Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m.m

1968-03-08 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:60, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

1

Nr 60

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring, m.m.; given Stockholms slott den

8 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den

25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i lagen om allmän försäkring att

inkomstbortfall vid arbetslöshet i vissa fall skall kunna beaktas vid beräkning

av allmän tilläggspension (ATP). Förslaget innebär fördelaktigare beräkningsregler

i fråga om ATP för försäkrade som är födda år 1927 eller

tidigare. De nya reglerna omfattar arbetslösa i dessa åldersgrupper som

uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa under mer än 60 dagar

ett och samma kalenderår. De omfattar vidare arbetslösa som för jämförlig

tid uppburit utbildningsbidrag eller omställningsbidrag.

Reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1968. De förmånligare beräkningsgrunderna

skall tillämpas beträffande arbetslöshet som inträffat efter

ingången av år 1965.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 60

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som behövs

för att genomföra den standardhöjning av folkpensionerna som föreslagits

i statsverkspropositionen. Vid ett basbelopp av 5 800 kr. blir fr. o. m. den

1 juli 1968 det årliga pensionsbeloppet — bortsett från kommunalt bostadstillägg

— 5 220 kr. för ensam pensionär och 8 112 kr. för ett pensionärspar.

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1968/69 till folkpensioner

anvisar ett förslagsanslag av 6 000 milj. kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, dels att i 18 kap. 7, 13 och 20 §§ lagen den 25 maj

1962 om allmän försäkringi ordet »medicinalstyrelsen» skall bytas ut mot

»socialstyrelsen», dels att 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 15 kap. 2 § och 16 kap. 4 §

lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 kap.

Ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad i andra stycket sägs,

för år räknat nittio procent eller, för

gift försäkrad vars make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller äger

rätt till pension enligt 1 § första stycket,

sextiosju och en halv procent

av basbeloppet. Åtnjuter maken enligt

7 kap. 2 § andra eller tredje

stycket två tredjedelar eller en tredjedel

av hel förtidspension, utgår

dock ålderspension i förra fallet med

sjuttiofem och i senare fallet med

åttiotvå och en halv procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension —----

§•

Ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad i andra stycket sägs,

för år räknat nittio procent eller, för

gift försäkrad vars make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller äger rätt

till pension enligt 1 § första stycket,

sjuttio procent av basbeloppet. Åtnjuter

maken enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspension,

utgår dock ålderspension i förra

fallet med sjuttiosex och två tredjedels

och i senare fallet med åttiotre

och en tredjedels procent av basbeloppet.

----till folkpension.

7 kap.

4 §.

Hel förtidspension utgör för år Hel förtidspension utgör för år

räknat nittio eller, för gift försäkrad räknat nittio eller, för gift försäkrad

vars make åtnjuter folkpension i vars make åtnjuter folkpension i

1 Senaste lydelse av 15 kap. 2 § och 18 kap. 13 § se 1965: 752 samt av 18 kap. 20 § se 1964:156.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

(Nuvarande lydelse)

form av ålderspension eller förtidspension

eller äger rätt till pension

enligt 6 kap. 1 § första stycket, sextiosju

och en halv procent av basbeloppet.

Åtnjuta båda makarna förtidspension

och är pensionen för endera

eller båda sådan som i 2 § andra

eller tredje stycket sägs, skall dock

vid beräkning av pension hel förtidspension

utgöra, om två tredjedelar

av hel förtidspension utgår till andra

maken, sjuttiofem och, om en tredjedel

av hel förtidspension utgår till

denne, åttiotvå och en halv procent

av basbeloppet.

(Föreslagen lydelse)

form av ålderspension eller förtidspension

eller äger rätt till pension

enligt 6 kap. 1 § första stycket, sjuttio

procent av basbeloppet. Åtnjuta

båda makarna förtidspension och är

pensionen för endera eller båda sådan

som i 2 § andra eller tredje stycket

sägs, skall dock vid beräkning

av pension hel förtidspension utgöra,

om två tredjedelar av hel förtidspension

utgår till andra maken, sjuttiosex

och två tredjedels och, om en

tredjedel av hel förtidspension utgår

till denne, åttiotre och en tredjedels

procent av basbeloppet.

tre år.

Vad i första stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning, då försäkrad,

som är född år 1927 eller tidigare,

visst år under mer än sextio

dagar uppburit dagpenning från erkänd

arbetslöshetskassa eller då

han för jämförlig tid uppburit utbildningsbidrag,

därest han var berättigad

till dagpenning när bidraget

började utgå, eller omställningsbidrag.

Utbildningsbidrag eller omställning

sbidrag för hel månad motsvarar

härvid dagpenning under

tjugutvå dagar. Bidrag för del av

månad motsvarar dagpenning under

det antal dagar som erhålles,

om det tal, som angiver förhållandet

mellan det uppburna beloppet och

beloppet för hel månad multipliceras

med tjugutvå. Brutet dagantal

avrundas till närmast högre tal.

Har försäkrad,

15 kap.

2 8.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

(Nuvarande lydelse)

16 kap.

4 §.

Pension utgives månadsvis.

Vid beräkning av pensionsbelopp

för månad skall den årspension, från

vilken beräkningen utgår, avrundas

till närmast lägre hela krontal, som

är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet

lägre än tolv kronor,

bortfaller pensionen för den månad

som beräkningen avser. Vid tilllämpning

av vad nu sagts skola samtliga

den pensionsberättigade tillkommande

pensionsförmåner anses som

en pension. Avrundning skall i första

hand göras å folkpension enligt 6, 7

eller 8 kap. 1 2 3

(Föreslagen lydelse)

Pension utgives månadsvis.

Vid beräkning av pensionsbelopp

för månad skall den årspension, från

vilken beräkningen utgår, avrundas

till närmaste hela krontal, som är

jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet

lägre än tolv kronor,

bortfaller pensionen för den månad

som beräkningen avser. Vid tillämpning

av vad nu sagts skola samtliga

den pensionsberättigade tillkommande

pensionsförmåner anses som en

pension. Avrundning skall i första

hand göras å folkpension enligt 6, 7

eller 8 kap.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

2. För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension enligt 18 § andra stycket lagen den 25 maj

1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring utgår

med högre belopp än som skolat utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring, skall pensionen höjas med belopp motsvarande den

pensionshöjning som föranledes av den nya lydelsen av 6 kap. 2 § och 7 kap.

4 § lagen om allmän försäkring samt av att 11 § första stycket lagen angående

införande av lagen om allmän försäkring upphör att gälla vid utgången

av juni 1968.

3. Vid tillämpning av 15 kap. 2 § andra stycket skall hänsyn tagas till

dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller utbildningsbidrag, som

belöper på tiden efter ingången av år 1965. Dagpenning eller utbildningsbidrag

som belöper på åren 1965—1967 skall dock beaktas endast om den

försäkrade före den 1 januari 1970 gör anmälan till den allmänna försäkringskassan

om att han uppburit dagpenning eller utbildningsbidrag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 1 mars

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen

om allmän försäkring och anför.

Riksförsäkringsverket har efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen på

Kungl. Maj :ts uppdrag utrett frågan om sådan ändring av 15 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring att inkomstbortfall på grund av arbetslöshet

beaktas och lagt fram förslag i detta ämne. Efter remiss har yttranden över

förslaget avgetts av försäkringsdomstolen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska

arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och Försäkringskasseförbundet.

I prop. 1968: 1 (bil. 7 s. 20) har vidare föreslagits standardhöjning av

folkpensionerna den 1 juli 1968. Förslagen föranleder vissa lagändringar.

Beräkning av allmän tilläggspension (ATP) i vissa fall för arbetslösa

Några uppgifter om tilläggspensioneringen

Enligt 12 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring1

(ändrad 1964:146 och 156, 1965:144 och 752, 1966:236 och 350 samt

1967: 206 och 921) förutsätts för rätt till ATP i form av ålderspension att

pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Enligt 2 §

första stycket utgör ålderspensionen 60 % av produkten av basbeloppet och

medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Om den

försäkrade har pensionspoäng för mer än 15 år, beräknas pensionen på

medeltalet av de 15 högsta poängtalen, den s. k. 15-årsregeln. 1

1 Lagen benämns i det följande AFL.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

7

För rätt till full ålderspension krävs enligt huvudregeln att pensionspoäng

tillgodoräknats den försäkrade för minst 30 år. För den som tillgodoräknats

pensionpoäng för ett mindre antal år än 30 — dock minst tre —

utgör pensionen så många trettiondelar av full pension som han har år med

pensionspoäng. Varje sådant år ger alltså en trettiondels pension. Dessa

bestämmelser, som brukar kallas 30-årsregeln, tillämpas för dem som är

födda år 1924 eller senare.

