Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vattenlagen, in. m

1969-03-28 · 88 sidor, varav 87 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 87 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:104, Med förslag till lag om ändring i vattenlagen, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

1

Nr 104

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vattenlagen, in. m.; given Stockholms slott

den 28 mars 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen,

2) lag om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän

flottled,

3) lag om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den behållning som efter avlysning av flottled

finns hos flottningsförening skall, främst i fiskets och naturvårdens intressen,

användas till återställningsåtgärder i flottleden. Vidare föreslås att de

medel som inflyter vid försäljning av föreningens egendom medan flottleden

ännu är i bruk skall kunna avsättas till en fond för återställningsåtgärder.

Ansvaret för åtgärderna skall åvila en förvaltare, som utses av länsstyrelsen.

Räcker inte föreningens medel får förvaltaren använda medel som kan

ställas till hans förfogande på annat sätt. Förvaltare kan utses också för

flottleder som redan avlysts.

För det fall att fast egendom skulle kunna skadas genom att en flottledsanläggning

bortskaffas i avlyst flottled eller att någon vill använda sådan

anläggning för att tillgodogöra sig vattnet öppnar förslaget möjlighet för

fastighetsägaren eller annan som vill tillgodogöra sig vattnet att överta anläggningen.

I fråga om sjunkvirke och virke som flutit i land föreslås att rätten att

förfoga över sådant virke efter viss tid övergår till strandägare eller annan

som kan lida men av att virket lämnas kvar.

I propositionen föreslås också att de flottande skall underrätta länsstyrelsen

om eventuella planer på övergång till landtransport.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 104

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

1) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 9 §, 6 kap. 27 och 28 §§ samt 11 kap.

17 §, 35 § 1 och 3 mom. samt 36 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges, dels att i 6 kap. lagen skall införas en ny paragraf, 29 §,

av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

9 §•

Kronan eller kommun äge rätt att

i eller invid vattendrag, där till följd

av naturförhållandena eller uppförd

byggnad fiskens upp- och nedgång

hindras, för fiskens framkomst anordna

särskild fiskväg eller eljest

vidtaga anstalter för fiskets befrämjande

ävensom taga i anspråk det

vatten, som för ändamålet erfordras.

Vad nu sagts skall jämväl gälla i

fråga om utvidgande eller förbättrande

av befintlig fiskväg eller annan

anordning till fiskets befrämjande.

Kronan eller — -—-- Beträffande företag,

Kronan eller kommun äge rätt att

i eller invid vattendrag för fiskens

framkomst anordna särskild fiskväg

eller eljest vidtaga anstalter för fiskets

befrämjande ävensom taga i anspråk

det vatten, som för ändamålet

erfordras.

— -— erforderligt vatten.

----—-— till nyttan.

6 KAP.

27

Allmän flottled---------

Uppstår eljest fråga om avlysning

av allmän flottled, ankomme ärendet

på Konungens prövning, efter ty

för dylika frågor särskilt är stadgat.

Huruledes vid —----—--

§•

--alldeles nedlagd.

Uppstår eljest fråga om avlysning

av allmän flottled, ankomme ärendet

på Konungens prövning. I ärendet

får även sådan del av flottleden,

där flottningen kan anses vara alldeles

nedlagd, avlysas.

— allmän flottled.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 9 § och 11 kap. 36 § se 1967:370, av 11 kap. 17 § se 1968:51 samt

av 11 kap. 35 § se 1961:548.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1969

(Nuvarande lydelse)

28

Varder allmän flottled avlyst eller

har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat

beslut om flottleds inrättande

förfallet, må den, som av bibehållandet

av anläggning för flottleden

kan lida men, av vattendomstolen på

ansökan tillåtas bortskaffa densamma

med rätt att fritt förfoga över

det bortskaffade.

(Föreslagen lydelse)

Avskrift av beslut om avlysning

skall utan dröjsmål sändas till Konungens

befallningshavande.

§•

Varder allmän flottled avlyst eller

har vattendomstol jämlikt 14 §

förklarat beslut om flottleds inrättande

förfallet, må kronan, kommun,

förvaltare, som är utsedd enligt 82

a § lagen om flottning i allmän flottled,

eller den, som av bibehållandet

av anläggning för flottleden kan lida

men, av vattendomstolen tillåtas

bortskaffa anläggningen med rätt att

fritt förfoga över det bortskaffade.

Vattendomstolen meddelar behövliga

föreskrifter i fråga om bortskaffandet.

Domstolen äger därvid bestämma

att den som är beroende av bortskaffandet

får utföra arbetet på sökandens

bekostnad, om denne ej

fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligga att

anläggning kan bortskaffas utan att

allmänt eller enskilt intresse förnärmas,

får bortskaffande ske utan att

vattendomstolens tillstånd inhämtats.

Har förvaltare utsetts enligt 82

a § lagen om flottning i allmän flottled

och skall åtgärden vidtagas av

annan än denne, skall dock förvaltaren

ha lämnat sitt medgivande. Har

anläggningen bortskaffats utan föregående

prövning, är den som vidtagit

åtgärden bevisningsskyldig beträffande

de före åtgärden rådande

förhållandena i vattnet.

Kan fast egendom skadas genom

att anläggning i avlyst flottled bortskaffas

eller vill någon använda sådan

anläggning för att tillgodogöra

sig vattnet, äger vattendomstolen bestämma

att anläggningen skall övertagas

av fastighetsägaren eller den

som vill tillgodogöra sig vattnet. Vill

kronan eller kommun till skydd för

allmänna intressen få övertaga anläggning

för flottleden, äger vattendomstolen

besluta om sådant över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 10b år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föresingen lydelse)

tagande. Nye ägaren är skyldig att

underhålla anläggningen så att fara

ej uppkommer för allmän eller enskild

rätt.

Har ägare av fast egendom, för

vilken bortskaffande av flottledsanläggning

skulle medföra skada, enligt

tredje stycket berättigats övertaga

anläggningen, skall vattenrättsdomaren

göra anmälan härom hos

inskrivningsdomaren för anteckning

i fastighetsboken.

29 §.

För genomförande av återställningsåtgärder

efter avlysning av allmän

flottled äger förvaltare som är

utsedd enligt 82 a § lagen om flottning

i allmän flottled samma rätt

som enligt 2 kap. 9 § tillkommer

kronan och kommun.

11 KAP.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande Till vattenmål hänföras följande

mål: mål:

A. ansökningsmål:

A. ansökningsmål:

18. ansökan jämlikt 6 kap. 28 §

om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning;
-

18. ansökan jämlikt 6 kap. 28 §

första stycket om tillåtelse att bortskaffa

flottledsanläggning samt ansökan,

utan samband med prövning

av fråga om sådan tillåtelse, om

övertagande av flottledsanläggning

enligt tredje stycket nämnda paragraf;
-

Hurusom, efter

i 68 §.

35

1 mom. Där fråga är om ansökan,

varom i 17 § 2—6 och 11 förmäles,

skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål

insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörel
-

§•

1 mom. Där fråga är om ansökan,

varom i 17 § 2—6, 11 och 18 förmäles,

skall vattenrättsdomaren utan

dröjsmål insända ett exemplar av

ansökningshandlingarna jämte kun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

(Nuvarande lydelse)

sen till kammarkollegiet, som har

att, där det prövas nödigt, föra talan

för tillgodoseende av de allmänna

intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter-------—

Om allmänt--------

3 mom. I mål, som avses i 17 §

2—11 och 19, ävensom i mål, som

anhängiggjorts genom ansökan enligt

2 kap. 8 § andra stycket samt

4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra

och femte styckena, må kommun

föra talan för tillgodoseende av allmänna

intressen inom orten. Om sådan

talan skall kommunen snarast

underrätta kammarkollegiet.

Kan företag,

(Föreslagen lydelse)

görelsen till kammarkollegiet, som

har att, där det prövas nödigt, föra

talan för tillgodoseende av de allmänna

intressen, som kunna vara i

fråga.

biträda dem.

- parternas kännedom.

3 mom. I mål, som avses i 17 §

2—11, 18 och 19, ävensom i mål,

som anhängiggjorts genom ansökan

enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt

4 kap. 1 § sista stycket och 14 §

andra och femte styckena, må kommun

föra talan för tillgodoseende

av allmänna intressen inom orten.

Om sådan talan skall kommunen

snarast underrätta kammarkollegiet,

kan påverkas.

36 §.

I mål,-----— -— --till vattenrättsdomaren.

Vad nu —---------------röna inverkan.

Kan yttrande,---------45 § sägs.

I mål, som avses i 17 § 17 och 18,

skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål

insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen

till fiskeristyrelsen. Ansökningshandlingarna

och kungörelsen skola

också i mål, som avses i 17 § 18,

översändas till kommunen och till

förvaltare som är utsedd enligt 82 a

§ lagen om flottning i allmän flottled.

Är fråga-------Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1969

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i

allmän flottled

Härigenom förordnas dels att 25, 32, 73, 74 och 82 §§ lagen den 19 juni

1919 om flottning i allmän flottled1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 81 och 82 a §§,

av nedan angiven lydelse, 81 § närmast efter rubriken »8 kap. Särskilda bestämmelser».

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25 §.

Allmän flottled —--—--avhändas flottleden.

Har flottningsförening----kan undvaras.

Behållningen av medel, som inflyta

för flottleden tillhörig egendom,

må ej förbrukas till gäldande av

årets löpande utgifter utan skola användas

såsom kapitaltillskott till

fond, varom i 32 § förmäles, eller

eljest till framtida båtnad för flottleden.

Behållningen av medel, som inflyta

för flottleden tillhörig egendom,

må ej förbrukas till gäldande av

årets löpande utgifter utan skola användas

såsom kapitaltillskott till

fond, varom i 32 § andra stycket förmäles,

eller avsättas till en särskild

fond för sådana återställningsåtgärder

som angivas i 82 §. När särskilda

skäl föreligga, äger Kungl. Maj:ts

befallning shav ande förordna att behållningen

må användas såsom kapitaltillskott

till fond, som angives i

32 § första stycket, eller eljest till

framtida båtnad för flottleden.

32 §.

På ansökan — -----benämnd underhållsfond.

I enahanda---------deras anhöriga.

För förvaltningen av fond, som nu

sagts, skall Kungl. Maj :ts befallningshavande

fastställa reglementariska

bestämmelser, utmärkande förutom

annat, under vilka förhållanden

och till vilket belopp fondens

medel må tagas i anspråk till gäldande

av kostnader av angivet slag.

Fonds medel

För återställningsåtgärder kan bildas

särskild fond enligt 25 § tredje

stycket.

För förvaltningen av fond, som

sagts i första eller andra stycket,

skall Kungl. Maj :ts befallningshavande

fastställa reglementariska bestämmelser,

utmärkande förutom

annat, under vilka förhållanden och

till vilket belopp fondens medel må

tagas i anspråk till gäldande av kostnader

av angivet slag.

fonden bildats.

1 Förutvarande 81 § upphävd genom 1964:183.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

73 §.

Har i--------upptagaren överlåtas.

Har allmän flottled blivit avlyst,

får strandägare eller annan som kan

lida men av sjunket virkes kvarlämnande

upptaga virket med rätt att

fritt förfoga däröver. Virkets ägare,

om han är känd, eller förvaltare som

utsetts med anledning av avlysningen

skall dock först tillsägas och få

skäligt rådrum att avlägsna virket.

Sedan tre år förflutit efter avlysningen,

får virket upptagas utan att

tillsägelse behöver ske.

Vad nu —-------—--i flottleden.

74 §.

Skulle vid-----bekostnad verkställas.

Beträffande virke ------motsvarande tillämpning.

82

Varder allmän flottled jämlikt 6

kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall,

där dess tillgångar överstiga skulderna,

behållningen tilläggas någon

fond hos flottningsföreningen eller,

om föreningen samtidigt upplöses,

tillfalla länets skogsvårdsstyrelse eller,

där skogsvårdsstyrelse ej finnes,

vederbörande hushållningssällskap

att användas till främ jande av skogsvården

inom flottledsområdet.

Har allmän flottled blivit avlyst,

äger 73 § andra stycket motsvarande

tillämpning beräffande virke som

flutit i land.

81 §.

Planeras övergång från flottning

till annat transportsätt, skola de flottande

underrätta Kungl. Maj.ts befallning

shavande härom.

§•

Varder allmän flottled jämlikt 6

kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall,

där dess tillgångar överstiga skulderna,

behållningen användas för bortskaffande

av sådana flottledsanordningar

som kunna orsaka skada eller

olägenhet samt för iordningställande

av vattendraget och intilliggande

område i ett från företrädesvis

fiske- och naturvårdssynpunkt

lämpligt skick (återställningsåtgärder).

Om endast del av flottled avlyses,

skall den behållning framräknas

som skäligen kan anses belöpa på

delen.

Finnes behållning sedan behövliga

återställningsåtgärder vid tagi ts,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 10b år 1969

(Nuvarande lydelse)

Understödsfond, varom----

Där förhållandena påkalla sådant,

äge Kungl. Maj :ts befallningshavande

utse särskild förvaltare att övertaga

avlyst flottleds tillhörigheter

och vidtaga erforderliga åtgärder

därmed. Efter fullgjort uppdrag redovise

förvaltaren inför Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

(Föreslagen lydelse)

skall denna användas på sätt

Konungen bestämmer.

- eller understöd.

82 a §.

Efter avlysning av allmän flottlcd

eller del därav skall Kungl. Maj ris

befallningshavande utse särskild förvaltare

att övertaga den avlysta flottledens

tillhörigheter och vidtaga erforderliga

åtgärder därmed samt att

inom ramen för behållningen och de

medel som eljest kunna ställas till

förvaltarens förfogande besluta om

och låta utföra behövliga återställningsåtgärder.

Förvaltaren skall i

fråga om sådana åtgärder samråda

med berörda myndigheter, kommuner

och andra intressenter.

Förvaltarens beslut i fråga om

återställningsåtgärder skall meddelas

skriftligt, om det begäres eller sakens

beskaffenhet påkallar det. Talan

mot beslutet föres hos Kungl.

Maj.ts befallningshavande genom

besvär.

Det åligger förvaltaren att redovisa

för sitt uppdrag inför Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

Om ersättning till förvaltaren för

dennes arbete beträffande återställningsåtgärder

beslutar Kungl. Maj:ts

befallningshavande. I den mån medel

som stå till förvaltarens förfogande

icke räcka till för ersättningen,

må beslutas att ersättningen

skall betalas av statsverket.

Kungl. Maj:ts befallningshavande

må entlediga förvaltaren innan uppdraget

slutförts.

Med Kungl. Maj:ts befallningshavande

avses i denna paragraf Kungl.

Maj:ts befallningshavande i det län,

där flottningsstyrelsen har eller haft

sitt säte.

Närmare bestämmelser om förvaltares

verksamhet meddelas av

Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Den i 73 § andra stycket sista punkten och 74 § tredje stycket medgivna

rätten för strandägare eller annan som kan lida men av sjunket eller ilandflutet

virkes kvarlämnande att upptaga virket utan tillsägelse inträder icke

i något fall före den 1 juli 1970.

Har allmän flottled eller del därav avlysts före den 1 juli 1969 skall länsstyrelsen

utse förvaltare enligt 82 a §, om det påkallas av omständigheterna.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 22 april 1938 om hittegods1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

Om skeppsvrak och fornfynd samt Om skeppsvrak och fornfynd, om

om sjöfynd stadgas särskilt. sjöfynd samt om virke som sjunkit

i allmän flottled eller som flutit

i land vid sådan flottled finnas särskilda

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av It § se 1967:79.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

7 februari 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,

Moberg, Bengtsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående

återställningsåtgärder i avlgst flottled, m. m. och anför.

Inledning

Under senare år har landtransport av virke ökat i betydande grad på bekostnad

av flottningen. Flottningsföreningar har upplösts, flottleder och

flottgodsmängd har minskat och antalet i flottningsarbete sysselsatta arbetare

har sjunkit. Flottleder har i ökande omfattning avlysts. Efter hand som

denna utveckling fortskridit har främst i fiskets och naturvårdens intresse

krav rests på att vattendragen skall återställas i ett naturligt skick sedan

flottlederna avlysts.

I syfte att få frågan om det ekonomiska ansvaret för återställningsåtgärderna

löst föreslog österbygdens vattendomstol i skrivelse den 13 september

1963 till Kungl. Maj:t vissa lagstiftningsåtgärder. Förslaget gick i huvudsak

ut på att en mindre avgift skulle läggas på allt flottgods som framfördes

i allmän flottled och att avgifterna skulle tillföras en för hela landet gemensam

fond att användas för återställningsåtgärder och ersättningar på grund

av skador av flottledsanordningar i avlysta flottleder. Skrivelsen remissbehandlades.

För att öppna möjlighet att ta i anspråk eventuell behållning hos flottningsförening

för återställningsåtgärder i avlyst flottled hemställde de större

flottningsintressenterna i Ljungan, Gimån och Indalsälven i juni 1967 hos

Kungl. Maj:t om viss ändring av 82 § första stycket lagen den 19 juni 1919

(nr 426) om lottning i allmän flottled (FL).

Mot bakgrund av innehållet i de båda skrivelserna och remissyttrandena

har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria angående åter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

11

ställningsåtgärder i avlyst flottled, m. m. (Stencil Ju 1968: 14). Promemorian

innehåller förslag till ändringar i vattenlagen (VL) och FL. Förslagen

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av vattenöverdomstolen,

övre Norrbygdens vattendomstol, Mellanbygdens vattendomstol, Österbygdens

vattendomstol, Västerbygdens vattendomstol, kammarkollegiet,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,

arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs,

Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet,

Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) och Svenska flottledsförbundet.

Vid yttrandena från länsstyrelserna har fogats yttranden från olika myndigheter,

nämnder, tjänstemän samt enskilda personer och sammanslutningar.

Gällande bestämmelser

Om allmän flottled finns bestämmelser i 6 kap. VL och i FL. I VL ges

bl. a. föreskrifter om inrättande, utvidgande, förbättring och avlysning av

allmän flottled samt utförande av behövliga anläggningar och åtgärder.

I FL regleras villkoren och sättet för flottledens begagnande.

I allmän flottled har var och en rätt att låta flottgods löst framflyta i enlighet

med närmare föreskrifter i FL (1 § FL). De flottande utgör tillsammans

en flottningsförening om vilken bestämmelser ges i 4 kap. FL. Medlemskapet

i flottningsföreningen följer direkt av lagens bestämmelser och

kräver inte någon inträdesansökan. Föreningen är en tvångssamfällighet,

vars medlemmar kan växla från år till år. Medlemmarna får delta i handhavandet

av föreningens angelägenheter endast såvitt gäller år, varunder

de deltagit i flottningen. Ligger flottningen nere något år, saknar föreningen

medlemmar för det året.

Flottningsföreningens rätt att driva verksamhet är begränsad till vad som

har samband med flottningen (23 § FL). Föreningen skall ombesörja den

allmänna flottningen, handha och vidmakthålla flottleden och dess tillhörigheter

samt uppbära och redovisa flottledsavgifter. Föreningen får inte

utöva verksamhet som är främmande för det ändamål föreningen sålunda

har att fullfölja. Refogenheten att förvärva egendom är inskränkt på motsvarande

sätt (24 § FL). Egendom som förvärvas för flottleden eller flottningens

ombesörjande blir inte föreningens utan tillhör flottleden och

är att anse som allmän egendom (6: 24 VL). Flottningsföreningens rätt att

fatta beslut och träffa avtal för framtiden är begränsad (27 § FL). Fondering

av medel kan dock enligt 32 § FL ske för utjämnande av underhålls
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

utgifter (underhållsfond) samt utgifter för pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd

in. in. åt anställda och deras anhöriga (understödsfond).

25 § innehåller förbud mot försäljning av fast egendom som tillhör flottleden.

Länsstyrelsen har dock rätt att medge undantag härifrån. Paragrafen

inrymmer vidare ett förbud för flottningsförening att avhända flottleden

dess byggnader och anläggningar så länge dessa behövs för flottningen. Den

behållning av medel som inflyter för flottledens egendom får inte användas

för att betala årets löpande utgifter. De skall användas som kapitaltillskott

till underhålls- eller understödsfond eller eljest till framtida båtnad för

flottleden.

För flottningsförening finns en styrelse. Denna skall förvalta föreningens

angelägenheter i enlighet med bestämmelserna i FL (38 § FL). Utöver det i

reglementet för flottningsföreningen angivna antalet styrelseledamöter kan

länsstyrelsen utse lämplig person för att tillgodose ortens skogshushållning

eller andra allmänna intressen (40 § FL). Såvitt bekant finns allmänna

ombud förordnade i landets flottningsföreningar.

Vissa avgifter kan utgå till följd av att fisket skadas. Bestämmelser härom

återfinns främst i 2: 8 och 2:10 samt 6: 9 VL. Enligt 6: 9 VL gäller följande.

Finns i vatten, där allmän flottled skall inrättas, fiske av någon betydelse

och kan det skäligen befaras att avsevärt men orsakas fisket genom anläggningar

eller åtgärder för flottleden eller i följd av flottningen, kan de

flottande förpliktas att betala en årlig avgift för anordnande och uppehållande

av fiskodlingsanstalt eller för vidtagande av andra åtgärder till fiskets

bevarande i vattenområdet. Avgiften får uppgå till högst fem öre för varje

kubikmeter flottgods. Fr. o. m. den 1 juli 1967 gäller att influtna medel

skall överlämnas till fiskeristyrelsen för fiskevårdande åtgärder inom det

vattenområde för vilket avgiften utdömts. Fiskeristyrelsen har rätt att efter

prövning i varje särskilt fall använda medlen för återställningsåtgärder i

fiskevårdande syfte sedan flottled avlysts eller flottningen där eljest nedlagts.

Detsamma gäller flottgodsavgifter som föreskrivits med stöd av den

före ikraftträdande av 6 kap. VL gällande lagstiftningen samt hos hushållningssällskapen

fonderade flottgodsavgiftsmedel enligt gällande och äldre

lag. (Se kungl. brev den 25 maj 1967 till lantbruksstyrelsen angående riksdagens

skrivelser i anledning av prop. nr 74 angående de nya lantbruksnämndernas

organisation, m. m. jämte motioner, nr 86.)

Enligt 2: 8 VL, som gäller såväl vattenkraftanläggningar som arbeten för

inrättande av flottledsanläggningar, är den som bygger i vatten, där fisken

har sin gång, skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla

nödiga anordningar för fiskens framkomst eller eljest för att trygga fiskets

bestånd.

Vidare föreskrivs enligt 2:10 VL avgiftsskyldighet med anledning av skada

på fisket. Avgiftsskyldigheten åvilar företag enligt 2 kap. om bl. a. byggande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

i vatten. Byggs kraftverk eller regleringsdamm, är byggnadens ägare skyldig

att erlägga viss årlig avgift, om byggnaden förorsakar sådan ändring i de naturliga

vattenståndsförhållandena som ej är obetydlig eller hindrar eller försvårar

fiskens framkomst.

I sammanhanget bör också nämnas, att vattenregleringsavgifter tas ut

enligt 4: 14 VL. Enligt 4: 15 VL skall sådana avgifter användas dels till

förebyggande eller minskande av viss skada eller olägenhet och ersättning

härför, dels för tillgodoseende av andra ändamål beträffande den bygd som

berörs av företaget. Ändamålsbestämningen torde medge att avgifter kan

avsättas för återställningsåtgärder inom den bygd som berörs av regleringsföretag.

Huvudbestämmelsen om avlysning av allmän flottled återfinns i 6: 27 VL.

Enligt första stycket kan allmän flottled efter ansökan avlysas av vattendomstolen,

om sådana omständigheter yppas, att flottningen kan anses vara

alldeles nedlagd. Uppstår i annat fall fråga om avlysning av allmän flottled

t. ex. därför att flottleden utgör hinder för utförande av ett vattenregleringsföretag,

ankommer enligt andra stycket ärendet på Kungl. Maj ds prövning.

När allmän flottled avlyses, kan den som lider men av att anläggning för

flottleden behålls efter ansökan hos vattendomstolen tillåtas bortskaffa anläggningen

med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade (6: 28 VL).

Bestämmelser om hur det skall förfaras med flottledens egendom sedan

flottleden avlysts meddelas i 82 § FL. Om tillgångarna överstiger skulderna,

skall behållningen tilläggas någon fond hos flottningsföreningen eller, om

föreningen samtidigt upplöses, tillfalla länets skogsvårdsstyrelse eller där

skogsvårdsstyrelse inte finns vederbörande hushållningssällskap att användas

till främjande av skogsvården inom flottledsområdet (första stycket).

Påkallar förhållandena sådant, får länsstyrelsen utse särskild förvaltare att

överta avlyst flottleds tillhörigheter och med dem vidta de åtgärder som behövs.

Efter fullgjort uppdrag skall förvaltare redovisa inför länsstyrelsen

(tredje stycket). I

I sammanhanget bör också nämnas två paragrafer, 2: 9 och 2: 34 VL, som

formellt inte är tillämpliga på företag enligt 6 kap. men som torde kunna

tillämpas på sådana företag sedan avlysning skett.

Enligt 2: 9 VL har sålunda staten eller kommun rätt att i eller invid vattendrag,

där fiskens vandring hindras till följd av naturförhållandena eller

av uppförd byggnad, anordna särskild fiskväg eller på annat sätt vidta åtgärder

för att främja fisket. Det vatten som behövs för ändamålet får tas i

anspråk. Staten eller kommun har också rätt att i eller invid vattenområde

vidta åtgärd som är önskvärd från naturskydds- eller hälsosynpunkt samt

använda det vatten som behövs. Beträffande nu nämnda företag skall bestämmelserna

om byggande i vatten i princip tillämpas. Ersättning för skada

och intrång till följd av företaget torde utgå enligt 9 kap.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

Enligt 2: 34 VL får byggnad i ej obetydligt vattendrag, varigenom märkbar

inverkan sker på vattenståndet, inte rivas ut utan vattendomstolens

tillstånd. I paragrafen anges vidare att, om borttagande av byggnad i vatten

medför synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom, vattendomstolen

får efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva att han och de

som i äganderätten efterträder honom skall underhålla byggnaden på sätt

föreskrivs om ägare och fullgöra vad i övrigt beträffande byggnaden enligt

lag åligger ägaren. Staten kan också till skydd för allmänna intressen åta

sig sådan underhållsskyldighet. Dessa bestämmelser förutsätter dock att

ansökan om utrivning av byggnaden gjorts hos vattendomstolen, övertar

någon äganderätten till byggnad i vatten, blir han enligt 2: 33 VL, om försummelse

i underhållet föranleder fara för allmän eller enskild rätt, pliktig

att underhålla byggnaden så att sådan fara förebyggs. Paragrafen innehåller

vidare bestämmelser dels om rätt för den, som är beroende av att anläggningen

rivs ut, att i visst fall utföra arbetet på ägarens bekostnad och dels

om viss skyldighet för vattenrättsdomaren att göra anmälan till inskrivningsdomaren

för anteckning i fastighetsboken för det fall att ägare av fast egendom

ålagts sådan underhållsskyldighet som nyss angetts.

