Sök i Ratio Lex

Angående införande av färgtelevision m. m

1968-03-08 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:50, Angående införande av färgtelevision m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införande av

färgtelevision m. m.; given Stockholms slott den 8

mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag, bereda riksdagen

tillfälle att avge yttrande över vad föredragande departementschefen anfört

rörande införande av färgtelevision m.m.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reguljära färgsändningar i televisionen inleds

per den 1 april 1970. Vid valet av tidpunkt har beaktats behovet av förberedelser

i form av färganpassning av TV-distributionsnätet, iordningställande

av lokaler och anskaffning av teknisk utrustning samt rekrytering

och utbildning av personal för produktion av färgprogram, anordnande av

experimentsändningar etc. Vidare har beaktats önskvärdheten att välja

en tidpunkt, som gör det möjligt för den svenska radioindustrin att anpassa

sin produktionsplanering till den efterfrågesituation, som kan förväntas uppstå

i samband med en start av reguljära färgsändningar. Särskilt angeläget

har slutligen bedömts vara att genom en bestämning av starttidpunkten —

som då inte bör ligga för långt fram i tiden — ge allmänheten vägledning i

dess ny- och ersättningsanskaffning av mottagarapparater, dvs. i valet mellan

UHF-apparater för svartvit mottagning och färgapparater.

Beträffande omfattningen av färgsändningarna innebär förslaget, att

Sveriges Radio — efter en period av experimentsändningar — under våren

1970 startar med 6 timmar per vecka. Härefter förutsätts en successiv ökning

av sändningstiden så att denna vid ingången av budgetåret 1973/74,

dvs. drygt tre år efter starttidpunkten, är uppe i ca 20 timmar per vecka.

Andelen egenproduktion i färgsändningarna förutsätts under den bär ifrågavarande

tiden utgöra 40 % av originalsändningarna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

Merkostnaderna för Sveriges Radio genom färgsändningarna och förberedelserna

i anslutning därtill har för sexårsperioden 1968/69—1973/74 beräknats

till 30 ä 32 milj. kr., varav ca 20 milj. kr. avser utrustningsanskaffning.

Till detta kommer televerkets kostnader för färganpassning av distributionsnätet

om 7 milj. kr., vilket ger en sammanlagd merkostnad för perioden

om 37 å 39 milj. kr.

För att bestrida merkostnaderna och dessutom få ett visst bidrag till täckning

av kostnaderna för den bestående rundradioorganisationen, vars resurser

i viss utsträckning även kommer att tas i anspråk för färgtelevisionen,

föreslås att hushåll med färgapparat — utöver den allmänna mottagaravgiften

— skall erlägga en särskild tilläggsavgift. Denna avses införd i anslutning

till färg-TV-starten den 1 april 1970 och utgå med 25 kr. per kvartal.

Med den allmänna mottagaravgiften åsyftas här den kombinerade ljudradio-

och televisionsavgift, som enligt statsmakternas redan fattade beslut

skall avlösa de hittillsvarande ljudradio- och televisionslicenserna, dock med

bibehållande av en särskild ljudradioavgift för hushåll med enbart radioapparat.

Tidpunkten för införandet av den kombinerade avgiften och

den särskilda ljudradioavgiften har ännu inte mera exakt bestämts. Det

föreslås nu att de båda avgifterna införs per den 1 april 1969. Den kombinerade

avgiften, som tidigare i 1966 års prisläge angetts till 40 kr. per kvartal,

bör därvid med hänsyn till den inträffade löne- och prisstegringen utgå

med 45 kr. per kvartal. Den särskilda ljudradioavgiften bör som tidigare

förutsatts utgå med 50 kr. per år. Då tilläggsavgiften för hushåll med

färgapparat tillkommer ett år senare — per den 1 april 1970 — blir alltså

den sammanlagda kvartalsavgiften för dessa (45 + 25) 70 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

3

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

8 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, LIolmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av

färgtelevision in. in. och anför.

Inledning

Rundradioverksamheten har på senare tid karakteriserats av en snabb

utbyggnad och utveckling. För ljudradions del togs en andra programkanal i

bruk år 1956, och ett ytterligare utvecklingssteg kom med starten under år

1961 av de s. k. melodi- och nattradiosändningarna, vilka senare — enligt

beslut av 1964 års riksdag — sammanfördes i en ny tredje programkanal.

Även i fråga om televisionen har utvecklingen varit snabb. Sedan principbeslut

om televisionens ekonomiska och organisatoriska betingelser och om

cn utbyggnad av ett hela landet täckande sändarnät på VHF fattats av 1956

och 1957 års riksdagar, beslöts redan vid 1958 års B-riksdag en forcering av

utbyggnaden av sändarnätet. Detta har successivt uppnått i det närmaste

fullständig täckning. Programsändningarna har efter hand ökat i omfattning

och representerar i dagens läge en sändningstid om drygt 40 timmar

i veckan. — Nästa utvecklingssteg i fråga om televisionen togs, då 1966 års

riksdag — i enlighet med förslagen i en proposition angående rundradions

fortsatta verksamhet (prop. 136, SU 163, rskr 388) — fattade beslut om införande

av ett andra program i televisionen med start kring årsskiftet 1969/

70 och om utbyggnad för ändamålet av ett nytt distributionsnät på UHFbanden.

I sammanhanget antogs bl. a. också riktlinjer för den fortsatta organisationen

av Sveriges Radios programverksamhet.

I den nyssnämnda rundradiopropositionen behandlades även frågan om

färgtelevision. Departementschefen var dock inte beredd att i dåvarande

Ij- 11 i han g till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 50

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

läge ta ställning till frågan om tidpunkten för dess införande. Skäl ansågs

tala för att avvakta utvecklingen i de större länder i Europa, som i en nära

framtid förväntades starta färgsändningar. Även från konsumentsynpunkt

kunde fördelar ligga i att vänta något med tanke på de tekniska förbättringar

och de lägre priser i fråga om färgmottagarna, som det fanns anledning

räkna med.

