Sök i Ratio Lex

Med förslag rörande beredskapslagring av olja

1969-09-19 · 57 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 56 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:136, Med förslag rörande beredskapslagring av olja

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

1

Nr 136

Knngl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag rörande

beredskapslagring av olja; given Stockholms slott

den 19 september 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m„

2) lag om ändring i förordningen (1957: 344) om oljeavgift m. m.,

3) lag om ändring i förordningen (1958:575) om avskrivning’å vissa

°ljelagringsanläggningar, m. in.,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram ett program för fortsatt lagring för beredskapsändamål

av olja under sjuårsperioden 1970—1976. Ansvaret för att genomföra

programmet avses liksom nu åvila oljebranschen och storkonsumenterna av

olja. Kngsreserven av drivmedel förutsätts även i fortsättningen förvaras i

bombskyddade anläggningar. En del av krigsreserven av eldningsoljor föreslås

lagras i anläggningar som lokaliseras efter beredskapsmässiga överväganden.

Denna lokaliserade lagring åvilar oljehandeln samt kraft- och värmeproducenterna.

Ber edskap slagringen föreslås omfatta även lagring av råvaror

för framställning av stadsgas samt av gasol. Lagringen av råvaror för

stadsgas skall åvila gasverken och lagringen av gasol dels staten, dels säljare

och importörer. Programmet föranleder vissa ändringar i förordningarna

om oljelagring och om oljeavgift. Vidare föreslås följdändringar i

forordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. in.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 136

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 136 år 1969

Investeringskostnaderna för beredskapslagringen av bensin, fotogen, motorbrännolja

och eldningsolja beräknas till ca 760 milj. kr. Därav föreslås

staten bidraga med 80 milj. kr. för merkostnaden för den skyddade och den

lokaliserade lagringen. Investeringskostnaderna för stadsgasindustrin beräknas

till ca 18,7 milj. kr. och för oljebranschens lagring av gasol till ca

7,7 milj. kr. Investeringskostnaderna för ett statligt gasollager går upp till

ca 19,8 milj. kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

3

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1957:343) om oljelagring m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1957:343) om oljelagring

m. m.,

dels att 1, 2, 4—8, 10—14 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §-x

För att--------därom förordnar.

För att trygga tillgång på råvara

för framställning av stadsgas skola

vidare förbrukare av sådan råvara

hålla lager därav enligt vad i förordningen

stadgas.

Enligt vad--------utvunnen olja.

2 §d

Lagrings- och inköps skyldighet en Lagringsskyldighet enligt 1 § förs
avser

mineralolja som tillhör någon ta stycket och inköpsskyldighet avav

följande grupper, nämligen: se mineralolja som tillhör någon av

följande grupper, nämligen:

gasol;

motorbensin, dock-— ----av eldningsolja.

Sådana slag----—---—- annan gruppindelning.

Där ej------—■ — denna paragraf.

Vad i--------inhemsk skiffer.

4

Kungl. Maj :t fastställer, enligt

grunder som riksdagen godkänt, den

mängd olja, tillhörande var grupp,

som sammanlagt skall hållas i lager.

Tillsynsmyndigheten skall före

den 1 juli varje år på sätt stadgas i

denna förordning bestämma huru

mycket olja, tillhörande olika grupper,

envar som enligt förordningen

är lagringsskyldig skall hålla i lager

under nästkommande kalenderår.

Har lagringsskyldig----att ö

;_i

Kungl. Maj :t fastställer, enligt

grunder som riksdagen godkänt, den

mängd olja, tillhörande var grupp,

som sammanlagt skall hållas i lager

enligt 1 § första stycket.

Tillsynsmyndigheten skall före

den 1 juli varje år på sätt stadgas i

denna förordning bestämma huru

mycket olja, tillhörande olika grupper,

envar som enligt 1 § första stycket

är lagringsskyldig skäll hålla i

lager under nästkommande kalenderår.

1 Senaste lydelse 1962:629.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Säljare är-----inhemskt <

Den som eljest under basåret sålt

olja till avnämare inom riket är lagringsskyldig,

därest han förvärvat

oljan av säljare, som avses i första

stycket, samt hans hela försäljning

av olja under basåret uppgått till

minst tjugutusen kubikmeter.

jeraffinaderi.

Den som eljest under basåret till

avnämare inom riket sålt olja, vilken

han förvärvat av säljare, som avses

i första stycket, är skyldig lagra gasol,

om hans försäljning av gasol under

basåret uppgått till minst ettusen

ton, och annan olja, om hans hela

försäljning av sådan olja under basåret

uppgått till minst tjugutusen

kubikmeter.

6 §•

Förbrukare är---- — transportmedlets drift.

Skyldig att----kubikmeter eldningsolja.

Första och andra styckena äga ej

tillämpning på olja som förbrukas

såsom råvara vid framställning av

stadsgas för försäljning.

7

1 in o in. Vid lagringsskyldigheiens

bestämmande enligt 4 § andra

stycket skall tillsynsmyndigheten

mellan de lagringsskyldiga fördela de

av Kungl. Maj :t enligt samma paragraf

första stycket för påföljande kalenderår

fastställda oljemängderna

med undantag av vad som under sagda

år skall lagras enligt sådan med

tillsynsmyndigheten träffad överenskommelse,

genom vilken någon åtagit

sig att, utöver vad som följer av

denna förordning, hålla lager av olja.

Fördelningen skall, med ledning av

de enligt 2 mom. beräknade basmängderna,

ske så att inom varje

Den som under visst kalenderår

förbrukat råvara för framställning

av stadsgas för försäljning är skyldig

att under närmast följande kalenderår

hålla i lager råvara av samma

slag. Lagringsmängden skall utgöra

en bestämd andel av den mängd råvara

som förbrukats. Andelen fastställcs

av Kungl. Maj:t enligt grunder

som riksdagen godkänt.

1 in o in. Vid lagringsskyldighetens

bestämmande enligt 4 § andra

stycket skall tillsynsmyndigheten

mellan dem som äro lagringsskyldiga

enligt 5 eller 6 § fördela de av Kungl.

Maj :t enligt 4 § första stycket för påföljande

kalenderår fastställda oljemängderna

med undantag av vad som

under sagda år skall lagras enligt sådan

med tillsynsmyndigheten träffad

överenskommelse, genom vilken någon

åtagit sig att, utöver vad som

följer av denna förordning, hålla lager

av olja. Fördelningen skall, med

ledning av de enligt 2 mom. beräknade

basmängderna, ske så att inom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse)

grupp olja för envar lagringsskyldig

förhållandet mellan lagringsmängd

och basmängd är i

görlig mån det
-

samma.

2 m o m.1 Basmängd inom viss

grupp av olja är den mängd olja, tillhörande

gruppen, som den lagringsskyldige

under de i 5 eller 6 § angivna

omständigheterna sålt eller förbrukat

under basåret eller, om han

sålt eller förbrukat olja både under

basåret och året eller ettvart av de

två åren närmast dessförinnan, vad

han under dylika omständigheter i

genomsnitt för år sålt eller förbrukat

under angivna tid. Beträffande värmekraftverk

må Kungl. Maj :t dock

förordna om andra grunder för beräkning

av basmängd.

(Föreslagen lydelse)

varje grupp olja för envar lagringsskyldig

förhållandet mellan lagringsmängd

och basmängd är i görlig mån

detsamma.

2 m o in.1 Basmängd inom viss

Vid beräkning

b) olja som han infört från utri

kes ort eller utvunnit vid inhemskt

oljeraffinaderi och för vidareförsäljning

sålt till någon, vars försäljning

av olja under kalenderåret närmast

före försäljningen uppgått till sammanlagt

minst tjugutusen kubikmeter;
-

grupp av olja är den mängd olja, till

hörande gruppen, som den lagringsskyldige

under de i 5 eller 6 § angivna

omständigheterna sålt eller

förbrukat under basåret eller, om

han sålt eller förbrukat olja både under

basåret och året eller ettvart av

de två åren närmast dessförinnan,

vad han under dylika omständigheter

i genomsnitt för år sålt eller förbrukat

under angivna tid. I fråga om

gasol skall dock endast den försäljning

eller förbrukning som skett under

basåret beaktas. Beträffande värmekraftverk

må Kungl. Maj:t förordna

om andra grunder för beräkning

av basmängd,

försålda oljan;

c) olja som han sålt till någon,

vilken enligt överenskommelse med

tillsynsmyndigheten var skyldig att

under kalenderåret närmast efter

försäljningen hålla lager av olja, tillhörande

samma grupp som den sålda

oljan;

d) eldningsolja som han sålt för

förbrukning vid anläggning inom riket,

vid vilken under de tre för sälj
1

Senaste lydelse 1962:629.

b) olja tillhörande annan grupp än

gasol, som han infört från utrikes

ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi

och för vidareförsäljning

sålt till någon, vars försäljning av

annan olja än gasol under kalenderåret

närmast före försäljningen uppgått

till sammanlagt minst tjugutusen

kubikmeter;

c) gasol som han infört från utrikes

ort eller utvunnit vid inhemskt

oljeraffinaderi och för vidareförsäljning

sålt till någon, vars försäljning

av gasol under kalenderåret närmast

före försäljningen uppgått till minst

ettusen ton;

d) olja som han sålt till någon,

vilken enligt överenskommelse med

tillsynsmyndigheten var skyldig att

under kalenderåret närmast efter

försäljningen hålla lager av olja, tillhörande

samma grupp som den sålda

oljan;

e) eldningsolja som han sålt för

förbrukning vid anläggning inom

riket, vid vilken under de tre för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningen närmast föregående kalenderåren

förbrukats sammanlagt

minst femtontusen kubikmeter eldningsolja;

samt

e) olja som sålts för förbrukning

vid fartygs drift i utrikes trafik.

8

Olja, som lagras enligt denna förordning,

skall den lagringsskyldige

förvara inom riket i utrymmen, som

han äger eller över vilka han eljest

förfogar, på sätt som tillsynsmyndigheten

finner ur kontrollsynpunkt

godtagbart. I lagret må ej inräknas

olja, som är upplagd å provianteringsfrilager

eller är föremål för

transitering.

Kungl. Maj :t--- —---

Det ankommer på tillsynsmyndigheten

att under beaktande av beredskapsbehoven

besluta om förläggningen

av lager som sägs i andra

stycket.

sälj ningen närmast föregående kalenderåren

förbrukats sammanlagt

minst femtontusen kubikmeter eldningsolja;
f)

olja som sålts för förbrukning

såsom råvara vid framställning av

stadsgas för försäljning;

g) olja som sålts för förbrukning

vid fartygs drift i utrikes trafik.

1

Vara, som lagras enligt denna förordning,

skall den lagringsskyldige

förvara inom riket i utrymmen, som

han äger eller över vilka han eljest

förfogar, på sätt som tillsynsmyndigheten

finner ur kontrollsynpunkt

godtagbart. I lagret må ej inräknas

vara, som är upplagd å provianteringsfrilager

eller är föremål för

transitering.

---eller beskjutning.

Det ankommer på tillsynsmyndigheten

att under beaktande av beredskapsbehoven

besluta om förläggningen

av dels lager som sägs i andra

stycket, dels övriga lager i den

utsträckning Kungl. Maj.t bestämmer.

10

Tillsynsmyndigheten må lämna

lagringsskyldig tillstånd att fullgöra

sin lagringsskyldighet genom att till

motsvarande myckenhet lagra olja

tillhörande annan grupp än som följer

av vad ovan stadgas eller annan

mineralolja än som angives i 2 §.

Medgivande må ock lämnas lagringsskyldig

att enligt närmare bestämmelser

av tillsynsmyndigheten i stället

för eldningsolja lagra annat

bränsle.

Tillsynsmyndigheten må lämna

lagringsskyldig som avses i 5 eller

6 § tillstånd "att fullgöra sin lagringsskyldighet

genom att till motsvarande

myckenhet lagra olja tillhörande

annan grupp än som följer

av vad ovan stadgas eller annan mineralolja

än som angives i 2 §. Medgivande

må ock lämnas sådan lagringsskyldig

att enligt närmare bestämmelser

av tillsynsmyndigheten

i stället för eldningsolja lagra annat

bränsle.

Tillsynsmyndigheten må vidare

lämna den som är lagringsskyldig

enligt 6a § tillstånd att i stället för

råvara som där avses lagra motsva
-

Senaste lydelse 1962:629.

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

Avbrytes eller försvåras tillförseln

av olja till riket eller viss del därav,

äger Kungl. Maj :t medgiva, att lagren

må helt eller delvis tagas i anspråk.

Försättes lagringsskyldig -— ---

rande myckenhet av annan råvara

som kan utnyttjas för gasframställningen.

I1

Avbrytes eller försvåras tillförseln

till riket eller viss del därav av vara

som lagras enligt denna förordning,

äger Kungl. Maj :t medgiva, att lagren

må helt eller delvis tagas i anspråk.

------behöriga slutförande.

12 §.

Lagringsskyldig skall före den 1

februari närmast efter basåret lämna

tillsynsmyndigheten uppgift om

den mängd olja, tillhörande olika

grupper, han under basåret sålt eller

förbrukat under omständigheter

som avses i 5 eller 6 §.

Har lagringsskyldig

Den som är lagringsskyldig enligt

5 eller 6 § skall före den 1 februari

närmast efter basåret lämna tillsynsmyndigheten

uppgift om den mängd

olja, tillhörande olika grupper, han

under basåret sålt eller förbrukat

under omständigheter som avses i

nämnda paragrafer. Den som är lagringsskyldig

enligt 6 a § skall varje

år före den 1 februari lämna tillsynsmyndigheten

uppgift om den

mängd stadsgas som han under närmast

föregående kalenderår framställt

för försäljning och den mängd

råvara som därvid förbrukats.

-------och adress.

13 §.•

Under kalenderår, då lagringsringsskyldig

har att hålla lager av

olja, skall han varje månad lämna

tillsynsmyndigheten uppgift om den

mängd olja, tillhörande varje grupp,

som han vid utgången av närmast

föregående kalendermånad hade i

lager inom riket, så ock om platsen

och sättet för oljans förvaring. Tillsynsmyndigheten

må dock befria

från skyldighet att lämna uppgift

om förvaringsplatsen.

Lagringsskyldig, som------

1 Senaste lydelse 1958:55.

2 Senaste lydelse 1959:119.

Under kalenderår, då lagringsskyldig

som avses i 5 eller 6 § har

att hålla lager av olja, skall han

varje månad lämna tillsynsmyndigheten

uppgift om den mängd olja,

tillhörande varje grupp, som han vid

utgången av närmast föregående kalendermånad

hade i lager inom riket,

så ock om platsen och sättet för

oljans förvaring. Motsvarande gäller

beträffande den som har att hålla

lager av råvara för framställning av

stadsgas. Tillsynsmyndigheten må

befria från skyldighet att lämna

uppgift om förvaringsplatsen.

--- —---sådant bränsle.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 dr 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14

Efter anmaning är envar som

inom riket sålt eller förbrukat eller

från utrikes ort infört olja skyldig

lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter

om försäljningen, förbrukningen,

införseln eller lagret, som

tillsynsmyndigheten finner erforderliga

för tillämpningen av denna förordning.

18

Försummar lagringsskyldig att

hålla olja i lager i föreskriven myckenhet

och på sätt, som i denna förordning

eller med stöd därav föreskrivits,

förelägger tillsynsmyndigheten

honom vid vite att inom viss

tid vidtaga rättelse.

Om skyldighet att i fall som avses

i första stycket erlägga oljeavgift

gäller vad därom stadgas i förordningen

om oljeavgift m. in.

i

Efter anmaning är envar som

inom riket sålt eller förbrukat eller

från utrikes ort infört mineralolja

skyldig lämna tillsynsmyndigheten

de uppgifter om försäljningen, förbrukningen,

införseln eller lagret,

som tillsynsmyndigheten finner erforderliga

för tillämpningen av denna

förordning. Den som framställt

stadsgas har motsvarande skyldighet.

§•

Försummar lagringsskyldig att

hålla lager av den omfattning och

på det sätt, som i denna förordning

eller med stöd därav föreskrivits, förelägger

tillsynsmyndigheten honom

vid vite att inom viss tid vidtaga

rättelse.

Om skyldighet att i vissa fall som

avses i första stycket erlägga oljeavgift

gäller vad därom stadgas i förordningen

om oljeavgift in. in.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 6 § tredje stycket, 6 a §, 10 § andra

stycket och 12 § första stycket andra punkten, den 1 januari 1977 och i

övrigt den 1 januari 1970.

I fråga om de lagringsmängder som skall hållas i lager under år 1970

gäller vad tidigare bestämts.

1 Senaste lydelse 1962:629.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

9

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m.

Härigenom förordnas, att 1—3 och 5 §§ förordningen (1957: 344) om oljeavgift

in. m. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

I denna —------ -----

lagringsskyldig: säljare

eller förbrukare av mineralolja, som

är lagringsskyldig enligt förordningen

om oljelagring in. in.;

olja: sådan mineralolja, som

sägs i 2 § sistnämnda förordning;

samt

tillsynsmyndigheten: den

(Föreslagen lydelse)

§•

--------förstås med

lagringsskyldig: säljare

eller förbrukare av mineralolja, som

är lagringsskyldig enligt 5 eller 6 §

förordningen (1957:34-3) om oljelagring

m. m.;

olja: sådan mineralolja, som

sägs i 2 § sistnämnda förordning;

-----utsedda myndigheten.

Lagringsskyldig är------

a) om han erhåller dispens från

skyldigheten att hålla lager av olja

eller att förvara oljelager till viss del

i bergrum eller på annat sätt, som

innefattar skäligt skydd mot förstöring

genom bombanfall eller beskjutning;

eller

b) om han, utan erhållen dispens,

försummar skyldighet, som nyss är

sagd, eller skyldighet att förvara

olja i utrymmen, som han äger eller

över vilka han eljest förfogar.

Oljeavgift utgår------

----erlägga oljeavgift,

a) om han erhåller dispens från

skyldigheten att hålla lager av olja

eller att förvara oljelager till viss

del i bergrum eller på annat sätt,

som innefattar skäligt skydd mot

förstöring genom bombanfall eller

beskjutning;

b) om han, utan erhållen dispens,

försummar skyldighet, som nyss är

sagd, eller skyldighet att förvara

olja i utrymmen, som han äger eller

över vilka han eljest förfogar; eller

c) om han underlåter att följa föreskrift

om lagrets förläggning, som

meddelats enligt 8 § tredje stycket

förordningen (1957: 343) om oljelagring

m. m.

---- ---andra stycket.

