

should, after consultation with workers’

representatives, adopt appropriate

measures to apply an effective

policy of communication with the

workers and their representatives.

3. An effective policy of communication

should ensure that information

is given and that consultation

takes place between the parties concerned

before decisions on matters of

major interest are taken by management,

in so far as disclosure of the

information will not cause damage

to either party.

4. The communication inethods

should in no way derogate from

freedom of association; they should

in no way cause prejudice to freely

chosen workers’ representatives or

to their organisations or curtail the

functions of bodies representative

of the workers in conformity with

national law and practice.

5. Employers’ and workers’ organisations

should have mutual consultations

and exchanges of views in

order to examine the measures to be

lämpningen av riktlinjer för information

och samråd inom företaget.

2. 1) Arbetsgivarna och deras organisationer

bör i lika mån som

arbetstagarna och deras organisationer

i sitt gemensamma intresse erkänna

betydelsen av att inom företagen

utvecklas en anda av inbördes

förståelse och ömsesidigt förtroende

till båtnad för såväl företagets effektivitet

som arbetstagarnas strävanden.

2) Denna anda bör främjas genom

snabb spridning och utväxling

av så fullständig och så objektiv information

som möjligt med avseende

på olika sidor av verksamheten

inom företaget samt arbetstagarnas

sociala villkor.

3) I syfte att utveckla en sådan

anda bör företagsledningen efter

samråd med representanter för arbetstagarna

vidtaga lämpliga åtgärder

för att tillämpa effektiva riktlinjer

för information och samråd med

arbetstagarna och deras representanter.

3. Effektiva riktlinjer för information

och samråd bör skapa garantier

för att informationer lämnas och

för att samråd mellan berörda parter

kommer till stånd, innan företagsledningen

fattar beslut i frågor av

större intresse, i den mån ett meddelande

av informationer icke vållar

någondera parten skada.

4. Metoderna för information och

samråd bör inte på något sätt inkräkta

på föreningsfriheten; de bör inte

under några förhållanden menligt

inverka på arbetstagarnas fritt valda

representanters och deras fackliga

organisationers ställning eller begränsa

de organs funktioner som enligt

nationell lagstiftning och praxis

representerar arbetstagarna.

5. Arbetsgivarnas och arbetstagarnas

organisationer bör samråda och

utbyta åsikter om de åtgärder som

bör vidtagas i syfte att uppmuntra

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

taken with a view to encouraging and

promoting the acceptance of Communications

policies and their effective

.application.

6. Steps should be taken to train

those concerned in the use of communication

methods and to make

them, as far as possible, conversant

with all the subjects in respect of

which communication should take

place.

7. In the establishment and application

of a Communications policy,

management, employers’ and workers’

organisations, bodies representative

of the workers and, where appropriate

under national conditions,

public authorities should be guided

by the provisions of Part II below.

II. Elements for a Communications

Policy ivithin the Undertaking

8. Any Communications policy

should be adapted to the nature of

the undertaking concerned, account

being taken of its size and of the

composition and interests of the

work for ce.

9. With a view to fulfilling its

purpose, any Communications system

within the undertaking should be

designed to ensure genuine and regular

two-way communication—

(a) between representatives of

management (head of the undertaking,

department chief, foreman, etc.)

and the workers; and

(b) between the head of the

undertaking, the director of personnel

or any otlier representative of

top management and trade union

representatives or such other persons

as may, under national law or

practice, or under collective agreements,

have the task of representing

the interests of the workers åt the

level of the undertaking.

10. Where the management desires

to transmit information through

och främja ett godtagande och en

effektiv tillämpning av riktlinjer för

information och samråd.

6. Åtgärder bör vidtagas för att

lära vederbörande att utnyttja metoderna

för information och samråd

samt så långt möjligt göra dem förtrogna

med alla ämnen som bör bli

föremål för information och samråd.

7. Vid utformningen och tillämpningen

av riktlinjer för information

och samråd bör företagsledningen,

arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer,

organ som representerar

arbetstagarna och, där så är

lämpligt med hänsyn till nationella

förhållanden, de offentliga myndigheterna

låta sig vägledas av bestämmelserna

i del II nedan.

II. Riktlinjer för information och

samråd inom företaget

8. Riktlinjer för information och

samråd bör vara anpassade efter

vederbörande företags natur, varvid

dess storlek samt personalens sammansättning

och intressen bör beaktas.

9. För alt kunna fylla sitt ändamål

bör varje system för information

och samråd inom företaget vara så

titformat att det garanterar effektiv

och regelbunden ömsesidig information
a)

mellan representanter för företagsledningen

(chef, avdelningschef,

förman etc.) och arbetstagarna; samt

b) mellan företagets chef, personalchefen

eller annan representant

för företagets högsta ledning samt

representanter för fackföreningarna

eller andra personer, som i enlighet

med nationell lagstiftning eller praxis

eller enligt kollektivavtal har till

uppgift att företräda arbetstagarnas

intressen på företagsplanet.

10. När företagsledningen önskar

lämna information genom förmed
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

workers’ representatives, the latter,

it they agree to do so, should be

given the means to communicate

such information rapidly and completely

to the workers concerned.

It. Management should, in choosing

the channel or channels of communication

which it considers appropriate

for the type of information to

be transmitted, take due account of

the difference in the nature of the

functions of supervisors and workers’

representatives so as not to

weaken their respective positions.

12. The selection of the appropriate

medium of communication,

and its timing, should be on the

hasis of the circumstances of each

particular situation, account being

taken of national practice.

13. Media of communication may

include—

(a) meetings for the purpose of

exchanging views and information;

(b) media aimed åt given groups

of workers, such as supervisors’

bulletins and personnel policy manuals;
(c)

mass media such as house

journals and magazines; news-letters

and information and induction leaflets;

notice-boards; annual or financial

reports presented in a form

understandable to all the workers;

employee letters; exhibitions; plant

visits; films; filmstrips and slides;

radio and television;

(d) media aimed åt permitting

workers to submit suggestions and

to express their ideas on questions

relating to the operation of the undertaking.

14. The information to be communicated

and its presentation

should be determined with a view

to mutual understanding in regard

to the problems posed by the complexity

of the undertaking’s activities.

ling av arbetstagarnas representanter,

och dessa samtycker därtill, bör

de beredas möjlighet att snabbt och

fullständigt förmedla sådan information

till berörda arbetstagare.

11. Vid valet av den kommunikationsväg

som må anses lämplig för

den typ av information som skall

lämnas bör företagsledningen taga

vederbörlig hänsyn till arbctsledarnas

och arbetstagarrepresentanternas

olikartade funktioner, så att ingenderas

ställning försvagas.

12. Valet av lämpligt kommunikationsmedium

och av tidpunkten

för dess användning bör ske med utgångspunkt

från förhållandena i varje

särskilt fall med beaktande av

nationell praxis.

13. Bland koinmunikationsmedia

må nämnas:

a) möten för utbyte av åsikter

och informationer;

b) media som vänder sig till bestämda

grupper av arbetstagare, såsom

bulletiner till arbetsledare och

handböcker i personalpolitik;

c) massmedia såsom företagstidningar

och tidskrifter, nyhetsbulletiner

samt informations- och introduktionsbroschyrer;

anslagstavlor; årsberättelser

eller balansräkningar som

framlägges i en för alla arbetstagare

begriplig form; skrivelser till personalen;

utställningar; visningar av

företaget; filmer; bildband och diapositiv;

radio och television;

d) media som syftar till att ge

arbetstagarna tillfälle att framlägga

förslag och ge uttryck åt sina åsikter

i frågor som rör företagets verksamhet.

14. Arten av den information som

skall lämnas och sättet att presentera

den bör bestämmas av en strävan

till ömsesidig förståelse för de problem

som skapas av den invecklade

beskaffenheten av företagets verksamhet.

15. 1) Den information som skall

utgå från företagsledningen bör allt

15. (1) The information to be

given by management should, ac4—Bihang

till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 39

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

count being taken of its nature, be

addressed either to the workers’ representatives

or to the workers and

should, as far as possible, include

all matters of interest to the workers

relating to the operation and future

prospects of the undertaking and to

the present and future situation of

the workers, in so far as disclosure

of the information will not cause

damage to the parties.

(2) In particular, management

should give information regarding—

(a) general conditions of employment,

including engagement, transfer

and termination of employment;

(b) job descriptions and the place

of particular jobs within the structure

of the undertaking;

(c) possibilities of training and

prospects of advancement within the

undertaking;

(d) general w7orking conditions;

(e) occupational safety and health

regulations and instructions for the

prevention of accidents and occupational

diseases;

(f) procedures for the examination

of grievances as well as the

rules and practices governing their

operation and the conditions for

having recourse to them;

(g) personnel welfare services

(medical care, health, canteens,

housing, leisure, savings and banking

facilities, etc.);

. (h) social security or social assistance

schemes in the undertaking;

(i) the regulations of national

social security schemes to which the

workers are subject by virtue of

their employment in the undertaking;
(j)

the general situation of the

undertaking and prospects or plans

for its future development;

(k) the explanation of decisions

which are likely to affect directly or

indirectly the situation of workers

in the undertaking;

(l) methods of consultation and

efter sin art riktas antingen till arbetstagarnas

representanter eller till

arbetstagarna och bör så vitt möjligt

innefatta allt som kan vara av intresse

för personalen när det gäller företagets

verksamhet och framtidsutsikter

samt arbetstagarnas aktuella

och framtida ställning, i den mån

meddelande av sådan information

inte vållar någondera parten skada.

2) Företagsledningen bör särskilt

lämna information beträffande:

a) allmänna anställningsvillkor,

inberäknat rekrytering, förflyttning

samt upphörande av anställningsavtal

;

b) beskrivning av arbetsuppgifterna

i olika befattningar och av dessas

plats inom företaget;

c) utbildningsmöjligheter och befordringsutsikter

inom företaget;

d) allmänna arbetsvillkor;

e) säkerhets- och hälsovårdsföreskrifter

samt anvisningar till förebyggande

av olycksfall och yrkessj

ukdomar;

f) förfarande vid behandling av

klagomål samt regler och praxis för

dess tillämpning ävensom villkoren

för dess anlitande;

g) välfärdsanordningar för personalen

(läkarvård, hälsovård, bespisning,

bostäder, fritidsverksamhet,

sparande och bankväsen in. m.);

h) system för social trygghet eller

socialhjälp inom företaget;

i) bestämmelser rörande statliga

system för social trygghet, till vilka

arbetstagarna är anslutna på grund

av sin anställning inom företaget;

j) företagets allmänna läge, utsikter

eller planer för dess fortsatta utveckling;
k)

förklaring av beslut som kan

förväntas direkt eller indirekt påverka

personalens ställning inom företaget;
l)

metoder för samråd, diskussion

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

discussion and of co-operation between

management and its representatives

on the one hand and the

workers and their representatives on

the other.

(3) In the case of a qnestion which

has been the subject of negotiations

between the employer and the

workers or their representatives in

the undertaking or of a collective

agreement concluded åt a level beyond

that of the undertaking, the

information should make express

reference thereto.

och samverkan mellan å ena sidan

företagsledningen och dess representanter

och å andra sidan arbetstagarna

och deras representanter.

3) När det gäller frågor, som varit

föremål för förhandlingar mellan arbetsgivaren

och arbetstagarna eller

deras representanter inom företaget

eller som reglerats i ett kollektivavtal,

vilket slutits ovanför företagets

nivå, bör informationen innehålla en

uttrycklig hänvisning därtill.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Ma j:ts proposition nr 39 år 1968

Recommendation (No. 130) concerning the

Examination of Grievancea within the Undertaking

with a View to Their Settlement

The General Conference of the

International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International

Labour Office, and having

inet in its Fifty-first Session on 7

June 1967, and

Noting the terins of existing international

labour Recominendations

dealing with various aspects of labour-manageinent

relations, and in

particular the Collective Agreements

Recommendation, 1951, the Voluntary

Conciliation and Arbitration Recommendation,

1951, the Co-operation

åt the Level of the Undertaking

Recommendation, 1952, and the Termination

of Employment Recommendation,

1963, and

Considering that additional standards

are called for, and

Noting the terms of the Communications

within the Undertaking

Recommendation, 1967, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the examination of grievances within

the undertaking, which is included

in the fifth item on the agenda of

the session, and

Having deter mined that these proposals

shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-ninth day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty-seven the following

Recommendation, which may be

Bilaga 4

(Översättning)

Rekommendation (nr 130) om prövning och

avgörande av klagomål inom företaget

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni

1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

som beaktar bestämmelserna i existerande

internationella arbetsrekommendationer

rörande olika aspekter

på förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare, särskilt rekommendationen

angående kollektivavtal

(1951), rekommendationen

angående frivillig förlikning och skiljedom

(1951), rekommendationen

angående samråd och samverkan

mellan arbetsgivare och arbetstagare

på företagsplanet (1952) och rekommendationen

angående uppsägning

av anställningsavtal (1963),

som finner det önskvärt att komplettera

bestämmelserna i nämnda

instrument,

som beaktar bestämmelserna i rekommendationen

om information

och samråd inom företaget (1967),

och

som beslutat antaga vissa förslag

om prövning av klagomål inom företaget,

vilken fråga inbegripes i den

femte punkten på sammanträdets

dagordning,

samt beslutat att dessa förslag

skall taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugonionde dagen

i juni månad år nittonhundrasextiosju

följande rekommendation,

som må benämnas rekommendation

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

cited as the Examination of Grievances

Recommendation, 1967:

I. Metliods of Implementation

1. Effect may be given to this Recommendation

through national Jaws

or regulations, collective agreements,

works rules, or arbitration

awards, or in snch other manner

consistent with national practice as

inay be appropriate under national

conditions.

II. General Prineiples

2. Any worker who, acting individnally

or jointly with other workers,

considers that he has grounds for a

grievance should have the right—

(a) to subinit such grievance withont

suffering any prejudice whatsoever

as a result; and

(b) to have such grievance examined

pursuant to an appropriate

procedure.

3. The grounds for a grievance

may be any measure or situation

which concerns the relations between

employer and worker or which affects

or may affect the conditions

of employment of one or several

workers in the undertaking when

that measure or situation appears

contrary to provisions of an applicable

collective agreement or of an

individual contract of employment,

to works rules, to laws or regulations

or to the custom or usage of the

occupation, branch of economic activity

or country, regard being had

to prineiples of good faith.

4. (1) The provisions of this Recommendation

are not applicable to

collective claims aimed åt the modification

of terms and conditions of

employment.

(2) The determination of the distinetion

between cases in which a

complaint submitted by one or more

om prövning av klagomål, 1967.

I. Tilläinpningsmetoder

1. Denna rekommendation må

hringas i tillämpning genom nationell

lagstiftning, kollektivavtal, interna

reglementen och föreskrifter inom

företagen eller skilj edomsutslag eller

på annat sätt som är förenligt med

nationell praxis och som må anses

lämpligt med beaktande av förhållandena

i varje enskilt land.

II. Allmänna prineiper

2. Varje arbetstagare som anser

sig ha anledning anföra klagomål

bör, vare sig han handlar individuellt

eller tillsammans med andra arbetstagare,

ha rätt

a) att anföra sådant klagomål

utan alt för den skull utsättas för

några som helst repressalier; och

b) att få detta klagomål prövat i

enlighet med ett lämpligt förfarande.

3. Klagomålet kan ha sin grund i

varje åtgärd eller situation som avser

förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare eller som berör eller

kan beröra anställningsvillkoren

för en eller flera arbetstagare inom

företaget, när denna åtgärd eller situation

synes strida mot bestämmelser

i gällande kollektivavtal eller i

ett individuellt anställningsavtal,

mot interna reglementen och föreskrifter

inom företagen, mot lagstiftningen

eller mot sedvänja eller

bruk inom vederbörande yrke, näringsgren

eller land med beaktande

av principerna om god sed.

4. 1) Bestämmelserna i denna rekommendation

äger inte tillämpning

på kollektiva krav, som syftar till en

förändring i anställningsvillkoren.

2) Det skall ankomma på nationell

lagstiftning eller praxis att fastställa

gränsdragningen mellan å ena

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

workers is a grievance to be examined

under the procedures provided for in

this Recommendation and cases in

which a complaint is a general claim

to be dealt with by means of collective

bargaining or under some other

procedure for settlement of dispules

is a matter for national law or praclice.

5. When procedures for the examination

of grievances are established

through collective agreements,

the parties to such an agreement

should be encouraged to include

therein a provision to the effect that,

during the period of its validity, they

undertake to promote settlement of

grievances under the procedures

provided and to abstain from any

action which might impede the effective

functioning of these procedures.

6. Workers’ organisations or the

representatives of the workers in the

undertaking should be associated,

with equal rights and responsibilities,

with the employers or their organisations,

preferably by way of agreement,

in the establishment and implementation

of grievance procedures

within the undertaking, in conformity

with national law or practice.

7. (1) With a view to minimising

the number of grievances, the greatest

attention should be given to the

establishment and proper functioning

of a sound personnel policy,

which should take into account and

respect the rights and interests of

the workers.

