Sök i Ratio Lex

Angående undervisning för utlandssvenska barn samt för vissa minoriteter i Sverige

1968-03-08 · 60 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:67, Angående undervisning för utlandssvenska barn samt för vissa minoriteter i Sverige

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1968

1

Nr 67

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående undervisning för utlandssvenska

barn samt för vissa minoriteter i Sverige; given

Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag,

om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om statligt stöd för svensk undervisning i utlandet.

Vidare framläggs förslag till åtgärder för att underlätta skolgången i Sverige

för dels utlandssvenska elever och andra elever i behov av skolinackordering, dels

barn och ungdom som tillhör inflyttade språkliga minoriteter.

Svensk undervisning i utlandet föreslås få anordnas i form av grundskola (svensk

utlandsskola), svensk undervisning vid internationell skola, kompletterande svensk

undervisning för svenska barn i utländska skolor samt korrespondensundervisning.

Statsbidrag föreslås utgå till kostnader för lärartjänster och undervisningsmateriel

samt om synnerliga skäl föreligger även till kostnader för skollokaler och elevhem.

Kostnaderna för genomförande av de framlagda förslagen angående svensk undervisning

i utlandet beräknas till ca 1,3 milj. kr. per år.

För att underlätta de utlandssvenska elevernas skolgång i Sverige föreslås bl. a.

att vissa elevhem knutna till det allmänna skolväsendet skall mottaga även utlandssvenska

elever och förses med särskilda personella resurser. Särskilt studiestöd

föreslås kunna utgå till utlandssvenska elever som önskar utbildning i Sverige.

[ fråga om inflyttade språkliga minoriteter föreslås att försöksverksamhet skall

anordnas med läsundervisning för barn i förskole- och grundskoleåldern på barnens

egna modersmål. Vidare bör prövas olika nya åtgärder för att underlätta minoriteternas

anpassning till det svenska samhället. För att minoriteterna skall kunna

behålla kontakten med sin ursprungliga kulturmiljö föreslås att barn och ungdom

som tillhör en minoritet skall kunna få kompletterande undervisning i det egna modersmålet

och andra nationella ämnen.

t — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 67

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om undervisning för utlandssvenska

barn samt för vissa minoriteter i Sverige och anför.

I prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 168) förklarade jag mig ha för avsikt att senare föreslå

Kungl. Maj:t att förelägga 1968 års riksdag proposition om bl. a. ökat statligt

stöd till utlandsskolor på grundval av förslag från 1964 års utlands- och internatskoleutredning

(SOU 1966: 55). I avvaktan härpå beräknades medelsbehovet under

anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. öka med sammanlagt 1,4 milj. kr.

avseende merkostnader för ändamål som omfattas av ifrågavarande förslag. Vidare

har i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 197) föredraganden vid sin anmälan av anslaget

Privatskolor: Bidrag till vissa privatskolor anmält, att vissa förslag från utredningen

avsågs bli behandlade i särskild proposition till årets riksdag.

Beredningen av dessa frågor är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra för

dem närmare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 februari 1964 tillkallade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet den 25 februari 1964 sex sakkunniga

för att utreda frågan om de utlandssvenska barnens skolgång, skolinackordering

för vissa elevgrupper och frågan om vissa minoriteters skolgång, nämligen ledamoten

av riksdagens andra kammare, numera landshövdingen Gunnar Helén, undervisningsrådet

Åke Fältheim, redaktören Bengt Gustafsson, rektorn Rolf Hillman,

ledamoten av riksdagens första kammare, numera statsrådet Alva Myrdal

samt direktören Per Zethelius. Tillika uppdrogs åt Helén att såsom ordförande leda

de sakkunnigas arbete. Den 18 mars 1965 uppdrogs åt professorn Sten Karling att

såsom sjunde ledamot ingå i utredningen. (Direktiv se 1965 års riksdagsberättelse

s. 274). De sakkunniga antog benämningen 1964 års utlands- och intematskoleutredning.

Som experter har docenten Urban Dahllöf, numera byrådirektören Sven Reinans,

undervisningsrådet John Ulne, psykologen i socialstyrelsen Kurt Gordan och

departementssekreteraren Lars Lindén biträtt de sakkunniga.

Till utredningen har överlämnats en ansökan från S:t Eriks katolska skola i

Stockholm och Stiftelsen Skolsystrar de Notre Dame’s barn och ungdomsverksamhet.

Sina överväganden och förslag har utredningen i augusti 1966 framlagt i betänkandet

Skolgång borta och hemma (SOU 1966: 55).

Till betänkandet har fogats reservationer avgivna av ledamoten Karling och av

ledamöterna Fältheim och Myrdal jämte Gustafsson.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av skolöverstyrelsen — efter

hörande av länsskolnämnderna, ett antal av förslaget närmare berörda kommuner

samt huvudmän för internatskolor och svenska utlandsskolor —- vidare statskontoret,

dåvarande socialstyrelsen, dåvarande medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), centrala studiehjälpsnämnden, styrelsen för internationell

utveckling (SIDA), statens ungdomsråd, svenska institutet för kulturellt

utbyte med utlandet, yrkesutbildningsberedningen, arbetsgruppen för invandrarfrågor,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet

samt -—■ i gemensamt yttrande — Sveriges industriförbund (Industriförbundet),

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges allmänna exportförening

(Exportföreningen), vidare Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) som överlämnat

yttrande från Lärarnas riksförbund (LR), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Målsmännens riksförbund (MR), Utlandssvenskarnas förening, Riksföreningen

för svenskhetens bevarande i utlandet, De enskilda läroverkens förbund,

Svenska privatskolors riksförbund, Centralförbundet för finska föreningar i Sverige,

Estniska kommittén, Esternas representation i Sverige, Mosaiska församlingarnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

centralråd — som överlämnat yttrande från Hillelskolans i Stockholm ledning —- Katolska biskopsämbetet, Stiftelsen Skolsystrar de Notre Dame, Hermods korrespondensinstituts

stiftelse (Hermods-NKI) och Kristendomslärarnas förening.

Styrelsen för Sigtunaskolans aktiebolag, styrelsen för Estniska gymnasiet i Stockholm,

Osby samskolas föräldraförening, Osby Handels- & Industriförening och

Skånes handelskammare har dessutom inkommit med skrifter.

I det följande redovisas för sammanhangets skull på vissa punkter förslag, som

inte kräver beslut av riksdagen.

2. Svensk undervisning åt svenska barn i utlandet

2.1 Nuvarande förhållanden

Flertalet utlandssvenska barn fullgör enligt vad utredningen kunnat finna av sina

undersökningar sin skolgång i utländska eller internationella skolor. Detta berox

i vissa fall på ekonomiska eller andra hinder för svensk skolgång men i andra fall

på att föräldrarna med avsikt valt utländsk skolgång. Vissa utlandssvenska föräldrar

ser det som en förmån för barnen att de får gå i en skola där undervisningen

sker på ett av världsspråken eller anser att skolgång i utländsk skola kan ha eu

gynnsam inverkan på barnens förmåga till förståelse av människor av annan nationalitet

m. m. Andra utlandssvenskar som bosatt sig utomlands strävar inte efter

att ge barnen svensk skolutbildning utan låter dem assimileras i bosättningslandet. Utredningen

är dock av den uppfattningen, att de flesta utlandssvenska föräldrar anser

att svensk skolgång på vissa stadier är av mycket stort värde för barnen och konstaterar,

att praktiskt taget alla utlandssvenskar som uppfattar sin vistelse i utlandet

som ett begränsat skede i familjens liv önskar att barnen skall få en svensk

uppfostran.

Svensk undervisning meddelas f. n. vid närmare 30 statsunderstödda svenska skolor

utomlands. Skolorna är i allmänhet mycket små. För svenska skolor i utlandet

utgår statsbidrag till kostnaden för avlönande av lärare enligt följande grunder.

För undervisning på realskolestadiet vid svenska skolan i Paris utgår statsbidrag

till avlönande av två lärare med 21 500 kr. för vardera tjänsten. I övrigt utgår vid

ett elevantal av 7—20 elever statsbidrag för en lärartjänst, vid 21—30 elever statsbidrag

för två lärartjänster och vid mer än 30 elever statsbidrag för tre lärartjänster.

Om särskilda skäl föreligger kan skolöverstyrelsen medge att statsbidrag får

utgå för mer än tre lärartjänster, dock högst för fem lärartjänster.

För statsbidragsberättigad lärartjänst, som avser undervisning i högst årskurs 3.

utgår statsbidrag med 12 000 kr. och för annan tjänst med 15 000 kr.

De lokaler som står till skolornas förfogande är i många fall inte lämpade för

ändamålet. Skolornas standard beträffande pedagogisk utrustning och olika hjälpmedel

är i allmänhet också låg. Enligt vad utredningen funnit är föräldrar med erfarenhet

av svenska utlandsskolor i allmänhet nöjda med undervisningen och andan

vid skolorna men missnöjda främst med skolornas materiella standard.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

2.2 Utredningens förslag

Utredningen framhåller att begreppet utlandssvensk inte är entydigt. I en för

individ och familj så central och viktig fråga som barnens uppfostran har utredningen

inte ansett det lämpligt att tolka begreppet restriktivt. Då det gäller att ange vilka

som skall anses vara utlandssvenskar i den betydelsen att de bör äga rätt till de

förmåner, som från Sveriges sida kan medges utlandssvenskarna i fråga om barnens

skolgång, förordar utredningen att alla personer, oavsett medborgarskap och mantalsskrivningsort,

skall betraktas som utlandssvenskar om de är bosatta utomlands

och om de

är eller under någon del av sitt liv varit svenska medborgare.

är eller varit gift med svensk medborgare,

är barn till person som är eller varit svensk medborgare eller

använt svenska som vardagsspråk med en av föräldrarna samt betraktar sig som

svenskar.

I tveksamma fall rekommenderar utredningen en generös tolkning.

Från såväl arbetskraftssynpunkt som från social och kulturpolitisk synpunkt finner

utredningen det motiverat att förbättra de utlandssvenska barnens skolmöjligheter

utomlands. En ändring av villkoren för och omfattningen av statsbidragen till

svenska utlandsskolor är enligt utredningen den mest angelägna åtgärden för att

åstadkomma en sådan förbättring.

Statsunderstödd svensk undervisning i utlandet föreslås få anordnas i form av

svensk grundskola (svensk utlandsskola), undervisning i grupp, svensk undervisning

vid internationell eller internordisk skola, korrespondensundervisning samt

undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden vid sidan av skolgång

i utländska skolor (svensk kompletterande undervisning).

Utredningen, som av olika skäl anser att organisationen av utlandsskolorna icke

lämpligen kan anförtros åt något av befintliga departement, verk eller nämnder,

föreslår att ett särskilt organ, utlandsskolnämnden, inrättas för ledning

och tillsyn av undervisningen för utlandssvenskars barn och att detta organ skall

avgöra vilken form av undervisning som bör väljas för att tillgodose ett aktuellt

undervisningsbehov.

Utlandsskolnämnden skall enligt utredningens förslag bestå av en ordförande

jämte fyra ledamöter. Samtliga utses av Kungl. Maj:t. Utredningen finner att såväl

skolerfarenhet som utlandserfarenhet och juridisk erfarenhet bör finnas inom nämnden

och anser därför att utrikesdepartementet bör ge förslag på en ledamot, skolöverstyrelsen

på två ledamöter och Utlandssvenskarnas förening på en ledamot.

Ordföranden utses efter gemensam beredning av utrikes- och utbildningsdepartementen.

Sekreterare i nämnden och chef för dess kansli, som i rationaliserings- och

besparingssyfte förutsätts vara samordnat med dåvarande skolnämndens för Stockholms

stad och Stockholms län, dvs. nuvarande länsskolnämndens för Stockholms

län, skall vara en utlandsskolinspektör.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Utredningen föreslår även åtgärder för att underlätta de utlandssvenska barnens

skolgång i Sverige. Dessa förslag redovisas i samband med utredningens förslag

angående skolinackordering i Sverige för olika elevgrupper.

2.2.1 Svenska utlandsskolor

Undervisningsbehovet för utlandssvenska barn i låg- och mellanstadieåldern bör

enligt utredningen i första hand tillgodoses genom svenska utlandssko1

o r. Svensk utlandsskola föreslås få inrättas när elevunderlaget på nämnda stadier

inom ett lämpligt rekryteringsområde mera stadigvarande uppgår till tolv. Vid

detta elevantal bör enligt utredningen två lärare kunna anställas. Det är enligt utredningen

lämpligt att en av lärarna får ansvaret för den pedagogiska ledningen av

skolan och för vissa organisatoriska uppgifter. En tjänst som studierektor föreslås

därför inrättad. Med hänsyn till att barnen utomlands ofta blir skolpliktiga tidigare

än i Sverige och att det av pedagogiska skäl anses önskvärt att de utlandssvenska

barnen får sin första ^undervisning på svenska föreslår utredningen, att förskoleverksamhet

skall kunna anordnas vid svensk utlandsskola om barnantalet

på detta stadium uppgår till åtta. Normalt beräknas en svensk utlandsskola

bestå av förskola, lågstadium och mellanstadium. Högstadieundervisning för

utlandssvenskars barn förutses däremot ske huvudsakligen i skolor i Sverige. I den

mån högstadielever undervisas i svenska utlandsskolor bör denna undervisning i allmänhet

ha formen av lärarledd korrespondensundervisning. Endast på orter där ett

större antal svenskar är bosatta anses regelrätt högstadium med muntlig undervisning

kunna anordnas. Fråga om inrättande av högstadium bör enligt utredningen

prövas från fall till fall.

Utredningen anser, att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna i möjligaste

mån bör kvalitativt motsvara den som ges i skolor i Sverige och att de utlandssvenska

barnen bör jämställas med de hemmasvenska även i fråga om skolsociala

anordningar.

För att man vid utlandsskolorna skall kunna få tillräckligt kvalificerade lärare

måste enligt utredningen dels tjänsterna som utlandslärare utannonseras och tillsättas

efter samma principer som gäller för lärartjänster i Sverige, dels lönevillkoren

ändras på ett sådant sätt att en lärare som tar utlandstjänst under några år inte

lider ekonomiskt avbräck eller försenas i befordringshänseende. Eftersom lärarna

vid utlandsskolorna ofta har att arbeta självständigt och utan möjlighet till kontakt

med andra lärare av samma slag och med samma uppgifter, bör enligt utredningens

mening vid tillsättningen stor vikt läggas vid att vederbörande lärare har tillräcklig

praktik inom yrket i Sverige för att kunna skapa en sådan miljö och sådan arbetssituation

som överensstämmer med svenska skolförhållanden. Några bestämda krav

på viss tids tjänstgöring eller andra behörighetskrav utöver dem som normalt krävs

för ordinarie tjänst vid skola i Sverige har dock inte ansetts böra uppställas. Utredningen

föreslår, att lärarna vid utlandsskolorna skall vara statligt anställda och åtnjuta

i huvudsak samma löne- och anställningsvillkor som vid anställning i Sverige.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968 7

Anställning av lärare bör enligt utredningen ske genom utlandsskolnämnden, vilken

står som arbetsgivare för läraren och sänder ut honom för tjänstgöring vid viss

skola utomlands. Lärarna förordnas för en tid av tre år med möjlighet till nytt treårsförordnande

i omedelbar följd. Därefter bör samma lärare normalt icke på nytt

förordnas utomlands innan han under minst två år tjänstgjort vid skola i Sverige.

Den kontanta lönen bör enligt utredningen så långt möjligt bestämmas så att lärarens

allmänna levnadsstandard kan hållas på samma nivå som i Sverige och meriter

och tjänsteår beräknas på samma sätt vid utlandstjänstgöring som vid tjänstgöring

i Sverige. Rese- och flyttningsersättning föreslås utgå vid till- och frånträde av

tjänst i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för jämförlig personal

i utrikesförvaltningen. Dessutom föreslås att lärare vid utlandsskola vartannat år

skall kunna få reseersättning vid hemresa under ferier om läraren under en del av

ferierna deltar i studiedagar eller fortbildningskurs.

Utredningen föreslår vidare, att statsbidrag skall utgå till kostnader för lokaler

och stadigvarande undervisningsmateriel för utlandsskolorna samt till vissa skolsociala

anordningar.

I de fall skollokalerna hyrs föreslås statsbidrag kunna utgå till hela hyreskostnaden.

Det bör enligt utredningen även vara möjligt för en skolförening att

få statsbidrag till inköp av fastighet eller att svenska staten förvärvar fastighet

utomlands för skoländamål eller att skolförening beviljas ränte- och amorteringsfritt

lån för ändamålet. För första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

föreslås statsbidrag utgå med förslagsvis 15 000 kr. per skola.

De utlandssvenska barnen bör enligt utredningen jämställas med hemmasvenska

barn i fråga om rätten till fri undervisningsmateriel. Elever vid de svenska utlandsskolorna

bör därför enligt utredningen erhålla fria läroböcker. Till övrig

undervisnings- och förbrukningsmateriel föreslås statsbidrag

utgå med 40 kr. per elev och år. Vidare föreslår utredningen att dagliga skolres

o r skall subventioneras till 100 % om de sker med reguljära fortskaffningsmedel

och eljest med belopp motsvarande bensinkostnaderna för en mindre bil om privat

bil anlitas eller med högst 3 kr. per elev och dag om skolskjuts organiseras. Statsbidrag

till skolmåltider föreslås utgå med 1 kr. per elev och läsdag vid de

utlandsskolor, där styrelsen beslutat att skolmåltider skall anordnas. I fråga om

skolhälsovård föreslår utredningen att varje elev skall läkarundersökas vid

inskrivningen samt därefter minst vartannat år och att statsbidrag för ändamålet

skall utgå med 10 kr. per elev och år. En skolläkare skall finnas vid varje skolenhet.

Varje skola bör också ha kontakt med en sköterska som kan anlitas vid förekommande

behov.

Utredningen föreslår, att det i anslutning till svensk utlandsskola efter medgivande

av Kungl. Maj:t skall kunna inrättas elevhem. Statsbidrag till sådant elevhem

föreslås utgå efter samma principer som till elevhem vid det allmänna skolväsendet

i Sverige.

Utredningen finner det vara befogat med hänsyn till det ekonomiska ansvar och

de förvaltningsuppgifter som kommer att åligga huvudmannen att vissa be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

stämmelser meddelas rörande huvudmannens styrelse och skolans styrelse. Utredningen

knyter an till den tanke som ligger bakom konstruktionen av det kommunala

huvudmannaskapet i Sverige och föreslår, att som huvudman för en utlandsskola

skall stå en förening med minst tio medlemmar knuten till orten eller området och

med driften av skolan som huvudsyfte. För denna förening skall finnas en styrelse

på sju ledamöter, vilken även skall vara skolans styrelse och ha säte i skolans verksamhetsland.

Skolstyrelsen skall i huvudsak ha sådana uppgifter som svarar mot en

kommunal skolstyrelses uppgifter i Sverige. Utredningen föreslår, att en av ledamöterna

i styrelsen skall utses av utlandsskolnämnden, att skolchefen, dvs. utlandsskolans

studierektor, skall vara självskriven ledamot och att övriga fem ledamöter skall

utses av föreningen.

2.2.2 Svensk undervisning utomlands utanför den egentliga skolorganisationen.

Kravet på minst tolv elever för att utlandsskola skall kunna inrättas medför att

möjligheten att grunda sådan skola begränsas. Utredningen vill emellertid inte försämra

möjligheterna att anordna svensk undervisning utomlands och föreslår därför

att grundskole undervisning i mindre grupper skall kunna

anordnas vid ett elevunderlag av sammanlagt minst sex elever. Även för sådan

undervisning föreslås utlandsskolnämnden kunna sända ut en statligt anställd lärare.

Statsbidrag föreslås vidare kunna utgå till lokalkostnader om särskild lokal behöver

hyras samt till förbrukningsmateriel och stadigvarande undervisningsmateriel. Utredningen

föreslår också att utlandsskolnämnden skall sända ut korrespondenskurser

och läroböcker vid undervisning i grupp.

För de utlandssvenska barn som går i utländska skolor föreslås att k om p 1 etter

a n d e undervisning skall få anordnas i svenska språket och om svenska

förhållanden.

Till kompletterande undervisning föreslås statligt stöd i form av bidrag motsvarande

hela lärararvodet eller genom utsändande av svensk lärare för ändamålet.

Statsbidrag föreslås också kunna utgå till eventuell lokalhyra samt till stadigvarande

undervisningsmateriel och till elevbibliotek.

Material för korrespondensstudier, inklusive själva korrespondenskurserna,

föreslås utlandsskolnämnden kostnadsfritt kunna tillställa de elever som

är hänvisade att studera med hjälp av korrespondenskurser. Korrespondensundervisning

bör enligt utredningen främst komma i fråga för högstadie- och gymnasieelever

men även — då elevunderlaget inte möjliggör utsändande av svensk lärare

— för låg- och mellanstadieelever. Statsbidrag föreslås utgå till lärarlön för handledare

vid korrespondensundervisning. Föräldrarna förutsätts i vissa fall kunna

handleda sina barn vid korrespondensundervisningen. Utredningen föreslår, att instruktioner

utarbetas för sådana föräldrar.

Statsbidrag föreslås även kunna utgå till internationell skola, vid

vilken svenska elever undervisas, under förutsättning att viss undervisning meddelas

i svenska språket och i samhällsorienterande ämnen med anknytning till Sverige, att

skolans allmänna arbete och kursplaner väsentligen motsvarar den svenska grund
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

9

skolans, att den fostran som ges i skolan i väsentliga stycken överensstämmer med

de principer för den obligatoriska undervisningen som gäller för den svenska

grundskolan, att skolan väsentligen uppfyller de villkor som i övrigt ställs på svensk

utlandsskola, att skolan är beredd att ta emot alla svenska elever i ifrågakommande

åldrar som söker inträde och att för icke-svenska elever ekonomiskt vederlag för

undervisningen utgår till huvudmannen från annan än svensk skolmyndighet med

ett belopp per sådan elev räknat som lägst motsvarar det svenska statsbidraget delat

med antalet svenska elever. Bidraget till lärarlöner bör utgå genom att svenska lärare

utsänds på samma sätt som till de svenska utlandsskolorna av utlandsskolnämnden,

som även betalar deras löner. Utlandsskolnämnden föreslås övervaka,

att den ekonomiska insatsen från svensk sida icke överstiger vad som är skäligt med

hänsyn till inslaget av svenska elever. Till lokaler skall statsbidrag kunna utgå efter

utlandsskolnämndens bedömande. Svenska läroböcker skall kunna utsändas till

skolan och i den mån utländska läroböcker kommer till användning skall statsbidrag

även kunna utgå till dessa. Statsbidrag till stadigvarande undervisningsmateriel,

förbrukningsmateriel, skolskjutsar, skolmåltider, skolhälsovård och skolbibliotek

föreslås kunna utgå i relation till antalet svenska elever vid skolan.