3 §4

Oljeavgiften beräknas med tillämp- Oljeavgiften beräknas med tillämpning

av bestämmelserna i 4 och 5 §§ ning av bestämmelserna i 4 och 5 §§

1 Senaste lydelse 1962:630.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

(Nuvarande lydelse)

efter den myckenhet olja, beträffande

vilken lagringsskyldighet eller

skyldighet att förvara olja i bergrum

eller på därmed jämförligt sätt icke

fullgöres, samt efter den tid, under

vilken fullgörandet ej sker. Del av

kalendermånad räknas som hel månad.

Oljeavgiften utgör för kubikmeter

och år

för motorbensin trettiofem kronor,

för fotogen trettioen kronor,

för motorbrännolja tjugusex kronor,

för eldningsolja 1 och 2 tjugufyra

kronor samt

för övriga slag av eldningsolja tjugufem

kronor

eller, såvitt rör olja som skall lagras

i bergrum eller på därmed jämförligt

sätt, nämnda belopp ökade

med sex kronor.

För månad

(Föreslagen lydelse)

efter den myckenhet olja, beträffande

vilken skyldighet som avses i 2 §

första stycket icke fullgöres, samt

efter den tid, under vilken fullgörandet

ej sker. Del av kalendermånad

räknas som hel månad.

Oljeavgiften utgör för år

för gasol etthundranitton kronor

per ton,

för motorbensin trettiotre kronor

per kubikmeter,

för fotogen tjugutre kronor per

kubikmeter,

för motorbrännolja tjugu kronor

per kubikmeter,

för eldningsolja 1 och 2 aderton

kronor per kubikmeter,

för övriga slag av eldningsolja tjuguen

kronor per kubikmeter,

eller, såvitt rör olja som skall lagras

i bergrum eller på därmed jämförligt

sätt, nämnda belopp ökade

med nio kronor, och, såvitt rör olja

som skall lagras enligt föreskrift

som avses i 2 § första stycket c),

nämnda belopp ökade med två. kronor.

angivna belopp.

5

I fall, som avses i 2 § första stycket

b), beräknas oljeavgiften efter

den brist, som framkommer i samband

med granskning av avgiven uppgift

varigenom bristen först yppats,

eller, om bristen upptäckts vid särskild

undersökning, den brist, som

därvid konstaterats.

Oljeavgift skall --------

Sker ej--- -------- sarnn

§-J

I fall, som avses i 2 § första stycket

b) eller c), beräknas oljeavgiften

efter den brist, som framkommer

i samband med granskning av avgiven

uppgift varigenom bristen först

yppats, eller, om bristen upptäckts

vid särskild undersökning, den brist,

som därvid konstaterats.

— en månad,

tidpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. I fråga om oljeavgiftens storlek

under år 1970 gäller dock äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 1962:630.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

11

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagrings
anläggningar,

m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ samt 7 § 3 mom. förordningen (1958:

575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m. skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

1 m o m. Skattskyldig, som under

de beskattningsår för vilka taxering

i första instans verkställes åren 1959

—1973 för stadigvarande bruk i rörelse

färdigställer anläggning i bergrum

för lagring av mineralolja eller

annan anläggning för lagring av

mineralolja, som innefattar skäligt

skydd mot förstöring genom bombanfall

eller beskjutning, äger att vid

inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag

för avskrivning å anskaffningskostnaden

för anläggningen på sätt nedan

i 2 § stadgas. Avdrag för avskrivning

som nu sagts medgives endast

om anläggningen har en volym

av minst 1 000 m3 och anläggningen

godkänts av överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap.

Skattskyldig, som-------

1 anskaffningskostnaden-----

2 m o in. Det åligger överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva,

huruvida anläggning, som i 1 mom.

avses, kan godkännas som skyddad

anläggning samt att — om så är förhållandet

— utfärda intyg härom.

I intyget skall jämväl angivas anläggningens

volym, tidpunkten för dess

färdigställande ävensom uppgifter,

som äro erforderliga för dess identifiering.

1 Senaste lydelse 1962:631.

(Föreslagen lydelse)

§-x

1 m o m. Skattskyldig, som under

de beskattningsår för vilka taxering

i första instans verkställes åren 1959

—1980 för stadigvarande bruk i rörelse

färdigställer anläggning i bergrum

för lagring av mineralolja eller

annan anläggning för lagring av

mineralolja, som innefattar skäligt

skydd mot förstöring genom bombanfall

eller beskjutning, äger att vid

inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag

för avskrivning å anskaffningskostnaden

för anläggningen på sätt nedan

i 2 § stadgas. Avdrag för avskrivning

som nu sagts medgives endast

om anläggningen har en volym av

minst 1 000 in3 och anläggningen

godkänts av överstyrelsen för ekonomiskt

försvar.

--kan företes.

----körplaner o. dyl.

2 m o m. Det åligger överstyrelsen

för ekonomiskt försvar att på ansökan

av skattskyldig pröva, huruvida

anläggning, som i 1 mom. avses, kan

godkännas som skyddad anläggning

samt att — om så är förhållandet —

utfärda intyg härom. I intyget skall

jämväl angivas anläggningens volym,

tidpunkten för dess färdigställande

ävensom uppgifter, som äro erforderliga

för dess identifiering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 ar 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ränte- och — --------§

Om lånet avser såväl anläggning

för oskyddad lagring som lager skall

lånet vid inkomsttaxeringen anses

till sex tiondelar belöpa å anläggningen

(anläggningslån för oskyddad

lagring) och till fyra tiondelar

å lagret (lagerlån). Särskilt lån, som

utgår till den som ålagts verkställa

skyddad lagring, skall vid inkomsttaxeringen

i sin helhet anses belöpa

å anläggningen (anläggningslån för

skyddad lagring).

7

3 m o in.1 Det åligger överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap att

utfärda intyg utvisande den lagermängd,

som enligt vad i 1 mom. sägs

skall anses utgöra skattskyldigs

tvångslager, samt huruvida den

skattskyldige fullgjort sin lagringsskyldighet.

Sådant intyg skall överstyrelsen

senast den 1 april under

taxeringsåret tillställa dels den skattskyldige

dels ock länsstyrelsen för att

överlämnas till den taxeringsnämnd,

som har att taxera den skattskyldige

till statlig inkomstskatt.

stadgas.

Lånet skall vid inkomsttaxeringen

anses som anläggningslån, om det avser

uppförande av anläggning för

skyddad eller oskyddad lagring, och

som lagerlån, om det avser anskaffning

av lager. Om lånet avser såväl

anläggning för oskyddad lagring som

lager skall lånet vid inkomsttaxeringen

anses till sex tiondelar utgöra

anläggning slån och till fyra

tiondelar lagerlån.

§•

3 in o in.1 Det åligger överstyrelsen

för ekonomiskt försvar att utfärda

intyg utvisande den lagermängd, som

enligt vad i 1 mom. sägs skall anses

utgöra skattskyldigs tvångslager,

samt huruvida den skattskyldige

fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant

intyg skall överstyrelsen senast

den 1 april under taxeringsåret tillställa

dels den skattskyldige dels ock

länsstyrelsen för att överlämnas till

den taxeringsnämnd, som har att

taxera den skattskyldige till statlig

inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

1 Senaste lydelse 1962:631.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

13

Utdrag av protokollet över handelsärcnden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 19 september 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Moberg, Löfberg, Norling.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om oljelagring och

anför.

Huvuddragen av tidigare och nuvarande oljelagringsprogram

Skyldighet att för beredskapsändamål lagra olja infördes redan år 1938

och reglerades genom förordningen (1938:367) angående handel med vissa

mineraloljor. Enligt förordningen förelåg skyldighet för oljehandeln och de

inhemska oljeraffinaderierna att hålla lager motsvarande en procentuell

andel av försäljningen under det närmast föregående året. Det sista år förordningen

var tillämplig, dvs. år 1957, var lagringsplikten 25 % för bensin

och fotogen samt 15 % för motor- och pannbrännolja.

1958—1962 års oljelagringsprogram

Den efter andra världskriget snabbt ökade förbrukningen av flytande

drivmedel och bränslen förde med sig krav på förstärkt beredskapslagring

av dessa förnödenheter. Mot denna bakgrund tillkallades hösten 1955 särskilda

sakkunniga, 1955 års oljelagringskommitté, med uppgift att lägga

fram förslag om ökad beredskapslagring av petroleumprodukter. Utredningen

förordade ett nytt system för oljelagringen (SOU 1957:4). Genom

beslut av 1957 års riksdag (prop. 144, BeU 45, 2 LU 34, rskr 322 och 329)

antogs systemet och ett program för lagring av mineraloljor under femårsperioden

1958—1962 fastställdes.

Programmet innebar en övergång till fasta lagringsmål för olika oljeslag.

Lagringsmålet fastställdes med beaktande av dels den mängd, som i krig

bedömdes komma att erfordras under viss tidsperiod (krigsreserven), dels

vad som kunde behövas med hänsyn till tänkbara störningar i oljetillförseln

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

under fred (försörjningsreserven). Krigsreserven skulle tillgodose behoven

såväl för totalförsvaret som för samhället i övrigt. Försörjningsreservens

storlek bestämdes med hänsyn till vad som ansågs erforderligt för att trygga

försörjningen under vintrar med svåra isförhållanden. Skyldighet infördes

för de lagringspliktiga att förvara viss andel av drivmedlen i skyddade utrymmen.

Målet för denna lagring begränsades främst av kostnadsskäl till

krigsreserven av drivmedel.

Investeringskostnaderna för att genomföra programmet beräknades

till 600 milj. kr. I detta belopp ingick kostnaderna både för lagringsutrymmen

och för att anskaffa olja. De löpande kostnaderna för lagerhållningen

räknades däremot inte in. De totala anläggningskostnaderna beräknades

till 350 milj. kr. På grundval av importpriserna på olja hösten

1956 beräknades varukostnaderna till omkring 250 milj. kr.

Till finansieringen av investeringskostnaderna för lagringsprogrammet

bidrog staten med lån till ett belopp av 360 milj. kr. Övriga kostnader

finansierades av de lagringsskyldiga och togs ut genom prissättningen

på oljeprodukterna. De statliga lånen fördelades mellan de lagringsskyldiga

i förhållande till den mängd olja som de skulle hålla i lager. Lånen, som loper

på tjugo år, är ränte- och amorteringsfria och skrixs a^ med 5 % om

året fr. o. in. året efter det de utlämnades. Låneformen valdes för att staten

skall kunna kräva återbetalning om lagringsskyldigheten går ned eller upphör

för något företag.

Programmet fullföljdes i stort sett i avsedd omfattning.

1963—1969 års oljelagringsprogram

Våren 1961 tillsattes eu utredning, 1961 års oljelagringskommitté, med

uppgift att lägga fram förslag om den fortsatta lagringen av oljeprodukter

efter utgången av år 1962.

Kommittén lade fram förslag till alternativa lagringsmål för att förstärka

beredskapen (SOU 1962: 40). I det av 1962 års riksdag (prop. 194, BeU 68,

2LU 45, rskr 418 och 420) antagna lagringsprogrammet för perioden 1963—

1969 fastställdes lagringsmålet till det högsta alternativet som kommittén

föreslog. Programmet innebär att det för perioden 1958—1962 tillämpade

systemet med fasta lagringsmål i huvudsak bibehålls.

Försörjningsreserven ersattes med en avspärrningsreserv som vid ett totalt

avbrott i tillförseln avses täcka en starkt beskuren konsumtion under

en för alla oljeprodukter i princip lika lång tidsperiod. En del av lageruppbyggnaden

för eldningsolja förutsattes bli täckt genom en ökning av beredskapslagren

av kol- och koks.

Skilda lagringsmål fastställdes för den oskyddade och skyddade lagringen.

Utbyggnaden av den oskyddade lagringen skulle ske genom en lika ökningav

lagringsmålen från år till år fram till periodens slut. Utbyggnaden av den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

skyddade lagringen, som under perioden endast avser motorbensin och motorbrännolja,

skulle ske i två etapper.

Investeringskostnaderna för 1963—1969 års oljelagringsprogram

beräknades, utöver de löpande kostnaderna för lagerhållningen, till

812 milj. kr. i 1961 års pris- och kostnadsläge, varav 29 milj. kr. för lagerökning

av fasta bränslen. Av kostnaderna beräknades 465 milj. kr. för cisternanläggningar

och 318 milj. kr. för oljeprodukterna.

Den genomsnittliga årliga investeringskostnaden för beredskapslagringen

av olja under perioden 1963—1969 utgör i 1961 års prisläge 112 milj. kr.

Enligt beslut av 1961 års riksdag skall till finansiering av denna

kostnad betalas ut 59 milj. kr. per år till de lagringsskyldiga som statliga

lån av samma slag som under perioden 1958—1962. I beloppet ingår i sin

helhet merkostnaden 7,3 milj. kr. för skyddade lagringsanläggningar. I motsats

till tidigare år är lånen indexreglerade. Av den genomsnittliga årliga

investeringskostnaden skulle återstoden 53 milj. kr. finansieras prisvägen.

För att täcka dessa kostnader förband sig flertalet lagringsskyldiga oljehandelsföretag

att till Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskapsfond betala

in avgifter som beräknas efter företagens leveranser till sådana köpare

som inte är lagringsskyldiga.

Stiftelsen är inte skyldig att erlägga skatt för inkomst eller förmögenhet

för de från oljeföretagen tillförda beredskapslagringsavgifterna eller avkastningen

från dessa.

Beredskapslagringsavgiften utgörs av dels en investeringsdel, dels en del

som svarar mot de löpande kostnaderna för lagringen. Avgiften var från

början 1 öre litern för bensin och motorbrännolja och 5 kr./m3 för fotogen

och eldningsoljor. Investeringsdel en för så väl drivmedel som eldningsoljor

var 4 kr./m8. I fråga om drivmedel kvarstår beredskapslagringsavgiften

oförändrad, medan den för eldningsoljor sänkts i tre etapper. Den är

fr. o. in. den 1 maj 1969 1 kr./m3. Någon investeringsdel ingår inte längre.

Det nu löpande oljelagringsprogrammet har hittills kunnat fullgöras i avsedd

omfattning. Såvitt nu kan förutses kommer programmet i sin helhet

att vara fullföljt And lagringsperiodens utgång.

Författningar och andra bestämmelser om oljelagring, oljeavgift m. m.

Förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.

1957 års oljelagringsförordning ersätter förordningen (1938: 367) angående

handel med vissa mineraloljor. Lagringsskyldighet gäller för motorbensin,

fotogen, motorbrännolja, eldningsolja 1-—2 och övriga slag av eldningsolja.

Skyldigheten gäller inte för flygdrivmedel. Kungl. Maj:t kan förordna

om annan gruppindelning. Lagringsskyldigheten omfattar endast sådan olja,

som används för energiförsörjningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

Enligt förordningen är säljare och förbrukare av mineralolja lagringsskyldiga.

Förordningen är inte tillämplig på statliga myndigheter, vilkas

lagringsplikt regleras av Kungl. Maj :t genom särskilda föreskrifter. Kungl.

Maj :t fastställer enligt grunder som riksdagen godkänt de mängder olja

som skall hållas i lager. Det ankommer på tillsynsmyndigheten, som är

överstyrelsen för ekonomiskt försvar, att varje år före den 1 juli bestämma

den mängd olja, som varje lagringsskyldig skall lagra under det kommande

året.

I förordningen anges vilka säljare och förbrukare, som är skyldiga att

lagra olja. Säljare är lagringsskyldig, om han under kalenderåret närmast

före lagringspliktens bestämmande (basåret) till avnämare inom riket sålt

olja, som han fört in från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt raffinaderi.

Den som eljest under basåret sålt olja till avnämare inom riket är lagringsskyldig

om oljan förvärvats ifrån säljare som nyss nämnts och om

försäljningen under basåret uppgått till sammanlagt minst 20 000 m3. Förbrukare

är lagringsskyldig om han förbrukat olja, som han infört från utrikes

ort. Skyldig att lagra eldningsolja är också den som vid anläggning

inom riket under basåret och de två kalenderåren dessförinnan förbrukat

sammanlagt minst 15 000 m3 sådan olja. Förordningen innehåller regler

för beräkning av lagringsmängd för det enskilda företaget. I fråga om värmekraftverk

gäller särskilda bestämmelser för beräkning av basmängd.

Tillsynsmyndigheten får under vissa förutsättningar träffa avtal med företag

om frivillig lagring av olja.

Beredskapslagren av olja skall av den lagringsskyldige förvaras i utrymmen

inom riket, som han äger eller vilka han eljest förfogar över, på de

sätt som tillsynsmyndigheten finner godtagbart ur kontrollsynpunkt. Vidare

skall tillsynsmyndigheten under beaktande av beredskapsbehoven besluta

om förläggning av lagren av den olja, som enligt Kungl. Maj :ts beslut

skall förvaras i bombskyddade anläggningar.

Tillsynsmyndigheten kan lämna dispens helt eller delvis från lagringsskvldighet

liksom från skyldighet att förvara lager i skyddade utrymmen.

Genom dispens kan också lagringsskyldig få möjlighet att lagra olja i utrymmen,

över vilka han inte förfogar, s. k. inlagringsdispens. Vidare kan

tillsynsmyndigheten medge lagringspliktig tillstånd att ersätta lagring av

visst oljeslag med lagring av annan olja eller att i stället för eldningsolja

lagra annat bränsle.

Beredskapslager av olja får efter Kungl. Maj :ts medgivande tas i anspråk

om tillförseln till riket avbryts eller försvåras.

Oljelagringsförordningen innehåller vidare bestämmelser om inköpsskyldighet

i vissa fall ifrån inhemskt raffinaderi. Enligt förordningen kan tillsynsmyndigheten

förelägga lagringsskyldig, som försummar att lagra olja

i föreskriven mängd eller på föreskrivet sätt, att vid vite inom viss tid vidtaga

rättelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

Förordningen (1957: 3H) om oljeavgift m. m.

Förordningen om oljeavgift m. in. föreskriver skyldighet för den som erhållit

dispens från oljelagringsskyldighet eller försummat att fullgöra sin

lagringsplikt att erlägga oljeavgift till staten. Syftet med denna avgift är

att hindra att den som inte fullgör sin lagringsskyldighet gör en ekonomisk

vinning i förhållande till övriga lagringspliktiga. Oljeavgiftens storlek för

olika oljeslag och lagringsformer är beräknad att motsvara lagringskostnaderna

per ar och in3 med ett tillägg av omkring 10 % för att hindra att

någon avsiktligt skulle underlåta att lagra olja och i stället erlägga oljeavgift.

Om det är uppenbart att oljeavgiften avsevärt överstiger den vinning,

som den lagringsskyldige gör genom att inte fullgöra sin lagringsplikt, kan

tillsynsmyndigheten nedsätta eller helt efterge avgiften. Härvid skall bl. a.

beaktas den lagringsskyldiges innehav av cisternutrymme. Om synnerliga

skäl föreligger, kan Kungl. Maj:t även i andra fall medge befrielse från

eller återbäring av oljeavgiften.