I fråga om virke i allmän flottled finns vissa bestämmelser i FL. Denna

innehåller regler som vilar på uppfattningen att allt virke i flottleden tillhör

de flottande, vare sig virket är sjunket eller inte, märkt eller omärkt. I 68 §

föreskrivs bl. a. att omärkt eller otydligt märkt flottgods inte får tas upp ur

allmän flottled utan flottningsstyrelsens medgivande i andra fall än som anges

i 73 och 74 §§. Enligt 73 § står det strandägare eller annan, som kan lida

men av sjunkvirke, fritt att om ej virket efter tillsägelse till flottningsstyrelse,

flottningschef eller ombud skyndsamt bortförs själv ta upp virket på

föreningens bekostnad, sedan behovet därav blivit vitsordat av två ojäviga

män. Underrättelse skall lämnas fottningsföreningen, som avgör om det

upptagna virket skall omhändertas av föreningen eller överlåtas till upptagaren.

Skulle vid allmän flottled ilandflutet virke lämnas där det kan vålla

skada under längre tid än nödvändigt får länsstyrelsen enligt 74 § anmoda

flottningsstyrelsen att återföra virket till flottleden vid äventyr att åtgärden

sker på föreningens bekostnad.

När det gäller rätt att ta upp sjunkvirke i flottled som avlysts torde kommerskollegiums

kungörelse den 20 september 1841 om sjunkgods gälla. Kungörelsen

innehåller följande. Den som hos länsstyrelsen först anmäler att han

på ett eller flera noggrant uppgivna ställen försöker ta upp sjunket gods som

övergetts får inom viss tid, utan »intrång av andra», fortsätta med detta

under den tid länsstyrelsen bestämmer, dock ej över två år.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

15

Tidigare förslag

Återställningsåtgärder

Frågan om återställningsåtgärder i avlyst flottled har uppmärksammats

i flera sammanhang. Sålunda har frågan berörts av en inom justitiedepartementet

tillkallad utredningsman, som år 1950 avgav betänkande med förslag

till ny lag om flottning i allmän flottled m. in. (SOU 1950: 27). Utredningen

kallas i det följande 1946 års flottningsutredning. Vidare har, som tidigare

nämnts, Österbygdens vattendomstol den 13 september 1963 och de huvudsakliga

flottningsintressenterna i Ljungan, Gimån och Indalsälven i juni

1967 i skrivelser till Kungl. Maj :t hemställt om vissa lagstiftningsåtgärder på

området. Slutligen har frågan behandlats i en interpellation i riksdagen under

höstsessionen 1967 och i motioner i riksdagen år 1968.

I framställningen från Österbygdens vattendomstol upplystes att det i avlysningsmål

emellanåt förekom, att företrädare för allmänna eller enskilda

intressen yrkade, att vattendomstolen i avlysningsdomen skulle ålägga flottningsföreningen

att bortskaffa dammanläggningar, flottningsrännor och andra

flottledsanordninger, vilka förmenades vara till skada. Särskilt hade fiskets

representanter erinrat om de skador som nedfallna flottedsanordningar

kunde åsamka fisket.

Vattendomstolen uppgav att det vanligen förhöll sig så att flottleden inte

på lång tid använts, men att flottledsanordningarna fått stå kvar utan att

underhållas och därvid undan för undan förfallit och rasat ned i vattendraget.

Härigenom kunde skador uppkomma, exempelvis genom uppdämning,

belamrande av älvfåran och närliggande mark samt genom förfulning av

landskapet, vilket kunde vålla avsevärd olägenhet, i synnerhet i bebyggda

områden och utmed vägar.

Emellertid kunde enligt domstolen varken flottningsförening eller annan

för flottningen ansvarig åläggas att mot sitt bestridande återställa vattendraget

i sådant skick att flottledsanordningarna inte orsakade skada för annan.

Vattendomstolen föreslog därför att en mindre avgift skulle läggas på allt

flottgods som framfördes i allmän flottled. Avgiften skulle tillföras en för

hela riket gemensam fond. Fonden skulle användas för återställningsåtgärder

och ersättningar på grund av skador av flottledsanordningar i avlysta

flottleder. Åtgärder och ersättningar föreslogs bli bestämda i avlysningsbesluten.

Den flottningsförening som senast handhaft den allmänna flottningen

i flottleden skulle om möjligt åläggas att svara för att återställningsåtgärder

vidtogs.

Vid remissbehandlingen av vattendomstolens skrivelse ansåg flertalet remissinstanser,

att lagstiftningen borde ändras på området. I fråga om den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

föreslagna avgiftsbeläggningen var dock meningarna delade. Några föreslog

höjd fiskeavgift enligt 6: 9 VL. Andra ifrågasatte om inte det allmänna borde

svara för vissa kostnader på grund av att flottledsanläggningarna var allmän

egendom. Även företrädare för enskilda intressen, som hade nytta av

återställandet, föreslogs skola svara för restaureringskostnaderna. Om medel

skulle fonderas, ansågs överlag att en fond skulle inrättas för varje flottleds

upptagningsområde.

En lösning av problemet i mera begränsad omfattning föreslogs redan

av 1946 års flottningsutredning. Enligt detta förslag skulle möjlighet finnas

att vid flottledsavlysning få använda befintliga medel hos flottningsförening,

exempelvis i en underhållsfond, till återställande i skälig omfattning

av de naturliga förhållandena i vattendraget. Utredningen föreslog att som

behållning vid flottleds avlysande skulle räknas endast vad som återstod

sedan sådana åtgärder vidtagits. I vilken utsträckning medel skulle användas

för att undanröja spåren av flottleden fick bestämmas av den som hade

hand om flottledens avveckling. När behållning fanns och det kunde antas

att åtgärd behövdes för vattendragets återställande, borde enligt utredningen

länsstyrelsen utse förvaltare att överta flottledens tillhörigheter. På denne

fick ankomma att vidta behövliga åtgärder.

I nära överensstämmelse med flottningsutredningens förslag föreslog de

huvudsakliga flottningsintressenterna i Ljungan, Gimån och Indalsälven

(domänstyrelsen, Svenska Cellulosa aktiebolaget, Jämtlands och Medelpads

skogsägareföreningar samt Norrlands Skogsägares cellulosaaktiebolag) att

82 § FL skulle ändras. Förslaget innebar bl. a. att efter avlysning av flottled

eventuell behållning hos flottningsföreningen skulle användas för att återställa

naturförhållandena i vattendraget.

Frågan om återställningsåtgärder har också behandlats i riksdagen. Sålunda

frågades i en interpellation under höstsessionen 1967 om det förelåg

några planer på att föreskriva att flottningsförening och dess intressenter

skall vara skyldiga att före avlysning av flottled återställa flottleden i ursprungligt

skick. I svaret, som lämnades den 1 december 1967, omtalade jag

att jag avsåg att utreda vilka ändringar i flottningslagstiftningen som kunde

behövas (AK prot. nr 48 s. 60).

Ett par motioner har också väckts om återställningsåtgärder, nämligen

vid 1968 års vårsession. Med hänsyn till mitt initiativ att utreda frågan

ansågs dock någon åtgärd från riksdagens sida inte påkallad.

Sjunkvirke

Tid efter annan har hemställts om åtgärder för att främja upptagande av

sjunkvirke. Tillgodogörandet av sådant virke har bl. a. ansetts vara ett allmänt

intresse. I ämnet har år 1918 förekommit uppgifter om att den i Sve
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

riges flottleder årligen sjunkna virkesmassan skulle representera ett värde

av över 2 milj. kronor. Sedan en motion avslagits av 1918 års riksdag,

väcktes frågan på nytt motionsvägen vid 1919 års riksdag, när FL behandlades.

Riksdagen beslöt hemställa om utredning, om och på vad sätt det genom

lagstiftning eller andra åtgärder kunde möjliggöras att i större omfattning

än hittills tillvarata det i de allmänna flottlederna sjunkna virket samt därefter

för riksdagen lägga fram det förslag vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t åt en sakkunnig att utreda

frågan. Genom beslut den 24 november 1922 förklarade emellertid Kungl.

Maj :t, att utredningsarbetet skulle vila från den 1 januari 1923 och därefter

inte tas upp utan Kungl. Maj :ts särskilda medgivande.

Vid 1927 års riksdag förekom frågan ånyo. Med anledning av en motion

hemställde riksdagen om återupptagande av den av 1919 års riksdag begärda

utredningen.

Utredningen uppdrogs därpå av Kungl. Maj:t åt 1927 års flottningssakkunniga,

som avgav utlåtande i frågan år 1928. De sakkunniga förklarade

till en början, att de inte kunde tro, att en på virkesupptagning speciellt

inriktad verksamhet utöver den som bedrevs av flottningsföreningarna

skulle kunna lämna något ekonomiskt utbyte. De sakkunniga kunde följaktligen

inte förorda, att staten skulle engagera sig i en sådan verksamhet.

De sakkunnigas betänkande utmynnade i förslag till ändring i FL. Enligt

förslaget skulle, om inte upptagning av sjunkvirke påbörjats av flottningsförening

eller enskild flottande inom två veckor efter det flottningen

för året inom visst flottningsdistrikt avslutats, envar strand-, vatten- eller

fiskerättsägare ha rätt att inom distriktet efter anmälan till föreningens

ombud ta upp sjunkvirket. Sedan upptagningen verkställts, skulle underrättelse

om det upptagna virkets myckenhet m. m. lämnas till flottningsstyrelsen.

Denna hade sedan att avgöra, om den önskade överta virket mot

betalning av upptagningskostnaden. Om styrelsen inte inom två veckor förklarat

sig vilja detta, skulle virket tillfalla den som upptagit virket.

Över de sakkunnigas betänkande inhämtades yttranden från domänstyrelsen

samt länsstyrelserna. Vid länsstyrelsernas yttrande fogades utlåtanden

från styrelserna för ett stort antal flottningsföreningar. Elva länsstyrelser

i södra och mellersta Sverige samt ett antal flottningsföreningar tillstyrkte

förslaget. Övriga länsstyrelser, flertalet flottningsföreningar samt

domänstyrelsen avstyrkte förslaget.

Genom beslut den 27 januari 1933 avskrev Kungl. Maj :t frågan om

sjunkvirkes tillgodogörande från vidare handläggning.

1 en interpellation år 1965 upptogs frågan om äganderätten til) sjunket

virke i övergivna flottleder. Till svar anförde jag bl. a. att utvecklingen på

virkestransportområdet med allt fler nedlagda flottleder medförde att olä
2

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 104

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 10b år 1969

genheterna av att klarhet saknades om äganderätten till sjunket virke blivit

allt större. Då virket kunde representera stora värden, borde frågan tas upp

till behandling i lämpligt sammanhang (FK prot. nr 23 s. 3).

Departementspromemorian

Återställningsåtgärder

Den pågående strukturrationaliseringen inom skogsbruket innebär förändringar

även i fråga om skogsarbetets transporter. Som ett led i rationaliseringsprocessen

sker sålunda en övergång i ökande omfattning från flottning

till landtransport. Längden av de trafikerade flottlederna har minskat

från 22 000 km år 1960 till 14 700 år 1966. Under samma tid har den totala

flottgodsmängden minskat från 11,5 till 8,0 milj. m3 (se bil. 3). Utvecklingen

visar sig också däri att Kungl. Maj :t under åren 1967 och 1968 fått avgöra

frågor om avlysning av ett flertal större flottleder. Sålunda har Kungl.

Maj :t förordnat om avlysning att gälla från olika tidpunkter under de närmaste

åren i fråga om Indalsälven, Ljungan, Gimån och Ljusnan. Genom

nedläggningen av dessa flottleder, som under år 1966 trafikerades på en

sträcka av 2 600 km, minskar flottgodsmängden avsevärt, uppskattningsvis

med 1,4 milj. m3. Men även vid vattendomstolarna har antalet ärenden om

avlysning av främst mindre flottleder eller delar av flottleder ökat, och ett

stort antal sådana ärenden är f. n. under behandling eller väntas bli behandlade

under den närmaste tiden.

Övergången från lottning till landtransport har flera orsaker, främst av

företagsekonomisk natur. Landtransporter medger kontinuerlig råvarutillförsel

till industrien under hela året, varigenom lagerhållningen kan minskas.

Det kan vidare vara ekonomiskt fördelaktigt att övergå till att barka

och sortera veden i centrala anläggningar vid industrierna. Vid landtransport

bortfaller de vid lottning förekommande sjunkningsförlusterna. Landtransport

är vidare det lämpligaste transportalternativet för lövved, som

används i kraftigt ökande utsträckning under senare år. För kraftproduktionen

betyder slopandet av flottningen att vatten kan överföras från virkestransport

till produktion av elektrisk energi. Från arbetsmarknadssynpunkt

kan det innebära en fördel att ersätta säsongbetonade transporter med

transporter som ger sysselsättning under hela året. Maskinparken kan också

på det sättet utnyttjas bättre.

Det ändrade transportförfarandet ger upphov till vissa problem från samhällelig

synpunkt. Särskilt gäller detta vägnätet, även om i många fall en

stor del av virket i stället transporteras på järnväg. Utöver vägproblemen

torde främst arbetsmarknadsmässiga och miljöpolitiska problem uppkomma

i samband med en transportomläggning. Enligt promemorian blir det

med hänsyn härtill angeläget att myndigheterna på ett tidigt stadium får

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr lOi år 1969

ta del av planerna på omläggning av skogstransporterna. När det gäller nedläggning

av flottleder förutsätts i promemorian att vederbörande flottningsförening

i framtiden underrättar berörda myndigheter om sina planer så

tidigt som möjligt och att behövligt samråd härigenom uppkommer.

I promemorian erinras om att en fråga som tilldragit sig stor uppmärksamhet

i samband med avlysning av flottleder är önskemålet att vattendraget

återställs i naturligt skick genom att kvarvarande flottledsbyggnader

m. in. rivs ut, så att de inte orsakar skada eller olägenhet. Frågan kompliceras

av att det vid tiden för avlysningen ofta inte finns någon, mot vilken

lalan om utförande av åtgärder eller utfående av ersättning kan föras, eftersom

flottningsföreningen då kan ha blivit upplöst och dess tillgångar likviderade.

Det kan också förhålla sig så att föreningen visserligen äger bestånd

men att den saknar medel för ändamålet. Det har även gjorts gällande, att

flottningsförening ej har rätt enligt flottningslagens bestämmelser att vidta

andra åtgärder än sådana som är till gagn för flottningen.

Om flottleden med dess anordningar överges efter avlysning utan att i

fortsättningen något underhåll sker, kan betydande olägenheter uppkomma.

Sålunda kan exempelvis överfarter över dammar bli trafikfarliga eller delar

som frigörs från anordningarna flyta fritt nedströms. Vidare förfulas landskapet

genom att rester av flottledsanordningarna ligger kvar längs vattendragen.

Största olägenheten av att flottleden inte återställs i sitt naturliga

skick orsakas dock troligen fisket. Flottningsdammar kan, även om dämning

inte utövas, hindra fiskens vandringar. Fisken kan också fastna i otäta

skibord. Kvarlämnas dammen, finns också möjligheten att olovligen dämma

upp vattendraget i syfte att omhänderta den fisk som blir kvar på det torrlagda

området. Krav har därför rests att flottledsanordningar utrivs helt

eller delvis. Från fiskerihåll framhålls även att återställningsåtgärder bör

vidtas på de områden där traktorrensningar förekommit på så sätt att material

som lagts upp längs vattendragen återförs till vattendraget. Härigenom

kan nya uppehållsplatser för laxartad fisk skapas.

I fråga om ansvaret för återställningsåtgärder behandlas inledningsvis i

promemorian frågan om ansvaret för flottledens fasta tillhörigheter sedan

flottleden avlysts. Enligt 6: 24 första stycket VL tillhör byggnader och anläggningar

eller annan fast eller lös egendom, som förvärvas för flottleden eller

flotlningens ombesörjande, flottleden som sådan och inte flottningsföreningen.

Föreningen endast förvaltar flottledens tillhörigheter. Så länge flottning

bedrivs, svarar flottningsföreningen för skötsel och underhåll av flottledsanordningarna.

För skador av dessa är de flottande ansvariga. När flottningen

läggs ned, är emellertid frågan om ansvaret för anläggningarna oklar. Samma

är förhållandet efter avlysning av flottleden.

Med utgångspunkt i bestämmelsen i 6:24 VL om att flotlledens tillhörigheter

är allmän egendom har hävdats att staten är ägare till flottledsanordningarna

sedan flottleden avlysts. En sådan uppfattning torde emeller
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

tid enligt promemorian inte kunna stödjas på FL eller lagens förarbeten.

Snarare ger förarbetena vid handen att flottledsanordningarna är allmän

egendom bara så länge flottleden existerar som ett allmänt kommunikationsmedel.

Vidare har lagen den 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar åberopats

i sammanhanget. Det bar framhållits att vägrätt upphör när vägen dras in

och att äganderätten till vägen då återgår till markägaren, som även tillerkänts

viss rätt till kvarlämnade väganordningar. I analogi med dessa regler

har gjorts gällande att flottledsanordningarna i flottled som avlysts bör tillfalla

markägaren. En sådan uppfattning är enligt promemorian knappast

rimlig med hänsyn till att flottledsanordningarna i regel saknar värde för

markägaren. De kan i stället utgöra en avsevärd belastning från underhållssynpunkt.

Flottningslagstiftningen ger inte heller belägg för en sådan tolkning.

Mot bakgrund av det anförda dras i promemorian slutsatsen att flottledsanordningarna

saknar ägare, sedan flottningsföreningen upplösts och förvaltare

inte omhänderhar flottledens egendom.

I promemorian framhålls det härefter att, eftersom flottningsföreningen

bedriver flottning i flottleden och i regel gjort detta under en lång följd av

år, det kan synas motiverat att de flottande efter avlysning svarar för behövliga

återställningsåtgärder. Något ansvar föreligger emellertid inte för de

flottande sedan flottningen lagts ned. En sådan ordning som nyss nämnts

skulle kräva genomgripande ändringar av flottningslagstiftningen. Det torde,

sägs det i promemorian, inte kunna komma i fråga att i dagens läge vidta

en sådan lagstiftningsåtgärd.

I promemorian framhålls att återställningsåtgärderna är förenade med

avsevärda kostnader. Sannolikt torde dessa för hela landet uppgå till tiotalet

miljoner kronor, om de fiskefrämjande åtgärderna medräknas. Skulle en avgift

ungefär motsvarande den som utgår enligt 6: 9 VL läggas på flottningsföreningarna

skulle årligen tillkomma avgiftsmedel med endast ca 80 000 kr.

Påföres flottningsföreningarna större avgifter, torde detta i vissa fall kunna

leda till en snabbare övergång till landtransport än vad som eljest skett. Därigenom

skulle underlaget för avgiftsuttagningen ytterligare minskas. Någon

nämnvärd effekt torde enligt promemorian inte numera stå att vinna genom

en avgiftsbeläggning. Däri anförs också som skäl mot en skyldighet att först

i dagens läge ålägga flottningsförening avgiftsskyldighet att flottleder som

redan nedlagts inte drabbats av en sådan pålaga, trots att återställningsåtgärder

är lika aktuella där.

I promemorian görs härefter gällande att flottningsverksamheten på annat

sätt kan beredas tillfälle att lämna ekonomiskt bidrag till behövliga återställningsåtgärder.

Härmed syftas på de belopp i form av överskottsmedel

som i vissa fall kan vara tillgängliga i samband med att flottled avlyses. I

promemorian framläggs förslag om att sådana medel får användas för åter
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

ställningsåtgärder. Förslaget gäller också biflottleder som nedläggs. Häremot

kan invändas att man vid avlysning av biflottleder, som sorterar under en

huvudflottled, har svårigheter att särskilja de tillgångar och skulder som

belöper på biflottleden. Invändningen är, framhålls det, emellertid av mindre

betydelse beroende på att i de smärre biflottlederna något överskott sällan

förekommer. Regeln är avsedd att få sin främsta betydelse vid avlysning

av större flottleder. Vid beräkning av behållningen när det gäller del eller

delai av flottled bör f. ö. kunna bortses från innestående pensionsbelopp och

annat, som närmast är knutet till hela flottleder.

Härefter övervägs i promemorian att tillskapa en fast förvaltningsform

för återställningsarbetena. I promemorian sägs härom bl. a. följande. Eftersom

förvaltare ändå ofta utses vid avlysning av flottled för avveckling av

flottningsföreningens angelägenheter kan det vara praktiskt att i förvaltarens

hand lägga även ansvaret för återställningsåtgärder. Hans uppgift bör

bli att inom ramen för de medel som kan ställas till hans förfogande verka

lör att flottleden återställs till de naturliga förhållandena. Strävan bör vara

att inte endast sådana återställningsåtgärder vidtas som enbart syftar till att

förebygga skada gentemot tredje man utan även sådana åtgärder som är till

gagn exempelvis för liske och naturvård. Förvaltaren bör göra upp en noggrann

plan för återställningsåtgärderna. Planen bör ange vilka åtgärder som

bör prioriteras så att, om medlen inte räcker till, det klart framgår vilka åtgärder

som enligt förvaltarens mening är mest angelägna. I första hand bör

sådana åtgärder prioriteras som är ägnade att förebygga direkta skador.

Förvaltaren skall till en början disponera över de medel som kan uppkomma

som överskott vid avlysningen. Han skall vidare i samråd med fiskeristyrelsen

disponera över belopp som avsatts för vattendraget enligt 6: 9 VL,

och i förekommande fall enligt 2: 8 VL. Möjligheter bör även finnas för förvaltaren

att i någon utsträckning komma i åtnjutande av medel enligt 2:10

eller 4:14 VL. Vidare bör han i samråd med AMS få besluta om de bidrag,

som styrelsen kan komma att avsätta för ändamålet. Även medel som kommuner

kan komma att tillskjuta för återställningsåtgärder bör beaktas i

planläggningsarbetet. Slutligen torde ekonomiska bidrag kunna komma i fråga

från industrier som deltagit i flottningen. Förvaltaren bör sålunda bli den

som samordnar intressena och med den överblick han får över förhållandena

bör han kunna fatta beslut som bidragsgivande myndigheter in. fl. kan godta.

Förvaltaren bör givetvis rätta sig efter de eventuella villkor som är förenade

med bidrag.

Beträffande omfattningen av de medel som kan komma i fråga sägs följande

i promemorian.

Avgifter enligt 6: 9 VL inflöt år 19C6 med ca 89 000 kr. (se bil. 4 i promemorian).

Den ökande övergången till landtransport medför att avgiftsbeloppen

minskar i framtiden. Under de närmaste åren kan man dock räkna med

belopp överstigande 50 000 kr. Vidare finns hos fiskeristyrelsen ett fonderat

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

belopp, som kan användas för ändamålet, på i det närmaste 500 000 kr.

Det bör emellertid anmärkas, att medlen enligt 6: 9 YL får användas endast

inom de vattensystem för vilka de fastställts.

Från AMS’ sida har stort intresse visats för återställningsåtgärder av det

slag det här är fråga om. Svårigheter föreligger nämligen ofta att anskaffa

arbetstillfällen för dem som friställs vid flottningsnedläggningen. Inte minst

gäller detta avlägset belägna flottleder. Det torde därför kunna förväntas

att, om arbetsmarknadssituationen inte undergår några genomgripande förändringar,

AMS även i fortsättningen tillskjuter medel. Det förslag som

läggs fram i promemorian undanröjer också det oklara rättsläget på området,

vilket tidigare i någon mån kunnat verka återhållande på AMS’ insatser.

Avslutningsvis nämns att AMS redan nu tagit ianspråk uppemot 1 milj. kr.

för ändamålet.

Från kommunhåll har intresse visats för att återställa vattendragen i sådant

skick att fiske kan bedrivas där. Inte minst från turistsynpunkt kan

det för kommuner te sig angeläget att skapa nya möjligheter för sportfiske.

Vissa kommuner kan därför tänkas avsätta medel för nu nämnt syfte.

Vad slutligen gäller den behållning som kan finnas hos en flottningsförening

efter avlysning varierar den starkt från fall till fall. Några säkra beräkningar

kan därför inte göras. I de större flottlederna torde dock försäljningen

av dess fasta egendom och båtar m. m. kunna inbringa ej oväsentliga

belopp.

Eftersom medel kan komma i fråga från ett flertal håll, bör förvaltaren

arbeta i nära kontakt med myndigheter, kommuner och andra av nedläggningen

berörda intressenter. Lämpligen bör han snarast möjligt efter sitt

förordnande kalla till sammanträde för behandling av de aktuella spörsmålen.

Av övriga uppgifter som förvaltaren bör tilldelas utgör försäljningen av

flottledens tillhörigheter den ofta viktigaste. Den kan i större flottleder bli

både omfattande och tidsödande, inte minst på grund av det stora fastighetsinnehav

som kan vara förenat med flottleden. Vidare kan avvecklingen

av det inom flottningsföreningen uppbyggda pensionssystemet komma att

åvila förvaltaren.

Eftersom länsstyrelsen utövar tillsyn över flottledens skötsel och underhåll

ter det sig lämpligt att förvaltaren efter sitt uppdrag redovisar inför

länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör få till uppgift att i samband med granskningen

av förvaltningen besluta om arvode till förvaltaren för dennes arbete

i fråga om återställningsåtgärder.

Slutligen diskuteras i promemorian om inte ändringar i lagstiftningen bör

vidtas även beträffande nedlagda flottleder, som ej avlysts. Vissa komplikationer

från lagstiftningssynpunkt är emellertid, uppges det, förenade härmed

på grund av att gällande lag förutsätter att flottlederna skall behållas

i flottningsdugligt skick till dess avlysning sker. Därtill kommer att vem

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

23

som helst kan begära avlysning av flottled och att vattendomstolarna numera

synes vara benägna medge avlysning redan kort tid efter nedläggningen,

om utredning förebringas som utvisar att det inte kan bli aktuellt

att återuppta flottningen. Från flottledsförbundets sida har uppgetts att

ansökningar om avlysning sker i väsentligt större omfattning än tidigare.

Sålunda kan det beräknas att det under år 1968 till vattendomstol lämnas in

ansökningar om avlysning beträffande ca 500 utflottningsdistrikt i ca 300

flottleder motsvarande ca 5 000 km flottled. Mot bakgrund av det anförda

kan det enligt promemorian förväntas att flottlederna, när flottningen

är nedlagd, verkligen blir avlysta. Skäl anses därför föreligga att vidta lagändringar

endast i fråga om avlysta flottleder.

Övertagande av flottledsanläggningar

Enligt promemorian föreligger behov av regler om rätt att överta övergivna

flottledsbyggnader. Har exempelvis vattnet år efter år hållits uppdämt

under vissa tider genom en flottningsdamm och översvämning nedströms på

så sätt kunnat hindras, kan de som inrättat sig efter detta bli försatta i en

ogynnsam situation, om dammen rivs ut. Motsvarande kan gälla en damm,

som samtidigt tjänar som bro för en eller flera fastigheter. Möjligheter bör

finnas för markägare att få överta underhållsskyldigheten efter prövning av

vattendomstol.

Det i VL föreskrivna förfarandet att den som önskar ta bort anläggning

måste ansöka härom hos vattendomstol är, framhålls det i promemorian,

alltför omständligt i sådana fall då någons rätt inte förnärmas. Det erinras

om att det inom vattenlagstiftningen finns exempel på att åtgärder får vidtas

utan vattendomstols prövning, om allmän eller enskild rätt inte förnärmas.

Enligt promemorian kan många kvarlämnade byggnader i flottleder vara

av sådan beskaffenhet att det inte är till olägenhet för någon, om de tas

bort. Det kan exempelvis vara fråga om dykdalber eller ledarmar eller smärre

rester av dammanläggningar. För att möjliggöra ett förenklat förfarande

när det gäller bortskaffande av sådana och liknande byggnader föreslås,

i överensstämmelse med motsvarande regel i 2: 20 VL, att domstolens prövning

inte skall behövas, om sannolika skäl föreligger för att anläggning kan

bortskaffas utan att allmän eller enskild rätt förnärmas.