Sedan tiden för rundradiopropositionens framläggande har färgtelevisionen

kommit igång på flera håll i Europa, och därmed har vissa erfarenheter

vunnits om färgtelevisionens tekniska, programmässiga och ekonomiska betingelser.

Då jag nu i det följande föreslår, att ett nytt utvecklingssteg tas

genom införande av färgtelevision, sker det på grundval av ett ingående utredningsarbete,

som bl. a. beaktat de erfarenheter och bedömningar som

gjorts utomlands. Parallellt med utredningsarbetet har också inom televerket

anordnats omfattande tekniska prov, vilka syftat till att klarlägga det nuvarande

TV-distributionsnätets funktionssätt från färg-TV-synpunkt och dess

behov av upprustnings- och modifieringsåtgärder inför en eventuell färgTV-start.

— Samråd har även ägt rum med övriga nordiska länder. Sålunda

har bl. a. färg-TV-frågan behandlats vid möten, som ägt rum dels i november

1967 dels i februari 1968 mellan de för radio- och televisionsfrågorna i

resp. länder ansvariga ministrarna.

Färgtelevisionen utomlands

I USA inleddes reguljära färgsändningar år 1954. Under de första åren

hade färgtelevisionen dock svårigheter att slå igenom. Detta torde i första

hand ha berott på de brister, som kännetecknade den elektroniska utrustningen.

Medan det av National Television System Committee (NTSC) godkända

systemet i och för sig bedömdes innebära en tekniskt god lösning,

återstod relativt mycket att göra i fråga om industriellt utvecklingsarbete.

Till angivna brister — som bl. a. ledde till färgförskjutningar, för svag

ljussättning och svårigheter vid apparatinställningen — kom det höga priset

på mottagarna. Sedan några år har emellertid de tekniska problemen i

huvudsak lösts, och detta i förening med en successiv sänkning av apparatpriserna

har lett till en snabb ökning av färgmottagarbeståndet. Medan det

år 1963 fanns endast 3 milj. sådana mottagare i USA motsvarande en täckning

av 5 % av landets hushåll, hade man vid utgången av år 1967 sålunda

kommit upp i ett antal om drygt 15 milj. apparater. Vid slutet av år 1968

beräknas beståndet komma att utgöra drygt 20 milj. apparater, innebärande

att mer än 35 % av de amerikanska hushållen då har färgapparater. — I

Kanada har reguljära färgsändningar startat med ingången av år 1967.

I Europa har sedan ett tiotal år på olika håll bedrivits en experimentverksamhet,

som främst avsett utveckling av lämpliga system för färgtele
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968 5

vision. Introduktionen av sådan har dock dröjt, och först under år 1967 bär

färgtelevisionen officiellt införts i ett antal länder.

Som första land i Europa har Västtyskland inlett reguljära färgsändningar

i augusti 1967. Sändningarna förekommer såväl i Deutsches Fernsehen

(ARD) som i Zweites Deutsches Fernsehen (ZDF), och den sammanlagda

sändningstiden har för det första året bestämts till 8 timmar per vecka varav

4 timmar för vartdera företagets programkanal. Frågan om sändningstid

har reglerats i en särskild överenskommelse mellan de båda rundradioföretagen,

vilken överenskommelse bl. a. skapat garantier för att färgsändningar

inte sker på samma tider. I Frankrike har färgtelevision startat i oktober

1967 med en sändningstid av 12 timmar per vecka och med sändningarna

samlade i en programkanal. Beträffande den fortsatta sändningstidsutvecklingen

i Västtyskland och Frankrike föreligger inga uppgifter, men

det förutses en successiv och relativt snabb ökning av sändningstiden.

Även i Holland har färgtelevision officiellt införts i oktober 1967. Sändningstiden

är under det första verksamhetsåret 7 timmar per vecka med 3,5

timmar i vardera av de båda programkanalerna. Sändningstiden förutses

successivt öka i en takt som innebär att den efter tre år — dvs. i oktober

1970 — uppgår till 22 timmar per vecka. I Storbritannien har BBC med ingången

av december månad 1967 inlett reguljära färgsändningar. Dessa_

som i starten omfattat en sändningstid av 25 timmar per vecka — har inplacerats

i BBC:s andra programkanal. Det räknas emellertid med att även

BBC:s första programkanal liksom det kommersiellt drivna ITV i en nära

framtid kommer att få färgsändningar. Tillgängliga prognoser tyder på en

snabb expansion innebärande att den sammanlagda sändningstiden redan

år 1969 kommer att vara uppe i ca 100 timmar per vecka. — Det kan vidare

nämnas, att färgsändningar officiellt införts i Sovjetunionen under oktober

1967.

I fråga om programsammansättningen i de färgsändningar, som sålunda

kommit igång under år 1967, kan exempelvis beträffande Västtyskland och

Holland konstateias en strävan att i inledningsskedet begränsa den egna och

ge ett ökat utrymme åt den främmande programproduktionen jämfört med

vad som gäller för svartvitsändningar. Vidare synes allmänt i fråga om den

egna produktionen gälla, att film och videobandinspelningar i inledningsskedet

ges ett relativt större utrymme än studio- och OB-producerade s. k.

liveprogram. I båda fallen torde programpolitiken betingas av önskvärdheten

att genomföra färgtelevisionen i former, som medger en successiv anpassning

av lokal-, program- och utbildningsresurser. — I finansieringshänseende

kan konstateras, att i Storbritannien introduktionen av färgtelevision

föranlett införandet av särskild tilläggslicens, vilken innebär att ett

färg-TV-hushåll erlägger dubbel licens jämfört med ett hushåll med vanlig

svartvit apparat. I Holland har ifrågavarande programföretag — med hän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

visning till det finansiella läget för rundradioverksamheten — föreslagit införandet

av en motsvarande färg-TV-avgift.