Statsbidrag beräknas även under vissa villkor kunna utgå till skola som anordnas

av internordisk huvudman. Om undervisningen i sådan skola sker på ett

nordiskt språk anses det emellertid att eleverna på grund av de stora likheterna

mellan de nordiska språken löper risk att sammanblanda dessa. Även om eleverna

vid en internationell skola är av enbart svenskt, finskt, danskt och norskt ursprung

synes det enligt utredningen från denna synpunkt vara mera förmånligt för elevernas

utveckling om de som huvudsakligt undervisningsspråk får använda ett av de

stora världsspråken, medan de undervisas i sitt eget nationella språk under de »nationella»

timmarna.

Utredningen föreslår vidare i fråga om nordiskt samarbete, att huvudman

för svensk utlandsskola skali vara skyldig att, på samma villkor som gäller

för utlandssvenskar, även ta emot barn till medborgare i annat nordiskt land och att

svensk utlandsskola skall kunna tjäna som organisatorisk och lokalmässig bas för

stödundervisning i annat nordiskt modersmål. Utredningen förutsätter att full reciprocitet

skall råda beträffande de förmåner som från svensk sida beviljas andra

nordiska länder.

2.2.3 Kostnader

Utredningen räknar med att det på ungefär 15 orter finns tillräckligt elevunderlag

för inrättande av svensk utlandsskola. Kostnaderna för statligt stöd till ifrågavarande

skolor enligt utredningens förslag beräknas till ca 1,7 milj. kr.

Om antalet utlandssvenska barn på en ort är så lågt att utlandsskola ej kan inrättas,

skall enligt utredningens förslag handledd korrespondensundervisning eller

—- under förutsättning att antalet elever är minst sex — undervisning i grupp i stället

få anordnas utan att verksamheten får karaktären av en officiell svensk skola.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Utredningen finner det svårt att bedöma i vilken omfattning undervisning i grupp

eller handledd korrespondensundervisning kommer att kunna anordnas. Anordnande

av undervisning i grupp på de orter, där utlandsskola nu finns men elevantalet

är för lågt för att utlandsskola enligt utredningens förslag skall kunna inrättas, beräknas

kosta ca 250 000 kr.

Utredningen räknar med att det vid ungefär tio utlandsskolor kommer att finnas

underlag för anordnande av förskoleverksamhet. Kostnaderna härför beräknas till

ungefär 250 000 kr.

Vid ett genomförande av utredningens förslag under budgetåret 1967/68 har

utredningen för detta budgetår totalt räknat med ett medelsbehov av — enligt

1965 års kostnadsläge — 2,2 milj. kr. för driftkostnader för utlandsskolväsendet.

Utredningen räknar beträffande de därpå följande åren med att det av utredningen

föreslagna ökade statliga stödet till utlandsskolorganisationen kommer att medföra

såväl en ökning av elevantalet vid befintliga utlandsskolor som en ökning av

antalet utlandsskolor. Vid oförändrat antal utlandsskolor bör enligt utredningen för

budgetåret 1970/71 beräknas ett medelsbehov av 2,6 milj. kr. för utlandsskolorganisationen.

Nya utlandsskolor antas under tiden fram till budgetåret 1970/71 kunna

upprättas på högst tio nya orter. Kostnaderna för en dylik utökning av utlandsskolorganisationen

skulle uppgå till närmare 1 milj. kr. Under angivna antaganden

räknar utredningen sålunda för budgetåret 1970/71 med ett maximalt medelsbehov

av 3,6 milj. kr. för driftkostnader för utlandsskolorganisationen.

Beträffande medelsbehovet för investeringar förutsätter utredningen att lokalbehovet

för utlandsskolorna för de närmaste åren i huvudsak skall kunna tillgodoses

genom förhyrning av lokaler.

För utlandsskolnämnden räknar utredningen med ett årligt medelsbehov av

90 000 kr. till avlöningar och 30 000 kr. till omkostnader. För budgetåret 1967/68

räknar utredningen dessutom med ett medelsbehov av 8 000 kr. för engångsanskaffning

av kontorsinventarier och annan utrustning.

2.3 Remissyttranden

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till den generösa tolkning av begreppet

utlandssvensk, som utredningen förordar. Centrala studiehjälpsnämnden

finner det emellertid inte motiverat att erbjuda skolförmåner och studiesocialt

stöd åt sådana tidigare svenska medborgare, som av eget initiativ lämnat

Sverige i avsikt att kvarstanna i utlandet.

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till utredningens principiella utgångspunkt

att en ändring av villkoren för och omfattningen av statsbidragen

till utlandsskolorna är motiverad för att förbättra de utlandssvenska

barnens möjligheter till skolgång utomlands och i flera yttranden fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1968

11

hävs behovet av åtgärder på ifrågavarande område. Skolöverstyrelsen förklarar

t. ex. att det är överstyrelsens bestämda uppfattning att en ökad ekonomisk insats

är oundgängligen nödvändig för att undervisningen vid utlandsskolorna skall komma

i nivå med motsvarande undervisning i Sverige.

Förslaget att ett särskilt organ, utlandsskolnämnden, skall imättas

avstyrks av skolöverstyrelsen, skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms

län samt länsskolnämnderna i Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län.

Andra remissinstanser, däribland medicinalstyrelsen, SIDA, centrala studiehjälpsnämnden,

Svenska stadsförbundet och LR tillstyrker förslaget. Skolöverstyrelsen

anför bl. a., att ett särskilt organ med ifrågavarande begränsade arbetsuppgifter

kunde bli isolerat från det svenska skolväsendet i övrigt. Vidare finner överstyrelsen

att den föreslagna nämnden inte skulle få den förmåga att möta variationer i arbetets

art och omfattning vilka med säkerhet kommer att uppstå. Överstyrelsen

förordar att arbetsuppgifterna rörande utlandsskolväsendet, som överstyrelsen finner

vara en statlig angelägenhet av rikskaraktär, anförtros överstyrelsen i egenskap

av den myndighet som förfogar över erforderlig expertis och har översikt angående

utvecklingen och planeringen på skolans område.

Kravet att elevunderlaget för inrättande av utlandsskola skall uppgå

till tolv elever anses av ett flertal remissinstanser, däribland SIDA samt länsskolnämnderna

i Gotlands, Hallands, Västmanlands och Jämtlands län, vara alltför

strängt. Skolöverstyrelsen tillstyrker emellertid förslaget och statskontoret finner

det väl motiverat att skärpa villkoren för inrättande av svensk utlandsskola.

Beträffande förslaget att svensk förskola skall kunna inrättas utomlands

förutsätter skolöverstyrelsen, att någon ovillkorlig rätt att anordna sådan icke

skall föreligga vid ett visst minimiantal elever utan att frågan bör prövas från fall

till fall.

Remissinstanserna instämmer allmänt i utredningens uppfattning att det är viktigt

att lärarpersonalen är av god kvalitet och besitter tillräcklig erfarenhet

för att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna i möjligaste mån skall

kvalitativt motsvara den som ges vid skola i Sverige. Skolöverstyrelsen anser det

emellertid från principiella synpunkter diskutabelt om lärarna bör vara statligt anställda

och ifrågasätter om inte en statlig reglering av löneförmånerna förenad med

föreskrifter rörande behörighet, sociala förmåner m. m. vore lämpligare. Även

yrkesutbildningsberedningen anför kritiska synpunkter mot förslaget om statlig anställningsform

för utlandslärarna.

Bland remissinstanserna råder delade meningar angående hur lång tid förordnande

som utlandslärare bör omfatta. TCO och LR förordar längre och fastare förordnande

medan SIDA anser, att perioder om två år och sammanlagt högst fyra år erfarenhetsmässigt

är lämpliga. Skolöverstyrelsen förordar att förordnande skall meddelas

tills vidare för viss tid. Svenska skolföreningen i London, Svenska Sofiaförsamlingen

i Paris, Svenska missionsförbundet och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm

föreslår att förordnandets längd skall bestämmas från fall till fall.

Beträffande läroböcker förordar LR att utlandsskolorna med hänsyn till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

de speciella förhållandena skall ha viss frihet att välja andra böcker än dem som

används i hemlandets undervisning.

Centrala studiehjälp snämnden upplyser med anledning av utredningens förslag

om statsbidrag till elevhem att studiehjälp kan utgå för elevs skolgång

utomlands och ifrågasätter om inte ett särskilt undervisningsbidrag bör kunna utgå

för studier på grundskolenivå utomlands.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget angående skolhälsovård medan

skolöverstyrelsen ifrågasätter om inte hälsokontrollen bättre kan ske genom läkarundersökning

av skolläkaren på framställning av föräldrarna i det individuella fallet.

Överstyrelsen anser, att en skolsköterska bör knytas till varje svensk utlandsskola

för viss tjänstgöring eftersom blott kontaktmöjligheter med en sådan inte är tillfyllest.

Beträffande utredningens förslag angående svensk undervisning

utomlands utanför den egentliga skolorganisationen

har remissinstanserna i allmänhet inte något att erinra.

SIDA och TCO betonar behovet av korrespondensundervisning.

Skolöverstyrelsen utgår från att elever på högstadiet i första hand får sin undervisning

vid skolor i hemlandet och framhåller, att korrespondensundervisning ensidigt

tillämpad inte kan ersätta en vanlig skola även om elever på nämnda stadium

kan tillgodogöra sig kunskaper och färdigheter genom handledd korrespondensundervisning.

Överstyrelsen är ännu mer tveksam beträffande förslaget rörande korrespondensundervisning

även för elever på grundskolans låg- och mellanstadier

samt påpekar, att erfarenhet därav i princip saknas i Sverige och att inte heller

något material finns utarbetat.

2.4 Departementschefen

1964 års utlands- och internatskoleutredning har framfört olika förslag för att

förbättra utbildningsmöjligheterna för utlandssvenska barn samt andra barn med

behov av skolinackordering. Förslag har också framförts angående undervisning

av språkliga och religiösa minoriteter i Sverige.

I likhet med utredningen finner jag det angeläget att utbildningsmöjligheterna

för de utlandssvenska barnen förbättras. Enligt min mening bör därvid såsom en

första åtgärd vidtas förbättringar av möjligheterna till svensk undervisning utomlands.

Då det gäller att avgöra om någon skall ha rätt att erhålla svensk undervisning

bör som utredningen föreslagit en generös tolkning tillämpas av begreppet utlandssvensk.

Rätt till svensk undervisning bör kunna komma i fråga även

för den som ej är svensk medborgare. Svensk utlandsskola bör dock endast inrättas

på plats där det finns utlandssvenskar med reell anknytning till Sverige.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

13

Svensk undervisning för svenska barn i utlandet bör få anordnas i form av svensk

grundskola (svensk utlandsskola), kompletterande svensk undervisning åt svenska

barn som går i utländska skolor samt korrespondensundervisning eller undervisning

inom internationell skola.

Utredningen har föreslagit att en särskild utlandsskolnämnd skall inrättas

för ledning och tillsyn av undervisningen för utlandssvenska barn. Förslaget

har kritiserats av bl. a. skolöverstyrelsen, som anser att ett organ med så begränsade

arbetsuppgifter kan bli isolerat från det svenska skolväsendet i övrigt. Eftersom

utlandsskolväsendet är en statlig angelägenhet av rikskaraktär bör enligt överstyrelsen

arbetsuppgifterna anförtros åt den centrala skolmyndigheten. Jag delar överstyrelsens

uppfattning och föreslår alltså att dessa uppgifter skall ankomma på

skolöverstyrelsen.

Svensk utlandsskola bör normalt få inrättas om antalet barn på lågoch

mellanstadiet är lägst tolv. Frågan om det skall finnas en eller flera lärartjänster

får prövas med hänsyn till elevernas fördelning på dessa stadier. Jag räknar med att

två lärare endast skall anställas om det finns minst sex elever på vartdera låg- och

mellanstadiet och att fler än två lärare endast i undantagsfall skall komma i fråga.

Även om antalet barn är mindre än tolv, dock lägst sju, bör efter närmare prövning

av omständigheterna svensk utlandsskola liksom hittills kunna få inrättas.

Prövningen bör bl. a. inbegripa en bedömning av om det med hänsyn till förekomsten

av andra skolor av god standard kan vara lämpligare att i stället för svensk utlandsskola

endast anordna kompletterande svensk undervisning. Fråga om bibehållande

av statsbidrag till svensk utlandsskola bör prövas enligt hittills tillämpade

riktlinjer.

Undervisning på högstadiet i svensk utlandsskola bör förekomma endast i undantagsfall

och efter prövning i varje särskilt fall.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

att meddela föreskrifter angående huvudmannaskap och styrelse för svensk utlandsskola.

I fråga om huvudmannaskap godtar jag i huvudsak utredningens förslag.

Kompletterande svensk undervisning för elever som går i utländska

skolor kan vara en lämplig lösning på orter där på grund av otillräckligt

antal elever svensk utlandsskola ej kan inrättas eller undervisning ej meddelas på

det aktuella stadiet. Efter särskild prövning av skolöverstyrelsen bör statsbidrag

kunna utgå för lärarledd kompletterande undervisning. Jag räknar därvid med att

den kompletterande undervisningen skall meddelas av lärare vid svensk utlandsskola

eller annan lämplig person på orten. Icke lärarledd kompletterande undervisning

bör kunna komma i fråga för varje utlandssvensk elev. För kompletterande

undervisning bör fri undervisningsmateriel tillhandahållas enligt vad skolöverstyrelsen

bestämmer.

På ort där det finns en svensk utlandsskola bör statsbidrag normalt ej utgå för

lärarledd kompletterande undervisning på samma stadium. På grund av särskilda

omständigheter, t. ex. stora avstånd kan det emellertid i undantagsfall vara moti
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

verat att statsbidrag utgår till olika former av svensk undervisning på samma ort och

stadium.

Korrespondensundervisning bör på låg- och mellanstadiet kunna

komma i fråga som en form av kompletterande undervisning. Däremot torde korrespondensundervisning

ej kunna ersätta skolgång på låg- och mellanstadiet. På

högstadiet och på gymnasialt stadium bör korrespondensundervisning få anordnas

dels som en form av kompletterande undervisning, dels som ersättning för skolgång

på detta stadium.

Utredningen föreslår, att statsbidrag under vissa förutsättningar skall kunna utgå

även till internationell skola. Jag finner det lämpligt att statsbidrag skall

kunna utgå för undervisning av utlandssvenska barn vid internationell skola. Kungl.

Maj:t bör äga att efter en bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall besluta

om statsbidrag till sådan skola.

Huvudman för svensk utlandsskola bör som utredningen föreslagit vara skyldig

att, på samma villkor som gäller för utlandssvenskar i skolan ta emot barn till medborgare

i annat nordiskt land. Jag biträder också förslaget att statsbidrag under vissa

villkor skall kunna utgå till skola som anordnas av intemordisk huvudman.

Utredningen föreslår att förskoleverksamhet med statsbidrag skall

kunna anordnas om barnantalet beräknas bli minst åtta. Jag är inte beredd att nu

tillstyrka detta förslag. Frågan om statsbidrag bör utgå till förskoleverksamhet

torde få tas upp på nytt om det exempelvis på grund av skolpliktsbestämmelser

utomlands skulle uppstå behov av att anordna undervisning på förskolestadiet.

Utredningen anser det viktigt att lärarpersonalen är duglig och besitter

tillräcklig erfarenhet för att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna

i möjligaste mån skall kvalitativt motsvara den som ges i Sverige. För att tillräckligt

kvalificerade lärare skall kunna anställas föreslår utredningen att lärarna vid

svenska utlandsskolor skall vara statligt anställda. Några remissinstanser, däribland

skolöverstyrelsen och yrkesutbildningsberedningen, ställer sig tveksamma till detta

förslag.

Även jag är tveksam beträffande lämpligheten av statlig anställningsform. Syftet

att underlätta rekryteringen av lärare kan tillgodoses genom en förbättring av statsbidraget

till lärarlöner samt föreskrifter rörande tjänstetillsättning och tjänstgöringens

tillgodoräknande i merit- och pensionshänseende. Jag föreslår därför att lärarna

vid de svenska utlandsskolorna liksom hittills skall vara anställda av huvudmännen

för skolorna. För att dessa skall kunna erbjuda löner av samma storlek som i

Sverige föreslår jag att till svensk utlandsskola skall utgå statsbidrag till

lärarlöner med schablonbelopp motsvarande lönen enligt näst högsta löneklassen

i ortsgrupp 5 i lönegrad som gäller för tjänst för folk- resp. småskollärare i

Sverige, dock högst med belopp motsvarande de faktiska lönekostnaderna. För

kompletterande undervisning och handledd korrespondensundervisning bör stats
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

bidrag utgå med schablonbelopp anknutet till kostnad för timarvode för motsvarande

undervisning i Sverige.

Tjänstgöring vid svensk utlandsskola bör i merithänseende jämställas med tjänstgöring

vid grundskola i Sverige. Jag förutsätter även att lärare vid svensk utlandsskola

skall beredas pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente.

Kostnaderna härför bör täckas genom statsbidrag i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver.

Den avsedda pensionsregleringen medför behov av vissa ändringar i pensionsreglementet.

Frågan bör därför underställas riksdagen i ett senare sammanhang.

Kostnaderna för statsbidrag till lärarlöner i enlighet med vad jag nu förordat

kan beräknas till närmare 1,5 milj. kr., vilket är ca 900 000 kr. mer än vad som

beräknats för statsbidrag till de svenska utlandsskolorna för innevarande budgetår.

Jag biträder utredningens förslag att i fråga om behörighet till

tjänst vid svensk utlandsskola samma villkor skall gälla som vid

svenska grundskolor. Jag räknar emellertid med att en friare dispensgivning skall

kunna tillämpas. Frågan om i vilken utsträckning dispens övergångsvis skall meddelas

för nu anställda lärare bör prövas av skolöverstyrelsen.

Arbetsuppgifterna för lärare vid svensk utlandsskola bör i princip vara desamma

som för lärare vid skolor i Sverige. Som utredningen föreslagit bör emellertid

lärare vara skyldig att undervisa även på annat stadium eller i ämne som inte ingår

i tjänsten men där vederbörande kan anses ha förutsättningar att undervisa.

Som villkor för statsbidrag till svensk utlandsskola bör gälla att lärartjänst ledigförklaras

och tillsätts efter samma principer som gäller för motsvarande lärartjänst

i Sverige. Jag föreslår att ledigförklarandet av tjänsterna skall ombesörjas av skolöverstyrelsen.

Tjänst bör emellertid tillsättas av skolans styrelse. Beslut om tillsättning

av tjänst bör kunna överklagas hos skolöverstyrelsen.

I enlighet med utredningens förslag bör förordnande som lärare vid svensk utlandsskola

meddelas för en tid av högst tre år. Efter denna tid bör läraren kunna

få ett nytt lika långt förordnande.

Till rese- och flyttningskostnader vid till- och frånträde av tjänst

vid svensk utlandsskola föreslår jag att statsbidrag får utgå med skäligt belopp

och i den ordning Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen föreskriver. Jag

räknar för budgetåret 1968/69 med ett medelsbehov för ändamålet av ca 90 000

kr.

Om synnerliga skäl föreligger bör statsbidrag kunna utgå till lokalkostnader.

Kungl. Maj:t bör även kunna besluta om bidrag till elevhem vid svensk utlandsskola.

Statsbidrag till kostnader för anskaffande av skol- och elevhemslokaler

bör belasta investeringsramen för byggnadsarbeten vid grundskolan och gymnasiala

skolor.

Förslaget att skolöverstyrelsen skall fastställa läroboksförteckning för utlandsskolorna

samt skicka ut läroböcker och annan undervisnings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

materiel, t. ex. korrespondensmateriel, kostnadsfritt biträder jag. Kostnaderna

härför beräknar jag till ca 50 000 kr. för budgetåret 1968/69.

Bidrag bör även kunna utgå till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel.

För budgetåret 1968/69 räknar jag med ett medelsbehov av högst 150 000

kr. för bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel.

Utredningens förslag om statsbidrag till skolmåltider, skolskjutsar och skolhälsovård

är jag däremot ej beredd att tillstyrka. Som villkor för statsbidrag till svensk

utlandsskola bör emellertid gälla att huvudmannen anordnar tillfredsställande skolhälsovård.

De i förhållande till vad som utgår i statsbidrag enligt nuvarande bestämmelser

sammanlagda merkostnaderna för genomförande av här framlagda

förslag angående svensk undervisning i utlandet beräknar jag till 1 250 000 kr.,

varav ca 900 000 kr. för lärarlöner och ca 350 000 kr. för övriga ändamål.

Medel för ifrågavarande förslag har i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 168) beräknats under

anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m., ur vilket anslag större delen

av kostnaderna bör bestridas. Skolöverstyrelsens medelsbehov för ledning och tillsyn

av undervisningen för utlandssvenskars barn bör emellertid bestridas ur överstyrelsens

anslag till avlöningar och omkostnader. Eftersom dessa anslag är förslagsvis

betecknade erfordras inte någon uppräkning av anslagen med anledning

härav. Eventuella bidrag för uppförande av skol- eller elevhemslokaler bör bestridas

ur anslaget Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

besluta att fr. o. m. den 1 juli 1968 statsunderstöd får utgå

till svensk undervisning i utlandet enligt av mig angivna grunder

och riktlinjer.

