Sök i Ratio Lex

Angående rikskonserter m. m

1968-03-08 · 88 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:45, Angående rikskonserter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

1

Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rikskonserter m. m

given Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag,

om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås på grundval av förslag från konsertbyråutredningen att

den sedan år 1963 på försök bedrivna rikskonsertverksamheten fr. o. m. den 1 juli

1968 skall byggas ut i reguljära former.

Syftet med rikskonsertverksamheten är att ge allt fler människor möjlighet att

uppleva direkt framförd musik. Förutsättningarna härför har hittills varit små

utanför de största städerna. Genom rikskonsertverksamheten ges musiklivet större

geografisk räckvidd, samtidigt som musikpresentationerna genom lämplig utformning

och komplettering med informations- och studiematerial görs attraktiva för

nya lyssnargrupper.

Verksamheten skall fördelas pa skolkonserter samt kvälls- och ungdomskonserter.

Skolkonserterna byggs successivt upp till ett viktigt stöd för undervisningen

och organiseras under det första verksamhetsåret i Skåne samt Jönköpings, Östergötlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Kvälls- och

ungdomskonserter skall i princip från början kunna arrangeras över hela landet

även om resurser saknas för en mer intensiv verksamhet. I viss utsträckning skall

dessa konserter kunna vara av icke-offentlig karaktär och som s. k. interna konserter

anordnas inom föreningslivet, vid militärförläggningar och vårdanstalter etc.

I propositionen diskuteras olika möjligheter att öka de resurser som behövs

för en mer fullständigt utbyggd konsertverksamhet. En viktig förstärkning av de

tillgängliga resurserna kan erhållas genom att militärmusikkårerna utnyttjas för upp1

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

gifter inom det civila musiklivet. I propositionen föreslås att man nu i princip beslutar

att genom omorganisation av kårerna och vidareutbildning av militärmusikerna

skapa förutsättningar för en sådan utveckling. Vidareutbildningen skall påbörjas

nästa budgetår, medan övriga med omläggningen sammanhängade frågor

fordrar viss ytterligare utredning.

Den centrala delen av rikskonsertverksamheten föreslås bli organiserad i form

av en stiftelse, Stiftelsen Institutet för rikskonserter. Stiftelsen skall ledas av en

styrelse på tio personer, av vilka hälften skall utses av Kungl. Maj:t och hälften

av olika intressenter. För institutet skall finnas en av Kungl. Maj:t utsedd direktör.

I propositionen framhålls att institutet för genomförande av verksamheten är

beroende av ett gott samarbete med regionala och lokala organ. På det regionala

planet behövs samarbete med landsting, länsskolnämnd och länsbildningsförbund.

Frågan om den närmare utformningen och samordningen av de regionala insatserna

förutsätts bli beroende av initiativ från de närmast berörda myndigheterna och

organen inom regionen. På det lokala planet förutsätts kommunerna och organisationslivet

svara för de insatser som behövs för att genomföra olika arrangemang.

Rikskonsertverksamheten föreslås i huvudsak bli finansierad av statsmedel.

Arrangörerna skall dock svara för bl. a. en del av gagekostnaderna.

I ett särskilt avsnitt tas frågan om förmedling av tonkonstnärer upp. Förmedlingsfrågorna

förutses bli lösta utan särskilda statliga åtgärder.

Kostnaderna för löner för institutets personal, däribland producenter, experter

och konsulter beräknas till 2,2 milj. kr. Omkostnaderna beräknas till 1 milj. kr.

Kostnaderna för genomförande av kvälls-, ungdoms- och skolkonserterna beräknas

till 3,4 milj. kr., varav ca 0,8 milj. kr. väntas inflyta i form av ersättningar från

arrangörerna. För grammofonskiveproduktion, vidareutbildning m. m. beräknas

1 milj. kr. Kostnaderna för sociala avgifter tas upp med 0,6 milj. kr. Det totala

anslaget till rikskonsertverksamheten för budgetåret 1968/69 föreslås bli uppfört

med 7 350 000 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

3

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående rikskonserter m. in.

och anför.

I årets statsverksproposition (bil. 10 s. 45) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Rikskonserter m. m. för budgetåret

1968/69 beräkna ett anslag av 6 milj. kr.

Jag anhåller nu att få anmäla denna fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

1. Inledning

Den 11 maj 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga för att utreda frågan om att inrätta en statlig

konsertbyrå och därmed sammanhängande spörsmål.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga direktören Hans

Nordmark, ordf., kapellmästaren Gunnar Hahn, studieombudsmannen Allan Malmgren,

byråchefen Hans Poppius, docenten Martin Tegen och, den 5 april 1963,

förbundsordföranden Freddy Andersson (direktiv se 1963 års riksdagsberättelse

s. 260).

De sakkunniga antog benämningen konsertbyråutredningen.

Utredningen avgav den 6 december 1962 sitt första betänkande Rikskonserter

(Stencil E 1962: 8). I detta betänkande föreslogs att en rikskonsertverksamhet försöksvis

skulle anordnas i fyra län samt att ett centralt kansli under försökstiden

skulle organiseras för denna verksamhet. Efter statsmakternas beslut (prop.

1963: 10, SU 126, rskr 299) påbörjades försöksverksamheten budgetåret 1963/64.

Verksamheten anförtroddes ett särskilt organiserat kansli under ledning av fil. lic.

Nils Wallin. Vid planeringen av verksamheten och i frågor av principiellt intresse

skulle försöksledningen samråda med konsertbyråutredningen.

Den 23 juni 1965 avlämnade utredningen sitt andra betänkande med titeln Förmedling

av tonkonstnärer (Stencil E 1965: 1).

Över detta betänkande har yttranden avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret,

Musikaliska akademiens styrelse, teater- och orkesterrådet, Kungl. teatern,

Sveriges Radio, Konsertföreningen i Stockholm, Göteborgs orkesterförening,

Stiftelsen Malmö konserthus, Nordvästra Skånes orkesterförening, Sveriges orkesterföreningars

riksförbund, Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå, Teatrarnas

riksförbund, Svenska musikerförbundet, Svenska teaterförbundet, Svenska

tonkonstnärsförbundet, Folkets Parkers centralorganisation, Föreningen Sveriges

kammarmusiker, Västsvenska musikringen, Norrländska musikringen, Konstnärliga

och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd samt Kulturarbetarnas socialdemokratiska

förening.

Konsertbyråutredningen avgav den 25 januari 1967 slutbetänkande rörande rikskonsertverksamheten

betitlat Rikskonserter (SOU 1967: 9). I betänkandet framläggs

förslag rörande rikskonsertverksamhetens innehåll och organisation. I anslutning

därtill behandlas också frågor om inordnande av viss del av symfoniorkestrarnas

och militärmusikkåremas verksamhet i rikskonsertverksamheten.

Efter remiss av detta betänkande har yttranden inkommit från följande statliga

myndigheter och organisationer m. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen,

som hört länsskolnämnderna i Norrbottens, Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads,

Malmöhus och Gotlands län samt skolnämnden i Stockholms stad och län, Musikaliska

akademiens styrelse, teater- och orkesterrådet, överbefälhavaren, som

bifogat yttranden av chefen för Gotlands militärkommando och chefen för flygvapnet;
länsstyrelsen

i Östergötlands län, som hört Norrköpings stad, länsstyrelsen i Jönköpings

län, som hört Jönköpings läns landsting, Jönköpings stad samt Jönköpings

orkester- och kammarmusikförening, Huskvarna stad, Eksjö stad och Kungl. Norra

Smålands regemente, länsstyrelsen i Kalmar län, som hört Västerviks stad, Nybro

stad, Hultsfreds köping och Kalmar stad, länsstyrelsen i Malmöhus län, som hört

Malmö stad, Hälsingborgs stad, Ystads stad samt Sydöstra Skånes orkesterförening,

länsstyrelsen i Örebro län, som hört Örebro stad och Örebro orkesterstiftelse,

länsstyrelsen i Västmanlands län, som hört Västerås stad och Västerås musiksällskap,

länsstyrelsen i Kopparbergs län, som hört Borlänge orkesterförening, länsstyrelsen

i Gävleborgs län, som hört Gävle stad och Gävleborgs läns orkesterförening,

länsstyrelsen i Västernorrlands län, som hört Västernorrlands läns landsting,

länsskolnämnden i Västernorrlands län, Härnösands stad, Sollefteå stad, Sundsvalls

stad samt Sundsvalls orkesterförening och Sundsvalls kammarmusiksällskap, länsstyrelsen

i Jämtlands län, som hört Jämtlands läns landsting, länsskolnämnden i

Jämtlands län och Östersunds stad, länsstyrelsen i Västerbottens län, länsstyrelsen

i Norrbottens län;

Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet, organisationsnänmnden för

militärmusiken, 1965 års musei- och utställningssakkunniga, 1965 års musikutbildningskommitté,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska

landstingsförbundet, Stockholms stad, Göteborgs stad, Landsorganisationen (LO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), som bifogat yttranden av lärarföreningen

vid musikhögskolan och Riksförbundet Sveriges musikpedagoger, Sveriges akademikers

centralorganisation, Teatrarnas riksförbund, Sveriges elevers centralorganisation,

Sveriges Radio, Kungl. teatern, Riksteatern-Svenska teatern, Skådebanan,

Göteborgs musikkonservatorium, Malmö musikkonservatorium, Lolkliga musikskolan

i Arvika, Lramnäs folkhögskola;

Samverkande bildningsförbunden gemensamt med Lolkbildningsförbundet och

Lolkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå, Arbetarnas bildningsförbund

(ABL), Länsbildningsförbunden i Stockholms län, Uppsala län, Östergötland, Jönköpings

län, Kronobergs län, Halland, Dalarna, Gävleborgs län, Västernorrlands

län, Jämtlands län och Norrbotten, länsombudet för rikskonserter i Malmöhus län,

Gotlands bildningsförbund, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd,

Kyrkomusikerorganisationernas samarbetskommitté, Svenska musikerförbundet,

Svenska tonkonstnärsförbundet, Löreningen Svenska tonsättare, Löreningen

Svenska populärauktorer, Musiklärarnas riksförening, Svenska militärmusikdirektörers

förening, Konsertföreningen i Stockholm, Göteborgs orkesterförening, Stiftelsen

Malmö konserthus, Norrköpings orkesterförening, Nordvästra Skånes orkes
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

terförening, Västerås musiksällskap, Örebro orkesterstiftelse, Sveriges orkesterföreningars

riksförbund, Förbundet Intim musik, Föreningen Fylkingen, Föreningen

Sveriges jazzmusiker, Föreningen Levande musik, Ars nova, förening för nutida

musik i Malmö, Norrländska kammarmusikringen, Salomon Smiths kammarmusikförening

och musikfrämjandet i Kullabygden.

Särskilda skrifter har dessutom inkommit från Gotlands läns landsting, Östergötlands

läns landsting, samarbetsnämnden för Gotlands kommuner, Visby stad,

vissa företrädare för musiklivet på Gotland, Sävsjö stad, Skövde stads kulturnämnd,

Växjö stad, Svenska teaterförbundet, Tjänstemännens bildningsverksamhet, Norrköpings

orkesterförenings kamratförening, Föreningen Sveriges kammarkorister,

Malmö stadsteater, kommittén för utredning av orkesterverksamheten i Östergötlands

län, ABF:s skånedistrikt och lokalavdelning i Lund samt deltagare i musikcirklar

och fritidsgrupper i musik i Skivarp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition tv 45 år 1968

2. Riktlinjer för vidgad konsertverksamhet

2.1 Bakgrund

2.1.1 Konsertlivets nuvarande utformning

Utredningens utgångspunkt för bedömning av behovet av en särskild rikskonsertverksamhet

är den verksamhet som bedrivs av de statsunderstödda yrkesorkestrarna,

kammarmusikföreningarna, militärorkestrama och orkestrar tillhörande Sveriges

orkesterföreningars riksförbund, de s. k. SOR-orkestrarna.

Sex statsunderstödda symfoniorkestrar ger regelbundna konserter i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle och Hälsingborg. Dessa orkestrar

sysselsatte under verksamhetsåret 1966/67 337 musiker. Orkestrarnas sammanlagda

inkomster var för detta verksamhetsår 17 845 000 kr. Statsbidraget uppgick

till 5 976 000 kr., vilket motsvarade mellan 26 och 40 % av orkestrarnas

omslutning. Enligt nuvarande bidragssystem delas orkestrarnas underskott lika

mellan staten och vederbörande kommun. I Stockholms filharmoniska orkester

ingår för närvarande tre ensembler, nämligen en kammarorkester, en blåsarkvintett

och Musica nova-ensemblen, vari även ingår några medlemmar från övriga

stockholmsorkestrar. Ensemblernas höga kvalitet gör dem särskilt ägnade att bedriva

en landsomfattande konsertverksamhet.

Det finns för närvarande ett 60-tal kammarmusikföreningar i landet.

Föreningarna är ideella sammanslutningar med uppgift att ge ortens musikintresserade

möjlighet att höra kammarmusik. Verksamheten, som i regel sköts av

några kammarmusikentusiaster, åtnjuter i några få fall kommunala anslag men inga

statsanslag. Ett visst samarbete har etablerats mellan föreningar på olika orter. Sydsvenska

kammarmusikföreningen bildades redan 1920, Mellersta Sveriges kammarmusikförening

1928. Västsvenska musikringen och Norrländska musikringen har

samarbetat för att kunna erbjuda svenska och utländska ensembler längre turnéer.

Den nuvarande militärmusikorganisationen fastställdes i princip

år 1956 och utformades i stor utsträckning med hänsyn till det civila musiklivets

intressen.Musikkårernas stämbesättningar moderniserades med nya instrumenttyper.

Kårernas antal blev ungefär det dubbla i förhållande till vad som ansetts erforderligt

för att tillgodose enbart militära behov. En stor del av militärmusikkårernas

framträdanden utgörs f. n. av konserter eller andra offentliga musikframföranden.

Militär musikpersonal deltar också i stor utsträckning som utövande musiker

i civila orkestrar, till stöd för det allmänna musiklivet. Bl. a. är det på många orter

avgörande för SOR-orkestrarnas verksamhet att det finns tillgång till militärmusiker.

Dessa musiker genomgår numera en utbildning på flera instrument, vilket gör

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

att militärmusikkårerna kan delas upp i ett flertal olika ensembletyper, som passar

för en varierad konsertverksamhet.

Det finns för närvarande två militärmusikkårer i Stockholm och ytterligare 23

ute i landet. Den till Svea livgarde förlagda militärmusikkåren har en numerär på

37 man, medan övriga kårer består av 24 man. För budgetåret 1967/68 har under

fjärde huvudtiteln för militärmusiken anvisats 15,4 milj. kr.

För spelåret 1965/66 redovisades 57 SOR-orkestrar. Dessa orkestrar,

som till övervägande del består av amatörmusiker, är anslutna till Sveriges orkesterföreningars

riksförbund. SOR är ett samarbetsorgan för sådana orkesterföreningar

och musiksällskap, som vid regelbundet återkommande offentliga konserter framför

orkestermusik. Två av SOR-orkestrarna intar en särställning, nämligen de i Västerås

och Örebro. Med stöd av kommunala och statliga bidrag har man i dessa städer

kunnat anställa ett antal musiker för orkesterverksamheten, och man kan härigenom

erbjuda konsertpubliken både en mer kvalificerad repertoar och fler konserter per

spelår. I övrigt medverkar amatörmusiker i SOR-orkestrarna. Värdefulla insatser

görs ofta av militärmusikema. Statsbidrag utgår till de mindre orkestrarna i form

av bidrag per konsert. För budgetåret 1967/68 har statsbidrag anvisats med sammanlagt

150 000 kr. till verksamheten och med 100 000 kr. som ett engångsbidrag

av särskilda lotterimedel för inköp av instrument, musikmateriel in. m. Vidare har

föreskrivits att orkestrarna bör beakta möjligheten att bedriva verksamheten vid

orkesterföreningarna i studiecirkelform. Till orkestrarna i Örebro och Västerås

utgår större bidrag än till andra SOR-orkestrar, för budgetåret 1967/68 230 000

kr. resp. 115 000 kr.

2.1.2 Försöksverksamheten

Försöksverksamheten med rikskonserter började hösten 1963. Försöken koncentrerades

i huvudsak till Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands och Norrbottens län.

Vid det centrala kansliet ombesörjdes första verksamhetsåret såväl

programmerings- och tuméläggningsarbetet av tre producenter, en för kvällskonserter,

en för skolkonserter och en för Musik för ungdom (Mfu)-konserter.

I skolproducentens arbetsuppgifter ingick bl. a. att av experter beställa studiematerial

för lärare samt att tillställa pressen notiser och bildmaterial rörande turnéerna.

I hans arbete ingick vidare att engagera artister och att lägga upp turnéer.

Producenten av kvällskonserter hade ett liknande arbetsprogram.

Under budgetåret 1964/65 utvidgades det centrala kansliet. En studiesektion

övertog från producenterna ansvaret för framställning av studiematerial till såväl

skolkonsertema som kvällskonserterna. Samtidigt inrättades en informationssektion.

Med stöd av vunna erfarenheter företogs inför budgetåret 1965/66 en ytterligare

funktionsuppdelning och specialisering inom det centrala kansliet.

Våren 1963 tillkom s. k. länsko mmittéer med uppgift att inom resp.

län organisera lokala mottagar- eller arrangörsinstanser, förmedla programsynpunkter,

utverka bistånd från landsting och kommuner m. m.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1968

I Malmöhus län tillsattes en länskommitté med företrädare för olika intressenter

på musikområdet. Hösten 1965 anställde det för de båda skånelänen gemensamma

bildningsförbundet en bildningskonsulent, som övertog den verkställande uppgiften.

I Jönköpings län uppdrogs åt bildningsförbundets musikutskott att med viss

förstärkning representera försöksverksamheten inom länet. Under år 1964 tillsatte

bildningsförbundet en särskild funktionär, som tillsammans med bildningskonsulenten

skulle ägna sig åt den nya verksamheten. Också i Östergötlands län

överlämnades den verkställande funktionen åt bildningsförbundets musikutskott

och en deltidsanställd funktionär. Bildningsförbundet fick också i Norrbottens län

svara för de regionala åtagandena i samband med försöksverksamheten, och ett

musikutskott tillsattes inom förbundet.

Försöksverksamheten knöts sålunda redan från början till länsbildningsförbunden

i de fyra försökslänen. I verksamheten deltog därjämte representanter för det

regionala och lokala musiklivet. Länskommittéerna har varje år vid flera tillfällen

varit samlade till det centrala kansliet i Stockholm för gemensamma överläggningar

och information.

Organisationen på det lokala planet har under försökstiden inte erhållit någon

enhetlig form och någon sådan har inte heller eftersträvats. Kulturnämnder, musiknämnder

eller liknande kommunala institutioner har i allmänhet lokalt svarat

för rikskonserterna. Studieförbund, kammarmusikföreningar, orkesterföreningar

och kommunala musikskolor har också fungerat som lokala instanser, liksom i en

del fall även företagsledningar och fackföreningar.

Den centrala försöksledningen har genomfört verksamheten med huvudvikten

lagd på skolkonserter. Skolkonsertverksamheten har till syfte att ge barn

och ungdom i skolmiljö musikaliska upplevelser i form av konserter, som lämpar

sig för varje åldersstadium. Skolkonserterna avses vara ett komplement till musikundervisningen

i skolan. Varje konsert förbereds med ett pedagogiskt material

och inom klassen diskuterar man intrycken även efter konserten. Själva konserten

innehåller inga andra pedagogiska moment än de upplysningar som lämnas

av den gästande musikern eller ensemblen.

Skolkommunerna erbjuds att beställa en serie om tre konserter per stadium och

läsår. En kommun med fullt utbyggd grundskola och gymnasium beställer i regel

fyra serier, dvs. tolv konserter. Kommunen har också möjlighet att med hänsyn till

barnantalet ge repris på varje konsert.

Som en utbyggnad av skolkonserterna inom grundskolan har man i Malmöhus

län, i samarbete med förskoleseminariet i Malmö, gjort ett särskilt försök med

konserter för förskolebarn. I vissa fall har också folkhögskolor och yrkesskolor tillgodogjort

sig skolkonserterna. Från och med vårterminen 1966 genomförs samtliga

program först inom Stockholms grundskolor med syfte att kontrollera konserternas

musikaliska kvalitet och allmänna lämplighet. Ett komplement till skolkonsertverksamheten

är de regionala skolradioprogram, som sänds fyra veckor före

konsertturnéernas början.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Det totala antalet skolkonserter utgjorde läsåret 1966/67 1 379 och är för läsåret

1967/68 beräknat till 1 750. Man har i första hand tillgodosett barnen på lågoch

mellanstadierna, medan högstadiet fått stå tillbaka. Gymnasiet har utgjort det

minst omfattande verksamhetsområdet.

Omfattningen av skolkonsertverksamheten framgår närmare av följande tabell.

Skolkonserter läsåret 1966/67

Län Antal konserter för

låg- mellan- hög- Summa

stadiet stadiet stadiet gymnasiet konserter

Malmöhus .......... 48 26 11 7 92

Jönköpings ......... 168 246 111 42 567

Östergötlands ........ 90 114 99 15 318

Norrbottens ......... 114 120 132 36 402

Summa 420 506 353 100 1 379

Under läsåret 1967/68 har skolkonsertverksamheten i Jönköpings län nått till

alla kommuner utom en. I Östergötlands län har verksamhet ännu inte upptagits

i femton kommuner och i Norrbottens län saknas verksamhet i fem kommuner. I

Malmöhus län slutligen har skolkonsertverksamhet hittills endast upptagits i 20 av

länets 72 kommuner.

Under våren 1964 ordnades 82 kvällskonserter inom ramen för 12

olika produktioner. I programmen förekom bl. a. musik av stråkkvartett, romanser,

gitarrmusik, kammarmusik från barocken, pianomusik etc. De flesta av dessa konserter

ägde rum på mindre orter utan organiserat konsertliv. Ett samarbete inleddes

redan under den första säsongen mellan försöksverksamheten och vissa etablerade

kammarmusikföreningar, t. ex. föreningar inom Västsvenska och Norrländska kammarmusikringarna.

Säsongen 1964/65 fortsatte denna verksamhet. Regionala symfonikonserter

genomfördes dessutom inom Östergötlands län i samarbete med

Norrköpings orkesterförening. Vidare gjordes ett försök denna säsong att inom

varje län presentera en större kammarmusikproduktion i samarbete med Stockholms

konsertförening och Stockholms filharmoniska orkester. Musiker ur sistnämnda

orkester bildade fyra kammarmusikensembler, som var och en presenterade

ett större kammarmusikverk. En turné genomfördes också i samarbete med

föreningen Fylkingen. Konserterna upptog bl. a. elektrofonisk musik och konsertturnén

utsträcktes till Helsingfors, Köpenhamn och Oslo.

Under säsongen 1965/66 anordnades abonnemangsserier och s. k. interna konserter,

dvs. konserter inom företag, institutioner och föreningar. Inom några kommuner

i Jönköpings län ordnades abonnemangsserier, omfattande såväl konserter

av ortens egna krafter som rikskonserter av gästande artister. På många orter har

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

11

skolkonserterna upprepats under kvällstid som föräldrakonserter. Under denna säsong

gavs även konserter i samarbete med Frikyrkliga studieförbundet och ABF.

I Norrbottens län ordnades ett antal konserter i biblioteksmiljö med särskild inriktning

på orternas bibliotekskunder. Dessa konserttyper har senare vidareutvecklats.

I programsättningen för kvällskonserterna har man sökt bevaka den svenska

musikens intressen samt informera om den nutida musiken. En stor del av 1900- talets musik har infogats i repertoaren och information om den nyaste tonkonsten

ges fortlöpande. Ur programmet för säsongen 1967/68 kan nämnas »Musikens

mångfald», en konsertserie med grupper av artister, som valts så att de kan framföra

en varierad repertoar. Musikveckorna i Östersund (Expo norr) kan också

nämnas som exempel på nya presentationsformer. Stockholms filharmoniska orkester

har vid dessa tillfällen framträtt i en flyghangar. För bibliotek och studieförbund

har försök gjorts med sammanställningar av olika konstarter till ett gemensamt

programutbud. Lyrisk-musikaliska program förekommer allt oftare. Beställningar

av nya kompositioner till utställningar har också förekommit.

Organisationen Musik för ungdom(Mfu), som tidigare varit anknuten

till Musikfrämjandet, hade bedrivit viss konsertverksamhet främst i Kopparbergs,

Jämtlands och Värmlands län samt i Malmö och Göteborg. Denna verksamhet har

bestått dels av konserter som getts av elever vid musikhögskolan, dels av konserter

med unga utländska musiker som förmedlats av den internationella sammanslutningen

Jeunesses Musicales (JM). Dessa konserter har nu inordnats i rikskonsertverksamheten.

Fr. o. m. säsongen 1964/65 har försöksledningen anordnat juryprov

för unga musiker, som önskat genomföra en turné av debutkaraktär.

Musik för ungdom-verksamheten riktar sig speciellt till ungdomar i åldern 15—

25 år. Försöksledningen har anställt en musikdirektör inom skolsektorn för att planera

och genomföra speciella Mfu-aktiviteter. Strävan har varit att anknyta den

svenska ungdomsverksamheten till den internationella federationen Jeunesses Musicales.

Kvälls- och ungdomskonserternas omfattning säsongen 1966/67 framgår av följande

tabell.

Kvälls- och ungdomskonserter säsongen 1966/67

Konsertgivare

Solister/Duo/Trio ........................

Körer ..................................

Ensembler ..............................

Orkestrar ...............................

Kyndelkvartetten .........................

Övriga (Expo norr, Värmlands festspel m. m.) . .

Antal

konserter

156

6

48

31

61

41

Summa 343

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Under arbetsåret 1965/66 fick planeringsarbetet för riksko nserterna

en mera enhetlig uppläggning. Arbetsfördelningen mellan det centrala

kansliet och länskommittéerna tog en fastare form. Det centrala kansliet svarade

i samarbete med de regionala instanserna för budgetering och programmering,

medan länskommittéerna övertog de distribuerande uppgifterna, beställningsarbetet

och samordningen med utbud i fråga om bl. a. teater- och utställningsverksamhet.

Inventeringen av artisttillgången utfördes inom det centrala kansliet.

Utredningen lämnar en redogörelse för hur planeringen för säsongen 1967/68

gått till. Därav framgår att förberedelserna för kvällskonserterna inleddes inom

det centrala kansliet redan i december 1965. Kvällskonsertavdelningens diskussioner

på fältet kring programidéerna säsongen 1967/68 inleddes i april 1966, samtidigt

som försöksverksamhetens budgetram var klar i stora drag. I maj 1966 orienterades

länsombuden och en principöverenskommelse träffades om utläggning och

genomförande. Turnéavdelningens artistanskaffning, säljning och utläggning beräknades

enligt planen vara avslutad i februari/mars 1967. Generalprogrammet utgavs

den 1 juni 1967 och den planerade verksamheten var sedan klar att börja.

För skolkonserternas del lämnades i januari 1966 en första orientering till skoldistrikten

om programserierna läsåret 1967/68. Programförslagen behandlades på

det centrala planet och de regionala skolinstanserna orienterades fram till april

1966. Då förelåg en budgetram och en generalplan utarbetades till mitten av maj.

Därefter skedde skolkonsertavdelningens utbud till skoldistrikten och program

utformades. Turnéavdelningen tog enligt planen i december 1966 kontakt med artister

och ensembler och våren 1967 med länsskolnämnder och skolstyrelser för utläggning

av de lokala turnéerna.

I syfte att komplettera det pedagogiska materialet för rikskonsertverksamheten

inleddes under säsongen 1965/66 en samverkan mellan regional skolradio och

försöksledningen. Samarbetet med regionalradion har lett till en

form av regional radioskola. Detta samarbete har kunnat etableras i många olika

former genom en kombination av separata regionala radioprogram eller serier av

radioprogram, tryckt informations- och studiematerial samt konserter.

Under hösten 1965 producerade rikskonserter fyra långspelande grammofonskivor

och under hösten 1966 utkom ytterligare fyra Lp-skivor. Fram till

hösten 1966 tillhandahölls grammofonskivorna till ett pris av 15 kr. i samband

med konserter och vid rekvisition från försöksverksamhetens kansli. Skivorna har

även sålts i den reguljära grammofonhandeln fr. o. m. december 1966. För skolkonsertverksamheten

har några skivor med huvudsakligen etnografiskt material

producerats. Under 1967/68 har dessutom ett samarbete inletts med den amerikanska

firman RCA för inspelning av svensk tonkonst. Distributionen inom Sverige

sker bl. a. genom försöksverksamheten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

13

Konsertbyråutredningen förordade i sitt första betänkande vissa principer för

finansiering av den planerade konsertverksamheten. Utredningens förslag

till kostnadernas fördelning godtogs av statsmakterna och blev vägledande för försöksverksamheten.

Enligt huvudprinciperna i förslaget har de centrala kostnaderna

bestritts av statliga medel liksom kostnaderna för tonkonstnärernas resor och traktamenten.

Honorarkostnadema till medverkande tonkonstnärer har fördelats mellan

lokal arrangör och staten. Därvid har staten betalat hälften av honoraren vid

skol- och ungdomskonserter samt en fjärdedel vid kvällskonserter.

De av Kungl. Maj:t anvisade anslagen till försöksverksamheten uppgår för de

olika budgetåren till följande belopp.

Budgetår

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

Anslag kr.

610 000

1 585 000

2 712 400

3 015 000

4 075 000

2.1.3 Sociologisk undersökning

Konsertbyråutredningen har låtit genomföra en brett upplagd sociologisk undersökning

rörande intresset för musik. Metoder och resultat av denna undersökning

redovisas i utredningens slutbetänkande i bilagan »Musikvanor i Sverige». Musikvaneundersökningen

har förberetts vid sociologiska institutionen i Uppsala i samråd

med försöksverksamhetens ledning. Statistiska centralbyråns utredningsinstitut

har utfört själva datasamlandet. Undersökningen har genomförts i två etapper.

Den första etappen omfattade en postenkät riktad till ett representativt urval av

svenska folket mellan 16 och 70 år. Antalet intervjuade var ca 2 800 personer. I

denna etapp undersöktes bl. a. attityderna till olika musikformer. I den andra

etappen intervjuades vid personliga besök 600 av de tidigare tillfrågade. Man inriktade

sig därvid framför allt på att närmare behandla de personer som uttryckt

intresse för klassisk musik och för jazz. Särskilt uppmärksammades individens

musikaliska utveckling.

I redogörelsen för undersökningarna framhålls inledningsvis att musikvanor kan

betraktas som ett slags sociala vanor. Musikvanor är inte bara faktiskt handlande

av typen gå på konsert, spela fiol eller spela grammofonskivor, utan däri innefattas

även den uppsättning av värderingar som en individ har av olika slag av

musik, hans sätt att uppfatta och beskriva ett musikstycke, de känslor han upplever

och ger uttryck för och hans åsikter om hur man bör bete sig i en musiksituation.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Vid resultatredovisningen av musikvaneundersökningen ägnas det första partiet

åt de musikaliska attityderna, närmare bestämt svenska folkets inställning till olika

slag av musik. Postenkätens första fråga gällde inställningen till elva slag av musik.

I övrigt har undersökts, hur värderingen av olika musikslag skiftar inom olika

grupper i samhället med hänsyn tagen till bl. a. kön, ålder, yrke, utbildning och bosättning.

Bl. a. görs en »rangordning», som anger vilket intresse olika slag av musik

tilldrar sig bland olika befolkningsgrupper.

