Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt valutareglering

1968-03-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:55, Angående fortsatt valutareglering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

1

Nr 55

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt valutareglering;

given Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag,

1) begära riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat,

2) inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering för tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1969. För riksdagens

yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt

giltighet av valutaförordningen under samma tid.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 55

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1968

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt

förordning den 12 maj 1967 (nr 154) gäller till och med den 30 juni 1968,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1969.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

8 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, IIolmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt valutareglering

och anför.

Enligt

ställning av fullmäktige i riksbanken under vissa förutsättningar förordna

om valutareglering i enlighet med närmare bestämmelser i lagen. I allmänhet

får sådant förordnande meddelas för högst ett år i sänder och endast

efter riksdagens samtycke. Därvid skall även de valutareglerande föreskrifter

som Kungl. Maj :t avser att meddela föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter

är intagna i valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264).

Förordnande om valutareglering har senast meddelats för tiden den 1 juli

1967—den 30 juni 1968.

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 11 januari 1968 hemställt

om fortsatt valutareglering under iiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1969.

Över riksbanksfullmäktiges framställning har, efter remiss, yttranden

avgetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen och

Svenska sparbanksföreningen.

Gällande bestämmelser

Valutalagen gäller enligt lag den 5 juni 1959 (nr 262) fr. o. m.

den 1 juli 1959 tills vidare. Valutalagen är en fullmaktslag. Den ger sålunda,

som jag redan nämnt, Kungl. Maj :t befogenhet att under vissa i

lagen angivna förutsättningar förordna om valutareglering.

De närmare förutsättningarna för valutareglering anges i 1 §. Paragrafen

innehåller i första och andra styckena regler för fall av krig och krigsfara.

För övriga fall finns bestämmelserna om valutareglering i tredje stycket.

Där uppställs som förutsättning för förordnande om valutareglering att ett

sådant förordnande bedöms erforderligt för att uppnå det mål, som fasllt

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 55

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

ställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet, eller eljest med hänsyn

till rikets betalningsförhållanden med utlandet.

Förordnande om valutareglering i andra fall än vid krig eller krigsfara

meddelas med riksdagens samtycke efter framställning av riksbanksfullmäktige.

Om riksdagens samtycke inte skulle kunna avvaktas utan synnerlig

olägenhet, kan Kungl. Maj :t emellertid utan sådant samtycke interimistiskt

förordna om valutareglering i viss utsträckning.

När Kungl. Maj:t begär riksdagens samtycke till förordnande om valutareglering

skall även de valutareglerande föreskrifter som Kungl. Maj:t avser

att utfärda med stöd av den begärda fullmakten föreläggas riksdagen.

Huvudbestämmelsen om vad sådana föreskrifter får innehålla finns i sju

särskilda punkter i 2 § första stycket.

Sålunda kan till en början föreskrivas att endast riksbanken och annan

bank, som riksbanken därtill bemyndigar (valutabank), får driva handel

med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar, checkar, andia penninganvisningar

och fordringar, som innefattar rätt till betalning i utländskt

mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), liksom med

aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka är utfärdade av någon

som är bosatt i utlandet (punkt 1).

Vidare kan föreskrivas, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar

och utländska värdepapper endast i den omfattning och på de villkor

Kungl. Maj :t eller — efter Kungl. Maj :ts bemyndigande — riksbanken

bestämmer får förvärvas och föryttras mot vederlag i svenskt mynt (punkt

2). För att tillgodose behovet av utländska betalningsmedel, utländska

fordringar och utländska värdepapper kan införas föreskrift om att sådana

tillgångar skall erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant

ersättning i svenskt mynt (punkt 3).

