Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1968-03-01 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:88, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

1

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 1

mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa kompletteringar av de vid 1967 års höstriksdag

antagna bestämmelserna angående beskattningen av realisationsvinst

vid avyttring av fastighet. Lika med avyttring av fastighet skall således

enligt förslaget anses sådan marköverföring som omfattas av det utvidgade

ägoutbytesinstitut, varom förslag framlagts i prop. 1967: 167. Vidare

föreslås att engångsersättning, som erhålls vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad tid, vid realisationsvinstbeskattningen

skall likställas med köpeskilling för avyttrad fastighet. Detsamma

föreslås även i fråga om motsvarande engångsersättningar för inskränkning

i förfoganderätten till fastighet som utgår enligt naturvårdslagen.

Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller liknande

förfarande eller har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som

nyss nämnts, skall han enligt propositionen i vissa fall få möjlighet till

uppskov med realisationsvinstbeskattningen, om han inom tre år anskaffar

ny fastighet.

De nya bestämmelserna skall i princip tillämpas första gången vid 1969

års taxering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr SS

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 samt punkt 5 av anvisningarna till 21 §, punkt 5 av anvisningarna

till 24 §, punkt 4 av anvisningarna till 35 § och punkt 2 av anvisningarna

till 36 § samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

35 §.

2 m o m. Avyttras fastighet,

Har fastighet tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under

sådana förhållanden, att tvångsförsäljning

måste anses vara för handen,

och kan det icke skäligen antagas,

att avyttringen skulle ha ägt

rum även om tvång icke förelegat, är

endast 75 procent av vinsten skattepliktig

även om fastigheten innehafts

mindre än två år. Detsamma gäller i

fråga om fastighetsförsäljning, som

utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering,

och sådan avyttring av fastighet

till staten som ägt rum, därför att

fastigheten på grund av flygbuller

icke kan bebos utan påtaglig olägenhet.

(Föreslagen lydelse)

--- — vinsten skattepliktig.

Har fastighet tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under

sådana förhållanden, att tvångsförsäljning

måste anses vara för handen,

och kan det icke skäligen antagas,

att avyttringen skulle ha ägt

rum även om tvång icke förelegat, är

endast 75 procent av vinsten skattepliktig

även om fastigheten innehafts

mindre än två år. Detsamma gäller i

fråga om fastighetsförsäljning, som

utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering,

och sådan avyttring av fastighet

till staten som ägt rum, därför att

fastigheten på grund av flygbuller

icke kan bebos utan påtaglig olägenhet,

samt vidare när fastighet överföres

till ny ägare genom marköverföring

enligt 8 kap. 4 a § eller 13

kap. 2 b § lagen den 18 juni 1926 (nr

326) om delning av jord å landet.

Skattskyldig, som haft skattepliktig

realisationsvinst på grund av avyttring

eller marköverföring enligt

föregående stycke eller på grund av

att han fått engångsersättning för

inskränkning i förfoganderätten till

1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 3 mom., punkt 4 av anvisningarna till 35 § och punkt 2 av

anvisningarna till 36 § se 1967:748 samt av punkt 5 av anvisningarna till 21 § och punkt 5 av

anvisningarna till 24 § se 1946:109.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Har avyttrad-------

Vad som---------

3 mom. Avyttras aktie, —

Avyttrar skattskyldig

Kan tillämpning — —

Har egendom ----

Bestämmelsen i 2 mom. tredje

stycket äger motsvarande tillämpning

på egendom som avses i detta

moment.

Från skatteplikt

Har fastighet

5. Till intäkt av jordbruksfastighet

räknas jämväl vad som influtit

på grund av upplåten nyttjanderätt

till fastigheten eller del därav, såsom

arrende, avgäld för lägenhet,

som är avsöndrad från fastigheten,

eller för servitut, som vilar å fastigheten,

in. m. dyl. Vad nu sagts gäller

dock icke beträffande engångs
-

(Föreslagen lydelse)

sin fastighet enligt naturvårdslagen

den 11 december 1964 (nr 822) eller

för motsvarande inskränkningar enligt

andra författningar eller för upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastigheten på obegränsad

tid, kan, om han avser att förvärva

fastighet (ersättningsfastighet),

som är jämförlig med den fastighet

till vilken realisationsvinsten

hänför sig, få uppskov med beskattning

av realisationsvinsten i enlighet

med särskilda bestämmelser därom.

Uppkommer fråga om beskattning

av realisationsvinst eller om beräkning

av realisationsförlust på grund

av avyttring av ersättningsfastighet,

beräknas vid tillämpning av vad i

första stycket sägs innehavstiden för

ersättningsfastigheten som om avyttringen

avsett den tidigare innehavda

fastigheten. Vad nu sagts gäller

dock endast om den realisationsvinst

som uppskovet avser helt eller delvis

avräknats från ersättningsfastighetens

ingångsvärde.

närmast dessförinnan,

till vattenkraft.

— ■—- — av vinsten

detta stycke,

avyttringen sker.

för avyttringen.

Bestämmelsen i 2 mom. fjärde

stycket äger motsvarande tillämpning

på egendom som avses i detta

moment.

lös egendom.

av fångeshandlingen.

5. Till intäkt av jordbruksfastighet

räknas jämväl vad som influtit

på grund av upplåten nyttjanderätt

till fastigheten eller del därav,

såsom arrende, avgäld för lägenhet,

som är avsöndrad från fastigheten,

eller för servitut, som vilar å fastigheten,

m. in. dyl. Vad nu sagts gäller

dock icke beträffande engångs
-

Anvisningar

till 21 §.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1068

(Nuvarande lydelse)

ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt för obegränsad

tid, t. ex. vid ianspråktagande

under nyss angivna förhållanden av

mark eller strömfall enligt vattenlagen

eller för framdragande av ledningar

eller anläggande av väg. Hör

till fastigheten rätt att på visst sätt

utnyttja någon annan fastighet såsom

till skogsfång, mulbete eller dyl.,

skall givetvis även vad som därigenom

kommer fastighetens innehavare

tillgodo räknas som intäkt av fastigheten.

I fråga om för gemensamt

behov avsatta s. k. besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra

likartade samfälligheter, som förvaltas

självständigt för delägarnas gemensamma

räkning, skall som samfällighetens

inkomst räknas även

vad som in natura utdelats till innehavarna

av de fastigheter, som hava

del i samfälligheten. Då inkomsten

således beskattas hos samfälligheten

(jfr 53 § 1 mom. f), följer härav,

att innehavare av fastighet, som

bär del i samfällighet av ovannämnda

art, icke är skyldig att som intäkt

av sin fastighet upptaga vad

han uppburit såsom utdelning från

samfälligheten, vare sig utdelningen

utgått in natura eller i penningar.