(2) In order to achieve such a

policy and to solve social questions

affecting the workers within the undertaking,

management should, before

taking a decision, co-operate

with the workers’ representatives.

8. As far as possible, grievances

should be settled within the undertaking

itself according to effective

procedures -.which are adapted to the

sidan sådana fall då ett klagomål

som framföres av en eller flera arbetstagare

är av beskaffenhet att

böra behandlas i enlighet med det

förfarande som avses i denna rekommendation

och å andra sidan

sådana fall då ett klagomål utgör

ett allmänt krav, som bör behandlas

genom kollektiva förhandlingar eller

någon annan procedur för biläggande

av tvister.

5. När ett förfarande för prövning

av klagomål fastställts genom kollektivavtal,

bör parterna i ett sådant

avtal rekommenderas att däri införa

en bestämmelse, enligt vilken de förbinder

sig att under avtalets giltighetstid

främja avgörandet av klagomål

inom ramen för ett sådant förfarande

och att avhålla sig från varje

åtgärd som skulle kunna försvåra

en effektiv tillämpning av detta förfarande.

6. Arbetstagarnas organisationer

eller representanter för arbetstagarna

inom företaget bör, på lika vilikor

i fråga om rättigheter och skyldigheter,

tillsammans med arbetsgivarna

och deras organisationer, helst på

grund av avtal, deltaga i utformningen

och tillämpningen av klagomålsförfaranden

inom företaget i enlighet

med nationell lagstiftning eller

praxis.

7. 1) I syfte att i görligaste mån

minska antalet klagomål bör den

största omsorg ägnas åt utformningen

och den effektiva tillämpningen

av en sund personalpolitik, vilken

bör taga hänsyn till och respektera

arbetstagarnas rättigheter och intressen.

2) För att uppnå en sådan politik

och lösa sociala frågor som berör

arbetstagarna inom företaget bör företagsledningen,

innan beslut fattas,

samverka med arbetstagarnas representanter.

8. Så vitt möjligt bör klagomål avgöras

inom själva företaget i enlighet

med ett effektivt förfarande som

är anpassat till förhållandena i veder
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

conditions of the country, branch

of economic activity and undertaking

concerned and which give the

parties concerned every assurance

of objectivity.

9. None of the provisions of this

Recommendation should result in

limiting the right of a worker to apply

directly to the competent labour

authority or to a labour court or

other judicial authority in respect of

a grievance, where such right is recognised

under national laws or regulations.

III. Procedurcs withln the Undertaking

10. (1) As a general rule an attempt

should initially be made to

settle grievances directly between the

worker affected, whether assisted or

not, and his immediate supervisor.

(2) Where such attempt åt settlement

has failed or where the grievance

is of such a nature that a

direct discussion between the worker

affected and his immediate supervisor

would be inappropriate, the

w:orker should be entitled to have

his case considered åt one or more

higher steps, depending on the nature

of the grievance and on the

structure and size of the undertaking.

11. Grievance procedures should

be so formulated and applied that

there is a real possibility of achieving

åt each step provided for by the

procedure a settlement of the case

freely accepted by the worker and

the employer.

12. Grievance procedures should

be as unc.omplicated and as rapid as

possible, and appropriate time limits

may be prescribed if necessary for

this purpose; formality in the application

of these procedures should be

kept to a minimum.

13. (1) The worker concerned

should have the right to participate

börande land, näringsgren och företag

och som ger berörda parter alla

garantier för objektivitet.

9. Vad i denna rekommendation

stadgas bör icke leda till en begränsning

i en arbetstagares rätt att få sitt

klagomål prövat direkt hos vederbörande

arbetsmyndighet eller arbetsdomstol

eller annan judiciell

myndighet, om enligt den nationella

lagstiftningen sådan rätt tilkommer

honom.

III. Förfaranden inom företaget

10. 1) I regel bör först ett försök

göras att avgöra klagomålet direkt

mellan vederbörande arbetstagare,

med eller utan biträde, och dennes

arbetsledare inom företaget.

2) Har ett sådant försök till avgörande

misslyckats eller är klagomålet

av sådan art att en direkt diskussion

mellan vederbörande arbetstagare

och hans arbetsledare icke

skulle vara lämplig, bör arbetstagaren

ha rätt att få sin sak prövad i en

eller flera högre instanser, beroende

på klagomålets art samt företagets

struktur och storlek.

11. Klagomålsförfarandet bör utformas

och tillämpas på sådant sätt

att det finns en verklig möjlighet

att i varje instans, som förutses i

förfarandet, uppnå ett avgörande

av saken, vilket kan frivilligt godtagas

av arbetstagaren och arbetsgivaren.

12. Klagomålsförfarandet bör vara

så enkelt och snabbt som möjligt,

och i detta syfte må tidsgränser kunna

fastställas om så erfordras; formalism

i förfarandet bör inskränkas

till ett minimum.

13. 1) Vederbörande arbetstagare

bör äga rätt att själv deltaga i klago
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

directly in the grievance procedure

and to be assisted or represented during

the examination of his grievance

by a representative of a workers’

organisation, by a representative of

the workers in the undertaking, or

by any other person of bis own

choosing, in conformity with national

law or practice.

(2) The employer should have the

right to be assisted or represented

by an employers’ organisation.

(3) Any person employed in the

same undertaking who assists or

represents the worker during the

examination of his grievance should,

on condition tliat lie acts in conformity

with the grievance procedure,

enjoy the same protection as that

enjoyed by the worker under Paragraph

2, clause (a), of this Recommendation.

14. The worker concerned, or his

representative if the latter is employed

in the same undertaking,

should be allowed sufficient time to

participate in the procedure for the

examination of the grievance and

should not suffer any loss of remuneration

because of his absence

from work as a result of such participation,

account being taken of any

rules and practices, including safeguards

against abuses, which might

be provided for by legislation, collective

agreements or other appropriate

ineans.

15. If the parties consider it necessary,

minutes of the proceedings

may be drawn up in mutual agreement

and be available to the parties.

16. (1) Appropriate measures

should be taken to ensure that grievance

procedures, as well as the rules

and practices governing their operation

and the conditions for having

recourse to them, are brought to the

knowledge of the workers.

(2 ) Any worker who has submitted

a grievance should be kept informed

of the steps being taken

målsförfarandet och att under prövningen

av klagomålet biträdas eller

företrädas av ett ombud för en arbetstagarorganisation,

av ett ombud

för arbetstagarna inom företaget eller

av annat ombud efter eget fritt

val i enlighet med nationell lagstiftning

eller praxis.

2) Arbetsgivaren bör äga rätt att

biträdas eller företrädas av en arbetsgivarorganisation.

3) Varje i samma företag anställd

person, som biträder eller representerar

arbetstagaren vid prövningen

av dennes klagomål bör, under förutsättning

att han handlar i enlighet

med klagomålsförfarandet, åtnjuta

samma skydd som tillkommer arbetstagaren

enligt mom. 2 a) i denna

rekommendation.

14. Vederbörande arbetstagare eller

hans representant bör, om den

sistnämnde är anställd i samma företag,

åtnjuta erforderlig ledighet

för att kunna deltaga i prövningen av

klagomålen och bör inte åsamkas

någon inkomstförlust på grund av

frånvaro från arbetet till följd av

sådant deltagande, varvid hänsyn

bör tagas till regler och praxis —

däri inbegripet garantier mot missbruk

— som kan ha fastställts i

lagstiftning eller kollektivavtal eller

genom andra lämpliga metoder.

15. Om parterna finner det erforderligt,

kan protokoll över förhandlingarna

upprättas i samförstånd

dem emellan och ställas till parternas

förfogande.

16. 1) Lämpliga åtgärder bör vidtagas

för att tillse att såväl klagomålsförfarandet

som de regler och

den praxis som reglerar detta ävensom

villkoren för dess anlitande

bringas till arbetstagarnas kännedom.

2) Varje arbetagare som har anfört

ett klagomål bör hållas underlättad

om ärendets gång och om de

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Ma j:ts proposition nr 39 år 1968

under the procedure and of the

action taken on his grievance.

IV. Adjustmcnt of Unsettled Grievanees

17. Where all efforts to settlc the

grievance within the undertaking

have failed, there should be a possihility,

account being taken of the

nature of the grievance, for final

settleinent of such grievance through

one or more of the following procedures:
(a)

procedures provided for by

collective agreement, such as joint

examination of the case by the employers’

and workers’ organisations

concerned or voluntary arbitration

by a person or persons designated

xvith the agreement of the employer

and worker concerned or their respective

organisations;

(b) conciliation or arbitration by

the competent public authorities;

(c) recourse to a labour court or

other judicial authority;

(d) a ny other procedure which

may be appropriate under national

conditions.

18. (1) The worker should be allowed

the time off necessary to take

part in the procedures referred to in

Paragraph 17 of this Recommendation.

(2) Recourse by the worker to

any of the procedures provided for in

Paragraph 17 should not involve for

him any loss of remuneration when

his grievance is proved justified in

the course of these procedures. Every

eftort should be made, where possible,

for the operation of these procedures

outside the working hours

of the workers concerned.

åtgärder som vidtages med anledning

av hans klagomål.

IV. Reglering av oavgjorda klagomål

17. Om alla ansträngningar att avgöra

klagomålet inom företaget misslyckats,

bör det finnas möjlighet att

under hänsynstagande till klagomålets

karaktär slutligt avgöra detsamma

genom ett eller flera av följande

förfaranden:

a) i kollektivavtal reglerade förfaranden,

t. ex. gemensam prövning.

av fallet av berörda arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer eller frivillig

skiljedom meddelad av en eller

flera personer, som utsetts med samtycke

av vederbörande arbetsgivare

och arbetstagare eller deras respektive

organisationer;

b) förlikning eller skiljedom meddelad

av vederbörande offentliga

myndigheter;

c) hänvändelse till arbetsdomstol

eller annan judiciell myndighet;

d) varje annat förfarande som må

befinnas lämpligt med hänsyn till

landets förhållanden.

18. 1) Arbetstagaren bör beredas

erforderlig ledighet för att kunna

deltaga i de förfaranden som anges i

mom. 17 av denna rekommendation.

2) Anlitar arbetstagaren något av

de förfaranden som anges i mom.

17, bör han icke åsamkas någon inkomstförlust,

om hans klagomål vid

prövningen befinnes vara berättigat.

Varje ansträngning bör göras att om

möjligt förlägga dessa förfaranden

till en tidpunkt utanför vederbörande

arbetstagares arbetstid.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Bilaga 5

(Översättning)

Convention (No. 128) concerning Invalidity,

Old-Age and Survivors’ Benefits

The General Conference of the International

Labonr Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International

Labour Office, and having

met in its Fifty-first Session on 7

Jnne 1967, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the revision of the Old-Age Insurance

(Industry, etc.) Convention, 1933,

the Old-Age Insurance (Agriculture)

Convention 1933, the Invalidity Insurance

(Industry, etc.) Convention,

1933, the Invalidity Insurance (Agriculture)

Convention, 1933, the Survivors’

Insurance (Industry, etc.)

Convention, 1933, and the Survivors’

Insurance (Agriculture) Convention,

1933, which is the fourtli item on

the agenda of the session, and

Having determined that these proposals

shall take the form of an International

Convention,

adopts this twenty-ninth day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty-seven the following

Convention, which may be cited

as the Invalidity, Old-Age and Survivors’

Benefits Convention, 1967:

Part 1. General Provisions

Article 1

In this Convention—

(a) the term “legislation” includes

any social security rules as

well as laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means

determined by or in virtue of national

legislation;

Konvention (nr 128) om invaliditets-, åldersoch

efterlevandeförmåner

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni

1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

rörande revision av de ar 1933 antagna

konventionerna angående ålderdomsförsäkring

(industri m. m.),

angående ålderdomsförsäkring (jordbruk),

angående invaliditetsförsäkring

(industri m. m.), angående invaliditetsförsäkring

(jordbruk), angående

efterlevandeförsäkring (industri

in. m.) samt angående efterlevandeförsäkring

(jordbruk), vilken

fråga utgör den fjärde punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skall taga form av en internationell

konvention,

antager denna den tjugonionde dagen

i juni månad år nittonhundrasextiosju

följande konvention, som

må benämnas konvention om invaliditets-,

ålders- och efterlevandeförmåner,

1967.

Del 1. Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I denna konvention skall

a) med uttrycket »lagstiftning»

förstås såväl lagar och författningar

som administrativa föreskrifter om

social trygghet;

b) med uttrycket »föreskrivet»

förstås fastställt i eller med stöd av

den nationella lagstiftningen;

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungi. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(c) the term “industrial under
taking”

includes all undertakings in

the following branches of economic

activity: mining and quarrying;

manufacturing; construction; electricity,

gas, water and sanitary services;

and transport, storage and communication;
(d)

the term “residence” means

ordinary residence in the territory of

the Member, and the term “resident”

means a person ordinarily resident

in the territory of the Member;

(e) the term “dependent” refers

to a state of dependency which is

presumed to exist in prescribed

cases;

(f) the term “wife” means a wife

who is dependent on her husband;

(g) the term “widow” means a

woman who was dependent on her

husband åt the time of his death;

(h) the term “child” covers—

(i) a child under school-leaving

age or under 15 years of age, whichever

is the higher; and

(ii) a child under a prescribed

age higher than that specified in

clause (i) of this subparagraph and

who is an apprentice or student or

lias a chronic illness or infirmity

disabling him for any gainful activily,

under prescribed conditions:

Provided that this requirement shall

be deemed to be met where national

legislation defines the term so as to

cover any child under an age appreciably

higher than that specified in

clause (i) of this subparagraph;

(i) the term “qualifying period”

means a period of contribution, or a

period of employment, or a period

of residence, or any combination

thereof, as may be prescribed;

(j) the terms “contributory beneiits”

and “non-contributory benefits”

mean respectively benefits the grant

c) uttrycket »industriföretag» omfatta

alla företag inom följande grenar

av näringslivet: gruvor och stenbrott,

tillverkningsindustrier, byggnads-

och anläggningsverksamhet,

elektricitets-, gas- och vattenverk

samt anordningar för sanitära ändamål

ävensom transportverksamhet,

lagring och kommunikationer;

d) med uttrycket »bosättning»

förstås stadigvarande bosättning

inom medlemsstatens territorium och

med uttrycket »i landet bosatt» envar,

som är stadigvarande bosatt

inom medlemsstatens territorium;

e) med uttrycket »beroende» förstås

ett tillstånd av beroende som

förutsätts föreligga i föreskrivna

fall;

f) med uttrycket »hustru» förstås

hustru som är beroende av sin make;
g)

med uttrycket »änka» förstås

kvinna som vid tidpunkten för makens

död var beroende av honom;

h) uttrycket »barn» omfatta —

i) barn under den ålder då skolplikten

upphör eller barn under 15

år, varvid den högre av dessa åldersgränser

skall gälla;

ii) barn under en föreskriven

högre ålder än den i föregående

stycke angivna och som är lärling

eller studerande eller lider av kronisk

sjukdom eller invaliditet, som

gör honom oförmögen till förvärvsarbete,

allt under föreskrivna villkor,

om icke den nationella lagstiftningen

definierar uttrycket såsom

innefattande varje barn under en ålder,

som är avsevärt högre än den i

föregående stycke angivna;

i) med uttrycket »kvalifikationsperiod»

förstås en period av fullgjorda

avgiftsbetalningar eller av ärbetsanställning

eller en bosättningsperiod

eller dylika perioder i förening,

alltefter vad därom må föreskrivas;

j) med uttrycken »av avgifter beroende

förmåner» respektive »av avgifter

icke beroende förmåner» för
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

of which depends or does not depend

on direct financial participation by

the persons protected or their employer

or on a qualifying period of

occnpational activity.

Article 2

1. Each Member for which this

Convention is in force shall comply

with—

(a) Part I;

(b) åt least one of Parts II, III

and IV;

(c) the relevant provisions of

Parts V and VI; and

(d) Part VII.

2. Each Member shall specify in

its ratification in respect of which

of Parts II to IV it accepts the obligations

of the Convention.

Artide 3

1. Each Member which has ratified

this Convention may subsequently

notify the Director-General of

the International Labour Office that

it accepts the obligations of the Convention

in respect of one or more of

Parts II to IV not already specified

in its ratification.

2. The undertakings referred to in

paragraph 1 of this Article shall be

deemed to be an integral part of the

ratification and to have the torce of

ratification as from the date of notification.

Artide 4

1. A Member whose economy is

insufficiently developed may avail

it sel f, by a declaration accompanying

its ratification, of the temporary

exceptions provided for in the following

Artides: Article 9, paragraph 2;

Article 13, paragraph 2; Article 16,

paragraph 2; and Article 22, paragraph

2. A ny sncli declaration shall

state the reason för snch exceptions.

stås förmåner, vilkas utgivande är

beroende eller icke är beroende av direkt

ekonomiskt deltagande från de

skyddade personernas eller deras arbetsgivares

sida eller av fullgörandet

av en viss kvalifikationsperiod i förvärvsarbete.