Bestämmelser kan även meddelas om att svenska och utländska betalningsmedel,

fordringar och värdepapper inte utan särskilt tillstånd får utföras

ur Sverige eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas

på den som är bosatt i utlandet (punkt 4 ) och att sådana tillgångar inte

får införas till Sverige utan tillstånd av riksbanken (punkt 5). Dessutom

kan föreskrivas att förfogande inte får ske över värdepapper, som införs

till Sverige eller som förvaras här för utomlands bosatt person, eller över

köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, i vidare

män än Kungl. Maj :t eller — efter Kungl. Maj :ts bemyndigande — riksbanken

bestämmer (punkt 6).

Slutligen kan helt allmänt förordnas, att något förfogande i annat hänseende

än förut nämnts över utländska betalningsmedel, utländska fordringar

och utländska värdepapper inte får ske utan tillstånd av riksbanken

på annat sätt än genom föryttring till denna eller till valutabank (punkt 7).

Utan hinder av sådana valutareglerande bestämmelser som jag nu angett

kan riksbanken enligt 3 § meddela bankaktiebolag eller annan till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kiingl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

stånd att på villkor, som riksbanken bestämmer, driva den rörelse med utländska

betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden som riksbanken

finner behövlig för att tillhandagå allmänheten med medel för

reseändamål.

När det anses behövligt för tillsyn över efterlevnaden av ett valutareglerande

förordnande, kan Kungl. Maj:t enligt 5 § föreskriva skyldighet att

förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar samt medge polismyndighet,

riksbanken eller av denna förordnad tjänsteman rätt att öppna

och granska brev och andra försändelser till eller från utlandet. Kungl.

Maj :t kan även i övrigt meddela de föreskrifter, som behövs för att genomföra

förordnandet och för att hindra åtgärder vilka är ägnade att uppenbart

motverka ändamålet med detta.

För överträdelse av föreskrift, som meddelats med stöd av valutalagen,

får enligt 9 § stadgas straff, högst fängelse i två år. Dessutom kan meddelas

bestämmelser om förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar

eller värdepapper, som brottet avser, eller av vederlag för sådan egendom

eller om utgivande av motsvarande värde.

Förordnande om valutareglering enligt de fr. o. m. den 1 juli 1959 gällande

bestämmelserna gavs första gången för tiden fr. o. in. samma dag

t. o. in. den 30 juni 1960. Därefter har getts förnyade förordnanden, senast

för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968. Sålunda har Kungl. Maj:t genom

förordning den 12 maj 1967 (nr 153) om tillämpning av valutalagen

— med riksdagens samtycke — förordnat, att bestämmelserna i 2 § första

stycket 1, 2 och 4—7 samt 5 § 1 och 3 liksom 9 § samma lag skall äga

tillämpning under den angivna tidsperioden. Föreskrifterna om hembudsskyldighet

— 2 § första stycket 3 — och om brevkontroll — 5 § 2 — omfattas

däremot inte av förordnandet.

De valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Maj :t meddelat med stöd

av valutalagen, återfinns i valutaförordningen. Denna har i

enlighet med 1 § tredje stycket valutalagen utfärdats efter riksdagens hörande.

Förordningen gällde ursprungligen endast för tiden t. o. m. den

30 juni 1960 men har, likaledes efter riksdagens hörande, tillagts fortsatt

giltighet för ett år i sänder, senast för tiden t. o. m. den 30 juni 1968 genom

förordning den 12 maj 1967 (nr 154).

Valutaförordningen innehåller f. n. i stort sett följande.

Efter en inledande bestämmelse i 1 §, vari ges vissa grundläggande definitioner,

innehåller valutaförordningen i 2 § första stycket en föreskrift,

som lägger all växling mellan utländsk och svensk valuta under riksbankens

kontroll. Förvärv av utländska betalningsmedel eller fordringar mot

vederlag i svenskt mynt eller föryttring av sådana tillgångar får ske endast

från resp. till riksbanken eller genom dess förmedling. Från denna föreskrift

medges dock vissa undantag i 2 § andra stycket. Riksbanken kan så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

lunda meddela bankaktiebolag, sparbank och postbanken tillstånd att för

egen eller riksbankens räkning driva handel med utländska betalningsmedel

och utländska fordringar. Riksbanken får även ge postverket tillstånd

att driva den handel med utländska betalningsmedel som fordras för verkets

rörelse med postanvisningar. Vidare kan riksbanken bevilja bank eller

annan tillstånd att driva den rörelse med utländska betalningsmedel och

utländska banktillgodohavanden som riksbanken anser erforderlig för allmänhetens

tillhandagående med medel för reseändamål. Bank, som enligt

den först återgivna undantagsbestämmelsen erhållit det vidsträcktare tillståndet

att driva valutahandel, kallas i förordningen, liksom i valutalagen,

valutabank.