I ett senare avsnitt av undersökningen berörs den del av de musikaliska aktiviteterna

som kan benämnas musikkonsumtion. De frågor i enkätformuläret som berör

musikkonsumiionen har koncentrerats till musiklyssnande och musikutövande.

Musikskapandet och distributionen av musik har inte behandlats i undersökningen.

I de nämnda delarna av den sociologiska undersökningen belyses sålunda musikvärderingarna

och musikkonsumtionen var för sig. I ett tredje avsnitt av undersökningen

kopplas dessa båda aspekter på musikvanorna ihop för en studie av det sätt

på vilket de är relaterade till varandra.

Beträffande den närmare uppläggningen av undersökningarna och resultatet av

dem torde i detta sammanhang få hänvisas till betänkandet (SOU 1967: 9 bilagan).

Det material som presenteras i »Musikvanor i Sverige» är helt och hållet ett resultat

av musikvaneundersökningens postenkät. Materialet belyser endast de faktiska

förhållandena beträffande musikvanorna i landet som helhet och i olika skikt

av befolkningen. Mera ingående analyser, vilka syftar till att förklara det existerande

läget med avseende på musikaliska attityder och musikaliska aktiviteter, genomförs

vid sociologiska institutionen i Uppsala. Tillsammans med resultaten av intervjuundersökningarna

kommer de efter hand att publiceras i form av avhandlingar

och rapporter.

2.2 Konsertbyråutredningen

2.2.1 Kulturpolitik bakgrund

I ett särskilt avsnitt av betänkandet redovisar konsertbyråutredningen sin syn på

de kulturpolitiska motiveringarna för förslaget rörande rikskonserter.

Konsertbyråutredningen erinrar därvid inledningsvis om vissa av de synpunkter

på musikens betydelse som framförts av 1947 års musikutredning. Nämnda utredning

framhöll bl. a. att den kulturella demokratiseringen och den ökade fritiden

medfört att stora medborgargrupper nu kommit i åtnjutande av kulturella värden

som tidigare varit förbehållna ett fåtal. Detta innebar för musiklivets vidkommande

att omfattningen av och därmed omkostnaderna för den musikkulturella verksamheten

måste stiga. Musikutredningen framhöll vidare att musiken har en samlande

kraft. Genom sin förmåga att sammanföra människor både till gemensamt utövande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

15

och till lyssnande kan musiken fylla ett behov som från samhällelig synpunkt är

utomordentligt värdefullt. Musikutredningen betonade vidare att musiken som

konstform har ett eget berättigande och att den ej kräver särskilda motiveringar

vare sig för sin existens eller för ett kultursamhälles förpliktande stöd.

Konsertbyråutredningen erinrar för sin del om att i Sverige har f. n. två

tredjedelar av den vuxna befolkningen endast folkskola som grundutbildning. Denna

situation kommer emellertid att snabbt förändras. Införandet av den obligatoriska

nioåriga grundskolan med dess påbyggnader av gymnasiala skolor vidgar

snabbt kretsen av medborgare med en bättre och gedignare utbildning. Redan förtrogenheten

med ett eller flera främmande språk och en mer omfattande undervisning

i ämnen, som förutsätter förmåga till abstrakta resonemang och nyansering

i omdömen och värderingar, skapar enligt konsertbyråutredningens uppfattning

förutsättningar för ett vidare intresse för kulturyttringar. Detta vidgar referensramarna

på kulturområdet och minskar klyftorna i kulturellt hänseende mellan olika

individer.

I fortsättningen framhåller utredningen att det ännu inte finns en sådan marknadsstruktur

att konstutövaren-kulturskaparen har en garanti för att han verkligen

når ut till en mottaglig publik med sitt verk. Det bör vara ett mål för samhällets

åtgärder att åstadkomma en sådan kontakt. Ett studium av produktions-, distributions-

och konsumtionsleden visar enligt utredningens uppfattning att det på snart

sagt alla kulturområden finns påtagliga hinder för en fri kommunikation.

För musikens vidkommande innebär kulturpolitiska stödåtgärder i produktionsledet

att tonsättare och tonkonstnärer måste ges tryggade arbetsförhållanden. I distributionsledet

innebär de i princip att musiken skall föras ut till så många platser

som möjligt där det finns tekniska och organisatoriska förutsättningar för att framföra

musik. I konsumtionsledet slutligen innebär de att alla som är mottagliga för

musikens budskap också skall beredas möjlighet att få ta del av det. Konsertbyråutredningen

anser att den distributionsapparat som nu står till förfogande, främst

i form av orkesterföreningar, SOR-orkestrar och kammarmusikföreningar, är otillräcklig

i förhållande till de krav som bör ställas. Orkestrarna och kammarmusikföreningarna

kan endast i ringa omfattning bereda tonsättare och tonkonstnärer

en ekonomiskt betryggande ersättning för att de tar deras tjänster i anspråk.

Men kulturpolitiska insatser i produktionsledet förutsätter enligt utredningens

uppfattning att distributionsledet ägnas stor uppmärksamhet och särskilda omsorger.

Denna sektor av musiklivet företer stora organisatoriska svagheter. De professionella

orkestrarna är få till antalet och den komplettering de kan få genom

SOR-orkestrarna bedöms som otillräcklig. Kammarmusikföreningama slutligen

har för liten räckvidd och för små resurser.

Konsertbyråutredningen anser att av de statsunderstödda symfoniorkestrarna är

endast den i Stockholm fullt utrustad för den stora orkesterrepertoaren. Orkestrarna

i Göteborg och Malmö svarar inte fullt mot de krav, som kan ställas i sådana

sammanhang. För malmöorkesterns vidkommande tillkommer den krävande dubbeltjänstgöringen

hos stadsteatern. De återstående tre orkestrarna — i Hälsingborg,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Norrköping och Gävle — anser utredningen i än mindre utsträckning motsvara

dessa krav, då de är underbemannade. Den egentliga orkesterverksamheten är koncentrerad

till några få städer och större delen av landet lämnas utan tillgång till

musik av detta slag. Den ersättning som kan erbjudas av de mindre SOR-orkestrarna

— bestående av amatörer och tillfälligt anlitade yrkesmusiker — anser utredningen

endast i begränsad omfattning fylla rimliga anspråk på musikaliska prestationer.

Konsertbyråutredningen framhåller att inga nya statliga kulturpolitiska insatser

gjorts på orkesterområdet under en lång följd av år. Utredningen konstaterar att

konsekvensen av detta stillestånd i utvecklingen är att det sedan länge råder en

markerad ojämnhet i utbudet av orkestermusik och konsertverksamhet över huvud

taget mellan olika landsdelar och regioner. Hur den fortsatta utvecklingen skall gestaltas

och vilka resurser inom det svenska musiklivet, som skall tas i anspråk,

berör i hög grad rikskonsertverksamhetens inriktning och utformning.

I fråga om möjligheten att låta grammofonskivan och radio-TV utgöra lösning

av kommunikationsproblemet framhåller utredningen att den visserligen tillmäter

dessa distributionsmedia en mycket stor vikt men inte kan uppfatta dem som en

lösning av problemet. De anses vara ovärderliga som hjälpmedel, men huvudvikten

i all konsertverksamhet ligger enligt utredningens mening i den personliga kontakten

med tonkonstnärer och ensembler av musiker.

Beträffande de kulturpolitiska insatser, som bör göras i konsumtionsledet framhåller

utredningen att åtgärderna bör skapa en stimulans för att gå på konserter,

att köpa grammofonskivor och att i övrigt uppfatta musiken som en självklar beståndsdel

i de personliga kulturupplevelserna. De kulturella inslagen i skolundervisningen

på alla stadier är viktigast. Skolkonsertverksamheten skall härvid bredda

den information som i övrigt kan ges i undervisningen. Folkbildningsorganisationerna

har vidare en viktig uppgift i form av åtgärder för att bygga på skolans undervisning.

Konsertbyråutredningen betonar att de kulturpolitiska åtgärderna också betingas

av ett rättvisekrav. På de sociala, ekonomiska och allmänt materiella planen har

utjämning skett mellan olika folkgrupper i samhället. Detta är däremot inte fallet

beträffande de kulturella värdena och företeelserna. De utnyttjas i betydligt mindre

utsträckning av arbetare och jordbrukare än av tjänstemän och företagare. Utredningen

anser att detta kan bero på att det i vissa grupper finns en känsla av socialt

betingat främlingskap inför opera- och konsertbesök.

2.2.2 Bedömning av försöksverksamheten

Konsertbyråutredningen framhåller bl. a. att det legat i försöksverksamhetens

natur att olika initialsvårigheter skulle komma till uttryck. Dessa kan ha berott på

bristfälliga kommunikationer på idéplanet eller ofullkomliga instruktioner i praktiska

frågor. Nya administrativa rutiner har vidare behövt utvecklas.

De fyra försökslänen har visat sig ha olika attityder gentemot försöksverksam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

heten. Konsertutbud, turnéläggning, information och liknande åtgärder har därför

behövt följa delvis olika rutiner. När försöksverksamheten började i de områden,

där ett redan tidigare organiserat musikliv fanns etablerat accentuerades dessa

problem, då man på dessa orter kunde få uppfattningen att de egna musikinstitutionerna

skulle ställas på avskrivning, därför att en ny organisationsform för musikutbudet

skapats.

Beträffande erfarenheterna från kansliets verksamhet framhåller utredningen

bl. a. att olika arbetsmetoder använts då det gällt att ge information om

verksamheten till pressen. De metoder som prövats har inte varit tillfredsställande.

En presskommissarie med sådana uppgifter hade behövts.

Under arbetsåret 1965/66 tilldelades varje försökslän en producent. Avsikten

härmed har varit att lämna denne producent tillfälle att sätta sig in i länets speciella

problematik, förstå dess behov och på ett riktigt sätt tillmötesgå önskemål av olika

slag. Erfarenheterna har enligt utredningens uppfattning visat att denna åtgärd har

varit riktig.

Samma arbetsår lades grunden för det fortlöpande programplaneringsarbetet genom

nätverksplaner. Trots vissa negativa erfarenheter bl. a. då det gällt att hålla

olika tidsgränser anser utredningen att införandet av dessa långtidsplaner kan betraktas

som gynnsamt för en god arbetsrutin. En av fördelarna med denna typ av

planering är att den säkerställer de regionala och lokala intressenternas möjligheter

att påverka programpolitiken.

Under försökstiden har producenternas arbete försvårats av att kansliet inte

haft tillräckligt med tekniska hjälpmedel. Sålunda saknas centrala register med

uppgifter om tonsättarverk, opusnummer, satsbeteckningar etc., liksom även bildarkiv

och klichéförråd.

Det regionala arbetet har i samtliga fyra försökslän knutits till länsbildningsförbunden.

Utredningen framhåller att resultatet av arbetet inom de fyra

länskommittéerna ter sig mycket olika. I Jönköpings län hade organisationen redan

från början stabiliserats genom att den särskilde musikkonsulenten kunnat arbeta

på ett effektivt sätt.

Utredningen uttalar vidare bl. a. följande rörande erfarenheterna från detta län.

Musikkonsulenten har gjort personliga besök hos lokalarrangörer och rektorer.

Han har ordnat ett stort antal sammanträden med samtliga lokalarrangörer inom

länet, med länsskolnämnden, med representanter för näringslivet, företrädare för de

politiska partierna och representanter för länets övriga kulturella verksamhet. Resultatet

av arbetet i detta län har blivit dels ett synnerligen högt antal konserter,

som stegrats för varje verksamhetsår, dels en mycket differentierad konsertverksamhet

med såväl traditionella som hittills oprövade former av konserterande. Här

synes en situation växa fram, där man på ett demokratiskt sätt åstadkommit en

musikalisk medvetenhet hos ett stort antal olika konsumentgrupper och där man

redan ställer höga musikaliska krav på det centrala programutbudet. Bildningsförbundet

i Jönköpings län fungerar som en allmänt anlitad clearingscentral för det

totala kulturutbudet inom länet. Bildningsförbundet svarar sålunda också för teall—

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

terverksamheten inom länet och för en stor del av utställningsverksamheten. Samarbetet

med länsskolnämnden är också väl etablerat.

Utredningen framhåller att förhållandena i Norrbottens län är väsentligt annorlunda.

Man har i detta län rest starka krav på en vittgående delegering av arbetsuppgifterna

på länsorganet. Bildningsförbundet önskar svara för beställning och

utläggning av såväl kvällskonserter som skolkonserter. Man understryker vikten av

att kansliet i Stockholm direkt skall underordna sig det regionala kulturlivets behov,

sådana de formulerats av länsbildningsförbundet.

I Malmöhus län har svårigheter uppkommit på grund av att det regionala arbetet

kunnat normaliseras först under hösten 1965, då en för båda skånelänen gemensam

bildningskonsulent tillsattes.

Ledningarna för de båda statsunderstödda symfoniorkestrarna i Malmöhus län

har gått med på att de båda orkestrarna och enskilda musiker i desamma skall

medverka i försöksverksamheten. Länsskolnämnden i Malmöhus län har länge ställt

sig avvaktande till rikskonserttanken. Den viktigaste kritiken mot uppläggningen

av skolkonserterna har här varit, att rektorerna önskat att redan vid beställningen

av skolkonserterna få närmare uppgifter om programmens innehåll och om engagerade

artister. Då detta önskemål så småningom kunnat tillgodoses i ökad utsträckning,

har också intresset för skolkonserterna normaliserats.

I Östergötlands län har någon bildningskonsulent inte funnits. Enligt utredningens

uppfattning är orsaken härtill att man i länet inte varit helt övertygad om fördelen

med en centralt verkande bildningskonsulent. Sedan hösten 1965 har dock ett

länsombud på deltid ställts till den regionala verksamhetens förfogande, vilket förbättrat

situationen. En positiv förändring har vidare varit att Norrköpings orkesterförening

fått en särskild representant i länskommittén.

Konsertbyråutredningen framhåller att försöksledningen undvikit att söka påtvinga

länskommittéerna någon enhetlig arbetsform dels med tanke på att verksamheten

har en experimentell utformning, dels för att undvika att länskommittéerna

skulle få en känsla av central dirigering. Under en länskonferens i Stockholm

i maj 1966 framställdes emellertid från länskommittéernas sida önskemål om

närmare anvisningar rörande kommittéernas arbete.

I sin bedömning av mottagandet av artister och program

framhåller konsertbyråutredningen bl. a. följande.

Försöksverksamheten med rikskonserter har många gånger ställt de uppträdande

artisterna inför oväntade och svårlösta uppgifter. De flesta av dem har utbildats

för en konsertgivning av traditionell art, där publikkontakter har ansetts föreligga

som en självklar förutsättning och där artistens medel att nå kontakt med publiken

enbart har bestått av ett kvalificerat konstnärsskap. Åtskilliga konserter har givits

för en publik som saknat erfarenheter av den traditionella konsertformen. I sådana

fall har ibland konserten endast bekräftat den otränade lyssnarens uppfattning att

konserter är »tråkiga», att de inte »passar honom» och att klassisk musik bara är

något som är avsett för en utvald skara. Musikerna har ofta återvänt från sådana

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

19

turnéer, som ofta innehållit kammarmusikaliska verk, med en känsla av att den

nya verksamhetens strävan att nå nya publikgrupper är överambitiös och missriktad.

Av givna skäl spelar i detta fall programvalet en stor roll. Ett traditionellt uppbyggt

program kan både genom sin längd och genom den passiva lyssnarsituationen

verka tröttande på en otränad lyssnare. Denna i och för sig negativa situation kan

ibland vändas till något positivt, särskilt då artisterna förmår att med sin personlighet

fängsla sitt auditorium.

Utredningen anser att det är svårt att utan närmare undersökningar uttala sig om

hur publikkontakterna har förbättrats under försökstiden. Den anser bl. a. att de

s. k. interna konserterna gett värdefull information om hur den framtida programverksamheten

skall läggas upp. Tonkonstnärernas intresse för att komma till rätta

med problemet har ökat. Förståelsen för att försöksverksamheten innebär en förändrad,

aktiv attityd gentemot publiken har blivit större. Man har sökt nå kontakt

med publiken inte uteslutande med konsertprogrammet utan också genom kommentarer,

samtal och diskussioner som ett komplement till musikframträdandet.

De angivna erfarenheterna gäller främst solistkonserter och kammarmusikaftnar.

Symfonikonserter av stort format har genomgående slagit an på ett helt annat sätt.

Om anledningen härtill uttalar utredningen att en stor orkester påverkar även en

otränad lyssnarskara mycket starkt.

Utredningen framhåller att man ännu inte kunnat utläsa några hållbara synpunkter

på programmetodiken genom att studera publikanslutningen. En sakta stigande

tendens kan emellertid spåras i samtliga försökslän. Kraftigast markerad är tendensen

på vissa orter i Jönköpings län. Orsaken härtill anser utredningen dels vara

en ökad insikt om att rikskonserterna finns, dels en ökad aktivitet från lokalarrangörernas

sida.

Utredningen anser det också svårt att med bestämdhet uttala sig om programvalet.

De lokala arrangörerna behöver en fortlöpande träning för att ta hand om artisterna

och informera dem om olika publikgruppers förväntningar. Även deras PRverksamhet

på lokalplanet är viktig.

2.2.3 Kommentarer till den sociologiska undersökningen

I sina kommentarer till den sociologiska undersökningen rörande musikvanorna

i Sverige konstaterar utredningen att man med stigande ålder hos de intervjuade

får fram en allt positivare inställning till äldre, traditionella musikformer och en

alltmer negativ inställning gentemot moderna, rytmiskt accentuerade musikformer.

Detta motsvaras av att man i lägre åldersgrupper möter en positivare inställning

till moderna musikformer och mindre intresse för äldre musikformer. Detta gäller

särskilt i fråga om de dansmusikaliska formerna.

Om man går från grupper med lägre till sådana med högre utbildning, ökar intresset

för de mera komplicerade musikformerna. Likaså visar det sig att grupper

med lägre utbildning har en i jämförelse med grupper med högre utbildning mer

positiv inställning till de mindre komplicerade, dansmusikaliska formerna, och en

mer negativ inställning till de mer komplicerade, konstmusikaliska formerna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Utredningen drar av de framlagda resultaten av den sociologiska undersökningen

följande slutsatser.

De faktorer som bestämmer individens musikaliska utveckling torde huvudsakligen

vara av fyra olika slag.

1. Varje individ genomgår olika åldersstadier, som vart och ett kan antas ha en

naturlig motsvarighet i vissa musiktyper. Den enkla ramsan fordrar ingen större

grad av mognad, vilket däremot de dansmusikaliska formerna och ännu mer den

klassiska musiken och andra mer komplicerade musikformer gör.

2. Varje individ växer upp i sin speciella miljö, som befrämjar smaken för vissa

musiktyper och kanske hindrar vissa andra att göra sig gällande. Byte av miljö kan

också medföra en förändring i musiksmaken.

3. Olika människor har olika anlag. Hos en del är den musikaliska känsligheten

större, hos vissa finns en utpräglad »musikalitet» och hos några få en fullt utbildad

specialbegåvning.

4. Högre utbildning tycks befrämja förståelsen för de mer komplicerade musikformerna.

Detta torde kunna återföras på det förhållandet att dessa musikformer

innehåller moment av abstrakt natur och att det därför fordras en speciell träning

för att komma fram till en riktig uppskattning av dem. Denna träning ligger framförallt

på det allmänkulturella området och innebär ett uppövande av sinnet för

nyanser och för suggestionen i en konstnärlig idé. Detta estetiska sinne finns kanske

latent i lika mån inom alla befolkningsgrupper, men dess utveckling befrämjas troligtvis

kraftigt både av en gynnsam miljö och av en högre utbildning.

I fortsättningen framhåller utredningen att den estetiska sidan av skolutbildningen

visserligen inte är så väl tillgodosedd som man kunde önska men att å andra

sidan just den allmänkulturella träningen i skolan också är av stor betydelse som

befrämjare av estetiska upplevelser. Mycket stora befolkningsgrupper har intresse

för de olika musikformerna. Till och med den minst populära musikformen, modem

klassisk musik, har en grupp på 19 % positivt inställda bland befolkningen,

dvs. ca en miljon människor i Sverige. Ett sådant latent intresse är dock inte

detsamma som aktivt intresse för konsertbesök.

Rikskonserterna kan enligt utredningens uppfattning medverka till att en gynnsam

musikalisk miljö utvecklas. Viktigt är därvid också att anknyta arrangemangen

till lokala och regionala organisationer av olika slag, så att konserterna framstår

som en samhällelig angelägenhet.

Skolkonserterna ger en särskild möjlighet att också knyta an till det musikintresse

som finns på olika åldersstadier. Utredningen betonar att det inte bara gäller

att skapa en gynnsam och åldersanpassad musikalisk miljö, utan också att på ett

tidigt stadium väcka intresse för en mångsidig repertoar, för goda konstnärliga prestationer

och för kulturell aktivitet.

2.2.4 Rikskonsertverksamhetens fortsatta utbyggnad

Innan utredningen går in på frågan om rikskonsertverksamhetens utformning och

framtida gestaltning summerar utredningen den allmänna kultur politiska

motiveringen för åtgärder av denna art på följande sätt. »De ekonomiska,

geografiska och sociala hinder som hitintills funnits för ett allmännare deltagande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

från allmänhetens sida i de kulturella aktiviteterna bör brytas, på samma sätt som

hindren för en ändamålsenlig och efter individernas förutsättningar tillpassad skolundervisning

har kunnat undanröjas genom grundskolan och dess påbyggnader.

Kulturvärdena är och måste vara en tillgång för alla medborgare. Det är samhällets

uppgift att underlätta för medborgarna att tillägna sig dessa värden så långt detta

är möjligt. Detta kräver en mängd olika insatser från samhällets sida, vilket

kommer att beröra såväl de organisatoriska förutsättningarna för redan befintliga

kulturinstitutioner som innehållet och inriktningen i den verksamhet de bedriver.»

Konsertbyråutredningen går i fortsättningen in på allmänhetens intress

e för en vidgad musikverksamhet. Utredningen framhåller att olika sociologiska

undersökningar som företagits under senare år bekräftar att olika befolkningsgrupper

uppvisar väsentligt olika attityder till musiken som konstart. I stor utsträckning

kan dessa skillnader hänföras till rådande olikheter i utbildningshänseende.

En kortvarig skolutbildning ger utslag i ett bristande eller obefintligt intresse

för musiken som konstart. Vanan att besöka konsertevenemang av olika slag

har i huvudsak utbildats och upprätthållits inom ett socialt, ekonomiskt och utbildningsmässigt

gynnat befolkningsskikt. Det fria och frivilliga studiearbetet visar

dock att det finns ett betydande intresse för musiken som manifesterar sig i ett hängivet

och uppoffrande amatörarbete. Mängden av körer och sångsällskap som verkar

i stora och små samhällen är också ett tecken på att musiken är en konstform,

som omfattas med intresse av stora befolkningsskikt.

Erfarenheterna av försöksverksamheten med rikskonserter anser utredningen ge

vid handen att det finns en påtaglig receptivitet för konstmusiken inom alla befolkningsgrupper

och på alla åldersstadier. Förutsättningen anses vara den att konserterna

skall komma till medborgarna på andra villkor än dem som man i allmänhet

föreställer sig uppställda i samband med de konserttillfällen som eljest förekommer.

Konsertbyråutredningen uttalar att målet för rikskonsertverksamheten

bör vara en utbyggnad till en landsomfattande, permanent verksamhet

av sådan omfattning att flertalet medborgare får möjlighet att ta del av på detta

sätt framförd musik. På grundval av den omfattning som skol- och kvällskonserterna

fått i försökslänen uppskattar utredningen storleken av konsertverksamheten i

ett fullt utbyggt system för skol-, kvälls- och ungdomskonserter till ca 20 000

konserttillfällen per år, varav 15 000 skolkonserter. En så kraftig ökning av konsertutbudet

förutsätter en gradvis företagen utbyggnad av rikskonsertverksamheten.

Konsertbyråutredningen anser att rikskonsertverksamheten bör byggas ut i tre

etapper parallellt med att resurser i fråga om orkestrar och ensembler kan ställas

till förfogande. I en jörsta etapp förutsätts följande regioner ingå, nämligen Norrbottens,

Jämtlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Östergötlands och Jönköpings län

samt Skåne. I den andra etappen skulle Västerbottens, Västernorrlands, Västmanlands,

Örebro och Kalmar län tillkomma. Den tredje etappen slutligen skulle omfatta

utbyggnad i återstående 13 regioner.

J fråga om utbyggnadstakten för rikskonsertverksamheten uttalar utredningen att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

det även med utökade utbildningsresurser inte blir möjligt att ens under 1970-talet

förverkliga den avsedda produktionsökningen. Det kommer således att dröja avsevärd

tid, innan skolkonserterna når ut till flertalet elever i skolorna och innan

kvälls- och ungdomskonserterna blir ett för flertalet medborgare tillgängligt kulturinslag.

Detta skulle enligt utredningens mening resultera i en från många synpunkter

föga önskvärd skillnad mellan de regioner, som nu har eller kanske snart får

en rikskonsertverksamhet, och de regioner som får vänta ännu ett decennium eller

mer, innan konsertverksamheten kan etableras.

Det dilemma som denna olikhet medför kan enligt utredningens mening inte lösas

genom att endast sprida ut konsertutbudet i form av punktinsatser över hela

landet. Sporadiskt förekommande skolkonserter skulle inte kunna förberedas med

det pedagogiskt utformade lärar- och elevmaterial som tillhandahålls i den reguljära

verksamheten. De resultat man vill ernå med skolkonserterna skulle enligt utredningens

uppfattning med stor sannolikhet utebli.

Utredningen finner det därför angeläget att föreslå åtgärder, som på ett bättre

sätt än hittills tar i anspråk förefintliga regionalt bosatta tonkonstnärers (ensemblers)

kapacitet och musikaliska kunnande och infogar dem i ett rikssammanhang.

Endast härigenom blir det nämligen enligt utredningens uppfattning möjligt att

snabbare utveckla rikskonsertverksamheten och samtidigt ge den en lokal och regional

förankring. De olika förslagen i detta syfte behandlas närmare i det följande.

Konsertbyråutredningen utgår ifrån att utformningen av den framtida

rikskonsertverksamheten skall bygga på de erfarenheter som gjorts under försökstiden.

Utredningen uttalar härom att den funnit att den erforderliga kontakten med

musiken som konstform lättast skapas genom konserter, som ges en speciell utformning

för olika deltagargrupper. För skolungdomen bör dessa konserter utgöras

av musikframträdanden under skoltid. Ett pedagogiskt utformat lärar- och elevmaterial

jämte regionalradioprogram skall ge bakgrund och sammanhang åt musikupplevelsen.

För ungdom i allmänhet skall särskilda konserter anordnas, där ungdomen

själv medverkar inom ramen för en riksomfattande Musik för ungdomverksamhet.

För den vuxna publiken skall kvällskonserter av olika slag anordnas.

Konserterna skall t. ex. kunna få formen av offentliga konserter av sedvanligt slag

eller vara slutna framträdanden av tonkonstnärer och ensembler i form av föreningskonserter

och föräldrakonserter. För dessa konsertformer erfordras ett studiematerial,

som kan utnyttjas gruppvis och enskilt. Utredningen betonar värdet av

att konsertverksamheten anknyts till det fria och frivilliga studiearbetet.

2.3 Yttranden

Genomgående markerar man i yttrandena över betänkandet sitt stöd för

den grundtanke som ligger bakom försöksverksamheten och konsertbyråutredningens

förslag. Samhället bör ta på sig ett ökat ansvar för att genom olika åt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

23

gärder förbättra musiklivets situation. En omfattande produktion och distribution

av konserter anses vara ett av de medel som bör kunna ge gynnsamma återverkningar

och förnyelse på många av musiklivets områden. Förslaget att lägga tyngdpunkten

på skolkonserter anses riktigt. För folkbildningsorganisationerna innebär

tillkomsten av en rikskonsertverksamhet att arbetsuppgifterna vidgas. I allmänhet

tillstyrks konsertbyråutredningens förslag om att nu permanenta försöksverksamheten

med rikskonserter och bygga ut den till en landsomfattande verksamhet. De

avvikande synpunkter som förs fram i remissmaterialet gäller i huvudsak organisatoriska

frågor. I flertalet övriga fall rör det sig om kompletteringar till förslaget

eller synpunkter på avvägningen av konsertverksamhetens omfattning och utbyggnad

mot behovet av andra åtgärder som kan leda till ökad musikförståelse. I många

remissyttranden förs önskemål fram, som är grundade på lokala särintressen.

Värderingen av försöksverksamheten i remissyttrandena

återspeglar de olika erfarenheterna i olika län. Den mest positiva bedömningen

kommer från Jönköpings och Malmöhus län, medan remissinstanserna i Östergötlands

och Norrbottens län i flera avseenden ställer sig kritiska till konsertverksamhetens

uppläggning.

Flera remissinstanser efterlyser en närmare analys av försöksresultaten för att

kunna bedöma försöksverksamhetens värde och utformningen av en permanentad

rikskonsertverksamhet. Försöksverksamhetens geografiska begränsning och den relativt

korta försökstiden gör det enligt flera uttalanden svårt att dra några definitiva

slutsatser beträffande värdet av verksamheten och utbyggnadstakten. Den fortsatta

verksamheten bör därför enligt denna mening behålla en viss karaktär av försöksverksamhet.

Några remissinstanser förordar att försöksverksamheten får fortsätta

ytterligare någon tid och utsträckas till flera regioner.

Av remissyttrandena från Jönköpings län framgår att både länsstyrelsen, landstinget,

bildningsförbundet samt skolstyrelserna i Jönköping och Huskvarna anser

att de många nya konserttillfällena fyllt en svår brist i landsortens musikliv, förnyat

repertoaren och positivt ändrat publikens attityd till tonkonsten. Särskilt

stort intresse har knutits till de speciella arrangemangen med stor orkester. Föreningskonserterna

anses vara ett viktigt inslag som bör utvidgas. Skolkonserterna —•

särskilt under det senaste försöksåret — bedöms mycket positivt.

Från Malmöhus län delas denna positiva syn av i första hand Malmö stad

samt rikskonserters länsombud. Ars Nova, förening för nutida musik och Salomon

Smiths kammarmusikförening, båda i Malmö, har olika uppfattningar om erfarenheterna

av försöksverksamheten. Enligt Ars Nova har rikskonserterna inneburit

en värdefull stimulans i föreningens lokala verksamhet. Kammarmusikföreningen

ifrågasätter på grundval av erfarenheterna från försökstiden själva systemet med

en central planläggning av en rikskonsertverksamhet för hela landet. Apparaten

blir alldeles för tungrodd och kvaliteten kan äventyras. Malmö musikkonservatorium

och Malmö konserthusstiftelse anser det mycket svårt att bilda sig en uppfattning

om hur verksamheten mottagits med stöd av det redovisade materialet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Det hade därför varit lämpligt att försöksverksamheten fortsatt under några år till

och utsträckts till att omfatta ytterligare några försökslän.

I Östergötlands län är remissopinionen mycket enhetlig. Östergötlands hildningsjörbund

och Norrköpings orkesterförening anser att de olika direktiv som gällt för

försöksverksamheten inte följts under försökstiden. Undersökningar beträffande

publikanslutningen till olika typer av konserter är inte gjorda och publiksiffrorna

ofullständigt redovisade. Den musikbildande effekten av konsertverksamheten är

inte belyst. Organisationsplanen har byggts upp efter samma mall i samtliga försökslän.