Enligt 15 kap. 1 § AFL gäller för svenska medborgare, som är födda år

1914 eller tidigare, en förmånligare regel för beräkning av pensionen. I dessa

fall har 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel. Varje år med pensionspoäng

ger alltså en tjugondeis pension. Eftersom pensionspoäng började

beräknas för år 1960 och beräknas t. o. m. det år den försäkrade fyller 65

år, kan den som är född år 1914 få full pension efter 20 år med pensionspoäng.

Den som är född tidigare än år 1914 kan få så många tjugondelar av

full pension som motsvarar antalet år fr. o. m. år 1960 t. o. m. det år han

fyller 65 år. Den som är född år 1904 kan sålunda få högst hälften av full

pension.

För dem som är födda något av åren 1915—1923 trappas 20-årsregeln upp

successivt.

15 kap. 2 § AFL innehåller bestämmelser som innebär ett vissi skydd

mot poängminskning eller poängbortfall på grund av sjukdom m. in. Bestämmelserna

avser försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare. Om en

sådan försäkrad visst år under mer än 90 dagar uppburit sjukpenning enligt

AFL eller enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

eller motsvarande ersättning enligt lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning

åt smittbärare och den försäkrade under denna tid varit placerad

i lägst den sjukpenningklass, som han skulle ha tillhört om hans årsinkomst

uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid bestämmandet

av det poängmedeltal, som skall ligga till grund vid beräkningen av hans

pension, bortses från det året, om medeltalet därigenom höjs. Därjämte skall

vid tillämpning av 30-års- och 20-årsreglerna samt vid beräkning av det

minsta antal poängår som fordras för rätt till ATP i form av ålderspension

alltid anses som om pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för ifrågavarande

år. De angivna reglerna får för en försäkrad inte tillämpas för

mer än tre år. Reglerna får inte heller tillämpas för år då den försäkrade åtnjutit

ålderspension eller förtidspension enligt AFL och inte avse år då

undantagande från försäkringen gällt för honom. Med år avses enligt 20

kap. 1 § AFL kalenderår om annat inte framgår.

Pensionspoängen för visst år motsvarar den försäkrades pensionsgrundande

inkomst delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet (11 kap. 6 §

andra stycket AFL). Basbelopp fastställs av Kungl. Maj :t för varje månad.

Basbeloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat med det tal, som anger förhållandet

mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som bas
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

beloppet avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tal får

inte föranleda ändring av basbeloppet, om inte jämförelsetalet stigit eller

gått ned med minst 3 % sedan närmast föregående ändring av basbeloppet

(1 kap. 6 § AFL). Basbeloppet utgör för mars 1968 5 800 kr.

Frågan huruvida bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL om pensionsberäkning

skall tillämpas aktualiseras först då rätten till ATP kommer upp till

prövning, vilket kan inträffa många år efter det år, då de i lagrummet angivna

förutsättningarna förelåg. Försäkringskassorna kan på grundval av

tillgängligt material konstatera när sådan sjukskrivning och klassplacering

förelegat, som förutsätts i lagrummet. Uppgifter härom finns nämligen

registrerade på det försäkringskort som finns för varje försäkrad som

är inskriven i kassan. Om den försäkrade flyttar från en försäkringskassa

till en annan, översänds försäkringskortet till den nya kassan. Någon särskild

anmälningsskyldighet eller liknande behövs därför inte för att kassan

skall kunna bedöma, om reglerna i 15 kap. 2 § AFL är tillämpliga.

Några uppgifter om arbetslöshetsförsäkringen m. m.

Arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Den handhas av arbetslöshetskassor

— f. n. 43 —- som i allmänhet är organiserade av de försäkrades fackliga

organisationer på olika yrkesområden. Kassorna är erkända av arbetsmarknadsstyrelsen,

som är statlig tillsynsmyndighet för dem. Antalet medlemmar

i de erkända arbetslöshetskassorna är omkring 1,7 milj., vilket motsvarar

drygt hälften av totala antalet anställda.

Ersättning från arbetslöshetskassa utgår med ett för dag beräknat belopp,

dagpenning. Den är avsedd att kompensera inkomstbortfall och motsvara

Vs veckolön. Ersättning får utgå endast till arbetslös kassamedlem som

fyllt 16 år och är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.

Den som vill ha ersättning skall söka arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen.

Rätten till ersättning är vidare beroende av att medlem har betalat

minst 52 veckoavgifter. Dessutom gäller i fråga om den första arbetslöshetsperioden

varje försäkringsår, vilket omfattar tiden den 1 september—

den 31 augusti påföljande år, att medlemmen skall ha betalat minst 20 veckoavgifter

under en period av tolv månader närmast före arbetslöshetens inträde.

Kassorna bestämmer själva dagpenningens storlek upp till ett maximibelopp

av 40 kr. i ett system med olika dagpenningklasser. Härtill kommer

barntillägg med 2 kr. om dagen för varje barn under 16 år.

Under ett försäkringsår får ersättning utgå för högst 150 dagar (30 veckor)

eller, efter tillsynsmyndighetens medgivande, 200 dagar (40 veckor).

Vid arbetslöshet som fortsätter över ett försäkringsårsskifte kan den sammanlagda

ersättningstiden bli 300 resp. omkring 350 dagar.

Ersättning från erkänd arbetslöshetskassa räknas inte till skattepliktig

inkomst.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds proposition nr 60 år 1968

Något för samtliga arbetslöshetskassor gemensamt medlemsregister finns

inte. Kassornas registreringssystem är inte enhetligt, men flertalet kassor

torde registrera sina medlemmar efter deras folkbokföringsnummer. Då en

medlem övergår från en kassa till en annan görs endast sådana anteckningar

om avgiftsbetalning och utbetald ersättning som behövs för bedömande av

ersättning under löpande försäkringsår.

Efter föredragning av cliefen för inrikesdepartementet föreslås i prop.

1968: 29 särskilt stöd åt äldre arbetslösa in. m. Propositionen bygger i huvudsak

på ett delbetänkande, Stödformer för arbetslösa äldre arbetstagare (SOU

1967: 62), som avgetts av utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet —

KSA-utredningen — och avser temporära åtgärder i avvaktan på utredningens

slutliga förslag. I propositionen föreslås dels särskilt kontant stöd

åt arbetslösa huvudsakligen i åldern 60—66 år, dels förbättringar av den

frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

För arbetslöshetsförsäkrade i nämnda ålder förlängs enligt förslaget

ersättningstiden i de erkända arbetslöshetskassorna med 300 dagar. Den

sammanlagda tid under vilken kassaersättning längst kan utgå blir i allmänhet

450 dagar, dvs. med 22 ersättningsdagar i månaden 20 y2 månader.

Ersättningen, som i KSA-utredningens betänkande kallats särskild

dagpenning såvitt avser den förlängda tiden, benämns i sin helhet dagpenning.

Till arbetslösa i åldern 60—66 år, som har fått stöd genom arbetslöshetsförsäkringen

under längsta möjliga tid, föreslås ett skattepliktigt omställningsbidrag

med 800 kr. i månaden. Arbetslösa i samma ålder som inte

tillhört arbetslöshetsförsäkringen skall få omställningsbidrag efter en väntetid

av två månader från arbetslöshetens början. Bidraget skall utgå till

såväl den som varit anställd som den som varit egen företagare, under förutsättning

att han har haft sådan förvärvsverksamhet i 24 månader under treårsperioden

närmast före arbetslöshetens början. Efter särskild dispens

skall omställningsbidrag kunna ges åt den som har fyllt 55 år om hans

arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring av näringslivet i orten

eller, för företagare, i branschen.

Bestämmelserna om omställningsbidrag avses bli inarbetade i arbetsmarknadskungörelsen

den 3 juni 1966 (nr 368). Administrationen av omställningsbidragen

skall enligt förslaget ombesörjas av arbetsmarknadsverket.

Dagpenningens maximum föreslås höjt till 50 kr.

Reformerna föreslås i fråga om äldrestödet träda i kraft den 1 juli 1968

och tillämpas med en viss retroaktivitet. Ändringarna av dagpenningens

maximibelopp skall enligt förslaget träda i kraft den 1 september 1968.

Frågans tidigare behandling

Bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL om pensionsberälming vid sjukdom

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 60

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

har tillkommit efter förslag av 1958 års socialförsäkringskommitté i betänkandet

Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. (SOU 1961:

29). Kommittén framhöll att längre perioder av sjukdom eller arbetslöshet

kunde medföra bortfall av poängår eller poängdel och på så sätt reducera

ATP. Hänsyn härtill var tagen i 1959 års lag om försäkring för allmän tillläggspension

bl. a. genom att det för rätt till full pension fordrades poäng

för endast 30 år och att pensionen beräknades på genomsnittspoängen för

de 15 bästa åren. För försäkrade, som tillhörde övergångsgenerationen för

vilka varje bortfall av poäng påverkade pensionens storlek, förelåg det dock

enligt kommitténs mening viss anledning att söka motverka effekten av

poängbortfall på grund av sjukdom. Kommittén föreslog därför de särbestämmelser

vid sjukdom som nu finns i 15 kap. 2 § AFL.