Riksbanken får enligt 3 § första stycket bestämma närmare, i vilken

omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska

fordringar får förvärvas eller föryttras mot vederlag i svenskt mynt. Begränsning

får inte ske i omfattningen av valutabanks förvärv från eller

föryttring till allmänheten av utländska betalningsmedel eller utländska

fordringar, som härrör från eller fordras för löpande betalning.

Efter den nu redovisade grundregeln om valutahandelsmonopol följer i

valutaförordningen tre olika avsnitt som innehåller skilda förbud mot att

utan riksbankens tillstånd vidta valutadisponerande åtgärder. Dessa förbud

gäller numera väsentligen s. k. kapitalbetalningar. För löpande betalningar

ges nämligen i ett följande avsnitt bestämmelser om vittgående undantag

från de allmänna förbudsreglerna.

I det första av de tre nyssnämnda avsnitten ges ramen av förbud beträffande

utströmningen ur landet av de värden som berörs av valutaregleringen

(4 och 5 §§), under det att det andra avsnittet innehåller motsvarande

förbud i fråga om den ingående strömmen (6—8 §§). Dessa förbud

beträffande utgående resp. ingående betalningsströmmar svarar i stor

utsträckning mot varandra. Förbud råder sålunda mot att utan riksbankens

tillstånd ut- eller införa andra betalningsmedel än växlar. Resande

får emellertid ut- eller införa resevaluta till belopp som riksbanken medger.

Utförselförbudet gäller utan inskränkning även värdepapper, under det att

införselförbud beträffande värdepapper gäller endast i den mån de inte

införs genom översändande till riksbanken eller till valutabank.

I avsnittet rörande utgående betalningsströmmar ges, utöver förbud mot

konkret utförsel, ett allmänt förbud för den som är bosatt i Sverige (s.k.

valutainlänning) att verkställa betalning till eller till förmån för den som

är bosatt i utlandet (s.k. valutautlänning). På motsvarande sätt föreskrivs

i avsnittet rörande ingående betalningsströmmar principiellt förbud för

valutainlänning att direkt eller genom annans förmedling ta mot betalning

från valutautlänning. Några närmare anvisningar om vad som avses

med betalning lämnas inte. Vissa förfaranden anges emellertid uttryckligen

som förbjudna. Hit hör överförande av tillgodohavande här i riket

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

7

till konto eller räkning som förs i utlandet, överlåtelse av betalningsmedel,

värdepapper eller fordringsbevis av presentationspappers karaktär till vaiutautlänning

samt valutainlännings inbetalning på eller överföring till

konto eller räkning som förs i Sverige till förmån för valutautlänning. I avsnittet

om ingående betalningar finns vidare ett förbud för valutainlänning

att ikläda sig skuld till valutautlänning, om det inte är fråga om ingående

av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade villkor eller om vidtagande

av därmed jämförliga åtgärder.