Detta har lett till stora svårigheter på det administrativa och praktiska planet

och hindrat ett rationellt utnyttjande av länets egna resurser. Norrköpings orkesterförening

har sedan några år tillbaka egen skolkonsertverksamhet även ute i

länet, vilket inte nämnts av utredningen. Enligt orkesterföreningens yttrande har

orkestern endast i begränsad utsträckning tagits i anspråk inom försöksverksamhetens

ram. På kammarmusiksidan anser föreningen att orkesterns egna musiker och

särskilda ensembler engagerats i påfallande liten utsträckning. Förslaget att permanenta

verksamheten på det sätt utredningen föreslår avstyrks av samtliga angivna

instanser.

Från Norrbottens län redovisas huvudsakligen erfarenheter av hur arbetet skötts

rent organisatoriskt. Enligt bildningsförbundets mening har inte alltid arbetsfördelningen

mellan försöksverksamhetens centrala kansli och länsorganen fungerat på

det sätt utredningen redovisar. Direktkontakter mellan det centrala kansliet och

lokalarrangörerna har även förekommit och har gett upphov till dubbelarbete.

Under försökstiden har bildningsförbundet kunnat vidta åtgärder för att utvidga

samarbetet inom den fria kultursektorn genom att inrätta rådgivande nämnder för

varje specialområde. Både bildningsförbundet och Framnäs folkhögskola anser att

erfarenheterna under försökstiden med all önskvärd tydlighet visat att förutsättningen

för en effektiv distribution är att det finns ett regionalt organ med tillräckliga

ekonomiska och personella resurser och god lokalkännedom. I fråga om den centrala

verksamheten förordas en mer sammanhållen organisation än den som prövats

under sista försöksåret. Både bildningsförbundet och folkhögskolan anser att

den svagaste punkten i verksamheten hittills varit den lokala organisationen.

Skolöverstyrelsen anser att rikskonsertverksamhetens begränsade resurser i viss

utsträckning splittrats på en mängd, ibland relativt perifera arrangemang. Överstyrelsen

anser det vidare beklagligt att man inte gjort några vetenskapliga utvärderingar

av försöksverksamheten vare sig sociologiskt eller psykologiskt. Vad beträffar

skolkonserterna anser överstyrelsen att försök borde ha gjorts med mer

varierade konsertserier. Även det pedagogiska materialet bör kunna göras mer

varierat. Studieverksamheten kring kvällskonserterna har haft för liten omfattning

och har inte gett klarhet om hur samarbetet med studieförbunden i detta syfte bör

organiseras. Överstyrelsen drar slutsatsen att den dåliga publikanslutningen vid

vissa kvällskonserter tyder på att studieverksamheten kring konserterna i hög grad

behövs och att reklamapparaten varit alltför konventionell och framförallt fungerat

dåligt på orter utan regelbundet konsertliv.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

1965 års musikutbildningskommitté påpekar att den sociologiska undersökningen

är ett från försöksverksamheten helt fristånde projekt. I likhet med skolöverstyrelsen

anser kommittén att vissa frekvens- och attitydundersökningar borde ha gjorts

för att kunna ge en uppfattning om hur försöken utfallit. Även Sveriges Radio skulle

önskat en utförligare dokumentation från försöksverksamheten. Företaget framhåller

vidare att det traditionella konsertlivet befinner sig i en allvarlig kris med

fallande publiksiffror och att det därför kan vara diskutabelt att satsa så hårt på

just dessa konsertformer. De experiment med nya former och ensembler som gjorts

under försöksperioden och slagit väl ut borde på ett helt annat sätt satt sina spår

i utredningens förslag.

Teater- och orkesterrådet anser att konsertbyråutredningens förslag innebär en

lösning enligt den inriktning försöksverksamheten fått och att några alternativ

inte prövats eller redovisats. Försöksverksamheten har inte i större utsträckning

hunnit med att bearbeta frågor som publikvärvning och publikorganisation. Föreningen

Svenska tonsättare anmärker på att utredningen inte närmare redovisat

försöksverksamhetens aktivitet i repertoarfrågor.

Musikaliska akademiens styrelse anser det ofrånkomligt att det under försökstiden

uppstått irritation och samordningsproblem men att sådana svårigheter inte får

undanskymma försöksverksamhetens starkt positiva sida. Styrelsen beklagar att

uppgifter inte lämnats till ledning för bedömning av skolkonserternas inverkan

på eleverna. Bl. a. framhålls att en förutsättning för att skolkonserterna skall

bli intresseväckande är artisternas pedagogiska insikter och förmåga att samarbeta

med ungdom. Även musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö anser att slutsatserna

beträffande försöksverksamhetens musikbildande effekt är för dåligt underbyggda.

Stockholms skoldirektion har synnerligen goda erfarenheter av konsertverksamheten

i Stockholms skolor, där samtliga producerade konserter förhandsprövats

sedan vårterminen 1966.

Riksförbundet Sveriges musikpedagoger är tillfredsställt med den utveckling försöksverksamheten

fått både i fråga om administration, konstnärlig kvalitet och

programval.

Svenska stadsförbundet konstaterar att försöksverksamheten fått ett klart positivt

gensvar i kommunerna. LO delar utredningens uppfattning att försöksverksamheten

gett tillräckliga erfarenheter för att det skall vara möjligt att föreslå riktlinjer

för den framtida utbyggnaden av rikskonsertverksamheten över hela landet.

Frågan om inriktningen av de musikfrämjande åtgärdern

a behandlas i många av remissyttrandena. Den utformning försöksverksamheten

fått och de framlagda förslagen rörande den fortsatta rikskonsertverksamheten ställs

i vissa fall mot den roll som kan tilldelas radio, television och grammofon, betydelsen

av obligatorisk och frivillig musikundervisning eller möjligheterna till musikdistribution

i andra former än de föreslagna.

Således beklagar teater- och orkesterrådet att utredningen inte sökt precisera den

funktion som radio-TV lämpligen bör ha i den framtida musikspridningen. Detta

liksom att utredningen ännu inte lämnat något slutgiltigt förslag om grammofonski
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

vornas roll i sammanhanget försvårar enligt rådets mening möjligheterna att realistiskt

bedöma omfattningen och karaktären på de insatser som krävs inom det avsnitt

utredningen koncentrerat sig på, nämligen det traditionella konsertlivet. Rådet

framhåller att betydelsen av dessa nyare medier ökat om man ser musikområdet ur

vidare synvinkel än utredningen gjort. Som radions insatser för breddning av musikkulturen

visat finns här värdefulla möjligheter att vidga musikintresset inte bara

geografiskt utan också socialt. Även Musikaliska akademiens styrelse framhåller

massmedias betydelse för det framtida musiksamhället.

Sveriges Radio ställer frågan om det är rimligt att i massmedias tid satsa så ensidigt

och stort på just konsertformen. Företaget anser att utredningens allmänna

åsikter om de olika distributionsformernas betydelse är diskutabla. Att som utredningen

gjort degradera radio, TV och grammofon till »hjälpmedel» och att lägga

huvudvikten i all konsertverksamhet vid »den personliga kontakten med tonkonstnärer

och ensembler av musiker» framstår enligt Sveriges Radio som verklighetsfrämmande.

Den helt dominerande delen av musikpubliken nås redan nu endast via

radio, TV och grammofon. Från både musikaliska och praktiska synpunkter anses

de konsertmöjligheter, som dessa medier erbjuder, vara jämbördiga eller delvis

överlägsna dem som rikskonserter kan eller planerar att erbjuda. Nya musikformer

uppstår som skapats enkom för de nya massmedia. Dessa påpekanden görs, framhålls

det vidare i yttrandet, inte för att förringa den betydelsefulla roll som en utbyggd

rikskonsertverksamhet kan komma att spela i musiklivet utan för att sätta in

verksamheten i ett större musikkulturellt sammanhang och ge den rätta proportioner.

Även Föreningen Svenska tonsättare anser att radio/TV och grammofon inte

bara är hjälpmedel utan också med offentliga konserter likvärdiga distributionsformer.

I pedagogiskt hänseende är de klart överlägsna konsertformen.

Enligt ABF har televisionens roll grovt underskattats. TV-program kan betyda

oerhört mycket för den primära uppgiften att föra ut musikintresset. ABF förutsätter

att utredningen återkommer till frågan i samband med sitt fortsatta utredningsarbete.

Kyrkomusiker organisationernas samarbetskommitté anser att den uppfattning,

som går ut på att endast den levande kontakten med musiken är fullvärdig, ter sig

något föråldrad. Även länsstyrelserna i Örebro och Västmanlands län, Teatrarnas

riksförbund och Norrbottens bildningsförbund anser att utredningen inte tillmätt

grammofonskivan och radio/TV tillräcklig betydelse.

Fylkingen anser dels att utredningen är ensidig i sin avvägning mellan gammal

och ny musik, dels att distributionsfrågorna inte är genomarbetade. Den traditionella

musikrepertoaren har skapats under betingelser som tillhör en passerad tidsperiod.

Konsertsalsmusiken bygger enligt Fylkingen på uttrycksmedel som fordrar

åratals studier av publiken för att inte bara bli en ytlig konstupplevelse. Musikåtergivning

i konsertsal har inte bara visat sig vara ett alltmer oekonomiskt distributionssätt

utan kan också innebära risker för att man binder det konstnärliga skapandet

och den instrumentaltekniska utvecklingen. Det enda framgångsrika distributionssättet,

om man vill undvika ett formalistiskt musikliv, är återgivning genom

högtalare.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

27

I ett stort antal yttranden påpekas att en stor satsning på en permanent rikskonsertverksamhet

inte får ske på bekostnad av andra för musiklivet ytterst angelägna

behov både på musikfostrans och musikutbildningens område. I detta sammanhang

diskuteras främst musikundervisningen i skolan, de kommunala musikskolornas

verksamhet och amatörmusiken.

Musikaliska akademiens styrelse anser att olika avvägningsfrågor bör prövas

kontinuerligt. På skolkonsertsidan föreslår styrelsen ett minskat utbud av konserter

och framhåller att en förutsättning för denna minskade verksamhet är en utbyggnad

av den frivilliga musikundervisningen bland skolungdom. Enligt styrelsens

bestämda mening bör den besparing som görs genom att minska antalet skolkonserter

användas för att stödja den frivilliga musikundervisningen.

Bland de övriga remissinstanser som uttrycker tvekan inför tanken att f. n.

ensidigt öka förutsättningarna för skolkonsertverksamheten utan att åtminstone

några garantier ges för att även det musikfostrande arbetet i skola och kommunala

musikskolor får ett motsvarande stöd kan nämnas länsstyrelserna i Jämtlands,

Västmanlands och Västerbottens län, Göteborgs stad (skolstyrelsen), Malmö stad

(skolstyrelsen) och Kalmar stad (musiknämnden).

Svenska stadsförbundet nämner att utredningen endast flyktigt berör det musikfostrande

arbete som de kommunala musikskolorna svarar för. Både Svenska musikerförbundet

och Svenska tonkonstnärsförbundet samt Norrbottens bildningsförbund

anser det nödvändigt att bygga ut de kommunala musikskolorna.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté slår fast att den väsentligaste

vägen till musikförståelse går genom eget musicerande. Den grundläggande

fostran i detta hänseende vilar på skolan och den frivilliga musikundervisningen

i studieförbund och kommunala musikskolor. Musikutbildningskommittén

anser inte att staten bör bygga upp en omfattande och dyrbar central skolkonsertverksamhet

utan att först ha tagit ekonomiskt och pedagogiskt ansvar för hela den

frivilliga musikundervisningen upp t. o. m. grundskolans sista årskurs och en utvidgad

sådan undervisning i gymnasium, fackskola och yrkesskola. Skolöverstyrelsen

ifrågasätter riktigheten i att staten prioriterar skolkonsertverksamheten. Båda

remissinstanserna förordar, i likhet med flera länsskolnämnder, att en av staten

ledd verksamhet på musikfostrans område bör angelägenhetsgraderas i ordningen

1) obligatorisk klassundervisning i musik, 2) frivillig musikundervisning, 3) skolkonserter.

Musikutbildningskommittén anser att man under inga förhållanden bör

ha mer än två skolkonserter per stadium och läsår och detta först sedan hänsyn tagits

till den nämnda prioriteringen.

Musiklärarnas riksförening, som i princip är mycket positiv till ett utvecklat konsertliv,

vill i första hand satsa på att förbättra förhållandena för musikundervisningen

och på att i betydande grad öka utbildningen av goda ledare, lärare och specialpedagoger

i musik.

Bland de remissmyndigheter som särskilt betonar att amatörmusicerandet bör

få möjlighet att existera vid sidan av den professionella konsertverksamheten återfinns

Musikaliska akademiens styrelse, länsstyrelserna i Västmanlands och Koppar
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

bergs län, Dalarnas och Gävleborgs läns bildningsförbund, Malmö konserthusstiftelse

samt Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Kyrkomusikernas samarbetskommitté

anser att rikskonsertverksamheten bör ta fler initiativ till samverkan med

amatörer. Musikaliska akademiens styrelse anser att den i och för sig angelägna

satsningen på rikskonsertverksamheten inte får innebära att lösningen av den länge

debatterade frågan om amatörmusiken ånyo skjuts på framtiden.

Konsertbyråutredningens bedömning av allmänhetens intresse för

konstmusiken diskuteras i några remissyttranden, i vilka bl. a. konstateras att publikanslutningen

varit förhållandevis dålig. Från vissa håll uttalas farhågor för att

utredningens förslag i varje fall f. n. innebär ett överbud i förhållande till musikbehovet

och lyssnarintresset.

I yttrandena från teater- och orkesterrådet, Riksteatern-Svenska teatern och Skådebanan

efterlyses mer samlade insatser för publikvärvning och marknadsföring.

Teater- och orkesterrådet framhåller beträffande publikintresset att erfarenheterna

förefaller vara i stort sett positiva och rådet anser en successiv utvidgning av konsertverksamheten

önskvärd.

Malmö konserthusstiftelse anser att det är svårt att dra några slutsatser på grund

av den korta försökstiden. Man tvivlar dock på att allmänhetens intresse är stort

nog för att bära upp en så stark ökning av verksamheten som utredningen föreslår.

Föreningen Levande musik anför att om idén med statlig konsertverksamhet

skall få önskad effekt är det inte antalet konserter utan publikens storlek som bör

tillmätas betydelse. Kungl. teatern konstaterar att svårigheterna att vidga publikunderlaget

måste betraktas som stora och att detta är en av de faktorer som måste

beaktas vid bestämningen av utbyggnadstakten.

Teatrarnas riksförbund förordar en samverkan med massmedia inte bara i fråga

om distributionen utan även i uppbyggnad av lyssnarintresset och vid marknadsföring.

Konsertbyråutredningens uttalande om utbyggnaden av rikskonsertverksamheten

har behandlats i vissa remissvar. I flera fall betonas

vikten av att kvalitetskravet upprätthålls vid utbyggnaden.

Musikaliska akademiens styrelse har stor förståelse för utredningens mening att

rikskonsertverksamheten från rättvisesynpunkt bör utsträckas över hela landet så

snart som möjligt men anser oeftergivligt att detta inte får ske på bekostnad av utbudets

kvalitet. En alltför accelererad utbyggnadstakt medför stor risk för kvalitetssänkning.

Även Malmö musikkonservatorium betonar att kvalitetskravet måste upprätthållas

vid skolkonserter. Malmö konserthusstiftelse tror inte att det är möjligt

att hålla tempot i det föreslagna utbyggnadsprogrammet utan att göra avkall på

kraven på den konstnärliga halten. Riksförbundet Sveriges musikpedagoger konstaterar

att den föreslagna utbyggnadstakten förutsätter ett hårt utnyttjande av artister,

något som kan föra med sig att kvalitetskravet inte kan upprätthållas. Även

remissinstanser som länsstyrelsen i lönköpings län, Jönköpings stad och organisa
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

29

tionsnämnden för militärmusiken framhåller riskerna för den konstnärliga kvaliteten

vid ett alltför stort omedelbart konsertutbud. Kungl. teatern uppfattar i viss

mån den föreslagna utbyggnadstakten som ett hot mot redan existerande orkestrars

kvalitet, då den skulle skapa överrörlighet på musikmarknaden.

Skolöverstyrelsen, 1965 års musikutbildningskommitté och Musikaliska akademiens

styrelse anser att antalet skolkonserter bör inskränkas från tre till två konserter

per stadium och läsår, vilket beräknas innebära en minskning av det föreslagna

totala antalet skolkonserter från 15 000 till 10 000. Skolöverstyrelsen förordar

att det först görs en noggrann analys på såväl kvälls- som skolkonsertsidan

innan något slutgiltigt totalt konsertantal fastställs som produktionsmål. Produktionens

omfattning måste därvid enligt överstyrelsens mening ställas i relation till

såväl de lokala möjligheterna inom olika områden av konsertlivet som till det totala

kulturutbudet.

Statskontoret efterlyser en utbyggnadsplan, där de totala resursbehoven för varje

särskild etapp under utbyggnadsskedet anges i detalj.

Fortsatta försök under ett par år och utvidgning av försöken till ytterligare två å

tre regioner förordas av Malmö konserthusstiftelse, Malmö musikkonservatorium

och Föreningen Levande musik.

Länsstyrelsen i lönköpings län samt Jönköpings stad anser att skolkonserterna

bör ägnas främsta intresset under utbyggnadsperioden.

Endast i ett fåtal yttranden berörs utredningens förslag om etappvis utbyggnad

av konsertverksamheten till nya regioner. Teater- och orkesterrådet anser att en

jämnare fördelning av verksamheten över landet kunde åstadkommas genom att

Jämtlands län flyttades till etapp 2 och Örebro län i stället kom med i etapp 1.

Bildningsförbundet i Kronobergs län efterlyser en motivering för turordningen mellan

länen och anför en rad skäl för att Kronobergs län bör komma med redan i

etapp 2 av utbyggnadsskedet. Norrbottens bildningsförbund anser att man genom

olika åtgärder bör öka utbyggnadstakten så att rikskonsertverksamheten kan bli

landsomfattande redan i början av 1970-talet.

Stockholms stad framhåller att förslaget endast i begränsad omfattning berör

stockholmsförhållandena. Man förutsätter dock att Stockholm under den fortsatta

utbyggnaden av verksamheten liksom under försökstiden kommer att få del av de

intressantaste rikskonsertförsöken.

Frågorna om utformningen av rikskonsertverksamheten

diskuteras ingående.

Några remissinstanser framhåller att möjligheterna att anordna aktiviteter med

en kombination av exempelvis musik-, teater- och konstinslag är utomordentligt betydelsefulla.

Teater- och orkesterrådet framhåller särskilt att det är angeläget att

sprida opera- och balettkonst. Kungl. teatern anser att spridningen över landet av

operakonsten är förhållandevis begränsad och att det krävs nya teaterlokaler i

landsorten där det är möjligt att framföra opera- och balettverk. Riksteatern-Svenska

teatern betraktar rikskonsertverksamheten som en möjlighet att ytterligare för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

stärka musikteater)! och uttalar sitt intresse för produktionssamverkan. ABF,

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, Svenska tonkonstnärsförbundet

och Föreningen Sveriges jazzmusiker framför önskemål om att verksamheten

blir så öppen och mångsidig som möjligt och om samarbete med annan konstnärlig

verksamhet. Svenska teaterförbundet föreslår program med olika kombinationer

musikverk-scenkonst.

Att skolkonsertema föreslås utgöra 75 % av hela rikskonsertverksamheten anses

genomgående vara en riktig tanke. Kvalitetskravet vid skolkonsertema bör ställas

högt anser bl. a. Musikaliska akademiens styrelse, Malmö musikkonservatorium

och Norrköpings orkesterförening. Större flexibilitet i arrangemangen än de

föreslagna paketserierna om tre konserter per stadium och läsår borde vara möjligt

enligt skolöverstyrelsen, vissa länsskolnämnder, Stockholms stad (skoldirektionen)

och Norrbottens bildningsförbund.

Skolöverstyrelsen tar även upp de önskemål, som förts fram från skolmyndigheter

om materialet för skolkonsertema, nämligen större variation, mer stimulerande

uppgifter, integrationsförsök musik-teckning-slöjd, utökad grammofonservice

och samverkan mellan olika lärarkategorier. Riksförbundet Sveriges musikpedagoger

och Jönköpings stad (skolstyrelsen) påpekar därjämte behovet av en fastare

form för lärarkommentarer.

Både skolöverstyrelsen och Musikaliska akademiens styrelse anser det riktigt att

verksamheten Musik för ungdom (Mfu) handhas av rikskonserter. Skolöverstyrelsen

anser att den bör samordnas framförallt med kvällskonserterna. Mfuverksamheten

ger enligt ABF.s uppfattning goda möjligheter för unga musiker

att pröva sina krafter och bör kunna bedrivas inom ramen för skol- eller kvällskonserterna.

Däremot anser ABF att särskilda ungdomskonserter endast bör anordnas

när dessa motiveras av att viss musik kan vara av speciellt intresse för ungdom.

Norrbottens bildningsförbund och Framnäs folkhögskola framhåller att det

under försökstiden varit svårt att finna förståelse för den speciella Mfu-verksamheten.

Detta kan enligt bildningsförbundets mening bero på tveksamhet beträffande

tanken att ett statligt organ bygger upp en ungdomsorganisation. Båda remissinstanserna

anser att ungdomskonserterna i möjligaste mån bör inriktas på befintliga

ungdomsorganisationer.

Svenska tonkonstnärsförbundet anser att möjligheterna för utexaminerade solister

till debut bör ökas — dock inte i samband med skolkonserter. Förbundet anser

vidare att i rikskonsertverksamheten även bör ingå utbud av musikaliska arrangemang

till förslcoleinstitutioner.

Sveriges Radio framhåller att en radikal förnyelse av konsertformer och programpolitik

bör prövas även beträffande skolkonsertverksamheten.

Beträffande kvällskonserterna anser bl. a. skolöverstyrelsen, Folkbildningsförbundet,

ABF och flera av bildningsförbunden att studieverksamheten bör utökas.

Enligt Folkbildningsförbundet m. fl. har utredningen inte i tillräcklig grad beaktat

möjligheterna till samarbete med studieförbunden i fråga om dessa kringaktiviteter.

Föreningskonserterna bör ytterligare utvecklas anser bl. a. flera av remissinstanserna

i Jönköpings län och Riksförbundet Sveriges musikpedagoger.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

31

Föreningen Svenska populärauktorer hävdar att olika musikformer lämpar sig

mer eller mindre väl för konsertformen, vilken enligt föreningens mening bör gynnas

framför massmedia som distributionsform. Som exempel på en musikform som

lämpar sig särskilt väl att framföras direkt inför publik nämns jazzmusiken.

Tjänstemännens bildningsverksamhet anser att det vid mer utbyggd verksamhet

behövs en differentiering av konsertformerna till flera lyssnargrupper än vuxna

och ungdom. Organisationen nämner särskilt förskolestadiet och pensionärsgruppen.

I ett stort antal remissyttranden påpekas att utredningen alltför ensidigt sysslat

med den instrumentala musiken. I flertalet fall nöjer man sig med att konstatera

att den yrkesmässigt framförda körmusiken bör ha en självklar plats i verksamheten.

Musikaliska akademiens styrelse anser det förvånande att utredningen

blott med några ord avfärdat de problem som finns på körmusikens område och

tyder detta som om utredningen anser att förhållandena för körmusiken är tillfredsställande

ur rikskonsertsynpunkt. Körmusiken kan emellertid enligt styrelsens mening

inte utvecklas utan ett verksamt stöd från det allmänna.

Svenska musikerförbundet hänvisar bl. a. till särskilt yttrande från Föreningen

Sveriges kammarkorister. Föreningen anser att yrkeskörer bör etableras i samtliga

regioner med början där det redan finns teater och orkester. Yrkeskörverksamhet

bör först etableras i två försöksområden.

Ett mycket stort antal remissinstanser anser att den konserterande kyrkomusiken

bör beredas plats i programmet för en utvidgad konsertverksamhet.

Enligt Föreningen Svenska tonsättares uppfattning bör repertoaren och i synnerhet

den nya repertoaren vara det väsentliga i rikskonsertverksamheten. Ökade möjligheter

bör finnas att beställa verk av aktiva tonsättare. Denna uppfattning delas

av bl. a. Föreningen Sveriges jazzmusiker och Ars Nova i Malmö. Musikaliska akademiens

styrelse föreslår att särskilda medel anvisas till tonsättare och arrangörer

för en förnyelse av repertoaren. Stockholms stad (kulturdelegationen) anser också

att man bör undvika att ge konsertmusik av mer traditionell karaktär dominans

i programmen.

Föreningen Svenska populärauktorer anser att utredningen gjort en alltför konservativ

prioritering av s. k. seriös musik och exemplifierar detta med citat ur betänkandet

angående jazzmusiken. Sveriges elevers centralorganisation framhåller

att det är viktigt för musikintresset att konsertprogrammen tar upp sådana moderna

musikformer som ungdomen möter bl. a. i TV.

2.4 Departementschefen

Den statliga kulturpolitiken har som ett allmänt syfte att främja människornas

möjligheter att på berikande sätt uppleva konstens olika yttringar. En väsentlig

utgångspunkt för alla samhällsåtgärder måste vara att dessa skall syfta till

att stimulera kulturlivets egna krafter. Stimulansen skall gälla både de skapande

krafterna och allmänhetens intresse och aktivitet för att ta del av kulturyttringarna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Samhällets åtgärder måste utformas så att de kommer alla till godo. Intresset

för konst har tidigare varit koncentrerat till begränsade grupper. Skolan och folkbildningsrörelsen

gör stora insatser för att bredda intresset för t. ex. teater, musik

och bildkonst, men likväl saknas i stor utsträckning kännedom om och mottaglighet

för olika konstyttringar. Det räcker därför inte enbart med att dessa blir lättare

tillgängliga genom åtgärder på produktions- och distributionssidan. Därutöver fordras

information och en presentation av konst i former som är anpassade till dem

som skall nås.

Inte ens de bäst utformade åtgärder kan utan vidare överbrygga det avstånd

som kan föreligga mellan den enskilde och olika former av konst. Upplevelsen av

en konstyttring är alltid individuell och beroende av ett personligt engagemang.

Hur detta kommer till stånd sammanhänger bl. a. med olika för den personliga

utvecklingen bestämmande faktorer, däribland inflytande från hem, skola och umgänge.

Det är genom att medverka till att hela miljön ger så många tillfällen som

möjligt till kontakt med konst och till information i lämplig utformning som samhället

kan bidra till större förutsättningar för den enskilde att nå kontakt med

väsentliga kulturvärden. Det är samhällets uppgift att skapa reella förutsättningar

för den enskilde att välja mellan ett större antal fritidsalternativ, där den kulturella

aktiviteten finns med i olika former.

Uppenbarligen är denna valfrihet ännu starkt beskuren till följd av geografiska

och sociala hinder. Möjligheter att komma i direkt kontakt med konstnärligt syftande

teater, musik och bildkonst föreligger i allmänhet endast på ett begränsat antal

platser. Verkligt goda valmöjligheter i dessa avseenden föreligger endast i de

allra största städerna.

Emellertid är inte den omedelbara kontakten den enda möjliga vägen att uppleva

konst. Genom radio-TV, film och grammofon kan kontakten med konsten

förmedlas till mycket stora grupper som eljest skulle ha inga eller mycket begränsade

möjligheter i detta hänseende. I själva verket intar dessa moderna media en

dominerande ställning som förmedlare av konstupplevelser för flertalet människor.

Den snabba och fortgående utvecklingen på detta område är glädjande och har

dragit uppmärksamheten till sig och tagit i anspråk betydande resurser. Med hänsyn

till den breddning av kulturupplevelserna till nya befolkningsgrupper som

massmedia möjliggjort är det emellertid också viktigt att upprätthålla och förstärka

möjligheterna till direkta kontakter med konsten och dess utövare. Detta innebär

inte någon begränsning av eller inskränkning i den betydelse moderna media bör

tillmätas för kulturförmedlingen. Deras roll kan med all sannolikhet antas växa i

betydelse i takt med de alltmer avancerade tekniska förutsättningarna. Men ökad

satsning på möjligheter till direkta kontakter är att betrakta som ett nödvändigt

bidrag till den allsidighet i utbud och möjligheter som bör prägla ett utvecklat

samhälle. En sådan satsning behövs även för att möjligheterna till utbildning, sysselsättning

och direkt samverkan med skiftande publikgrupper skall få en sådan

omfattning att konstnärer och artister kan utveckla sina verksamheter och ge

massmedia tillräckligt och fullgott innehåll.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition nr 45 år 1968

Mot bl. a. den här angivna bakgrunden ser jag det som en central kulturpolitisk

uppgift att ge ett fortsatt kraftigt stöd för utveckling av de introducerade riksomfattande

verksamhetsformerna på kulturområdet. Därmed skapas ökad rättvisa åt

dem som är bosatta utanför storstadsregionerna. Genom lämplig utformning av

aktiviteterna och genom information skapas också förutsättningar för att genombryta

socialt betingade hinder för konstupplevelser, vilket är en förutsättning för

ökad utjämning mellan olika befolkningsgrupper. I detta avseende föreligger en

likartad målsättning för samtliga nuvarande riksomfattande verksamhetsgrenar:

riksteater, rikskonserter och riksutställningar.

Bakgiunden till att konsertbyråutredningen tillsattes var särskilt vissa brister som

kunde konstateras i svenskt musikliv. Det förelåg svårigheter för även högt kvalificerade

musiker att få tillfälle att ge konserter. Detta sammanhängde med att den

arrangerande verksamheten var otillfredsställande. Det intresse som fanns bl. a.

från skolans och bildningsverksamhetens sida för seriös musik kunde inte tillgodoses.

Därför startades på grundval av ett av konsertbyråutredningen avgivet betänkande

och efter beslut av statsmakterna år 1963 en försöksverksamhet med rikskonserter.

Försöksverksamheten har till övervägande del bekostats genom medelstilldelning

från anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. De lokala arrangörerna

har därjämte bidragit till gagekostnaderna för artisterna.

En närmare redogörelse för utformningen av rikskonsertverksamheten har lämnats

i det föregående. Den visar hur försöksledningen utifrån den givna målsättningen

att förmedla direkta musikupplevelser eftersträvat att på olika sätt anpassa

verksamheten till vunna erfarenheter. De förslag rörande verksamhetens framtida

utformning som nu lagts fram av utredningen innebär en satsning i stor skala för

hela riket på sådana arrangemang av konserter för skolan och för allmänheten som

prövats under försökstiden. Utredningen finner det främst vara ett kvantitativt

problem att successivt bygga ut verksamheten till allt fler regioner i landet. Härför

krävs inte bara en permanent organisation för rikskonsertverksamheten utan även

betydligt ökade ekonomiska och personella resurser inom hela musiklivet. Beträffande

innehållet i det musikaliska utbudet och formerna för dess presentation

förutsätter utredningen givetvis en kontinuerlig vidareutveckling.

Av de olika remissmyndigheternas uttalanden framgår att man i stor utsträckning

ansluter sig till uppfattningen att musiklivet behöver ett kraftigt stöd från samhällets

sida i den av utredningen föreslagna riktningen. I många remissvar tillstyrks

också de olika förslag rörande verksamhetens inriktning och detaljutformning som

lagts fram av utredningen. Invändningar och kompletterande förslag framförs emellertid

i åtskilliga fall.

I det följande vill jag först ta upp några av dessa invändningar som riktas mot utredningens

förslag och därefter sammanfatta mina egna synpunkter på den fortsatta

rikskonsertverksamhetens utformning.