Under de allra närmaste åren förväntas ytterligare ett antal länder i

Europa börja med färgtelevision. Det gäller i första hand Schweiz, där man

_ sedan experiment- och eurovisionssändningar kommit igång i början

av år 1968 — avser att under senhösten övergå till reguljära färgsändningar.

I Östeuropa förutses Polen starta i slutet av år 1968 eller början av år

1969. I fråga om Belgien, Luxemburg och Italien förväntas färgtelevision bli

införd omkring 1970.

Vad angår de nordiska länderna har i Danmark frågan om färgtelevision

fått särskild aktualitet genom starten i augusti 1967 av västtyska färgsändningar.

Dessa kan enligt uppgift mottas av ca 250 000 av Danmarks 1,6 milj.

hushåll. Den under våren 1967 tillsatta radiokommissionen — som enligt

sina direktiv har att utreda olika problem, som sammanhänger med en

fortsatt utbyggnad av rundradioverksamheten — har med hänsyn till den

allmänna utvecklingen på färg-TV-området i oktober 1967 i skrivelse till

den danska regeringen uttalat sig för ett införande av färgtelevision. Den

betonar bl. a. angelägenheten att hos allmänheten — med dess möjligheter

att följa grannländernas program — vidmakthålla intresset för de danska

rundradiosändningarna. Vidare understryks vikten av att genom ett snart

beslut i färg-TV-frågan ge allmänheten vägledning i dess anskaffning av

mottagarapparater och den danska radioindustrin möjligheter till en produktionsanpassning.

Radiokommissionen har förklarat, att den avser att i

särskild ordning framlägga förslag till tidsplan för ett successivt genomförande

av färgtelevisionen. Enligt uppgift kommer ett sådant förslag att

avges i mitten av mars 1968.

Val av tekniskt system för färgtelevision

Såsom nämnts i det föregående tillämpas i USA det s. k. NTSC-systemet.

Då man i Europa för ett tiotal år sedan på allvar började experimentera

med färgtelevision blev detta en naturlig utgångspunkt. Med hänsyn till vissa

tekniska bristfälligheter i det amerikanska systemet kom utvecklingsarbetet

snart att inriktas på en modifiering av detsamma. Därvid framkom i

Frankrike den s. k. SECAM-varianten och i Västtyskland den s. k. PALvarianten.

Inför de olika systemalternativen — och med färg-TV-frågan successivt

aktualiserad i flera länder —-- framstod det från olika synpunkter som önskvärt

att åtminstone länderna i Europa kunde ena sig om ett gemensamt

sändningssystem. Förutsättningarna för en standardisering prövades särskilt

inom ett av Internationella teleunionens organ, den s. k. Internationella

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

rådgivande radiokommittén, som behandlade systemfrågan senast vid möten

i Wien 1965 och Oslo 1966. Man sökte där att med tekniska och ekonomiska

argument sammanjämka berörda länder, men någon allmän enighet nåddes

inte. Det förhållandet att under år 1967 ett flertal länder i Europa startade

färgtelevision, försämrade givetvis radikalt förutsättningarna för en vidare

samordning i systemfrågan.

Läget efter mötet i Oslo var att bl. a. Holland, Italien, Schweiz, Storbritannien,

Västtyskland, Österrike samt Sverige, Norge, Danmark och Island uttalat

sig för PAL-systemet. Frankrike och Sovjetunionen hade stannat för

SECAM, och till detta system kunde även övriga länder i Östeuropa väntas

ansluta sig. Belgien och Finland dröjde med sina ställningstaganden men

har numera — Finland så sent som i januari 1968 — anslutit sig till PAL.

Om det svenska ställningstagandet kan följande sägas. Skillnaderna mellan

de tre systemen är inte stora. Man har dock inom såväl televerket och

Sveriges Radio som den svenska radioindustrin bedömt PAL överlägset andra

system. Sålunda kan mottagarna göras lätt inställbara och stabila. Vidare

återges färgerna väl även i sådana fall, då överföringskedjans egenskaper

varierar. PAL-systemet är minst känsligt för reflexionsstörningar och bäst

lämpat för långa överföringar. Med hänsyn bl. a. härtill och till förhållandet

att en rad andra länder — däribland de skandinaviska länderna — stannat

för PAL bar det tett sig naturligt för Sverige att uttala sig för detta system.

Eftersom olika länder stannat för olika system, är frågan om möjligheterna

till internationell programöverföring av intresse. Härvidlag gäller att

utbyte av färg-TV-program mellan länder med skilda system förutsätter

en omvandlingsprocess. Det gäller vid såväl direktöverföringar som vid utbyte

av videobandinspelningar. Det svårare problemet — som dock delvis

har lösts — uppkommer vid omvandling mellan system med olika linjetal,

vilket är aktuellt i förhållandet mellan å ena sidan det amerikanska och å

andra sidan de båda europeiska systemen. Omvandling mellan system med

samma linjetal — dvs. mellan PAL och SEGAM — är enklare och kan ske

med endast en mera begränsad kvalitetsförlust.

Införandet av färgtelevision i Sverige

Programdistribution

I Sverige har sedan drygt ett år utförts experimentsändningar, som bl. a.

haft till syfte att möjliggöra vissa tekniska prov. En del av sändningarna

har gått över Stockholms TV-station, vars reservsändare har färgstandard,

och en del har gått över hela det nuvarande TV-distributionsnätet. Sedan

januari i år förekommer experimentsändningar över hela nätet tre gånger i

veckan under en halv till en timme åt gången. De ifrågavarande sändningar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

na innefattar olika slags färgsignaler, test- och stillbilder samt i viss begränsad

utsträckning rörliga bilder. I sistnämnda fall är det fråga om experimentprogram

producerade av Sveriges Radio.

Vid de tekniska prov som utförts i anslutning till sändningarna har bl. a.

konstaterats att radiolänkförbindelser och sändarstationer inte ger upphov

till några nämnvärda störningar eller kvalitetsförluster vid svartvit mottagning

av färgsändningar. Vidare framgår att de existerande mottagarantennerna

och svartvitmottagarna av olika åldrar ger godtagbara svartvitbilder

vid sådana sändningar. Inom televerket har planerats vissa åtgärder

för att praktiskt taget helt eliminera störningsriskerna härvidlag. Även i

fråga om möjligheterna till färgmottagning har proven gett positiva resultat.