Tillämpningsbestämmelser

Kungörelsen (1957: 345) med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring

av olja innehåller föreskrifter angående tillämpningen av förordningarna

om oljelagring och oljeavgift. Det ankommer enligt kungörelsen på tillsynsmyndigheten

att meddela beslut huruvida oljelagringsanläggning är

av sådan beskaffenhet att den kan godkännas för skyddad lagring. Vidare

skall tillsynsmyndigheten upprätta förteckning över lagringsskyldiga, vilken

skall tillställas samtliga lagringspliktiga säljare. Vissa föreskrifter om

debitering av oljeavgift finns intagna i kungörelsen. I denna regleras också

förutsättningarna för att träffa avtal om frivillig lagring.

Kungl. Maj :t meddelade i beslut den 15 mars 1963 vissa kompletterande

föreskrifter rörande beredskapslagring av olja. Genom beslutet infördes regler

bl. a. om de statliga myndigheternas lagringsskyldighet, beräkning av

värmekraftverkens basmängd och nedtrappning av lagren av eldningsolja

under årets första månader, den s. k. vinterdispensen.

Föreskrifter om lan till utbyggnad av den oskyddade oljelagringen under

åren 1963—1969 meddelades i Kungl. Maj :ts beslut den 25 oktober 1963, i

vilket angavs bl. a. sättet för fastställande av de årliga lånebeloppen och hur

dessa skall beräknas för den enskilde lagringsskyldige. För den skyddade

lagringen meddelades motsvarande föreskrifter den 3 april 1964. Enligt dessa

beviljas lån dels såsom bidrag till kostnaderna för uppförande av skyddad

anläggning (anläggningslån), dels som bidrag till kostnaderna för anskaffning

av lager till sådan anläggning (lagerlån). Anläggningslånen betalas ut

som årliga förskottsbelopp, medan lagerlånen ställs till de lagringsskyldigas

förfogande först sedan de skyddade anläggningarna färdigställts och godkänts.

Ytterligare föreskrifter om återbetalning i vissa fall av lån meddelades

den 27 januari 1967.

2 Bihang till riksdagens protokoll 11)69. 1 samt. Nr 136

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Övriga författningar

I anslutning till 1958—1962 års oljelagringsprogram meddelades förordningen

(1958: 575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. in.

Förordningen innehåller bestämmelser om avskrivning på bombskyddade

lagringsanläggningar, om beskattning av statliga lån till oljelagring och om

värdering av varulager. Om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdragför

belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskapsfond

finns bestämmelser i särskild förordning (1963:565).

Oljelagring srådet

Ett oljelagringsråd inrättades vid början av 1958—1962 års oljelagringsperiod

för att som rådgivande organ biträda tillsynsmyndigheten i viktigare

frågor rörande beredskapslagring av olja in. m. I rådet ingår statliga ledamöter

och representanter för olika kategorier av lagringsskyldiga. Rådets

verksamhet är reglerad i instruktion (1957: 346).

Fortsatt beredskapslagring av olja

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 december 1967 tillkallade

chefen för handelsdepartementet atta sakkunniga1 med uppgift att efter

överläggningar med företrädare för oljebranschen och övriga berörda grenar

av näringslivet lägga fram förslag om lagringen av oljeprodukter efter utgången

av år 1969.

De sakkunniga, som antog namnet 1968 års olj elagringskommitté, avgav

den 20 maj 1969 ett hemligt betänkande med förslag i ämnet2. Till betänkandet

är fogat förslag till ändringar i förordningen om oljelagring in. in., förordningen

om oljeavgift in. m., kungörelsen med vissa bestämmelser rörande

ber edskap slagringen av olja och förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

m. in. Kommitténs förslag är inte enhälligt. Reservation

bar sålunda avgetts av en kommittéledamot representerande industrin.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhavaren,

transportnämnden, statens vattenfall sverk, statens jordbruksnämnd,

statens naturvårdsverk, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd,

överstyrelsen för ekonomiskt försvar, oljelagringsrådet, arbetsmarknadsstyrelsen,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svens
1

Verkställande direktören i Systembolaget AB Rune Hermansson, tillika ordförande, direktören

i Oljekonsumenterna-OK Arne Carlsson, byråchefen hos överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Nils-Gustaf Danielson, direktören i Svenska Shell aktiebolag Ragnar Kjellström, kanslirådet

i handelsdepartementet Sven-Erik Orrö, departementsrådet i industridepartementet Sven

Swarting, direktören i Ara-bolagen aktiebolag Lars Uddgren och direktören i Stora Kopparbergs

bergslag aktiebolag Henning Wadeli.

2 Betänkandet har med vissa jämkningar och uteslutningar aven utkommit i en offentlig tryckt

upplaga (SOU 1969:31).

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

ka gasföreningen, som bifogat yttrande från Energiverken i Göteborg, Svenska

kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen, Svenska lantmännens

riksförbund, Svenska petroleum institutet, Svenska stenkolsimportörers

förening, Svenska värmeverksföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges industriförbund.

Kommitténs förslag

Behovet av fortsatt lagring

Kommittén konstaterar att Sverige för sin energiförsörjning sedan länge

i utomordentligt hög grad är beroende av importerad energi. På kort sikt

torde någon förändring av den nuvarande situationen inte vara att vänta.

Eventuella kommande fynd av olja och naturgas liksom atomkraftens utveckling

kan dock pa längre sikt minska landets importberoende.

Den år 1964 tillkallade energikommittén har skisserat två olika alternativ,

■\aiiant

fred (Rapport rörande Sveriges energiförsörjning 1955—1985; finansdepartementet

1967: 8). Varianten 1, som kommittén funnit vara mest realistisk,

förutsätter att elektrisk kraft genom ökad utbyggnad av atomkraften i viss

omfattning ökar sin marknadsandel inom områden som nu domineras av

flytande bränslen. Detta innebär en högre utbyggnad av atomkraften än som

förutses i varianten 2. Oljeförbrukningen år 1975 och år 1985 blir då 1

resp. 5 milj. ton lägre än enligt varianten 2.

Även vid den höga utvecklingstakt för atomkraft som beräknas av energikommittén

i varianten 1 kommer import av olja att spela en dominerande

roll för vår energiförsörjning för lång tid framöver. Importbränslenas andel

av den faktiskt nyttiggjorda energin utgör enligt varianten 1 ca 75 % år

1975 och ca 68 % år 1985 jämfört med 64 % år 1955 och 67 % år 1965.

Andra importbiänslen än olja, dvs. kol och koks, kan under perioden

1975 1985 beräknas svara för endast 5 % eller mindre av den totalt nyttig
gjorda

energin.

I absoluta tal beräknas förbrukningen av olja fortsätta att öka under överskådlig

tid. Enligt energikommitténs variant 1 beräknas behovet av importerade

produkter för energiframställning till följande kvantiteter.

Måttenhet

1000

1955

1965

1975

1985

Eldningsolja 1—2.....

m3

2389

5785

8800]

» 3—5.....

m3

3701

8275

17700

Motorbrännolja.......

m3

704

1594

2700

43100

Bensin...............

m3

1530

3043

5000

Övriga oljeprodukter...

. ton

220

270

750

Kol och koks.........

. ton

6070

3235

2700

3200

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Beroendet av importerad energi medför att Sverige är särskilt känsligt för

avbrott i tillförseln. Utan en kontinuerlig tillgång på energi kan starka störningar

väntas inom samhällslivet. Härtill kommer att en tryggad försörjning

med energi liar avgörande betydelse för totalförsvarets möjligheter att

fungera med tillfredsställande effektivitet. I en spänd situation är det inte

uteslutet, att ett beroende av energiimport från den ena parten i en konflikt,

kan binda Sverige vid denna lika starkt som en allians. Hot om avbrott i

oljeleveranser kan bli ett effektivt medel att framtvinga en sadan bundenhet.

Sådana åtgärder måste därför vidtagas att Sveriges beroende av oljeimport

inte äventyrar landets alliansfria utrikespolitik.

Kommittén har mot denna bakgrund kommit till slutsatsen att beredskapslagring

av importerade drivmedel och bränslen är nödvändig under

överblickbar framtid. Med hänsyn till oljans dominerande betydelse för

energiförsörjningen måste beredskapslagringen fortfarande huvudsakligen

avse denna vara.

Kommittén finner ingen anledning föreslå några principiella avvikelser

från nu gällande mål för beredskapslagringen. Planeringen bör även i fortsättningen

avse två skilda planeringsperioder, krigsfallet och avspärrningsf

all et. Uthålligheten skall i princip vara densamma som hittills.

Krigsreserven bör helt reserveras för behoven i händelse landet indrages

i krig och inte få tillgripas i andra lägen.

Avspärrningsreserven bör liksom hittills kunna tillgripas även vid situationer

som förorsakas av oroligheter utomlands eller av isläggning.

Beräkning av lagerbehov och lagringsmål

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har i en särskild utiedning (hemlig)

beräknat det lagringsmal som behövs ar 1975 för att den tidigare beslutade

uthålligheten skall uppnås. Beräkningarna är i princip baserade på

varianten 1 i energikommitténs prognos, överstyrelsen har räknat fram

den oundgängliga förbrukning som denna uthållighet förutsätter, lagerbehovet.

En del av detta beräknar överstyrelsen kommer att täckas av de lagerav

importprodukter som av kommersiella skäl måste hållas utöver beredskapslagret

samt av ved som ersättningsbränsle för eldningsoljor. Skillnaden

mellan lagerbehovet och dessa lager utgör det lagringsmål som skall

uppnås genom beredskapslagring. Den under programtiden erforderliga ökningen

av beredskapslagringen motsvarar följaktligen skillnaden mellan

sistnämnda lagringsmål och lagringsmålet för oljelagringsperioden 1963—

1969.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1960

Lagerbehovet av drivmedel och eldningsoljor

Kommittén utgår i sin bedömning av lagerbehovet från de beräkningar

som gjorts av överstyrelsen. I fråga om samtliga områden utom uppvärmningssektorn

finner kommittén sig inte böra frångå överstyrelsens förslag.

För uppvärmningssektorn räknar man emellertid med ett något lägre alternativ.

Beräkningarna baseras på att förbrukningen både i krigs- och avspärrningsfallen

nedbringas till lägsta praktiskt möjliga nivå genom ransoneringar.

Kommittén understryker därför kraftigt vikten av att ransoneringar

ar förberedda, så att de snabbt kan sättas in med full verkan.

Kommittén förutsätter i enlighet med direktiven att beredskapslagringen

av flygdrivmedel för den civila luftfarten liksom hittills skall ombesörjas

av staten och framhåller vikten av att en tillräcklig beredskapslagring kommer

till stånd av sådana drivmedel.

Tillgångar inom landet på drivmedel och bränslen

De tillgångar på drivmedel, eldningsoljor och andra bränslen som utöver

beredskapslagren vid utgången av perioden 1963—1969 står till förfogande

för att tacka behoven under krig och avspärrning är kommersiella lager hos

raffinaderier, handel och förbrukare, statliga lager av kol, koks och motorbi

ännolja samt de lager och den produktion av ersättningsbränslen, som

kan beräknas förekomma inom landet. Tillgångarna har i princip värderats

efter samma grunder som i nu gällande program. Kommittén har inte funnit

anledning att frångå överstyrelsens beräkning.

Kommittén hai emellertid också undersökt om det inte finns ytterligare

lager som bör räknas som tillgångar. Eu förutsättning har därvid varit att

man med tillräcklig säkerhet kan utgå från att sådana lager kommer att

finnas tillgängliga om en försörjningskris inträder. Lagren kan dessutom

inte räknas med till större del än till vilken de med säkerhet kan beräknas

vara gripbara i ett krisläge och kan beaktas i ransoneringsförfarandet. Lager

av detta slag kan enligt kommitténs uppfattning endast avräknas mot

avspärrningsreserven.

Kommittén finner att dessa förutsättningar uppfylls i fråga om dels lager

av eldningsolja för fastighetsuppvärmning som förvaras i fastigheterna,

dels lager av motorbrännolja som finns i s. k. farmaggregat hos jordbrukare

och åkare in. fl., dels viss del av råoljelagren hos raffinaderierna. Vid beräkningen

av totalmålet för beredskapslagringen har därför hänsyn tagits

till förekomsten av dessa lager.

Inhemsk ersättnings produktion

Då det gäller att fastställa lagringsmålet måste man beakta möjligheten

att ersätta importerad olja med inhemska produkter som ved, torv och

andra.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Kommittén konstaterar att som ersättning för flytande drivmedel kan

endast gengas komma i fråga. Gengasdrift kräver att fordonen förses med

speciell utrustning. Att sätta i gång produktion av sådan utrustning tar så

lång tid att gengasen inte kan beräknas få någon betydelse för bensin- och

motorbrännolj eförbrökningen under de tidsperioder som beredskapslagringen

skall täcka.

Gengasberedskapen kan dock höjas betydligt om man redan under normala

förhållanden framställer vissa verktyg, som behövs för tillverkningen

av gengasutrustning. Kostnaderna härför uppgår enligt överstyrelsens beräkningar

till ca 5 milj. kr. Man framhåller att ju snabbare övergång till

inhemska bränslen kan ske, desto större blir uthålligheten. Kommittén anser

det därför angeläget att en sådan höjning av beredskapen snarast prövas.

I fråga om ersättning för bränslena finner kommittén, att inhemsk produktion

av torv, kol eller skifferolja inte kan påverka lagringsbehovet. Kommittén

har inte funnit det tillrådligt att räkna med att importbränslena kan

ersättas med brännved annat än i viss begränsad omfattning under den tid,

som beredskapslagren är avsedda för.

Kol och koks

Överstyrelsen har i sitt förslag räknat med en ökning av de statliga kokslagren.

Delta bränsle behövs för vissa processer där det av tekniska skäl

inte kan ersättas med olja. Kommittén utgår från att den beräknade kvantiteten

koks anskaffas utom ramen för det lagringsprogram som läggs fram.

Vinterdispens

I de båda hittillsvarande programmen har s. k. vinterdispens medgivits

generellt i fråga om eldningsoljorna. Vinterdispensen innebär, att den föreskrivna

kvantiteten eldningsolja i sin helhet måste finnas i lager endast under

januari månad varje år. Därefter får kvantiteten trappas ned med högst

10 % fr. o. in. ingången av envar av månaderna februari, mars och april. Under

resten av året skall minst 70 % av den föreskrivna kvantiteten hållas

i lager. Kommittén föreslår att oförändrade regler skall gälla för det kommande

programmet.

Lagringstid och lagringsmål

Kommittén lägger fram tre alternativa förslag till lagringsmål.

Alternativ I motsvarar överstyrelsens förslag omräknat med hänsyn till

de beräknade ytterligare lagertillgångar som tidigare redogjorts för. Alternativet

innebär alt den avsedda tidsmässiga försörjningsuthålligheten uppnås

efter fem år dvs. under år 1975. Detta innebär att programperioden blir åren

1970—1974.

Alternativ II syftar likaledes till full lageruppbyggnad men under en sjuårsperiod

fram till år 1977, dvs. perioden omfattar åren 1970—1976. Kom
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

mittén har inte räknat med att lagerbehovet utom för eldningsoljor blir

större år 1977 än år 1975.

Alternativ III har beräknats så att lagerbehovet för varje produktslag,

med undantag för krigsreserven av drivmedel, begränsas till 95 % av alternativ

II. Detta betyder att den av statsmakterna fastställda tidsmässiga försörjningsuthålligheten

i fråga om avspärrningsreserven inte kan helt uppnås

till år 1977.

Kommittén har gjort två varianter av de olika alternativen betecknade

a och b. Varianten a innebär en ökad försörjningsuthållighet för uppvärmningssektorn.

I variant b har lagringsmålet för uppvärmningssektorn

i huvudsak beräknats efter samma grunder som i gällande program. Kommittén

har också beräknat vilka volymer av varje produktslag som uppnås

om den procentuella andel av prognoserad normalförbrukning år 1970, som

lagringsmålet år 1969 (lagringen år 1970) utgör, appliceras på den beräknade

förbrukningen år 1975. En sådan uppbyggnad av lagren ger emellertid

en klart otillfredsställande ojämnhet i fråga om uthålligheten för de

olika produktslagen och är därför inte något realistiskt alternativ. Kommittén

har tagit med det endast för kostnadsjämförelsens skull.

Val av alternativ

Med hänsyn till de tekniska svårigheterna att under en femårsperiod genomföra

en tillräcklig utbyggnad av anläggningar för den skyddade och

lokaliserade lagringen, anser kommittén ett sjuår salternativ klart vara att

föredra. När det gäller valet mellan alternativen förordar kommittén enhälligt

alternativ II b.

Krigs- och avspärrningsreservernas lagring

Alltsedan lagringsskyldighet för oljor infördes år 1938 har en strävan

varit att krigsreserven skall lagras i skyddade lager, dvs. i utrymmen som är

försedda med skydd mot bombanfall och beskjutning. Intill år 1958 svarade

staten för utbyggnaden av sådana lagringsanläggningar genom att antingen

utföra dem i egen regi eller medge statsbidrag till kommuner och enskilda.

Bidragen motsvarade merkostnaden för skyddet.

I samband med omläggningen år 1958 av systemet för beredskapslagringen

av oljor infördes skyldighet för företag med lagringsplikt för drivmedel

att lagerhålla krigsreserven av dessa oljeslag i skyddade lagringsutrymmen.

Sådan skyldighet föreligger även under den nu löpande lagringsperioden.

I övrigt har i de båda hittillsvarande oljelagringsprogrammen i princip

gällt valfrihet för de lagringsskyldiga i vad avser lagrens lokalisering. För

programmet 1963—1969 förutsätts att de lagringsskyldiga inom ramen för

sina kommersiella intressen beaktar beredskapssynpunkterna på lagrens lokalisering

och fortlöpande samråder med tillsynsmyndigheten beträffande

sina utbyggnadsplaner.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Lagring av drivmedel

Kommittén anser att den fortsatta utbyggnaden av skyddade anläggningar

liksom tidigare i första hand bör inriktas på krigsreserverna av drivmedel.

Erforderligt lagringsutrymme för den skyddade lagringen har tidigare bestämts

efter en fyllnadsgrad av 80 %. Kommittén föreslår att den framtida

utbyggnaden av dessa lagringsutrymmen beräknas efter en fyllnadsgrad av

90 %, vilket innebär att utbyggnadsbehovet blir något lägre. För det kommande

programmet bör utrymmen för den skyddade lagringen liksom hittills

utföras i form av bombskyddade berganläggningar. Lokaliseringen av

dessa anläggningar skall bestämmas av tillsynsmyndigheten. Utbyggnaden

av utrymmena bör likformigt fördelas på två etapper.