I flera remissyttranden kritiseras utredningen för att den bedrivna försöksverk3

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 45

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

samheten inte i tillräcklig grad dokumenterats och analyserats. Närmast är det en

mera uttömmande och objektivt upplagd utvärdering som efterfrågas från bl. a.

skolöverstyrelsens och Sveriges Radios sida. Jag delar denna uppfattning även om

jag har förståelse för svårigheterna att åstadkomma en fullständig genomlysning

på den korta tid som stått till buds. Utvärderingar grundade på mera allmänna

erfarenheter har fått bilda utgångspunkt för successiva kompletteringar av metoder

och organisation. Den bedrivna verksamheten har sålunda varit försök främst

i den meningen att det gällt att pröva ut en arbetsform som på ett rimligt sätt kunnat

tillgodose den grundläggande målsättningen. Att finna en mer slutgiltig form för

denna verksamhet måste ta längre tid. Mycket talar för att metoderna successivt

behöver omprövas även om den allmänna målsättningen förblir konstant. Det s^- nes därför lämpligt att inte ge rikskonsertverksamheten en hårt bunden struktur

och organisation. De mycket varierande synpunkter som kommit fram på organisation,

programval och inflytande från olika grupper som är aktiva på det här

avsedda området pekar på att den fortsatta verksamheten bör utformas sa att den

kan fungera på ett flexibelt sätt och lätt kan anpassas efter ändrade förhållanden.

Hur verksamheten med hänsyn härtill bör byggas upp återkommer jag till i det följande.

I åtskilliga remissvar har frågan om hela inriktningen av samhällets musikfrämjande

verksamhet diskuterats. I flera fall har den av utredningen utvecklade linjen

med huvudsyfte att ge åhörarna direkt kontakt med konstnärerna satts i fråga. I

stället har man pekat på de stora möjligheter som radio-TV och grammofon erbjuder.

Bl. a. Sveriges Radio har i sitt remissyttrande starkt understrukit synpunkter

i denna riktning.

Det råder ingen tvekan om att massmedia kommer att få en ständigt ökad betydelse

speciellt som förmedlare av musikupplevelser till medborgarna. Samhällets insatser

på detta område har också starkt ökat under senare år. I det fortsatta arbetet

kommer konsertbyråutredningen vidare att behandla frågan om ökade insatser

för att stimulera framställning av grammofonskivor in. m. Jag vill emellertid erinra

om att ett av motiven för tillsättandet av utredningen och påbörjandet av försöksverksamheten

var att genom utbud av direkt framförd musik åstadkomma en viss

balans i förhållande till den främst genom radio och grammofon återgivna musiken.

Denna målsättning betingades inte enbart av en önskan att skapa rikare valmöjligheter

för lyssnarna. Viktigt för ett rikt musikliv ansågs också vara att en inte alltför

liten grupp utövande konstnärer fick tillfälle att nå direkt kontakt med en publik.

Även massmedia är för sina insatser på kulturområdet beroende härav.

Även en fullt utbyggd rikskonsertverksamhet kan inte tillgodose mer än en

mycket liten del av en intresserad lyssnares behov att uppleva musik. De flesta

lyssningstillfällen kommer radio och andra tekniska media att svara för. Däremot

kan en organiserad konsertverksamhet vara av stor betydelse för att ge variation

i musikupplevelserna och för att stimulera musikintresset både bland de redan

intresserade och bland nya lyssnargrupper.

Enligt min mening finns det sålunda inte någon motsättning mellan den sats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

ning på direkt kontakt lyssnare-musiker som rikskonsertverksamheten syftar till och

strävanden att vidga musikutbudet i andra former. De olika vägarna kompletterar

varandra. Samarbetet med radio-TV kan bli av väsentlig betydelse för rikskonsertverksamheten.

Redan i den hittillsvarande försöksverksamheten har samarbete

etablerats med regionalradion. Jag utgår ifrån att det skall bli möjligt att fortsätta

och utvidga ett sådant samarbete.

Grammofonskivan och ljudbandet är av utomordentlig betydelse för dem som

vill utveckla sitt musikintresse. Den snabba tekniska utvecklingen har fört med sig

en alltmer förbättrad ljudåtergivning. Rikskonsertverksamheten har på grammofonsidan

redan gjort vissa insatser genom den skivproduktion som ägt rum på försök.

Samarbete med landets främsta expertis i fråga om ljudåtergivning liksom försöken

att finna nya spridningsvägar, har därvid varit av väsentlig betydelse. Med

hänsyn till bl. a. det stora intresse för ljudtekniska frågor som finns bland allmänheten

och de allt högre kvalitetskraven på den använda utrustningen torde mycket

goda förutsättningar föreligga för musikfrämjande insatser via grammofonskivor

och ljudband. De frågor som sammanhänger med produktion och distribution av

grammofonskivor m. m. kommer att få en närmare belysning i konsertbyråutredningens

fortsatta arbete.

Skoikonserternas roll i skolans musikfostrande verksamhet har behandlats i vissa

remissvar. Således har bl. a. skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté

diskuterat prioriteringen mellan olika åtgärder för att främja musikförståelsen.

Därvid har det egna musicerandet prioriterats framför skolkonseriverksamheten.

Enligt denna uppfattning bör ökade resurser användas främst för att främja

den obligatoriska och den frivilliga undervisningen i musik, innan en större insats

görs för skolkonsertverlcsamheten.

Enligt min uppfattning bör inte införandet av skolkonserterna anstå till dess

andra i och för sig önskvärda åtgärder genomförts på musikundervisningens område.

Även under gynnsamma betingelser kommer genomförande av en i alla län

utbyggd skolkonsertverksamhet att dröja åtskilliga år. Det finns inte anledning att

anta att konsertverksamhetens tillväxt skulle verka hämmande för åtgärder på

t. ex. musildärarutbildningens område. Musikens utveckling i skolan bör i fortsättningen

stödjas genom att man parallellt skapar ökade resurser både för ökad konsertverksamhet

i olika former och för förbättrade insatser i övrigt.

Det bör i detta sammanhang erinras om att uppfattningen att det egna musicerandet

skulle vara den viktigaste vägen till musikförståelse inte fått något entydigt

stöd i den i det föregående berörda sociologiska undersökningen. Av denna framgår

däremot att aktivitetsregistret bör utformas så brett som möjligt. Skolkonserterna

bör därvid tillmätas en mycket stor betydelse för att hos barnen skapa en

positiv inställning till musik, vilket givetvis är en huvudförutsättning för framgång

med skolans övriga musikfostran. Dessutom bör konserterna kunna ge elever och

lärare stimulans och information beträffande sådana yttringar inom nutida musikkultur,

som skolans undervisning annars kan ge endast indirekt, nämligen utomeuropeisk

musik, elektronisk musik etc. Man bör också kunna räkna med att de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

bl. a. sociala spärrar, som hindrar den enskildes kontakt med musik, effektivt påverkas

genom samspelet mellan undervisning och skolkonserter.

Även om uppläggningen av skolkonsertverksamheten under försöksperioden bör

kunna tjäna som en lämplig utgångspunkt för det fortsatta arbetet, bör antalet

skolkonserter per stadium och år inte nu fixeras. Såsom jag tidigare understrukit

bör verksamheten utformas flexibelt. Hänsyn måste tas till resurser och pedagogiska

och organisatoriska förhållanden. Erfarenheterna får visa vilken riktpunkt

som kan vara den lämpligaste i fråga om skolkonsertverksamhetens omfattning.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att innehållet i rikskonsertverksamhetens

skolprogram givetvis bör kunna växla och inte bara innefatta egentliga konsertframträdanden

utan även gälla solistframträdanden och presentation av reproducerad

musik. Även andra med musik sammanhängande konstnärliga uttrycksformer

bör kunna komma i fråga.

Väsentligt för det intresse rikskonsertverksamheten kan komma att möta är,

förutom utformningen av programmen, den information som kommer att beledsaga

programmen. Detta gäller såväl skolkonserterna som kvällskonserterna. För

skolkonserterna är kvaliteten på arrangemangen i berörda hänseende av avgörande

betydelse för deras pedagogiska effekt.

Hur konsertverksamheten hittills lyckats fånga publikintresset har inte närmare

analyserats av utredningen. Åtskilliga remissinstanser uttalar tveksamhet rörande

möjligheterna att öka publikintresset i erforderlig omfattning. Givetvis kan en

orientering mot val av populära artister och program verka publikfrämjande. Det

är dock inte lämpligt att helt anpassa uppläggningen av verksamheten till vad som

på detta sätt kan förutses verka lockande. Utgångspunkten måste hela tiden vara

att uppgiften är att presentera ett allsidigt urval av konstnärligt väsentlig musik.

Intresset för musikevenemangen måste därför på olika sätt förstärkas. Förutom

genom lämpligt utformad information och reklam bör en rad olika metoder prövas,

bl. a. samarbete med andra konstnärliga aktiviteter, samarbete med olika organisationer

och anordnande av förberedande studieverksamhet. En ständig nyorientering

behövs för att finna nya och aktuella anknytningar till samhällsutvecklingen

och rådande fritidsintressen. Målet bör vara att föra in musiken som ett levande

element bland de upplevelser som möter nutidsmänniskan.

Konsertbyråutredningens förslag har enligt flera remissuttalanden i alltför hög

grad varit inriktade på konsertverksamhet i mera traditionell utformning. Även om

denna inriktning med de givna utgångspunkterna och med hänsyn till föreliggande

tekniska och personella resurser är förståelig, delar jag synpunkterna på behovet

av en vidgning av musikutbudet, bl. a. med hänsyn till framförda synpunkter rörande

körmusikens betydelse. Som jag berört i det föregående bör man också räkna

med att nya behov och önskemål förändrar situationen och leder till vissa omläggningar.

Bl. a. av den anledningen anser jag det inte lämpligt att följa utredningens

förslag i fråga om utbyggnaden på kvällskonsertsidan. Ett beslut om fullständig

sådan utbyggnad till det avsedda slutmålet i kvantitativt hänseende region för region

kan enligt min mening leda till att verksamheten för framtiden i allt för hög grad

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968 37

låses till de förutsättningar för musiklivet som föreligger vid det tillfälle då reformen

genomförs.

I stället bör de resurser för kvällskonserter som för varje år ställs till rikskonsertledningens

förfogande utnyttjas för aktiviteter i hela landet. Då ökade resurser

kan ställas till förfogande, bör de i princip resultera i ökade konserttillfällen för

hela landet. De nya insatserna kan härigenom ge utrymme för nya musikformer

och för nya arbetsmetoder som kan komma hela landet till del. Någon fullständig

geografisk rättvisa i fråga om fördelningen av insatserna behöver givetvis inte

åstadkommas.

Den i det föregående redovisade genomgången av olika frågor som sammanhänger

med rikskonsertverksamheten leder enligt min uppfattning till slutsatsen

att rikskonsertverksamheten bör ges en sådan permanent organisation som utredningen

föreslagit. De avvikelser från utredningens förslag som jag anser motiverade

kommer jag att närmare redovisa i det följande. I föreliggande sammanhang vill

jag först sammanfatta de allmänna riktlinjer som bör gälla för verksamheten.

Huvudsyftet bör vara att ge en så bred allmänhet som möjligt ett utbud av musik

av konstnärligt hög kvalitet. Det är väsentligt att olika vägar prövas för att nå kontakt

med olika grupper av lyssnare och att musikformerna anpassas härtill. Den

erbjudna repertoaren bör vara allsidigt sammansatt. Möjligheterna att samordna

musik med andra konstnärliga uttrycksformer bör prövas i olika sammanhang. Utgångspunkten

bör vara den direkta kontakten mellan lyssnare och konstnär men

även andra former för presentation av musik bör kunna komma till användning.

Grammofonskivor och ljudband bör kunna utnyttjas i kombination med andra metoder.

En ständig anpassning måste ske till vunna erfarenheter och till nya förhållanden

på musikområdet. Rikskonsertverksamheten måste sträva efter att främja

musiklivet genom att engagera tillgängliga resurser och organisera musikutbudet

i sådana former att effektivt utnyttjande kommer till stånd. Genom information, reklam

och samarbete med musiklivets organisationer, skola och folkbildningsarbete

bör musikintresset kunna stärkas och utvecklas.

Rikskonsertverksamheten kommer att planeras i den huvudorganisation för vilken

jag senare skall redogöra. Denna organisation skall förbereda ett musikutbud

till tjänst för de lokala intressenterna och arrangörerna samt ge dessa stöd i utvecklingen

av det lokalt förankrade musiklivet.

Verksamheten måste i hög grad präglas av hänsyn till de önskemål som i detta

samarbete kommer till uttryck på det regionala och lokala planet. Det är uppenbart

att de centrala insatserna inte kan begränsas till en renodlad förmedlingsverksamhet.

Detta följer redan av att en långsiktig planering är nödvändig. Det måste

ta avsevärd tid från det att önskemål framförts och till det att programmen kan

genomföras. Under denna tid skall programidéerna utvecklas, kompletterande material

framställas, överenskommelser träffas med artister och orkestrar samt framträdandena

inordnas i en turnéplan. Behovet att samordna framträdanden

på olika platser medför att möjligheterna att tillgodose alla önskemål begränsas.

1 stor utsträckning kommer rikskonsertledningen att efter en komplicerad

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

process av överläggningar och hänsynstaganden få erbjuda de lokala arrangörerna

vad som ingår i en större programuppläggning. Genom en sådan samordning av

centrala initiativ med önskemål från mottagarsidan bör de avsedda förbättrade

förutsättningarna för musiklivet kunna förverkligas.

Huvuddelen av resurserna bör tills vidare läggas på skolkonsertverksamheten.

Dessa konserter bör vara ett viktigt stöd för undervisningen. Konserterna bör med

utgångspunkt i de hittills prövade formerna vara anpassade till kursplanerna i

musik för att kunna samverka med musikundervisningen i dess helhet. Den under

försökstiden påbörjade breddningen av programinnehållet med inslag av bl. a. dans

och rytmik bör ytterligare utvecklas. Det kan givetvis även bli nödvändigt att bygga

vissa program på arrangemang med inspelat material. I vissa fall bör det kunna

vara lämpligt att lägga upp program i samarbete med riksteatern eller riksutställningar.

Samarbetet med skolradion bör ytterligare kunna förstärkas.

Skolkonsertverksamheten bör under budgetåret 1968/69 fortsätta och utvecklas

inom Norrbottens, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus län samt vidare införas

i Jämtlands, Kopparbergs och Gävleborgs län samt de delar av Skåne som

tidigare inte berörts. I fortsättningen bör skolkonsertverksamheten successivt, region

för region, byggas ut till återstående delar av landet. I vilken takt detta skall ske

får bli beroende på storleken av de ökade resurser som vid de årliga budgetprövningarna

bedöms kunna bli tillgängliga.

Beträffande den fortsatta utbyggnaden av kvällskonserterna kan jag inte helt

ansluta mig till utredningens förslag. Av skäl som jag delvis berört i det föregående

bör verksamheten inte koncentreras till vissa län utan i stället avse landet som helhet,

varvid verksamheten i de nuvarande försökslänen bör minskas med hänsyn till

de resurser som totalt kommer att stå till förfogande. Målet för konsertgivningen

bör vara att uppnå ett så rikt och varierat utbud som möjligt. Det lokalt förankrade

musiklivet ges en avgörande stimulans och musikintresset ökas. För musikkulturen

i dess helhet blir rikskonsertorganisationen av väsentlig betydelse. Verksamheten

bör befordra ett ökat musikutbyte med utlandet.

Stor vikt bör läggas på alla nya former av konserter, t. ex. inom föreningslivet,

vid militärförläggningar och vårdanstalter etc. Regionala musiker och ensembler

bör kunna tas i anspråk i dessa sammanhang. Anpassning bör ske till den gradvisa

utvecklingen av publikintresset och den studie- och informationsverksamhet som

kan organiseras i anslutning till konserterna. Arrangemang tillsammans med annan

riksomfattande verksamhet av teater och utställningar bör kunna förekomma i

ökad utsträckning. De särskilda ungdomskonserterna och andra former för samarbete

med de ungdomsgrupper som ingår i organisationen Musik för ungdom bör

utgöra ett led i den landsomfattande verksamheten.

I framtiden bör, allteftersom ökade resurser tillkommer, konsertverksamheten

kunna utvidgas genom fler arrangemang över hela landet. De ökade insatserna

får utformas med hänsyn till vunna erfarenheter av publikens inställning och samarbetet

med andra musikinstitutioner. De får givetvis också utformas under intryck

av hur musikvanor och musikskapande förändras och utvecklas i vårt samhälle

liksom ute i världen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

39

3. Resurser för konsertverksamhet

3.1 Konsertbyråutredningen

3.1.1 Tonkonstnärer

Rikskonsertverksamheten bör enligt utredningens uppfattning omfatta alla former

av konsertverksamhet. De i landet tillgängliga resurserna bör tas i anspråk

härför. Utredningen eftersträvar en totalplanering för att tillgodose det framtida

musiklivets behov.

De resurser som utredningen åsyftar är dels enskilda tonkonstnärer, som uppträder

i konsertsammanhang antingen som solister eller i ensembler, dels befintliga

orkestrar, vilka utnyttjas antingen med hel besättning eller i form av mindre ensembler,

som lösgjorts för enstaka turnéer varje konsertsäsong. Till resurserna hör

också lokala och regionala ensembler och körer, som sammansatts av professionella

krafter och de amatörer som kan anförtros uppgiften att konsertera i ett större

sammanhang.

Beträffande de enskilda tonkonstnärerna konstaterar utredningen att flertalet

medlemmar i Tonkonstnärsförbundet redan har anlitats i försöksverksamheten.

Många av tonkonstnärerna har emellertid sökt sig till näraliggande arbetsområden

för sin utkomst. Detta har i viss utsträckning skapat svårigheter för dem att inom

försöksverksamheten ta engagemang som sträckt sig över en något längre period.

Den blivande rikskonsertverksamheten bör därför ha möjlighet att erbjuda ett

antal tonkonstnärer fast anställning som konsertgivare i rikskonsertsammanhang

på samma sätt som försöksledningen under två år kunnat anställa Kyndelkvartetten

på heltid.

Vid en fullt utbyggd verksamhet räknar utredningen med att ca 20 000 konserttillfällen

kommer att arrangeras per år. Det är därför av betydelse att undersöka, om

det blir möjligt att genomföra ett så stort konsertutbud inom ramen för tillgängliga

resurser på artistsidan. Utredningen uppskattar antalet i Sverige yrkesmässigt

verksamma tonkonstnärer till omkring 1 500. Av dessa är ca 600 fast anställda i

de statsunderstödda symfoniorkestrarna samt hos Sveriges Radio och ca 500 fast

anställda i militärmusikkårerna. De återstående 400 utgörs av fast anställda vid

de lyriska scenerna, fritt verksamma tonkonstnärer m. fl. kategorier. Därtill kommer

ett stort antal musikerutbildade personer som är musiklärare eller kyrkomusiker.

Flertalet av nämnda artister är sålunda anställda vid någon musikinstitution och

kan därför endast undantagsvis ta engagemang för konsertturnéer inom ramen för

rikskonsertverksamheten.

Utredningen framhåller vidare att konsertturnéerna ställer vissa speciella krav

på de musiker som skall genomföra dem. Det gäller för artisten bl. a. att kunna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

etablera en riktig kontakt med sitt auditorium. Vid engagemanget måste man därför

räkna med en viss förberedelsetid för de tonkonstnärer som inte tidigare deltagit

i verksamhetens turnéer. Det är också angeläget att engagera så goda artister som

möjligt.

Erfarenheterna från försöksverksamheten visar att långtidsengagemangen är så

väl konstnärligt som ekonomiskt riktiga. Utredningen anser att denna typ av engagemang

bör ökas. Inför de växande uppgifterna kan verksamheten visa sig behöva

bl. a. blåsarkvintetter, stråkkvintetter och jazzmusikergrupper.

På längre sikt blir rikskonsertverksamheten beroende av att utbildningen av tonkonstnärer

bedrivs med tillräcklig intensitet. Utredningen finner det nödvändigt att

musikhögskolan i Stockholm, konservatoriema i Malmö och Göteborg samt musikskolorna

i Framnäs, Ingesund, Edsberg och Kapellsberg efter den nu pågående utredningen

om utbildningen av musiker görs rustade för att motta ett väsentligt

större antal studerande.

Att musikeryrket på senare år påtagligt minskat i attraktionsförmåga anser utredningen

bero på löneläget och yrkets relativt påfrestande karaktär. Om rikskonserterna

kan ge ökade möjligheter till konserterande för både solister och småensembler,

kan detta så småningom leda till en förbättring av artisternas situation.

Utredningen finner det önskvärt att vidga den nationella konsertverksamheten till

en nordisk sådan. Försöksverksamheten har redan gett vissa erfarenheter i detta

hänseende. Försöksledningen har också inlett ett samarbete med Svenska institutet

i syfte att främja de svenska tonkonstnärernas möjligheter att erhålla engagemang

i utomnordiska länder.

3.1.2 Symfoniorkestrar

På Kungl. Maj:ts uppdrag har intendenten vid Stiftelsen Malmö konserthus Olof

Hult bl. a. utrett den med statligt understöd bedrivna orkesterverksamheten inom

landet och framlagt förslag rörande omorganisation av denna verksamhet. Resultatet

av Hults utredning avlämnades i stencilerat skick i februari 1964. Efter remissbehandling

har handlingarna i ärendet överlämnats till teater- och orkesterrådet,

som fått i uppdrag att överarbeta de framlagda förslagen.

Konsertbyråutredningen har i sin behandling av frågor som sammanhänger med

de statsunderstödda symfoniorkestrarna utgått från Hults utredning. Utredningen

har därvid främst behandlat de frågor som sammanhänger med rikskonsertverksamheten.

Övriga aktualiserade orkesterfrågor förutsätts bli handlagda av teater- och orkesterrådet.

Hit hör frågan om huvudmannaskapet för orkestrarna och orkestrarnas

administration. Orkestermusikernas anställnings- och avlöningsförhållanden

kräver likaså enligt utredningens mening en grundlig översyn.

Konsertbyråutredningen framhåller att orkesterturnéerna inom rikskonsertverksamheten

samt turnéer med smärre ensembler ur orkestrarna förutsätter en utbyggnad

av de enskilda orkestrarna. Stockholms filharmoniska orkester bör, nu
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

merärt något utökad, fungera som nationell symfoniorkester med turnéer inom och

utom landet. De i orkestern ingående ensemblerna kommer att bli till stor nytta

inom rikskonsertverksamheten. Utredningen föreslår att orkestern utökas med 12

stråkmusiker samt 5 blåsare. Denna utvidgning skulle innebära att en kammarorkester

och en blåsarkvintett tidvis kan lösgöras ur orkestern utan att denna försvagas.

Den totala numerären, 117 man mot nuvarande 100, skulle också motsvara

vad som erfordras vid internationella turnéer.

Enligt rikskonsertledningens överväganden bör hela symfoniorkestern liksom de

däri ingående ensemblerna ställas till förfogande för rikskonsertema under ca fyra

veckor per år. Utredningen understryker att det även i en framtida rikskonsertverksamhet

kommer att röra sig om punktinsatser och speciella evenemang för den

stora orkesterns vidkommande, medan de mindre ensemblerna inom orkestern

kommer att tjänstgöra inom den reguljära turnéverksamheten. Utredningen föreslår

att ett speciellt turnékonto läggs upp i rikskonsertverksamhetens stat för att

varje år fördelas på inhemska och utländska turnéer såväl för hela symfoniorkestern

som för de mindre ensemblerna. Utredningen beräknar medelsbehovet härför

till 700 000 kr. per år.

Göteborgs orkesterförenings orkester med för närvarande 72 man bör enligt konsertbyråutredningens

mening tas i anspråk för turnéverksamhet i rikskonsertorganisationens

regi såväl inom som utom länet. En förstärkning av orkesternumerären

med 10 man bör äga rum i samband härmed.

Malmö konserthusstiftelses orkester och Nordvästra Skånes orkester i Hälsingborg

anses båda ha för liten numerär. Utredningen finner att orkestern i Malmö

bör utökas från 67 till 75—80 man för att kunna täcka repertoaren för en stor

symfoniorkester och möjliggöra en önskvärt hög kvalitet. Utrymme skulle härigenom

också ges för turnéverksamhet t. ex. i rikskonsertsammanhang.

Utredningen föreslår vidare att orkestern i Hälsingborg inom ramen för nuvarande

numerär ombildas till en större kammarorkester på 30 man. Behovet av en

sådan specialensemble är stort i den kommande rikskonsertorganisationen. Förslaget

innebär inte att hälsingborgspubliken skulle gå miste om den stora orkesterns

repertoar, eftersom det skulle komma på malmöorkesterns lott att svara för denna

inom ramen för ett samarbete mellan de båda orkestrarna i Skåne.

Norrköpings orkesterförening, som för närvarande har en numerär på 34 man,

är enligt utredningens mening i hög grad i behov av en utbyggnad. Utredningen

finner det befogat att orkestern i Norrköping utökas till 46 man.

Gävleborgs läns orkesterförening på 34 man fungerar redan som en regionsorkester

med omfattande konsertverksamhet utanför stationeringsorten. Orkestern har

under försökstiden engagerats för turnéer bl. a. i övre Norrland. Den är enligt utredningens

mening i hög grad i behov av en utbyggnad för att i större utsträckning

än nu kunna delta i den blivande rikskonsertverksamheten.

Det sammanlagda statliga medelsbehovet för genomförande av den föreslagna

utbyggnaden av symfoniorkestrarna beräknar utredningen till 1 770 000 kr.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

3.1.3 SOR-orkestrar

Konsertbyråutredningen har närmare granskat SOR-orkestrarnas verksamhet. Antalet

orkestrar uppgick spelåret 1965/66 till 57. Utredningen konstaterar att orkestrarna

i Örebro och Västerås i ekonomiskt hänseende intar en särställning i förhållande

till de övriga. För spelåret 1965/66 redovisade örebroorkestern inkomster

på 786 000 kr. och västeråsorkestern 343 000 kr. Härav utgjorde statsbidragen

187 000 resp. 94 000 kr. Utredningens redovisning av de mindre SOR-orkestrarnas

ekonomi ger vid handen att de sammanlagda inkomsterna för spelåret 1965/

66 uppgick till 1 494 000 kr., vilket motsvarade i genomsnitt 27 000 kr. per orkester.

I statliga bidrag erhöll orkestrarna i genomsnitt 3 200 kr. och i kommunala

bidrag omkring 15 300 kr. vardera. De flesta av orkestrarna redovisade också egna

inkomster och enskilda bidrag på i genomsnitt 10 300 kr. Sammanställningen ger

enligt utredningen klara belägg för att SOR-orkestrarna har ett utomordentligt svårt

ekonomiskt läge.

Att det över huvud taget är möjligt att genomföra en konsertverksamhet under

sådana betingelser finner utredningen till mycket stor del bero på militärmusikernas

medverkan i SOR-orkestrarna. Under år 1966 medverkade militärmusiker i

större eller mindre utsträckning i 41 av de 57 SOR-orkestrarna och militärmusiker

kan sägas bilda kärnan i ett tjugotal orkestrar.

För att belysa musiklivet i ett antal städer och samhällen under 1960-talet har

utredningen gjort en systematisk genomgång av konsertprogrammen under två spelår.

Det konstateras bl. a. att repertoarvalet till stor del är beroende av det gemensamma

notmaterial som SOR-orkestrarna disponerar och till vilket de av ekonomiska

skäl är hänvisade. Detta material har inte fortlöpande kunnat revideras och

förnyas.

Utredningen anser att SOR-verksamheten endast i undantagsfall representerar en

livskraftig och utvecklingsbar konsertverksamhet. De enskilda orkestrarnas ekonomiska

förutsättningar är inte tillräckliga för att kunna möjliggöra en konstnärligt

fullgod musikverksamhet. Ambitionen att presentera krävande och omfattande orkesterverk

går ofta högt över orkestrarnas prestationsförmåga.

Utredningen anser att en SOR-verksamhet, utan den nuvarande till statsbidraget

knutna skyldigheten att framträda offentligt, bättre skulle svara mot orkestrarnas

prestationsförmåga. En amatörbetonad orkesterverksamhet utan andra pretentioner

än att representera ortens musikliv skulle med fördel kunna utövas av dessa sammanslutningar.

Utredningen föreslår att statsbidragsvillkoret om offentliga konserter

snarast slopas och nya bidragsregler införs. Ett generellt statsbidrag med förslagsvis

1 000 kr. per år bör utgå till en SOR-orkester, om ett anslag med samma

belopp kan utverkas från annat håll. Dessa amatörensembler bör i övrigt inrangeras

i den fria och frivilliga studieverksamheten såsom musikcirklar. Utredningen

anser emellertid inte att dessa förändringar i SOR-verksamheten skall avse samtliga

orkestrar. För ett antal utvecklingsbara orkestrar föreslår utredningen ett samarbete

med de föreslagna regionsensemblerna. Detta samarbete skulle ersätta det

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

43

som sedan länge pågått mellan SOR-orkestrarna och militärmusikkårerna. Rikskonsertverksamheten

skulle härigenom få en naturlig anknytning till amatörmusicerandet.

Utredningen anser att ett väsentligt utökat statsbidrag bör utgå till dessa

orkestrar.

3.1.4 Militärmusikkårer

Konsertbyråutredningen har funnit att en utbyggnad av rikskonsertverksamheten

med hjälp av yrkesorkestrarna och ensembler ur dessa samt övriga tillgängliga tonkonstnärer

i landet måste ta lång tid. En regional orkesterverksamhet, som även

öppnar möjligheter för insatser från mindre ensembler i eu skol- och rikskonsertverksamhet,

kan emellertid etableras om militärmusikkårerna i större utsträckning

får tas i anspråk för det civila musiklivets behov. Konsertbyråutredningen finner

det angeläget att en samverkan på nya grunder mellan civilt och militärt musikliv

kommer till stånd. Överläggningar i dessa frågor mellan konsertbyråutredningen

och organisationsnämnden för militärmusiken har resulterat i vissa gemensamma

synpunkter, som återges i den promemoria som nämnden tillställde utredningen i

december 1966.

Mot denna bakgrund föreslår konsertbyråutredningen att militärmusikkårerna,

med undantag för de två som är förlagda till stockholmsområdet, skall ingå som en

integrerande del i rikskonsertverksamhetens orkesterorganisation. I stockholmsområdet

bör det stora militära musikbehovet vara bestämmande för orkesterorganisationen.

Utredningen förordar en sammanslagen musikkår med en numerär på

67 man. Den skulle i viss mån även tillmötesgå det allmänna musiklivets önskemål

om medverkan av enskilda militärmusiker i statsunderstödda symfoniorkestrar. De

övriga militärmusikkårerna föreslås utökade från 24 till 30 man för att kunna fungera

som regionsensembler. Kårernas personal skall i ökad omfattning medverka i

det civila musiklivet dels som orkestrar, dels såsom kammarmusik- och blåsarensembler

av olika slag.

Militärmusikkårerna bör vara förlagda till militära förband. Med hänsyn såväl till

det militära musikbehovet som till det allmänna musiklivets behov föreslår organisationsnämnden

för militärmusiken att 18 militärmusikkårer, förutom kåren i Stockholm,

bibehålls. De bör förläggas till Uppsala, Strängnäs, Linköping, Jönköping,

Karlskrona, Visby, Kristianstad, Halmstad, Borås, Uddevalla, Skövde, Karlstad,

Örebro, Falun, Härnösand, Östersund, Umeå och Boden. Konsertbyråutredningen

å sin sida föreslår att kåren i Uppsala förläggs till Västerås, där ett vittgående

samarbete med den redan nu förstärkta SOR-orkestern etablerats. Kåren i Visby

bör utgå, eftersom behovet av militärmusik och av civila orkestrars konsertverksamhet

anses kunna täckas från fastlandet. Utredningens förslag innebär för övrigt

en indragning av kårer i Växjö, Eksjö, Ystad, Göteborg och Uppsala, samt förflyttning

av kåren i Sollefteå till Härnösand. Den av organisationsnämnden skisserade

militärmusikorganisationen skulle omfatta 19 musikkårer, varav en med 67

man och 18 med 30 man. Antalet musikdirektörer beräknar nämnden till 20. Det to
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

tala personalbehovet beräknas alltså till 627 man. Med konsertbyråutredningens

modifieringar kan personalbehovet beräknas minska till 596 man, varav 19 militärmusikdirektörer.