I fråga om poängbortfall på grund av arbetslöshet kunde socialförsäkringskommittén

inte förorda någon motsvarande regel. Kommittén erinrade

därvid om att arbetslöshetsförsäkringen inte som sjukförsäkringen är obligatorisk

för de förvärvsarbetande. Den omfattar inte på långt när alla anställda

och företagarna står utanför försäkringen. Möjligen skulle man enligt

kommitténs mening kunna tänka sig att vid arbetslöshet ersätta den

vid sjukdom naturliga anknytningen till sjukpenningförsäkringen med en

anknytning till det förhållandet att vederbörande varit anmäld som arbetssökande

hos arbetsförmedlingen, dvs. förgäves stått till arbetsmarknadens

förfogande.

Dessutom framhöll socialförsäkringskommittén att arbetslöshet i detta

sammanhang vållade andra och svårare problem än sjukdom. Det finns ingen

anledning att räkna upp säsongarbetarens arbetsförtjänst och en gång i

framtiden ge honom ATP på grundval av en högre arbetsinkomst än han

kanske någonsin haft. Säsongarbetaren är mången gång kompenserad genom

att hans arbetsinkomst under säsongen ligger över helårsarbetarens inkomst

för samma tid. För stora grupper av företagare är arbetet mer eller mindre

säsongbetonat. Det finns inte heller anledning att via något slag av gratispoäng

vid arbetslöshet låta pensionspoäng tillgodoräknas sådana, som med

hänsyn till rådande praxis på arbetsmarknaden pensioneras från sin arbetsgivare

vid exempelvis 60, 62, 63 eller 65 års ålder och som därefter står till

arbetsmarknadens förfogande men inte kan få något nämnvärt förvärvsarbete.

Socialförsäkringskommittén anförde slutligen att man hade anledning

känna tveksamhet för att införa en särskild anordning med tanke på sjukdom.

När det gällde arbetslöshet var det motiverat att hysa långt större betänkligheter.

I vart fall borde man avvakta en längre tids erfarenhet av en

lösning i fråga om bortfallsanledningen sjukdom innan man närmare övervägde

frågan om förvärv av pensionsrätt under arbetslöshet.

Socialförsäkringskommitténs uppfattning föranledde i allmänhet ingen

erinran från remissinstansernas sida. LO anslöt sig till förslaget och hade

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

förståelse för kommitténs synpunkter på svårigheterna att jämställa arbetslöshet

som bort fall sanledning med långvarig sjukdom. LO pekade dock på

att särskilt äldre personer erfarenhetsmässigt var svårplacerade på arbetsmarknaden,

vilket visat sig inte minst i samband med företagsnedläggelser.

Personer som på detta sätt drabbats av långvarig arbetslöshet borde därför

efter särskild ansökan — varvid bortfallsanledningen kunde verifieras av

arbetsförmedlingen — kunna tillgodoräknas pensionspoäng.

I prop. 1962:90 (s. 281) anslöt sig föredragande departementschefen till

vad kommittén föreslagit. I fråga om den skillnad som görs mellan sjukdom

och arbetslöshet pekade lian på den naturliga kontrollmöjlighet som finns

i den allmänna försäkringen för konstaterande av om sjukdom förelegat,

medan något motsvarande hjälpmedel inte står till buds i fråga om arbetslöshet

för andra än medlemmar i arbetslöshetskassor.

Riksförsäkringsverkets förslag

Riksförsäkringsverket diskuterar till en början personkretsen vid

en utvidgning av bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL så att också inkomstbortfall

vid arbetslöshet beaktas vid pensionsberäkningen. En första fråga

är om begreppet arbetslöshet i detta sammanhang skall omfatta all till offentlig

arbetsförmedling anmäld arbetslöshet eller om en avgränsning skall

göras till sådan arbetslöshet, som berättigar eller i princip skulle berättiga

till dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. Enligt verkets mening torde

det inte vara möjligt att vidga tillämpningen av lagrummet så att det omfattar

samtliga arbetslösa, som visst år mer än 90 dagar varit anmälda som

arbetssökande hos offentlig arbetsförmedling. Den omständigheten att en

person är anmäld som arbetssökande utgör nämligen inte något bevis för att

han verkligen är arbetslös. Att arbetsförmedlingarna i varje särskilt fall

skulle förebringa utredning härom torde inte vara praktiskt genomförbart.

I fråga om arbetslösa som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa

framhåller riksförsäkringsverket att arbetslöshetsförsäkringen

har det syftet gemensamt med sjukförsäkringen, att den skall kompensera

inkomstbortfall för den försäkrade. För rätt till ersättning från arbetslöshetskassa

krävs bl. a. att vederbörande är arbetsför och i övrigt oförhindrad

att åtaga sig arbete, att han blivit arbetslös och att arbetslösheten ej är självförvållad.

Härigenom avgränsas från rätt till ersättning personer som på

grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter

inte längre kan försörja sig eller som på grund av nämnda orsaker

måste helt eller delvis avhålla sig från arbete. En förutsättning för

att arbetslöshet som grundar rätt till ersättning från arbetslöshetskassa

skall kunna beaktas vid pensionsberäkningen är att det går att ordna ett

system för avisering om utbetalade ersättningar från arbetslöshetskassorna

till försäkringskassorna. Denna fråga, som behandlas närmare i ett senare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

avsnitt, torde enligt verkets mening kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

Verket förordar därför att bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL vidgas så att

de omfattar försäkrade som på grund av medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa

uppburit ersättning i form av dagpenning under viss tid.

Riksförsäkringsverket anför vidare att det är synnerligen önskvärt att ett

likartat skydd kan anordnas också för andra kategorier arbetslösa. Detta har

dock inte synts möjligt f. n. utom i fråga om sådana försäkrade som blir

berättigade till särskild dagpenning och omställningsbidrag, om KSA-utredningens

förslag om sådana stödformer till äldre arbetslösa genomförs. Vad

angår omställningsbidraget pekar verket på att det är avsett inte endast

för medlemmar i arbetslöshetskassa, som inte längre är berättigade till ersättning

från kassan, utan även för sådana äldre arbetssökande utan ersättningsrätt

i arbetslöshetskassa som under de närmaste åren före arbetslöshetens

inträde varit verksamma som arbetstagare. Verket framhåller att

det kan ifrågasättas om inte sistnämnda grupp arbetstagare bör likställas

med försäkrade med aktuell ersättningsrätt i arbetslöshetskassa. Ansvaret

för bedömningen av rätten till omställningsbidrag skall enligt KSA-utredningens

förslag vila på arbetsmarknadsmyndighet och den utredning som

måste göras innan beslut om omställningsbidrag fattas bör helt klarlägga

om oförvållad arbetslöshet föreligger och om den arbetssökande står till arbetsmarknadens

förfogande. Enligt verkets mening kan detta förhållande

motivera att sådan arbetslöshet hos icke arbetslöshetsförsäkrade arbetstagare,

som uppfyller villkoren för rätt till omställningsbidrag, bedöms

efter samma riktlinjer som arbetslöshet hos medlem i arbetslöshetskassa.

Härigenom skapas viss möjlighet till gynnsammare poängberäkning för

arbetslösa som i regel fyllt lägst 60 år än för yngre kategorier arbetslösa.

Verket understryker att även om man kan hysa tveksamhet att i fråga om

arbetstagare som står utanför arbetslöshetsförsäkringen ta hänsyn endast

till arbetslöshet, som drabbar den äldre arbetskraften, har bortfall eller

minskning av arbetsinkomst under pensioneringssystemets uppbyggnadsskede

särskilt stor betydelse för dessa äldre arbetstagare, vilkas möjligheter

att förvärva pensionspoäng är starkt begränsade.

Riksförsäkringsverket diskuterar också frågan huruvida andra bidrag

som efter prövning av arbetsmarknadsmyndighet utgår till arbetslösa skall

likställas med dagpenning, särskild dagpenning eller omställningsbidrag.

Utbildning av arbetslösa, även äldre åldersgrupper, bedrivs i olika former

och syftar till att nå en bättre anpassning av denna arbetskraft till arbetsmarknadens

behov. Under denna omskolningstid utgår bidrag av skilda slag

för att täcka vederbörandes och hans familjs levnadskostnader. För att omskolningsbidrag

skall komma i fråga med arbetsmarknadspolitiskt stöd —

utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen — gäller som huvudregel

enligt 16 § första stycket 1 kungörelsen att vederbörande är eller

löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden. Be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

stämmelserna om utbildningsbidrag innebär sålunda att omskolning kan

ske också om en faktisk arbetslöshetssituation inte föreligger utan vederbörande

endast riskerar att bli arbetslös. Verket finner det uppenbart att

utbildningsbidrag som utgår till andra arbetstagare än arbetslösa inte kan

komma i fråga. Att skilja ut de arbetslösa bland dem som uppbär utbildningsbidrag

skulle medföra administrativa komplikationer. Det synes vidare

svårt att överblicka konsekvenserna om utbildningstid skulle jämställas

med arbetslöshetstid. Utbildningsbidrag bör därför enligt riksförsäkringsverkets

mening inte beaktas vid den nu ifrågavarande pensionsberäkningen.

Kommunala kontantunderstöd enligt arbetsmarknadskungörelsen utges

f. n. inom ett fåtal kommuner. KSA-utredningen föreslår att denna hjälpform

skall finnas kvar med ett begränsat användningsområde. Riksförsäkringsverket

framhåller att den omständigheten att kontantunderstöden utbetalas

av kommunala organ skulle medföra svårlösta administrativa problem,

om de skulle beaktas vid den ifrågavarande pensionsberäkningen. En

utvidgning av 15 kap. 2 § AFL bör därför enligt verkets mening inte heller

inbegripa nämnda understöd.

Bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL är tillämpliga, om försäkrad under ett

år uppburit sjukpenning under mer än 90 dagar. Sjukpenning utgår per

kalenderdag och inte bara per arbetsdag — utom vid korta sjukperioder —

medan ersättning från arbetslöshetskassa är anpassad till fem dagars arbetsvecka.

Vid bestämmandet av den kvalifikationstid som bör

krävas vid arbetslöshet utgår riksförsäkringsverket från att inkomstbortfall,

som föranletts av annan orsak än sjukdom, inte kan behandlas gynnsammare

än inkomstbortfall som föranletts av sjukdom. För att nå likformighet

skulle man kunna tänka sig att bestämmelserna utformades så att de

avser försäkrad, som uppburit arbetslöshetsersättning under en tidrymd

omfattande mer än 90 dagar, varvid begynnelsedag resp. slutdag för beräkningen

skulle motsvara första resp. sista dag för sådan ersättning under

en arbetslöshetsperiod. Alternativt kunde de 90 dagarna avrundas till 13

kalenderveckor, som med fem dagars vecka motsvarar 65 ersättningsdagar.

Med beaktande av karensreglerna inom arbetslöshetsförsäkringen skulle

dagantalet eventuellt få reduceras till 60. Verket föredrar lösningen med 65

ersättningsdagar. Omställningsbidrag för hel kalendermånad skall därvid

motsvara dagpenning eller särskild dagpenning under 22 dagar.

Kassamedlem, som uppbär hel sjukpenning, är inte berättigad till dagpenning

från arbetslöshetskassa. KSA-utredningen har ansett det lämpligt

att i fråga om omställningsbidraget tillämpa samma princip. Fråga uppkommer

om vid tillämpning av 15 kap. 2 § AFL sammanläggning bör kunna

ske av sjukpenningdagar med tid för vilken dagpenning eller omställningsbidrag

utgetts. Riksförsäkringsverket anser att bestämmelser om sådan

sammanläggning inte bör införas, eftersom de i hög grad skulle komplicera

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

administrationen och sannolikt vara av betydelse för de försäkrade i relativt

få fall.

Sammanfattningsvis innebär riksförsäkringsverkets förslag att 15 kap.

2 § AFL kompletteras på sådant sätt att den som visst år under mer än 65

dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller omställningsbidrag

under motsvarande tid jämställs med den som uppburit sjukpenning

under mer än 90 dagar.

Riksförsäkringsverket framhåller att någon särskild anmälningsskyldighet

eller liknande inte krävs för att försäkringskassorna skall kunna tilllämpa

de nuvarande pensionsberäkningsbestännnelserna i 15 kap. 2 § AFL.

Med ledning av tillgängligt material tillämpar kassorna dessa bestämmelser

ex officio. För att en motsvarande tillämpning skall kunna ske vid arbetslöshet

krävs, att kassorna får kännedom om de fall då arbetslöshetsersättning

utgetts i sådan omfattning att det kan påverka pensionsrätten. En

avisering måste därför ske från arbetslöshetskassorna till försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket diskuterar om aviseringen skall ske fortlöpande

eller varje år och i senare fallet kalenderårsvis eller försäkringsårsvis.

Som tidigare nämnts är ersättningstiden inom arbetslöshetsförsäkringen

inte knuten till kalenderår utan till det s. k. försäkringsåret, dvs. tiden

den 1 september—den 31 augusti påföljande år. Försäkringen för ATP

grundas däremot på den inkomst av förvärvsarbete som försäkrad åtnjutit

under ett kalenderår. För att inte försäkringskassorna skall belastas med

onödiga uppgifter anser verket lämpligt att uppgift lämnas endast i fall

då ersättningsdagarna, för den som är född år 1927 eller tidigare, uppgått till

sammanlagt mer än 65. Uppgifterna bör lämnas kalenderårsvis vid årets

slut. Verket har inhämtat att arbetslöshetskassorna — med hänsyn till de

stora fördelar som ett hänsynstagande vid pensionsberäkningen till bortfall

av pensionspoäng på grund av arbetslöshet skulle få för kassamedlemmarna

— i princip är beredda att trots tekniska svårigheter och uppkommande

merarbete åtaga sig avisering vid kalenderårets slut. Med hänsyn till försäkringskassornas

behov av entydiga identifieringsuppgifter är det enligt

verkets mening angeläget att arbetslöshetskassornas register förs efter medlemmarnas

folkbokföringsnummer. Vidare måste vid medlems övergång från

en arbetslöshetskassa till en annan kassa uppgift alltid lämnas den senare

kassan om utgiven dagpenning under löpande kalenderår.

I fråga om aviseringen från den arbetsmarknadsmyndighet, som skall utbetala

omställningsbidrag, torde enligt riksförsäkringsverkets mening inte

uppkomma några problem.

I fråga om retroaktiv tillämpning av den nya lagstiftningen

framhåller riksförsäkringsverket följande.

Då det gäller att bestämma storleken av ATP, skall försäkringskassa

självmant beakta, om sådana omständigheter föreligger som kan föranleda

tillämpning av 15 kap. 2 § AFL. De uppgifter som behövs för att bedöma

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

15

denna fråga kan hämtas direkt från ett hos kassan förvarat försäkringskort

rörande den försäkrade. Vid en utvidgning av tillämplighetsområdet för

lagrummet till att avse också arbetslöshet kommer uppgifter om uppburen

dagpenning från arbetslöshetskassa att finnas tillgängliga hos försäkringskassorna

först sedan aviseringen från arbetslöshetskassorna trätt i funktion.

En sådan avisering torde inte kunna avse tidigare år än 1968. En

ändring av bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL kan därför beaktas av kassorna

först för tiden fr. o. m. den 1 januari 1968. Det synes enligt verkets

mening dock föreligga vissa möjligheter att ta hänsyn till arbetslöshet för

åren 1965—1967. Eftersom arbetslöshetsförsäkringen var konstruerad på

ett annat sätt före den 1 september 1964 torde det bli svårt att ta hänsyn

till arbetslöshet före år 1965. En förutsättning för att arbetslöshet under

åren 1965—1967 skall kunna beaktas synes vara att den försäkrade själv

styrker att han under något eller några av dessa år uppburit dagpenning

från arbetslöshetskassa under sådana omständigheter att de föreslagna beräkningsreglerna

är tillämpliga. Verket förordar en övergångsbestämmelse

av denna innebörd.

Riksförsäkringsverket framhåller att förslagets ekonomiska verkningar

såvitt de berör ATP inte kan närmare beräknas. De torde dock under konjunkturförhållanden,

som inte alltför mycket avviker från de nu rådande,

bli av ringa omfattning.

Remissyttrandena

Arbetsmarknadsstyrelsen, med vilken myndighet riksförsäkringsverket

samrått under förarbetet till förslaget, ansluter sig helt till detta.

Av de övriga remissinstanserna berör flera frågan om den personkrets

för vilken de nya reglerna skall gälla.

SAF har i princip inte något att erinra mot att det skydd mot poängminskning

eller poängbortfall vid sjukdom som nu finns utsträcks att gälla även

inkomstbortfall på grund av arbetslöshet. Föreningen understryker riksförsäkringsverkets

uttalande att det skulle vara önskvärt att ett likartat

skydd hade kunnat beredas också för andra kategorier arbetslösa än dem

som omfattas av förslaget, något som inte synes möjligt f. n.

LO anser det klart dokumenterat av erfarenheterna hittills, att det behövs

en bestämmelse som skyddar den långvarigt arbetslöse mot att få en lägre

pension till följd av inkomstbortfallet. Den föreslagna reformen är därför enligt

LO:s mening en nödvändig och angelägen åtgärd. LO anser att tid, då

utbildningsbidrag utgår, bör likställas med tid för vilken utges ersättning

i form av dagpenning, särskild dagpenning eller omställningsbidrag. De

skäl riksförsäkringsverket anfört mot en sådan lösning är enligt LO:s

mening inte tillräckligt starka. LO framhåller att bestämmelserna i 15

kap. 2 § AFL avser endast den s. k. övergångsgenerationen och att den arbets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

löse kan välja att uppbära kassaersättning under utbildningstiden i stället

för utbildningsbidrag, i vilket fall bestämmelsen skulle bli tillämplig. Den

som gör det motsatta valet, beroende på att han är tillförsäkrad en låg kassaersättning,

skulle däremot inte få del av den föreslagna förmånliga regeln

för pensionsberäkning. Denna olikhet i behandlingen av två fall kan enligt

LO:s mening undanröjas, om också utbildningsbidrag beaktas. LO pekar

vidare på det nuvarande villkoret i lagrummet att den försäkrade skall ha

varit placerad i lägst den sjukpenningklass, som han skulle ha tillhört

om hans årsinkomst av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande

basbeloppet. Enligt AFL får klassplacering inte ändras under sjukdomstid

men någon motsvarande bestämmelse finns inte för arbetslöshetstid.

LO förordar att ändring av klassplacering inte får ske under den tid, då

den försäkrade uppbär dagpenning, särskild dagpenning, omställningsbidrag

eller utbildningsbidrag eller att villkoret om viss klassplacering stryks. Enligt

LO:s mening bör det antal år reglerna i 15 kap. 2 § AFL får tillämpas

utsträckas från tre till minst fem år, när det gäller arbetslöshet. Som skäl

åberopas de ökande svårigheterna för äldre arbetstagare att behålla eller

få ny anställning och att det av KSA-utredningen föreslagna stödet till arbetslösa

generellt avser dem som är 60 år eller äldre.

TCO har inte något att erinra mot förslaget och ser det som ett första steg

i avvaktan på KSA-utredningens slutliga förslag till en utvidgning av arbetslöshetsskyddet.

SACO anser att den rådande situationen har visat att det

föreligger behov av större ekonomisk trygghet vid inkomstbortfall på grund

av arbetslöshet särskilt för dem som hittills inte haft möjligheter att bli

medlemmar i en arbetslöshetskassa. SACO tillstyrker förslaget i och för

sig men menar, att det bör byggas ut så att det omfattar också personer i

lägre åldrar, för vilka arbetslöshet kan verka nedsättande på ATP-poängen,

och personer som inte är medlemmar i arbetslöshetskassorna.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och Försäkringskasseförbundet

tillstyrker förslaget. Andra grupper äldre förvärvsarbetande

än de föreslagna som friställs och som genom framtida förslag av KSAutredningen

kan komma att få stöd vid arbetslöshet bör enligt Försäkringskasseförbundets

mening också beredas möjlighet att omfattas av de särskilda

pensionsberäkningsbestämmelserna.

I fråga om den kvalifikationstid som bör krävas anför De erkända

arbetslöshetskassornas samorganisation att kassamedlem är skyldig

att genomgå en karenstid av fem dagar, innan han kan få ersättning från

arbetslöshetskassa. Enligt arbetslöshetsförsäkringens konstruktion motsvarar

detta dagantal en kalendervecka. Sjukförsäkringen kräver däremot endast

en karensdag, vilken dag jämte de 90 ersättningsdagar som förutsätts

enligt 15 kap. 2 § AFL motsvarar en tidrymd av 13 sjukdomsveckor. Fem

karensdagar jämte 65 ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen omfattar

däremot 14 arbetslösa kalenderveckor. Med hänsyn härtill är det enligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

samorganisationens mening önskvärt att kravet på ersättningsdagar från

arbetslöshetsförsäkringen begränsas till 60.

Försäkringsdomstolen framhåller att det i lagtexten bör anges hur dagantalet

skall beräknas då omställningsbidrag utgetts.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation vitsordar arbetslöshetskassornas

beredvillighet att avisera till försäkringskassorna i fråga

om de medlemmar, som under ett kalenderår uppburit ersättning i sådan

omfattning, att de berörs av den förordade lagstiftningen. Det skulle dock

för kassornas del innebära en betydande lättnad, om uppgifterna kunde

lämnas per försäkringsår. Försäkringskasseförbundet understryker vikten

av att arbetslöshetskassornas registrering i fortsättningen också omfattar

medlemmarnas folkbokföringsnummer samt att aviseringen sker kalenderårsvis.

Förslaget om retroaktiv tillämpning av den nya lagstiftningen

för åren 1965—1967 behandlas i några yttranden. Enligt försäkringsdomstolens

mening är det nödvändigt att det inom en nära framtid efter lagändringens

ikraftträdande klarläggs för vilka försäkrade det vid pensionsberäkningen

kan komma att bli av betydelse att dagpenning uppburits under

angivna år. Vid ett pensionsfall, som inträffar långt fram i tiden, torde

annars den försäkrade eller hans efterlevande, om de alls känner till övergångsbestämmelserna,

få svårt att förebringa bevisning om uppburen dagpenning.

Om försäkrad under något eller några av de aktuella åren uppburit

dagpenning för mer än 65 dagar, bör han (eller hans efterlevande) för att

övergångsbestämmelserna skall få tillämpas ha att göra anmälan därom till

vederbörande försäkringskassa, som skall göra anteckning om förhållandet

på den försäkrades pensionskort. TCO anser det lämpligt att arbetslöshetskassorna

medverkar vid anmälan om arbetslöshet under åren 1965—1967.

De borde lämpligen organisera en upplysningskampanj för att sprida kännedom

om lagändringen och uppmana alla dem som under något eller några av

nämnda år uppburit dagpenning i minst 65 dagar att anmäla detta till sin

arbetslöshetskassa inom t. ex. två år efter det lagändringen trätt i kraft.

Försäkringskasseförbundet föreslår att den retroaktiva tillämpningen för

åren 1965—1967 skall äga giltighet under förutsättning att den försäkrade

inom viss tid från lagändringens ikraftträdande, förslagsvis ett år, styrker

att han under något eller några av dessa år uppburit dagpenning för mer än

65 dagar.

Departementschefen

Rätten till ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete, som försäkrad

nar i åldern 16—65 år. För rätt till ATP i form av ålderspension förutsätts

att pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. För full

ålderspension krävs enligt huvudregeln att den försäkrade tillgodoräknats

pensionspoäng för minst 30 år (trettioårsregeln). Trettioårsregeln tillämpas

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

för dem som är födda år 1924 eller senare. För försäkrade, som är födda

under något av åren 1896—1914, krävs dock endast 20 år för full pension

(tjugoårsregeln). För dem som är födda under något av åren 1915—1923

finns avtrappningsregler. Krävs för full pension exempelvis 20 år och har

den försäkrade pensionspoäng för ett mindre antal år, utgör pensionen så

många tjugondelar av full pension som han har år med pensionspoäng.

Full ålderspension utgör i regel 60 % av produkten av basbeloppet och

medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har

den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för mer än 15 år, beräknas

pensionen på medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln).

Trettioårsregeln och femtonårsregeln är förmånliga för den försäkrade,

eftersom en persons tid som förvärvsarbetande vanligen är betydligt längre

än 30 år. Syftet med reglerna är bl. a. att bortfall av pensionspoäng eller

minskning av poäng under några år i allmänhet inte skall behöva påverka

pensionens storlek. Med dessa regler ansåg man sig vid ATP-systemets tillkomst

kunna undvara särskilda regler om beräkning av pensionspoäng under

år då den försäkrade drabbats av inkomstbortfall på grund av t. ex.

sjukdom eller arbetslöshet.

I viss mån annorlunda förhåller det sig för de personer, som berörs av

övergångsreglerna i 15 kap. 1 § AFL, i första hand för dem på vilka tjugoårsregeln

skall tillämpas. Bortfall av pensionspoäng för ett år kan för dem

betyda en minskning av pensionen med en tjugondei, och ett år med låg

inkomst drar ned underlaget för pensionsberäkningen. För många i de

äldre åldersgrupperna har femtonårsregeln ingen betydelse eftersom man vid

beräkningen av genomsnittspoängen måste ta med poängen under samtliga

år, så snart antalet poängår inte överstiger 15. Härmed sammanhängande

problem övervägdes av 1958 års socialförsäkringskommitté och kommitténs

förslag föranledde vissa bestämmelser — reglerna i 15 kap. 2 § AFL — som

för dem som är födda år 1927 eller tidigare neutraliserar verkan av inkomstbortfall

under högst tre år på grund av längre tids sjukdom — minst 90

dagar — varunder den försäkrade uppburit sjukpenning. Reglerna innebär

att ett bortfallet poängår skall räknas med, när det gäller att få ihop det

antal år som för den försäkrade ger maximal pension, men frånräknas när

det gäller att fastställa den medelpoäng som ligger till grund för pensionens

storlek, om medelpoängen därigenom blir högre.

Tanken att på liknande sätt beakta inkomstbortfall på grund av arbetslöshet

vann inte bifall. Enligt socialförsäkringskommitténs mening borde

man i varje fall avvakta en längre tids erfarenhet av de föreslagna bestämmelserna

vid sjukdom och vidare avvakta resultatet av pågående utredningar

om arbetslöshetsförsäkringen, innan man närmare övervägde frågan

om förvärv av pensionsrätt under arbetslöshet.

Viss erfarenhet av de ifrågavarande reglernas tillämpning vid sjukdom

har nu vunnits. På grundval av förslag av 1960 års arbetslöshetsförsäkrings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

19

utredning genomfördes eu rad förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen

vid 1964 års riksdag. I prop. 1968: 29 har med utgångspunkt från KSA-utredningens

betänkade föreslagits utvidgat stöd för arbetslösa äldre arbetstagare,

dels i form av dagpenning under längre tid än f. n. för dem som är

medlemmar i arbetslöshetskassa, dels i form av omställningsbidrag för medlem

som under maximal tid uppburit dagpenning (utförsäkrad) och för

oförsäkrade arbetslösa.

Risken att bli arbetslös har ökat på grund av den snabba strukturomvandlingen

i vårt samhälle. Denna kan leda till driftsförändringar och företagsnedläggningar,

som medför påfrestningar särskilt för den därav berörda

äldre arbetskraften. Vid beräkning av ATP kan verkningarna av arbetslöshet

bli kännbara. Mot bakgrunden härav uppdrog Kungl. Maj :t på

mitt förslag i juni förra året åt riksförsäkringsverket att utreda frågan

om sådan ändring av 15 kap. 2 § AFL att inkomstbortfall på grund av

arbetslöshet beaktas.

Riksförsäkringsverket har föreslagit att skyddet i 15 kap. 2 § AFL vidgas

så att det omfattar sådana arbetslösa som uppburit dagpenning eller

omställningsbidrag. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

En del remissinstanser har ansett det önskvärt att också andra grupper

arbetslösa än de som omfattas av förslaget behandlas på samma sätt.

LO bär ansett att också arbetslösa som har utbildningsbidrag bör omfattas

av bestämmelserna. LO framhåller, att bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL

avser endast den s. k. övergångsgenerationen samt att den arbetslöse kan

välja att uppbära ersättning från arbetslöshetskassa under utbildningstiden

i stället för utbildningsbidrag. Den arbetslöse skulle följaktligen

komma att behandlas olika i pensionshänseende beroende på vilken form

av ersättning han valt.

Enligt min mening är det angeläget att det skydd som ATP skall ge den

försäkrade och hans familjemedlemmar inte minskar eller bortfaller på

grund av den försäkrades oförvållade arbetslöshet. Att stärka detta skydd

överensstämmer väl med samhällets strävanden att på olika sätt sörja för

de arbetslösa. För den s. k. övergångsgenerationen — personer som är

födda år 1927 eller tidigare — finns f. n. en skillnad i fråga om pensionsberäkningen

mellan dem som drabbats av inkomstbortfall på grund av

sjukdom och dem som drabbats av inkomstbortfall på grund av arbetslöshet.

Denna skillnad bör så långt möjligt undanröjas. Vissa svårigheter

uppkommer emellertid när det gäller att bestämma den personkrets

för vilken de nya reglerna skall gälla. Man har nämligen inte när

det gäller arbetslösa samma enkla kontrollmöjligheter som man vid sjukdom

har i den allmänna sjukförsäkringen. Den omständigheten att en

person står anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen

är inte tillräckligt belägg för att han verkligen är arbetslös. Man

kan i stället såsom riksförsäkringsverket föreslagit begränsa personkretsen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1968

till dem som viss tid uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa

eller omställningsbidrag. En sådan avvägning leder till att vissa arbetslösa

kommer i förmånligare läge än andra arbetslösa. Det avsedda pensionsskyddet

kommer nämligen i regel inte att omfatta arbetslös under 60 år

som står utanför arbetslöshetsförsäkringen eller fått kassaersättning under

maximal tid, dvs. är utförsäkrad. Från kontrollsynpunkt och av administrativa

skäl kan det emellertid f. n. knappast komma i fråga att i väsentlig

mån gå utanför den av verket förordade personkretsen. Mot bakgrunden

av remissinstansernas positiva inställning förordar jag nu en reform i stort

sett efter de riktlinjer som riksförsäkringsverket angett. Frågan om en

ytterligare utvidgning får bedömas när resultatet av KSA-utredningens

fortsatta arbete föreligger.

I ett avseende anser jag att man bör gå längre än riksförsäkringsverket

föreslagit. Jag finner nämligen med beaktande bl. a. av vad LO anfört i sitt

remissyttrande angeläget att medlem i arbetslöshetskassa, som har möjlighet

att välja mellan kassaersättning och utbildningsbidrag, inte bör komma

i sämre ställning i pensionshänseende om han väljer den senare förmånen.

Jag föreslår därför att reglerna i 15 kap. 2 § AFL vidgas så att de omfattar

—- förutom försäkrad som viss tid uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa

eller omställningsbidrag — även försäkrad, som uppburit

utbildningsbidrag, om han var berättigad till dagpenning, då utbildningsbidraget

började utgå.

För att de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL skall vara tilllämpliga

krävs att den försäkrade under ett år uppburit sjukpenning eller

motsvarande ersättning under viss kvalifikationstid, nämligen

under mer än 90 dagar. Sjukpenning utgår i princip för alla dagar i veckan,

medan dagpenningen är anpassad till fem dagars arbetsvecka. Omställningsbidraget

är avsett att utgå månadsvis liksom fallet är med utbildningsbidraget.

Bidrag under hel månad motsvarar i allmänhet ersättning i form

av dagpenning under 22 dagar. Riksförsäkringsverket har föreslagit att

tidsvillkoret skall vara uppfyllt, om dagpenning utgått för mer än 65 dagar

eller om omställningsbidrag utgått för motsvarande tid. De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation har ansett att kvalifikationstiden bör

bestämmas till 60 ersättningsdagar, när det gäller dagpenning. Jag anser

att tiden generellt bör bestämmas till 60 dagar. Denna regel bör kompletteras

med en föreskrift att omställningsbidrag eller utbildningsbidrag för hel

månad skall motsvara dagpenning under 22 dagar. Har bidrag uppburits

för del av månad bör det uppburna beloppet motsvara ett i förhållande

därtill reducerat antal dagar. Regeln härom kan uttryckas så att det uppburna

beloppet skall anses motsvara dagpenning under det antal dagar som

erhålls om det tal som anger förhållandet mellan det uppburna beloppet

och det belopp som skulle utgått till den försäkrade för hel månad multipliceras

med 22. För försäkrad som uppburit utbildningsbidrag bör den

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

ifrågavarande jämförelsen avse det i bidraget ingående grundbidraget. Vid

brutet dagantal bör avrundning ske uppåt.

Försäkrad kan under ett visst år ha uppburit mer än en av nämnda förmåner.

Om det behövs för att uppfylla det bestämda tidsvillkoret, bör man

kunna lägga samman de tider under vilka förmånerna utgått. Däremot bör,

som riksförsäkringsverket framhållit, sammanläggning inte ske av sjukpenningdagar

med tid för vilken dagpenning, omställningsbidrag eller utbildningsbidrag

utgått eftersom detta i hög grad skulle komplicera administrationen

och knappast vara av nämnvärd betydelse för de försäkrade.

Till belysande av reglerna om beräkning av antalet dagar lämnas här

några exempel. Exempel 1: En försäkrad har under ett år uppburit omställningsbidrag

för två hela månader. Under den tredje månaden har han

fått arbete på grund varav bidraget för denna månad reducerats från

800 kr. till 550 kr. Den försäkrades bidrag skall motsvara dagpenning un
-

försäkrad har under ett år uppburit dagpenning under 44 dagar och därefter

omställningsbidrag för sex hela månader. De uppburna förmånerna

motsvarar dagpenning under 44 + 22x6= 176 dagar. Exempel 3: En försäkrad

har under ett år uppburit utbildningsbidrag för fem hela månader

och delvis under den sjätte månaden. Det i utbildningsbidraget ingående

grundbidraget har under den sjätte månaden reducerats från 500 kr. till

300 kr. Den försäkrades bidrag skall motsvara dagpenning under 5x22 +

Ytterligare ett villkor för att de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. 2 §

AFL skall vara tillämpliga är att den försäkrade under det år han uppburit

sjukpenning eller motsvarande ersättning varit placerad i lägst den sjukpenningklass

som han skulle ha tillhört, om hans årsinkomst av förvärvsarbete

uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet. Därigenom

har man skapat en viss garanti för att den försäkrade var förvärvsarbetande

före sjukdomsfallet. LO har i sitt remissvar erinrat om att enligt AFL

placering i sjukpenningklass inte får ändras under tid för sjukdom men

att motsvarande regel inte finns för arbetslöshetstid. LO förordar antingen

motsvarande bestämmelse vid arbetslöshet eller att kravet på placering i

sjukpenningklass utgår.

Det är riktigt att ändring av sjukpenningklass inte får ske under tid för

sjukdom utom i vissa närmare angivna fall. Förbudet mot ändring av sjukpenningklass

gäller också vid vissa former av arbetsvärd. Den försäkrade

får sålunda under pågående arbetsvärd i form av arbetsprövning, yrkesutbildning

eller arbetsträning inte placeras i lägre sjukpenningklass än

den han tillhörde då arbetsvärden började. Detta innebär också att sjukpenningklassplaceringen

inte får upphöra. Sedan arbetsträning pågått sex

der 22 + 22 +

22x550

eller avrundat 60 dagar. Exempel 2: En

22 X 300

= 123,2 eller avrundat 124 dagar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1068

månader föreligger inte längre hinder för sänkning av sjukpenningklassen.

Särskilda regler om rätten att stå kvar i sjukpenningklass under tid för

arbetslöshet finns inte i AFL. På detta område har emellertid utbildats en

praxis, för vilken riksförsäkringsverket redogjort i sitt remissyttrande över

KSA-utredningens förslag. Enligt verket gäller i huvudsak följande. Den

som utträder ur förvärvslivet skall normalt inte längre vara sjukpenningförsäkrad.

Kortare arbetsavbrott — intill sex månader — medför emellertid

inte ändring av sjukpenningklass. Är avbrottet i förvärvsarbete föranlett av

oförvållad arbetslöshet och har den arbetslöse genom anmälan bos arbetsförmedling

eller på annat sätt dokumenterat sin avsikt att fortfarande stå

till arbetsmarknadens förfogande, får han stå kvar som sjukpenningförsäkrad

så länge dessa förhållanden alltjämt föreligger. För den som pensionerats

i sin tidigare anställning och som inte kan antas få annan anställning

med lika hög lön kan sjukpenningklassen emellertid sänkas. Även i sådana

fall skall dock sjukpenningklassen motsvara inkomsten av sådant

arbete som kan tänkas stå honom till buds. Först när hans förmåga att utföra

förvärvsarbete med säkerhet kan bedömas ha upphört på grund av

ålder, sjukdom eller avvänj ning från arbete eller han i vart fall inte längre

kan tänkas få en arbetsinkomst som motiverar placering i sjukpenningklass,

bör han upphöra att vara sjukpenningförsäkrad.

Det anförda ger enligt min mening vid handen att rimliga garantier finns

för att sänkning av sjukpenningklassplacering inte sker opåkallat vid arbetslöshet.

Det finns därför inte anledning att ändra nuvarande bestämmelser.

Enligt 15 kap. 2 § AFL gäller vidare att bestämmelserna i paragrafen inte

får tillämpas för mer än tre år för en försäkrad. Denna begränsning beror

på att det inte ansetts motiverat att en försäkrad skall få tillgodoräkna sig

mer än några få år som pensionsgrundande utan att dessa år kan inverka

sänkande på medelpoängen. Riksförsäkringsverket har utgått från att här

nämnda bestämmelser skall gälla även vid arbetslöshet. Jag delar denna uppfattning

och kan alltså inte ansluta mig till ett under remissbehandlingen

framfört förslag att utsträcka tiden till fem år. Då det här rör sig om en

avvikelse från de principer som gäller för rätt till ATP bör en viss försiktighet

iakttas när det gäller att bestämma omfattningen av de nya reglerna.

För att försäkringskassorna skall kunna tillämpa de nya bestämmelserna

krävs en omfattande avisering till dem. Denna bör i fråga om dagpenning

från de erkända arbetslöshetskassorna åvila arbetslöshetskassorna

och i fråga om omställningsbidrag och utbildningsbidrag arbetsmarknadsverket.

Arbetslöshetskassorna har genom sin samorganisation förklarat sig

beredda att lämna uppgifter om de medlemmar, som under ett kalenderår

uppburit ersättning i sådan omfattning, att de berörs av den förordade

lagstiftningen. Kassorna har emellertid framhållit att det skulle innebära

en fördel att lämna uppgifterna per försäkringsår, alltså för tiden den 1 sep
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

23

tember—den 31 augusti påföljande år. Jag anser att alla uppgifter till de

allmänna försäkringskassorna bör lämnas kalenderårsvis. Anmälningsförfarandet

kompliceras av regeln att man skall kunna lägga samman de tider

under vilka dagpenning, omställningsbidrag och utbildningsbidrag utgått.

Det får ankomma på riksförsäkringsverket att efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

utforma de administrativa regler som kan behövas.

De nya bestämmelserna bör bilda ett nytt andra stycke i 15 kap. 2 § AFL.

De bör träda i kraft den 1 juli 1968. Riksförsäkringsverket har förordat att

bestämmelserna får retroaktiv tillämpning så att de förmånligare

beräkningsgrunderna får tillämpas för åren 1965—1967 för försäkrad

som hos allmän försäkringskassa styrker att han under något av dessa år

uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa under kvalifikationstiden.

Jag delar verkets uppfattning och anser att detsamma skall gälla

även för utbildningsbidrag. Retroaktiviteten bör omfatta även första halvåret

1968 så att arbetslöshet under första och andra halvåren 1968 räknas

samman. Föreskrifter om den retroaktiva tillämpningen bör tas in i övergångsbestämmelser

till den föreslagna lagändringen. Frågan huruvida

retroaktivregeln är tillämplig på en försäkrad för åren 1965—1967 bör inte

hållas öppen någon längre tid. Jag förordar att regeln skall vara tillämplig

under förutsättning att den försäkrade före den 1 januari 1970 genom

anmälan till försäkringskassan styrker att han uppburit dagpenning mer

än 60 dagar under något av de nämnda åren. Anmälan torde böra ske

på blankett enligt formulär som fastställs av riksförsäkringsverket efter

samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Jag utgår från att arbetslöshetskassorna

hos sina medlemmar sprider kännedom om lagändringen och att

kassorna medverkar vid anmälningsförfarandet. I fråga om första halvåret

1968 torde det vara möjligt för arbetslöshetskassorna att utan den försäkrades

medverkan lämna uppgifter om uppburen dagpenning. Uppgifterna

bör avse hela kalenderåret 1968.

De förbättrade förmåner som kan bli en följd av de nya reglerna bör utgå

fr. o. m. den 1 juli 1968 för den som då uppbär pension. Försäkringskassa

har att verkställa sådan omräkning av beviljad pension, som kan föranledas

av retroaktivregeln så snart det kommer till kassans kännedom att förutsättningar

föreligger. I

I detta sammanhang bör på förekommande ställen i AFL ordet »medicinalstyrelsen»

bytas ut mot »socialstyrelsen».

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

Standardhöjning av folkpensioner

Gällande bestämmelser m. m.

Statsmakternas ställningstaganden år 1958 (prop. 1958:55, Säl! 1,

rskr 272) i fråga om den framtida folkpensionsnivån innebär att folkpensionerna

fram till år 1968 skall höjas successivt så att ålderspensionen

kommer att uppgå för en ensam pensionär till 3 600 kr. och för två pensionsberättigade

makar till 5 400 kr., allt uttryckt i 1957 års penningvärde.

De hittills genomförda standardhöjningarna i kronor räknat framgår av

följande tablå.

Den första juli år

Ensam pensionär

Makar

1958

150

240

1960

250

350

1962

350

500

1964

300

450

1965

150

230

1966

170

260

1967

170

260

Enligt huvudregeln i 6 kap. 2 § första stycket första punkten AFL utgör

ålderspensionen för en ensam pensionär 90 % av basbeloppet och för var och

en av två pensionsberättigade makar 67,5 % eller sammanlagt 135 % av basbeloppet.

Hel förtidspension och full änkepension utgår med samma belopp

som ålderspensionen (7 kap. 4 § första punkten och 8 kap. 4 § första stycket).

För gift pensionsberättigad, vars make uppbär två tredjedels resp. en

tredjedels förtidspension, utgör pensionen 75 % resp. 82,5 % av basbeloppet

(6 kap. 2 § första stycket sista punkten och 7 kap. 4 § sista punkten).

Basbeloppet fastställs av Kungl. Maj :t för varje månad. Basbeloppet utgör

för mars 1968 5 800 kr.

Bestämmelser om pensionsbelopp under övergångstiden —- intill utgången

av juni 1968 — finns i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring (ändrad 1963:58, 1964:157, 1965:

145, 1966: 237 och 1967: 207). Enligt 11 § första stycket är pensionens belopp

för en ensam pensionär 86,5 % av basbeloppet och för var och en av två

pensionsberättigade makar 67,5 % av basbeloppet. Vid ett basbelopp av

5 800 kr. utgör, med tillämpning av 16 kap. 4 § AFL, pensionsbeloppet 5 016

kr. för en ensam pensionär och 7 824 kr. för ett pensionärspar. Pensionsbeloppen

anknöts till basbeloppet den 1 juli 1967. Tidigare angavs pensionsbeloppen

i kronor och beloppen ändrades i samband med beslut om nya

standardtillägg. Pensionsbeloppen värdesäkrades genom indextillägg som

utlöstes vid viss förändring av det s. k. pensionspristalet som i sin tur bestämdes

av konsumentprisindex.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

Bestämmelserna i 11 § andra och tredje styckena ersätter för övergångstiden

föreskrifterna om pensionsberäkning i 6 kap. 2 § första stycket sista

punkten och 7 kap. 4 § sista punkten AFL.

Det procenttal av basbeloppet som enligt huvudregeln i AFL skall utgå

för makar fr. o. in. den 1 juli 1968 — sammanlagt 135 % — nåddes redan

den 1 juli 1967. Detta beror på att den under övergångstiden tillämpade

relationen mellan pensionen för en ensam pensionär och pensionen för två

makar inte sammanfallit med den i AFL angivna.

Pensionsförsäkringskommittén utreder bl. a. frågor i samband med framtida

standardhöjningar av folkpensionerna. I ett delförslag har kommittén

behandlat frågan om ändring i AFL för att möjliggöra standardhöjning av

folkpensionerna för pensionsberättigade makar den 1 juli 1968. Kommitténs

överväganden har lett fram till att relationen mellan ensamstående pensionärs

och två gifta pensionärers förmåner i avvaktan på slutligt ställningstagande

i ämnet bör vara i stort sett oförändrad i jämförelse med

vad som f. n. faktiskt gäller. Detta resultat nås om pensionen för vardera

av två makar bestäms till 70 % av basbeloppet. Kommittén föreslår sådan

ändring i AFL. Kommittén föreslår vidare att pensionen för pensionsberättigad,

vars make uppbär två tredjedels resp. en tredjedels förtidspension,

bestäms till 76 2/3 % resp. 83 Va % i stället för 75 % resp. 82,5 %. Riksförsäkringsverket

förordar i yttrande över förslaget att pensionen för vardera

av två makar bestäms till 70,5 % av basbeloppet samt att pensionen för

pensionsberättigad, vars make uppbär två tredjedelar resp. en tredjedel

av hel förtidspension, bestäms till 77 % resp. 83,5 %.

Departementschefen

I prop. 1968: 1 (bil. 7, sid. 20) har föreslagits en standardhöjning av

folkpensionerna den 1 juli 1968. Jag har förordat att pensionerna från

denna tidpunkt skall utgå med ett årsbelopp motsvarande för en ensam pensionär

90 % av basbeloppet och för två pensionsberättigade makar 140 %

av basbeloppet. I anslutning härtill vill jag föreslå en ändring av avrundningsregeln

vid beräkning av pension i 16 kap. 4 § andra stycket AFL. Den

nuvarande regeln innebär att den årspension man utgår från vid beräkningen

avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med

tolv. Regeln har tillkommit för att man skall slippa att betala ut öresbelopp

vid månadsutbetalningarna av pension. Samma effekt, men ett för pensionärerna

gynnsammare resultat, får man om årsbeloppet i stället för att alltid

avrundas neråt avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart

med tolv. Detta innebär att om den överskj utande delen utgör 6 kr. eller mer

avrundning sker uppåt och i andra fall neråt. Jag förordar att regeln ändras

i enlighet härmed. Den föreslagna standardhöjningen motsvarar vid nuvarande

basbelopp — 5 800 kr. — 204 kr. för en ensam pensionär och 288 kr.

för ett pensionärspar. Vid oförändrat basbelopp skulle ålderspensionens års
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

belopp bli — frånsett kommunalt bostadstillägg — 5 220 kr. för en ensam

pensionär och 8 112 kr. för ett pensionärspar. Motsvarande höjningar inträder

för hel förtidspension och oreducerad änkepension.

Med den förordade höjningen kommer det program för standardhöjningar

av folkpensioner t. o. m. år 1968, som statsmakterna har uttalat sig

för, att vara genomfört. I 1964 års statsverksproposition framhöll jag att

standardhöjningar av folkpensionerna bör komma till stånd även efter år

1968. Frågan om utformningen av dessa fortsatta folkpensionshöjningar utreds

av pensionsförsäkringskommittén. Kommittén kommer att lägga fram

förslag härom under innevarande år.

Jag föreslår att pensionen för en ensam pensionär utgår efter den i AFL

angivna andelen 90 % av basbeloppet. Pensionen till var och en av två pensionsberättigade

makar bör såsom pensionsförsäkringskommittén föreslagit

utgå med 70 % av basbeloppet. Pensionen till pensionsberättigad, vars make

uppbär två tredjedels resp. en tredjedels förtidspension, skall då utgå med

76 2/3 % resp. 83 Vs % av basbeloppet. Förslagen kräver ändringar i 6 kap.

2 § första stycket och 7 kap. 4 § AFL.

Pensionshöjningar har de senaste åren fullt ut tillkommit ålders- och

förtidspensionärer, som åtnjuter ersättning från yrkesskadeförsäkringen

och vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket lagen angående

införande av AFL. Också de pensionshöjningar som nu genomförs

bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag förordar en övergångsbestämmelse

härom.

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 225 milj. kr. för

budgetåret 1968/69.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga1.

Jag hemställer, att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget för det i

87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan som, bortsett från vissa redaktionella ändringar, är lilcalydande med det vid pro
positionen

fogade lagförslaget har uteslutits här.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

27

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 7 mars 1968.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

regeringsrådet Ringd én,

justitierådet Hesser,

justitierådet Holmberg.

Enligt lagrådet den 5 mars 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 1

mars 1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Carl-Edvard Sturkell.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1968

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och

anför.

I årets statsverksproposition (bil. 7 s. 20) har anslaget till folkpensioner

för budgetåret 1968/69 preliminärt beräknats till 6 000 milj. kr. Då hänsyn

tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kostnader för de

olika folkpensionsförmånerna beräknas enligt följande sammanställning.

Kostnadsberäkningarna utgår från basbeloppet 5 800 kr.

Pensionsförmån

Beräknat antal personer

Statens

Jan. 1968

(1967/68)

Jan. 1969

(1968/69)

Förändring

1968/69

milj. kr.

Ålderspension...................

900 000

925 000

+

25 000

4 435

Förtidspension...................

172 500

176 500

+

4 000

854

Hustrutillägg....................

48 200

49 000

+

800

130

Änkepension

huvudfall.....................

65 500

71 000

+

5 500

351

övergångsfall..................

30 000

27 000

—

3 000

111

Invaliditetsersättning.............

9 900

10 500

+

600

36

Barnpension ....................

34 800

34 500

—

300

48

Summa pensionstagare

1 260 900

1 293 500

+

32 600

Tilläggsförmån

Invaliditetstillägg................

11 100

11 500

+

400

20

Barntillägg (antal barn)...........

12 800

13 000

+

200

15

Summa kostnader

6 000

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1968

29

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag, att anslaget till

folkpensioner för budgetåret 1968/69 tas upp med 6 000 milj. kr. I förhållande

till anslaget för innevarande budgetår innebär det en ökning med

465 milj. kr. Härav belöper ca 225 milj. kr. på den föreslagna standardhöjningen,

ca 145 milj. kr. på ökningen av antalet pensionärer och ca 95 milj.

kr. på kostnadsökningar till följd av värdesäkringen av pensionsförmånerna

vid prisförändringar.

Ungefär hälften av folkpensionärerna uppbär även kommunalt bostadstillägg.

Kommunernas kostnader för dessa bostadstillägg kan för nästa budgetår

uppskattas till omkring 660 milj. kr. Samhällets totala folkpensionskostnader

under budgetåret 1968/69 kan således beräknas uppgå till närmare

6 700 milj. kr.

Vissa redaktionella ändringar bör göras i lagförslaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att

dels antaga förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring,

dels till Folkpensioner för budgetåret 1968/69 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 a1 i texten
  2. 2LU 1968:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 s. 1 i texten