Lagring av eldningsoljor

Som tidigare nämnts gäller i princip valfrihet för de lagringsskyldiga när

det gäller lagring av eldningsoljor. Detta har lett till betydande koncentrationer

av ovanjordscisterner till ett begränsat antal orter. En sådan lokalisering

passar in i det fredstida konsumtionsmönstret och även i ett avspärrningsläge

när utrymningar av tätorter inte förekommer.

Kommittén framhåller dock att man måste beakta, att ett avspärrningsläge

även kan innebära att utrymningar måste ske. En lokalisering av lagringen

av eldningsoljor, som bättre täcker större inkvarteringsområden är

därför ur bl. a. distributionssynpunkt önskvärd. Kommittén finner att en viss

styrning av lokaliseringen av det cisternbestånd, som byggs för den fortsatta

beredskapslagringen av eldningsolja, är påkallad. En del av krigsreserven av

sådan olja bör därför förvaras i utrymmen, som är lokaliserade på ett ur

beredskapssynpunkt godtagbart sätt. I denna lokaliserade lagring föreslås

även ingå viss mängd motorbrännolja. Kommittén har kommit till den uppfattningen

att utrymmena bör förläggas i berg av ekonomiska skäl och med

hänsyn till miljövården.

De anläggningar som byggs för denna lagring behöver inte uppfylla samma

fortifikatoriska krav som de som gäller för de skyddade lagringsutrymmena

för krigsreserven av drivmedel. Uppförandet av anläggningarna bör

dock medföra rätt till den särskilda avskrivningen enligt 1958 års förordning

om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Den föreslagna lokaliserade lagringen förutsätter samgående mellan samtliga

berörda lagringspliktiga på liknande sätt som skett för skyddad lagring

under de båda hittillsvarande lagringsperioderna. Detta kan lämpligen ske

endast i fråga om oljehandeln. För att göra en planmässig utbyggnad av anläggningarna

möjlig, bör den kvantitet olja som skall lokaliseras fastställas

vid ingången av lagringsperioden. Utbyggnaden av lagringsutrymmena bör

även för denna lagring ske etappvis.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

För de lagringsskyldiga förbrukarna föreslås ingen ändring i lokaliseringsvillkoren.

Kommittén anser dock att en viss del av den ökning av lagringsplikten

i fråga om eldningsolja, som inträder för elkraft- och värmeproducerande

företag, bör fullgöras genom lagring vid det driftställe som

orsakat den ökade lagrings skyldighet en.

Investeringskostnader för föreslagna program

Kommittén redogör ingående för sina beräkningar av investeringskostnaderna

för att genomföra de olika alternativa lagringsmålen efter år 1969.

Beräkningarna grundar sig på cistern- och varupriser samt fyllnadsgrader,

som räknats fram i samarbete med experter inom oljebranschen.

Kostnaderna för cisternanläggningar har för fritt lokaliserade

ovanjordscisterner räknats fram med ledning av insamlade uppgifter

om kostnaderna för större delen av de anläggningar som byggts under

åren 1965 1967 och i vissa fall även under år 1964. Kommittén, som beak
tat

viss brist och viss osäkerhet i det insamlade materialet föreslår, att den

planerade utbyggnaden av dessa ovanjordscisterner för bensin, eldningsolja

3—5 och övriga produkter beräknas efter ett enhetspris av 110, 80 och 65 kr.

per m3 cisternvolym.

Som tidigare nämnts föreslår kommittén att vissa kvantiteter drivmedel

förvaras i skyddade anläggningar och vissa kvantiteter eldningsolja och

motorbrännolja i anläggningar som lokaliseras efter beredskapsmässiga

grunder. Med hänsyn till det skydd och den lokalisering som förutsätts beräknas

kostnaderna per in3 cisternvolym gå upp till 165 kr. för skyddade anläggningar

och till 73 kr. för lokaliserade anläggningar.

Erforderligt lagringsutrymme föreslås för den kommande perioden beräknas

efter en något högre fyllnadsgrad, än vad som gällt för innevarande

period. För den oskyddade lagringen bör således fyllnadsgraden beräknas

till 75 % för drivmedel och 80 % för eldningsolja. Fyllnadsgraden i anläggningar

för skyddad och lokaliserad lagring bör beräknas till 90 %.

Tillsynsmyndigheten har f. n. enligt beslut av Kungl. Maj :t möjlighet att

medge viss generell nedsättning av lagringsmängden i skyddade anläggningar

under förutsättning att motsvarande mängd lagras i ovanjordscisterner.

Kommittén utgår från att dessa bestämmelser fortfarande kommer

att gälla men förutsätter, att någon generell dispens ej skall komma

ifråga för anläggningar som kommer till under den nya lagringsperioden.

Kommittén föreslår, att indexregleringen slopas om en liknande finansieringsmetod,

som den som nu tillämpas, skulle komma ifråga för det nya

programmet. I stället bör den faktiska kostnadsutvecklingen följas upp.

Olika alternativa metoder har undersökts för beräkningen av varans anskaffningskostnad,

lagerpriset. Man har funnit att den enklaste metoden att

beräkna detta är att gå ut från importpriserna enligt tullstatistiken. Metoden

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

ger ett någorlunda tillförlitligt resultat. För att priset vid lagret skall erhållas

måste till importpriset läggas hamnavgifter och kostnader för lossning

och transport. Importpriset bör dessutom justeras ned dels med hänsyn

till eventuella rabatter som inte registreras i importstatistiken och dels med

hänsyn till att förekomsten av raffinering inom riket bör resultera i en något

lägre medelanskaffningskostnad än den, som återspeglas av importpriset.

Kommittén har undersökt storleken av de tillägg som bör göras till importpriset

för att lagerpriset skall erhållas. Undersökningen som avser de faktiska

kostnaderna år 1967 hos de sju största företagen visar, att ifrågavarande

kostnader i medeltal uppgår till ca 5 % av importpriserna. Den nedjustering

av importpriset som av angivna skäl bör ske har bedömts vara av ungefär

samma storleksordning. Importpriserna enligt importstatistiken bör därför

vid valfri förläggning av beredskapslagret kunna anses motsvara varans

anskaffningskostnad vid lagret. Med hänsyn till den stora prisskillnaden

mellan de olika kvaliteterna inom produktgruppen eldningsolja 3—5 föreslår

kommittén, att priserna för dessa olika kvaliteter vägs med utgångspunkt

från den faktiska fördelningen av importen.

För de kvantiteter som skall lagras i skyddade eller beredskapsmässigt

lokaliserade anläggningar har kommittén gjort en särskild beräkning beträffande

storleken av de tillägg för lossning, frakt etc. som bör göras till importpriset

för att lagerpriset skall erhållas. Kommittén har funnit att dessa

tillägg bör beräknas till ca 12 kr. per in3 vara.

De varupriser som enligt kommittén bör tillämpas vid beräkning av kostnaderna

för det kommande lagringsprogrammet utgör för bensin 137, fotogen

132, motorbrännolja 102, eldningsolja 1—2 102 och eldningsolja 3—5

65 kr. per m3. För skyddad och lokaliserad lagring tillkommer 12 kr. per in3.

Med hänsyn till vinterdispensen kan varukostnaden för eldningsolja beräknas

till 85 7o av den för januari fastställda lagringsmängden.

Med dessa beräkningsgrunder blir investeringskostnaderna jämte merkostnaderna

för skyddad och lokaliserad lagring för de olika alternativen

följande:

Alternativ Totalt

milj. kr.

I a ...................... 873

I b ...................... 699

II a ...................... 940

II b ...................... 758

III a ...................... 791

III b ...................... 617

Jämförelsealternativet........ 415

Per år

milj. kr.

174.6

139.7

134,3

108,2

113,0

88,2

82,9

Kommittén framhåller att den tidigare berörda tillverkningen i fredstid

av vissa verktyg för produktion av gengasutrustning skulle kunna nedbringa

kostnaderna i samtliga alternativ med ca 11 milj. kr.

Utöver de nämnda investeringskostnaderna tillkommer utgifter av löpan
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

de natur för underhåll och drift av beredskapslagren. Dessa utgifter beräknas

uppgå till högst 30 milj. kr. om året i början på perioden och till högst

45 milj. kr. om året i slutet på perioden. I beloppen är vidare inte inräknat

kostnaderna för ökad beredskapslagring av koks.

Med utgångspunkt från de kalkylförutsättningar som tillämpats har kommittén

beräknat merkostnaderna för den skyddade och beredskapsmässigt

lokaliserade lagringen i jämförelse med lagring utan krav på fortifikatoriskt

skydd och med valfri lokalisering. Beräkningarna visar att merkostnaderna

i alternativet II b utgör ca 80 milj. kr., dvs. ca 11,5 milj. kr. om

året.

Lagringsskyldighet för stadsgasindustrin och beredskapslagring av gasol

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har i sin tidigare nämnda utredning

föreslagit att lagringsskyldighet skall införas för stadsgasindustrins råvaror

och för gasol. I enlighet med sina direktiv har kommittén övervägt dessa

frågor och därvid grundat sina bedömningar på överstyrelsens beräkningar

av lagerbehovet.

Lagringsskyldighet för stadsgasindustrin

Enligt 1957 års oljelagringsförordning är stadsgasverken skyldiga att hålla

beredskapslager av råvaror för gasframställning endast i det fall råvaran

utgörs av eldningsolja och förbrukningen härav uppgår till sammanlagt

minst 15 000 m3 under en treårsperiod. Lagringsmängden bestäms därvid

enligt samma regler, som gäller för övriga lagringsskyldiga. Med hänsyn till

stadsgasens betydelse för energiförsörjningen i städer med gasverk föreslog

1961 års oljelagringskommitté en särskild beredskapslagring av gasverksbränslen.

Härvid utgick kommittén från att endast behoven av stadsgas under

avspärrning skulle tillgodoses. Någon krigsproduktion av gas förutsågs

ej bli aktuell med hänsyn till planerad utrymning av städer med gasverk.

Statliga finansieringsbidrag för gasverkens beredskapslagring ansågs ej böra

utgå.

Riksdagen beslöt (prop. 1962: 194) att någon särskild lagringsplikt inte

skulle åläggas stadsgasindustrin. Det förutsattes då att överenskommelse

skulle träffas mellan industrin och tillsynsmyndigheten om frivillig lagring

av förgasningsbränslen. Den strukturändring som under senare år ägt rum

inom gasverksindustrin har medfört, att frågan inte kunnat lösas på avsett

sätt.

Utvecklingen inom stadsgasindustrin

Av de tretton stadsgasverk som nu är i drift har elva egen produktion,

medan två får sin gas från närbelägna städer. Produktionen är baserad på

petroleumprodukter vid nästan samtliga mindre och medelstora verk. De tre

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

största verken, som fortfarande baserar sin produktion på kol, kommer att

ändra sin råvarubas till lätta petroleumprodukter under åren 1969—1973.

Under perioden 1970—1974 beräknas stadsgasproduktionen eventuellt komma

att försvinna i två städer. Förhållandena i ett par andra städer är ovissa.

Resultatet av en undersökning som gjorts angående stadsgasframställningen

under åren 1967, 1970 och 1977 utvisar att framställningen av stadsgas,

som år 1967 uppgick till 268,2 milj. in3 väntas hli ungefär oförändrad

eller ca 265 milj. in3 vid mitten av 1970-talet.

Produktionen kommer att från början av 1970-talet till övervägande de!

baseras på lättbensin. Gasol utnyttjas huvudsakligen av två stadsgasverk.

Förslag till lagrings skyldighet

Den strukturella omdaningen av stadsgasindustrin har nu gått så långt att

utvecklingen fram till mitten av 1970-talet med tämligen stor säkerhet kan

överblickas. Enligt kommitténs uppfattning bör därför frågan om gasverkens

lagringsskyldighet nu lösas.

Kommittén föreslår att gasverken åläggs eu lagstadgad skyldighet att lagra

råvaror för gasframställning. Denna beredskapslagring bör, med hänsyn

till ändrade planer för utrymning av städer med gasverk, tillgodose behoven

under såväl avspärrning som krig med samma uthållighet som fastställs för

oljor.

Investeringskostnaderna för att genomföra denna beredskapslagring för

gasverken har i 1969 års prisläge beräknats till 18,7 milj. kr. för varianten

b av de föreslagna lagringsmålen för oljor. Härvid har kommittén utgått

från att två av gasverken enligt nu föreliggande planer utför bergrumsanläggningar

för lagring av lättbensin och gasol, medan övrig lagring sker i

ovan jordscisterner.

Kommittén föreslår, att gasverkens lagringsskyldighet anges i procent av

förbrukningen. Lagringsmängden bör beräknas med utgående från det närmast

föregående årets råvaruåtgång.

Då likformighet bör föreligga mellan gasverksbränslen och eldningsoljor

förutsätter kommittén, att lagringsprocenttalet fastställs att motsvara den

variant, som i fråga om ransoneringsnivå kommer att gälla för oljor.

Kommittén framhåller att den utbyggnad av cisternutrymmen som behövs

för att gasverken skall kunna fullgöra den föreslagna lagringsskyldigheten

medför, att denna inte kan träda i kraft omedelbart. Ej heller bör något

etappmål fastställas med hänsyn till den tid som krävs för utbyggnaden

av bergrum. Om lagringsmålet fastställs enligt alternativ I, bör gasverkens

lagringsplikt inträda fr. o. m. den 1 januari 1975. Väljs alternativ II eller

III bör detta ske den 1 januari 1977.

Någon åtskillnad i lagringssätt mellan behoven för krig och avspärrning

är inte motiverad med hänsyn till gasverkens utsatta läge under krigsför
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

29

hållanden. Gasverken bör därför få frihet att välja den lagringsform som i

det enskilda fallet är bäst lämpad. Då möjligheterna för gasverken att i ett

krisläge upprätthålla produktionen är beroende av omedelbar tillgång till

råvaror, bör emellertid det kravet uppställas, att en viss del av cisternutbyggnaden

förläggs i anslutning till gasverket eller i varje fall på den ort

där gasverket är beläget.

Kommittén föreslår att stadsgasverkens lagringsplikt skall inträda den 1

januari 1977. Lagringsmålet bör fastställas enligt samma alternativ som föreslås

för oljor, dvs. II b. Lagringsplikten bör regleras genom särskilda bestämmelser

i oljelagringsförordningen.

Beredskapslagring av gasol

Gasol har under senare år funnit allt större användning i Sverige. Under

perioden 1960/1966 ökade årskonsumtionen från ca 26 000 ton till drygt

63 000 ton. Under år 1966 svarade storindustrin för ca 70 % av den totala

gasolförbrukningen, hushåll, småindustrier m. fl. för drygt 27 %, medan

återstoden levererades som motorgasol.

Kommittén har vid sina undersökningar funnit, att gasolbehovet under

krig och avspärrning har sådan betydelse, att även det bör tryggas genom

beredskapslagring.

Aktuellt försörjningsläge

Gasol produceras vid två av landets tre raffinaderier samt vid den petrokemiska

anläggningen i Stenungsund. Årsproduktionen uppgår f. n. till

drygt 100 000 ton. Viss import och export förekommer. För år 1968 visar

försörjningsbalansen ett exportöverskott av ca 9 000 ton och en årsförbrukning

av ca 90 000 ton.

För lagring av gasol finns förutom cisternanläggningar ovan jord hos

tillverkare och säljare även vissa bergrum.

Förslag till beredskapslagring

En undersökning av kommittén tyder på att en fortsatt konsumtionsökning

av gasol är att vänta, särskilt inom industrisektorn och vid stadsgasverken.

Bortsett från sistnämnda behov bedöms normalårsförbrukningen

i mitten av 1970-talet komma att uppgå till 125 000—150 000 ton.

Kommittén har beräknat behovet av gasol under krig och avspärrning

och därvid förutsatt att oundgängliga behov skall kunna tillgodoses med

samma uthållighet för krig och avspärrning som gäller för olja. Några mera

avsevärda förändringar i krisförbrukningen av gasol under de närmaste

åren efter år 1975 förutses inte. Kommittén räknar med samma lagringsbehov

för år 1977 som för år 1975.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Som tidigare nämnts föreslår kommittén att en del av råoljelagren med

viss fördelning på färdigvaror betraktas som gripbar tillgång. Gasolinnehållet

i denna råolja har till största delen kalkylerats som tillgång And beräkning

av lagringsmålet för gasol och för resterande del avräknals som kommersiellt

lager i kalkylen för beräkning aAT stadsgasverkens råvarulagring.

Till detta kommer kommersiella handelslager aA7 gasol i mitten aA- 1970- talet.

Gasol måste lagras antingen under tryck eller i nedkylt tillstånd. Gasollagring

blir därför dyr. Med hänsyn till den betydande kostnadsbesparing

som kan uppnås A''id gasollagring i större bergrum föreslår kommittén att

ett centrallager byggs för gemensam lagring aA7 säAäl krigsreserven som en

del aA'' avspärrningsreserA en. Resterande beredskapslager bör få lokaliseras

fritt.

Kommittén har funnit att om gasolkonsumtionen räknas om till att motSATara

15 000 m3 eldningsolja under en treårsperiod kommer högst ett par

industriföretag att bli lagringsskyldiga enligt oljelagringsförordningen. Med

hänsyn därtill och till att gasollagring i små cisterner ovan jord är jämförelsevis

dyr, anser kommittén det inte ekonomiskt försvarbart att i fråga

om gasol införa bestämmelser om lagringsplikt för sådana förbrukare som

avses i 6 § oljelagringsförordningen. Kommittén föreslår att lagringsskyldigheten

skall åAdla säljare som aA7ses i 5 § och importerande förbrukare

som avses i 6 § första stycket. Beträffande återförsäljare enligt 5 § andra

stycket föreslås att lagringsskyldigheten begränsas till dem, som har en

årlig försäljning aA7 minst 1 000 ton gasol. Någon liknande begränsning bör

aA7 konkurrensskäl inte medges importörerna.

Om hela beredskapslagringen av gasol förutsätts komma att ske i bergrum

blir investeringskostnaderna totalt 27,5 milj. kr., varav ca 19,8 milj. kr.

för det nämnda centrallagret och ca 7,7 milj. kr. för de fritt lokaliserade

lagren.

Om den fritt lokaliserade gasollagringen i stället skall fullgöras i större

ovanjordscisterner beräknas totalkostnaden öka med ca 8 milj. kr. till

drygt 35 milj. kr.

Enligt de upplysningar kommittén har fått bör gasol kunna långtidslagras

utan omsättning. Varan lämpar sig således väl för statlig beredskapslagring.

Kommittén föreslår därför att centrallagret helt ombesörjs av staten.

Det bör ankomma på överstyrelsen för ekonomiskt försvar att göra

framställningar om anslag för att bygga anläggningen. Varan bör anskaffas

genom anlitande av den rörliga kredit som riksdagen ställt till förfogande

för överstyrelsens beredskapslagring.

