Sök i Ratio Lex

Angående skolans arbetstider

1968-03-08 · 67 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:64, Angående skolans arbetstider

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 64 år 1968

1

Nr 64

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skolans arbetstider;

given Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till betänkandet »Skolans arbetstider» (SOU 1967: 14) föreslås i

propositionen en reformering av lärotiderna för huvudparten av skolväsendet och

lärarutbildningen.

Övergång till en femdagars skolarbetsvecka förordas. Därjämte föreslås ett läsår

om 40 veckor (280 dagar), i vilket bl. a. ingår 4—8 friluftsdagar, 10 lovdagar och

5 studiedagar.

Lektionslängden föreslås bli 40 minuter, dock att inom yrkesskolans övervägande

praktiskt inriktade undervisning en lektionslängd om 60 minuter bibehålls.

De skolformer, som berörs av reformen, är främst grundskolan, folkskolan,

realskolan, flickskolan, fackskolan, gymnasiet, yrkesskolan inberäknat lantbrukets

och skogsbrukets yrkesskolor, sjuksköterskeskolorna och specialskolan samt lärarutbildningsanstalterna.

De nya lärotiderna föreslås gälla från och med den 1 juli 1968. För genomförandet

av femdagars skolarbetsvecka förordas emellertid en övergångsperiod om

två år.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 64

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skolans arbetstider och anför.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

3

1. Inledning

1.1 Skolarbetstidsutredningen

Vid mitten av 1950-talet aktualiserades för skolans del frågan om femdagars

arbetsvecka, då bl. a. vissa synpunkter i denna angelägenhet anfördes av skolöverstyrelsen

i samband med den då pågående utredningen om arbetstidsförkortningen

(se SOU 1956:21, s. 156 ff.). En försöksverksamhet med femdagarsvecka i skolan

startade läsåret 1958/59. Den var från början mycket begränsad men erhöll efterhand

en betydande omfattning. Läsåret 1966/67 uppgick antalet försökskommuner

sålunda till omkring 120, vartill kom ett antal specialskolor, centrala verkstadsskolor,

primärkommunala yrkesskolor m. fl. utbildningsanstalter.

Frågan om skolan och femdagarsveckan ingick inte bland de uppgifter, som 1957

års skolberedning fick sig förelagda. Med hänsyn till de betydande förändringar,

som ägde rum ute i arbetslivet beträffande tillämpningen av en förkortad arbetsvecka,

fann beredningen det emellertid nödvändigt att något beröra även denna fråga

i sitt huvudbetänkande (SOU 1961:30, s. 408 ff.). Efter att ha lämnat en kort

översikt över problem i samband med femdagarsvecka i skolan föreslog beredningen,

att en särskild utredning snarast skulle tillsättas för en allsidig och förutsättningslös

behandling av hela komplexet skolan och femdagarsveckan.

Skolberedningens förslag om en snar utredning mötte allmänt instämmande i den

följande remissbehandlingen.

När skolberedningens olika förslag behandlades i prop. 1962: 54 angående reformering

av den obligatoriska skolan m. m., redovisade dåvarande departementschefen

sin avsikt att föranstalta om en utredning rörande skolan och femdagarsveckan.

I det sammanhanget anknöts dessa spörsmål till problemet om samordning

mellan olika skolformer i fråga om läsårets längd. Vidare framhölls att eu rad

frågor om läsårets lämpliga uppläggning och organisation närmare måste utredas.

En allsidig utredning om arbetstidernas uppläggning på skolans område borde därför

nu komma till stånd.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande departementschefen

i februari 1963 numera bankdirektören Gösta Renlund, ordförande, numera

förste skolinspektören Einar Forssell, fru Elvy Karlsson, numera direktören

Sten-Sture Landström, skolöverläkaren Gösta Rodhe och länsskolinspektören Gottfrid

Westman att som sakkunniga verkställa en utredning rörande femdagarsvecka

i skolan.

De sakkunniga som antagit benämningen skolarbetstidsutredningen avgav den

24 februari 1967 betänkandet Skolans arbetstider (SOU 1967: 14).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

1.2 Remissbehandling

Skolarbetstidsutredningens betänkande har remissbehandlats, varvid utlåtanden

avgetts av följande myndigheter och organisationer m. fl., nämligen

skolöverstyrelsen, efter hörande av dels samtliga länsskolnämnder, som anmodats

höra ett lämpligt antal kommunala skolstyrelser, dels vissa under överstyrelsens tillsyn

stående lärarutbildningsanstalter och andra skolor, vilka ej lyder under kommunala

skolstyrelser,

universitetskanslersämbetet, efter hörande av vissa läroanstalter,

överbefälhavaren, efter hörande av försvarsgrenscheferna,

statens avtalsverk, rikspolisstyrelsen, dåvarande socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, dåvarande medicinalstyrelsen, statens ungdomsråd,

postverket, statens järnvägar, byggnadsstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbrån,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, kommerskollegium, statens brandskola,

domkapitlet i Uppsala och centrala studiehjälpsnämnden,

1960 års blindvårdsutredning, 1962 års ungdomsutredning, 1963 års arbetstidskommitté,

kommittén för semesterspridning, yrkesutbildningsberedningen, utredningen

rörande lärarnas arbetsförhållanden, kompetensutredningen, läromedelsutredningen,

skogsbrukets yrkesutbildningskommitté, 1966 års familjedaghemskommitté

och 1966 års värnpliktskommitté,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Statstjänstemannens riskförbund (SR), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Sveriges radio aktiebolag, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Kooperativa

förbundet, Svenska bankföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverksoch

industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges redareförening, Enskilda läroverkens förbund, Svenska privatskolors riksförbund,

Svenska yrkesskolföreningen, Svenska skolläkarföreningen, Sveriges frikyrkoråd,

Svenska byggnadsentreprenörsföreningen, Centralförbundet för nykterhetsundervisning,

Målsmännens riksförbund, Fredrika-Bremerförbundet, Sveriges

husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund och Svenska

skolidrottsförbundet,

Sveriges elevers centralorganisation (SECO) och Sveriges folkhögskoleelevers

förbund (SFEF),

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Centerns kvinnoförbund,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns

ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

En särskild skrivelse rörande läsårets längd i yrkesskolan har inkommit från sju

lärare vid Stockholms stads industri- och hantverksskola.

Vid den efterföljande redovisningen av skolarbetstidsutredningens förslag och

yttrandena däröver liksom i framställningen i övrigt användes uttrycken skolans

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

o

arbetstider och skolans lärotider i samma betydelse och med den av utredningen

angivna innebörden (s. 22). Det kan särskilt framhållas, att de båda termerna nyttjas

i samband med samtliga av utredningsarbetet berörda skolor och utbildningsanstalter,

således även i förbindelse med undervisnings- och utbildningsformer, som

ligger utanför vad som vanligen avses med skolans område, t. ex. omskolningsverksamheten

och lärarhögskolorna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

2. Utredningsarbetet

2.1 Utgångspunkter

Skolan måste fortlöpande reformeras i takt med det föränderliga samhälle, i

vilket den verkar. Skolans centrala ställning i samhällslivet och karaktären av dess

verksamhet understryker bl. a. vikten av samordning mellan lärotiderna och arbetstiderna

inom näringsliv och arbetsmarknad. De mångskiftande villkor, synpunkter

och önskemål, som därvid bör uppmärksammas, är delvis oförenliga. Det är inte

möjligt att åstadkomma en från alla synpunkter fullt tillfredsställande utläggning av

skolans arbetstider.

2.1.1 Nuvarande lärotider

Lärotiderna växlar högst väsentligt allt efter olika skol- och utbildningsformers

allmänna målsättning, stadier, förekommande ämnen, undervisningsmetoder och

arbetsformer m. m. Förhållandena kompliceras ytterligare till följd av den omdaning,

som vårt lands undervisningsväsende för närvarande genomgår. En summarisk

teckning av de nuvarande lärotiderna i den svenska skolan ger följande bild.

Läsåret är i regel uppdelat på två terminer med mellanliggande julferier. Den

obligatoriska skolan och dess överbyggnader inom det allmänna skolväsendet har

ett läsår om 39 veckor. Så är vanligen även förhållandet beträffande inom yrkesutbildningen

förekommande heltidskurser med övervägande teoretiskt inriktad undervisning,

medan däremot heltidskurser med övervägande praktiskt inriktad undervisning

normalt har ett läsår om 42 veckor. Omskolningsverksamheten har i stor utsträckning

arbetsåret avpassat enligt bestämmelserna om lagstadgad semester. I

fråga om lärarutbildningen varierar läsåret inom relativt vida gränser. Vid t. ex.

lärarhögskolorna omfattar det 40 veckor.

Den schemabundna obligatoriska veckoarbetstiden uppgår inom grundskolans

årskurs 1 till 20 veckotimmar och ökar successivt för att fr. o. m. årskurs 5 omfatta

35 veckotimmar. Den längsta veckoarbetstiden förekommer inom yrkesutbildning

med övervägande praktiskt inriktad undervisning, där den ofta uppgår till 42 veckotimmar.

Inom vissa delar av lärarutbildningen föreskrives under praktiktjänstgöringen

endast omkring 15 veckotimmar. Därvid har bl. a. beaktats lärarkandidaternas

förberedelser i samband med övningslektionerna.

Den dagliga undervisningstiden för grundskolans två första årskurser omfattar

högst fem lektioner, medan den för grundskolans övriga årskurser samt för fackskolan

och gymnasiet är maximerad till sju lektioner. Inom yrkesutbildning med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

övervägande praktiskt inriktad undervisning förekommer i stor utsträckning att

eleverna kar skolarbetsdagar om åtta lektioner eller däröver.

Lektionstidens längd uppgår i den allmänna skolan, vid den övervägande teoretiskt

inriktade undervisningen inom yrkesutbildningen och i lärarutbildningen vanligen

till 40—45 minuter. Vid den övervägande praktiskt inriktade undervisningen

inom yrkesutbildningen är lektionstiden mestadels 60 minuter.

Mellan lektionerna förekommande raster omfattar i regel 10—15 minuter. Måltidsuppehållet

inplaceras vanligen senast efter fjärde lektionen och uppgår i allmänhet

till 30—60 minuter.

Före dagens första lektion anordnas i grundskolan morgonsamling under 10—15

minuter. Liknande samlingar förekommer en eller flera gånger i veckan även vid

vissa andra skol- och utbildningsformer.

Utöver den dagliga undervisningen har eleverna att fullgöra läxor och liknande

uppgifter. För eleverna vid t. ex. fackskolor, gymnasier och vissa lärarutbildningsanstalter

kan dessa hemuppgifter vara betungande. Inom flertalet skolformer förekommer

inga läxuppgifter till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna

skall fördelas jämnt på övriga arbetsdagar.

2.1.2 Utredningsuppdraget

Som bakgrund till redovisningen av sitt arbete och sina förslag anför skolarbetstidsutredningen

sammanfattningsvis följande.

Skolans organisation och arbetsformer förändras alltefter målsättningen för dess

verksamhet. I den moderna skolan blir inhämtandet av kunskaper och uppövandet

av färdigheter samtidigt verktyg för den personlighetsdaning, som utgör en av skolans

huvuduppgifter. Skolarbetet skall därför kunna bedrivas under sådana psykologisk-pedagogiska

och skolhygieniska betingelser, som är väsentliga för en framgångsrik

undervisning och fostran. Dessa betingelser innefattar även villkor rörande

lärotiderna.

Ett allmänt syfte vid utläggningen av skolans arbetstider bör vara att skapa gynnsamma

förutsättningar för undervisning, utbildning och fostran. Anhopning av lektioner

samt långa skoldagar, som minskar elevernas motivation för undervisningen,

bör undvikas.

Ett planmässigt skolarbete med utnyttjande av skilda hjälpmedel kan nedbringa

tiden för inlärandet av olika moment och bör således eftersträvas. Från pedagogiska

synpunkter kan det emellertid understundom vara värdefullt att tillämpa arbetsmetoder,

som erfarenhetsmässigt visat sig vara mera tidskrävande. En avvägning

mellan dessa delvis motstridande grundtankar är därför med hänsyn till skolans

målsättning nödvändig. Förändringar i lärotiderna, som leder till en avkortad undervisningstid,

kan rubba förutsättningarna för skolans verksamhet.

Vid skolans lärotidsutläggning måste fästas avseende vid såväl skilda skol- och

utbildningsformers organisation och arbetsformer som olikheter i fråga om eleverna.

Dessa arbetar under mycket skiftande villkor. Betingelserna växlar med hänsyn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

till dels den enskilde individens ålder och utvecklingsstadium, fysiska och psykiska

hälsa, miljö- och bostadsförhållanden m. m., dels skollokalernas beskaffenhet och

avstånd från hemmet, undervisningens och utbildningens inriktning, innehåll och

stadium, skolarbetets inre organisation o. dyl.

Den individuella anpassning, som man eftersträvar i undervisningen, kan emellertid

inte annat än mera undantagsvis omfatta arbetstidsutläggningen. Skolans nuvarande

verksamhetsformer med därav följande relativt stabilt fastlagda schemata

reser hinder mot en dylik differentiering av lärotiderna. Tidsramarna måste därför

bestämmas så, att de i möjligaste mån tillgodoser olika krav och önskemål.

Rasternas och måltidspausemas längd och inplacering är av väsentlig betydelse

för skolsituationen. Koncentrationen av undervisningen till fem dagar i veckan understryker

ytterligare denna angelägenhet.

Den fortgående arbetstidsförkortningen inom arbetslivet har sin motsvarighet

inom skolans område, ehuru utvecklingen där inte på samma sätt obrutet fortskridit

mot kortare lärotider. Arbetsbördan är för vissa elever alltjämt mycket betungande.

En koncentration av skolarbetet till fem dagar varje vecka och en motsvarande

anhopning av lektioner och hemuppgifter kan därför från skolhygieniska synpunkter

under vissa förhållanden synas mindre lämplig. Beträffande fackskolan och det nya

gymnasiet kan friare arbetsformer i fråga om såväl undervisningen som elevernas

hemuppgifter underlätta ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka. En dylik

utläggning av veckoarbetstiden kan skänka påtagliga lättnader för elever, som har

att dagligen resa mellan hemmet och skolan.

Med beaktande av ovan summariskt anförda omständigheter, vilka i olika sammanhang

behandlas utförligare i det följande, har skolarbetstidsutredningen ansett

sig ha två huvuduppgifter att lösa, nämligen att

dels finna bättre former för samordning mellan skolans lärotider och arbetstiderna

inom samhället i övrigt,

dels undersöka möjligheterna att skapa större enhetlighet i fråga om lärotiderna

mellan olika skol- och utbildningsformer.

Lärotidernas anknytning till skilda företeelser samt förhållandena inom och utom

skolan har i hög grad verkat bestämmande för den allmänna uppläggningen av skolarbetstidsutredningens

arbete, formerna för insamlandet av vissa data o. dyl.

2.2 Försöksverksamhet

2.2.1 Tillsynsmyndigheternas tidigare försöksverksamhet

Den inledningsvis omnämnda försöksverksamheten, som påbörjades läsåret

1958/59, innebar företrädesvis en utläggning av lördagens lektioner på kvarvarande

fem arbetsdagar enligt ett rullande system, den s. k. vandrande lördagen. Därigenom

kunde femdagars skolarbetsvecka genomföras under omkring en fjärdedel

av läsåret. Anordningen betecknades dock av skolledare och lärare som otillfreds
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968 9

ställande från såväl pedagogiska och skoladministrativa som familjesociala synpunkter.

Denna försöksverksamhet klargjorde bl. a., att tillämpandet av femdagarsvecka

under begränsade delar av läsåret helst bör ske utan förändringar i läsordningen

måndag—fredag. Lösningar som förutsätter omflyttningar av lektioner till andra

läsdagar skapar svårigheter av schemateknisk art samt i fråga om utnyttjandet av

lärare och lokaler, anordningar för skolskjutsar och skolmåltider m. m.

Det må nämnas att försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka bedrivits

även av lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen. Därvid har försöks anordningarna

anpassats till de speciella förhållanden, som föreligger inom yrkesutbildningen för

jordbruk och skogsbruk. Vid lantbrukets yrkesskolor har försöksverksamheten begränsats

till sommarhalvåret.

2.2.2 Den särskilda försöksverksamheten

För att pröva vissa av skolarbetstidsutredningen utformade alternativ påbörjades

på dess initiativ en särskild försöksverksamhet med femdagars skolarbetsvecka.

Den planerades från början att omfatta ett läsår om 40 veckor och skulle genomföras

1964/65. Av olika anledningar måste dock förändringen av läsårets längd

utgå ur försöksbetingelserna. På grund av alltför ringa deltagande utsträcktes nämnda

försöksverksamhet ytterligare ett läsår och fick då en betydande anslutning. Den

omfattade sålunda läsåret 1965/66 tre gymnasieupptagningsområden och fjorton

högstadieregioner, tillsammans 66 kommuner, samt vidare 36 inom respektive gymnasie-

och högstadieorter belägna skolor och läroanstalter, som inte hör under den

kommunala skolstyrelsen, nämligen nio särskolor, tio centrala verkstadsskolor, två

centrala yrkesskolor, en husmoders- och hemvårdarinneskola, två skolor för döva

och hörselskadade, en folkhögskola, fyra förskoleseminarier, fyra folkskoleseminarier,

en lärarhögskola samt slöjdlärarseminariet och statens försöksskola.

Enligt den särskilda försöksverksamhetens huvudalternativ, alternativ B, tillämpades

femdagarsvecka hela läsåret. Undervisningen bedrevs utan förändringar i

gällande timplaner. Genom skolarbetets koncentration till måndag—fredag blev det

nödvändigt att förlägga ytterligare en lektion till vissa eller samtliga av nämnda

veckodagar. För att motverka denna olägenhet avkortades alla lektioner om 45 minuter

och däröver med 5 minuter, varigenom ökningen i den dagliga undervisningen

i regel uppgick till högst 20 minuter. Den genom lektionsavkortningen minskade

undervisningstiden kompenserades till större delen därigenom att antalet lov- och

friluftsdagar reducerades. Sålunda begränsades för t. ex. grundskolans del antalet

lovdagar till 6 (mot eljest 15) och antalet friluftsdagar till maximalt 10 (mot eljest

12).

I den särskilda försöksverksamheten har även prövats ytterligare två alternativ,

nämligen alternativen A och A:l. Enligt det förstnämnda har femdagarsvecka tilllämpats

under halva läsåret och enligt det sistnämnda under en fjärdedel av läsåret.

I princip innebär dessa anordningar endast en schemateknisk omfördelning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

lektionerna. Beträffande alternativ A koncentreras en veckotimme av undervisningstiden

i ett erforderligt antal ämnen — vanligen två — till halva läsåret och

förläggs för vart och ett av berörda ämnen som två lektioner på de icke undervisningsfria

lördagarna. Alternativ A: 1 är utformat enligt samma grundtanke.

Det må nämnas att läsåret 1966/67 fem kommuner på utredningens initiativ

även prövade ett alternativ C. Enligt detta tillämpas femdagarsvecka under ett valfritt

antal veckor av läsåret. Under perioder med femdagarsvecka koncentrerades

undervisningen till måndag—fredag. Vid sexdagarsvecka överflyttades vissa lektioner

till lördagen. Varje skolvecka inrymde sålunda det för vederbörande klassavdelning

föreskrivna antalet veckotimmar.

Rapporter över erfarenheterna av försöksverksamheten infordrades vid respektive

läsårs slut från berörda skolstyrelser och rektorer. Därjämte besökte utredningen

vissa försökskommuner, varvid förekom överläggningar med företrädare

för skolan, elever och målsmän, barnavårdsnämnd, polismyndighet, näringsliv och

arbetsmarknad m. fl.

Enligt resultaten av försöksverksamheten erbjuder alternativ B en fullt tillfredsställande

lösning. Stabiliteten i systemet har underlättat det organisatorisk-administrativa

arbetet, t. ex. schemaläggningen och lösandet av skolskjutsfrågorna. Då

skolanläggningarna under var och en av veckans fem läsdagar kunnat utnyttjas

ytterligare en lektionstimme, har lokalsvårigheter på grund av femdagarsveckans

tillämpande förekommit endast undantagsvis. I åtskilliga fall framhålls att man

tack vare lektionsavkortningen kunnat disponera 9 lektionstimmar per dag och

därmed fått ett något ökat lokalutrymme för vecka, nämligen (5 ggr 9 =) 45 i stället

för tidigare (5 ggr 8 + 4 = ) 44 lektionstimmar.

Enligt en nära nog samstämmig uppfattning har försöksverksamheten i och för

sig inte haft någon inverkan på lärarbehovet. I åtskilliga fall har femdagarsveckan

angetts vara så attraktiv, att lärarrekryteringen underlättats. Inom några kommuner

har det erbjudit svårigheter att få timlärare från näringslivet för undervisning vid

handelsgymnasier, tekniska gymnasier, fackskolor och yrkesskolor. Tidigare kunde

man inplacera dessa timlärares undervisning på lördagarna.

Arbetsbelastningen för den till skolan knutna personalen synes inte ha undergått

några mera väsentliga förändringar på grund av femdagarsveckans tillämpande.

Skolledarna har bedömt sin arbetsbörda som oförändrad eller något ökad. I åtskilliga

rapporter framhålls, att om femdagars skolarbetsvecka blir en permanent

anordning, kan det med försöksverksamheten förknippade merarbetet antas försvinna

och arbetsbelastningen bli i stort sett oförändrad.

Tendensen i fråga om lärarna synes i huvudsak vara densamma som för skolledarna.

Såväl de av rektorerna avgivna omdömena som vissa i rapporterna redovisade

enkätundersökningar pekar i denna riktning.

Mera undantagsvis anses arbetsbelastningen minskad genom avkortningen av

lektionstiden. Däremot anges i flera fall att nämnda förändring krävt ökade insatser

från lärarnas sida. Skoldagarna har blivit mera komprimerade, och arbetet har

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1968

11

fått ett hetsigare tempo. Vissa lärare anser, att situationen blivit stressbetonad och

att de fria lördagarna inte i erforderlig omfattning kunnat kompensera jäktet.

Övrig till skolans verksamhet knuten personal (vaktmästar-, skolmåltids- och

städpersonal) har enligt rapporterna genomsnittligt fått en något minskad arbetsbelastning

i den obligatoriska skolan och i särskolan samt en något ökad i gymnasierna.

Vid övriga skolor har man inte ansett sig kunna iaktta några nämnvärda

förändringar.

Från psykologisk-pedagogiska synpunkter har bl. a. konstaterats att elevernas

intresse för undervisningen ökat och att skolleda motverkats. I de högre årskurserna

och åldrarna har eleverna lärt sig att bättre planera skolarbetet. Betingsstudier,

specialarbeten o. dyl. har främjats. — Endast i fråga om vissa högre skolformer

under avveckling har från pedagogiska synpunkter anmälts tveksamhet angående

genomförandet av alternativ B, så länge de äldre läroplanerna med sina förhållandevis

höga veckotimtal tillämpas.

Vad beträffar den skolhygieniska situationen har inga allvarligare erinringar

framkommit. För elever, som har att dagligen resa mellan hemmet och skolan, har

femdagarsveckan i många fall inneburit en icke oväsentlig lättnad genom det minskade

antalet resdagar, särskilt som bortfallet av resdagar även inträffat under

vinterhalvåret.