De har sålunda visat, att de befintliga radiolänklinjerna medger en i stort

sett fullgod färgåtergivning och att sändarstationerna — med ett par undantag

— får fullgod färgstandard efter vissa modifieringar av utrustningen.

Beträffande de förberedelser, som krävs av televerket vid ett beslut om

införande av färgtelevision, gäller följande. Huvuddelen av det nuvarande

sändarnätet kan ges fullgod standard genom att vissa rörbestyckade enheter

i sändarutrustningarna utbyts mot moderna lialvledarbestyckade enheter i

sändarnas videodel och att vissa justeringar vidtas i sändarna. Ifrågavarande

åtgärder motiveras i första hand av en strävan att öka anläggningarnas

driftsäkerhet och att hålla underhållskostnaderna nere, och åtgärderna faller

inom ramen för de fortlöpande underhålls- och upprustningsarbeten som

televerket utför med anlitande av tillgängliga driftmedel. Härvidlag uppkommer

således inte någon merkostnad i anledning av färgtelevisionen.

I övrigt krävs anskaffning av helt nya sändarutrustningar till två stationer

samt anskaffning av olika slags kontroll- och instrumentutrustning.

Kostnaderna härför beräknas till 7 milj. kr.

Den tid som behövs för att ge hela nätet fullgod färgstandard är i första

hand beroende av leveranstiderna för utrustningen. Under förutsättning av

ett beslut i färgtelevisionsfrågan under våren 1968 bör emellertid färganpassningen

av nätet kunna vara klar kring eller strax efter årsskiftet 1969/

70. Därvid krävs att av nyssnämnda 7 milj. kr. halva beloppet eller 3,5 milj.

kr. ställs till förfogande budgetåret 1968/69 och återstoden budgetåret 1969/

70.

Programproduktion

De krav som vid ett införande av färgtelevision kommer att ställas på

Sveriges Radios programresurser sammanhänger nära med den sändningstid

och den programsammansättning som planeras för färgsändningarna.

Sändningstid och program sa in mansättning. Såsom

nämnts i det föregående uppvisar de utländska radioföretag, som under år

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

9

1967 inlett färgsändningar, rätt stora skillnader i sändningstid. I Holland

har man börjat med 7 timmar per vecka, i Västtyskland med 8 timmar per

vecka, i Frankrike med 12 timmar per vecka och i Storbritannien med 25

timmar per vecka. I de båda förstnämnda länderna är sändningsvolymen

fördelad på två kanaler och i de båda senare länderna är den samlad i en

kanal. I samtliga fall förutses en relativt snabb ökning av sändningstiden.

För Sveriges del har vid de överväganden, som ligger till grund för mina

förslag, en lämplig riktpunkt för planeringen bedömts vara, att reguljära

färgsändningar inleds under våren 1970 och att sändningstiden då

utgör 6 timmar per vecka. Härefter förutsätts en ökning av sändningstiden,

som innebär att denna — från en sändningsvolym budgetåret 1970/71

om 8 timmar per vecka — successivt ökar med 4 timmar per vecka under

ettvart av de närmast följande budgetåren. Vid ingången av budgetåret

1973/74 — dvs. drygt tre år efter starttidpunkten —- skulle man därmed vara

uppe i en sändningstid av 20 timmar per vecka. Under antagande att det

andra televisionsprogrammet angivna budgetår är utbyggt till samma sändningstid

som nuvarande program — vilket för de båda programmen tillhopa

innebär en sändningstid om ca 84 timmar per vecka — skulle färgsändningarna

då komma att svara för närmare 25 % av den totala programvolymen.

De krav, som färgtelevisionen ställer på programresurserna, är också beroende

av programsammansättningen. En högre andel egenproduktion —

live- och filmproduktion — innebär större krav på lokaler och tekniska resurser,

personal och personalutbildning etc. Härvidlag har det bedömts

lämpligt -— åtminstone för de närmaste åren efter starten av de reguljära

färgsändningarna — att låta de egenproducerade programmen svara för

ungefär 40 % av originalsändningarna. Detta är en något lägre andel än den

som gäller i fråga om de svartvita sändningarna, där man under samma tid

har att räkna med ca 50 % egenproducerade program. Det kan konstateras,

att en andel av 40 % i fråga om färgsändningarna synes svara mot vad som

tillämpas i Västtyskland och Holland. Återstående 60 % av originalsändningarna

i färg skulle bestå av främmande produktion, dvs. närmast förhyrda

program och eurovisionsöverföringar. Utbudet på sådana kan förväntas

successivt öka i takt med den allmänna färg-TV-utvecklingen utomlands.

Programresurser. Om de programresurser som behövs under de

angivna förutsättningarna kan följande konstateras.

. Inför den av statsmakterna beslutade starten av ett andra TV-program

vid årsskiftet 1969/70 kommer under hösten 1969 det nya televisionshuset

i Stockholm att tas i drift. Den tekniska utrustning, som skall installeras

där och vilken man redan börjat lägga ut beställningar på, kommer att ges

färgstandard. Beträffande huvuddelen av utrustningen gäller att detta rim
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

ligen bort ske även om ett snart beslut i färg-TV-frågan inte fattats. Annars

skulle man nämligen löpa risken att senare — då färgsändningar väl kommer

till stånd — få slopa dyrbar, för enbart svartvit produktion avpassad

utrustning och i samband med utbytet av denna även få vidkännas ett

längre driftuppehåll. — För radio- och televisionshuset i Göteborg, vars

uppförande nyligen beslutats, avses utrustningen på motsvarande sätt få

färgstandard. Det kan konstateras, att vissa möjligheter redan nu föreligger

till OB-produktion av färgprogram genom att den livekamerautrustning man

disponerar för experimentändamål vid behov kan monteras in i OB-bussar.