Det föreslagna centrallagret bör vara helt uppfyllt med gasol den 1 januari

1975. Beträffande den fritt lokaliserade lagringen bör gälla en successiv

årlig uppbyggnad med början den 1 januari 1971. För att tillkommande

importörer, tillverkare och säljare aA7 gasol skall arbeta under lika konkur
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

31

rensförhållanden, som de vilka redan är verksamma på marknaden, bör

lagringsskyldigheten fördelas mellan de lagringspliktiga efter så aktuell

marknadsfördelning som möjligt. Sålunda bör lagringsskyldigheten för gasol

för år 1971 baseras på marknadsandelen under år 1969, lagringsskyldigheten

för år 1972 på andelen under år 1970 osv.

Lagringsplikten för gasol bör regleras genom särskilda bestämmelser i

olj elagringsförordningen.

F inansieringsf rågor

Motorbensin, fotogen, motorbrännoljor och eldningsoljor

Tidigare har redogjorts för finansieringen av 1958—1962 års och 1963—

1969 års oljelagringsprogram. Av redogörelsen framgår att staten i stor utsträckning

bidragit till finansieringen av beredskapslagringen. Bidragen beräknas

uppgå till ca 60 % av investeringskostnaderna. För att fullfölja programmen

har riksdagen anvisat 350 milj. kr. för perioden 1958—1962 och

439 milj. kr. för perioden 1963—1969.

Den del av investeringskostnaderna, som inte täckts av statliga bidrag,

liksom kostnaderna för de löpande underhålls- och driftkostnaderna för

beredskapslagren, har tagits ut genom pristillägg på oljeprodukterna. Pristillägget

för de direkta investeringskostnaderna har beräknats gå upp till

ca 0,4 öre per konsumerad liter olja. Detta pristillägg har inte tagits ut vid

leveranser till lagringspliktiga konsumenter.

Kommittén framhåller fördelarna med att lagringen huvudsakligen sköts

av oljehandeln och vissa större konsumenter av olja. Lagringen kan ske i

anslutning till den normala kommersiella distributionen och förbrukningen.

Sakkunskapen hos de företag som sysslar med olja kan utnyttjas. Företrädare

för de lagringsskyldiga har under utredningsarbetet ställt sig positiva

till att fortsätta att sköta beredskapslagringen. Kommittén finner denna inställning

värdefull och utgår från att den nuvarande ordningen för lagringen

skall bibehållas.

Mot denna bakgrund anser kommittén att två metoder för finansieringen

står till buds. Den ena är prisvägsmetoden. Den betyder att konsumenterna

av olj a direkt och indirekt i princip får stå för kostnaderna. Den andra metoden

är statlig finansiering. Den innebär att kostnaderna slås ut på skattebetalarna

med den fördelning som olika skatteregler ger. Vidare kan liksom

nu en kombination av båda metoderna användas.

Som tidigare nämnts har de lagrinsskyldiga såväl i tidigare som nu löpande

lagringsprogram förutsatts svara för investeringskostnader för lagring

till ett belopp som motsvarar 0,4 öre per liter av årsförbrukningen.

Kommittén har med ledning av konsumtionsprognosen för den kommande

lagringsperioden beräknat de intäkter, som ett uttag av 0,4 öre per

konsumerad liter skulle ge. Beräkningen ger ett genomsnittligt årligt be
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

lopp av ca 122 milj. kr. för perioden 1970—1974 och 129 milj. kr. för perioden

1970—1976.

Om dessa intäkter jämförs med årskostnaderna för de olika alternativ

som kommittén diskuterar visar det sig, att full täckning för investeringskostnaderna

inte erhålls i alternativen I a, I b och II a. De belopp, som

återstår att finansiera är för alternativ I a ca 53 milj. kr., för alternativ

I b ca 18 milj. kr. och för alternativ II a ca 6 milj. kr. Däremot uppnås full

kostnadstäckning för övriga alternativ, inklusive det av kommittén förordade

alternativ II b. Detta alternativ medför följaktligen en kostnadsmässig

belastning för oljebranschen, som inte överstiger vad som ansågs möjlig

vid tillkomsten av de båda tidigare programmen.

Vissa av de lagringsskyldiga konsumenterna, som konkurrerar med utländska

företag, kan ha svårigheter att täcka in kostnaderna för beredskapslagringen

i priserna på sina produkter. Kommittén framhåller dock

att belastningen per in3 olja under den nya perioden för dessa konsumenter

snarast torde komma att understiga vad som beräknades vid tillkomsten

av det nu löpande programmet.

De totala investeringskostnaderna för den egentliga industrin uppgår enligt

kommitténs beräkningar till inemot 20 milj. kr. om året under sjuårsperioden.

Om kostnaderna slås ut på en normal avskrivningstid, minskas

dock årskostnaden kraftigt. Kommittén utgår från att oljehandelns leveranser

till de lagringsskyldiga storkonsumenterna, liksom under de båda hittillsvarande

programmen, kommer att ske utan pristillägg för kostnader för

beredskapslagringen.

Under förutsättning att alternativet II b antages, finner kommittén det

möjligt att gå över till finansiering enligt prisvägsmetoden. Kommittén föreslår

dock att undantag görs för de merkostnader som uppkommer för den

skyddade lagringen och för oljehandelns lokaliserade lagring.

Merkostnaderna för den skyddade lagringen har hittills burits av staten.

Kommittén anser att så bör ske även i fortsättningen. Skälet till detta är

bl. a. de lokaliseringskrav som gäller för de skyddade lagringsutrymmena.

Kommittén anser att samma skäl för statlig finansiering föreligger även i

fråga om merkostnaderna för den föreslagna lokaliserade lagringen. De krav

på lokalisering av delar av vissa storkonsumenters beredskapslager som

kommittén föreslår är av annan art och synes därför inte böra föranleda

statliga bidrag.

De merkostnader som kommittén sålunda föreslår att staten skall finansiera

utgör, som framgår av det föregående, sammanlagt ca 80 milj. kr., dvs.

11,5 milj. kr. om året under sju år. Bidragen bör som hittills utgå i form av

ränte- och amorteringsfria lån och i övrigt på samma villkor som nu gäller.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Reservation av ledamoten Wadell

Reservanten ansluter sig inte till majoritetens förslag om finansieringen

av det kommande programmet. I reservationen framhålls bl. a. att huvudparten

av de lagringsskyldiga förbrukarna arbetar under en hård internationell

konkurrens, som bestämmer prissättningen på företagens produkter.

Detta innebär att det inte finns möjligheter att genom pristillägg ta ut kostnaderna

tör beredskapslagringen. Vidare framhålls, att man vid bedömningen

av oljelagringens ekonomiska konsekvenser för företagen måste ta hänsyn

till alla statliga pålagor. Det är den totala kostnadsbelastningen som

bestämmer företagens konkurrensförmåga. Särskilt bör uppmärksammas

att många av de företag som får kostnader för tvångslagringen även drabbas

av energiskatt.

Reservanten delar majoritetens mening att statsbidrag bör utgå till merkostnader

tör skyddad och lokaliserad lagring. Han framhåller emellertid

att de lagringspliktigas kostnader i övrigt för tvångslagringen till stor del

är av i princip samma slag som dessa merkostnader, nämligen kostnader för

landets försvar och beredskap. Detta gäller till fullo kostnaderna för den i

lagren ingående krigsreserven och till en avsevärd del kostnaderna för avspärrningsreserven.

Enligt reservantens mening bör statliga bidrag utgå inte bara till nämnda

merkostnader utan även till de lagringspliktigas övriga kostnader för tvångslagringen.

Med hänsyn till att oljehandeln biträtt majoritetsförslaget kan

emellertid bidragen begränsas till oljelagringspliktiga industriföretag.

Reservanten föreslår i första hand, att staten lämnar bidrag till lagringspliktiga

förbrukare med procentuellt sett ungefär samma bidragsbelopp som

utgått under de båda hittillsvarande utbyggnadsperioderna.

I andra hand föreslår han att det bidragsbelopp som staten totalt ställer

till förfogande för oljelagringen, bortsett från gasol, fördelas lika mellan

oljehandeln och industrin enligt de närmare grunder som kan fastställas

vid särskilda överläggningar mellan staten och företrädare för de lagringsskyldiga.

Stadsgas

Kostnaderna för den uppbyggnad av lagringen av råvara för stadsgasindustrin

som kommittén föreslår har beräknats till 18,7 milj. kr., dvs. 2,7

milj. kr. om året eller ca 1 öre per in3 såld gas. Belastningen blir dock olika

för skilda gasverk.

Kommittén framhåller att samtliga gasverk, som kan komma att omfattas

av en lagringsplikt, är kommunala. Om skattefinansiering skall förekomma,

ligger det därför lika nära till hands att den sker genom kommunal som genom

statlig beskattning.

Enligt kommitténs uppfattning har de verk som är i färd med att gå över

till annan råvara haft anledning att räkna med beredskapslagring vid plane3

Bihang till riksdagens protokoll W6U. 1 samt Nr 136

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

ringen av sina investeringar. Härtill konnner att den töreslagna lagringsskyldigheten

inte avses träda i kraft förrän vid sjuårsperiodens utgång. Verken

bereds alltså en förhållandevis lång tid att anskaffa medel för finansieringen.

Om kostnaderna slås ut på en normal avskrivningstid, minskas dessutom

årskostnaden kraftigt. Kommittén finner därför inte anledning föreslå att

statligt stöd skall utgå till beredskapslagring av råvara för stadsgas.

Gasol

Investeringskostnaderna för den beredskapslagring av gasol som enligt

kommitténs förslag skall åvila de lagringsskyldiga uppgår till ca 7,7 milj.

kr., dvs. 1,1 milj. kr. per år. Detta motsvarar omkring 10 kr. per ton. Enligt

kommitténs bedömning är denna kostnadsbelastning inte större än att den

kan bäras utan statliga bidrag.

Övergångsbestämmelser

Förslaget till finansiering innebär att den som först under den kommande

perioden blir lagringsskyldig skall bygga upp beredskapslager utan statsbidrag.

Han kommer därigenom i sämre ställning än den som nu är lagringsskyldig

och som kan bygga upp sitt beredskapslager med statsbidrag.

Kommittén har diskuterat frågan om särskilda övergångsbestämmelser

bör införas för att tillgodose rättvisesynpunkter gentemot nytillkommande

lagringsskyldiga. Den har därvid kommit till slutsatsen att bidrag inte bör

utgå till dessa lagringsskyldiga. Skulle orättvisor som är direkt stötande ur

konkurrenssynpunkt uppstå bör det dock vara tänkbart att i någon mån

jämka lagringsskyldigheten inom ramen för gällande dispensregler. Dispensreglerna

bör utnyttjas endast i strängt begränsad omfattning och endast

övergångsvis.

Vissa särskilda frågor

Med hänsyn till erfarenheterna av nuvarande oljelagringsprogram har

kommittén tagit upp vissa frågor till särskild granskning.

I fråga om kretsen av lagringsskyldiga, grunderna för

statliga myndigheters lagring samt möjligheten till

inlagring hos annan lagringsskyldig bär granskningen lett

till att kommittén inte anser sig ha anledning föreslå ändringar i nuvarande

bestämmelser. Kommittén har även diskuterat olj elagringsrådets

ställning och finner inte skäl föreslå att rådet avskaffas.

I det följande redovisas överväganden i speciella frågor, som tidigare kortfattat

berörts eller som kommittén enligt sina direktiv och särskilt beslut

har haft att ta ställning till.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Fasta eller procentuella lagringsmål

En följsam anpassning av beredskapslagringen till utvecklingen av krisbehoven

framstår som önskvärd från beredskapssynpunkt. En sådan anpassning

synes möjlig om lagringsskyldigheten fastställs enligt principerna

i 1938 års oljelagringsförordning, dvs. som ett procenttal av tidigare försäljning

och förbrukning.

Kommittén har i sina överväganden om övergång från fasta till procentuella

lagringsmål funnit att den långsiktiga planering, som erfordras för

att uppföra anläggningar för skyddad och lokaliserad lagring, begränsar de

lagringsskyldigas möjligheter all möta årliga fluktuationer i lagringsplikten.

Med hänsyn härtill anser kommittén att denna lagring liksom hittills hör

bestämmas i fasta volymer.

Kommittén finner det emellertid tänkbart att målen för den del av den

oskyddade lagringen, som får lokaliseras fritt fastställs efter procentuella

grunder. Näringslivets representanter i kommittén har dock med skärpa understrukit

fördelarna med nuvarande system. Kommittén föreslår därför

inte någon ändring för denna del av lagringen.

Dispens att lagra råolja

Raffinaderiernas råoljelager kan f. n. efter dispens enligt 10 § oljelagringsförordningen

användas för fullgörande av beredskapslagringsskyldigheten

genom alt de får ersätta viss del av beredskapslagret av färdigprodukter

för avspärrningsfallet. Sådan dispens har lämnats samtliga raffinaderier.

Råolja bör inte heller i fortsättningen ingå i krigsreserven. Man måste

räkna med att raffinaderierna kan sättas ur stånd att tillverka färdigprodukter

redan i inledningsskedet av ett krig. Råoljelagren utgör däremot en

värdefull del av försörjningsreserven för avspärrningsfallet. Den kan utnyttjas

mer flexibelt än lager av färdigprodukter och kan inom vissa gränser

användas för tillverkning av de oljeslag som behovet är störst av. Att

lagra råolja kan också vara ekonomiskt fördelaktigare än att lagra färdigprodukter.

Som tidigare nämnts har kommittén vid beräkningen av behovet av lagerökning

för den kommande lagringsperioden betraktat en viss del av råoljelagren

såsom gripbara färdiga produkter. Denna råoljevolym får inte räknas

raffinaderierna till godo vid fullgörande av lagrings skyldighet under

den kommande perioden. Den bör dock vid periodens början fastställas till

en lägre kvantitet och sedan successivt ökas samtidigt som dispensmöjligheterna

minskas i motsvarande grad. Ökningen bör fördelas jämnt under

eu femårsperiod oavsett om den kommande lagringsperioden skulle bli

längre.

Den från raffinaderiernas dispensmöjligheter borträknade råoljan bör

varje år fördelas av tillsynsmyndigheten mellan dessa företag. Fördelningen

3f Bihang till riksdagens protokoll 1V69. 1 samt. Nr 136

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

bör grundas på raffinerad mängd råolja under närmast föregående kalenderår.

Förslaget innebär att olj ef öretag med raffinaderi för att fullgöra sin lagringsskyldighet

av färdigprodukter får tillgodoräkna sitt lager av råolja

endast till viss del. Den begränsningen bör liksom hittills gälla, att de

mängder av olika oljeslag'', som ifrågavarande företag åläggs förvara i skyddade

utrymmen eller inom ramen för annan lokaliserad lagring bör lagerhållas

som färdigprodukter. Vidare bör den lagring utgöras av färdigprodukter

som sådant olj ef öretag åtager sig för annan lagringsskyldig.

Kontrollstation

Om det föreslagna sjuårsprogrammet väljs bör det i begränsad utsträckning

omprövas vid en s. k. kontrollstation ungefär i mitten av perioden.

Denna omprövning skall inte gälla lagringssystemets principiella uppbyggnad

utan vara begränsad till bedömningar beträffande prognoserna över

fredskonsumtionen av olja, krigs- och avspärrningsbehovens storlek samt

avdragsposternas storlek. Kommittén vill särskilt peka på att de beslut som

kan ha fattats vid lagringsperiodens början i fråga om skyddad och lokaliserad

lagring inte bör ändras under perioden. Omprövningen bör inte avse

programmets finansiering.

För prövningen bör Kungl. Maj :t sätta till en särskild kontrollgrupp.

Om prövningen visar att förutsättningarna för de beslut om oljelagringen

som fattats vid periodens början ändrats i något betydelsefullt avseende,

bör gruppen lägga fram förslag om de ändringar i systemet som behövs.

Med hänsyn till att omprövningen skall vara begränsad bör det få ankomma

på Kungl. Maj :t att besluta om de ändringar som kan föranledas av

prövningen. Tidpunkten för omprövningen bör väljas så att resultatet föreligger

vid årsskiftet 1973/74. En eventuell ändring av lagringsmålet kan då

beaktas när årsmålen för 1975 och senare år bestäms.

Fiskefartygs oljeförbrukning

I överensstämmelse med riksdagens beslut överlämnade Kungl. Maj:t den

29 november 1968 till kommittén en motion angående befrielse för fiskefartyg

i utrikes trafik från avgiftsskvldighet beträffande oljelagringen. (1968:

II: 592, SU 60, rskr 341).

I motionen förordas en författningsändring, som medger befrielse från

avgiftsskyldigheten beträffande oljelagring för fiskefartyg så att allt yrkesmässigt

fiske som sker utanför svenskt territorialvatten blir jämställt med

övrig utrikes trafik.

Enligt bestämmelserna i oljelagringsförordningen är förbrukare inte lagringsskyldig

för den olja som förbrukats vid fartygs drift i utrikes trafik.

Från det oljelagringsförordningen trädde i kraft har bestämmelserna till
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Ma j:ts proposition nr 136 år 1969

lämpats så, att fiskefartygs oljeförbrukning inte ansetts utgöra förbrukning

vid fartygs drift i utrikes trafik.

Kommittén anför bl. a. att grunden till undantagsregeln för fartyg i utrikes

trafik uppenbarligen är att sjötrafiken mellan Sverige och utlandet

inte väntas kunna upprätthållas i krislägen och att skäl därför saknas att

beredskapslagra olja för sådan trafik. I fråga om fiskefartygen är läget ett

annat. Fisket beräknas pågå i stor utsträckning även i krislägen och kan

då ha stor betydelse för folkförsörjningen. Behovet av drivmedel för fisket

måste därför medräknas när beredskapslagren av olja fastställs.

Om fisket befrias från de beredskapsavgifter som oljehandeln tar ut av

förbrukare ökas i motsvarande mån belastningen på andra grupper som bidrar

till finansieringen av oljelagringen. Enligt kommitténs uppfattning

är inte en sådan omfördelning motiverad av något förhållande som hänför

sig till beredskapslagringens konstruktion. Motivet skulle i stället vara ett

allmänt önskemål att stödja fisket. Om ett sådant stöd skall lämnas bör

det ske i andra former. Kommittén har därför inte funnit anledning föreslå

några nya bestämmelser om fiskefartygs oljeförbrukning.

Oljeavgift

Tidigare har redogjorts för förordningen om oljeavgift m. m.

De av kommittén beräknade oljeavgift erna för den kommande lagringsperioden

framgår av följande tabell:

Varuslag och lagringssätt

Bensin......................

Fotogen ....................

Motorbrännolja..............

Eldningsolja 1—2............

Eldningsolja 3—5............

Gasol ......................

Tillägg för skyddad lagring

Tillägg för lokaliserad lagring . .