I försöksrapporterna framhålls även att de skolfria lördagarna under hela läsåret

från familjesociala synpunkter inneburit stora fördelar. En bättre samordning mellan

barnens lärotider och föräldrarnas arbetstider har kommit till stånd.

Behandlingen av de ekonomiska frågorna har skett med anknytning till de under

försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka erfarenhetsmässigt konstaterade

förändringarna i utgifter rörande vissa avlöningar samt elevernas dagliga

resor, skolmåltider, inackordering av elever, bränsle och elektrisk ström.

Den i försöksrapporterna lämnade redovisningen är behäftad med osäkerhetsmoment

till följd av ofullständigheter och andra brister i det underliggande materialet.

Vissa villkor för utgifternas storlek är dessutom lokalt betingade samt växlar

från år till år. Behandlingen av utgifterna för avlöningar har begränsats, eftersom

det gäller anställnings- och arbetsförhållanden, vilka utgör föremål för förhandlingar

mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Den genomsnittliga utgiftsminskningen för de kommuner, som under hela läsåret

1965/66 tillämpat femdagars skolarbetsvecka, har enligt utredningen uppskattningsvis

haft följande storleksordning för nedan angivna poster:

utgifts
-

minskning

i procent

avlöningar för vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonal

skolskjutsar, inklusive elevresor med allmänna färdmedel

skolmåltider

bränsle och elektrisk ström

9

12

7

3

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungi Maj:ts proposition nr 64 år 1968

Utgiftsminskningen för inackordering av elever var för berörda kommuner

obetydlig.

Även om de redovisade procenttalen av antydda skäl är osäkra, tyder de dock

enligt utredningens mening på att införandet av femdagars skolarbetsvecka kan

medföra besparingar.

Erfarenheterna av försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka under

halva läsåret enligt alternativ A överensstämmer i huvudsak med de ovan för alternativ

B anförda iakttagelserna. Flertalet kommuner som tillämpat alternativ A

önskar emellertid övergå till femdagarsvecka under hela året.

Jämfört med alternativ B anses alternativ A förete vissa nackdelar. Perioderna

med sexdagarsvecka infaller under vinterhalvåret, då det är mörkast och kallast och

då vägarna i många trakter är mest svårframkomliga. Planeringen av kurserna blir

besvärligare, därigenom att skolarbetsveckoma har olika längd. Samverkan mellan

lärare i fråga om övnings- och provuppgifter, betingsstudier osv. försvåras, om

kurserna inte genomgås parallellt i klassavdelningarna.

Fria lördagar under en fjärdedel av läsåret enligt alternativ A:1 utgör enligt försöksanordningarna

eu föga tillfredsställande lösning. Femdagars skolarbetsvecka

bör enligt rapportörernas mening utsträckas under en större del av läsåret, så att

en bättre samordning kommer till stånd mellan barnens lärotider och föräldrarnas

arbetstider.

Erfarenheterna av den begränsade försöksverksamheten med alternativ C sammanfaller

i väsentliga delar med de ovan beträffande alternativ A redovisade iakttagelserna.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att skolstyrelsernas redogörelser

och de som underlag för dessa ingivna rektorsrapporterna liksom bifogade skrivelser

från föräldraföreningar och redovisningar angående lokalt genomförda enkätundersökningar

bland målsmän och elever ger uttryck för en mycket positiv inställning

till ett definitivt införande av femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret.

Denna attityd gäller nära nog undantagslöst i fråga om de obligatoriska skolformerna.

Med avseende på vissa högre skolformer under avveckling föreligger

någon tveksamhet beträffande reformens genomförande på grund av det förhållandevis

höga antalet veckotimmar.

Det genomgående och starkaste motivet för införande av femdagars skolarbetsvecka

är enligt försöksrapporterna, att man inom den allmänna arbetsmarknaden

i allt större omfattning övergår till femdagarsvecka under hela året. Skolan kan inte

ställa sig utanför samhällsutvecklingen. Även det mindre tal, som anser sexdagarsveckan

vara pedagogiskt överlägsen, menar att de sociala aspekterna till slut måste

fälla utslaget.

För de gymnasiala skolformerna gäller enligt den i rapporterna framförda uppfattningen,

att femdagarsveckan både förutsätter och befrämjar självständigare

studieformer, där kortläxor ersätts med längre, sammanhängande hemuppgifter.

Den studierådgivning och studieträning som blir nödvändig för de årgångar, vilka

inte vant sig vid ett sådant arbetssätt, anses kräva särskild uppmärksamhet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 64 år 1968

13

2.3 Undersökningar

För att närmare klarlägga vissa med lärotiderna förknippade problemställningar

har skoiarbetstidsutredningen låtit genomföra speciella undersökningar. Härom kan

i korthet anföras följande.

2.3.1 Studieprestationer och lärotider

Enligt direktiven för utredningen skall förslagen till nya lärotider inte medföra

någon sänkning i kunskaps- och färdighetsnivån. Utredningen fann det därför erforderligt

att i en pedagogisk undersökning klargöra utfallet från resultatssynpunkt

vid tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka.

Den sammanlagda effektiva undervisningstiden per läsår utgjorde den primära

utgångspunkten för utredningens överväganden angående resultatsnivån. Såsom

framhållits i det föregående innebar forsöksalternativet B, att femdagarsvecka tilllämpades

hela läsåret. För t. ex. grundskolan medförde anordningen en generell

minskning av den årliga undervisningstiden med approximativt fyra procent; samtidigt

ökade dock antalet lektioner varje läsår med omkring fyra procent. Dessa

tal utgör den sammanvägda nettoeffekten av å ena sidan förkortningen med 5 minuter

av samtliga lektioner om 45 minuter, å andra sidan en minskning av antalet

lov- och friluftsdagar. Enligt utredningens övriga försöksalternativ tillämpades

femdagarsvecka endast under halva eller en fjärdedel av läsåret och då i början av

höstterminen och i slutet av vårterminen, dvs. perioder som knappast kan anses

representativa för läsåret i dess helhet. Dessa alternativ innebar en schemateknisk

omfördelning av undervisningstiden och medförde ingen minskning av densamma.

Med hänsyn till dessa omständigheter fann utredningen, att en undersökning om

resultatsnivån i anslutning till den särskilda försöksverksamheten med femdagarsvecka

kunde begränsas till alternativ B.

Undersökningen genomfördes läsåret 1964/65 enligt experimentgrupps- och

kontrollgruppsmetod samt omfattade åtta kommuner. Endast en del av eleverna i

dessa kommuner ingick i undersökningen. Bestämmande för avgränsningen av elevgrupperna

var bl. a. tillgången till standardprov och andra liknande kunskaps- och

färdighetsprov för skilda skolformer, årskurser och ämnen. Vidare måste de skolorganisatoriska

förhållandena beaktas.

Situationen komplicerades genom den beslutade gymnasiereformen. Resultaten

av en undersökning genomförd i gymnasier under avveckling kunde knappast äga

giltighet för det nya gymnasiet. Liknande synpunkter anlade utredningen även vid

sina överväganden angående undersökningens utsträckande till övriga under avveckling

varande skolformer. — Det pågående utredningsarbetet om den framtida

yrkesutbildningen utgjorde den främsta anledningen till att en undersökning om

resultatsnivån vid yrkesskolorna i deras nuvarande utformning bedömdes som

mindre angelägen.

Antydda omständigheter föranledde utredningen att begränsa undersökningen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

om resultatsnivån till grundskolan. Bl. a. tillgången till för ändamålet användbara

kunskaps- och färdighetsprov gjorde det lämpligt att låta undersökningen omfatta

ett antal klasser i årskurserna 3 och 8. Undersökningen omfattade totalt 96 klassavdelningar

med sammanlagt omkring 2 400 elever.

Undersökningsresultaten ger beträffande årskurs 3 vid handen, att eleverna vid

tillämpandet av femdagarsvecka enligt alternativ B genomsnittligt uppnått samma

resultatsnivå i ämnena svenska och matematik som vid traditionell lärotidsutläggning.

I fråga om årskurs 8 har klasserna med femdagars skolarbetsvecka enligt

nyssnämnda alternativ genomsnittligt erhållit något bättre studieresultat än klasserna

med sexdagars skolarbetsvecka. Detta förhållande har inte kunnat påvisas

vara beroende av skillnader med avseende på olika bakgrundsfaktorer, såsom

tidigare studieresultat, attityd till skolarbetet, elevantalet i klassen eller lärarens

utbildning och behörighet. Den prövade anordningen med femdagarsvecka synes

sålunda för ifrågavarande elever i årskurs 8 ha haft en positiv effekt på studieprestationerna.

Beträffande giltigheten av den pedagogiska undersökningens resultat för en större

population framhåller utredningen, att försökskommunerna torde vara representativa

för kommuner av tätortskaraktär. Det betonas dock, att en positiv inställning

till femdagars skolarbetsvecka förelåg hos skolstyrelserna inom de kommuner,

som tillhörde experimentgruppen. Med dessa reservationer angående resultatens

giltighet konstaterar utredningen, att det i den pedagogiska undersökningen inte

framkommit något som tyder på att införandet av femdagarsvecka enligt alternativ

B skulle kunna väntas medföra en försämring av det genomsnittliga studieresultatet

hos grundskolans elever.

2.3.2 Trötthet hos skolelever

Utredningens särskilda försöksverksamhet med femdagarsvecka i skolan aktualiserade

bl. a. frågeställningar angående arbetsbelastningen. Eftersom särskilda sakkunniga

tillkallats för att utreda lärarnas arbetsförhållanden m. m., kunde skolarbetstidsutredningen

koncentrera sitt intresse till elevernas arbetsbörda. Då tillämpandet

av femdagars skolarbetsvecka återverkar på skoldagens längd, har därmed

förknippade frågor angående elevernas arbetsbelastning uppmärksammats. Utredningen

har bl. a. genomfört en undersökning rörande elevernas trötthet under skoldagens

lopp vid tillämpandet av alternativ B.

Undersökningen, som utfördes läsåret 1965/66, omfattade sammanlagt 1 200

elever inom grundskolans årskurser 5 och 7. Prestationsnivån prövades under

första, tredje, femte, sjätte, sjunde och åttonde lektionen på dagen. Arbetsuppgiften

utgjordes av huvudräkningsprov.

Vid utvärderingen av resultaten av undersökningen antogs att om elevernas

eventuella trötthet de sista lektionstimmarna på dagen är av psykologisk art, så

kan prestationsförmågan förväntas vara lika god som under dagens första lektio
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j As proposition nr 64 år 1968

15

ner, därest tillräckliga motivationsskapande åtgärder sätts in. Ett nytt arbetsmoment,

t. ex. ett prov av den art som användes i undersökningen, kan just genom

sitt nyhetsvärde vara ett tillräckligt motivationstillskott. Om den antagna tröttheten

däremot är fysiologisk, bör prestationerna försämras under dagens lopp, med de

variationer som föranleds av pauser, måltider o. dyl.

Undersökningen lämnade inga resultat som kunde tyda på någon fysiologisk

trötthet hos eleverna under skoldagens senare del. Den trötthet, som allteftersom

skoldagen fortskrider gör sig mer och mer märkbar hos både lärare och elever,

torde vara av psykologisk art. Enligt utredningens mening bör hithörande frågor

ytterligare undersökas, för att ökad klarhet skall vinnas om skoldagens optimala

längd, schemaläggningen m. m.

2.3.3 Sociologiska problemställningar

Förändringar i lärotidsutläggningen kan medföra en del sociologiska konsekvenser.

Skolarbetstidsutredningen har därför funnit behövligt att utföra en sociologisk

undersökning, varvid särskilt uppmärksammades frågor i samband med

skolans femdagarsvecka.

Undersökningen, som genomfördes enligt enkätmetoden samt med försöks- och

kontrollgrupper, omfattade såväl lärare och elever som målsmän, totalt något över

3 000 personer. Elevgruppen utgjordes av ett antal klassavdelningar inom grundskolans

årskurser 3 och 8, andra ringen i allmän, real- och latinlinje av det treåriga

gymnasiet, den ettåriga husmodersskolan samt verkstadsskolor för bilmekaniker

(första årskursen) och telereparatörer. Klassurvalet blev bestämmande även

för urvalet av lärare och målsmän. Datainsamlingen skedde vid tre tillfällen, nämligen

i början, i mitten och i slutet av läsåret 1964/65. Avsikten var att därigenom

bl. a. kunna klarlägga elevers, lärares och målsmäns initiala inställning till skolans

femdagarsvecka samt de eventuellt inträffade förändringarna i denna inställning

på grund av erfarenheter under försöksverksamheten.

Av undersökningen framgår bl. a. att den skolfria lördagen inte synes ha erbjudit

några sysselsättningssvårigheter för huvudparten av eleverna. I fråga om

arten av fritidsaktiviteter föreligger enligt undersökningsresultaten inga större olikheter

mellan elever med femdagars och elever med sexdagars skolarbetsvecka. Däremot

råder självfallet betydande skillnader i fritidssysselsättningar för elever av

olika åldrar. Ett stort antal gymnasieelever använder den skolfria lördagen för

självstudier. Däremot synes förvärvsarbete under lördagarna förekomma endast i

mycket begränsad omfattning.

I anslutning till elevernas sysselsättningsproblem under lördagen inrymde enkäten

även frågan om några åtgärder borde vidtagas från skolans eller kommunens

sida för att ordna elevernas sysselsättning på de fria lördagarna. Endast i relativt

begränsad omfattning framkom dylika önskemål; dessa gällde i flertalet fall ökat

stöd åt idrotts- och hobbyverksamhet. Vidare framhöll man i detta sammanhang,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

att skollokalerna lämpligen kunde hållas öppna på lördagarna för ungdomens fritidssysselsättningar.

Beträffande elevernas arbetsbelastning ansåg en betydande del av såväl lärare

som elever och målsmän, att den var alltför stor under gällande förhållanden. Denna

uppfattning kom till uttryck oavsett om femdagars eller sexdagars skolarbetsvecka

tillämpades. Främst avsåg man den stora arbetsbörda, som eleverna i de under

avveckling varande gymnasierna ansågs ha.

Attityden till femdagars skolarbetsvecka visade en utpräglat positiv tendens.

Denna inställning var klarast uttalad inom kommuner, som tillämpade femdagarsvecka

hela läsåret. I maj 1965 angav 90 % av lärarna i grundskolans årskurser

3 och 8 samt 70 % av gymnasielärarna, att de ville behålla den tillämpade

anordningen med femdagarsvecka hela läsåret. 80 å 90 % av samtliga föräldrar

och elever, som under läsåret haft erfarenhet av denna lärotidsutläggning,

uttryckte samma önskemål.

Beträffande speciellt lärarnas inställning till skolans femdagarsvecka visade den

sig minst positiv hos dem som var knutna till under avveckling varande skolformer

med höga veckotimtal.

Utredningen har under arbetets gång genom kompletterande rapporter och vid

överläggningar kunnat konstatera, att inställningen till skolans femdagarsvecka blivit

alltmera gynnsam, en erfarenhet som även bekräftats genom på lokala initiativ

verkställda undersökningar.

2.3.4 Arbetstidsförhållanden inom näringsliv och arbetsmarknad

Enligt utredningens mening beror den tilltagande positiva attityden till femdagars

skolarbetsvecka i främsta rummet på den ökade tillämpningen av femdagarsvecka

inom näringsliv och arbetsmarknad. Överväganden om ett allmänt genomförande

av femdagars skolarbetsvecka och den närmare anordningen för en dylik

lärotidsutläggning måste därför enligt dess mening ske med beaktande av arbetstiderna

inom samhället i övrigt. Då tillgängliga uppgifter om dessa förhållanden

visade sig vara alltför ofullständiga, måste utredningen på olika sätt införskaffa

erforderliga data.

Hösten 1963 genomförde Svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå på

grundval av tillgängligt statistikunderlag en undersökning för skolarbetstidsufredningens

räkning. Den omfattade ungefär 215 000 tjänstemän och arbetsledare. Det

må erinras om att arbetsledare och andra tjänstemän, vilkas arbete är direkt knutet

till arbetarna, i princip har samma arbetstider som vederbörande arbetargrupp.

Undersökningen gav bl. a. vid handen, att vid företag med minst 100 tjänstemän

och arbetsledare hade år 1962 drygt 30 % femdagars arbetsvecka året om. Ett år

senare hade denna siffra stigit till över 50 %.

Utredningen införskaffade även liknande uppgifter rörande de handelsanställda

genom en omkring årsskiftet 1963—64 utförd undersökning. Denna bekräftade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

17

vissa erfarenhetsmässiga bedömningar, nämligen att femdagars arbetsvecka inte är

lika vanligt förekommande inom branscher och yrkesområden, som omfattar servicebetonad

verksamhet. Omkring 60 procent av uppgiftslämnarna hade avkortad

arbetsvecka i någon form, därav ungefär 30 procent med femdagars arbetsvecka

året om.

Utredningen framhåller, att träffade avtal och utfärdade bestämmelser samt

uppgifter i försöksrapportema entydigt vittnar om en fortsatt snabb utveckling mot

femdagars arbetsvecka inom olika samhällsområden under åren 1965 och 1966.

Samtidigt understrykes dock att arbetslivets mångskiftande karaktär kräver speciella

hänsyn vid arbetstidsutläggningen. Även efter införandet av femdagarsvecka

fortgår sålunda i vissa fall arbetet på lördagar, t. ex. vid kontinuerlig drift och

skiftgång i olika former. Säsongvariationer inom en del industrier och andra företag

skapar också speciella problem.

Genom tillkomsten av en fjärde semestervecka har semesterspridningen och uppdelningen

av semestrarna fått ökad aktualitet. För skolarbetstidsutredningen har

det därvid framstått som en betydelsefull angelägenhet, att barnens skolarbetstider

och ferier i möjligaste mån skall kunna samordnas med föräldrarnas arbetstider

och semestrar. Samordningen av familjens ledigheter har underlättats väsentligt genom

den utpräglade strävan hos huvudparten arbetstagare att erhålla semester under

perioden efter midsommar och omkring fem å sex veckor framåt i tiden. Julisemester

har hittills i vårt land för flertalet framstått som mest eftertraktad. Detta

främst med hänsyn till av väderleken förestavade önskemål har man tydligen räknat

med som en bestående företeelse för lång tid framöver. Den år 1964 tillsatta

kommittén för semesterspridning skulle enligt direktiven undersöka möjligheterna

att sprida den tidrymd, inom vilken huvuddelen av semestrarna förläggs, från fem

till åtta veckor, nämligen en semesterperiod från mitten av juni till mitten av juli,

en omfattande juli och en från mitten av juli till mitten av augusti.

2.3.5 Lärotiderna utomlands samt i historisk belysning

Utredningen har även undersökt skolans arbetstider i vissa främmande länder.

De omständigheter, som i stor utsträckning avgör skolans arbetstidsutläggning, växlar

på väsentliga punkter från land till land. Utöver förhållanden, vilka direkt sammanhänger

med skol- och utbildningsväsendets organisation, hänför sig dessa olikheter

till sådana betingelser som respektive lands storlek, folkmängd, geografiska

läge och klimat, näringsliv och bebyggelse, kulturtraditioner samt relationer till

andra länder i kulturellt, ekonomiskt och politiskt hänseende.

Utredningen har därför ansett sig kunna konstatera, att erfarenheterna utomlands

och de olika lösningar man där kommit fram till angående läsårets längd och

terminsindelning, skolveckans omfattning och utformning, antalet skolfria dagar

m. m. har ett förhållandevis begränsat värde i föreliggande sammanhang.

Det framstod vidare för utredningen som önskvärt att åtminstone i stora drag

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 64

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

erhålla en teckning av den svenska skolans arbetstider under olika skeden av dess

utveckling. Den av utredningen redovisade historiska undersökningen ger en samlad

bild av förändringarna från tid till annan samt belyser och lämnar i vissa fall

förklaring till nuvarande bestämmelser om lärotiderna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

19

3. Utredningens principiella överväganden

3.1 Lärotiderna från pedagogiska och skolorganisatoriska

synpunkter

Skolans arbetsordning bygger till en del på förutsättningar, vilka saknar större

aktualitet i vår tid eller vilka till ringa del bestyrkts av vetenskaplig forskning En

påfallande oklarhet råder beträffande i vilken utsträckning olika ämnen tröttar eleverna

samt avtrubbar deras intresse, koncentration och uppmärksamhet, det för

skilda stadier tjänligaste antalet veckotimmar och dagliga lektionstimmar, den

effektivaste uppdelningen av skoldagen genom lämpligt avpassade lektionslängder,

vilopauser, måltidsraster m. m. Ämnenas förekomst och fördelning under skoldagen

och skolveckan följer vissa elementära principer angående exempelvis krav

på omväxling, erforderlig sammanhängande undervisningstid för större arbetsuppgifters,

demonstrationers och laborationers genomförande samt lämplig fördelning

av läxor och andra hemuppgifter. Utredningen konstaterar, att det behov av omfattande

vetenskapliga undersökningar och praktisk-pedagogisk försöksverksamhet

som erfordras för att närmare klarlägga hithörande problem är dess mera accentuerat

som resultaten av utomlands genomförda undersöknings- och försöksprojekt

inte utan vidare äger tillämplighet inom den svenska skolan.

Tidsramen för skolans arbete skall bl. a. skapa förutsättningar för en effektiv

organisation av dess arbete. Då denna verksamhet utgörs av undervisning, utbildning

och fostran, måste därvid vissa från inlämingspsykologiska synpunkter väsentliga

krav tillgodoses. Situationen kompliceras genom att dessa krav motiverar

lösningar i en riktning, som av andra skäl stundom kan visa sig svåra att förverkliga.

Enligt utredningens mening bör som en allmän psykologisk-pedagogisk princip

för skolans arbetstidsutläggning gälla, att lärotiderna får en fördelning som är ägnad

att ge eleverna en positiv inställning till undervisningen. Försöksverksamheten

har visat, att anordningen med skolfria lördagar innebär en förändring som på ett

gynnsamt sätt påverkar elevernas attityd till skolarbetet.

Av betydelse är vidare att lärostoffet erhåller en meningsfull gruppering och

fördelas på ett från inlärningssynpunkt lämpligt antal undervisningstillfällen. En

alltför stark anhopning av likartade ämnen under flera på varandra följande lektioner

utgör i allmänhet en ogynnsam inlärningssituation, som bl. a. kan framkalla

proaktiva och retroaktiva hämningar. Särskilt i slutet av relativt långa skoldagar

är det vidare vanligen förenat med större svårigheter att hålla elevernas intresse

vid makt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mcij:ts proposition nr 64 år 1968

Skolarbetets koncentration till fem av veckans dagar begränsar i någon mån

variationsmöjligheterna i schemaläggningen. Enligt vad den särskilda försöksverksamheten

med femdagarsvecka visat erbjuder emellertid detta förhållande inte

några större svårigheter i fråga om de enskilda ämnena. För ämnen med höga

veckotimtal är det i regel fördelaktigt att koncentrera en del av den disponibla

tiden till sammanhängande arbetspass om två eller flera lektioner. Däremot kan i

skolformer med höga veckotimtal uppstå vissa svårigheter att undvika sammanförande

av likartade ämnen under flera på varandra följande lektioner. I nyssnämnda

försöksverksamhet har dylika svårigheter främst gjort sig gällande i skolformer

under avveckling.

Av omständigheter, som i positiv eller negativ riktning påverkar lärandet, har

utredningen särskilt uppmärksammat frågor angående elevernas prestationsförmåga.