(Föreslagen lydelse)

ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt för obegränsad

tid, t. ex. vid ianspråktagande

under nyss angivna förhållanden av

mark eller strömfall enligt vattenlagen

eller för framdragande av ledningar

eller anläggande av väg. Icke

heller räknas till intäkt av jordbruksfastighet

engångsersättning för

inskränkning i förfoganderätten till

fastighet enligt naturvårdslagen den

11 december 1964 (nr 822) eller för

motsvarande inskränkningar enligt

andra författningar. Hör till fastigheten

rätt att på visst sätt utnyttja

någon annan fastighet såsom till

skogsfång, mulbete eller dyl., skall

givetvis även vad som därigenom

kommer fastighetens innehavare tillgodo

räknas som intäkt av fastigheten.

I fråga om för gemensamt behov

avsatta s. k. besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra liknande

samfälligheter, som förvaltas

självständigt för delägarnas gemensamma

räkning, skall som samfällighetens

inkomst räknas även vad som

in natura utdelats till innehavarna

av de fastigheter, som hava del i

samfälligheten. Då inkomsten således

beskattas hos samfälligheten (jfr

53 § 1 mom. f), följer härav, att innehavare

av fastighet, som har del

i samfällighet av ovannämnda art,

icke är skyldig att som intäkt av sin

fastighet upptaga vad han uppburit

såsom utdelning från samfälligheten,

vare sig utdelningen utgått in natura

eller i penningar.

till 24 §.

5. Såsom intäkt av annan fastig- 5. Såsom intäkt av annan fastighet

räknas icke engångsersättning het räknas icke engångsersättning

vid upplåtelse av nyttjanderätt eller vid upplåtelse av nyttjanderätt eller

servitutsrätt till sådan fastighet för servitutsrätt till sådan fastighet för

obegränsad tid (jfr punkt 5 andra obegränsad tid (jfr punkt 5 andra

meningen av anvisningarna till meningen av anvisningarna till 21

21 §). §). Icke heller räknas till sådan in
täkt

engångsersättning för inskränkning

i förfoganderätten till fastighet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

enligt naturvårdslagen den 11 december

196b (nr 822) eller för motsvarande

inskränkningar enligt andra

författningar.

till 35 §.

b. Upplåtelse av nyttjanderätt el- 4. Lika med avyttring av fastighet

ler servitutsrätt till fastighet för obe- anses marköverföring enligt 8 kap.

gränsad tid mot engångsersättning b a § eller 13 kap. 2 b § lagen den 18

anses som avyttring av fastighet när juni 1926 (nr 326) om delning av

upplåtelsen framstår som ett full- jord å landet. Detsamma gäller när

ständigt ianspråktagande av mark, ägare av fastighet fått engångsersätt
t.

ex. upplåtelse av mark till väg. I ning på grund av sådan inskränk
övriga

fall anses upplåtelsen som av- ning i förfoganderätt till fastigheten

yttring av lös egendom. Engångser- som skett enligt naturvårdslagen den

sättningen är att betrakta som köpe- 11 december 196b (nr 822) eller på

skilling (jfr punkt 5 andra mening- grund av motsvarande inskränkningen

av anvisningarna till 21 §). ar enligt andra författningar eller

när han fått sådan ersättning på

grund av upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastigheten

för obegränsad tid (jfr punkt 5 andra

meningen av anvisningarna till

21 §). Engångsersättningen är i dessa

fall att betrakta som köpeskilling,

varvid så stor del av fastigheten anses

avyttrad som ersättningsbeloppet

utgör av fastighetens hela värde

vid tiden för beslutet om inskränkningen

i förfoganderätten eller för

upplåtelsen av nyttjanderätten eller

servitutsrätten. Vid vinstberäkningen

får den skattskyldige från sammanlagda

beloppet av den eller de

engångsersättningar han erhållit under

ett beskattningsår, om han icke

visar att han haft avdragsgilla omkostnader

enligt 36 § till samma eller

högre belopp, i stället åtnjuta avdrag

med 500 kronor. Detta avdrag

får dock icke överstiga det sammanlagda

ersättningsbeloppet.

till 36 §.

2. Har fastighet —---------- — åsatta taxeringsvärde.

Har avyttrad---------sista meningen.

Det för fastigheten gällande in- Det för fastigheten gällande ingångsvärdet

— antingen detta utgör gångsvärdet — antingen detta utgör

köpeskillingen vid förvärvet, taxe- köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet

tjugo år före avyttring- ringsvärdet tjugo år före avyttring
!■)■

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 88

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1968

(Nuvarande lydelse)

en, taxeringsvärdet för år 1914 eller

taxeringsvärdet året före dödsfallet

eller motsvarande värde — liksom de

förbättrings- eller därmed j ämförliga

reparations- och underhållskostnader,

för vilka avdrag får ske, skola

omräknas till de belopp, vartill de

skulle ha uppgått efter det allmänna

prisläget under det år då avyttringen

skedde.

(Föreslagen lydelse)

en, taxeringsvärdet för år 1914 eller

taxeringsvärdet året före dödsfallet

eller motsvarande värde — liksom de

förbättrings- eller därmed jämförliga

reparations- och underhållskostnader,

för vilka avdrag får ske, skola

omräknas till de belopp, vartill de

skulle ha uppgått efter det allmänna

prisläget under det år då avyttringen

skedde. Angående omräkningen,

när den skattskyldige erhållit uppskov

med beskattning av realisationsvinst

enligt 35 § 2 mom. tredje

stycket, gälla särskilda bestämmelser.

årligen omräkningstalen.

Omräkningen sker

Har avyttring-------före dödsfallet.

Förbättringskostnad eller------före dödsfallet.

Kostnad för----------tredje stycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1969 års taxering. Äldre bestämmelser om engångsersättning

för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad

tid eller för inskränkning i förfoganderätt till fastighet enligt naturvårdslagen

eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar

gäller fortfarande, om avtal träffats eller beslut meddelats om ersättningen

före den 1 juli 1968. Utgår sådan engångsersättning på grund av expropriation

eller liknande förfarande, gäller äldre bestämmelser om talan i målet

väckts före den 1 juli 1968 eller om rättigheten börjat utövas eller inskränkningen

trätt i kraft före nämnda dag.

Förslag

till

Förordning

om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har skattskyldig haft skattepliktig realisationsvinst, som avses i 35 § 2

mom. tredje stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

och som uppgått till minst 3 000 kronor, kan han, om han så yrkar och på

de villkor och i den omfattning som nedan sägs, erhålla uppskov med beskattning

enligt kommunalskattelagen och förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt av realisationsvinsten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HS år 1968

7

2 §•

Uppskov kan erhållas, om den skattskyldige avser att före utgången av

tredje kalenderåret efter det år, då realisationsvinsten uppkommit, förvärva

fastighet (ersättningsfastighet), som är jämförlig med den fastighet

till vilken realisationsvinsten hänför sig.

Om den skattskyldige icke förvärvat ersättningsfastighet innan uppskovsbeslut

meddelats, gäller som förutsättning för uppskov, att den skattskyldige

till länsstyrelsen i det län, där han taxeras till statlig inkomstskatt,

överlämnat en av svensk bank eller, efter länsstyrelsens medgivande, annan

svensk kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse i vilken kreditinrättningen

förklarat sig svara för ett skattebelopp, avseende statlig eller

kommunal inkomstskatt, som beräknas till 50 procent av den vid taxering

till statlig inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinst som uppskovet avser.