3. Inackordering i Sverige av vissa elevgrupper

3.1 Skolinackorderingsverksamhetens nuvarande omfattning

Enligt uppgifter, som utredningen inhämtat från länsskolnämnderna och landstingen,

fanns höstterminen 1965 664 platser vid elevhem avsedda för elever vid

obligatoriska skolor, 614 platser vid elevhem avsedda för elever vid gymnasier

och 11 438 platser vid elevhem avsedda för elever vid yrkesskolor. I dessa siffror

ingår inte platser vid elevhem knutna till internatskolor. Elevhemmen för elever

i den obligatoriska skolans åldrar är huvudsakligen lokaliserade till glesbygder.

Vid internatskolorna fanns läsåret 1965/66 1 257 internatelever på grundskolestadiet

och 1 043 elever på gymnasiestadiet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Centrala studiehjälpsnämnden har räknat med att vid denna tid ca 35 000 elever

i gymnasiala skolor var inackorderade. Omkring 22 000 elever vid gymnasiala

skolor skulle alltså enligt dessa uppgifter ha varit inackorderade i privatfamiljer

eller bott självständigt i uthyrningsrum eller i egna lägenheter på annan ort än

föräldrarna.

Elevhem för elever vid det allmänna skolväsendet drivs i Sverige dels av kommunerna

(framför allt elevhem vid det obligatoriska skolväsendet), dels av landstingen

(framför allt elevhem vid gymnasiala skolor), dels av stiftelser (framför allt

då hemmet främst är avsett för särskilda grupper av ungdomar eller har till ändamål

att fostra ungdomen i en viss riktning).

Ett stort antal elevhem finns vid yrkesskolor. Dessa hem är av delvis annan karaktär

än elevhemmen för motsvarande stadier av den allmänna skolan. De drivs

främst av landstingen i anslutning till centrala yrkesskolor eller andra yrkesskolor,

men även i anslutning till enskilda yrkesskolor (företagsskolor) finns elevhem inrättade.

Även staten driver elevhem i anslutning till vissa statliga yrkesutbildningsanstalter

såsom lantbruks- och skogsskolor, riksyrkesskolor och sjuksköterskeskolor.

Ett fåtal elevhem finns i anslutning till yrkesskolor med hushållningssällskap

som huvudman.

Tillsynen av eleverna är betydligt mindre intensiv vid elevhemmen än vid internatskolorna

och personaltätheten väsentligt lägre. Vid internatskolorna är det vanligt

att såväl föreståndare som biträdande föreståndare finns för ett hem på 30—

35 elever, medan vid elevhemmen vid gymnasiala skolor oftast endast en föreståndare

finns för samma antal elever och ibland t. o. m. en föreståndare för ett

dubbelhem med sammanlagt närmare 60 elever. Vid yrkesskolhemmen är personaltätheten

ännu lägre, så att exempelvis ett gift föreståndarpar kan få svara för ett

elevhem med tillsammans 180 elever.

Till kostnaderna för uppförande av elevhem utgår statsbidrag enligt kungörelsen

den 15 maj 1936 (nr 202) angående statsbidrag till skolhemsbyggnader och deras

inredning, kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skolhem

för lärljungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt

skolhem (ändrad senast 1967: 471) samt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480)

om statsbidrag till yrkesskolor (ändrad senast 1967: 822). Statsbidrag utgår för

uppförande av såväl elevhem för elever vid kommunala skolor som elevhem knutna

till privata internatskolor. Gäller det elevhem för det obligatoriska skolväsendet

eller elevhem vid internatskola bestäms bidraget från fall till fall. För uppförande

av elevhem vid yrkesskola utgår statsbidrag med hälften av kostnaderna.

Bidraget till övriga elevhem utgår med 75 % av de verkliga kostnaderna med möjlighet

för Kungl. Maj:t att, om särskilda skäl föreligger, höja bidraget till 90 %.

Enligt kungörelsen den 19 december 1958 (nr 665) om statsbidrag till driftkostnader

för det allmänna skolväsendet (omtryckt 1962: 478, senast ändrad 1967:823)

samt kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skolhem för

lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 67

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

utgår även statsbidrag till kostnader för avlönande av föreståndare vid sådant skolhem.

Till skolverksamheten vid de internatskolor, för vilka privatskolstadgan den 26

april 1967 (nr 270) gäller, utgår statsbidrag enligt kungörelsen den 23 april 1964

(nr 137) om statsbidrag till vissa privatskolor (ändrad senast 1967: 172) med 60 %

av ett bidragsunderlag, omfattande kostnader för avlöning, sjukförsäkringsavgifter

m. m. för rektor, studierektor och lärare. Efter ansökan hos Kungl. Maj:t kan skola

erhålla ytterligare statsbidrag. Bidragen till samtliga här avsedda privatskolor får

dock sammanlagt inte överstiga 78 % av skolornas sammanlagda bidragsunderlag.

Till vissa andra internatskolor utgår statsbidrag med 6: 50 kr. per elev och dag

av läsåret. Till Grännaskolan utgår statsbidrag med ett av riksdagen för budgetåret

1967/68 beslutat belopp av 350 000 kr.

3.2 .Utredningens förslag

3.2.1 Behov av skolinackordering

Utredningens överväganden begränsar sig i enlighet med direktiven till att avse

utlandssvenska barn, elever med behov av miljöbyte och glesbygdsungdom. De

utlandssvenska barnens möjligheter till skolgång i Sverige har särskilt beaktats.

Utredningen har funnit att privat inackordering oftast är en god lösning för

mellanstadiebarn och i synnerhet för lågstadiebarn. Så snart eleverna nått högstadieåldern

anses dock inackordering i elevhem eller i en internatskola vara likvärdiga

alternativ. Utredningens förslag avser främst åtgärder beträffande elevhem och internatskolor.

Några direkta åtgärder för att förbättra eller standardisera inackorderingen

i privata familjer föreslås däremot ej.

Utredningen föreslår emellertid, att utlandsskolnämnden skall söka upprätta en

översikt av antalet på skolorter tillgängliga privata inackorderingsplatser. En sådan

inventering skulle göra det möjligt för utlandsskolnämnden att tjäna som förmedlingsbyrå.

Dessutom erhålls en överblick över hur stor del av inackorderingsbehovet

som lämpligen kan tillgodoses genom privat inackordering.

Utlandsskolnämnden föreslås i samarbete med berörda organ svara för planeringen

av den nödvändiga utbyggnaden av internatskole- och elevhemsväsendet

till den del den avser att tillgodose de utlandssvenska elevernas behov samt även

delta i den regionala planeringen för elevhem, avsedda för glesbygds- och miljöelever

i gymnasiala skolformer. Avsikten är att de utlandssvenska barnens intressen

skall bli beaktade även i dessa sammanhang, dels genom att de regionala

hemmen om möjligt placeras på orter som är lättillgängliga för utlandssvenska

föräldrar, dels genom att hemmen dimensioneras för att även kunna ta emot ett

inslag av utlandssvenska barn.

Elever i grundskolan och andra skolpliktiga elever har rätt att få sin inackordering

organiserad genom kommunens försorg. Utredningen finner det naturligt

att kommun även skall vara skyldig att anordna inackorderingsmöjligheter för barn

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

19

och ungdom, som enligt den centrala och regionala gymnasieplaneringen skall gå i

kommunens gymnasiala skola men har mer än 45 minuters resväg till skolan.

Glesbygdselever bör enligt utredningen fullgöra skolgången i den skola, till

vilkens elevområde de hör, samt inackorderas privat eller i elevhem. Utlandssvenska

elever, som saknar regional anknytning, anser utredningen som regel böra

placeras i internatskolor eller i elevhem av rikskaraktär. I fråga om elever med

dokumenterat behov av miljöbyte måste valet mellan placering i den regionala

skolan med dess elevhem, i en internatskola eller i ett elevhem av rikskaraktär

bero på de omständigheter som konstituerar inackorderingsbehovet.

Elevhemmen vid internatskolorna har som tidigare nämnts genomgående en

högre personaltäthet än elevhem knutna till det allmänna skolväsendet. Lokalmässigt

är de sistnämnda elevhemmen däremot i allmänhet mycket väl utrustade medan

standarden i detta avseende är mycket varierande vid internatskolorna. För

att utjämna kvaliteten mellan dessa båda skol- och inackorderingsformer finner

utredningen att

a) statsbidraget för både skol- och elevhemsverksamheten vid de internatskolor

som erfordras för att tillgodose ett verkligt behov av skolinackordering måste

höjas så att det kommer i nivå med statsbidraget till de allmänna skolorna och till

dessa knutna elevhem,

b) bidrag måste utgå till erforderliga reparationer och nybyggnader av internatskolornas

undervisningslokaler och internatlokaler,

c) bidragen till nybyggnad och utvidgning måste väsentligen syfta till att alla

statsunderstödda internatskolor på något längre sikt skall kunna ta emot lika många

pojkar som flickor,

d) statsbidrag måste utgå till elevhemspersonal enligt samma principer vare sig

elevhemmet är knutet till en internatskola, till cn allmän skola eller till en yrkesskola,

e) personaltätheten måste vara densamma vid internatskolor och därmed jämförbara

elevhem och att

f) likformiga bestämmelser måste gälla beträffande storleken av elevhemmen

vid de olika skolformerna.

Enligt samstämmiga uppgifter från internatskolrektorer bör en internatskolas

internatdel inte omfatta mer än 300 och 400 elever. Om denna gräns överskrids

kan rektor inte längre överblicka organisationen och ha den personliga kontakt

med varje elev som är betydelsefull. Eftersom på högstadiet en organisation med

tre paralleller är den minsta som utredningen finner acceptabel med hänsyn till

elevernas möjligheter till fritt val mellan olika ämnen och kurser måste ett internathögstadium

vara dimensionerat för minst 225 elever. Om man vill bredda internatskolans

åldersregister till att omfatta mer än tre årskullar av elever, ligger det därför

närmast till hands att komplettera högstadiet med ett enkelt mellanstadium,

dvs. 90 elever. Däremot kan ett högstadium vid internatskola normalt icke samorganiseras

med ett gymnasium utan att skolan uppnår ett totalt elevantal som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

överskrider vad som anses lämpligt för en internatskola. För att en internatskola

med såväl högstadium som gymnasium skall kunna fungera tillfredsställande finner

utredningen att ett samarbete måste organiseras med en skola utanför internatskolan

och anger, att detta samarbete kan ske med den obligatoriska skolan i den

kommun i vilken internatskolan är belägen eller med en näraliggande internatskola

genom att den ena skolan tillhandahåller vissa valmöjligheter medan den andra svarar

för de återstående. Undantag från eljest gällande minimiantal elever som villkor

för inrättande av klass eller undervisningsgrupp finner utredningen böra kunna

beviljas men föreslår dock inga generellt giltiga undantagsbestämmelser härvidlag

utan förordar, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom i varje särskilt

fall.

Beträffande det gymnasiala stadiet finner utredningen att varje internatskola bör

kunna erbjuda gymnasial skolgång på de olika linjerna såväl inom gymnasiet som

inom fackskolan och yrkesskolan och konstaterar, att om man vill undvika att öka

elevantalet utöver vad som kan anses lämpligt, kan tillfredsställande valmöjligheter

på det gymnasiala stadiet blott åstadkommas genom samverkan på sätt som föreslagits

beträffande högstadiet.

Utredningen har gjort vissa beräkningar angående det väntade behovet av inackorderingsplatser

på olika skolstadier. Med hänsyn till de många osäkra faktorer

som ingår i beräkningen anser emellertid utredningen att dessa inte kan läggas

till grund för förslag om den framtida dimensioneringen av internatskolorna. Utredningen

anser också att beslut angående den framtida omfattningen av internatskolorganisationen

bör anstå till dess erfarenheter vunnits under en period då internatskolor

och elevhem framstått som jämbördiga alternativ. Utredningen framhåller

emellertid att det ej finns anledning att inrätta någon ny internatskola på

något skolstadium.

Utredningen anser, att i första hand Sigtuna humanistiska läroverk och Sigtunaskolan

har möjlighet att uppnå en sådan skolorganisation beträffande elevernas

valmöjligheter, geografiskt läge m. m. som motsvarar utredningens krav. Nära

dessa kommer Viggbyholmsskolan och Grännaskolan. Nämnda skolor föreslås i

första hand skola tas i anspråk för att tillgodose behovet av internatplatser för

utlandssvenska elever och andra elever med behov av inackordering. Skolorna kan

erbjuda sammanlagt 969 platser. Om detta platsantal visar sig för litet skall även

andra skolor kunna tas i anspråk. I första hand finner utredningen att skolorna

i Lundsberg och Solbacka då kan komma i fråga.

För att tillgodose behovet av valmöjligheter mellan internatskola och elevhem

särskilt med tanke på utlandssvenska elever föreslår utredningen, att tre

elevhemsanläggningar med sammanlagt 180 platser uppförs. Dessa elevhem, som

skall vara av rikskaraktär, föreslås få sådana personella resurser att de kan betraktas

som likvärdiga alternativ till internatskolor när det gäller att tillgodose

inackorderingsbehovet för sådana elever som mera permanent har sin bostad i

elevhemmet. Varje hem om 30—40 elever föreslås förutom ekonomipersonal ha

en föreståndare och en biträdande föreståndare med en vecko tjänstgöring (om
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

21

räknad) av 40 timmar vardera. Som chef för en hel elevhemsanläggning bör enligt

utredningen även anställas en förste föreståndare. Vid större anläggningar räknar

utredningen med att även heltidsanställd arbetsledare och viss deltidsanställd personal

skall erfordras.

Elevhemmen avses i första hand skola ta emot utlandssvenska elever i gymnasial

skola och på högstadiet men även stå öppna för ett lokalt klientel av glesbygdselever

och elever med dokumenterat behov av miljöbyte. För utlandssvenskarnas del

anses det vara av betydelse att hemmen är belägna på inte alltför stort avstånd

från internationella flygplatser, dvs. i trakten av Stockholm, Malmö och Göteborg.

Vidare finner utredningen det angeläget att de inte förläggs till alltför små städer

där skolorganisationen är ofullständig särskilt vad beträffar fack- och yrkesskolan

och inte heller till städer som redan har stark press på utbildningsväsendet. Hemmen

anses dock böra förläggas till städer som enligt nu förefintlig planering kommer

att ha goda valmöjligheter inom de gymnasiala skolorna, helst även med årskurs

4 av teknisk linje.

Beträffande lokaliseringen av de tre elevhemmen anser utredningen, att det bör

ankomma på skolöverstyrelsen att avgöra till vilka orter elevhemmen skall förläggas.

Utredningen föreslår, att ett av dem skall förläggas till stockholmsregionen,

ett till göteborgsregionen och slutligen det tredje till Skånes västkust. Elevhemmens

kapacitet föreslås bli 30 elever, 90 elever resp. 60 elever.

Kostnaderna för att uppföra de av utredningen föreslagna tre elevhemmen beräknas

till 5,8 milj. kr. Kostnaderna för statsbidrag beräknas i enlighet med gällande

grunder för statsbidrag till uppförande av elevhem till ca 4,5 milj. kr.

3.2.2 Intagning av elever

Utredningen förklarar, att åtgärder av såväl organisatorisk och ekonomisk som

pedagogisk art fordras för de utlandssvenska barn som av föräldrarna sänds hem

till Sverige för skolgång. Utredningen framhåller behovet av information rörande

möjligheterna till skolgång och inackordering samt föreslår att utlandsskolnämnden

skall utarbeta informationsmaterial med allmänna upplysningar om de möjligheter

till skolgång som står de utlandssvenska eleverna till buds liksom om de

ekonomiska villkor som är förknippade med de olika alternativen. Utlandsskolnämnden

föreslås dessutom stå till tjänst med enskild upplysning och rådgivning.

I fråga om intagning av utlandssvenska elever i svenska skolor anser utredningen,

att de utlandssvenska eleverna, även om de gått i en svensk utlandsskola, inte

kan behandlas på riktigt samma sätt som ungdomar som gått i skola i Sverige. De

har ofta bakom sig en varierande skolgång och har kanske flyttat mellan olika

länder, talat olika språk osv., vilket kan ha satt dem i en ogynnsammare studiesituation.

Utredningen framhåller vidare, att den grupp det är fråga om är så liten

att en tillämpning av en procentsats inom densamma kan medföra stora orättvisor.

Utredningen föreslår därför, att elev som tillbringat de två senaste skolåren i svensk

utlandsskola och där genomgått årskurs 9 skall tas in i gymnasium resp. fackskola,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

om han uppfyller gällande behörighetskrav. Har eleven tillbringat något av de två

senaste åren i utländsk eller internationell skola, som inte direkt kan jämföras med

svensk utlandsskola, bör han enligt utredningen antas som extra elev på lämplig utbildningslinje.

Intagningen bör således i detta fall inte göras definitiv på grund av

osäkerheten angående elevens förkunskaper. Inom ett läsår skall dock kollegiet ta

ställning till om han skall tas in i gymnasiet antingen i den önskade årskursen eller

i klass av annan årskurs.

De utlandssvenska elever som har bristfälliga kunskaper i svenska eller andra

ämnen föreslås få stödundervisning. Särskilda preparandkurser bör enligt utredningen

även kunna anordnas. Utredningen anser vidare att som en förberedelse

för övergången till svensk skola särskilda korrespondenskurser bör kunna komma

till användning redan under utlandsvistelsen.

Det gymnasium som utlandssvensk elev sökt inträde vid föreslås i princip vara

skyldigt att motta eleven. Ett mera betydande inslag av utlandssvenska gymnasiesökande

vid ett gymnasium förutsätts kunna motivera att en extra klassavdelning

inrättas.

Utredningen anser, att som allmänt villkor för att en internatskola på

längre sikt skall vara berättigad att erhålla statsbidrag bör gälla att intagningen av

elever i skolan sker enligt följande principer. Vid skolan bör i första hand tas in utlandssvenska

elever till ett antal motsvarande upp till 60 % av skolans totala internatkapacitet.

I andra hand bör elever med behov av miljöbyte tas in till ett sådant

antal att de tillsammans med de utlandssvenska eleverna utgör minst 90 % av

skolans internatkapacitet. Högst 10 % av eleverna skall få tas in såsom internatelever

av internatskolans ledning efter eget bedömande bland elever med eller

utan dokumenterat behov av skolinackordering. För att tas in i gymnasium eller

fackskola skall de dock uppfylla gällande minimikrav för sådan intagning.

I fråga om barn med behov av miljöbyte föreslår utredningen att särskilt intyg

rörande elevens behov av inackordering, utfärdat av psykiater eller behörig psykolog,

skall bifogas ansökan om intagning.

Om 90 % av platserna i en internatskola inte tas i anspråk för utlandssvenska

elever och elever med behov av miljöbyte bör enligt utredningen återstående platser

beläggas med glesbygdselever, som tas in efter betygspoäng.

Intagningen av utlandssvenska elever i internatskolor och elevhem föreslås skola

ombesörjas av en central intagningsnämnd. Någon anledning att centralisera intagningen

av hemmasvenska elever med behov av skolinackordering anser utredningen

däremot inte föreligga.

3.2.3 Fördelningen av kostnaderna för skolinackordering och skolgång

Utredningen konstaterar, att det råder stora skillnader mellan kostnaderna för

inackordering i familj, inackordering i elevhem och skolgång i internatskola. Enligt

utredningens mening bör det ske en normalisering av kostnaderna för skolin
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

23

ackordering. I de fall då det föreligger ett verkligt behov av skolinackordering bör

elevernas avgifter för skolinackordering i elevhem eller i internatskola endast

uppgå till ett belopp motsvarande kostnaderna för inackordering i familj. De kostnader

som inte täcks av elevavgifter bör enligt utredningen i princip fördelas mellan

stat och kommun.

I fråga om statsbidrag till skolinackordering föreslår utredningen,

att till elevhem av rikskaraktär skall, oavsett om elevhemmet är knutet till

det allmänna skolväsendet eller till internatskola, statsbidrag utgå med belopp motsvarande

lönen för dels en tjänst som förste föreståndare, dels en tjänst som föreståndare

och en tjänst som biträdande föreståndare för varje fullt 30-tal elever,

dels ock en tjänst som föreståndare om överskjutande elevantal är minst 15. Till

internatskola föreslås statsbidrag dessutom utgå med belopp motsvarande kostnaderna

för skolläkare, skolsköterska och fritidsledare. Finns vid elevhemmet elever,

som ej är utlandssvenskar eller i behov av miljöbyte, eller i fråga om internatskola

elever som intagits enligt styrelsens bestämmande, skall enligt utredningen

statsbidraget minskas i förhållande till antalet sådana elever.

Kostnaderna för statsbidrag till driftkostnader för de av utredningen föreslagna

tre elevhemmen beräknas till ca 260 000 kr. per år.

Beträffande hemmasvenska grundskolelever åligger det i realiteten hemkommunen

att svara för skolinackordering då behov därav föreligger. Utredningen finner

det skäligt att föräldrar till utlandssvenska barn bereds möjlighet att placera

sina barn i en svensk skola på såvitt möjligt samma villkor som hemmasvenska

elever samt föreslår därför, att utlandssvensk grundskolelev skall kunna erhålla

särskilt inackorderingsbidrag om 175 kr. per månad motsvarande summan av dels

vanligt studiebidrag, dels inackorderingstillägg enligt studiehjälpsreglementet. Utredningen

beräknar kostnaderna för detta inackorderingsbidrag till ca 0,6 milj. kr.

för budgetåret 1967/68 och till ca 1 milj. kr. för budgetåret 1970/71.

Enligt studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402, ändrad 1967: 302)

utgår inackorderingstillägg till elever vid gymnasiala skolor som är i behov av inackordering.

Beslut härom meddelas av den lokala skolstyrelsen. Några exakta

regler för när behov av inackordering skall anses föreligga finns inte. Inackorderingstillägg

skall dock endast i undantagsfall utgå till elev som är bosatt på skolorten.

Vanligen torde krävas att restiden uppgår till minst 3/4—1 timme eller

att avståndet mellan skola och hem är minst 40—50 km. Skolstyrelserna har möjlighet

att ge inackorderingstillägg till elever som är inackorderade på grund av

behov av miljöbyte, men utredningen finner det angeläget att i författning klart

utsägs, att elever i behov av miljöbyte har samma rätt till inackorderingstillägg som

elever med lång skolväg.