Oljeavgift kr./m3

nu gällande beräknad

35 33

31 23

26 20

24 18

25 21

119 (avser kr./ton)

6 9

— 2

Kommittén föreslår att olj eavgifterna för det kommande programmet bestäms

till de belopp som beräkningarna visar. Avgifterna bör ändras om

kostnaderna för att hålla lager av olja skulle undergå några mera avsevärda

förändringar. Någon oljeavgift för råvara för stadsgas anser kommittén inte

nödvändig. Olj eavgifterna bör debiteras av tillsynsmyndigheten och tillfalla

statsverket.

Sysselsättningsfrågan

Kommittén har undersökt hur en eventuell utbyggnad av anläggningar

för beredskapslagring kan utnyttjas för att bereda arbete vid en konjunkturell

eller säsongmässig nedgång i sysselsättningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

Vid genomgången av en preliminär plan för utbyggnaden av skyddade

och lokaliserade anläggningar har kommittén sökt bedöma sysselsättningseffekten

såväl med hänsyn till arbetenas art som till de orter som avses

komma i fråga. I fråga om arbetenas art torde sysselsättningseffekten bli

sådan att det finns intresse för den hos arbetsmarknadsmyndigheterna.

Detta gäller främst sprängnings- och övriga anläggningsarbeten, medan inredningsarbetena

synes mindre ägnade som sysselsättningsobjekt. Vad gäller

de orter som upptagits i planen torde vissa av dessa f. n. inte ha behov

av att tillföras nya arbetsobjekt.

Kommitténs överväganden har givit vid handen, att vid en konjunkturell

eller säsongmässig nedgång i sysselsättningen kan utbyggnaden av oljelagringsanläggningar

fogas in i de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

i det aktuella läget kommer i fråga. Detta får emellertid inte föranleda att

anläggningarna inte byggs ut i den takt som beredskapen kräver. Kommittén

vill särskilt framhålla, att det torde vara av värde, att utbyggnaden av

det föreslagna lagret för gasol sker i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Remissyttrandena

Behov av fortsatt lagring

Remissinstanserna har inte någon erinran mot kommitténs uppfattning

om behovet av fortsatt beredskapslagring.

Överbefälhavaren delar dock inte kommitténs bedömning att atomkraftens

utveckling på längre sikt kan minska Sveriges importberoende. Han

påminner om atl atomkraftverken inte torde komma att förses med erforderligt

fortifikatoriskt skydd. Detta för med sig, att utbyggnaden av atomkraften

inte bör påverka den fortsatta beredskapslagringen av olja.

Beräkning av lagerbehov och lagringsmål

Kommitténs beräkningar av lagerbehov, tillgångar inom

landet på drivmedel och bränslen samt inhemsk ersättningsproduktion

föranleder kommentarer och vissa erinringar från

flera statliga remissinstanser.

Förslaget om ökad rån son er ingsber edskap biträds således av

överbefälhavaren, transportnämnden, kommerskollegium och överstyrelsen

för ekonomiskt försvar.

I egenskap av ansvarig myndighet för planläggningen av en drivmedelsransonering

framhåller transportnämnden, att nämnden för denna verksamhet

behöver tillföras ökade personella och ekonomiska resurser.

De beräkningar av lagerbehovet, som gjorts av överstyrelsen

för ekonomiskt försvar och som legat till grund för kommitténs aibete,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1969

är enligt överbefälhavaren för krigsmaktens del baserade på äldre bedömningar.

En revidering i början av år 1969 av krigsmaktens bedömda framtida

förbrukning visar sig innebära sådana ändringar att en ökning av lagringsmålen

erfordras. Hänsyn till krigsmaktens beräknade ökade förbrukning

bör därför tas innan de slutliga lagringsmålen fastställs.

Överbefälhavaren betonar vikten av att lagringen av flygdrivmedel

för civilt bruk förs upp till samma nivå som övrig beredskapslagring.

Kommitténs beräkningar av vissa tillgångar av drivmedel i

farmaggregat som gripbara lager i händelse av ett krisläge möter invändning

från jordbruksnämndens sida. I sina interna planer för eu drivmedelsransonering

på jordbrukets område har nämnden räknat med dessa

lager som tillgångar, utöver de tilldelningar, som ställs till jordbrukets förfogande

i ett krisläge. Nämnden anser därför att tillgångarna av olja i farmaggregat

även framdeles bör undantagas vid beräkning av de drivmedelsmängder

som skall beredskapslagras. Det kan vidare enligt nämnden sättas

i fråga om nämnda tillgångar är så stora, som kommittén räknat med.

Den föreslagna förbättringen av gengasberedskapen biträds

av överbefälhavaren, transportnämnden, jordbruksnämnden, kommer

skollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Svenska petroleum

institutet. Jordbruksnämnden anför sålunda att det av jordbrukets naturliga

rytm följer, att man inom denna sektor, i likhet med uppvärmningssektorn,

inte kan planera för krigs- och avspärrningsperioder var för sig. Jordbrukets

livsmedelsbehov måste kunna tillfredsställas oavsett periodindelning,

om en godtagbar livsmedelsförsörjning skall kunna säkerställas. Om jordbrukets

uthållighet skall kunna begränsas till de tidsnormer som gäller för

Övriga delar av totalförsvaret, fordras eu hög gengasberedskap. Denna beredskap

måste vara sådan, att jordbrukets traktorer och övriga motordrivna

redskap hinner ställas om till gengasdrift under den lid andra drivmedel

ännu finns tillgängliga.

Den lagringstid och det lagringsmål, som det av kommittén

förordade alternativet II b innebär, har i stort sett inte föranlett erinringar

från remissinstanserna.

Överbefälhavaren anser dock att en höjning bör ske av bränslelagringen.

Han erinrar vidare om, att det förordade alternativet bygger på förutsättningen

att lagerbehovet är detsamma år 1977 som år 1975. Detta innebär en

sänkning av uthålligheten för drivmedel. Om den principiellt föreslagna

målsättningen skall genomföras bör därför antingen alternativ I väljas,

eller en uppräkning av lagerbehov och lagringsmål till 1977 års nivå ske i

alternativ II. Överbefälhavaren, som har full förståelse för önskemålet om

en sjuårig lagringsperiod föreslår att alternativet II a räknas upp i fråga

om drivmedlen och läggs till grund för planeringen. Den av kommittén föreslagna

kontrollstationen bör ingå i planeringen. Överbefälhavaren kan,

om praktiska skäl talar därför, godtaga alternativet II a i den nuvarande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

utformningen. En förutsättning för detta är dock att man vid kontrollstationen,

i motsats till kommitténs förslag, också kan företaga ändringar i

planeringen av utbyggnaden av skyddade anläggningar.

De prognoser som lades till grund för beredskapslagringen av olja under

lagringsperioden 1963—1969 har enligt jordbruksnämnden i fråga om jordbrukets

drivmedelsbehov visat sig behäftade med stora fel. Den markanta

övergången från bensin- och fotogentraktorer till dieseltraktorer har medfört

att de kvantiteter motorbrännolja, som numera förbrukas inom jordbruket,

inte motsvaras av en proportionell beredskapslagring av detta drivmedelsslag.

Nämnden anser en väsentlig ökning av lagren av motorbrännolja

ofrånkomlig och konstaterar därför med tillfredsställelse att kommittén

i samtliga lagringsalternativ föreslagit en sådan ökning.

De skäl kommittén anför för att förorda en sjuårig lagringsperiod finner

kommerskollegium övertygande. Kollegiet förutsätter dock att lagringsprogrammet

omprövas vid den av kommittén föreslagna kontrollstationen. Kollegiet

sätter i fråga om den av kommittén föreslagna begränsade höjningen

av beredskapslagringen av bensin är välbetänkt bl. a. med hänsyn till det

ökande bilbeståndet. Även om de fordon, som används i renodlad nyttotrafik

i allt större utsträckning drivs med motorbrännolja, kommer en relativt

betydande del av detta bilbestånd, liksom huvudparten av personbilsparken,

att ännu år 1977 vara beroende av bensin som drivmedel. Med det av kommittén

angivna lagerbehovet för bensin är det enligt kollegiet uppenbart,

att utomordentligt kraftigt verkande konsumtionsbegränsande åtgärder

måste vidtas om den avsedda uthålligheten i ett krisläge skall uppnås. Det

förefaller tveksamt om sådana åtgärder kan genomföras utan att allvarliga

olägenheter drabbar viktiga samhällsfunktioner. Enligt kollegiets uppfattning

bör därför lagringsmålet för bensin sättas betydligt högre än vad kommittén

förordat. En sådan förstärkning av bensinlagringen får dock inte

innebära en begränsning av lagringsmålen för övriga produkter.

Även överstyrelsen för ekonomiskt försvar ansluter sig till kommitténs

förslag om en sjuårig lagringsperiod. En förutsättning därtill är dock att

den föreslagna omprövningen vid periodens mitt kommer till stånd.

Överstyrelsen erinrar om att det av kommittén förordade lagringsmålet

alternativ It b innebär att beredskapen inom uppvärmningssektorn i princip

hålls på den nivå som åsyftas i nu löpande program. För egen del har

överstyrelsen förordat en viss ökning av beredskapen inom denna sektor i

enlighet med alternativ II a. Den merbelastning som alternativ II a innebär

i jämförelse med alternativ II b anser överstyrelsen inte vara sa stor,

att den behöver lägga hinder i vägen för en välbehövlig förstärkning av försörj

ningsuthålligheten för uppvärmningssektorn. Styrelsen finner det sålunda

alltjämt önskvärt att beredskapslagringen av oljor inriktas på en bättre

försörjningsuthållighet på uppvärmningsområdet men vill dock inte nu

motsätta sig det av kommittén enhälligt förordade alternativet II b.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

Svenska petroleum institutet anför att det pristillägg på oljeprodukter,

som tas ut för att finansiera beredskapslagringen, för den kommande perioden

synes komma att bli av samma storlek för flertalet produkter som under

nu löpande lagringsperiod. På grund av den föreslagna kraftiga lagerökningen

av motorbrännolja måste dock pristillägget på denna produkt höjas under

den kommande perioden från nuvarande 1 öre till 1,5—2 öre per liter.

Då detta berör praktiskt taget all lastbilstrafik och även så konstnadskänsliga

näringsgrenar som jordbruk, skogsbruk och fiske, ifrågasätter institutet,

med instämmande av Svenska lantmännens riksförbund, om det inte är möjligt

att något reducera den föreslagna utbyggnaden av ovanjordslagren för

denna produkt. Institutet förordar därför att den föreslagna förbättringen av

gengasberedskapen genomförs, varigenom utbyggnaden av motorbrännoljelagren

kan minskas. Vidare bör prövas om inte en viss ytterligare reduktion

av utbyggnaden av ovanj ordslagren för motorbrännolja kan ske som en

följd av att en del av den lokaliserade lagringen av eldningsoljor föreslås

äga rum genom lagring av motorbrännolja. Med hänsyn till att avdragsposterna

för lager av eldningsolja i fastigheter är synnerligen försiktigt värderade

skulle en sådan minskning kunna genomföras utan någon kompenserande

utökning av eldningsoljelagren.

Krigs- och avspärrningsreservernas lagring

Kommitténs förslag behandlas av flera remissinstanser. Överbefälhavaren

anser att förslaget om begränsat skyddad, lokaliserad lagring av

beredskapslagren av eldningsolja innebär en klar förbättring av nuvarande

lagringsförhållanden. Denna uppfattning delas av överstyrelsen för ekonomiskt

försvar som understryker angelägenheten av att förslaget realiseras.

Svenska petroleum institutet konstaterar att den föreslagna utökade bergrumslagringen

kommer att medföra en avsevärd förstärkning av krigsberedskapen.

Institutet anser det angeläget att denna utbyggnad sker med utgångspunkt

från de förutsättningar, som legat till grund för kommittébetänkandet

eftersom senare ändringar lätt medför betydande kostnadsökningar.

Förslaget beträffande lokalisering av viss del av de elkrafts-

och värmeproducerande företagens ökade lager

bemöts av statens vattenfallsverk och Svenska kommunförbundet.

Vattenfallsverket framhåller att den föreslagna lokaliseringen kan medföra

problem i synnerhet för en lagringsskyldig, som innehar och driver mer

än ett driftställe. Konsekvensen skulle kunna bli att olja antingen får transporteras

mellan den lagringsskyldiges olika anläggningar eller att det för

anläggningarna sammanlagda tvångslagret måste ökas utöver fastställd nivå.

Verket pekar också på de speciella förhållanden som råder för elkraftproduktionen.

Samtliga berörda anläggningar är sammankopplade så att elkraft

obehindrat kan transporteras mellan dem. Om kommitténs förslag godtas

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

bör tillämpningsföreskrifterna utformas så, att tillsynsmyndigheten har

möjlighet beakta de för kraftförsörjningen gällande särskilda förutsättningarna.

Svenska kommunförbundet sätter starkt i fråga om den föreslagna lokaliseringen

är nödvändig. Kravet på viss platsbunden lagring kan utgöra hinder

för önskvärda rationaliseringssträvanden i form av samgående mellan företag

ifråga om inköp och lagring.

Även Svenska värmeföreningen anser att lokaliseringskravet kan innebära

väsentliga ingrepp i planeringen för kraftvärmeverken. Eftersom föreningen

representerar kommunala företag för vilka beredskapsmässiga bedömningar

alltid måste inta en framträdande plats, förklarar den sig dock i

stort vara införstådd med kommitténs förslag.

Statens naturvårdsverk pekar på att oljelagring medför vissa risker genom

oavsiktliga utsläpp och vid katastrofer. Enligt verkets mening är det därför

att föredra att lagringen förläggs till tämligen stora anläggningar som kan

förväntas erbjuda större säkerhet ur miljövårdssynpunkt. Verket förutsätter

att man liksom hittills får ta ställning till utbyggandet av anläggningarna i

varje särskilt fall.

Investeringskostnader

Kommitténs beräkningar av investeringskostnaderna för

det föreslagna programmet berörs endast av statens pris- och

kartellnämnd. I fråga om kostnader för cisternanläggninga

r anser nämnden det tillfredsställande, att förslaget inte bygger på ett

indexsystem utan på faktiska kostnader. Nämnden har inte heller något

att invända mot den av kommittén använda metoden för beräkning av

varans anskaffningskostnad. Utvecklingen av kostnaderna

för de olika poster, som ingår i beräkningarna, bör dock följas upp, framför

allt med hänsyn till utbyggnaden av inhemsk raffinering.

Stadsgas och gasol

Kommittéförslagen beträffande la g ringsskyldig het för stadsgasindustrin

samt beredskapslagring av gasol föranleder

ingen erinran från remissinstanserna.

Finansieringsfrågor

I fråga om kommitténs förslag om finansieringen av investeringskostnaderna

för motorbensin, fotogen, motorbrännol

j or och eldningsoljor godtages kommitténs förslag till

kostnadsfördelning av de statliga remissinstanserna. Företrädarna för nä
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 196!) 43

ringslivet med undantag för oljebranschen ansluter sig till reservantens uppfattning

i frågan.

Kommerskollegium har i och för sig förståelse för att industrin som arbetar

under internationell konkurrens har eller kan få svårt att ta ut sina kostnader

genom pristillägg på sina produkter. Kollegiet konstaterar dock att

den ekonomiska belastningen som beredskapslagringen innebär för industrin

synes bli mindre under det kommande lagringsprogrammet än under det nu

löpande. Någon skillnad i kostnadshänseende mellan de lagringsskyldiga

storförbrukarna och andra konsumenter torde vidare inte föreligga enär

storförbrukarna förutsätts erhålla oljan till lägre pris. Kollegiet finner det

också principiellt oriktigt och beträffande den enskilda varan närmast omöjligt,

att vid en bedömning av svensk industris internationella konkurrensförmåga

söka utröna den ekonomiska konsekvensen av en enskild statlig

pålaga. Med hänsyn till att den finansiering som kommittén föreslår kan

medföra sämre konkurrensläge för nytillkommande lagringsskyldiga bör

dessa om så erfordras kunna erhålla jämkningar i lagringsskyldigheten inom

ramen för gällande dispensregler.

Svenska petroleum institutet har intet väsentligt att erinra mot förslaget.

Institutet finner det emellertid angeläget framhålla, att det förhållande att

man godtager kommittémajoritetens förslag inte innebär ett principiellt

ståndpunktstagande till frågan om hur det ekonomiska och finansiella ansvaret

för försörjningsberedskapen i fråga om bränslen och flytande drivmedel

rätteligen bör fördelas mellan staten och de lagringsskyldiga. Det

hade varit önskvärt att staten även under den kommande lagringsperioden

lämnat bidrag till att bygga ut oljelagren i samma omfattning som under

den nu löpande perioden. Petroleumindustrin accepterar förslaget i känslan

av ansvar för en god beredskap på detta för energiförsörjningen och hela

samhällsekonomin så viktiga område.

Instämmanden i den av reservanten uttalade uppfattningen och om statsbidragets

storlek har gjorts av Svenska kraftverksföreningen och Sveriges

industriförbund.

Svenska gasföreningen kan inte ansluta sig till kommitténs förslag till

finansiering av stadsgasindustrins beredskapslagring.

Föreningen framhåller att stadsgasindustrin på grund av nödvändigheten

att i tätorter använda miljövänliga bränslen är i färd med att gå över

till att använda de svavelfria råvarorna lättbensin och gasol. Dessa råvaror

är väsentligt dyrare att lagra än kol och olja. Det föreslagna finansieringssättet

blir således mycket betungande för gasindustrin och innebär att priset

på stadsgas till de största och mest konkurrenskänsliga förbrukarna måste

höjas med 8 å 19 %. En sådan kraftig höjning av priserna kan äventyra

stadsgasverkens fortbestånd. Den föreslagna kostnadsmässiga belastningen

på stadsgasverken kan också få till följd att företagen i framtiden påverkas

välja ur miljövårdssynpunkt mindre lämpliga råvaror. Gasföreningen pekar

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

i sin argumentering vidare på att stadsgasverken i allmänhet redan har

större lager av råvaror än vad som är kommersiellt betingat. En av beredskapsskäl

motiverad ytterligare höjning av lagren bör bekostas av statsverket.

Detta i synnerhet som det för stadsgasindustrins del är fråga om en

utbyggnad som för övrig oljelagring skett under flera perioder och med

statsfinansiellt stöd. Gasföreningen finner också att man vid beräkning av

lagringsmålet för stadsgasverken liksom i fråga om olja bör ta hänsyn till

i landet befintliga lager av fasta bränslen. Föreningen föreslår att stadsgasindustrin

erhåller statliga lån för den del av kostnaderna, som belöper sig på

lageranläggningarna.