Artikel 2

1. Varje medlem för vilken denna

konvention är i kraft skall tillämpa

a) del I;

b) minst en av delarna II, III och

IV;

c) häremot svarande bestämmelser

i delarna V och VI; samt

d) del VII.

2. Varje medlem skall i sin ratifikationshandling

ange de av delarna

II—IV av denna konvention beträffande

vilka medlemmen godtager

de ur konventionen härrörande

förpliktelserna.

Artikel 3

1. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention, äger därefter underrätta

Internationella arbetsbyråns

generaldirektör om att medlemmen

godtager de ur konventionen härrörande

förpliktelserna med avseende

på en eller flera av delarna II—IV,

vilka icke redan angivits i dess ratifikationshandling.

2. I mom. 1 av förevarande artikel

omnämnda åtaganden skall anses ingå

i medlemsstatens ratifikation och

de skall från och med dagen för

underrättelsen medföra samma rättsverkningar

som den ursprungliga

ratifikationen.

Artikel 4

1. Medlem vars ekonomi är otillräckligt

utvecklad kan genom en vid

sin ratifikationshandling fogad förklaring

begagna sig av de temporära

undantag, som finns angivna i följande

artiklar, nämligen artikel 9

mom. 2; artikel 13 mom. 2; artikel

16 mom. 2 och artikel 22 mom. 2. I

varje förklaring skall skälen till sådana

undantag anges.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

2. Each Member which has made

a declaration under paragraph 1 of

this Article shall include in its reports

upon the application of this

Convention submitted under article

22 of the Constitution of the International

Labour Organisation a statement

in respect of each exception

of which it avails itself—

(a) tliat its reason for doing so

subsists; or

(b) that it renounces its right to

avail itself of the exception in question

as from a stated date.

3. Each Member which has made

a declaration under paragraph 1 of

this Article shall increase the number

of employees protected as circumstances

permit.

Article 5

Where, for the purpose of compliance

with any of the Parts II to IV

of this Convention which are to be

oovered by its ratification, a Member

is required to protect prescribed clas;ses

of persons constituting not less

than a specified percentage of employees

or of the whole economically

active population, the Member shall

satisfy itself, before undertaking to

comply with any such Part, that the

relevant percentage is attaincd.

Article 6

For the purpose of compliance

with Parts II, III or IV of this Convention,

a Member may take account

of protection effected by means of

insurance which, although not made

compulsory by its legislation for the

persons to be protected—

(a) is supervised by the public

authorities or administered, in accordance

with prescribed standards,

by joint operation of employers and

workers;

(b) covers a substantial part of

the persons whose earnings do not

exceed those of the skilled manual

,malc employee; and

(c) complies, in conjunction writh

2. Medlem som avgivit förklaring

enligt mom. 1 av denna artikel skall

i sina rapporter rörande tillämpningen

av denna konvention enligt artikel

22 av Internationella arbetsorganisationens

stadga beträffande

varje undantag, varav medlemmen

begagnar sig, ge till känna:

a) att skälen härför alltjämt föreligger;

eller

b) att medlemmen avstår från rätten

att begagna sig av ifrågavarande

undantag från och med viss dag.

3. Varje medlem som avgivit förklaring

enligt mom. 1 av denna artikel

skall öka antalet skyddade arbetstagare

allteftersom omständigheterna

medgiver.

Artikel 5

När en medlem i och för tillämpningen

av de av delarna II—IV av

förevarande konvention, vilka skall

omfattas av ratifikationen, har att

bereda skydd åt föreskrivna kategorier

av personer, utgörande minst en

viss procent av arbetstagarna eller

av hela den förvärvsarbetande befolkningen,

skall medlemmen, innan

den förbinder sig att tillämpa någon

av dessa delar, förvissa sig om att

ifrågavarande procenttal är uppnått.

Artikel 6

I och för tillämpningen av delarna

II, III eller IV av förevarande konvention

äger medlemmen medräkna

sådant skydd som ernås genom försäkring,

vilken, ehuru den icke blivit

genom dess lagstiftning obligatoriskt

föreskriven för de personer, som

skall beredas skydd,

a) står under tillsyn av offentlig

myndighet eller i enlighet med föreskrivna

normer handhas gemensamt

av arbetsgivare och arbetstagare;

b) omfattar en väsentlig del av de

personer, vilkas inkomster icke överstiger

en yrkesutbildad manlig

kroppsarbetares; samt

c) i förening med övriga eventuellt

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

other forms of protection, where appropriate,

with the relevant provisions

of the Convention.

Part II. Invalidity Benefit

Article 7

Each Member for which this Part

of this Convention is in force shall

secure to the persons protected the

provision of invalidity benefit in

accordance with the following Artides

of this Part.

Article 8

The contingency covered shall include

incapacity to engage in any

gainful activity, to an extent prescribed,

which incapacity is likely to

be permanent or persists after the

termination of a prescribed period

of temporary or initial incapacity.

Article 9

1. The persons protected shall

comprise—

(a) all employees, including apprentices;

or

(b) prescribed classes of the economically

active population, constituting

not less than 75 per cent. of

the whole economically active population;

or

(c) all residents, or residents

who se means during the contingency

do not exceed limits prescribed in

such a manner as to comply with

the requirements of Article 28.

2. Where a declaration made in

virtue of Article 4 is in force, the

persons protected shall comprise—

(a) prescribed classes of employees,

constituting not less than 25

per cent. of all employees;

(b) prescribed classes of employees

in industrial undertakings, constituting

not less than 50 per cent. of

all employees in industrial undertakings.

förekommande former av skydd fyller

de krav som uppställts i konventionens

tillämpliga föreskrifter.

Del II. Förmåner vid invaliditet

Artikel 7

Varje medlem, för vilken denna

del av konventionen är i kraft, skall

tillförsäkra av skyddet omfattade

personer förmåner vid invaliditet i

enlighet med följande artiklar av

denna del.

Artikel 8

Här avsett riskfall skall gälla oförmåga

till förvärvsarbete, i föreskriven

utsträckning, när det kan antagas,

att nämnda oförmåga kommer

att vara bestående eller när den kvarstår

efter utgången av en föreskriven

period av tillfällig arbetsoförmåga

eller av arbetsoförmåga som

befinner sig i ett inledande skede.

Artikel 9

1. Den skyddade personkretsen

skall omfatta

a) alla arbetstagare, däri inbegripet

lärlingar; eller

b) föreskrivna kategorier av den

förvärvsarbetande befolkningen, utgörande

minst 75 procent av hela den

förvärvsarbetande befolkningen; eller
c)

alla i landet bosatta eller sådana

därstädes bosatta, vilkas medel

under den tid riskfallet omfattar,

icke överstiger de gränser, som föreskrives

i enlighet med bestämmelserna

i artikel 28.

2. När en jämlikt artikel 4 avgiven

förklaring är i kraft, skall den skyddade

personkretsen omfatta

a) föreskrivna kategorier av arbetstagare,

utgörande minst 25 procent

av alla arbetstagare; eller

b) föreskrivna kategorier av arbetstagare

inom industriföretag, utgörande

minst 50 procent av samtliga

arbetstagare inom industriföretag.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Article 10

The invalidity benefit shall be a

periodical payment calculated as follows:
(a)

where employees or classes of

the economically active population

are protected, in such a manner as

to comply either with the requirements

of Article 26 or with the

requirements of Article 27;

(b) where all residents or all residents

whose means during the contingency

do not exceed prescribed

limits are protected, in such a manner

as to comply with the requirements

of Article 28.

Artide 11

1. The benefit specified in Article

10 shall, in a contingency covered,

be secured åt least—

(a) to a person protected who has

completed, prior to the contingency,

in accordance with prescribed rules,

a qualifying period which may be 15

years of contribution or employment,

or ten years of residence; or

(b) where, in principle, all economically

active persons are protected,

to a person protected who has

completed, prior to the contingency,

in accordance with prescribed rules,

a qualifying period of three years

of contribution and in respect of

whom, while he was of working age,

the prescribed yearly average number

or yearly number of contributions

has been paid.

2. Where the invalidity benefit is

conditional upon a minimum period

of contribution, employment or residence,

a reduced benefit shall be

secured åt least—

(a) to a person protected who has

completed, prior to the contingency,

in accordance with prescribed rules,

a qualifying period of five years of

contribution, employment or residence;

or

(b) where, in principle, all eco
-

Artikel 10

Förmån vid invaliditet skall utgöras

av periodiska utbetalningar beräknade
a)

i enlighet med bestämmelserna

i artikel 26 eller artikel 27, när skyddet

omfattar arbetstagare eller vissa

kategorier av den förvärvsarbetande

befolkningen;

b) i enlighet med bestämmelserna

i artikel 28, när skyddet omfattar

alla i landet bosatta eller alla därstädes

bosatta, vilkas medel under

den tid riskfallet omfattar, icke överstiger

föreskrivna gränser.

Artikel 11

1.1 artikel 10 angiven förmån skall

i här avsett riskfall tillförsäkras

åtminstone

a) skyddad person, som före riskfallet

i enlighet med föreskrivna regler

fullgjort en kvalifikationsperiod,

omfattande 15 års avgiftsbetalningar

eller anställning eller ock tio års bosättning;

eller

b) när skyddet i princip omfattar

alla förvärvsarbetande, skyddad person

som före riskfallet i enlighet med

föreskrivna regler fullgjort en kvalifikationsperiod

omfattande tre års

avgiftsbetalningar och beträffande

vilken under hans arbetsföra ålder

erlagts avgifter som uppgår till ett

föreskrivet årligt genomsnittsantal

eller ett föreskrivet antal per år.

2. När förmånen vid invaliditet är

beroende av en minimiperiod av avgiftsbetalningar,

anställning eller bosättning,

skall en reducerad förmån

tillförsäkras åtminstone

a) skyddad person, som före riskfallet

i enlighet med föreskrivna regler

fullgjort en kvalifikationsperiod

av fem års avgiftsbetalningar, anställning

eller bosättning; eller

b) när skyddet i princip omfattar

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

nomically active persons are prolected,

to a person protectcd who has

completed, prior to the contingency,

in accordance with prescribed rules,

a qualifying period of three years

of contribution and in respect of

whom, while he was of working age,

half of the yearly average number

or of the yearly number of contributions

prescribed in accordance

with subparagraph (b) of paragraph

1 of this Article has been paid.

3. The requirements of paragraph

1 of this Article shall be deemed to

be satisfied where a benefit calculated

in conformity with the requirements

of Part V but åt a percentage

of ten points low7er than shown in

the Schedule appended to that Part

for the standard beneficiary concerned

is secured åt least to a person

protected who lias completed, in accordance

with prescribed rules, five

years of contribution, employment or

residence.

4. A proportional reduction of the

percentage indicated in the Schedule

appended to Part V may be effected

where the qualifying period for the

benefit corresponding to the reduced

percentage exceeds five years of

contribution, employment or residence

but is less than 15 years of

contribution or employment or ten

years of residence; a reduced benefit

shall be payable in conformity with

paragraph 2 of this Article.

5. The requirements of paragraphs

1 and 2 of this Article shall be

deemed to be satisfied where a benefit

calculated in conformity with the

requirements of Part V is secured

åt least to a person protected who

has completed, in accordance with

prescribed rules, a qualifying period

of contribution or employment which

shall not be more than five years åt a

prescribed minimum age and may

rise with advancing age to not more

than a prescribed maximum number

of years.

alla förvärvsarbetande, skyddad person,

som före riskfallet i enlighet

med föreskrivna regler fullgjort en

kvalifikationsperiod av tre års avgiftsbetalningar

och beträffande vilken

under hans arbetsföra ålder erlagts

halva det årliga genomsnittsantal,

eller halva det antal avgifter

per år, som avses i mom. 1 b) av

denna artikel.

3. Bestämmelserna i mom. 1 av

denna artikel skall anses vara uppfyllda,

när en förmån som beräknats

i enlighet med del V men efter ett

procenttal som är tio enheter lägre

än det tal, vilket i den vid nämnda

del fogade tabellen anges för vederbörande

standardförmånstagare, tillförsäkras

åtminstone varje skyddad

person, som i enlighet med föreskrivna

regler under fem år fullgjort avgiftsbetalningar,

anställning eller bosättning.

4. Det procenttal, som anges i den

vid del V fogade tabellen, får proportionellt

nedsättas, när kvalifikationsperioden

för den förmån, som motsvarar

det reducerade procenttalet,

omfattar mer än fem men mindre än

15 år av avgiftsbetalningar, anställning

eller bosättning; en avkortad

förmån skall utges enligt mom. 2 av

denna artikel.

5. Bestämmelserna i mom. 1 och 2

av denna artikel skall anses vara

uppfyllda när en förmån, som beräknats

i enlighet med del V, tillförsäkras

åtminstone varje skyddad

person som, i enlighet med föreskrivna

regler, fullgjort en kvalifikationsperiod

av avgiftsbetalningar eller anställning,

som icke får vara mer än

fem år vid en viss föreskriven minimiålder

men som får höjas med

stigande ålder, dock ej till mer än

ett föreskrivet högsta antal år.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Article 12

The benefit specified in Artides 10

and 11 sliall be granted throughout

the contingency or until an old-age

benefit becomes payable.

Artide 13

1. Each Member for which this

Part of this Convention is in force

shall, under prescribed conditions—

(a) provide rehabilitation services

which are designed to prepare a

disabled person wherever possible

for the resumption of his previous

activity or, if this is not possible, the

most suitable alternative gainful

activity, having regard to his aptitudes

and capacity; and

(b) take measnres to further the

placement of disabled persons in

suitable employment.

2. Where a declaration made in

virtue of Article 4 is in force, the

Member may derogate from the

provisions of paragraph 1 of this

Article.

Artikel 12

Den i artiklarna 10 och 11 angivna

förmånen skall utges under hela den

tid riskfallet omfattar eller till dess

rätt till förmåner vid ålderdom inträder.

Artikel 13

1. Varje medlem, för vilken denna

del av konventionen är i kraft skall,

under föreskrivna villkor,

a) tillhandahålla rehabiliteringshjälp

som är ägnad att, närhelst så

är möjligt, sätta en handikappad i

stånd att återupptaga sin tidigare

verksamhet eller, om detta icke är

möjligt, den förvärvsverksamhet som

är lämpligast med hänsyn till hans

fallenhet och förmåga;

b) vidtaga åtgärder för att främja

placering av handikappade i lämplig

anställning.

2. När en jämlikt artikel 4 avgiven

förklaring är i kraft, äger medlemmen

bortse från bestämmelserna i

mom. 1 av denna artikel.

Part III. Old-Age Benefit

Artide It

Each Member for which this Part

of this Convention is in force shall

secure to the persons protected the

provision of old-age benefit in accordance

with the following Artides

of this Part.

Artide 15

1. The contingency covered shall

be survival beyond a prescribed age.

2. The prescribed age shall be not

more than 65 years or such higher

age as may be fixed by the competent

authority with due regard to demographic,

economic and social criteria,

which shall he demonstrated statistically.

3. If the prescribed age is 65 years

or higher, the age shall be lowered,

Del III. Åldersförinåncr

Artikel li

Varje medlem, för vilken denna

del av konventionen är i kraft, skall

tillförsäkra av skyddet omfattade

personer åldersförmåner i enlighet

med följande artiklar av denna del.

Artikel 15

1. Här avsett riskfall skall gälla

överskridandet av en föreskriven åldersgräns.

2. Den föreskrivna åldersgränsen

får ej överstiga 65 år. Högre ålder

får dock fastställas av vederbörande

myndighet med vederbörligt beaktande

av demografiska, ekonomiska

och sociala förhållanden, som skall

statistiskt påvisas.

3. Om den föreskrivna åldersgränsen

är 65 år eller högre, skall ål
-

5 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 39

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

under prescribed conditions, in respect

of persons who have been

engaged in occupations that are

deemed by national legislation, for

the purpose of old-age benefit, to be

arduous or unhealthy.

Article 16

1. The persons protected shall

comprise—

(a) all employees, including apprentices;

or

(b) prescribed classes of the

economically active population, constituting

not less than 75 per cent.

of the whole economically active

population; or

(c) all residents or residents

whose means during the contingency

do not exceed limits prescribed in

such a manner as to comply with the

requirements of Article 28.

2. Where a declaration made in

virtue of Article 4 is in force, the

persons protected shall comprise—

(a) prescribed classes of employees,

constituting not less than

25 per cent. of all employees; or

(b) prescribed classes of employees

in industrial undertakings,

constituting not less than 50 per cent.

of all employees in industrial undertakings.

Artide 17

The old-age benefit shall be a

periodical payment calculated as

follows:

(a) Avhere employees or classes of

the economically active population

are protected, in such a manner as

to comply either with the requirements

of Article 26 or with the requirements

of Article 27;

(b) where all residents or all residents

whose means during the contingency

do not exceed prescribed

limits are protected, in such a manner

as to comply with the requirements

of Article 28.

dersgränsen, under föreskrivna villkor,

sänkas beträffande personer

\dlka

som enligt nationell lagstiftning, med

avseende på åldersförmåner, bedömes

Arara tunga eller ohälsosamma.

