Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1968-03-15 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:81, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1968

1

Nr 81

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 15

mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås regler som klarlägger hur studiemedelsavgifter

skall behandlas i skattehänseende. Reglerna innebär att avdrag inte skall

få göras vid inkomsttaxeringen för sådana avgifter. Vid förmögenhetstaxeringen

skall återbetalningspliktiga studiemedel enligt förslaget behandlas

som skuld och således avdragsrätt föreligga.

Genom prop. 1968:29 har föreslagits att arbetslösa i åldern 60—66 år

under vissa omständigheter skall få omställningsbidrag med 800 kr. i månaden.

Omställningsbidrag avses skola utgöra skattepliktig inkomst. I förevarande

proposition föreslås de skatteregler som bör gälla för omställningsbidragen.

Slutligen föreslås en redaktionell ändring i kommunalskattelagen som

följd av riksdagens beslut hösten 1967 att upphäva bestämmelsen om avdragsrätt

beträffande arvode för deltagande i statsrevision på annan ort än

vederbörandes bosättningsort. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr SI år 1968

l:o) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 20 § och 33 § 1 mom. kommunalskattelagen den

28 september 19281 samt anvisningarna till 19 § samma lag skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 §.

Vid beräkningen — ------av 43 § 3 mom.

Avdrag må--------å skuld;

avgift enligt förordningen den 15

december 1967 (nr 882) om studiemedelsavgifter

;

förlust, som-------till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.) I

33 §.

1 mom. Från intäkt-----såsom intäkt.

Avdrag får--—---tjänstens fullgörande.

Har den —-------gäld avdragas.

I andra fall än i nästföregående

stycke sägs skall avdrag beräknas

på sätt i 2 mom. angives.

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp----influtna medlemsavgifter

Utbytes sådan — — —----skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att------— — sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger------av motorfordon

Näringshjälp eller bidrag enligt 57,

58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen

den 3 juni 1966 (nr 368) är

icke att hänföra till skattepliktig inkomst,

i den mån näringshj alpen

eller bidraget lämnats till bestridande

av kostnader, för vilka rätt till

avdrag icke föreligger vare sig direkt

Näringshjälp eller bidrag enligt 57,

58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen

den 3 juni 1966 (nr 368) är

icke att hänföra till skattepliktig inkomst,

i den mån näringshj älpen

eller bidraget lämnats till bestridande

av kostnader, för vilka rätt till

avdrag icke föreligger vare sig direkt

1 Senaste lydelse av 20 § se 1965:573, av 33 § 1 mom. se 1967:915 och av anvisningarna

till 19 § se 1967:628.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kangl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

(Nuvarande lydelse)

såsom omkostnad eller i form av årliga

värdeminskningsavdrag.

Skatteplikt föreligger-----

Enligt 46 §--- -—• -----

(Föreslagen lydelse)

såsom omkostnad eller i form av årliga

värdeminskningsavdrag. Omställningsbidrag

enligt nämnda kungörelse

utgör dock skattepliktig intäkt.

— mottagarens utbildning,

och 32 §§.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas

första gången vid 1969 års taxering.

2:o) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, dels att 5 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels

att till samma paragraf skall fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

5

Vid förmögenhetsberäkningen — —

Skuld, som----—-----

Angående beräkningen -----

Borgensförbindelse, för---—

Under avdragsgilla skulder inbegripas

även oguldna skatter av nedannämnda

slag, nämligen dels debiterad

preliminär skatt, som påförts

den skattskyldige för året näst före

det taxeringsår, varom fråga är, eller

för något föregående år, dels slutlig

skatt, som påförts den skattskyldige

på grund av taxering under förstnämnda

år eller under något föregående

år, dels ock tillkommande skatt,

varå den skattskyldige erhållit debetsedel

under förstnämnda år eller tidigare.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1948:765.

(Föreslagen lydelse)

§•

----beskattningsårets utgång.

förfallen ränta.

--motsvarande tillämpning.

--jämförliga skulder.

Under avdragsgilla skulder inbegripas

även oguldna skatter av nedannämnda

slag, nämligen dels debiterad

preliminär skatt, som påförts

den skattskyldige för året näst före

det taxeringsår, varom fråga är, eller

för något föregående år, dels slutlig

skatt, som påförts den skattskyldige

på grund av taxering under förstnämnda

år eller under något föregående

år, dels ock tillkommande

skatt, varå den skattskyldige erhållit

debetsedel under förstnämnda år

eller tidigare. Vidare inbegripas åter
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

betalnings pliktiga studiemedel enligt

studiemedels för ordning en den 4 juni

1964 (nr 401).

(Se vidare anvisningarna)

Anvisningar

till 5 §.

Avdrag för återbetalningspliktiga

studiemedel får ske med summan,

omräknad i kronor, av de basbelopp

som återstå att betala med tillämp- ning av 29 § studiemedelsförord- ningen den 4 juni 1964 (nr 401).

Vid beräkning av avdraget tillämpas

basbeloppet vid ingången av året

före taxeringsåret. Avdraget får ej

överstiga det belopp som återstår att

erlägga med hänsyn till 30 § första

stycket förordningen.

Utöver avdrag enligt första stycket

får avdrag göras för påförda, ej er- lagda avgifter enligt förordningen

den 15 december 1967 (nr 882) om

studiemedelsavgifter i den mån debi- teringen ej förfallit enligt 18 § sam- ma förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas första gången vid 1969 års taxering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

15 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om behandlingen

i skattehänseende av studiemedelsavgifter, m. m. och anför.

Inledning

Sedan bestämmelserna om återbetalning av studiemedel numera börjat

tillämpas har fråga uppkommit om studiemedelsavgifternas behandling i

skattehänseende. Frågan har aktualiserats dels av Sveriges Akademikers

Centralorganisation (SACO) i framställning till chefen för finansdepartementet,

dels vid 1966 års riksdag med anledning av motioner i ämnet.

En promemoria i ämnet har upprättats inom finansdepartementet (Stencil

Fi 1968: 1).

Över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgetts av

kammarrätten, riksskattenämnden, centrala studiehjälpsnämnden, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),

SACO och Statstjänstemännens Riksförbund (SR).

Genom prop. 1968:29 har bl. a. föreslagits att omställningsbidrag med

800 kr. i månaden skall utgå till arbetslösa i åldern 60—66 år under vissa

närmare angivna förutsättningar. Omställningsbidraget förutsätts bli skattepliktig

inkomst. I propositionen har förutskickats att den författningsändring

som behövs för att omställningsbidraget skall bli skattepliktigt

skulle anmälas senare under innevarande vår av chefen för finansdepartementet.