Göteborgs gasverk använder gasol som råvara. Energiverken i Göteborg

framhåller, att kommittéförslaget innebär en kostnadsökning som inte kan

rymmas inom normala kommersiella marginaler. För större industri- och

värmekunder innebär det prishöjningar på 14—19 %. Energiverken konstaterar

att den kostnad för producenternas och importörernas lagerhållning

som kan tas ut av konsumenterna enligt utredningen uppgår till ca 10 kr.

per ton. Om gasverket i Göteborg åläggs lagring i egen regi kommer motsvarande

kostnader att gå upp till 50 kr. per ton förbrukad gasol. Detta

ställer stadsgasindustrin i ett orimligt konkurrensläge i förhållande till övrig

gasolförbrukande industri. Av konkurrensmässiga skäl bör därför den

gasol, som används som råvara i stadsgasindustrin räknas in i den gasolförbrukande

industrins kvantiteter och lagras i statlig regi. Alternativt kan

tänkas att staten träder in som långivare på samma grunder som skett för

oljelagringen under de senaste lagringsperioderna.

Svenska kommunförbundet framför i stort sett samma synpunkter och

förslag som Svenska gasföreningen och Energiverken i Göteborg.

Investeringskostnaderna för lagring av gasol berörs

av Svenska gasföreningen som framhåller att ett förverkligande av kommitténs

förslag kommer att innebära en större prisökning på gasol än vad

beredskapsavgiften blir för övriga oljor. De lagringsskyldiga, som inte kan

ordna beredskapsiagringen i bergrum kommer att få betydligt högre kostnader

för sin lagring än övriga. Föreningen framhåller vidare att lagringen

ändrar gasolens konkurrenskraft. Ökade kostnader kan komma att medföra

en stagnation i användningen av detta miljövänliga bränsle. Föreningen delar

därför ej kommitténs uppfattning att kostnaderna för beredskapsiagringen

av gasol kan bäras utan statliga bidrag.

Svenska petroleum institutet delar i allt väsentligt de synpunkter som

framförts av Svenska gasföreningen.

Vissa särskilda frågor

Oljelag ring srådets ställning tas upp av Svenska petroleum

institutet, som framhåller de goda insatser rådet hittills gjort och därför

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

föreslår att rådet behålls. Oljelagringsrådet vill för egen del tillstyrka att rådet

behålles även under den kommande lagringsperioden.

Frågan om d i s p e ns att lagra råolja berörs av kommerskollegimn,

som sätter i fråga om man inte borde låta även andra lagringsskyldiga

än raffinaderierna lagra viss del av avspärrningsreserven i form av råolja.

Raffinaderikapaciteten inom landet kan förväntas bli kraftigt utbyggd och

några tekniska problem behöver inte uppstå om inlagring av råolja sanktioneras

i ökad omfattning. Kollegiet anser att frågan bör utredas då en sådan

inlagring kan föra med sig stora ekonomiska fördelar.

Den av kommittén föreslagna kontrollstationen utgör, som tidigare

framgått, enligt överbefälhavarens, överstyrelsens för ekonomiskt försvar

och kommerskollegiets uppfattning en förutsättning för att de skall

acceptera det sjuåriga lagringsprogrammet. Den översyn av lagringsprogrammet

som avses äga rum vid kontrollstationen bör enligt Svenska petroleum

institutet göras av oljelagringsrådet. Enligt institutets mening besitter

rådet tillräcklig expertis för en sådan översyn. Institutets uppfattning delas

av Sveriges industriförbund och oljelagringsrådet.

Frågan om fiskefartygs oljeförbrukning tas upp av Sveriges

fiskares riksförbund som inte delar kommitténs uppfattning om möjligheten

av att bedriva fiske i stor utsträckning även i krislägen. Riksförbundet

anför sålunda att det redan under senaste världskriget visade sig att de

största båtarna fick sina verksamhetsområden mycket begränsade, i dag är

situationen den att fisketonnaget i stor utsträckning består av större båtar.

Det svaga hoppet om att fisket skall kunna pågå i stor utsträckning i händelse

av ett krisläge förorsakat av krigshandlingar får inte tas till intäkt för

att fortsätta med den orättvisa mot fiskarna som oljelagringsavgiften innebär.

Riksförbundet instämmer helt i de motiveringar som förts fram i motionen

och framhåller som sin bestämda uppfattning, att bestämmelserna

måste ändras så att fiskarna befrias från oljelagringsavgiften.

Kommitténs beräkningar av oljeavgift berörs inte av någon remissinstans.

Sysselsättnings frågan tas upp av arbetsmarknadsstyrelsen.

Styrelsen förklarar sig i princip beredd medverka till att arbetet

med vissa anläggningar utförs som beredskapsarbeten. Sysselsättningen under

byggnadstiden är det främsta motivet därtill, men styrelsen har även

intresse av att en viss styrning av lokaliseringen sker. Styrelsen framhåller

att en tidsplan som innebär att arbetet bedrivs hårdare på vintern än på

sommaren är att föredraga.

Departementschefen

Importandelen av produkter som behövs för vår energiförsörjning har

från mitten av 1940-talet ständigt ökat. I fråga om drivmedlen är importberoendet

numera totalt. För bränslen är det inemot 90 %. Förändringen mot

4 Bihang till riksdagens protokoll 11)61). 1 samt. Nr 136

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr 136 år 1969

ett nästan fullständigt importberoende för drivmedels- och bränsleförsörjningen

har sin grund i det ständigt ökade behovet av energi som skapas av

samhällets starka utveckling. Den ökade efterfrågan på energi har i stor utsträckning

fått tillgodoses genom import av oljeprodukter.

Energikommittén redovisar i sin prognos en fortsatt kraftig stegi ing av

energibehovet. Det ökade behovet kan inom överskådlig tid endast i mindre

omfattning täckas genom utbyggnad av atom- och vattenkraft. Vi måste

därför även i fortsättningen importera stora mängder olja. Importen av denna

vara beräknas sålunda stiga från ca 19 milj m3 år 1965 till 35 36 milj.

m3 år 1975 och till 43—48 milj. in3 år 1985.

Ett avbrott i oljeimporten skulle innebära starka störningar för vårt samhälle.

Detta förhållande har framtvingat omfattande beredskapsåtgärder. För

att trygga vår energiförsörjning i olika krigs- och avspärrningssituationer

lagrar vi olja sedan mer än trettio år. Det nuvarande lagringsprogrammet,

som antogs år 1962, syftade till att under en sjuårsperiod väsentligt öka lagringen

av olja. De i programmet uppställda lagringsmålen för olika produkter

kommer i stort sett att ha uppnåtts vid utgången av år 1969.

För den fortsatta lagringen lägger 1968 års oljelagringskommitté fram tre

alternativa förslag till lagringsmål, vart och ett med två varianter beteckna
-

de a och b.

Alternativ 1 b innebär att eu i förhållande till riksdagens tidigare beslut

oförändrad tidsmässig försörjningsuthållighet vid krig och avspärrning uppnås

efter fem år. Alternativ II b syftar likaledes till full lagerutbyggnad

men under sju år. Alternativ III har beräknats så att lagerbehovet för varje

produktslag med undantag för krigsreserven av drivmedel begränsas till

95 % av de i alternativ II angivna mängderna. Väljs alternativ III kommer

således inte den tidigare beslutade försörjningsuthålligheten att uppnås. I

varianten a av resp. alternativ har kommittén räknat med en i förhållande

til! tidigare beslut ökad försörjningsuthållighet för uppvärmningssektorn.

Kommitténs beräkningar av lagringsmålen för den nya perioden grundas

bl. a. på att förbrukningen i både krigs- och avspärrningsfallen nedbringas

till lägsta praktiskt möjliga nivå. Man framhåller därför vikten av att ransoneringar

är väl förberedda. Jag delar helt kommitténs uppfattning härvidlag.

Vid sina beräkningar av lagringsmålen har kommittén vidare utgått från

de bedömningar av det totala lagerbehovet som gjorts av överstyrelsen för

ekonomiskt försvar. Hänsyn har också tagits till i landet befintliga tillgångar

av drivmedel och bränslen samt till möjligheten av inhemsk ersättningsproduktion.

Vid remissbehandlingen har överbefälhavaren anmärkt på att kommittén

vid sina beräkningar av lagerbehovet inte synes ha kunnat ta hänsyn

till ett för krigsmaktens del visst ökat lagringsbehov. Jag finner att detta

lagringsbehov endast marginellt kan inverka på lagringsmålet. Vidare har

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

jordbruksnämnden framhållit att de av kommittén beräknade tillgångarna

av drivmedel i farmaggregat hos jordbruket redan tagits i anspråk av nämnden

i dess interna planer på en drivmedelsransonering inom jordbrukets område.

Denna fråga bör uppmärksammas vid fastställandet av den drivmedelsmängd

som kan komma afl tilldelas jordbruket i ett krisläge.

I fråga om inhemsk ersättningsproduktion för drivmedel konstaterar

kommittén att endast gengas kan komma ifråga. Tillverkning av den speciella

utrustning som erfordras för gengasdrift tar dock relativt lång tid. Eftersom

en snabbare övergång till inhemska drivemedel ökar landets uthållighet

i ett krisläge anser kommittén det angeläget att möjligheterna till att minska

den tid som går åt för att sätta i gång produktionen av gengasutrustning snarast

prövas. En minskad igångsättningstid skulle även kunna innebära, att

det föreslagna lagringsmålet för motorbrännolja kan sänkas något. Jag finner

de av kommittén framförda synpunkterna viktiga. Forskningen i fråga

om gengasaggregat är långt driven. Prototyper av aggregat för olika fordon

har framställts och provkörs nu i olika delar av landet. Enligt min uppfattning

tår frågan om ökade statliga insatser för förberedelser av produktion

av gengasaggregat prövas i samband med överstyrelsens årliga anslagsframställningar.

De beräkningar som leder fram till kommitténs förslag om lagringsmål för

den nya perioden är enligt min mening väl grundade. De understryker behovet

av fortsatt ökad beredskapslagring. Någon annan uppfattning har

heller inte förts fram vid remissbehandlingen. Beredskapslagren av olja samt

av koks bör således byggas upp ytterligare. Jag anser att målet skall vara en

i förhållande till nuvarande planering oförändrad tidsmässig uthållighet under

krigs- och avspärrningsperioderna. Det av kommittén förordade förslaget

om en sjuårig lagringsperiod finner jag väl motiverat och föreslår därför

alt lagringsmålet för olja och koks för den kommande perioden fastställs i

enlighet med kommitténs alternativ It b. Jag delar således inte kommerskollegiets

uppfattning om behovet av ett ökat lagringsmål för bensin. Kommittén

har enligt min mening beaktat de svårigheter som uppstår vid en

bensinransonering och satt lagringsmålet därefter. Det av Svenska petroleum

institutet framförda förslaget om att reducera lagringsmålet för motorbrännolja

kan jag inte biträda. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förordar

det högre lagringsmålet för uppvärmningssektorn och anför med instämmande

av överbefälhavaren goda skäl härför. Jag finner dock liksom en enig

kommitté att det lägre lagringsmålet ger en tillfredsställande beredskap och

förordar därför detta. Beträffande kommitténs förslag om ökad lagring av

koks finner jag att lagringen bör genomföras inom ramen för de resurser

som står till överstyrelsens förfogande.

Krigsreserven av drivmedel bör liksom hittills förvaras i särskilt lokaliserade

skyddade anläggningar. Enligt min mening innebär den av kommit
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

tén föreslagna styrda lokaliseringen av en viss del av krigsreserven av eldningsolja

eu förbättring av beredskapen. Förslaget bör därför genomföras.

Jag biträder även förslaget om en styrd lokalisering av en viss del av de

elkraft- och värmeproducerande företagens ökade lagring.

I fråga om finansieringen av oljelagringen bryter sig meningarna såväl

inom kommittén som bland remissinstanserna. Kommitténs majoritet föreslår

med instämmande av flera av de statliga remissinstanserna, alt kostnaderna

för det nya lagringsprogrammet skall finansieras prisvägen. Reservantens

uppfattning att staten skall bidraga till industrins kostnader finner

stöd hos vissa av näringslivets organisationer.

Jag vill erinra om att vid tillkomsten av det nu löpande programmet beräknades

ett pristillägg på 0,4 öre litern täcka oljehandelns kostnader för

beredskapslagringen intill ett belopp av 60 milj. kr. Genom att detta pristillägg

inte skulle belasta leveranser till den lagringspliktiga industrin fick

denna underlag för finansiering av sina kostnader för beredskapslagringen.

På grund av den starkt stigande försäljningen beräknas ett pristillägg på

0,4 öre per liter under den kommande lagringsperioden inbringa ett belopp

av 129 milj. kr. per år. Detta belopp täcker väl oljehandelns kostnader som

beräknas gå upp till 108,2 milj. kr. per år. Oljehandelns leveranser till den

lagringspliktiga industrin skall inte heller för den nya perioden belastas med

pristillägget. Industrins kostnader för sin beredskapslagring under den nya

perioden kan beräknas bli lägre än under den nu löpande. Någon skillnad

i kostnadshänseende mellan den lagringsskyldiga industrin och andra

konsumenter torde, som kommerskollegium framhåller, inte komma att

föreligga.

Mot denna bakgrund föreslår jag att kommittémajoritetens förslag till

finansiering godtages. Svenska petroleum institutet anför i sitt remissyttrande

att pristillägget för motorbrännolja under den kommande perioden kan

förväntas bli högre än för andra produkter. Eftersom finansieringsförslaget

biträtts av oljebranschens representanter i kommittén, utgår jag dock från

att pristillägget för motorbrännolja på grund av beredskapslagringsavgiften

inte skall behöva bli högre än under nu löpande period.

Med hänsyn till de lokali seringskrav som ställs på de skyddade och lokaliserade

utrymmena anser jag att statsbidrag bör lämnas till merkostnaden

för dessa. Denna merkostnad beräknas gå upp till ca 80 milj. kr. eller 11,5

milj. kr. per år. Det statliga bidraget bör liksom hittills lämnas i form av

ränte- och amorteringsfria lån.

För att tillförsäkra konsumenterna av stadsgas och gasol en rimlig försörjning

i ett krisläge föreslår kommittén lagringsskyldighet även för stadsgasindustrins

råvaror samt för gasol. Jag ansluter mig till de bedömningar

som kommittén därvid gjort och förordar att lagringsmålen skall avse samma

försörjningsuthållighet som för olja.

Remissinstanserna sätter i och för sig inte i fråga behovet av beredskaps
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

lagiing a''\ dessa varor. I fråga om finansieringen av lagringen har dock flera

näringslivsorganisationer en annan uppfattning än kommittén. .lag vill

framhålla att lagringsskyldighet för stadsgasindustrin föreslogs redan av

1961 års oljelagringskommitté. Förslaget innebar bl. a. att lagringsskyldigheten

skulle fullgöras utan statliga bidrag. Med hänsyn till att stad sgasverken

i remissyttrande över kommittébetänkandet uttalade sin villighet att

frivilligt sörja för en betryggande lagring förordade jag i prop. 1962: 194

ingen särskild lagringsskyldighet. Jag förutsatte dock att överenskommelse

om frivillig lagring skulle träffas mellan stadsgasindustrins företrädare och

tillsynsmyndigheten. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Stadsgasindustrin

bör mot denna bakgrund i sitt planeringsarbete för övergång

till annan lå^aia än kol ha räknat med inte blott de vinster från miljövårdsoch

produktivit et ssynpunkt som de nya råvarorna för med sig utan även

med kostnader för beredskapslagring. Lagringsskyldigheten för stadsgasindustrin

skall enligt förslaget träda i kraft först den 1 januari 1977. Detta innebär

att medel för finansieringen kan anskaffas under en relativt lång tid.

Kostnaderna kan vidare slås ut på en normal avskrivningstid med kraftigt

minskade årskostnader som följd. Stadsgasindustrin har i allmänhet också

större lager av råvara än vad som är kommersiellt betingat. Delta bör innebära

att lageruppbyggnaden på grund av den föreslagna lagringsplikten blir

av begränsad omfattning. Av dessa skäl anser jag att kostnaderna för beredskapslagring

av råvara för stadsgas kan bäras utan statligt stöd.

De investeringskostnader för beredskapslagring av gasol som enligt kommitténs

förslag skall åvila de lagringskyldiga torde inte heller bli större än

att de kan bära dessa. Jag biträder därför kommitténs förslag. Kostnaderna

för lagringen av krigsreserven och en del av avspärrningsreserven av gasol

i bergrum, 19,8 milj. kr., bör bestridas av staten.

Då lagringsperioden avses omfatta en så lång tidsrymd som sju år bör

programmet, som kommittén föreslår, omprövas vid mitten av lagringsperioden.

Omprövningen skall vara begränsad till en bedömning av prognoserna

över fredskonsumtionen av olja, krigs- och avspärrningsposternas

storlek samt avdragsposternas storlek. Med hänsyn till att omprövningen

inte skall avse programmets finansiering bör Kungl. Maj :t bemyndigas att

besluta om de ändringar som kan föranledas av prövningen. Jag ämnar i

annat sammanhang återkomma till frågan om alt tillkalla den särskilda

kontrollgrupp som förordats av kommittén.

Sveriges fiskares riksförbund delar inte kommitténs uppfattning i fråga

om de beredskapsavgifter som tas ut vid oljeleveranser till fiskefartyg. Riksförbundet

påpekar bl. a. att det med nuvarande fisketonnage endast finns ett

svagt hopp om att fisket skall kunna pågå i händelse av ett krisläge på grund

av krigshandlingar.

Svårigheter att bedriva fiske liksom många andra verksamheter kan säkert

uppstå i vissa krislägen. Ändamålet med beredskapslagring av olja är

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

dock att trygga tillgången av de för försvarsberedskapen och folkhushållningen

oundgängliga energibehoven i olika krissituationer. Det för försörjningen

viktiga fisket måste kunna pågå så länge omständigheterna medger

det. Behovet av drivmedel för fisket måste därför täckas genom beredskapslagring.

Jag finner i likhet med kommittén inte skäl föreslå några nya bestämmelser

beträffande olja för fiskefartyg.

Möjligheten att utnyttja den fortsatta utbyggnaden av lagringsanlaggningar

i sysselsättningsfrämjande syfte bör beaktas. Utbyggnaden bör därför

ske efter samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna.

jag har ingen erinran mot vad kommittén anfört beträffande oljelagi ings
avgiften

och raffinaderiernas råoljelager.

Det av mig föreslagna lagringsprogrammet bör ses mot bakgrund av det

förhållandet att inom olika delar av totalförsvaret pågående miljöstudier

ännu inte slutförts. När dessa studier förts vidare till en sammanvägd målsättning

för vårt försvar kan det finnas anledning att pröva om lagringsmålen

för de olika produkterna bör ändras.