Beträffande musikpersonalens anställningsform räknar organisationsnämnden

och utredningen med nuvarande ordinarie tjänstemannaställning. Den nuvarande

militära anställningsformen bör ändras till civilmilitär. Vidare bör avlöningsförmåner,

arbetstidsförhållanden etc. så långt som möjligt anpassas till vad som gäller

vid de statsunderstödda symfoniorkestrarna.

Även med den ökade verksamheten inom det civila musiklivet bör ledningen av

militärmusiken utövas av militära myndigheter, vilka också i princip bör svara för

militärmusikens administration, lokalbehov m. m. Det förutsätts därvid att det allmänna

musiklivets företrädare får ett inflytande i fråga om musikkårernas utnyttjande

och musikpersonalens rekrytering och utbildning. En central musiknämnd

bör inrättas med lika många representanter för rikskonsertverksamhetens ledning

och det allmänna musiklivet i övrigt å ena sidan och för försvaret å andra sidan.

Den centrala nämnden bör besluta om den principiella fördelningen av kårernas

tjänstgöring i civila och militära sammanhang. Musiknämnden bör också medverka

beträffande frågor om rekrytering, utbildning och ekonomisk förvaltning. För försvarets

del bör företrädare för främst utbildnings- och personalvård sfunktionerna

ingå i denna nämnd.

På grundval av centralt beslutade riktlinjer bör en detaljplanering av musikkårernas

utnyttjande ske inom de olika regionerna. Planeringen bör kunna skötas

av en regional funktionär inom rikskonsertverksamheten, en regionsintendent, som

enligt utredningen erfordras även för producentuppgifter. Detaljplaneringen, som

också avser försvarets musikbehov inom regionen, bör utföras efter samråd med

företrädare för militär myndighet.

Lokalt fattas beslut om musikkårernas tjänstgöring av chefen för det förband, till

vilket kåren är förlagd.

Militärmusikkårernas omvandling till regionsensembler och de speciella uppgifter

de enligt utredningens åsikt bör tilldelas inom stationeringsregionen kräver en snabb

omprövning av den nuvarande militärmusikaliska utbildningen. Detta gäller såväl

den del av utbildningen som traditionellt förlagts till resp. förband som musikhögskolans

musikunderofficersutbildning. I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet

om vissa utbildningsfrågor på musikområdet genom 1965 års musikutbildningskommitté

anser dock konsertbyråutredningen att någon förändring av

utbildningsorganisationen inom militärmusiken inte bör ske omedelbart.

Utredningen föreslår att under en övergångstid, innan beslut om ny utbildning

fattats, stråkinstrumentutbildningen inom kårerna och på musikhögskolan förstärks,

att utbildning på vissa valfria specialinstrument möjliggörs och att den pedagogiska

utbildningen breddas. Utredningen framhåller att en vidareutbildning omedelbart

bör erbjudas de musiker, som nu bemannar musikkårerna. Under de två första

åren bör denna utbildning vara mycket intensiv beträffande repertoarorientering

och skolning i de nya arbetsuppgifterna och deras musiksociala innebörd. Särskilda

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

45

instruktörer av hög konstnärlig klass bör knytas till rikskonsertverksamheten. Utredningen

föreslår en kursplan innefattande dels centralt förlagda månadskurser två

gånger per ensemble, dels kursverksamhet vid regionsensemblerna en vecka var

fjärde månad. Kostnaden för denna vidareutbildning har för de två första åren

beräknats till 500 000 kr. per år, för det tredje året till 250 000 kr. och från och

med det fjärde året till 200 000 kr. per år.

Med undantag av musikhögskolans kostnader för den dit förlagda musikunderofficers-

och musikdirektörsutbildningen bestrids kostnaderna för militärmusiken

för närvarande helt från anslag under fjärde huvudtiteln. Utredningen anser att

kostnaderna för en militärmusikorganisation som utgör en integrerande del av samhällets

allmänna musikorganisation inte bör belasta försvarshuvudtiteln i större

mån än militärmusiken kommer försvaret tillgodo. Proportionerna mellan militärt

och civilt ianspråktagande av militärmusikkårerna/regionsensemblerna kan i slutskedet

i ekonomiskt avseende beräknas till 1: 2. Nuvarande avlöningsanslag på

inemot 15 milj. kr. skulle sålunda fördelas med 5 milj. kr. på den militära organisationen

och 10 milj. kr. på den civila.

Det av utredningen framlagda förslaget är avsett att utgöra underlag för ett

principställningstagande. För genomförande av den föreslagna omläggningen fordras

ett mera preciserat och detaljerat förslag rörande militärmusikens uppgifter

och organisation m. m. Ett sådant anses kunna utarbetas inom ett år. Efter det att

statsmakterna därefter fattat beslut beträffande omorganisationen anses denna

kunna genomföras inom ett par år.

3.2 Yttranden

I fråga om bedömningen av tillgång på tonkonstnärer för konsertverksamheten

framförs olika meningar i yttrandena.

Skolöverstyrelsen anser att utredningens mål, 20 000 konserter per år, är mycket

högt och troligen orealistiskt, inte minst med tanke på artisttillgången. Överstyrelsen

påpekar dessutom att utredningen vid fastställandet av det tänkta konsertutbudet

inte förefaller ha gjort någon beräkning av behovet av tonkonstnärer med utgångspunkt

i en produktionsplan med olika typer av program.

Musikaliska akademiens styrelse anser inte att den brist på kvalificerade tonkonstnärer

som finns på snart sagt alla områden kan bringas ur världen genom en satsning

på enbart en sektor inom musiklivet. Malmö musikkonservatorium och konservatoriets

lärarförening uttalar sig i samma riktning.

Ett stort antal remissinstanser, däribland skolöverstyrelsen, Musikaliska akademiens

styrelse, teater- och orkesterrådet, 1965 års musikutbildningskommitté, Kyrkomusikernas

samarbetskommitté, Nordvästra Skånes orkesterförening samt ett antal

lokala skolstyrelser, musiknämnder och orkesterföreningar påpekar, att ett alltför

hårt utnyttjande av orkestermusiker i rikskonsertsammanhang kan vålla problem för

deras verksamhet som lärare.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Möjligheterna att bygga ut verksamheten på föreslaget sätt är enligt TCO.s

uppfattning främst beroende av möjligheterna att skapa tryggade anställningsförhållanden

och konkurrenskraftiga löner för dem som är eller blir verksamma inom

tonkonstens olika grenar, samt effekten av förmedlingsverksamheten. TCO hänvisar

till arbetsmarknadsstyrelsens utredning Kulturarbetsmarknaden, som visar att

det inom tonkonsten finns ett betydande antal icke ianspråktagna konstutövare att

tillgå. En del av artistbristen borde enligt TCO kunna täckas genom att tonkonstnärerna

får sådana villkor att de kan ägna sig åt tonkonsten i full utsträckning.

Föreningen Svenska populärauktorer anser att utredningens inventering av antalet

disponibla tonkonstnärer präglas av alltför överdrivna farhågor. Föreningen

anser i likhet med TCO, att de kvalificerade tonkonstnärer som hittills varit bundna

av olika andra sysselsättningar säkert kommer att till stor del vara villiga att

engagera sig i en rikskonsertverksamhet om regelbunden sysselsättning kan erhållas

under längre perioder. Svenska tonkonstnärsförbundet och Föreningen Svenska

jazzmusiker anser att det på dessa organisationers rekryteringsområden finns betydande

reserver av tonkonstnärer som skulle kunna tillföras konsertverksamheten.

De åtgärder utredningen föreslår för symfoniorkestrarna har föranlett

delvis kritiska kommentarer.

Sveriges Radio, Svenska musikerförbundet och Svenska tonkonstnärsförbundet

anser det vara en brist att utredningen i planeringen inte nämner Sveriges Radios

symfoniorkester och hovkapellet. Dessa instanser jämte bl. a. Teatrarnas riksförbund

och flera av orkestrarna anser det vara ett absolut krav att kammarmusikensembler

sammansatta av orkestermusiker anlitas från mer än en orkester. Kungl.

teatern räknar inte med att normalt tillhandahålla orkestermusiker för rikskonsertverksamhet.

Många av remissinstanserna anser i likhet med Sveriges Radio att konsertbyråutredningen

visat en påfallande återhållsamhet när det gäller att satsa på orkestrar

utanför Stockholm.

Teater- och orkesterrådet betraktar förslaget som preliminärt och som en precisering

av rikskonsertverksamhetens aktuella minimiönskemål beträffande tillgången

på turnerande ensembler. Även andra önskemål måste emellertid enligt rådets mening

beaktas innan en definitiv utbyggadsplan för orkestrarna kan göras upp. Rådet

avser att under budgetåret 1967/68 inkomma med förslag om orkestrarnas

organisation och utbyggnad. Rent allmänt anser rådet att den av konsertbyråutredningen

föreslagna utökningen av antalet musiker vid orkestrarna utanför Stockholm

är otillräcklig för att de skall kunna nå en önskvärd konstnärlig standard.

Teatrarnas riksförbund och flera av orkestrarna anser att utredningen inte tillräckligt

klarlagt hur personalresurserna vid de fasta orkestrarna — med undantag

för stockholmsorkestern — skall användas eller hur dessa orkestrar, utan höjda

kostnader och utan att konsertverksamheten på platsen och inom regionen skall

bli lidande, skall kunna genomföra både sin ordinarie spelplan och turnéverksamhet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

47

Musikaliska akademiens styrelse anser sig utan tvekan kunna tillstyrka den föreslagna

utbyggnaden av Stockholms filharmoniska orkester

men hävdar samtidigt att ingen av orkestrarna i Malmö, Norrköping eller Gävle

fått en godtagbar förstärkning. Sveriges Radio anser det tvivelaktigt om en ekonomisk

insats av den storleksordning som avsetts för stockholmsorkesterns del är berättigad

för en sporadisk verksamhet inom rikskonsertverksamheten så länge en rad

andra orkestrar i Sverige är katastrofalt underbemannade.

Endast ett fåtal remissinstanser har ansett sig böra direkt avstyrka utbyggnaden

av Stockholms filharmoniska orkester. Hit hör Salomon Smiths kammarmusikförening

och Föreningen Levande musik i Göteborg.

I yttrandena från Stockholms stad framhålls att det måste anses vara av stort

musikpolitiskt intresse att filharmonikernas kammarorkester och blåsarkvintett genom

utbyggnaden kan etablera sig som självständigt verkande ensembler.

Konsertföreningen i Stockholm framhåller bl. a. att orkestern för att motsvara

internationella krav framför allt behöver en förstärkning av antalet stråkmusiker.

Beträffande Göteborgs symfoniorkester föreligger utförliga kommentarer

i yttrandena från Göteborgs stad och orkesterföreningen. Från stadens sida

framhålls att antalet orkesterkonserter i Göteborg håller på att successivt minska,

eftersom man där kunnat konstatera en viss övermättnad. Av intresse är emellertid

att genom rikskonsertverksamheten andra orkestrar kan konsertera i Göteborg

och göteborgsorkestem skickas ut på turné. Både Göteborgs stad och orkesterföreningen

anser att orkestern skall kunna tas i anspråk för tuméverksamhet

i rikskonsertverksamhetens regi.

Utredningens förslag beträffande orkesterverksamheten i Skåne

får med få undantag negativt mottagande.

Musikaliska akademiens styrelse förordar en utökning av orkestern i Malmö till

80 man för att orkestern skall kunna bära upp den trefaldiga uppgiften att sköta

konsert-, teater- och tuméverksamhet. Styrelsen anser vidare att en sådan klyvning

av uppgifterna inte kan vara tillfredsställande från konstnärlig synpunkt. Den föreslagna

omvandlingen av orkestern i Hälsingborg till en kammarorkester på 30 man

finner styrelsen tilltalande men anser att den föreslagna stationeringsorten kan diskuteras.

Teater- och orkesterrådet har starka betänkligheter mot att omorganisera hälsingborgsorkestem

enligt förslaget.

Nordvästra Skånes orkesterförening anger en rad skäl för sin åsikt att utredningens

förslag beträffande hälsingborgsorkestem kan få ödesdigra följder för verksamheten

i orkesterns nuvarande arbetsområde. Bl. a. måste orkesterns repertoar

bli så exklusiv att det troligen inte kommer att finnas tillräckligt publikunderlag.

Sveriges Radio anser sig ha anledning att starkt tvivla på hälsingsborgsorkesterns

framtid om den inte får följa med i samma utveckling som orkestrarna i Norrköping

och Gävle.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Svenska musikerförbundet anser att hälsingborgsorkestern bör utökas till samma

numerär som norrköpings- och gävleorkestrarna och att den då även kan användas

som kammarorkester i enlighet med utredningens förslag.

Beträffande symfoniorkestern i Norrköping förordar Norrköpings

stad att en kraftig utökning av orkestern i staden kommer till stånd och

anser därjämte att Linköpings militärmusikkår bör ingå i symfoniorkestern. Staden

anser vidare att för landet i övrigt en liknande utbyggnad av regionala orkestrar

är genomförbar. Som komplement till dessa yrkesorkestrar skulle en artistförmedling

och ambulerande orkesterverksamhet genom rikskonserter vara värdefull.

Norrköpings orkesterförening anför liknande synpunkter.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté gör invändningar mot

att man i Östergötland genom förslaget får två små i stället för en stor orkester,

som skulle kunna byggas ut till 75 man. Östergötlands bildningsförbund anser att

utökningen av norrköpingsorkestern borde kunna ske genom anlitande av militärkårens

musiker helt eller delvis.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté anser att de nuvarande

båda orkestrarna i Örebro och Västerås bör ombildas till större regionsensembler.

Ett stort antal remissinstanser anser att utredningens förslag inte innebär någon

tillfredsställande lösning av Norrlands orkesterfråga. Att utvidga gävleorkest

e r n s turnéverksamhet utanför länet till Uppland, Dalarna och Norrland anses

i många remissvar vara orealistiskt.

Gävle stad och Gävleborgs läns orkesterförening påpekar att gävleorlcestern redan

har en betungande tuméverksamhet. Ytterligare turnéer i rikskonserters regi

måste kompenseras på ett ekonomiskt rimligt sätt. Konserterna med orkestern bör

koncentreras till de större orterna. Särskilt nämns nödvändigheten av ett fastare

samarbete med Uppsala, Falun och Sundsvall.

Skolöverstyrelsen, teater- och orkesterrådet, 1965 års musikutbildningskommitté,

länsstyrelsen i Västerbottens län, Västernorrlands läns bildningsförbund och Norrköpings

orkesterförening anser att en symfoniorkester bör placeras i Umeå. Norrbottens

bildningsförbund anser att två symfoniorkestrar behöver inrättas i norra

Norrland.

Beträffande SOR-verksamheten anser skolöverstyrelsen att utredningen

gett de SOR-anslutna orkestrarna en mycket perifer plats i det framtida

musiklivet. Svenska stadsförbundet finner att dessa orkestrars framtida möjligheter

att fortleva inte tillräckligt uppmärksammats. I många remissvar framhålls att det

statliga stödet måste utvidgas. ABF anser att det generella statsbidrag av 1 000

kr. per orkester som utredningen föreslår inte bör utgå, eftersom det betyder mycket

litet i förhållande till de kommunala bidragen och orkestrarnas möjligheter att

få studiecirkelbidrag. ABF finner det vidare synnerligen tveksamt att räkna med

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

medverkan av vissa SOR-orkestrar i konsertverksamheten. Ett renodlat yrkesmusicerande

är enligt ABF att föredra för rikskonsertverksamhetens vidkommande.

Bland de remissinstanser som anser att konsertbyråutredningens förslag till ändrade

verksamhetsformer och statligt ekonomiskt stöd kan tolkas som en underskattning

av SOR-orkestrarnas insatser i musiklivet och deras möjligheter att verka

i fortsättningen återfinns Musikaliska akademiens styrelse, länsstyrelserna i Jönköpings,

Västmanlands, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län, bildningsförbunden

i Dalarna och Gävleborgs län, Sveriges orkesterföreningars riksförbund,

Riksförbundet Sveriges musikpedagoger samt ett flertal lokala organ.

Musikaliska akademiens styrelse anser att verksamheten bör omorganiseras samtidigt

som statsbidragen höjs. I yttrandet föreslås vidare att det generella statsbidraget

höjs till 2 000 kr. per orkester och år, att orkestrarna bör bedriva sitt arbete som

studiecirklar, att orkestrarna bör frångå sin symfoniska målsättning såväl i fråga

om besättning som repertoar och gå in för ensembleverksamhet, att i kommunerna

anställda musiklärare bör åläggas tjänstgöringsskyldighet i orkestern samt att vissa

orkestrar av god kvalitet efter förslag av de av akademiens styrelse tillsatta inspektörerna

bör få ytterligare bidrag.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund betonar betydelsen av den stimulans

som de offentliga konserterna innebär för orkestrarna. Förbundet avstyrker i princip

utredningens förslag om orkestrarnas ändrade ställning och föreslår betydligt

större anslag för en breddning och kvalitativ förbättring av verksamheten. Vidare

begärs en heltidsanställd inspektör, representation för förbundet i rikskonserters rådgivande

organ och i planeringen på det regionala planet även i vad avser skolkonserter

samt höjda anslag för inköp av noter. Förbundet framhåller att SOR-orkestrarnas

konserter årligen besöks av ca 100 000 personer och att värdet av verksamheten

inte minst ligger däri att den hos en stor publik kan bana väg för rikskonserters

mera avancerade arrangemang.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att utredningens förslag till bidrag inte ger

tillräckligt underlag för bedömning av konsekvenserna för det kvalificerade amatörmusiklivet.

Bl. a. bör kvalificerade kammarmusikgrupper kunna få tillräckligt stöd.

I samma riktning uttalar sig Riksförbundet Sveriges musikpedagoger.

Skolöverstyrelsen och länsstyrelsen i Västmanlands län anser att orkestern i

Västerås borde kunna tjäna som förebild för uppbyggnaden av andra orkestrar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att de lokala SOR-orkestrarna har en

viktig uppgift. Dessa orkestrar bör kunna räkna med statligt stöd i betydligt större

omfattning än vad utredningen avsett.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län betonar värdet av det aktiva musikintresset och

att SOR-orkestrarna är väsentliga för den expanderande musikskoleverksamheten

genom att de ger möjlighet till vidare utbildning och fortsatt musikalisk verksamhet

inom hemortslänet.

I huvudsak är remissopinionen positiv till en reformering av militärmusikorganisationen.

Omläggningen anses vara fördelaktig av både musi4

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 45

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

kaliska och ekonomiska skäl. I vissa fall uttalas dock farhågor för att omläggningen

kan medföra risker för den kvalificerade amatörmusiken och för tillgången på

lärarkrafter i frivillig musikundervisning.

Sveriges Radio anser att regionsensemblema, trots omskolningen, knappast kan

beräknas nå en sådan konstnärlig standard att de kan betraktas som fullvärdiga länkar

i en seriös musikverksamhet med tanke på de stegrade kvalitetskraven. Musikaliska

akademiens styrelse anser det tvivelaktigt att dessa musiker inom en tidrymd

av 2—3 år skall kunna infogas i en till övervägande del civilmusikaliskt verksam

ensemble av acceptabel kvalitet.

Utredningens förslag till regionsindelning föranleder erinringar av skolöverstyrelsen

som anser att indelningen och förläggningen av ensemblerna i alltför hög grad

fått bestämmas av militära hänsyn och att det varit mera rimligt att utgå från det

civila musiklivets behov. Överstyrelsen liksom 1965 års musikutbildningskommitté

anser att Eskilstuna är en lämpligare stationeringsort för en regionsensemble än

Strängnäs. Skolöverstyrelsen föreslår att samtliga ensembler blir helt civila med

självständig ställning och förankring i sin regions kulturliv. Ansvaret för verksamheten

bör enligt överstyrelsens mening läggas på en styrelse med representanter

för olika intressegrupper. En dirigent, tillika konstnärlig ledare, och en intendent

bör svara för den direkta ledningen av orkesterns arbete. Rikskonserter och

de militära myndigheterna skulle efter medgivande av styrelsen kunna utnyttja orkestern

i sin verksamhet.

Musikaliska akademiens styrelse anser det värdefullt för regionsensemblerna att

ha förankring i civilt musikliv, vilket i regioner med symfoniorkester eller med aktiva

kärnor till symfoniorkester skulle kunna åstadkommas genom att regionsensemblen

samordnas med dessa. Styrelsen anser även att det med hänsyn till ensemblernas

tjänstgöring inom den civila sektorn är rimligt att beslutanderätten beträffande

tjänstgöringen delas mellan förbandschefen och regionsintendenten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att anknytningen till de militära förbandens

placering inte bör få vara utslagsgivande och att det på längre sikt är rimligt att

räkna med att ensemblerna får civila huvudmän.

ABF skulle helst se att militärmusiken blir helt civil. I varje fall borde regionsintendenten

ha medbestämmanderätt beträffande ensemblens tjänstgöring.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté anser att utredningen

inte beaktat att en regional orkester har väsentlig betydelse för musikundervisningen.

I yttrandena redovisas uppgifter från en av musikutbildningskommittén

gjord undersökning, som visar att av landets 500 militärmusiker 257 bedriver pedagogisk

verksamhet om sammanlagt ca 5 500 veckotimmar. Detta skulle motsvara

ca 180 hela musiklärartjänster. Pedagogiska önskemål bör enligt teater- och orkesterrådets

uppfattning få påverka lokalisering och dimensionering av både symfoniorkestrar

och regionsensembler.

Bildningsförbunden i Jönköpings och Jämtlands län samt rikskonserters länsombud

i Malmöhus län vill ha ordnade möjligheter att utnyttja lokalt anställda

musiker (musikledare, lärare etc.) inom regionen som reserv i regionsensemblen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Öl

vilket skulle innebära både en god stimulans för det lokala musiklivet och en

komplettering av regionsensemblerna vid vissa konserttillfällen.

Överbefälhavaren tar inte slutlig ställning till förslaget om antalet kårer eiler

kårernas storlek. Musikerna bör ha militär eller civilmilitär status och kunna disponeras

för mobiliserings- och krigsuppgifter.

Organisationsnämnden för militärmusiken framhåller att ett flertal frågor som

behandlas av utredningen bör ytterligare utredas, sedan principbeslut fattats

om rikskonsertverksamhetens utformning. Hit hör bl. a. militärmusikens ledning,

central repertoaranskaffning, arbetsuppgifter, anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,

kostnadsfördelningen mellan den civila och militära sektorn m. m.

Nämndens förslag om militärmusiken i Stockholm bör genomföras samtidigt som

beslut fattas med anledning av förslaget om upprättande av regionsensembler.

Nämnden redogör för beräkningen av tjänstgöringstiden för parad- och tjänstemusik

samt för att fylla halva behovet av underhållningsmusik för försvaret och kommer

fram till att denna tid uppgår till 37 % av den totala tjänstgöringstiden. Nämnden

utgår sålunda i likhet med utredningen från att sammanlagt ca 1/3 av regionsensemblernas

kapacitet behöver utnyttjas för militära musikändamål. Organisationsnämnden

anser vidare att utredningen bort precisera storlek och stämbesättning för

regionsensemblerna med hänsyn till det allmänna musiklivets behov.

TCO förutsätter att integreringen av militärmusikkårerna i det civila musiklivet

föregås av mera detaljerad utredning och att berörda personalorganisationer får

möjlighet att medverka.

I fråga om lokalisering av regionsensemblerna frångick konsertbyråutredningen

på två punkter det förslag som lagts fram av organisationsnämnden

för militärmusiken, genom att förorda att en kår förläggs till Västerås i

stället för till Uppsala och genom att föreslå indragning av kåren i Visby.

Det sistnämnda förslaget har avstyrkts av ett stort antal remissinstanser, däribland

skolöverstyrelsen, Musikaliska akademiens styrelse, överbefälhavaren, 1965

års musikutbildningskommitté, stads- och landstingsförbunden, TCO och samtliga

remissinstanser på Gotland. Förslaget att förflytta Uppsala-kåren till Västerås tillstyrks

av alla civila remissinstanser utom Uppsala läns bildningsförbund. Förslaget

avstyrks av överbefälhavaren. Länsstyrelsen i Västmanlands län understryker mycket

kraftigt att en indragning av kåren i Västerås skulle innebära en ytterst allvarlig

försvagning av stadens och länets musikliv.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildningskommitté anser att förslaget att

förlägga en kår till Strängnäs är ett exempel på alltför starka hänsynstaganden till

militära önskemål. Eskilstuna med dess rika ungdomsmusikliv vore enligt denna

mening en mycket naturligare förläggningsort.

Beträffande den kår som föreslås bli förlagd till Härnösand uttalar överbefälhavaren

samt länsstyrelsen och bildningsförbundet i Västernorrlands län att Sollefteå

är att föredra som förläggningsort. Sundsvalls stad anser att kåren bör flyttas

till Sundsvall.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

I fråga om Jönköpings-Eksjö-området anser länsstyrelsen i Jönköpings län att

man bör behålla kårer i båda städerna men att jönköpingskåren bör behållas i första

hand, om det visar sig möjligt att ha kvar endast en kår i regionen. Överbefälhavaren

förordar förläggning till Eksjö. Från Eksjö stad lämnas en utförlig redogörelse

av kårens betydelse för bygdens kulturliv. Sävsjö stad betonar också önskemålet

om bibehållande av en musikkår i Eksjö.

Organisationsnämnden för militärmusiken framhåller att nämnden redan tidigare

varit tveksam beträffande förläggningen av kårer till Härnösand och Jönköping.

Framförallt anser nämnden det uppenbart att det finns många skäl för Sollefteå

som förläggningsort för en av orkestrarna i härnösandsregionen. Nämnden anser att

båda dessa lokaliseringsfrågor bör tas upp till förnyade överväganden.

Remissinstanserna i Kronobergs län ifrågasätter starkt möjligheterna för den

föreslagna kåren i Karlskrona att tillgodose alla krav i de berörda regionerna.

Bildningsförbundet i Kronobergs län, Växjö stad och Nybro stad framhåller den

försvagning som amatörmusicerandet och musikundervisningen utsätts för i de

områden som förlorar sina musiker. I skåneregionen uttalar sig länsstyrelsen och

rikskonserters länsombud i Malmöhus lön, Ystads stad och Sydöstra Skånes orkesterförening

för att kåren i Ystad bibehålls. Det påpekas att regionen är för stor

och folkrik för att kunna tillgodoses av enbart kåren i Kristianstad. Överbefälhavaren

anser också att belastningen på kåren i Kristianstad blir så stort att dess möjligheter

att tillgodose såväl det militära som det allmänna musiklivets behov äventyras.

Indragningen av kårerna både i Ystad och i Växjö är därför olämplig. Ytterligare

en kår bör tillkomma i södra Sverige.

Göteborgs stad och Göteborgs lyriska teater har framfört krav på att få behålla

kåren i Göteborg.

Teater- och orkesterrådet reserverar sig i fråga om den föreslagna lokaliseringen

av regionsensemblerna. Planeringen bör anpassas till det förslag beträffande yrkesorkestrarna

som rådet avser att lägga fram.

3.3 Departementschefen

Avgörande för hur snabbt rikskonsertidén kan förverkligas blir i vilken takt personella

resurser kan göras tillgängliga för den avsedda verksamheten. De svårigheter

som därvid kan uppkomma har med den begränsade omfattning försöksverksamheten

haft inte hunnit göra sig gällande. Den efterfrågan påtonkonstn

ä r e r som tillkommit torde endast i ringa grad ha återverkat på musikernas

arbetsmarknad.

I och med att rikskonsertverksamheten byggs ut ökar behovet av musiker. Hur

stora arbetsinsatserna behöver bli beror givetvis på arrangemangens art. Ju större

ensembler och orkestrar som anlitas, desto mer omfattande resurser tas i anspråk.

För ett mer exakt bedömande av vad en växande rikskonsertverksamhet kräver erfordras

ytterligare erfarenheter av vad arbetskraftsbehovet blir vid genomförande

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

av olika arrangemang, av konsertutbudets sammansättning och av hur de engagerade

artisterna kan utnyttjas. Mot dessa erfarenheter får sedan ställas bedömningen

av antalet tonkonstnärer som kan väntas bli tillgängliga med hänsyn tagen till såväl

den utbildning som äger rum som till alternativa sysselsättningar. En fortlöpande

vägning av tillgängliga resurser mot aktualiserade anspråk måste föregå kommande

beslut rörande utbyggnaden av rikskonsertverksamheten.

Den utvidgning av rikskonsertverksamheten som jag i det följande beräknar

medel för, bedömer jag inte vara av den omfattning att tillgängliga resurser skulle

vara otillräckliga. Vill man gå vidare enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna,

kan särskilda åtgärder på utbildningsområdet bli aktuella.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utbildningsfrågorna på musikområdet

f. n. utreds genom 1965 års musikutbildningskommitté (direktiv se 1966 års riksdagsberättelse

s. 285). I kommitténs uppgifter ingår att undersöka utbildningsbehovet.

Kommittén har därvid att beakta den utveckling som kan väntas på

musiklivets område bl. a. genom rikskonsertverksamheten.

En central roll för musikutbudet har symfoniorkestrarnai Stockholm,

Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle. Deras verksamhet är av

naturliga skäl främst knuten till dessa städer. I synnerhet orkestrarna i Norrköping

och Gävle har emellertid bedrivit en betydande turnéverksamhet.

För att symfoniorkestrarna med bibehållande i stort av hittillsvarande uppgifter

också skall kunna göra en mera omfattande insats för rikskonsertverksamheten har

konsertbyråutredningen framlagt förslag om utvidgning av symfoniorkestrarnas

numerär. Från remisshåll har olika kompletterande synpunkter framförts. För egen

del anser jag inte att tillräckligt underlag ännu föreligger för att ta ställning till frågan

om hur symfoniorkestrarna bör byggas ut med hänsyn till rikskonsertverksamhetens

behov.

Olika frågor som berör symfoniorkestrarnas organisation och utbyggnad behandlas,

som redovisats i ett tidigare sammanhang, av teater- och orkesterrådet i samband

med pågående överarbetning av ett år 1964 framlagt utredningsmaterial. Innan

ställning tas till de frågor som rör symfoniorkestrarna, bör resultatet av detta utredningsarbete

avvaktas.

Principiellt anser jag det angeläget att symfoniorkestrarna i så stor utsträckning

som är möjligt anknyts till rikskonsertverksamheten. Endast genom deras medverkan

blir det möjligt att erbjuda inslag av den mest krävande musikrepertoaren. Inte

bara orkestrarna som helhet utan även enskilda artister och ensembler ur orkestrarna

kan därvid engageras.

En mycket betydande del av kostnaderna för symfoniorkestrarna täcks av statsmedel.

Det är därför rimligt att räkna med att orkestrarna i inte alltför begränsad

utsträckning framträder utanför den kommun som orkestern främst är knuten till.