I promemorian erinras slutligen om att det i 2: 26 och 6: 20 tredje stycket

VL finns vissa bevisregler av innebörd att byggnadens ägare resp. flottningsföreningen

är bevisningsskyldig i fråga om de före byggnadens tillkomst

rådande förhållandena i vattnet. Eftersom det enligt promemorieförslaget

överlåts åt vederbörande sakägare att själv avgöra om bortskaffandet

av en anläggning för flottleden sannolikt medför skada för annan tillhörig

fast egendom förordas en bevisregel av angivet slag även för de i detta

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

sammanhang aktuella fallen. Med hänsyn till syftet med de lagändringar

som föreslås i fråga om återställningsåtgärder anses det i promemorian inte

vara behövligt att införa någon straffbestämmelse för det fall att någon

bortskaffar egendom i avlyst flottled utan vattendomstolens medgivande

i strid med de föreslagna bestämmelserna.

Sjunk virke

I promemorian erinras om att det i litteraturen har anförts att virke

utanför flottled är att betrakta som övergivet gods som kan tas i besittning

av var och en, om det uppenbarligen sjunkit för lång tid sedan eller på

annat sätt kommit ur ägarens besittning. Ägaren kan alltså inte anses ha

uppgivit sin rätt, så snart virket sjunkit. Det får i varje särskilt fall bedömas,

om virket fortfarande kan anses vara i någons ägo. Lagen den 22 april

1938 (nr 121) om hittegods kan därvid komma att tillämpas. I promemorian

framhålls att det är svårt att tillskapa klargörande regler om rätten till

virke utanför flotted. Därför framläggs förslag bara såvitt avser flottgods i

avlyst flottled.

I promemorian erinras vidare om att förespråkare funnits för den uppfattningen

att virke sjunker årligen i så stor utsträckning att det från samhällsekonomisk

synpunkt vore värdefullt om virket kunde i möjligaste mån

omhändertas.

Det torde enligt promemorian vara uppenbart att sjunkningens omfattning

minskat efter hand. Detta beror bl. a. på att biflottleder lagts ned i

mycket stor utsträckning, att tungflytande sågtimmer numera i större utsträckning

tas på bil eller järnväg och att flottningssäsongerna förlängts.

Det bör också anmärkas att, av det virke som numera floltas, det i övervägande

grad är det klena, mindre värdefulla virket som sjunker. Några helt

tillförlitliga uppgifter om den genomsnittliga sjunkningen i våra flottleder

torde inte stå att få. Vägledande kan dock vara en i Svensk flottledstidskrif t

nyligen publicerad uppgift, att sjunkningen i Ångermanälvens flodområde

kan beräknas till 0,5 %.

I flottningsföreningens intresse ligger givetvis att bärga allt virke i sådan

utsträckning som det är ekonomiskt försvarbart. Närmast torde upptagning

komma i fråga på områden där större timmeranhopningar förekommer, såsom

vid sorteringsställen. Det kan enligt promemorian förväntas att flottningsföreningen

utför sådan verksamhet då man avser att lägga ned flottningen

och senast vid avlysningen eller strax därefter i samband med avvecklingen

av verksamheten. Efter avlysningen kan även sådan förvaltare

som utses enligt 82 § FL eller någon av de flottande ha intresse av upptagning

av sjunkvirke. Sedan viss tid förflutit efter avlysningen torde det kunna

presumeras att de nu nämnda saknar intresse av att tillvarata sjunkvirket.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1969

Det sjunkvirke som därefter ligger kvar antas i promemorian sakna större

ekonomiskt värde. Med hänsyn till de kostnader som är förenade med upptagning

av sådant virke kan någon kommersiell bärgningsverksamhet från

utomstående knappast vara att förvänta. Virket kan emellertid vara till

men för exempelvis strandägare eller fiskerätts- eller vattenrättsinnehavare.

För strandägare kan också virket någon gång representera ett visst värde.

Från dessa synpunkter kan det enligt promemorian vara motiverat med en

utsträckt rätt för utomstående att ta upp och tillgodogöra sig virke som

flottningsintressenterna inte kan ha nämnvärt intresse av. En sådan rätt

skulle också kunna stimulera strandägare och andra till en ökad självverksamhet

för undanröjande av de olägenheter sjunkvirket kan åsamka olika

intressen. Väsentligt är också att rättsläget klarläggs på området.

Vad gäller den tid som bör förflyta efter avlysningen innan rätten att

omhänderta virket övergår från de flottande till annan så bör denna enligt

promemorian lämpligen kunna fastställas till ett år. Därefter bör varje

strandägare eller annan som lider men av att virket kvar ligger vara berättigad

att fritt förfoga över detta. Om flottningsföreningen, förvaltare eller de

flottande håller på med upptagning av sjunkvirke inom visst utflottningsdistrikt

då ettårsfristen utlöper bör hinder föreligga för annan att bärga

virket inom distriktet. Sådan upptagning bör för att kunna läggas till grund

för en fördröjning av tidpunkten för äganderättens upphörande bedrivas i ej

alltför obetydlig omfattning. Så snart upptagningen avslutats bör hindret

anses bortfallet.

Enligt promemorian bör det anförda gälla även ilandflutet virke.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft först ett år efter det de övriga lagändringarna

trätt i kraft. Härigenom möjliggörs för tidigare flottande i avlysta

flottleder att under en övergångstid tillvarata sjunkvirke eller ilandflutet

virke.

Remissyttranden över departementspromemorian

Återställningsåtgärder

I fråga om behovet av återställningsåtgärder uttalar de remissinstanser

som yttrat sig i frågan att det är önskvärt att sådana åtgärder snarast vidtas.

Remissinstanserna vitsordar eller lämnar utan erinran promemorians

synpunkter på nödvändigheten av att finna en lösning på frågan om ansvaret

för återställningsåtgärderna.

Statens naturvårdsverk anser att tillgången på medel hos flottningsföreningarna

är otillräcklig i de flesta fall. Bidragen från vissa fonder och från

AMS utgör inte heller tillräckligt underlag för en så omfattande sanering

som det här är fråga om. Naturvårdsverket föreslår därför att finansieringsfrågan

tas upp till förnyad prövning. Kommunförbundet redovisar en lik
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

nande uppfattning. Västerbygdens vattendomstol förklarar att förvaltarens

möjligheter att genomföra sitt uppdrag i flertalet fall blir beroende av frivilliga

bidrag. Österbygdens vattendomstol anser att sådana medel som anges

i promemorian kommer att kunna ställas till förvaltarens förfogande

för angelägna återställningsåtgärder.

Från flera håll betonas att återställandet av vattendragen i hög grad tillgodoser

allmänna intressen. Vattenöverdomstolen anser att i den mån de

medel som enligt förslaget kommer att stå till förvaltarens förfogande visar

sig otillräckliga bör det ankomma på det allmänna att svara för kostnaderna.

Denna uppfattning delas av Mellanbygdens vattendomstol, länsstyrelserna

i Västernorrlands och Jämtlands län samt Svenska skogsägareföreningars

riksförbund och RLF.

Övre Norrbygdens vattendomstol och länsstyrelsen i Värmlands län betraktar

promemorieförslaget som en dellösning. Vattendomstolen säger att

en utrivning i något fall kan tänkas komma att hindras redan på den grunden,

att medel inte finns för att täcka kostnaderna för ett ansökningsförfarande

och för ersättning för eventuella skadeverkningar på grund av utrivningen.

Länsstyrelsen tror att bestämmelserna inte blir tillräckligt effektiva

så länge avlysning inte begärs i större utsträckning.

Kommunförbundet och ett par länsstyrelser anser att det egentligen borde

åligga flottningsföreningarna att svara för återställningsåtgärderna men att

det nu är för sent att lagstiftningsvägen åstadkomma någon lösning i den

riktningen.

Av remissinstanserna är det bara kammarkollegiet som förordar ett system

med flottgodsavgifter för att säkerställa återställningsåtgärderna vid

eventuell framtida flottningsnedläggning.

Kollegiet anser att några principiella betänkligheter inte behöver möta

mot att flottgodsavgifter tas ut. Kollegiet erinrar om den i 8: 23 VL fastslagna

skyldigheten för städer och samhällen att till förekommande av vattenförorening

låta avloppsvattnet undergå lägst s. k. låggradig rening. Ett

annat exempel som åberopas utgör den år 1959 genomförda höjningen av

regleringsavgifterna i 4: 14 VL. Kollegiet nämner också de krav om återställningsåtgärder

som numera regelmässigt brukar uppställas när tillstånd

meddelas till grustäkt enligt 18 § naturvårdslagen den 11 december 1964

(nr 822). Kostnaden för dessa åtgärder får enligt kollegiet bäras av exploatören.

Kollegiet tror att en ny flottgodsavgift, även om den görs många

gånger större än den som f. n. utgår enligt 6: 9 VL, har förhållandevis liten

betydelse för frågan om övergång till landtransport av virket. En avgift på

exempelvis 10 öre per m3 flottgods skulle inbringa omkring 800 000 kr. om

året och skulle inte fördyra flottningsföreningarnas verksamhet med mer

än i genomsnitt 1,4 %.

Mot bakgrund av dessa synpunkter föreslår kammarkollegiet att lagförslaget

kompletteras med en föreskrift om skyldighet för flottningsförening
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 10''r år 1969

en att årligen betala en flottgodsavgift om 10 öre per in3 flottgods, vilken

avgift skall avsättas till en särskild fond hos flottningsföreningen. Fondens

medel bör göras räntebärande och hållas avskilda från flottningsföreningens

övriga tillgångar.

Österbijgdens vattendomstol förklarar sig inte vidhålla sitt förslag från år

1963 om flottgodsavgifter främst mot bakgrunden av att i dagens läge, då

flottlederna i ett flertal stora vattensystem redan blivit avlysta, svårigheter

möter från rättvisesynpunkt att ålägga flottningsförening avgiftsskyldighet.

Enligt Väst erbygdens vattendomstol kan ansvarighetsfrågan inte få någon

rimlig lösning om inte staten i de fall annan inte önskar ta över ansvaret

för viss vattenbyggnad inträder som ägare av de övergivna anordningarna.

Staten skulle då få svara för anordningarnas underhåll och i förekommande

fall begära deras utrivning. Härigenom skulle den orimliga skillnaden i ansvar

för å ena sidan övergivna flottledsbyggnader och å andra sidan övriga

vattenbyggnader undanröjas. En bestämmelse av detta innehåll skulle också

på ett rimligt sätt ansluta till bestämmelsen i 6: 24 YL, enligt vilken flottledens

tillhörigheter innan flottleden avlysts än att anse som allmän egendom.

Bestämmelsen skulle också stå i överensstämmelse med statens allt

större intresse för naturvård och fiske. En lagstiftning av nu antytt slag utesluter

inte, framhåller domstolen, att flottledens behållna egendom bör användas

för återställningsåtgärder.

Skogsstyrelsen, som delar uppfattningen i promemorian att flottgodsavgifter

inte skall tas ut, påpekar att det med nuvarande lagstiftning finns

vissa möjligheter för flottningsföreningarna att avveckla en del av flottledernas

tillhörigheter och använda influtna medel för att indirekt påverka de

sista årens flottningskostnader i sänkande riktning. Detta förhållande bör

enligt styrelsen uppmärksammas vid utformningen av föreslagna lagändringar.

Enligt AMS är det av intresse från arbetsmarknadssynpunkt att återställningsarbetena

i de avlysta flottlederna kan komma till stånd. Arbetena kan

utföras av ortsbunden arbetskraft som eljest har svårigheter att få sysselsättning

och investeringarna kan i ett vidare perspektiv anses ha god produktivitet.

I frågan om vilken förvaltningsform som bör väljas uttalar kammarkollegiet

följande.

Mest tilltalande från allmän synpunkt hade måhända varit om vattendomstolen

icke blott prövade om förutsättningar för flottledens avlysning är för

handen utan även tog ställning till återställningsåtgärdernas omfattning och

art. En opartisk bedömning av dessa frågor är nämligen önskvärd. En förutsättning

för domstolens ställningstaganden i frågor om återställningsåtgärder

är emellertid att medel kan frambringas för ändamålet. Även i övrigt

torde, oberoende av finansieringsfrågan, vissa praktiska skäl tala för att

frågor om återställningsarbetenas omfattning och närmare detaljer regleras

i ett sammanhang med avvecklingen av flottledens tillhörigheter. Att föra

in dessa frågor i avlysningsmålet skulle i hög grad tynga processen. Ivolle
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

giet har således i princip icke något att erinra mot förslaget att anförtro

återställningsåtgärderna åt den särskilda förvaltaren för flottledens avveckling.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Västernorrlands län samt Flottledsförbundet

anser att förvaltare alltid skall utses. Enligt förstnämnda länsstyrelse

är huvudanledningen härtill att förvaltaren förutsätts skola upprätta en

plan för återställningsåtgärderna.

Återställningsarbetena avser till väsentlig del naturvården och fisket. Mot

bakgrunden härav ifrågasätter länsstyrelsen i Jämtlands län om det är

lämplig att förvaltaren skall ha rätt att besluta om behövliga återställningsåtgärder.

Länsstyrelsen föreslår därför en föreskrift om att det skall ankomma

på länsstyrelsen att i varje särskilt fall besluta om vilka återställningsarbeten,

som skall utföras, och hur dessa arbeten bör bedrivas.

Inte heller Flottledsförbundet anser att förvaltaren bör anförtros uppgiften

att besluta om återställningsåtgärderna. Flottledsförbundet föreslår

i stället att beslutet om vilka återställningsåtgärder som skall utföras anförtros

Ivungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Möjlighet

skapas då att anförtro avgörandet åt särskilt lämpad myndighet som

exempelvis naturvårdsverket. Ofta krävs eu noggrann gradering av angelägenheten

av olika i och för sig önskvärda åtgärder. En myndighet såsom

naturvårdsverket har bättre möjligheter att svara för samordningen mellan

olika intressen liksom mellan tänkbara anslagsgivande institutioner och

myndigheter. Enligt Flottledsförbundet bör förvaltarens uppgifter således

begränsas att omfatta, förutom avvecklingen, förslag till åtgärder och ansvaret

för beslutade åtgärders utförande.

Länsstyrelsens roll innan avlysning sker belyses av länsstyrelsen i Värmlands

län. Länsstyrelsen anser att det är nödvändigt att innan frågan om

avlysning tas upp det klarläggs vilka kostnader återställningsarbetet kan

väntas dra. Dessa kostnader måste sedan vägas mot de värden som skapas

från naturvårds- och andra synpunkter genom återställningen. Utredningen

bör enligt länsstyrelsen ske inom landskapsvårdsplaneringens ram. Det bör

alltså ankomma på länsstyrelsen att utreda i vilka nedlagda flottleder som

kostnaderna för återställning ter sig försvarbara med hänsyn till nyttan av

åtgärderna och var förhållandena i övrigt med hänsyn till markägareintressen

m. in. gör återställningsarbetena meningsfyllda.

övre Norrbygdens vattendomstol anser att möjlighet bör finnas att hos

länsstyrelsen överklaga förvaltarens beslut.

Enligt vattenöverdomstolen bör frågorna om förvaltarens ställning och

tillsynen över förvaltningen samt om rätt att i vissa fall överklaga förvaltarens

beslut uppmärksammas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I promemorian framhålls i fråga om överskottsmedel hos flottningsförening

att det vid avlysning av biflottleder är svårt att skilja mellan på biflottleden

belöpande tillgångar och skulder och de på huvudflottleden be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr lOi år 1969

löpande men att frågan är av mindre betydelse, eftersom något överskott

sällan förekommer i de smärre biflottlederna. Flottledsförbundet delar inte

uppfattningen att frågan är av mindre betydelse och anför till stöd härför

följande.

Förslaget skulle på ett onödigt och olyckligt sätt framtvinga skönsmässiga

bedömningar. De s. k. biflottlederna ingår ofta i ett större flottledsdistrikt

och i sådant fall saknas helt underlag för en fördelning av eventuella tillgångar

och skulder på olika delar av flottledsdistriktet. Även för det fall

att en biflottled utgör eget flottledsdistrikt är det svårt att skilja dess eventuella

tillgångar och skulder från de övriga tillgångar och skulder som vederbörande

flottningsförenings förvaltning omfattar. Flottningsföreningarnas

tillgångar är i stor utsträckning knutna till den gemensamma förvaltningen

av föreningens hela flottledssystem. Så är fallet med sådana fonder

varom talas i 32 § flottningslagen. Skulder kan vara av allahanda slag. De

mer betydande torde främst bestå dels av sådana som uppstått vid inrättande

eller förbättrande av viss flottled och som därmed är knutna till visst flottledsdistrikt

dels sådana som belastar hela verksamheten såsom exempelvis

oamorterad anläggningskostnad för gemensam skiljeanläggning och pensionsåtaganden.

Avlysning av biflottleder eller delar av flottleder torde, som

hittills, i övervägande fall komma att grundas på att flottningen däri kan

anses alldeles nedlagd. När utvecklingen gått därhän torde som regel några

betydande till sådan flottled eller del av flottled knutna tillgångar ej finnas.

Eftersom möjligheten att använda eventuella överskott till återställningsåtgärder

har den största praktiska betydelsen vid avlysning av större flottleder

och därmed främst vid sådan avlysning som samtidigt innebär att

flottningsföreningen upplöses, föreslår Flottledsförbundet att behållningen

skall tilläggas någon fond hos flottningsföreningen eller, om föreningen samtidigt

upplöses, användas enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar. En sådan begränsning i förhållande

till förslaget i promemorian skulle enligt förbundet i praktiken inte

komma att medföra att förvaltaren begränsas i sina möjligheter att verka

för återställningsåtgärder. Den medför också att förvaltarens övertagande

av flottledens tillhörigheter, liksom hittills, i praktiken begränsas till de fall

då avlysning sker efter prövning hos Kungl. Maj:t för en total avveckling av

ett flottledssystem. Däremot bör enligt förbundet särskild förvaltare vid alla

avlysningsfall utses för att verka för återställningsåtgärder inom ramen för

de medel som ställs till förvaltarens förfogande.

Domänstyrelsen föreslår att flottningsförenings överskottsmedel bara får

användas vid avlysning av större flottleder och främst vid sådan avlysning

som samtidigt innebär att flottningsföreningen upplöses.

I fråga om användningsområdet för överskottsmedel från flottningsföreningar

anför skogsstyrelsen följande.

Det finns även andra användningsområden för överskottsmedel vilka ur

skoglig synpunkt framstår som kanske än mer näraliggande än naturvårdande

och fiskevårdande åtgärder. Även om nedläggning av en flottled är

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

klart motiverad utifrån ekonomiska synpunkter kan det nämligen inte undvikas

att vissa skogsägare får vidkännas förluster. Vid hittillsvarande avlysningar

har det förekommit ersättningar från kraftintressenterna som

kunnat användas för sådana vägbyggnader och anordningar som är ägnade

att mildra de mest påtagliga ogynnsamma verkningarna av transportomläggningen.

I några fall har det också förekommit att statsmedel använts

för dylikt ändamål genom att förhöjt statsbidrag lämnats till skogsvägbyggnader

aktualiserade genom transportomläggningen. Ersättningarna från

kraftintressenter visar emellertid en tendens att minska och om de skulle

upphöra eller bli otillräckliga för här berörda åtgärder bör enligt skogsstyrelsens

uppfattning den avlysta flottledens eventuella återstående tillgångar

kunna användas även för detta ändamål.

Beträffande tillämpningsområdet för lagstiftningen anser kammarkollegiet

att en reform i princip måste begränsas till de flottleder, som ännu är

i bruk, och att frågan om återställningsåtgärder i redan nedlagda flottleder

får lösas i annan ordning.

Vattenöverdomstolen framhåller önskvärdheten av att återställningsåtgärderna

får avse även de delar av ett flodområde som förut varit flottled men

där flottleden avlysts tidigare och återställningsåtgärder inte i full utsträckning

vidtagits i samband med avlysningen.

Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund anser att förvaltare bör få

utses även i redan före lagändringen nedlagda flottleder. Dessa kan i annat

fall bli mer försummade än som är nödvändigt. Liknande uppfattning redovisas

av RLF. Återställningsåtgärder i sådana flottleder kan dock enligt RLF

inte komma till stånd om inte det allmänna tillskjuter nödvändiga medel.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker önskvärdheten av att flottningsföreningen

i god tid underrättar myndigheter om sina planer på nedläggning

av flottled. En nedläggning av en större flottled får vittgående

återverkningar för det allmänna på skilda områden. För iordningställande av

vattendraget i dess förutvarande skick är det särskilt angeläget att från planläggnings

synpunkt samråd kan ske så tidigt som möjligt.

Samma önskemål framförs av Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund.

Flottledsförbundet ifrågasätter om inte flottande bör i lag åläggas att i

god tid till myndighet anmäla planer på transportomläggning.

Övertagande av flottledsanläggningar

Uttalandet i promemorian om behovet av rättsskydd för tredje man vid

bortskaffande av flottledsbyggnaden har mottagits positivt av remissinstanserna

eller lämnats utan erinran. Flera remissinstanser anser att reglerna

om tredje mans rättsskydd bör införas direkt i 6: 28 VL utan hänvisning

till 2: 34.

Mellanbygdens vattendomstol påpekar att möjligheten att överta underhållet

till en flottledsbyggnad enligt förslaget står öppen endast sedan an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr lOi år 1969

sökan gjorts om tillstånd att bortskaffa byggnaden. Domstolen föreslår att

den skadelidande får rätt att överta underhållsskyldigheten för flottledsbyggnaden

utan att ansökan om dess utrivning behöver avvaktas. Domstolen

anser att även äganderätten skall kunna övergå på detta sätt. Vattenöverdomstolen

framhåller att den som övertar underhållsskyldigheten för framtiden

bör betraktas som byggnadens ägare. Eljest kan han inte med nuvarande

formulering av 2: 34 första stycket VL begära utrivning av byggnaden

om ändrade förhållanden framdeles medför att han vill bli fri från underhållsskyldigheten.

I fråga om det föreslagna kravet på »synnerlig skada» hos fastigheten

för rätt att överta anläggningen ställer sig vattenöverdomstolen kritisk.

Domstolen menar att det bör få ankomma på vattendomstolen att med

hänsyn till omständigheterna avgöra om byggnaden skall rivas eller om

underhållet skall överlåtas på annan. Kammarkollegiet redovisar en liknande

inställning. Kollegiet drar fram det tänkta fallet att ägaren av

den mark på vilken flottningsdammen ligger anser sig lida men av att

byggnaden finns där och därför ansöker om tillstånd att få riva ut den.

Motsätter sig t. ex. ägare av marken vid den ovanför liggande sjön utrivningen,

ställs domstolen inför en svår situation. Domstolen kan enligt

promemorieförslaget vägra utrivningen bara om denna medför synnerlig

skada för de vid sjön belägna fastigheterna. Enligt kollegiets mening

bör prövningen i det läget vara förutsättningslös. Kollegiet ifrågasätter

om det inte i motiven borde uttalas, att kraven på skada på annans

fasta egendom av naturliga skäl inte kan sättas så höga, när det gäller

en utrivning av flottningsdamm. Österbygdens vattendomstol framhåller

som otillfredsställande att man av den, som vill bortskaffa en flottledsanläggning,

bara kräver att han lider men medan man fordrar att den, som

vill överta underhållet, skall visa synnerlig skada på fastigheten. En sådan

regel anser domstolen vara i och för sig ägnad att medföra viss

kapitalförstöring.

Österbygdens vattendomstol finner det osäkert, om någon för att tillgodogöra

sig vatten kan åberopa 2: 15 VL för rätten att begagna sig av

byggnad i avlyst flottled. Domstolen anser att det bör övervägas i vad

mån möjlighet bör skapas att för sådant ändamål få överta flottledsdamm

eller annan anordning. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund understryker

vikten av att markägare, som på grund av att damm tas bort

eller att dämning upphör kan 1''å sin åkerjord eller annan fast egendom

skadad av befarad vårflod, får möjlighet att hos vattendomstol begära att

dämningsrätt till skydd mot vårflod bibehålls. Förbundet anser att medel

bör få avsättas till en särskild fond för framtida underhåll av sådana

dammar.

Enligt vattenöverdomstolen är det tveksamt om det i 6: 28 VL behöver

införas några mera detaljerade bestämmelser om ersättningsskyldighet för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 b år 1960

den nya innehavaren. Vallenöverdoms lolen anser att det kan överlämnas

Lill vattendomstolens bedömande huruvida den som övertar underhållet

av anläggningen skall utge ersättning till någon som anses lida skada

genom att anläggningen bibehålls. Vattenöverdomstolen uttalar i sammanhanget

att den nye innehavaren bör bli ersättningsskyldig åtminstone

till den som tidigare fått årlig ersättning för flottningsskada som orsakats

av flottledsanläggningen.

I fråga om behovet att meddela särskilda föreskrifter när det gäller

bortskaffande av flottledsbyggnader framhåller Österbygdens vattendomstol

att borttagandet av en dammtröskel i ett vattendrag, då vid flottledsbyggnadens

tillkomst funnits en naturlig tröskel, kan medföra att vattnet

kommer att avsänkas om inte föreskrifter meddelas. Naturvårdsverket

påpekar i sammanhanget att man vid utrivning av dammar bör tillse att

vattenföringen blir tillräcklig för befintliga avloppsutsläpp. Landskapsbilden

kan också enligt verket bli lidande vid mindre väl överlagda avtappningar.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund är kritisk mot den föreslagna

bestämmelsen att domstolsprövning inte behövs, om sannolika skäl

föreligger för att anläggning kan bortskaffas utan att allmän eller enskild

rätt förnärmas. Bestämmelsen skulle kunna leda till att dammanläggningar

som behövs för skydd mot vårflod raseras utan att markägarna

har vetskap om sådana planer. Förbundet föreslår därför att berörda markägare

underrättas före utrivningen eller att domstolen i samband med avlysningsbeslutet

åläggs att underrätta markägarna om den möjlighet som

föreligger att hos vattendomstol ansöka om rätt att underhålla dammar

och sköta sådan dämning som behövs till skydd mot vårfloden.

När det gäller sistnämnda bestämmelse ifrågasätter fiskeriintendenten i

nedre norra distriktet om den som lider skada och därför tar bort en anläggning

skall vara bevisningsskyldig beträffande de före bortskaffandet

rådande förhållandena, eftersom dessa förhållanden är onaturliga och

under stark förändring på grund av förfallande flottledsbyggnader. Fiskeriintendenten

i mellersta distriktet undrar om bevisningsskyldigheten behövs

annat än för större anläggningar. Sådan skyldighet kan eljest medföra

att anläggning, vars bortskaffande inte förnärmar allmän eller enskild

rätt, hindras.

Enligt vattenöverdomstolen bör under den tid som förvaltare ornhänderhar

flottledens egendom flottledsanläggning inte få bortskaffas utan

förvaltarens medgivande dels därför att denne måste ha kontroll över

flottledens egendom, dels emedan han har att tillse att all flottledsegendom

med något värde realiseras så att influtna medel kan användas till

återställningsarbeten. För det fall som avses i nuvarande 6: 28 VL torde

det emellertid räcka med att förvaltaren underrättas om ansökningen.

Det torde nämligen få anses uteslutet att vattendomstolen mot förvaltarens

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1969

bestridande lämnar medgivande som i lagrummet avses. I fråga om sådant

fall som avses i det föreslagna tredje stycket av 6: 28 VL bör förslaget enligt

vattenöverdomstolen kompletteras med en bestämmelse om att medgivande

från förvaltaren behövs om förvaltare utsetts för flottleden och

dennes arbete ej slutförts.