De föreslagna riktlinjerna för lagringsskyldigheten bör underställas riksdagens

prövning. Om riksdagen godkänner förslagen, uppkommer behov

av medel först fr. o. in. budgetåret 1970/71. Frågan om anslag för detta budgetår

torde få las upp vid anmälan av statsverkspropositionen.

Författningsförslagen

De nuvarande författningar som reglerar oljelagringsskyldigheten bör

som kommittén föreslagit i huvudsak gälla även under kommande lagrmgsperiod.

Vissa ändringar påkallas dock av förslagen om införande av lagringsskyhlighet

beträffande gasol och råvara för framställning av stadsgas.

Ytterligare några mindre ändringar i författningstexterna bör vidtagas. På

grundval av kommitténs förslag har sålunda inom handelsdepartementet

upprättats förslag till lagar om ändring i förordningarna om oljelagring

och om oljeavgift samt — i samråd med chefen för finansdepartementet —

förslag till lag om ändring i förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

in. m. I det följande lämnas en specialmotivering till de

föreslagna ändringarna.

Förordningen om oljelagring in. m.

1 §•

Uttrycket mineralolja förekommer i 1, 2 och 10 §§ som gemensam beteckning

för petroleumprodukter av olika slag. Det kan tyckas något oegentligt

att låta uttrycket omfatta även gasol. 1 enlighet med kommitténs förslag

bör emellertid samlingsbeteckningen mineralolja av praktiska skal be
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

hållas. Denna beteckning omfattar således alla de produkter vilka utvinns

vid raffinering av råolja liksom också själva råoljan.

Som ett nytt andra stycke i 1 § har intagits föreskrift om skyldighet för

förbrukare av råvara för framställning av stadsgas att lagra sådan råvara.

Den närmare innebörden av denna lagringsskyldighet framgår av 6 a §.

2 §•

Lagringsskyldighet kommer enligt förslaget att utöver säljare och förbrukare

av oljeprodukter (1 § första stycket) åligga även förbrukare av råvara

för framställning av stadsgas (1 § andra stycket). I 2 § behandlas

endast lagringsskyldighet som avses i 1 § första stycket. För att detta skall

framgå tydligt har inledningen till 2 § första stycket jämkats.

Förteckningen i första stycket över olika oljeprodukter har kompletterats

med gruppen gasol.

Enligt paragrafens tredje stycke används i förordningen ordet olja som

beteckning på de produktslag som anges i paragrafen. Denna regel har av

praktiska skäl behållits, vilket innebär att även gasol betecknas som olja.

4 §•

Paragrafens regler om bestämmande av lagringsskyldighet skall inte vara

tillämpliga på gasverkens lagring. Ordalagen har jämkats något med hänsyn

till detta. I den oljemängd som Kungl. Maj:t fastställer enligt denna

paragraf skall självfallet olja som förbrukas som råvara för framställning

av stadsgas inte ingå.

5 §•

Enligt vad förut anförts skall skyldigheten att lagra gasol gälla alla säljare

som avses i 5 § första stycket. Säljare som avses i andra stycket skall vara

skyldiga att lagra gasol endast om de har en årlig omsättning av minst

1 000 ton sådan vara. Lagringsskyldighet som inträder enligt denna regel

gäller endast gasol. Frågan om säljaren dessutom är skyldig att lagra

annan olja, som han säljer vid sidan av gasolen, skall bedömas fristående.

På motsvarande sätt skall försäljning av annan olja än gasol inte i och för

sig medföra skyldighet att lagra gasol. Andra stycket har ändrats i enlighet

med vad som nu anförts.

Inom kommittén har väckts frågan om att i ett tillägg till andra stycket

ange att verksamhet som kan anses utgöra endast förmedling av köp inte

skall betraktas som försäljning. Kommittén finner emellertid detta obehövligt,

eftersom bestämmelsen redan nu i praktiken anses ha den angivna

innebörden. Jag delar kommitténs uppfattning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

6 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagringsskyldighet för förbrukare

av olja. Om inte annat föreskrevs, skulle dessa bestämmelser också

i fortsättningen bli tillämpliga även på gasverk som förbrukar olja tillhörande

någon av grupperna i 2 § såsom råvara för stadsgas. Avsikten är

emellertid att de allmänna reglerna om förbrukare inte skall tillämpas beträffande

sådan förbrukning. I stället skall gälla de särskilda reglerna om

skyldighet att lagra råvara för stadsgas. På grund härav har till paragrafen

lagts ett tredje stycke med innehåll att första och andra styckena inte skall

tillämpas på olja som förbrukas vid framställning av stadsgas för försäljning.

Denna regel avses dock träda i kraft först när den särskilda lagringsplikten

för gasverk inträder. De nu gällande reglerna om förbrukare skall

alltså tillämpas även på oljeförbrukande gasverk fram till den 1 januari

1977. Detta framgår av övergångsbestämmelserna.

6 a §.

1 5 och 6 §§ ges föreskrifter om vilka kategorier säljare och förbrukare

som är skyldiga att lagra olja enligt de allmänna reglerna. Det framstår

som naturligt att i en därpå följande paragraf ta upp bestämmelser om

den föreslagna nya kategorin lagringsskyldiga, förbrukare av gasråvara.

Det föreslås därför att en ny paragraf, 6 a §, tas upp i förordningen.

Enligt den nya paragrafen är den som ett visst kalenderår framställt

stadsgas skyldig att under det närmast följande året lagra råvara av det

slag som förbrukats vid gasframställningen. Lagringsskyldigheten begränsas

till råvara som förbrukats vid framställning av gas som skall säljas.

Råvaruförbrukning vid framställning av gas för gasverkens interna behov

(uppvärmning o. d.) skall alltså inte grunda lagringsplilct. Med försäljning

av stadsgas avses i förevarande sammanhang den typ av gasdistribution

genom särskilda ledningsnät som handhas av gasverken i olika städer. Ett

industriföretags gastillverkning för huvudsakligen industriella ändamål

berörs alltså inte, även om den gas som framställs från teknisk synpunkt

är att anse som stadsgas.

Vissa gasverk framställer stadsgas genom att med gas som de själva producerat

blanda utifrån inköpt gas (gasol), vilken inte undergår annan process

bos verket än blandningen. Avsikten är att även ett sådant blandningsförfarande

skall betraktas som framställning av stadsgas och att den inköpta

gasen skall anses utgöra råvara vid denna framställning. Det förekommer

emellertid också alt ett gasverk köper gasol och utan blandningsåtgärder

eller bearbetning distribuerar den vidare genom sitt ledningsnät.

I sådana fall inträder inte lagringsskyldighet enligt förevarande bestämmelse.

I stället kan lagringsskyldighet tänkas föreligga enligt 5 § under de

förutsättningar som där anges.

Som förut anförts är reglerna i 4 § om bestämmande av lagringsskyldig
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kiingl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

het inte tillämpliga på gasverkens lagerhållning. Detsamma gäller naturligtvis

beräkningsreglerna i 7 §. För gasverken avses inte uppställas något

tast lagringsmål som fördelas mellan verken, utan lagringsskyldigheten

skall anges i procent av råvaruåtgången under det närmast föregående

året. Procenttalet bör fastställas av Kungl. Maj :t enligt de grunder som

jag tidigare angett. Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad

som nu anförts. Med utgångspunkt från det procenttal Kungl. Maj:t fastställer

och verkets råvaruförbrukning under det föregående året kan lagrets

storlek direkt bestämmas.

7 §•

Med hänsyn till att paragrafen inte skall avse dem som är lagringsskyldiga

enligt 6 a § har 1 mom. jämkats redaktionellt.

Vid bestämmande av basmängd i fråga om gasol avses inte förekomma

någon beräkning av treårsgenomsnitt utan endast basårets försäljning eller

förbrukning skall beaktas. Detta har föranlett ett tillägg i 2 mom. första

stycket.

Enligt 2 mom. andra stycket skall vissa leveranser inte medräknas vid

beräkning av basmängd för säljare. Punkt b, som avser leveranser till återförsäljare,

anknyter till återförsäljarebegreppet i 5 § andra stycket. Med

hänsyn till att en särskild regel om gasol förts in i sistnämnda stycke måste

också den nu behandlade punkten ändras. Den har därvid delats upp i två

punkter, b och c. De nuvarande punkterna c—e har fått beteckningarna d,

e och g. Som en ny punkt f har förts in en regel om olja som sålts för förbrukning

såsom råvara vid gasframställning. Enligt principerna för beredskapslagringen

bör nämligen sådan olja inte medräknas vid beräkning av

säljarens basmängd, eftersom förbrukaren blir lagringsskyldig för oljan.

Regeln avses, som framgår av övergångsbestämmelserna, bli tillämplig redan

vid bestämmandet år 1970 av lagringsskyldigheten under år 1971.

8 §•

På grund av att lagren hos gasverken kan bestå av produkter som inte

omfattas av förordningens oljebegrepp har detta i första stycket ersatts

med ordet vara. Inom kommittén har väckts frågan om ett tillägg till första

stycket av innebörd att den lagrade varan skall vara av fullgod kvalitet.

Liksom kommittén finner jag ett sådant tillägg överflödigt, eftersom förordningen

redan nu måste anses ha den angivna innebörden.

Undantag från föreskrifterna i första stycket kan medges av tillsynsmyndigheten

enligt 9 § första stycket. Detta innebär bl. a. att s. k. inlagringsdispens

blir möjlig även i fråga om råvara för gasframställning.

I tredje stycket har tillagts att tillsynsmyndigheten i den utsträckning

Kungl. Maj :t bestämmer beslutar om förläggningen av även andra lager än

de bombskyddade oljelagren. Detta tillägg möjliggör en styrning av lagrens

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

lokalisering enligt de grunder jag förut har angett. Genom tillägget skapas

också möjlighet att ge föreskrifter om förläggning av gasverkens råvarulager.

10 §.

Första stycket har ändrats något i redaktionellt avseende. I ett andra

stycke har införts en regel om att tillsynsmyndigheten kan medge förbrukare

av råvara för stadsgas att lagra annan råvara än som anges i 6 a §.

FörutsätLning för sådant tillstånd är att den avsedda råvaran tekniskt kan

utnyttjas för gasframställning vid det berörda gasverket.

11—14 §§.

Dessa paragrafer har ändrats redaktionellt med hänsyn till att förbrukare

av gasråvara föreslås bli lagringsskyldiga. Sådana förbrukares uppgift

sskyldighet enligt 12 § föreslås avse inte endast den mängd råvara som

förbrukats under det föregående året utan även den volym gas som framställts.

Ordet olja i 14 § byts enligt förslaget ut mot mineralolja. Grunden

till detta är att uppgiftsskyldigheten bör avse också råolja, som inte omfattas

av begreppet olja enligt definitionen i 2 g.

18 §.

Som tidigare framgått kommer i fortsättningen uttrycket lagringsskyldig

i förordningen enligt förslaget att avse även dem som är skyldiga att lagra

gasråvara. Om denna lagringsskyldighet inte fullgörs bör, liksom i fråga

om andra lagringsskyldiga, vitesföreläggande kunna meddelas. Främst med

hänsyn till detta har lydelsen av paragrafens första stycke jämkats.

Ändringen i andra stycket föranleds av att reglerna om oljeavgift inte

avses gälla beträffande gasverkens råvarulagring. Den ändrade lydelsen

stämmer överens med 9 § andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

Huvuddelen av författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari

1970, då den nya lagringsperioden börjar. Föreskrifterna om lagringsplikt

för förbrukare av gasråvara skall dock enligt förslaget gälla först

fr. o. m. den 1 januari 1977. På grund därav bar angivits att 6 § tredje stycket,

6 a §, 10 § andra stycket och 12 § första stycket andra punkten skall träda

i kraft först nämnda dag. De ytterligare bestämmelser i den föreslagna

författningstexten som har samband med skyldigheten att lagra råvara för

stadsgas behöver inte undantas från huvudregeln om ikraftträdande den

1 januari 1970. Särskilt bör nämnas 7 § 2 mom. andra stycket punkt f. Att

denna bestämmelse avses träda i kraft redan den 1 januari 1970 har förut

nämnts. Detta innebär att gasverk med olja som råvara redan från den nya

lagringsperiodens början befrias från avgifter som oljehandeln tax ut vid

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

sådana leveranser som skall medräknas när basmängd för säljaren fastställs.

Avsikten med detta är att ge gasverken ett visst finansieringsunderlag

för den utbyggnad av cisternutrymmen som skall ske fram till år 1977.

Lagringsmängder för år 1970 bestäms under år 1969 enligt de regler som

f. n. gäller. Detta innebär bl. a. att gasol inte behöver lagras under år 1970.

Reglerna om skyldighet att lagra gasol gäller dock i princip redan under år

1970, då bl. a. lagringsmängderna för det följande året skall fastställas. För

att det skall vara tydligt att de nya bestämmelserna inte påverkar omfattningen

av de lager som skall hållas under år 1970 har i övergångsbestämmelserna

angivits att därom gäller vad som tidigare bestämts.

Förordningen om oljeavgift m. m.

1 §■

Bestämmelserna om oljeavgift föreslås inte bli tillämpliga i fråga om gasverkens

lagring av gasråvara. Med lagringsskyldig bör därför i förordningen

om oljeavgift m. in. förstås endast säljare och förbrukare som avses i 5 eller

6 § oljelagringsförordningen. Förevarande paragraf har ändrats i enlighet

härmed.

2 §•

Enligt förslaget till ny lydelse av 8 § tredje stycket olj elagringsf örordningen

skall tillsynsmyndigheten besluta om förläggningen av dels de bombskyddade

lagren, dels andra lager i den utsträckning Kungl. Maj :t bestämmer.

Avsikten är att tillsynsmyndigheten med stöd av denna regel skall

kunna styra lagrens lokalisering på sätt som förut berörts. För att denna

styrning skall fungera effektivt bör oljeavgift utgå vid brott mot föreskrift

som meddelats om lokalisering. Enligt oljeavgiftsförordningens hittillsvarande

lydelse har brott mot föreskrift enligt 8 § tredje stycket oljelagringsförordningen

om förläggning av skyddade lager inte medfört skyldighet att

betala oljeavgift. Om den lagringsskyldige helt åsidosatt skyldighet att förvara

oljelager till viss del i skyddade utrymmen, har han blivit pliktig att

erlägga oljeavgift men däremot inte om han endast brutit mot föreskrift om

utrymmets förläggning. Även i sistnämnda fall bör emellertid avgift utgå,

liksom vid brott mot föreskrift om förläggning av de lokaliserade lagren.

Oljeavgift bör alltså utgå vid varje brott mot föreskrift som meddelats med

stöd av 8 § tredje stycket oljelagringsförordningen. En bestämmelse med

denna innebörd har tagits upp som punkt c i förevarande paragrafs första

stycke.

3 §■

Första styckel har jämkats med hänsyn till tillägget av punkt c i 2 §

första stycket.

Oljeavgifterna har reviderats enligt vad som förut anförts.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1969

5 §■

De grunder för beräkning av oljeavgift som nu gäller i fall som avses i

2 § första stycket b bör gälla även i fall som angivits i den nya punkten c.

Ett tillägg av denna innebörd har gjorts i 5 § första stycket.

Övergångsbestämmelserna

De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1970. För

år 1970 bör dock oljeavgift utgå med de belopp som nu gäller. Föreskrift om

detta har tagits npp som övergångsbestämmelse.

Förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

De förmånligare avskrivnings- och värderingsregler som tillämpas vid beskattningen

i fråga om skyddade lagringsanläggningar och beredskapslager

har fortsatt betydelse för lagringen av mineraloljor trots de nya avskrivningsregler

för fastigheter som gäller från och med 1970 års taxering. Bestämmelserna

i förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

m. m. föreslås därför få gälla också för den kommande lagringsperioden.

Bestämmelserna bör avse skyddade anläggningar som blir färdiga senast det

beskattningsår för vilket taxering sker år 1980.

Det kan erinras om att bestämmelserna under den nya lagringsperioden

blir tillämpliga på anläggningar med s. k. styrd lokalisering, om de uppfyller

de uppställda kraven i skyddshänseende.

Beträffande avskrivningsmöjligheterna för anläggningar som möjligen

kan komma att byggas för skyddad lagring av gasråvara kan tilläggas följande.

Det förekommer inte f. n. att gasverk, där anläggning som här avses är

tänkbar, drivs av skattskyldig juridisk person. Om så skulle bli fallet i framtiden,

bör anläggning som sålunda inrättas för skyddad lagring av gasråvara

kunna avskrivas enligt förordningens regler. Som gasråvara kan emellertid

i sådant fall väntas komma i fråga endast lättbensin eller gasol. Eftersom

dessa typer av gasråvara omfattas av begreppet mineralolja, föreligger den

berörda avskrivningsrätten redan enligt förordningens nuvarande lydelse.

Det finns därför inte anledning att föreslå ändring av författningstexten på

denna punkt.

Förordningen innehåller i 4 § andra stycket vissa begreppsbestämningar

rörande de statliga lånen. Sålunda betecknas lån för oskyddad lagring som

antingen anläggningslån för oskyddad lagring eller lagerlån. Lån för skyddad

lagring skall i sin helhet anses belöpa på anläggningen och betecknas

som anläggningslån för skyddad lagring. Dessa regler har sin grund i lånens

utformning under lagringsperioden 1958—1962. Särskilda lån för skyddad

lagring beviljades då som bidrag till utbyggnaden av det skyddade utrymmet

och avsåg inte lageranskaffningen. Enligt de föreskrifter som gäller för lån
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1969

givningen under innevarande lagringsperiod beviljas emellertid lånen för

skyddad lagring i två former, anläggningslån och lagerlån. Med hänsyn härtill

bör 4 § andra stycket jämkas. Det föreslås att stycket inleds med bestämmelsen

att det statliga lånet vid inkomsttaxeringen skall anses som anläggningslån

om det avser uppförande av anläggning och som lagerlån om

det avser anskaffning av lager. Som en andra punkt bör tas upp den nuvarande

regeln rörande uppdelning av lån för oskyddad lagring, vilka avser

såväl anläggning som lager.

Övriga ändringar i förordningen är av redaktionell art.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

1) antaga förslag till lag om ändring i förordningen

(1957: 343) om oljelagring m.m.;

2) antaga förslag till lag om ändring i förordningen

(1957: 344) om oljeavgift m.m.;

3) antaga förslag till lag om ändring i förordningen

(1958: 575) om avskrivning å vissa oljelagring sanläggningar,

in. m.;

4) godkänna de riktlinjer jag förordat för den fortsatta

beredskapslagringen av oljeprodukter;

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om de ändringar i

oljelagringsprogrammet som kan föranledas av den begränsade

omprövning av detta som jag förordat.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690501

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1969:86 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott. s. 1 i texten
  2. BevU 1969:66 Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, j s. 1 i texten
  3. BevU 1969:68 Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1969 s. 1 i texten