Artikel 16

1. Den skyddade personkretsen

skall omfatta

a) alla arbetstagare, däri inbegripet

lärlingar; eller

b) föreskrivna kategorier av den

förvär\7sarbetande befolkningen utgörande

minst 75 procent av hela

den förvärvsarbetande befolkningen;

eller

c) alla i landet bosatta eller sådana

därstädes bosatta, vilkas medel under

den tid riskfallet består, icke

överstiger de gränser, som föreskrivits

i enlighet med bestämmelserna

i artikel 28.

2. När en jämlikt artikel 4 avgiven

förklaring är i kraft, skall den skyddade

personkretsen omfatta

a) föreskrivna kategorier av arbetstagare

utgörande minst 25 procent

av alla arbetstagare; eller

b) föreskrivna kategorier av arbetstagare

inom industriföretag utgörande

minst 50 procent av samtliga

arbetstagare inom industriföretag.

Artikel 17

Åldersförmåner skall utgöras av

periodiska utbetalningar beräknade

a) i enlighet med bestämmelserna

i artikel 26 eller artikel 27, när skyddet

omfattar arbetstagare eller vissa

kategorier av den förvärvsarbetande

befolkningen;

b) i enlighet med bestämmelserna

i artikel 28, när skyddet omfattar

alla i landet bosatta eller alla därstädes

bosatta, vilkas medel under

den tid riskfallet omfattar, icke överstiger

föreskrivna gränser.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1968

Article 18

1. The benefit specified in Article

17 shall, in a contingency covered,

be secured åt least—

(a) to a person protected who has

completed, prior to the contingency,

in accordance with prescribed rules,

a qualifying period which may be

30 years of contribution or employment,

or 20 years of residence; or

(b) where, in principle, all economically

active persons are protected,

to a person protected who

has completed, prior to the contingency,

a prescribed qualifying

period of contribution and in respect

of whom, while he was of

working age, the prescribed yearly

average number of contributions has

been paid.

2. Where the old-age benefit is

conditional upon a minimum period

of contribution or employment, a

reduced benefit shall be secured åt

least—

(n) to a person protected who has

completed, prior to the contingency,

in accordance with prescribed rules,

a qualifying period of 15 years of

contribution or employment; or

(b) where, in principle, all economically

active persons are protected,

to a person protected who

has completed, prior to the contingency,

a prescribed qualifying period

of contribution and in respect

of whom, while he was of working

age, half of the yearly average number

of contributions prescribed in

accordance with subparagraph (b)

of paragraph 1 of this Article has

been paid.

3. The requirements of paragraph

1 of this Article shall be deemed to

be satisfied where a benefit calculated

in conformity with the requirements

of Part V but åt a percentage

of ten points lower than shown in

the Schedule appended to that Part

för the standard beneficiary concerned

is secured åt least to a person

Artikel 18

1.1 artikel 17 angiven förmån skall

i här avsett riskfall tillförsäkras åtminstone
a)

skyddad person, som före riskfallet

i enlighet med föreskrivna regler

fullgjort en kvalifikationsperiod,

omfattande 30 års avgiftsbetalningar

eller anställning eller ock 20 års

bosättning; eller

b) när skyddet i princip omfattar

alla förvärvsarbetande, skyddad person,

som före riskfallet fullgjort en

föreskriven kvalifikationsperiod av

avgiftsbetalningar och beträffande

vilken under hans arbetsföra ålder

erlagts ett föreskrivet årligt genomsnittsantal

avgifter.

2. När åldersförmån är beroende

av en minimiperiod av avgiftsbetalningar

eller anställning, skall en reducerad

förmån tillförsäkras åtminstone
a)

skyddad person som före riskfallet

i enlighet med föreskrivna regler

fullgjort eu kvalifikationsperiod"

omfattande 15 års avgiftsbetalningar

eller anställning; eller

b) när skyddet i princip omfattar

alla förvärvsarbetande, skyddad person

som före riskfallet fullgjort en

föreskriven kvalifikationsperiod av

avgiftsbetalningar och beträffande

vilken under hans arbetsföra ålder

erlagts halva det årliga genomsnittsantal

avgifter, som avses i mom. 1 b)

av denna artikel.

3. Bestämmelserna i mom. 1 av

denna artikel skall anses vara uppfyllda,

när en förmån, som beräknats

i enlighet med del V men efter ett

procenttal som är tio enheter lägre

än det tal, vilket i den vid nämnda

del fogade tabellen anges för vederbörande

standardförmånstagare, tillförsäkras

åtminstone varje skyddad

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj ds proposition nr 39 år 1968

protected who has completed, in accordance

with prescribed rules, ten

years of contribution or eraployment,

or five years of residence.

4. A proportional reduction of the

percentage indicated in the Schedule

appended to Part V may be effected

where the qualifying period for the

benefit corresponding to the reduced

percentage exceeds ten years of contribution

or employment or five

years of residence but is less than

30 years of contribution or employment

or 20 years of residence; if

such qualifying period exceeds 15

years of contribution or employment,

a reduced benefit shall be

payable in conformity with paragraph

2 of this Artide.

Article 19

The benefit specified in Artides

17 and 18 shall be granted throughout

the contingency.

Part IV. Survivors’ Benefit

Artide 20

Each Member for wliich this Part

of this Convention is in force shall

secure to the persons protected the

provision of survivors’ benefit in

accordance with the following Artides

of this Part.

Artide 21

1. The contingency covered shall

inelude the loss of support suffered

by the widow or child as the result

of the death of the breadwinner.

2. In the case of a widow the right

to a survivors’ benefit may be made

conditional on the attainment of a

prescribed age. Such age shall not

be higher than the age prescribed

for old-age benefit.

3. No requirement as to age may

be made if the widow—

(a) is invalid, as may be prescribed;

or

(b) is caring for a dependent child

of the deceased.

person, som i enlighet med föreskrivna

regler fullgjort tio års avgiftsbetalningar

eller anställning eller ock

fem års bosättning.

4. Det procenttal, som anges i den

vid del V fogade tabellen får proportionellt

nedsättas, när kvalifikationsperioden

för den förmån, som motsvarar

det reducerade procenttalet,

omfattar mer än 10 års avgiftsbetalningar

eller anställning eller fem års

bosättning men mindre än 30 års avgiftsbetalningar

eller anställning eller

20 års bosättning; överstiger ltvalifikationsperioden

15 års avgiftsbetalningar

eller anställning, skall en

avkortad förmån utges i enlighet

med mom. 2 av denna artikel.

Artikel 19

De i artiklarna 17 och 18 angivna

förmånerna skall utges under hela

den tid riskfallet omfattar.

Del IV. Förmåner till efterlevande

Artikel 20

Varje medlem, för vilken denna del

av konventionen är i kraft, skall tillförsäkra

av skyddet omfattade personer

efterlevandeförinåner i enlighet

med följande artiklar av denna

del.

Artikel 21

1. Här avsett riskfall skall gälla

änkas eller barns förlust av försörjningen

till följd av familjeförsörjarens

frånfälle.

2. I fråga om änka får rätten till

efterlevandeförmån göras beroende

av att hon uppnått en viss föreskriven

ålder. Denna åldersgräns får ej

vara högre än den som föreskrivits

beträffande förmån vid ålderdom.

3. Intet åldersltrav får dock uppställas

om änkan

a) är invalid enligt vad därom må

vara föreskrivet; eller

b) i sin vård har barn som var beroende

av den avlidne.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

4. In order that a widow who is

without a child may be entitled to a

survivors’ benefit, a minimum duraiion

of marriage may be required.

Article 22

1. The persons protected shall

comprise—

(a) the wives, children and, as

may be prescribed, other dependants

of all breadwinners who were employees

or apprentices; or

(b) the wives, children and, as

may be prescribed, other dependants

of breadwinners in prescribed classes

of the economically active population,

which classes constitute not

less than 75 per cent. of the whole

economically active population; or

(c) all widows, all children and all

other prescribed dependants who

have lo st their breadwinner, who

are residents and, as appropriate,

whose means during the contingency

do not exceed limits prescribed in

such a manner as to comply with

the provisions of Article 28.

2. Where a declaration made in

virtue of Article 4 is in force, the

persons protected shall comprise—

(a) the wives, children and, as

may be prescribed, other dependants

of breadwinners in prescribed classes

of employees, which classes constitute

not less than 25 per cent. of all

employees; or

(b) the wives, children and, as

may be prescribed, other dependants

of breadwinners in prescribed classes

of employees in industrial undertakings,

which classes constitute not

less than 50 per cent. of all employees

in industrial undertakings.

Article 23

The survivors’ benefit shall be a

periodical payment calculated as

follows:

4. För att barnlös änka skall äga

rätt till efterlevandeförmån kan krävas

att äktenskapet bestått viss minimitid.

Artikel 22

1. Den skyddade personkretsen

skall omfatta

a) hustrur och barn samt, om så är

föreskrivet, andra beroende personer

efter alla familjeförsörjare som var

arbetstagare eller lärlingar; eller

b) hustrur och barn samt, om så

är föreskrivet, andra beroende personer

efter familjeförsörjare inom

föreskrivna kategorier av den förvärvsarbetande

befolkningen, vilka

kategorier skall utgöra minst 75 procent

av hela den förvärvsarbetande

befolkningen; eller

c) alla i landet bosatta änkor och

barn samt alla andra i lagstiftningen

föreskrivna beroende personer, vilka

förlorat sin familjeförsörjare och

vilkas medel i förekommande fall

under den tid riskfallet avser ej överstiger

de gränser som föreskrivits i

enlighet med bestämmelserna i artikel

28.

2. När en jämlikt artikel 4 avgiven

förklaring är i kraft, skall den

skyddade personkretsen omfatta

a) hustrur och barn samt, om så

är föreskrivet, andra beroende personer

efter familjeförsörjare inom

föreskrivna kategorier av arbetstagare,

vilka kategorier skall utgöra

minst 25 procent av samtliga arbetstagare;

eller

b) hustrur och barn samt, om så

är föreskrivet, andra beroende personer

efter familjeförsörjare inom

föreskrivna kategorier av arbetstagare

i industriföretag, vilka kategorier

skall utgöra minst 50 procent

av samtliga arbetstagare i sådana

företag.

Artikel 23

Efterlevandeförmåner skall utgöras

av periodiska utbetalningar, beräknade
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(a) where employees or classes of

the economically active population

are protected, in such a manner as

to comply eitlier with the requirements

of Article 26 or with the requirements

of Article 27;

(b) where all residents or all residents

whose means during the contingency

do not exceed prescribed

limits are protected, in such a

manner as to comply with the requirements

of Article 28.

Article 24

1. The benefit specified in Article

23 shall, in a contingency covered,

be secured åt least—

(a) to a person protected whose

breadwinner has completed, in accordance

with prescribed rules, a

qualifying period which may be 15

years of conlribution or employment,

or ten years of residence:

Provided that, for a benefit payable

to a widow, the completion of a

prescribed qualifying period of residence

by such widow may be required

instead; or

(b) where, in principle, the wives

and children of all economically

active persons are protected, to a

person protected whose breadwinner

has completed, in accordance with

prescribed rules, a qualifying period

of three years of contribution and in

respect of whose breadwunner while

he was of working age, the prescribed

yearly average number or

the yearly number of contributions

has been paid.

2. Where the survivors’ benefit is

conditional upon a minimum period

of contribution or employment, a

reduced benefit shall be secured åt

least—

(a) to a person protected whose

breadwinner has completed, in accordance

with prescribed rules, a

qualifying period of five years of

contribution or employment; or

(b) where, in principle, the wives

and children of all economically

active persons are protected, to a

a) i enlighet med bestämmelserna

i artikel 26 eller artikel 27, när skyddet

omfattar arbetstagare eller vissa

kategorier av den förvärvsarbetande

befolkningen;

b) i enlighet med bestämmelserna

i artikel 28, när skyddet omfattar

alla i landet bosatta eller alla sådana

därstädes bosatta, vilkas tillgångar

under den tid riskfallet omfattar,

icke överstiger föreskrivna gränser.

Artikel 24

1. I artikel 23 angiven förmån

skall i här avsett riskfall tillförsäkras

åtminstone

a) skyddad person vars försörjare

i enlighet med föreskrivna regler

fullgjort eu kvalifikationsperiod, omfattande

15 års avgiftsbetalningar eller

anställning eller ock tio års bosättning;

gäller det efterlevandeförmåner

till änka får dock i stället

krävas att hon fullgjort eu föreskriven

bosättningsperiod; eller

b) när skyddet i princip omfattar

hustrur och barn till alla förvärvsarbetande,

skyddad person vars försörjare

i enlighet med föreskrivna

regler fullgjort en kvalifikationsperiod

omfattande tre års avgiftsbetalningar,

under förutsättning att för

denne för sörjares räkning under

hans arbetsföra ålder erlagts avgifter

som uppgår till ett föreskrivet årligt

genomsnittsantal eller ett föreskrivet

antal per år.

2. När efterlevandeförmånen är

beroende av en minimiperiod av avgiftsbetalningar

eller anställning,

skall en avkortad förmån tillförsäkras

åtminstone

a) skyddad person vars för sörj are

i enlighet med föreskrivna regler

fullgjort en kvalifikationsperiod omfattande

fem års avgiftsbetalningar

eller anställning; eller

b) när skyddet i princip omfattar

hustrur och barn till alla förvärvsarbetande,

skyddad person vars för
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

person protected whose breadwinner

has completed, in accordance with

prescribed rules, a qualifying period

of three years of contribution and

in respect of whose breadwinner,

while he was of working age, half

of the yearly average number or of

the yearly number of contributions

prescribed in accordance with subparagraph

(b) of paragraph 1 of this

Article has been paid.

3. The requirements of paragraph

1 of this Article shall be deemed to

be satisfied where a benefit calculated

in conformity with the requirements

of Part V but åt a percentage

of ten points lower than shown in

the Schedule appended to that Part

for the standard beneficiary concerned

is secured åt least to a person

protected whose breadwinner has

completed, in accordance with prescribed

rules, five years of contribution,

employment or residence.

4. A proportional reduction of the

percentage indicated in the Schedule

appended to Part V may be effected

where the qualifying period for the

benefit corresponding to the reduced

percentage exceeds five years of contribution,

employment or residence

but is less than 15 years of contribution

or employment or ten years

of residence; if such qualifying period

is one of contribution or employment,

a reduced benefit shall be

payable in conformity with paragraph

2 of this Article.

5. The requirements of paragraphs

1 and 2 of this Article shall be

deemed to be satisfied where a

benefit calculated in conformity

with the requirements of Part V is

secured åt least to a person protected

whose breadwinner has completed,

in accordance with prescribed rules,

a qualifying period of contribution

or employment which shall not be

more than five years åt a prescribed

minimum age and may rise with

advancing age to not more than a

prescribed maximum number of

years.

sörj are i enlighet med föreskrivna

regler fullgjort en kvalifikationsperiod

omfattande tre års avgiftsbetalningar,

under förutsättning att för

denne försörj ares räkning under

hans arbetsföra ålder erlagts avgifter

som uppgår till halva det årliga genomsnittsantal

eller halva det antal

per år, som avses i mom. 1 b) av denna

artikel.

3. Bestämmelserna i mom. 1 av

denna artikel skall anses vara uppfyllda,

när en förmån, som beräknats

i enlighet med del V men efter

ett procenttal som är tio enheter

lägre än det tal, vilket i den vid

nämnda del fogade tabellen anges

för vederbörande standardförmånstagare,

tillförsäkras åtminstone varje

skyddad person, vars försörjare

i enlighet med föreskrivna regler

fullgjort fem års avgiftsbetalningar,

anställning eller bosättning.

4. Det procenttal, som anges i den

till del V fogade tabellen, får proportionellt

nedsättas, när kvalifikationsperioden

för den förmån som

motsvarar det sänkta procenttalet

omfattar mer än fem års avgiftsbetalningar,

anställning eller bosättning

men mindre än 15 års avgiftsbetalningar

eller anställning eller tio

års bosättning; en avkortad förmån

skall utgå enligt mom. 2 av denna

artikel, om kvalifikationsperioden

avser avgiftsbetalningar eller anställning.

5. Bestämmelserna i mom. 1 och 2

av denna artikel skall anses vara

uppfyllda, när en förmån, som beräknats

i enlighet med del V, tillförsäkras

åtminstone varje skyddad person

vars försörjare i enlighet med

föreskrivna regler fullgjort en kvalifikationsperiod

av avgiftsbetalningar

eller anställning, som icke får

vara mer än fem år vid en viss föreskriven

minimiålder men som får

höjas med stigande ålder, dock ej

till mer än ett föreskrivet högsta antal

år.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Article 25

The benefit specified in Articles

23 and 24 shall be granted throughout

the contingency.