Omfattningen och formerna för symfoniorkestrarnas medverkan får efter hand bli

beroende av de överenskommelser som rikskonsertledningen träffar med orkestrarna

och vederbörande kommuner. Jag förutsätter att rikskonsertledningen och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

orkesterinstitutionerna gemensamt utarbetar lämpliga metoder för ett planmässigt

utnyttjande av orkestrarna. Sedan ytterligare erfarenhet erhållits och det förut berörda

utredningsmaterialet slutbehandlats bör möjligheter föreligga att komma fram

till närmare riktlinjer för symfoniorkestrarnas insatser. För budgetåret 1968/69 har

jag liksom tidigare år inräknat medel för bidrag till dessa orkestrar under anslaget

Bidrag till särskilda kulturella ändamål (prop. 1968:1 bil. 10 s. 45). Jag utgår

därjämte från att rikskonsertledningen kommer att kunna avsätta medel för att

vidareutveckla det redan etablerade samarbetet med Stockholms filharmoniska orkester

för turnéverksamhet.

Den verksamhet som bedrivs av de orkestrar som är anslutna till Sveriges orkesterföreningars

riksförbund, SOR-orkestrarna, har ingående behandlats

av konsertbyråutredningen. Utredningen har inte funnit det möjligt att räkna med

att dessa orkestrar i allmänhet skall kunna bli av större betydelse för det offentliga

konsertlivet. Orkestrarna bör enligt utredningens uppfattning befrias från det nuvarande

statsbidragsvillkoret att ge offentliga konserter och i stället i ökad utsträckning

inordnas i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Flera remissinstanser har ansett att utredningen undervärderat SOR-orkestrarnas

betydelse. För egen del anser jag att orkestrarna gör en värdefull insats i

det lokala musiklivet och för att främja musikbildningen. Jag anser att orkestrarna

inte längre genom villkor för statsbidraget skall behöva genomföra en offentlig

konsertgivning. Det statliga stödet bör utgå utan krav på sådana insatser. Jag har

förutsatt att bidrag till orkestrarnas verksamhet av ungefär hittillsvarande omfattning

efter beslut av Kungl. Maj:t skall för nästa budgetår utgå ur anslaget Bidrag

till särskilda kulturella ändamål. Bidrag av statsmedel kan i övrigt tillföras orkestrarna

om de arbetar som studiecirklar. Visst indirekt stöd kommer framdeles att

komma orkestrarna till godo genom rikskonsertverksamheten. Så kan t. ex. SORorkestrarna

få det arrangörsstöd som utgår genom de sedvanliga finansieringsreglerna

för rikskonserter. Slutligen kan stöd ges i form av kurser och utbildningsprogram

som anordnas genom rikskonsertverksamheten.

Med anledning av utredningens förslag att större bidrag bör utgå till SORorkestrar

som uppnått en högre kvalitativ standard och därmed kan bli av särskild

betydelse för det allmänna konsertlivet, vill jag erinra om att orkestrarna i Västerås

och Örebro, i vilka såväl yrkesmusiker som andra musiker ingår, från nyssnämnda

anslag erhåller väsentligt högre bidrag än övriga SOR-orkestrar. Frågan om stöd

av större omfattning till ytterligare orkestrar bör prövas i den mån den fortsatta

utvecklingen i särskilda fall ger anledning härtill.

För att på längre sikt tillgodose behovet av väsentligt ökade resurser för rikskonsertverksamheten

har utredningen föreslagit att särskilda regionsensembler

skall byggas upp på grundval av den nuvarande militärmusikorganisationen.

Denna organisation omfattar för närvarande 25 musikkårer. Det av konsertbyråutredningen

i samråd med organisationsnämnden för militärmusiken genom
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

55

förda utredningsarbetet visar att ca två tredjedelar av militärmusikkårernas kapacitet

i framtiden skulle kunna tas i anspråk för rikskonsertverksamhet. Om inte denna

andel av kapaciteten kan utnyttjas på detta sätt, skulle en nedläggning av musikkårer

i dagens läge säkerligen behöva aktualiseras.

Mot denna bakgrund föreslår konsertbyråutredningen att ett nära samarbete inleds

mellan militär och civil musikverksamhet med syfte att tillgodose en del av rikskonserters

behov av ökade resurser vid den fortsatta utbyggnaden. Militärorkestrarna

skulle därvid ombildas till regionsensembler med både militära och civila

uppgifter.

I stort sett har remissopinionen varit positiv till principen att utnyttja militärmusikkårerna

på angivet sätt. Då det gäller genomförandet av omläggningen framläggs

från många håll avvikande och kompletterande synpunkter.

Enligt min uppfattning bör militärmusikorganisationen i högre grad än nu utnyttjas

för att tillgodose det växande behovet av konsertverksamhet för allmänheten.

I princip bör detta ske i sådan utsträckning att den nuvarande musikorganisationens

numerär i stort sett kan bibehållas oförändrad, vilket också varit utredningens uppfattning.

Inom denna ram måste emellertid avsevärda förändringar göras för att anpassa

verksamheten till de nya uppgifterna. I första hand berörs orkestrarnas organisation.

Såväl organisationsnämnden för militärmusiken som konsertbyråutredningen

har föreslagit att de omorganiserade orkestrarna alltjämt skall vara knutna till

militära förband. Sex av de nuvarande kårerna skulle härvid enligt konsertbyråutredningens

förslag dras in samtidigt som de återstående — med undantag för

kåren i Stockholm, som även i fortsättningen väsentligen skulle ha militära och

statsceremoniella uppgifter — skulle utökas från 24 till ca 30 man.

Frågan om den militära anknytningen och lokaliseringen av kårerna har diskuterats

från skilda utgångspunkter i remissvaren. ABF uttalar sig för att militärmusikorganisationen

läggs om till en helt civil form. Olika meningar framförs rörande

den lämpligaste lokaliseringen av de kårer som skulle vara kvar med hänsyn

till det civila musiklivets behov. Bl. a. har skolöverstyrelsen samt teater- och orkesterrådet

framfört invändningar mot förslaget i denna del. Planeringen för regionsensemblerna

bör enligt rådets mening anpassas till det förslag rörande yrkesorkestrarna

som rådet avser att lägga fram. De allvarliga konsekvenserna för det lokala

musiklivet som en nedläggning av vissa kårer skulle föra med sig har kraftigt understrukits

från de orter som skulle bli berörda därav.

De synpunkter som förts fram rörande omorganisation av militärmusikkårerna

har övertygat mig om att denna för landets musikliv väsentliga fråga behöver övervägas

ytterligare, bl. a. med hänsyn till frågans samband med de nuvarande symfoniorkestrarnas

framtida uppgifter. Ett ställningstagande till orkesterfrågorna i ett

större sammanhang bör inte föregripas. Konsertbyråutredningen har liksom organisationsnämnden

för militärmusiken förutsatt att, även om ställning nu skulle

tas i lokaliseringsfrågan för regionsensemblerna, olika problem rörande genomförandet

av reformen skulle utredas närmare före beslut om den definitiva ut
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

formningen. Hit hör bl. a. frågorna om militärmusikens ledning, arbetsuppgifter,

repertoar samt anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. Möjligheterna att finna

lämpliga lösningar i dessa frågor kan i viss mån nära sammanhänga med regionsensemblernas

lokalisering och bemanning. En ytterligare genomgång av sistnämnda

frågor gör det möjligt att överväga om inte nya uppslag beträffande orkesterverksamhetens

organisation och lokalisering skulle kunna förbättra förutsättningarna för

kvalitet och effektivitet.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet förordar jag att i detta sammanhang

endast ett principavgörande träffas innebärande att en militärmusikorganisation

bibehålls men att den fortsatta planeringen skall inriktas på att de

nuvarande militärmusikkårerna efter ytterligare utredning i erforderlig omfattning

omorganiseras för att tillgodose såväl militära som civila behov. Riktpunkten bör

därvid vara att ungefär två tredjedelar av de ombildade orkestrarnas insatser skall

kunna utnyttjas för rikskonsertverksamhet. Därvid bör en fördelning av kostnaderna

ske mellan försvaret och rikskonsertverksamheten i förhållande till utnyttjandet av

orkestrarna.

Konsertbyråutredningen har framhållit att utnyttjandet av militärmusikkårerna

kräver en omprövning av den nuvarande militärmusikaliska utbildningen. Jag

delar denna uppfattning. Som utredningen förutsatt blir det anledning att återkomma

till utbildningsfrågorna i samband med att ställning skall tas till de förslag

som snart väntas bli framlagda av 1965 års musikutbildningskommitté.

Vid sidan av denna mera långsiktiga förändring av utbildningen bör emellertid

vissa omedelbara åtgärder vidtas. En vidareutbildning av militärmusikerna bör

sättas igång redan under nästa budgetår i huvudsaklig överensstämmelse med

konsertbyråutredningens förslag. Mitt ställningstagande i det föregående innebär att

all militär musikpersonal delvis kommer att engageras i civila uppgifter. Även om

inte definitiva beslut nu fattas i lokaliserings- och organisationsfrågorna, bör åtgärder

vidtas för att förbereda personalen för de nya uppgifterna och därigenom

underlätta den kommande omorganisationen. Vidareutbildningen bör ombesörjas

av rikskonsertledningen. Frågan om medelsbehovet för vidareutbildningen kommer

jag att ta upp i det följande i samband med beräkningen av medel för hela

rikskonsertorganisationen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

57

4. Rikskonsertverksamhetens organisation

4.1 Konsertbyråutredningen

4.1.1 Organisationens allmänna utformning

Konsertbyråutredningen lämnade i sitt första betänkande frågan om en blivande

rikskonsertbyrås företagsform öppen. I de preliminära övervägandena prövade

utredningen fyra alternativa former: aktiebolag, stiftelse, statlig myndighet och

publikorganisation. Utredningen fann skäl tala för både stiftelseform och aktiebolagsform

men ansåg det inte uteslutet att formen statlig myndighet under vissa

förutsättningar kunde vara lämplig. En publikorganisation befanns emellertid vara

en mindre lämplig företagsform.

Utredningen har senare tagit del av erfarenheterna från försöksverksamheten

med rikskonserter och undersökt i vad mån dessa erfarenheter varit av intresse för

det slutliga ställningstagandet i fråga om företagsform och verksamhetens organisation

i övrigt. Under försökstiden har det ibland visat sig att vunna erfarenheter

nödvändiggjort snabba organisationsförändringar. Dessa förändringar har varit

möjliga, då försöksledningen haft en mycket stor frihet att inom ramen för tilldelat

totalanslag bedriva verksamheten enligt en angiven målsättning.

Då utredningen övervägt rikskonsertverksamhetens rättsliga ställning har den

funnit att en central publikorganisation inte är lämplig med hänsyn till det lokala

musiklivets oenhetliga organisation och stora variationer i fråga om konstnärlig

ambition och medvetenhet. Utredningen bedömer det inte som möjligt att bland

alla musikintresserade som nu är anslutna till olika kategorier av sammanslutningar

vinna enighet och uppslutning kring en helt ny musikorganisation.

Sedan utredningen i sitt andra betänkande Förmedling av tonkonstnärer skilt

förmedlingsverksamheten från rikskonsertverksamheten, anser utredningen aktiebolagsformen

inte längre aktuell för den senare verksamheten. Rikskonsertverksamheten

kommer enligt utredningens uppfattning inte att i egentlig mening konkurrera

med annan, liknande verksamhet.

Utredningen har funnit starka skäl tala för att rikskonsertverksamheten lämpligen

skall bedrivas i form av en av staten inrättad stiftelse. Erfarenheterna från

försökstiden ger emellertid utredningen anledning tro att verksamheten skall kunna

bedrivas både smidigt och effektivt också såsom statlig myndighet. Utredningen

framhåller att både statskontoret och riksrevisionsverket under hand förklarat att

arbetssättet under försökstiden och tillämpningen av givna föreskrifter tycks vara

möjliga att applicera på en permanent verksamhet såsom statlig myndighet.

Utredningen konstaterar till slut att såväl formen stiftelse som statlig myndighet

kan komma i fråga för rikskonsertverksamheten och föreslår att verksamheten

centralt ställs under ledning av ett särskilt institut, Statens institut för rikskonserter,

vilket bör organiseras såsom stiftelse, alternativt såsom statlig myndighet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968

I anslutning till erfarenheterna under försökstiden har utredningen gjort en ingående

organisationsanalys för att finna en lämplig organisationsmodell. Man har vid

analysen utgått ifrån att den statliga konsertverksamheten skall vara så organiserad

och tilldelad sådana resurser att landets musikliv kan hållas på en hög konstnärlig

nivå. Det har också förutsatts att de frivilliga organisationernas krav och önskemål

tillgodoses och att den nya statliga organisationen kan stimulera dessa grupper till

ökade insatser. Finansieringen förutsätts ske med betydande bidrag från det allmänna.

Mot denna bakgrund har de funktionella kraven på verksamheten analyserats,

liksom intressenternas krav och rent organisatoriska krav.

Inom den totala organisationen för konsertverksamheten erfordras enligt utredningen

funktioner för planering, samordning, uppföljning, marknadsanalys, anskaffning,

produktion, marknadsföring och konsertgivning. Därutöver måste vid organisationens

utformande hänsyn tas till de myndigheter, sammanslutningar och organisationer

som är intressenter i konsertverksamheten. Erfarenheterna från försöksverksamheten

skall också tillvaratas och vedertagna organisationsteoretiska

principer tillämpas. Utredningen har gjort en grov uppskattning av funktionernas

fördelning på organisatoriska nivåer. Planering, samordning och uppföljning av

verksamheten som helhet bör enligt utredningen ske på central nivå. Marknadsanalys,

anskaffning, produktion och marknadsföring måste också i stor utsträckning

åvila central instans, dock i nära samarbete med regional instans. Viss samordning

och uppföljning bör också ske på den regionala nivån. På den lokala nivån blir

konsertgivningen en huvuduppgift, som utövas i samarbete med närmast den regionala

instansen.

En analys av konsertverksamhetens intressenter och deras speciella intresseområden

har bekräftat att staten, landstingen och kommunerna, liksom skolan och

folkbildningsorganisationerna, har betydande intressen att bevaka centralt, regionalt

och lokalt. Det framstår enligt utredningen som betydelsefullt att deras berättigade

intressen såvitt möjligt får påverka organisationen.

Då tidsfaktorn för genomförande och vidareutveckling av den totala organisationen

för konsertverksamheten ännu inte är fixerad, bör organisationen göras

flexibel. Utredningen anser att vittgående befogenheter måste ges institutets ledning

att inom en given budgetram och efter allmänna riktlinjer anpassa uppgifter,

organisation och personuppsättning till målsättningen.

4.1.2 Central organisation

Konsertbyråutredningen föreslår att ledningen för institutet skall utövas av en

styrelse. Utredningen har beträffande styrelsens storlek och sammansättning diskuterat

två alternativ. Enligt det ena alternativet skulle styrelsen bestå av följande

10 ledamöter: ordförande utsedd av Kungl. Maj:t, 2 ledamöter utsedda av Kungl.

Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen resp. Musikaliska akademiens styrelse,

6 ledamöter utsedda av Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Samverkande bildningsförbunden och Svenska musi
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

59

kerförbundet, samt institutets direktör utsedd av Kungl. Maj:t. Enligt det andra, avutredningen

förordade alternativet skulle styrelsen bestå av endast 5 ledamöter inklusive

institutets direktör. Styrelsens ledamöter bör förordnas av Kungl. Maj:t på

3 år med beaktande av att såväl konstnärliga som administrativa erfarenheter tillförs

styrelsen. Vid sidan härav föreslår utredningen ett rådgivande organ, statens

råd för rikskonserter. I rådet föreslås ingå representanter för arbetsgivarparten,

arbetstagarna, skolväsendet, det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, turistnäringen,

kommun- och landstingsförbunden, den högre musikutbildningen, tonkonstnärerna,

tonsättarna och institutioner som Sveriges Radio, Svenska institutet och

Nämnden för nordiskt musiksamarbete. Vidare bör en sekreterarebefattning inrättas

hos rådet. Rådsledamöterna bör utses för högst 6 år med successiv förnyelse. Utredningen

föreslår att Kungl. Maj:t utser de organisationer och sammanslutningar

som skall få tillsätta ledamöter i rådet. Ledningen av rikskonsertverksamheten

skall åvila direktören, som utses av Kungl. Maj:t för en tid av 5 år.

Det centrala kansliets verksamhet bör enligt utredningens uppfattning omfatta en

planeringsavdelning med sektioner för planering och information, en administrativ

avdelning med sektioner för ekonomi, service och förlagsverksamhet, en kvällskonsertavdelning,

en skolkonsertavdelning med sektioner för produktion av skolkonserter

resp. av Musik för Ungdom-konserter och för studieverksamhet, samt

en regionsavdelning. På grundval av erfarenheter av försöksverksamheten kan

dessa avdelningar enligt utredningens mening tilldelas noggrant specificerade

uppgifter. Utredningen har vidare angett den personalstyrka som de olika avdelningarna

och sektionerna kan beräknas behöva från år 1970, under förutsättning

att regionsensemblerna då kan börja sin verksamhet. Utöver rikskonsertchef och

biträde har personalbehovet beräknats till 4 för planeringsavdelningen, 18 för

administrativa avdelningen och 13, 16 resp. 38 för de tre produktionsavdelningarna.

Detta innebär en total personalstyrka på 91 personer, vilket kan jämföras med

nuvarande ca 40 anställda. I en framtida utbyggnad kan organisationen kompletteras

med en sektion för produktion av grammofonskivor och ljudband, varvid ytterligare

en person får anställas. Av personalen vid regionsavdelningen placeras 17 regionsintendenter

och 17 biträden regionalt.

Utredningen anser att chefspersonalen bör ha erfarenhet inom konstnärliga,

pedagogiska, administrativa och ekonomiska områden. I stor utsträckning bör chefspersonalen

väljas utan hänsyn till examina eller andra formella meriter. Det framhålls

emellertid som önskvärt att cheferna i stort sett har samma utbildnings- och

erfarenhetsnivå. Med hänsyn till de synnerligen krävande arbetsuppgifter som

kommer att åvila sektions- och avdelningschefer, bör emellertid enligt utredningens

uppfattning den allmänna kompetensnivån vara akademisk examen eller annan

likvärdig utbildning. Utredningen understryker också vikten av marknadsmässiga

löner framför allt för chefs- och producentbefattningar. Styrelsen bör för övrigt

besluta om anställning av chefspersonal. Utredningen betonar slutligen betydelsen

av att all i rikskonsertverksamheten anställd personal specialutbildas för sina

serviceuppgifter.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

4.1.3 Regional och lokal organisation

Såsom de mest framträdande arbetsuppgifterna på det regionala

planet nämner utredningen samordning och marknadsföring. Utredningen

finner det inte lämpligt att skapa ett särskilt nytt regionalt organ för att lösa dessa

uppgifter.

Utredningen föreslår att särskilda regionsintendenter skall ansvara för ledning och

fördelning av regionsensemblernas arbete. I deras arbetsuppgifter skall också ingå

producentuppgifter för regionsensembler och andra musiker, tonkonstnärer, körer

och instrumentensembler. Produktionen skall ske i nära samverkan mellan rikskonserternas

centrala ledning och avnämarna inom regionen, dvs. länsskolnämnderna i

fråga om skolkonserter och länsbildningsförbunden i fråga om verksamhet bland

vuxna och ungdom. Kontroll och uppföljning av produktionen åligger också regionsintendenterna,

som däremot inte bör ha några distributiva uppgifter.

Utredningen har anfört att skolkonserterna bör betraktas som en naturlig och

samordnad del av skolans totala verksamhet. Det anses naturligt att skolmyndigheterna

tar ansvaret för planering av dessa konserter och uppgiften bör på det regionala

planet åvila länsskolnämnderna. Dessa skall inte bara handha distributionen

utan också samordna utbudet av skolkonserter med andra kulturaktiviteter inom

skolan. Utredningen förutsätter ett funktionellt samarbete mellan det centrala kansliet

å ena sidan och den regionala officiella skolmyndigheten samt regionsintendenterna

å den andra i alla frågor som rör skolprogramverksamheten.

Utredningen anser det viktigt att konsertverksamheten bland vuxna på i princip

samma sätt som skolkonserterna till en betydande del samordnas med studier

och upplysningsverksamhet. Försöksverksamheten med rikskonserter har på det

regionala planet i samtliga försökslän knutits till länsbildningsförbunden. Med hänsyn

till de positiva erfarenheterna föreslår utredningen att detta samarbete permanentas

och utformas på likartat sätt för hela landet. Handhavandet av den regionala

verksamheten med rikskonserter för vuxna och samordningen med andra former

av statligt understött kulturutbud gör det nödvändigt att länsbildningsförbunden

utrustas med erforderliga resurser. Statens ekonomiska stöd bör avsevärt förstärkas,

men framför allt bör enligt utredningens uppfattning landstingens anslag ökas i en

takt som anpassas till utvecklingen av de kulturutbud som staten engagerar sig

för. Rikskonserters centrala ledning bör överlägga med representanter för länsbildningsförbundens

centrala organisation om utvecklingen på detta område. Det

regionala ansvaret för konsertverksamhetens bedrivande bör för övrigt skrivas in

i instruktioner och stadgar för länsskolnämnder och länsbildningsförbund.

Utredningen föreslår vidare att en kulturdelegation tillsätts inom varje län. I

delegationen föreslås ingå representanter för länsstyrelse, landsting, länsbildningsförbund,

centralbibliotek, Sveriges Radios regionala kontor, länsskolnämnd, länsmuseum,

kultur- och fornminnesvård, landskapsvård och turistväsende. Kulturdelegationen

bör svara för samråd och allmän planering, inventera behov och resurser

inom länet, ta initiativ till utredningar och undersökningar, ge rekommendationer

till olika organ om åtgärder inom kultursektorn m. m.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1968

61

Verksamhetenpålokalnivå har kännetecknats av ett omfattande frivilligt

arbete. Detta finner utredningen vara en mycket positiv faktor, som bör

tillvaratas och stimuleras i ett nytt system. En ökad aktivitet på det lokala planet

bör direkt resultera i en förbättrad konsertverksamhet. Stimulerandet av den frivilliga

aktiviteten bör utformas så att de frivilliga organisationerna går samman i

lokala samarbetsorgan. I dessa organ bör även representanter för det allmänna

ingå. Utredningen framhåller att kommunerna i många fall gjort betydande insatser

för att skapa möjligheter för en god konsertverksamhet.

Utredningen finner det önskvärt att en ökad statlig satsning på olika former av

seriöst kulturutbud förbinds med en strävan till lokal samordning. Även om den

lokala förankringen och aktiviteten är en förutsättning för rikskonsertverksamheten,

bör staten inte föreskriva hur kommuner, fria organisationer och sammanslutningar

skall fungera i detta sammanhang.

En lokal instans skulle enligt utredningen kunna byggas upp kring ett representantskap.

I representantskapet bör ingå ombud för kommunen, musikföreningar,

teaterföreningar, konstföreningar och andra specialföreningar för olika konstarter.

Studieförbund, fackliga organisationer och politiska föreningar skulle också ges rätt

att utse ombud till representantskapet. Utredningen anser att denna lokala kulturinstans

bör vara det lokalt ansvariga organet för det statligt understödda kulturutbudet

av olika kulturyttringar och att denna instans bör söka kommunalt anslag

för verksamheten på grundval av en årlig budget. Representantskapet skulle utse en

styrelse med representanter för de olika intressentkategorierna. Styrelsen skulle ha en

verkställande ledamot, som beroende på ortens storlek kunde vara engagerad på

fritid, deltid eller heltid.

Styrelsen för det lokala organet bör ha möjlighet att delegera viss verksamhet

eller vissa arrangemang till andra organ eller föreningar, liksom det också bör finnas

utrymme för initiativ av specialföreningar, studieförbund och andra fria föreningar.

Utredningen anser det inte önskvärt att binda kulturutbudet på en ort till en enda

organisationsbildning. En spridning av arrangörskap och initiativmöjligheter får

emellertid inte medföra att behovet av samordning eftersatts. Utredningen framhåller

vidare att det lokala organet också bör ha till uppgift att sköta samordningen

mellan skolkonserter och vuxenkonserter samt att bedriva abonnemangs- och ackvisitionsverksamhet.

Idéer och uppslag i de regionala och lokala instanserna måste kunna föras

fram till den centrala instansen för att där bearbetas och föras vidare. Utredningen

finner att den konferensverksamhet som ingått som ett arbetsmoment i den hittillsvarande

försöksverksamheten bör fortsätta, även sedan en mera slutgiltig organisation

skapats för rikskonserterna. Utredningen överväger också möjligheten av att

det centrala kansliet vart annat eller vart tredje år sammankallar företrädare för de

regionala och lokala instanserna till ett allmänt riksmöte, där aktuella frågor och

ärenden rörande rikskonsertverksamheten kan diskuteras.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

4.1.4 Finansiering

Konseribyråutredningen föreslår att de under försöksverksamheten tillämpade

riktlinjerna för det statliga stödet får ligga till grund för kostnadsfördelningen

mellan staten och de lokala arrangörerna också i den fortsatta rikskonsertverksamheten.

Lokala kostnader såsom lokalhyra, ersättning till vaktmästare, reklamkostnader

och andra förberedelsekostnader av lokal art bör garanteras av lokala organ.

Honorarkostnader, dvs. gager bil artister, bör fördelas på lokal arrangör och staten

på så sätt att staten betalar hälften av honoraren vid skol- och ungdomskonserter

samt en fjärdedel vid kvällskonserter. Centrala kostnader såsom löner och omkostnader

för institutets kansli, regionala administrations- och produktionskostnader

samt rese- och traktamentskostnader för turnerande tonkonstnärer bör betalas av

statliga medel. Utredningen har vidare funnit att verksamhetens omfattning bör

regleras inom en år för år maximerad anslagsram. Utredningen anser emellertid

att riktlinjerna inte bör låsas för framtiden utan omprövas förslagsvis vart femte

år och på basis av erfarenheterna under närmast föregående period.

Skolkonserterna bör liksom tidigare erbjudas kommunerna till ett i förväg fastställt

pris för tre konserter. Konserterna bör få upprepas ytterligare en gång utan

extra kostnad för arrangören. För verksamhetsåret 1967/68 är priset 1 400 kr. för

varje sådan omgång om tre konserter. I fråga om ungdoms- och kvällskonserterna

har utredningen också diskuterat de principer för statsbidrag som skall gälla för

lokala konsertarrangörer, då konserterna utförs av regionsensemblerna.

Utredningen förutsätter att landstingen för den regionala verksamheten inrättar

stödfonder för arrangörer, som endast med stora egna insatser kan åta sig arrangerandet

av konserter. De landsting som berörts av försöksverksamheten har inrättat

sådana fonder, vilka förvaltats av länsbildningsförbunden. Under försökstiden

har särskilda stimulansbidrag utgått till länsbildningsförbunden som en kompensation

för ökade administrations- och lönekostnader. Utredningen finner det inte

längre motiverat med särskilda direkt från institutet utgående stimulansbidrag, eftersom

utredningen föreslagit en decentralisering av vissa funktioner inom det centrala

kansliet genom inrättandet av regionsintendenter. Då man emellertid även i

fortsättningen måste ställa stora organisatoriska krav på de regionala instanserna,

föreslår utredningen en generell ökning av de statsanslag till länsbildningsförbunden,

som utgår via skolöverstyrelsen.

4.2 Yttranden

I fråga om företagsformen förordar statskontoret och riksrevisionsverket

att den centrala instansen får ställning som statlig myndighet.

Teater- och orkesterrådet förordar däremot stiftelseformen som bör ge möjligheter

att bedriva verksamheten med den frihet i personal- och organisationshänseende

som rådet anser nödvändig.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

63

Frågorna om samarbete med andra riksorganisationer på kulturområdet

diskuteras i flera yttranden.

Skolöverstyrelsen och 1965 års musikutbildnings kommitté anser att ett nytt

centralt organ bör inrättas med uppgift att svara både för utbildningsfrågor och

för samordning, planering och genomförande av riksverksamhet på olika kulturområden.

Statskontoret anser att en administrativ samordning i lämpliga former av rikskonsertverksamheten

och försöksverksamheten med riksutställningar bör närmare

prövas.

Länsstyrelsen och bildningsförbundet i Norrbottens län anser att den centrala

instansen bör utformas så att den kan samordnas till ett gemensamt organ för det

statliga utbudet av teater, utställningar och konserter. Denna uppfattning delas av

Uppsala läns bildningsförbund, TCO, Svenska tonkonstnärsförbundet och kulturnämnden

i Skövde.

Riksteatern-Svetiska teatern understryker intresset för produktionssamverkan.

Musikaliska akademiens styrelse anser det ofrånkomligt att rikskonserter och

Sveriges Radios musikavdelning har intim kontakt i planeringen av sin verksamhet

och att musikavdelningen bör inlemmas i rikskonserternas beslutande organ. Länsstyrelsen

i Örebro län och Teatrarnas riksförbund erinrar också om formerna för

samarbetet med radio och TV.

Teater- och orkesterrådet uttalar sig för ett närmare samarbete mellan rikskonsertverksamheten

och riksteatern beträffande samproduktion och publikvärvning.

Skådebanan föreslår ett samarbete på riksnivå mellan de tre riksorganisationerna

och Skådebanan för att skapa en gemensam, landsomfattande publikorganisation

och en samordnad arbets- och turnéplan.

Konsertbyråutredningens förslag om en begränsad styrelse, ett råd och

en direktör i ledningen för det nya institutet enligt alternativ 2 tillstyrks

i stor utsträckning.

Musikaliska akademiens styrelse anser att antalet styrelseledamöter bör ökas till

nio, inklusive direktören, för att möjliggöra representation av intressen utanför

Stockholm. I samma riktning uttalar sig även Föreningen Levande musik i Göteborg.

Enligt organisationsnämnden för militärmusiken bör försvaret vara representerat

både i styrelsen och rådet.

LO och TCO finner det väsentligt att folkrörelserna blir representerade i styrelsen.

ABF anser att ledamöterna i styrelsen bör företräda Musikaliska akademien,

skolöverstyrelsen, folkbildningsarbetets centrala samarbetsorgan och tonkonstnärerna.

Folkbildningsförbundet m. fl. och ABF anser att rådet även bör få granskande

uppgifter, medan Svenska kommunförbundet framhåller att rådet bör i viss mån

vara ansvarigt för planeringen. Enligt ABF:s mening bör representanter för de

regionala instanserna ingå i rådet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ls proposition nr 45 år 1968

I flera remissyttranden framhålls att den centrala kansliorganisationen

till följd av den starkt centraliserade verksamheten blir mycket personal-

och kostnadskrävande.

Statskontoret anser att man nu varken kan eller bör ta ställning till hur det föreslagna

institutets inre organisation bör se ut vid fullt utbyggd verksamhet. Under

uPPbyggnadstiden är det enligt statskontorets mening tillräckligt att institutet får

en produktionsenhet, en ekonomisk-administrativ enhet samt en enhet för planerings-

och samordningsfrågor samt information. Teater- och orkesterrådet finner

det inte rimligt att binda sig för en organisation som man tror erfordras för en

antagen verksamhet år 1970.

Bland de remissinstanser som föreslår en förenkling av den administrativa apparaten

återfinns LO, TCO, Folkbildningsförbundet m. fl. samt ABF. Produktionen

bör enligt ABF:s mening kunna utnyttjas för både kvälls- och skolkonserter och

därför bör det vara praktiskt att samordna den under en ledning i stället för att

strängt dela upp produktion, studiematerialframställning och turnéläggande på det

sätt utredningen föreslår. Teater- och orkesterrådet och Musikaliska akademiens

styrelse godtar den organisatoriska uppbyggnaden dock med viss reservation vad

beträffar utbyggnadstakten. Andra remissinstanser, däribland Svenska stadsförbundet,

länsstyrelsen i Jämtlands län, Malmö konserthusstiftelse, Göteborgs musikkonservatorium

och Norrländska musikringen, anser att det finns en bristande balans i

dimensioneringen av å ena sidan den centrala ledningen och å den andra organen

på regions- och lokalplanet.