I fråga om kostnaderna för skolinackordering på gymnasiestadiet anser utredningen,

att det allmänna bör bidra till de kostnader som är nödvändiga för att

eleverna skall få den utbildning deras allmänna studieförutsättningar lämpar dem

för. Eftersom kommunen normalt skall svara för de kostnader som dess invånare

har för skolgång, antingen genom utgifter till det egna skolväsendet eller genom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

ersättning till annan kommun dit en elev är hänvisad för skolgång, finner utredningen

det naturligt att kommun även skall bidra till de kostnader som av en eller annan

anledning är ett nödvändigt villkor för skolgången. För elever som har lång

skolväg eller som saknar önskad utbildningslinje i hemortens skola samt för elever

som på grund av dokumenterat behov av miljöbyte är hänvisade till inackordering

bör därför enligt utredningen hemkommunen lämna ekonomiskt bidrag inte bara

till skolgång utan även till inackordering. Då utlandssvenska elever ofta ej tillhör

någon kommun föreslår utredningen att staten skall lämna motsvarande bidrag för

dessa elever. Utredningen uppskattar kostnaderna för den föreslagna ersättningen

för inackordering av utlandssvenska elever till ca 0,8 milj. kr. för budgetåret 1967/

68 och till något över 1 milj. kr. för budgetåret 1970/71.

Föräldrarna — dock ej föräldrar till glesbygdselever i den obligatoriska skolan

— beräknas av egna medel bidra med ett schablonbelopp som är så avpassat att

det ungefär svarar mot kostnaden för barnen om de bor hemma.

Det ekonomiska ansvaret för elevhemmen åvilar huvudmannen som måste bära

de eventuella kostnader som icke täcks av bidrag och avgifter.

Följande principskiss visar utredningens förslag till finansiering av verksamheten

vid elevhem av rikskaraktär knutet till internatskola eller det allmänna skolväsendet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

25

Elevkategori

Ersättning betalas från — till

Föräldrar

Staten

Skolkommun eller

annan huvudman

Hemkommun

Grundskola

Utlandssvenska

elever

1 575/år 4-

-4 Statsbidrag

-4 Kommunal ers.

•4 3 150/år

Ev. rest

Elever med dokumenterat

behov

av miljöbyte

-4 Statsbidrag

Kommunal ers. 4- -4 3 150/år

Ev. rest

Glesbygdselever

-4 Statsbidrag

Kommunal ers. 4- 3 150/år 4-

Ev. rest

Gymnasial skola

Utlandssvenska

elever

900/år

-4 Statsbidrag

-4 Kommunal ers.

-4 3 150/år

Ev. rest

Elever med dokumenterat

behov

av miljöbyte

900/år

-4 Statsbidrag

Kommunal ers. 4- -4 3 150/år

Ev. rest

Glesbygdselever

900/år

-4 Statsbidrag

Kommunal ers. 4- -4 3 150/år

Ev. rest

Anm. Den ersättning från staten till föräldrarna som markerats för utlandssvenska elever

avser det föreslagna särskilda inackorderingsbidraget till utlandssvensk elev. Beträffande de

utlandssvenska eleverna beräknas den kommunala ersättningen även för själva undervisningen

utbetalas av statsmedel. — I de fall då hemortskommun och skolkommun är densamma,

utgår givetvis ingen kommunal ersättning. — De 900 kr. per år som utgår till föräldrarna

till gymnasieelever avser det statliga inackorderingstillägget. Studiebidraget om 75 kr. per

månad har icke markerats på skissen, eftersom det utgår till alla elever oavsett om de är inackorderade

eller ej.

Beträffande kostnaderna för skolgång föreslår utredningen, att hemkommunen

skall vara skyldig att för elev som går i internatskola på grund av dokumenterat

behov av skolinackordering betala ett belopp motsvarande den kommunala

ersättning som betalas för elev som går i annan kommuns skolväsen. För undervisning

av utlandssvensk elev i internatskola eller i kommunal gymnasial skola

föreslås statsbidrag utgå med belopp motsvarande den interkommunala ersättningen

för skolgång i annan kommun.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1968

Kostnaderna för detta statsbidrag uppskattas till ca 0,5 milj. kr. för budgetåret

1967/68 och till något över 1 milj. kr. för budgetåret 1970/71.

Till skolverksamheten vid de internatskolor, som tas i anspråk för utlandssvenska

elever och elever med behov av miljöbyte, föreslås statsbidrag kunna utgå med

100 % av kostnaderna för löner till rektor, skolledare och lärare med avdrag för

det belopp som motsvarar inslaget av elever utan dokumenterat behov av skolinackordering.

Till internatverksamheten vid dessa skolor föreslås statsbidrag utgå

enligt samma principer som till elevhem vid det allmänna skolväsendet. Bidrag

föreslås, som tidigare redovisats, kunna utgå även till kostnader för läkare, skolsköterska

och fritidsledare.

Statsbidrag enligt dessa grunder föreslås utgå till Sigtuna humanistiska läroverk,

Sigtunaskolan, Viggbyholmsskolan och Grännaskolan.

Övriga internatskolor, som nu får statsbidrag enligt 1964 års kungörelse om

statsbidrag till vissa privatskolor föreslås, i avvaktan på erfarenheter rörande behovet

av internatskolplatser för nämnda elevkategorier få bibehållas vid oförändrad

bidragsnivå under en övergångstid fram till den 1 juli 1972. De skolor som då ej

överförs till det föreslagna nya statsbidragssystemet bör enligt utredningen ej längre

få statsbidrag som internatskolor. Utredningen tar däremot ej ställning till frågan

om statsbidrag bör utgå till skolorna som till extematskolor.

Utredningen föreslår, att övergången till de nya statsbidragsbestämmelsema skall

ske, i fråga om statsbidrag till lärarlöner samt till kostnader för läkare, sjuksköterskor

och fritidsledare på en gång fr. o. m. det första läsår då skolan i fråga tillämpar

de föreslagna intagningsbestämmelserna, och i fråga om bidrag till elevhem

successivt årskurs för årskurs.

Statsbidraget till de fyra nyssnämnda skolor, som enligt utredningens bedömning

i första hand bör tas i anspråk för utlandssvenska elever och elever med dokumenterat

behov av miljöbyte skulle vid tillämpning fr. o. m. budgetåret 1967/68

av de föreslagna statsbidragsbestämmelsema enligt utredningens beräkningar öka

med 2,9 milj. kr. nämnda budgetår samt med ytterligare 0,4 milj. kr. för vart och

ett av budgetåren 1968/70.

Kostnaderna för överförande av Solbacka läroverk till privatskolanslaget beräknas

till 370 000 kr.

Statsbidragskostnaderna beräknas öka med ytterligare ca 1,1 milj. kr. om även

Solbacka läroverk och Lundsbergs skola infogas i den av utredningen föreslagna

organisationen för undervisning av utlandssvenska elever och elever med dokumenterat

behov av miljöbyte.

3.3 Remissyttranden

Med anledning av utredningens förslag i fråga om intagning av utlandssvenska

elever i svenska skolor förklarar skolöverstyrelsen, att det bör ankomma

på intagningsnämnden att med tillämpning av de regler som gäller för den s. k.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

■27

fria kvoten avgöra om eleven skall antas. Överstyrelsen finner det angeläget att de

utlandssvenska eleverna inte kommer i någon särställning gentemot sina kamrater

och bedömer systemet med antagning av den utlandssvenska eleven som extra

elev såsom varken lämpligt eller nödvändigt. Andra remissinstanser, däribland

SIDA, LO samt länsskolnämnderna i Kronobergs län och Gävleborgs län tillstyrker

däremot förslaget att utlandssvenska elever skall kunna antas som extra elever i

gymnasiet.

Flera remissinstanser ställer sig kritiska mot utredningens förslag om uppförande

av tre elevhem av rikskaraktär. Socialstyrelsen anser t. ex. att i första band

de resurser som redan finns tillgängliga bör utnyttjas. Styrelsen förklarar vidare

att en spridning av elever i behov av miljöbyte ur många synpunkter kan vara lämpligare

än ett sammanförande av dessa till särskilda elevhem och därmed också i

viss omfattning till vissa skolor. Även skolöverstyrelsen finner det mindre lämpligt

att elevhem avsedda endast för riksklientel inrättas. Enligt överstyrelsens uppfattning

bör utlandssvenska elever liksom elever med behov av miljöbyte fördelas över

fler hem, vid vars uppförande hänsyn även tas till andra elever med behov av inackordering.

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser att

endast ett elevhem för ifrågavarande ändamål bör anordnas försöksvis tills vidare.

De remissinstanser som yttrat sig angående utredningens förslag rörande elevsammansättningen

vid internatskolorna har i allmänhet uttalat farhågor

beträffande inslaget av elever med behov av miljöbyte. Skolöverstyrelsen anser att

det skulle vara olyckligt om internatskolorna nästan helt skulle bli belagda med

utlandssvenska elever och elever med behov av miljöbyte. Enligt överstyrelsen bör

skolorna vara skyldiga att motta även externatelever för att klientelet inte skall bli

för ensidigt sammansatt. De av utredningen angivna procenttalen finner överstyrelsen

tills vidare kunna godtas som ej alltför bindande i avvaktan på närmare erfarenheter.

Socialstyrelsen förklarar, att inslaget av elever med behov av miljöbyte

ej får bli alltför stort då internatskolans huvuduppgift att ge undervisning, vård

in. m. för utlandssvenska barn därigenom försvåras. Styrelsen anser att en mera

differentierad elevsammansättning är önskvärd från flera synpunkter.

Även medicinalstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, LR, MR och Utlandssvenskarnas

förening uttrycker farhågor beträffande inslaget av elever med dokumenterat

behov av miljöbyte. SAF, Industriförbundet, Exportföreningen, Utlandssvenskarnas

förening och De enskilda läroverkens förbund förordar större frihet

för internatskolorna att bestämma elevsammansättningen.

Utredningens bedömningar angående i nternats kolväsendets framtida

organisation kan enligt skolöverstyrelsen ligga till grund för beslut

om hur organisationen inledningsvis kan ordnas. Överstyrelsen finner att Sigtuna

humanistiska läroverk, Sigtunaskolan och Viggbyholmsskolan har goda förutsättningar

att infogas i den nya ordningen för riksinternatskolor. Med tvekan ansluter

sig överstyrelsen till utredningens förslag även beträffande Grännaskolan.

Skolöverstyrelsen tillstyrker, att statsbidrag till internatskolor skall kunna

utgå till internatverksamheten enligt samma principer som till elevhem vid det

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

allmänna skolväsendet och till skolverksamheten efter i huvudsak samma principer

som gäller för kommunala skolor. Överstyrelsen tillstyrker också förslaget att Solbacka

läroverk skall få statsbidrag enligt samma grunder, som de skolor på vilka

privatskolstadgan är tillämplig, samt understryker att statsbidrag till Lundsbergs

skola, Solbacka läroverk och Fjellstedtska skolan bör utgå enligt dessa grunder

så länge skolorna rekryterar tillräckligt antal elever.

Beträffande finansieringen av elevhem anser Svenska stadsförbundet och Svenska

kommunförbundet att såväl anläggnings- som driftkostnader i huvudsak bör bäras

av staten.

Centrala studiehjälpsnämnden delar utredningens uppfattning att särskilt stöd

bör komma utlandssvenska föräldrar till del för att underlätta barnens studier i

grundskola i Sverige. Anknytningen till det inackorderingstillägg som utgår enligt

bestämmelserna i studiehjälpsreglementet med 100 kr. i månaden finner nämnden

motiverat. Nämnden anser det däremot inte vara lika klart med den föreslagna anknytningen

till studiebidraget. Hänsyn måste i detta sammanhang tas till gällande

bestämmelser om de utlandssvenska barnens eventuella rätt till barnbidrag. Endast

i den mån det utlandssvenska barnet inte är berättigat till barnbidrag bör enligt

nämndens mening särskilt inackorderingsbidrag utgå med 175 kr. i månaden. Den

dubbla förmånen med såväl barnbidrag som särskilt inackorderingstillägg med 175

kr. i månaden anser nämnden inte böra ifrågakomma.

3.4 Departementschefen

Utredningen har visat att ett flertal åtgärder kan vidtas för att underlätta skolgången

för de utlandssvenska barn som behöver undervisning i Sverige samt andra

elever i behov av skolinackordering.

Jag har tidigare föreslagit att skolöverstyrelsen skall svara för ledningen och tillsynen

av undervisningen för utlandssvenska barn. Detta innebär bl. a. att utlandssvenska

föräldrar skall kunna vända sig till skolöverstyrelsen för att få upplysningar

om möjligheterna till skolgång och inackordering. Överstyrelsen bör därvid

lämna inte endast mera allmän information utan också mera konkreta anvisningar

om vilka åtgärder som skall vidtas av den som önskar erhålla plats vid skola i Sverige.

Överstyrelsen bör även kunna lämna anvisningar om inackorderingsmöjligheter.

Utredningen framhåller beträffande olika inackorderingsformer i Sverige att lågoch

mellanstadiebarn bör inackorderas i privata hem och högstadie- och gymnasieelever

i privata hem, elevhem eller internatskolor.

Utlandssvenska barn som önskar gå i skola i Sverige är nu huvudsakligen hänvisade

till skolgång i internatskola. För att tillgodose behovet av valmöjligheter

mellan internatskola och elevhem särskilt med tanke på utlandssvenska elever föreslår

utredningen att tre elevhem för ett riksklientel med sammanlagt

180 platser skall uppföras. Dessa elevhem, som skulle vara knutna till det allmänna

skolväsendet, föreslås få särskilda personella resurser.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Jag finner det värdefullt om de utlandssvenska eleverna på detta sätt bereds tillfälle

att få undervisning i det allmänna skolväsendet. Enligt min mening bör man

emellertid därvid söka att tillgodose inackorderingsbehovet för utlandssvenska elever

liksom för elever med behov av miljöbyte på så sätt att man vid vissa elevhem,

avsedda att i första hand tillgodose inackorderingsbehovet inom regioner;,

skapar resurser för att ta emot även sådana elever. Därvid bör man inte begränsa

sig till endast tre orter utan räkna med fler, förslagsvis sex orter. Tills vidare bör

planeringen kunna ske med utgångspunkt i den av utredningen förutsatta totala

kapaciteten. Efter hand får bedömas om ytterligare utbyggnad av ifrågavarande inackorderingsresurser

är motiverad. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att avgöra

på vilka orter sådana elevhem skall placeras. På dessa elevhem bör ställas särskilda

krav i fråga om tillgång på personal. Statsbidrag bör med hänsyn härtill i princip

utgå med belopp motsvarande lönekostnaderna för föreståndare och biträdande

föreståndare. Det torde emellertid dröja något år innan dessa elevhem blir färdiga

och jag räknar därför inte med nägra driftkostnader för elevhemmen för nästa

budgetår. Frågan om statsbidrag för uppförande av elevhem ankommer på Kungl.

Maj:t att besluta om varvid även hänsyn kan tas till om elevhemmet till någon del

avses vara av rikskaraktär.

Jag vill i detta sammanhang ta upp även frågan om de vuxenstuderandes behov

av inackorderingsmöjligheter. Vuxenstuderande som behöver inackordering vid

deltagande i muntliga kurser vid statens skolor för vuxna i Norrköping och Elärnösand

är att betrakta som riksklientel. Statsbidrag bör därför kunna utgå till uppförande

av elevhem för vuxenstuderande med av Kungl. Maj:t fastställt belopp.

Jag räknar med att kostnaderna för driften av sådant elevhem skall täckas av hyresavgifter

som de studerande erlägger.

Utredningen förklarar, att antalet internatplatser för kvinnliga elever bör ökas

och att det vid internatskolorna bör finnas lika många platser för flickor som för

pojkar. Jag delar utredningens uppfattning. Det är en uppgift för skolöverstyrelsen

att medverka till att åtgärder i detta syfte vidtas från huvudmännens sida.

Ansvaret för den centrala planeringen av internatskolor och elevhem

åvilar skolöverstyrelsen. Utredningen framhåller att de skolplanerande regionala

myndigheterna bör ha skyldighet att planera för elevhem inom verksamhetsområdet.

Jag delar utredningens uppfattning och anser att en sådan skyldighet följer

av 3 § instruktionen den 3 december 1965 (nr 741) för länsskolnämnderna (senast

ändrad 1967: 824).

Utredningen föreslår vidare att kommun skall vara skyldig att anordna inackordering

för elever som skall gå i kommunens gymnasiala skola men har mer än 45

minuters resväg. Jag är inte beredd att föreslå någon författningsändring i syfte

att ålägga kommunerna denna skyldighet. Enligt 2 § b) skollagen den 6 juni 1962

(nr 319) skall varje kommun främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom

undervisning i yrkesskola, fackskola och gymnasium och jag förutsätter att gymnasiekommun

medverkar till att lösa inackorderingsproblemen för elever med lång

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

skolväg. En annan lösning av frågan är i vissa fall en förbättrad skolskjutsservice.

Frågan om i vilken omfattning internatskolor eller elevhem erfordras för att tillgodose

behovet av inackordering får bedömas efter hand med ledning av erfarenheter

och efterfrågan.

Utredningen föreslår att Sigtuna humanistiska läroverk, Sigtunaskolan, Viggbyholmsskolan

och Grännaskolan skall ges karaktär av riksinternatskolor

med statsbidrag för undervisningen enligt i huvudsak samma grunder som till kommunala

gymnasiala skolor och att Solbacka läroverk skall få statsbidrag enligt

kungörelsen om statsbidrag till vissa privatskolor. I prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 197)

har föredraganden förklarat sig f. n. icke kunna tillstyrka dessa förslag.

Jag vill i detta sammanhang anmäla frågan om ett internatgymnasium

vid Osby samskola. Kungl. Maj:t bemyndigades genom beslut av 1962 års

riksdag (prop. 1962: 1 bil. 10 s. 217, SU 8, rskr 8) att besluta om statsbidrag från

anslaget Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk till ett internatgymnasium

vid Osby samskola fr. o. m. det läsår, då den för externatelever från Osby köping

med omnejd tillgängliga realskoledelen vid skolan började avvecklas med anledning

av grundskolans framväxande i kommunen. Avvecklingen av realskolan vid

samskolan påbörjas läsåret 1968/69. Osby samskola har på eget initiativ inrättat

ett internatgymnasium vid skolan redan fr. o. m. innevarande läsår. Utredningen

har inte funnit anledning att föreslå inrättande av någon ny internatskola på något

skolstadium. Jag anser i likhet med bl. a. skolöverstyrelsen att det inte finns skäl

att bevilja statsbidrag till ett internatgymnasium i Osby. Härtill kommer att placeringen

av ett gymnasium i Osby med avsedd organisation på grund av den höga

andelen extematelever vid skolan skulle få ogynnsamma konsekvenser för gymnasieplaneringen

i regionen. Jag avser således inte föreslå Kungl. Maj:t att utnyttja

det av riksdagen år 1962 givna bemyndigandet.

I fråga om intagning i gymnasiala skolor föreslår utredningen att

utlandssvensk elev, som tillbringat de två sista åren i svensk utlandsskola, skall tas

in i gymnasium om han uppfyller gällande behörighetskrav. Utlandssvensk elev

som tillbringat de två senaste skolåren i annan skola utomlands än svensk utlandsskola

eller godkänd internationell skola skall enligt utredningens förslag ha rätt att

tas in som extra elev. Jag anser emellertid att någon absolut rätt till intagning i gymnasial

skola inte bör föreligga. Det ankommer på intagningsnämnd att med tilllämpning

av gällande regler, bl. a. i fråga om intagning inom den s. k. fria kvoten,

avgöra om elev skall tas in. Vid fastställande av den fria kvoten bör hänsyn tas till

om utlandssvenska elever söker. Utlandssvensk elev bör i övrigt i fråga om rätt till

intagning kunna jämställas med elev tillhörande elevområdet för det gymnasium till

vilket han sökt. Sådana särskilda skäl som avses i 45 § första stycket skollagen

torde nämligen i allmänhet få anses föreligga.

Särskilda stödåtgärder kan komma att behövas för att underlätta skolgången

för elev som tidigare gått i utländsk skola. Kungl. Maj:t har genom beslut

den 16 juni 1966 medgett att statsbidrag enligt 1958 års kungörelse om statsbidrag

till driftkostnader för det allmänna skolväsendet får beräknas för stödundervisning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

31

inom det obligatoriska skolväsendet under högst sex veckotimmar per undervisningsgrupp

för utländska eller statslösa elever samt svenska barn som intagits från

utländska skolor. Skolöverstyrelsen har den 8 december 1966 meddelat närmare

föreskrifter om sådan stödundervisning. Även i gymnasiet och fackskolan kan särskild

stödundervisning anordnas enligt av skolöverstyrelsen den 22 mars 1967

utfärdade föreskrifter. Jag återkommer till frågan om särskilda stödåtgärder för

ifrågavarande elever vid min anmälan av frågor rörande inflyttade språkliga minoriteters

skolgång.

Eftersom kommun enligt vad jag hör förordat kan bli skyldig att ta emot utlandssvensk

elev föreslår jag, att statsbidrag för undervisning av sådan elev i

kommunal grundskola eller kommunal gymnasial skola skall utgå med belopp motsvarande

den interkommunala ersättning som utgår vid skolgång i annan kommun

än hemkommun. Medelsbehovet härför beräknar jag till 100 000 kr.

För studerande vid gymnasiala skolor utgår enligt studiehjälpsreglementet inackorderingstillägg

med 100 kr. i månaden om den studerande är i behov

av skolinackordering. Redan nu tillämpas förordningen den 4 juni 1964 (nr

400) om förlängt barnbidrag (ändrad 1965: 249) så att även utlandssvenska elever

i årskurserna 6—9 av grundskolan som fullgör skolgång i Sverige får inackorderingstillägg

enligt de i studiehjälpsreglementet angivna grunderna, dvs med samma

belopp som för gymnasiala studier. Jag är ej beredd att nu föreslå en ytterligare

utvidgning av tillämpningsområdet för detta tillägg.

Utredningens förslag om särskilt statsbidrag till internatskola för undervisning

av utlandssvenska elever, om statsbidrag för elevhemspersonal vid riksinternatskolor

och om statsbidrag till huvudman för elevhem för inackordering av utlandssvenska

elever är jag inte beredd att tillstyrka. Det är emellertid angeläget att inte

ungdomar av ekonomiska skäl hindras från att få en lämplig utbildning. Jag föreslår

därför, att ett särskilt studiestöd åt utlandssvenska elever som önskar

utbildning i Sverige skall kunna utgå och beräknar medelsbehovet härför till 50 000

kr. Centrala studiehjälpsnämnden bör få i uppdrag att till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag om de regler efter vilka detta särskilda studiestöd skall utgå. En riktpunkt

bör därvid vara att stödet skall utgå till elever med inkomstprövat tillägg.

Kostnaderna för statsbidrag för undervisning av utlandssvenska elever i kommunala

skolor bör bestridas ur anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. och

kostnaderna för studiestödet ur anslaget Studiebidrag m. m. I prop. 1968: 1 (bil.

10 s. 168) har under förstnämnda anslag medel beräknats för ifrågavarande ändamål.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

1. godkänna av mig förordade grunder för intagning av utlandssvenska

barn i skolor i Sverige,

2. godkänna av mig förordade åtgärder för att underlätta skolgången

för utlandssvenska elever samt andra elever i behov av

skolinackordering.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

4. Skolgång för vissa minoriteters barn

4.1 Minoriteter i Sverige

Frågan om språkliga och religiösa minoriteters skolgång är enligt utredningens

mening ett delproblem i ett mycket större frågekomplex, nämligen det om invandrarnas

anpassning i Sverige. Utredningen har inte ansett som sin uppgift att

överväga den svenska invandringspolitiken i dess helhet och inte heller att ange

vilken utveckling som är önskvärd. De åtgärder utredningen föreslår beträffande

minoriteternas skolgång tar väsentligen sikte på de närmaste 5 å 10 åren. Befolkningsutvecklingen

kan längre fram tvinga fram andra lösningar eller göra vissa

föreslagna åtgärder obehövliga.

Det finns i Sverige inte någon officiell statistik över språkliga eller religiösa

minoriteter. Såväl svenska medborgare som utlänningar redovisas endast efter

födelseland och utlänningar dessutom efter medborgarskap. Uppgifterna om antalet

utlandsfödda och utlänningar i Sverige kan emellertid ge en föreställning om problemens

storlek.

Enligt 1960 års folkräkning var 299 879 personer (4,0 % av hela befolkningen)

födda i utlandet. Antalet utländska medborgare uppgick till 199 621 (2,5 % av

hela befolkningen), varav 35 779 personer var födda i Sverige. Invandringen har

växlat starkt från år till år.

Olika länders betydelse i in- och utvandringen belyses i följande tabell:

Utländska medborgare som registrerats som in- resp. utflyttade

åren 1955—1964 efter medborgarskap

Medborgarskap

Invandrare

Utvandrare

Invandrings-

överskott

Danmark .......................

..... 35 270

22412

12 858

Finland .........................

..... 109 958

32 868

77 090

Norge ..........................

..... 20 103

10 725

9 378

Italien ..........................

..... 6 073

2 628

3 445

Polen ..........................

..... 1 499

651

848

Tyskland .......................

..... 29 711

18 310

11 401

Ungern .........................

..... 8 462

844

7 618

Övriga europeiska länder..........

..... 28 392

11 235

17 157

USA ...........................

..... 6 512

2 566

3 944

Övriga länder....................

..... 4 494

1 519

2 975

Samtliga länder ..................

..... 250 474

103 758

146 716

Invandringen under 1965 var enligt preliminära siffror 51 595 personer med ett

totalt invandringsöverskott av 35 586 personer, vilket är den högsta siffra som någonsin

registrerats för invandring till Sverige under ett år. Då de invandrade i all
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

33

mänhet är tämligen unga personer, måste man räkna med att antalet barn av utländsk

härkomst blir stort. Enligt folkräkningen 1960 var 4,7 % av alla barn i

åldern 0—4 år utländska medborgare, dvs. hade en utländsk medborgare till far.

Om man tar hänsyn också till de barn som har naturaliserad svensk medborgare

till far samt till de barn vilkas mor är inflyttad, torde man enligt utredningens mening

kunna räkna med att 10—-15 % av samtliga barn i de yngre åldersgrupperna

har en eller två föräldrar, som flyttat in till Sverige.

4.2 Språkliga minoriteters skolgång

4.2.1 Nuvarande förhållanden

De flesta av de inflyttade skolpliktiga barnen placeras f. n. i vanliga klasser samtidigt

som de får stödundervisning i svenska. Enligt nuvarande bestämmelser får

inom det obligatoriska skolväsendet anordnas stödundervisning under högst sex

veckotimmar per undervisningsgrupp för utländska eller statslösa elever samt svenska

elever som intagits från utländska skolor. Följande tabeller visar dels antalet

barn med bristande kunskaper i svenska fördelade på årskurs och nationalitet, dels

de åtgärder som skolorna vidtagit för att dessa elever skall få lära sig svenska.

Barn med bristande kunskap i svenska språket efter nationalitet och årskurs

höstterminen 1964

Hemland

(Nationalitet)

Årskurs

Gymn.

Okänd

Sum-

ma

1

2—3

4—6

7—9

Danmark .................

15

30

35

11

91

England ..................

3

2

12

1

18

Finland ..................

382

461

511

226

1

8

1 589

Grekland .................

10

15

16

4

1

46

Italien ...................

5

18

17

11

51

Jugoslavien ...............

32

33

46

29

1

4

145

Norge ...................

3

9

9

6

O

29

Polen ....................

5

12

13

11

2

43

Spanien ..................

7

12

11

5

1

36

Turkiet ..................

2

4

4

3

13

Tyskland .................

17

29

30

4

1

81

Ungern ..................

11

19

18

11

2

61

USA ....................

13

30

28

17

5

93

Österrike .................

2

2

9

1

14

Andra europeiska länder ....

12

21

25

15

1

74

Övriga ...................

4

13

15

3

4

39

Härtill kommer:

Utlandssvenskar ...........

4

7

7

6

1

1

26

Zigenare .................

10

4

4

18

537

721

810

363

23

13

2 467

% .......................

21,8

29,2

32,8

14,7

0,9

0,5

100,0

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 67

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Barn med bristande kunskaper i svenska språket efter årskurs och vidtagen åtgärd

höstterminen 1964

Års-

kurs

Ingen

åtgärd

Stöd-

under-

visning

Special-

klass,

lägre

klass

Hjälp

i under- visning

Övrigt

Summa

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

1 ......

72

13

402

75

32

6

10

2

21

4

537

100

2—3 .. .

66

9

576

80

48

7

17

2

14

2

721

100

4—6 .. .

89

11

628

78

40

5

18

2

35

4

810

100

7—9 ...

34

9

284

78

14

4

7

2

24

7

363

100

gymn. ..

11

1

. .

0

6

5

23

100

okänd ..

0

11

0

0

2

13

100

272

11

1902

77

134

5

58

2

101

4

2467

100

Elever med bristande kunskaper i svenska finns enligt utredningens uppgifter

i ca 350 kommuner. De kommuner som har störst antal sådana barn är Malmö,

Stockholm, industriorter och några kommuner runt Stockholm och Göteborg.

Försök har gjorts att placera minoritetsbarn i särskilda klasser. Resultaten av

dessa försök har emellertid i flera fall ansetts otillfredsställande. När man t. ex.

i Borås hade en rent finsk klass blev barnen så isolerade från de svenskspråkiga

barnen att stora inskolningsproblem återstod efter läsårets slut. Metoden bedömdes

därför som mindre lämplig och ersattes med direkt placering i svenska klasser, vilket

också det medförde störningar och förseningar i skolarbetet. Man har därför i

stället upprättat två genomgångsklasser med tvåspråkiga lärare för finskspråkiga

barn med bristande kunskap i svenska språket. I Västerås har man positiva erfarenheter

av vad man där kallat en inflyttningsklass med en svensk- och finskspråkig

lärare. Klassen har lågt elevantal och eleverna har möjlighet att få stödundervisning

i svenska.

Beträffande de språkliga minoriteternas möjligheter att i skolan studera sitt modersmål

nämner utredningen, att i kommun med delvis finsktalande befolkning

finska får ingå i en tillvalsgrupp i årskurs 7 och 8 i den obligatoriska skolan. Andra

språk kan f. n. inte ingå i tillvalsgrupp och möjligheten att välja finska har utnyttjats

i mycket liten utsträckning, vilket enligt utredningen förmodligen beror på att finska

på högstadiet inte har kunnat väljas inom sådan studiegång som normalt leder till

gymnasiet. I gymnasiet ingår finska, engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska,

italienska och ryska i de allmänna läroämnena. Elev, som inte inom ramen för det

obligatoriska tillvalet valt sådant ämne, får delta frivilligt i undervisningen i ett eller

flera av bl. a. dessa läroämnen (s. k. utökad studiekurs) under förutsättning att

eleven bedöms kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig både de obligatoriska

och de frivilliga ämnena.

Föräldrar eller olika minoritetsföreningar har vid sidan av den ordinarie skolundervisningen

anordnat viss kompletteringsundervisning. Denna verksamhet organiseras

mycket olika inom olika grupper och på olika orter. Den vanligaste formen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

35

är s. k. kompletteringsskolor, som innebär att barn inom en minoritetsgrupp samlas,

vanligen en eller två gånger i veckan och får undervisning under 2 å 3 timmar

i sitt modersmål och andra ämnen som hör samman med föräldrarnas kulturella

bakgrund, främst ursprungslandets historia och geografi. Undervisningen, som

äger rum på kvällar eller söndagar, är på många håll förlagd till skollokaler som

vanligen disponeras kostnadsfritt. Kompletterande undervisning har även anordnats

i form av kurser på ferietid, då elever från olika orter sammanförts och förlagts

till internat. Centralförbundet för finska föreningar i Sverige har anordnat

lägerskolor för finsktalande barn och Esternas representation i Sverige har anordnat

sommarkurser för estnisk ungdom.

Bortsett från vissa provisoriska skolor i flyktingläger har särskilda skolor inrättats

endast för den estniskspråkiga minoriteten. Estniska grundskolor finns f. n. i

Stockholm och Göteborg. Skolorna får bidrag från staten (budgetåret 1967/68 får

skolan i Stockholm 185 000 kr. och skolan i Göteborg 135 000 kr.) och från

Stockholms resp. Göteborgs stad. Städerna beviljar eleverna samma skolsociala

förmåner som övriga skolbarn och ställer kostnadsfritt lokaler till förfogande.

Skolan i Stockholm, som funnits sedan 1945, omfattar låg- och mellanstadium

av grundskolan med sammanlagt 160 elever fördelade på 8 klasser läsåret 1965/66.

I samtliga årskurser ingår undervisning såväl på som i estniska, vilket har åstadkommits

bl. a. på bekostnad av timtalet för svenska och övningsämnen. Estniska

skolan i Göteborg, som funnits sedan 1960, omfattar läsåret 1965/66 sex klasser

med sammanlagt 85 elever. Undervisningen följer samma mönster som vid skolan i

Stockholm.

Estniska gymnasiet i Stockholm, som grundades 1945 och arbetar på kvällstid,

hade vårterminen 1966 31 elever fördelade på tre årskurser. Gymnasiet åtnjuter

statsbidrag och disponerar kostnadsfritt lokaler som upplåts av Stockholms skoldirektion.

Statsbidrag utgår för budgetåret 1967/68 med 100 000 kr. Undervisningen,

som bedrivs huvudsakligen efter det svenska gymnasiets läroplan för allmänna

linjen, sker på estniska. Den tid som ägnas åt undervisning i estniska språket,

estnisk historia, geografi och samhällskunskap tas från övningsämnena, som

inte alls förekommer vid gymnasiet. Studentexamen från Estniska gymnasiet berättigar

till inträde vid svenska högskolor och universitet.

4.2.2 Utredningens förslag

Målet för undervisningen av inflyttade minoriteters

barn bör enligt utredningens mening vara, att dessa barn tillförsäkras lika god utbildning

som övriga barn i Sverige och samma fostran till samhörighet med samhället.

Skolan bör inta en neutral hållning i fråga om den grad av assimilering som barnet

och dess föräldrar eftersträvar och åtgärderna för barnen måste således avvägas

med hänsyn till barnens bästa men även till föräldrarnas önskemål och till samhällets

krav på ändamålsenlig skolutbildning. Speciella åtgärder för att låta barnen bibehålla

kontakten med föräldrarnas kulturella miljö kan naturligt nog endast kom*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 67

3

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

ma i fråga om barnens föräldrar i samråd med barnet önskar det. Detta medför enligt

utredningen, att tillhörighet till en »minoritet» inte kan definieras genom utländsk

härstamning, inflyttning till Sverige inom en viss tid eller dylikt. En person

anses tillhöra en viss språklig minoritet endast om han själv känner sig tillhöra minoriteten

i fråga.

Det övervägande antalet barn som tillhör inflyttade språkliga minoriteter fullgör

sin skolplikt i det allmänna svenska skolväsendet. Den i detta sammanhang

aktuella dubbla frågeställningen gäller hur dessa barns inskolning och undervisning

i svenska ordnas samt hur kontakten med deras egna språk och kulturer upprätthålls.

Utredningen förutsätter, att samtliga skolpliktiga barn och ungdomar

som tillhör minoritetsgrupper i Sverige skall dels få hjälp att behärska svenska

språket och kunskaper om svenska förhållanden, dels få den undervisning i modersmålet

och andra ämnen av central betydelse för minoritetsgrupperna som

resp. grupper önskar. Utredningen har till grund för sina överväganden inhämtat

synpunkter från olika minoritetsgrupper. Representanter för språkliga minoriteter

har därvid betonat angelägenheten av undervisning i det egna modersmålet.

Utredningen betraktar för sin del kunskaper i andra språk än svenska och om förhållanden

i andra länder som ett tillskott till Sveriges kulturella resurser. För större

språkliga minoriteter bör enligt utredningen möjligheterna att vidmakthålla språkkunnighet

och viss kulturanknytning tillgodoses redan inom det allmänna skolväsendet.

Den kvantitativa omfattningen av åtgärderna blir beroende av de berörda

föräldrarnas inställning och kan därför f. n. inte överblickas.

Beträffande tvåspråkighet och dess konsekvenser för undervisningen

anför utredningen, att forskare funnit ny bör j arundervisning

på modersmålet vara att föredra i de fall barnet saknar eller har bristande kunskaper

i svenska. Ett förverkligande av fullständig nybörjarundervisning på modersmålet

måste emellertid medföra att särskilda undervisningsavdelningar skapas för

minoriteternas barn, vilket enligt utredningens uppfattning inger starka betänkligheter.

Mot utredningens uppfattning härvidlag har dock representanter för de minoritetsskolor

utredningen besökt hävdat, att minoritetsskolorna överbrygger motsättningar

mellan familjens och det omgivande samhällets värderingar och att separat

skolgång kan medföra bättre anpassning till samhället än om eleven placeras

i en klass där kamrater och lärare upplever det avvikande barnet som främmande.

Utredningen betonar emellertid faran för att särundervisning av språkliga minoriteters

barn kan medföra isolering från samhälle och kamrater, något som inger betänkligheter

även av utvecklingspsykologisk och pedagogisk art.

Utredningen anser det lyckligast om i Sverige bosatta barn med annat modersmål

än svenska lär sig svenska redan innan de kommer upp i skolåldern. Samtidigt

framhåller utredningen att den första läsundervisningen bör ske på det språk

som barnet lättast använder för att bilda nya begrepp på. För det fall detta språk

är ett annat än svenska bör den första läsundervisningen ske på barnets modersmål.

Utredningen finner det vara ytterst angeläget att de kommuner som har ett större

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

37

inslag av icke-svenskspråkiga barn vidtar åtgärder för att dessa barn i fem-sexårsåldern

skall få gå i förskolor tillsammans med svenska kamrater. Enligt

utredningens förslag skall de därvid i grupper om minst fem barn även få den

första läsundervisningen på sitt modersmål en timme per dag om föräldrarna så

önskar. Lokaler och lärare bör anskaffas genom skolstyrelsens försorg. Statsbidrag

bör enligt utredningen utgå till undervisningen enligt samma grunder som

till undervisning inom det allmänna skolväsendet. Skolstyrelsen bör vara huvudman

för undervisningen, som skall stå under länsskolnämndens och skolöverstyrelsens

inseende. Om elevantalet understiger fem förutsätts undervisning kunna meddelas

i mindre grupp eller individuellt. Utredningen räknar vidare med att det inte blir

möjligt att placera alla icke-svenskspråkiga barn i förskola och där ge dem den

avsedda läsundervisningen. Denna förutsätts då anknuten till det obligatoriska skolväsendets

resurser eller ordnad på annat sätt.

Även vid nybör ja r undervisning i skolan anser utredningen det

vara önskvärt att barn med bristande kunskaper i svenska får den första läsundervisningen

på sitt modersmål, eventuellt samtidigt som de lär sig läsa på svenska.

Utredningen finner att särskilda klasser för barn inom en minoritet inte gynnar

dessa barns utveckling och anpassning. Att förebygga isolering och samtidigt ge

barnen möjlighet att bibehålla sitt språkliga och kulturella arv möter emellertid

organisatoriska och pedagogiska svårigheter. Utredningen föreslår, att skolöverstyrelsen

får i uppdrag att genom försöksverksamhet utröna vilka vägar som är

framkomliga då det gäller att ge dessa barn läsundervisning på modersmålet. Utredningen

har därvid pekat på två möjliga lösningar. Om flera icke-svenskspråkiga

barn med samma modersmål finns i en klass kan man lära dessa i en grupp för sig

läsa på modersmålet under förslagsvis två veckotimmar. Barnen får då i skolan

lästräning både på modersmålet och på svenska. En annan möjlighet är att genom

en utvecklad metodik åstadkomma att läsundervisningen kan försiggå parallellt

på modersmålet och på svenska inom klassen, dvs. inom ramen för den individualisering

som tillämpas i lågstadieundervisningen. I båda fallen bör de två

veckotimmar som i årskurserna 1 och 2 står till lärarens förfogande för stödundervisning

kunna utnyttjas.

I fråga om introduktion i det svenska skolväsendet av

barn som kommer till Sverige sedan de påbörjat skolgången i utländsk skola och

av sådana nybörjare för vilka nyss beskrivna åtgärder inte kan vidtas föreslår utredningen

dels stödundervisning i svenska och andra ämnen i huvudsak enligt nuvarande

riktlinjer för denna undervisning, dels särskilda introduktionskurser, dels

ock vissa åtgärder beträffande intagning i icke-obligatoriska skolor.

Utredningen föreslår ingen ändring av nu gällande bestämmelser om stödundervisning.

Utredningen understryker emellertid, att samtliga barn som är i

behov av stödundervisning i svenska bör få sådan även om det rör sig om en enda

elev och föreslår också att stödundervisning skall kunna anordnas även vid yrkesskolor.

De erfarenheter som hittills vunnits av försöken med särskilda genomgångsklas
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

ser för icke-svenskspråkiga barn finner utredningen inte vara tillräckliga och förordar,

att försöksverksamheten fortsätter i samråd med länsskolnämnder och skolöverstyrelsen.

Särskilda introduktionskurser på en månad för inflyttade ungdomar

i högstadieåldern bör enligt utredningens förslag kunna anordnas, under vilka dessa

undervisas i svenska språket och i svensk samhällskunskap. Länsskolnämnderna

föreslås skola inventera behovet av kurser och samordna åtgärderna inom och

mellan länen. Efter introduktionskursen börjar ungdomarna i de högstadieskolor

som de enligt den svenska skolorganisationen skall tillhöra. Under hela det första

skolåret i Sverige bör dock enligt utredningen en del av svenskundervisningen bedrivas

i särskilda grupper, varvid de sex veckotimmar utnyttjas till vilka statsbidrag

kan erhållas.

Om det i framtiden uppstår behov av introduktionskurser för ungdomar som avser

att söka inträde i gymnasial skola i Sverige bör man överväga att anordna

även sådana.

I den mån inflyttade föräldrar vid sin ankomst till Sverige åtföljs av barn som

är inställda på gymnasial skolgång, bör barnen enligt utredningens förslag under

acklimatiseringsperioden beredas tillfälle att följa undervisningen på en lämplig

linje av årskurs 9, eventuellt efter den nyss berörda introduktionskursen och med

den stödundervisning som de är berättigade till. Efter inskolningsperioden i årskurs

9 föreslås de få betyg i likhet med resten av klassen, varefter deras gymnasieintagning

bör ske på grundval av dessa betyg. Utredningen anser att de också bör kunna

tas in som extra elever trots undermeritering i enstaka ämnen samt föreslår,

att skolöverstyrelsen skall utfärda instruktioner härom till ledning för intagningsnämnderna.

Frågan om den definitiva intagningen bör avgöras efter det första

läsåret. I högre årskurs av gymnasial skola bör intagning beslutas av rektor i mån

av plats.

I fråga om kompletterande undervisning i ursprungslandets

språk för språkliga minoriteters barn föreslår utredningen att den möjlighet som nu

finns för barn i delvis finskspråkiga kommuner att på grundskolans högstadium

välja finska i tillvalsgrupp skall utvidgas till att gälla även andra språk, om det

finns förutsättningar. Statsbidrag föreslås utgå för sådan undervisning redan när tre

barn anmält sig. Även för obligatorisk eller frivillig undervisning i gymnasiet i

språk som utgör elevernas modersmål föreslås statsbidrag utgå om enbart tre

elever anmält sig.

Utredningen anser att åtgärder för att tillgodose minoritetsbarnens behov av undervisning

i modersmålet och andra »nationella» ämnen lämpligen bör vidtas genom

skolan samt föreslår, att den ordinarie undervisningen upp till två veckotimmar

per årskurs skall få bytas ut mot undervisning i härkomstlandets språk, historia,

geografi, musik etc. Utöver dessa två veckotimmar bör enligt utredningen få

anordnas ytterligare upp till två veckotimmars frivillig undervisning utanför den

schemabundna tiden om minst fem elever deltar i undervisningen. Statsbidrag avses

därvid utgå efter samma regler som för övrig undervisning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1968

39

För elever på det gymnasiala stadiet torde enligt utredningens mening behovet

av undervisning i »nationella» ämnen kunna tillfredsställas via det frivilliga folkbildningsarbetet,

då detta inte sker genom tillval inom läroplanen. Verksamheten

bör enligt utredningens mening understödjas generöst inom ramen för gällande bidragsbestämmelser.

För de minoritetsungdomar som inte kan delta i den nyss redovisade kompletterande

undervisningen i »nationella» ämnen föreslår utredningen att ferieundervisning

skall kunna meddelas. Feriekurserna kan för grundskolelever få en

karaktär som närmast anknyter till lägerskolidén med friluftsliv och idrott jämsides

med en mera skolmässigt ordnad undervisning. Lägerskolor, folkhögskolor och sommarlovskolonier

kan användas. För gymnasieelever och andra ungdomar bör feriekurserna

enligt utredningen ha karaktär av folkhögskolkurser som lämpligen kan anordnas

i samarbete med folkhögskolor och med minoritetssammanslutning, kommun,

folkhögskola eller studieförbund som huvudman. Feriekurserna föreslås omfatta

minst sex och högst 28 dagar. Statsbidrag föreslås utgå dels för att täcka

lärarlönerna, dels med ett grundbelopp per deltagare och dag. Större delen av

inackorderingskostnaderna förutsätts skola täckas av elevavgifter.

Utredningen anser, att inflyttade språkliga minoriteters barn i princip bör undervisas

tillsammans med övriga barn och att det därför inte bör inrättas särskilda

skolor för inflyttade språkliga minoriteters barn. Utredningen

finner att vissa skäl kan anföras för att de estniska skolorna bör ha en särställning,

bl. a. de beaktansvärda insatser den estniska minoriteten gjort för sina

skolor, men anser utifrån sina principiella ställningstaganden, att det statliga bidraget

till de estniska grundskolorna i Stockholm och Göteborg inte bör få en mera

permanent karaktär än hittills. Statsbidrag föreslås därför även i fortsättningen utgå

med ett belopp som fastställs för ett år i sänder med hänsyn till skolans elevantal

och pedagogiska standard. En förutsättning för statsbidrag bör enligt utredningen

vara att lärarna är behöriga till motsvarande tjänster i grundskolan eller fått dispens

till sådana. Tjänstgöring vid de estniska skolorna föreslås då i merithänseende skola

jämställas med motsvarande tjänstgöring i grundskolan. Lärarna vid de estniska

skolorna har f. n. lägre löner än motsvarande lärare i grundskolan. Utredningen

förutsätter, att vid framtida beslut om statsbidrag hänsyn tas till den höjning av

kostnaderna för lärarlöner som betingas av det föreslagna kravet på lärarnas behörighet.

Utredningen förordar vidare att de estniska skolorna skall samarbeta med vanlig

grundskola med högstadium, varigenom de estniska skolorna även i fortsättningen

inte behöver omfatta mer än låg- och mellanstadierna.

Med hänsyn bl. a. till det låga elevunderlaget och de höga kostnaderna för såväl

huvudmannen som för staten och elevernas målsmän föreslår utredningen att statsstödet

till Estniska gymnasiet i Stockholm upphör sedan de elever som nu

går i skolan förts fram till studentexamen. Utredningen utgår ifrån att anslagen till

skolan under övergångsperioden beräknas så att eleverna garanteras tillfredsställande

möjligheter att avsluta den påbörjade skolgången.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

För undervisning i barnens modersmål och om ursprungslandets kultur, historia

och geografi krävs läroböcker och annan undervisningsmateriel

på vederbörande språk. I de fall man torde kunna använda undervisningsmateriel

som är framställd i utlandet föreslår utredningen att ansträngningar skall

göras att genom överenskommelser på diplomatisk väg få kostnadsfria leveranser

från de aktuella länderna. Det föreslås ankomma på skolöverstyrelsen att från fall

till fall bedöma om undervisningsmateriel från visst land motsvarar rimliga krav

på objektivitet. I annat fall bör skolöverstyrelsen i mån av resurser ta initiativ till

att skolböcker och annan undervisningsmateriel framställs i Sverige.

Ett villkor för de av utredningen föreslagna åtgärderna är att lärare kan

anskaffas i tillräckligt antal. För undervisning i barnens modersmål fordras särskilda

lärare som förutom detta språk helst behärskar svenska åtminstone relativt väl.

För den elementära undervisningen i svenska fordras helst svenska lärare som dessutom

behärskar barnens modersmål eller landsmän till barnen som behärskar

svenska. Det bedöms dock som viktigast att lärarna behärskar en god metodik

vid undervisningen, som bör bedrivas enligt direktmetoden. För att underlätta rekryteringen

av lärare med utländskt ursprung föreslår utredningen att vid varje

länsskolnämnd ett register upprättas över personer som bedöms användbara som

lärare för undervisning av barn av resp. nationalitet. Dessa personer föreslås genomgå

av skolöverstyrelsen särskilt anordnade pedagogiska kurser under exempelvis tre

veckor eller en månad för att utbildas till lärare i svenska och svensk samhällskunskap.

Vid tjänstgöring bör dessa lärare avlönas som andra timlärare på motsvarande

stadium. I viss utsträckning kan även import av lärare från de berörda

länderna vara möjlig. Svenskundervisningen bör dock sedan eleverna fått sina

första kunskaper i svenska handhas av infödda svenska lärare så att elevernas

språkbehärskning kan bli fullständigt idiomatisk och så vitt möjligt fri från främmande

brytning.

Utredningen har inte funnit det möjligt att göra några närmare beräkningar av

kostnaderna för sina förslag beträffande undervisning för inflyttade språkliga

minoriteters barn. Kostnaderna för genomförande av dessa förslag torde emellertid

enligt utredningen inte bli av sådan storlek att hänsyn till förslagen behöver tas

vid bedömningen av medelsbehoven under de anslag, ur vilka dessa kostnader skall

bestridas.

4.2.3 Remissyttranden

Remissinstanserna finner frågan om minoritetsbamens skolgång vara angelägen.

Statskontoret framhåller, att den internationella utvecklingen tyder på att även

Sverige kommer att få motta en växande mängd utlänningar på sin arbetsmarknad,

varför utom allmänt omfattade sociala värderingar även praktiska omständigheter

talar för att ökad uppmärksamhet ägnas dessa skolfrågor. Arbetsgruppen för invandrarfrågor

påpekar, att utredningens uppgifter om antalet invandrade avser

1960 och att en stark invandring har pågått sedan dess. Den andel av barnen som

berörs av problemet bör alltså nu vara större.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

41

Centralförbundet för finska föreningar i Sverige framhåller, att den finska befolkningens

inställning till sin emigrantvistelse är avvikande från andra nationaliteters

inställning, emedan de flyttat på grund av arbetsmarknadsskäl. Majoriteten har behållit

sitt finska medborgarskap och är hågade att återvända till sitt hemland så

fort arbetsmarknadsförhållandena möjliggör det.

Med anledning av utredningens redovisning av nuvarande förhållanden

i fråga om undervisning av minoriteters barn erinrar skolöverstyrelsen om

sina den 8 december 1966 utfärdade föreskrifter om stödundervisning åt utländska

barn i den obligatoriska skolan. Enligt dessa föreskrifter ankommer det på skolstyrelsen

att bedöma om den anvisade tiden skall användas till — förutom undervisning

i svenska — även undervisning i andra ämnen. Där förhållandena så medger

kan i viss utsträckning undervisning ges på elevernas modersmål. Vidare medger

föreskrifterna kommun med stort och varaktigt inslag av icke-svensktalande

elever att inrätta stödklinik med hel eller halv lärartjänst. Överstyrelsen konstaterar

vidare, att endast få elever valt finska på högstadiet. I samband med läroplansöversynen

för grundskolan överväger överstyrelsen vad som kan göras åt detta liksom

hur man skall möjliggöra tillval av andra språk än finska. Arbetsgruppen för invandrarfrågor

förordar, att ett enkelt men instruktivt informationsmaterial om skolan

utarbetas såväl centralt som lokalt på de förekommande invandrarspråken.

Arbetsgruppen säger sig ämna ta kontakt med skolöverstyrelsen därom. Även

överstyrelsen uttalar sig för en intensifiering av informationen.

Estniska kommittén påpekar att utredningen inte redovisat att det sedan 1945

organiserats estniska kompletteringsskolor, där estniska barn i 6—17 års ålder på

söndagar eller på kvällarna 1—2 gånger i veckan å 3 timmar får undervisning i estniska

språket, estnisk historia, geografi och sång. I vissa fall har kommunala bidrag

utgått och även statsbidrag om kompletteringsskolorna anordnats som studiecirklar.

Länsskolnämnden i Kronobergs län tar upp frågan om skolplikt för till

Sverige inflyttade utländska barn. Enligt nämnden sätter utredningen

likhetstecken mellan kyrkobokförd och skolpliktig men utredningen förutsätter

dessutom att skolplikt skall gälla även för barn som tänkes stanna i Sverige

endast kortare tid och följaktligen inte kyrkobokförs här. Enligt 30 § skollagen

gäller skolplikt för barn som är bosatt i riket. I 43 § c) skollagen stadgas, att även

barn som vistas längre tid i enskilt hem inom en kommun utan att vara kyrkobokförd

där skall anses tillhöra elevområdet för kommunens grundskola. Nämnden

säger sig i flera fall ha nödgats ingripa jämlikt 39 § skollagen eller 24 § folkskolestadgan

vid skolvägran från utländska barn. Länsskolnämnden föreslår, att upplysningar

om svenska skolförhållanden lämnas vid invandringen eller helst redan i

hemlandet i form av skriftliga upplysningar på modersmålet, varvid bestämmelserna

om skolplikt och om anställning av minderåriga i förvärvsarbete särskilt bör

betonas. Det bör vidare till skolmyndigheternas ledning klart anges, hur lång den

beräknade vistelsetiden i Sverige skall vara för att det skall anses föreligga skolplikt.

Nämnden påtalar även, att det kan gå flera månader innan en inflyttad utländsk

familj blir kyrkobokförd. I ogynnsamma fall anmäls ett skolpliktigt barn

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

inte förrän sex å sju månader efter inflyttningen. Nämnden föreslår därför dels

att alla som anställer nyinflyttad utländsk arbetskraft anmodas att genom kontakt

med pastorsexpeditionen kontrollera att kyrkobokföring skett, dels att pastorsexpeditionerna

åläggs att omedelbart meddela skolmyndigheterna när skolpliktigt barn

kyrkobokförts.

Den av utredningen antagna målsättningen för undervisningen

av barn tillhörande minoriteter tillstyrks av remissinstanserna, som dock i vissa fall

hyser andra meningar om det sätt på vilket målsättningen bör förverkligas eller om

möjligheterna att förverkliga dem.

Remissinstanserna instämmer i utredningens mening att kunskaper i främmande

språk och kulturer är ett tillskott till landets kulturella resurser. Arbetsgruppen

för invandrarfrågor anser att lärarna borde uppmuntra de invandrade barnens intresse

för den egna kulturen. Därigenom kan man också för de svenska barnen illustrera

internationella sammanhang och olika kulturer.

Katolska biskopsämbetet anför med anledning av utredningens ståndpunkt om

möjligheter för minoriteterna att bevara sitt kulturarv, att den religiösa anknytningen

ofta är minst lika betydelsefull för vederbörande som den språkliga och

kulturella. De språkliga och de religiösa minoriteterna sammanfaller till stor del.

Några remissinstanser, däribland statskontoret, antyder att, på samma sätt som

Sverige stöder svenska skolor utomlands, andra länder kan tänkas ha intresse för

utlandsskolverksamhet i Sverige.

Centralförbundet för finska föreningar i Sverige påpekar, att frågan om de finska

barnens skolgång i Sverige behandlas på internordisk nivå. Centralförbundet

anser de centrala frågorna vara dels att de finska barnen som är födda i Finland

eller flyttat till Sverige i förskoleåldern inte kommer i sämre ställning än svenska

barn och att de har möjlighet att vid eventuell återflyttning utan större svårigheter

fortsätta sin skolgång i Finland, dels att de barn som flyttat till Sverige i skolåldern

får undervisning i två språk genom särskilda finskspråkiga klasser och lektioner i

finska genom hela grundskolan.

Skolöverstyrelsen anför, att det f. n. finns ca 150 000 utlänningar i Sverige fördelade

på 100-talet nationaliteter. Frågan om tvåspråkigheten är därför ett problem

som inte bara berör skolungdomen. Undervisningsväsendet bör enligt överstyrelsens

mening ta på sig ett ansvar även för undervisning i svenska och om

svenska samhällsförhållanden för den äldre icke-svenskspråkiga befolkningen.

Problemen vid undervisningen av barn och äldre är inte desamma men frågorna

bör dock behandlas i ett sammanhang. Överstyrelsen utreder f. n. frågor rörande

språkundervisning för utlänningar. Det framhålls även av andra remissinstanser —

främst länsskolnämnderna ■—- att även föräldrarnas behov av undervisning bör uppmärksammas

såväl vid introduktionskurser som vid stöd- och ferieundervisningen.

Socialstyrelsen framhåller, att frågan om de utländska minoriteternas anpassning

till det svenska samhället och de samhällsåtgärder som kan visa sig erforderliga på

detta område är ett för framtiden så betydelsefullt problem, att det bör utredas särskilt.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

43

Mot utredningens ställningstagande i fråga om samundervisning eller

undervisning i särskilda klasser har flertalet remissinstanser inte

haft någonting att erinra.

AMS anför exempelvis, att det visar sig att utländska arbetstagare som kommer

till Sverige anpassar sig snabbare och mera friktionsfritt om de redan från början

får god kontakt med sina svenska arbetskamrater. Problem uppstår lättare bland

de utlänningar som isolerar sig och enbart umgås med landsmän. Socialstyrelsen

menar, att den isolering som man befarar kan uppstå om barn placeras i särskilda

klasser kan uppstå också i gemensamma klasser, om barnen genom språksvårigheter

och skilda vanor hindras från att smälta samman med klassen. Socialstyrelsen

finner det vara angeläget att grundskolan i högre grad än hittills uppmärksammar

dessa problem och föreslår, att skolöverstyrelsen får i uppdrag att också föreslå

åtgärder rörande hur barnens inträde i skolan skall underlättas och hur de under

skoltiden skall kunna hjälpas med de särskila problem, som i kamratkretsen kan

ge dem en utsatt ställning och kan försvåra deras harmoniska utveckling. Vissa remissinstanser,

nämligen Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Esternas

representation i Sverige, Centralförbundet för finska föreningar i Sverige och

LR hyser emellertid tvekan beträffande lämpligheten av samundervisning och förordar

särskilda klasser för minoritetsbarn. Svenska kommunförbundet och Svenska

stadsförbundet menar att de inte blivit övertygade av utredningens resonemang

om att särskilda klassavdelningar för minoritetselever skulle ge mera negativa

effekter för eleven med avseende på bristande gemenskap och sammanhållning än

dem som kan uppstå vid språklig isolering inom klassen. Arbetet i klassen blir stört

och försvårat om vissa elevers bristande kunskaper i det språk på vilket undervisningen

bedrivs ger dem helt andra förutsättningar än klassens övriga elever. Förbunden

finner utredningens påpekande att läroplanen förutsätter individualisering

av skolans arbete efter enskilda elevers olika behov och förutsättningar riktigt,

men det finns enligt förbunden ändå gränser för vad som därvidlag är praktiskt

möjligt.

Utredningens förslag att barn tillhörande en språklig minoritet bör gå i förskolor

tillsammans med svenska kamrater finner remissinstanserna vara värdefullt

men svårt att förverkliga på grund av bristen på platser i sådana skolor. Beträffande

förslaget om läsundervisning på modersmålet råder hos remissinstanserna

delade meningar. Övervägande antalet instanser tillstyrker förslaget. Några, däribland

länsskolnämnden i Västmanlands län, finner emellertid en sådan undervisning

föga motiverad. Arbetsgruppen för invandrarfrågor anser att förslaget om

läsundervisning bör granskas ytterligare ur psykologisk och pedagogisk synpunkt.

Utredningen föreslår beträffande nybörj arundervisning i skolan

försöksverksamhet med att ge barn med bristande kunskaper i svenska den första

läsundervisningen på modersmålet samtidigt som de lär sig läsa på svenska. Remissinstanserna

tillstyrker i allmänhet försöksverksamhet med läsundervisning på

modersmålet men ställer sig i vissa fall tveksamma till den av utredningen föreslagna

uppläggningen av försöksverksamheten. Esternas representation i Sverige och

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län anser en anordning som undantar

barnen en del av svenskträningen vara olämplig. Nämnden ifrågasätter om

inte extraundervisningen för de icke-svenskspråkiga barnen skulle kunna läggas

utanför den schemabundna tiden — under förutsättning att skolskjutsförhållandena

medger det. Länsskolnämnden i Norrbottens län är tveksam, om det är psykologiskt

riktigt att vid den första läsundervisningen träna barnen i två helt olikartade

ljudsystem, exempelvis det finska och det svenska. Det torde enligt nämnden

inte vara praktiskt möjligt i Tornedalsområdet med en allmän övergång till finska

som undervisningsspråk under de första skolåren. Vissa möjligheter återstår att på

andra sätt, utan att splittra klasserna, bygga på och utnyttja finskan i den första undervisningen.

Vid behandlingen av utredningens förslag om introduktion av inflyttade

barn i det svenska skolväsendet har utredningens förslag om stödundervisning

tillstyrkts av remissinstanserna. Länsskolnämnden i Hallands län anför,

att särskild stödundervisning bedrivits inom nämndens verksamhetsområde i

grupper om högst fem elever — oftast från olika länder — och att därvid under

vissa timmar meddelats undervisning helt förd på svenska. Erfarenheterna talar

för att en sådan stödundervisning bör få en så koncentrerad form som möjligt i sitt

första skede för att därefter successivt minska. Skolöverstyrelsen finner förslaget

om särskilda introduktionskurser i och för sig tilltalande men svårt att realisera

i andra kommuner än sådana, där elevunderlaget är stort och ur språksynpunkt någorlunda

homogent. Överstyrelsen anser, att det inte finns anledning att i princip

skilja på behövliga åtgärder för elever som tillhör olika stadier i grundskolan, om

grundförutsättningen är gemensam, nämligen att eleven redan erhållit grundläggande

läs- och skrivundervisning i hemlandets skola. Det är möjligt att genomföra introduktion

i svenskt språk och svenskt samhälle samt allmän studiehandledning på

modersmålet på alla skolans stadier inom ramen för gällande bestämmelser, även

om en rationell organisation är möjlig endast i kommuner med större elevunderlag.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser, att det bör övervägas om inte alla vuxna

medlemmar i en inflyttad familj borde erbjudas möjlighet att deltaga i introduktionskurser.

LR finner att den av utredningen föreslagna tiden för introduktionskursen,

nämligen en månad, är för knappt tilltagen. En undersökning om detta bör

göras. Introduktionskursernas längd bör avpassas efter varje individs behov.

Beträffande intagning av ungdomar i icke-obligatoriska skolor menar länsskolnämnden

i Hallands län att den som regel måste ske mer med hänsyn till de utländska

elevernas allmänna förutsättningar än till faktiska betyg. Länsskolnämnden

i Västernorrlands län utgår ifrån att t. ex. barn till inflyttade svensktalande finska

medborgare skall tas in i gymnasiala skolor enligt samma bestämmelser som utredningen

föreslagit för utlandssvenska barn.

Som framgått av redovisningen av remissinstansernas uttalanden om den av utredningen

angivna målsättningen för undervisning av minoriteternas barn anser

remissinstanserna det värdefullt att invandrarnas barn bibehåller sina kunskaper i

hemlandets språk. Utredningens förslag om kompletterande undervis
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

45

ning inom skolan tillstyrks men flera instanser förmodar, att förslagen kommer

att vara svåra att genomföra speciellt på mindre orter, där man kommer att ha för

litet antal elever. Ferieundervisningen och kompletteringsskolor bedöms av denna

anledning få mycket stor betydelse.

Esternas representation i Sverige förutsätter, att den kompletterande undervisningen

i skolan under den första tiden får karaktär av försöksverksamhet och finner

därför, att bestämmelserna om anordnande av sådan undervisning bör utformas

så flexibelt som möjligt. Representationen föreslår att för lärjungar som deltar

i sådan kompletterande undervisning vitsord i dessa ämnen skall ges på samma sätt

som i andra läroämnen. Även länsskolnämnden i Hallands län efterlyser bestämmelser

om eventuell betygssättning i hemlandets språk och kultur och om dessa

betygs kompetensvärde.

Esternas representation förordar att resekonsulenttjänster inrättas för kompletteringsundervisningen.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter, om inte kompletteringsskolor utanför skolschemat

borde organiseras inom ramen för eller i nära samarbete med det offentliga skolväsendet.

Överstyrelsen förklarar sig ämna återkomma till denna fråga i sin utredning

rörande språkundervisning för utlänningar. Esternas representation i Sverige

menar, att även minoritetssammanslutningar -—- åtminstone under en övergångsperiod

— bör kunna vara huvudmän för s. k. kompletteringsskolor eller andra anordningar

för kompletteringsundervisning. Estniska kommittén förordar reguljära

bidrag till de estniska kompletteringsskolornas arbete till dess att någon annan

bättre och mera praktisk möjlighet att få kompletteringsundervisning i estniska

språket och andra nationellt betonade ämnen har genomförts.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet utredningens förslag om val av språk

på högstadiet och i gymnasial skola. Socialstyrelsen betraktar detta förslag som ett

minimum och framhåller vidare betydelsen av att de större minoritetsgrupperna och

främst de finska lär sig väl behärska sitt modersmål så att de kan bilda en tvåspråkig

grupp i Sverige. Länsskolnämnden i Norrbottens län anser, att det bör finnas

möjlighet att välja lapska på högstadiet och i gymnasiet, eftersom det är rimligt

att ett steg finns som förbinder grundskolans undervisning i lapska med universitetens.

Arbetsgruppen för invandrarfrågor förordar att exempelvis handledd

korrespondensundervisning prövas då undervisningsgrupper av föreslagen storlek

inte kan uppnås.

Utredningens förslag om ferieundervisning tillstyrks i allmänhet av

remissinstanserna. Skolöverstyrelsen anser, att statsbidrag skall utgå för utrustning

och lärarlöner vid ferieundervisning i nationella ämnen om den utformas enligt

tillfredsställande normer. Planläggning av verksamheten bör ske i samråd

med skolmyndighet. AMS menar, att undervisning och uppehälle vid feriekurs

bör vara helt utan kostnad för deltagarna med hänsyn dels till att möjligheterna för

de utländska ungdomarna att få kompletterande undervisning under läsåret torde

bli begränsade, dels till att nyinvandrade utlänningar i allmänhet inte torde ha råd

att bekosta barnens vistelse på feriekurs. Länsskolnämnden i Hallands län fram4

— Bihanf! till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 67

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

håller, att även föräldrar i mån av plats bör tas emot på feriekurserna. Skolöverstyrelsen

anser, att man bör överväga att förlägga ferieskolverksamheten till språkhemlandet

om arrangemanget inte medför alltför höga kostnader. Överstyrelsen

avser att med Finlands skolstyrelse diskutera möjligheterna att anordna ferieskola

i Finland för de finsktalande. Även Centralförbundet för finska föreningar i Sverige

tillstyrker att ferieundervisning anordnas enligt lägerskolidén både i Sverige och

Finland. Estniska kommittén finner de föreslagna feriekurserna ändamålsenliga

men anser att de inte kan ersätta de nuvarande skolorna och kompletteringsskolorna.

Länsskolnämnden i Malmöhus län framför med anledning av förslaget om ferieundervisning

för ungdomar i åldern 17—25 år önskemålet att begreppet »barn

och ungdom» i skollagen preciseras.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens principiella ståndpunkt

att det inte bör inrättas särskilda skolor för språkliga minoriteters

barn. Esternas representation i Sverige föreslår dock att man inrättar

internationella grundskolor i Sverige.

Representationen anser utredningens principiella inställning till de estniska grundskolorna

— liksom till minoritetsskolorna i allmänhet — otillfredsställande. Man

godtar skolornas existens och föreslår något ökat statsbidrag men vill inte genomföra

reformer som skulle innebära att skolornas organisation stärktes. Därmed bibehålls

enligt representationen skolornas i viss mån provisoriska karaktär och den

ekonomiska belastningen för elevernas föräldrar. Estniska kommittén anser emellertid

utredningens förslag vara av stor betydelse för skolornas framtida verksamhet

och ägnade att på ett betryggande sätt vidmakthålla undervisningens pedagogiska

standard på längre sikt. Både representationen och kommittén framhåller, att

statsbidraget till skolorna bör ställas till förfogande via ett förslagsanslag för att

under budgetåret inträffande lönehöjningar till följd av avtal skall kunna beaktas.

De båda remissorganen är angelägna om ett estniskt högstadium av grundskolan.

Representationen anser, att genom att högstadiet organisatoriskt skiljs från lågoch

mellanstadierna, detta förlorar det stöd som de mycket aktiva föräldra- och

stödföreningarna vid skolorna utgör, varjämte kontakten mellan lärare och föräldrar

försvåras i onödan. Den högstadieklass med estniska elever som finns vid Katarina

grundskola bör organisatoriskt knytas till den estniska skolan. Kommittén vill

grunda estniska grundskolans högstadium i form av internatskola.

Skolöverstyrelsen anser, att det om lämpliga åtgärder vidtas för att tillgodose

kraven på språkliga minoriteters skolgång inte finns anledning att ge statligt stöd

till minoritetsskolor. I avvaktan härpå bör statsbidrag tills vidare utgå till de estniska

grundskolorna enligt nu gällande principer. Länsskolnämnden i Kronobergs

län föreslår, att statsbidragsbeslutet omprövas, då skolöverstyrelsen genom försöksverksamhet

lyckats framställa material för läsundervisning på estniska som är användbart

inom den sammanhållna klassens ram. Även länsskolnämnden i Örebro

län och LR föreslår att statsbidraget dras in. LR vill i stället föreslå särskilda estniska

klasser inom det allmänna svenska skolväsendet.

Utredningens förslag om avveckling av statsbidraget till Estniska gymnasiet till
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

47

styrks av skolöverstyrelsen, som förordar att avvecklingen börjar senast fr. o. m.

läsåret 1968/69. Esternas representation i Sverige framhäver, att det estniska gymnasiet

i Stockholm är den enda estniska gymnasiala skolan utanför Estland. En

förlust av denna utbildningsmöjlighet skulle innebära ett svårt bakslag för de strävanden

att uppehålla ett eget kulturliv som kännetecknar den estniska befolkningsgruppen

i Sverige. Representationen hoppas, att berörda myndigheter med välvilja

kommer att behandla eventuella förslag om fortsatt verksamhet för Estniska

gymnasiet i en annan form. Såväl Estniska kommittén som styrelsen för Estniska

gymnasiet förordar, att gymnasiet får fortsätta sin verksamhet som internatskola.

Utredningens förslag om anskaffning av läroböcker och annan undervisningsmateriel

har föranlett invändningar endast från LR, som

i och för sig har full förståelse för utredningens uppfattning men menar, att kraven

på objektivitet inte får leda till att man i onödan frånsäger sig den hjälp som

utländsk undervisningsmateriel kan erbjuda.

Vid sin behandling av behovet av lärare och lärarutbildning föreslår utredningen,

att länsskolnämndema skall upprätta ett register över personer som är användbara

som lärare. Detta förslag tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna.

AMS anser, att länsskolnämndema härvidlag bör samarbeta med arbetsförmedlingarna

och att registren bör handhas av arbetsförmedlingen. Statskontoret pekar

på möjligheterna att i samband med avtal om reglerad invandring från annat land

träffa överenskommelse med detta om skolundervisning för invandrarnas barn

framför allt i s. k. nationella ämnen, där Sverige kan väntas ha särskilda svårigheter

med lärarförsörjningen. Endast Esternas representation i Sverige finner av länsskolnämndema

förda lärarkartotek vara onödiga. Genom annonsering i tidningar,

speciellt sådana som ges ut på olika minoritetsspråk i Sverige, torde man enligt representationen

lätt kunna få kontakt med av uppgiften intresserade personer. Vanligtvis

torde också olika minoritetssammanslutningar kunna ge anvisningar på

lämpliga lärare. Arbetsgruppen för invandrarfrågor rekommenderar även ett register

över lämpliga lärare för specialundervisning av barn tillhörande språkliga minoriteter.

Beträffande de föreslagna pedagogiska kurserna för blivande lärare av utländskt

ursprung menar länsskolnämnden i Kronobergs län, att de flesta invandrare inte

torde ha erforderliga förkunskaper för att genom en sådan kurs få god metodik för

elementär undervisning i svenska. Nämnden anser emellertid att dessa utlänningar

kan vara lämpliga som lärare vid introduktionskurser, som språklärare i det egna

modersmålet och vid ferieundervisning. Icke heller Esternas representation i Sverige,

TCO eller LR finner treveckorskurserna tillfredsställande. LR framhåller, att

dessa lärare bör ha en med svenska lärare likvärdig utbildning. LR förutsätter, att

överläggningar inleds med personalorganisationerna om bl. a. den kompletterande

utbildning som behövs om det blir aktuellt med utländska lärare med den avgränsade

uppgiften att undervisa minoriteternas barn i deras modersmål.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

4.3 Religiösa mioriteters skolgång

4.3.1 Nuvarande förhållanden

Enligt 27 § skollagen skall elev på föräldrarnas begäran befrias från att delta i undervisningen

i kristendomskunskap i grundskolan, om eleven tillhör trossamfund

som fått tillstånd av Kungl. Maj:t att i skolans ställe ombesörja religionsundervisningen.

Sådant tillstånd har katolska kyrkan i Sverige samt mosaiska församlingarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den av samfunden ordnade religionsundervisningen

i de s. k. religionsskolorna äger rum under läsåret på kvällstid eller

lördagar och söndagar eller på sommartid. Skolöverstyrelsen och vederbörande lokala

skolmyndighet skall skaffa sig kännedom om undervisningen, som med den

olikhet som föranleds av skillnaden i religionsuppfattning i huvudsak skall motsvara

undervisningen i kristendomskunskap i skolorna. Lärjungarna skall få intyg

från undervisningen. Samfunden får inte något statsbidrag för undervisningen. Befrielse

från kristendomsundervisning har vidare meddelats barn till muhammedanska

föräldrar men däremot inte barn till föräldrar som tillhör frikyrkosamfund i Sverige.

Frågan om befrielse från undervisningen i religionskunskap i gymnasiet skall bedömas

på samma sätt som gäller i fråga om kristendomskunskap i grundskolan

(prop. 1964: 171 s. 288).

Av följande tablå framgår antalet elever som enligt uppgifter från skolcheferna

var befriade från kristendomsundervisning under höstterminen 1964.

Samfund

Stadium

Mosaiska

trosbek.

Katoliker

Övriga

Samtliga

lågstadiet .....

............ 85

89

10

184

mellanstadiet .

............ 204

270

9

483

högstadiet ....

............ 263

337

7

607

gymnasiet ....

............ 205

110

3

318

Samtliga 757

806

29

1 592

Utredningen har av de uppgifter som de mosaiska församlingarna och det katolska

biskopsämbetet lämnat kunnat finna, att antalet barn som deltar i undervisningen

i religionsskolorna är mycket större än det antal barn som enligt skolchefernas

uppgifter befriats från kristendomsundervisningen. Enligt de mosaiska församlingarna

deltog ca 1 450 barn i deras undervisning. Enligt katolska biskopsämbetet

erhöll 2 910 barn av församlingarna anordnad religionsundervisning. Av

dessa uppgav ämbetet att 2/3 var befriade från kristendomsundervisningen, dvs.

ca 1 940 barn, medan enligt skolchefernas uppgifter sådana barn var endast ca

800. Skillnaden kan enligt utredningens mening inte enbart förklaras av att uppgifterna

från församlingarna avser läsåret 1965/66 medan skolchefernas uppgifter

hänför sig till höstterminen 1964.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

49

Befrielse från morgonsamling medges elever i grundskolan som anför samvetsbetänkligheter

mot deltagande eller kan åberopa skäl av praktisk art, såsom lång

resväg till skolan.

I det nya gymnasiet och fackskolan äger i stället för morgonsamling s. 1c. gemensamma

samlingar om 10—15 minuter rum en eller ett par gånger per vecka

under tid när samtliga elever kan närvara. Dåvarande departementschefen fann

(prop. 1964: 171 s. 373) det vara av vikt att den gemensamma samlingen varken

genom sitt innehåll eller sin utformning skulle strida mot vad som var förenligt

med vissa elevers religiösa uppfattning eller inställning i livsåskådningsfrågor över

huvud. Vid sådant förhållande fanns enligt departementschefen anledning räkna

med att befrielse från gemensam samling behövde meddelas enbart med hänsyn

till skäl av praktisk art. Elever för vilka religiösa spörsmål är ett både personligt

och gemensamt intresse har f. n. möjlighet att inom skolan anordna religiösa samlingsstunder

av frivillig karaktär.

Särskilda skolor för religiösa minoriteters barn finns upprättade av de båda samfund

som har rätt att i stället för skolans kristendomsundervisning ge barnen egen

religionsundervisning. Dessa skolor, dvs. Hillelskolan i Stockholm, där kristendomskunskap

är ersatt av judendomskunskap och hebreiska, samt de två romerskkatolska

skolorna i Stockholm och Göteborg har av vederbörande skolstyrelser

godkänts för fullgörande av skolplikt. Beträffande skolan i Stockholm har skoldirektionen

meddelat godkännande i avaktan på resultatet av 1964 års utlands- och

internatskoleutrednings arbete.

Hillelskolan grundades 1955 på initiativ av föreningen Chinuch, som är huvudman

för skolan. Den är organiserad som en grundskola med enkelt låg- och mellanstadium

och har läsåret 1967/68 101 elever. Statsbidrag till skolan utgår 1967/

68 med 143 000 kr. Rektor och flertalet lärare är icke-judiska svenska folkskollärare.

Skolan är konfessionslös, dvs. den ålägger inte barnen någon religionsutövning.

Undervisningen i judendom är upplysande och i läroplanen ingår även undervisning

i andra religioner. Ett stort antal av eleverna kommer från hem där

föräldrarna är religiöst indifferenta eller ateister. En stor del av eleverna är barn

till föräldrar som kommit till Sverige efter kriget. Man anser att skolan är en särskilt

stor tillgång för dessa barn, eftersom den blir en brygga mellan hemmet och

den svenska kulturmiljön.

De två katolska skolorna — S:t Eriks skola i Stockholm med 122 elever 1967/

68 och Drottning Astrids skola i Göteborg med 118 elever 1967/68 — är bägge

organiserade som grundskolor med enkla låg- och mellanstadier. I både Stockholm

och Göteborg drivs flickinternat för elever i skolorna. Statsbidrag utgår inte till de

katolska skolorna men däremot tillhandahåller kommunerna vissa förmåner såsom

skolmåltider och fria läroböcker.

En ansökan om statsbidrag till S:t Eriks skola har av Kungl. Maj:t överlämnats

till utredningen att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

4.3.2 Utredningens förslag

Utredningen anför, att det i den allmänna debatten om kristendomsundervisningen

inte sällan hävdas att den faktiska undervisningen ofta inte är objektiv i den betydelse

läroplanen föreskriver. Det är enligt utredningens mening angeläget, att läroplanens

intentioner förverkligas. Då utredningen haft att överväga om det av

religiösa skäl föreligger behov av särskilda åtgärder inom undervisningen har den

därför ansett sig böra utgå från innebörden i gällande bestämmelser, dvs. kursplanerna

för kristendoms- resp. religionskunskap och bestämmelserna om bl. a. morgonsamling.

Utredningen föreslår inte någon ändring av nuvarande bestämmelser

om befrielse från undervisning i kristendomskunskap resp. religionskunskap samt

morgonsamling i grundskolan eller från gemensam samling i gymnasiala skolor.

Frågan om särskilda skolor för religiösa minoriteter gäller

enligt utredningen dels om skolplikten skall få fullgöras i sådana skolor, dels

om statsbidrag skall utgå till dem.

Skolplikt kan enligt skollagen fullgöras i grundskolan, annan offentlig skola än

grundskolan, enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som meddelas av

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar samt annan enskild skola

— dvs. sådan utan statsbidrag — om skolan godkänts för ändamålet. Sådant godkännande

skall meddelas, om skolans undervisning till art, omfattning och allmän

inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, som

äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå skolan.

Utredningen förutsätter, att myndigheterna vid sin prövning av frågan om godkännande

av en konfessionell skola såsom skolpliktsskola godtar sådana avvikelser

från grundskolan som fordras för att bereda barnen särskild religionsundervisning

och undervisning i ämnen av särskild betydelse för gruppen i fråga. Utredningen anser

det därför inte motiverat att föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser

om rätten att anordna enskilda skolor för konfessionella minoriteter. Utredningen

har å andra sidan, som tidigare redovisats, intagit den principiella ståndpunkten att

de inflyttade språkliga minoriteternas barn bör undervisas tillsammans med övriga

barn. De skäl som utredningen anfört mot inrättande av nya minoritetsskolor anförs

även i fråga om skolor för religiösa minoriteter. Sverige har anslutit sig till artikel

2 i tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 till Europarådets konvention av den 4 november

1950, där det bl. a. uttalas, att staten skall respektera föräldrarnas rätt att

tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse

med föräldrarnas religiösa övertygelse. Detta innebär enligt utredningens mening

inte att staten iklätt sig några förpliktelser att bekosta sådan undervisning som föräldrarna

kan önska anordna vid sidan av det allmänna skolväsendet. Utredningen

intar den principståndpunkten att statsbidrag inte bör utgå till konfessionella skolor.

Den judiska Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola intar emellertid enligt

vad utredningens majoritet anfört av olika skäl en särställning främst genom att en

stor del av eleverna är barn i flyktingfamiljer. Utredningen föreslår därför, att

Hillelskolan skall få statsbidrag i samma form som hittills, dvs. med ett visst be
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

51

lopp som fastställs för ett år i sänder med hänsyn till skolans elevantal och pedagogiska

standard. Beträffande S:t Eriks katolska skola föreslår utredningen, att statsbidrag

skall utgå till skolan och det katolska elevhemmet under en försökstid av

tre år. Bidraget föreslås utgå endast för elever som tillhör såväl skolan som elevhemmet

och vilkas föräldrar är flyktingar eller har invandrat under de senaste tre

åren räknat från elevernas intagning i skolan. Statsbidraget, som begränsas till lågoch

mellanstadiet, bör enligt utredningens mening förenas med en regelbunden inspektion

från skolmyndigheternas sida, vilken bl. a. bör syfta till att vinna klarhet

i frågan om det från katolska kyrkans sida föreligger planer på att utnyttja denna

och andra skolor i Sverige i direkt missionerande syfte eller om man driver skolan

som en serviceåtgärd åt grupper som i egenskap av politiska flyktingar eller av annan

anledning sökt sig till Sverige och som upplever barnens övergång till svensk

skola som problematisk. Utredningen har för sin del antagit, att det senare är förhållandet.

Så länge statsbidrag utgår till Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola bör enligt

utredningen skolplikt få fullgöras där. Skolornas standard vad gäller ämnen och

kurser, utrustning och lärarkvalifikationer måste kunna jämföras med det allmänna

skolväsendets, så att barnen inte blir lidande på särplaceringen.

Mot utredningens förslag beträffande statsbidrag till Hillelskolan och S:t Eriks

katolska skola har två ledamöter reserverat sig. Statsbidrag bör enligt dessa inte

utgå till S:t Eriks katolska skola och samma princip bör gälla för Hillelskolan dock

att, eftersom denna skola redan åtnjuter statsbidrag, sådant kan fortsätta att utgå

i proportion till de elever som redan intagits i skolan så att de får tillfälle att där

fullfölja sina studier till slutet av den 6-åriga grundskola, för vilken undervisningen

nu är upplagd. Alla barns intressen och behov skall kunna tillgodoses inom den

allmänna grundskolan. Det bör även enligt reservanterna, i samband med en omprövning

av religionsfrihetens tillämpning, utredas om nyinflyttade barn som tillhör

en religiös minoritet bör kunna få kompletterande undervisning motsvarande

den som utredningen föreslår beträffande de språkliga minoriteterna.

Kostnaderna för statsbidrag enligt utredningens förslag till S:t Eriks katolska

skola beräknas till ca 16 000 kr.

4.3.3 Remissyttranden

Utredningens behandling av frågan om särskilda åtgärder för elever som tillhör

religiösa minoriteter har i allmänhet föranlett remissinstanserna att betona, att den

undervisning som bedrivs inom skolväsendet skall vara neutral i livsåskådningsfrågor.

TCO menar, att om gällande kursplaner i kristendoms- resp. religionskunskapsundervisningen

behöver justeras detta bör göras i samband med den nu pågående

revisionen av läroplanen för grundskolan. Befrielse från gemensam samling

i gymnasiet bör enligt TCO komma ifråga endast av praktiska skäl. Länsskolnämnden

i Älvsborgs län menar att den angelägnaste uppgiften borde vara att när
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

ma undervisningen till läroplanens intentioner. Mosaiska församlingen i Stockholm

finner, att kristendomsundervisningen i grundskolan och religionskunskapsundervisningen

i gymnasiet inte torde kunna vara helt objektiv, varför skollagens bestämmelse

om befrielse fortfarande framstår som motiverad. Kristendomslärarnas förening

finner däremot ingen anledning att ifrågasätta att denna undervisning har den

avsedda objektiva prägeln. De lärare som handhar undervisningen representerar

själva skilda åskådningar. Det förekommer exempelvis ett flertal kristendomslärare

med katolsk bekännelse. Att i en sådan situation göra denna undervisning obligatorisk

för dem som tillhör svenska kyrkan men inte för exempelvis katoliker och

judar är enligt föreningens mening oriktigt. Den information om den religiösa situationen

av idag och i gångna tider som undervisningen vill meddela har en så

stor betydelse som allmän orientering, att den bör vara obligatorisk för alla. Även

länsskolnämnden i Malmöhus län menar att kravet på objektivitet i undervisningen

i kristendomskunskap och religionskunskap är mycket klart uttryckt i gällande läroplaner,

varför det inte längre finns skäl att medge befrielse från undervisningen.

Beträffande den religionsundervisning som samfunden anordnar för elever som

befrias från kristendomsundervisningen menar Esternas representation i Sverige att

den bör integreras i skolundervisningen så att skolan ekonomiskt och organisatoriskt

ansvarar för den. Mosaiska församlingen i Stockholm betonar att insyn från

skolöverstyrelsens sida i de mosaiska församlingarnas religionsskolor och erkännande

av dessa skolors betyg såsom likvärdiga dem som ges i den allmänna skolan

inte bara skulle ha rent praktisk betydelse utan även psykologisk, i det att ett ökat

anseende och respekt för religionsskolorna i så fall torde vara att räkna med från

elevernas sida.

Samtliga remissinstanser med undantag av de direkt berörda ansluter sig till utredningens

principiella ståndpunkt att statsbidrag inte bör utgå till särskilda

skolor för religiösa minoriteter. Läroplanernas intentioner om objektivitet

i undervisningen anses ge en tillräcklig garanti för att alla gruppers intressen

tillgodoses. Kristendomslärarnas förening däremot hävdar i en skrift uppfattningen

att religionsfrihetsprincipen kräver, att de föräldrar, som önskar ge sina barn

en av viss religiös bekännelse präglad fostran, får rätt och ekonomisk möjlighet att

göra detta.

Den av reservanterna företrädda uppfattningen att Hillelskolan och S:t Eriks

katolska skola inte bör utgöra undantag från den principiella ståndpunkten

och således inte bör erhålla statsunderstöd har funnit stöd hos skolöverstyrelsen,

statskontoret, socialstyrelsen, länss kolnämnderna i Västerbottens, Västmanlands,

Örebro, Älvsborgs, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus län samt SACO. Socialstyrelsen

anser det vara mera sannolikt att också de barn det här är fråga om

lättare kan anpassas till den svenska miljön om de undervisas tillsammans med

andra barn i svensk grundskola. Skolöverstyrelsen finner att ett ställningstagande

till förmån för dessa skolor med säkerhet skulle åberopas som skäl för att

statsbidrag skulle utgå till andra religiösa minoritetsskolor som redan finns eller

i en framtid kommer att inrättas. Statsbidragsgivningen till Hillelskolan bör dock

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

enligt överstyrelsen avvecklas successivt. Länsskolnämnden i Västerbottens län finner

föreställningen, att endast invandrade minoriteter har väsentligt avvikande mening

i livsåskådningsfrågor vara ensidig. Kan man acceptera och t. o. m. önska

att det får finnas även »inhemska minoriteter» med en personlig livsåskådning, så

bör man inte tillhandahålla särskilda skolor som drivs med statsbidrag för att tillgodose

specifikt avvikande meningar i religiösa frågor. Länsskolnämnden i Kronobergs

län hänvisar till utredningens motivering för statsbidrag till Hillelskolan och

S:t Eriks katolska skola, nämligen att man där har vana vid elever från miljöer som

avviker från det svenska genomsnittet. Nämnden ifrågasätter om inte sådana små

svenska grundskolor med karaktär av internationella skolor och försedda med elevhem

och förskola kunde inrättas och drivas i Stockholm, Göteborg och Malmö,

varvid principen att statsbidrag inte skall utgå till konfessionella skolor kunde

upprätthållas. Arbetsgruppen för invandrarfrågor finner att Hillelskolan intar en

särställning, men anser det möjligt att man av principiella skäl bör och av praktiska

skäl kan avveckla stödet. Detta bör emellertid uppskjutas ytterligare ett antal år

och då avvecklingen sedermera inleds bör den äga rum under en generöst tillmätt

övergångstid.

LO biträder utredningsmajoritetens uppfattning samt instämmer i att krav bör

ställas på att skolornas standard beträffande ämnen, kurser och utrustning samt

lärarnas kvalifikationer måste kunna jämställas med det allmänna skolväsendets.

De av utredningens förslag närmast berörda förordar en förmånligare statsbidragsgivning.

Mosaiska församlingen i Stockholm, som själv med ca 20 000 kr. bidrar

till Hillelskolans verksamhet och inte har möjlighet att öka detta bidrag, finner

ett ökat stöd från stat och kommun berättigat. Katolska biskopsämbetet liksom

Stiftelsen Skolsystrar De Notre Dame vänder sig mot utredningens förslag att statsbidraget

bör beräknas endast efter antalet barn till flyktingar eller nyligen invandrade.

Biskopsämbetet förordar, att statsbidraget beräknas utan att särskild hänsyn

tas till vissa kategorier av de elever som besöker de privata skolorna, vilket

bedöms vara det riktigaste sättet att undvika varje form av diskriminering. Stiftelsen

Skolsystrar De Notre Dame påpekar, att föräldrar som placerar sina barn i en

katolsk skola betalar skatt efter samma grunder som andra, varför avslag på ansökan

om statsbidrag till S:t Eriks katolska skola inte kan motiveras med ekonomiska

skäl. Stiftelsen framhåller vidare, att konfessionella skolor motsvarande S:t

Eriks katolska skola åtnjuter statsbidrag i så gott som alla europeiska demokratiska

länder. Katolska biskopsämbetet framhåller vidare, att vad utredningen anför om

judendomen i stor utsträckning kan anses gälla även om exempelvis islam och katolicismen,

nämligen att begreppet även innesluter historiska och kulturella faktorer.

Det är ett önskemål att man betraktar såväl språkliga som andra minoriteter som

ett tillskott till landets kulturella resurser.

Skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län anser det vara tveksamt

om statsbidrag skall utgå till religiösa minoritetsskolor men menar, att om statsbidrag

skall utgå utredningens begränsning till två inte synes vara sakligt motiverad.

Länsskolnämnderna i Hallands län och Göteborgs och Bohus län anser att även

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

Drottning Astrids skola i Göteborg bör ha statsbidrag, emedan denna skolas verksamhet

säges starkt påminna om den katolska skolans i Stockholm.

4.4 Departementschefen

Under senare år har ett stort antal invandrare kunnat fogas in i svensk arbetsmarknad

och svenskt samhällsliv. Många av dem har funnit sig väl tillrätta. Invandrarna

har gjort betydelsefulla insatser i den svenska samhällsutvecklingen på många

olika fält. Det är angeläget att samhället känner sitt ansvar för denna grupp och

således vidtar åtgärder för att underlätta dess anpassning till svenska förhållanden.

Frågan om invandrarnas anpassning avser såväl deras inordnande i det svenska

samhället som deras möjligheter att bevara anknytningen till sitt ursprungsland i

fråga om språk, kultur m. m. Förslag till allmänna riktlinjer för invandringspolitiken

är avsett att föreläggas 1968 års riksdag enligt vad chefen för inrikesdepartementet

anfört i prop. 1968: 1 (bil. 13 s. 6).

Jag anser skolgången för invandrares barn vara en synnerligen viktig del av

de åtgärder som underlättar anpassningen till det svenska samhället. Under de senaste

åren har denna fråga ägnats stor uppmärksamhet och betydande förbättringar

i de inflyttade barnens skolgång har efter hand genomförts. Så har t. ex. möjligheterna

till stödundervisning utvidgats. Vidare har ett finsk-svenskt samarbetsorgan

inrättats med uppgift att underlätta den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningens

utbildning. Samarbetsorganet har antagit namnet »Finsk-svenska utbildningsrådet»

och består av tre svenska och tre finska representanter.

Den av utredningen uppställda målsättningen för minoritetsbarnens

skolgång kan jag helt ansluta mig till. Det måste betraktas som en självklar rättighet

för dessa barn att få reella möjligheter att följa samma skolgång som andra barn

i Sverige. De av utredningen föreslagna åtgärderna anser jag vara viktiga led i en

strävan att förverkliga detta mål. Det är likaledes rimligt att samhället genom att

erbjuda olika slag av kompletterande undervisning, bl. a. i form av frivilligt folkbildningsarbete,

medverkar till att den som tillhör en språklig minoritet kan behålla

kontakten med sin ursprungliga kulturmiljö. Självfallet bör deltagande i sådan undervisning

vara frivilligt och omfattningen av åtgärderna beroende av de berörda

barnens och föräldrarnas önskemål härom. Skolan bör här inta en neutral hållning

såväl till frågan om barnens kontakt med ursprungsmiljön som till den grad av assimilering

till den svenska omgivningen som invandrarbarnen och deras familjer

eftersträvar. Det måste dock anses vara såväl skolans som berörda myndigheters

och organisationers plikt att sprida upplysningar om möjligheterna att få undervisning

i ursprungslandets språk och kultur.

De åtgärder som föreslås beträffande minoritetsbarnens skolgång bör gälla både

barn som flyttat till Sverige i avsikt att stanna och sådana barn som kan förutsättas

eventuellt åter utvandra. Att invandrade barn går i skolan är nödvändigt för

deras anpassning till det svenska samhället. Skolplikt föreligger för barn som

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

55

är bosatta i riket. Frågan om bosättning föreligger bedöms i första hand efter

samma principer som inom folkbokföringen gäller för skyldigheten att låta kyrkobokföra

sig. Olika omständigheter dokumenterar huruvida vistelsen i Sverige kan

anses innefatta bosättning, t. ex. arbete och bostad. Det går därför inte att fastställa

viss minimitid för att bosättning och därmed skolplikt skall anses föreligga.

Givetvis bör man emellertid söka laga så att skolplikt fullgörs även av barn, som

rätteligen bort kyrkobokföras här men som av någon anledning ännu inte blivit

kyrkobokförda. Det är synnerligen viktigt att personer som invandrar eller tänker

invandra till Sverige får information i dessa hänseenden. Det bör uppdras åt arbetsmarknadsstyrelsen

att efter samråd med skolöverstyrelsen sprida sådan information

vid sina kontakter med blivande invandrare till Sverige. Jag vill i detta sammanhang

understryka vikten av att även vuxna som flyttar till Sverige tar till vara de möjligheter

till snabbare anpassning till det svenska samhället som erbjuds i form av frivilliga

kurser dels i svenska språket, dels även i andra ämnen. Skolöverstyrelsen har

den 27 november 1967 utfärdat bestämmelser om bl. a. statsbidrag till undervisning

för vuxna invandrare, som i hemlandet fått ringa eller ingen undervisning. Sådan

undervisning skall avse läroämnen såsom svenska, matematik och svensk samhällsorientering.

Av utredningen nämnda siffror för invandringen ger en antydan om storleken av

den grupp människor för vilka särskilda åtgärder behöver vidtas i form av svensk

undervisning —• även om i siffrorna är medräknade också hemvändande svenskar.

Någon uppskattning av hur många som kommer att utnyttja undervisning i ursprungslandets

språk och kultur är däremot inte möjlig att göra, eftersom det är

fråga om frivillig undervisning. Antalet personer som tillhör olika minoriteter är

såsom utredningen konstaterar också svårt att beräkna.

En central fråga rörande undervisningen av barn tillhörande en språklig minoritet

är om barnen skall undervisas i särskilda klasser eller tillsammans

med svenska elever. Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att

samundervisning är att föredra. I minoritetssammanslutningarnas remissyttranden

finner man den motsatta åsikten. Av utlåtande som Finsk-svenska utbildningsrådet

avgett över skolöverstyrelsens förslag om översyn av grundskolans läroplan framgår

att enligt rådets uppfattning undervisning inte, annat än såsom en övergångsform,

s. k. genomgångsklasser, bör anordnas i särskilda klasser. Utbildningsrådet

ansluter sig således till utredningens uppfattning. Jag anser att samundervisningen

har avgjorda fördelar, såväl pedagogiskt som med tanke på att den omedelbara

kontakten mellan invandrares barn och svenska barn bör befrämja den ömsesidiga

förståelsen. Även om någon skulle hysa den uppfattningen att undervisningen i särskilda

klasser vore att föredraga ur språkpedagogisk synpunkt, är det av praktiska

skäl inte möjligt att anordna särskilda klasser för undervisning av minoritetsbarn

annat än på ett mycket begränsat antal orter. Försöken med genomgångsklasser

finner jag vara intressanta och anser det värdefullt om dessa försök kan fortsätta.

Frånsett behoven av sådana eller andra åtgärder för att klara den första anpass
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1968

ningstidens problem torde samundervisning med svenska elever i förening med

lämpliga stödåtgärder och med kompletterande undervisning böra vara den huvudform

i vilken undervisning av invandrares barn bör ske. Inte minst med hänsyn

till dessa barns behov att lära sig svenska språket är det önskvärt, att de så snart

som möjligt får kontakt med svenska barn. Flera språkforskare har framfört den

uppfattningen att ett barn bör få sin första läsundervisning på det

språk som barnet behärskar bäst. Detta bör närmare prövas genom försöksverksamhet,

varigenom man även bör utröna hur läsundervisning på minoritetsspråk bäst

anordnas för barn i förskoiåldern och grundskolåldern. Därvid måste dock beaktas

de svårigheter som ofta kan föreligga att finna lärare för sådan undervisning. Skolöverstyrelsen

bör få i uppdrag att anordna sådan försöksverksamhet, till vilken

statsbidrag bör utgå enligt samma grunder som till annan undervisning inom det

allmänna skolväsendet.

Särskilda åtgärder krävs för att elever som tillhör en språklig minoritet och

har bristande eller inga kunskaper i svenska när de börjar sin skolgång i vårt land

snabbt skall lära sig att förstå och själva tala och skriva svenska. Sedan utredningen

lade fram sina förslag har åtgärder vidtagits i detta syfte, varför frågan om stödundervisning

i bl. a. svenska nu kan anses vara tillfredsställande löst. Upp

till sex veckotimmar får användas per undervisningsgrupp för utländska eller statslösa

elever samt svenska barn som tagits in från utländska skolor. Undervisningen

sker på svenska av svenska lärare och bedrivs i små grupper av elever. På grund av

den använda undervisningsmetoden behöver eleverna inte ha samma modersmål.

Förutom undervisning i svenska får eleverna annan undervisning och orientering

som underlättar deras inpassning i respektive skolor och klasser. Stödundervisningen

kan även omfatta undervisning i invandrares modersmål eller i annat ämne med nationell

anknytning. Stödundervisning för motsvarande elevgrupper i den gymnasiala

åldern är numera utsträckt även till elever i yrkesskolan.

För den allra första tiden efter inflyttningen till Sverige anser jag i likhet med

utredningen att speciella introduktionsåtgärder kan vara befogade för

att ifrågavarande elever på grundskolans högstadium och i gymnasieåldern skall

klara sin svenska skolgång. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att genom försöksverksamhet

utröna olika möjligheter att lösa den första tidens problem. Att anordna

särskilda introduktionskurser enligt utredningens förslag förefaller dock möjligt

endast på större orter med koncentrerad invandring från en språkgrupp. Man bör

pröva åtgärder av skilda slag för att möta individuella introduktions- och anpassningsproblem.

Skolöverstyrelsen bör åläggas att komma in till Kungl. Maj:t med en

plan för försöksverksamheten samt förslag till bestämmelser om statsbidrag för

denna. Kungl. Maj:t bör bemyndigas bestämma grunderna för sådant bidrag. I fråga

om elever som vill bedriva gymnasiala studier bör som utredningen föreslår en

lämplig anordning kunna vara att de först följer undervisningen på lämplig linje av

årskurs 9 i grundskolan. Intagningen i gymnasial skola sker enligt gällande bestämmelser

på grundval av betygen från årskurs 9 eller inom ramen för den fria kvo
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

57

ten, varför inga ytterligare bestämmelser fordras utöver redan gällande. Även för

intagningen i högre årskurs av gymnasial skola är nuvarande bestämmelser tillräckliga.

Jag förutsätter, att prövningen av den inträdessökande eleven sker med

hänsynstagande till elevens speciella förhållanden.

Som jag tidigare antydde finner jag det vara motiverat att barn och ungdom som

tillhör en språklig minoritet kan få undervisning i sitt modersmål och i sin hemkultur.

Utredningen har lagt fram flera intressanta förslag till hur denna s. k.

kompletterande undervisning skall kunna anordnas. I vilken grad

det är möjligt att förverkliga dessa förslag är bl. a. beroende av om man kan finna

lämpliga lärare och studiecirkelledare. Även anskaffning eller framställning av

erforderligt studiematerial är en viktig förutsättning för ifrågavarande undervisning.

I viss utsträckning har dessa problem uppstått redan i samband med den tidigare

nämnda stödundervisningen. Möjligheterna för minoritetsbarn att välja sitt modersmål

i grundskolan kommer att behandlas i samband med förslaget om översyn av läroplanen

för grundskolan. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att efter samråd i

lämplig form med företrädare för de olika minoriteterna anordna försöksverksamhet

beträffande den kompletterande undervisningen i övrigt. Kungl. Maj:t bör bemyndigas

att besluta om grunderna för statsbidrag till försöksverksamheten.

Jag delar som framgått av det föregående utredningens och remissinstansernas

åsikt att inflyttade språkliga minoriteters barn bör undervisas tillsammans med övriga

barn och inte i särskilda skolor. Det statliga stödet till de estniska

grundskolorna bör dock alltjämt tills vidare utgå i oförändrad

form, dvs. med ett visst belopp som fastställs varje år med hänsyn till skolornas pedagogiska

standard och elevantal. De estniska grundskolorna bör inte byggas ut

med högstadium. Den organisation som nu tillämpas vid en högstadieskola i Stockholm,

nämligen Katarina grundskola, och som innebär att elever som tidigare gått

i den estniska grundskolan i Stockholm hålls samman i en klass men får bilda tillvalsgrupper

tillsammans med övriga elever, tillgodoser rimligen både önskemålen

om särskild undervisning och behovet av tillfredsställande valmöjligheter för eleverna.

Elevantalet vid Estniska gymnasiet är en tredjedel av det normala

för varje årskurs. Utredningen föreslår, att statsbidraget till gymnasiet avvecklas.

På grundval av detta förslag har föredraganden i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 199)

för budgetåret 1968/69 beräknat medel för bidrag för endast två årskurser. När

nuvarande elever vid Estniska gymnasiet avslutat skolgången, bör statsbidraget till

gymnasiet således upphöra. Överläggningar med företrädare för skolan har ägt

rum i denna fråga.

Utredningens förslag om anskaffning av läroböcker och annan undervisningsmateriel

för undervisningen i minoritetsbarnens modersmål

och andra nationella ämnen finner jag väl motiverade. Det får ankomma på skolöverstyrelsen

att bedöma möjligheterna att använda undervisningsmateriel från ursprungsländerna

och att samarbeta med utrikesförvaltningen för att söka anskaffa

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

sådan materiel samt att ta initiativ till att läroböcker m. m. vid behov framställs i

Sverige. Kungl. Maj:t bör vid behov äga besluta om anvisande av medel för sådant

ändamål.

Som jag framhållit i det föregående är möjligheterna att förverkliga språkundervisning

och kompletterande undervisning för minoritetsbarnen beroende av tillgången

på lämpliga lärare. Det är angeläget att speciella åtgärder vidtas för att lärare

skall kunna skaffas. Jag räknar med att tvåspråkiga lärare kommer att behövas

främst för undervisningen i elevernas hemspråk. Utöver vad utredningen framhållit

vill jag erinra om att undervisning enligt direktmetoden tillämpas i allt större utsträckning.

Det bör uppdras åt länsarbetsnämnderna att i samarbete med länsskolnämnderna

upprätta register över personer som förklarat sig intresserade och som

är lämpade som lärare för undervisning av barn och ungdom från en viss språkoch

kulturgrupp. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att undersöka behovet och utformningen

av en pedagogisk utbildning för personer som skall tjänstgöra som sådana

lärare. Förslaget att anställa lärare från berörda länder för undervisningen

i nationella ämnen bör prövas. Det kan övervägas att i samband med avtal om

reglerad invandring från ett land träffa överenskommelse med detta även om invandring

av lärare för att ge här avsedd undervisning. I vad gäller finskspråkiga

lärare övervägs åtgärder av Finsk-svenska utbildningsrådet.

I fråga om undervisningen av religiösa minoriteter vill jag framhålla

att den svenska grundskolan liksom det gymnasiala skolväsendet då det gäller

hänsynstagande till olika uppfattningar i bl. a. religiösa frågor fått en generös utformning.

Detta har bl. a. tagit sig uttryck i principen om en objektiv undervisning.

Dessutom föreligger möjligheter att bli befriad från deltagande i kristendomsundervisning

eller morgonsamling i grundskolan samt religionsundervisning i gymnasiet

och fackskolan. Härigenom har skapats sådana möjligheter till hänsynstagande att

jag i likhet med utredningen inte anser att någon ändring behöver vidtas i nuvarande

bestämmelser.

Ett huvudsyfte med den svenska grundskolan är vidare att den skall vara en skola

för alla ungdomar oavsett deras sociala, ekonomiska eller religiösa bakgrund. Jag

finner det utomordentligt angeläget att slå vakt härom. Statsbidrag bör med hänsyn

till vad jag anfört inte utgå till särskilda skolor för religiösa minoriteter. Frågan

om statsbidrag till Hillelskolan har emellertid vidare aspekter. Denna fråga bör

bedömas under hänsynstagande till en lång historisk utveckling som innebär att

ett folk parallellt med sin anpassning till vårt och andra västerländska samhällen

funnit angeläget och lyckats med att bevara en nationell och kulturell identitet. Enligt

min uppfattning måste denna strävan respekteras och jag finner häri speciella

motiv för att tillstyrka fortsatt statsbidrag till Hillelskolan. Kungl. Maj:t beslutar

om storleken av statsbidraget till skolan.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968 59

Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att

1. godkänna av mig förordade åtgärder för att dels underlätta

skolgången för barn och ungdom som tillhör en inflyttad minoritet,

dels ge dessa tillfälle till kompletterande undervisning i nationella

ämnen,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om grunderna för statsbidrag

till de ändamål som jag förut angett.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968

INNEHÅLL

sid.

1. Inledning .................................................. 3

2. Svensk undervisning åt svenska barn i utlandet...................... 4

2.1 Nuvarande förhållanden ................................... 4

2.2 Utredningens förslag ...................................... 5

2.2.1 Svenska utlandsskolor ................................ 6

2.2.2 Svensk undervisning utomlands utanför den egentliga skolorganisationen

......................................... 8

2.2.3 Kostnader ......................................... 9

2.3 Remissyttranden ......................................... 10

2.4 Departementschefen ....................................... 12

3. Inackordering i Sverige av vissa elevgrupper ...................... 16

3.1 Skolinackorderingsverksamhetens nuvarande omfattning .......... 16

3.2 Utredningens förslag ...................................... 18

3.2.1 Behov av skolinackordering............................ 18

3.2.2 Intagning av elever .................................. 21

3.2.3 Fördelningen av kostnaderna för skolinackordering och skolgång 22

3.3 Remissyttranden ......................................... 26

3.4 Departementschefen ...................................... 28

4. Skolgång för vissa minoriteters barn . ............................ 32

4.1 Minoriteter i Sverige ...........„. ......................... 32

4.2 Språkliga minoriteters skolgång.............................. 33

4.2.1 Nuvarande förhållanden .............................. 33

4.2.2 Utredningens förslag ................................. 35

4.2.3 Remissyttranden .................................... 40

4.3 Religiösa minoriteters skolgång.............................. 48

4.3.1 Nuvarande förhållanden .............................. 48

4.3.2 Utredningens förslag ................................. 50

4.3.3 Remissyttranden..................................... 51

4.4 Departementschefen ...................................... 54

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

680196

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet m. m. samt Kungl. Maj:ts propositio a1 i texten
  2. SU 1968:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående undervisning för utlandssvenska barn samt för vissa minoriteter i Sverige jämte motioner. s. 1 i texten