Den ökning av personalen som aktualiseras vid ett införande av färgtelevision

blir förhållandevis begränsad. Antalet personer i de egentliga produktionsteamen

torde inte påverkas. Däremot kommer en del stödfunktioner

att behöva förstärkas. Ljussättningen kan exempelvis kräva större arbetsinsats.

Filmbehandlingen på laboratoriesidan blir mera arbetskrävande. Vidare

får de tekniska underhållsuppgifterna en något större omfattning.

Sammantaget innebär detta för den egentliga programverksamheten ett ökat

personalbehov, som för budgetåret 1973/74 •— med den då antagna sändningstiden

och andelen egenproduktion — kan anges till uppskattningsvis

ca 20 anställda. Om sålunda personalökningen blir förhållandevis begränsad,

kräver införande av färgtelevision en betydande utbildningsinsats inom

radioföretaget. Utbildningen måste avse praktiskt taget alla personalkategorier

inom programproduktionen (producent-, teknik- och dekorpersonal

etc.). Genom att det vid en start år 1970 blir en viss förberedelsetid och

genom att det för de närmaste åren efter starten förutses en måttlig ökning

av sändningstiden och andelen egenproduktion bedöms emellertid utbildningen

kunna sträckas ut i tiden. Den torde på så sätt inte komma att erbjuda

något allvarligare problem.

Direkta program förberedelser. Såsom nämnts i det föregående

pågår redan nu i viss utsträckning test- och experimentsändningar i

färg som dels möjliggör olika slags tekniska prov, dels ger Sveriges Radio

viss programerfarenhet. Sändningstiden för de av radioföretaget producerade

experimentprogrammen och testbilderna utgör f. n. uppåt en halv timme

i veckan, och sändningarna — som äger rum varje tisdag eftermiddag

■— går ut över hela nätet. För det fall reguljära färgsändningar skall inledas

under våren 1970, är det från utbildnings- och programförberedelsesynpunkt

nödvändigt, att dessa experimentsändningar under budgetåret 1968/69 byggs

ut, förslagsvis till en sändningstid om 1,5 timme per vecka. Enligt Sveriges

Radio kan det därvid övervägas att förlägga dem till kvällstid efter det ordinarie

TV-programmets slut under någon dag i veckan. Till ifrågavarande

färgprogram kommer de eurovisionsöverföringar, som sker i anslutning till

olika evenemang utomlands och som sänds ut över det svenska distributionsnätet

med bibehållna färgsignaler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

11

Investerings- och driftkostnader

Om de merkostnader som vid ett införande av färgtelevision uppkommer

för rundradioverksamheten under den här behandlade tiden — dvs. budgetåren

1968/69—1973/74 — kan följande konstateras.

På investeringssidan begränsar sig kostnaderna till färganpassningen av

nuvarande televisionsnät. Kostnaderna härför har i det föregående angetts

till 7 milj. kr.

På driftsidan uppkommer i första hand merkostnader för att ge de inventarier

och den tekniska utrustning som anskaffas till de nya televisionshusen

i Stockholm och Göteborg färgstandard. Merkostnaderna härför samt

för färgstandard vid viss ytterligare inventarieanskaffning under perioden

kan uppskattas till uppåt 20 milj. kr.

På driftsidan har man vidare att beakta de merkostnader, som uppkommer

i den löpande programproduktionen. En uppskattning härvidlag kan

lämpligen ske genom att det på genomsnittskostnaderna för produktion av

svartvita program inom resp. programkategorier — olika slags egenproduktion

och eurovisionsöverföringar — görs ett procentuellt färgtillägg. Med

ledning av vissa utländska erfarenheter kan det härvidlag räknas med ett

färgtillägg av 20 å 25 % i inledningsskedet. Tillägget sjunker sedan successivt

för att i mitten av 1970-talet utgöra endast ca 5 %.

Den högre merkostnaden i inledningsskedet beror bl. a. på att personalen

ännu saknar rutin och att den tekniska materielen inte är fullt utprovad.

Den merkostnad man även på sikt har alt räkna med sammanhänger

främst med de högre ateljékostnaderna jämte de högre kostnaderna för råfilm

och filmbearbetning etc. På grundval av en sådan beräkning och med

ett visst fast pristillägg även för förhyrda program kan — med den i del

föregående förutsedda sändningstidsutvecklingen och programsammansättningen

— de ifrågavarande merkostnaderna under sexårsperioden uppskattas

till 10 å 12 milj. kr.

Sammanlagt skulle vid ett införande av färgtelevision den för rundradioverksamheten

uppkommande merkostnaden under sexårsperioden 1968/69

—1973/74 bli 37 å 39 milj. kr., dvs. genomsnittligt 6 å 6,5 milj. kr. per år.

Av genomsnittskostnaden utgör 4,5 milj. kr. kostnader av engångskaraktär,

medan 1,5 å 2 milj. kr. är att hänföra till löpande programkostnader.

Vissa samhällsekonomiska aspekter

Prognoser avseende försäljningen av TV-mottagare vid ett införande av

färgtelevision måste med nödvändighet kännetecknas av en betydande osäkerhet.

Förutom av sedvanliga ny- och ersättningsanskaffningar — betingade

av behovet att utrangera äldre apparater och av tillkomsten av nya TVhushåll

etc. — kommer TV-mottagarbeståndets tillväxt och sammansättning

under de närmaste åren i särskild grad att påverkas av två faktorer, näm
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50 år 1968

ligen dels den av 1966 års riksdag beslutade starten av ett andra TV-program

kring årsskiftet 1969/70 dels den här förutsatta introduktionen av

färgtelevision under våren 1970. Härmed följer med all sannolikhet en snabbare

utrangering av beståndet av äldre VHF-mottagare och en motsvarande

snabbare övergång till de modernare »svartvita» UHF-mottagarna alternativt

till färgapparater. Även i fråga om UHF-mottagarna kan i viss utsträckning

förutsättas en snabbare utrangering med hänsyn till introduktionen av

färgtelevision. Man har emellertid också att räkna med att innehavare av

särskilt UHF-mottagare i viss mån kommer att behålla dessa utöver den

normala livslängden i avsikt att senare skaffa färgapparater.