På grundval av erfarenheterna från försökstiden förordar länsstyrelsen i Östergötlands

län samt övriga remissinstanser inom regionen att det centrala kansliets

uppgifter omprövas och att huvuddelen av verksamheten decentraliseras till

regional nivå. Mera allmänt hållna önskemål om decentralisering förs fram av

Norrländska kammarmusikringen och Salomon Smiths kammarmusikförening.

Statskontoret förordar att ett programbudgetsystem byggs upp för styrning av

institutets verksamhet.

Den av utredningen föreslagna regionala organisationen har gett

anledning till ett stort antal uttalanden. Flertalet remissinstanser stöder förslaget att

bygga på existerande frivilliga organisationer och att särskilt knyta an till det fria

bildningsarbetet. Organisationen anses emellertid av många alltför splittrad för

att kunna fungera tillfredsställande. Länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län samt Svenska stadsförbundet förordar en omprövning av förslaget.

Det framförs också önskemål om att man inte alltför hårt skall binda sig vid

den ena eller andra organisationsformen utan låta berörda parter skapa både de

länsorgan och de lokala organ som kan behövas. Uttalanden i denna riktning görs

också av Musikaliska akademiens styrelse, länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrelsen

i Östergötlands län, Svenska kommunförbundet och Östergötlands bildningsförbund.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

.Till de remissinstansei, vilken som alternativ till utredningens förslag anser att

länsbildningsförbunden bör ha ett avgörande inflytande på den regionala

distributionen av såväl kvälls- som skolkonserter, hör skolöverstyrelsen, LO. Folkbildningsförbundet

m.fl., länsstyrelsen i Norrbottens län, Jönköpings läns landsting,

Jämtlands läns landsting samt länsbildningsförbunden i Östergötland, Jönköpings

län, NÖl i botten, Stockholms län, Uppsala län och Halland. Om en uppdelning av

ansvaret enligt utredningens förslag skulle genomföras förordas i flera yttranden

att länsskolnämnderna får möjlighet att delegera distributionsuppdraget till länsbildnmgsförbunden.

Länsbildningsförbunden i Dalarna, Jämtlands län och Gävleborgs

län anser att vissa skäl talar för utredningens förslag att kanalisera skolkonsertverksamheten

via länsskolnämnderna. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser

det inte uteslutet att det av rent praktiska skäl är mer ändamålsenligt med länsskolnämnderna

som distributionsorgan. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att organisationen

kan fungera provisoriskt enligt utredningens förslag. I Stockholms stad

anser remissinstanserna att vägen via länsskolnämnden blir alltför omständlig och

att skolförvaltningen bör sköta kontakterna med konsertproducenterna direkt.

Statskontoret förordar att ansvaret för kvällskonsertverksamheten inte läggs på

länsbildningsförbunden utan på landstingen med hänsyn till de ekonomiska

åtaganden som kommer att vara förenade med konsertverksamheten. Av

samma skäl anser 1965 års musei- och utställningssakkunniga att huvudansvaret

för rikskonsertverksamheten pa regionalplanet bör ligga på landstingen med

möjlighet för dem att uppdra åt annan lämplig instans (kulturnämnd, länsbildningsförbund)

att driva verksamheten. Länsstyrelsen i Jönköpings län och TCO förordar

i första hand landstingen för den här avsedda uppgiften. Västernorrlands läns landsting

tror inte att länsbildningsförbunden kan bli det effektiva marknadsföringsorgan

utredningen förutsätter. Skyldighet att svara för kulturdistribution kan inte

åläggas förbunden utan en radikal omformning av deras nuvarande verksamhet.

Landstinget anser vidare att den regionala distributionen om möjligt bör vara

knuten till ett enda organ. Enligt landstingets mening är det naturligt att sekundäroch

primärkommunala instanser aktiveras för frågor som rör kulturdistribution i

större utsträckning än hittills skett.

I flera remissyttranden uttrycks tvekan om syfte, arbetssätt och befogenheter för

den föreslagna kulturdelegationen. Svenska stadsförbundet och Svenska

landstingsförbundet anser att det krävs ytterligare utredning i frågan, medan

Svenska kommunförbundet avstyrker och anser att formerna för regional samverkan

bör lösas fritt på det för varje region lämpligaste sättet, i första hand genom

åtgärder av folkbildningsorgan. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser tanken riktig

men inte tillräckligt genomförd. Länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens

län ansluter sig till förslaget. Länsstyrelsen i Kopparbergs län avstyrker eftersom

avsikterna med kulturdelegationen kan förverkligas genom lämplig sammansättning

av länsbildningsförbundens styrelser.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 45

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Teater- och orkesterrådet anser att utredningen inte beaktat behovet av resurser

för länsbildningsförbund och länsskolnämnder för propaganda och upplysning samt

idégivning åt lokala instanser. Rådet anser att varje länsbildningsförbund bör kunna

anställa en särskild befattningshavare för sådana frågor.

De föreslagna regionsintendenternas uppgift och ställning i organisationen

anses av många remissmyndigheter oklar. Folkbildningsförbundet m. fl.

och flera av länsbildningsförbunden, bl. a. i Norrbotten, Jämtlands län och Stockholms

län, anser det naturligt att knyta befattningen till länsbildningsförbunden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår att regionsintendenterna får en mera fri

ställning gentemot den centrala instansen. Musikaliska akademiens styrelse har en

liknande uppfattning och förordar att man i orter med stor aktivitet pa musikområdet

inrättar ett regionskontor med större personalresurser än utredningen tänkt

sig. Styrelsen anser det viktigt att det etableras samarbete mellan bl. a. yrkesorkestrarnas

kanslier och regionskontoret eller regionsintendenten. Tanken på ett utvidgat

regionskontor återkommer i yttranden från Malmö musikkonservatorium,

Ars Nova, Salomon Smiths kammarmusikförening och Norrländska musikringen.

Länsstyrelsen i Örebro län åberopar yttranden från Örebro orkesterstiftelse och

Örebro stad och finner att utredningen inte uppmärksammat den organisation av

musiklivet i regionen som byggts upp med bl. a. betydande kommunala insatser.

Denna bör läggas till grund för den regionala organisationen. Regionsorkestern

bör verka under den ledning som redan finns och som även liksom hittills bör

svara för ledningen av musikverksamheten i staden och länet.

Riksteatern-Svenska teatern kan inte ansluta sig till utredningens förslag att distributionen

bör anförtros länsbildningsförbunden. Dessa har stora uppgifter när

det gäller att stödja och stimulera studiearbetet och bör knytas till verksamheten för

dessa uppgifter. På det regionala planet föreslås ett råd av representanter för lokala

abonnemangsföreningar inom regionen.

ABF framlägger ett särskilt förslag om regional och lokal organisation. På regionsplanet

bör representanter för lokala abonnemangsföreningar tillsammans med

länsskolnämnd, länsbildningsförbund m. fl. samt landstinget bilda en regional organisation,

till vilken en heltidsanställd administratör bör knytas. Regionsintendenten

bör inte vara knuten till den centrala instansen utan anställas regionalt för att

enbart svara för produktion. Om dessa riktlinjer för den regionala organisationen

inte kommer att prövas bör enligt ABF:s mening distributionsuppgifterna fördelas

i enlighet med utredningens förslag men samarbete mellan berörda organ måste

äga rum. Regionsintendenterna bör lämpligen anställas av länsbildningsförbunden.

Behovet och värdet av en speciell kulturdelegation anser ABF diskutabelt.

I fråga om formerna för en lokal organisation framhåller Svenska

stadsförbundet att det blir svårt att få till stånd en enhetlig organisation på grund

av att de yttre förhållandena i kommunerna är olika. LO och Folkbildningsförbundet

m. fl. anser det lämpligt att lita till folkbildningsorganisationerna. Musikaliska

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

67

akademiens styrelse nämner att verksamheten på lokal nivå vanligen kännetecknas

av ett omfattande frivilligt arbete, som bör tillvaratas och stimuleras. När det gäller

kvällskonserterna anser statskontoret och 1965 års musei- och utställningssakkunniga

att det direkta ansvaret för verksamheten bör läggas på kommunernas egna organ.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser också att underlaget för det lokala arbetet bör

bli kommunblocket. I planeringen på kommunnivå ingår även lokalfrågor, som i

stor utsträckning kommer att påverkas av rikskonsertverksamheten.

I fråga om skolkonserterna anser både Svenska stadsförbundet, skolöverstyrelsen

och flera lokala skolstyrelser att skolstyrelsen är den rätta lokala instansen. Stadsförbundet

framhåller i anslutning till konsertbyråutredningens förslag om uppbyggande

av ett särskilt lokalt representantskap att drygt hälften av kommunerna

med 20 000 invånare eller mer hittills inrättat kommunal kulturnämnd och att intresset

för sådan samordning ökar. Där kulturnämnd finns bör denna enligt förbundets

mening vara lämplig som lokal instans. Där representation inte redan finns

för frivilliga organisationer på musikområdet bör dessa kunna adjungeras när rikskonsertfrågor

behandlas.

ABF framhåller att man i mindre kommuner måste räkna med en enklare organisationsplan

än vad utredningen tänkt sig och anser att kommunen bör ta initiativ,

göra de nödvändiga ekonomiska åtagandena och ge uppdrag åt exempelvis ett

studieförbunds lokalavdelning att administrera verksamheten. ABF anser liksom

Riksteatern-Svenska teatern att man åtminstone i större kommuner bör bygga upp

lokala abonnemangsföreningar med hel- eller deltidsanställd intendent eller ombudsman.

Norrbottens bildningsförbund anser att vissa uppgifter på det lokala planet

kan skötas av skolstyrelserna i samarbete med folkbildningsorganisationer i de

fall kulturnämnd saknas.

Konsertbyråutredningens förslag till kostnadsfördelning mellan stat

och lokal arrangör beträffande honorarskostnaderna för kvällskonserter, innebärande

att staten skulle svara för 25 % av kostnaderna, har diskuterats i stor utsträckning.

Från folkbildningsorganisationernas sida anser man att staten i varje fall bör

svara för samma andel av honorarskostnaderna som vid skolkonserter. Samtidigt

påpekas i ett flertal fall att det är önskvärt om bidragsgivningen kan följa samma

principer som gäller för de statliga bidragen till studiecirkel- och föreläsningsverksamhet,

dvs. utgöra 75 % av arrangörernas kostnader.

Skolöverstyrelsen anser att kostnadsfördelningen för kvällskonserterna bör övervägas

ytterligare. Kostnaderna för skolkonserternas pedagogiska material bör vara

inräknade i priset för produktionen.

Länsstyrelsen och landstinget i Jönköpings län anser att honorarkostnaderna för

kvällskonserter bör delas lika mellan stat och lokal arrangör. Landstinget påpekar

att de lokala kostnaderna långt ifrån alltid kompenseras av entréavgifter. Huvudmän

på lokalplanet är ofta frivilliga organisationer utan tillgång till allmänna medel

annat än i form av extra kommunala anslag.

Både LO och ABF anser att det bör finns lika stor anledning för staten att

ekonomiskt gynna de vuxnas deltagande i konserterna som de ungas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Svenska kommunförbundet framhåller att de stora ekonomiska krav som genom

rikskonsertverksamheten ställs även på kommunerna bör beaktas vid beslut om utbyggnadstakten.

Den centrala rikskonsertinstansen måste enligt förbundet i stor utsträckning

kunna åtaga sig att svara för eventuella förluster vid sådana konserter

som förläggs till orter med mindre tillfredsställande publikunderlag.

Riksteatern-Svenska teatern finner det speciellt viktigt att de lokala arrangörerna

genom tillräckliga anslag får möjlighet att genomföra en verksamhet som inte i

alltför hög grad blir avhängig av biljettinkomsterna, vilka med ständigt stigande

kostnader kommer att utgöra en allt mindre del av budgeten. Enligt teaterns

mening borde tiden vara mogen för att inom ramen för den kommunala budgeten

ge väsentligt större utrymme för kulturella angelägenheter för att förhindra att kulturprodukter

som förs ut i landet med hjälp av statsbidrag inte blir tillgängliga för

allmänheten därför att arrangören inte vågar ta risken att teckna de nödvändiga

ekonomiska garantierna.

Svenska landstingsförbundet erinrar om att utredningen i flera sammanhang

förutsätter ett utvidgat ekonomiskt stöd från kommun och landsting. Någon konkret

bedömning av dessa förslag och dess konsekvenser är enligt förbundet inte

möjlig. Förbundet förutsätter emellertid rent alhnänt att landstingen inte i mer nämnvärd

grad skall behöva ekonomiskt engageras i verksamheten.

Jönköpings och Jämtlands läns landsting, Folkbildningsförbundet m. fl., rikskonserters

länsombud i Malmöhus län samt bildningsförbunden i Jönköpings län,

Dalarna, Jämtlands län och Norrbotten anser det vara en svaghet i utredningen

att ekonomiska kalkyler saknas för den förstärkning av länsbildningsförbundens

resurser, både i personal och på annat sätt, som erfordras om förbunden skall kunna

göra den insats utredningen förutsätter. Norrbottens bildningsförbund konstaterar

att det är nödvändigt för att nå fullgod effekt av verksamheten att finansieringen

av länsbildningsförbunden klaras i samband med beslutet om rikskonserternas framtid.

Statligt stöd till lokala konsertarrangörer förordas av Ars Nova i Malmö. Salomon

Smiths kammarmusikförening och Föreningen Levande musik i Göteborg anser att

staten i första hand bör utvidga sin bidragsgivning till den lokala musikfrämjande

verksamheten.

4.3 Departementschefen

Försöksverksamheten med rikskonserter, som igångsattes under hösten 1963,

har stått under ledning av en av Kungl. Maj:t utsedd chef. Denne har haft att självständigt

svara för försöksverksamheten. Vid planeringen av verksamheten och i frågor

av principiellt intresse har samråd skett med konserlbyråutredningen. De av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna har varit av mycket allmän karaktär. I

övrigt har i stort sett endast anslagsgivningen bestämt förutsättningarna för verksamhetens

utformning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

69

Som jag berört i ett tidigare sammanhang kommer förutsättningarna för den

fortsatta utvecklingen av rikskonsertverksamheten inte på ett mera avgörande sätt

att ändras i och med att man nu inriktar sig på att ge verksamheten en permanent

utformning. Frågan om de lämpligaste verksamhetsformerna måste ständigt övervägas

som en följd av det konstnärliga skapandets utveckling och andra förändringar

i kulturmiljön. Eu rad frågor rörande orkesterorganisation och formerna

för tonkonstnärernas medverkan i övrigt aktualiseras fortlöpande. Verksamheten

på området kommer således ganska länge att befinna sig under utbyggnad och utveckling.

Med hänsyn till de angivna förutsättningarna är det av vikt att rikskonsertverksamhetens

organisatoriska uppbyggnad blir sådan att den smidigt kan anpassas till

nya erfarenheter.

Med anpassningsbarheten sammanhänger kravet på effektivitet. Skulle effektiviteten

i något avseende visa sig otillfredsställande, måste ändringar ske. Försöksledningen

har kommit fram till genomarbetade metoder för att planera konsertverksamheten

med hänsyn tagen till ekonomiska resurser, arrangörernas önskemål och

tillgången på artister. Det är i detta planerande arbete som en av rikskonsertledningens

viktigaste uppgifter ligger. Härigenom skapas de förbättrade förutsättningarna

för musiklivets utveckling som en enbart förmedlande verksamhet inte kan

tillgodose. Detta kräver en genomarbetad planläggning som kombineras med information,

tillhandahållande av pedagogiskt material och andra åtgärder för att väcka

intresse för de program som framförs. Till en effektiv verksamhet hör också att goda

kontakter knyts med andra konstnärliga verksamhetsgrenar samt utbildningsväsende

och folkbildningsarbete. Av särskild vikt blir de internationella kontakter som

kan upparbetas i samverkan med bl. a. Svenska institutet. En planering är nödvändig

också för att största möjliga rättvisa skall kunna åstadkommas mellan de

regioner, i vilka verksamheten är etablerad. Strävandena i denna riktning är ett

centralt motiv för ett engagemang från statens sida och karakteriserar också de

statliga insatserna för riksteater och riksutställningsverksamhet.

Mycket stora krav kommer att ställas på den centrala ledningen av rikskonsertverksamheten.

Dess förmåga att samarbeta med olika intressenter både på

konstnärssidan och mottagarsidan, att anpassa verksamheten till skilda utvecklingstendenser

och att ta nya initiativ blir avgörande för hur rikskonserttanken kommer

att förverkligas. Den centrala verksamheten bör därför organiseras i så fria former

som möjligt. Jag kan därför ansluta mig till utredningens förslag att den organiseras

som en stiftelse, Stiftelsen Institutet för rikskonserer. Stiftelsens uppgift och organisation

behöver inte regleras på annat sätt än genom ett begränsat antal allmänna

föreskrifter. Verksamheten kan, fastän den i huvudsak bekostas av statsmedel,

ges en frihet motsvarande vad många andra liknande organ på kulturfältet åtnjuter,

t. ex. Sveriges Radio, Filminstitutet och riksteaterverksamheten.

I fråga om ledningen för stiftelsen har konsertbyråutredningen framlagt två

olika förslag. Enligt det första alternativet skulle verksamheten ledas av en sty
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

relse på tio ledamöter, varav Kungl. Maj:t skulle utse tre, däribland ordföranden,

och olika intressenter sex ledamöter. Institutets direktör skulle dessutom ingå.

Det andra, av utredningen förordade alternativet, innebär att endast en liten styrelse

skulle tillsättas utan direkt representation för berörda intressegrupper. De senare

skulle i stället finnas företrädda i ett rådgivande organ, statens råd för rikskonserter.

De remissuttalanden som gjorts i frågan tyder på att ett mera direkt inflytande

på ledningen för olika intressenter än det som alternativ två möjliggör, från flera

håll betraktas som önskvärt. Jag anser för egen del att en lösning bör väljas som

närmast motsvarar det första alternativet. Stiftelsen bör således ledas av en styrelse

på tio ledamöter. Kungl. Maj:t bör utse ordförande och tre andra ledamöter.

Av de övriga ledamöterna bör en utses av vardera skolöverstyrelsen, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Samverkande bildningsförbunden och

Svenska musikerförbundet. De angivna ledamöterna bör utses för en tid av tre år.

För att garantera att styrelsen kontinuerligt förnyas bör ingen ledamot kunna få

sitt uppdrag förnyat mer än en gång, därest inte särskilda skäl föranleder annat.

Institutets direktör bör förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fem år. Direktören

bör vara självskriven ledamot av styrelsen.

Då styrelsen på angivet sätt får en direkt förankring i de viktigaste grupperna av

intressenter, anser jag inte att behov föreligger att etablera något råd av det slag

som utredningen diskuterat. I den mån styrelsen skulle önska bredare kontakter med

olika intressegrupper på det centrala eller regionala planet bör den själv kunna överväga

formerna härför.

Under försökstiden har pedagogisk och konstnärlig expertis knutits till rikskonsertledningen

genom olika konsultgrupper. Det synes angeläget att fortsätta och

utveckla detta system. Sedan ytterligare erfarenheter vunnits bör det övervägas om

kontakterna med olika intressegrupper bör ges en närmare reglerad utformning.

Teater- och orkesterrådet bör ha tillsyn över rikskonsertverksamheten. Detta

innebär att det bör ankomma på rådet att yttra sig över institutets anslagsframställningar,

understödja fortsatt utredningsarbete, biträda institutet vid förhandlingar

med regionala organ och musikinstitutioner samt fortlöpande följa verksamhetens

utveckling.

De förhållanden under vilka det centrala institutet kommer att arbeta medför

att mycket stora krav på smidighet och anpassningsförmåga kommer att ställas på

den kansliorganisation som skall svara för arbetet. Att i detalj reglera

den organisation som skall svara för detta mångskiftande arbete anser jag inte vara

lämpligt. Stiftelsen bör ha frihet att anpassa arbetets uppläggning till de behov som

föreligger och som kan förutses. Det av utredningen framlagda förslaget till arbetsorganisation

kan utgöra en utgångspunkt. I vilken utsträckning det bör genomföras

får dock bli beroende på de anslag för ändamålet som ställs till förfogande. Jag

utgår ifrån att stiftelsen kommer att noga överväga alla möjligheter att effektivisera

arbetet och därmed begränsa personalorganisationen.

Direktörens lön och anställningsvillkor bör fastställas under medverkan av

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

71

Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. För annan personal

bör det ankomma på styrelsen att avtala om löner och övriga villkor.

Det statliga ansvaret för rikskonsertverksamheten kommer främst att vara knutet

till det centrala institutet. För att genomföra verksamheten fordras därjämte en

organiserad medverkan på det regionala och lokala planet. I det följande vill jag

något uppehålla mig vid de frågor som därvid uppkommer.

Den centrala organisationen bör svara för planering, samordning och uppföljning

av verksamheten. I fråga om planering och uppföljning krävs ett nära samarbete

med de regionala och lokala organen. På det regionala planet förutsätts

i mån av resurser en produktion av konserter kunna äga rum. Till en början

torde denna främst bli beroende av i vilken utsträckning medverkan kan ske från

yrkesorkestrarnas sida. På längre sikt bör militärmusikkårerna kunna få väsentlig

betydelse för detta musikutbud. De erfarenheter av sådan regional musikproduktion

som har kunnat göras under försöksperioden är begränsade.

Uppgiften att initiera och förmedla försöksverksamhetens programutbud regionalt

har till stor del lösts med bistånd av länsbildningsförbunden. Härför har särskild

arbetskraft fått anlitas med stöd av anslag från landsting och rikskonsertledning.

Konsertbyråutredningen har ingående diskuterat den regionala organisationsformen

och uttalat sig för en uppläggning som, då den är helt genomförd, innebär att länsbildningsförbunden

skulle förmedla konserterna för vuxna, att länsskolnämnderna

skulle svara för distribution av skolkonserterna, att en statligt anställd regionsintendent

skulle svara för producentverksamhet, dvs. organisera medverkan från orkestrar,

ensembler och enskilda tonkonstnärer inom regionen, och att en kulturdelegation

inom varje län skulle svara för vissa samråds- och planeringsuppgifter.

Vid remissbedömningen har den föreslagna regionala organisationen kritiserats

och bl. a. ansetts vara för komplicerad. Uttalanden har också gjorts som gått ut

på att frågan om formerna för regional samverkan bör lösas på det för varje region

lämpligaste sättet. I åtskilliga fall förordas att länsbildningsförbunden bör svara

för såväl kvälls- som skolkonserter. Landstingens ansvar för konsertutbudet har

också understrukits från flera håll.

Jag finner det betydelsefullt att rikskonsertverksamheten efter hand effektivt förankras

på regionalplanet. Av redogörelsen för försöksverksamheten framgår att

länsbildningsförbundens medverkan i detta avseende varit värdefull. Att i detta

sammanhang ange en generell lösning för hur organisationen på det regionala planet

skall utformas är emellertid inte möjligt. Formellt sett måste de regionala organen

betraktas som fristående i förhållande till staten och institutet. Huvudmannaskapet

för den regionala verksamheten bör bli beroende av initiativ och åtgärder

från de närmast berörda myndigheterna och organen inom regionen. I konsekvens

härmed bör också de kostnader som uppkommer täckas på annat sätt än av statsmedel.

Då emellertid rikskonsertledningen under försökstiden lämnat vissa bidrag

bör även övergångsvis av tillgängliga medel kunna ges ett visst ekonomiskt stöd till

de regionala organen i de hittillsvarande försökslänen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Av det föregående har framgått att vissa insatser blir nödvändiga från regionalt

håll för att rikskonserterna skall kunna genomföras på bästa sätt. Med hänsyn till

landstingens redan dokumenterade intresse för kulturfrågorna finns anledning att

utgå från att landstingen skall vara beredda att medverka till att lösa bl. a. de

ekonomiska frågor som aktualiseras. Jag anser det vara en nödvändig förutsättning

för ett växande kulturutbud att de statliga insatserna stöds av åtgärder från landstingens

sida.

Vid uppbyggandet av rikskonsertverksamheten på regional nivå finner jag det

naturligt att länsbildningsförbunden med sin breda förankring i bildningsarbetet

liksom i de hittillsvarande försökslänen kommer att spela en viktig roll då det gäller

kvälls- och ungdomskonserter, bl. a. därför att studieverksamheten kring konserterna

är av väsentlig betydelse. Beträffande uppgiften att distribuera de s. k. kvällskonserterna

har utgångsläget givetvis påverkats av att jag som framgått av det föregående

inte föreslår en successiv regional uppbyggnad utan insatser över hela landet.

Att denna verksamhet fördelas över landet inom ramen för tillgängliga resurser

innebär att aktiviteterna inom varje region tillsvidare blir relativt begränsade och

ställer mindre anspråk på den regionala organisationen, i varje fall innan regionsensemblerna

utvecklats.

För skolkonserternas del är länsskolnämndernas medverkan till viss del erforderlig.

Från deras sida fordras insatser för insamling av olika uppgifter för planeringen

av konserterna. Den egentliga utläggningen av skolkonserterna kan ske från institutets

kansli direkt till skolorna.

De anförda synpunkterna innebär att i regioner med mera utbyggd rikskonsertverksamhet

medverkan är behövlig från flera olika håll. Hur arbetsuppgifterna

skall fördelas och hur samordningen av de olika insatserna skall utformas blir frågor

som får lösas från fall till fall. Av väsentlig betydelse är att det centrala institutets

behov av effektivt samarbete tillgodoses. Det bör ankomma på institutets

ledning att bl. a. i samband med utvidgning av arbetet till nya regioner ta upp

överläggningar med de regionala instanserna om hur samarbetet skall organiseras.

Utredningen har föreslagit att tjänster som regionsintendenter med uppgift

att leda bl. a. regionsensemblerna skulle inrättas. Med hänsyn till de ändringar

i rikskonsertorganisationens uppbyggnad som jag förordat i det föregående kan

behovet av sådana tjänster ännu inte överblickas och inte heller arbetsuppgifterna

säkert fastställas. Detta sammanhänger dels med att kvällskonsertverksamheten avses

bli fördelad över hela landet, dels med att ställningstagandet rörande regionsensemblernas

slutliga organisation inte ännu kan fixeras. De produktionsinsatser

som med de nya förutsättningarna i första hand aktualiseras berör inte enbart vissa

län utan landet som helhet. Jag anser att endast tre intendentstjänster utanför

Stockholm bör inrättas. Dessa bör svara för produktionsuppgifter i var sin del

av landet. Jag anser inte att man nu i övrigt bör binda sig för hur utbyggnaden

i detta hänseende skall ske framdeles. Kostnaderna för tjänsterna bör helt täckas

av statsmedel.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

I fråga om den lokala organisationen för genomförandet av rikskonserterna

har utredningen tänkt sig ett representantskap i vilket olika intressenter

skulle samverka. Förslaget har mötts av skiftande omdömen i remissvaren. Bl. a.

har kommunernas roll för kulturlivet särskilt framhållits från olika håll.

I likhet med vad jag tidigare anfört om den regionala verksamheten, anser jag

att de insatser som görs för rikskonserter på det lokala planet inte bör bindas genom

statliga ställningstaganden. Det finns anledning vänta att ett betydande intresse

föreligger från skolstyrelsers och andra kommunala organs sida för att

utnyttja de möjligheter som rikskonserter erbjuder. För genomförandet av konserterna

är detta intresse av grundläggande betydelse. Ekonomiska insatser erfordras

i viss utsträckning för genomförandet av olika arrangemang. Vidare fordras

i allmänhet kommunernas medverkan för att lösa lokalfrågorna för konsertverksamheten.

Det torde med hänsyn härtill kunna förväntas att kommunerna är beredda

att medverka för att lösa även de organisatoriska problem som sammanhänger med

mottagandet av rikskonserterna. Beroende på lokala förhållanden kan olika lösningar

tänkas. Det bör därvid ligga i kommunens intresse att knyta an till ortens organisationsliv

och därmed få bredast möjliga förankring för de kulturpolitiska åtgärderna.

I fråga om finansieringen av rikskonsertverksamheten föreslår konsertbyråutredningen

att hittillsvarande grunder skall tillämpas. Dessa innebär att staten

svarar för kostnaderna för den centrala verksamheten, däri inbegripet centrala och

regionala produktionskostnader, samt därutöver för en stor del av kostnaderna för

genomförande av konserterna. I sistnämnda avseende föreslås staten svara för reseoch

traktamentskostnader för turnerande tonkonstnärer samt för en fjärdedel av

gagekostnaderna vid kvällskonserter och hälften av samma kostnader vid skol- och

ungdomskonserter. På den lokala anordnaren ankommer att svara för återstående

del av gagekostnaderna samt för kostnader för lokaler och andra utgifter för det

praktiska genomförandet av konserterna.

För egen del kan jag i stora drag godta de angivna grunderna för kostnadsfördelningen.

Den angivna principen behöver emellertid inte tillämpas vid varje särskilt

tillfälle. Således bör skolkonserterna liksom hittills kunna erbjudas för ett

fast pris som fastställs med ledning av den nyss angivna regeln. För offentliga

konserter för vuxna och för ungdom anser jag emellertid att hänsyn också bör

tagas till inflytande intäkter i samband med konsertgivningen. Inträdesavgiften

bör till halva sitt belopp tillfalla institutet. Samtidigt bör dock det statliga bidraget

för gagekostnader kunna utgå med högst 50 % liksom vid skolkonserterna. Rikskonsertledningen

bör också ha frihet att för vissa arrangemang kunna begränsa

sin ekonomiska medverkan till att avse en förlustgaranti. En förutsättning för

de s. k. interna konserterna, dvs. icke offentliga konserter inom föreningar, vid

militärförläggningar och sjukhus etc., torde i allmänhet vara att kostnaderna kan

hållas låga. Rikskonsertledningen bör därför i sådana fall kunna svara för en

relativt sett större andel av kostnaderna än vid offentliga konserter. I den mån

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 45

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

man redan från den nuvarande försöksledningens sida är bunden av gjorda åtaganden

för verksamhetsåret 1968/69 enligt hittillsvarande finansieringsregler, bör

dessa åtaganden givetvis fullföljas.

När de statsunderstödda yrkesorkestrarna eller delar av dessa engageras i rikskonsertverksamheten

utanför hemkommunen inom ramen för musikernas reguljära

tjänstgöring bör, vid bestämmandet av den ersättning för framträdandet som

skall utgå till orkesterns huvudman, en minskning ske med hänsyn till det statsanslag

som utgår för orkesterns allmänna verksamhet.

De angivna grunderna för finansiering kan efter det att ytterligare erfarenhet

vunnits behöva överses. En sådan omprövning bör kunna aktualiseras efter en treårsperiod.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

75

5. Förmedling av tonkonstnärer

5.1 Bakgrund

Enligt lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling,

arbetsförmedlingslagen, får arbetsförmedling inte bedrivas i

förvärvssyfte. I övergångsbestämmelser till lagen gjordes dock undantag för dem

som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning redan bedrev sådan verksamhet.

Med särskilt tillstånd kunde dessa fortsätta sin verksamhet ytterligare viss tid. Tidsfristen

för upphörandet med förmedling i förvärvssyfte har sedermera flera gånger

förlängts, senast genom lag den 2 mars 1962 (nr 45) till 1 januari 1968.