Länsstyrelsen utfärdar intyg om överlämnad garantiförbindelse.

Garantiförbindelse skall gälla till utgången av andra taxeringsåret efter

det beskattningsår, då ersättningsfastighet enligt första stycket senast skulle

ha förvärvats. Förbindelsen skall vara utfärdad enligt formulär som riksskattenämnden

fastställer.

3 §•

Fråga om uppskov handlägges av prövningsnämnden i det län, där den

fastighet, till vilken realisationsvinsten hänför sig, är belägen.

Ansökningshandlingen inges eller insändes till prövningsnämndens kansli

och skall vara inkommen till kansliet före utgången av året efter det år,

under vilket den realisationsvinst uppkommit som ansökningen avser. Har

ansökan gjorts hos annan prövningsnämnd än som avses i första stycket,

skall handlingarna omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd

som har att pröva ansökningen.

4 §•

Medges uppskov innebär detta i första hand att frågan om beskattning

av realisationsvinst som avses i 1 § får anstå i avvaktan på att den skattskyldige

förvärvat ersättningsfastighet. Har den skattskyldige icke inom

den föreskrivna tiden förvärvat ersättningsfastighet, skall realisationsvinsten

upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för det

beskattningsår, då realisationsvinsten uppkom.

Anskaffar den skattskyldige inom föreskriven tid ersättningsfastighet

upptages frågan om fortsatt uppskov snarast till behandling och gäller därvid

följande.

I den mån det vederlag, till vilket realisationsvinsten hänför sig, efter

avdrag för försäljningsomkostnader eller motsvarande kostnader, motsvarar

eller understiger det för ersättningsfastigheten utgivna vederlaget, anstår

frågan om beskattning av realisationsvinsten till dess ersättningsfastigheten

avyttras. Om förstnämnda vederlag, efter avdrag som nyss nämnts,

överstiger det för ersättningsfastigheten utgivna vederlaget, får uppskov

med beskattningen icke längre åtnjutas för den del av realisationsvinsten

som motsvarar det överskjutande beloppet. Denna del av realisationsvinsten

skall upptagas till beskattning i enlighet med första stycket andra punkten.

Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust genom avyttring

av ersättningsfastigheten skall det ingångsvärde, som gäller för denna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1968

fastighet enligt anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen, minskas med

beloppet av den skattepliktiga realisationsvinst eller del av sådan vinst som

uppskovet avser.

Det åligger skattskyldig som erhållit uppskov att, när anskaffningen skett,

utan dröjsmål anmäla detta för prövningsnämnden.

5 §■

Avlider skattskyldig, som erhållit uppskov med beskattningen av realisationsvinst

för att anskaffa ersättningsfastighet, tillämpas för dödsboet vad

som enligt bestämmelserna i denna förordning skolat gälla för den avlidne.

Upplöses aktiebolag eller annan juridisk person, som erhållit sådant

uppskov, skall realisationsvinsten snarast upptagas till beskattning på samma

sätt som vid eftertaxering för det beskattningsår då realisationsvinsten

uppkom.

6 §•

Om handläggning av ansökan om uppskov enligt denna förordning samt

om talan mot beslut rörande tillämpningen av förordningen gäller i tilllämpliga

delar bestämmelserna i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623) om handläggning av besvär över taxeringsnämnds beslut och

om talan mot prövningsnämnds beslut rörande taxering.

7 §•

Berör beslut om uppskov åsatt taxering, skall sådan ändring vidtagas i

taxeringen som betingas av beslutet. Ändringen ankommer på den prövningsnämnd,

som har att taga befattning med taxeringen, eller, om besvär

rörande taxeringen är föremål för prövning i högre instans, på denna.

Underrättelse angående beslut om uppskov skall, när så behövs, tillställas

den myndighet som har att vidtaga ändringen i taxeringen.

8 §■

Om taxeringen för det år, då den med uppskovet avsedda realisationsvinsten

uppkom, i anledning av anförda besvär eller av annan anledning ändras

efter det att beslut om uppskov meddelats, får besvär med yrkande om därav

betingad ändring i uppskovsbeslutet anföras i särskild ordning. Besvären

skall vara inkomna inom sex månader från den dag då beslutet om ändring

i taxeringen meddelades men får ej företagas till avgörande förrän beslutet

rörande taxeringen vunnit laga kraft.

9 §•

Konungen meddelar föreskrifter för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen äger icke tillämpning på realisationsvinst, som uppkommit

genom att skattskyldig erhållit engångsersättning för upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad tid eller för inskränkning

i förfoganderätt till fastighet enligt naturvårdslagen den It december

1964 (nr 822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra

författningar, om avtal träffats eller beslut meddelats före den 1 juli 1968,

och ej heller på annan realisationsvinst, om realisationsvinsten uppkommit

före år 1968.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1968

9

Utdrag av protokollet över finans är end en, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

1 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsiaden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Sven-Erig

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om möjlighet till uppskov

i vissa fall med beskattning av realisationsvinst på fastighet, m. m., och

anför.

Inledning

Vid 1967 års höstriksdag har antagits nya bestämmelser angående beskattning

av realisationsvinst på fastigheter, m. m. (prop. 1967: 153, BeU 64,

rskr 383). De nya bestämmelserna, som återfinns i SFS 1967: 748, har trätt

i kraft den 1 januari 1968 och skall tillämpas första gången vid 1969 års

taxering.

Vid riksdagsbehandlingen lämnades emellertid, som framgår av utskottsbetänkandet,

vissa i detta sammanhang aktualiserade skattefrågor öppna.

Det förutsattes därvid att Kungl. Maj :t skulle ägna dessa frågor fortsatt

uppmärksamhet och senare framlägga de förslag i ämnet som kunde ara

påkallade. Jag avser nu att ta upp några av dessa frågor.

Innan jag går närmare in på förslagen kan det vara lämpligt att i korthet

redogöra för de vid höstriksdagen antagna reglerna för beskattningen av realisationsvinst

på fastigheter. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Enligt de nya reglerna beskattas vinst vid icke yrkesmässig avyttring av

fastighet oberoende av den tid fastigheten innehafts. Vinsten är skattepliktig

även om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller gåva eller på

annat jämförligt sätt utan vederlag. Har fastigheten innehafts mindre än två

år, är hela vinsten skattepliktig. Har fastigheten innehafts längre tid, är

75 % av vinsten skattepliktig.

Som innehavstid räknas tiden mellan försäljningen och närmast föregående

köp, byte eller därmed jämförliga förvärv. Om säljaren fått den avyttrade

fastigheten genom arv eller gåva, får han alltså räkna som innehavstid

inte blott den tid under vilken han själv ägt fastigheten utan även den tid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

under vilken denna ägts av arvlåtaren eller givaren. Har även denne förvärvat

fastigheten genom vederlagsfritl fång får man gå tillbaka till en tidigare

förvärvares köp eller liknande fång.

I vissa fall är vinsten skattepliktig till 75 %, trots att innehavstiden understiger

två år. Så är fallet vid expropriation och liknande tvångsförsäljning,

vid fastighetsförsäljning som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets

yttre rationalisering och vid sådan avyttring till staten som ägt rum

därför att fastigheten icke kan bebos på grund av flygbuller.