Jag anhåller nu att få ta upp förevarande spörsmål. I samband därmed

vill jag föreslå en redaktionell ändring av 33 § 1 mom. kommunalskattela
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 81

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1068

gen. Ändringen är föranledd av riksdagens beslut hösten 1967 att upphäva

bestämmelsen i nämnda paragraf om rätt att dra av arvoden avseende deltagande

i statsrevision på annan ort än vederbörandes bosättningsort (BeU

1967: 65, rskr 384, SFS 1967: 915).

Studiemedelsavgifternas behandling i skattehänseende

Studiemedlen och studiemedelsavgifterna

För finansiering av studier vid universitet och högskolor samt vid vissa

andra läroanstalter och utbildningslinjer tillhandahåller staten studiemedel

enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401). Studiemedel

utgår för år räknat med högst 140 % av det basbelopp som avses i 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Har den

studerande vårdnaden om barn som inte fyllt 16 år eller är han skyldig

att utge underhållsbidrag till sådant barn utgår dessutom för varje barn

tillägg med högst 25 % av basbeloppet per år. Föreligger synnerliga skäl

kan extra studiemedel utgå. Av de belopp som kan utgå utgör högst 1 750

kr. per år studiebidrag. Återstående belopp utgörs av återbetalningspliktiga

studiemedel.

Återbetalning av studiemedel sker medelst årliga avgifter. Grunderna

för återbetalningen regleras i studiemedelsförordningen under det att bestämmelser

om debitering och uppbörd meddelats i en särskild förordning,

nämligen förordningen den 15 december 1967 (nr 882) om studiemedelsavgifter.

Avgiftsbetalningen skall påbörjas det tredje året efter det under

vilket studiemedelstagaren senast uppburit studiemedel och i regel

pågå t. o. in. det år under vilket han fyller 50 år. Återbetalningstiden omfattar

alltså i allmänhet 20—25 år. Den årliga avgiften utgör produkten

av den återbetalningsskyldiges avgiflskvot och det basbelopp enligt 1 kap.

6 § lagen om allmän försäkring som gällde vid ingången av året. Avgiftskvoten

är det tal som erhålls genom att dividera summan av de återbetalningspliktiga

studiemedel som studiemedelstagaren sammanlagt uppburit,

räknad i basbelopp, med det tal som motsvarar antalet år under vilka avgift

skall erläggas.

Vad här angetts gäller endast under förutsättning att den återbetalningsskyldiges

och/eller hans makes inkomster och förmögenhet uppnår vissa

tröskelvärden som anges i studiemedelsförordningen. Uppnås inte dessa

tröskelvärden har studiemedelstagaren en ovillkorlig rätt till uppskov. I

den mån han får uppskov med avgift, kvarstår skyldigheten att erlägga

avgift även efter det år under vilket han fyller 50 år. Även då aktualiseras

skyldigheten att erlägga avgift endast om förut nämnda tröskelvärden

uppnås. Han är dock inte skyldig att erlägga avgift för år efter det då han

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr SI år 19(>8

fyller 65 år. Om han avlider, föreligger inte heller skyldighet att erlägga

avgift för år fr. o. m. det då dödsfallet inträffade.

Återbetalningsskyldigheten npphör, när den återbetalningsskyldige erlagt

avgifter som tillhopa uppgår till lika många basbelopp som han uppburit i

återbetalningspliktiga studiemedel. Återbetalningsskyldigheten upphör vidare,

när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp som motsvarar

vad han skulle ha haft att erlägga om de återbetalningspliktiga

studiemedlen hade utgjort ett räntebärande konventionellt lån med fasta

annuiteter. Räntan skall därvid beräknas till 60 % av den vid varje tidpunkt

gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

De tröskelvärden som måste uppnås för att avgiftsskyldighet skall inträda

bestäms på grundval av avgiftsunderlag och avgiftsgräns. Avgiftsunderlaget

utgörs av den återbetalningsskyldiges till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst för avgiftsåret och den de! av hans förmögenhet

som överstiger sex basbelopp. År den återbetalningsskyldige gift, ingår i

avgiftsunderlaget även hälften av makens till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst för året och hälften av den del av makens förmögenhet

som överstiger sex basbelopp. Har den återbetalningsskyldige vid årets

början vårdnaden om barn som är under tio år, minskas avgiftsunderlaget

med hälften av basbeloppet. Avgiftsgränsen utgörs av två basbelopp.

Avgiftsskyldighet föreligger endast om den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag

för året överstiger avgiftsgränsen. För att avgiftsgränsen inte

skall få besvärande tröskeleffekter finns också en tröskelregel av innebörd

att avgiften inte får överstiga en tiondel av avgiftsunderlaget och inte

heller en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen.

Den begränsning av återbetalningsskyldigheten för vilken redogjorts härovan

gäller endast för den som är bosatt i Sverige. Det kan nämnas att

frågan om betalningsskyldighet för den som betalar sjömansskatt är under

utredning.

Enligt den i det föregående omnämnda förordningen om studiemedelsavgifter

utgår avgiften dels som preliminär avgift, dels som slutlig avgift.

I den mån den slutliga avgift som fastställts visar sig överstiga motsvarande

preliminära avgift skall den återbetalningsskyldige erlägga det överskjutande

beloppet som kvarstående avgift. Den preliminära avgiften erläggs

under avgiftsåret. Kvarstående avgift erläggs under andra året efter

avgiftsåret. Åtgärder för indrivning av avgift som inte erläggs inom föreskriven

tid får vidtas endast under en begränsad tid (se 18 § förordningen

om studiemedelsavgifter). Avgift som inte erlagts vid indrivningstidens

slut återförs till centrala studiehjälpsnämndens huvudregister över återbetalningsskyldiga

(se prop. 1967:143 s. 53). En »återföring» kan under

vissa förhållanden leda till debitering av en extra avgift (19 § förordningen

om studiemedelsavgifter).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr SI år 196S

Aktuella skatteregler

Inkomstskatt

Enligt 20 § kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst från

särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader för intäkternas förvärvande

och bibehållande. Avdrag får inte göras för levnadskostnader och

inte heller för kapitalavbetalning för skuld. Kostnad för studier som genomgås

för att vinna viss anställning eller behörighet är kostnad för förvärvande

av förvärvskälla och således inte avdragsgill. Däremot räknas,

enligt 29 §, som avdragsgill omkostnad i rörelse ränta på skuld, som skattskyldig

ådragit sig för sin utbildning för rörelsen, och enligt 33 § gäller

motsvarande regel vid beräkning av inkomst av tjänst beträffande ränta

på skuld, som uppkommit för skattskyldig för hans utbildning eller eljest

i och för tjänsten. Vidare kan nämnas att enligt 39 § från bruttointäkt av

inkomstslaget kapital får dras av skuldränta som inte skall dras av enligt

andra bestämmelser i kommunalskattelagen.