Av det anförda följer att om man — med beaktande av bl. a. angivna

olika faktorer — gör prognoser över försäljningen av TV-apparater för ett

antal år framöver, sådana prognoser närmast får karaktären av räkneexempel.

Härtill kommer att man vid en bedömning av försäljningsvärdet för

apparaterna får göra antaganden om prisutvecklingen, som måste bli i hög

grad hypotetiska.

Om det sålunda inte bedömts meningsfyllt att i detta sammanhang försöka

sig på några mera detaljerade prognoser, finns det dock grund för antagandet

att vid ett införande av färgtelevision försäljningen av TV-apparater

— i första hand färgapparater men även apparater för svartvit mottagning

— kommer att få en ganska betydande omfattning under de närmaste

åren. Från synpunkten av den eventuella samhällsekonomiska effekten av

ifrågavarande totala apparatförsäljning kan det här göras antagandet att

försäljningen för budgetåren 1967/68—1975/76 kommer att representera

ett sammanlagt värde av omkring 4,5 å 5,5 miljarder kr. Frågan är sedan

vilken omfattning apparatförsäljningen kunde tänkas få i ett teoretiskt

tänkt läge där ett införande av färgtelevisionen inte var aktuellt. Om

i detta fall för samma tid förutsätts en försäljning av apparater för svartvit

mottagning ungefär motsvarande ersättningsbehovet med hänsyn till det

nuvarande apparatbeståndets åldersstruktur och nyanskaffningsbehovet genom

tillkomsten av nya TV-hushåll, skulle ett försäljningsvärde erhållas i

storleksordningen 3 miljarder kr. Merutgiften vid ett införande av färgtelevision

skulle därmed bli 1,5 å 2,5 miljarder kr. för ifrågavarande period.

Det torde inte utan vidare kunna hävdas, att denna merutgift leder till

en ökad total konsumtion. En effekt av sistnämnda slag förutsätter, att det

blir fråga om ett minskat hushållssparande. Härom kan sägas att det knappast

finns några erfarenheter, som stöder sannolikheten av ett sådant antagande.

Det torde i stället beträffande en ganska betydande del av färgapparatanskaffningen

finnas anledning räkna med att ekonomiskt utrymme skapas

genom att exempelvis inköp av andra varaktiga konsumtionsvaror eller

vissa andra större engångsutgifter får stå tillbaka eller skjutas på framtiden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj. ts proposition nr 50 år 1968

13

Departementschefen

Fäigtelevisionen innebär utan tvekan ett betydande framsteg från tekniska

och programmässiga synpunkter. Det räcker att hänvisa till vad färgen

kan betyda för upplevelsen av exempelvis teater-, balett- och andra kulturprogram,

vissa slags underhållningsprogram, informationsprogram på de

naturvetenskapliga, tekniska och medicinska områdena, konsument- samt

vissa barn- och ungdomsprogram etc. Nämnas bör även olika slags underrisningsprogram,

där färgen får särskild betydelse som ett pedagogiskt

hjälpmedel. Det finns således all anledning att ta tillvara de möjligheter,

som färgtelevisionen erbjuder.

Det har dock dröjt innan färg-TV-tekniken kunnat få en mera allmän tilllämpning.

Det har sålunda tagit relativt lång tid att lösa de tekniskt-industriella

utvecklingsproblemen. USA har härvidlag utgjort ett varnande exempel

i fråga om de svårigheter och det motstånd hos allmänheten, som uppkommer

vid en alltför tidig introduktion, vilken inte varit tillräckligt tekniskt

och industriellt förberedd. I USA har dock dessa problem numera övervunnits,

och de senaste åren har karakteriserats av en relativt kraftig expansion.

Förra året startade färgtelevisionen i Europa. I Holland, Frankrike, Storbritannien,

Västtyskland och Sovjetunionen inleddes då reguljära färgsandnmgar.

Under år 1968 kommer enligt uppgift Schweiz och sannolikt

Polen att följa efter. I Belgien, Luxemburg och Italien förutses en introduktion

äga rum omkring år 1970. Vad angår de nordiska länderna har i

Danmark en av den danska regeringen tillkallad utredning på radio- och

televisionsområdet i slutet av förra året förordat införande av färgtelevision,

och den väntas inom kort framlägga förslag till tidsplan för ett

successivt genomförande av sådan. Beträffande Norge och Finland tyder

tillgänglig information på att något beslut om införande av färgtelevision

där tills vidare inte är aktuellt.

I anslutning till den internationella utvecklingen vill jag erinra om det

särskilda problem, som frågan om val av tekniskt system för färgtelevision

inneburit. Man har här stått inför tre systemalternativ, nämligen dels det

amerikanska NTSC-systemet dels de europeiska PAL- och SECAM-systemen,

som framkommit inom Västtyskland resp. Frankrike och som båda kan sägas

innebära en vidareutveckling av det amerikanska systemet. Såsom framgår

av den föregående redovisningen har betydande ansträngningar gjorts

- särskilt i Internationella teleunionens regi — att ena länderna i Europa

om ett och samma säudningssystem, men trots detta har en uppdelning på

PAL och SECAM inte kunnat undvikas. Läget är numera att flertalet länder

i Västeuropa anslutit sig till det förra systemet, medan Frankrike och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

Sovjetunionen stannat för SECAM. Till detta system kan också övriga länder

i Östeuropa väntas ansluta sig.