Intresset har i hög grad knutits till de förändringar, som ett införande av

femdagars skolarbetsvecka skulle innebära, bl. a. den genomsnittliga förlängningen

av läsdagen och därav följande återverkningar på elevernas koncentration och

uppmärksamhet. Vid den av utredningen genomförda undersökningen om skolelevers

trötthet kunde såsom tidigare framhållits inte iakttas några av fysiologisk

trötthet föranledda effekter. Undersökningen stöder sålunda uppfattningen, att

elevernas trötthet mot slutet av skoldagen är av psykologisk art. Den kan enligt

utredningen bero på mättnad eller kanske en föregripande omställning till väntade

fritidsaktiviteter.

Resultaten av såväl utredningens sociologiska undersökning som tidigare utförda

undersökningar visar emellertid, att arbetsbördan för elever i mera krävande undervisnings-

och utbildningssammanhang kan bli mycket betungande. Enligt utredningens

mening tillhör vissa elevkategorier måhända de mest arbetsbelastade i

det svenska samhället, varför en avlastning av arbetsbördan i dylika fall framstår

som en angelägen åtgärd. Ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka kan

komma att medföra bortfall av undervisningstid. Utredningen diskuterar huruvida

detta bortfall åtminstone delvis kan kompenseras genom olika rationaliseringsåtgärder

i skolarbetet.

Ett eventuellt tidsbortfall i samband med genomförandet av femdagars skolarbetsvecka

skulle också kunna åtföljas av en motsvarande reducering av lärostoffet.

Utredningen framhåller emellertid, att en dylik lösning strider mot direktivens

uttalande om en oförändrad slutnivå för respektive utbildning och för enskilda

ämnen. Frågan om läroplanerna faller utanför utredningsuppdraget, och utredningen

har med avseende på läroplanerna sett det som sin uppgift att söka utforma

vissa enhetliga tidsramar, så att en fortsatt samordning av undervisning och

utbildning inom skilda skolformer och på olika stadier underlättas.

Eleverna arbetar under mycket skiftande villkor. Betingelserna växlar med hänsyn

till ålder, miljö- och bostadsförhållanden, hälsotillstånd, skollokalernas beskaffenhet

och avstånd från hemmet, undervisningens och utbildningens inriktning,

innehåll och stadium, skolarbetets inre organisation m. m.

Förändringar i skolans lärotidsutläggning måste ske med hänsyn till såväl olika

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

21

elevkategorier som skilda skol- och utbildningsformers organisation och arbetsförhållanden.

Lektionernas längd, växlingen mellan arbetsuppgifter av skilda slag,

rasternas längd och fördelning, den dagliga undervisningstiden samt hemuppgifterna

bör avpassas efter elevernas ålder samt deras fysiska och psykiska utveckling.

Den individuella anpassning, som man eftersträvar i undervisningen, kan emellertid

inte annat än undantagsvis omfatta arbetstidsutläggningen. Skolans nuvarande

verksamhetsformer med därav följande relativt fast utlagda schemata reser hinder

mot en dylik differentiering av lärotiderna. Tidsramarna måste bestämmas så,

att de i möjligaste mån tillgodoser olika krav och önskemål. Vid avvägningen av

exempelvis lektionslängden bör även beaktas möjligheterna såväl att uppdela lektionstimmen

i ett par avsnitt som att sammanföra två eller flera lektioner till ett

arbetspass.

Beslutade och planerade skolorganisatoriska förändringar gör det enligt utredningens

uppfattning angeläget att större enhetlighet skapas i lärotiderna mellan

olika skol- och utbildningsformer. Därigenom underlättas gemensamt utnyttjande

av lokaler, lärare, skolmåltidsanordningar m. m.

Kravet på enhetlighet får emellertid inte drivas så långt, att målsättningen för

respektive skolform äventyras. Utredningen erinrar därvid om de speciella villkor,

som gäller vissa former av yrkesutbildning, t. ex. inbyggda skolor och företagsskolor

samt yrkesutbildning för vårdyrken. Beträffande yrkesutbildningen förutsätter

emellertid utredningen, att veckotimtal m. m. bringas i bättre överensstämmelse

med de inom närmast jämförbara skolformer gällande lärotiderna och hänvisar

därvid till det inom yrkesutbildningsberedningen pågående läroplansarbetet.

I fråga om lärarutbildningsanstaltema har i samband med den särskilda försöksverksamheten

med femdagars skolarbetsvecka inte framkommit några påtagliga

svårigheter. Utredningen erinrar emellertid om det förhållandevis höga antalet

veckotimmar på vissa utbildningslinjer vid seminarier för huslig utbildning, som i

förening med knapphet på undervisningslokaler kan skapa en del problem vid

lärotidens utläggning på fem av veckans dagar.

3.2 Skolhygieniska och sociologiska förhållanden

Utöver det egentliga skolarbetet tillkommer för flertalet elever hemuppgifter av

växlande karaktär och omfattning. Genomförda undersökningar visar att dessa

uppgifter kan vara mycket betungande.

För många elever innebär vidare de dagliga resorna mellan hemmet och skolan

en inte oväsentlig arbetsbelastning. De långa och tröttande dagliga resorna kan

därjämte ogynnsamt påverka barnens kostvanor. Försöksverksamheten har visat,

att de skolfria lördagarna medfört påtagliga lättnader för de resande eleverna därigenom

att en resdag per vecka bortfallit.

Femdagarsveckan har även visat sig vara tjänlig att undanröja olustattityder inför

skolarbetet och är sålunda liksom olika trivselfrämjande faktorer i skolan ägnad

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

att skapa gynnsamma arbetspsykologiska förutsättningar för undervisning och

utbildning.

Utredningen erinrar om de väsentliga moment till omväxling och rekreation som

friluftsverksamheten erbjuder samt framhåller att den därför anslagna tiden inte

skall tas i anspråk för andra ändamål, så som hittills i stor omfattning varit fallet.

Elevernas behov av vila och avkoppling tillgodoses bl. a. genom lovdagar. Utöver

den återhämtning dessa kan ge, innebär de från psykologiska synpunkter betydelsefulla

avbrott i skolrutinen.

Under ferierna vidgas lärarnas och elevernas möjligheter till vila och avkoppling.

Från skolhygieniska liksom från psykologisk-pedagogiska synpunkter är emellertid

långa sommarferier inte entydigt ändamålsenliga och fördelaktiga. Barn erfar

relativt snabbt trötthetskänslor, men de återhämtar sig också förhållandevis fort.

Med hänsyn till denna omständighet är sålunda de långa sommarferierna enligt utredningens

mening en inte helt ändamålsenlig lösning. Särskilt stor blir från skolhygieniska

synpunkter dess tveksamhet, om långa ferier skall erhållas till priset av

långa skolarbetsdagar och läxanhopning.

Skolans lärotider bör enligt utredningens mening bättre anpassas till arbetstiderna

inom samhället i övrigt. Utvecklingen mot femdagars arbetsvecka under längre

eller kortare perioder inom allt vidare samhällsområden utgjorde det starkaste incitamentet

till den år 1958 påbörjade försöksverksamheten med femdagarsvecka

i skolan. Därvid spelade familjesociala skäl en framträdande roll.

En viktig förutsättning är emellertid att föräldrarnas dagliga arbetstider och semestrar

kan samordnas med barnens skolarbetstider och ferier. En dylik samordning

försvåras vanligen, om båda föräldrarna är yrkesverksamma utom hemmet.

Vissa arbetsformer, t. ex. skiftgång, kontinuerlig drift, en del serviceyrken och arbeten

som kräver jourtjänst, komplicerar situationen. Utredningen nämner även

att ensamstående föräldrar med barn i yngre åldrar kräver särskilt beaktande.

Saknas erforderlig tillgång till dag- och eftermiddagshem eller liknande anordningar

och har föräldrarna inte anförvanter eller andra personer som kan öva tillsyn

över barnen, blir dessa i större eller mindre omfattning hänvisade till sig själva.

Tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka kräver tydligen ökad uppmärksamhet

beträffande eventuella åtgärder för tillsyn av barn i de yngre skolåldrarna.

Ytterligare samhälleliga åtgärder kan också visa sig erforderliga för att bereda

eleverna sysselsättningar under de fria lördagarna. Utredningen framhåller dock,

att behovet av sådana åtgärder i samband med försöksverksamheten visat sig föga

uttalat och främst begränsats till större städer och tätorter. Föräldrarna och barnen

önskar i första hand själva planera för den gemensamma förlängda ledigheten vid

veckosluten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 64 år 1968

23

4. Förslag

4.1 Skolveckan, lektionen och läsdagen

4.1.1 Utredningen

Frågor sammanhängande med skolans femdagarsvecka har utgjort utgångspunkten

för skolarbetstidsutredningens överväganden och förslag angående förändringar

i lärotiderna. Sådan förutsättningar måste enligt utredningen skapas, att läsdagarna

vid en koncentration av veckoarbetstiden till fem dagar inte får en längd som överstiger

vad som från psykologisk-pedagogiska, skolhygieniska, familjesociala och

andra relevanta synpunkter kan anses lämpligt och nyttigt. Skoldagens olika komponenter

har sålunda i första hand uppmärksammats.

Lektionstiden omfattar för närvarande vanligen 40—60 minuter. Lektioner

om 60 minuter förekommer framför allt inom den övervägande praktiskt

inriktade yrkesutbildningen, medan övriga undervisnings- och utbildningsformer

i regel har lektioner om 40—45 minuter.

De varierande lektionslängderna har ansetts motiverade med hänsyn till ämnets

karaktär, undervisnings- och utbildningsmetodiken samt ämnenas inplacering under

läsdagen. Organisatoriska och administrativa förhållanden har i vissa fall gett

anledning till större enhetlighet i fråga om lektionslängderna.

De pågående och planerade skolorganisatoriska reformerna innebär en omfattande

integration av skolväsendet, varigenom kravet på enhetliga tidsramar mellan

olika skol- och utbildningsformer får ökad tyngd. En dylik förändring skulle bl. a.

underlätta ett gemensamt utnyttjande av lärare, lokaler, skolmåltidsanordningar

m. m. Så långt det av undervisningsmetodiska och skolhygieniska skäl är lämpligt

och möjligt bör därför enligt utredningens mening en enhetlig lektionslängd genomföras.

Utredningen framhåller emellertid, att det inte ges något enhetligt svar på frågan

om lektionstidens lämpligaste längd. Denna är avhängig av en rad skiftande omständigheter,

såsom elevernas ålder och utvecklingsstadium, deras därav betingade

studiekapacitet samt behov av avkoppling och omväxling. Den lämpligaste lektionslängden

och behovet av raster växlar även med hänsyn till det intresse för

arbetsuppgiften, som läraren på olika sätt kan väcka och vidmakthålla eller som

betingas av verksamheten i sig själv. Längden på lektionerna bör vidare bestämmas

med beaktande av ämnets karaktär och de undervisningsmetoder, som i ena

eller andra fallet visar sig tjänliga och erforderliga. Laborativ undervisning, lösan
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

det av vissa praktiska uppgifter, olika moment i yrkesutbildning o. s. v. kräver längre,

sammanhängande arbetspass.

Eftersom gällande veckotimtal vid införandet av femdagars skolarbetsvecka skall

kunna fördelas på fem läsdagar i stället för tidigare sex, innebär denna förändring

med bibehållande av hittillsvarande lektionslängder en genomsnittlig förlängning av

de återstående skolarbetsdagarna. Enligt utredningens mening är det därför erforderligt

att avkorta lektionstidens längd. En dylik reducering prövades i den särskilda

försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka. Lektioner om 45 minuter

eller däröver avkortades med 5 minuter. Därigenom blev det möjligt att i erforderlig

utsträckning vissa dagar inplacera ytterligare en lektionstimme utan att skoldagens

längd överskred, vad som från pedagogiska och skolhygieniska synpunkter

kunde anses vara acceptabelt. För den obligatoriska skolan, gymnasierna m. fl.

skolformer kom lektionerna därigenom att nära nog genomgående omfatta 40 minuter.

Inom yrkesutbildningen minskades i enlighet med vad som ovan framhållits

lektionstidens längd för den praktiskt inriktade undervisningen från 60 till 55

minuter.

För utredningen gällde det bl. a. att bedöma den lämpligaste gemensamma tidsram,

varpå schemaläggningen skall grundas. Främst med stöd av erfarenheterna

under den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka föreslår

utredningen som grundläggande tidsenhet en lektionslängd om 40 minuter för i

respektive läro- och kursplaner angivna veckotimmar, lektionstimmar o. dyl.

Den föreslagna enhetliga lektionslängden medför en reducering av undervisningstiden.

Gällande bestämmelser gör det svårt att exakt ange, hur stor minskningen

blir. För att belysa storleken nämner utredningen de ungefärliga konsekvenserna

för grundskolans del. Tillämpningen av nuvarande bestämmelser ger för

grundskolans samtliga årskurser en genomsnittlig lektionslängd om drygt 43 minuter.

Den av utredningen föreslagna lektionslängden innebär således, att lektionen

i medeltal minskas med mer än tre minuter, vilket för hela läsåret under i övrigt

oförändrade förhållanden motsvarar en sammanlagd reducering av undervisningstiden

med inemot tre skolarbetsveckor.

Läsdagen kan inom vissa skolformer och på vissa stadier vid tillämpning av

femdagars skolarbetsvecka behöva inrymma åtta lektionstimmar om vardera 40 minuter.

För grundskolans årskurs 1 och 2 räknar utredningen dock med högst sex

lektioner per dag. Under för övrigt oförändrade betingelser medför en läsdag med

av utredningen förutsatta åtta lektionstimmar att undervisningen pågår 20 minuter

längre än under en läsdag omfattande sju lektioner med nuvarande lektionslängder

om 40—45 minuter.

Läsdagens sammanlagda längd är beroende även av rasternas antal och längd.

Vid flertalet skolor och utbildningsanstalter omfattar för närvarande rasterna 10—

15 minuter.

Utöver hänsyn till elevernas och lärarnas behov av rekreation måste rastens

längd avpassas med beaktande av lärosalens belägenhet och tidsåtgången för olika

förflyttningar, nämligen till platsen för vistelsen under rasten, mellan olika lärosalar

samt i vissa fall därjämte mellan skilda skolanläggningar. Även tidtabellerna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968 25

för av de resande eleverna anlitade kommunikationsmedel kan behöva uppmärksammas.

Liksom beträffande lektionslängden bör enligt utredningens mening även i fråga

om rasternas längd en viss uniformitet ligga till grund för skolans arbetsordning.

Måttsenheten för raster föreslås av utredningen omfatta 10 minuter.

Schemaläggningen skall sålunda enligt utredningens förslag baseras på moduler

om 40 minuter för undervisning och 10 minuter för raster. Nämnda tidsmått tillämpade

i samband med måltidsrasten ger denna en längd om (10+40+10=) 60

minuter.

Med angiva tidsmoduler som grundval bör enligt utredningens mening läsdagen

kunna erhålla en från psykologisk-pedagogiska och skolhygieniska synpunkter

lämplig utformning. Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Läsdagen kännetecknas av en inrutad och fastlåst uppdelning, som i väsentliga

stycken utgör reminiscenser från en äldre undervisningsmetodik. En dylik arbetsordning

har i vissa avseenden underlättat schemaläggningen vid ämneslärarsystem,

utnyttjandet av specialsalar och ämnesrum samt resurserna för skolmåltidsverksamheten

m. m. Skolbyggnadernas utformning, avsaknaden av erforderliga pedagogiska

hjälpmedel för friare undervisning m. fl. nödvändiga eller önskvärda betingelser

har i sin mån bidragit till att minska valfriheten i fråga om lärotidsutläggningen.

Strävan efter en från tidsmässiga synpunkter friare undervisning har bl. a. kännetecknat

flera av de i skilda länder framträdande pedagogiska riktningar, som från

1900-talets början och under de därpå följande decennierna från olika utgångspunkter

syftade till att reformera skolan. Man fann det behövligt att tillämpa pedagogiska

arbetsmetoder, som innebar ett mera obundet tidsschema och nedrivande

av hävdvunna ämnesgränser. Eleven skulle få arbeta utan att bli avbruten av

ämnesbyten, raster m. m., få fullfölja en intressebetonad verksamhet och utveckla

förmågan av koncentration. Möjligheter borde skapas för en mångsidigare och

mera omfattande elevaktivitet inrymmande större studieuppgifter, laborativa arbetsmoment,

exkursioner m. m.

Utredningen framhåller, att förslagen angående grundskolan och det nya gymnasiet

i olika sammanhang innefattar tankegångar, som kan ledas tillbaka till de

tidigare berörda pedagogiska strömningarna. Den friare uppläggningen av skolarbetet

syftar till att bättre anpassa undervisningen till elevernas psykologisk-pedagogiska

förutsättningar, till de olika undervisningsämnenas karaktär m. m. Därav

följer bl. a. att läsdagens utformning kan komma att te sig relativt annorlunda inom

olika skolformer och på skilda stadier. Den omväxling, som de yngre elevernas

skoldag bör erbjuda, har inte samma angelägenhetsgrad för de något äldre eleverna.

Redan på grundskolans mellanstadium och än mer på dess högstadium kan täta

ämnesbyten i vissa fall utgöra störande moment. Behovet av omväxling kan under

dylika förhållanden ofta tillgodoses genom variationer i arbetsformerna och de

möjligheter dessa erbjuder till intressebetonad självverksamhet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

Bättre skollokaler med en arbetsvänlig miljö, god ventilation o. dyl. bidrar i sin

mån att minska kravet på raster under läsdagen.

Antydda omständigheter motiverar enligt utredningens mening att en friare utformning

av läsdagen bör eftersträvas. Dagsschemat bör sålunda inom den av utredningen

föreslagna tidsramen erhålla en relativt fri uppbyggnad. Så är t. ex. för

de yngsta eleverna en uppdelning av lektionen genom sysselsättningsväxling i vissa

fall fördelaktig, medan för äldre elever ett sammanförande av två eller flera lektioner

till sammanhängande arbetspass i många fall är att föredraga. Raster om 10

eller (10+10 = ) 20 minuter inpassas på lämpligt sätt i arbetsordningen. — En

till 20 minuter förlängd rast anses bl. a. önskvärd, om det av schematekniska eller

andra skäl visar sig nödvändigt att förlägga fem lektioner efter frukostrasten. Eleverna

bör i samband därmed om möjligt erhålla ett extra mellanmål.

Utredningen diskuterar även vissa längre gående förändringar i fråga om dagsschemats

utformning. Sålunda framhålls att i det moderna samhället flera skäl

talar för att elevernas arbete i ökad omfattning förläggs till skolan. Eleverna kunde

därvid individuellt eller i grupp under sakkunnig ledning helt eller till större delen

utföra sådana arbeten, som för närvarande ingår i hemuppgifterna. Bättre arbetsvanor,

ökat utnyttjande av skolans hjälpmedel och lokalutrymmen samt bättre

samgång mellan lärotiderna och arbetstiderna inom övriga samhällsområden skulle

kunna vinnas genom en dylik anordning.

En sådan arbetstidsomläggning kräver emellertid tillgång till ändamålsenliga

skollokaler, grupparbetsrum m. m. En förlängning av elevernas vistelse i skolan

kan vidare aktualisera en utökning av skolmåltidsverksamheten med ytterligare

en måltid. Även insättandet av extra skolskjutsar kan visa sig behövligt. Omläggningen

av skolarbetet i antydd riktning kan även komma att återverka på behovet

av lärare och annan pedagogiskt skolad personal.

Den relativt vanliga företeelsen att båda föräldrarna är yrkesverksamma utanför

hemmet utgör ett incitament till en omläggning av skolans arbetstider enligt de

i det föregående angivna grundtankarna. Denna förändring innebär emellertid en så

långtgående reform, att den enligt utredningens uppfattning bör föregås av en

omfattande och allsidig försöksverksamhet.

Utredningen diskuterar även möjligheterna att införa skiftgång i skolan. Enligt

dess mening erbjuder dock en sådan lösning vissa väsentliga olägenheter. Inte

minst bör därvid fästas avseende vid högstadieregionemas och gymnasieupptagningsområdenas

storlek, som gör det nödvändigt för ett betydande antal elever att

med anlitande av allmänna färdmedel eller särskilt insatta skolskjutsar dagligen

resa mellan hemmet och skolorten. Därtill kommer de skolhygieniska och familjesociala

betänkligheter som kan anföras mot en sådan lösning. Byggnaders och

olika anläggningars effektivare utnyttjande genom skiftgångens införande i skolan

skulle sannolikt förorsaka ökade svårigheter och kostnader beträffande skolskjutsar

och skolmåltider, erbjuda en från skolhygieniska synpunkter inte alltid lämplig

arbetstidsutläggning samt innebära allvarliga ingrepp i de enskilda familjernas

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1968

27

samvaro. Utredningen ställer sig följaktligen avvisande till tanken att utforma läsdagarna

enligt skiftgångsprinciper.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen att dess förslag syftar till att bättre

anpassa läsdagen till olika skolsituationer och arbetsformer. Vid utformningen av

dagsschemat måste hänsyn tas till de olika betingelser, som föreligger beträffande

skolform, stadium och ämne, tillgången till lärare, lokaler och olika hjälpmedel,

anordningar för skolmåltider och skolskjutsar m. m. Inom de av antydda förhållanden

givna gränserna syftar utredningens förslag till att tidsmässigt vidga möjligheterna

att i skolan arbeta under mindre bundna former.

Till grund för utredningens slutliga ställningstagande angående skolarbetsveckans

utformning ligger erfarenheterna av de alternativa lösningar, som

prövades i den läsåren 1964/65 och 1965/66 genomförda särskilda försöksverksamheten

med femdagars skolarbetsvecka.

Vid utformningen av dessa alternativ hade utredningen att ta hänsyn till skilda

förhållanden. Det gällde bl. a. att finna från pedagogiska och skolhygieniska synpunkter

godtagbara anordningar beträffande fördelningen av lektioner och ämnen

under läsdagen och skolveckan. Skoladministrativa och organisatoriska aspekter

gjorde det därjämte angeläget att utforma stabila system, som tillät skolarbetet att

fortgå utan störande förändringar eller avbrott.

Försöksverksamheten visade, att femdagarsvecka under hela läsåret erbjuder

de minsta svårigheterna. Uppdelningen av läsåret i perioder med femdagars och

sexdagars skolarbetsvecka komplicerar situationen för både skola och hem. Dessa

svårigheter accentueras, om anordningen i sig själv är instabil och innefattar omflyttningar

av lektioner m. m. Om möjligt bör under hela läsåret skolarbetsdagama

för respektive klassavdelningar ha fasta yttre tidsramar. Ändras tidpunkten för

läsdagens början och slut, kompliceras frågorna angående elevernas resor med

skolskjutsar och allmänna färdmedel. Vårt lands bebyggelsestruktur och skolorganisation

ger dessa frågor betydande vikt.

Försöksalternativet B, som bl. a. innebär femdagars skolarbetsvecka under hela

läsåret, är den anordning som visat sig mest ändamålsenlig (se under 2.2.2). Utredningen

föreslår därför att femdagarsvecka införs i skolan under hela läsåret och

att lärotidsutläggningen under skolveckan genomförs enligt de till grund för alternativ

B liggande principerna.