Förmögenhetsskatt

Skattepliktig förmögenhet utgör enligt 2 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt kapitalvärdet av den skattskyldiges

tillgångar i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet av

hans skulder. Skulderna skall enligt 5 § tas upp till kapitalvärdet sådant

detta var vid beskattningsårets utgång.

Kapitalvärdet av skuld som inte är förfallen och på vilken ränta inte

skall beräknas för tiden före förfallodagen skall uppskattas till ett belopp

som utgör värdet enligt tabeller som finns fogade vid förordningen. Beloppet

är beräknat med hänsyn till en ränta på 5 %.

Tidigare uttalanden i skattefrågan. SACO:s framställning m. m.

I sitt betänkande »Rätt till studiemedel» (SOU 1963: 74) har studiesociala

utredningen gjort vissa siffermässiga jämförelser mellan olika återbetalningsmetoder.

Därvid har utredningen beträffande den återbetalningsmetod

som sedermera valts i studiemedelsförordningen utgått från att avdragsrätt

vid beskattningen inte skulle förekomma för någon del i den

indexreglerade återbetalningsformen men väl för räntan i de andra valda

jämförelseformerna (se s. 93). Bestämmelserna om upphörande av återbetalningsskyldigheten

i 30 § studiemedelsförordningen är som tidigare framhållits

byggda på den jämförelse som skall ske mellan vad studiemedelstagaren

erlagt (jfr s. 2) och den betalning som skulle ha presenterats, om de

återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett räntebärande lån. Beträffande

denna jämförelse har i förordningen tagits hänsyn till att ränta på

vanliga lån är avdragsgill vid beskattningen, vilket kommit till uttryck

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

genom att jämförelseräntan skall utgöra 60 % av den normalränta som tilllämpas

för lån från statens utlåningsfonder. Återstående 40 % skulle ha

tillfallit den återbetalningsskyldige i form av skattesänkning om fråga

varit om ett konventionellt lån.

Frågan om studiemedelsavgifternas behandling i skattehänseende berördes

inte särskilt i prop. 1964: 138, vari bl. a. framlades förslaget till studiemedelsförordning.

Departementschefen framhöll (s. 176) att frågan om

avdragsrätt vid beskattningen, vilken fråga väckts av några remissorgan,

enligt hans mening borde behandlas i samband med utformningen av det

framtida skattesystemet. Departementschefen lämnade (s. 187 f) en karaktäristik

av studiemedlen varvid han bl. a. anförde att åtskilliga allmänna

rättsregler ersatts med särskilda regler i studiemedelsförordningen, vilka

fått sin prägel av studiesociala hänsyn. Därvid har, framhölls det vidare,

tryggheten för den enskilde mot risken av en tyngande skuldbörda skjutits

i förgrunden. I andra sammanhang, fortsatte departementschefen, bör studiemedel

i princip vara att behandla efter samma regler som vanliga lån.

Så t. ex. bör återbetalningspliktiga studiemedel kunna dras av såsom skuld

i förmögenhetsdeklaration och vid en bodelning med anledning av hemskillnad

eller äktenskapsskillnad bör giftorättsgods kunna tillskiftas make för

täckande av framtida återbetalningar till studiemedelssystemet.

Skattefrågan har sedermera tagits upp dels i framställning från SACO

till chefen för finansdepartementet dels av 1966 års riksdag med anledning

av motioner som anges i det följande.

SACO hemställer att avgifterna blir avdragsgilla. I korthet anförs som

skäl att studiekostnader är av samma natur som de omkostnader som nu

är avdragsgilla vid beskattningen. Beträffande studiemedel som använts för

bestridande av levnadskostnader framförs argumentet att vissa levnadskostnader

redan nu kan vara avdragsgilla (genom ortsavdrag, avdrag för fördyrade

levnadskostnader, kostnader som täcks av stipendier). Vidare anförs

att den skattskyldige inte kunnat utnyttja sitt ortsavdrag under studietiden,

varför en avdragsrätt för studiemedelsavgifterna kan ses som

ett uppskjutet ortsavdrag. SACO framhåller dessutom att skatteförmågan

hos en akademiker med studieskuld är lägre än hos en person som inte haft

motsvarande utbildningskostnader och hänvisar härvid till bl. a. en undersökning

som SACO gjort angående lön och livsinlcomst (SACO:s skriftserie

nr 4). SACO gör också gällande att de årliga studiemedelsavgifterna har

karaktären av socialförsäkringsavgifter snarare än kapitalavbetalningar

och hänvisar i den delen till nyssnämnda betänkande »Rätt till studiemedel»

(SOU 1963: 74) s. 102.

Riksdagsbehandlingen år 1966 av förevarande fråga skedde med anledning

av de likalydande motionerna I: 512 och II: 630, vari hemställdes om

bl. a. utredning och förslag angående studiekostnadernas behandling i skattehänseende,

samt de likalydande motionerna I: 537 och II: 635, vari hem
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 81 är 1968

ställdes att riksdagen skulle besluta om sådana ändringar av skatteförfattningarna

att avdrag för erlagda studiemedel skulle medges fr. o. m. taxeringsåret

1966. Bevillningsutskottet framhöll i sitt betänkande nr 14 att

reglerna om studiemedel och återbetalning av sådana medel torde tillgodose

rimliga anspråk på att återbetalningarna inte skulle bli oskäligt betungande.

Utskottet tilläde att ett tillgodoseende av kravet på avdragsrätt för studiekostnader

enligt utskottets mening skulle innebära ett genombrytande av

den i svensk beskattningsrätt eljest upprätthållna principen att avdrag inte

medges för kapitalavbetalning på skuld. En sådan avdragsrätt skulle, fortsatte

utskottet, otvivelaktigt också medföra ett merarbete vid det redan nu

komplicerade deklarations- och taxeringsförfarandet och kunna försvåra

genomförandet av en definitiv källskatt. Med det anförda avstyrktes motionerna.

Riksdagen följde utskottets linje.

Departementspromemorian

Departementspromemorian inleds med en redogörelse för de förhållanden

som återgetts i det föregående. I den därpå följande diskussionen av

förslag till lösning görs en uppdelning av frågorna i två avsnitt, varav det

första rör inkomstbeskattningen och det andra förmögenhetsbeskattningen.