Ett särskilt problem har systemfrågan utgjort i förhållandet mellan de

nordiska länderna. Medan Sverige, Danmark, Norge och Island tidigt uttalat

sig för PAL, har Finland — som stått i valet mellan PAL och SECAM —

dröjt med sitt ställningstagande. Frågan har ägnats uppmärksamhet av Nordiska

rådet, vars presidium i augusti 1967 riktade en hemställan till de

nordiska ländernas regeringar, att de måtte medverka till att ett och samma

system blev tillämpat. Frågan behandlades också vid ett möte i Stockholm

i november 1967 mellan de för radio- och televisionsfrågorna i resp. länder

ansvariga ministrarna. Den har numera lösts, sedan Finland i januari 1968

definitivt beslutat sig för PAL-systemet.

Frågan om ett införande av färgtelevision i Sverige och formerna härför

har under det senaste året varit föremål för ett ingående utredningsarbete,

som avsett färgtelevisionens tekniska, programmässiga och ekonomiska betingelser.

Utredningsarbetet har givetvis skett med utgångspunkt i svenska

rundradioförhållanden, men i möjlig utsträckning liar man sökt att beakta

de erfarenheter och bedömningar som gjorts i de länder i Europa som numera

inlett färgsändningar. Samråd har även ägt rum med övriga nordiska

länder. Sålunda har färg-TV-frågan behandlats — förutom vid det nyssnämnda

nordiska ministermötet i Stockholm i november 1967 vid ett

ytterligare ministermöte i Oslo i februari 1968.

Vid en bedömning av förutsättningarna för en introduktion av färg-T\

har särskild uppmärksamhet ägnats de distributionstekniska betingelserna.

Härvidlag har experimentsändningar ägt rum, vid vilka omfattande tekniska

prov anställts i fråga om radiolänk- och sändarnätets funktionssätt. Proven

har gett klart positiva resultat i fråga om såväl svartvit- som färgmottagning

av färgsändningar, och de åtgärder som krävs är av relativt begränsad räckvidd.

Huvuddelen av sändarnätet kan sålunda ges fullgod färgstandard genom

vissa med driftmedel finansierade justeringar i stationsutrustningarna,

vilka justeringar — oavsett färgtelevisionen — är motiverade med hänsyn

till stationsnätets driftsäkerhet. Det bör framhållas, att i fråga om dessa

delar av sändarnätet färgmottagning redan nu i och för sig är möjlig,

dock med vissa kvalitetsförluster. I investeringshänseende krävs utbyte av

ett par stationsutrustningar och anskaffning av viss kontroll- och instrumentutrustning.

Kostnaderna härför har beräknats till 7 milj. kr.

Vid bedömningen av den tidpunkt då reguljära färgsändningar kan starta

får hänsyn tas — förutom till den tid som krävs för färganpassningen av

distributionsnätet — till den tid som behövs dels för iordningställande av

lokaler och anskaffning av teknisk utrustning samt rekrytering och utbildning

av personal för produktion av färgprogram, dels för anordnande av erforderliga

experimentsändningar etc. Förutsättningarna i dessa olika hänseenden

har närmare redovisats i det föregående. Härvid kommer man vid

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1968

15

en samlad bedömning till att en start av reguljära, programmässigt någorlunda

allsidigt sammansatta färgsändningar inte med fördel kan äga rum

förrän strax efter årsskiftet 1969/70.

Om sålunda denna tidsgräns måste beaktas, finns det olika skäl som talar

för att man därefter inte onödigtvis uppskjuter starttidpunkten. Sålunda

är det allmänt ett intresse att så snart omständigheterna medger göra det

möjligt för Sveriges Radio att tillhandahålla en programservice, som blir

alltmer allmän i Europa. Vidare är det givetvis angeläget att genom en bestämning

av starttidpunkten — som då inte bör ligga för långt fram i tiden

— ge allmänheten vägledning i dess ny- och ersättningsanskaffning av

mottagarapparater, dvs. i valet mellan UHF-apparater för svartvit mottagning

och färgapparater. Slutligen har beaktats önskvärdheten att välja

en tidpunkt, som gör det möjligt för den svenska radioindustrin att anpassa

sin produktionsplanering till den efterfrågesituation, som kan förutses

uppstå i samband med en start av reguljära färgsändningar. I detta fall

har från radioindustrins sida den erforderliga förberedelsetiden angetts till

ca 18 månader efter ett officiellt besked om starttidpunkten. Efter en sådan

tidrymd kan även radioindustrin förutsättas ha ett intresse av att introduktionen

av färgtelevision inte onödigtvis dröjer. Vid en sammanvägning av

angivna olika faktorer har jag funnit skäl tala för att bestämma den officiella

starttidpunkten till den 1 april 1970.

Beträffande omfattningen av färgsändningarna har överväganden skett,

som siktat till att genom lämplig utveckling av sändningstiden och andelen

egenproduktion möjliggöra en successiv och smidig anpassning av färgaktiviteterna

till Sveriges Radios lokal-, personal- och utbildningsmässiga förutsättningar.

Som resultat av dessa överväganden vill jag såsom en allmän

riktpunkt för programutvecklingen ange följande. Efter en period av experimentsändningar

inleder radioföretaget den 1 april 1970 reguljära färgsändningar

med en programtid om 6 timmar per vecka. Sändningstiden blir

efter ett par månader 8 timmar per vecka och ökar sedan successivt så

att den vid ingången av budgetåret 1973/74 — drygt tre år efter starten —

är uppe i ca 20 timmar per vecka. Andelen egenproduktion under den här

ifrågavarande tiden har bedömts böra ha en omfattning motsvarande ca

40 % av originalsändningarna i färg. Resten är främmande produktion i

form av förhyrda program och eurovisionsöverföringar etc.

Samtidigt som man med den angivna sändningstidsutvecklingen får en

med hänsyn till resursanspråken någorlunda störningsfri introduktion av

färgtelevisionen, kommer sändningsvolymen enligt min bedömning att ha en

omfattning, som ger hushållen med färgapparat rimligt programutbyte.