I det tredje av de förut angivna avsnitten av valutaförordningen (9 och

10 §§) förbjuds valutainlänning att utan riksbankens tillstånd förfoga över

innehav av utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden

på sådant sätt, att hans innehav av dylika tillgångar minskas. Tillstånd

fordras dock inte för föryttring till riksbanken eller till valutabank

eller till försäljningsställe för resevaluta. Ett motsvarande förfogandeförbud

gäller även beträffande valutainlännings innehav av andra utländska

fordringar än banktillgodohavanden liksom hans innehav av utländska

värdepapper. För att hindra kringgående av valutaförordningens bestämmelser

har vidare föreskrivits att valutainlänning, som gentemot utlandet

har rätt att kräva betalning eller som gentemot utlandet ådragit sig betalningsskyldighet,

inte får medge anstånd med eller uppskjuta betalningen

eller träffa avtal om betalning annorledes än med vanliga betalningsmedel,

såvitt inte annat följer av handelsbruk. Valutainlänning får inte heller, i

syfte att kringgå valutaförordningens bestämmelser, till valutautlänning,

med vilken han har gemensamt ekonomiskt intresse, sälja eller av honom

köpa varor till annat pris än det som i allmänhet gäller eller i sådant syfte

vidta andra liknande åtgärder.

Löpande betalningar har i allmänhet undantagits från valutareglering.

I 10 a § har angetts de betalningar av detta slag, som kan ske utan hinder

av de tidigare återgivna förbudsreglerna. Sålunda får valutainlänning genom

valutabank och på betalningsväg, som anvisats av riksbanken, såväl

verkställa som motta löpande betalning i förhållande till valutautlänning.

Med betalning genom valutabank jämställs därvid dels betalning genom

avräkning i kontokurantförhållande, under förutsättning att valutainlänningen

är bokföringsskyldig och att riksbankens föreskrifter beträffande

betalningsväg iakttas, dels betalning med postanvisning. Vidare undantas

vissa direkta betalningar mellan valutainlänningar och valutautlänningar

från valutaregleringen. Sålunda får valutainlänning i Sverige verkställa

betalning till eller till förmån för valutautlänning för arbetsprestation, som

denne utfört i Sverige, och vidare i Sverige verkställa betalning till eller

till förmån för valutautlänning som gåva eller understöd till denne. Valutainlänning

får dessutom under vistelse utomlands verkställa betalning

till valutautlänning för uppehållskostnader utomlands och för inköp för

personligt bruk. På motsvarande sätt får valutainlänning under vistelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

utomlands ta mot betalning från valutautlänning för arbetsprestation, som

betalningsmottagaren utfört utomlands. Vidare får valutainlänning ta mot

betalning i Sverige från valutautlänning för dennes uppehållskostnader

här och för inköp, som kan antas vara avsedda för köparens personliga

bruk.

I en särskild anvisning till 3 och 10 a §§ har närmare angetts vad som i

valutaförordningen avses med löpande betalning. Hit hör exempelvis normala

likvider vid export och import av varor och tjänster, omkostnader

med anledning därav, andra normala betalningar i samband med näringsverksamhet,

vissa försäkringsbetalningar, ränta och annan avkastning av

kapitaltillgång, normala reseutgifter samt pensioner, understöd och liknande

personliga betalningar. I anvisningen har uttryckligen angetts, att

betalning i samband med direkt investering, värdepappersöverlåtelse, personlig

kapitalöverföring eller annan kapitalbetalning inte anses som löpande

betalning. Riksbanken meddelar de närmare föreskrifter som fordras

för att bestämma vad som skall hänföras till löpande betalning.

Till de nu återgivna centrala bestämmelserna har fogats en bestämmelse

(13 §) om möjlighet för riksbanken att ålägga var och en, som uppehåller

sig i Sverige, att deklarera bl. a. sina utländska betalningsmedel,

fordringar och värdepapper samt sina tillgångar och skulder i utlandet. I

ett sista avsnitt finns regler om ansvar för överträdelse av valutaförordningens

bestämmelser (15—21 §§).

Riksbanksfullmäktiges framställning

Enligt riksbanksfullmäktige bör valutaregleringen avse samma lagrum i

valutalagen, som nu äger tillämpning, nämligen 2 § första stycket 1, 2

och 4—7, 5 § 1 och 3 samt 9 §.

I sin skrivelse hänvisar fullmäktige till de allmänna synpunkter på valutaregleringen

och dess uppgifter som redovisas i prop. 1963: 139 (s. 49).