Part V. Standards to Be Complied with

by Periodieal Payments

Artide 26

1. In the case of a periodieal payment

to which this Article applies,

the rate of the benefit, inereased by

the amount of any farnily allowances

payable during the contingency,

shall be such as to attain, in respect

of the contingency in question, för

the standard beneficiary indicated

in the Schedule appended to this

Part, åt least the percentage indicated

therein of the total of the

previous earnings of the beneficiary

or his breadwinner and of the

amount of any family allowances

payable to a person proteeted with

the same family responsibilities as

the standard beneficiary.

2. The previous earnings of the

beneficiary or his breadwinner shall

be calculated according to prescribed

rules, and, where the persons proteeted

or their breadwinners are

arranged in classes according to

their earnings, their previous earnings

may be calculated from the

basic earnings of the classes to

which they belonged.

3. A maximum limit may be prescribed

for the rate of the benefit or

for the earnings taken into account

for the calculation of the benefit,

provided that the maximum limit is

fixed in such a way that the provisions

of paragraph 1 of this Article

are complied with where the previous

earnings of the beneficiary or his

breadwinner are equal to or lower

than the wage of a skilled manual

male employee.

4. The previous earnings of the

beneficiary or his breadwinner, the

wage of the skilled manual male employee,

the benefit and any family

Artikel 25

De i artiklarna 23 och 24 angivna

förmånerna skall utges under hela

den tid riskfallet omfattar.

Del V. Normer för beräkning av periodiska

utbetalningar

Artikel 26

1. Vid periodisk utbetalning, varå

denna artikel äger tillämpning, skall

förmånens belopp ökat med beloppet

av familj ebidrag som kan utgå under

den tid riskfallet omfattar vara sådant,

att det för i bifogade tabell angiven

standardförmånstagare vid

riskfallet i fråga utgör minst i tabellen

angiven procent av summan av

förmånstagarens eller hans familjeförsörjares

tidigare förvärvsinkomster

och familjebidragen till en skyddad

person med samma försörjningsplikt

som standardförmånstagaren.

2. Förmånstagarens eller hans försörjares

tidigare förvärvsinkomster

skall beräknas enligt föreskrivna regler;

när de skyddade personerna eller

deras försörj are är uppdelade i inkomstklasser,

får deras tidigare inkomster

beräknas efter grundlönerna

inom de inkomstklasser, vilka de

tillhörde.

3. För förmånsbeloppet liksom för

de förvärvsinkomster, vilka ligger

till grund för beräkningen av förmånen,

får fastställas ett högsta belopp

under förutsättning att detta

bestämmes på sådant sätt, att föreskrifterna

i mom. 1 av denna artikel

uppfylles, när förmånstagarens eller

hans försörjares tidigare förvärvsinkomster

icke överstiger en yrkesutbildad

manlig kroppsarbetares lön.

4. Förmånstagarens eller hans försörj

ares tidigare förvärvsinkomster,

en yrkesutbildad manlig kroppsarbetares

lön, förmånen och familj e
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

allowances shall be calculated on the

same time basis.

5. För the other beneficiaries the

benefit shall bear a reasonable relation

to the benefit for the standard

beneficiary.

6. For the purpose of tliis Article,

a skilled manual male employee

shall be—

(a) a fitter or tur ner in the manu1''acture

of machinery other than electrical

machinery; or

(b) a person deemed typical of

skilled labour selected in accordance

with the provisions of the following

paragraph; or

(c) a person whose earnings are

such as to be equal to or greater than

llie earnings of 75 per cent. of all

the persons protected, such earnings

to be determined on the basis of

annual or shorter periods as may be

prescribed; or

(d) a person whose earnings are

equal to 125 per cent. of the average

earnings of all the persons protected.

7. The person deemed typical of

skilled labour for the purposes of

subparagraph (b) of the preceding

paragraph shall be a person employed

in the major group of economic

activities with the largest number of

economically active male persons protected

in the contingency in question,

or of the breadwinners of the persons

protected, as the case may be, in

the division comprising the largest

number of such persons or breadwinners;

for this purpose, the international

standard industrial classification

of all economic activities,

adopted by the Economic and Social

Council of the United Nations åt its

Seventh Session on 27 August 1948,

as amended up to 1958 and reproduccd

in the Annex to this Convention,

or such classification as åt

any time further amended, shall be

used.

bidragen skall samtliga beräknas i

förhållande till samma tidsenhet.

5. Vad beträffar övriga förmånstagare

skall förmånen stå i skäligt

förhållande till standardförmånstagarens

förmån.

6. I denna artikel avses med yrkesutbildad

manlig kroppsarbetare

a) hopsättare eller svarvare inom

industri för tillverkning av andra

maskiner än elektriska sådana; eller
b)

person som kan anses såsom typisk

för yrkesutbildad arbetskraft

utvald i enlighet med föreskrifterna

i mom. 7; eller

c) person vars förvärvsinkomster

är lika med eller överstiger de inkomster

som uppnås av 75 procent

av alla skyddade personer, därvid

inkomsterna skall beräknas för ett

år eller kortare tid, i enlighet med

vad därom må föreskrivas; eller ock

d) person vars förvärvsinkomster

är lika med 125 procent av genomsnittsinkomsterna

för samtliga skyddade.

7. Såsom typisk för yrkesutbildad

arbetskraft enligt mom. 6 b)

skall anses person som tillhör den

undergrupp vilken med hänsyn till

antalet av ifrågavarande riskskydd

omfattade manliga förvärvsarbetande

eller med hänsyn till antalet försörj

are för skyddade personer, utgör

den största gruppen inom den huvudgrupp

som i sig innesluter det

största antalet dylika förvärvsarbetande

eller försörj are; vid bedömandet

härav skall begagnas den av

Förenta Nationernas ekonomiska och

sociala råd vid dess sjunde sammanträde

den 27 augusti 1948 antagna,

såsom bilaga till denna konvention

fogade internationella standardindelningen

av all ekonomisk verksamhet

efter verksamhetens art med däri

intill år 1958 vidtagna ändringar

samt med de ytterligare ändringar,

som senare kan komma att vidtagas

i nämnda indelning.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

8. Where the rate of benefit varies

by region, the skilled manual male

employee may be determined foreach

region in accordance with paragraphs

6 and 7 of this Article.

9. The wage of the skilled manual

male employee shall be determined

on the basis of the rates of wages for

normal hours of work fixed by collective

agreements, by or in pursuance

of national legislation, where applicable,

or by custom, including

cost-of-living allowances if any;

where such rates differ by region but

paragraph 8 of this Article is not

applied, the median rate shall be

taken.

Article 27

1. In the case of a periodical payment

to which this Article applies,

the rate of the benefit, increased by

the amount of any family allowances

payable during the contingency, shall

be such as to attain, in respect of

the contingency in question, for the

standard beneficiary indicated in

the Schedule appended to this Part,

åt least the percentage indicated

therein of the total of the wage of an

ordinary adult male labourer and

of the amount of any family allowances

payable to a person protected

with the same family responsibilities

as the standard beneficiary.

2. The wage of the ordinary adult

male labourer, the benefit and any

family allowances shall be calculated

on the same time basis.

3. För the other beneficiaries, the

benefit shall bear a reasonable relation

to the benefit for the standard

beneficiary.

4. For the purpose of this Article,

the ordinary adult male labourer

shall be—

(a) a person deemed typical of

unskilled labour in the manufacture

of machinery other than electrical

machinery; or

(b) a person deemed typical of

8. Om förmånens storlek växlar

inom olika områden, får den yrkesutbildade

manliga kroppsarbetaren för

varje område utväljas i enlighet med

mom. 6 och 7 av denna artikel.

9. Yrkesutbildad manlig kroppsarbetares

lön skall bestämmas på

grundval av den för normal arbetstid

gällande lönen, såsom denna fastställts

genom kollektivavtal eller, i

förekommande fall, genom eller i

kraft av nationell lagstiftning eller

genom sedvana, inklusive dyrtidstilllägg,

om sådana utgår; i de fall då

den sålunda bestämda lönen varierar

mellan olika områden, men mom. 8

av denna artikel icke tillämpas, skall

medianlönen användas.

Artikel 27

1. Vid periodisk utbetalning varå

denna artikel äger tillämpning skall

förmånens belopp ökat med beloppet

av familjebidrag som kan utgå

under den tid riskfallet omfattar

vara sådant, att det för i bifogade tabell

angiven standardförmånstagare

vid riskfallet i fråga utgör minst i tabellen

angiven procent av summan

av en vanlig vuxen manlig arbetares

lön och familjebidragen till en skyddad

person med samma försörjningsplikt

som standardförmånstagaren.

2. En vanlig vuxen manlig arbetares

lön, förmånen och familjebidragen

skall samtliga beräknas i förhållande

till samma tidsenhet.

3. Vad beträffar övriga förmånstagare

skall förmånen stå i skäligt förhållande

till standardförmånstagarens

förmån.

4. I denna artikel avses med vanlig

vuxen manlig arbetare

a) person som kan anses såsom typisk

för icke yrkesutbildad arbetskraft

inom industri för tillverkning

av andra maskiner än elektriska sådana;

eller

b) person som kan anses såsom ty
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

unskilled labour selected in accordance

with the provisions of the

following paragraph.

5. The person deemed typical of

unskilled labour för the purpose of

subparagraph (b) of the preceding

paragraph shall be a person employed

in the major group of economic activities

with the largest number of

economically active male persons

protected in the contingency in question,

or of the breadwinners of the

persons protected, as the case may be,

in the division comprising the largest

number of such persons or breadwinners;

for this purpose the international

standard industrial classification

of all economic activities,

adopted by the Economic and Social

Council of the United Nations åt its

Seventh Session on 27 August 1948,

as amended up to 1958 and reproduced

in the Annex to this Convention,

or such classification as åt any

time further amended, shall be used.

6. Where the rate of benefit varies

by region, the ordinary adult male

labourer may be determined for each

region in accordance with paragraphs

4 and 5 of this Article.

7. The wage of the ordinary adult

male labourer shall be determined

on the basis of the rates of wTages för

normal hours of work fixed by

collective agreements, by or in pursuance

of national legislation, where

applicable, or by custom, including

cost-of-living allowances if any;

where such rates differ by region but

paragraph 6 of this Article is not

applied, the median rate shall be

taken.

Article 28

In the case of a periodical payment

to which this Article applies—

(a) the rate of the benefit shall be

determined according to a prescribed

scale or a scale fixed by the compe
-

pisk för icke yrkesutbildad arbetskraft,

utvald i enlighet med föreskrifterna

i inom. 5.

5. Såsom typisk för icke yrkesutbildad

arbetskraft enligt mom. 4 b)

skall anses person som tillhör den

undergrupp vilken med hänsyn till

antalet av ifrågavarande riskskydd

omfattade manliga förvärvsarbetande

eller med hänsyn till antalet försörj

are för skyddade personer, utgör

den största gruppen inom den

huvudgrupp som i sig innesluter

det största antalet dylika förvärvsarbetande

eller försörjare; vid bedömandet

härav skall begagnas den

av Förenta Nationernas ekonomiska

och sociala råd vid dess sjunde sammanträde

den 27 augusti 1948 antagna,

såsom bilaga till denna konvention

fogade internationella standardindelningen

av all ekonomisk verksamhet

efter verksamhetens art med

däri intill år 1958 vidtagna ändringar

samt med de ytterligare ändringar,

som senare kan komma att vidtagas

i nämnda indelning.

6. Om förmånens storlek växlar

inom olika områden, får den vanliga

vuxna manliga arbetaren för varje

område utväljas i enlighet med mom.

4 och 5 av denna artikel.

7. Den vanliga vuxna manliga arbetarens

lön skall bestämmas på

grundval av den för normal arbetstid

gällande lönen, såsom denna fastställts

genom kollektivavtal eller, i

förekommande fall, genom eller i

kraft av nationell lagstiftning eller

genom sedvana, inklusive dyrtidstilllägg,

om sådana utgår; i de fall då

den salunda bestämda lönen varierar

mellan olika områden, men mom. 6

av denna artikel icke tillämpas, skall

medianlönen användas.

Artikel 28

Vid periodisk utbetalning, varå

denna artikel äger tillämpning,

a) skall förmånens belopp bestämmas

efter en föreskriven skala eller

en av vederbörande offentliga myn
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1968

tent public authority in conformity

with prescribed rules;

(b) such rate may be reduced only

to the extent by which the other

means of the fainily of the beneficiary

exceed prescribed substantial

amounts or substantial amountsfixed

by the competent public authority in

conformity with prescribed rules;

Ce) the total of the benefit and any

other means, after deduetion of the

substantial amounts referred to in

subparagraph (b), shall be sufficient

to maintain the family of the beneficiary

in health and decency, and

shall be not less than the corresponding

benefit calculated in accordance

with the requirements of

Article 27;

(d) the provisions of subparagraph

(c) shall be deemed to be

satisfied if the total amount of benefits

paid under the Part concerned

exceeds by åt least 30 per cent. the

total amounts of benefits which

would be obtained by applying the

provisions of Article 27 and the provisions

of—

(i) Article 9, paragraph 1, subparagraph

(b) for Part II;

(ii) Article 16, paragraph 1, subparagraph

(b) for Part III;

(iii) Article 22, paragraph 1,

subparagraph (b) for Part IV.

Article 29

1. The rates of cash benefits currently

payable pursuant to Article 10,

Article 17 and Article 23 shall be reviewed

following substantial changes

in the general level of earnings or

substantial changes in the cost of

living.

2. Each Member shall inelude the

findings of such reviews in its reports

upon the application of this Convention

submitted under article 22 of

the Constitution of the International

Labour Organisation, and shall

specify any action taken.

dighet i enlighet med föreskrivna

regler fastställd skala;

b) får sådant belopp nedsättas endast

i den mån förmånstagarens familjs

övriga medel överstiger föreskrivna

väsentliga belopp eller av

vederbörande offentliga myndighet

i enlighet med föreskrivna regler

fastställda väsentliga belopp;

c) skall det sammanlagda beloppet

av förmåner och samtliga övriga

medel — efter avdrag av under b)

nämnda väsentliga belopp — vara

tillräckligt för att tillförsäkra förmånstagarens

familj sunda och drägliga

levnadsförhållanden och får icke

understiga de motsvarande förinånsbelopp,

som beräknats i enlighet med

artikel 27;

d) skall bestämmelserna i punkt

c) anses vara uppfyllda, om det sammanlagda

beloppet av enligt vederbörande

del av denna konvention utgivna

förmåner med minst 30 procent

överstiger det sammanlagda förmånsbelopp,

som skulle ernås genom

tillämpning av bestämmelserna

i artikel 27 samt bestämmelserna i

i) artikel 9, mom. 1 b) i fråga

om del II,

ii) artikel 16, mom. 1 b) i fråga

om del III,

iii) artikel 22, mom. 1 b) i fråga

om del IV.

Artikel 29

1. De belopp av löpande kontantförmåner

som avses i artikel 10, artikel

17 samt artikel 23 skall göras

till föremål för översyn i anslutning

till väsentliga ändringar i den allmänna

lönenivån eller väsentliga

ändringar i levnadskostnaderna.

2. Varje medlem skall i sina rapporter

rörande tillämpningen av denna

konvention enligt artikel 22 av

Internationella arbetsorganisationens

stadga lämna upplysning om

resultatet av en sådan översyn samt

tillika ange de åtgärder denna föranlett.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Schedule to part V: Periodical payments

to standard beneficiaries

Part

Contingency

Standard

beneficiary

Percen-

tage

II

Invalidity ...

Man with wife

and two

children. . .

50

III

Old age .....

Man with

wife of pen- sionable

age ......

45

IV

Death of

bread-

Widow with

two child-

winner ...

ren.......

45

Part VI. Common Provisions

Article 30

National legislation shall provide

för the maintenance of rights in

course of acquisition in respect of

•contributory invalidity, old-age and

survivors’ benefits under prescribed

conditions.

Artide 31

1. The payment of invalidity, oldage

or survivors’ benefit may be

suspended, under prescribed conditions,

where the beneficiary is engaged

in gainful activity.

2. A contributory invalidity, oldage

or survivors’ benefit may be

reduced where the earnings of the

beneficiary exceed a prescribed

.amount; the reduction in benefit

shall not exceed the earnings.

3. A non-contributory invalidity,

old-age or survivors’ benefit may be

Teduced where the earnings of the

beneficiary or his other means or

the two taken together exceed a prescribed

amount.

Artide 32

1. A benefit to which a person protected

would otherwise be entitled

in compliance with any of Parts II

to IV of this Convention may be

Tabell till del V. Periodiska utbetalningar

till standardförmånslagare

Del

Riskfall

Standardför-

månstagare

Procent-

sats

II

Invaliditet ..

Man med

hustru och

två barn

50

III

Ålderdom ...

Man med

hustru i

pensions-

åldern ....

45

IV

Familjeför-

sörj arens

Änka med

död......

två barn . .

45

Del VI. Gemensamma bestämmelser

Artikel 30

Den nationella lagstiftningen skall

innehålla föreskrifter om bibehållande,

under föreskrivna villkor, av

delvis intjänade rättigheter i fråga

om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner

som är beroende

av avgifter.