Sjunkvirke

Förslaget om rätt att tillvarata sjunkvirke och ilandflutet virke har

mottagits i huvudsak positivt. På några punkter är dock meningarna delade.

Enligt vattenöverdomstolen, som anser det önskvärt att upprensningen

av sjunkvirke och ilandflutet virke blir så effektiv som möjligt, saknas

anledning att begränsa rätten att uppta sådant virke till strandägare eller

annan som kan lida men av virkets kvarlämnande. Vattenöverdomstolen

föreslår därför att rätt att uppta virket och fritt förfoga över det skall

tillkomma var och en.

Övre Norrbygdens vattendomstol framhåller att det i många fall då

virkesupptagning pågått efter ettårsfristen kan bli föremål för tvekan,

när pågående upptagning skall anses ha upphört. Viss tidsfrist bör därför

knytas även till upptagningens avslutande.

Domänstyrelsen anser såväl den föreslagna tidsfristen som den geografiska

begränsningen till utflottningsdistrikt mindre lämpliga. Styrelsen

anför följande.

Sjunkvirket är normalt ej jämnt utspritt över hela flottleden utan ofta

koncentrerat till vissa platser. I flera älvar är sjunkvirket ofta koncentrerat

till magasinsområden eller varpnings- och bogseringssträckor. Vidare

är flottningssäsongen ofta så lång, att endast kort tid står till förfogande

för sjunkvirkesupptagning. Om flottningen läggs ned, kan en stor del av

året utnyttjas för upptagning av sjunkvirke och det kan bli av värde att

ha tillgång till detta arbete för en del av den personal som kan tänkas

bli friställd vid flottningens upphörande.

Det är i dag icke möjligt att med säkerhet bedöma på vilka områden

en väl organiserad sjunkvirkesupptagning kan göras lönsam och ej heller

över vilken tidrymd det kan bli önskvärt att utsträcka dessa arbeten.

o Styrelsen får i anledning av ovanstående föreslå, att 73 § FL ges en

sådan innebörd, att strandägare eller annan som kan lida men av virkets

kvarlämnande får upptaga och fritt förfoga över detta sedan tre år förflutit

efter flottledens avlysning. Har förvaltare ej utsetts föreslås förfoganderätten

för strandägare eller annan inträda redan då ett år förflutit efter

flottledens avlysning. Om flottningsföreningen, de flottande eller den avlysta

flottledens förvaltare tillkännagett att de ej längre har för avsikt

att tillvarata sjunkvirke inom en flottled eller del därav bör den fria förfoganderätten

till virket lämpligen inträda så snart dylikt tillkännagivande

skett.

Liknande synpunkter framförs av Dalelfvarnes flottningsförening.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 101

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 Ok år 1969

Skogsindustriernas samarbetsutskott påpekar att den nämnda koncentrationen

av timmer medger utnyttjande av speciella anordningar och

metoder samt en systematisk genomgång av flottleden. Det kan i sådana

fall vara rationellt ■— inte minst från personalsynpunkt — att utsträcka

bärgningsperioden under flera år. Utskottet föreslår därför att virket får

tillvaratas först sedan flottningsföreningen, de flottande eller förvaltaren

tillkännagett att upptagning genom intressenternas försorg ej skall ske.

Flottledsförbundet åberopar ungefär samma skäl som domänstyrelsen och

utskottet. Förbundet föreslår att virket får upptas då förvaltaren tillkännagett

att han eller virkesägaren inte vidare avser att ta upp sjunket virke.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån förordar i likhet med sko g sv år ds styr elsen

i länet en längre tidsfrist än ett år.

Ändrade vattenhushållningsbestämmelser vid dammanläggningar

Frågan huruvida avlysning av en flottled påkallar ändring av de vattenhushållningsbestämmelser,

som gäller för kraftverks- och regleringsföretag,

behandlas av vattenöverdomstolen, som anför följande.

I tillståndsdomar rörande sådana företag har nämligen ofta föreskrivits,

att kraftintresset är skyldigt att framsläppa för flottningen erforderligt

vatten. Särskilt i de stora norrländska flottlederna erfordras ofta avsevärda

vattenmängder för flottningens behov. Om flottleden avlyses kan domarnas

ordalydelse formellt synas ge kraftverksägarna rätt att fritt förfoga

över flottningsvattnet. Onekligen skulle kraftverksägarna därigenom göra

en obehörig vinst, då såväl villkoren för företaget som ersättning för skador

orsakade av detta bestämts under antagande av att flottningen bibehålies.

Får kraftverksägarna fritt förfoga över flottningsvattnet kan således

uppstå skador som icke beaktats. Förhållandena i och vid vattendraget

har ofta anpassats efter den vattenframsläppning som sedan lång tid

tillbaka tillämpats med hänsyn till flottningen. En förändring av vattenföringen

kan medföra stora olägenheter för skilda intressen, bl. a. fiske

och naturvård. Behov kan därför föreligga att som en följd av en flottleds

avlysning ändra tidigare meddelade hushållningsföreskrifter för kraftverks-

och regleringsföretag.

Vattenöverdomstolen framhåller som önskvärt att sådana regler meddelas,

av vilka otvetydigt framgår att efter avlysning av flottled även den

som lider men av en ändrad vattenhushållning vid byggnad i vatten kan

påkalla ändrade hushållningsbestämmelser. Någon begränsning av den

befogenhet, som enligt 2:31 VL nu tillkommer staten och kommun, bör

inte ske. Rätt till ersättning bör enligt vattenöverdomstolen tillkomma kraftverksägaren

endast i sådana fall då de nya hushållningsbestämmelserna

innebär en faktisk inskränkning i den rätt, som tillkom honom innan

flottningen upphörde.

Också Österbygdens vattendomstol, kammarkollegiet och naturvårdsver
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

ket framhåller behovet av lagregler för omprövning av fastställda vattenhushållningsbestämmelser.

Domstolen anser att frågan bör beaktas vid

den allmänna översynen av YL.

Departementschefen

Inledning

Som ett led i den pågående rationaliseringsprocessen inom skogsbruket

sker i ökande omfattning en övergång från flottning till landtransport. Detta

avspeglar sig klart i statistiken över flottningssträckornas längd. Sålunda

minskade flottningssträckorna under åren 1950—1967 med ungefär 18 000

km. Tidigare var det huvudsakligen biflottleder som lades ned. Under den

senaste tiden har emellertid flottningen lagts ned eller beslut fattats om nedläggning

av flottningen också i några av de större flottlederna, såsom Indalsälven,

Ljungan och Ljusnan. Utvecklingen tyder på att flottningen kan komma

att upphöra även i andra större flottleder.

Det är främst av företagsekonomiska skäl som man går över till landtransport.

Sålunda medger landtransport kontinuerlig råvarutillförsel till

industrin under hela året. Lagerhållningen kan på så sätt minskas. Det kan

vidare bli ekonomiskt fördelaktigt att gå över till att barka och sortera virket

i centrala anläggningar vid industrierna. Sjunkningsförlusterna bortfaller.

Löwed transporteras bäst landvägen. För kraftindustrin medför övergången

den fördelen att flottningsvattnet kan användas för att producera

kraft.

En övergång från flottning till landtransport kan som närmare utvecklas

i det följande få verkningar på naturvårdens och fiskets områden. Men

övergången påverkar även t. ex. sysselsättningsförhållandena samt järnvägsoch

vägtrafiken. En nedläggning av flottningen kan sålunda få vittgående

återverkningar för det allmänna. Som flera remissinstanser framhåller är det

därför angeläget att berörda myndigheter på ett tidigt stadium får kännedom

om de flottandes planer på en nedläggning av flottningen. Så snart en

övergång från flottning till landtransport börjat planeras bör de flottande

underrätta länsstyrelsen om planerna. Detta kan lämpligen ske genom förmedling

av flottningsföreningen. Härigenom kan länsstyrelsen se till att

de frågor som har samband med nedläggningen blir behandlade på ett allsidigt

sätt exempelvis i planeringsrådet. Ofta kan det vara ändamålsenligt

att företrädare för AMS, statens järnvägar, statens vägverk samt fiske- och

naturvårdsmyndigheter bereds tillfälle att deltaga i behandlingen av frågorna.

Ibland kan det vara lämpligt att tillsätta en för ändamålet särskilt

avpassad arbetsgrupp. Föreskrift om underrättelseskyldigheten bör

tas in i VL.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

Äterställningsåtgärder

Efter hand som övergången från lottning till landtransport fortskridit

har främst från naturvårds- och fiskerihåll krav rests på att flottlederna

sedan de avlysts skall återställas i ett för dessa intressen tillfredsställande

skick. Det har också ansetts angeläget att åtgärder vidtas så att kvarvarande

flottledsanordningar inte orsakar skada för tredje man. Alla slags åtgärder

i nu nämnda syften kallas i det följande äterställningsåtgärder.

Troligen är det fisket som orsakas den största olägenheten, om en flottled

ej återställs i lämpligt skick. Kvarvarande flottningsdammar hindrar fiskens

vandringar. Fisken kan fastna i otäta skibord. Behålls flottningsdammarna

utan tillsyn, kan de också utnyttjas för olovlig dämning i syfte att omhänderta

den fisk som blir kvar på det torrlagda området. Genom traktorrensning,

som gjorts för att underlätta flottningen, har fiskens uppehållsmöjligheter

beskurits. Från fiskerihåll har även hävdats att nya uppehållsplatser för

laxartad fisk bör skapas.

Kostnaderna för återställningsåtgärderna är svåra att beräkna. Sannolikt

torde kostnaderna uppgå till minst 1 å 2 milj. kr. i var och en av de större

flottlederna om fiskefrämjande åtgärder tas med.

För att bl. a. klarlägga frågan om vem som är eller bör vara ansvarig för

återställningsåtgärderna såväl ekonomiskt som när det gäller att utföra åtgärderna

har som förut anförts en promemoria upprättats inom justitiedepartementet.

För bedömandet av spörsmålet om ansvaret för äterställningsåtgärder är

frågan om äganderätten till flottledsanordningarna sedan flottleden avlysts

av intresse. Först bör erinras om att bl. a. byggnader och anläggningar, som

förvärvas för flottleden eller flottningens ombesörjande, tillhör flottleden

som sådan och inte flottningsföreningen. Föreningen bara förvaltar flottledens

tillhörigheter. Så länge flottning bedrivs, svarar föreningen för skötsel

och underhåll av flottledsanordningarna. För skador av dessa är de flottande

— och inte föreningen som sådan — ansvariga. I fråga om nedlagda eller

avlysta flottleder lämnar varken VL eller FL något besked om ansvaret för

flottledsanordningarna.

I promemorian avvisas tanken på att staten skulle vara att anse som

ägare till flottledsanordningarna sedan flottleden avlysts. Anordningarna

antas vara allmän egendom bara så länge flottleden utgör ett allmänt

kommunikationsmedel. Inte heller anses det att flottledsanordningar i flottled

som avlysts tillfaller markägaren. I promemorian framförs i stället

den uppfattningen att flottledsanordningarna saknar ägare, sedan flottningsföreningen

upplösts eller, om förvaltare utsetts för avveckling av föreningen,

förvaltaren slutfört avvecklingen. Mot denna uppfattning har någon remisskritik

inte framförts. Jag ansluter mig till vad som har anförts i promemorian

i denna del.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

Det som anförts nu innebär att det inte finns något ansvarigt rättssubjekt

för flottledsanordningarna, om flottled avlysts. Om endast en del av en

flottled avlyses, torde motsvarande gälla i fråga om den avlysta delen.

Med tanke på de olägenheter som är förenade med ett rättsläge av nu angiven

innebörd har, som tidigare nämnts, Österbygdens vattendomstol i skrivelse

till Kungl. Maj :t år 1963 föreslagit att en mindre avgift läggs på allt

flottgods som framförs i allmän flottled för att täcka kostnaderna för återställningsåtgärder.

Enligt förslaget skulle avgiften tillföras en för hela landet

gemensam fond.

I promemorian tas emellertid avstånd från tanken på en flottgodsavgift

av antytt slag. Som skäl härför anförs att en avgift ungefär motsvarande

den fiskeavgift som utgår enligt 6: 9 VL endast inbringar omkring 80 000 kr.

årligen och att, om större avgifter påförs flottningsföreningarna, detta i vissa

fall kan leda till en snabbare övergång till landtransport än som annars skulle

ha skett och därmed en ytterligare minskning av avgiftsunderlaget. Vidare

åberopas som skäl mot en avgiftsbeläggning att flottled som redan har nedlagts

inte drabbas av sådan pålaga, fastän återställningsåtgärder är lika

aktuella i en sådan led.

Av remissinstanerna har kammarkollegiet förordat en flottgodsavgift.

Kollegiet anser att en sådan bör utgå med 10 öre per in3 flottgods. På så

sätt skulle, säger kollegiet, avgifter komma att i dagens läge inflyta med ca

800 000 kronor årligen. Enligt kollegiets förslag skall avgifterna avsättas till

en särskild fond hos flottningsföreningen.

Till stöd för sitt förslag hävdar kollegiet att en flottgodsavgift, även om

den är större än den fiskeavgift som normalt utgår, inte behöver vara av avgörande

betydelse för frågan om övergång till landtransport.

Jag anser det rimligt att flottningsföreningarna, som i regel under en

följd av år bedrivit flottning, i möjligaste mån svarar för att flottlederna

återställs i lämpligt skick sedan flottningen upphört. Tanken på en flottgodsavgift

ligger därför nära till hands. En sådan avgift har dock vissa

nackdelar. Bl. a. torde man inte kunna bortse från att den kan medföra en

snabbare övergång till landtransport. Jag anser att man därför i första hand

bör söka finna en annan form för att finansiera återställningsåtgärderna.

Redan i 1946 års flottningsutrednings betänkande föreslogs att tillgängliga

medel hos flottningsförening skulle efter avlysning få användas till att i

lämplig omfattning återställa vattendragets naturliga utseende. Förslag av

ungefär motsvarande innebörd framlades, som tidigare nämnts, år 1967 av

de huvudsakliga flottningsintressenterna i Ljungan, Gimån och Indalsälven.

F. n. gäller att flottningsföreningens behållning skall efter avlysning tillläggas

någon fond hos föreningen eller, om föreningen samtidigt upplöses,

tillfalla viss myndighet för att användas till att främja skogsvården inom

flottledsområdet. Enligt promemorieförslaget skall behållningen i stället

användas för återställningsåtgärder. Förslaget utgår från att eventuell be
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 10b år 1969

hållning skall räknas fram även för biflottled och komma till omedelbar

användning inom denna.

Förslaget har mottagits positivt av remissinstanserna. Endast beträffande

frågan om behållning slcall framräknas även vid avlysning av biflottled råder

delade meningar. Flottledsförbundet menar att förslaget i denna del

framtvingar skönsmässiga bedömningar. Biflottlederna ingår nämligen ofta

i ett större flottledsdistrikt, och då saknas enligt förbundet underlag för

en fördelning av tillgångar och skulder. Också i det fall att biflotlleden utgör

ett eget flottledsdistrikt föreligger svårigheter att skilja dessa tillgångar

och skulder från övriga sådana som flottningsföreningens förvaltning omfattar.

Detta beror enligt förbundet på det förhållandet att tillgångarna i

stor utsträckning är knutna till den gemensamma förvaltningen för hela

flottledssystemet. Så är exempelvis fallet med underhålls- och pensionsfonderna.

Även skulderna är på motsvarande sätt knutna till visst flottledsdistrikt

eller till hela flottledsverksamheten. Flottledsförbundet föreslår

mot bakgrund av det anförda att behållning slcall tilläggas i första hand

någon fond hos flottledsföreningen och komma till användning först när

föreningen upplöses.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att en lagändring bör

genomföras, som ger möjlighet att ta i anspråk behållning hos flottningsförening

för återställningsåtgärder.

Beträffande den särskilda frågan huruvida behållning bör framräknas

även vid avlysning av biflottled har jag viss förståelse för flottledsförbundets

synpunkter. Eftersom tillgångarna och skulderna i regel inte är knutna

direkt till biflottleden, måste föreningen vid en avlysning av sådan led ofta

göra en slcönsmässig uppskattning för att kunna räkna fram behållningen.

Detta innebär onekligen en komplikation för föreningen.

Det finns dock starka skäl för den lösning som valts i promemorian. Även

om någon behållning ofta inte uppkommer i fråga om biflottleder, kan

det antas att behållningen för vissa biflottleder kan komma att uppgå till

icke oväsentliga belopp, t. ex. genom försäljning av sådana längs flottleden

belägna fastigheter, som hör till flottleden. Det är också framför allt

i biflottlederna som återställningsåtgärder är aktuella, särskilt när det

gäller fisket. Det är vidare angeläget att åtgärderna vidtas så snart som möjligt

efter flottledsavlysningen. Flottledsförhundets förslag innebär att behållningen

skulle kunna tas i anspråk först sedan huvudflottleden avlysts.

Tidpunkten härför kan vara mycket avlägsen. I sådant fall kommer medlen

att fonderas för en obestämd tid utan garanti att de kommer till bruk för

återställningsåtgärder i den del av flottleden till vilken de kan hänföras. Det

kan också komma att visa sig svårt att intressera utomstående att göra ekonomiska

insatser för att återställa biflottled, så länge det inte är något så när

klarlagt huruvida flottningsföreningen förfogar över medel som kan användas

för ändamålet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Iiungl. Maj. ts proposition nr 10/i år 1969

Mot bakgrund av det anförda anser jag att, om biflottled eller annan del av

flottled avlyses, föreningen bör vara skyldig att utreda om behållning föreligger

i fråga om den avlysta delen och i sådant fall avsätta medel för återställningsåtgärder.

Flottningsföreningen bör vid framräkning av behållningen

i biflottled eller del av flottled i regel kunna bortse från den för hela

flottleden gemensamma pensionsfonden. I övrigt bör såväl beträffande tillgångar

som skulder en skälighetsuppskattning göras.

Skogsstyrelsen påpekar att det finns vissa möjligheter för flottningsföreningarna

att avveckla en del av flottledernas tillhörigheter och använda

influtna medel på sådant sätt att de sista årens flottningskostnader minskar.

Ett sådant förfarande skulle givetvis strida mot syftet med de lagförslag

som här läggs fram i fråga om återställningsåtgärder. Med hänsyn

till det starka intresse som visats från flottningsföreningarnas sida för problemet

att återställa flottlederna i lämpligt skick anser jag emellertid att

det inte finns någon större anledning att befara ett sådant illojalt förfaringssätt.

För att skapa enhetliga regler mellan olika flottningsföreningar anser

jag emellertid att frågan bör regleras i FL. Jag förordar därför att i denna

tas in en föreskrift om att medel som inflyter genom försäljning av fastigheter

eller annan egendom som tillhör flottleden får avsättas till en fond

för återställningsåtgärder. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Jag övergår nu till frågan om vem som bör åläggas ansvar för att återställningsåtgärder

i avlyst flottled kommer till stånd och hur åtgärderna

närmare skall finansieras. Eftersom bestämmelser saknas i fråga om ansvaret

för återställningsåtgärder föreslås i promemorian att en fast förvaltningsform

tillskapas.

Enligt 82 § FL får länsstyrelsen, om skäl föreligger, utse särskild förvaltare

att överta avlyst flottleds tillhörigheter och vidta de åtgärder som behövs

med dessa. I promemorian föreslås att sådan förvaltares uppgifter utvidgas

till att avse också ombesörjande av återställningsåtgärder i flottleder.

Förvaltaren föreslås få rätt att besluta om sådana åtgärder inom ramen

för de medel som erhålls vid försäljning av flottledens tillhörigheter eller

eljest ställs till hans förfogande. I promemorian räknas med att han skall

få disponera över bl. a. föreningens överskottsmedel, fiskeavgifter som avsatts

för vattendraget enligt 6: 9 VL, regleringsmed el enligt 4: 14 VL, medel

som AMS avsätter för återställningsåtgärder samt kommunala bidrag. I frågor

om återställningsåtgärder skall förvaltaren samråda med berörda myndigheter,

kommuner och andra intressenter.

Den i promemorian valda principlösningen av ansvarighetsfrågan har under

remissbehandlingen i huvudsak inte föranlett någon erinran. Endast

Västerbygdens vattendomstol uttalar sig kritiskt och menar att denna fråga

inte kan få någon tillfredsställande lösning, om inte staten inträder som äga
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 10b år 1969

re av de övergivna flottledsanordningarna och svarar för deras underhåll

eller begär deras utrivning när detta behövs.

Om staten åläggs ägaransvar för övergivna flottledsbyggnader blir staten

omedelbart skadeståndsslcyldig gentemot tredje man för alla skador som

förorsakas av anordningarna. Arbetsinsatsen för underhåll eller andra åtgärder

med anordningarna skulle bli betydande. Jag kan därför inte biträda

den av vattendomstolen hävdade uppfattningen.

Enligt min mening innebär förslaget att utvidga förvaltarens arbetsområde

till att omfatta även återställningsåtgärder en från praktiska synpunkter

ändamålsenlig lösning av frågan om ansvaret för återställningsåtgärder. På

så sätt blir det möjligt att låta den person som sköter avvecklingen av flottleden

få ansvaret även för att flottleden återställs på lämpligt sätt. Jag

godtar därför promemorieförslaget i denna del.

Finansieringsfrågan är av avgörande betydelse för förvaltarens möjligheter

att lösa sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Frågan har också

under remissbehandlingen av promemorian tilldragit sig stort intresse. Många

remissinstanser betraktar förslaget i promemorian om finansieringen endast

som en dellösning. De framhåller att medelstillgången hos flottningsföreningen

kommer att bli otillräcklig i de flesta fall. De hävdar också att

bidragen från vissa fonder och AMS inte utgör tillräckligt underlag för eu

så omfattande sanering som det är fråga om. Naturvårdsverket och Svenska

kommunförbundet anser att frågan bör utredas vidare. Flera remissinstanser

betonar att ett återställande av vattendragen tillgodoser allmänna intressen.

Visar det sig att de medel som kommer att stå till förvaltarens förfogande

inte räcker till, bör det enligt dessa remissinstanser ankomma på det

allmänna att svara för kostnaderna.

Enligt min mening bör framtida återställningsåtgärder i ännu ej nedlagda

flottleder i första hand bekostas av flottningsföreningarnas medel. I de större

flottlederna kan man räkna med att försäljningen av föreningens egendom,

särskilt vid flottleden belägna fastigheter, inbringar så stora belopp

att de möjliggör återställningsåtgärder i avsevärd omfattning. I andra fall

däremot kan det vara svårare att få fram medel som behövs. Vissa flottningsföreningar

kan komma att upphöra utan att någon behållning föreligger.

I de flottleder som redan lagts ned och där flottningsföreningarnas

verksamhet upphört finnas inga medel att ta i anspråk från flottningsförening.

Däremot finns vissa möjligheter att använda fiskeavgifter och regleringsmedel

enligt 6:9 resp. 4:14 VL. Även kommunala medel och medel

från industrier som tidigare berörts av flottningen kan tänkas komma i fråga.

Men även om möjligheterna att få fram medel enligt det nu föreslagna finansieringssystemet

är uttömda återstår ändå en möjlighet att få återställningsåtgärder

vidtagna. Behovet av sådana åtgärder torde nämligen inte sällan

sammanfalla med AMS’ intresse att skapa arbetsmöjligheter i samma trak
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

ter, t. ex. i avlägset belägna biflottleder. Det är emellertid inte möjligt att

förutse det verkliga behovet förrän lagstiftningen på området varit i kraft

en tid. Som framgår av det anförda talar dock mycket för att de angelägnaste

återställningsåtgärderna kan bli vidtagna med hjälp av det skisserade

systemet. Jag anser det därför inte nödvändigt att i detta sammanhang ta

upp frågan om tillskott genom allmänna medel i annan form än som nyss

berörts.

I promemorieförslaget ges förvaltaren rätt att besluta om återställningsåtgärderna.

Viss remisskritik har framförts på denna punkt. En remissinstans

föreslår sålunda att det skall ankomma på länsstyrelsen att i varje

särskilt fall besluta om vilka återställningsarbeten som skall utföras och hur

dessa arbeten bör bedrivas. Flottledsförbundet anser att beslutanderätten

skall anförtros Kungl. Maj :t eller särskild förordnad myndighet, såsom naturvårdsverket.

För min del vill jag peka på betydelsen av att medel kan komma att tillföras

förvaltaren i olika omgångar. Förvaltaren bör ha möjlighet att snabbt

sätta i gång ett aktuellt arbete genom att ta i anspråk de medel som influtit.

Hans verksamhet skulle fördröjas om han vid olika tillfällen måste

invänta en myndighets beslut. Det skulle också vara olägligt om myndigheten

skulle fatta sitt beslut först när alla medel hopsamlats. Jag anser

därför den smidigaste lösningen vara att förvaltaren tilldelas beslutanderätten.

Till de befogenheter som denna beslutanderätt inrymmer återkommer

jag i specialmotiveringen.

Detta utesluter emellertid inte att en administrativ myndighet, lämpligen

länsstyrelsen som utövar tillsyn över flottningsverksamheten, får möjlighet

att påverka utvecklingen. Sålunda bör den nu föreliggande redovisningsskyldigheten

för förvaltaren beträffande flottledens tillhörigheter utvidgas till

att avse även återställningsåtgärder. Vidare bör i FL införas en rätt att föra

talan hos länsstyrelsen mot förvaltarens beslut i fråga om återställningsåtgärder.

Enligt promemorian tar den föreslagna lagstiftningen sikte på återställningsåtgärder

i enbart avlysta flottleder. Skälet härtill är att vem som helsl

kan begära avlysning av flottled, och att vattendomstolarna numera synes

vara benägna att medge avlysning redan kort tid efter nedläggningen om

sådan utredning företes som utvisar att det inte kan bli aktuellt att återuppta

flottning. Från lagstiftningssynpunkt är det också komplicerat att vidta

åtgärder beträffande nedlagda flottleder, som inte avlysts. Gällande lag förutsätter

nämligen att flottlederna skall behållas i flottningsdugligt skick till

dess avlysning sker. På grund av det anförda godtar jag vad som anförts

i promemorian i denna del. När det gäller redan före lagändringen avlysta

flottleder eller delar av sådana bör ■—• såsom också föreslås i promemorian

— möjlighet öppnas för länsstyrelse att utse förvaltare. En bestämmelse härom

bör tas upp bland övergångsbestämmelserna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

Övertagande av flottledsanläggningar

Enligt 6: 28 VL i dess nuvarande lydelse kan strandägare eller annan efter

ansökan hos vattendomstol få tillåtelse att när flottled avlysts ta bort byggnader

och anläggningar, som kan vara till men för honom, med rätt att fritt

förfoga över det bortskaffade.

Bestämmelsen motsvaras beträffande byggande i vatten av reglerna i

2: 34 VL men är vidare till sin innebörd. Enligt 6: 28 kan sålunda var och

en som kan lida men av att byggnaden bibehålls ansöka om borttagande

eller utrivning medan enligt 2: 34 endast ägaren till byggnaden tillagts sådan

rätt.

Något rättsskydd för tredje man finns inte föreskrivet när det gäller bortskaffande

av flottledsbyggnader. I 2: 34 VL däremot finns bestämmelser om

sådant skydd i fråga om exempelvis dammbyggnader för vattenreglering.