Lika med avyttring av fastighet anses upplåtelse av nyttjanderätt eller

servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning, när upplåtelsen

framstår som ett fullständigt ianspråktagande av mark, t. ex. upplåtelse

av mark till väg. I övriga fall anses upplåtelsen som avyttring av lös

egendom. Detta medför att ersättningen i de senare fallen blir helt skattefri

efter utgången av en femårsperiod från fastighetsförvärvet.

Den vinst som skall tas upp såsom inkomst beräknas primärt till skillnaden

mellan å ena sidan försäljningssumman och å andra sidan köpesumman

vid förvärvet jämte omkostnaderna vid förvärvet och avyttringen. Emellertid

gäller vissa modifierande bestämmelser.

Om fastigheten vid avyttringen innehafts mer än 20 år, får den skattskyldige

som ingångsvärde i stället för köpesumman vid senaste köpet använda

loO % av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen.

Kan innehavstiden ledas tillbaka till år 1914 eller tidigare, kan den skattskyldige

som ingångsvärde välja 150 % av taxeringsvärdet för år 1914. När

den avyttrade fastigheten förvärvats genom arv, testamente e. d. kan som

ingångsvärde även upptas 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före

dödsfallet, dvs. bouppteckningsvärdet.

Som omkostnad får vid vinstberäkningen vidare avräknas förbättrings
0

O

kostnader som nedlagts på fastigheten under innehavstiden för de år då de

uppgått till minst 3 000 kr.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet — antingen detta är köpeskillingen

vid förvärvet eller något av de till 150 % uppräknade taxeringsvärden

som alternativt får användas — skall omräknas efter index till det belopp,

vartill detta ingångsvärde skulle ha uppgått med hänsyn till det allmänna

prisläget under det år då försäljningen skedde. Detsamma gäller

beträffande förbättringskostnaderna. Indexserien har år 1914 som basår.

Om den försålda fastigheten innefattat byggnad som i huvudsak är avsedd

för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen vidare avräknas ett belopp

av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som

bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten. Å andra sidan

skall i viss utsträckning s. k. värdeminskningsavdrag, som under innehavstiden

åtnjutits vid beskattningen, återföras vid vinstberäkningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

11

Marköverföring genom ägoutbyte

I samband med frågan om skatteplikten för försälj ningsvinst vid expropriation

och en del andra försäljningar som verkställts av speciella skäl tog

jag i prop. 1967: 153 upp vissa former av ägoutbyte, om vilka Kungl. Maj :t

efter lagrådsremiss framlagt förslag i prop. 1967: 167. De föreslagna nya

formerna av ägoutbyte föranledde mig nämligen att föreslå visst avsteg från

hittillsvarande praxis på skatteområdet, enligt vilken ägoutbyte inte ansetts

utlösa eller grunda realisationsvinstbeskattning.

Som antytts i bevillningsutskottets betänkande 1967: 64 uppsköts emellertid

behandlingen av prop. 1967: 167 till innevarande års riksdag. Den av

mig föreslagna ändringen i skattefrågan utgick därför vid riksdagsbehandlingen.

Förslag till sådan ändring skulle på nytt framläggas i samband med

att slutlig ställning tas till de i prop. 1967: 167 framlagda förslagen.

När frågan nu åter aktualiseras, vill jag erinra om bakgrunden. Som jag

framhöll i prop. 1967: 153 förutsätter nuvarande regler för ägoutbyte i princip

att de ägor som byts mot varandra skall vara av lika uppskattningsinnehåll.

I viss utsträckning tillåts emellertid, att det uppskattade innehållet

av den mark som tilldelats en fastighet avviker från fastighetens ägokrav,

varvid skillnaden i princip utjämnas med pengar. Villkoren härför är emellertid

ganska snäva. Vid frivillig överenskommelse mellan de berörda fastighetsägarna

får deltagande fastighets uppskattningsinnehall inte minskas

med mera än 10 %.

Enligt det i prop. 1967: 167 framlagda förslaget kan under vissa förutsättningar

möjligheterna till frivilliga storleksförändringar genom ägoutbyte

bli obegränsade. Även »ägoutbyte» utan markvederlag kan komma i fråga.

Från skattesynpunkt kan genom en sådan utvidgning av ägoutbytesinstitutets

användningsområde ägoutbyte i vissa fall praktiskt taget likställas med

vanliga försäljningar.

På grund härav anser jag att sådan marköverföring, som faller inom ramen

för det utvidgade ägoutbytesinstitutet enligt de nya regler, som föreslås

i 8 kap. 4 a § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet,

inte utan vidare skall vara undantagen från realisationsvinstbeskattningen.

Marköverföring av detta slag bör i stället likställas med vanlig försäljning

eller med vanligt byte. Som vederlag för den överförda marken skall vid

realisationsvinstbeskattningen enligt allmänna regler betraktas värdet av de

motprestationer i pengar eller annat som kan ha avtalats eller beslutats vid

ägoutbvtet. Vederlaget kan alltså delvis utgöras av mark, vars värde vid

realisationsvinstberäkningen får uppskattas som vid ett vanligt byte av

fastigheter. Under förutsättning att de i prop. 1967: 167 framlagda förslagen

genomförs föreslår jag en bestämmelse, enligt vilken marköverföring

som avses i berörda lagrum skall likställas med vanlig avyttring av fastighet.

Reglerna för realisationsvinstbeskattningen skulle, om bestämmelsen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1968

antas, därmed bli tillämpliga på sådan marköverföring. Däremot bör ägoutbyte

enligt äldre regler behandlas på samma sätt som hittills.

Vad jag nu anfört om ägoutbyte enligt de nya reglerna i 8 kap. 4 a §

jorddelningslagen är också tillämpligt på marköverföring som sker genom

laga skifte i enlighet med motsvarande nya regler i 13 kap. 2 b § samma lag.

Som framgått redan av prop. 1967: 153 anser jag att eventuell realisationsvinst

i nu avsedda fall i likhet med vinst i samband med expropriation

m. m. inte bör beskattas hårdare än efter 75 % även om innehavstiden understiger

två år. I övrigt bör vanliga regler för beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av fastighet gälla.

Upplåtelse av nyttjanderätt m. m.

En annan fråga, som var föremål för diskussion vid riksdagsbehandlingen

av prop. 1967: 153, gällde behandlingen av sådana engångsersättningar som

avsåg upplåtelser av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad

tid.

Tidigare ansågs upplåtelser av dessa slag, som förekommer t. ex. i samband

med vattenregleringar, framdragande av vägar, kraftledningar in. in.,

vara jamforliga med avyttring av marken med hänsyn till att fastighetsägaren

genom upplåtelsen också för all framtid avhänt sig avkastningen av

den mark som omfattades av upplåtelsen (jfr prop. 1946: 105 s. 10). Engångsersättningen,

som betraktades som en ekvivalent för det kapital, av

vilket avkastningen faller, ansågs därför inte böra tas till beskattning i

vidare mån än som följde av reglerna för realisationsvinstbeskattningen.