Avgiftskrävande arbetsförmedling utan förvärvssyfte är tillåten, om utövaren

har fått tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får inte beviljas

enskild person. Förmedlingstillstånd av denna typ innehas av ett antal organisationer,

de flesta verksamma inom artist- och musikerområdet. Vad slutligen gäller

avgiftsfri arbetsförmedling får sådan bedrivas, men utövaren är skyldig att göra

anmälan till arbetsmarknadsstyrelsen om sin verksamhet.

Det kan tilläggas, att arbetsförmedlingslagen inte lägger hinder i vägen för sådan

service utöver förmedling som tonkonstnärer kan behöva och som brukar lämnas

av impressarier och managers.

Beträffande de förmedlingsorgan som är verksamma på den seriösa

musikens område kan nämnas att ett privat företag, Konsert- och teater-bureau

AB (Konsertbolaget), som började sin verksamhet före lagens tillkomst och som

därefter har fått tillstånd att fortsätta sin förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte.

Dessutom har som nämnts flera organisationsförmedlingar fått tillstånd att utan

förvärvssyfte bedriva avgiftskrävande arbetsförmedling inom artist- och musikerområdet.

Två av dessa förmedlingar är uppbyggda av arbetstagare, nämligen Föreningen

turnerande sällskap och Svenska musikerförbundets artist- och musikerförmedling,

medan arbetsgivarorganisationer står bakom de övriga, dvs. Folkparkernas

artistförmedling, Musiketablissementens förmedling, Riksorganisationen av

artistarbetsgivare, Föreningen svenska festarrangörers artisttjänst, Sveriges nöjesidkares

centralförening och Idrottens artistbyrå. Vid den tidpunkt då utredningen

gjordes, bedrev endast en av organisationsförmedlingarna en verksamhet som i

någon utsträckning avsåg seriösa tonkonstnärer, nämligen Riksorganisationen av

artistarbetsgivare, vilken bildades år 1946.

Vid sidan av de avgiftskrävande förmedlingsorganen har samhället genom den

offentliga arbetsförmedlingen avgiftsfritt lämnat förmedlingsservice till artister och

musiker, inklusive de seriösa tonkonstnärerna, och till arbetsgivare som behövt

engagera sådana yrkesutövare. Arbetsmarknadsverket har sedan år 1943 genom den

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

s. k. artist- och musikerförmedlingen sökt att bättre tillgodose dessa gruppers förmediingsbehov.

Frågan om förmedlingen av artister och musiker har efter tillkomsten av arbetsförmedlingslagen

tidigare utretts vid ett par tillfällen. Sålunda behandlade

1947 års musikutredning förmedlingsfrågorna i sitt betänkande Musikliv i Sverige

(SOU 1954: 2). Denna utredning föreslog att det vid sidan av de existerande

förmedlingsorganen skulle bildas ett statligt aktiebolag för förmedling av tonkonstnärer

till konsertgivare. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen låtit en arbetsgrupp,

artistförmedlingsutredningen, göra en översyn av frågan om förmedling av

engagemang åt artister och musiker. I betänkandet Arbetsförmedling för artister

och musiker (17 februari 1965, stencilerat) föreslog arbetsgruppen bl. a. att den

offentliga arbetsförmedlingen skulle få ökade resurser och att hos arbetsmarknadsstyrelsen

skulle inrättas en permanent rådgivande delegation med representanter för

arbetsgivare och arbetstagare på området.

5.2 Konserlbyråutredningen

Musikutredningens och artistförmedlingsutredningens betänkanden ligger till

grund för den diskussion och den ytterligare belysning av förmedlingsförhållandena

för tonkonstnärer, som återfinns i konsertbyråutredningens betänkande II,

Förmedling av tonkonstnärer.

Vid tidpunkten för konsertbyråutredningens genomgång av förmedlingsfrågorna

svarade det privata Konsertbolaget, Riksorganisationen av artistarbetsgivare och

den offentliga arbetsförmedlingen för den största delen av förmedlingsverksamheten

på den seriösa tonkonstens område. Enligt utredningens bedömning var förmedlingsfrågan

i dess helhet, med tanke på att Konsertbolagets tillstånd att bedriva

förmedling i förvärvssyfte skulle utlöpa vid årsskiftet 1967/68, inte tillfredsställande

löst med dåvarande resurser. En upprustning av den offentliga arbetsförmedlingen

för artister och musiker skulle enligt utredningens bedömning inte heller

helt lösa förmedlingsproblemen. I utredningen aviserades att Svenska musikerförbundet

avsåg att från år 1966 bygga upp en avdelning för tonkonstnärer inom sin organisationsförmedling.

Denna av arbetstagare ordnade organisationsförmedling,

som skulle vara avgiftskrävande men utan förvärvssyfte, antogs komma att fylla ett

väsentligt behov. Det nya förmedlingsorganets verksamhet var dock begränsat till

medlemmar i Musikerförbundet. En motsvarande organisationsförmedling, ordnad

genom en sammanslutning av tonkonstnärernas huvudsakliga arbetsgivare i landet,

var enligt utredningen också tänkbar. Vid en sådan lösning förelåg dock risk att de

mindre avnämarna hade svårt att få gehör för sina synpunkter och önskemål.

Mot bakgrund av sin uppfattning, att konkurrens mellan flera jämbördiga förmedlingsorgan

borde eftersträvas, ansåg utredningen att ytterligare åtgärder borde

vidtas. Den lade därför fram ett principförslag som innebar dels att tonkonstnärer

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

77

skulle undantas från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde, dels att avgiftskrävande

förmedlingar i förvärvssyfte skulle tillåtas i fråga om tonkonstnärer,

dels att ett statligt aktiebolag för tonkonstnärsförmedling skulle komma till stånd.

Utredningen föreslog vidare bl. a., att arbetsmarknadsstyrelsen i sin tillsyn av förmedlingsverksamheten

skulle biträdas av en permanent rådgivande delegation med

representanter för artister och konsertarrangörer.

Ledamoten av utredningen förbundsordföranden Freddy Anderson reserverade

sig mot utredningens förslag om en sådan ändring i gällande lagstiftning, att i förvärvssyfte

arbetande förmedlingsbyråer skulle kunna inrättas. Reservanten uttryckte

vidare som sin uppfattning, att ett vacuum inte behövde uppstå på förmedlingsmarknaden,

när de enskilda förmedlingsföretagens tillstånd löpt ut den 1 januari

1968, eftersom Musikerförbundets organisationsförmedling redan från den 1 januari

1966 skulle starta en avdelning för förmedling av tonkonstnärer.

5.3 Yf Iranden

Till de allmänna synpunkter som anförs i remissvaren hör påpekanden,

bl. a. från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, Musikaliska

akademiens styrelse och Svenska tonkonstnärsförbundet, att förmedlingsfrågan

borde ses i ett allmänkultureilt sammanhang eller mot bakgrund av en kulturpolitisk

målsättning. Det sistnämnda förbundet ansåg att utredningen inte tillräckligt

beaktat denna aspekt i sitt betänkande. Arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret

och Svenska teaterförbundet diskuterar i sina remissyttranden frågan om gränsdragningen

mellan seriösa tonkonstnärer och s. k. populärartister. Flera praktiska

svårigheter anses uppkomma om man försöker dra strikta gränser mellan dessa

grupper. Lämpligheten ur kulturpolitisk synpunkt av en sådan gränsdragning ifrågasätts

av Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå, som anser att uppdelningen

skulle bevara klyftan mellan det traditionella konsertlivet och det breda,

populärt inriktade musiklivet samt motverka impulser till en kvalitetshöjning av det

senare.

Beträffande förslagen om undantag från arbetsförmedling slagen

och tonkonstnärsförmedling i förvärvssyfte har

remissinstanserna haft delade meningar. Förslagen tillstyrks på dessa punkter av

Musikaliska akademiens styrelse och teater- och orkesterrådet samt av ett antal

institutioner och organ representerande arrangörs- och arbetsgivarparten, nämligen

Sveriges Radio, Konsertföreningen i Stockholm, Göteborgs orkesterförening, Stiftelsen

Malmö konserthus, Sveriges orkesterföreningars riksförbund, Teatrarnas riksförbund

och Folkparkernas centralorganisation.

De nämnda förslagen avstyrks av arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska musikerförbundet,

Svenska teaterförbundet, Svenska tonkonstnärsförbundet, Föreningen Sveriges

kammarmusiker, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

och Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå. Arbetsmarknadsstyrelsen an
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

ser att en olycklig splittring av arbetsmarknaden skulle uppkomma, om en lagändring

gjorde det möjligt för privata agenter att i förvärvssyfte verka på en del

av förmedlingsfältet. Enligt Svenska teaterförbundets mening skulle förslaget heller

knappast vara praktiskt genomförbart på grund av svårigheten att entydigt avgränsa

de seriösa tonkonstnärerna från övriga tonkonstnärer. Svenska tonkonstnärsförbundet

och Föreningen Sveriges kammarmusiker vänder sig mot att kommersiella

intressen i någon form skall få uppträda som förmedlande länk mellan

tonkonstnären, vars utbildning till stor del bekostats av samhället, och arrangören,

vars konsertverksamhet till stor del stöds av allmänna medel.

Som alternativ till den lösning av förmedlingsfrågan som utredningen framlagt

förordar arbetsmarknadsstyrelsen att den offentliga arbetsförmedlingen

upprustas. Svenska teaterförbundet erinrar om att arbetsmarknadsstyrelsen

på flera andra områden visat att den haft vilja och förmåga att genomföra

mycket radikala upprustningar av förmedlingsverksamheten. Förbundet kan även

från sitt eget område redovisa positiva erfarenheter härvidlag. När det gäller talskådespelare

har arbetsförmedlingen övertagit förbundets service till olika arbetsgivare

och skapat en förmedlingsform som är uppskattad av båda parter.

Flertalet av dem som yttrat sig över betänkandet anser dock att samhällets åtgärder

för att förbättra förmedlingen av seriösa tonkonstnärer bör ske på andra

vägar än genom utbyggd offentlig arbetsförmedling. Man ansluter sig därvid i regel

till förslaget om ett statligt förmedlingsbolag. Samtidigt understryks,

bl. a. av statskontoret, Svenska musikerförbundet, Svenska tonkonstnärsförbundet

och Föreningen Sveriges kammarmusiker, att utredningens överväganden inte utgör

tillräcklig grund för att inrätta ett nytt statligt organ för förmedling av tonkonstnärer.

Härför erfordras ytterligare utredning. Om det då visar sig att ekonomisk rörelsefrihet

är av avgörande betydelse, bör man enligt statskontorets mening i första

hand pröva att låta verksamheten bedrivas inom en stiftelse. Förslaget om ett statligt

förmedlingsbolag accepteras av arbetsmarknadsstyrelsen som en alternativ lösning

till upprustning av den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt styrelsens mening bör

ett sådant statligt bolag på grund av svårigheten att inom artistvärlden göra någon

skarp gränsdragning mellan olika kategorier, inte begränsa sin verksamhet till

enbart tonkonstnärer utan inrikta sig på alla slag av artister och musiker. Frågan

om vilka kategorier det föreslagna bolaget skall betjäna har emellertid även andra

arbetsmarknadsaspekter. Enligt styrelsens mening är det inte rimligt att tänka sig,

att bolaget skulle svara enbart för förmedlingen av de mest aktuella tonkonstnärerna,

medan samtidigt de mindre eller otillräckligt efterfrågade skulle hänvisas till den

offentliga arbetsförmedlingen. Detta måste även innebära att bolaget av tillsynsmyndigheten

åläggs att i fråga om artistmarknaden administrera de i samband med

denna förknippade arbetsmarknadspolitiska uppgifterna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har inget att erinra mot att organisationer av

arbetstagare och arbetsgivare ordnar förmedling för tonkonstnärer. Skulle organisationsförmedlingarna

få en helt dominerande ställning på marknaden, bör de också

ta ansvar för svårplacerade förmedlingsfall.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

79

Flera av dem som avgivit yttrande ansluter sig till tanken att man bör eftersträva

en konkurrens på lika villkor mellan olika förmedlingsorgan. Några vänder

sig dock mot att arbetstagare skulle ordna egen organisationsförmedling och framhåller

risken av fackförbundsdirigerad förmedlingsverksamhet. Sveriges orkesterföreningars

riksförbund, som även noterar möjligheten för egen del att ansöka om

förmedlingstillstånd, hälsar med tillfredsställelse att Musikerförbundet beslutat utvidga

sin förmedling till att omfatta även tonkonstnärer.

Att antalet konkurrerande förmedlingsorgan kan bli alltför stort antyds av

Sveriges Radio, som befarar att tillräckligt artistunderlag inte finns för samtliga

behandlade förmedlingsorgan. Föreställningen att också den statliga förmedlingen

bör konkurrera med andra former av förmedlingar tillbakavisas av Svenska teaterförbundet.

Ett sådant förmedlingsorgan kan bli effektivt endast om det är ensamt

på området, hävdar förbundet.

Utredningens förslag om att hos arbetsmarknadsstyrelsen inrätta en permanent

rådgivande delegation med representanter för artister och konsertarrangörer

har genomgående mottagits positivt i remissvaren.

5.4 Departementschefen

Artist- och musikerförmedling har hittills bedrivits av den avgiftsfria offentliga

arbetsförmedlingen, av åtta organisationsförmedlingar, som får ta avgifter på självkostnadsbasis,

och av enskilda förmedlingsföretag, som har haft tillstånd att bedriva

förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte.

De övergångsbestämmelser till lagen om arbetsförmedling som har gjort det

möjligt att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, har upphört att gälla vid utgången

av år 1967. Detta innebär att tillstånden för de enskilda förmedlingsföretagen

har löpt ut vid årsskiftet och att nya tillstånd inte kommer att meddelas efter

denna tidpunkt. Företagen måste därför överlåta den förmedlande delen av sin

verksamhet i andra händer.

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet anser jag det inte befogat att

aktualisera någon ändring av arbetsförmedlingslagen för att undanta artister inom

den seriösa tonkonsten från lagens tillämpningsområde. Förmedlingsfrågan bör

lösas på ett enhetligt sätt över hela fältet.

Vid överläggningar som under februari och mars 1968 ägt rum mellan chefen

för inrikesdepartementet och företrädare för de större organisationerna av arbetsgivare

och arbetstagare på området och med deltagande av experter från utbildningsdepartementet

och arbetsmarknadsstyrelsen, har man från organisationernas

sida främst önskat och förklarat sig beredd att fortsätta och utvidga sin förmedlingsverksamhet

på ett sätt som effektivt skulle tillgodose förmedlingsbehovet inom

hela musikerområdet. Härvid deltog också representanter för de statliga och

statsunderstödda arbetsgivareintressena, som ansökt om tillstånd för en organisationsförmedling

hos arbetsmarknadsstyrelsen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Vid de nyss berörda överläggningarna förklarade chefen för inrikesdepartementet

att de i fortsättningen verksamma organisationerna måste vara i stånd att

sörja för en förmedlingsverksamhet som omfattar alla slags artister i hela landet,

något som får avspegla sig i tillståndsgivningen och därtill knutna villkor. Mot

denna bakgrund anslöt han sig till den uppfattning, som uttalades av företrädare

för arbetsmarknadsstyrelsen, att den offentliga artist- och musikerförmedlingen

inte längre kommer att fylla någon funktion för att tillgodose förmediingsbehovet

på området och därför bör avvecklas.

Med hänsyn till den utveckling som här berörts och som ägt rum sedan konsertbyråutredningen

avslutade sitt arbete i denna del, anser jag att förslaget om ett

statligt bolag för tonkonstnärsförmedling inte nu bör aktualiseras. Jag räknar härvid

med att vid sidan av nuvarande större organisationsförmedlingar även den nybildade

förmedlingen på arbetsgivarsidan träder i verksamhet och utvecklas så att den

bl. a. kan tillgodose det behov av internationella kontakter som föreligger för artister

på den seriösa musikens område. Organisationsförmedlingarna bör inte minst i detta

avseende ges möjligheter att i olika former samverka med lämpliga impressarier.

Med dessa förutsättningar finns det enligt min mening skäl att förvänta sig att

förmedlingsfrågorna för tonkonstnärer kan lösas utan ytterligare åtgärder av det

slag som konsertbyråutredningen avsåg. Förekomsten av flera effektivt verkande

organ på förmedlingsområdet bör för arbetstagarna ge den variation i möjligheter

till kontakter med konsertinstitutioner och arrangörer som konsertbyråutredningen

avsåg med sitt förslag.

Institutet för rikskonserter får bland de musikfrämjande intressenterna i artistförmedlingsverksamheten

genom arten av sitt uppdrag speciell anledning att medverka

till att denna förmedlingsverksamhet fungerar effektivt över hela fältet. Inte

minst när det gäller artistutbytet med utlandet bör institutet vara berett till insatser

utöver vad som faller inom förmedlingsorganens på självkostnadstäckning upplagda

verksamhet. För sådana insatser beräknar jag under institutets anslag ett

belopp av 200 000 kr.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1968

81

6. Anslagsberäkningar m. m.

6,1 Konsertbyråutredningen

För budgetåret 1966/67 anvisades för försöksverksamheten 3 015 000 kr. ur

anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. För innevarande budgetår har

4 075 000 kr. anvisats ur samma anslag.

Konsertbyråutredningen beräknar på grundval av sina förslag om rikskonsertverksamhetens

utformning för de närmast följande budgetåren de totala kostnaderna

för rikskonsertverksamheten på följande sätt.

Kostnader i milj. kr.

Ändamål

1968/

1969

1969/

1970

1970/

1971

1971/

1972

(slut-

skedet)

Institutets kansli, löner, centrala pro- duktionskostnader och omkostnader

i övrigt........................

2,20

3.00

5,25

5,25

5,25

producenter ...................

0,60

0,60

1,15

1,15

1,15

Regionala produktionskostnader:

6 regionintendenter m bitr ......

0,45

0,45

0,45

0,45

0.45

+ 11 » »» ......

0,85

0,85

0,85

0,85

Summa centrala och regionala admini- strations- och produktionskostnader

3.25

4,90

7,70

7,70

7.70

Verksamheten:

Artister och kostnader för produk- tion i:

4 regioner (försökslänen)........

1.60

1,60

1,60

1,60

1,60

+ 3 regioner (— etapp 1) .........

1,20

1,20

1,20

1,20

1,20

+ 5 regioner (— etapp 2) .........

+ 13 regioner (—etapp 3) .........

Vidareutbildning av militärmusiker .

0,50

0,50

2,00

0.25

2,00

0,20

2,00

5,20

Regionsensemblernas konsertverk- samhet ......................

5,00

10,00

10.00

10,00

Punktevenemang och grammofon- skiveproduktion ...............

0.70

0,60

0,50

0,50

0,30

Turnéanslag för SFO m fl........

0,70

0,70

0,70

0,70

0.70

Summa verksamheten .............

4,70

9.60

16,25

16,20

21,00

Totalt ...........................

7.95

14,50

23,95

23,90

28,70

Avgår arrangörsavgifter............

0.85

1.15

3,80

3,80

5,80

Omföringsanslag under VIII huvud- titeln att gottskrivas IV huvudtiteln

5,00

10,00

10,00

10.00

Nettoutgift .......................

7.10

8,35

10,15

10,10

12,90

Utredningen anför bl. a. följande rörande de förutsättningar på vilka den byggt

sina beräkningar.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

Utredningen har beräknat kostnaderna i dagens penningvärde för tre successiva

utbyggnadsetapper för rikskonsertverksamheten. Inom ramen för de i det följande

anförda kostnaderna för etapperna 1—3 ingår kostnaderna för ianspråktagande

av de regionala ensemblerna med i den första etappen 5 milj. kr. och i de båda

senare etapperna 10 milj. kr., dvs. en tredjedel resp. två tredjedelar av det anslag

till militärmusikernas avlöningar, som nu utgår från fjärde huvudtiteln.

Etapp 1: Hälften av de regionala ensemblerna och samtliga statsunderstödda

yrkesorkestrar i verksamhet samt därtill övrig rikskonsertverksamhet i 7 regioner,

nämligen Norrbottens, Jämtlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Östergötlands och

Jönköpings län samt Skåne: 14 500 000 kr.

Etapp 2: Samtliga regionsensembler och de statsunderstödda yrkesorkestrarna i

verksamhet samt rikskonsertverksamhet i regioner enligt etapp 1 och i 5 nya regioner,

nämligen Västerbottens, Västernorrlands, Västmanlands, Örebro och Kalmar

län: 23 950 000 kr.

Etapp 3: Samma förutsättningar som i etapp 1 och 2 samt rikskonsertverksamhet

i återstående 13 regioner, dvs. fullt utbyggd verksamhet: 28 700 000 kr.

Av tabellen framgår att utredningen uppskattat kostnaderna för vidareutbildning

av militärmusikerna till 500 000 kr. under de båda första åren, till 250 000

kr. det tredje året och till 200 000 kr. under ett fjärde år. Medelsbehovet nedgår

successivt i samma mån som nuvarande underofficersskola vid musikhögskolan omgestaltas

för att tillgodose de utbildningskrav, som den nya musikorganisationen

kommer att ställa.

De angivna beloppen har räknats fram utifrån den förutsättningen att institutet

organiseras som statlig myndighet. Vid val av stiftelse som företagsform tillkommer

i slutskedet 2 milj. kr. för vissa indirekta lönekostnader m. m.

För att möjliggöra en utbyggnad av yrkesorkestrarna tillkommer enligt utredningens

förslag vidare ett belopp av 1 770 000 kr. per år. Den nuvarande bidragsgivningen

till SOR-orkestrarnas verksamhet på 250 000 kr. föreslås bibehållen

men bör delas upp på bidrag till amatörverksamhet med 30 000 kr. och bidrag

för medverkan i regionsensembleverksamhet med 220 000 kr.

För budgetåret 1968/69 föreslår utredningen att anslaget till rikskonsertverksamheten

tas upp med 7 100 000 kr. och att bidraget till yrkesorkestrarna ökas

med 1 770 000 kr.

6.2 Statens försöksverksamhet med rikskonserter

I sin under hösten 1967 ingivna anslagsframställning för budgetåret 1968/69

har statens försöksverksamhet med rikskonserter beräknat medelsbehovet till belopp

som framgår av följande tabell.

Ändamål Belopp, kr.

1. Centrala administrations- och produktionskostnader.......... 2 840 000

2. Regionala produktionskostnader .......................... 660 000

3. Kostnader för konsertverksamhet i sju regioner.............. 2 750 000

4. Vidareutbildning av militärmusiker ....................... 500 000

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968 83

5. Turnéanslag för Stockholms filharmoniska orkester m. fl....... 700 000

6. Punktevenemang och grammofonskiveproduktion ............ 700 000

7. Informationsverksamhet ................................ 450 000

Totalt ............................................ 8 600 000

8. Avgår arrangörsavgifter ................................ 850 000

Nettoutgift ........................................ 7 750 000

Statens försöksverksamhet med rikskonserter begär att Kungl. Maj:t för budgetåret

1968/69 anvisar ett anslag på 7 750 000 kr.

Rörande motiveringen för de olika beloppen framgår bl. a. följande av anslagsframställningen.

1. I de centrala administrations- och produktionskostnaderna ingår löner till

befintlig personal, ändrad lönesättning för denna, lönekostnader för nya tjänster

samt omkostnader vid det centrala kansliet. Kostnader för avlöningar till konstnärlig

och administrativ personal beräknas för en rikskonsertchef, fem avdelningschefer,

en informationschef, en förlagschef, en teknisk redaktör, en kamrer, två

turnéläggare, två assistenter, två konstnärer på halvtid, en kassör, en bokförare,

tjugo sekreterare och biträden, två vaktmästare och en juridisk konsult. För producerande

personal samt anställda tonkonstnärer beräknas löner för fyra producenter,

en programsekreterare, fyra tonkonstnärer och fem lektorer för kvällskonserter,

samt sex producenter, en programsekreterare och fyra konsulter för skoloch

ungdomskonserter. I de centrala kostnaderna ingår också vissa arvoden till

ledamöter i råd och styrelse samt till rådets sekreterare.

2. De regionala produktionskostnaderna innefattar löner till sex regionsintendenter

och sex sekreterare samt omkostnader för denna verksamhet.

3. Kostnader har beräknats för konsertverksamhet i Norrbottens, Jämtlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Östergötlands och Jönköpings län samt Skåne. Dessa

kostnader avser honorar-, rese- och traktamentskostnader till artister samt reklam

och studiematerial. Försöksledningen räknar med ca 2 730 konserter under budgetåret

1968/69, varav 2 100 skolkonserter. Detta innebär en ökning av antalet

konserter i förhållande till budgetåret 1967/68 med ca 670.

6. Av beloppet avser 400 000 kr. medel för anordnande av punktevenemang

m. m. och 300 000 kr. grammofonskiveproduktion.

Om verksamheten organiseras i form av stiftelse beräknas medelsbehovet stiga

med 1 400 000 kr. för sociala avgifter, lokalkostnader, vissa omkostnader m. m.

6.3 Departementschefen

I det föregående har jag föreslagit att institutet för rikskonserter organiseras

som en stiftelse. Som en konsekvens härav har förutsatts att stiftelsen skall kunna

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

besluta om kansliets organisation och om den anställda personalens löner. Även i

övrigt bör institutets ledning få disponera tillgängliga resurser tämligen fritt.

Kan t. ex. besparingar göras i personalorganisationen bör de frigjorda medlen kunna

utnyttjas för annan del av verksamheten. Med denna frihet att träffa skilda dispositioner

bör också följa att verksamheten skall utformas på sådant sätt att behov att

överskrida de anvisade medlen inte uppkommer. Detta medför att arbetet vid institutet

måste planeras med hänsyn till att erforderliga marginaler finns för att

täcka under budgetårets lopp uppkommande oförutsedda utgifter. Å andra sidan

bör anslaget inte helt bindas till utgifter för varje särskilt budgetår. Med hänsyn

till behovet av att i vissa fall planera på längre sikt bör överföring av medel kunna

ske mellan budgetåren. Anslaget bör således få karaktär av reservationsanslag.

Den angivna rörligheten i medelsanvändningen bör givetvis bygga på förutsättningen

att stiftelsen utnyttjar för varje år anvisade medel i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder som tillämpas vid anslagsberäkningen.

Medelsbehovet för löner och arvoden vid institutet beräknar jag till 2 200 000

kr. Jag har därvid beaktat kostnaderna för ledning av verksamheten och för andra

uppgifter vid det centrala kansliet, för producenter, experter och konsulter samt

för styrelsearvoden m. m. Vid beräkningen har också hänsyn tagits till kostnaderna

för tre intendentstjänster med regionala producentuppgifter.

För omkostnader av allmänt slag beräknar jag ett belopp av 600 000 kr. För

hyror av kanslilokaler samt för portokostnader m. m. beräknar jag därutöver ett

belopp av 400 000 kr. Utrymmet för omkostnader för verksamheten blir härigenom

sammanlagt 1 000 000 kr.

Kostnaderna för den av institutet bedrivna konsertverksamheten i form av kvällsoch

ungdomskonserter, vilken verksamhet i enlighet med vad jag anfört i det föregående

skall avse hela landet, beräknar jag till 2 050 000 kr. I beloppet har även

medel inräknats för turnéer i olika former med de statsunderstödda symfoniorkestrarna,

främst Stockholms filharmoniska orkester.

Skolkonsertverksamhet bör som jag anfört i ett tidigare sammanhang organiseras

i Skåne samt Jönköpings, Östergötlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands

och Norrbottens län. Kostnaderna för denna verksamhet beräknar jag till 1 350000

kr.

Enligt mina beräkningar kommer således hela kostnaden för kvälls-, ungdomsoch

skolkonserter att uppgå till (2 050 000 + 1 350 000 = ) 3 400 000 kr. De i

ett tidigare avsnitt förordade finansieringsreglerna innebär att arrangörerna skall

betala en del av gagekostnaderna. Inkomsterna härav beräknar jag till 850 000 kr.

Medelsbehovet för konserterna uppgår således till (3 400 000 — 850 000 =)

2 550 000 kr.

Utöver för de nämnda ändamålen beräknar jag för viss grammofonskiveproduktion

200 000 kr., för informationsverksamhet 200 000 kr., för åtgärder för artistutbyte

med utlandet m. m. 200 000 kr. och för vidareutbildning av militärmusiker

400 000 kr., dvs. sammanlagt för dessa ändamål 1 000 000 kr.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

85

Jag förutsätter att personalen vid institutet och de tre intendenterna kommer att

beredas pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente mot det att

stiftelsen svarar för hela kostnaden för pensioneringen. För dessa kostnader jämte

kostnaderna för sociala avgifter beräknar jag ett belopp av 600 000 kr. Den

avsedda pensionsregleringen medför behov av vissa ändringar i pensionsreglementet.

Frågan kommer därför att underställas riksdagen i ett senare sammanhang.

Mina i det föregående redovisade beräkningar av medelsbehovet innebär att

reservationsanslaget för rikskonsertverksamheten bör föras upp med (2 200 000 +

1 000 000 + 2 550 000 + 1 000 000 + 600 000 =) 7 350 000 kr.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

7. Hemställan

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom proposition

föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som jag angivit för anordnande av

rikskonsertverksamhet fr. o. m. den 1 juli 1968,

2. godkänna de grunder för finansiering av rikskonsertverksamheten

som jag angivit,

3. till Rikskonsertverksamhet för budgetåret 1968/69 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 350 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1968 87

INNEHÅLL

sid.

1. Inledning ......................................... 4

2. Riktlinjer för vidgad konsertverksamhet.......................... 7

2.1 Bakgrund ...... 7

2.1.1 Konsertlivets nuvarande utformning.................... 7

2.1.2 Försöksverksamheten .............................. 8

2.1.3 Sociologisk undersökning ............................ 13

2.2 Konsertbyråutredningen .................................. 14

2.2.1 Kulturpolitisk bakgrund.............................. 14

2.2.2 Bedömning av försöksverksamheten.................... 16

2.2.3 Kommentarer till den sociologiska undersökningen........ 19

2.2.4 Rikskonsertverksamhetens fortsatta utbyggnad............ 20

2.3 Yttranden ............................................ 22

2.4 Departementschefen ...................................... 31

3. Resurser för konsertverksamhet ................................ 39

3.1 Konsertbyråutredningen .................................. 39

3.1.1 Tonkonstnärer .................................... 39

3.1.2 Symfoniorkestrar .................................. 40

3.1.3 SOR-orkestrar .................................... 42

3.1.4 Militärmusikkårer .................................. 43

3.2 Yttranden .............................................. 45

3.3 Departementschefen ...................................... 52

4. Rikskonsertverksamhetens organisation .......................... 57

4.1 Konsertbyråutredningen .................................. 57

4.1.1 Organisationens allmänna utformning .................. 57

4.1.2 Central organisation ................................ 58

4.1.3 Regional och lokal organisation........................ 60

4.1.4 Finansiering ...................................... 62

4.2 Yttranden .............................................. 62

4.3 Departementschefen ...................................... 68

5. Förmedling av tonkonstnärer .................................. 75

5.1 Bakgrund .............................................. 75

5.2 Konsertbyråutredningen .................................. 76

5.3 Yttranden .............................................. 77

5.4 Departementschefen ...................................... 79

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1968

6. Anslagsberäkningar m. m..................................... 81

6.1 Konsertbyråutredningen .................................. 81

6.2 Statens försöksverksamhet med rikskonserter.................. 82

6.3 Departementschefen ...................................... 83

7. Hemställan ................................................ 86

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

680230

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rikskonserter m. m. jämte■ motioner. a1 i texten
  2. SU 1968:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rikskonserter m. m. jämte motioner. s. 1 i texten