Om byggnadens borttagande skulle medföra synnerlig skada för annan tillhörig

fast egendom, kan domstolen efter åtagande av ägaren till sådan egendom

förordna att byggnaden inte får tas bort samt föreskriva viss underhållsskyldighet

för fastighetsägaren och ålägga honom att fullgöra vad som

beträffande byggnaden i övrigt enligt lag åligger byggnadens ägare. Blir allmänna

intressen lidande, får också staten åta sig underhållsskyldighet. När

ägare av fast egendom ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten,

skall denna skyldighet antecknas i fastighetsboken. Som framgår av det anförda

är det inte fråga om något övertagande av äganderätten till byggnaden.

Enligt promemorian föreligger behov av motsvarande skydd för tredje

man i flottningslagstiftningen. Som exempel nämns att de som under en

längre tid inrättat sig efter de vattenståndsförhållanden som uppkommer

genom flottningen eller de som blivit beroende av en flottningsdamm som

samtidigt tjänar som bro blir försatta i en ogynnsam situation om byggnaden

rivs ut. Mot bakgrund härav delar jag den uppfattning som kommit till

uttryck i promemorian att möjlighet bör finnas för skadelidande att få överta

anläggningen efter prövning av vattendomstol.

Promemorieförslaget utgår från den i 2: 34 VL intagna ståndpunkten att

endast ägare av fast egendom, som vållas synnerlig skada genom byggnadens

borttagande, är berättigad att överta den aktuella anläggningen. Som framhållits

under remissbehandlingen kan en sådan bestämmelse te sig inkonsekvent,

eftersom enligt 6: 28 VL den som vill bortskaffa en flottledsanläggning

bara behöver visa att han lider men av att byggnaden är kvar. För att

fastighetsägaren skall få rätt att överta anläggningen bör därför annat krav

inte uppställas än att fastigheten skadas, om anläggningen skaffas bort.

Ett avstående från kravet på att fastigheten skulle kunna orsakas synnerlig

skada gör det möjligt att låta vattendomstolen på ett friare sätt avgöra om

byggnaden skall rivas eller om underhållet skall överlåtas på annan.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

Vad i övrigt gäller kretsen av dem som bör få möjlighet att överta anläggningen

har under remissbehandlingen ifrågasatts om inte sådan rätt bör

tillkomma också den som vill tillgodogöra sig vattnet vid anläggningen.

I 2: 15 VL finns bestämmelser för det fall att någon för tillgodogörande av

vatten vill begagna sig av annan tillhörig vattenbyggnad. Reglerna torde inte

vara tillämpliga när det gäller flottledsbyggnad i avlyst flottled. I vart fall

skulle avsevärda tolkningssvårigheter uppkomma. Enligt min mening finns

skäl att beträffande flottledsbyggnad öppna en möjlighet av motsvarande

slag som finns i 2: 15 VL. Inte sällan torde t. ex. en flottningsdamm erbjuda

goda regleringsmöjligheter för ett nedanliggande mindre kraftverk.

Det kan innebära en viss kapitalförstöring, om möjlighet inte ges kraftproducenten

att överta dammen. Jag anser därför att sådan möjlighet bör

införas i lagen. Detta innebär emellertid inte att den som övertar dammen

får rätt att utöva reglering i enlighet med flottningsutslaget. Vederbörande

måste — liksom den eller de fastighetsägare som övertar anläggningen

för t. ex. reglering till skydd mot vårfloden — ansöka om rätt härtill enligt

de regler som gäller för vattenreglering.

Rätt att överta flottledsanläggning i avlyst flottled bör av vattendomstolen

kunna tillerkännas även staten och kommun. Dessa kan ha intresse

härav från fiskevårds- och naturvårdssynpunkt. I sistnämnda hänseende

kan intresset vara knutet till att bevara exempelvis en dammanläggning

med bibehållen vattenyta.

Genom bestämmelserna i 2: 34 andra stycket VL kan, som nämnts, skyldigheten

att underhålla och sköta vissa dammbyggnader överföras till annan.

Äganderätten övergår däremot inte. När det gäller flottledsbyggnader ligger

saken annorlunda till. Sedan flottleden avlysts torde, som förut anförts, anläggningarna

sakna ägare. Med hänsyn härtill bör inte bara skyldigheten att

underhålla anläggningen utan hela äganderätten överföras. Ansvaret för underhållet

bör innebära att ägaren skall underhålla byggnaden så att fara inte

uppkommer för allmän eller enskild rätt.

Genom att överta äganderätten till anläggningen kan den nye ägaren

bli ersättningsskyldig i förhållande till dem som lider skada av att anläggningen

bibehålls. Om ersättning för skada och intrång skall utgå får

bedömas från fall till fall. Ersättningen får bestämmas enligt reglerna i

9 kap. VL. Har skadan en gång ersatts av de flottande torde i regel ny

ersättning inte behöva utgå för samma skada. Några lagregler om det nu

sagda behövs inte.

Enligt promemorieförslaget liksom enligt 2: 34 VL utgör ansökan om

att ta bort anläggning en förutsättning för prövning av frågan om ett

övertagande av anläggningen. Om någon framställning inte görs om utrivning

eller det dröjer avsevärd tid, kan anläggningen förfalla och under

tiden orsaka skada. För att den som är berättigad härtill skall utan tids
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

utdräkt få överta äganderätten bör möjlighet öppnas till detta utan att

ansökan om byggnadens utrivning behöver avvaktas.

Bestämmelser bör ges om möjlighet för vattendomstol att meddela behövliga

föreskrifter i fråga om bortskaffande av flottledsanläggning och

beträffande rätt för annan att utföra arbetet om den nye ägaren inte fullgör

vad som ålagts honom. Dessutom bör efter förebild i 2: 34 den föreskriften

införas att anmälan om äganderättsövergången skall göras till inskrivningsdomaren

när innehavare av fast egendom övertar anläggningen.

Vidare bör finnas en rätt att under vissa förutsättningar bortskaffa

flottledsanläggning utan medgivande från domstol. Som förutsättning härför

bör gälla att sannolika skäl föreligger för att byggnad kan tas bort

utan att allmän eller enskild rätt förnärmas. Dessutom bör krav uppställas

om medgivande av förvaltare, om sådan är utsedd, för att domstolsprövning

inte skall behövas. Vidare bör den som bortskaffat anläggning utan

föregående prövning vara bevisningsskyldig beträffande de förhållanden

som rådde före bortskaffandet.

Från en remissinstans har farhågor yppats att regeln om rätt att underlåta

domstolsprövning leder till att dammanläggningar som behövs för

skydd mot vårflod raseras utan att markägare har vetskap om sådana planer.

Jag vill med anledning härav framhålla att sådana dammar givetvis inte

får rivas ut utan domstols medgivande, eftersom allmän eller enskild rätt

annars skulle förnärmas. Som ett återhållande moment verkar också den

föreslagna bevisregeln.

Sjunkvirke

Bestämmelserna i FL om rätt att ta upp sjunkvirke eller ilandflutet virke

gäller endast så länge flottleden inte är avlyst. Efter avlysningen får — i

brist på bestämmelser härom — ägarna av flottgodset eller förvaltaren anses

vara berättigade att ta upp virket. Har lång tid förflutit efter avlysningen

utan att något anspråk gjorts på flottgodset, får detta sannolikt

betraktas som övergivet med rätt för var och en att ta det till vara.

För att göra det möjligt för utomstående att på ett tidigt stadium ta upp

övergivet sjunkvirke eller ilandflutet virke i avlyst flottled och för att

klarlägga rättsläget på området föreslås i promemorian att strandägare

eller annan som kan lida men av virkets kvarlämnande sedan viss tid förflutit

från avlysningen får ta upp virket och använda det. Tidsfristen är

satt till ett år efter avlysningen. Om flottningsföreningen, de flottande eller

förvaltaren vid fristens utgång tar upp virke inom visst utflottningsdistrikt,

övergår rätten att ta upp virket först sedan verksamheten inom distriktet avslutats.

De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot pro
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

45

memorieförslaget i denna del. Några har emellertid framfört erinringar.

Sålunda har vattenöverdomstolen ansett att rätt att ta upp virket inte

bör inskränkas till strandägare och den som lider men av att virket lämnas

kvar utan att rätten bör tillkomma var och en. Från flottnings- och

skogsintressenter har framförts önkemål om att tidsfristen förlängs eller

att virket får tas upp först sedan medgivande lämnats av flottningsföreningen,

förvaltaren eller de flottande.

Enligt min mening bör lagstiftningen på området utformas så att virkesägarna

efter avlysning av en flottled får skälig tid på sig att ta till vara

i leden kvarvarande virke. Först därefter bör rätten att ta i anspråk virket

övergå på annan än virkesägarna. Främst sådana som kan lida men

av att virket lämnas kvar bör därvid komma i fråga.

Sjunkvirkesmängderna varierar givetvis i de olika flottlederna. I vissa

leder har en anhopning av sjunkvirke skett på många ställen t. ex. vid

inlandsskiljeställe, i andra förekommer inte anhopning av timmer i större

utsträckning. Sjunkningsförlusterna kan där vara procentuellt mindre.

Flottningssäsongens längd kan också variera i olika leder. Är den regelmässigt

mycket lång, har tillfälle i regel inte funnits att i någon nämnvärd

grad bärga sjunkvirke. Det nu anförda talar för att en relativt lång

lid ofta bör stå till de flottandes förfogande. Därigenom kan också den

personal, som blir friställd vid flottningens upphörande, under viss tid

beredas tillfälle till fortsatt arbete inom sitt fack.

Den angivna variationen i fråga om den tid som behövs för virkesupptagning

talar i och för sig för att rätten för annan än virkesägare att ta

upp virket i första hand görs beroende av medgivande från t. ex. de flottande

eller förvaltaren och att eu mycket lång tidsfrist sätts ut som

yltersta gräns. Å andra sidan är det enligt min mening angeläget att

rättsläget blir så klart som möjligt i framtiden. Detta åstadkommes bäst

genom att enbart en tidsfrist sätts ut att löpa från tidpunkten för avlysningsbeslutet.

Det senare alternativet bör enligt min mening väljas. I likhet

med domänslyrelsen anser jag att fristen bör bestämmas till tre år.

Härigenom blir det möjligt för virkesägare och flottningsförening att

bärga allt virke av värde innan äganderätten övergår. Något skäl att bibehålla

den i promemorian föreslagna regeln för det fall att virkesupptagning

pågår vid tidsfristens utgång föreligger därför inte.

En lösning av problemet på angivet sätt hindrar givetvis inte att flottningsföreningen,

de flottande eller förvaltaren kan lämna medgivande

till virkesupptagning före tidsfristens utgång.

Vattenöverdomstolens förslag att vem som helst skall ha rätt att ta upp

sjunket eller ilandflutet virke kan givetvis vara ägnat att få skadevållande

virke snabbare avlägsnat. Öppnas denna möjlighet att ta upp virke för

alla, behövs emellertid regler för exempelvis ilandtagning och uppläggning

av virket på annans mark. Motsvarande fordras inte när det gäller strand
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

ägare, och inte heller torde det i regel behövas för t. ex. fiskerättsinnehavare.

Jag anser därför att rätten att ta upp virket bara bör tillkomma

strandägare eller annan som lider men av att virket ligger kvar.

Fråga om ändrade vattenhushållningsbestäifimelser vid dammanläggningar

Under remissbehandlingen har ifrågasatts, huruvida avlysning av flottled

påkallar ändring av de vattenhushållningsbestämmelser som gäller för

kraftverks- och regleringsföretag.

I tillståndsdomar för sådana företag har ofta föreskrivits att kraftintresset

är skyldigt att släppa fram det flottningsvatten som behövs. Avlyses flottleden,

kan domarna enligt vad vattenöverdomstolen framhåller tolkas på

sådant sätt att de ger kraftverksägarna rätt att fritt förfoga över flottningsvattnet.

Såsom vattenöverdomstolen påpekar skulle kraftverksägarna därigenom

göra en »obehörig vinst», eftersom såväl villkoren för företaget som

ersättning för skadorna på grund av detta bestämts under antagande av att

flottningen bibehålls. Får kraftverksägarna fritt förfoga över flottningsvattnet

kan skador uppkomma som inte beaktats. Förhållandena i och invid

vattendraget har ofta anpassats efter den vattenframsläppning som sedan

lång tid tillbaka tillämpats med hänsyn till flottningen. Särskilt fisket, naturvården

och avloppsföretagen kan vållas skador genom en förändring av

vattenföringen. Detta gäller främst nedströmsverkningarna.

Vattenöverdomstolen har i sitt remissyttrande efterlyst regler som otvetydigt

ger den som lider men av en ändrad vattenhushållning rätt att påkalla

ändrade hushållningsbestämmelser.

För egen del vill jag framhålla att rätt att påkalla ändrade hushållningsbestämmelser

föreligger redan enligt nuvarande regler i VL. Sålunda finns

i VL ett generellt förbud att innehålla vatten vid dammbyggnad så att nedströms

befintliga intressen skadas. Även om viss dämningshöjd är bestämd

får nämligen enligt 2: 30 VL det tillrinnande vattnet inte utan särskild rätt

därtill innehållas till förfång för allmänna eller enskilda intressen som är

beroende av vattnets lopp nedströms om dammen. Och ofta torde domen i

fråga om vattenhushållning inte kunna anses innefatta någon sådan rätt.

Stämningsvägen kan eu skadelidande få prövat om den som utövar dämningsrätten

förfar i strid med 2: 30 VL.

Innehålls flottningsvattnet utan uttryckligt stöd av sådan särskild rätt

måste också hushållningsbestämmelserna vid kraftverksbyggnaden åtminstone

efter avlysningen anses ha blivit ofullständiga. Detta kan gälla förhållanden

såväl uppströms som nedströms dammanläggningen. Skadelidande

kan då i stämningsansökan under åberopande av 2: 31 andra stycket VL hos

vattendomstolen påkalla ändring av vattenhushållningsbestämmelserna. Om

flottningsvatten ej längre släpps fram och skada därigenom uppkommer, kan

vattendomstolen i förhållandet mellan parterna och deras rättsinnehavare

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

fastställa sådana bestämmelser som förebygger skadan. De fastställda bestämmelserna

får dock inte ändra vad som lagligen kan gälla, och de får inte

heller förnärma tredje mans rätt.

Om det kan anses påkallat med hänsyn till vandringsfiskens framkomst

eller är önskvärt från naturvårds- eller hälsosynpunkt, finns ytterligare möjlighet

för staten och kommun att begära omprövning av vattenhushållningsbestämmelserna.

Bestämmelserna i 2: 31 första stycket VL, jämfört med 2: 9

samma lag, torde nämligen vara tillämpliga även i de fall då ändrade vattenhushållningsregler

behövs med anledning av att flottning upphör. Bestämmelserna

är visserligen begränsade till ändamålet men torde ändå täcka de

mest betydelsefulla fall som kan bli aktuella.

Som vattenöverdomstolen framhåller torde rätt till ersättning vid ändring

av vattenhushållningsbestämmelserna böra tillkomma kraftverksägaren bara

i sådana fall då de nya bestämmelserna innebär en faktisk inskränkning i

den rätt som tillkom honom innan flottningen upphörde.

Skulle de nu angivna reglerna, i motsats till vad jag tror, i tillämpningen

leda till att syftet med det nyss anförda inte tillgodoses, förutsätter jag att

den nyligen tillsatta utredningen med uppgift att se över vattenlagen även

tar upp de i detta sammanhang aktuella frågorna till behandling.

Författningsförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till

1) lag om ändring i vattenlagen,

2) lag om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän

flottled,

3) lag om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga

2.

Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

2 KAP.

9 §•

Departementschefen. I nuvarande lydelse av 2: 9 VL anges att staten eller

kommun har rätt att i eller invid vattendrag, där till följd av naturförhållandena

eller uppförd byggnad fiskens upp- och nedgång hindras, för fiskens

framkomst anordna särskild fiskväg eller eljest vidta anstalter för fiskets

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

främjande. Staten eller kommun får även ta i anspråk det vatten som behövs

för ändamålet.

Enligt promemorian kan tveksamhet råda om bestämmelsen är tillämplig

i fråga om allmän flottled (jfr 2: 38, 6:8 och 6: 9 VL). Regeln torde dock

gälla beträffande byggnader i vattendraget, så snart avlysning skett. Bestämmelsen

föreslås enligt promemorian bli kompletterad såvitt avser avlyst flottled

bl. a. så att staten eller kommun får rätt vidta fiskefrämjande åtgärder

även om fiskens upp- eller nedgång ej hindras. Som exempel på sådana åtgärder

nämns återställande av de naturliga förhållandena i ett vattendrag,

där traktorrensning förekommit. Den i promemorian intagna ståndpunkten

har föranlett en ny paragraf, 6: 29 VL.

Från fiskerihåll har förslaget hälsats med tillfredsställelse. Även jag anser

att förslaget är av värde.

Den föreslagna kompletteringen så att fiskefrämjande åtgärder kan företas

även om fiskens upp- och nedgång inte hindras till följd av naturförhållandena

eller uppförd byggnad kan emellertid —- som vattenöverdomstolen

framhåller — enklast genomföras genom att denna förutsättning för paragrafens

tillämpning får utgå ur 2: 9. På så sätt kommer visserligen villkoret

att bortfalla oavsett om vattendraget haft flottled eller inte. Någon nämnvärd

olägenhet härav torde emellertid inte uppkomma för kraftintressenterna

eller andra. Dessutom uppkommer en viss förbättring för fiskeintresset.

I departementsförslaget har därför den angivna förutsättningen fått utgå ur

2: 9 VL.

6 KAP.

27 §.

Gällande rätt. Enligt första stycket i denna paragraf får allmän flottled

avlysas av vattendomstol där sådana omständigheter yppas att flottningen

kan anses vara alldeles nedlagd. Uppstår eljest fråga om avlysning av allmän

flottled, ankommer ärendet enligt andra stycket på Kungl. Maj :ts prövning

»efter ty för dylika frågor särskilt är stadgat».

I motiven till flottningslagstiftningen uttalas att flottled kan avlysas av

Kungl. Maj :t exempelvis om förefintligheten av allmän flottled utgör hinder

för ett vattendrags förändring till allmän farled eller för anläggande av företag,

på vilket expropriationslagstiftningen är att tillämpa.

Promemorian. De ansökningar om avlysning som Kungl. Maj :t under de

senaste åren haft att ta ställning till har tillkommit på helt andra grunder

än de i lagmotiven angivna. De flottande har från transportekonomisk synpunkt

på sätt förut redovisats funnit det nödvändigt att övergå från flottning

till landtransport. Detta kan visserligen ske utan formellt avlysningsbeslut

men flottningsintressenterna har funnit behov av sådant beslut bl. a. för att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 10b år 1969 49

flottningsförening eller förvaltare skall få möjlighet att tillvarata det ekonomiska

värdet i flottledens anläggningar.

Mot bakgrund av denna utveckling har Kungl. Maj:t medgivit avlysning i

dessa fall. Den praxis som sålunda utbildat sig stämmer emellertid inte helt

överens med ordalagen i 6: 27 andra stycket VL och de knapphändiga motiven.

För att undanröja denna oklarhet föreslås i promemorian en viss

ändring av lagtexten.

I promemorian tas upp ett problem som i den praktiska tillämpningen

uppkommit i fråga om kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t och vattendomstolarna.

Ansökan till Kungl. Maj :t har stundom innehållit begäran

om avlysning även av biflottled till eller del av huvudled, varvid flottningen

varit alldeles nedlagd i biflottleden eller delen av huvudleden.

Av praktiska skäl har det i promemorian ansetts lämpligt att Kungl. Maj :t

i samband med prövningen av avlysning av huvudflottleden även tar upp

till prövning frågan om avlysning av sådana mindre avsnitt av flottleden, där

flottningen är alldeles nedlagd.

För att länsstyrelsen, som efter avlysning har att utse förvaltare, snabbt

skall få kännedom om avlysningsbeslutet föreslås i promemorian att avskrift

av beslut om avlysning skall tillställas länsstyrelsen.

Departementschefen. Enligt första stycket i paragrafen är sökandekretsen

när det gäller avlysning av allmän flottled inte begränsad. Detta betyder att

såväl myndigheter som enskilda är berättigade att begära avlysning. Å andra

sidan föreligger ingen skyldighet för flottningsförening, de flottande eller

annan att tillse att flottled blir avlyst. Eftersom flera av de framlagda förslagen

förutsätter att avlysning sker, är det angeläget att ansökan om avlysning

görs till vattendomstol så snart flottningen är alldeles nedlagd. Begär

inte flottningsföreningen eller de flottande avlysning, får det i första

hand anses ankomma på kammarkollegiet eller länsstyrelse att svara härför.

Med viss smärre redaktionell ändring av paragrafen i övrigt ansluter jag

mig till de i promemorian upptagna förslagen.

28 §.

Departementschefen. Enligt nuvarande lydelse av 6: 28 första stycket VL

får bara den som kan lida men av att flottledsanläggning bibehålls ansöka

om att ta bort den. För att ge förvaltaren en sådan ställning som gör det

möjligt för honom att arbeta effektivt har i lagförslaget i enlighet med några

remissinstansers önskemål rätten att göra ansökan utvidgats till att avse

även förvaltaren. Stat och kommun har också givits sådan rätt.

29 §.

Departementschefen. Enligt 2: 9 VL har staten eller kommun rätt att

vidta vissa åtgärder till gagn för fisket, naturskyddet och hälsovården. I

4 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 101

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

förevarande paragraf har samma befogenhet tillerkänts förvaltaren såvitt

gäller avlyst flottled.

Förvaltaren kommer att fungera endast en begränsad tid. För skador, som

till följd av åtgärder enligt paragrafen uppkommer efter hans mandattid,

kan ersättning inte utkrävas. Det är därför angeläget att förvaltaren inte

vidtar några mera vittgående åtgärder på området. Beräknas åtgärderna få

framtida skadeverkningar bör i stället staten eller kommun ställa sig som

sökande i målet.

11 KAP.

17 §.

Departementschefen. Tidigare har jag föreslagit att förvaltaren får rätt att

vidta sådana åtgärder som avses i 2: 9 VL. Lämpligen bör mål härom behandlas

som ansökningsmål. 11: 17 18. har kompletterats i enlighet härmed.

Om målet kan avgöras med bindande verkan mot viss eller vissa sakägare

som är beroende av utgången bör dock målet kunna omvandlas till stämningsmål

(11: 61 andra stycket VL).

Enligt förslaget i 6: 28 öppnas möjlighet för olika intressenter att överta

äganderätten till flottledsbyggnad i avlyst flottled oavsett om ansökan gjorts

om utrivning av byggnaden. Punkten 18 har utformats så att den täcker även

det fallet då enbart ansökan om övertagande görs.

35 §.

Departementschefen. I mål enligt 6: 28 om ansökan att bortskaffa flottledsanordning

eller om rätt att överta flottledsbyggnad har staten eller kommun

enligt lagförslaget möjlighet att stå som sökande antingen i egenskap

av skadelidande eller med utnyttjande av den särskilda rättsställning som

tillförsäkras staten eller kommun i det föreslagna lagrummet. Motsvarande

rättsställning har staten och kommun i fråga om åtgärder enligt 2: 9 VL,

som gäller även i fråga om avlysta flottleder. Men de kan också ha intresse

av att uppträda som sakägare när annan står som sökande. 35 § har därför

kompletterats så att i mål av nu nämnda typer, när det gäller avlysta

flottleder, kammarkollegiet skall få sig tillsänt ansökningshandlingar och

kungörelse och vara berättigat att föra det allmännas talan. Kommun har

också fått motsvarande talerätt för att kunna tillgodose allmänna intressen.

Däremot har jag inte funnit skäl utvidga talerätten till att avse mål om

avlysning vid vattendomstol.

36 §.

Departementschefen. Fiskeristyrelsen bör få sig tillställt ett exemplar av

ansökningshandlingarna och kungörelsen i mål om avlysning vid vattendomstol.

På så sätt kan fiskeristyrelsen på ett tidigt stadium påbörja planeringen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

51

av tilltänkta återställningsåtgärder beträffande fisket. Likaså bör styrelsen få

dessa handlingar i mål om ntrivning av flottledsanordningar, övertagande

av dessa eller om vidtagande av åtgärder enligt 2: 9 VL i avlyst flottled

(11: 17 18.). Som naturvårdsverket anfört är det obehövligt att verket tillställes

handlingarna, eftersom planeringen på naturvårdssidan kommer att

äga rum inom länsstyrelsen. För länsstyrelsen räcker det med att en avskrift

av beslutet tillställs denna på sätt som föreslagits i 6: 27 tredje stycket.

I mål enligt 11: 17 18. bör handlingar av förevarande slag översändas

också till förvaltare enligt 82 a § och kommun som berörs av företaget.

Förslaget till lag om ändring i lagen om flottning i allmän flottled

25 §.

Departementschefen. Syftet med den nu aktuella lagstiftningen är främst

att tillse att den behållning från flottningsföreningen som finns kvar efter

avvecklingen kommer till användning för återställningsåtgärder. Det är angeläget

att behållningen inte minskas genom en förtida avveckling i syfte att

nedbringa flottningskostnaderna de sista åren. Paragrafen har därför kompletterats

på sådant sätt att behållningen av medel, som inflyter vid försäljning

av flottledens såsom allmän betraktad egendom, skall kunna avsättas

till en särskild fond för återställningsåtgärder. Sådana medel skall

även kunna avsättas till en understödsfond. Som senare framhålls är det

angeläget att flottningsföreningarna fullgör sina pensionsåtaganden.

Den nu i paragrafen förekommande föreskriften att medlen skall avsättas

till underhållsfonden eller användas till framtida båtnad för flottleden har

reviderats. Först om särskilda skäl föreligger äger länsstyrelsen förordna

att medlen skall tillföras underhållsfonden eller eljest användas på nyssnämnt

sätt. Ett sådant skäl föreligger först och främst då medel avsatts i

tillräcklig omfattning till fonden för återställningsåtgärder och understödsfonden.

För att avgöra om behövliga medel avsatts krävs en utredning

härom från länsstyrelsens sida. Utredningen får vara av överslagsmässig

karaktär. Ett annat skäl för att medlen ej skall tillföras fonden för

återställningsåtgärder utgör det förhållandet att försäljningen görs för anskaffning

av annan motsvarande egendom för flottleden eller för investering

i för flottleden bestående anordningar av ungefär motsvarande framtida

kapitalvärde som det avyttrade. Har investeringsobjektet huvudsakligen

bruksvärde och sålunda mindre kapitalvärde, medför det sist sagda att den

större delen av försäljningssumman får gå till fonden för återställningsåtgärder

och den mindre delen får användas till investering. Ytterst blir det i

sådana fall en skälighetsbedömning från länsstyrelsens sida. Hänsyn bör

därvid i någon mån kunna tas till den rationaliseringsvinst investeringen innebär.

Särskilt i det fall det framtida kapitalvärdet är mycket lågt bör något

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 10b år 1969

slörre andel än vad en strikt tillämpning av den angivna principen leder

till kunna påföras investeringsobjektet.

Beträffande mera vanligt förekommande försäljningar för anskaffning

av motsvarande egendom bör länsstyrelsen kunna lämna ett generellt

medgivande för flottningsföreningen att få avsätta medlen till underhållsfonden

eller användas till gagn för flottleden.

32 §.

Departementschefen. I paragrafen har fastslagits att det för varje flottningsförening

skall finnas en särskild fond för återställningsåtgärder, om

medel enligt 25 § avsätts härför. Det har inte ansetts nödvändigt att länsstyrelsen

utfärdar reglementariska regler för fonden.