Artikel 31

1. Betalning av invaliditets-, ålders-

eller efterlevandeförmån kan

innehållas, under föreskrivna villkor,

om förmånstagaren är sysselsatt i

förvärvsarbete.

2. Av avgifter beroende invaliditets-,

ålders- eller efterlevandeförmån

kan nedsättas, om förmånstagarens

förvärvsinkomster överstiger

ett föreskrivet belopp; nedsättningen

av förmånen får icke överstiga

inkomsterna.

3. Av avgifter icke beroende invaliditets-,

ålders- eller efterlevandeförmån

kan nedsättas, om förmånstagarens

förvärvsinkomster eller övriga

tillgångar eller dessa tillsammans

överstiger ett föreskrivet belopp.

Artikel 32

1. Förmån, vartill skyddad person

eljest skulle vara berättigad i

enlighet med någon av delarna II—

IV av denna konvention, kan inne
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

suspended to such extent as may be

prescribed—

(a) as long as the person concerned

is absent from the territory

of the Member, except, nnder prescribed

conditions, in the case of a

contributory benefit;

(b) as long as the person concerned

is maintained åt public expense

or åt the expense of a social

security institution or service;

(c) where the person concerned

has made a fraudulent clairn;

(d) where the contingency has

been caused by a criminal offence

committed by the person concerned;

(e) where the contingency has

been wilfully caused by the serious

misconduct of the person concerned;

(f) in appropriate cases, where the

person concerned, without good

reason, neglects to make use of the

medical or rehabilitation services

placed åt his disposal or fails to

comply rules prescribed for verifying

the occurrence or continuance of the

contingency for the conduct of beneficaries;

and

(g) in the case of survivors’ benefit

for a widow, as long as she is

living with a man as his wife.

2. In the cases and within the

limits prescribed, part of the benefit

otherwise due shall be paid to the

dependants of the person concerned.

Article 33

1. If a person protected is or would

otherwise be eligible simultaneously

for more than one of the benefits

provided for in this Convention, these

benefits may be reduced under prescribed

conditions and within prescribed

limits; the person protected

shall receive in total åt least the

amount of the most favourable benefit.

2. If a person protected is or would

otherwise be eligible for a benefit

hållas i den utsträckning som må

vara föreskriven,

a) så länge vederbörande icke befinner

sig inom medlemsstatens territorium

utom, under föreskrivna

villkor, såvitt avser av avgifter beroende

förmåner;

b) så länge vederbörande försörjes

av allmänna medel eller på social

trygghetsinstitutions bekostnad;

c) då vederbörande sökt utfå förmån

under falska förutsättningar;

d) då riskfallet orsakats av ett av

vederbörande begånget brott;

e) då riskfallet avsiktligt orsakats

av en av vederbörande begången allvarlig

förseelse;

f) när så kan anses skäligt, i fall

då vederbörande utan giltigt skäl

underlåter att utnyttja till hans förfogande

ställda hälso- och sjukvårds-

eller rehabiliteringsanordningar

eller icke iakttager för styrkande av

riskfallets inträffande eller fortvaro

eller för förmånstagarens uppförande

föreskrivna regler;

g) i fråga om efterlevandeförmån

till änka, så länge hon sammanbor

med en man under äktenskapsliknande

förhållanden.

2. Del av förmån som eljest skulle

ha utgått, skall i föreskrivna fall

och inom föreskrivna gränser utbetalas

till personer som är beroende

av vederbörande.

Artikel 33

1. Om en skyddad person är eller

eljest skulle ha varit berättigad samtidigt

till mer än en av de förmåner

som utgår enligt denna konvention,

kan dessa förmåner reduceras under

föreskrivna villkor och inom föreskrivna

gränser; den skyddade personen

skall sammanlagt erhålla

minst det belopp som motsvarar den

gynnsammaste förmånen.

2. Om en skyddad person är eller

eljest skulle ha varit berättigad till

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

provided for in this Convention and

is in receipt of another social security

cash benefit för the same contingency,

other than a family benefit, the benefit

under this Convention may be

reduced or suspended under prescribed

conditions and within prescribed

limits, subject to the part of

the benefit which is reduced or

suspended not exceeding the other

benefit.

Article 3 b

1. Every claimant shall have a

right of appeal in the case of refusal

of benefit or complaint as to its

quality or quantity.

2. Procedures shall be prescribed

which permit the claimant to be represented

or assisted, where appropriate,

by a qualified person of his

choice or by a delegate of an organisation

representative of persons protected.

Artide 35

1. Each Member shall accept general

responsibility for the due provision

of the benefits provided in

compliance with this Convention and

shall take all measures required for

this purpose.

2. Each Member shall accept general

responsibility for the proper

administration of the institutions and

services concerned in the application

of this Convention.

Artide 36

Where the administration is not

entrusted to an institution regulated

by the public authorities or to a

government department responsible

to a legislature, representatives of

the persons protected shall participate

in the management under prescribed

conditions; national legislation

may likewise decide as to the

förmån som utgår enligt denna konvention

och för samma riskfall erhåller

annan kontant socialförsäkringsförmån

än familjebidrag, kan

förmån som utgår enligt denna konvention,

under föreskrivna villkor

och med föreskrivna begränsningar,

reduceras eller innehållas, förutsatt

att den del av förmånen som reduceras

eller innehålles icke överstiger

den andra förmånen.

Artikel 3b

1. Envar som gör anspråk på förmån

skall äga anföra besvär över avslag

på framställning därom eller

klagan rörande förmånens beskaffenhet

eller storlek.

2. Det skall finnas bestämmelser

om procedurregler som tillåter den

som gör anspråk på förmån att i förekommande

fall representeras eller

biträdas av en kvalificerad, av honom

utsedd person eller av ett ombud

för en organisation som är representativ

för de skyddade personerna.

Artikel 35

1. Varje medlem skall ikläda sig

det allmänna ansvaret för vederbörligt

tillhandahållande av de förmåner

som skall utgå enligt denna konvention

och vidtaga alla nödiga åtgärder

i sådant syfte.

2. Varje medlem skall ikläda sig

det allmänna ansvaret för behörig

administration av de institutioner

och inrättningar, som handhar tilllämpningen

av denna konvention.

Artikel 36

Då administrationen icke handhas

av en institution under kontroll av

offentlig myndighet eller av ett inför

den lagstiftande församlingen ansvarigt

regeringsorgan, skall representanter

för de skyddade personerna

medverka vid administrationen under

föreskrivna villkor; den nationella

lagstiftningen kan även inne
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

participation of representatives of hålla bestämmelser om representaemployers

and of the public authori- tion för arbetsgivare och för offentties.

liga myndigheter.

Part VII. Miscellaneous Provisions

Article 37

Any Member whose legislation protects

employees may, as necessary,

exclude from the application of this

Convention—

(a) persons whose employment is

of a casual nature;

(b) members of the employer’s

family living in his house, in respect

of their work for him;

(c) other categories of employees,

which shall not exceed in number

10 per cent. of all employees other

than those excluded under subparagraphs

(a) and (b) of this Article.

Artide 38

1. Any Member whose legislation

protects employees may, by a declaration

accompanying its ratification,

temporarily exclude from the

application of this Convention the

employees in the sector comprising

agricultural occupations who are not

yet protected by its legislation åt the

time of the ratification.

2. Each Member which has made

a declaration under paragraph 1 of

this Article shall indicate in its reports

upon the application of this

Convention submitted under article

22 of the Constitution of the International

Labour Organisation to what

extent effect is given and what effect

is proposed to be given to the provisions

of the Convention in respect

of the employees in the sector comprising

agricultural occupations and

any progress which may have been

made with a view to the application

of the Convention to such employees

or, where there is no change to report,

furnish all the appropriate explanations.

Del VII. Diverse bestämmelser

Artikel 37

Varje medlem vars lagstiftning

skyddar arbetstagare kan i mån av

behov från konventionens tillämpning

undantaga

a) personer vars anställning är av

tillfällig natur;

b) medlemmar av arbetsgivarens

familj, vilka bor tillsammans med

honom, i den mån de arbetar för

hans räkning;

c) andra grupper av anställda vilkas

antal icke får överstiga tio procent

av alla andra arbetstagare än de

som uteslutits enligt punkterna a)

och b) ovan.

Artikel 38

1. Varje medlem vars lagstiftning

skyddar arbetstagare kan genom en

vid sin ratifikationshandling fogad

förklaring från tillämpningen av

denna konvention temporärt undantaga

sådana arbetstagare inom jordbruksnäringen,

vilka ännu vid tidpunkten

för ratifikationen icke

skyddas genom dess lagstiftning.

2. Varje medlem som avgivit förklaring

enligt mom. 1 av denna artikel

skall i sina rapporter rörande

tillämpningen av denna konvention

enligt artikel 22 av Internationella

arbetsorganisationens stadga ge till

känna i vilken omfattning konventionens

bestämmelser genomförts

eller avses att genomföras med avseende

på arbetstagare inom jordbruksnäringen

samt eventuella framsteg

med avseende på tillämpningen

av konventionen i fråga om sådana

arbetstagare, eller, i fall då ingen

ändring finns att rapportera, avge

vederbörlig förklaring därtill.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

3. Each Member which has made a

declaration under paragraph 1 of

this Article shall increase the number

of employees protected in the agricultural

sector to the extent and with

the speed that the circumstances

permit.

Article 39

1. Any Member which ratifies this

Convention may, by a declaration

accompanying its ratification, exclude

from the application of the

Convention—

(a) seafarers, including sea fishermen,

(b) public servants,

where these categories are protected

by special schemes which

provide in the aggregate benefits åt

least equivalent to those required by

this Convention.

2. Where a declaration under paragraph

1 of this Article is in force,

the Member may exclude the persons

belonging to the category or categories

excluded from the application

of the Convention from the number

of persons taken into account when

calculating the percentages specified

in paragraph 1, subparagraph (b),

and paragraph 2, subparagraph (b),

of Article 9; paragraph 1, subparagraph

(b), and paragraph 2, subparagraph

(b), of Article 16; paragraph

1, subparagraph (b), and paragraph

2, subparagraph (b), of Article

22; and subparagraph (c) of Article

37.

3. Any Member which has made

a declaration under paragraph 1 of

this Article may subsequently notify

the Director-General of the International

Labour Office that it accepts

the obligations of this Convention

in respect of a category or categories

excluded åt the time of its ratification.

3. Varje medlem som avgivit förklaring

enligt mom. 1 av denna artikel

skall öka antalet skyddade arbetstagare

i den utsträckning och i

den takt som omständigheterna medger.

Artikel 39

1. Varje medlem som ratificerar

denna konvention kan genom en vid

ratifikationshandlingen fogad förklaring

från tillämpningen av konventionen

undantaga

a) sjöfolk, däri inbegripna fiskare

sysselsatta med saltsjöfiske,

b) offentliga tjänstemän,

om dessa kategorier är skyddade

genom speciella system, som i sin

helhet tillhandahåller förmåner

minst likvärdiga med de i denna

konvention stadgade.

2. Om en i enlighet med föregående

mom. avgiven förklaring är i

kraft, kan medlemmen utesluta de

med förklaringen avsedda personerna

från det antal personer, till vilka

hänsyn skall tagas vid beräkningen

av procentsatserna i artikel 9 mom.

1 b) och 2 b), artikel 16 mom. 1 b)

och 2 b), artikel 22 mom. 1 b) och

2 b) samt artikel 37 punkt c).

3. Varje medlem som avgivit förklaring

enligt mom. 1 av denna artikel

äger sedermera underrätta Internationella

arbetsbyråns generaldirektör

om att medlemmen godtager

de ur denna konvention härrörande

förpliktelserna med avseende på den

eller de kategorier, vilka uteslutits

vid tidpunkten för ratificeringen.

Article 40 Artikel 40

If a person protected is entitled, Om enligt den nationella lagstiftunder

national legislation, in case of ningen en skyddad person i händelse

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 39

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

death of the breadwinner, to periodical

benefits other than a survivors’

benefit, such periodical benefits may

be assimilated to the survivors’ benefit

for the application of this Convention.

Article 41

1. A Member which—

(a) has accepted the obligations

of this Convention in respect of Parts

II, III and IV, and

(b) covers a percentage of the

economically active population which

is åt least ten points liigher than that

required by Article 9, paragraph 1,

subparagraph (b), Article 16, paragraph

1, subparagraph (b), and

Article 22, paragraph 1, subparagraph

(b), or complies with Article

9, paragraph 1, subparagraph (c),

Article 16, paragraph 1, subparagraph

(c), and Article 22, paragraph

1, subparagraph (c), and

(c) secures in respect of åt least

two of the contingencies covered by

Parts II, III and IV benefits of an

amount corresponding to a percentage

åt least five points higher than

the percentages specified in the

Schedule appended to Part V,

may take advantage of the provisions

of the following paragraph.

2. Such Member may—

(a) substitute, for the purposes of

Article 11, paragraph 2, subparagraph

(b), and Article 24, paragraph

2, subparagraph (b), a period of five

years for the period of three years

specified therein;

(b) determine the beneficiaries of

survivors’ benefits in a manner which

is different from that required by

Article 21, but which ensures that

the total number of beneficiaries does

not fall short of the number of beneficiaries

which would result from the

application of Article 21.

3. Each Member which has taken

advantage of the provisions of paragraph

2 of this Article shall indicate

av familjeförsörjarens frånfälle, är

berättigad till andra periodiska förmåner

än efterlevandeförmåner kan

sådana periodiska förmåner sammanslås

med efterlevandeförmånerna

vid tillämpningen av denna konvention.

Artikel 41

1. Medlem som

a) godtagit de ur denna konvention

härrörande förpliktelserna med

avseende på delarna II, III och IV,

och

b) skyddar en procentandel av

den förvärvsarbetande befolkningen

som är åtminstone tio enheter högre

än den som erfordras enligt artikel

9 mom. 1 b), artikel 16 mom. 1 b)

och artikel 22 mom. 1 b) eller uppfyller

artikel 9 mom. 1 c), artikel 16

mom. 1 c) och artikel 22 mom. 1 c)

samt

c) med avseende på åtminstone två

av de riskfall som omfattas av delarna

II, III och IV garanterar förmåner

till ett belopp, som med minst

fem enheter överstiger de tal som

angives i den vid del V fogade tabellen,

äger utnyttja bestämmelserna i

följande moment.

2. Sådan medlem äger

a) ersätta i artikel 11 mom. 2 b)

och artikel 24 mom. 2 b) angiven

period om tre år med en period om

fem år;

b) bestämma de förmånstagare

som skall åtnjuta efterlevandeförmåner

på annat sätt än som anges

i artikel 21 men som garanterar att

det sammanlagda antalet förmånstagare

icke understiger det antal förmånstagare

som skulle bli resultatet

vid en tillämpning av artikel 21.

3. Varje medlem som begagnar sig

av bestämmelserna i mom. 2 av denna

artikel skall i sina rapporter ro
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

in its reports upon the application

of this Convention submitted under

article 22 of the Constitution of the

International Labour Organisation

the position of its law and practice

as regards the matters dealt with in

that paragraph and any progress

made towards complete application

of the terms of the Convention.

Article 42

1. A Member which—

(a) has accepted the obligations

of this Convention in respect of Parts

II, III and IV, and

(b) covers a percentage of the

economically active population which

is åt least ten points higher than

that required by Article 9, paragraph

1, subparagraph (b), Article 16, paragraph

1, subparagraph (b), and

Article 22, paragraph 1, subparagraph

(b), or complies with Article

9, paragraph 1, subparagraph (c),

Article 16, paragraph 1, subparagraph

(c), and Article 22, paragraph

1, subparagraph (c),

may derogate from particular

provisions of Parts II, III and IV on

condition that the total amount of

benefits paid under the Part concerned

shall be åt least equal to 110

per cent. of the total amount which

would be obtained by applying all the

provisions of that Part.

2. Each Member which has made

such a derogation shall indicate in

its reports upon the application of

this Convention submitted under

article 22 of the Constitution of the

International Labour Organisation

the position of its law and practice

as regards such derogation and any

progress made towards complete application

of the terms of the Convention.

Article 43

This Convention shall not apply

to—

rande tillämpningen av denna konvention

enligt artikel 22 av Internationella

arbetsorganisationens stadga

redogöra för lagstiftning och

praxis beträffande de i nämnda moment

angivna förhållandena ävensom

de framsteg som gjorts i riktning

mot en fullständig tillämpning

av konventionens bestämmelser.

Artikel 42

1. Medlem som

a) godtagit de ur denna konvention

härrörande förpliktelserna med

avseende på delarna II, III och IV,

och

b) skyddar en procentandel av den

förvärvsarbetande befolkningen som

är åtminstone tio enheter högre än

den som erfordras enligt artikel 9

mom. 1 b), artikel 16 mom. 1 b) och

artikel 22 mom. 1 b) eller uppfyller

artikel 9 mom. 1 c), artikel 16 mom.