Gällde ersättningen däremot upplåtelse av särskild rätt till egendom för

begränsad men kanske likväl längre tid — t. ex. vid upplåtelse av mark för

kraftledning på 50 år — ansågs ersättningen ha karaktär av kumulerad avkastning.

Följaktligen skulle ersättningen beskattas som vanlig inkomst.

I enlighet härmed reglerades engångsersättningarna för upplåtelser på obegränsad

tid bland föreskrifterna för realisationsvinstbeskattningen i anvisningarna

till 35 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

(KL). Samtidigt undantogs dessa engångsersättningar från beskattning som

löpande inkomst av jordbruksfastighet eller annan fastighet genom uttryclcliga

föreskrifter härom i anvisningarna till 21 och 24 §§ samma lag. Härigenom

kom de ersättningar som avsåg tidsbegränsade upplåtelser att behandlas

som löpande inkomst.

I enlighet med förslagen i prop. 1967: 153 genomfördes den ändringen

i dittills gällande bestämmelser, att engångsersättning för hithörande upplåtelser

på obegränsad tid likställs med avyttring av fastighet endast för det

fall att upplåtelsen framstår som ett fullständigt ianspråktagande av mark,

t. ex. vid upplåtelse av mark till väg. I övriga fall skall upplåtelsen anses

som avyttring av lös egendom. Beskattning för realisationsvinst skall alltså

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1968 13

i dessa senare fall ske endast om upplåtelsen görs inom fem år från fastighetsförvärvet.

Vid bevillningsutskottets behandling av frågan framfördes emellertid

önskemål om en omprövning. I sitt betänkande anförde utskottet därom följande.

Den skillnad i beskattningen, som föreslås för olika slag av engångsersättningar,

har ansetts motiverad med hänsyn bl. a. till svårigheterna att proportionera

anskaffningskostnaden vid realisationsvinstberäkningen. Det torde

inte råda delade meningar om att beskattningsreglerna bör vara så enkla

och lättillämpade som möjligt för att underlätta taxering och kontroll. Lämpligheten

av alltför långtgående förenklingar kan emellertid ifrågasättas i

förevarande fall. Utskottet har nämligen uppmärksammat att vissa engångsersättningar

enligt naturvårdslagen kommer att falla under den gynnsammare

beskattningsregeln. Dessa ersättningar uppgår i vissa fall till mycket

betydande belopp och torde närmast vara jämförbara med expropriationsersättningar,

vilka enligt förslaget alltid kommer att bli beskattade. Det bör

därför övervägas antingen att beskatta alla engångsersättningar i enlighet

med nuvarande principer eller att på lämpligt sätt komplettera bestämmelserna,

så att de påtalade inadvertenserna i lagstiftningen försvinner. Under

den korta tid som stått till buds för behandlingen av propositionen har utskottet

inte haft möjlighet att närmare utreda och ta definitiv ställning till

detta komplicerade spörsmål. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj :t

ägnar frågan fortsatt uppmärksamhet och i lämpligt sammanhang framlägger

förslag till de ändringar, som de fortsatta övervägandena kan leda

Det är riktigt som utskottet framhållit, att vissa ersättningar enligt naturvårdslagen

stundom uppgår till betydande belopp. Som ett mer extremt

exempel kan nämnas, att enligt uppgifter från naturvårdsverket för ca 1 470

hektar landområde och ca 7 050 hektar vattenområde i Misterhults norra

skärgård i Kalmar län under år 1965—67 avtal träffats om sådana ersättningar

på inte mindre än 1 470 000 kr. Ersättningarna avser i huvudsak mislad

rätt till glesbebyggelse. Ersättningar på ca 200 000—300 000 kr. för arealer

om ca 100—300 hektar är inte ovanliga. För liden 1/7 1963—31/12 1967

har ersättningarnas sammanlagda belopp uppgått till närmare 6 milj. kr.

Som jämförelse kan nämnas att naturvårdsverkets markförvärv under samma

tid kostat över 11,6 milj. kr. Vad beträffar de engångsersättningar som

utbetalas till markägarna vid framdragande av kraftledningar m. m. kan

konstateras att storleken av dessa ersättningar varierar i betydande grad.

Ersättningens storlek beror på hur stor areal som berörs, på vad slags mark

intrånget avser odlad mark eller impediment — och på hur långt inskränkningarna

i ägarens förfoganderätt över marken sträcker sig. I många

fall rör det sig här om små belopp. Ersättningar på endast något hundratal

kronor i enskilda fall förekommer inte sällan.

Enligt min mening finns inte anledning att frångå den genom 1967 års

lagstiftning intagna ståndpunkten, enligt vilken upplåtelse på obegränsad tid

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet skall likställas med avytt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 196S

ring av fastigheten, när upplåtelsen innebär ett fullständigt ianspråktagande

av marken från nyttj anderätts- eller servitutshavarens sida. Den äganderätt

till marken som upplåtaren behåller blir så urholkad att upplåtelsen

till sin reella innebörd kan anses jämförlig med en avyttring. Engångsersättningen

bör under sådana förhållanden behandlas på samma sätt som köpeskillingen

för avyttrad fastighet. Detta innebär att ersättningen kan bli föremål

för realisationsvinstbeskattning enligt samma regler som gäller vid

avyttring.

Vad beträffar de andra fallen, då upplåtelsen visserligen avser obegränsad

tid men nyttjanderätts- eller servitutshavaren inte tar marken fullständigt

i anspråk, talar enligt min mening starka skäl för en omprövning av

1967 års lagstiftning. Med hänsyn till de relativt och absolut sett stora belopp

det här ofta gäller framstår särskilt den skattefrihet som inträder om upplåtelsen

ägt rum minst fem år efter fastighetsförvärvet som alltför gynnsam.

Härtill kommer såsom en avgörande synpunkt att den nya ordningen medfört

en redan märkbar tendens från de skattskyldigas sida att hellre välja

nyttjanderättsupplåtelse för all framtid än försäljning i sådana fall då

upplåtelseformen faller under de liberalare skattereglerna. Självfallet bör

inte skattereglerna på detta sätt påverka valet av lämpligaste form för att

tillgodose ett visst ändamål.

Syftet med mitt förslag i prop. 1967: 153 var att från realisationsvinstbeskattning

undanta bagatellbelopp där utrednings- och kontrollarbetet inte

står i rimlig proportion till de inflytande skatteintäkterna. Detta syfte synes

så angeläget att det bör vara riktpunkten även när en ny lösning söks på

problemet med beskattningen av engångsersättningar.

Att göra ett nytt försök till gränsdragning mellan olika typer av upplåtelser

— såsom skedde i nämnda proposition — och införa olika skatteregler

för de olika formerna är inte lockande. Lämpligare synes vara att i överensstämmelse

med markvärdekommitténs förslag föreskriva skatteplikt för

alla former av hithörande upplåtelser och att således upphäva den i höstas

införda regeln om liberalare regler för mindre ingripande upplåtelser.