Lokala omständigheter kan dock i vissa fall motivera, att femdagars skolarbetsvecka

till en början endast genomförs ett begränsat antal veckor eller att reformen

uppskjuts ett eller annat år. Under denna övergångsperiod skall enligt utredningens

förslag femdagarsvecka under delar av läsåret kunna tillämpas i överensstämmelse

med alternativen A eller C eller med särskilda schemata för femdagarsrespektive

sexdagarsperioderna (se under 2.2.2).

Femdagarsveckan förutsätts som regel omfatta måndag—fredag. Utredningen

framhåller dock, att det för vissa skolformer kan vara lämpligare med en annan

utläggning. Sålunda kan det exempelvis vid en del internatskolor vara ändamålsenligt

att en vecka läsa måndag—fredag och den därpå följande veckan tisdag—

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1968

lördag. De sålunda vartannat veckoslut förekommande tre skolfria dagarna kan

öka elevernas möjligheter att besöka hemmen. Utredningen anser det angeläget,

att bestämmelserna om femdagarsveckan ges en så fri utformning, att denna och

liknande lösningar blir möjliga.

Genomförandet av femdagars skolarbetsvecka medför, att antalet läxgivningstillfällen

minskar från fem till fyra. Utredningen har övervägt lämpligheten av att

införa hemuppgifter till dag efter söndag, helgdag och hel lovdag men anser

sig inte böra föreslå en återgång till äldre förhållanden. Därigenom skulle enligt

dess uppfattning skolans femdagarsvecka i stor utsträckning förlora sitt syfte i vad

avser elevernas möjligheter till avkoppling och vila samt umgänge med övriga familjemedlemmar.

För elever i högre årskurser och på det gymnasiala stadiet har frågan om läxgivningen

mindre betydelse, eftersom hemuppgifterna i stor utsträckning har form

av långläxor, betingsstudier, specialarbeten o. dyl. Eleverna beredes därigenom

möjligheter att fullgöra dessa arbetsuppgifter vid självvalda tillfällen.

4.1.2 Yttranden

Nära nog samtliga remissinstanser som yttrat sig angående modulen för lektionens

längd tillstyrker utredningens förslag att den för berörda skol- och

utbildningsformer bör omfatta 40 minuter. Detta gäller även de av skolöverstyrelsen

inhämtade yttrandena från länsskolnämnder, kommunala skolstyrelser in. fl.

Avvikande mening har dock anmälts av skolöverstyrelsen, som ej finner det rationellt

att nu fastställa nya tidsenheter för lektioner och raster. Med hänvisning

till i grundskolan sedan något år tillbaka pågående försök med en annan indelning

av skoldagen än den sedvanliga anför överstyrelsen bl. a.

Eftersom lektion med hänsyn till organisationen med arbetspass inte alltid bör

användas som tidsenhet, föreslår SO, att det dagliga schemabundna skolarbetet

sammanlagt bestäms att omfatta för årskurserna 1—2 högst fyra timmar (240 minuter)

och för andra årskurser högst fem och en halv timmar (330 minuter). Dessa

timtal rymmer både den nuvarande och den av utredningen föreslagna maximeringen.

Däremot kan yrkesskolan i sin helhet inte nu inordnas inom dessa bestämmelser

utan måste liksom hittills lämnas utanför. SO avser emellertid att i samband

med kommande läroplansrevisioner åter ta upp frågan om elevernas skolarbetsdag.

Det bör dock framhållas, att nämnda maximering av skoldagen inte alltid är tillräcklig

spärr för olämpliga dagsscheman. I skolstadgan bör därför enligt SÖ:s mening

ingå en anvisning till skolstyrelsen att fastställa skolarbetstiderna först efter

hörande av skolläkare och samarbetsnämnd eller motsvarande. Bestämmelsen att

av fyra lektioner i följd minst en bör avse övningsämne, yrkesarbete etc bör däremot

utgå.

SO har ovan icke velat biträda utredningens förslag om en nedskärning av lektionstiden

till genomgående 40 minuter utan föreslagit att nuvarande bestämmelser

behålls. Detta har till följd, att maximeringen till 4 respektive 5!4 timmar kan

komma att överskridas. I de årskurser där veckotimtalet är så högt som 35 kan

det nämligen bli svårt att undvika dagar med åtta lektioner. Åtta lektioner av nu

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

29

gällande längd (45- och 40-minuterslektioner) ger sammanlagt 5 timmar och 35

minuter eller 5 timmar och 40 minuter, vilket med 5—10 minuter överstiger den

föreslagna maximeringen. I sådana fall bör enligt SÖ:s mening tillåtas att den sammanlagda

lektionstiden för dag på lämpligt sätt reduceras med det överskjutande

antalet minuter.

För real- och flickskolorna, där timplanerna delvis upptar mer än 35 veckotimmar,

kan länsskolnämnden medge en begränsning av lektionernas längd (Ls § 19

mom. 5). SÖ räknar med att en sådan åtgärd blir normal när femdagarsveckan införts.

Dessutom avser SO att i samband med de jämkningar i dessa skolformers läroplaner,

som anpassningen till grundskolan nödvändiggör, också ta hänsyn till femdagarsveckan.

Även för yrkesskolans del kommer frågor som hänger samman med

femdagarsveckan att beaktas när nya läroplaner fastställs.

I enstaka fall uttalas vidare tvivelsmål beträffande lämpligheten av att den föreslagna

lektionslängden skall gälla samtliga berörda skolor och utbildningsanstalter.

Sålunda ifrågasätter RLF, om en »fullständig likriktning är nödvändig och om inte

en viss anpassning till förhållandena inom olika skolformer skall ge ökad effektivitet.

»

Beträffande den enhetliga lektionstidens tillämpning inom yrkesutbildningen anför

dock Svenska yrkesskolföreningen följande.

Vid nu gällande lärotider för yrkesskolan har en avgjort besvärande faktor varit

olikformigheten mellan lärotider för praktiskt arbete och teori. Stora svårigheter

har i många fall förelegat för att åvägabringa ett rationellt schema, särskilt i de fall

lärare tjänstgjort vid olika sektorer inom skolan. Övergången till samma lektionslängd

synes därför vara ett rationellt grepp, som befrämjar yrkesskolans arbetsförhållanden.

Valet av 40 minuters lektion, som är nödvändigt för att erhålla förenämnda

5-dagars skolvecka, bör icke ha någon menlig inverkan på yrkesskolans

undervisning allmänt sett, men den kortare lektionen medför viss sänkning av tiden

för undervisning i yrkesteknik (yrkesarbete). Det reella bortfallet är dock obetydligt,

då Yrkesskolföreningen vill förutsätta, att samma arbetsgång som tidigare skall

gälla d. v. s. att skolstadgans 20 kap. 22 § skall tillämpas, från vilken återgives,

”Pågår undervisning i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete två eller flera lektioner

i följd, må för beredande av rast om högst 15 minuter lektionerna avkortas

närmast före eller efter denna rast”.

Förenämnda sänkning av undervisningstiden kan vidare, enligt Yrkesskolföreningens

uppfattning, uppvägas av de samlade fördelar som utredningsförslaget allmänt

innebär. Yrkesskolföreningen förutsätter att en fortlöpande rationalisering

och översyn av yrkespedagogiska metoder kommer att på sikt verka som kompensationsfaktor.

Statens avtalsverk, som ansluter sig till utredningens förslag, anför.

Till sist finner avtalsverket angeläget framhålla, att så länge antalet lektioner utgör

det mått varmed lärarnas totala arbetstid mätes, bestämmelser om lektionstidens

längd liksom hittills regleras centralt.

Utredningens förslag beträffande raster om 10 eller 20 minuter tas emot

med instämmande av ett stort antal remissinstanser. Större flexibilitet beträffande

rastlängden förordas dock av åtskilliga instanser, t. ex. länsskolnämnderna

i Kristianstads, Älvsborgs och Skaraborgs län samt skolstyrelserna i Älvkarleby,

Trollhättan, Västerås, Avesta, Torp och Nordmaling.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 196S

30

Länsskolnämnden i Skaraborgs län uttalar.

Nämnden har intet att erinra mot utredningens förslag om en normairastlängd om

10 minuter men vill starkt framhålla att möjlighet ges skolstyrelse att med en tidsenhet

av 5 minuter som mall kunna kombinera raster av önskad längd på så sätt

att sammanlagt under dagen rasttiden motsvarar produkten av rasfantalet X 10

minuter.

Som skäl för ökade variationsmöjligheter beträffande rastlängden anför skolstyrelsen

i Västerås.

Ett system med varierande rastlängd torde kunna skapa goda förutsättningar för

en dagsrytm, som kan anpassas till utnyttjande av ämnesrum, centralkapprum och

uppehållsrum, lokaler som ingår i moderna skolanläggningar. Skolstyrelsen föreslår

därför, att bestämmelserna om rasternas längd utformas så, att dessa kan varieras

mellan 5 och 20 minuter.

Utredningsförslaget om måltidsraster omfattande i regel (10 + 40+10 = )

60 minuter behandlas i utlåtandena på likartat sätt som frågan om rasternas längd.

Ett stort antal instanser instämmer med utredningens förslag, men ett inte ringa

antal förordar även i detta sammanhang möjligheter till större variation. Många

instanser anser dessutom, att en måltidspaus om 60 minuter är onödigt lång. Enligt

en rätt utbredd uppfattning bör måltidsrastens längd alltefter förhållandena på olika

orter kunna variera mellan 40—60 minuter. Skolornas storlek och möjligheterna att

bereda elever en gemensam måltidsrast, tillgången till specialsalar för exempelvis

gymnastik och slöjd, kommunikationsförhållanden samt förekomsten av anordningar

för barnens utevistelse och sysselsättning anses därvid böra beaktas.

Länsskolnämnden i Blekinge län, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt några

skolstyrelser uttalar sig för att eleverna speciellt under de dagar de har åtta lektioner

skall erhålla ett mellanmål under eftermiddagen. Skolstyrelsen i Rättvik framhåller

dock, att ett sådant förfarande kan medföra besvärliga organisationsproblem beträffande

bespisningspersonalens arbetstider samt dessutom kommer att öka kostnaderna

för skolmåltidsverksamheten.

Frågan om läsdagens utformning har rönt livlig intresse. Sålunda behandlar

ett betydande antal instanser den enligt utredningens uppfattning angelägna

utvecklingen mot en friare uppbyggnad av skolarbetsdagen, där de föreslagna enheterna

för lektioner och raster närmast kan betraktas som tidsmoduler.

Skolöverstyrelsen, som i princip delar utredningens mening, lämnar följande

uppgifter om nyssnämnda försök i grundskolan.

Försöken som omnämns av utredningen, avser främst att i samband med införandet

av friare arbetsformer pröva lämpligheten av längre arbetspass än vanliga lektioner.

Som tidsenhet har därvid valts en ”period” om 30 minuter. Morgonsamlingen har

inplacerats i dagens första arbetspass och kortrasterna har slopats.

Erfarenheterna av dessa försök är så goda att SÖ räknar med att en fri uppläggning

av skolarbetsdagen blir vanlig inom alla skolformer i en nära framtid. Inom

yrkesskolorna förekommer för övrigt sedan länge en liknande anordning regelmässigt

vid undervisning i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 64 är 1968

31

Mer än hälften av länsskolnämnderna är klart positivt inställda till en fortsatt

och utvidgad försöksverksamhet med längre arbetspass. Även i uttalanden av åtskilliga

skolstyrelser framförs liknande tankegångar. I många fall hänvisas därvid

till ovan berörda försöksverksamhet med längre arbetspass på grundskolans lågoch

mellanstadier.

En förkortning av skolarbetsveckan får enligt skolstyrelsen i Skara inte medföra

vare sig minskade möjligheter för eleverna att inhämta kunskaper eller så pressade

arbetsförhållanden, att dessa inverkar menligt på elevernas utveckling. Skolstyrelsen

vill därför understryka vikten av, att skolan ges möjligheter till friare arbetsfördelning

än vad som med nu gällande lektionsfördelningsbestämmeiser är möjligt.

Uttalanden om att en friare utformning av läsdagen och arbetspass av varierande

längd i vissa fall kan vara att föredra återfinns i utlåtanden från ytterligare ett antal

remissinstanser, nämligen bl. a. skogsstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, skogsbrukets

yrkesutbildningskommitté, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

LO, TCO, Svenska skolläkarföreningen, Målsmännens riksförbund, Yrkeskvinnors

klubbars riksförbund, SECO, Högerns kvinnoförbund, Centerns kvinnoförbund,

Centerns ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Några skolstyrelser finner anordningen med längre arbetspass väl värd att pröva

men ifrågasätter, om skolan under nuvarande yttre betingelser kan tillämpa en dylik

lärotidsutläggning. Sålunda anför t. ex. skolstyrelsen i Skurup.

I utredningen upptas till diskussion den försöksverksamhet som bedrivs med slopad

lektionsindelning och införande i stället av s. k. arbetspass och rekommenderas

även att denna modell bör komma till användning i större utsträckning. Denna utläggning

av lektionerna skulle säkerligen vara mycket aktivitetsfrämjande för eleverna,

men tyvärr saknas i regel de yttre betingelserna för detta, såsom grupparbetsrum

och uppehållsrum. Om en sådan utläggning av lektionerna skall äga rum,

bör antingen de flesta eleverna ha samma utläggning av lektionerna tidsmässigt eller

lokalerna utformas så, att de elever som har rast icke stör de elever som arbetar.

Problem uppstår redan nu då måltidsrasten, på grund av att alla eleverna icke kan

äta på samma gång, måste utsträckas över två timmar. De elever som har ätit stör

de elever som har lektion, eftersom skolan saknar uppehållsrum.

Utredningens uppfattning att i det moderna samhället en del skäl talar för att

elevernas arbete i ökad omfattning förläggs till skolan kommenteras med instämmande

av skolöverstyrelsen, ett flertal länsskolnämnder, ett stort antal skolstyrelser

samt vidare av bl. a. dåvarande medicinalstyrelsen, domkapitlet i Uppsala, Svenska

kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, LO, SACO, TCO, Målsmännens riksförbund,

SECO och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Utredningens uppfattning att genomförandet av skiftgång i skolan skulle erbjuda

stora svårigheter av olika slag delas av flertalet av de remissinstanser, som tar upp

denna fråga till behandling.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län är emellertid inte beredd att lika entydigt

som utredningen avvisa tanken på skiftläsning i skolan. SECO understryker betydelsen

av att skolanläggningarna utnyttjas effektivt. Skollokalerna bör vara öppna

även kvällstid för att eleverna där skall kunna utföra sina läxor. Vidare bör man

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.is proposition nr 64 år 1968

enligt SECO från statsmakternas sida undersöka möjligheterna att rubba på den

nuvarande läsdagens dygnsschema, bl. a. genom omfattande försöksverksamhet.

Nära nog samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att femdagars

skolar betsvecka införs under hela läsåret. Avvikande meningar

eller viss tveksamhet anmäls dock från några remissinstanser.

Skolstyrelsen i Fjärås föreslår femdagars skolarbetsvecka halva läsåret, en lösning

som RLF inte heller är främmande för. Sveriges lantbruksjörbund framhåller,

att nackdelarna med femdagarsvecka i skolan är stora och ställer sig tveksam till

den föreslagna lärotidsomläggningen.

Sveriges redareförening föreslår, att högst en fjärdedel av i läsåret vid sjömansskolorna

ingående lördagar frigörs från undervisning samt att någon ändring av

sjöbefälsskolornas tidsram ej sker, förrän dessa skolors läroplan omarbetats.

Det må även nämnas att De enskilda läroverkens förbund beträffande internatskolorna

anger två olika alternativ med anledning av förslaget om femdagars skolarbetsvecka:
Antingen

skulle internatskolorna medges rätt att liksom tidigare avkorta läsåret

till ett mindre antal veckor än det vanliga läsårets genom att åtminstone under

större delen av året tillämpa sexdagarsvecka, eller också skulle internatskolorna ha

rätt att utbyta ett antal fria lördagar mot längre, sammanhängande lov, då eleverna

bereds tillfälle att resa hem till sin familj eller släkt. En kombination av båda dessa

möjligheter är i vissa fall önskvärd.

Svenska privatskolors riksförbund hemställer, att de enskilda skolorna lämnas

frihet att själva avgöra huruvida undervisningen skall pågå under lördagarna.

Beträffande lämpligheten av femdagarsveckans införande vid folkhögskolorna

råder något delade uppfattningar. S:t Sigfrids folkhögskola anmäler tveksamhet

inför en sådan förändring främst av två skäl.

1. De långväga eleverna kan sällan eller kanske ingen gång under en termin resa

hem. Både för dem och för elevhushållet kan fria lördagar skapa problem.

2. Femdagarsveckan skulle beskära möjligheterna till utvecklande gemenskapsliv

inom folkhögskolans ram. Folkhögskolan skulle kunna bli en jäktig arbetsplats

som alla andra.

Folkhögskolan i Lunnevad menar dock, att folkhögskolan inte kan inta en särställning

när det gäller lediga lördagar i skolan. Folkhögskolan i Kalix, som deltagit

i försöksverksamheten med femdagarsvecka hela läsåret, anför.

Folkhögskolan i Kalix ansluter sig utan reservation till utredningens förslag om

övergång till fem dagars skolarbetsvecka. Beträffande läsårets längd, lovdagar etc

finns det ej anledning att yttra sig, eftersom förhållandena vid folkhögskolorna är

annorlunda än vid det allmänna skolväsendet och här förutsätts det, att den frihet

beträffande lovdagar etc. som nu gäller skall fortsätta att gälla, likaså bestämmelserna

som nu gäller om läsårets längd.

Sveriges folkhögskolelevers förbund (SFEF) anser, att möjligheten att införa

femdagarsvecka även bör stå öppen för folkhögskolorna och anför sammanfattningsvis.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

33

Med stöd av vad vi sagt ovan framhåller SFEF uppfattningen att femdagarsvecka

skall kunna införas av de folkhögskolor som anser detta lämpligt och att folkhögskolestadgan

skall ge möjligheter för dels femdagarsvecka, dels sexdagars vecka.

Sexdagarsvecka skall icke kunna tillämpas vid folkhögskola där elevernas arbete

under lördagen anordnas i form av obligatoriska självstudier.

TCO anser att genomförandet av femdagarsvecka bör gälla även folkhögskolan

och anför.

Genomförandet av femdagarsvecka bör även gälla folkhögskolan. Kravet på anpassning

till samhällslivet i övrigt gäller självfallet även för denna skolform. Visserligen

kan anföras att eleverna vid folkhögskolorna i större utsträckning är vuxna och

därför i högre grad är frikopplade från sina familjer. Många elever vid folkhögskolorna

har dock redan själva hunnit bilda familj och för dessa är det naturligtvis

lika angeläget med samma arbetstidsutläggning som för övriga familjemedlemmar.

För folkhögskollärarnas del är situationen självklart densamma som för lärarna

i övrigt.

Lärarhögskolorna i Göteborg, Stockholm och Uppsala har avgett ett gemensamt

yttrande. De sammanfattar sina synpunkter under två huvudrubriker, nämligen dels

sådana som är betingade av inverkan av ändringar i skolans arbetstider på den del

av lärarhögskolans utbildning, som äger rum inom det allmänna skolväsendet och

dels konsekvenserna för lärarhögskolornas eget interna arbete om ändringarna i

skolans arbetstider genomförs även vid lärarhögskolorna.

I förstnämnda hänseende bedöms förändringarna inte innebära några väsentliga

nackdelar. Från arbetssynpunkt kan de tvärtom innebära vissa fördelar.

De sistnämnda konsekvenserna gör det däremot tveksamt, om det utan väsentliga

olägenheter går att genomföra femdagarsvecka för lärarhögskolorna själva. I denna

del anför högskolorna.

Lärarhögskolornas metodiklektorer har som en normal anordning skoltjänstgöring

inom skolväsendet. Det blir följaktligen förenat med vissa komplikationer om

längden av föreläsningstimmarna vid lärarhögskolorna skulle bli en annan än den

lektionstid, som tillämpas i det allmänna skolväsendet. Lektorerna får då svårigheter

att förflytta sig från föreläsning till lektion i skola. Detta blir särskilt aktuellt

för lektorer i övningsämnenas metodik, som normalt har ett stort antal lektioner i

skolklass. En genomgående förkortning av lektionstiden inom lärarhögskolorna

själva kan genom tidsbortfallet vara besvärande för undervisningen. Förmodligen

kan emellertid åtgärder vidtas som motverkar detta. I vilket fall som helst bör det

prövas, om det är absolut nödvändigt att ha samma lektionslängd vid lärarhögskolorna

som inom skolväsendet i övrigt, innan man bestämmer sig för att genomföra

en fullständig samordning i detta avseende.

Att genomgående ordna fria lördagar inom lärarhögskolorna kan vara förenat med

svårigheter. Den tidigare påtalade ökade arbetsbelastningen under de fem skoldagarna

kan komma att innebära, att viss del av metodikundervisningen i ökad utsträckning

bör förläggas till lördagar. I det sammanhanget bör det framhållas, att

metodiklektorernas möjligheter att åhöra lärarkandidaternas lektioner minskas

genom att de koncentreras till fem dagar i veckan.

Man måste också ta hänsyn till att lektorerna kommer att få en ökad arbetsbörda

under dessa dagar och därigenom får mindre möjligheter att på ett effektivt sätt

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 64

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

genomföra den metodikundervisning, som vid genomförande av femdagarsschema

i ökad omfattning måste förläggas till eftermiddagstid. Vidare kommer en koncentration

av undervisningen till fem dagar att medföra ökade lokalbehov för lärarhögskolorna.

I detta sammanhang bör det också framhållas, att man vid lärarhögskolan

i Uppsala, som berörts av försöksverksamheten med femdagarsvecka, kunnat konstatera

att lektorernas möjligheter att besöka lärarkandidater vid praktikskolor

blivit klart försämrade i de fall där man tillämpat femdagarsvecka.

I den framtida lärarutbildningen förutsätts, att samverkan skall äga rum mellan lärarhögskola

och universitet beträffande vissa delar av undervisningen. Om femdagarsvecka

och 40-minuterslektioner genomförs vid lärarhögskola men inte vid universitet

kan detta komma att innebära vissa nackdelar.

Utredningens förslag om 1 ä x f r i h e t till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag

behandlas endast av några remissinstanser. Dåvarande medicinalstyrelsen, domkapitlet

i Uppsala, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska

skolläkarföreningen delar utredningens uppfattning. Skolstyrelserna i Hemse och

Gnesta framhåller, att svårigheter med fyra läxdagar kan uppstå vid avvecklingsskolor.

Skolstyrelserna i Veddige, Ramsele och Överkalix ställer sig inte helt avvisande

till tanken att läxor skall kunna ges över veckosluten.

4.2 Läsåret

4.2.1 Utredningen

Inom ramen för nuvarande läsårs längd liksom med en förlängning av läsåret

för vissa skolformer analyserar utredningen en rad olika alternativ till läsårets uppbyggnad

och överväger därvid det erforderliga antalet läs-, frilufts-, lov- och studiedagar

jämte möjligheterna att använda ett begränsat antal lördagar till friluftsverksamhet,

till studie- och åhörardagar samt till termins- och årsavslutningar. Utredningens

ställningstagande baseras bl. a. på jämförelser mellan det nuvarande läsårets

utformning och de under den särskilda försöksverksamheten med femdagarsvecka

enligt alternativ B gällande betingelserna samt de resultat och erfarenheter,

som erhållits under försöksverksamheten och de i samband därmed genomförda

undersökningarna.