Det blir förvaltarens sak att avgöra när medlen i fonden för återställningsåtgärder

får tas i anspråk. Kan medlen hänföras till försäljning av egendom

vid exempelvis biflottled som avlyses skall medlen användas för återställningsåtgärder

där.

73 och 74 §§.

Departementschefen. Uppkommer tvist om rätten till virke mellan strandägare

och andra får tvisten lösas vid allmän domstol. Önskar någon som

är berättigad att ta upp virket få prioritet att bärga det, torde möjlighet

stå öppen till det genom att han ansöker hos länsstyrelsen enligt kommerskollegiums

kungörelse den 20 september 1841 angående »rättigheter och

skyldigheter för dem, vilka upptaga gods, som av ägare blivit övergivet».

82 §.

Departementschefen. I promemorian föreslås att behållning hos flottningsföreningen

skall användas för återställande av de naturliga förhållandena

i och invid vattendraget. Några remissinstanser har påpekat att

de problem som aktualiseras genom avlysningen inte alltid löses bäst

genom att vattendraget återställs i naturligt skick. Många gånger kan

fiske- och naturskyddsintressena tillgodoses bättre, om medlen utnyttjas

för att helt eller delvis bevara de förhållanden som flottledsanordningarna

skapat. Jag delar denna uppfattning.

Inte bara från fiske- och naturvårdssynpunkt är det angeläget att återställningsåtgärder

vidtas. Det är också nödvändigt att återställningsåtgärder

vidtas som syftar till att förebygga skada eller olägenhet gentemot

tredje man. I regel är åtgärder av sådant slag de mest angelägna och bör

prioriteras.

Det nu angivna syftet med återställningsåtgärderna har fått komma till

uttryck i lagtexten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1960

53

Enligt den föreslagna paragrafen får återställningsåtgärder vidtas i vattendraget

och intilliggande område. På så sätt möjliggörs utrivning av

t. ex. flottningsrännor även på längre avstånd från vattendraget.

I promemorian framhålls att någon behållning i regel inte kommer att

finnas sedan återställningsåtgärder vidtagits. Skulle någon gång så bli

fallet, föreslås medlen få användas främst till väginvesteringar för att

kompensera de fastighetsägare som menligt påverkas av en transportomläggning

från flottning till landtransport och som på annat sätt inte

blivit gottgjorda. Medlen kan enligt promemorian även tänkas böra användas

för skogsvårdsändamål inom flottledsdistriktet. Jag ansluter mig till

det anförda. Enligt min mening bör Kungl. Maj:t fatta beslut om användningssättet

i varje särskilt fall.

Vid upphörande med en verksamhet med så långvariga traditioner som

flottningens och som dessutom givits en närmast offentlig karaktär bör

det enligt skogsstyrelsen vara en förstahandsfråga att avveckla personalstyrkan

på ett hedersamt sätt. Såsom framgår av promemorian är också

avsikten att utfästelser om pensioner, avgångsvederlag m. m. först skall

fullgöras, innan behållningen räknas fram.

82 a §.

Departementschefen. Lämpligen bör förvaltaren på ett tidigt stadium upprätta

en plan för återställningsåtgärderna. I första hand bör han göra upp

en stomme för hela arbetet på området. Planen kan givetvis senare modifieras

och vid behov närmare utformas. Efter hand som medel ställs till förvaltarens

förfogande har han sedan att ta ställning till frågan om medelsanvändningen,

dvs. att avgöra vilka åtgärder enligt planen som skall utföras

med de disponibla medlen.

I frågor som rör återställningsarbeten föreskrivs i paragrafen alt förvaltarens

beslut skall meddelas i skriftlig form om det begärs eller sakens beskaffenhet

påkallar det. Om delgivning eller annat bekantgörande av beslutet

torde Kungl. Maj:t lämpligen meddela bestämmelser. Mot beslut får talan

föras hos länsstyrelsen genom besvär.

När det gäller återställningsåtgärder får förvaltaren ställning av självständigt

statligt organ, dvs. som myndighet. Härigenom blir de förvaltningsrättsliga

reglerna för myndighet tillämpliga på honom. Detta medför bl. a.

att bestämmelserna om besvärstid m. m. enligt 1954 års lag om besvärstid

vid talan mot förvaltande myndighets beslut kommer att gälla i dessa ärenden.

Förvaltarens ställning som myndighet medför att han får anses ha

ämbetsansvar. Skriftligt beslut blir självfallet allmän handling.

Enligt lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

ankommer det på regeringsrätten att ta upp och avgöra bl. a. mål om ersättning

för visst uppdrag, mål om skiljande från allmän tjänst eller därmed

jämförligt uppdrag och mål om allmän flottled samt sättet och vill
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 10b år 1969

koren för dess begagnande. Av dessa bestämmelser följer att vid fullföljd av

talan mot länsstyrelsens beslut i fråga om ersättning till förvaltare eller i

fråga om dennes skiljande från uppdraget målet skall prövas av regeringsrätten.

Eftersom den föreslagna regleringen beträffande återställningsåtgärder

tar sikte på endast avlysta flottleder, dvs. på vattendrag i allmänhet,

har Kungl. Maj:t i statsrådet att vid överklagande av länsstyrelses

avgörande pröva sådana frågor om återställningsåtgärder som förvaltarens

beslut i fråga om medelsanvändningen och länsstyrelsens förordnande av

förvaltare. Jag finner den nu angivna gränsdragningen lämplig.

Valet av förvaltare ankommer enligt paragrafen på länsstyrelsen. Till förvaltare

bör kunna utses skogsvårdsstyrelsen eller länsjägmästaren eller annan

lämplig person, exempelvis flottningschef eller ledamot av flottningsföreningens

styrelse. Ibland kan det vara ändamålsenligt att utse två förvaltare,

en för själva avvecklingen av flottledens tillhörigheter och en för

återställningsåtgärderna. Lämpligen bör då flottningschefen eller någon som

haft insyn i flottningsverksamheten utses för förstnämnda uppgift och

annan person för återställningsåtgärderna.

För att verkligen få en inventering gjord av de åtgärder som behöver

vidtas i flottleden och för att förvaltaren snabbt skall kunna påbörja de

arbeten som behövs, anser jag i likhet med flera remissinstanser att förvaltare

alltid skall utses vid flottledsavlysning och inte bara såsom enligt

promemorieförslaget när förhållandena påkallar sådant. Lagförslaget har

utformats i enlighet härmed.

I fråga om ersättning till förvaltaren för dennes arbete och kostnader med

återställningsåtgärder beslutar länsstyrelsen. Ersättningen skall i första

hand utgå ur medel som ställs till förvaltarens förfogande. Skulle dessa inte

förslå får statsmedel tas i anspråk genom beslut av länsstyrelsen.

Sedan förvaltarens uppdrag slutförts skall länsstyrelsen entlediga förvaltaren

från dennes uppdrag. Om förvaltaren på grund av försummelse eller

eljest visar sig olämplig för uppdraget bör förvaltaren kunna entledigas redan

innan uppdraget slutförts. Entledigas förvaltare eller avgår denne före

sluförandet av uppdraget skall länsstyrelsen genast utse ny förvaltare.

Om förvaltaren av jäv eller annan anledning är förhindrad att vidta viss

åtgärd eller utöva verksamheten under kortare tid, bör länsstyrelsen anses

oförhindrad att tillfälligt utse annan som förvaltare. Uttrycklig bestämmelse

härom behövs inte.

För att i det fall flottleden berör flera län endast en länsstyrelse skall utse

förvaltare har i paragrafen föreskrivits att förvaltare skall utses av den länsstyrelse,

där flottningsstyrelsen har eller haft sitt säte. Samma länsstyrelse

skall även behandla de frågor som i övrigt ankommer på länsstyrelsen enligt

paragrafen. Om det behövs skall givetvis samråd äga rum mellan länsstyrelserna.

Detta är särskilt viktigt när det gäller val av förvaltare och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10-t år 1969 55

frågor om återställningsåtgärder som besvärsvägen kommer under länsstyrelsens

prövning.

I de stora kraftverks- och regleringsmålen har företagaren regelmässigt

ålagts att som skadeförebyggande åtgärd utföra avläggsplatser för

flottgodset för att ersätta de platser där avläggning av virke ej längre

kan ske. Dessa nya avläggsplatser, vars antal ofta är mycket stort och

som kan omfatta betydande markområden, har upplåtits till allmänt begagnande

för närbelägna fastigheter. Mark till avläggen har som regel

tagits i anspråk med stöd av 2: 14 VL, och vanligtvis har företagen ålagts

att svara för det framtida underhållet av avläggen. Efter flottledernas

avlysning har dessa avläggsplatser som regel inte längre någon uppgift

att fylla. Vatten över domstolen framhåller att såväl kraftverksföretagens

underhållsskyldighet som den med stöd av 2: 14 lagda belastningen bör

kunna upphävas. Detta kan emellertid göras endast av vattendomstolen

efter ansökan av berörda kraftverksföretag. Om frågan inte uppmärksammas

av kraftverksföretagen, kan det, såsom vattenöverdomstolen framhåller,

vara lämpligt att förvaltaren i samband med övriga återställningsåtgärder

erinrar företagen därom.

Behövs närmare bestämmelser om förvaltares verksamhet, bör Kungl.

Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer meddela sådana.

Övergångsbestämmelser.

Departementschefen. Bestämmelserna beträffande sjunkvirke och ilandflutet

virke träder i kraft den 1 juli 1970 medan övriga bestämmelser träder

i kraft den 1 juli 1969. Anledningen till att de förstnämnda bestämmelserna

träder i kraft senare är den att de flottande i redan avlysta flottleder

bör få möjlighet att ta vara på virket under en övergångstid.

Förslaget till lag om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods

11 §•

Departementschefen. Såsom framgått av den allmänna motiveringen föreslås

att strandägare eller annan som lider men av att virket lämnas kvar i

avlyst flottled får rätt att efter viss tid bärga virket och använda det.

Om ägare inte finns till fynd som inte är fornfynd och som anträffas

inmurat eller intimrat i hus eller nedgrävt i marken eller dolt på annat

sätt tillfaller fyndet enligt 9 § hittegodslagen upphittaren och husets eller

markens ägare till hälften vardera. Fynd av detta slag kan förekomma som

bottenfynd och kan utgöras av exempelvis sjunket virke. För att markera

att hittegodslagens bestämmelser inte skall gälla i fråga om sådant

virke har i paragrafen uttalats att beträffande sjunket virke i avlyst flottled

finns särskilda regler.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1969

Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen till

1) lag om ändring i vattenlagen,

2) lag om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om

flottning i allmän flottled,

3) lag om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om

hittegods

inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom ntdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1969

57

Bil. 1

(Departementspromemorian)

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas dels att 6 kap. 27 och 28 §§ samt 11 kap. 36 § vattenlagen1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i 6 kap.

skall införas en ny paragraf, betecknad 29 §.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

27 §.

Allmän flottled------ alldeles nedlagd.

Uppstår eljest fråga om avlysning

av allmän flottled, ankomme ärendet

på Konungens prövning, efter ty

för dylika frågor särskilt är stadgat.

Uppstår eljest fråga om avlysning

av allmän flottled, ankommer ärendet

på Konungens prövning. Utan

hinder av vad nu sagts får i sådant

ärende även mindre del eller delar

av flottleden, där flottningen är alldeles

nedlagd, avlysas.

Huruledes vid —----allmän flottled.

Avskrift av beslut om avlysning

skall sändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande.

28 §.

Varder allmän--—--det bortskaffade.

Kan åtgärd som avses i första stycket

antagas medföra synnerlig skada

för annan tillhörig fast egendom,

äger 2 kap. 34 § andra stycket andra

och tredje punkterna samt sista stycket

motsvarande tillämpning.

Om sannolika skäl föreligger för

att anläggning kan bortskaffas utan

att allmän eller enskild rätt förnärmas,

behövs ej domstolens prövning.

Har anläggningen bortskaffats utan

1 Senaste lydelse beträffande It kap. 36 §, se 1967:370.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

föregående prövning, är den som vidtagit

åtgärden bevisnings skyldig beträffande

de före bortskaffandet rådande

förhållandena i vattnet.

29 §.

Vad i 2 kap. 9 § vattenlagen finnes

stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

vid och efter avlysning av

allmän flottled med rätt därutöver

för kronan eller kommun att vidtaga

fiskebefrämjande åtgärder även om

fiskens upp- eller nedgång ej hindras.

11 KAP.

36 §.

I mål,---

Vad nu — — - Kan yttrande,

Är fråga --

---till vattenrättsdomaren.

- — — — röna inverkan.

----— 45 § sägs.

I mål, som avses i 17 § 17 skall

ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål

av vattenrättsdomaren översändas

till fiskeristyrelsen och naturvårdsverket.

— — —- Kungl. Maj :ts befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lOi år 1969

59

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning

i allmän flottled

Härigenom förordnas att 73, 74 och 82 §§ lagen den 19 juni 1919 om flottning

i allmän flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

73 §.

Har i-----upptagaren överlåtes.

Om ett år förflutit sedan flottleden

blivit avlyst och flottningsföreningen,

de flottande eller sådan förvaltare

som anges i 82 § icke då

upptager sjunket virke inom visst

utflottningsdistrikt, får envar strandägare

eller annan som kan lida men

av virkets kvarlämnande på egen bekostnad

upptaga virket och fritt förfoga

över detta.

Vad nu-------i flottleden.

74 §.

Skulle vid-----bekostnad verkställes.

Beträffande virke-----motsvarande tillämpning.

Beträffande i land flutet virke

82

Varder allmän flottled jämlikt 6

kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall,

där dess tillgångar överstiga skulderna,

behållningen tilläggas någon

fond hos flottningsf öreningen eller,

om föreningen samtidigt upplöses,

tillfalla länets skogsvårdsstyrelse eller,

där skogsvårdsstyrelse ej finnes,

vederbörande hushållningssällskap

att användas till främjande av skogsvården

inom flottledsområdet.

Understödsfond, varom----

Där förhållandena påkalla sådant,

äger Kungl. Maj.ts befallning shav ande

utse särskild förvaltare att över
-

äger 73 § andra stycket motsvarande

tillämpning.

§•

Avlyses allmän flottled enligt 6

kap. 27 § vattenlagen skall, där dess

tillgångar överstiga skulderna, behållningen

användas för återställande

av de naturliga förhållandena i

och invid vattendraget.

— eller understöd.

Påkalla förhållandena sådant,

skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

efter avlysning av flottled ut
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.-ts proposition nr 104 år 1969

(Nuvarande lydelse)

taga avlyst flottleds tillhörigheter

och vidtaga erforderliga åtgärder

därmed. Efter fullgjort uppdrag redovise

förvaltaren inför Kungl.

Maj :ts befallningshavande.

(Föreslagen lydelse)

se särskild förvaltare. Denne skall

övertaga avlyst flottleds tillhörigheter,

verka för försäljning av dessa

och för återställande av de naturliga

förhållandena i och invid vattendraget

samt i övrigt vidtaga erforderliga

åtgärder. Om så erfordras skall

förvaltaren besluta om nödvändiga

åter ställning såtgärder inom ramen

för de medel som erhålles vid försäljningen

eller eljest ställs till hans

förfogande. Förvaltaren skall i frågor

om återställningsåtgärder samråda

med berörda myndigheter, kommuner

och andra intressenter. Efter

fullgjort uppdrag skall förvaltaren

redovisa inför Kungl. Maj :ts befallningshavande.

Om ersättning till förvaltaren

för dennes arbete beträffande

återställningsåtgärder beslutar

Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Finnes behållning sedan erforderliga

återställningsåtgärder vidtagits,

skall denna användas enligt bestämmelser

som meddelas av Konungen.

Denna lag utom 73 § andra stycket och 74 § tredje stycket träder i kraft

den 1 januari 1969. 73 § andra stycket och 74 § tredje stycket träder i kraft

den 1 januari 1970.

Har avlysning skett före den 1 januari 1969, äger Kungl. Maj:ts befallningshavare

utse särskild förvaltare enligt 82 § att besluta om däri angivna

återställningsåtgärder.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

61

Bil. 2

(Det remitterade förslaget)

1) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

_Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 9 §, 6 kap. 27 och 28 §§ samt 11 kap.

17 §, 35 § 1 och 3 mom. samt 36 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges, dels att i 6 kap. lagen skall införas en ny paragraf, 29 §,

av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

9

Kronan eller kommun äge rätt att

i eller invid vattendrag, där till följd

av naturförhållandena eller uppförd

byggnad fiskens upp- och nedgång

hindras, för fiskens framkomst anordna

särskild fiskväg eller eljest

vidtaga anstalter för fiskets befrämjande

ävensom taga i anspråk det

vatten, som för ändamålet erfordras.

Vad nu sagts skall jämväl gälla i

fråga om utvidgande eller förbättrande

av befintlig fiskväg eller annan

anordning till fiskets befrämjande.

Kronan eller — ------■—

Beträffande företag, —------ -

§•

Kronan eller kommun äge rätt att

i eller invid vattendrag för fiskens

framkomst anordna särskild fiskväg

eller eljest vidtaga anstalter för fiskets

befrämjande ävensom taga i anspråk

det vatten, som för ändamålet

erfordras. Vad nu sagts skall jämväl

gälla i fråga om utvidgande eller förbättrande

av befintlig fiskväg eller

annan anordning till fiskets befrämjande.

erforderligt vatten.

---till nyttan.

6 KAP.

27 §.

Allmän flottled —--------— alldeles nedlagd.

1 Senaste lydelse av 2 kap.'' 9 § och 11 kap. 36 § se 1967:370, av 11 kap. 17 § se 1968:51

samt av 11 kap. 35 § se 1961:548.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Uppstår eljest fråga om avlysning

av allmän flottled, ankomme ärendet

på Konungens prövning, efter ty för

dylika frågor särskilt är stadgat.

Huruledes vid — -— -------

Uppstår eljest fråga om avlysning

av allmän flottled, ankomme ärendet

på Konungens prövning. 1 ärendet

får även sådan del av flottleden, där

flottningen kan anses vara alldeles

nedlagd, avlysas.

allmän flottled.

Planeras övergång från flottning

till annat transportsätt, skola de

flottande underrätta Konungens befallning

shavande härom.

Avskrift av beslut om avlysning

skall utan dröjsmål sändas till Konungens

befallningshavande.

28

Varder allmän flottled avlyst eller

har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat

beslut om flottleds inrättande

förfallet, må den, som av bibehållandet

av anläggning för flottleden

kan lida men, av vattendomstolen

på ansökan tillåtas bortskaffa densamma

med rätt att fritt förfoga över

det bortskaffade.

§•

Varder allmän flottled avlyst eller

har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat

beslut om flottleds inrättande

förfallet, må kronan, kommun, förvaltare,

som är utsedd enligt 82 a §

lagen om flottning i allmän flottled,

eller den, som av bibehållandet av

anläggning för flottleden kan lida

men, av vattendomstolen på ansökan

tillåtas bortskaffa anläggningen

med rätt att fritt förfoga över det

bortskaffade. Vattendomstolen meddelar

behövliga föreskrifter i fråga

om bortskaffandet. Domstolen äger

även bestämma att den som är beroende

av bortskaffandet får utföra

arbetet på sökandens bekostnad, om

denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligga att

anläggning kan ändras eller bortskaffas

utan att allmän eller enskild

rätt förnärmas får ändring eller bortskaffande

ske utan att vattendomstolens

tillstånd inhämtats. Har förvaltare

utsetts enligt 82 a § lagen

om flottning i allmän flottled och

skall åtgärden vidtagas av annan än

denne, skall dock förvaltaren ha lämnat

sitt medgivande. Har anläggningen

ändrats eller bortskaffats utan

föregående prövning, är den som

vidtagit åtgärden bevisningsskyldig

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

beträffande de före åtgärden rådande

förhållandena i vattnet.

Rån fast egendom skadas genom

att anläggning i avlyst flottled ändras

eller bortskaffas eller vill någon

använda sådan anläggning för att

tillgodogöra sig vattnet, äger vattendomstolen

på ansökan av fastighetsägaren

eller den som vill tillgodogöra

sig vattnet bestämma att anläggningen

skall övertagas av denne och

hans rättsinnehavare. Ansöker kronan

eller kommun om att till skydd

för allmänna intressen få övertaga

äganderätten till anläggning för

flottleden, äger vattendomstolen besluta

om sådant övertagande. Nye

ägaren är skyldig att underhålla anläggningen

så att fara ej uppkommer

för allmän eller enskild rätt.

Har någon såsom ägare av fast

egendom övertagit anläggning skall

vattenrättsdomaren göra anmälan

härom hos inskrivningsdomaren för

anteckning i fastighetsboken.

29 §.

1 fråga om åtgärder enligt 2 kap.

9 § beträffande avlyst flottled äger

förvaltare som är utsedd enligt 82 a

§ lagen om flottning i allmän flottled

samma rätt som kronan och kommun.

11

11 KAP.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande Till vattenmål hänföras följande

mål: mål:

A. ansökningsmål:

A. ansökningsmål:

18. ansökan jämlikt 6 kap. 28 § om 18. ansökan jämlikt 6 kap. 28 §

tillåtelse att bortskaffa flottledsan- om tillåtelse att bortskaffa flottledsläggning;

anläggning eller om rätt att övertaga

sådan anläggning eller ansökan av

förvaltare, som är utsedd enligt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

82 a § lagen om flottning i allmän

flottled, om rätt att vidtaga åtgärder

enligt 2 kap. 9 § beträffande avlyst

flottled;

Hurusom, efter----- ■—--- -—- i 68 §.

35

1 mom. Där fråga är om ansökan,

varom i 17 § 2—6 och 11 förmäles,

skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål

insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen

till kammarkollegiet, som

har att, där det prövas nödigt, föra

talan för tillgodoseende av de allmänna

intressen, som kunna vara i

fråga.

Föres efter---------

Om allmänt--------—

3 mom. I mål, som avses i 17 §

2—11 och 19, ävensom i mål, som

anhängiggjorts genom ansökan enligt

2 kap. 8 § andra stycket samt

4 kap. 1 § sista stycket och 14 §

andra och femte styckena, må kommun

föra talan för tillgodoseende av

allmänna intressen inom orten. Om

sådan talan skall kommunen snarast

underrätta kammarkollegiet.

Rån företag,-----—----

§■

1 mom. Där fråga är om ansökan,

varom i 17 § 2—6, 11 och 18 förmäles,

skall vattenrättsdomaren utan

dröjsmål insända ett exemplar av

ansökningshandlingarna jämte kungörelsen

till kammarkollegiet, som

har att, där det prövas nödigt, föra

talan för tillgodoseende av de

allmänna intressen, som kunna vara

i fråga.

--biträda dem.

--parternas kännedom.

3 mom. I mål, som avses i 17 §

2—11, 18 och 19, ävensom i mål,

som anhängiggjorts genom ansökan

enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt

4 kap. 1 § sista stycket och 14 §

andra och femte styckena, må kommun

föra talan för tillgodoseende

av allmänna intressen inom orten.

Om sådan talan skall kommunen

snarast underrätta kammarkollegiet,

kan påverkas.

36 §.

I mål, -—------ — ---- — till vattenrättsdomaren.

Vad nu-----------röna inverkan.

Kan yttrande, — —---- ----—— 45 § sägs.

I mål, som avses i 17 § 17 och

17 § 18, skall vattenrättsdomaren

utan dröjsmål insända ett exemplar

av ansökningshandlingarna jämte

kungörelsen till fiskeristyrelsen. Sådana

handlingar skola också i mål

som avses i 17 § 18 översändas till

kommunen och förvaltare som är utsedd

enligt 82 a § lagen om flottning

i allmän flottled.

Är fråga---------Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lOi år 1969

65

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning

i allmän flottled

Härigenom förordnas, dels att 25, 32, 73, 74 och 82 §§ lagen den 19 juni

1919 om flottning i allmän flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 82 a §, av nedan angiven

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

25 §.

Allmän flottled-------

Har flottningsförening —----

Behållningen av medel, som inflyta

för flottleden tillhörig egendom,

må ej förbrukas till gäldande av

årets löpande utgifter utan skola användas

såsom kapitaltillskott till

fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest

till framtida båtnad för flottleden.

(Föreslagen lydelse)

avhändas flottleden.

- — — kan undvaras.

Behållningen av medel, som inflyta

för flottleden tillhörig egendom,

må ej förbrukas till gäldande av

årets löpande utgifter utan skola användas

såsom kapitaltillskott till

fond, varom i 32 § andra stycket förmäles

eller avsättas för sådana återstållningsåtgärder

som anges i 82 §.

När särskilda skäl föreligga, äger

Kungl. Maj:ts befallningshavande

förordna att behållningen må användas

såsom kapitaltillskott till fond,

som anges i 32 § första stycket, eller

eljest till framtida båtnad för flottleden.

32

På ansökan —-------benämnd underhållsfond.

I enahanda--—------deras anhöriga.

För förvaltningen av fond, som nu

sagts, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

fastställa reglementariska

bestämmelser, utmärkande

förutom annat, under vilka förhållanden

och till vilket belopp fondens

medel må tagas i anspråk till gäldande

av kostnader av angivet slag.

Fonds medel--------

Om enligt 25 § medel avsättas för

sådana återställningsåtgärder som

anges i 82 § skola de tillföras en särskild

fond.

För förvaltningen av fond, som

sagts i första eller andra stycket,

skall Kungl. Maj :ts befallningshavande

fastställa reglementariska bestämmelser,

utmärkande förutom

annat, under vilka förhållanden och

till vilket belopp fondens medel må

tagas i anspråk till gäldande av kostnader

av angivet slag.

fonden bildats.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 101

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

73 §.

Har i-----------upptagaren överlåtas.

Om tre år förflutit sedan allmän

flottled blivit avlyst, får strandägare

eller annan som kan lida men av

sjunket virkes kvarlämnande upptaga

virket och fritt förfoga över

detta.

Vad nu-------------i flottleden.

Skulle vid —---

Beträffande virke

82 §.

Varder allmän flottled jämlikt 6

kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall,

där dess tillgångar överstiga skulderna,

behållningen tilläggas någon

fond hos flottningsföreningen eller,

om föreningen samtidigt upplöses,

tillfalla länets skogsvårdsstyrelse eller,

där skogsvårdsstyrelse ej finnes,

vederbörande hushållningssällskap

att användas till främjande av

skogsvården inom flottledsområdet.

Understödsfond, varom

Där förhållandena påkalla sådant,

äge Kungl. Maj:ts befallningshavande

utse särskild förvaltare att

övertaga avlyst flottleds tillhörigheter

och vidtaga erforderliga åtgärder

därmed. Efter fullgjort uppdrag redovise

förvaltaren inför Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

bekostnad verkställas.

motsvarande tillämpning.

Beträffande i land flutet virke

äger 73 § andra stycket motsvarande

tillämpning.

Varder allmän flottled jämlikt 6

kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall,

där dess tillgångar överstiga skulderna,

behållningen användas för bortskaffande

av sådana flottledsanordningar

som kunna orsaka skada eller

olägenhet samt för iordningställande

av vattendraget och intilliggande

område i ett från företrädesvis

fiske- och naturvårdssynpunkt

lämpligt skick (återställningsåtgärder).

Om endast del av flottled avlyses,

skall den behållning framräknas

som skäligen kan anses belöpa på

delen.

Finnes behållning sedan behövliga

återställningsåtgärder vidtagits,

skall denna användas på sätt

Konungen bestämmer.

eller understöd.

82 a §.

Efter avlysning av allmän flottled

eller del därav skall Kungl.