1 c) och artikel 22 mom. 1 c);

äger avvika från särskilda bestämmelser

i delarna II, III och IV under

förutsättning att det sammanlagda

beloppet av förmåner, som utgår enligt

ifrågavarande del, uppgår till

minst 110 procent av det sammanlagda

belopp som skulle uppnås vid

en tillämpning av samtliga bestämmelser

i nämnda del.

2. Varje medlem som gjort en sådan

avvikelse skall i sina rapporter

rörande tillämpningen av denna konvention

enligt artikel 22 av Internationella

arbetsorganisationens stadga

redogöra för lagstiftning och

praxis beträffande sådan avvikelse

ävensom de framsteg som gjorts i

riktning mot en fullständig tillämpning

av konventionens bestämmelser.

Artikel 43

Denna konvention skall icke äga

tillämpning på

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(a) contingencies which occurred

before the coming into force of the

relevant Part of the Convention for

the Member concerned;

(b) benefits in contingencies occurring

after the coming into force

of the relevant Part of the Convention

for the Member concerned in so

far as the rights to such benefits are

derived from periods preceding that

date.

Article 44

1. This Convention revises, on the

terms set forth in this Article, the

Old-Age Insurance (Industry, etc.)

Convention 1933, the Old-Age Insurance

(Agriculture) Convention,

1933, the Invalidity Insurance (Industry,

etc.) Convention, 1933, the

Invalidity Insurance (Agriculture)

Convention, 1933, the Survivors’ Insurance

(Industry, etc.) Convention,

1933, and the Survivors’ Insurance

(Agriculture) Convention, 1933.

2. The legal effect of the acceptance

of the obligations of this Convention

by a Member which is a

party to one or more of the Conventions

which have been revised, when

this Convention shall have come into

force, shall be as follows for that

Member:

(a) acceptance of the obligations

of Part II of the Convention shall,

ipso jure, involve the immediate

denunciation of the Invalidity Insurance

(Industry, etc.) Convention,

1933, and the Invalidity Insurance

(Agriculture) Convention, 1933;

(b) acceptance of the obligations

of Part III of the Convention shall,

ipso jure, involve the immediate

denunciation of the Old-Age Insurance

(Industry, etc.) Convention,

1933, and the Old-Age Insurance

(Agriculture) Convention, 1933;

(c) acceptance of the obligations

of Part IV of the Convention shall,

ipso jure, involve the immediate

a) riskfall, som inträffat innan

ifrågavarande del av konventionen

trädde i kraft för vederbörande medlem;
b)

förmåner vid riskfall, som inträffat

efter det att ifrågavarande del

av konventionen trädde i kraft för

vederbörande medlem, i den män

rätten till sådana förmåner hänför

sig till tid före nämnda ikraftträdande.

Artikel 44

1. Genom denna konvention revideras

— på de villkor som anges i

denna artikel — de år 1933 antagna

konventionerna angående ålderdomsförsäkring

(industri in. m.),

angående ålderdomsförsäkring (jordbruk),

angående invaliditetsförsäkring

(industri in. in. ), angående invaliditetsförsäkring

(jordbruk), angående

efterlevandeför säkring (industri

m. m.) samt angående efterlevandeförsäkring

(jordbruk).

2. Om förpliktelserna i denna konvention

godtages, skall dessa för

medlem som är part i en eller flera

av de ändrade konventionerna medföra

följande rättsverkningar, så

snart denna konvention trätt i kraft

för medlemmen:

a) godtagande av förpliktelserna i

del II av konventionen skall, ipso

jure, innebära uppsägning med omedelbar

verkan av konventionen angående

invaliditetsförsäkring (industri

in. in.), 1933, samt konventionen

angående invaliditetsförsäkring

(jordbruk), 1933;

b) godtagande av förpliktelserna i

del III av konventionen skall, ipso

jure, innebära omedelbar uppsägning

av konventionen angående ålderdomsförsäkring

(industri in. in.),

1933, samt konventionen angående

ålderdomsförsäkring (jordbruk),

1933;

c) godtagande av förpliktelserna i

del IV av konventionen skall, ipso

jure, innebära omedelbar uppsägning

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

denunciation of the Survivors’ Insurance

(Industry, etc.) Convention,

1933, and the Survivors’ Insurance

(Agriculture) Convention, 1933.

Article 45

1. In conformity with the provisions

of Article 75 of the Social

Security (Minimum Standards) Convention,

1952, the following Parts of

that Convention and the relevant provisions

of other Parts thereof shall

cease to apply to any Member having

ratified this Convention as from the

date åt which this Convention is

binding on that Member and no declaration

under Article 38 is in force:

(a) Part IX where the Member

has accepted the obligations of this

Convention in respect of Part II;

(b) Part V where the Member has

accepted the obligations of this Convention

in respect of Part III;

(c) Part X where the Member has

accepted the obligations of this Convention

in respect of Part IV.

2. Acceptance of the obligations of

this Convention shall, on condition

that no declaration under Article

38 is in force, be deemed to constitute

acceptance of the obligations

of the followdng parts of the Social

Security (Minimum Standards) Convention,

1952, and the relevant provisions

of other Parts thereof, for

the purpose of Article 2 of the said

Convention:

(a) Part IX where the Member has

accepted the obligations of this Convention

in respect of Part II;

(b) Part V where the Member has

accepted the obligations of this Convention

in respect of Part III;

(c) Part X where the Member has

accepted the obligations of this Convention

in respect of Part IV.

Article 46

It any Convention which may be

adopted subsequently by the Con
-

av konventionen angående efterlevandeförsäkring

(industri m. m.),

1933, samt konventionen angående

efterlevandef örsäkring (j ordbruk),

1933.

Artikel 45

1. I enlighet med bestämmelserna

i artikel 75 av konventionen angående

minimistandard för social trygghet,

1952, skall följande delar av

nämnda konvention och berörda bestämmelser

i andra delar därav upphöra

att gälla för medlem, som ratificerat

förevarande konvention,

från och med den dag, då denna konvention

träder i kraft för medlemmen

utan att någon förklaring enligt

artikel 38 är i kraft:

a) del IX om medlemmen godtagit

förpliktelserna i denna konvention

med avseende på del II;

b) del V om medlemmen godtagit

förpliktelserna i denna konvention

med avseende på del III;

c) del X om medlemmen godtagit

förpliktelserna med avseende på del

IV.

2. Godtagande av förpliktelserna

i denna konvention skall, såvitt ingen

förklaring enligt artikel 38 är i kraft,

anses medföra godtagande av förpliktelserna

i följande delar av konventionen

angående minimistandard

för social trygghet, 1952, och berörda

bestämmelser i andra delar därav i

och för tillämpningen av artikel 2

i nämnda konvention:

a) del IX om medlemmen godtagit

förpliktelserna i denna konvention

med avseende på del II;

b) del V om medlemmen godtagit

förpliktelserna i denna konvention

med avseende på del III;

c) del X om medlemmen godtagit

förpliktelserna i denna konvention

med avseende på del IV.

Artikel 46

Om konvention, som senare kan

komma att antagas av konferensen

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

ference concerning any subject or

subjects dealt with in this Convention

so provides, such provisions of

this Convention as may be specified

in the said Convention shall cease to

apply to any Member having ratified

the said Convention as from the date

åt which the said Convention comes

into force för that Member.

Part VIII. Final Provisions

Article tf

The formal ratifications of this

Convention shall be communicated

to the Director-General of the International

Labour Office for registration.

Artide 48

1. This Convention shall be binding

only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications have been registered

with the Director-General.

2. It shall come into force twelve

months after the date on which the

ratifications of two Members have

been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention shall

come into force for any Member

twelve months after the date on

which its ratification has been registered.

Artide 49

1. A Member which has ratified

this Convention may, after the expiration

of ten years from the date on

which the Convention first comes

into force, denounce the Convention

or any one or more of Parts II to IV

thereof by an ad communicated to

the Director-General of the International

Labour Office for registration.

Such denunciation shall not take

effect until one year after the date

on which it is registered.

2. Each Member which has ratified

this Convention and which does

rörande något eller några av de i

förevarande konvention behandlade

ämnen, så stadgar, skall sådana bestämmelser

i förevarande konvention,

vilka i den nya konventionen

särskilt anges, upphöra att gälla för

medlem, som ratificerat den nya

konventionen, från och med den

dag, då sistnämnda konvention träder

i kraft för medlemmen.

Del VIII. Slutbestämmelser

Artikel tf

De officiella ratifikationerna av

denna konvention skall delges Internationella

arbetsbyråns generaldirektör

och registreras av honom.

Artikel 48

1. Denna konvention är bindande

endast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas

ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader

efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention

i kraft för varje medlem tolv

månader efter den dag, då dess ratifikation

registrerats.

Artikel 49

1. Medlem, som ratificerar denna

konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt då konventionen

först trädde i kraft, uppsäga

konventionen eller en eller flera av

delarna II—IV av densamma genom

skrivelse som delges Internationella

arbetsbyråns generaldirektör för registrering.

Uppsägningen träder icke

i kraft förrän ett år efter det den

registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar

denna konvention och icke inom ett

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

not, within the year following the

expiration of the period of ten years

mentioned in the preceding paragraph,

exercise the right of denunciation

provided for in this Article, will

be bound for another period of ten

years and, thereafter, may denounce

the Gonvention or any one or more of

Parts II to IV therof åt the expiration

of each period of ten years under

the terms provided for in this Article.

år efter utgången av den i föregående

moment nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade

uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av tio år och

kan därefter, med iakttagande av de

i denna artikel föreskrivna villkoren,

uppsäga konventionen eller en eller

flera av delarna II—IV av densamma

vid utgången av varje följande tioårsperiod.

Artiklarna 50—54

Dessa artiklar är likaly dande med artiklarna 12—16 av konventionen (nr

127) om högsta tillåtna vikt, dock att då i artikel 15 av sistnämnda konvention

hänvisas till artikel 11, detta i förevarande konvention motsvaras av

en i artikel 53 upptagen hänvisning till artikel 49.

Annex

International Standard Industrial Classification

of All Economic Activities

(Revised up to 1958)

List of Division and Major Groups

Maj°r Division

group

Division 0. Agriculture, Forestrg,

Hunting and Fishing

Öl. Agriculture.

02. Forestry and logging.

03. Hunting, trapping and game

propagation.

04. Fishing.

Division 1. Mining and Quarrging

11. Coal mining.

12. Metal mining.

13. Crude petroleum and natural

gas.

14. Stone quarrying, clay and sand

pits.

19. Other non-metallic mining and

quarrying.

Divisions 2-3. Manufacturing

20. Food manufacturing industries,

except beverage industries.

21. Beverage industries.

Bilaga

Internationell standardindelning av all ekonomisk

verksamhet efter näringsgren

(Reviderad intill 1958)

Förteckning över huvudgrupper och

undergrupper

Under- Huvudgrupp

grupp

Huvudgrupp 0. Jordbruk, skogsbruk,

jakt och fiske

Öl. Jordbruk

02. Skogsbruk och skogsavverkning

03. Jakt och jaktvård

04. Fiske

Huvudgrupp 1. Gruvdrift och mineralbrytning
11.

Kolgruvor

12. Malmgruvor

13. Råpetroleum- och naturgasverk

14. Stenbrott, sand- och lertag

19. Annat icke metallförande mineral
Huvudgrupper

2-3.

Tillverkningsindustri

20. Livsmedelsindustri utom dryckesvaruindustri
21.

Dryckesvaruindustri

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

22. Tobacco manufacturers.

23. Manufacture of textiles.

24. Manufacture of footwear, other

wearing apparel and made-up

textile goods.

25. Manufacture of wood and cork,

except manufacture of furniture.

26. Manufacture of furniture and

fixtures.

27. Manufacture of paper and paper

products.

28. Printing, publishing and allied

industries.

29. Manufacture of leather, and

leather and fur products, except

footwear and other wearing

apparel.

30. Manufacture of rubber products.

31. Manufacture of Chemicals and

Chemical products.

32. Manufacture of products of petroleum

and coal.

33. Manufacture of non-metallic

mineral products, except products

of petroleum and coal.

34. Basic metal industries.

35. Manufacture of metal products,

except machinery and transport

equipment.

36. Manufacture of machinery, except

electrical machinery.

37. Manufacture of electrical machinery,

apparatus, appliances

and supplies.

38. Manufacture of transport equipment.

39. Miscellaneous manufacturing industries.

Division 4. Construction

40. Construction.

Division 5. Electricity, Gas, Water

and Sanitary Services

51. Electricity, gas and steam.

52. Water and sanitary services.

Division 6. Commerce

61. Wholesale and retail trade.

22. Tobaksindustri

23. Textilindustri

24. Sko- och beklädnadsindustri

samt konfektionsindustri

25. Trä- och korkindustri utom möbelindustri
26.

Möbel- och inredningsindustri

27. Pappers- och pappersvaruindustri
28.

Grafisk industri, förlagsverksamhet

m. m.

29. Läderindustri, läderberedning

och pälstillverkning med undantag

av skodon och andra beklädnadsartiklar
30.

Gummiindustri

31. Kemisk industri

32. Kol- och mineraloljeindustri

33. Framställning av icke metallförande

mineralprodukter utom

kol- och mineraloljeprodukter

34. Metallindustri

35. Metallmanufaktur utom maskiner

och transportmateriel

36. Tillverkning av maskiner utom

elektriska maskiner

37. Elektroindustri

38. Tillverkning av transportmateriel
39.

övrig industri

Huvudgrupp 4. Byggnads- och anlåggningsverksamhet
40.

Byggnads- och anläggningsverksamhet
Huvudgrupp

5. El-, gas- och vattenverk

m. m.

51. El-, gas- och värmeverk

52. Vatten- och renhållningsverk

Huvudgrupp 6. Handel

61. Parti- och detaljhandel

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kiingl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

62. Banks and other financial institutions.

63. Insurance.

64. Real estate.

Division 7. Transport, Storage and

Communications

71. Transport.

72. Storage and warehousing.

73. Communication.

Division 8. Services

81. Government services.

82. Community services.

83. Business services.

84. Recreation services.

85. Personal services.

Division 9. Activities Not Adequately

Described

90. Activities not adequately described.

62. Banker och andra finansföretag

63. Försäkring

64. Fastighetsförvaltning

Huvudgrupp 7. Transport, lagerrörelse

och kommunikationer

71. Transport

72. Lager- och magasinsrörelse

73. Kommunikationer

Huvudgrupp 8. Tjänster

81. Statlig förvaltning

82. Andra samhälleliga tjänster

83. Kommersiell uppdragsverksamhet
84.

Rekreationsverksamhet

85. Personliga tjänster

Huvudgrupp 9. Ej specificerbar verksamhet
90.

Ej specificerbar verksamhet

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Recommendation (No. 131) concerning Invali
dity,

Old-Age and Survivors’ Benefits

The General Conference of the

International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International

Labour Office, and having

met in its Fifty-first Session on

7 June, 1967, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the revision of the Old-Age Insurance

(Industry, etc.) Convention, 1933,

the Old-Age Insurance (Agriculture)

Convention, 1933, the Invalidity

Insurance (Industry, etc.) Convention,

1933, the Invalidity Insurance

(Agriculture) Convention, 1933, the

Survivors’ Insurance (Industry, etc.)

Convention, 1933, and the Survivors’

Insurance (Agriculture) Convention,

1933, which is the fourth item on

the agenda of the session, and

Having determined tliat these

proposals shall take the form of a

Recommendation supplementing the

Invalidity, Old-Age and Survivors’

Benefits Convention, 1967,

adopts this twenty-ninth day of June

of the year one thousand nine hundred

and sixty-seven the following

Recommendation, which may be

cited as the Invalidity, Old-Age and

Survivors’ Benefits Recommendation,

1967:

I. General Provisions

1. In this Recommendation—

(a) the term “ legislation” ineludes

any social security rules as well as

laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means

Bilaga 6

(Översättning)

Rekommendation (nr 131) om invaliditets-,

ålders- och efterlevandeförmåner

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 7

juni 1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

rörande revision av de år 1933 antagna

konventionerna angående ålderdomsförsäkring

(industri m. m.),

angående ålderdomsförsäkring (jordbruk),

angående invaliditetsförsäkring

(industri in. in.), angående invaliditetsförsäkring

(jordbruk), angående

efterlevandeförsäkring (industri

m. m.) samt angående efterlevandeförsäkring

(jordbruk), vilken

fråga utgör den fjärde punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skall taga form av en rekommendation

avsedd att komplettera konventionen

om invaliditets-, ålders- och

efterlevandeförmåner, 1967,

antager denna den tjugonionde dagen

i juni månad år nittonhundrasextiosju

följande rekommendation,

som må benämnas rekommendation

om invaliditets-, ålders- och

efterlevandeförmåner, 1967.