Anledning synes alltjämt föreligga att ta valutalagens gällande fullmakter

i anspråk och att samtidigt ge valutaförordningen fortsatt giltighet.

Enligt vid skrivelsen fogat protokollsutdrag har herrar Dahlcn och Burenstam

Linder reserverat sig mot fullmäktiges beslut. Reservanterna anser att

den frigörelse av världshandeln som eftersträvas t. ex. genom en europeisk

marknadsintegration och Kennedyrondens tullsänkningar i görlig mån bör

fullföljas även på betalningarnas och kapitalöverföringarnas område och

förordar att en översyn av valutalagstiftningen snarast företas i syfte att

uppnå en liberalisering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

9

Remissyttrandena

Fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten) och Svenska sparbanksföreningen

har inte haft något attt erinra mot framställningen om fortsatt

valutareglering. Eu reservant i riksgäldsfullmäktige, herr Östman, har

dock ansett att fullmäktige bort framhålla önskvärdheten av en väsentlig

uppmjukning av valutaregleringen.

Svenska bankföreningen avstyrker en förlängning av valutaregleringen.

Föreningen anknyter till de överväganden som gjorts i proposition 1963: 139,

till vilken riksbanksfullmäktige hänvisat, och uttalar att i denna prop. stor

vikt lades vid att en frigörelse av kapitalrörelserna skulle kunna leda till

en beskärning av vårt lands ekonomisk-politiska handlingsfrihet, bl. a.

såtillvida som en starkt ökad kapitalimport i viss mån skulle kunna motverka

den av de penningvårdande myndigheterna eftersträvade kreditåtstramningen.

Argumentationen, heter det, anknöt sålunda i hög grad till

den då sedan länge rådande högkonjunkturen. Enligt bankföreningens mening

är det därför anmärkningsvärt, att riksbankens förslag inte åtföljs av

någon utredning om behovet av valutareglering i den helt motsatta konjunktursituation

som nu föreligger. Det är länge sedan statsmakterna bedömde

vår valutareglering enbart från de synpunkter som vid andra världskrigets

början föranledde dess införande. Inte minst genom prop. 1963: 139

har klargjorts att regleringen numera betraktas som ett ekonomisk-politiskt

instrument. Detta synsätt måste, såvitt bankföreningen kan finna, leda till

att regleringen bör slopas — eller åtminstone väsentligt liberaliseras — i

dämpade konjunkturlägen. I utlandet finns det också flera exempel på att

valutapolitiken anpassats efter konjunkturerna. Man har tillgripit restriktioner,

när överhettning hotat men släppt efter när balans återvunnits. För

Sveriges del kan bankföreningen inte finna annat än att det rådande ekonomiska

läget starkt talar för att näringslivet bör ges möjlighet att bredda

sin finansieringsbas genom kapitalinförsel utifrån. Problemet för den ekonomiska

politiken är nu inte längre att motverka överhettning utan tvärtom

att stimulera till expansion. Som motiv för ett slopande av valutaregleringen

åberopar bankföreningen också sina yttranden tidigare år i denna

fråga och begär slutligen alt en fullständig redogörelse lämnas för de skäl

som anses tala för en oförändrad reglering i dagens läge, om förslag om en

sådan föreläggs riksdagen.

Departementschefen

Valutaregleringens författningsmässiga grundval utgörs av 1939 års valutalag,

vilken numera gäller tills vidare. Valutalagen är en fullmaktslag som

ger Kungl. Maj :t möjlighet att under vissa i lagen givna betingelser meddela

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1968

valutareglerande bestämmelser inom gränser som anges i lagen. Under fredsförhållanden

får ett sådant förordnande i princip ges endast med riksdagens

samtycke och för en tid av högst ett år i sänder. Samtidigt skall de valutareglerande

bestämmelser som Kungl. Maj :t ämnar utfärda med stöd av den

begärda fullmakten föreläggas riksdagen. Sedan år 1959 finns dessa bestämmelser

i valutaförordningen. Varje gång riksdagen lämnat samtycke

till fortsatt valutareglering har valutaförordningen förlängts för motsvarande

tid.

Förordnande om valutareglering har med riksdagens samtycke senast

meddelats för tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968. Valutaförordningen

gäller för samma tid. Riksbanksfullmäktige har funnit valutareglering behövlig

även efter den 30 juni i år och har därför hemställt om fortsatt sådan

reglering för tiden t. o. m. den 30 juni 1969. En fortsatt valutareglering

har även accepterats av majoriteten i riksgäldsfullmäktige samt av

Svenska sparbanksföreningen men avstyrkts av Svenska bankföreningen.

Jag vill erinra om att den svenska valutaregleringen f. n. främst reglerar

värdepappershandel och de finansiella krediterna. De löpande betalningarna

är i princip helt fria från regleringen. Riksbanken, som enligt

valutaförordningen har en allmän befogenhet att medge befrielse från eller

lindring i de skyldigheter som föreskrivs i förordningen, tillämpar en mycket

liberal praxis för stora avsnitt av kapitalöverföringarna. Ansökningar

om tillstånd till direkta investeringar i utlandet har bifallits så gott som undantagslöst

under senare tid. År 1966 gavs tillstånd till sådana investeringar

för sammanlagt 735 milj. kr. Motsvarande siffra för år 1967 var 877 milj. kr.

Även för direkta investeringar i Sverige från utlandets sida är tillståndsgivningen

liberal. Under år 1966 uppgick dessa investeringar till 654 milj.

kr. och för år 1967 var beloppet 584 milj. kr. Tillstånd till finansiell upplåning

utomlands har vidare till betydande belopp lämnats för fartygsbyggen

och finansiering av svenska investeringar i utlandet liksom till utländska

dotterbolag i Sverige. Denna upplåning uppgick år 1966 till sammanlagt

1 067 och år 1967 till 791 milj. kr.

Med anledning av bankföreningens yttrande vill jag framhålla att valutaregleringen

självfallet kan behöva upprätthållas även under en dämpad

konjunktur. Redan i prop. 1963: 139 (s. 51) gav jag exempel på valutaregleringens

funktion i ett sådant konjunkturläge. I detta sammanhang bör

också erinras om den väsentliga roll som valutaregleringen spelar under

perioder av oro på valutamarknaderna, oavsett vilket konjunkturläge som

råder. Sålunda hade valutaregleringen stor betydelse efter devalveringen av

det engelska pundet och vissa andra valutor i november förra året.

Bankföreningen tar också i sitt yttrande upp frågan hur valutaregleringen

bör tillämpas i rådande konjunkturläge. Detta spörsmål har emellertid

intet samband med frågan huruvida valutaregleringen bör förlängas

eller inte. En ändring av regelsystemet utgör inte någon nödvändig förut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 55 år 1968

sättning för en ytterligare liberalisering av valutapolitiken eftersom denna

politik under förutsättning av fortsatt valutareglering utformas inom ramen

för den valutaförordning som Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande

fastställer.

Bärande skäl föreligger fortfarande för att bibehålla valutaregleringen.

Riksdagens samtycke bör därför inhämtas till förordnande om valutareglering

för ytterligare ett år. I enlighet med riksbanksfullmäktiges förslag

bör förordnandet omfatta samma bestämmelser i valutalagen som f. n.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

1) begär riksdagens samtycke till att Kungl. Maj:t med

stöd av 1 § tredje stycket valutalagen förordnar, att vad som

föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2 och 4—7, 5 § 1 och 3

samt 9 § samma lag skall äga fortsatt tillämpning under tiden

den 1 juli 1968—den 30 juni 1969;

2) inhämtar riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om fortsatt

giltighet av valntaförordningen den 5 juni 1959 (nr 26b).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680178

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning, m. m. a1 i texten
  2. BU 1968:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner. s. 24 i texten