Maj:ts befallningshavande utse särskild

förvaltare att övertaga den avlysta

flottledens tillhörigheter och

vidtaga erforderliga åtgärder därmed

samt att inom ramen för de medel

som kunna ställas till förvaltarens

förfogande besluta om och låta

utföra behövliga återställnings
-

74 §.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr iOb år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

åtgärder. Förvaltaren skall i fråga

om sådana åtgärder samråda med

berörda myndigheter, kommuner

och andra intressenter.

Förvaltarens beslut i fråga om

återställningsåtgärder skall meddelas

skriftligt, om det begärs eller sakens

beskaffenhet påkallar det. Talan

mot beslutet föres hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande genom

besvär.

Förvaltaren skall årligen redovisa

inför Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Redovisning skall också avges

när uppdraget fullgjorts.

Om ersättning till förvaltaren för

dennes arbete beträffande återställningsåtgärder

beslutar Kungl.

Maj:ts befallningshavande. I den

mån medel som stå till förvaltarens

förfogande icke räcka till för ersättningen,

må beslutas att ersättningen

skall betalas av statsverket.

Även om förvaltarens uppdrag icke

slutförts må förvaltaren skiljas från

uppdraget genom beslut av Kungl.

Maj.ts befallningshavande. Om förvaltaren

entledigas eller eljest avgår,

åligger det Kungl. Maj.ts befallningshavande

att genast utse ny förvaltare.

Med Kungl. Maj:ts befallningshavande

avses i denna paragraf Kungl.

Maj.ts befallningshavande i det län,

där f lottning s styr elsen har eller haft

sitt säte.

Närmare bestämmelser om förvaltares

verksamhet meddelas av

Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 73 och 74 §§, den 1 juli 1970 och i

övrigt den 1 juli 1969.

Har allmän flottled eller del av sådan led avlysts före den 1 juli 1969,

får länsstyrelsen utse särskild förvaltare att vidtaga återställningsåtgärder

enligt 82 §. 82 a § gäller därvid i tillämpliga delar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

08

Kungl. Maj:ts proposition nr tOk år 1969

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 22 april 1938 om hittegods1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 §•

Om skeppsvrak och fornfynd samt Om skeppsvrak och fornfynd, om

om sjöfynd stadgas särskilt. sjöfynd samt om sjunket virke i av
lyst

flottled stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

1 Senaste lydelse av It § se 1967:79.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

69

Bil. 3

Statistiska uppgifter

Antal flott-

Flottleder-

Under året

Under året

ningsföre-

ningar

nas längd, km

trafikerad

längd, km

tillsläppt

flottgods

1 000 m3

1921.........

...... 254

29 353

_

12 388

1930 .........

...... 179

32 515

28 514

17 212

1940.........

...... 158

33 043

29 107

12 147

1944.........

...... 155

33 149

30 118

7 986

1950.........

..... 132

32 961

29 694

10 734

1960.........

...... 85

32 546

22 043

11 563

1961.........

...... 82

32 234

20 468

11537

1962.........

...... 79

31 927

20 231

11 280

1963 .........

...... 68

31 196

18 910

9 978

1964.........

..... 59

31 079

17 310

9 756

1965.........

..... 57

30 544

15 835

8 909

1966 .........

30 509

14 696

7 983

1967*) .......

..... 35

29 456

11436

7 396

1967

Indalsälven *)......

2 155

958

864

Ljungan *) ........

1 000

479

260

Ljusnan *) ........

2 no

511

404

*) Uppgifter från Statistiska meddelanden Y 1968:14. Övriga uppgifter hämtade från Statistisk

årsbok eller, i den mån de ej återfunnits där, från Kommersiella meddelanden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 27 mars 1969.

Närvarande:

justitierådet Riben,

regeringsrådet Hjern,

justitierådet Bergsten,

justitierådet Gyllensvärd.

Enligt lagrådet den 11 mars 1969 tillhandakommet utdrag av protokollet

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 7

februari 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om ändring i vattenlagen; 2) lag om ändring i lagen den

19 juni 1919 (nr b26) om flottning i allmän flottled; 3) lag om ändring i

lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Åke Bouvin.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Frågan hur det skall förfaras med flottledsanläggningar som lämnats

kvar i ett vattendrag efter nedläggning av flottningen är mycket ofullständigt

reglerad i lagstiftningen. Över huvud saknas väsentligen lagregler om

ordnande av förhållandena i vattendrag efter det flottled avlysts. Att frågan

nu aktualiserats beror på att flottningen i alltmer ökad utsträckning

upphör och ersättes med landtransport. Det kan synas ligga nära till hands

att låta de flottande svara för att vattendraget befrias från skadevållande

och förfulande rester av de anläggningar som tjänat flottningen och i övrigt

återställes i godtagbart skick. Möjligheten att genom ett avgiftssystem eller

på annat sätt lägga sådan skyldighet på de flottande har diskuterats, men

den utredning som verkställts har givit vid handen, att detta knappast är

en framkomlig väg. Den lagstiftning som föreslås går i huvudsak ut på att

av länsstyrelsen utsedd förvaltare skall med medel som på olika sätt kan bli

tillgängliga ombesörja erforderliga återställningsåtgärder. Lagstiftningen blir

sålunda ej särskilt ingripande, och det ligger i vida fältet vilket resultat den

kan ge. Förslaget får emellertid anses motsvara vad som i lagstiftningsväg

nu rimligen kan göras på området. Lagrådet vill tillstyrka att förslaget genomföres,

dock med vissa ändringar som anges i det följande.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

71

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

Lagrådet:

2 KAP.

9 §•

Första stycket i denna paragraf ger stat och kommun viss tvångsrätt till

genomförande av fiskebefrämjande åtgärder. Förhållandet mellan första

och andra punkterna är möjligen inte helt klart, men tillsammans torde de

omfatta fiskebefrämjande åtgärder av alla slag, oavsett om åtgärderna består

i anordnande av ny fiskväg, i utvidgande eller förbättrande av befintlig

fiskväg eller i något annat, t. ex. anläggning av en fiskodlingsanstalt. Om

första punkten ändras i enlighet med det remitterade förslaget, synes redan

denna punkt få samma generella räckvidd. Lagrådet föreslår därför att

andra punkten får utgå.

6 KAP.

27 §.

I denna paragraf meddelas bestämmelser om avlysning av allmän flottled.

Genom den föreslagna ändringen av andra stycket blir det klargjort,

att Kungl. Maj :t äger pröva frågor av detta slag utan någon annan begränsning

än den som följer av att beslutanderätten under viss förutsättning tillkommer

vattendomstolen enligt vad som stadgas i första stycket. Ändringen

innebär dessutom, att Kungl. Maj :t av praktiska skäl får möjlighet att såvitt

gäller del av flottled besluta om avlysning i visst fall som principiellt

tillhör vattendomstolens prövning. Det torde vara avsett att denna möjlighet

skall få utnyttjas endast om Kungl. Maj :t i samma ärende med stöd av

huvudregeln i andra stycket beslutar att annan del av ifrågavarande flottled

skall avlysas. I de nya fjärde och femte styckena föreslås vidare regler i syfte

att länsstyrelsen inte bara skall hållas underrättad om när avlysning

skett (femte stycket) utan också på ett tidigt stadium få kännedom om att

de flottande har planer på att gå över till annat transportsätt än lottning

(fjärde stycket).

De föreslagna ändringarna föranleder icke någon invändning från lagrådets

sida utom såvitt angår det nya fjärde stycket. Det är självfallet angeläget

att berörda myndigheter i god tid får kännedom om aktuella planer på att

flottning i viss led skall nedläggas, och det får anses vara ett rimligt krav

att flottande, som överväger att i fortsättningen anlita landtransporter för

sitt virke, håller myndigheterna orienterade om sina planer, så att erforderliga

insatser från det allmännas sida kan förberedas och samordnas. Bestämmelsen

i fjärde stycket är dock av sådan art att den knappast lämpar

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

sig för att upptagas i lag. Det är inte avsett att ett åsidosättande av underrättelseskyldigheten

skall föranleda någon påföljd, och bestämmelsen får

därför endast karaktär av rekommendation. I vart fall synes ett lagstadgande

med föreslaget innehåll ej höra hemma i VL, som i huvudsak endast

reglerar rättsförhållanden med avseende å flottleden såsom sådan och inte

sj älva flottningen.

På nu anförda skäl hemställes, att bestämmelsen i fjärde stycket får utgå.

Om en bestämmelse i ämnet likväl anses böra meddelas, bör den få sin

plats i FL, där den kan upptagas i 8 kap. såsom 81 §.

Avlysning av allmän flottled kan omfatta en befintlig flottled i dess helhet

eller endast en del därav. Härvidlag innebär förslaget ej någon ändring.

Den i jämförelse med gällande rätt betydligt utförligare regleringen av avlysnings

rättsverkningar ger emellertid anledning till ett påpekande i detta

sammanhang. Förutom andra stycket andra punkten i förevarande paragraf

finns bland de föreslagna nya bestämmelserna ytterligare en — det

nya andra stycket i 82 § FL — som direkt tar sikte på partiell avlysning. 1

vissa andra bestämmelser — 82 a § FL och övergångsbestämmelserna till

ändringarna i FL — anges uttryckligen att de är tillämpliga även då flottled

endast delvis avlyses. Detta kan i tydlighetens intresse vara lämpligt men

får inte ge anledning till motsatsslut vid tolkningen av andra stadganden.

Sålunda skall t. ex. de tillagda nya bestämmelserna i 73 och 74 §§ FL uppenbarligen

gälla även vid partiell avlysning.

28 §.

De föreslagna ändringarna i denna paragraf innebär bl. a. att vattendomstols

medgivande inte alltid skall fordras för bortskaffande av anläggningar

i avlyst flottled. En sådan uppmjukning av gällande regler är säkerligen

välmotiverad. Förutsättningen för att domstolsprövning skall vara obehövlig

har angivits så, att sannolika skäl skall föreligga för att anläggningen

kan ändras eller bortskaffas utan att allmän eller enskild rätt förnärmas.

Den omständigheten att någon inrättat sig efter de förhållanden som skapats

genom annans byggnad i vatten — tillkommen för flottnings- eller annat

ändamål — ger honom emellertid ingen rätt att påfordra byggnadens

bibehållande. Byggnadens borttagande kan därför inte sägas förnärma hans

rätt, även om hans intresse på ett påtagligt sätt berörs. Huruvida vattendomstolens

medgivande skall fordras för bortskaffande av flottledsanläggning

bör därför göras beroende, inte av om allmän eller enskild rätt förnärmas

utan i stället av anläggningens inverkan på vattenförhållandena.

Efter förebild av 2: 34 synes domstolsprövning böra föreskrivas för det fall

att anläggningen märkbart inverkar på vattenståndet. Att särskilt ange att

föreskriften gäller inte bara bortskaffande utan också ändring av anläggning

synes ej påkallat.

Ehuru i 2: 34 ej finns någon motsvarighet till bevisregeln i 2: 26 torde

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

den där fastslagna grundsatsen i allmänhet böra tillämpas även då byggnad

i vatten utrives utan föregående prövning av vattendomstol. Om i enlighet

med det anförda bestämmelserna rörande bortskaffande av flottledsanläggning

i fråga om krav på domstolsprövning utformas efter förebild av förstnämnda

lagrum, synes någon dylik bevisregel ej heller här vara erforderlig.

Detta innebär att sista punkten i det föreslagna andra stycket av förevarande

paragraf kan utgå.

Någon straffbestämmelse för den som utan vattendomstolens tillstånd

bortskaffar anläggning i avlyst flottled finns f. n. inte. Enligt förslaget skall ej

heller den där stadgade, mera begränsade skyldigheten att inhämta vattendomstolens

tillstånd vara straffsanktionerad. Om sådan skyldighet, såsom

här förordats, skall föreligga under samma förutsättningar som beträffande

utrivning av byggnad i vatten angivits i 2:34, synes det emellertid

inte finnas något egentligt skäl att i fråga om påföljd för skyldighetens

åsidosättande göra skillnad mellan de båda fallen. Straffbestämmelsen i

13: 11, vilken bl. a. avser den som mot stadgandet i 2: 34 första stycket utan

vattendomstolens medgivande utriver byggnad i vatten, bör därför utsträckas

att gälla den som mot bestämmelserna i förevarande paragraf utan

vattendomstolens medgivande bortskaffar anläggning för allmän flottled.

Beträffande övertagande av anläggning i avlyst flottled innebär tredje

stycket i förevarande paragraf, att vattendomstolen kan medge sådant övertagande

på ansökan av enskild person, som på närmare angiven grund har

intresse av anläggningens bibehållande, eller av kronan eller kommun, varvid

det förutsättes att övertagandet skall tjäna till skydd för allmänna intressen.

Av remissprotokollet framgår att förslaget i denna del utformats

på sätt som skett i syfte att möjliggöra övertagande av flottledsanläggning

utan att ansökan om tillstånd att bortskaffa anläggningen skall behöva avvaktas.

De föreslagna bestämmelserna kan emellertid tolkas så, alt särskild

ansökan om övertagande av anläggningen skulle vara en förutsättning för

att rätt därtill skidle kunna medges. Bestämmelserna bör omredigeras på

sådant sätt alt tvekan ej behöver råda om att fråga om övertagande kan

prövas även i mål om ansökan av annan att få bortskaffa anläggningen.

Övertagande av flottledsanläggning måste, då annat ej framgår av sammanhanget,

betyda övertagande med äganderätt. Att såsom i förslaget skett

— dock endast beträffande kronan och kommun — särskilt utmärka denna

innebörd i lagtexten synes därför överflödigt. Även bestämmelsen om skyldighet

för den nye ägaren att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer

för allmän eller enskild rätt synes kunna undvaras. Efter övertagandet

blir ägaren, i den mån anläggningen är att hänföra till byggnad i

vatten, i allo underkastad bestämmelserna om sådan byggnad i 2 kap., däribland

stadgandet om underhållsskyldighet i 33 §.

Under hänvisning till det anförda vill lagrådet föreslå, att paragrafen

erhåller följande lydelse, som även innebär viss omgruppering av bestämmelserna,

syftande till större överskådlighet:

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 104- år 1969

»Varder allmän flottled avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat

beslut om flottleds inrättande förfallet, må den, som av bibehållandet

av anläggning för flottleden kan lida men, bortskaffa anläggningen och fritt

förfoga över det bortskaffade. Samma rätt tillkommer kronan, kommun och

förvaltare som är utsedd enligt 82 a § lagen om flottning i allmän flottled.

Finnes sådan förvaltare, får anläggningen ej utan hans medgivande bortskaffas

av annan.

Om anläggningen märkbart inverkar på vattenståndet, skall vattendomstolens

medgivande till dess bortskaffande inhämtas. Vattendomstolen har

att meddela behövliga föreskrifter i fråga om arbetet och äger bestämma,

att den som är beroende av bortskaffandet får utföra arbetet på sökandens

bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Kan bortskaffande av flottledsanläggning i fall som avses i första stycket

medföra skada för fast egendom eller vill någon använda anläggningen för

att tillgodogöra sig vattnet, må den fasta egendomens ägare eller den som

vill använda anläggningen berättigas att övertaga densamma. Kronan eller

kommun må berättigas att till skydd för allmänna intressen övertaga anläggning

som nu nämnts.

Har ägare av fast egendom, för vilken bortskaffande av flottledsanläggning

skulle medföra skada, enligt tredje stycket berättigats övertaga anläggningen,

skall vattenrättsdomaren göra anmälan därom hos inskrivningsdomaren

för anteckning i fastighetsboken.»

Om detta förslag vinner beaktande, är viss jämkning av den föreslagna

lydelsen av 11:17 p. 18 påkallad. På sätt framgår av det föregående förordar

lagrådet därjämte ett tillägg till förteckningen över straffbelagda förfaranden

i 13: 11.

29 §.

Den föreslagna bestämmelsen, för vilken ingen egentlig motivering lämnas

i remissprotokollet, ger förvaltare utsedd enligt 82 a § FL samma rätt

som kronan och kommun har enligt 2: 9 VL. Förvaltarens rätt har inte,

som man kunnat vänta, begränsats till sådana fall då fråga är om återställningsåtgärder

i den avlysta flottleden. Anledningen härtill torde vara att man

vill göra det möjligt att undvika uppdelning på skilda ärenden av sakligt

nära sammanhängande frågor och undgå diskussion om gränsdragningsspörsmål

av i och för sig ringa intresse. Att tillägga förvaltaren en behörighet

som går utöver förvaltningens ändamål måste dock anses oegentligt och kan

leda till komplikationer. De avsedda praktiska fördelarna med arrangemanget

torde lika väl kunna uppnås genom att ansökan om tillstånd till

sådana åtgärder, som eventuellt kan anses falla utanför ramen för återställningsåtgärder

i egentlig mening, göres gemensamt av förvaltaren och av kronan

eller vederbörande kommu. Kronan och kommunen kommer också enligt

6: 28 VL att själva — ehuru, om förvaltare finnes, endast i samförstånd

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr lOi år 1969

75

med denne — kunna ta initiativ till bortskaffande av flottledsanordningar.

Härigenom underlättas en enhetlig handläggning av de frågor som flottledens

avlysning kan aktualisera.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att förevarande paragraf

avfattas sålunda: »För genomförande av återställningsåtgärder efter avlysning

av allmän flottled äger förvaltare som är utsedd enligt 82 a § lagen om

flottning i allmän flottled samma rätt som enligt 2 kap. 9 § tillkommer kronan

och kommun.»

It KAP.

17 §.

Om 6: 28 erhåller den av lagrådet föreslagna lydelsen — enligt vilken

ansökan om rätt att övertaga flottledsanläggning inte anges som förutsättning

för att sådan rätt skall kunna medges — bör avfattningen av punkt 18

i förteckningen över ansökningsmål jämkas, förslagsvis så, att jämte ansökan

jämlikt 6:28 andra stycket om medgivande att bortskaffa flottledsanläggning

upptages »ansökan, utan samband med prövning av fråga om

sådant medgivande, om övertagande av flottledsanläggning enligt tredje

stycket nämnda paragraf». Den ytterligare typ av mål som det remitterade

förslaget upptager under denna punkt — ansökan i visst fall om rätt att

vidtaga åtgärder enligt 2:9 — bör utgå. Sådant mål är att hänföra till 11:17

p. 2 (jfr 2: 9 tredje stycket).

Ikraftträdandebestämmelsen

Förslaget innehåller ingen övergångsregel beträffande mål eller ärenden

som påbörjats men ej blivit avgjorda före lagändringarnas ikraftträdande.

Det torde vid sådant förhållande vara avsett, att ansökan enligt nuvarande

6:27 eller 6: 28 skall efter ikraftträdandet behandlas i enlighet med den nya

lydelsen av dessa paragrafer. Lagändringarna har ej sådan innebörd att

hinder häremot kan anses möta. Att någon övergångsregel ej upptagits ger

därför ej anledning till erinran.

Förslaget till lag om ändring i flottningslagen

25 och 32 §§.

Lagrådet:

De ändringar som föreslås i dessa paragrafer har främst till syfte att

säkra, att medel som inflyter vid avyttring av flottledens tillhörigheter icke

användes för att nedbringa de sista årens flottningskostnader. Sådana medel

skall enligt förslaget i första hand reserveras för understödsfond eller för

återställningsåtgärder vid framtida nedläggning av flottningen. Det anges

ej i lagtexten att något av de båda nämnda ändamålen skall ha företräde

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kangl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

framför det andra. Departementschefen understryker emellertid i detta sammanhang

angelägenheten av att flottningsföreningarna fullgör sina pensionsåtaganden.

Detta uttalande ger vid handen, att det är avsett att avsättning

till understödsfond med sikte på sådana åtaganden skall gå i förtur.

Det torde även vara tillåtet att låta avsättning till understödsfond för säkrande

av medel till pensioner, avgångsvederlag e. d. varom utfästelse ej föreligger

gå före avsättning till återställningsåtgärder. Flottningsförening får

genom sådan fondering möjlighet att ikläda sig pensionsförpliktelser då

detta vid en senare tidpunkt kan bli aktuellt. Den närmare innebörden härav

i visst hänseende kommer att belysas vid 82 §.

De föreslagna ändringarna ger inte anledning till någon erinran i sak

från lagrådets sida. I redaktionellt hänseende må emellertid anmärkas, att

uttrycket »avsättas» i 25 § tredje stycket i den föreslagna lydelsen inte kan

innebära annat än att medlen i fråga skall fonderas för angivet ändamål,

varför det blir en onödig upprepning, när i det nya tredje stycket i 32 § stadgas,

att de avsatta medlen skall tillföras en särskild fond. Lagrådet föreslår,

att efter ordet »avsättes» i 25 § tredje stycket inskjutes orden »till en särskild

fond» och att det nya tredje stycket i 32 § får följande lydelse: »För

återställningsåtgärder kan bildas särskild fond enligt vad därom stadgas i

25 § tredje stycket».

73 §.

Lagrådet:

I denna paragraf finns bestämmelser om sjunkvirke i allmän flottled.

Bestämmelserna i den gällande lydelsen går i huvudsak ut på att strandägare

eller annan som kan lida men av sjunkvirke själv får på flottningsföreningens

bekostnad upptaga detsamma, om icke föreningen efter tillsägelse

skyndsamt bortför virket. Enligt förslaget skall paragrafen nu

kompletteras med föreskrifter om sådant upptagande efter det flottleden

avlysts. Förslaget innebär, att om tre år förflutit sedan allmän flottled blivit

avlyst, strandägare eller annan som kan lida men av sjunket virkes

Lvarlämnande skall få upptaga virket och fritt förfoga över detta. Hur det

skall förfaras med sjunkvirke under de närmaste tre åren efter avlysningen

anges ej i den föreslagna lagtexten. I motiven framhålles härom, att flottningsföreningen,

de flottande eller förvaltaren kan lämna medgivande till

virkesupptagning före tidsfristens utgång. Även under treårsperioden bör

emellertid finnas laglig rätt för strandägare och likställd att, om han så

önskar, få sjunkvirke borttaget. Frågan kan lämpligen lösas så, att virkesägaren,

om denne är känd, eller förvaltare som utsetts enligt 82 a § eller

motsvarande stadgande i 82 § i dess äldre lydelse först skall tillsägas och

få skäligt rådrum att avlägsna virket; om ägaren eller förvaltaren ej begagnar

sig av denna möjlighet, bör virket få upptagas med rätt för upptagaren

att fritt förfoga däröver. Det må i detta sammanhang framhållas,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

att rensning av vattendraget från skadevållande sjunkvirke får anses ingå

bland de återställningsåtgärder åt vilka förvaltaren enligt den nya lagstiftningen

skall ägna uppmärksamhet. Skulle det i något fall förhålla sig

så, att ägaren är okänd och förvaltaren slutfört sitt uppdrag före treårsperiodens

utgång, bör virket, utan att detta behöver uttryckligen anges, få

upptagas utan någon tillsägelse. Detsamma gäller, i fråga om flottled som

avlysts före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen, det fall att ägaren

är okänd och förvaltare ej blivit utsedd.

Lagrådet hemställer, att det nya andra stycket i 73 § omarbetas i enlighet

med vad nu anförts. Lagrummet kan därvid förslagsvis få följande lydelse:

»Har allmän flottled blivit avlyst, får strandägare eller annan som kan

lida men av sjunket virkes kvarlämnande upptaga virket med rätt att fritt

förfoga däröver; dock skall virkets ägare, om han är känd, eller förvaltare

som utsetts i anledning av avlysningen först tillsägas och få skäligt rådrum

att avlägsna virket. Sedan mer än tre år förflutit efter avlysningen,

får virket upptagas utan att tillsägelse behöver ske.»

74 §.

Lagrådet:

Beträffande virke som flutit i land vid vattendrag där flottleden avlysts

skall enligt det remitterade förslaget reglerna om sjunkvirke äga

motsvarande tillämpning. Även de regler om sjunkvirke som enligt lagrådets

vid 73 § gjorda hemställan bör gälla när flottled avtysts synes kunna tilllämpas

på ilandflutet virke. Med viss redaktionell jämkning kan det nya

tredje stycket i 74 § avfattas sålunda: »Har allmän flottled blivit avlyst,

äger 73 § andra stycket motsvarande tillämpning beträffande virke

som flutit i land.»

82 §.

Lagrådet:

För det fall att avlyst flottleds tillgångar överstiger skulderna anger första

stycket i denna paragraf hur behållningen skall användas. Förslaget innebär

i detta hänseende den nyheten, att behållningen i första hand skall användas

till återställningsåtgärder.

Departementschefen har uttalat, att avsikten är att utfästelser om pensioner,

avgångsvederlag m. m. först skall fullgöras, innan behållningen räknas

fram. Uttalandet ger anledning att något dröja vid stadgandet i paragrafens

andra stycke, vilket enligt förslaget i oförändrad lydelse skall upptagas såsom

fjärde stycke. Av stadgandet får avses framgå att det finns möjlighet

att med anlitande av understödsfonden tillgodose även sådana befattningshavare

som inte före avlysningen fått sin pensionsfråga (inkl. frågor om

avgångsvederlag e. d.) löst. I den mån fonden vid avlysningen överstiger

sammanlagda värdet av då föreliggande pensionsutfästelser kan sålunda

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

överskottet även därefter disponeras för det med fonden avsedda ändamålet.

Sådant överskott bör därför inte anses såsom en flottledens tillgång, vilken

— i den mån den ej behöver anlitas för betalning av andra skulder — enligt

de nya bestämmelserna omedelbart skulle kunna användas till återställningsåtgärder,

utan det bör i första hand användas för att ordna olösta pensionsfrågor

o. d. Endast det överskott som därefter möjligen kan föreligga

blir disponibelt för återställningsåtgärder. Departementschefens förut nämnda

uttalande torde inte behöva anses stå i strid mot vad här anförts.

Enligt det nya andra stycket i förevarande paragraf skall vid partiellt avlysande

den behållning framräknas som skäligen kan anses belöpa på den

avlysta delen av flottleden. Innebörden av bestämmelsen belyses i viss mån

av ett uttalande i remissprotokollet, enligt vilket flottningsföreningen bör

vara skyldig alt utreda om behållning föreligger i fråga om den avlysta delen

och i sådant fall avsätta medel för återställningsåtgärder. Det säges också

att föreningen vid framräknande av behållning i biflottled eller del av

flottled i regel bör kunna bortse från den för hela flottleden gemensamma

pensionsfonden och att i övrigt beträffande såväl tillgångar som skulder en

skälighetsuppskattning bör göras. Däremot beröres inte frågan om vilka

möjligheter som kommer att finnas att i det allmännas intresse hävda kravet

på en tillämpning av förevarande bestämmelse i enlighet med dess syfte.

I detta hänseende må anmärkas följande. Fastställandet av den behållning,

som belöper på den avlysta delen av flottleden, torde vara ett ärende av

sådan beskaffenhet att beslutet skall fattas av flottningsstämman. Den rätt

till talan mot stämmans beslut, som enligt 61 § andra stycket tillkommer

ledamot av flottningsstyrelsen och enskild flottande, utgör ingen garanti

för att det allmännas intresse blir bevakat. Ej heller torde länsstyrelsens

befogenhet enligt FL att i olika avseenden utöva tillsyn över flottningsföreningens

verksamhet ge möjlighet till ingripande i detta fall. Särskilda bestämmelser

för att garantera en lojal efterlevnad av lagen från flottningsföreningarnas

sida synes dock inte behövliga. I sista hand har den förvaltare

som enligt förslagets 82 a § skall utses även vid partiell avlysning — eller

eventuellt annat organ för det allmänna — möjlighet att instämma flottningsföreningen

till domstol med yrkande om fastställande av den avlysta

delens andel i flottledens behållna tillgångar.