På samma sätt som engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt

på obegränsad tid bör enligt min mening behandlas engångsersättningar

som fastighetsägare uppbär för sådana inskränkningar i förfoganderätten

till fastighet, som kan föreskrivas enligt naturvårdslagen eller enligt bestämmelser

som meddelas med stöd av denna lag. Dessa slags inskränkningar

i förfoganderätten torde inte utan vidare kunna anses innebära upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt även om de i praxis likställts därmed

(riksskattenämndens skrivelse den 16 september 1966 till dåvarande

Statens naturvårdsnämnd). För att undvika tveksamhet anser jag att engångsersättningar

som kan utgå på grund av sådana inskränkningar uttryckligen

bör regleras i detta lagstiftningssaminanhang.

Enligt min mening kan syftet att undvika beskattning av bagatellersätt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968 15

ningar uppnås, om man föreskriver att den skattskyldige från sammanlagda

beloppet av den eller de engångsersättningar han erhållit under beskattningsåret

får åtnjuta avdrag med 500 kr. Har den eller de sammanlagda

ersättningarna uppgått till lägre belopp får avdraget dock inte överstiga

detta belopp. Den skattskyldige är givetvis oförhindrad att, om han hellre

''iH, * manlig ordning yrka avdrag för de omkostnader som är avdragsgilla

enligt 36 § KL.

En bestämmelse av den nu föreslagna innebörden medför framför allt att

många engångsersättningar i samband med framdragande av elektriska ledningar

o. d. företag som ofta berör ett mycket stort antal markägare

''lika var och en får mindre ersättningsbelopp — kommer att undgå beskattning.

Det bör anmärkas att ett liknande undantag gäller vid aktievinstbeskattningen

för att en olämplig belastning på de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna

skall undvikas.

Genom att man nu återgår till att likställa alla fall av engångsersättning

for allframtidsupplåtelse med köpeskilling för avyttrad fastighet, är det enligt

min mening lämpligt att i anvisningarna till 35 § KL uttryckligen föreskriva

att så stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet

utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i

förfoganderätten eller för upplåtelsen av nyttjanderätten eller servitutsrätten.

En motsvarande föreskrift fanns före 1967 års lagstiftning för upplåtelsefallen.

I likhet med vad jag ämnar föreslå beträffande realisationsvinst, som

uppkommer vid expropriation och därmed jämförliga tvångsförsäljningar

anser jag att även i fråga om engångsersättningar bör finnas möjlighet till

uppskov med beskattningen. Jag återkommer senare till denna fråga.

Uppskov med realisationsvinstbeskattningen

Då jag i prop. 1967: 153 tog upp frågan om beskattningen av realisationsvinst

som uppkommit vid expropriation och liknande tvångsförsäljning av

fastighet, arronderingsför sälj ning, försäljning till staten på grund av flygbuller

eller marköverföring enligt det föreslagna utvidgade ägoutbytesinstitutet,

framhöll jag att starka skäl talar för att beskattningen i hithörande

fall uppskjuts, om den skattskyldige skaffar ny fastighet av motsvarande

beskaffenhet. Min avsikt var att — om riksdagen antog de av mig föreslagna

reglerna för realisationsvinstbeskattningen — senare föreslå Kungl. Maj:t

att framlägga proposition till 1968 års riksdag med förslag till en särskild

uppskovsförordning av samma slag som förordningen den 8 maj 1959 (nr

129) om uppskov i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk. Jag

återkommer därför nu till denna uppskovsfråga.

I prop. 1967: 153 berörde jag något uppskovsförutsättningarna i de olika

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

fallen. Jag bär inte haft anledning att ändra ståndpunkt i dessa hänseenden,

varför jag tillåter mig att erinra om vad jag då anförde.

I fråga om realisationsvinst vid expropriation eller liknande tvångsförsäljning

bör således uppskov kunna medges under samma villkor som

nu gäller för den 75-procentiga vinstbeskattningen vid avyttring inom två

år från förvärvet. Det behöver med andra ord endast konstateras, att fråga

är om expropriation eller liknande förfarande eller att fastigheten annars

avyttrats under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses \ara

för handen. Vidare skall förhållandena vara sådana att det inte skäligen

kan antas att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat.

Här finns en gammal praxis att anknyta till.

När staten inlöser fastighet på grund av flygbuller bör uppskov kunna

beviljas utan någon särskild prövning från skattesynpunkt av omständigheterna

vid försäljningen.

I fråga om arronderingsfallen torde beskattningsmyndigheten regelmässigt

inhämta yttrande från lantbruksnämnden beträffande frågan om överlåtelsen

är ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

Därmed finns i regel också underlag för bedömande av uppskovsfrågan.

Marköverföring enligt de i prop. 1967: 167 föreslagna bestämmelserna i

8 kap. 4 a § och 13 kap. 2 b § jorddelningslagen sker genom särskild förrättning

och bör därför utan ytterligare prövning av omständigheterna

kunna föranleda uppskov med realisationsvinstbeskattning, om övriga förutsättningar

är uppfyllda.

Till de nu nämnda uppskovsfallen, som jag även berörde i prop. 1967: 153,

bör enligt min mening läggas också det fallet att realisationsvinst uppkommit

genom att fastighetsägaren upplåtit nyttjanderätt eller servitutsrätt till

fastigheten på obegränsad tid mot engångsersättning. Upplåtelsen kan i dessa

fall innebära ett så pass betydande intrång i fastighetsägarens mojligheter

att ekonomiskt utnyttja sin fastighet att fastighetsägaren finner det

förenligt med sina intressen att förvärva fastighet på annat håll. En realisationsvinstbeskattning

av engångsersättningen bör i detta läge inte forsvara

en sådan ersättningsanskaffning.

Detsamma bör enligt min mening gälla även när fastighetsägaren enligt

naturvårdslagens bestämmelser måst underkasta sig inskränkningar

i förfoganderätten till sin fastighet — t. ex. i fråga om rätten till bebyggelse

— och han på grund därav fått engångsersättning. Motsvarande inskränkningar

har föreskrivits enligt andra författningar, t. ex. enligt 86 och 122 §§

byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) i dess lydelse före den 1 januari

1965.

Jag nämnde i prop. 1967: 153 att uppskov bör medges endast för det fall

att ersättningsfastighet av jämförlig art anskaffas. Darmed bör förstas att

den nya fastighet som den skattskyldige avser att förvärva är i stort sett

jämförlig med den som blivit honom avhänd eller som berörts av upplå
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

telsen. Det är självfallet inte möjligt och inte heller avsett att göra någon

direkt storleksjämförelse vid uppskovsfrågans bedömning. Vad markarealen

beträffar måste f. ö. hänsyn tas till de förändringar i prisläget som inträffat

och som gör att en lika stor fastighet som den tidigare innehavda inte alltid

kan anskaffas. Det ligger enligt min mening i sakens natur att man särskilt

i upplåtelsefallen får bedöma frågan om likvärdigheten relativt liberalt. I

övrigt bör likvärdigheten enligt min mening innebära exempelvis att en jordbruksfastighet

bör ersättas med en fastighet av samma beskattningsnatur.

Även den nya fastigheten bör alltså i detta fall vara en jordbruksfastighet.