Avdrag vid inkomstbeskattningen

Den inställning till frågan om studiemedelsavgifternas behandling i skattehänseende

som riksdagen gav uttryck åt år 1966 utgår, framhålls det i departementspromemorian,

från att med nuvarande regler i kommunalskattelagen

avdrag inte kan medges för sådana avgifter till någon del. Frågan lär

emellertid ännu inte vara prövad av skattedomstol.

Gällande skattelagstiftning innehåller — bortsett från en bestämmelse

om höjning av och tillägg till livränta —- inga bestämmelser om beskattning

av indextillägg eller liknande av förändringar i penningvärdet föranledda

ersättningar. Av den sparsamma praxis som föreligger på området

torde den slutsatsen dock kunna dragas att enligt gällande rätt indextillägg

vid inlösen av indexlån utgör skattepliktig intäkt för långivaren och avdragsgill

kostnad för låntagaren. Det föreligger således enligt departementspromemorian

oklarhet i fråga om avdragsrätten för studiemedelsavgifter.

Denna oklarhet sägs böra undanröjas oavsett vilken inställning man intar

i materiellt hänseende.

När det gäller den materiella frågan — dvs. huruvida avdrag bör medges

eller ej för avgifterna eller någon del därav — har 1966 års riksdag med den

motivering som återgetts i det föregående för sin del ansett att avdragsrätt

inte bör föreligga till någon del. I departementspromemorian förutsätts att

avdragsrätt för studiemedelsavgift i dess helhet inte kan komma i fråga.

Som skäl för en avdragsrätt beträffande indexdelen kan emellertid, heter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1968

11

det vidare i promemorian, anföras den uppfattning som enligt vad nyss

återgetts kan skönjas i praxis att indextillägg är avdragsgilla i vissa situationer.

Man kan hävda att studiemedelsavgifterna för den återbetalningsskyldige

är jämförbara med annuitetsbetalningar på ett räntebärande studielån.

Den ränta som tas ut på ett sådant lån kan av långivaren användas

som kompensation för prishöjningar inom ramen för den räntenivå som

föreligger för lån av ifrågavarande typ men är trots detta principiellt sett

såväl skattepliktig inkomst för långivaren som avdragsgill omkostnad för

låntagaren. Därmed skulle, åtminstone sett ur låntagarens synvinkel, ett

konventionellt lån vara fördelaktigare i skattehänseende än ett räntefritt

indexlån utan rätt till avdrag för indexhöjningarna.

Emellertid talar enligt departementspromemorian andra omständigheter

mot en avdragsrätt för indexdelen av ifrågavarande avgifter. Utöver de

överväganden som gjorts vid 1966 års riksdag framhålls i promemorian

följande synpunkter. De indexreglerade återbetalningarna är inte att betrakta

som avbetalningar på ett indexlån i den mening vari detta ord vanligen

brukar användas. Det är således inte fråga om att för staten säkerställa

realvärdet av de studiemedel som utlämnats med återbetalningsskyldighet.

Skälet till att avgifterna följer basbeloppets utveckling är i stället

att den återbetalningsskyldige bör ha en reellt sett i möjligaste mån lika stor

betalningsbörda varje år så länge återbetalningsskyldigheten varar (se

prop. 1964: 138 s. 172). För att återbetalningsskyldigheten totalt sett inte

skall bli större till sin omfattning än om vederbörande hade tagit ett konventionellt

studielån har föreskrivits att återbetalningsskyldigheten upphör

när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp motsvarande vad

han skulle ha erlagt om de återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett

räntebärande lån som skulle ha återbetalats med lika stora annuiteter fördelade

under den tid avgifter erlagts. Räntan skall därvid antas ha uppgått

till 60 % av den vid varje tidpunkt gällande normalräntan för lån från

statens utlåningsfonder. Genom denna regel, som maximerar återbetalningsskyldigheten,

har studiemedelstagaren tillförsäkrats en favör vars

värde motsvarar rätten att vid beskattning åtnjuta avdrag för ränta på

studielån. Det skattebortfall som föreligger i ett lånefall av den konventionella

typen räknas alltså studiemedelstagaren tillgodo genom en reducering

av återbetalningsskyldigheten. Sammanfattningsvis kan sägas, heter det i promemorian,

att studiemedelstagaren genom reglernas utformning fått en

garanti som innebär att han väl kan vinna men aldrig förlora på indexregleringen.

Detta resonemang gäller som framgår av det anförda även i

skattehänseende under förutsättning att marginaleffekten vid avdrag för

en låneränta av konventionell typ kan som nu rimligen beräknas till 40 %

av avdraget.

Det sagda leder enligt promemorian även till den slutsatsen att om indexölcningen

skulle göras avdragsgill reglerna om begränsning av återbetal
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 nr 1968

ningsskyldigheten i 30 § första stycket studiemedelsförordningen måste

ändras i fråga om storleken av den ränta som skall medräknas från att

avse 60 % till att avse 100 % av normalräntan. Eventuellt bör man, heter

det vidare, överväga att utbyta 60 % av normalräntan mot 100 % av

en räntesats som bättre än normalräntan ansluter till den ränta som utgår

för lån i allmänhet.

En avdragsrätt för indexökningen skulle enligt departementspromemorian

vidare motverka det yttersta syftet med indexkonstruktionen som

ju är att trygga en reellt sett lika stor belastning på betalningsförmågan

under hela återbetalningstiden. Avdragsrätten skulle nämligen vid fallande

penningvärde leda till att belastningen under början av återbetalningstiden,

då den återbetalningsskyldiges ekonomi vanligen är sämst,

blir reellt sett större än under senare delen av samma tid. Detta framgår

av följande, i promemorian återgivna exempel: Antag att någon har

att återbetala återbetalningspliktiga studiemedel till det antal basbelopp

som vid återbetalningstidens början motsvarar ett belopp av 24 000 kr.,

att betalningen skall fördelas på 24 år och att basbeloppet stiger kontinuerligt

under återbetalningstiden med 3 % om året. Den första avgiften

blir då 1 000 kr. medan den sista avgiften uppgår till 1 970 kr. Antar man

vidare att normalräntan hela tiden hålls oförändrad vid en nivå av 6 %

kommer den begränsning av återbetalningsskyldigheten som ligger i jämförelsen

med ett konventionellt lån inte att utlösas. Första året finns ingen

indexökning och således inget skatteavdrag att göra. Sista årets indexökning

kan beräknas till 970 kr. vilken alltså skulle vara avdragsgill.