Sändningsvolymen synes även i det inledningsskede varom här är fråga

innebära ett rimligt utrymme för rundradioföretaget att producera sådana

program i färg som i särskild grad lämpar sig för ett dylikt framställningssätt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

Merkostnaderna för Sveriges Radio genom färgsändningarna och förberedelserna

i anslutning därtill har för sexårsperioden 1968/69—1973/74 beräknats

till 30 å 32 milj. kr., varav ca 20 milj. kr. avser utrustningsanskaffning.

Till detta kommer televerkets kostnader för färganpassningen av

distributionsnätet om 7 milj. kr., vilket tillhopa ger en sammanlagd merkostnad

för perioden om 37 å 39 milj. kr.

För att färganpassningen av distributionsnätet skall vara klar till den

ovan förutsatta tidpunkten för starten av de reguljära färgsändningarna

krävs, att av angivna 7 milj. kr. ett belopp om 3,5 milj. kr. ställs till förfogande

för budgetåret 1968/69. Detta belopp bör belasta investeringsanslaget

till rundradioanläggningar under televerkets fond. Det synes mig inte

erforderligt att i anledning härav hos riksdagen begära någon ökning av

detta anslag. Däremot torde den för rundradioanläggningar i årets statsverksproposition

beräknade investeringsramen för nästkommande budgetår

böra vidgas med det angivna beloppet.

I fråga om finansieringen av färgtelevisionen gäller att det här är fråga

om en program service, som under förmodligen ganska lång tid framöver

endast en del av TV-hushållen —och under de närmaste åren efter starten

av de reguljära färgsändningarna endast en mindre del av dem -— kommer

att kunna tillgodogöra sig. Det framstår under sådana förhållanden såsom

rimligt, att de ifrågavarande bushållen också får bära de investerings- och

driftkostnader, som följer med färgtelevisionen. Detta kan lämpligen ske

genom att hushåll som innehar färgapparat utöver den sedvanliga mottagaravgiften

får erlägga en särskild tilläggsavgift. I sammanhanget må erinras

om att en sådan tilläggslicens nyligen införts i Storbritannien i samband

med att BBC inlett färgsändningar. Uttagandet av tilläggslicensen innebär

att ett engelskt färg-TV-hushåll erlägger dubbel avgift jämfört med hushåll,

som endast har apparat för svartvit mottagning.

De kostnader, som uppkommer för rundradioverksamheten vid ett införande

av färgtelevision, har i det föregående angetts till uppåt 40 milj.

kr. för tidsperioden 1968/69—1973/74. Det är då fråga om de rena merkostnaderna

för färgtelevisionen. Då man bedömer storleken av en särskild

tilläggsavgift för hushåll med färgapparat, bör man emellertid enligt min

mening inte enbart se till dessa kostnader. För färgtelevisionen tas ju i anspråk

resurser inom den bestående rundradioorganisationen, och det synes

mig rimligt att genom tilläggsavgiften ett någorlunda reellt bidrag erhålls

till täckning av kostnaderna för denna. Det finns desto mindre anledning

att frångå ett sådant synsätt som kostnaderna för rundradioverksamheten

under de närmaste åren kommer att inte obetydligt öka genom den av

statsmakterna beslutade utbyggnaden av ett andra televisionsprogram. Kan

i detta läge genom färg-TV-avgiften ett bidrag erhållas till den allmänna

kostnadstäckningen, innebär detta i motsvarande mån en dämpning av det

tryck mot successiva höjningar av den allmänna mottagaravgiften som kost
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1968

nadsutvecklingen för med sig. En sådan dämpande effekt är givetvis särskilt

angelägen med hänsyn till den stora grupp av TV-hushåll, för vilka

mottagaravgiften utgör en relativt kännbar utgiftspost.

Med hänsyn till det anförda förordar jag alltså, att i samband med starten

av reguljära färgsändningar — dvs. den 1 april 1970 — en särskild tilläggsavgift

införs för hushåll med färgmottagare. Avgiften bör bestämmas

till 100 kr. per år och uttas samtidigt med den allmänna mottagaravgiften,

vilket innebär kvartalsvisa betalningar med 25 kr. per kvartal.

I anslutning till det föregående vill jag också ta upp frågan om den allmänna

mottagaravgiften. Härmed åsyftas den kombinerade ljudradio- och

televisionsavgift, baserad på innehavet av TV-apparat, som enligt beslut

av 1966 års riksdag skall avlösa de hittillsvarande ljudradio- och televisionslicenserna

i samband med starten kring årsskiftet 1969/70 av ett andra

program i televisionen, dock med bibehållande av en särskild ljudradioavgift

för hushåll med enbart radioapparat. Enligt 1966 års rundradioproposition

som ligger till grund för riksdagens ifrågavarande beslut har — utan

någon mera exakt bestämning av tidpunkten för införandet av avgifterna —

såvitt avser den kombinerade avgiften angetts, att erforderligt avgiftsbelopp

i anslutning till starten av program 2 i televisionen beräknats till 40 kr. per

kvartal — dvs. 160 kr. per år — i 1966 års löne- och prisläge. Storleken av

den särskilda ljudradioavgiften har samtidigt bestämts till 50 kr. per år.

Inför den planerade starten av det andra televisionsprogrammet kring

årsskiftet 1969/70 får jag nu föreslå, att det nya avgiftssystemet genomförs

den 1 april 1969. Med hänsyn till löne- och prisstegringen sedan år 1966

bör den kombinerade avgiften då bestämmas till 45 kr. per kvartal. Enligt

det föregående tillkommer därefter ett år senare — den 1 april 1970 —

den särskilda tilläggsavgiften för hushållen med färgmottagare, vilket innebor

att dessa då erlägger en sammanlagd kvartalsavgift om (45 + 25) 70 kr.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t bereder

riksdagen tillfälle

att avge yttrande i anledning av vad jag i det föregående

anfört rörande införande av färgtelevision och uttagande av

avgifter för innehav av mottagarapparater.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680157

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande anslagen för budgetåret 1968f69 till rumdradioverk a1 i texten
  2. SU 1968:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande anslagen för budgetåret 1968/69 till rundradioverksamheten m. m. s. 1 i texten