Om denna t. ex. innehåller mera skog än den gamla bör däremot vara betydelselöst.

Den skattskyldige bör givetvis ha viss tid till sitt förfogande för att göra

ersättningsanskaffningen. Lämpligt synes mig vara att föreskriva att ersättningsanskaffningen

skall göras senast före utgången av det tredje kalenderåret

efter det år, då realisationsvinsten uppkom.

Av praktiska skäl bör uppskov inte komma i fråga om realisationsvinsten

är förhållandevis liten. Jag föreslår därför en bestämmelse av innebörd att

endast realisationsvinster på minst 3 000 kr. berättigar till uppskov.

Jag anser vidare att uppskovsfrågan — i likhet med vad som gäller

enligt 1959 års förordning om uppskov i vissa fall med beskattning av

intäkt av skogsbruk — skall behandlas av prövningsnämnden i det län

där den avyttrade fastigheten är belägen. Uppskovsansökningen bör vara inkommen

före utgången av året efter det år under vilket realisationsvinsten

uppkommit.

I allmänhet bär den skattskyldige inte hunnit göra ersättningsanskaffningen

när uppskovsfrågan först blir aktuell. Till en början måste därför

vanligen meddelas preliminärt uppskovsbeslut, därvid prövningen i sak blir

summarisk. Först sedan ersättningsanskaffningen skett är det möjligt att

slutgiltigt avgöra uppskovsfrågan.

Som förutsättning för preliminärt uppskov bör gälla att den skattskyldige

ställer garanti av bank eller, efter länsstyrelsens medgivande, av annan

kreditinrättning för den beräknade skatten på den skattepliktiga delen

av realisationsvinsten på den gamla fastigheten. Skatten bör schablonmässigt

kunna beräknas till hälften av den vid taxering till statlig inkomstskatt

skattepliktiga realisationsvinsten. I likhet med vad som gäller beträffande

t. ex. den rätt till avsättning till återanskaffningsfond, som samtidigt med

de nya reglerna för realisationsvinstbeskattning infördes genom 1967 års

lagstiftning för rörelseidkarnas vidkommande, får kravet på bankgaranti

anses motiverat av att det allmänna bör skyddas mot förluster i sådana fall

då de medel som genom skatteuppskovet ställs till den skattskyldiges förfogande

inte används till avsett ändamål. De bestämmelser angående bankgarantin

som jag föreslår ansluter sig i huvudsak till motsvarande bestämmelser

angående återanskaffningsfonderna (se förordningen den 15 de
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

cember 1967 (nr 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning

till fond för återanskaffning av fastighet).

Med det nu skisserade förfarandet behöver den skattskyldige inte ta ställning

till uppskovsfrågan redan i samband med att han lämnar deklaration

för det år realisationsvinsten avser. I allmänhet torde emellertid så tidigt

besked i uppskovsfrågan som möjligt vara angeläget. Det bör då erinras om

att det är meningslöst att göra ansökan före deklarationsavlämnandet, eftersom

prövningsnämnden inte kan ta ens preliminär ställning i uppskovsfrågan

förrän realisationsvinsten bestämts till beloppet. Detta ankommer på

taxeringsnämnden.

Vad så beträffar uppskovsbeslutets innebörd bör detta enligt min mening

innebära, att frågan om realisationsvinstbeskattningen i första hand får

anstå i avvaktan på att den skattskyldige gör sin ersättningsanskaffning

inom den föreskrivna treårstiden. Visar det sig sedan att tiden utlupit utan

att han gjort någon sådan anskaffning, betyder det att han inte längre

bör få åtnjuta uppskov. Realisationsvinsten bör då upptas till beskattning

på samma sätt som vid eftertaxering för det år då vinsten uppkom. De särskilda

förutsättningar som taxeringsförordningen uppställer för eftertaxering

gäller givetvis inte här.

Har den skattskyldige inom den föreskrivna tiden anskaffat ny fastighet

bör uppskovsfrågan bli beroende av i vad mån realisationsvinsten behövt användas

för ersättningsanskaffningen eller inte. Man får därför skilja mellan

två olika situationer. Den ena avser det fallet, att den ersättning, efter avdrag

för omkostnader, som den skattskyldige fått vid den transaktion som

gett upphov till realisationsvinsten, överstigit vad han betalat för den i ersättning

anskaffade fastigheten. I den mån den nu nämnda överskjutande

delen av ersättningen motsvarar den skattepliktiga realisationsvinstens belopp

bör då gälla, att uppskov inte längre får åtnjutas med vinstens beskattande.

Till denna del skall alltså realisationsvinsten efterbeskattas på sätt

jag förut angett. Beskattningen begränsas härigenom till vad som så att säga

blir över för den skattskyldige vid bytet. Återstår härefter någon del av den

skattepliktiga realisationsvinsten, som inte täcks av någon överskjutande

del enligt det nyss sagda, bör den skattskyldige kunna räkna med fortsatt

uppskov med beskattningen. I fråga om denna återstående del bör skattefrågan

inte aktualiseras förrän i samband med en avyttring av den i ersättning

anskaffade fastigheten. Skatteanspråket på grund av den uppskjutna

beskattningen realiseras då genom att den icke förut beskattade

delen av realisationsvinsten skall avräknas från det ingångsvärde som enligt

realisationsvinstreglerna gäller för ersättningsfastigheten. Därigenom

kommer den gamla realisationsvinsten att automatiskt tas fram till beskattning

i samband med ersättningsfastighetens avyttring.

Den andra, i praktiken kanske vanligare, situationen gäller det fallet att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1968

det vederlag som den skattskyldige fått för den gamla fastigheten motsvarat

eller understigit vad han betalat för den nya fastigheten. Här förenklas

upp sko vsf rågan såtillvida att det fortsatta uppskovet kan avse hela beloppet

av den skattepliktiga realisationsvinsten. Detta innebär att hela detta

belopp bör avräknas från ersättningsfastighetens ingångsvärde, beräknat enligt

vanliga regler.

Så snart ersättningsanskaffningen skett bör uppskovsfrågan tas upp till

slutligt avgörande. Detta kan givetvis ske på taxeringsmyndigheternas initiativ.

Det bör emellertid i första hand ankomma på den skattskyldige att

anmäla frågan för prövningsnämnden.

De av mig föreslagna uppskovsreglerna kan belysas med följande exempel.

En person A, vars fastighet år 1 varit föremål för expropriation, har i expropriationsersättning

fått 72 000 kr. Den skattepliktiga realisationsvinsten

antas uppgå till 14 000 kr. Då A avser att inom den föreskrivna treårsperioden

anskaffa en ersättningsfastighet och han lämnat garantiförbindelse för

en beräknad skatt av 7 000 kr., beviljas han år 2 uppskov t. v. med realisationsvinstens

beskattning. År 4 köper A en ersättningsfastighet för 90 000

kr. Eftersom A betalat mera för ersättningsfastigheten än vad han fått för

den tidigare fastigheten — det har med andra ord inte blivit några medel

över vid bytet till den dyrare fastigheten — får han efter framställning till

prövningsnämnden fortsatt uppskov med beskattningen av den under år 1

uppkomna realisationsvinsten. Beskattningen härav aktualiseras inte förrän

A säljer ersättningsfastigheten. Vid den realisationsvinstberäkning som då

sker skall det för ersättningsfastigheten gällande ingångsvärdet minskas

med den tidigare realisationsvinstens belopp. I detta fall skall alltså beloppet

90 000 kr., sedan det uppräknats efter index för tiden från år 4 till det

år då försäljningen skedde, minskas med beloppet 14 000 kr. Beräknas ingångsvärdet

efter någon av de alternativa metoder som står till buds sker

motsvarande reduktion av det likaså uppräknade värdet.