Den i det föregående återgivna diskussionen sägs i departementspromemorian

inte vara avsedd som ett principiellt ståndpunktstagande i fråga

om indexlåns behandling i skattehänseende. Denna fråga betonas vara invecklad

och inrymma ett flertal andra aspekter. För ett närmare studium

av frågan hänvisas till värdesäkringskommitténs betänkande »Indexlån»

(SOU 1964: 1 och 2). En synpunkt sägs emellertid förtjäna uppmärksamhet

i förevarande sammanhang. Vill man införa avdragsrätt för indextilllägg

anses i promemorian en bestämmelse även böra införas om beskattning

av de belopp som kan »vinnas» av den återbetalningsskyldige genom

sänkning av basbeloppet.

Frågan om en eventuell avdragsrätt är enligt departementspromemorian

förenad med vissa tekniska svårigheter. Avgiftsskyldigheten är begränsad

när den återbetalningsskyldiges och/eller hans makes inkomster och förmögenheter

inte överstiger vissa tröskelvärden. I sådant fall uppstår

spörsmålet om begränsningen — såvitt avser avdrag vid beskattningen —•

skall anses drabba i första hand indexökningen eller i lika mån hela

avgiftsbeloppet. Vilken synpunkt som än anläggs sägs svårigheter uppkomma

att bestämma avdragsrättens omfattning i sådana fall. Samma

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

13

problem skulle uppstå om man införde skattskyldighet för »vinst» i fall

av stigande penningvärde, dvs. vid sjunkande basbelopp.

Slutsatsen av de i departementspromemorian anförda synpunkterna blir

att avdragsrätt inte skall föreligga.

Avdrag vid förmögenhetsbeskattningen

I departementspromemorian erinras om att det redan vid tillkomsten av

studiemedelsförordningen förutsattes att studiemedel skulle i förmögenhetsskattehänseende

vara att behandla som vanlig låneskuld. De speciella

regler som gäller för återbetalningsskyldigheten av studiemedel sägs emellertid

leda till att bestämmelserna i förordningen om statlig förmögenhetsskatt

blir svåra och i vissa fall t. o. m. olämpliga att tillämpa i den utformning

de har f. n. Återbetalningsskyldighetens omfattning kan inte vid

varje tidpunkt slutgiltigt bestämmas på grund av betalningsskyldighetens

anknytning till basbeloppet och den betalningsskyldiges ekonomi. Vidare

finns regler om skuldens bortfallande och uppbördsföreskrifter som kan

komplicera bilden när det gäller att bedöma storleken av den kvarstående

skulden. Bland förmögenhetsskattebestämmelserna finns en regel om beräkning

av kapitalvärdet av skuld som löper utan ränta, för vilken regel

redogjorts i det föregående. Denna regel synes, heter det i promemorian,

emellertid inte ändamålsenlig för bestämmandet av avdragsgilla studiemedel,

främst därför att återbetalningsplikten, ehuru den inte är förenad

med skyldighet att betala ränta, ändock kan öka till följd av basbeloppets

höjning.

För att nå det praktiska syftet att återbetalningsplikten blir beaktad i

förmögenhetsskattehänseende är det enligt departementspromemorian inte

nödvändigt att klarlägga skuldstatus för den återbetalningsskyldige i vidare

mån än som varje år sker genom centrala studiehjälpsnämndens försorg i

ett saldobesked som tillställs den återbetalningsskyldige under januari månad

och som avser förhållandena den 31 december nästföregående år. På

saldobeskedet tas upp bl. a. summa kvarstående återbetalningspliktiga studiemedel,

omräknade i kronor på grundval av basbeloppet den 1 januari

det år saldobeskedet avser. I denna summa medräknas dock inte debiterade

oguldna studiemedelsavgifter i den mån de ännu inte återförts. I förmögenhetsskattehänseende

synes lämpligen sådan skuld få dras av från

den i saldobeskedet upptagna summan, i förekommande fall ökad med

påförda, ej erlagda avgifter som ännu inte återförts. Den återbetalningsskyldige

kan själv beräkna dessa belopp om han känner basbeloppet vid

beskattningsårets ingång samt storleken av sin ursprungliga återbetalningsplikt

i basbelopp och vad han redan betalat, även detta omräknat i basbelopp.

Saldobeskedet torde således enligt promemorian ge tillräcklig ledning

för den skattskyldiges beräkning av avdraget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1908

Till departementspromemorian har som bilaga fogats utarbetade förslag

till lag om ändrad lydelse av 20 § kommunalskattelagen och till förordning

om ändring i förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Förslagen

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Remissyttrandena

Avdrag vid inkomstbeskattningen

Förslaget enligt departementspromemorian godtas av riksskattenämnden,

centrala studiehjälpsnämnden med undantag för en reservant, herr

Fredriksson, samt LO och TCO.

SACO och SR samt reservanten i centrala studiehjälpsnämnden anser

att avdragsrätt bör införas för studiemedelsavgifterna i deras helhet.

SACO, vars principiella ståndpunkter delas av SR och nämnde reservant,

granskar bevillningsutskottets år 1966 framförda synpunkter och riktar

kritik mot dem. SACO uttalar att studiemedelssystemet medför högre

skuldsättning för studerande vid universitet och högskolor än tidigare

gällande regler för studiefinansieringen. Vidare anför SACO att principen

att avdrag inte medges för kapitalavbetalning på skuld inte är något

argument mot avdragsrätt i de fall de utgifter som föranlett skuldsättningen

i och för sig borde vara avdragsgilla. Den höga skatteprogressivitet

som f. n. råder här i landet ställer enligt SACO:s förmenande krav

på ett utvecklat avdragssystem om man skall kunna undvika alltför stora

orättvisor olika inkomsttagare emellan. Att avdragsrätt skulle försvåra införandet

av definitiv källskatt tillbakavisas av SACO som ett svepskäl.

SACO hänvisar också till tidigare remissyttranden och till sin i det föregående

nämnda framställning till chefen för finansdepartementet. SACO

ser sig slutligen sakna anledning att beröra departementspromemorians

diskussion i fråga om avdragsrätt för indextilläggen, eftersom SACO eftersträvar

en helhetslösning.

Såväl SR:s som nyssnämnde reservant framför den även av SACO

hysta uppfattningen att studiemedelsavgifterna i princip bör bedömas som

socialförsäkringsavgifter i skattehänseende.

Kammarrätten gör till en början några allmänna reflexioner om avdragsrätten

och finner det inte obefogat att betrakta studiemedelsavgifterna som

sociala avgifter uttagna av dem vilkas studier bekostas av staten. Vid en förutsättningslös

bedömning av hur en sådan social avgift bör behandlas i beskattningshänseende

kan, heter det i kammarrättens yttrande, konstateras

att två skattskyldiga, av vilka den ene har att betala studiemedelsavgift

och den andre inte, men som båda har lika stora inkomster och även i övrigt

lika förhållanden inte har samma skatteförmåga. Skillnaden skulle bli behörigen

beaktad om den som betalat sådan avgift fick göra avdrag för avgiften

vid taxeringen. En sådan prövning av frågan om avdragsrätt för stu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

diemedelsavgiften i hela dess vidd, heter det vidare i yttrandet, förutsätter

en utredning, som ingående belyser de omständigheter som inverkar på frågan.

Eftersom en sådan utredning inte föreligger utgår kammarrätten från

att avdragsrätt kan komma i fråga endast för sådan del av studiemedelsavgiften

som är att hänföra till ränta. Kammarrätten berör sedan jämförelsereglerna

i studiemedelsförordningen som grund för ställningstagandet i

departementspromemorian att avdragsrätt bör vägras. Utgångspunkten, antagandet

att marginalskatten normalt är 40 % för den som har att betala

studiemedelsavgift, synes kammarrätten inte riktig. En ogift skattskyldig

har vid en kommunal utdebitering av 18 kr. en marginalskatt av 40 %

redan vid en beskattningsbar inkomst av 15 000 kr. Under samma förhållanden

överstiger marginalskatten för gift skattskyldig 40 % vid en beskattningsbar

inkomst av 24 000 kr. Enligt kammarrättens mening bör räntan

reduceras mer, om de avgiftspliktiga skall bli kompenserade för att de inte

får rätt till avdrag vid taxeringen för indexdelen.

Även TCO anser att jämförelsereglerna bör ändras varvid jämförelseräntan

sägs böra sättas till 40—50 % av normalräntan från statens utlåningsfonder.

SACO finner marginalskatteantagandet om 40 % vara uppenbarligen

orealistiskt.

LO påpekar att organisationen redan i sitt remissvar på studiesociala utredningen

framhållit nödvändigheten av att det studiesociala stödet för högre

studier inte fick en sådan utformning att det ogynnsamt påverkar inkomstfördelningen.

Eftersom högre studier leder till väsentligt högre löner än vad

övriga arbetstagare i samhället kan påräkna och en del av det studiesociala

stödet finansieras av skattemedel får även de med låga löner och som inte

själva har eller haft möjligheter att bedriva högre studier vara med och

bestrida kostnaden. Samma skäl som LO anfört för att begränsa bidragsdelen

i studiesociala utredningens förslag kan, heter det i organisationens

yttrande, också anföras för att inte införa avdragsrätt på studiemedelsavgifter.

En sådan avdragsrätt skulle enligt LO:s mening ytterligare vidga inkomstklyftan

i samhället.

I fråga om den författningstext som föreslagits i departementspromemorian

gör centrala studiehjälpsnämnden det påpekandet att det föreslagna

tillägget till 20 § kommunalskattelagen bör avse »avgift enligt studiemedelsförordningen»

och inte »avgift enligt förordningen om studiemedelsavgifter».

Avdrag vid förmögenhetsbeskattningen

Förslaget enligt departementspromemorian tillstyrks oreserverat av samtliga

remissinstanser utom centrala studiehjälpsnämnden. Herr Fredriksson

har dock anmält reservation till nämndens yttrande även i denna del.

Nämnden avvisar tanken på att man inom studiemedelssystemet betraktar

återbetalningspliktiga studiemedel som skuld. Med hjälp av åtskilliga exem
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr St år 1968

pel belyses det enligt nämnden orimliga i en sådan tanke. Nämnden framhåller

vidare att, om återbetalningspliktiga studiemedel skall anses som

skuld i förmögenhetsskattehänseende, vissa svårigheter skulle uppstå.

Nämnden har nyligen sänt ut de första beskeden om avgiftsbetalning för

uppburna studiemedel. I dessa besked har angetts att de återbetalningsskyldiga

vid beräkningen av sin avgiftsskyldighet skall utgå från sin behållna

förmögenhet enligt senast avgivna allmänna självdeklaration, vilket sägs

vara i överensstämmelse med lagstiftarens intentioner. Nämnden anför

dessutom att den förutsatt att man vid tilldelning av studiemedel bör utgå

från det skatterättsliga förmögenhetsbegreppet. En annan ordning sägs

visserligen vara tänkbar men skulle, heter det vidare, ytterligare tynga

regelsystemet som särskilt på återbetalningssidan är mycket komplicerat.

I fortsättningen förs åtskillig argumentation även mot uppfattningen att

återbetalningspliktiga studiemedel skulle vara en civilrättslig skuld på

olika områden utanför studiemedelssystemet. Härvid anförs uttalanden

av studiesociala utredningen i betänkandet SOU 1963: 74 (särskilt s. 102).

Nämnden finner det ligga närmast till hands att betrakta återbetalningspliktiga

studiemedel som en särskild rättsfigur. Den närmast till hands

liggande rättsfiguren för en jämförelse anser nämnden vara det familjerättsliga

underhållsbidraget. Nämnden konstaterar bl. a. att det kapitaliserade

värdet av familjerättsliga underhållsbidrag enligt praxis inte

kan dras av som skuld vid den underhållsskyldiges förmögenhetsbeskattning.

Nämnden åberopar i detta hänseende rättsfallet RÅ 1939: 34.

Nämnden vill också understryka att det i många fall är mycket svårt, för alt

inte säga omöjligt, att på ett rättvisande sätt precisera kapitalvärdet av återbetalningspliktiga

studiemedel, för vilka avgift ännu inte debiterats. Befrielse

från avgift för ett år innebär inte uppskov i sedvanlig betydelse. Betalning

för motsvarande belopp blir inte aktuell förrän efter den ordinarie avgiftsbetalningsperiodens

slut, dvs. i regel efter det år då vederbörande uppnått

50 års ålder. Avgiften får vidare under varje sådant »reservår», liksom tidigare

års avgifter, inte överstiga avgiftskvoten. Detta innebär att någon

kumulering inte sker av de avgifter från vilka den återbetalningsskyldige

fått befrielse. Har han fått befrielse från tillräckligt många avgifter kan det

— med hänsyn till regeln att avgiftsdebitering inte förekommer efter det år

då han fyller 65 år ■— inte bli fråga om att senare debitera motsvarande avgifter.

Nämnden belyser sitt resonemang med följande exempel. En person

har uppburit återbetalningspliktiga studiemedel motsvarande sex basbelopp,

vilka han egentligen skall betala tillbaka med en årlig avgift motsvarande

0,25 basbelopp mellan sitt tjugosjunde och femtionde år. Till följd av att

han har låga inkomster får han befrielse från avgiften varje år och har vid

60 års ålder ännu inte debiterats någon avgift. Vid denna tid ärver han

500 000 kr. Trots detta kan han under vart och ett av de följande åren fram

t. o. m. det år då han fyller 65 år debiteras avgift motsvarande endast 0,25

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

17

basbelopp. Det är, framhåller nämnden, inte särskilt tilltalande om han under

dessa år får göra avdrag med ett belopp motsvarande 5—6 basbelopp

för återbetalningspliktiga studiemedel, när den sammanlagda avgiftsdebiteringen

aldrig kan bli mer än (5 X 0,5 —) 1,25 basbelopp.

Reservanten anför att centrala studiehjälpsnämnden borde ha följt det

framlagda förslaget beträffande studiemedlens behandling i förmögenhetsskattehänseende

och att de tekniska svårigheter som omläggningen kan

tänkas medföra bör lösas inom studiemedelssystemets ram.

I fråga om departementsförslagets författningsförslag anför centrala studiehjälpsnämnden

följande. Av nämndens saldobesked kan den återbetalningsskyldige

utläsa sin kvarstående återbetalningsskyldighet med hänsyn

till 30 § första stycket studiemedelsförordningen. Saldobeskedet kan förses

med anvisningar om hur denna beräkning skall gå till. Det torde dock vara

förenat med inte obetydliga svårigheter att få de återbetalningsskyldiga

att dels förstå hur en sådan beräkning skall göras dels göra jämförelsen

med utfallet enligt basbeloppsmetoden. Därför kan det enligt nämndens

mening ifrågasättas om inte sista stycket i förslaget till anvisningar bör

utgå.

Departementschefen

Av den föregående redogörelsen framgår att återbetalningspliktiga studiemedel

skall återbetalas med årliga avgifter. Återbetalningssystemets princip

är att den återbetalningsskyldige skall få en i möjligaste mån relativt sett

lika stor betalningsbörda varje år så länge återbetalningsskyldigheten varar.

För att systemet skall få denna effekt har avgiftsreglerna konstruerats så,

att den årliga avgiften utgör produkten av den återbetalningsskyldiges avgiftskvot

och det basbelopp som gäller vid ingången av avgiftsåret. Återbetalningstiden

omfattar i regel 20—25 år. Avgiftskvoten är det tal som fås genom

att summan av återbetalningspliktiga studiemedel, räknad i basbelopp,

divideras med det tal som motsvarar antalet år under vilka avgift i normala

fall skall betalas. Någon ränta löper inte på återbetalningspliktiga studiemedel.

Systemet har emellertid ändå till följd att den återbetalningspliktige

kan få betala tillbaka ett belopp som sammanlagt är större i kronor räknat

än det han fått ut i återbetalningspliktiga studiemedel. Detta beror på att

vad han uppburit i återbetalningspliktiga studiemedel bestäms efter antalet

basbelopp. Han är således i princip — om man lämnar åsido maximeringsregeln

i 30 § första stycket studiemedelsförordningen — skyldig att betala tillbaka

motsvarande antal basbelopp. Dessa kan ju under tiden ha höjts. Bortsett

från de i det föregående omnämnda särskilda reglerna om inskränkning

i återbetalningsskyldigheten till följd av att den återbetalningsskyldiges

(och/eller hans hustrus) inkomster inte når upp till vissa tröskelvärden finns

också den nyss nämnda maximeringsregeln i 30 § första stycket studieme
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1.968

delsförordningen, som stadgar att återbetalningsskyldigheten upphör när

den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp som motsvarar vad han

skulle ha haft att erlägga om de återbetalningspliktiga studiemedlen hade

utgjort ett räntebärande konventionellt lån med fasta annuiteter och räntan

varit 60 % av den vid varje tidpunkt gällande normalräntan för lån från

statens utlåningsfonder.

Beträffande först frågan i inkomstskattehänseende har

SACO, med instämmande från bl. a. SR, begärt att hela avgiften skall göras

avdragsgill. I den departementspromemoria som upprättats i ärendet har

förutsatts att avdragsrätt för avgiften i dess helhet inte kan komma i

fråga. I promemorian redogörs för bl. a. 1966 års riksdags uppfattning i

saken som innebär ett bestämt avvisande av tanken på avdragsrätt för

någon del av avgiften. Jag delar helt denna uppfattning. Det är inte rimligt

att det studiesociala stödet, som finansieras av skattemedel, skall utsträckas

att omfatta skattefrihet för den del av den återbetalningsskyldiges

inkomster som motsvaras av hans återbetalningsskyldighet. Därigenom

skulle, som LO påpekat i sitt remissyttrande, inkomstfördelningen

påverkas i ogynnsam riktning för den som varit med om att finansiera

stödet men som inte själv har haft eller har möjligheter att bedriva högre

studier. Genom avgiftsreglernas utformning är sörjt för att den återbetalningsskyldige

inte skall i oskälig omfattning betungas med avgiftsbetalningen.

Just dessa skyddsregler bygger på förutsättningen att avdragsrätt

inte skall förekomma och de skulle få omarbetas radikalt om man nu

införde en avdragsrätt för avgiften i dess helhet.

Beträffande den i departementspromemorian diskuterade frågan om avdragsrätt

för indexdelen vill jag understryka att maximeringsregeln i 30 §

första stycket studiemedelsförordningen avser att erbjuda tillräcklig kompensation

för att avdragsrätt inte föreligger. Man kan givetvis diskutera

frågan om marginalskatteantagandet är realistiskt. Jag vill inte förneka att

40 % kan förefalla lågt med hänsyn till inkomstlägena för stora grupper

studiemedelstagare. Samtidigt vill jag påpeka att normalräntan för lån från

statens utlåningsfonder f. n. ligger under marknadsräntan för amorteringslån

av det slag som det här gäller. Frågan om lämplig jämförelseränta bör

emellertid inte tas upp i förevarande sammanhang. I övrigt delar jag i denna

fråga helt de synpunkter som framförts i promemorian.

Beträffande författningstextens utformning i förevarande hänseende kan

jag inte instämma i centrala studiehjälpsnämndens uppfattning. Det bör således

i enlighet med förslaget i departementspromemorian ges en föreskrift

i 20 § kommunalskattelagen av innebörd att avdrag inte får ske för avgift

enligt förordningen om studiemedelsavgifter. Därmed blir klart att inte

heller t. ex. extra avgift enligt 19 § nämnda förordning är avdragsgill.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft omedelbart men såvitt avser

taxeringen tillämpas första gången år 1969.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

19

Vad härefter gäller frågan om behandlingen av återbetalningspliktiga studiemedel

i förmögenhetsskattehänseende vill jag anföra följande.