Med utgångspunkt i de i direktiven angivna förutsättningarna om en oförändrad

resultatsnivå diskuterar utredningen först den årliga undervisningstiden.

För att nå större enkelhet i framställningen anknyter utredningen därvid

liksom i övriga motsvarande sammanhang sin diskussion främst till förhållandena

inom grundskolan och de för densamma utfärdade bestämmelserna.

En jämförelse av det årliga antalet läsdagar i grundskolan enligt nuvarande bestämmelser

och enligt de villkor som gällde för den särskilda försöksverksamheten

med femdagars skolarbetsvecka enligt alternativ B lämnas i tabell 1.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 är 1968

35

Tabell 1. Läsårets olika komponenter

Enligt gällande Enligt försöksbestämmelser

alternativ B

Antal dagar Antal dagar

Läsårets längd .....................

Avgår:

söndagar, helgdagar, skolfria lördagar

friluftsdagar .....................

lovdagar .......................

studiedagar .....................

Återstående läsdagar .............

273

45

6—12

15

5 71—77

196—202

(omräknat i sexdagars

läsveckor

32,7—33,7)

273

83

6—10

6

5 100—104

169—173

(omräknat i femdagars

läsveckor

33,8—34,6)

Såsom tabell 1 visar medgavs enligt alternativ B att upp till 10 dagar fick utnyttjas

för friluftsverksamhet. Av försöksrapporterna framgår emellertid att vanligen

6—8 dagar disponerades för ändamålet. Resterande friluftsdagar användes

för undervisning. Räknar man med ett genomsnittligt utnyttjande av 7 dagar för

friluftsverksamhet, har följaktligen antalet återstående läsdagar uppgått till 172,

elller omräknat (172:5 = ) 34,4 femdagars läsveckor.

Utredningen gör även jämförelser mellan läsåret enligt gällande bestämmelser

och enligt alternativ B med avseende på antalet lektioner och sammanlagd undervisningstid

under läsåret. Dess beräkningar visar med avseende på grundskolan att

vid tillämpandet av alternativ B den sammanlagda årliga undervisningstiden minskar

genomsnittligt med inte fullt 4 %, medan antalet lektioner per läsår ökar med

drygt 4%. 1 anslutning härtill framhåller utredningen, att dess pedagogiska

undersökning angående resultatnivån vid tillämpandet av femdagars skolarbetsvecka

jämfört med resultatnivån vid traditionell utläggning av skolarbetstiden

genomfördes under de tidigare angivna lärotidsbetingelserna. Därvid framkom ej

något som tyder på att införandet av femdagars skolarbetsvecka enligt det prövade

alternativet medför en försämring av den genomsnittliga resultatnivån hos grundskolans

elever. Enligt undersökningsresultaten skulle sålunda 172 läsdagar ge erforderligt

utrymme för den årliga undervisningstiden i grundskolan.

Nämnda undersökning ger endast besked om resultatnivån i fråga om grundskolan.

Med avseende på vissa andra skolformer, exempelvis fackskolan och gymnasiet,

anser utredningen det emellertid sannolikt, att en motsvarande undersökning

inte skulle ge ett väsentligt annorlunda resultat.

Utredningen framhåller vidare, att en jämförelse beträffande resultatnivån för

en del andra skolformer måhända skulle utfalla mindre gynnsamt. Särskilt nämns

yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad undervisning, för vilka avkortningen

av lektionstidens längd innebär en betydande minskning av skolarbetstiden.

Genomförs därjämte ett samordnat läsår, kommer denna förändring uppenbarligen

att för dessa skolor innebära en ytterligare reducering av den årliga undervisnings3*

•— Bihang till Riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 64

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

tiden. Utredningen förutsätter, att yrkesutbildningsberedningen vid sitt läroplansarbete

beaktar de förändrade betingelserna, så att genomförandet av dess förslag

om integration inom skolväsendet inte försvåras på grund av skillnader i fråga om

lärotiderna.

Utredningen föreslår även två särskilda åhörardagar. För föräldrar

och övriga intresserade bör enligt dess mening öppnas vidgade möjligheter att sammanträffa

med lärarna och följa skolarbetet. En allt större del av arbetsdagarna har

genom införandet av femdagars arbetsvecka erhållit fria lördagar. Det synes därför

utredningen lämpligt, att ett par lördagar under läsåret disponeras som åhörardagar.

Förläggs åhörardag till lördagen, bör emellertid enligt dess uppfattning

eleverna erhålla motsvarande ledighet från undervisningen någon av de sedvanliga

läsdagarna.

Vid sin behandling av läsårets komponenter diskuterar utredningen skolans

friluftsdagar. Deras antal uppgår i grundskolan, gymnasiet och fackskolan

till 6—12 dagar och i yrkesskolans heltidskurser till högst 6 dagar varje läsår. Under

vårterminen kan två friluftsdagar tas i anspråk för att jämte helgdagar och lov

bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet.

Friluftsdagarnas ändamål är att ersätta det vanliga skolarbetet med lekar, idrott,

studiebesök o. dyl. Utredningen framhåller dock, att en betydande del av den

för dessa ändamål anslagna tiden i vissa årskurser utnyttjas för undervisning i

brandskydd, trafikkunskap m. m.

Utredningen erinrar om skolöverstyrelsens anvisningar om friluftsdagarnas användning.

Enligt dessa anvisningar bör undervisningen i brandskydd m. m. överflyttas

till de ämnen som närmast kan komma i fråga. Friluftsdagarna bör utnyttjas

för sitt ursprungliga syfte, nämligen att öka skolans möjligheter till fysisk fostran.

Utredningen instämmer i denna uppfattning om friluftsdagarnas användning och

understryker, att friluftsverksamheten enligt dess uppfattning utgör ett värdefullt

inslag i skolarbetet.

Vid sin bedömning av det för egentlig friluftsverksamhet lämpliga antalet dagar

har utredningen beaktat elevernas ökade möjligheter till friluftsliv under de skolfria

lördagarna. Med hänsyn härtill anser utredningen, att 4—8 dagar (8—16 halvdagar)

varje läsår bör disponeras för friluftsverksamhet. Två av dessa dagar skall

dock kunna tas i anspråk för att jämte lovdagar och skolfria dagar vid veckosluten

bereda eleverna en längre sammanhängande ledighet. Utredningen begränsar inte

denna möjlighet till att endast avse vårterminen.

Beträffande yrkesskolorna framhåller utredningen, att därest heltidskurser pågår

endast under en del av läsåret, antalet friluftsdagar bör reduceras i förhållande

härtill.

Vid sina överväganden angående det lämpligaste antalet lovdagar har utredningen

bl. a. beaktat dels det enligt nuvarande bestämmelser föreskrivna antalet

lovdagar och deras fördelning, dels erfarenheterna av den särskilda försöksverksamheten

med femdagars skolarbetsvecka.

Antalet lovdagar utgör vid flertalet i detta sammanhang aktuella skolor och ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

bildningsanstalter 14 å 15 för varje läsår. De fördelas förhållandevis likartat av

de beslutande instanserna. Sålunda lämnas i allmänhet lov skärtorsdag, tisdag och

onsdag efter påskhelgen samt pingstafton, varjämte oftast ett par lovdagar förlägges

till höstterminens mitt och en lovdag vid vårterminens slut för skolarbetets

avslutande. Fyra lovdagar tillika med två friluftsdagar disponeras i regel för ett

vårvinterlov. Fördelningen av återstående lovdagar är mera växlande.

Lovdagarna är i första hand avsedda att ge eleverna särskilda tillfällen till avkoppling

och vila. Deras antal och fördelning bör enligt utredningens mening i stor

utsträckning bestämmas från skolhygieniska synpunkter. Hänsyn bör emellertid

även tas till en rad andra omständigheter, såsom fördelningen av helgdagarna under

läsåret, klimatiska förhållanden på skilda orter och därav betingade möjligheter att

på ett lämpligt sätt utnyttja lovdagarna, tillgången till anläggningar av olika slag

för idrotts- och friluftsverksamhet samt vissa trafikförhållanden och betingelser i

fråga om företag inom turistnäringen.

Övervägandena rörande antalet lovdagar och deras förläggning måste enligt utredningens

uppfattning även ske med hänsyn till de förändringar, som ett genomförande

av femdagars skolarbetsvecka skulle innebära. Denna lärotidsutläggning

medför en koncentration av undervisningstiden och en reducering av antalet läxgivningstillfällen

varje vecka. Dessa mindre önskvärda konsekvenser av den förändrade

veckorytmen skulle i någon mån kunna motverkas genom inplacering av

udda lovdagar i samband med vissa veckoslut.

Vid överväganden angående lovdagarnas antal och fördelning lägger utredningen

stor vikt vid vissa familjesociala omständigheter. Läsåret bör enligt dess mening

inrymma ett så stort antal lovdagar, att en samordning åtminstone i viss omfattning

blir möjlig mellan föräldrarnas under pågående läsår förekommande semesterveckor

eller ledighet i form av strödagar och ett till motsvarande tid avpassat skollov.

En dylik målsättning förefaller dess mera angelägen som en tendens synes föreligga,

att industrin efter införandet av fyraveckorssemestern i ökad omfattning

finner det lämpligt att förlägga den fjärde semesterveckan till annan tid än sommaren.

Under den genomförda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka enligt

alternativ B minskades antalet lovdagar avsevärt, för t. ex. grundskolan från 15

till 6 lovdagar för läsåret. Reduceringen medförde vissa olägenheter. Av rapporterna

över försöksverksamheten framgår exempelvis att man i åtskilliga fall inte ansett

sig kunna förlägga någon lovdag till höstterminen eller i anslutning till påskhelgen.

Eftersom det var fråga om provisoriska anordningar, kunde försöksbetingelserna

anses acceptabla för ett begränsat antal kommuner under en kortare period. Utgångsläget

är ett annat, när det gäller att firma mera långsiktiga lösningar, avsedda

att äga giltighet för skolväsendet i dess helhet. Utredningen har därvid emellertid

även beaktat, att lovdagarnas antal kommer att återverka på läsårets längd. Denna

omständighet har föranlett utredningen att söka finna det minsta antal lovdagar,

som kan ge behövligt utrymme för de med dessa dagar avsedda syftemålen.

Enligt utredningen erfordras sammanlagt tolv dagar. Två friluftsdagar antas

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

emellertid på i det föregående angivet sätt kunna disponeras i samband med lovoch

helgdagar. Under denna förutsättning anser utredningen, att varje läsår bör

inrymma tio lovdagar.

Enligt utredningen föreligger en rad möjligheter att fördela lovdagarna. Vid sin

redovisning av läsårets inre uppbyggnad lämnar utredningen åtskilliga exempel på

denna fördelning. Dessa exempel åskådliggörs av följande tablå.

Exempel på lovdagarnas inplacering under läsåret

Alla Vår- Förs- Kr.

Helgons Julferier vinter- Påsk ta Him.- Pingst

dag lov maj f.-d.

ooo oo o o

oo oo

III

1

ooo

oo

ooo o o

oo

III

ooo oo o o

oo

o

IV

ooooo o o

ooooo

^ Jo oooo o o

oooo

1

* '' ooo o o

oo

1 Återstående fem dagar fördelas i anslutning till semesterdagar i form av strödagar.

Teckenförklaring: ° betecknar lovdag eller på motsvarande sätt utnyttjad friluftsdag.

Vid överväganden angående det lämpliga antalet studiedagar i det samordnade

läsåret bör enligt utredningen hänsyn tas till de fortlöpande förändringarna

inom skolans verksamhet i fråga om läroplaner, hjälpmedel osv. och det därav

föranledda behovet av kontinuerlig information, tid för gemensamma överläggningar

m. m. Utredningen anser, att läsåret bör inrymma 5 studiedagar. Därvid förutsätts

att mera omfattande fortbildning ordnas i andra former.

Den till studiedagarna förlagda verksamheten synes enligt utredningens uppfattning

delvis kunna erhålla en annan utformning. Sålunda bör bl. a. eftersträvas

att skolarbetet i berörda klassavdelningar skall kunna fortgå även under lärares

deltagande i studiedagar. I den mån dessa dagar även fortsättningsvis för eleverna

blir liktydiga med lovdagar, bör de om möjligt förläggas i direkt anslutning till

skolfria dagar.

Vid sitt slutliga ställningstagande till frågan om 1 ä s å r e t s 1 ä n g d har utredningen

inte begränsat sig till en summation av det antal dagar läsårets olika kompo
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

39

nenter enligt dess mening var för sig bör omfatta. Utredningen har därjämte undersökt,

om det för övrigt anförts eller föreligger några ytterligare omständigheter, som

i ena eller andra riktningen bör beaktas vid ett ställningstagande till det samordnade

läsårets längd.

Utredningen nämner, att den i olika sammanhang tagit del av invändningar mot

en eventuell förlängning av läsåret från 39 till 40 veckor för den obligatoriska

skolan, fackskolan, gymnasiet m. fl. skolformer men att erinringar mot läsårets

avkortning för t. ex. yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad undervisning

förekommit endast mera undantagsvis.

Vidare uppmärksammar utredningen den skolpraktik och praktikanttjänstgöring,

som eleverna i det nya gymnasiets tekniska sektor skall fullgöra under sommarferierna,

samt framhåller att denna del av teknikernas utbildning på ett fullt tillfredsställande

sätt måste kunna inordnas i den för skolan fastställda tidsramen.

Även dessa elever bör därjämte beredas en sommarledighet, som motsvarar minst

fyra veckors semester. Utredningen beaktar också värnpliktstjänstgöringens inpassning

i förhållande till läsåret. Lika litet som teknikernas skol- och miljöpraktik

bör emellertid enligt dess uppfattning värnpliktstjänstgöringens utläggning under

kalenderåret få öva något avgörande inflytande på läsårets omfattning för skolväsendet

som helhet. Erforderliga särbestämmelser angående lärotiderna utgör enligt utredningens

mening i båda fallen den lämpligaste lösningen.

Erfarenheterna i samband med försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka

visar, att elevernas arbetsbelastning i mera krävande undervisnings- och utbildningssammanhang

är betungande. Koncentrationen av undervisningen till fem

veckodagar kan antas ha i viss mån accentuerat forceringen i skolarbetet samt bidragit

till att ge en inte helt tillfredsställande fördelning av elevernas uppgifter.

Utredningen konstaterar, att ett längre läsår skulle öka möjligheterna att fördela

skolarbetet, så att återverkningarna av den koncentrerade femdagarsveckan reducerades

och läsåret gjordes mindre kompakt. Långa ferier bör enligt dess mening

inte erhållas till priset av ett alltför sammanträngt läsår. Detta måste erhålla en

sådan längd, att utrymme bl. a. erhålls för ett tillräckligt antal lovdagar.

Från familjesociala synpunkter utgör en förlängning av läsåret för grundskolan

m. fl. skolformer från 39 till 40 veckor enligt utredningens åsikt en övervägande

fördelaktig förändring. Därigenom kan bl. a. ett erforderligt antal lovdagar stå till

förfogande för en önskvärd samordning med målsmännens enstaka semesterveckor

eller semestrar i form av strödagar under pågående läsår.

Enligt utredningens mening finns det emellertid även anledning att uppmärksamma

utvecklingen inom samhället i övrigt beträffande arbetstidens längd. Enbart

den år 1966 träffade överenskommelsen om en successiv minskning från 45 till

42!4s timmar varje vecka innebär en reducering av den lagstadgade arbetstiden med

fem å sex procent. Utredningen anser det väl motiverat, att skolans elever får en

avkortad undervisningstid, därest reduceringen inte medför någon påtaglig försämring

beträffande undervisnings- och utbildningsresultaten.

Den genom lektionsavkortningen till generellt 40 minuter minskade undervis
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

ningstiden motsvarar skolarbetstiden under omkring tre veckor varje läsår. Detta

tidsbortfall bör följaktligen enligt utredningens åsikt endast kompenseras i så stor

utsträckning, som vid tillämpandet av den föreslagna lärotidsutläggningen visat sig

behövligt för att nå en i huvudsak oförändrad resultatsnivå. Antalet egentliga skolarbetsdagar

kan sålunda begränsas till 172, vilket för t. ex grundskolan innebär en

minskning av den årliga skolarbetstiden med approximativt fyra procent, medan

antalet lektioner ökar med omkring fyra procent.

Utredningen föreslår, att det samordnade läsåret skall omfatta 280 dagar (40

veckor), nämligen dels 172 egentliga undervisningsdagar, (4—8) friluftsdagar, 10

lovdagar och 5 studiedagar, dels 85 söndagar och helgdagar samt skolfria lördagar.

Utredningen är enhällig beträffande samtliga framlagda förslag utom i fråga om

det samordnade läsårets längd. I en reservation framhåller tre sakkunniga med instämmande

av fyra experter, att det samordnade läsåret bör omfatta 39 veckor.

Reservanterna gör gällande, att femdagarsvecka hela läsåret enligt vad försöksverksamheten

visat med gott resultat kan genomföras inom ramen för 39 veckor, dvs.

med ett för flertalet skolformer oförändrat läsår. De vetenskapliga undersökningarna

och utredningsmaterialet i övrigt ger vid handen, att ett 39 veckors läsår med

den uppläggning som tillämpades under försöksverksamheten inte medfört någon

påvisbar försämring varken i fråga om arbetsresultat eller i andra hänseenden. Det

av majoriteten förordade läsåret om 40 veckor skulle däremot enligt reservanternas

uppfattning få påtagliga negativa effekter. Jämfört med utredningens förslag innebär

reservanternas förslag en reducering av antalet friluftsdagar med 2 och antalet

lovdagar med 3 dagar. Den föreslagna arbetstidsutläggningen anses medge erforderligt

antal lov- och friluftsdagar och göra det möjligt för de lokala skolstyrelserna

att på olika sätt kombinera lov- och friluftsdagar, studiedagar samt kompensationsdagar

för till lördagar förlagda åhörardagar på ett sådant sätt, att sammanhängande

lov kan erhållas i tillräcklig omfattning.

Uppläggningen av läsåret för grundskolan enligt gällande bestämmelser samt

enligt utredningens och reservanternas förslag om ett samordnat läsår framgår av

tabell 2.

Tabell 2. Läsårets uppläggning

Gällande be-

Utredningens

Reservanternas

stämmelser

förslag

förslag

39 veckor

40 veckor

39 veckor

Antal dagar

39 ggr 7 = 273

40 ggr 7=280

39 ggr 7=273

Avgår:

söndagar

39

40

39

lördagar

—

40

39

övriga helgdagar

6

5

5

friluftsdagar

12 (6—12)

8 (4—8)

6 (4—6)

lovdagar

15

10

7

studiedagar

5 77

5 108

5 101

Återstående läsdagar

196

172

172

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

41

Vid behandlingen av läsårets ter minsindelning diskuterar utredningen

bl. a. uppdelningen på tre terminer. En dylik lösning har ibland ansetts utgöra en

möjlighet att effektivare utnyttja skollokalerna. Utredningen framhåller emellertid,

att utnyttjandegraden är betingad av antalet läsdagar och den sammanlagda årliga

undervisningstiden. En rationellare användning av skolanläggningarna förutsätter sålunda

förändringar i berörda hänseenden. Även påståendena att treterminssystemet

skulle vara bättre lämpat för en effektiv anpassning till arbetstiderna inom samhället

i övrigt avvisas av utredningen, som gör gällande att skolans verksamhet tidsmässigt

skulle bli mera bunden genom en dylik uppdelning av läsåret. Samordning mellan

lärotiderna och näringslivets arbetstider skulle sålunda försvåras. Beträffande yrkesskolorna

hänvisar utredningen till vissa från yrkesutbildningsberedningen under

hand inhämtade uppgifter. Enligt dessa är förhållandena så olikartade för skilda

yrkeslinjer, att det inte är möjligt att åstadkomma någon treterminsindelning, som

med fördel kan tillämpas på alla eller ens på flertalet utbildningslinjer. Att enligt

vissa utländska mönster införa en sommartermin betecknas med hänsyn till vårt

lands läge och klimat som en från skolhygieniska synpunkter olämplig lösning.

Den friare utformning, som utredningen förordar beträffande läsdagen, bör

enligt dess åsikt eftersträvas även i fråga om läsårets konstruktion. Uppdelningen

av läsåret på tre terminer skulle innebära en förändring i felaktig riktning. Utredningen

anser, att utvecklingen mot ett odelat läsår bör främjas. Därigenom erhåller

eleverna en jämnare arbetsbelastning och större arbetsro, lärarna befrias från en

del uppgifter, som åvilar dem vid höstterminsslutet, och det skoladministrativa

arbetet minskar. Lärotidernas anpassning till de skiftande betingelser, som olika

orter erbjuder, underlättas. Beteckningen termin kan dock enligt utredningens

mening bibehållas som en lämplig benämning på läsårets båda genom julferierna

åtskilda perioder.

Läsårets inplacering under kalender året behandlas av utredningen

från pedagogiska, skolhygieniska, arbetsmarknad smässiga m. fl. synpunkter.

En förändring av läsårets inplacering anses erbjuda stora övergångssvårigheter,

och det ifrågasättes om eventuella fördelar kan motivera någon mera omfattande

omläggning. Vid utformandet av sina förslag förutsätter utredningen sålunda

en i princip oförändrad inplacering av läsåret under kalenderåret. De nuvarande

bestämmelserna om läsårets förläggning medger en relativt stor frihet. Utredningen

anser, att denna frihet är av väsentlig betydelse och bör bibehållas.

4.2.2 Yttranden

Utredningens behandling av den årliga u n d e r v i s n i n g s t i d e n samt

dess förslag om antalet läsdagar grundar sig främst på resultaten av den särskilda

försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka hela läsåret jämte den i samband

därmed genomförda undersökningen rörande kunskaps- och färdighetsnivån.

Endast ett förhållandevis begränsat antal remissinstanser diskuterar hithörande

frågor.

Statskontoret antyder, att utfallet av försöksverksamheten i viss mån kan bero

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

av det initiala intresse som knutits till den förändrade lärotidsutläggningen. Någon

tveksamhet kan råda, om resultaten visar sig bestående även efter ett längre tidsförlopp,

när reformen förlorat nyhetens behag.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet beklagar, att den pedagogiska

undersökningen inte kunnat omfatta t. ex. gymnasiets elever. De finner

emellertid inte anledning att motsäga utredningen i dess antagande, ”att en motsvarande

undersökning för exempelvis fackskola och gymnasium sannolikt inte

skulle ge något väsentligt annorlunda resultat.”

SACO framhåller bl. a.

Det är en brist att utredningen vid sin undersökning av studieresultaten inskränkt

sig till klasserna 3 och 8. En gymnasieklass hade bort få vara med. Vi inser att tidsnöd

och bristande resurser tvungit utredningen till denna inskränkning. I och för

sig delar vi också dess tro att utfallet av en undersökning i t. ex. näst sista årskursen

skulle ha blivit detsamma.

TCO anför i detta sammanhang.

Med stöd bl. a. av den särskilda pedagogiska undersökning som utredningen låtit

verkställa, har utredningen förordat att läsåret med den föreslagna arbetstidsutvecklingen

skall omfatta 172 läsdagar. Detta antal läsdagar per år ger således erforderligt

utrymme för den årliga undervisningstiden i grundskolan. TCO finner denna

bedömning riktig.