I. Allmänna bestämmelser

1. I denna rekommendation skall

a) med uttrycket »lagstiftning»

förstås såväl lagar och författningar

som administrativa föreskrifter om

social trygghet;

b) med uttrycket »föreskrivet»

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

determined by or in virtue of national

legislation;

(c) the term “dependent” refers

to a state of dependency which is

presumed to exist in prescribed

cases;

(d) the term “wife” means a wife

who is dependent on her husband;

(e) the term “widow” means a

woman who was dependent on her

husband åt the time of his death;

(f) the term “child” covers—

(i) a child under school-leaving

age or under 15 years of age, whichever

is the higher; and

(ii) a child under a prescribed

age higher than that specified in subclause

(i) of this clause and who is

an apprentice or student or has a

chronic illness or infirmity disabling

him for any gainful activity, under

prescribed conditions;

(g) the term “qualifying period”

means a period of contribution, or a

period of employment, or a period

of residence, or any combination

thereof, as may prescribed;

(h) the term “ contributory benefits”

means benefits the grant of

which depends on direct financial

participation by the persons protected

or their employer or on a

qualifying period of occupational

activity.

II. Persons Proteeted

2. Members sliould extend the application

of their legislation provning

for invalidity and old-age

benefits, by stages if necessary, and

under appropriate conditions—

(a) to persons whose employment

is of a casual nature;

förstås fastställt i eller med stöd av

den nationella lagstiftningen;

c) med uttrycket »beroende» avses

ett tillstånd av beroende som

förutsätts föreligga i vissa föreskrivna

fall;

dj med uttrycket »hustru» förstås

hustru som är beroende av sin

make;

e) med uttrycket »änka» förstås

kvinna som vid tidpunkten för makens

död var beroende av honom;

f) uttrycket »barn» omfatta

i) barn under den ålder då skolplikten

upphör eller barn under 15

år, varvid den högre av dessa åldersgränser

skall gälla;

ii) barn under en föreskriven

högre ålder än den i föregående

stycke angivna och som är lärling

eller studerande eller lider av kronisk

sjukdom eller invaliditet, som

gör honom oförmögen till förvärvsarbete,

allt under föreskrivna villkor;
g)

med uttrycket »kvalifikationsperiod»

förstås en period av fullgjorda

avgiftsbetalningar eller av

arbetsanställning eller en bosättningsperiod

eller dylika perioder i

förening, alltefter vad därom må föreskrivas;
h)

med uttrycket »av avgifter beroende

förmåner» förstås förmåner,

vilkas utgivande är beroende av direkt

ekonomiskt deltagande från de

skyddade personernas eller deras arbetsgivares

sida eller av fullgörandet

av en viss kvalifikationsperiod i

förvärvsarbete.

II. Skyddade personer

2. Medlemmarna bör, om så är erforderligt

i etapper, och under lämpliga

villkor, utsträcka tillämpningen

av sin lagstiftning om invaliditetsoch

åldersförmåner till att omfatta

a) personer vilkas anställning är

av tillfällig natur;

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(b) to all economically active

persons.

3. Members should extend the application

of their legislation provning

for survivors’ benefits, by

stages if necessary, and under appropriate

conditions, to the wives,

children and, as may be prescribed,

other dependants of—

(a) persons whose employxnent

is of a casual nature;

(b) all economically active persons.

III. Contingeneies Covercd

4. The definition of invalidity

should take into account incapacity

to engage in an activity involving

substantial gain.

5. A reduced benefit should be

provided in rcspect of partial invalidity,

under prescribed conditions.

6. With a view to protecting persons

who are over a prescribed age

but have not attained pensionable

age Members should provide benefits,

under prescribed conditions,

for—

(a) persons whose unfitness för

work is established or presumed;

(b) persons who have been involuntarily

unemployed for a prescribed

period; or

(c) any other prescribed categories

of persons for which such a measure

is justified on social grounds.

7. The pensionable age should

where appropriate be lowered, under

prescribed conditions, in respect of

any prescribed categories of persons

for which such a measure is justified

on social grounds.

8. A reduced old-age benefit should

be payable under prescribed conditions

to a person proteeted who,

by reason only of his advanced age

when the legislation giving effeet

to the Invalidity, Old-Age and Sur
-

b) alla förvärvsarbetande personer.

3. Medlemmarna bör, om så är

erforderligt i etapper, och under

lämpliga villkor, utsträcka tillämpningen

av sin lagstiftning om efterlevandeförmåner

till att omfatta

hustrur och barn, och om så är föreskrivet,

andra personer som var

beroende av

a) personer vilkas anställning är

av tillfällig natur;

b) alla förvärvsarbetande personer.

III. Omfattade riskfall

4. Definitionen av begreppet invaliditet

bör taga hänsyn till oförmåga

att utföra ett arbete i en verksamhet,

som är förenad med tillfredsställande

inkomster.

5. En reducerad förmån bör, under

föreskrivna villkor, utgå i händelse

av partiell invaliditet.

6. I syfte att skydda personer, som

överskridit viss föreskriven ålder

men som ännu icke uppnått pensionsåldern,

bör medlemmarna, under

föreskrivna villkor, tillhandahålla

förmåner åt

a) personer vilkas olämplighet för

arbete är fastställd eller presumerad;

b) personer som under en föreskriven

period varit ofrivilligt arbetslösa;

eller

c) andra föreskrivna kategorier,

beträffande vilka eu sådan åtgärd

är motiverad av sociala skäl.

7. Pensionsåldern bör i förekommande

fall och under föreskrivna

villkor sänkas för alla föreskrivna

kategorier, beträffande vilka en sådan

åtgärd är motiverad av sociala

skäl.

8. En reducerad åldersförmån bör

under föreskrivna villkor utgå till en

skyddad person, som enbart på grund

av sin framskridna ålder vid tidpunkten

för ikraftträdandet av den

lagstiftning som genomförs i anslut
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

vivors’ Benefits Convention, 1967,

comes into force, has not satisfied

the qualifying conditions prescribed,

unless a benefit in conformity with

the provisions of paragraph 1, 3 or

4 of Article 18 of that Convention is

secured to such person åt an age

higher than the normal pensionable

.age.

9. Where the widow’s right to a

■survivors’ benefit is conditional on

the attainment of a prescribed age,

•a widow below that age should be

given every assistance and all facilities,

including training and placement

facilities and the provision of

benefit where appropriate, to enable

lier to obtain suitable employment.

10. A widow whose husband had

fulfilled the prescribed qualifying

conditions, but who does not herself

fulfil the conditions for a survivors’

benefit, should be entitled to an

nllowance for a specified period, or

a lump-sum death benefit.

11. A contributory old-age benefit,

or a contributory survivors’ benefit

payable to a widow, should not

be suspended after a prescribed age

solely because the person concerned

is gainfully occupied.

12. An invalid and dependent

widower should, under prescribed

conditions, enjoy the same entitleinents

to survivors’ benefit as a

widow.

13. An invalidity benefit should be

secured åt least to a person protected

who has completed, prior to the

contingency, in accordance with

prescribed rules, a qualifying period

which may be five years of contribution,

employment or residence.

14. The qualifying period for an

invalidity benefit should be eliminated

or reduced, under prescribed

conditions, in the case of young

workers who have not attained a

prescribed age.

15. The qualifying period for an

invalidity benefit should be elimi
-

ning till konventionen om invaliditets-,

ålders- och efterlevandeförmåner,

1967, icke uppfyllt de föreskrivna

kvalifikationsvillkoren, såvida

icke en förmån i enlighet med

bestämmelserna i artikel 18 mom. 1,

3 eller 4 av nämnda konvention tillförsäkras

en sådan person vid högre

ålder än den normala pensionsåldern.

9. Då änkas rätt till efterlevandeförmån

är beroende av att hon uppnått

viss föreskriven ålder, bör änka

som ej uppnått denna ålder beredas

all hjälp och alla lättnader, däri inbegripet

tillgång till utbildning och

arbetsförmedling samt, i förekommande

fall, förmåner i syfte att göra

det möjligt för henne att erhålla

lämplig anställning.

10. Änka vars make har uppfyllt

föreskrivna kvalifikationsvillkor men

som ej själv uppfyller villkoren för

en efterlevandeförmån bör vara berättigad

till bidrag under en föreskriven

period eller till ett belopp

för en gång vid dödsfallet.

11. Av avgifter beroende ålderseller

efterlevandeförmån, som skall

utgå till änka, bör icke efter viss

föreskriven ålder innehållas enbart

av det skälet att vederbörande är

förvärvsarbetande.

12. En invalidiserad och beroende

änkling bör, på föreskrivna villkor,

äga samma rätt till efterlevandeförmån

som änka.

13. Förmån vid invaliditet bör tillförsäkras

åtminstone skyddad person,

som före riskfallet i enlighet

med föreskrivna regler fullgjort en

kvalifikationsperiod omfattande fem

års avgiftsbetalningar, anställning

eller bosättning.

14. Kvalifikationsperioden för förmån

vid invaliditet bör under föreskrivna

villkor borttagas eller nedsättas

i fråga om unga arbetstagare,

som ej uppnått viss föreskriven ålder.

15. Kvalifikationsperioden för förmån

vid invaliditet bör under före
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

nated or reduced, under prescribed

conditions, where the invalidity is

due to an accident.

16. An old-age benefit should be

secured åt least to a person protected

who has completed, prior to the

contingency, in accordance with prescribed

rules, a qualifying period

which may be 20 years of contribution

or employment or 15 years

of residence.

17. Where an old-age benefit is conditional

upon a minimum period of

contribution or employment, a reduced

old-age benefit should be

secured åt least to a person protected

who has completed, prior to the

contingency, in accordance with

prescribed rules, a qualifying period

of ten years of contribution or

employment.

18. Where an old-age benefit is

conditional upon a minimum period

of contribution or employment, the

amount of the old-age benefit should

bo increased under prescribed conditions—
(a)

where the grant of the benefit

is conditional upon retirement from

a prescribed gainful activity, if a

person who has reached the pcnsionable

age and has fulfilled the

qualifying conditions of contribution

or employment prescribed for a benefit

defers his retirement;

(b) where the grant of an old-age

benefit is not conditional upon retirement

from a prescribed gainful

activity, if a person who has reached

the pensionable age and has fulfilled

the qualifying conditions prescribed

for a benefit defers his claim to benefit.

19. A survivors’ benefit should be

secured åt least on the qualifying

conditions provided for in Paragraph

13 of this Recommendation för an

invalidity benefit.

20. Where the grant of invalidity,

old-age and survivors’ benefits depends

on a period of contribution

skrivna villkor borttagas eller nedsättas,

om invaliditeten förorsakas

av ett olycksfall.

16. Åldersförmån bör tillförsäkras

åtminstone skyddad person, som

före riskfallet i enlighet med föreskrivna

regler fullgjort en kvalifikationsperiod

omfattande 20 års avgiftsbetalningar

eller anställning eller

15 års bosättning.

17. Är åldersförmån beroende av en

minimiperiod av avgiftsbetalningar

eller anställning, bör en reducerad

åldersförmån tillförsäkras åtminstone

skyddad person, som före riskfallet

i enlighet med föreskrivna regler

fullgjort tio års avgiftsbetalningar

eller anställning.

18. Är åldersförmån beroende av

en minimiperiod av avgiftsbetalningar

eller anställning, bör beloppet av

förmånen under föreskrivna villkor

ökas

a) ifall förmånens utgivande är

beroende av tillbakaträdande från en

föreskriven förvärvsverksamhet, om

en person som uppnått pensionsåldern

och har uppfyllt de för förmånen

föreskrivna kvalifikationsvillkoren

för avgiftsbetalning eller anställning

uppskjuter sitt tillbakaträdande;
b)

ifall utgivande av åldersförmån

icke är beroende av tillbakaträdande

från en föreskriven förvärvsverksamhet,

om en person som uppnått

pensionsåldern och har uppfyllt de

för förmånen föreskrivna kvalifikationsvillkoren

för avgiftsbetalning

eller anställning uppskjuter sitt pension

skrav.

19. Efterlevandeförmån bör garanteras

åtminstone på de i punkt 13.

i denna rekommendation angivna

villkoren för kvalifikation till förmån

vid invaliditet.

20. Om utgivandet av invaliditets-,

ålders- och efterlevandeförmåner

är beroende av en period av avgifts
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

or employment, åt least periods of

incapacity due to sickness, accident

or maternity and periods of involuntary

uneraployment, in respect of

which benefit was paid, should be

assimilated, under prescribed conditions,

to periods of contribution or

employment in calculating the qualifying

period Ihat has been fulfilled

by the person concerned.

21. Where the grant of invalidity,

old-age and survivors’ benefits depends

on a qualifying period of

contribution or employment, periods

of compulsory military service

should be assimilated, under prescribed

conditions, to periods of

contribution or employment in calculating

the qualifying period that

has been fulfilled by the person concerned.

IV. Benelits

22. The percentages indicated in

the Schedule appended to Part V

of the Invalidity, Old-Age and Survivors’

Benefits Gonvention, 1967,

should be increased by åt least ten

points.

23. National legislation should fix

minimum amounts of invalidity,

old-age and survivors’ benefits, so

as to ensure a minimum standard of

living.

24. The amount of invalidity,

old-age and survivors’ benefits should

be periodically adjusted taking

account of changes in the general

level of earnings or the cost of living.

25. Increments in benefits or supplementary

or special benefits should

be provided, under prescribed conditions,

för pensioners requiring the

constant help or attendance of

another person.

26. Benefits to which a person

protected would otherwise be entitled

should not be suspended solely

because the person concerned is

absent from the territory of the

Member.

betalningar eller anställning, bör åtminstone

perioder av arbetsoförmåga

på grund av sjukdom, olycksfall eller

moderskap eller perioder av ofrivillig

arbetslöshet för vilka ersättning

utgivits, under föreskrivna villkor,

sammanräknas med perioder av

avgiftsbetalningar eller anställning

vid beräkning av den kvalifikationsperiod

som vederbörande har uppfyllt.

21. Om utgivandet av invaliditets-,

ålders- och efterlevandeförmåner

är beroende av en kvalifikationsperiod

av avgiftsbetalningar eller anställning

bör under föreskrivna villkor

perioder av obligatorisk militärtjänstgöring

sammanräknas med perioder

av avgiftsbetalningar eller anställning

vid beräkning av den kvalifikationsperiod

som vederbörande

har uppfyllt.

IV. Förmåner

22. De procenttal som anges i den

vid del V av konventionen angående

invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner,

1967, fogade tabellen

bör höjas med minst tio enheter.

23. Den nationella lagstiftningen

bör fastställa minimibelopp för invaliditets-,

ålders- och efterlevandeförmåner

på sådant sätt att en minimilevnadsstandard

säkerställes.

24. Beloppet av invaliditets-, ålders-

och efterlevandeförmåner bör

periodiskt justeras med hänsyn till

ändringar i den allmänna lönenivån

eller i levnadskostnaderna.

25. Höjningar i förmåner eller tillläggs-

eller specialförmåner bör under

föreskrivna villkor tillhandahållas

pensionärer som behöver ständig

hjälp eller tillsyn av annan.

26. Förmåner till vilka skyddad

person i annat fall skulle vara berättigad

bör icke innehållas enbart

på grund av att vederbörande ej befinner

sig inom medlemsstatens territorium.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Bilaga 7

Resolutioner

I. Resolution om Internationella arbetsorganisationens 50-årsjubileum.

II. Resolution om arbetsmedicin, yrkessjukdomar samt särskilda åtgärder

till förebyggande och bekämpande av cancer såsom yrkessjukdom.

III. Resolution om internationell samverkan för ekonomisk och social utveckling.

IV. Resolution om den snabba befolkningsökningens inverkan på arbetstagarnas

möjlighet till utbildning, sysselsättning och välfärd.

V. Resolution om åtgärder från Internationella arbetsorganisationens sida

till förmån för migrerande arbetare.

VI. Resolution om den rasdiskriminering i fråga om anställning, yrkesutövning

och föreningsfrihet som utövas av den illegala regimen i

Syd-Rhodesia.

VII. Resolution om de internationella fördragen angående de mänskliga

rättigheterna samt vilka åtgärder Internationella arbetsorganisationen

bör vidtaga med avseende på dessa fördrag.

VIII. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde

av frågan om förbättring av levnads- och arbetsvillkoren

för arrendatorer, s. k. hälftenbrukare och liknande grupper

av lantarbetare.

IX. Resolution om Internationella arbetsorganisationen och jordreform.

X. Resolution om Internationella arbetsorganisationen och teknisk samverkan.

XI. Resolution om antagande av budget för 50:e budgetåret (1968) samt

fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.

XII. Resolution om Internationella arbetsorganisationens bidrag till Internationella

arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1968.

XIII. Resolution om det belopp som erfordras till täckande av Internationella

arbetsbyråns tjänstepensionsfonds ökade förpliktelser på grund

av pensionernas anpassning till levnadskostnaderna.

XIV. Resolution om pensionskassan för ledamöterna i fasta mellanfolkliga

domstolen.

XV. Resolution om förordnande av ledamöter i Internationella arbetsorganisationens

administrativa domstol.

XVI. Resolution om återbetalning av Sydafrikas andel i reservfonden.

ESSELTE AB, STHLM 68

714941

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1968:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens gttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferen s. 1 i texten