82 a §.

Justitieråden Riben, Bergsten och Ggllensvärd:

I den mån möjligheten att utse förvaltare blivit utnyttjad med tillämpning

av 82 § i dess hittills gällande lydelse har förvaltaren haft till uppgift

att avveckla flottledens tillhörigheter. Hans ställning har närmast påmint

om den som inom associationsrätten tillkommer en likvidator. Det offentligrättsliga

inslaget har varit begränsat till att han utsetts av länsstyrelsen

och haft att till denna avge redovisning för sin verksamhet. De nyheter som

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj. ts proposition nr 104 år 1969

det remitterade förslaget innebär på detta område går väsentligen ut på att

förvaltare alltid skall utses vid avlysning av flottled samt att han får sig

ålagt att, vid sidan av hittillsvarande uppgift vilken är avsedd att kvarstå

oförändrad, självständigt ombesörja vissa angelägenheter av huvudsakligen

offentligrättslig natur. Han skall sålunda — i den omfattning som flottledens

behållna tillgångar och andra till förfogande stående medel tillåter

— låta verkställa behövliga återställningsåtgärder. Härigenom kommer förvaltaren

att i viss mån få dubbla funktioner, men detta torde inte behöva

ge upphov till svårigheter i tillämpningen.

Enligt nuvarande ordning skall förvaltaren redovisa till länsstyrelsen

efter att ha fullgjort sitt uppdrag. Lagförslaget innebär, att bestämmelsen

härom, vilken nu återfinns i 82 §, flyttas över till tredje stycket i förevarande

paragraf och kompletteras med en föreskrift om skyldighet för förvaltaren

att dessutom avge årliga redovisningar. Remissprotokollet innehåller inte

någon motivering för tillägget, och det är inte fullt klart, om de årliga redovisningarna

skall avse samma förhållanden som slutredovisningen och i likhet

med denna innefatta en fullständig redogörelse för arbetet med avvecklingen

av flottledens tillhörigheter. Då det under alla förhållanden synes

nödvändigt att genom sådana särskilda bestämmelser som avses i sista stycket

av denna paragraf närmare reglera när och hur förvaltaren skall fullgöra

sin redovisningsskyldighet, torde i själva lagen endast böra anges, att

det åligger förvaltaren att redovisa för sitt uppdrag inför länsstyrelsen. Vi

hemställer att tredje stycket utformas i enlighet härmed.

I remissprotokollet anges att länsstyrelsen skall, sedan förvaltarens uppdrag

slutförts, entlediga honom från uppdraget. Det kan ifrågasättas om ett

formligt entledigande skall vara erforderligt i dessa fall. Någon föreskrift

härom återfinns ej i lagförslaget och torde ej heller böra upptagas i lagen.

De i femte stycket av denna paragraf föreslagna bestämmelserna om förvaltares

entledigande i andra situationer synes väl detaljerade, särskilt som

en i alla avseenden fullständig reglering likväl ej åstadkommes. Ett stadgande,

utformat efter mönster av 8:53 första stycket VL, med det innehållet

att förvaltaren må, när förhållandena föranleder därtill, av länsstyrelsen

entledigas från uppdraget torde vara fullt tillräckligt. Av bestämmelsen i

första stycket i förevarande paragraf får anses följa att länsstyrelsen alltid

har att utse ny förvaltare, om den som ursprungligen förordnats blir entledigad,

innan uppdraget slutförts, eller eljest inte kan fullfölja detta.

Regeringsrådet Hjern:

Enligt 82 § i dess nuvarande lydelse äger länsstyrelsen, om förhållandena

så påkallar, utse särskild förvaltare att övertaga avlyst flottleds tillhörigheter

och vidtaga erforderliga åtgärder därmed. Efter fullgjort uppdrag skall

förvaltaren enligt vad vidare stadgas lämna länsstyrelsen redovisning för

skötseln därav. I remissprotokollet lämnas ej någon uppgift om i vilken om
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr lOi år 1969

fattning det hittills förekommit, att förvaltare enligt 82 § förordnats. Anledning

finns emellertid till antagande, att möjligheten härtill endast sällan

utnyttjats.

Den förvaltningsform som nu föreslås skiljer sig både formellt och till

innehållet i väsentliga stycken från motsvarande anordning enligt gällande

rätt. Visserligen ankommer det även enligt förslaget på länsstyrelsen att

utse förvaltare och denne föreslås också i fortsättningen, och då i vidgad

omfattning, skola vara redovisningsskyldig inför länsstyrelsen. Förvaltaren

skall vidare liksom f. n. ombesörja avvecklingen av flottleden men denna

uppgift får framdeles sin inriktning bestämd mera av det ur samhällelig

synpunkt viktiga intresset av att återställningsåtgärder snabbt och effektivt

vidtages. Till skillnad mot vad f. n. gäller skall enligt förslaget särskild förvaltare

alltid utses efter avlysning av allmän flottled. Till förvaltarens förfogande

för de behövliga återställningsåtgärderna förutsättes enligt förslaget

komma att stå icke blott flottningsföreningens överskottsmedel. Man

räknar också med, att han skall få disponera fiskeavgifter som avsatts för

vattendraget enligt 6:9 VL, regleringsmedel enligt 4:14 samma lag, kommunala

bidrag samt medel som AMS avsätter för ändamålet. Stora förhoppningar

torde knyta sig särskilt till möjligheten att få tillgång till medel av

sistnämnda slag.

För att förvaltaren skall få möjlighet att snabbt sätta igång ett aktuellt

arbete genom att ta i anspråk de medel som finns tillgängliga eller som kan

komma att tillföras honom i omgångar har han i förslaget tillagts vittgående

befogenheter att självständigt och på eget ansvar besluta om återställningsåtgärder.

Ett av ett par remissinstanser framfört förslag att beslutanderätten

i stället skulle läggas på länsstyrelsen eller Kungl. Maj :t har

under hänvisning till olägenheten av dröjsmål avvisats. Enligt lagförslaget

åligger det emellertid förvaltaren att i fråga om återställningsåtgärder

samråda med berörda myndigheter, kommuner och andra intressenter, ett

stadgande som får betydelse även så till vida att det skapar rätt för dem,

med vilka samråd skall ske, att anföra besvär över förvaltarens beslut i

vad det gått dem emot.

I remissprotokollet har anförts att när det gäller återställningsåtgärder

förvaltaren får ställning av självständigt statligt organ. Till den del han

sysslar med själva avvecklingen av flottledens tillhörigheter skulle hans

ställning tydligen vara en annan. En konsekvens härav skulle tänkas bli,

att denna del av förvaltningen bleve undandragen offentlig insyn, åtminstone

till dess redovisning skett inför länsstyrelsen, och att förvaltarens beslut om

annat än återställningsåtgärder icke skulle kunna överklagas. Förslaget ger

på så sätt uttryck för en dualism, som knappast synes ha fog för sig. Att

märka är nämligen, att vare sig uppdraget begränsas till att avse awecklingsåtgärder

eller detsamma får en större räckvidd, förvaltaren i båda

fallen skall utses av länsstyrelsen, och att det också är denna som kan

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj. ts proposition nr It)i är 196!)

skilja honom från uppdraget. Förvaltaren är vidare såsom förut påpekats

redovisningsskyldig inför länsstyrelsen. När i lagförslaget upptagits en bestämmelse

om att Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer

äger meddela närmare bestämmelser om förvaltarens verksamhet avses därmed

hela verksamheten. Redan nu angivna formella kriterier utgör belägg

för att förvaltarens ställning har en offentligrättslig prägel även om man

bortser Irån den del av uppdraget, som gäller hans sysslande med återställningsåtgärder.

Det synes doek knappast riktigt att betrakta de olika

komponenterna i förvaltarens uppdrag som mer eller mindre artskilda.

Övertagandet av flottledens tillhörigheter, avyttringen av dessa och återställningsåtgärderna

hör nära samman. I själva verket torde möjligheten att

\ idtaga verksamma aterställningsåtgärder i mycket bli beroende av lnir

lörvaltaren lyckats med avvecklingen i övrigt. Mot bakgrunden av vad nu

anförts torde det knappast behöva möta några betänkligheter att betrakta

törvaltarens uppdrag som en enhet och honom själv som myndighet i allt

hans handhavande av uppdraget. Den omständigheten att uppdraget kan

lördelas på två förvaltare ger ej anledning till annat synsätt; det ligger i

sakens natur, att de bada förvaltarna maste nära samarbeta med varandra

vid uppdragens fullgörande.

Av det sagda följer all det i andra stycket av paragrafen upptagna stadgandet

att förvaltarens beslut skall meddelas skriftligt, om det begärs eller

sakens beskaffenhet påkallar det, ej endast bör gälla beslut i fråga om återställningsåtgärder

utan förvaltarens beslut över huvud taget. Uppenbarligen

bör ej heller den i samma stycke stadgade rätten alt föra talan mot

förvaltarens beslut begränsas till beslut om återställningsåtgärder. Den i

fjärde stycket upptagna ersättningsregeln bör likaledes gälla utan sådan begränsning.

Föreskriften i första stycket om samråd med berörda myndigheter,

kommuner och andra intressenter torde däremot sakna betydelse för

själva avvecklingen och bör därför kunna bibehållas i sin föreslagna lydelse.

Förenämnda stadgande att förvaltarens beslut skall meddelas skriftligt,

om det begärs eller sakens beskaffenhet påkallar det, synes stå i god samklang

med de reformsträvanden som på senare år kommit till uttryck i förslag

till kodifiering av förvaltningsförfarandet (jfr SOU 1964:27, Lag om

förvaltningsförfarandet, 11: 7 och 11; SOU 1968:27, Förvaltningslag 17 §).

Möjligen kan ifrågasättas om spörsmålet nu hör göras till föremål för separat

reglering, när förslag till en allmän förvaltningslag inom några få år är

att emotse. Det förtjänar i detta sammanhang påpekas att skriftlig form inte

utgör villkor för att ett beslut skall kunna överklagas. Mot muntlig vägran

att utlämna allmän handling kan t. ex. talan föras (jfr RÅ 1965 not. H34).

Beslut, som meddelats av förvaltaren, är överklagbara i samma mån som

beslut av förvaltningsorgan över huvud taget är det. År beslutet av oförbindande

art kan det således inte angripas genom besvär; samma gäller beslut

av rent förberedande karaktär. Innehållet i eu »stomme» eller annan preli
6

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 104

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:is proposition nr 104 år 1969

minär plan för återställningsåtgärder torde alltså ej kunna överklagas,

eftersom stommen eller planen endast tjänar till ledning för kommande

beslut om åtgärder. Uppenbart är att om förvaltaren vägrar medgivande

enligt 6: 28 VL besvär kan anföras över beslutet.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts hemställer jag att ur

paragrafen får utgå, i andra stycket orden »i fråga om återställningsåtgärder»

och i fjärde stycket orden »för dennes arbete beträffande återställningsåtgärder».

Beträffande förvaltares redovisningsskyldighet och entledigande av förvaltare

instämmer jag i vad lagrådets övriga ledamöter anfört.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet:

Enligt förslaget skall 73 och 74 §§ i sin nya lydelse träda i kraft ett år

senare än lagstiftningen i övrigt. Anledningen härtill är enligt motiven, att

de flottande i redan avlysta flottleder bör få möjlighet att la vara på sjunkvirke

och ilandflutet virke under en övergångstid. För vinnande av detta

syfte är emellertid ej erforderligt att uppskjuta ikraftträdandet av de nya

bestämmelserna i sagda paragrafer, utan det är tillfyllest att meddela en

övergångsbestämmelse i fråga om redan avlyst ilottled.

Det är självfallet inte avsett, att den nya lagstiftningen skall få retroaktiv

verkan på det sättet, att länsstyrelsen skall förordna förvaltare i alla tidigare

avlysta flottleder. I förslaget har emellertid upptagits en bestämmelse,

enligt vilken länsstyrelsen får utse särskild förvaltare att vidtaga återställningsåtgärder.

Det torde vara avsett, att länsstyrelsen skall förordna förvaltare,

när det finns behov därav. Detta bör uttryckligen framgå av lagtexten,

som alltså bör ange, att förvaltare skall förordnas om det påkallas

av omständigheterna. I den mån det fortfarande finns behov av åtgärder

beträffande den avlysta flottledens tillhörigheter bör även sådana åtgärder

få vidtagas av förvaltaren. Hans uppdrag bör sålunda inte begränsas till att

avse enbart återställningsåtgärder.

Förvaltare som före ikraftträdandet utsetts enligt 82 § i den nu gällande

lydelsen kan inte utan att länsstyrelsen kompletterar hans förordnande anses

ha erhållit uppdrag att ombesörja återställningsåtgärder enligt de nya

reglerna. Det ankommer följaktligen på länsstyrelsen att vid behov förordna

förvaltare enligt den nya ordningen. Härvid kan ifrågakomma, förutom

att den tidigare utsedde förvaltarens uppdrag vidgas, att helt ny förvaltare

utses eller att särskild förvaltare förordnas för återställningsåtgärder.

Lagrådet hemställer — med hänvisning till vad i det föregående anförts

och under förutsättning att lagrådets förslag beträffande avfattningen av

73 och 74 §§ godtages — att ikraftträdandebestämmelsen ändras så, att

lagen i sin helhet skall träda i kraft den 1 juli 1969, samt att beträffande

allmän flottled eller del därav som blivit avlyst före ikraftträdandet uppta
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1069

ges övergångsregler med följande innehåll: »1. Den i 73 § andra stycket sista

punkten samt i 74 § tredje stycket, jämfört med nämnda lagrum, nya lagen

stadgade rätten för strandägare eller annan som kan lida men av sjunket

eller i land flutet virkes kvarlämnande att utan tillsägelse omhändertaga virket

skall icke i något fall inträda före den 1 juli 1970. — 2. Kungl. Maj :ts

befallningshavande skall utse förvaltare enligt 82 a § nya lagen, om det

påkallas av omständigheterna.»

Förslaget till lag om ändring i hittegodslagen

Lagrådet:

Enligt det remitterade förslaget skall i 11 § införas en hänvisning till

reglerna om sjunkvirke i avlyst flottled. Syftet härmed sägs i motiven vara

att markera, att bestämmelsen i 9 § om föremål som påträffas »inmurat

eller intimrat i hus eller nedgrävt i marken eller dolt på annat dylikt sätt»

inte skall tillämpas på sjunkvirke. Enligt lagrådets mening är en hänvisning

icke erforderlig just ur denna synpunkt, då virke som vid flottning

sjunkit i ett vattendrag icke torde kunna anses som »dolt» i den mening

som avses i hittegodslagen. FL:s regler innebär emellertid, att strandägare

eller annan som kan lida men av kvarlämnat virke kan under vissa omständigheter

förfoga över detta utan att behöva iakttaga vad som stadgas i

hittegodslagen, även om han skulle ha påträffat virket under omständigheter

som medför att det skall betraktas som hittegods. Reglerna, som enligt

gällande rätt omfattar endast sjunkvirke i allmän flottled, skall enligt

förslaget kompletteras med särskilda bestämmelser för avlyst flottled, tilllämpliga

även på virke som flutit i land. Det torde vara motiverat att i samband

med den utvidgning av reglerna, som sålunda äger rum, i hittegodslagen

erinra om vad som är stadgat i FL. Hänvisningen kan ingå som en andra

punkt i 11 § och lyda sålunda: »Även i fråga om virke som sjunkit i eller

flutit i land vid allmän flottled finnas särskilda bestämmelser.»

Förevarande lag bör i likhet med lagstiftningen i övrigt träda i kraft den

1 juli 1969.

Ur protokollet:

Aino Olsson

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1969

Utdrag av protokollet över jastitieärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

28 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen,

2) lag om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän

flottled,

3) lag om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget i remissprotokollet till ändring av 6: 28 VL innebär bl. a. att

vattendomstolens tillstånd inte behövs, om sannolika skäl föreligger för att

anläggningen kan ändras eller bortskaffas utan att allmän eller enskild rätt

förnärmas. Lagrådet framhåller i anslutning härtill att den omständigheten

att någon inrättat sig efter de förhållanden som skapats genom annans

byggnad i vatten inte ger honom någon rätt i och för sig att påfordra att

byggnaden bibehålls. Enligt lagrådet kan byggnadens borttagande därför

inte sägas förnärma hans rätt, även om hans intresse på ett påtagligt sätt

berörs. Lagrådet föreslår efter förebild av 2: 34 VL att domstolsprövning

föreskrivs för det fall att anläggningen märkbart inverkar på vattenståndet.

Enligt min mening kan det inte utan vidare anses lämpligt att på sätt lagrådet

föreslår ta reglerna i 2: 34 som förebild när det gäller att ange förutsättningarna

för att flottledsanordning skall få bortskaffas utan domstolsprövning.

I 2: 34 anges under vilka förutsättningar byggnad som är uppförd

i vattendrag får utrivas av byggnadens ägare. Utrivandet får av ägaren ske

utan särskilt medgivande, om byggnaden ej har märkbar inverkan på vattenståndet.

I förevarande fall däremot är fråga om att berättiga inte bara

staten, kommun eller förvaltare utan även annan som kan lida men av att

anläggningen bibehålls att bortskaffa denna. Det kan befaras att denna rätt

blir alltför vidsträckt, om den knyts enbart till frågan om anläggningens

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr lOi år 1969

inverkan på vattenståndet. Syftet med den av lagrådet föreslagna ändringen

synes lika väl kunna nås genom en föreskrift att anläggningen får bortskaffas,

om sannolika skäl föreligger att allmänt eller enskilt intresse inte

förnärmas. Sådant intresse måste anses bli förnärmat, om anläggning tas

bort utan domstolens medgivande, när fastighetsägare eller den som vill

tillgodogöra sig vattnet vid anläggningen velat överta anläggningen.

Jag vill även peka på, att lagrådets förslag lätt leder till tolkningssvårigheter

i fråga om rätten att överta flottledsanläggning. Eftersom kravet på

vattendomstols tillstånd att bortskaffa flottledsanläggning skulle vara avbängigt

av om anläggningen märkbart inverkar på vattenståndet kan detta

förhållande tas till intäkt för uppfattningen att övertagande får ske genom

vattendomstolens beslut bara i de fall bortskaffandet märkbart påverkar

vattenståndet. Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Såsom föreslagits

i lagrådsremissen bör flottledsanordningar, oavsett om vattenståndet

påverkas, kunna övertas under angivna förutsättningar.

Under hänvisning till det anförda förordar jag att uttrycket »allmän eller

enskild rätt» byts ut mot »allmänt eller enskilt intresse».

Lagrådets förslag beträffande 6:28 innebär vidare att en straffbestämmelse

införs för det fall att någon tar bort egendom i avlyst flottled utan

vattendomstolens medgivande i strid mot de föreslagna bestämmelserna.

Med hänsyn till syftet med återställningsåtgärderna ansågs det redan i den

departementspromemoria på vilken lagrådsremissen grundas att det inte

var lämpligt att införa någon straffbestämmelse. Någon sådan är inte heller

förenad med nuvarande 6: 28. I promemorian ansågs det i stället vara

ändamålsenligt att införa en särskild bevisregel motsvarande den som finns

i 2: 26. Förslaget härom och uttalandet att någon straffbestämmelse inte

behövs har nästan undantagslöst godtagits av remissinstanserna. Jag anser

alltjämt den i remissprotokollet gjorda avvägningen ändamålsenlig. Lagrådet

anser att den i 2: 26 fastslagna principen kan tillämpas utan särskild

föreskrift, om lagrådets förslag genomförs. Med den lösning jag tidigare

förordat i fråga om grundrekvisitet för att domstolsprövning inte skall behövas

torde det vara osäkert om en sådan tolkning kan göras. I klarhetens

intresse bör därför den föreslagna bevisregeln tas in i lagtexten. På grund

av det anförda kan jag inte godta lagrådets förslag i denna del.

Är förvaltare utsedd får flottledsanläggning enligt lagrådets förslag inte

utan förvaltarens medgivande bortskaffas av annan. I remissprotokollet

uppställs krav på medgivande av förvaltaren bara i det fall vattendomstolens

prövning inte behövs. Enligt min mening kan det inte vara lämpligt att uppställa

sådant krav vid domstolsprövning. Domstolen, som har att väga alla

i ett mål förekommande omständigheter mot varandra, måste ha möjlighet

alt frångå förvaltarens uppfattning, om förhållandena påkallar det. Lagrådet

anser vidare att den föreslagna bestämmelsen om skyldighet för den nye

ägaren att underhålla anläggningen så att fara inte uppkommer för allmän

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 Oi år 1969

eller enskild rätt kan undvaras. Skälet härtill uppges vara att ägaren, i den

mån anläggningen är att hänföra till byggnad i vatten, helt blir underkastad

bestämmelserna om sådan byggnad i 2 kap., däribland regeln om underhållsskyldighet

i 33 §. Eftersom det emellertid, såsom ovan angetts, kan bli fråga

om ett övertagande av underhållsskyldigheten beträffande anläggningar

som inte är att hänföra till byggnad i vatten, kan det vara lämpligt att i lagtexten

erinra om sådan skyldighet. Jag anser mig därför även i nu berörda

hänseenden böra vidhålla mitt förslag.

För att tvekan inte skall behöva råda om att fråga om övertagande av

flottledsanläggning kan prövas även i mål om ansökan av annan om bortskaffande

bör, såsom lagrådet framhåller, i 6: 28 tredje stycket inte särskilt

anges, att ansökan behövs. Av 11: 17 18. bör i stället framgå att ansökan om

övertagande av flottledsanläggning kan göras i eller utan samband med

prövning av ansökan om tillåtelse att ta bort flottledsanläggning.

Som lagrådet anför kan det inte anses behövligt att särskilt ange att 6: 28

gäller inte bara bortskaffande utan också ändring. Det torde ligga i sakens

natur att med bortskaffande avses även sådan ändring som innebär bortskaffande

till viss del. Däremot torde ej obetydliga förbättringsarbeten inte

kunna omfattas av begreppet bortskaffande. Sådana åtgärder är att anse

som byggande i vatten. Inte heller är det nödvändigt att särskilt ange att

anläggningen skall kunna övertas inte endast av fastighetsägare och den

som vill tillgodogöra sig vattnet utan även av hans rättsinnehavare. Vidare

bör förslaget ändras så att anmälan till inskrivningsdomare bara behöver

göras i det fall då ägare av fast egendom, för vilken bortskaffande av flottledsanläggning

medför skada, berättigas överta anläggningen. Jag förordar

jämkning av lagtexten i enlighet med det sagda.

Den i remissprotokollet föreslagna bestämmelsen i 6: 29 ger förvaltare

samma rätt som staten och kommun att vidta fiskebefräinjande åtgärder

enligt 2: 9. Enligt lagrådet måste det anses oegentligt att tillägga förvaltaren

en behörighet som går utöver förvaltningens ändamål. Lagrådet föreslår

att förvaltarens rätt inskränks till att avse återställningsåtgärder.

Visserligen kan det vara av värde att låta förvaltaren få en självständig

rätt att utföra fiskebefrämjande åtgärder som inte till alla delar är att anse

som återställningsåtgärder. Det blir därigenom möjligt att undvika en uppdelning

på skilda ärenden av sakligt nära sammanhängande frågor och att

undgå diskussion om gränsdragningsproblem av i och för sig ringa intresse.

Å andra sidan kan det praktiska syftet uppnås på annat sätt. I den mån

medel blir över för fiskebefrämjande åtgärder, som faller utanför ramen för

återställningsåtgärder, kan staten eller kommun ställa sig som sökande med

förvaltaren som biträde eller rådgivare. Jag vill därför inte motsätta mig

lagrådets förslag att begränsa tillämpningsområdet.

Eftersom företag som avses i 2: 9 jämställs med byggande i vatten i all
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lOi år 1969

87

mänhet skall tillstånd att få utföra åtgärder enligt lagrummet inhämtas

genom ansökan. Det torde därför inte vara nödvändigt att i 11: 17 18. uttryckligen

ange alt mål av förevarande slag, när prövningen påkallas av

förvaltare, är ansökningsmål.

I remissprotokollet (6: 27 tredje stycket VL) har föreslagits en regel av

innebörd att de flottande skall underrätta länsstyrelsen om planerad övergång

från flottning till annat transportsätt. Det kan vara tveksamt om en

bestämmelse av detta slag bör placeras i VL. Jag kan därför biträda lagrådets

alternativa förslag att föra in bestämmelsen i FL, där regeln lämpligen

tas upp i 8 kap. såsom 81 §.

Det remitterade förslaget innebär att förvaltaren skall utöver hittillsvarande

uppgifter svara för behövliga återställningsåtgärder. Förslaget innehåller

bl. a. regler beträffande besvärsrätt och ersättning för förvaltarens

uppdrag men bara i fråga om återställningsåtgärder. En ledamot av lagrådet

har ansett att en obefogad dualism uppkommer härigenom. Han anser

att det inte möter några betänkligheter att betrakta förvaltarens uppdrag

som en enhet och förvaltaren själv som myndighet beträffande alla ågärder

som han vidtar. Enligt min mening leder ett sådant betraktelsesätt till att

besvärsrätten blir onödigt vidsträckt och att staten i motsats till vad som

nu gäller får svara för förvaltarens kostnader även till den del som avser

själva avvecklingen. Med hänsyn härtill och då, såsom de övriga ledamöterna

i lagrådet framhåller, några svårigheter inte torde uppkomma i tillämpningen

anser jag att skäl inte föreligger att frånträda mitt förslag på dessa

punkter.

I 82 a § femte stycket i det remitterade förslaget anges att länsstyrelsen

kan entlediga förvaltaren redan innan förvaltaren slutfört sitt uppdrag.

Om förvaltaren entledigas eller eljest avgår, skall länsstyrelsen enligt förslaget

genast utse ny förvaltare. Lagrådet anser det vara tillräckligt med en

bestämmelse av innehåll att förvaltaren må, när förhållandena föranleder

därtill, av länsstyrelsen entledigas från uppdraget. För min del anser jag

det vara av värde att det av lagtexten klart framgår att länsstyrelsen får

entlediga förvaltaren innan uppdraget slutförts. Däremot är det inte nödvändigt

med en föreskrift att ny förvaltare skall utses om förvaltare entledigas

eller eljest avgår. Även utan lagregel härom kan länsstyrelsen i sådana

fall utse ny förvaltare. Jag förordar därför att femte stycket andra punkten

i det remitterade förslaget får utgå.

Lagrådet föreslår att förvaltarens redovisningsskyldighet (82 a § tredje

stycket FL i det remitterade förslaget) inte närmare behandlas i lagen.

Lagrådet anser att det i lagtexten bör anges endast att det åligger förvaltaren

att redovisa för sitt uppdrag inför länsstyrelsen. Jag godtar förslaget i

denna del. Genom sådana särskilda bestämmelser som avses i paragrafens

sista stycke får frågan i stället närmare regleras.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1969

Även i övrigt anser jag mig, frånsett smärre avvikelser i lagtekniskt hänseende,

kunna godta de ändringar som lagrådet föreslår. Vissa ytterligare

redaktionella ändringar bör dessutom vidtas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslagen till

1) lag om ändring i vattenlagen,

2) lag om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr i26) om lottning i allmän

flottled,

3) lag om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690087

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1969:55 Utlåtande i anledning av motioner angående elektriska kraftstationer vid mindre vattendrag. s. 1 i texten
  2. 3LU 1969:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m. jämte motioner i ämnet. s. 1 i texten