Utredningens behandling av förslagets konsekvenser för resultatnivån vid yrkesskolor

med övervägande praktiskt inriktad undervisning beröres i några utlåtanden.

Sålunda anför yrkesutbildningsberedningen.

Frågan om skolans arbetstider rymmer många och svåra problem inte minst för

yrkesutbildningen. En av orsakerna härtill är att de förslag, som framlägges, innebär

största lärotidsminskningen just på yrkesutbildningens område. YB är medveten

om dessa svårigheter. YB har redan i kap. 12 i sitt principbetänkande ”Yrkesutbildningen”

(SOU 1966:3) behandlat frågor som sammanhänger med skolans

arbetstider — läsår, veckotimtal och lektionstider. YB har sålunda redan tagit

ställning till dessa frågor. Egentliga skälet härtill är, att YB i framtiden inte ser

annan lösning på dessa problem än fullständig jämställdhet mellan de gymnasiala

skolorna.

Svenska landstingsförbundet uppmärksammar i detta sammanhang särskilt vissa

delar av vårdyrkesutbildningen och anför.

De sakkunniga är också ense om vilken längd lektionstiden bör ha, samt hur

många lektioner och arbetsdagar ett läsår med fria lördagar skall omfatta. Styrelsen

tillstyrker i stort sett förslaget på dessa punkter, även om svårigheter kan komma

att uppstå när det gäller att förverkliga utbildningens målsättning inom den givna

tidsramen, exempelvis i fråga om sjuksköterskeutbildningen.

Den av utredningens förslag följande nedskärningen beträffande undervisningstiden

för kurser inom industri och hantverk finner Svenska yrkesskolföreningen betydelselös,

inte minst med hänsyn till de rationaliseringsåtgärder, som under hand

sker, bland annat genom införande av generella undervisningsplaner.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts proposition nr 64 år 1968

43

Utredningens förslag att utnyttja ett par lördagar under läsåret som å h ö r a r - dagar behandlas av åtskilliga remissinstanser. Drygt hälften av dessa ansluter

sig till utredningens tanke, medan de övriga ställer sig tveksamma eller direkt avvisande

till den föreslagna anordningen.

Förslaget tillstyrks av bl. a. länsskolnämnderna i Jönköpings, Kristianstads, Hallands

och Skaraborgs län, skolstyrelserna i Dannemora, Hemse, Avesta och Överkalix,

Målsmännens riksförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

En tveksam eller avvisande inställning till utredningens förslag framkommer i

utlåtandena från bl. a. skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna i Örebro och Kopparbergs

län, skolstyrelserna i Arvika och Hällefors samt SACO, TCO och SECO.

Skolöverstyrelsen anför i frågan.

Överstyrelsen finner inte skäl till att, såsom utredningen föreslår, låta föreskrifter

om åhörardagar på lördagar ingå i skolstadgan. Anvisningar om åhörardagar och

andra former för kontakt mellan hem och skola bör enligt SÖ:s mening ha sin plats

i läroplanerna. Någon komplettering i dessa på denna punkt finner SO heller inte

nödvändig. Där så är lämpligt kan också i fortsättningen inom gällande bestämmelser

skolarbetet presenteras för föräldrar och andra intresserade på annan tid än

vanlig skolarbetstid.

Ett flertal remissinstanser har yttrat sig rörande friluftsdagarnas antal

och användning. Några förordar ökningar eller minskningar i det av

utredningen föreslagna antalet friluftsdagar. Detta ställningstagande synes i någon

mån vara avhängigt av vederbörandes uppfattning rörande läsårets längd. Följande

utdrag ur remissyttrandena belyser de i detta sammanhang anförda åsikterna.

Skolöverstyrelsen framhåller.

Friluftsdagarna bör som utredningen föreslår befrias från s. k. cirkulärämnen av

olika slag. Trafikundervisning, brandskydd och olycksfallsvård bör överföras till

de skolämnen de närmast hör samman med. Läroplanerna och andra bestämmelser

bör justeras i enlighet härmed. SÖ anser emellertid, att även möjligheten att

utnyttja friluftsdag som lovdag bör försvinna. Friluftsdagarna måste, om det skall

vara någon mening med dem, betraktas som arbetsdagar för både lärare och elever

och inräknas i den schemalagda arbetstiden. De bör helt användas för sitt egentliga

ändamål, nämligen idrotts- och friluftsverksamhet. För att genomföra skolans

program för denna verksamhet behövs enligt SÖ:s bedömande en tid motsvarande

sex dagar i alla skolformer och på alla stadier. Alltefter vad som lämpar sig bäst

bör vid varje tillfälle få disponeras hel dag eller del av dag. SÖ föreslår därför, att

särskild tid motsvarande sex dagar skall anslås till idrotts- och friluftsverksamhet

i skolan. Någon stadgebestämmelse fordras enligt SÖ:s mening inte härför. Däremot

bör respektive läroplaner kompletteras med uppgift om tid för verksamheten.

SACO anför beträffande frågan om antalet friluftsdagar.

Då nästan undantagslöst två friluftsdagar tas i anspråk för att jämte lovdagar

och andra skolfria dagar ge eleverna ett längre sammanhängande lov innebär utredningsmajoritetens

förslag i realiteten en sänkning av antalet friluftsdagar till två

-—- sex per läsår. Det torde vara helt utsiktslöst att på denna tid söka förverkliga

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1968

läroplanernas målsättning för friluftsverksamheten. Enligt förbundets uppfattning

vore det bättre att bibehålla ett något högre antal friluftsdagar och i stället minska

antalet lovdagar.

TCO finner det svårt att få en klar bild av huvudmotivet för utredningens förslag

om friluftsdagarna och anför.

Ett studium av materialet ger också anledning att fråga vilket som för majoriteten

har varit det primära: 40 veckors läsår eller en övertygelse om att antalet

lov- och friluftsdagar inte får underskrida en viss gräns. Beträffande friluftsdagarna

anförs sålunda endast att med hänsyn till de ändrade förutsättningar som de skolfria

lördagarna utgör ”4—8 dagar (8—16 halvdagar) varje läsår synes böra disponeras

för friluftsverksamhet”. Under försöksverksamheten har i regel utnyttjats 7

dagar och reservanterna föreslår 4—6 dagar. Dessa små differenser är självfallet

av relativt liten betydelse. Med stöd av de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen

av föreliggande förslag vill TCO på denna punkt hävda att av

reservanterna förordat antal dagar ger tillräckligt utrymme för denna verksamhet.

Svenska skolidrottsjörbundet föreslår sammanfattningsvis bl. a.

att antalet friluftsdagar maximeras till tio,

att endast friluftsverksamhet under lärares eller instruktörs ledning kallas friluftsdag,

att lärarnas utbildning till ledare vid friluftsverksamheten förbättras,

att övningsplatser och hjälpmedel för friluftsdagarnas rationella utnyttjande iordningställes

och anskaffas genom de kommunala myndigheternas försorg.

Förslaget att två friluftsdagar även fortsättningsvis skall kunna utnyttjas som lovdagar

kommenteras i några yttranden. Sålunda framhåller t. ex. länsskolnämnden

1 Västernorrlands län:

Då nuvarande bestämmelse att två friluftsdagar kan användas som lovdagar regelbundet

synes tillämpas, vill nämnden dock för sin del förorda 12 lovdagar, 6

verkliga friluftsdagar och 5 studiedagar under läsåret.

Utredningens förslag att läsåret skall inrymma 10 lovdagar och att därjämte

2 friluftsdagar skall kunna utnyttjas som lovdagar behandlas av ett förhållandevis

begränsat antal remissinstanser.

Skolöverstyrelsen anser, att de två friluftsdagarna skall omändras till lovdagar

och att dessa sammanlagt skall uppgå till 12 för varje läsår. Universitetskanslersämbetet

delar utredningens uppfattning att läsåret skall inrymma 10 lovdagar.

Svenska skolläkarföreningen menar att, förutom det s. k. vinterlovet i början av

vårterminen och lovdagar i samband med påsk- och pingsthelg i senare delen av

vårterminen, ett veckolångt lov även under höstterminen vore värdefullt och detta

kunde då förslagsvis läggas i anslutning till allhelgonahelgen. Föreningen anser

tydligen, att erforderliga dagar för sistnämnda lov kan tas från sommarferien

och anför att en reduktion av denna till 9 veckor på intet sätt skulle äventyra elevernas

hälsa utan i stället motverka en forcering av skolarbetet under läsåret. Flera

specialskolor har motsatt sig en minskning av antalet lovdagar. Man anför, att lov
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

45

dagarna behövs för att i samband med vissa veckoslut möjliggöra hemresa för eleverna,

som ofta har långa resvägar.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet anser, att behovet av

enstaka lovdagar måste ses mot bakgrunden av att eleverna vid femdagarsvecka

regelbundet har två skolfria dagar vid veckosluten. Denna uppfattning delas av

TCO.

Remissinstanser, som förordar ett i förhållande till utredningsförslaget reducerat

antal lovdagar, ansluter sig till det reservationsvis framförda förslaget om 7 lovdagar

under läsåret.

Utredningens förslag om 5 studiedagar under läsåret tillstyrks av nära

nog samtliga remissinstanser, som behandlat denna fråga. Skolöverstyrelsen anser

emellertid, att antalet bör ökas till 10 per läsår. Dessa 10 dagar, som för eleverna

förutsätts utgöra lovdagar, avses normalt bli fördelade så att fem ägnas åt planering

och fem åt fortbildning. Fem av nyssnämnda tio dagar bör enligt överstyrelsens mening

läggas utanför elevernas faktiska arbetsår, dvs. vid skolårets början och/eller

slut. Eleverna får därigenom i praktiken ett skolår som är en vecka kortare än lärarnas.

Detta kan dock enligt överstyrelsens bedömning inte i nuläget tillämpas för yrkesutbildning

med övervägande praktisk inriktning. Överstyrelsen framhåller att fortbildnings-

eller studiedagarna, som ofta kräver medverkan av experter, med hänsyn

till de begränsade möjligheterna till sådan medverkan inte kan förläggas till vissa

för större delen av landet gemensamma dagar. Ett rationellt utnyttjande av tillgängliga

expertgrupper talar i stället för en spridning av studiedagarna över hela

skolåret utan något för alla kommuner fast mönster.

Tanken att förlägga studiedagar utanför det egentliga läsåret framförs även av

universitetskanslersämbetet, länsskolnämnden i Gävleborgs län och skolstyrelsen

i Olofström.

Utredningens förslag att verksamheten under studiedagarna delvis bör få en annan

utformning och att skolarbetet i berörda klassavdelningar så långt möjligt bör

fortgå även under lärares deltagande i studiedagar behandlas av bl. a. länsskolnämnderna

i Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Örebro

län samt skolstyrelserna i Katrineholm, Karlskrona, Hässleholm, Göteborg, Vittinge,

Sundsvall och Bollnäs. Flertalet av de remissinstanser som behandlat frågan

delar utredningens uppfattning rörande studiedagarnas uppläggning och ansluter

sig till dess förslag beträffande undervisningens upprätthållande under nämnda

dagar. Några remissinstanser ställer sig dock tveksamma eller avvisande till sistnämnda

tanke. Bland annat framhålls att det från organisatoriska synpunkter kan

vara svårt att låta undervisningen fortgå för eleverna, medan lärarna deltar i studieverksamhet.

Utredningens förslag om ett samordnat läsår för berörda undervisnings-

och utbildningsformer understöds starkt av flera remissinstanser, bl. a. LO,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. LO anför i denna

fråga.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

Det är nödvändigt att man med denna reform når fram till en jämlikhet i arbetstider

mellan alla skolformer på det gymnasiala stadiet. LO har med skärpa understrukit

detta i remissvaret till betänkandet om yrkesutbildningen. Ett ruckande på

denna likställighetsprincip även vid denna arbetstidsreform kan LO inte acceptera.

Ett uppehållande av olikheter även nu skulle innebära att dessa blir bestående

under ännu ett stort antal år framöver.

Även TCO lägger stor vikt vid denna angelägenhet och finner samordningen

motiverad från såväl familjesociala som skolorganisatoriska och pedagogiska synpunkter.

Nuvarande bestämmelser om läsårets längd i yrkesskolor med övervägande

praktiskt inriktad utbildning vilar enligt TCO:s mening på en felaktig uppfattning

om utbildningens mål och arbetsformer. Liknande tankegångar återfinns i utlåtanden

från t. ex. yrkesutbildningsberedningen och Svenska yrkesskolföreningen.

Utredningens förslag om en samordning av läsåret vid berörda skolor vill statens

avtalsverk av lönetekniska skäl tillstyrka.

Förslaget om ett samordnat läsår ger dock även anledning till avvikande meningsyttringar

från några remissinstanser. Sålunda anser skolöverstyrelsen, att det

även med bibehållande av nu gällande lektionstider är svårt att med oförändrat utbildningsmål

avkorta läsåret för yrkesutbildning med övervägande praktisk inriktning.

Då det inte heller är utrett, vilka konsekvenserna skulle bli för den nuvarande

yrkesutbildningen med en förkortning av läsåret, föreslår skolöverstyrelsen i fråga

om yrkesutbildning med övervägande praktisk inriktning och utbildning förlagd

till näringslivet att nu gällande bestämmelser om skolår tills vidare — i avvaktan

på statsmakternas ställningstagande till genomförandet av den integrerade gymnasieskolan

i anslutning till yrkesutbildningsberedningens förslag — behålls oförändrade

med de jämkningsmöjligheter uppåt och nedåt som överstyrelsen nu har. Vad däremot

angår yrkesutbildning med övervägande teoretisk inriktning räknar överstyrelsen

med ett 40 veckors skolår. För heltidskurser av det förra slaget föreslås

dessutom att antalet lov-, planerings- och studiedagar bestäms till sammanlagt högst

tolv.

Fyra ledamöter i skolöverstyrelsen har anmält skiljaktig mening och hävdar att

samma arbetstid i princip skall gälla alla elever inom det gymnasiala stadiet och

att sålunda den praktiskt inriktade yrkesutbildningen inte skall få någon särbehandling

i fråga om läsårets längd och läsdagens maximala utsträckning inom ramen för

femdagarsvecka.

Statskontoret förutsätter, att yrkesundervisningens företrädare noggrant kommer

att pröva förslaget om ett samordnat läsår och understryker, att det rimligtvis inte

bör föreligga något hinder att inom yrkesskolan behålla ett längre läsår än inom

övriga berörda skolformer, om så befinns påkallat.

Sveriges redareförening föreslår, att läsåret vid sjömansskolorna även i fortsättningen

skall omfatta 42 veckor.

Länsskolnämnden i Kristianstads län finner det önskvärt att frågan om lika långt

läsår för grundskolan, gymnasiala skolformer och postgymnasial utbildning övervägs

ytterligare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 64 år 1968

47

Ställningstagandet till frågan om läsårets längd har för det övervägande

antalet remissinstanser inneburit anslutning till antingen utredningens förslag om

ett läsår om 280 dagar (40 veckor), innefattande 172 egentliga undervisningsdagar,

(4—8) friluftsdagar, 10 lovdagar och 5 studiedagar samt 85 söndagar, helgdagar

och skolfria lördagar, eller det reservationsvis framförda förslaget om ett läsår om

273 dagar (39 veckor), innefattande 172 egentliga undervisningsdagar (4—6) friluftsdagar,

7 lovdagar, 5 studiedagar samt 83 söndagar, helgdagar och skolfria lördagar.

Ett läsår understigande 273 dagar saknar förespråkare, medan det däremot

undantagsvis föreslås ett läsår omfattande mer än 280 dagar.

Remissinstanserna fördelar sig jämnt mellan de båda alternativen. Sålunda uttalar

sig 25 för ett läsår om 40 veckor eller däröver, medan 22 förordar ett läsår

om 39 veckor; 25 remissinstanser har antingen inte yttrat sig om läsårets längd

eller också lämnat frågan öppen.

Av remissinstanserna som ansluter sig till förslaget om ett läsår omfattande 40

veckor kan bl. a. nämnas skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, statens avtalsverk,

rikspolisstyrelsen, dåvarande social- och medicinalstyrelserna, statens ungdomsråd,

statens järnvägar, yrkesutbildningsberedningen, 1966 års jamiljedaghemsutredning,

Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Svenska skolläkarföreningen, Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund och Högerns ungdomsförbund.

Ett läsår om 39 veckor förordas av bl. a. kommerskollegium, 1963 års arbetstidskommitté,

kommittén för semesterspridning, Svenska kommunförbundet, SAF,

Sveriges industriförbund, LO, SR, SACO, TCO, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Svenska byggnadsentreprenörsföreningen,

Målsmännens riksförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Det må även nämnas, att av 148 till skolöverstyrelsen inkomna utlåtanden 58

förordar 40 veckors läsår, 79 förordar 39 veckors läsår; återstående 11 lämnar

frågan öppen. Länsskolnämnderna förordar i 14 fall 40 veckors läsår och i 9 fall

39 veckors läsår, under det att motsvarande antal bland hörda skolstyrelser uppgår

till 31 respektive 61. En länsskolnämnd och 5 skolstyrelser tar inte ställning

till frågan om läsårets längd.

Flertalet remissinstanser motiverar sitt ställningstagande med hänvisning till av

utredningen respektive reservanterna anförda argument. Beträffande i utlåtandena

förekommande synpunkter och förslag må därför endast anföras följande.

Skolöverstyrelsen anför.

För lärarutbildningsanstalterna har man nyligen fastställt ett skolår om 40 veckor.

40 veckor skulle också innebära ett närmande till de delar av yrkesskolan,

som för närvarande har ett längre skolår. Framför allt anser SÖ emellertid, att det

behov av en omfattande pedagogisk planering, som det nya arbetssättet i skolan

skapar, bör tillgodoses genom ett större antal planerings- och studiedagar. Ett sådant

planeringsutrymme är väsentligt för att de veckor av skolåret, under vilka

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1968

schemabundet arbete pågår, skall kunna utnyttjas verkligt effektivt. SÖ:s förslag

i föregående avsnitt om tio planerings- och studiedagar leder till den ståndpunkten,

att skolåret bör omfatta 40 veckor. För eleverna innebär detta, som förut nämnts,

i praktiken ett skolår av 39 veckor.

Såsom framgått av det föregående anser emellertid skolöverstyrelsen, att i fråga

om yrkesutbildning med övervägande praktisk inriktning och utbildning förlagd till

näringslivet bestämmelserna om läsåret tills vidare skall behållas oförändrade.

Fyra ledamöter i överstyrelsen anser dock, att läsåret för samtliga gymnasiala skolformer

skall omfatta 39 veckor och ansluter sig till vad utredningens reservanter

och två experter anfört.

Dåvarande medicinalstyrelsen har vid sitt ställningstagande för ett läsår om 40

veckor särskilt beaktat, att eleverna bör beredas möjligheter att arbeta i ett något

lugnare tempo samt erhålla ökade tillfällen till samvaro med familjen, mera tid för

fritidssysselsättningar o. dyl. Svenska skolläkarföreningen anför liknande synpunkter

och menar att det vid införande av femdagarsvecka är helt otänkbart att ha kvar

ett läsår omfattande 39 veckor. Ett läsår omfattande 40 veckor utgör enligt dess

uppfattning ett absolut minimum. Från delvis andra utgångspunkter antyder Svenska

landstingsförbundet, att lokaler och praktikplatser kunde utnyttjas jämnare under

året och under mera än 39-—40 veckor. 1966 års familjedaghemsutredning

framhåller att införandet av femdagars skolarbetsvecka kommer att ytterligare

försvåra för vissa föräldrar att ordna tillsynsfrågorna på ett tillfredsställande sätt.

Å andra sidan kommer de justeringar av läsdagens och läsårets längd, antalet lovdagar

m. m., som föreslås, att verka i motsatt riktning.

Flera remissinstanser, t. ex. poststyrelsen, 1963 års arbetstidsutredning och kommittén

för semesterspridning, anför som skäl mot ett läsår omfattande 40 veckor

den därav följande avkortningen av sommarferierna, som anses försvåra semesterspridningen.

Sistnämnda kommitté anför bl. a.

Det är med hänsyn till de anställda särskilt svårt att genomföra en semesterspridning

som går utanför skolornas sommarlov. Företagens möjligheter att gå över till

intern semesterspridning är många gånger också beroende av om semestervikarier

kan anställas. Eftersom ledig skolungdom ofta används som semestervikarier, kommer

en förkortning av sommarlovet att innebära att tillgången på semestervikarier

blir mindre.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund framhåller särskilt

de svårigheter att anskaffa praktikplatser som kommer att uppstå, om läsåret

fastställes till 40 veckor; »redan en veckas kortare sommarlov kan minska förutsättningarna

för att denna praktik kan genomföras på ett meningsfullt sätt.» Liknande

tankegångar återkommer i utlåtandet från Statstjänstemännens riksförbund,

som hävdar att ett läsår om 40 veckor skulle vara olämpligt med hänsyn till de

elever vid sjöbefälsskoloma, som fullgör ferietjänstgöring till sjöss.

Enligt SACO.s uppfattning kan man ta långt större hänsyn till bl. a. föräldrarnas

semester, semesterspridning, elevernas praktiktjänstgöring, värnpliktstjänstgöringens

förläggning samt möjligheterna till betalt feriearbete för de elever som så önskar,

om man bibehåller ett läsår om 39 veckor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

49

TCO anför.

Sammanfattningsvis vill TCO framhålla att TCO vid sin bedömning av läsårets

olika komponenter inte funnit skäl som talar för att en förlängning av läsåret skulle

vara erforderlig. TCO anser inte heller att ett förlängt läsår skulle få till effekt ett

lugnare arbetstempo för eleverna. Som närmare utvecklats av reservanterna talar

familjesociala och arbetsmarknadsmässiga synpunkter mot en förlängning av läsåret.

En omfattande försöksverksamhet med den arbetstidsutläggning som föreslås

har genomförts inom ramen för 39 veckors läsår och erfarenheterna från försöksverksamheten

är avgjort positiva. TCO kan således inte dela utredningsmajoritetens

förslag på denna punkt utan ansluter sig till de reservationsvis framställda yrkandena

om antalet lov- och friluftsdagar samt läsårets längd.

Liknande synpunkter återfinnes bl. a. i Målsmännens riksförbunds utlåtande.

SECO.s uppfattning är att sommarloven måste behållas i sin nuvarande längd så

länge som studiebidragens storleksordning ej ökas. Ökningen av läsårets längd från

39 till 40 veckor kan dock knappast sägas utgöra någon väsentligare ökning.

Läsårets terminsindelning, inplacering under kalenderåret och inre uppbyggnad

behandlas av ett flertal remissinstanser.

Skolöverstyrelsen, som i detta sammanhang påpekar att vissa traditionella tidsbegrepp

på skolans område inte längre är fullt adekvata, framhåller att den av utredningen

förordade utvecklingen mot ett odelat läsår redan är i gång. En dylik

utveckling anser länsskolnämnden i Kristianstad ligga helt i linje med den avsedda

reformeringen av skolans inre arbete. Liknande tankegångar återfinnes i utlåtanden

från bl. a. länsskolnämnderna i Malmöhus, Skaraborgs och Västmanlands län,

skolstyrelserna i Åhus, Värmlandsnäs, Avesta och Torp, SACO, TCO, Högerns

kvinnoförbund och Centerns ungdomsförbund.

Viss tveksamhet inför den förordade utvecklingen mot ett odelat läsår kan dock

spåras i utlåtanden från bl. a. länsskolnämnderna i Blekinge och Älvsborgs län

samt skolstyrelserna i Ronneby, Öckerö, Färila och Överkalix. Främst gäller tveksamheten

höstterminsbetygens avskaffande. Sålunda anför exempelvis skolstyrelsen

i Ronneby, att »om höstterminsbetygen skall utgå, måste de ersättas av andra

fortlöpande informationsmöjligheter av enkel karaktär för lärare, elever och målsmän.

»

Sveriges husmodersföreningars riksförbund framhåller fördelarna med ett på tre

terminer uppdelat läsår.

Ett treveckors lov som antingen börjar eller slutar med påsken och med åtföljande

förlängd termin är ett alternativ som borde genomgås noggrant speciellt som det

skulle ge näringslivet möjlighet till semesterspridning. Sommarlovet skulle då

kunna förkortas, vilket inte enbart skulle innebära nackdelar. Husmodersförbundet

känner väl till de stora svårigheter förvärvsarbetande föräldrar har att placera

barnen under det långa sommarlovet. Eleverna i grundskolans högstadium och

gymnasierna har ofta sysselsättningssvårigheter under denna period.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

Läsårets inplacering under kalenderåret bör enligt länsskolnämnden i Kopparbergs

län utredas vidare, varvid »särskild uppmärksamhet ägnas de eventuella fördelar

som kan vinnas, om läsåret påbörjas senast i januari och avslutas i december.

»

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller bl. a. att det från samhällsekonomisk synpunkt

inte är rationellt med ett stort utsläpp av arbetskraft vid en enda tidpunkt på

året. Massinskrivningen av arbetssökande omöjliggör dessutom i många fall den individuella

service, som därvid är önskvärd. Även om tiden ännu inte är mogen att

i större omfattning tillämpa ett system med avslutning av studierna individuellt,

kan dock enligt styrelsens mening ifrågakomma andra former för att åstadkomma

en jämnare avgång. Vissa av de icke obligatoriska skolformerna skulle kunna anpassa

läsårsrytmen till arbetsmarknadens behov. Intagningen behövde inte alltid

ske vid höstterminens början. En kompletterande utredning rörande dessa spörsmål

bör komma till stånd.

Utbrytandet av detta frågekomplex behöver enligt styrelsens uppfattning inte

betyda en försening av övriga förslag, som utredningen framlägger.

Liknande tankegångar återfinnes även i utlåtanden från bl. a. Svenska landstingsförbundet,

LO och TCO.

Poststyrelsen förordar, att läsåret ej bör sluta för sent på våren, en tanke som

väl låter sig förenas med det av Yrkeskvinnors klubbars riksförbund uttalade önskemålet

att läsårsstarten tidigareläggs en vecka.

Överbefälhavaren understryker vikten av utredningens förslag att vårterminen

för de manliga eleverna i de gymnasiala skolformernas sista årskurs avkortas med

upp till två veckor, om så visar sig erforderligt med hänsyn till värnpliktstjänstgöringen.

1966 års värnpliktsutredning anser det nödvändigt, att enhetliga bestämmelser

utfärdas om vid vilken tidpunkt läsåret skall börja och sluta. Variationer

i nämnda hänseende kan leda till bristande anpassning mellan civil och militär utbildning,

vilket inte minst för enskilda värnpliktiga kan medföra olägenheter.

I samband med diskussionen om läsårets inre uppbyggnad framhålles utöver vad

som berörts vid behandlingen av läsårets olika komponenter bl. a. följande synpunkter.

Länsskolnämnderna i Blekinge och Gävleborgs län, skolstyrelserna i Vetlanda,

Kristianstad och Sundsvall, Centerns kvinnoförbund m. fl. understryker, att lovdagarna

bör förläggas till sammanhängande perioder och i anslutning till helger.

Vidare betonar t. ex. skolstyrelserna i Torp och Överkalix, att de lokala skolmyndigheterna

bör ha möjligheter att fastställa lovdagarnas placering med hänsyn till

förhållandena på respektive orter.

Skolstyrelserna i Avesta och Sundsvall påpekar elevernas behov av några individuellt

uttagna lovdagar. En långtgående lösning i denna riktning förordas av

SECO, som uttalar.

Elevernas ledighet bör individualiseras i större utsträckning. Med detta skulle

man vinna framförallt en bättre rekreation; eleven skulle kunna ta ut sin ledighet när

han bäst behöver den. En större likhet med näringslivets förhållanden skulle upp
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

51

nås. Ur studieekonomisk synpunkt skulle detta inte heller innebära lika stora nackdelar

som ett slopande av sommarlovet.

Svenska skolläkarföreningen önskar såsom framgått av det föregående ett veckolångt

lov under höstterminen i samband med allhelgonahelgen, ett vinterlov i början

av vårterminen samt lovdagar i samband med påsk- eller pingsthelgen under

senare delen av vårterminen.

Från statens järnvägars synpunkt är det lämpligt, att vinterlovet bibehålies, då

man i annat fall befarar en alltför stark anhopning av trafikanter vid påskhelgen.

Den kalenderreform, som utredningen finner önskvärd, kommenteras i ett antal

yttranden. I likhet med utredningen anser man dock, att en sådan förändring på ett

mera genomgripande sätt berör arbetsmarknaden och bör behandlas i annat sammanhang.

1963 års arbetstidskommitté anför, att den i sitt planerade betänkande

kommer att föreslå en flyttning av Trettondagen och Kristi Himmelfärdsdag samt

fortsätter.

Frågan till vilken veckodag firandet bör förläggas är ännu inte slutbehandlad.

Majoriteten av kommitténs ledamöter är dock på det klara med att det inte bör

bli till någon av dagarna måndag-fredag. Skolan skulle sålunda — om arbetstidskommitténs

förslag genomförs — vid planeringen av läsårets omfattning och utformning

inte i fortsättningen behöva räkna med de båda helgdagarna, Trettondagen

och Kristi Himmelfärdsdag.

4.3 Kostnadsfrågor

4.3.1 Utredningen

Enligt utredningens bedömande kan förändringarna i lärotiderna få vissa ekonomiska

konsekvenser. De i samband med försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka

inhämtade uppgifterna om utgifter för skolväsendet avsåg avlöningar

för vaktmästar-, skolmåltids- och städpersonal samt omkostnader för skolskjutsar

och elevresor med allmänna färdmedel, skolmåltider, bränsle och elektrisk ström.

Den av utredningen anställda jämförelsen avsåg kostnadsdifferenser mellan läsår

enligt traditionell lärotidsutläggning och läsår med femdagars skolarbetsvecka hela

året. Enligt utredningens förslag skall det samordnade läsåret omfatta 280 dagar

(40 veckor), d. v. s. en vecka mer än det under försöksverksamheten tillämpade

läsåret för grundskolan m. fl. skolformer.

Från kostnadssynpunkt bör enligt utredningens mening uppmärksammas att förslaget

innebär dels en ökning av läsårets längd med sju dagar för stora delar av

skolväsendet, dels en minskning av läsårets längd med upp till två veckor för vissa

skolor och utbildningsanstalter. Den ökning med sju dagar, som utredningens förslag

innebär jämfört med läsåret enligt alternativ B, inrymmer för t. ex. grundskolan,

fackskolan och gymnasiet sex skolfria dagar, nämligen en lördag, en söndag och

fyra lovdagar. Några nämnvärda skillnader i fråga om sådana utgiftsposter, som

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

ej är av lönenatur, bör därför med avseende på nyssnämnda skolformer inte uppkomma

mellan läsåret enligt försöksalternativ B och det föreslagna samordnade

läsåret. Bortsett från avlöningarna, som utredningen anser sig sakna anledning att

närmare behandla, kommer enligt dess bedömande det framlagda förslaget till

förändringar i lärotidsutläggningen att medföra vissa besparingar för de i detta

sammanhang aktuella omkostnaderna.

Viss verksamhet, som faller utanför skolans egentliga område, kan på grund av

genomförandet av femdagars skolarbetsvecka komma att bli mera omfattande och

därigenom medföra ökade kostnader. Som exempel nämner utredningen intensifierade

insatser för att ordna tillsynen av barn i de yngre skolåldrarna samt åtgärder

för att bereda eleverna lämpliga fritidssysselsättningar.

4.3.2 Yttranden

Utredningens bedömning av det ekonomiska utfallet av de föreslagna förändringarna

behandlas i några utlåtanden.

Skolstyrelsen i Nordmaling framhåller.

Man kan räkna med att betydande belopp kan sparas på skolskjutskontot, vilket

nu upptar en årlig kostnad av ca 1/2 miljon kronor. Likaså kommer kostnaderna

för skolmåltider, städning och i någon mån byggnadernas drift och underhåll att

minska. Den ekonomiska aspekten framstår för styrelsen som mer väsentlig än vad

som framgår av betänkandet, detta beroende på att Nordmalings kommun liksom

många landskommuner i Norrland har att svara för ett vittförgrenat och kostsamt

skolskjutssystem.

Länsskolnämnderna i Kristianstads och Västernorrlands län samt skolstyrelserna

i Torp och Skellefteå anser, att en del av de uppkomna besparingarna bör användas

för att insätta extra skolskjutsar och därigenom minska elevernas väntetider.

Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska lantbruksförbundet betonar, att

kommunerna måste ges ekonomiska möjligheter att organisera skolskjutsarna så

att väntetiderna reduceras.

Några specialskolor påpekar, att medel erfordras för sysselsättning av elever,

som stannar kvar på internaten över veckohelger. Ökade resebidrag för internatskoleelevernas

veckoslutsresor anses också påkallade, enligt vad som framgår av utlåtandena

från bl. a. länsskolnämnden i Norrbottens län och Målsmännens riksförbund.

Centrala studiehjälpsnämnden menar, att förändringen av läsårets längd bör få

som konsekvens att den studiehjälpsberättigade tiden ändras i motsvarande utsträckning.

En förlängning av denna med en vecka skulle enligt nämndens beräkningar

medföra en merkostnad av omkring 5 miljoner kronor för budgetåret 1968/

69. Därvid har dock inte medräknats yrkesskolornas elever. En övergång till normalläsår

om 40 veckor anses emellertid inte medföra någon mera väsentlig total

ökning av studiehjälpen till yrkesskolans elever. Nämnden ifrågasätter även, om

inte nuvarande regler med en beräkning av studiehjälpen i månads- och veckobe
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

lopp borde ersättas av ett system, som tar sikte på att studiehjälpen utgår i läsårsrespektive

terminsbelopp.

SACO hävdar, att om lärarna skall ge eleverna uppgifter för självständigt arbete

under studiedagarna, så aktualiseras frågan om ersättning åt lärarna för förberedelsearbetet.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet anser, att de ekonomiska

konsekvenserna av utredningens förslag om ett läsår omfattande 40 veckor inte

är helt utredda. Denna uppfattning delas av skolstyrelserna i Uppsala och Gamleby

samt länsskolnämnden i Kristianstads län. Sistnämnda remissinstans framhåller

bl. a., att utredningen inte berört frågan om kostnadsförändringar som följd av

eventuellt ändrade villkor för personalen.

Statskontoret konstaterar, att kostnadsförändringen vid en förlängning av läsåret

från nuvarande 273 till föreslagna 280 dagar inte för närvarande kan anges samt

fortsätter.

Till den del denna faller på löneområdet, torde den bli beroende av särskilda förhandlingar

mellan statsverket och berörda tjänstemannaorganisationer. I den mån

sedvanliga studiebidrag skall utgå för en längre tidsperiod än hittills, kan betydande

merkostnader väntas. Eventuella fördyringar motvägs visserligen i någon mån

av att yrkesskolans 42-veckors läsår samtidigt föreslås avkortat till 40 veckor. Enligt

statskontorets mening bör de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna

läsårsorganisationen vara helt klarlagda, innan beslut därom fattas.

I utlåtandet från statens avtalsverk anförs följande.

Med hänvisning till att införandet av femdagarsvecka enligt allmänt vedertagen

uppfattning i princip icke skall innebära en arbetstidsförkortning utan endast en

omfördelning av arbetstiden förutsätter avtalsverket, att samma grundprincip även

skall gälla beträffande lärarpersonalens arbetstid vid införandet av femdagarsvecka

inom skolväsendet.

Några remissinstanser fäster uppmärksamheten vid vissa särskilda åtgärder, som

måste beaktas i samband med genomförandet av de nya lärotiderna och som kan

medföra ökade kostnader.

Sålunda framhåller skolöverstyrelsen följande.

Den genom femdagarsveckan ökade fritiden kan, i synnerhet i tätorterna, medföra

vissa sysselsättningsproblem för skoleleverna. Ökade krav kommer att ställas

på kommunerna att själva eller genom ungdomsorganisationerna organisera fritidsverksamhet

för att bereda skolungdomen möjligheter till meningsfull sysselsättning

på de lediga lördagarna. I Kristianstads län har på anslag från landstinget och andra

institutioner anställts en konsulent vid länsskolnämnden för att stimulera till

och samordna kommunala åtgärder på detta område. SÖ finner det angeläget att

en liknande anordning kommer till stånd i varje län i samband med att skolfria

lördagar införs.

Kravet på ökade insatser för fritidsändamål beröres även av exempelvis länsskolnämnderna

i Kristianstads och Västernorrlands län, skolstyrelsen i Torp, Centralförbundet

för nykterhetsundervisning och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 64

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening kräver ett genomförande av femdagars

skolarbetsvecka, att samhället vidtar effektiva åtgärder för att lösa frågan om barntillsynen.

Samma uppfattning företräder 1966 års familjedaghemsutredning, som

bl. a. hänvisar till sitt betänkande Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem

(SOU 1967: 39).

4.4 Övergång till nya lärotider

4.4.1 Utredningen

Försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka gav vid handen, att denna

lärotidsutläggning medförde vissa svårigheter, nämligen dels i begränsad omfattning

inom grundskolans högstadium i dess nuvarande utformning, dels mera påtagligt

inom vissa under avveckling varande skolformer.

Utredningen framhåller, att övergången till de föreslagna lärotiderna kommer

att ske under förhållanden, som från tre synpunkter kan anses gynnsammare än de

under försöksverksamheten gällande betingelserna. Dels innebär ett läsår om 40

veckor en något mindre koncentrerad lärotidsutläggning för omfattande delar av

skolväsendet, vilket för eleverna medger ett i motsvarande grad lugnare arbetstempo.

Dels bortfaller inom en relativt nära framtid de mest påtagliga olägenheterna,

nämligen de som framkommit inom skolformer under avveckling. Dels har

den pågående översynen av läroplanen för grundskolan en sådan inriktning, att

förändringarna i lärotiderna kan bli lättare att genomföra.

För elever vid skolformer, som för närvarande har ett läsår omfattande mer än

40 veckor, kan däremot de föreslagna lärotiderna medföra en ökad forcering i arbetet.

Utredningen nämner särskilt yrkesskolor med övervägande praktiskt inriktad

undervisning.

Enligt utredningens mening bör de föreslagna nya lärotiderna genomföras så

snart det visar sig möjligt och lägligt. Förändringen bör dock inte ske under pågående

läsår, vilket skulle medföra extra arbete med nya schemata samt skapa svårigheter

i fråga om skolskjutsverksamheten och skolmåltidsorganisationen. Vidare

bör tid finnas att förbereda erforderliga anordningar för barntillsyn, fritidsverksamhet

m. m.

Med hänsyn tagen till i sammanhanget relevanta pedagogiska, skolorganisatoriska,

administrativa och familjesociala omständigheter anser utredningen det mest

lämpligt att börja tillämpa de nya lärotiderna läsåret 1968/69.

Utredningen föreslår, att fr. o. m. den 1 juli 1968 skall gälla följande lärotider,

nämligen som grundläggande tidsenheter en lektionslängd om 40 minuter, raster om

10 eller 20 minuter och måltidsraster måndag—fredag om i regel 60 minuter. Flertalet

skol- och utbildningsformer, som för närvarande har ett läsår om 38—42

veckor, får ett på två terminer uppdelat läsår omfattande 40 veckor. I detta läsår

föreslås ingå 4—8 friluftsdagar, 10 lovdagar och 5 studiedagar.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

55

Fr. o. m. läsåret 1968/69 skall enligt förslaget även övergång till femdagars

skolarbetsvecka äga rum. Då det för vissa kommuner kan visa sig mindre lämpligt,

att denna förändring genomförs på en gång, föreslår utredningen en övergångstid

om två år. Under tiden 1 juli 1968—30 juni 1970 skall sålunda kunna förekomma

dels femdagars skolarbetsvecka under hela läsåret, dels femdagars skolarbetsvecka

under begränsade delar av läsåret (enligt utredningens alternativ A eller C eller enligt

alternativet med särskilda schemata för perioder med femdagars respektive sexdagars

skolarbetsvecka), dels sexdagars skolarbetsvecka under hela läsåret.

Fr. o. m. läsåret 1970/71 förutsätts sålunda enligt förslaget femdagars skoiarbetsvecka

vara helt genomförd. Utredningen anser, att det bör ankomma på den kommunala

skolstyrelsen (eller motsvarande styrelse eller skolledning) att inom den angivna

övergångstiden besluta om genomförandet helt eller delvis av femdagars skolarbetsvecka.

Erforderligt samråd förutsättes därvid äga rum, bl. a. mellan kommuner

tillhörande samma högstadieregion och/eller gymnasieupptagningsområde.

Likaså bör beaktas att övergången sker samtidigt i samtliga kommuner inom kommunblock.

Övergången bör äga rum vid läsårs början. Anmälan om förändringen

skall enligt utredningens mening göras hos länsskolnämnden eller motsvarande

myndighet.

De föreslagna förändringarna avses i första hand gälla flertalet under skolöverstyrelsens

inseende stående undervisnings- och utbildningsformer, som för närvarande

har läsår omfattande 38—42 veckor, nämligen bl. a. grundskolan, särskolan,

specialskolan, fackskolan och gymnasiet (jämte motsvarande under avveckling

varande skolformer), yrkesskolan samt huvudparten av lärarutbildningen. I fråga

om närmast jämförbara skolor och utbildningsanstalter för jordbruk och skogsbruk

bör i tillämpliga delar en motsvarande samordning genomföras, därest resultaten

av den vid dessa skolor påbörjade försöksverksamheten med förändrade skoiarbetstider

anses ge stöd för och motivera en dylik åtgärd. Beträffande övriga undervisnings-

och utbildningsformer bör eventuella lärotidsförändringar föregås av i

varje särskilt fall erforderliga utredningar.

Utredningen understryker, att vissa möjligheter till modifieringar beträffande

lärotidsutläggningen bör lämnas öppna, t. ex. i fråga om femdagarsveckans utformning

vid en del internatskolor.

Vidare framhålls att en nära anknytning till näringslivets olika områden för viss

yrkesutbildning kan medföra ett starkt beroende av arbetsförhållandena inom respektive

yrkesområden. Därest undervisningen meddelas vid arbetsställe utanför skolan,

bör i samma utsträckning som hittills varit fallet de på arbetsstället gällande

tiderna tillämpas.

Utredningen framhåller slutligen, att det bör åligga respektive tillsynsmyndighet

att utfärda erforderliga anvisningar rörande övergången till de nya lärotiderna.

4.4.2 Yttranden

Beträffande tidpunkten för femdagarsveckans genomförande i skolan ifrågasätter

några remissinstanser, om en övergångsperiod är erforderlig. I övrigt tillstyrker

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj ds proposition nr 64 år 1968

samtliga remissinstanser eller lämnar utan erinringar förslaget, att de nya lärotiderna

skall tillämpas från och med den 1 juli 1968.

Skolöverstyrelsen tillstyrker

att nya föreskrifter in. m. om skolarbetstider skall tillämpas från och med den 1 juli

1968. De skolformer som berörs är främst grundskolan, folkskolan, realskolan,

flickskolan, gymnasiet, fackskolan, vissa delar av yrkesskolan samt specialskolan,

men också andra skolor under SÖ:s tillsyn kan komma att påverkas av de nya

arbetstiderna.

Med hänsyn till att SO inte förutsatt någon författningsföreskrift om skolfria lördagar

utan endast räknat med en viss styrning vid övergången till femdagarsvecka

i skolan, är enligt SÖ:s mening en särskild övergångstid, så som utredningen föreslår,

inte behövlig. När övergången sker, bör den ske i början av skolåret och efter

samråd mellan kommuner som hör till samma högstadieområde, liksom också

mellan kommuner som hör till samma gymnasieområde.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund med instämmande

av Sveriges grossistförbund uttalar sig för en övergång till femdagars skolarbetsvecka

så snabbt som möjligt.

Flera remissinstanser understryker i likhet med skolöverstyrelsen, att övergången

till de nya lärotiderna bör ske vid läsårets början och efter samråd mellan kommuner

som tillhör samma högstadieregion och/eller gymnasieupptagningsområde.

Länsskolnämnden i Kronobergs län uttalar.

Det är inte tillräckligt att som utredningen föreslår endast anmälan om fattat beslut

görs till länsskolnämnden. För en effektiv samplanering bör skolstyrelserna åläggas

att till länsskolnämnden senast den 1 april samma år som övergången skall ske

anmäla sitt beslut. Nämnden kan då genom samplanering inom en hel gymnasieregion

tillse, att övergången sker samtidigt i hela regionen.

Skolstyrelsen i Arvika menar, att för undvikande av eventuell splittring kommunerna

emellan tidpunkten för femdagarsveckans införande bör fastställas av länsskolnämnden.

Skolstyrelserna i Gamleby och Vårgårda anser det däremot synnerligen

angeläget, att landets kommunala skolstyrelser själva inom den angivna tidsramen

får besluta om övergången till femdagars skolarbetsvecka.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

57

5. Departementschefen

5.1 Allmänna synpunkter

Det är angeläget att undervisning och utbildning fortlöpande anpassas till och

samordnas med det föränderliga samhälle i vilket skolan verkar. Detta har utgjort

ett grundläggande allmänt motiv för de senaste årens skolreformer och äger sin

giltighet även i fråga om skolans arbetstider. Den utveckling i samhället som ägt

rum i fråga om arbetstidens längd och utläggning har därför bidragit till att aktualisera

vissa med skolans arbetstider sammanhängande spörsmål.

Främst vill jag därvid nämna skolarbetets fördelning på veckans olika dagar.

Utvecklingen mot femdagars arbetsvecka inom näringsliv, förvaltning m. fl. områden

har förlöpt mycket snabbt. I anslutning härtill har frågan om införandet av

femdagarsvecka även i skolan blivit alltmer aktuell. Vid bedömningen av denna

fråga har man dock att beakta, som skolarbetstidsutredningen framhåller, att betingelserna

växlar inom arbetsmarknadens skilda sektorer. Skiftarbete, arbete vid

företag med kontinuerlig drift och arbete som kräver jourtjänst, exempelvis inom

olika servicefunktioner, blir förhållandevis allt vanligare. Femdagarsveckan har i

sådana sysselsättningar oftast en speciell utläggning. I många fall tillämpas en s. k.

rullande arbetsvecka.

Även i fråga om läsårets längd och inplacering under kalenderåret kan krav

ställas på samordning mellan skolan och arbetslivet. Kraven från arbetslivets sida

är emellertid ingalunda entydiga utan växlar tvärtom mellan olika sektorer av

samhället. I synnerhet kapitalkrävande företag söker i ökad omfattning övergå till

kontinuerlig drift. Byggnadsindustrin har i fråga om arbeten som måste utföras

i det fria sin bästa säsong under sommaren. Turistnäringen och en del trafikföretag

önskar en arbetstidsutläggning, som främjar semesterspridning och därmed

utjämnar tillströmningen till anläggningar av olika slag. Redan de anförda

exemplen visar, att det inte är möjligt att finna en läsårsutläggning som är helt

anpassad till arbetslivet i dess helhet. Härtill kommer att skolans egna syften, arbetsformer

och förutsättningar innefattar krav som måste beaktas vid utläggningen

av läsåret.

Utläggningen av skolarbetet på läsår, veckodagar och lektioner reglerar i väsentliga

avseenden arbetstiderna för såväl eleverna som de till skolans verksamhet

knutna personalkategorierna. Förutom denna reglering av stadgemässig natur förekommer

även andra arbetstidsreglerande föreskrifter, nämligen bl. a. timplaner och,

vad gäller personalens arbetstider, träffade kollektivavtal. Skolarbetstidsutredningens

förslag åsyftar inga förändringar i sistnämnda delar utan kan i stället sägas

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

inneböra i huvudsak att man lägger ut det i timplaner och avtal angivna måttet

av skolarbetstid på ett annat sätt än tidigare.

Vad man vid bestämmandet av skolans arbetstider i första hand har att ta hänsyn

till är elevernas bästa, dvs. deras hälsa, utveckling och omvårdnad samt de

mål som är uppställda för skolans arbete. Osökt aktualiseras därvid frågan om

elevernas arbetsbörda. Redan läsdagens längd, tiden för hemarbete inbegripen,

vittnar i många fall om de ungas arbetsbelastning. En strävan bör vara att

förbättra denna arbetssituation. Man har därvid att beakta att elevens tid inte helt

skall tas i anspråk av skolarbetet. Han ingår som medlem i familjen och i kamratkretsen,

tillhör föreningar, fritidsgrupper m. m. Efter skoldagens slut bör han

ha tid och krafter över även för samvaro och sysselsättningar i dessa sammanhang.

Till bilden hör också att barn och ungdom vanligen tröttas snabbare än vuxna samt

att inlärning är en verksamhet, som kräver uppmärksamhet och koncentration.

Lärotidsutläggningen måste sålunda bestämmas med hänsyn till olika omständigheter.

Till dessa hör enligt vad som framgått av det föregående bl. a. de pedagogisk-metodiska

betingelserna, elevernas kroppsliga och psykiska hälsa, den till

skolan knutna personalens förhållanden, skolans anpassning till familjerna, arbetslivet

och samhället i stort samt avvägningen mellan elevernas skolarbete och deras

övriga funktioner. Vid lärotidsutläggningen måste avseende också fästas vid de

ekonomiska konsekvenserna, som allt efter förändringarnas karaktär kan innebära

såväl minskade som ökade kostnader för skolans verksamhet.

Av det sagda framgår att jag ansluter mig till de principiella utgångspunkter

skolarbetstidsutredningen redovisat i sitt betänkande.

5.2 Skoheckan, lektionen och läsdagen

Utredningens förslag om genomförande av femdagarsvecka

under hela läsåret men med möjlighet till vissa avvikelser under en övergångsperiod

har tillstyrkts av nära nog samtliga remissinstanser. Denna förändring, som

med ett klart positivt utfall prövats i en omfattande försöksverksamhet, bör enligt

min mening genomföras utan onödigt dröjsmål.

Femdagarsvecka bör i princip tillämpas på alla de skolformer utredningen föreslår

samt lärarutbildningen. Vissa undantag liksom vissa möjligheter till variationer

i fråga om skolarbetsveckans utläggning bör emellertid därvid enligt min mening

ges. Sålunda bör i fråga om folkhögskolan ordningen med femdagarsvecka inte

göras obligatorisk. Särskilt för folkhögskolor som rekryterar elever från hela eller

stora delar av landet kan en förhållandevis betydande del av eleverna beräknas

sakna möjligheter att på åsyftat sätt utnyttja den förlängda ledigheten vid veckosluten.

Beträffande nämnda skolform bör det därför tillkomma vederbörande

styrelse efter samråd med eleverna vid den ifrågavarande skolan att avgöra, om

femdagars- eller sexdagarsvecka skall tillämpas. Sådant beslut av styrelse bör, efter

skolöverstyrelsens medgivande, kunna fattas även i fråga om vissa enskilda yrkes
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

59

skolor. Vid statens vuxengymnasier i Härnösand och Norrköping räknar jag inte

med att femdagarsvecka skall tillämpas.

Den för flertalet skolformer lämpligaste typen av femdagarsvecka utgör den

inom arbetslivet vanligen tillämpade utläggningen av veckoarbetstiden, varigenom

lördagen friställs. I vissa sammanhang kan emellertid avvikelser från denna lösning

vara motiverade. Som exempel på skolor, vid vilka en modifierad femdagarsvecka

kan vara lämplig, nämner utredningen vissa internatskolor. Enligt dess

förslag skall vid nämnda skolor femdagarsvecka kunna tillämpas så, att man en

vecka läser måndag—fredag och nästfoljande vecka tisdag—lördag. Eleverna får

genom en sådan anordning ökade möjligheter att besöka hemmen. Vissa modifieringar

kan även i andra fall visa sig önskvärda och lämpliga, t. ex. i samband med

sjuksköterskeelevernas praktiska utbildning. Jag förordar, att bestämmelserna om

femdagars skolarbetsvecka utformas så, att sådana lösningar blir möjliga.

I samband med sitt förslag om genomförande av femdagars skolarbetsvecka

framhåller utredningen, att de för sedvanliga läxuppgifter disponibla dagarna

reduceras till fyra. Utredningen har övervägt möjligheten att slopa bestämmelserna

om läxfrihet till dag efter söndag, helgdag och hel lovdag men avvisat en dylik

återgång till tidigare förhållanden. Jag delar utredningens uppfattning att femdagarsveckans

syfte därigenom i stor utsträckning skulle förfelas.

Utgångspunkten för utredningens förslag om lektionstidens längd har

främst varit de förändrade villkor, som följer av ett införande av femdagarsvecka.

Utredningen ansåg det redan i samband med den genomförda försöksverksamheten

med femdagars skolarbetsvecka erforderligt att något modifiera lektionstidens längd

för att inte det ökade antalet lektioner som kom att läggas på de fem skoldagarna

skulle medföra alltför långa skolarbetsdagar. Till detta motiv för den lektionslängd

om 40 minuter som utredningen föreslagit för all undervisning med undantag av

viss del av yrkesundervisningen kommer att angivna lektionslängd enligt utredningens

mening skall tjäna som tidsmodul för samtliga berörda skolformer, vilket

för den fortgående integrationen inom skolväsendet bedöms såsom betydelsefullt.

Med några få undantag har förslaget också mottagits positivt av de remissinstanser

som yttrat sig i frågan.

Jag tillstyrker att de lektioner som enligt nuvarande bestämmelser har en längd

av 40 eller 45 minuter får en längd av 40 minuter. I likhet med utredningen

betraktar jag i princip detta som en tidsmodul som i den utsträckning så bedöms

lämpligt skall kunna sammanläggas till längre arbetspass eller delas på kortare

pass. I fråga om den övervägande praktiskt inriktade yrkesutbildning för vilken

lektionslängden är 60 minuter räknar jag tills vidare inte med någon ändring.

Frågan torde få aktualiseras ånyo vid prövningen av yrkesutbildningsberedningens

förslag. I den mån femdagarsveckans genomförande aktualiserar behov av åtgärder

som motverkar att vissa skoldagar blir alltför långa torde sådana åtgärder i stället

böra få formen av mindre begränsningar i veckotimtalen för ifrågavarande slag

av yrkesutbildning. Det bör i detta sammanhang framhållas att yrkesskolan på ett

helt annat sätt än övriga skolformer förverkligat det i åtskilliga sammanhang ut
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

tryckta allmänna önskemålet om att huvuddelen av skolarbetet bör vara förlagt

till skolan. Gjorda undersökningar har visat att hemarbetets omfattning inom gymnasiet

och fackskolan är betydande, vilken omständighet givetvis måste beaktas vid

jämförelser av den schemabundna arbetstiden för yrkesskolan och andra skolformer.

Denna fråga tillhör emellertid de frågekomplex som hör samman med

prövningen av yrkesutbildningsberedningens förslag.

Mot förslaget angående kortare raster samt måltidsraster har

jag ingen annan erinran än att, som flera remissinstanser anfört, en viss flexibilitet

bör eftersträvas vid utformningen av bestämmelser om rasternas längd.

I överensstämmelse med utredningens förslag förordar jag, att den dagliga

undervisningen som regel skall omfatta högst sex lektioner för elever i

grundskolans årskurser 1 och 2 samt högst åtta lektioner för övriga elever i

grundskolan, för eleverna i fackskolan och det nya gymnasiet.

Den nuvarande bestämmelsen att av fyra lektioner i följd minst en bör avse övningsämne,

yrkesarbete, laborationer i läroämne eller därmed jämförlig undervisning

bör enligt skolöverstyrelsens mening utgå. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Om undervisningen meddelas vid arbetsställe utanför skolan, bör som utredningen

föreslagit, de på arbetsstället rådande arbetstiderna gälla. Detta bör gälla

även frågan om tillämpning av fem- eller sexdagars arbetsvecka.

5.3 Läsåret

I anslutning till utredningens behandling av den årliga undervisningstiden

och därav föranledda meningsyttringar från remissinstanserna vill

jag anföra följande.

Den särskilda försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka och den i

samband därmed genomförda pedagogiska undersökningen angående elevernas

kunskaps- och färdighetsnivå finner jag utgöra ett gott stöd för utredningens bedömning

av det erforderliga antalet läsdagar i vad avser grundskolan. Jag

delar också utredningens uppfattning att resultatet förmodligen blivit likartat, om

en motsvarande undersökning kunnat genomföras inom t. ex. gymnasiet.

Utredningens förslag, att tid motsvarande 4—8 dagar (8—16 halvdagar) varje

läsår bör disponeras för friluftsverksamhet grundar sig på bl. a. erfarenheterna

under försöksverksamheten med femdagarsvecka. Därunder utnyttjades

genomsnittligt omkring 7 dagar för friluftsverksamhet. Jag finner det föreslagna

antalet lämpligt. Vidare delar jag utredningens uppfattning att två av dessa dagar

då så visar sig erforderligt skall kunna, liksom hittills, disponeras för att jämte

lovdagar och skolfria dagar vid veckosluten bereda eleverna en längre sammanhängande

ledighet. Liksom skolöverstyrelsen m. fl. remissintanser finner jag därjämte,

att utredningens förslag om friluftsdagarnas användning bör beaktas. Dessa

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

61

dagar bör, bortsett från den nyssnämnda utbytesmöjligheten beträffande två friluftsdagar,

utnyttjas för sitt egentliga ändamål, nämligen idrotts- och friluftsverksamhet,

och inte betungas med undervisning i brandskydd, olycksfallsvård m. m.

Frågan om lovdagarnas antal har utredningen ingående behandlat. Utöver

lovdagarnas skolhygieniska syfte, deras betydelse från psykologisk-pedagogiska

synpunkter samt deras funktion i en genom femdagarsveckans införande förändrad

lärotidsutläggning har utredningen fäst avseende vid deras vikt ur familjesociala

aspekter. Även i fråga om lovdagarnas antal har erfarenheter från den genomförda

försöksverksamheten gett viss vägledning.

Under försöksverksamheten begränsades antalet lovdagar till sex varje läsår. Enligt

utredningsmajoritetens bedömning uppkom därigenom i åtskilliga fall svårigheter

att på ett från nyssnämnda synpunkter lämpligt och acceptabelt sätt fördela

dessa dagar. Man anser att vid en mera långsiktig lösning med giltighet för skolväsendet

i dess helhet lovdagarnas antal måste utökas i förhållande till det antal

som förekom under försöksverksamheten.

Vid sina överväganden har utredningen lagt stor vikt vid att lovdagarnas antal

får återverkningar på läsårets längd och därför varit angelägen att finna det minsta

antal lovdagar, som kan ge utrymme för de avsedda ändamålen. Några remissinstanser

synes vid sin bedömning av det lämpliga antalet lovdagar främst ha fäst

avseende vid nämnda effekt och därför i likhet med utredningsreservanterna förordat

7 lovdagar. Bl. a. skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet och svenska

skolläkarföreningen tillstyrker däremot ett större antal lovdagar. Starka skäl av

pedagogisk och medicinsk natur talar för att läsåret förses med »andningspauser»

och inte komprimeras alltför mycket. För egen del ansluter jag mig därför till utredningens

förslag och förordar, att läsåret skall inrymma 10 lovdagar. I fråga

om yrkesutbildning i nuvarande form bör liksom f. n. bestämmelserna om antalet

lovdagar utformas så att eleverna under läsåret skall erhålla lov högst nyss angivet

antal dagar. Pågår kurs endast under del av läsåret bör antalet lovdagar inskränkas

i förhållande härtill.

I fråga om antalet studiedagar har utredningen inte funnit anledning att

frångå det för grundskolan m. fl. skolformer gällande antalet. Jag ansluter mig till

utredningens bedömning och räknar således inte med någon ändring i fråga om det

antal dagar som undervisningen får inställas för anordnande av studiedagar.

Den livligt diskuterade frågan om läsårets längd har för såväl utredningen

som remissinstanserna i huvudsak inneburit ett ställningstagande till ett läsår

om 39 eller 40 veckor.

Motiveringarna för ett läsår om 39 veckor har företrädesvis tagit formen av

argumenteringar mot ett läsår om 40 veckor. Därvid har främst anförts tre omständigheter,

nämligen ökade svårigheter att inplacera värnpliktstjänstgöringen i

förhållande till läsåret, reducerade möjligheter för eleverna på gymnasiets tekniska

linje att fullgöra miljöpraktik under ferietid samt minskat tidsutrymme för semesterspridning

inom arbetslivet. I några fall har även antytts att ekonomiska konsekvenser

talar mot ett läsår om 40 veckor.

Såväl värnpliktstjänstgöringens som miljöpraktikens inpassning i förhållande till

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

lärotiderna har beaktats av utredningen. Beträffande den förra har överläggningar

förekommit med 1960 års värnpliktsutredning, och förslaget har utformats med

aktgivande på det år 1966 beslutade värnpliktssystemet. Några erinringar mot det

framlagda förslaget har inte heller framförts av de militära remissinstanserna.

Problemet om hur miljöpraktik för vissa elever skall inordnas i förhållande till den

för skolan fastställda tidsramen är inte av den art att det kan få ha något avgörande

inflytande, på frågan om läsårets omfattning för skolväsendet i dess helhet.

Diskussionen angående konsekvenserna av ett 40 veckors läsår för semesterspridningen

inom arbetslivet har enligt min mening inte varit helt upplysande.

Den omfattande undersökning, som redovisas av kommittén för semesterspridning

i dess nyligen avgivna betänkande Semesterspridning (SOU 1967: 61), visar enligt

dess egen tolkning, att semestrarna inom industrin under år 1965 var starkt koncentrerade

till en kort period under högsommaren, i huvudsak juli månad och att

bilden torde ha varit ungefär densamma åren 1966 och 1967. I direktiven för nämnda

kommitté framhålls för övrigt bl. a. att mycket skulle vara vunnet om den tidsrymd,

till vilken semestrarna förläggs, kunde utsträckas från fem till åtta veckor

med exempelvis tre större semesterperioder, nämligen en från mitten av juni till

mitten av juli, en omfattande juli och en från mitten av juli till mitten av augusti.

Även med hänsyn till detta framtidsperspektiv synes semestermöjligheterna inte

påverkas av ett till 40 veckor fastställt läsår.

De ekonomiska konsekvenserna, till vilka jag återkommer i ett senare sammanhang,

är inte av den storleken, att jag finner dem böra påverka ståndpunktstagandet

i denna fråga.

Utöver de synpunkter jag i det föregående anfört vid mina ställningstaganden

till förslagen om läsårets olika komponenter, vill jag sammanfattningsvis framhålla

följande. För lärarutbildningsanstalterna har nyligen fastställts ett läsår om 40

veckor. Ett läsår av denna längd innebär också ett närmande till de delar av yrkesskolan,

som f. n. har ett längre läsår. Genom den något vidare tidsram, som

ett läsår om 40 veckor erbjuder, bereds eleverna möjlighet att arbeta i ett lugnare

tempo, samtidigt som de får flera tillfällen till samvaro med familjen, mera

tid för egen fritidsaktivitet o. d. Den fortgående integrationen inom skolväsendet

gör det också angeläget att undanröja vissa differenser i fråga om lärotiderna.

Skolorganisatoriska och pedagogiska samt familjesociala motiv talar för

ett enhetligt läsår för olika skolformer och utbildningsanstalter. Jag förordar sålunda,

efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet ett samordnat läsår

om 40 veckor (280 dagar) för samtliga skolöverstyrelsen underställda skolformer

som f. n. har ett läsår omfattande 38—42 veckor, för jämförbara skolor på lantbrukets

och skogsbrukets områden samt för lärarutbildningsanstalterna. Enstaka

undantag från det enhetliga läsåret kan övergångsvis bli nödvändiga inom kurser

för yrkesutbildning som f. n. har ett läsår om 42 veckor. I vilken mån det framlagda

förslaget om läsårets längd m.m. bör äga tillämpning på omskolningsverksamheten

bör skolöverstyrelsen få i uppdrag att inkomma med närmare förslag

om. Det må nämnas, att för flertalet elever och lärare innebär förslaget en avkortning

av den sammanlagda årliga skolarbetstiden med omkring fyra procent.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

63

5.4 Genomförandet

Införandet av de nya lärotiderna kommer att medföra vissa ekonomiska

konsekvenser. Utredningen har på grundval av inhämtade uppgifter utfört en

del beräkningar härav. Enligt dess mening kan vissa besparingar väntas uppkomma.

Det minskade antalet årliga läsdagar medför sålunda för de flesta kommuner reducerade

kostnader för skolskjutsar, även om som flera remissinstanser framhåller en

större eller mindre del av de uppkomna besparingarna kan komma att användas

för insättande av extra skolskjutsar. Om så sker kan de resande eleverna utöver

bortfallet av en resdag varje vecka komma i ett bättre läge även genom kortare

väntetider. Även i fråga om skolmåltider kan kostnadsminskningar beräknas uppkomma.

Däremot kan ökade insatser visa sig erforderliga i fråga om barntillsynen.

Utanför hemmet yrkesverksamma föräldrar med barn i de lägre skolåldrarna

kan genom införandet av femdagarsvecka försättas i en besvärlig situation om

inte deras egen arbetsvecka sammanfaller med skolans. Ytterligare åtgärder från

samhällets sida kan därför, såsom utredningen och flera remissinstanser betonar,

behövas för utbyggnad av barntillsynen, t. ex. genom fritidshem, familjedaghem och

social hemhjälp.

Enligt erfarenheterna i samband med försöksverksamheten med femdagars skolarbetsvecka

har inte något starkt ökat behov av ytterligare insatser för ungdomens

fritidssysselsättning kunnat märkas. Vid en permanent och hela skolväsendet omfattande

lärotidsförändring kan däremot möjligen ökade insatser för elevernas

fritidsverksamhet visa sig behövliga. Ökad medelstilldelning kan även bli

aktuell för att ordna barntillsynen vid vissa slag av statliga internatskolor samt

för att bereda elever vid dylika skolor ekonomiska möjligheter att utnyttja den

förlängda veckoslutsledigheten för besök i hemmen. Så synes bl. a. kunna bli förhållandet

vid en del specialskolor. Det ankommer i första hand på skolöverstyrelsen

att bedöma denna fråga.

Någon förändring beträffande studiehjälpen föreslår jag inte i detta sammanhang.

Centrala studiehjälpsnämnden bör emellertid få i uppdrag att överväga om

det i något avseende, exempelvis med hänsyn till den relativt betydande avkortningen

av yrkesskolans läsår finns skäl för justering av reglerna för beräkning av

studiehjälp fr. o. m. läsåret 1969/70.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av de nya lärotiderna

ansluter jag mig till det av flertalet remissinstanser tillstyrkta förslaget,

att de skall tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1968, med en övergångsperiod om

två år i vad avser tidpunkten för införandet av femdagars skolarbetsvecka. Beslut

om vid vilken tidpunkt inom ramen för nämnda övergångsperiod som femdagars

skolarbetsvecka skall införas bör fattas av vederbörande skolstyrelse. Jag förutsätter,

att erforderligt samråd vid genomförandet av femdagarsvecka äger rum

mellan kommuner tillhörande samma högstadieregion resp. gymnasieupptagningsornråde,

att övergången sker vid läsårs början och samtidigt i samtliga kommuner

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

inom kommunblock samt att anmälan om förändringen görs hos vederbörande

länsskolnämnd eller motsvarande myndighet. I fråga om lärarutbildningsanstalterna

bör skolöverstyrelsen få i uppdrag att fatta motsvarande beslut.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

65

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att

Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

besluta att för skolväsendet och lärarutbildningsanstalterna i

den utsträckning jag angett i det föregående fr. o. m. den 1 juli

1968 skall gälla ett läsår om 40 veckor (280 dagar) och — med

en övergångstid om två år — femdagars skolarbetsvecka.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:ts Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning .................................................. 3

1.1 Skolarbetstidsutredningen ................................. 3

1.2 Remissbehandling ....................................... 4

2. Utredningsarbetet............................................ 6

2.1 Utgångspunkter ......................................... 6

2.1.1 Nuvarande lärotider................................. 6

2.1.2 Utredningsuppdraget ................................ 7

2.2 Försöksverksamhet....................................... 8

2.2.1 Tillsynsmyndigheternas tidigare försöksverksamhet......... 8

2.2.2 Den särskilda försöksverksamheten..................... 9

2.3 Undersökningar ......................................... 13

2.3.1 Studieprestationer och lärotider........................ 13

2.3.2 Trötthet hos skolelever .............................. 14

2.3.3 Sociologiska problemställningar........................ 15

2.3.4 Arbetstidsförhållanden inom näringsliv och arbetsmarknad. . . 16

2.3.5 Lärotiderna utomlands samt i historisk belysning.......... 17

3. Utredningens principiella överväganden........................... 19

3.1 Lärotiderna från pedagogiska och skolorganisatoriska synpunkter. . . 19

3.2 Skolhygieniska och sociologiska förhållanden.................. 21

4. Förslag.................................................... 23

4.1 Skolveckan, lektionen och läsdagen............ 23

4.1.1 Utredningen ....................................... 23

4.1.2 Yttranden......................................... 28

4.2 Läsåret ................................................ 34

4.2.1 Utredningen ....................................... 34

4.2.2 Yttranden ......................................... 41

4.3 Kostnadsfrågor.......................................... 51

4.3.1 Utredningen ....................................... 51

4.3.2 Yttranden......................................... 52

4.4 Övergång till nya lärotider................................. 54

4.4.1 Utredningen ....................................... 54

4.4.2 Yttranden ......................................... 55

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1968 67

5. Departementschefen .......................................... 57

5.1 Allmänna synpunkter..................................... 57

5.2 Skolveckan, lektionen och läsdagen.......................... 58

5.3 Läsåret ................................................ 60

5.4 Genomförandet .......................................... 63

Hemställan.................................................... 65

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förslag till allmän beredskapsstat för budgetåret 1968/69, m. m. a1 i texten
  2. SU 1968:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skolans arbetstider jämte motioner. s. 1 i texten