Alla remissinstanser utom centrala studiehjälpsnämnden har tillstyrkt

det förslag som framlagts i departementspromemorian. Nämnden har

ansett det orimligt att låta återbetalningsskyldigheten påverka förmögenhetsberäkningen

inom studiemedelssystemets egen ram. I detta sammanhang

gäller det dock att avgöra frågan om återbetalningsskyldighetens inverkan

i förmögenhetsskattehänseende. Denna fråga bör enligt min mening

inte lösas genom analogier till den ena eller den andra formen av redan existerande

s. k. rättsfigurer. Tydligt är att studiemedelssystemets egna regler

avpassats för detta systems speciella ändamål. Principen vid förmögenhetsbeskattningen

är att endast nettoförmögenheten skall vara föremål för beskattning.

Det finns mycket som talar för att det belopp som återbetalningsplikten

omfattar i princip skall vara undantaget från förmögenhetsbeskattning

och således i detta särskilda hänseende behandlas på samma sätt som

en skuld. Även om återbetalningssystemet innehåller regler till skydd för

alltför hård belastning av den återbetalningsskyldige i fall då hans ekonomi

är svag och dessa regler sålunda kan förändra återbetalningspliktens omfattning

kommer dock i det alldeles övervägande antalet fall återbetalningsskyldigheten

att få fullgöras i full utsträckning. Jag förordar sålunda att

återbetalningspliktiga studiemedel får dras av vid förmögenhetsdeklarationen.

Centrala studiehjälpsnämnden har i sitt remissyttrande understrukit att

det kan vara omöjligt att på ett rättvisande sätt precisera kapitalvärdet av

återbetalningspliktiga studiemedel och lämnat ett exempel för vilket jag

redogjort i det föregående. Med anledning av detta uttalande vill jag framhålla

att förslaget i departementspromemorian inte torde kunna innebära

rätt att dra av större belopp än det som lagligen kan tas ut. Jag utgår från

att saldobeskeden kommer att innehålla de uppgifter som de återbetalningsskyldiga

behöver för att beräkna detta belopp.

Till 5 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt bör göras det tillägg

som föreslagits i departementspromemorian.

Beträffande förslaget till författningstext i övrigt i departementspromemorian

har centrala studiehjälpsnämnden ifrågasatt om inte sista stycket i

anvisningarna till 5 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt bör utgå.

Som motivering har nämnden anfört att det torde vara förenat med inte

obetydliga svårigheter att få de återbetalningsskyldiga att dels förstå hur

den beräkning som det rör sig om skall göras, dels göra jämförelse med

utfallet enligt den s. k. basbeloppsmetoden. Min uppfattning är att stycket

bör finnas i anvisningarna som en erinran för de deklarationsskyldiga

och framför allt som stöd för taxeringsfunktionärerna.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft omedelbart men såvitt avser

taxeringen tillämpas första gången år 1969.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

Övriga frågor

Beskattningen av omställningsbidrag

Som jag nämnde inledningsvis har genom prop. 1968: 29 föreslagits alt

omställningsbidrag med 800 kr. i månaden skall utgå till arbetslösa i

åldern 60—66 år under vissa närmare angivna förutsättningar. I undantagsfall

kan sådant bidrag utgå också till den som är i åldern 55—59 år. Omställningsbidraget

skall utgå av statsmedel och förutsätts bli skattepliktigt. I

nyssnämnda proposition har förutskickats att den författningsändring som

behövs för att omställningsbidraget skall bli skattepliktigt skulle anmälas

av chefen för finansdepartementet.

Enligt 19 § kommunalskattelagen räknas inte till skattepliktig inkomst

bl. a. kontantunderstöd som utges av arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel. Administrationen av omställningsbidragen avses skola ombesörjas

av arbetsmarknadsverket. Bestämmelsen i kommunalskattelagen omfattar

således inte omställningsbidragen. EU förtydligande av att, som uttalades

i den nämnda propositionen, skatteplikt skall föreligga bör dock

göras genom en ändring av anvisningarna till 19 §. Ändringen bör tillämpas

första gången vid 1969 års taxering.

Ändringen i 33 § 1 mom. kommunalskattelagen

På initiativ av bevillningsutskottet och efter beslut av 1967 års riksdag har

upphävts bestämmelsen i 33 § 1 mom. fjärde stycket om avdrag för arvoden

avseende deltagande i statsrevision på annan ort än vederbörandes bosättningsort

(BeU 1967:65, rskr 384, SFS 1967:915). Till följd härav synes

33 § 1 mom. sista stycket böra upphävas som överflödigt. Jag föreslår därför

att denna föreskrift upphävs med verkan fr. o. m. den dag författningen

därom kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

21

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

Bilaga

l:o) Departementspromemorians förslag till lag om ändrad lydelse av 20 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 20 § lcommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

20 §.

Vid beräkningen--— av 43 § 3 mom.

Avdrag må —--av skuld;

avgift enligt förordningen den 15 december 1967 (nr 882) om studiemedelsavgifter;
förlust,

som---till kapitalförlust.

2: o) Departementspromemorians förslag till förordning angående ändring i

förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges samt

att till samma paragraf skall fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

5 §■

Vid förmögenhet sberäkningen---beskattningsårets utgång.

Skuld, som — ---förfallen ränta.

Angående beräkningen---motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för----jämförliga skulder.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedannämnda

slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den

skattskyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för

något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på

grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående år,

dels ock tillkommande skatt, varå den skattskyldige erhållit debetsedel

under förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas återbetalningspliktiga

studiemedel enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401).

(Se vidare anvisningarna.)

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

23

Anvisningar

till 5 §.

Avdrag för återbetalningspliktiga studiemedel får ske med summan omräknad

i kronor av det antal basbelopp som återstår att betala med tilllämpning

av 29 § studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401). Påförda,

ej erlagda avgifter får dessutom avdragas i den mån debiteringen ej

förfallit enligt 18 § förordningen den 15 december 1967 (nr 882) om studiemedelsavgifter.

Vid beräkning av avdraget tillämpas basbeloppet vid

ingången av beskattningsåret.

Avdraget får icke överstiga det belopp som återstår att erlägga med hänsyn

till 30 § första stycket studiemedelsförordningen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680184

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. BevU 1968:60 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  3. BevU 1968:35 Memorial angående uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden. Efter framställning av bevillningsutskottet har talmanskonferensen uttalat s. 1 i texten