Om exemplet ändras så att A för ersättningsfastigheten betalat 66 000 kr.,

dvs. 6 000 mindre än vad han fått för den gamla fastigheten, skall av den år 1

uppkomna realisationsvinsten 6 000 kr. efterbeskattas för år 1. För resterande

del av realisationsvinsten, 8 000 kr., har A rätt till fortsatt uppskov. Säljer

A senare ersättningsfastigheten, skall dennas ingångsvärde vid den realisationsvinstberäkning

som då sker minskas med 8 000 lo-.

Jag föreslår vidare en särskild bestämmelse i 35 § 2 mom. KL genom vilken

uttryckligen erinras om den särskilda uppskovsmöjligheten. I detta

sammanhang bör också föreskrivas att, när uppskov erhållits och fråga uppkommer

om beskattning av realisationsvinst resp. beräkning av realisationsförlust

på grund av avyttring av ersättningsfastigheten, den skattskyldige

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1068

vid bestämmandet av den vinstprocent — 75 % eller 100 % — som skall beskattas

får tillgodoräkna sig även tiden för det tidigare fastighetsinnehavet.

Däremot får den skattskyldige självfallet inte vid denna senare realisationsvinstberäkning

på nytt tillgodoräkna sig den indexuppräkning eller de 3 000- kronorstillägg som ingått i den realisationsvinst som på grund av uppskovsreglerna

avräknats från ersättningsfastighetens ingångsvärde. Men om i

förut nämnda exempel den under år 1 uppkomna realisationsvinsten avsett

endast en del av A:s dåvande fastighetsinnehav och A:s senare försäljning

omfattar även den resterande delen av detta fastighetsinnehav, skall realisationsvinstberäkningen

i vad den avser denna återstod ske med utgångspunkt

från det ingångsvärde som är kvar för fastigheten efter den första

försäljningen. Detta är en situation som uppkommer även t. ex. när en person

mot engångsersättning upplåter nyttjanderätt på obegränsad tid till sin

fastighet eller när han mot sådan ersättning underkastat sig inskränkning i

förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen och senare avyttrar

fastigheten.

I likhet med vad som gäller enligt kungörelsen den 8 maj 1959 (nr 130)

med tillämpningsföreskrifter till förordningen om uppskov i vissa fall med

beskattning av intäkt av skogsbruk bör föreskrivas, att beslut om uppskov

med realisationsvinstbeskattningen skall antecknas i särskild liggare. Anteckningen

bör då kunna tjäna till ledning för den efterbeskattning resp.

den avräkning från den nya fastighetens ingångsvärde som i förekommande

fall skall ske. Vidare bör föreskrivas att underrättelse om uppskovsbeslutet

i förekommande fall skall sändas till länsstyrelsen i det län

där ersättningsfastigheten är belägen. De nu nämnda föreskrifterna bör

inflyta i en särskild tillämpningskungörelse.

Övergångsbestämmelser

De ändrade beskattningsregler som jag föreslagit i fråga om realisationsvinst

på grund av marköverföring enligt det föreslagna utvidgade ägoutbytesinstitutet

bör enligt min mening i princip träda i kraft omedelbart

och tillämpas första gången vid 1969 års taxering.

I fråga om den beskattning jag föreslagit beträffande engångsersättningar

för upplåtelser på obegränsad tid av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet

och för inskränkningar i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen

bör dock de nya bestämmelserna, om de antas, tillämpas endast

om avtal träffats eller beslut meddelats om ersättningen den 1 juli 1968 och

senare. De regler som antogs genom 1967 års lagstiftning, enligt vilka hithörande

upplåtelser i vissa fall skall behandlas på samma sätt som avyttring

av lös egendom, kan därigenom bli tillämpliga på upplåtelser som träffats

under den första hälften av år 1968.

Beträffande engångsersättningar i samband med expropriation bör med
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1968

21

delas en övergångsbestämmelse av samma innebörd som den som 1967 års

riksdag antog vid behandling av markvärdebeskattningsfrågan. De äldre bestämmelserna

bör således gälla i fråga om sådana ersättningar, om talan i

målet väckts före den 1 juli 1968 eller, beträffande nyttjanderätts- eller

servitutsupplåtelser, om rättigheten börjat utövas före nämnda dag. När det

gäller engångsersättningar för inskränkningar i förfoganderätt till fastighet

enligt naturvårdslagen eller liknande synes lämpligt att föreskriva att äldre

bestämmelser bör gälla om inskränkningen trätt i kraft före den 1 juli 1968.

Det är därvid att märka att fråga om ersättning på grund av t. ex. förordnande

om s. k. strandskyddsområde uppkommer först sedan fastighetsägaren

vägrats tillstånd till viss åtgärd som omfattas av förordnandet. I sådant

fall har den ersättningsgrundande inskränkningen inte trätt i kraft

förrän avslagsbeslutet meddelats.

De föreslagna uppskovsbestämmelserna bör enligt min mening också träda

i kraft omedelbart. De bör dock inte äga tillämpning beträffande realisationsvinst

som uppkommit på grund av engångsersättning för upplåtelse av

nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet på obegränsad tid eller för inskränkning

i förfoganderätt till fastighet enligt naturvårdslagen in. m. om

avtal träffats eller beslut meddelats före den 1 juli 1968. Inte heller bör de

nya bestämmelserna gälla i fråga om annan realisationsvinst, på vilken

denna förordning är tillämplig, om realisationsvinsten uppkommit före år

1968.

Realisationsvinstbeskattningen av jordbruksfastigheter

Vid bevillningsutskottets behandling av prop. 1967: 153 togs upp även

vissa motionsyrkanden angående införande av en särskild justeringsfaktör

vid realisationsvinstbeskattningen av jordbruksfastigheter. Enligt utskottet

är det från markpolitisk synpunkt inte angeläget att beskatta en värdeökning,

som uppstått genom sådana planeringsåtgärder och investeringar

som skett för att förbättra det ekonomiska resultatet. Vidare ansågs beskattningen

ägnad att motverka rationaliseringen inom jordbruket. Utskottet

förordade att Kungl. Maj :t skulle ta frågan under övervägande och efter

erforderlig utredning för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser

i ämnet.

Den begärda undersökningen har igångsatts men har ännu inte hunnit

slutföras beroende på frågans invecklade beskaffenhet.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år li)68

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

2) förordning om uppskov i vissa fall med beskattning av

realisationsvinst.

Med bifall till vad föredraganden med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Kungl. Maj :t att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 6301 55

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1968:43 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten